Arkiv

Archive for the ‘Miljö o Hälsa’ Category

Tankar och farhågor: Slaget om slagget

27 mars, 2025 Lämna en kommentar

Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen vid begreppet “sexvärt krom”. Sexvärt krom är nämligen ett toxisk och cancerframkallande ämne som också kan orsaka skada på kromosomerna (se nedan).

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är myndigheten för frågor om berg, jord och grundvatten. Myndigheten skriver på sin webbplats:

”Krom och kromföreningar är ett av 32 utpekade så kallade särskilt förorenande ämnen, som anses vara speciellt problematiska avseende ekologisk status i ytvattenförekomster på nationell nivå.”

Vargön Alloys är noga med att ta prover för att upptäcka föroreningar och utsläpp i omgivningen. Det handlar som vi har noterat framför allt då om det sexvärda kromet. Det tycks nämligen läcka sådant krom överallt där ferrokromslagg har använts. Och då måste man ju ställa de naturliga frågorna: Har de mätningar och analyser av det sexvärdiga kromet som utförts visat bra resultat? Kan kommuninvånarna andas ut och vara lugna med att all slagg som har använts till t ex utfyllnad i kommunen är ofarlig?

SGU fortsätter på sin webbplats:

”Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25), är gränsvärdet för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten 3,4 µg/l. Detta avser upplöst, biotillgänglig koncentration.”

”µg/l” utläses mikrogram per liter. Det går 1.000 mikrogram på 1 milligram (mg), alltså 1000 µg= 1 mg. Således är 3,4 µg/l detsamma som 0,0034 mg/l. (Eftersom en liter vatten väger ungefär 1 kg kan mg/l också skrivas som mg/kg.)

SGU och Havs- och vattenmyndigheten skriver alltså om och anger ett värde för krom och kromföreningar i allmänhet, inte enbart för det cancerframkallande sexvärda kromet. Det torde tyda på att trevärdigt krom inte heller kan anses vara helt ofarligt. SGU skriver:

”Sexvärt krom är generellt sett mer biotillgängligt och anses generellt mer toxiskt än trevärt krom med potentiella genotoxiska och cancerogena effekter .”

Livsmedelsverket (ytterligare en statlig myndighet) anger gränsvärdet 25 µg/l (=0,025 mg/l) för allmän dricksvattenförsörjning, även om det äldre gränsvärdet på 50 µg/l (=0,05 mg/l) får tillämpas före den 1 januari 2026. Som vi ser är inte specifika gränsvärden för enbart sexvärt krom alltid angivna i nationella föreskrifter.

I de tre rapporter, som jag har sammanfattat i de två föregående blogginläggen om kromets urlakning ur ferrokromslagget från Alloys, har jag varit sparsam med att ange mätvärden. Men här nedan kommer en tabell från den senaste rapporten. (Se ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”.) Den visar kromhalten från en mätstation på Holmängen (punkt 32) och två från Öxnered (34 och 35).

Livsmedelsverket angav alltså gränsvärdet 0,025 mg/l för dricksvattnet och Havs- och vattenmyndigheten 0,0034 mg/l för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten. Och det var för krom i allmänhet. Värdena i tabellen överstiger gränsvärdena något enormt – och då handlar värdena i tabellen enbart om sexvärt krom, den giftigaste varianten…

Det är onekligen skrämmande siffror. Så skrämmande att jag undrar om jag har missat något. Kan det verkligen vara på det här sättet? I så fall kan kommuninvånare i Vänersborg definitivt inte andas ut och vara lugna med all den slagg som finns runt omkring oss.

Jag ställde frågan till Kretslopp och Vatten i kommunen om vattenverken i Skräcklan och Rörvik kan ta bort eventuellt sexvärt krom ur dricksvattnet. Svaret var lite kryptiskt, men jag tolkar det som ett nej:

”Den reningsteknik vi använder i vattenverken är inte primärt designade för att rena sexvärt krom men jag skulle säga att det finns en god chans till rening.”

Och Trollhättan som investerar en bra bit över hundra miljoner för att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern (vid Gardesanna) istället för älven… (Se ”Från Överby till Gardesanna”.)

På tal om Kretslopp och Vatten förresten. Det kan nämnas att Holmängens avloppsreningsverk släppte ut 20,2 kg krom år 2023. Det var en ökning med 193% jämfört med året innan. Det betydligt mindre reningsverket i Brålanda släppte ut 0,18 kg. (Se ”VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

Nog om mätvärden för nu.

De tre rapporterna (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered” och ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”) har visat en del brister i själva hanteringen av ferrokromslaggen när den har använts för olika typer av anläggningsarbeten. Slaggen har t ex inte alltid placerats ovanför grundvattenytan. Finkornig slagg har använts i stället för grövre fraktioner och på vissa ställen har det varit finkornig slagg för djupt ner i marken. Slagg har också placerats öppet för nederbörd och vattendrag, vilket kan misstänkas öka urlakningen av krom. I Öxnered fanns slagg till och med under vatten. 

Det finns flera osäkerheter kring mätningarna. Det är t ex svårt att veta hur mycket slagg som har använts på varje ställe och hur fördelningen ser ut mellan grövre och finare fraktioner. De undersökta områdena innehåller slagg som har lagts ut nyligen. Den “gamla” slaggen, som har lagts ut för typ 30-40 år sedan, innehåller sannolikt en större halt sexvärt krom. Det är inte heller klarlagt hur mycket nederbörd och vatten betyder för urlakningen. Det finns även andra faktorer som kan påverka som t ex temperatur. Den senaste rapporten kunde inte visa några direkta samband, mer än möjligen på vattnets betydelse, men det går inte att dra säkra slutsatser.

Provtagningarna visar ofta, enligt AFRY, ”låga halter” av krom i vattnet. Det tycks inte sällan kunna bero på att mycket vatten späder ut kromet så att halten (koncentrationen) minskar, men det betyder ju ändå att samma mängd lakas ut i naturen.

Halterna av sexvärt krom tycks inte ha undersökts i jorden eller i grundvattnet. I varje fall verkar inte Länsstyrelsen ha några sådana undersökningar från senare år. Det är en brist kan jag tycka. Det finns bland annat fastigheter i området med egna brunnar.

Det verkar inte heller finnas kartor eller listor på platser och områden som visar var ferrokromslagg från Vargön Alloys har använts och placerats i Vänersborgs kommun under åren. Det måste vara en brist. Miljö- och byggnadsförvaltningen i kommunen skrev i måndags:

”Vi utgår alltid från att slagg kan finnas under framförallt hårdgjorda ytor och informerar om detta vid t.ex. remisser eller kontakt med gräventreprenörer.”

Användningen av ferrokromslag ska sedan 2017 anmälas till kommunens miljöförvaltning och anmälningarna finns diarieförda. Vid remisser/nya ärenden osv så ser kommunen om slagg har använts vid den aktuella fastigheten.

Det kan tilläggas att en oerhört massa slagg har lagts ut före 2017 och, det vet varenda kommuninvånare, att det inte är sällan som mark behöver saneras innan den kan bebyggas – t ex Arena Vänersborg och höghusen vid Quality. I det här sammanhanget kan det också vara värt att påminna om att före 1986 har också en del slagg från företaget Ferrolegeringar i Trollhättan använts till utfyllnad i Trollhättan och Vänersborg.

De risker som har undersökts utifrån ferrokromslagget och urlakningen av sexvärt krom handlar om “tekniska beräkningar”. Men hur påverkas människor på längre sikt av sexvärt krom i vattnet, även om halterna tycks ”låga”? Kan man använda vatten från älven till grönsaksodlingarna?  I rapporterna nämns det inte heller något om risker för t ex vattenlevande organismer eller om växter och djur. De påverkas naturligtvis också av det giftiga kromet. Hur påverkas de, hur påverkas naturen? Finns det risker med att äta fisk fångad i Öxneredssjön eller i Göta älv? (Är det riskerna med det sexvärda kromet som har gjort att det inte längre finns några fiskodlingar i närheten av Vargön Alloys…) Borde kungen äta av älgen som han sköt på Hunneberg?

Jag överdriver kanske något, men kunskapen om de långsiktiga effekterna av föroreningar i vatten, luft och mark kunde vara större. Och sexvärt krom är farligt…

Och till sist, om krom i luften. Igen. (Se ”Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

Det finns ett gränsvärde i Sverige, i varje fall inom arbetsmiljön, för krom i luften. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön, är det nuvarande gränsvärdet för sexvärt krom 5 mikrogram per kubikmeter luft (5 µg/m³). ​(Det går 1000 liter på en kubikmeter, m³.) Det är ett ”tekniskt uträknat” värde som bestämdes 1996 utifrån vad industrin ansågs kunna hantera vid den tidpunkten, snarare än utifrån medicinska studier om vid vilken nivå människor börjar utveckla cancer. Gränsvärdet har varit oförändrat sedan 1996 och är högre än i flera andra länder. 

Förra året publicerades en forskningsstudie från Lunds universitet (se ”Cellförändringar även under gränsvärdet för sexvärt krom”) som visade att många av de arbetare som utsattes för sexvärt krom fick betydande förändringar i sina celler långt innan sjukdom utvecklades. Och det även om exponeringen låg långt under Sveriges gränsvärde. ​

För att minska hälsoriskerna har Arbetsmiljöverket föreslagit ett sänkt gränsvärde för sexvärt krom till 1 µg/m³. Detta förslag är för närvarande ute på remiss, och de nya föreskrifterna förväntas träda i kraft den 9 april 2026. ​Det kan jämföras med Danmark som nyligen sänkte gränsvärdet till 0,25 mikrogram, µg…

Cancerframkallande avfall, urlakning av krom, befarade effekter på miljön, sänkta gränsvärden, växande slagghögar osv. Vargön Alloys står inför stora utmaningar.

Vargön Alloys producerar ferrokrom. Ferrokrom används främst inom stålindustrin för att tillverka rostfritt stål och andra specialstål. Det förbättrar stålets korrosionsbeständighet, hårdhet och slitstyrka. Ferrokromet är en viktig produkt med flera användningsområden.

Vid tillverkning av ferrokrom uppstår alltså ferrokromslagg som restmaterial. För att minimera mängden avfall pågår ett arbete med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer, till exempel som ballast i asfalt och betong. (Se ”Vargön Alloys SAMRÅD”.)

Det tycks som om Alloys har kommit långt i detta arbete. Det är ett sätt att reducera urlakning och därmed minska riskerna för människors hälsa och miljön – och på sikt få bort slagghögarna. Det är viktigt att Alloys lyckas lösa avfallsproblemen, dels för att ferrokrom är en viktig produkt och dels för att Alloys ska bli kvar i Vargön med alla de arbetstillfällen som produktionen för med sig.

Vad vore Vargön utan Vargön Alloys?

Det var det mesta som fanns att skriva om Vargön Alloys och ferrokromslaggen för denna gång.  Jag återkommer när det finns mer fakta. Naturligtvis väntar jag liksom många andra på vad som ska hända med den polisanmälan som Länsstyrelsen har gjort angående slagghögarna. (Se ”Alloys: Hund begraven i slagghögarna?”.) Och den polisanmälan som Länsstyrelsen enligt uppgift förbereder mot den olagliga hanteringen av ferrokromslag med mobilkrossen förra året. (Se ”Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, miljö, Miljö o Hälsa, Vargön

Vattentjänstplanen och byggnadsnämnden

1 september, 2024 Lämna en kommentar

Den 21 juni 2022 beslutade riksdagen om en ny vattentjänstlag, Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Det var egentligen mer en uppdatering av lagen än en ny lag. (Med allmänna vattentjänster menas att en kommun ska ordna vattenförsörjning och avlopp till bostadshus och annan bebyggelse.)

En av förändringarna i lagen var att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering av utbyggnaden av vattentjänster. Vänersborg har utarbetat en sådan. (Se “VA-plan: Varför inte verksamhetsområde? (2)” och “VA-plan: Varför verksamhetsområde? (3)”.) Planen var på samråd i början av sommaren och skickades också på remiss till andra nämnder och myndigheter. (Se “Samråd om vattentjänstplanen! (1)”. Det går att ladda ner vattentjänstplanen här eller på kommunens hemsida.)

I förra veckan, den 21 augusti, beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden att lämna sitt remissvar till samhällsbyggnadsnämnden. (Se “MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter”.) I veckan som gick, den 27 augusti, lämnade byggnadsnämnden sitt remissvar.

I den inledande sammanfattningen skriver byggnadsnämnden:

“Särskilt viktigt är att tidplan och handlingsplan i väntan på kommunalt VA uppdateras för att byggnadsnämnden skall kunna hantera ansökningar om bygglov och förhandsbesked, samt att det skall vara förutsägbart för våra invånare.”

Byggnadsnämnden är i sitt remissvar mest intresserad av vattentjänstplanens konsekvenser för bygglov och förhandsbesked. Det är helt förståeligt eftersom det är de här frågorna som byggnadsnämnden sysslar med och som är beroende av vatten- och avloppslösningar. (Om det söks bygglov så blir svaret på VA-frågan alltid “ja” om byggnaden ska anslutas till kommunalt VA. Det är förutsägbart.) 

Byggnadsnämnden avslutar sammanfattningen:

“Ambitionsnivån på när kommunen skall dra fram vatten och avlopp är sänkt i detta förslag jämfört med nuvarande blåplan. Detta kan komma att påverka bebyggelseutvecklingen på landsbygden negativt.”

Byggnadsnämnden tolkar inte lagen korrekt i sammanfattningen, precis som inte heller samhällsbyggnadsnämnden (Kretslopp och vatten) gjorde tidigare. Det är nämligen inte ambitionsnivån som är sänkt, det är att förslaget till vattentjänstplan utgår från den praxis som råder i Sverige och som följer de domar som mark- och miljödomstolar och, framför allt, Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm har slagit fast.

De 6 verksamhetsområden som samhällsbyggnadsnämnden föreslår i Vänersborgs kommun utgår samtliga från begreppet “större sammanhang”. Det gjorde kommunens “gamla” Blåplan också men den definitionen följde inte den gängse juridiska tolkningen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och rättspraxis. Det gör vattentjänstplanen nu:

“ett större sammanhang … utgörs … av 20-30 anslutna fastigheter … med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”

Trots att kommunen anpassar sig till rådande praxis menar byggnadsnämnden att denna “avgränsning” medför:

“negativa effekter på bebyggelseutvecklingen och därmed på förutsättningarna för utvecklingen av landsbygden och i förlängningen befolkningsutvecklingen och serviceutbudet.”

Även om byggnadsnämnden har rätt i konsekvenserna för “bebyggelseutvecklingen” (att det inte kommer att bli ett automatiskt ”ja” i fortsättningen) så är det bara för nämnden, och kommunen, att anpassa sig till lagen och till praxis. Byggnadsnämnden måste även inse att den positiva inställning den, och miljö- och hälsoskyddsnämnden, har till kommunalt VA kan ifrågasättas. Det är väl egentligen bara att titta på de 29.869 kubikmeter (29.869.000 liter) som bräddades från Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg förra året. (Se “VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

En av förändringarna i vattentjänstlagen (LAV) var också att bestämmelsen i 6 § om kommunens ansvar att ordna allmänna vattentjänster ändrades för att bli mer flexibel. Även detta visar att kommunen och byggnadsnämnden måste anpassa sig. Nu innehåller lagen en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Kraven är inte lika högt ställda på enskilda anläggningar. (Se ”Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

Lagen (LAV) säger också mycket tydligt i 9 §:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”

En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras om fastighetens VA-lösning kan ordnas genom enskilda anläggningar som alltså kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det är för övrigt kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i Vattentjänstlagen. Det har Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) slagit fast i en prejudicerande dom. (Se M 4976-19 och “VA: Kommunens bevisbörda”.)

När byggnadsnämnden i sitt remissvar skriver apropå Vänersnäs om fastighetsägare så tycks nämnden inte ta varken LAV eller MÖD i beaktande:

“Om fastighetsägare … investerar i nya enskilda avloppsanläggningar kan kommunen bli skyldig att lösa in dessa om ny bebyggelse tillkommer och kommunens skyldighet enligt 6§ LAV, att lösa vatten och avlopp i ett större sammanhang, inträder. Det skulle även drabba de enskilda fastighetsägarna ekonomiskt.”

Byggnadsnämnden sätter däremot fingret på en viktig, men öm punkt:

“Det är viktigt att analysera hur ansökningar om förhandsbesked och bygglov ska bedömas utifrån ett VA-perspektiv.”

Nämnden efterlyser, som jag uppfattar det, anvisningar och regler om hur den ska förhålla sig i sådana här situationer. Det får mig att tänka på den motion som Lena Eckerbom Wendel (M) väckte i kommunfullmäktige den 15 februari 2022 och det initiativärende som James Bucci (V) väckte i samhällsbyggnadsnämnden som var en upprepning av motionens yrkanden (se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”). Eckerbom Wendels och Buccis yrkanden syftade till att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.

Varken motionen eller initiativärendet har utretts eller behandlats än. Tvärtom, samhällsbyggnadsförvaltningen (Kretslopp och vatten) och de styrande partierna hävdade att dessa yrkanden stred mot lagen… 

Byggnadsnämnden ser slutligen risker eller möjligheter med att det kan komma krav på detaljplan i samband med att VA-frågan vid byggnation ska utredas. Det är en intressant fråga.

I den “gamla” Blåplanen står det:

”De områden som ska anslutas till kommunalt VA kommer som utgångspunkt att detaljplaneras innan VA byggs ut om det finns intresse från fastighetsägare.”

Det står uttryckligen “innan VA byggs ut”… (Jag undrar om det gäller fortfarande.) Det kan också nämnas att redan den 12 maj 2021 beslutade ett enhälligt(!) kommunfullmäktige i samband med en återremiss i ärendet “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 & 2” på Vänersnäs (se “KF: ÅTERREMISS!”):

“att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området”

Byggnadsnämndens funderingar i sitt remissvar har alltså ventilerats av politikerna. Så vitt jag vet har dock frågan om verksamhetsområden och detaljplan ännu inte utretts.

Byggnadsnämnden ställer en rad viktiga frågor kring vattentjänstplanen i förhållande till nämndens uppgifter angående bygglov och förhandsbesked. Frågorna måste få ett svar av samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden och i kommunens vattentjänstplan även om byggnadsnämndens utgångspunkt eller perspektiv inte är helt korrekt i förhållande till Vattentjänstlagen och Mark- och miljööverdomstolens prejudicerande domar.

Det finns mycket arbete kvar att göra innan kommunen kan fastställa en vattentjänstplan.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs

MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter

20 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Politiken har kommit igång på allvar efter sommaruppehållet. Idag hade byggnadsnämnden sammanträde. (Se “Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.) Vad som hände på mötet vet jag inte, inte än. Imorgon onsdag följer miljö- och hälsoskyddsnämnden upp med sitt första möte för terminen.

Den 16 maj beslutade samhällsbyggnadsnämnden att Vattentjänstplanen skulle skickas ut på samråd. Fastighetsägare som enligt förslaget skulle ingå i ett verksamhetsområde bjöds in på ett informationsmöte och sedan hade de, och även andra, 6 veckor på sig, fram till och med den 2 juli, för att inkomma med synpunkter på förslaget. Dessutom beslutade nämnden att skicka samma dokument på remiss till miljö- och hälsoskyddsnämnden, byggnadsnämnden, kommunstyrelsen och Länsstyrelsen. De fick också 6 veckor på sig. Problemet med tiden var att alla nämnder inte hann svara på remissen innan sommaruppehållet, dvs innan tidsgränsen löpte ut.

På morgondagens sammanträde, den 21 augusti, ska miljö- och hälsoskyddsnämnden behandla förslaget till vattentjänstplan. (Jag har skrivit tämligen utförligt om förslaget till vattentjänstplan. Se “Samråd om vattentjänstplanen!”, “VA-plan: Varför inte verksamhetsområde?” och “VA-plan: Varför verksamhetsområde?”. Det går att ladda ner vattentjänstplanen här eller på kommunens hemsida.) 

När jag läste förslaget till vattentjänstplan tyckte jag att den var relativt lättläst och lättförståelig. De områden som på något sätt var aktuella för kommunalt vatten och avlopp beskrevs noggrant med text, tabeller och kartor.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen är inte lika positiv…

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens tjänstepersoner föreslår politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden att anta ett yttrande som ska lämnas till samhällsbyggnadsnämnden. Yttrandet är rakt och tydligt. Det börjar:

“Huvuddokumentet för samrådet … innehåller en del felaktigheter av språklig karaktär samt formuleringar som Miljö- och hälsoskyddsnämnden av andra anledningar anser bör justeras.”

Det var ingen rolig inledning, men det är naturligtvis allvarligare med de sakfel som påpekas av miljö och hälsa. Det ska inte finnas faktafel i ett sådant här för fastighetsägare och kommuninvånare viktigt dokument…

Det har enligt miljö- och hälsoskyddsförvaltningen blivit ett särskilt stort fel i avsnittet om Skytteklev. Förvaltningen skriver:

“Texten i avsnittet om Skytteklev, under rubriken ”Förutsättningar för enskilda avloppsanläggningar – bedömning av Miljö- och Hälsa” (sid 21ff) skiljer sig från det underlag som Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnade 2024-03-06 … och behöver ersättas av den ursprungliga texten.”

Det är uppenbarligen stora och viktiga skillnader mellan Miljö- och Hälsas uppfattning och texten i vattentjänstplanen. Förvaltningen fortsätter vidare om Skytteklev: 

“I avsnittet om Skytteklev kan texten under rubriken ”Redogörelse av Samhällsbyggnadsförvaltningens bedömning av förslaget om att inte bilda ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp vid Skytteklev” (sid 25) missförstås och bör förtydligas.”

Det finns vad jag förstår så stora risker med att beskrivningen av Skytteklev kan missförstås, och därför också konsekvenserna, att det samråd som försiggått med fastighetsägarna i området skulle kunna vara tämligen meningslöst. Det borde därför övervägas, som jag ser det, om det ska göras om. Kanske uppdagas det fler felaktigheter även i andra områden…

Det finns ytterligare en felaktighet som talar för att samrådet antagligen bör göras om. Förvaltningen skriver:

“Texter om inventeringar av enskilda avloppsanläggningar behöver genomgående ses över i dokumentet då de är otydliga och i flera fall innehåller felaktig information.”

Det blir självklart missvisande om det finns “felaktig information”.

Innan Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen avslutar med att ha synpunkter på kommunens Dagvattenplan, som är en bilaga till Blåplanen, så skriver förvaltningen:

“I Blåplanen finns idag en handlingsplan för hur miljö- och hälsoskyddsnämnden (och byggnadsnämnden) ska agera i väntan på kommunalt vatten och avlopp. Som det förstås så ska blåplan del 2 revideras och vissa dokument ska sammanfogas inför granskningen. Det är av yttersta vikt att det inför granskningen blir tydligt hur kommun och fastighetsägare skall agera i väntan på utbyggnad och hur kommunen ska hantera de områden som benämns som bevakningsområden.”

“Det är av yttersta vikt…” Jo, nog är det så alltid.

Oavsett om miljö och hälsas “påpekanden” är så att säga till fördel eller inte för fastighetsägarna så ska självklart alla fakta vara riktiga. (Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har, precis som samhällsbyggnadsförvaltningen, som regel haft den uppfattningen att enskilda avloppslösningar, till och med Solvarms i Sikhall, alltid är sämre än kommunens. Förvaltningen anser också att det är de enskilda VA-systemen som är ansvariga för övergödningen av Dättern. I förvaltningens tankevärld tycks det nämligen inte finnas någon markretention, se “Skiter björnar i skogen?”.)

Det är antagligen inte med någon större glädje som miljö- och hälsoskyddsnämnden sannolikt beslutar enligt sin förvaltnings förslag till yttrande. Men det är naturligtvis nödvändigt. En handling som en Vattentjänstplan får självklart inte innehålla felaktigheter. Det kan leda till oriktiga slutsatser och annorlunda och oväntade konsekvenser. Många kommuninvånare är beroende av de planer som kommunen lägger fram kring vatten och avlopp. Och det handlar ofta om stora pengar för fastighetsägarna – som i flera fall dessutom redan har fungerande enskilda VA-lösningar.

Felaktigheterna i förslaget till Vattentjänstplan visar att något inte riktigt fungerar i kommunens förvaltningsorganisation. Det ska inte behöva kommenteras så mycket i en offentlig remiss som miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har tvingats göra. Man kan undra varför inte miljö- och hälsoskyddsförvaltningen fick läsa förslaget till Vattentjänstplan innan det gick ut på samråd. Felaktigheterna borde ha rättats innan samrådsremissen och samrådet med fastighetsägarna.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan

Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen

18 juni, 2024 1 kommentar

Den 2 maj beslutade kommunstyrelsen att skicka ärendet “Vägval Brättelänken” på remiss (se “Brättelänken i KS” och “KS: Både enigt och oenigt”):

“Kommunstyrelsen remitterar till byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och kultur- och fritidsnämnden att lämna synpunkter på samhällsbyggnadsnämndens utredning kring ny väg mellan Öxnered och Brätte.”

Vänersborgs kommun har alltså planer på att anlägga en väg söder om Vassbotten för att förbinda Öxnered/Skaven med Onsjö. Den planerade vägen går under namnet Brättelänken. Frågan för politikerna är om Brättelänken ska dras norr eller söder om gamla Brätte stad. (Se “Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)”.)

Samhällsbyggnadsnämnden, med undantag av James Bucci (V) och Tor Wendel (M), vill dra vägen norr om den undersökta delen av fornminnet Brätte. Nämnden menar att en ny bred väg med plats för bussar etc ska följa den nuvarande smala och lågtrafikerade vägen in mot och förbi Brätte. Det betyder att den nya vägen kommer att gå mellan det gamla stadsområdet och Vassbotten – mitt över det gamla Brättes outforskade handels- och hamnområde. Brätte som troligen är Sveriges enda oförstörda lämning av en stad som grundades på 1500-talet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade remissen den 12 juni. Jag beskrev förvaltningens yttrande och beslutsförslag i blogginlägget “MH dissar SBN:s Brätteutredning”. Nämnden biföll förvaltningens förslag och gjorde några tillägg. Beslutet hade följande lydelse:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden ställer sig bakom förvaltningens yttrande över Vägval Brättelänken, daterad 2024-05-30 med följande tillägg:

Alternativet att förlägga bilvägen på den före detta banvallen och att cykelvägen istället kan dras i alternativ norr saknas. Syftet är att minimera lokalisering på jordbruksmark.

Förslaget på vägval Brättelänken, alternativ norr, saknar redogörelse för konflikten med miljöbalkens portalparagraf 1 kapitlet punkt 2, 3 och 4.

Argumentering angående lokaliseringsprincipen enligt miljöbalken 2 kapitlet 6 § behöver utvecklas och förtydligas.

Alternativ norr strider mot miljöbalken 3 kapitlet 6 § (naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.) Motiv för att bryta mot miljöbalken saknas.

Kostnadsredovisningen på sidan12 i Trivectors utredning är bristfällig (sid 110 i Vägval Brättelänken). Kostnader för arkeologisk undersökning för alternativ norr saknas för sträckan vid Brätte. Detta medför att en rättvis viktning av de olika vägalternativen inte är möjlig.”

Idag tisdag behandlade byggnadsnämnden remissen från kommunstyrelsen. Förvaltningens förslag till remissvar var en rejäl sågning av utredningen, en ordentlig diss, precis som miljö- och hälsoskyddsnämndens remissvar. Byggnadsnämnden biföll beslutsförslaget:

“Byggnadsnämnden beslutar att yttra sig i enlighet med bilaga.”

Bilagan, dvs yttrandet, sammanfattades av förvaltningen:

“Byggnadsnämnden bedömer att den utredning som Samhällsbyggnadsnämnden tagit fram är ofullständig och inte kan ligga till grund för val av vägalternativ.”

En ofullständig utredning… Och det var bara början…

“En stor brist är [att] det saknas en utredning som visar vilka konsekvenser vägalternativ 1 (=det norra alternativet; min anm) skulle ha på riksintresset för kulturmiljövården, Brätte-Vassända. Länsstyrelsen har i sitt granskningsyttrande över FÖP Vänersborg/Vargön varit tydlig med att vägalternativ 1 skadar riksintresset.”

Det betonas att Länsstyrelsen har varit tydlig, det norra vägalternativet “skadar riksintresset”. Det verkar definitivt som om förvaltningen tycker att det är mycket märkligt, och anmärkningsvärt, att samhällsbyggnadsförvaltningen verkar ha missat Länsstyrelsens inställning helt. Och det kan jag i så fall hålla med om.

Byggnadsförvaltningen avslutar sammanfattningen:

“Utöver utredningens brister avseende riksintresset för kulturmiljövård saknas beskrivningar och bedömningar utifrån fler aspekter såsom jordbruksmarkens värden, påverkan på strandskydd, framtida bebyggelse. De fakta som framkommit i naturvärdesinventeringen och andra naturutredningar har inte hanterats eller vägts in i helheten på ett konsekvent sätt.”

Det finns med andra ord flera och stora brister i Brätteutredningen. Det har påpekats av Miljö- och hälsoskyddsnämnden och nu Byggnadsnämnden – som har hittat ännu fler brister. Efter sommaren antar jag att kultur- och fritidsnämnden kommer att späda på kritiken ytterligare.

Byggnadsnämnden lägger alltså väldigt stor tyngd vid att Brätte är ett riksintresse. I yttrandet som är på två A4-sidor hittar vi formuleringar som:

  • “Riksintressen ska enligt 3 kap 6 § miljöbalken så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada dessa miljöer.”
  • “I Vägval Brättelänken beskrivs både alternativ 1 och 2 som möjliga alternativ utifrån vad som framkommit i den arkeologiska utredningen. Det är en missvisande slutsats eftersom riksintresset Brätte-Vassända riskerar att utgöra ett stort hinder om det inte kan påvisas att det inte påverkas av vägdragningen.”
  • “Fornlämningar är skyddade av kulturminneslagen och ingrepp i fornlämning kräver tillstånd från länsstyrelsen.”
  • “Länsstyrelsen är … tydlig med att alternativ 1 skadar riksintresset.”

Och först det absolut sista stycket i yttrandet beskrivs vad som saknas och inte hanterats, dvs det som står ovan i sammanfattningen.

Det blir alltmer tydligt att kommunstyrelsens beslut att remittera ärendet Brätte-länken till några nämnder var tämligen meningslöst. Tjänstepersoner på tre olika förvaltningar får ägna arbetstid åt en utredning som till och med kommunstyrelsen borde ha insett var helt undermålig. Å andra sidan kanske det kan bli en läxa för samhällsbyggnadsnämnden att faktiskt inte lämna ifrån sig utredningar av denna bristfälliga kvalité.

===

Tidigare blogginlägg om Brätte:

Kategorier:Brätte, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden

MH dissar SBN:s Brätteutredning

7 juni, 2024 2 kommentarer

I onsdags, den 5 juni, sammanträdde kommunstyrelsen (KS). Det blev en långkörare, mötet slutade inte förrän kl 17.30.

Det blev en del intressanta frågor och diskussioner, men utgången av besluten blev precis som förväntat. De beslutsförslag som låg på bordet inför sammanträdet klubbades av ordförande Benny Augustsson (S). Det blev inte ens en votering. (Läs gärna om kommunstyrelsens ärenden i blogginläggen “KS (1): Från budget till broddar” och “KS (2): Från höjda taxor till Vattenpalatset och Nuntorp”.)

I detta blogginlägg ska jag ta upp en av de intressanta frågor som ställdes. Eller rättare sagt, det var svaret på frågan som var intressant… Det var vid informationen om “Planeringsstrategi 2024–2028”. 

I Planeringsstrategin står det följande om riksintresset Brätte-Vassända (min fetstil):

“Ställningstagandena i översiktsplanen i kombination med länsstyrelsens granskningsyttrande är vägledande för efterföljande processer. Eftersom stat och kommun inte är överens på delar som berör riksintressen finns risk för prövning gällande påtaglig skada i efterföljande processer.”

Mina två frågor var enkla: Vem prövar om det är “påtaglig skada” och vem fattar det slutliga beslutet om stat och kommun inte kommer överens?

Svaret från en av utvecklingsledarna på kommunstyrelseförvaltningen kom snabbt och bestämt – Länsstyrelsen!

Jag ställde frågan eftersom samhällsbyggnadsnämnden (SBN) anser att en väg mellan Onsjö och Öxnered (“Brättelänken”) ska dras där den nuvarande smala vägen går mellan Brätte och Vassbotten. Denna vägsträckning kallas det norra alternativet och ibland också alternativ A eller 1.

I samband med den Fördjupade översiktsplanen 2023 yttrade sig Länsstyrelsen (se “Brätte: FÖP 2023”) över kommunens planer om Brättelänken (notera min fetstil):

“Brätte – Vassända. Kommunen planerar en ny vägförbindelse mellan Öxnered – Edsvägen. Av granskningshandlingarna framgår det att kommunen fortsatt planerar inom ett brett stråk som innefattar utbyggnad av befintlig väg samt ny väg söder om riksintresset. Länsstyrelsen bedömer att utbyggnad av befintlig vägsträckning genom riksintresset medför påtaglig skada på riksintresset och bör därmed utgå. Det södra alternativet gränsar till riksintresset och ska samrådas med Länsstyrelsen i kommande process.”

Utvecklingsledaren bekräftade mina misstankar och svaret betyder alltså att det är Länsstyrelsen som har det slutliga ordet om Brättelänken. Länsstyrelsen kan stoppa kommunens planer på ett nordligt vägalternativ. Och med tanke på yttrandet om FÖP:en torde det vara tämligen självklart hur Länsstyrelsen kommer att besluta angående det norra vägalternativet…

På det föregående sammanträdet, den 2 maj, behandlade kommunstyrelsen (KS) ärendet. Jag föreslog då att ärendet Brätte helt enkelt skulle skickas tillbaka till SBN (samhällsbyggnadsnämnden) med uppmaningen “gör om och gör rätt” – lägg ner det norra alternativet och börja projektera det södra. (Se “Brättelänken i KS”.)

Det var bara jag som tyckte det i KS…

KS skickade istället ärendet på remiss till flera av kommunens nämnder. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska ha sammanträde den 12 juni – ett av ärendena är remissvaret om SBN:s förslag om att Brättelänken ska dras mellan Brätte och Vassbotten, dvs det norra alternativet.

Miljö- och byggnadsförvaltningen lämnar följande beslutsförslag till Miljö- och hälsoskyddsnämnden:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden bedömer att den utredning som Samhällsbyggnadsnämnden tagit fram är ofullständig och inte kan ligga till grund för val av vägalternativ.”

Förvaltningen för miljö och hälsa är inte nådig i sin bedömning av det förslag och arbete som har gjorts av SBN. (Det ska betonas att det är samhällsbyggnadsnämndens förvaltning som har tagit fram det mycket bristfälliga underlaget. Dessutom röstade James Bucci (V) nej till beslutet i samhällsbyggnadsnämnden och Tor Wendel (M) avstod från att delta.)

Miljö- och byggnadsförvaltningen har samma syn på brister och ofullständighet som jag har framfört i flera blogginlägg. Men medan jag tänker på den arkeologiska utredning av Brätte som utfördes av Bohusläns museum, och som SBN och samhällsbyggnadsförvaltningen negligerade och gömde undan (se “Bevara Brätte!”), så visar det sig att kommunens miljöexperter tänker på något helt annat:

“Utredningen är baserad på ett ofullständigt underlag då den bland annat utesluter flera utredningar/inventeringar som utförts i syfte att belysa de båda vägalternativens påverkan på skyddade arter och naturvärden.”

“utesluter flera utredningar/inventeringar”… Det är helt osannolikt. Vad är det som händer på samhällsbyggnadsförvaltningen? Vad håller SBN på med? Misstänker tjänstepersonerna på miljö och hälsa detsamma som jag…? Det tycks nästan så:

“Flera av utredningarna/inventeringarna förordar vägalternativ 2 (det södra alternativet; min anm) framför vägalternativ 1 (det norra alternativet; min anm) då alternativ 2 bedöms medföra mindre påverkan på arter och naturvärden.”

Kan det vara så illa att alla de utredningar och inventeringar som har gjorts de senaste åren medvetet smusslas undan och döljs därför att de kommer till en annan slutsats än den som samhällsbyggnadsnämnden (utom Bucci och Wendel då) har bestämt sig för? Jag hoppas att det inte är så.

Miljö- och byggnadsförvaltningen skriver i underlaget till Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut:

“Vägalternativ 1 föreslås gå genom ett område som i kommunens naturvårdsstrategi, antagen av kommunfullmäktige i maj 2023, är utpekat som prioriterat område för områdesskydd (Brätte och Vassändaviken) i syfte att trygga viktiga natur- och friluftsvärden i kommunen. Denna konflikt framgår inte av utredningen.”

Tjänstepersonerna på miljö och hälsa redovisar ytterligare argument:

“Utredningen saknar ett resonemang om behov av eventuella skyddsåtgärder och/eller kompensationsåtgärder avseende skyddade arter och naturvärden eller möjliga anpassningar och lösningar som skulle kunna möta de privata intressena, till exempel djurtunnlar, och som därmed kan ha stor påverkan på val av vägalternativ och kostnader.”

Jag skulle nog vilja påstå att det sista argumentet har störst bäring på det södra alternativet. Det torde vara helt uteslutet att exempelvis djurtunnlar skulle kunna grävas i området av arkeologiska, kulturella och historiska skäl. Det skulle förstöra det unika området Brätte. Det är troligen Sveriges enda oförstörda lämningar av en stad som grundades på 1500-talet.

Underlaget från miljö och hälsa avslutas med att räkna upp de utredningar/inventeringar om arter och naturvärden med bedömningar och rekommendationer som helt enkelt saknas i samhällsbyggnadsnämndens utredning. De är:

  • “Naturvärdesinventering Öxnered Stommen (COWI, 2021)
    Naturvärdesinventeringen visade att de högsta naturvärdena finns i de öppna markerna i anslutning till Vassändaviken samt strandskogarna på västra sidan av viken och området runt gamla Brätte.”
  • ”Inventering av fåglar, groddjur och invasiva växter i Öxnered/Brätte (EnviroPlanning, 2021)
    Skyddsåtgärder och eventuella kompensationsåtgärder behövs för att undvika skada på naturvärden (inklusive arter). Konsulten rekommenderar alternativ 2 framför alternativ 1 då alternativ 2 spås medföra mindre negativa effekter.”
  • ”Groddjursinventering inom Öxnered/Brätte (EnviroPlanning, 2022)
    Konsulten rekommenderar kommunen att gå vidare med det södra alternativet, det vill säga alternativ 2. Båda alternativen riskerar dock att påverka groddjur i området, men alternativ 2 i mindre omfattning. En nordlig vägdragning riskerar även att påverka andra naturvärden negativt i större utsträckning.”
  • ”Artskyddsutredning för fåglar inom Öxnered/Brätte (EnviroPlanning, 2022)
    Skyddsåtgärder bör vidtas för att minimera ingrepp. Konsulten bedömer att vägalternativ 2 är att föredra ur ett ekologiskt perspektiv då detta tar minst andel viktiga biotoper för fåglar i anspråk.”

 Det kan noteras att samtliga utredningar/inventeringar inte bara förespråkar det södra vägalternativet, alternativ 2, utan också är tämligen nya och aktuella.

Det är mycket anmärkningsvärt att SBN har missat dessa fyra utredningar. Det är alltså inte bara den arkeologiska utredningen av Bohusläns museum, som visar på de historiska och kulturella värdena i området mellan det utgrävda Brätte och Vassbotten, som SBN och dess förvaltning utesluter och bortser ifrån – det är också vägens påverkan på skyddade arter och naturvärden.

Det är lätt att få den konspiratoriska uppfattningen att samhällsbyggnadsförvaltningen medvetet har bortsett från fakta och utredningar därför att samtliga dessa förespråkar det södra vägalternativet. Och det alternativet finns inte på förvaltningens agenda…

Det är inte bra att de styrande partierna, S+C+KD+MP, litar blint på vad som står i underlagen.

===

Tidigare blogginlägg om Brätte:

Kategorier:Brätte, KS 2024, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden

VA: Kommunens bevisbörda

23 augusti, 2023 Lämna en kommentar

Det har blivit många bloggar om VA i år, och även tidigare år. I sommar har jag bland annat skrivit fyra bloggar om Kohagens kamp mot kommunen ute på Gardesanna (se “VA: Kohagen vs kommunen (1/4)”). Och det blev lika många bloggar om James Buccis och den samlade oppositionens kamp, i kommunhuset, för att få kommunen att följa lagen och sluta med att tvångsansluta kommuninvånare. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.)

VA-problematiken har uppmärksammats även i lokalpressen. TTELA skrev i april om hur Astrid och andra fastighetsägare i Gardesanna tvingades att ansluta sig till det kommunala VA-nätet. (Se “Är detta Vänersborgs kommun?”.)

Kommunens uppfattning är att alla i ett verksamhetsområde ska anslutas – vare sig de vill eller inte, vare sig de behöver eller inte. Kommunen anser att alla enskilda avloppslösningar är sämre än kommunens, utom möjligtvis Solvarms avloppsanläggning i naturhuset i Sikhall. (Se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.) Och inte nog med det, de enskilda lösningarna kan inte godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Kommunens uppfattning framgår tydligt när TTELA skrev (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):

“På miljö och hälsa på kommunen vet man egentligen inget om den aktuella statusen på Astrids VA-anläggning.”

Kommunen vet inget om Astrids enskilda VA-anläggning, men kommunen tar för givet att den är undermålig och inte lever upp till Miljöbalkens krav.

Kommunen förutsätter nämligen att alla enskilda VA-anläggningar i ett av kommunfullmäktige beslutat verksamhetsområde är en “olägenhet för människors hälsa och miljön”. (Miljöbalken 9 kap. 7 § 1 st.) Eller som det uttrycks i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV 6 §) – inte kan “godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Och finns det någon annan uppfattning så är det upp till den enskilde fastighetsägaren att bevisa att den enskilda VA-anläggningen uppfyller Miljöbalkens eller LAV:s krav. Eller är ”lika bra” eller ”bättre” än kommunens, vilket många kommuner felaktigt hävdar. Det här är lättare sagt än gjort. Det är nämligen inte helt enkelt att bevisa för en enskild fastighetsägare. Det kan bli både svårt, kostsamt och ta lång tid. Och kommunen kanske inte accepterar resultatet ändå.

Det har två fastighetsägare i Vedum, Vara kommun, erfarit. Deras VA-anläggning har varit uppe för beslut i Vara kommun, Länsstyrelsen och även Mark- och miljödomstolen. (Alla faktauppgifter i det följande är tagna från ett beslut i Mark- och miljödomstolen i Vänersborg den 13 maj 2022. Beslutet kan laddas ner här.)

Bakgrunden är att Vara kommun i februari 2014 skickade ut ett informationsbrev till de två fastighetsägarna om att avloppsanläggningen behövde åtgärdas och att ett föreläggande skulle skickas om de inte gjorde det.

Det framgår inte av underlaget om fastigheten ingick i ett verksamhetsområde eller inte, men i och med att det inte nämns någonstans så är det sannolikt att fastigheten inte gjorde det, inte ingick i ett verksamhetsområde alltså. Då är det inte Vattentjänstlagen (LAV) som är tillämplig utan det är helt och hållet Miljöbalken som är aktuell.

Vara kommun hade gjort en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen hade, vilket Länsstyrelsen skrev i ett yttrande:

“som grund för sitt beslut gjort en generell bedömning utifrån hur avloppsanordningen är utformad enligt tidigare beviljat tillstånd från 1983.”

Det handlar alltså om en gammal anläggning och Vara kommuns bedömning grundade sig, skrev Länsstyrelsen vidare, framför allt på avloppsanordningens:

“konstruktion, ålder och svårighet att utföra provtagningar på.”

Miljö och hälsa i Vänersborg resonerade på samma sätt när den gjorde sin skrivbordstillsyn av VA-anläggningarna på Vänersnäs. (Se “KS: VA Vänersnäs”.)

De två fastighetsägarna i Vara kommun protesterade. De menade att provtagningar hade genomförts vid VA-anläggningen vid ett flertal tillfällen och att anläggningens rening var tillräcklig. De menade också att Miljöbalken är teknikneutral och de hänvisade även till 12 § i “Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd” (se här). Där står det beskrivet att det räcker med slamavskiljare eller annan typ av anordning, om man kan bevisa att reningen är tillräcklig.

Ärendet gick fram och tillbaka. Den 10 december 2020 beslutade Miljö- och byggnadsnämnden i Vara kommun (genom delegationsbeslut) att förbjuda de två fastighetsägarna vid vite om 50.000 kronor vardera att släppa ut avloppsvatten från fastigheten. Nämndens beslut överklagades till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Den 13 maj 2022 upphävde Länsstyrelsen kommunens beslut.

Länsstyrelsen konstaterade att det enligt Miljöbalken är verksamhetsutövaren, dvs fastighetsägaren, som har bevisbördan för att visa att verksamheten som bedrivs inte strider mot lagstiftningen. Men…

“Länsstyrelsen gör därför bedömningen att den omvända bevisbördan blir orimligt betungande för den enskilde i detta fall om provtagning analyser inte skulle kunna göras gällande som bevis. Även om bevisbördan som grundregel ligger på den enskilde, ligger det förvaltningsrättsliga utredningskravet för handläggningen av ett ärende på förvaltningsmyndigheten. Det är Länsstyrelsens uppfattning att det av kommunens utredning inte går att bedöma om klagandenas avloppsanläggning följer MB:s regler eller inte.”

Länsstyrelsen bedömde att här hade Vara kommun passerat gränsen för den enskilde fastighetsägarens ansvar och förpliktelser. I Miljöbalken finns en rimlighetsavvägning (Miljöbalken 2 kap 7 §) vilken innebär att kommunen inte kan kräva vad som helst av den enskilde. Kommunen ska dessutom ta särskild hänsyn till:

“nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.”

Det var upp till kommunen att bevisa att den enskilda avloppsanläggningen inte kunde godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det dög inte med en “skrivbordstillsyn”.

Miljö- och byggnadsnämnden i Vara yrkade att Mark- och miljödomstolen skulle upphäva Länsstyrelsens beslut.

Den 8 augusti 2022 kom Mark- och miljödomstolens beslut:

“Mark- och miljödomstolen avvisar Miljö- och byggnadsnämnden i Vara kommuns överklagande.”

Mark- och miljödomstolen gjorde egentligen ingen bedömning i sak. Domstolen menade att Länsstyrelsen hade återförvisat ärendet till Vara kommun därför att det inte gick att bedöma om avloppsanläggningen följde miljöbalkens regler eller inte. Enligt Mark- och miljödomstolen:

“innehåller inte länsstyrelsens beslut sådana uttalanden att beslutet ska få överklagas. Nämndens överklagande bör därför avvisas.”

Jag vet inte, men antagligen hade Mark- och miljödomstolen beslutat annorlunda om den hade hållit med Vara kommun i sak, dvs att VA-anläggningen var undermålig. Eller om Mark- och miljödomstolen inte hade instämt i Länsstyrelsens bedömning att “den omvända bevisbördan blir orimligt betungande för den enskilde i detta fall”.

Länsstyrelsens beslut stod fast. Och det var ett riktigt beslut. Den 15 april 2021 hade nämligen Mark- och miljööverdomstolen slagit fast i ett prejudicerande beslut (M 4447-20):

“…så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister [VA-]anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”

Mark- och miljööverdomstolen är mycket tydlig med att det inte duger med en generell bedömning, en så kallad “skrivbordstillsyn”. Kommunen måste ut och inspektera varje fastighet och varje enskild avloppsanläggning – om fastighetsägaren har uppfyllt sin del av lagen, t ex tagit prover vid flera tillfällen.

Myndigheternas bedömning har uppenbarligen ändrats. Tidigare domar från “gamla tider” har lagt hela bevisbördan på den enskilde, nu har det satts en gräns för vad som kan krävas av en fastighetsägare. På det sättet har rättstillämpningen närmat sig vad Mark- och miljööverdomstolen har kommit fram till tidigare när det gäller enskilda VA-anläggningar som ligger inom ett av kommunen beslutat verksamhetsområde, dvs där Lagen om allmänna vattentjänster är tillämplig (LAV). Där har domstolen betonat kommunernas ansvar.

Den 17 augusti 2020, dom M 4976-19, konstaterade Mark- och miljööverdomstolen, också i en prejudicerande dom:

“Det är huvudmannen, dvs. bolaget (=kommunen; min anm), som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”

Den här bloggen är lätt att sammanfatta.

Det är kommunerna som måste bevisa att varje enskild VA-anläggning inte kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön innan förelägganden skickas ut eller krav ställs på anslutning till det kommunala VA-nätet. Det betyder att Vänersborgs kommun måste avsätta pengar till och utföra denna verksamhet innan kommunen fortsätter sin nuvarande linje med tvångsanslutningar mm.

Just saying…

Kategorier:Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA

Skriet från hustaket

27 mars, 2023 1 kommentar

I morse vaknade jag vid 4-5-tiden. Det var något som störde. Jag hade en svag, obestämd känsla av ångest. Det var något som inte stämde. Var det sommartiden som spelade kroppen ett spratt? Kan det ha varit en dröm? Hade någon tittat in genom fönstret? Eller hade någon tagit sig in i källaren? Nä, larmet hade inte gått.

Solen var på väg upp men det var fortfarande svårt att se ut. Gryningsljusets strålar var fortfarande för svaga. Då. Som en blixt från en klar himmel. Ett hemskt oljud. Ett skri. Var det larmet? Hade någon ändå trots allt tagit sig in i källaren?

Det var ett skri från hustaket! Ett ensamt vansinnesvrål.

Nej! Det är inte sant. Redan…?

Vrålet följdes av fler. Invasionen var i full gång. Det var en kollektiv attack. Fiskmåsarna intog hustaken. Årets ockupation hade börjat.

Fiskmåsarna är här!

Måsarnas angrepp sattes in precis på samma datum som förra året. Skillnaden i år är att det är minusgrader och faktiskt lite snö på taken. Kanske innebär det att de äckliga varelserna fryser ihjäl? Knappast. Det är en förhoppning som just bara är en förhoppning. Men om de lägger ägg så kanske äggen fryser…? Enligt uppgifter på nätet (se “Fiskmås”) läggs inte äggen förrän i början på maj. Hoppet grusades. Ångesten tilltog.

Men vad har fiskmåsarna här i Nordstan att göra redan idag? Ska det ta så lång tid att bygga bo eller är det helt enkelt så att fiskmåsparen vill vara i god tid så att de får de bästa platserna på taken? Med utsikt och anfallsavstånd till mitt hus och min trädgård? Och till mig.

Fiskmåsparet stirrar på mig från hustaket – outgrundligt, misstänkt. Luriga blickar. Vad tänker de på? Planerar de hur de ska synkronisera sina tarmuttömningsattacker på fönster och trädgårdsmöbler under säsongen. Eller på mig? Kanske tänker de bara, stackars sate. Han ska inte få någon lugn och rofylld sömn förrän i juli… Jag vet. Jag har bott i Nordstan i 35 år.

Fiskmåsar har ingen respekt för personlig integritet.

Det är en klen tröst att studier visar att fiskmåsarna numera minskar i antal i Sverige. Det tycks emellertid inte gälla i Nordstan i Vänersborg. Det borde vara som i Turkmenistan. Där har staten tagit hand om problemet – fiskmåsarna är utrotade.

I Vänersborg bryr sig inte kommunen. Kommunen har andra problem att tänka på. De flesta fastighetsägare tar inte heller sitt ansvar, de tycks inte bo i sina egna fastigheter.

Och under tiden får invånarna i Nordstan räkna dagarna tills den nya generationen fiskmåsar är flygfärdiga och kan ge sig av till kobbarna och skären i Vänern – deras naturliga habitat.

102 dagar…

Kategorier:miljö, Miljö o Hälsa, Nordstan

Solvarm, pris och uppmärksammat naturhus

19 mars, 2023 1 kommentar

Den 15-16 mars gick den årliga konferensen “Vatten Avlopp Kretslopp” av stapeln. Den arrangerades som vanligt av VA-guiden. Konferensen var välbesökt, omkring 300-400 deltagare närvarade under två dagar. I vimlet syntes bland annat tjänstepersoner från miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.

VA-guiden är en medlemstjänst som arbetar med (se här):

“VA-planering, dagvatten och små avlopp, både inom kommun, myndighet eller privat verksamhet.”

Det innebär att alla som är intresserade av och vill veta mer om VA-frågor eller arbetar med dem på något sätt gärna deltar i de årliga konferenserna. Deltagarna möter de främsta och mest kunniga personerna på området och de har tillfälle att lyssna och ställa frågor på flera olika seminarier eller fördjupa sina kunskaper på olika föreläsningar.

Konferensen hölls i år i Helsingborg, vilket inte var någon slump. Helsingborg är på många sätt en föregångare inom t ex nya kreativa lösningar på området kretslopp och återvinning. Staden bygger en ny stadsdel, Oceanhamnen, med fokus på miljö och hållbarhet. Där utvecklar och bygger Helsingborg ett unikt källsorterande avloppssystem, bland annat återvinns näringsämnen och läkemedelsreningen energieffektiviseras. (Se “Helsingborg: Tre rör ut”.)

VA-guiden delar årligen ut ett Avlopp och Kretsloppspris till någon som på ett:

“betydelsefullt sätt främjat utveckling och nytänkande eller påskyndat införandet av miljö- och kretsloppsanpassade avloppssystem”

I år delades priset av Väddö Golfklubb och Anders Solvarm.

TTELA har skrivit om Solvarm och priset (se TTELA “Kommunen ville stoppa Anders Solvarms avlopp – nu får det pris”), men i veckan som gick delades det ut på konferensen. Och Anders Solvarm var naturligtvis där i egen hög person för att ta emot det.

Juryns motivering till att Anders Solvarm fick det hedervärda priset var (texten om Väddö golfklubb har jag utelämnat):

“Avlopp och Kretsloppspriset delas i år ut till två pristagare, Väddö Golfklubb och Anders Solvarm, som båda resurseffektivt och säkert återvinner vattnet och näringen i avloppsvatten i den nära miljön.

Anders Solvarm har utvecklat ett kretsloppsystem som utnyttjar avloppet för egenproduktion av mat i naturhusets attraktiva boendemiljö. Vattnet, växtnäringen, värmeenergin och det organiska materialet i avloppet och matavfallet bidrar alla till att skapa frodig växtlighet i växthuset som rymmer såväl bostadshus som avloppssystem. Hög grad av självförsörjning och avsaknad av ledningssystem gör Solvarms system väl rustat för såväl torka som översvämning. Att systemet nästan helt saknar miljöstörande vattenutsläpp gör det extra intressant på känsliga platser långt från kommunal service.

Årets Avlopp och Kretsloppspristagare, Anders Solvarm och Väddö Golfklubb, har båda anläggningar som kan fungera som demonstrationsexempel och härigenom bidra till spridning av kunskap om, och ökad acceptans för, avlopp i kretslopp.”

Det är stora men välförtjänta ord om Anders Solvarm och hans egenutvecklade cirkulära VA-system. Det måste vara en fantastisk känsla för Anders Solvarm att få ta emot ett sådant pris med en sådan motivering inför några av de mest kunniga och skickligaste professorerna, vetenskapsmännen, forskarna, ingenjörerna, experterna, rådgivarna, innovatörerna mfl som finns på området. Och inte minst de nitiska tjänstepersonerna från Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning…

Anders Solvarm sätter onekligen Vänersborgs kommun på kartan. Men egentligen är väl Vänersborg mer känd i VA-kretsar av en helt annan orsak. Det har jag skildrat i en mängd bloggar under åren (se här, man får bläddra länge för att se alla bloggar om Solvarm och hans kamp mot Vänersborgs kommun…). TTELA skrev nyligen också om Solvarm och kommunen – med den talande rubriken “Kommunen ville stoppa Anders Solvarms avlopp – nu får det pris”.

Niklas Johansson på TTELA skrev:

“Vänersborgs kommun ville förbjuda Anders Solvarm att använda avloppssystemet som han själv hade konstruerat och gick, bland annat, till domstol för att få sin vilja igenom. Efter flera års tvister fick familjen Solvarm rätt när mark- och miljödomstolen gjorde bedömningen att deras system var lika bra, och i vissa delar bättre, än kommunens.”

Tjänstepersonerna från Vänersborg som var ansvariga för kommunens bedömning fanns alltså bland publiken i Helsingborg. Jag undrar vad de ansåg om juryns motivering eller att Anders Solvarm överhuvudtaget fick priset? Var de kvar bland åskådarna när Solvarm tog emot det prestigefyllda priset? Klappade de händerna? 

Det finns andra som uppmärksammar och uppskattar Solvarms arbete. Han och naturhuset har medverkat i en mängd svenska och internationella TV-produktioner genom åren. Nu senast uppmärksammades Solvarm av Airbnb.

Airbnb är (se Wikipedia):

“en onlinemarknadsplats för uthyrning och bokning av privat boende. Företagsidén har sin utgångspunkt i delningsekonomins principer, där privatpersoner står som både leverantör och kund.”

Anders Solvarm kontaktades av Airbnb och anslöt sig. Det handlar om det nybyggda naturhuset som också finns i Sikhall, inte långt från Solvarms egna bostadshus. (Se TTELA “Andra generationens naturhus klart för inflyttning”.)

Solvarm har haft hyresgäster från flera länder, t ex Norge, Danmark, Tyskland och Frankrike, men också USA, Kanada och Dubai. För inte så länge sedan fick han reda på att hans naturhus var bland de 10 mest populära på Airbnb. Huset i Sikhall hade fått 1,5 miljoner klick. På Airbnb:s hemsida står det (se här):

“Take a look at Airbnb’s 14 most wish-listed new homes, including the 3 most wow-worthy, from a glass cabin in Sweden to a sky-high Canadian treehouse”

Anders Solvarm har definitivt satt Vänersborg på kartan och det på ett mycket positivt och förtjänstfullt sätt. Det har han gjort trots att ett antal politiker och tjänstepersoner i kommunen har gjort sitt bästa för att motarbeta och stoppa honom. Det har i och för sig lett till att kommunen syns ännu tydligare på kartan – fast kanske inte på ett riktigt lika positivt sätt…

Solvarm ska nu sätta igång med att bygga klart det hus, ”Skyhouse”, som ligger på hans fastighet i Sikhall och som han avbröt i samband med rättegången och hans fars bortgång. Det ska bli spännande att se om tjänstepersonerna från Miljö- och byggnadsnämnden tog intryck av konferensen i Helsingborg och framför allt lärde sig något. Om de gjorde det så kanske ärenden med Solvarm kommer att gå enkelt och snabbt framöver.

För en gångs skull.

Kategorier:hållbarhet, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Solvarm, VA

Kommunens föroreningar

15 januari, 2023 2 kommentarer

Nä, rubriken “kommunens föroreningar” är inte avsedd att vara ironisk eller syfta på t ex politiska motståndare. Det handlat om riktiga föroreningar.

När jag letade fakta inför bloggen “Miljö i Vargön” stötte jag på dokumentet “Handlingsplan – Förorenade områden”. Handlingsplanen visade sig vara alldeles färsk. Den beslutades av Miljö- och hälsoskyddsnämnden så sent som den 7 december förra året (2022). (Du kan ladda ner handlingsplanen här.)

I Handlingsplanen står det:

“Ett förorenat område är en plats som är så förorenad att den kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Handlingsplanen beskriver vilka förorenade områden som finns inom kommunen och hur dessa ska hanteras. Planen ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Det gör den genom att:

“… tydliggöra vilka prioriteringar som ska göras, mål för arbetet med förorenade områden, beskriva ansvarsområden samt anger strategi och resursbehov som behövs för att arbetet ska kunna genomföras.”

Den kanske mest intressanta delen av handlingsplanen hittar vi i avsnittet “Lägesbeskrivning”. Här använder sig planen av den inventering och identifiering av förorenade områden som Länsstyrelsen i Västra Götaland har gjort. (Se “EBH-kartan”.) Varje förorenat område är tilldelat en riskklass. Riskklasserna går från 1 till 4, där riskklass 1 är störst risk.

Det finns i kommunen totalt 191 stycken potentiellt eller konstaterat förorenade objekt registrerade. Av dessa är 67 inventerade och riskklassade. De övriga är:

“”branschklassade” (BK) vilket innebär att det inte finns lika mycket information om objekten och att risken bedömts översiktligt utifrån bransch.”

Det finns alltså 124 objekt kvar att undersöka och riskklassa…

Kartan över misstänkt eller konstaterat förorenade områden i Vänersborgs kommun 2022 ser ut så här:

I Vänersborgs kommun finns det 4 objekt som ligger i riskklass 1. Riskklass 1 innebär att det föreligger en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Två av objekten är själva fabriksområdet för Vargön Alloys och dessutom Alloys deponi på Mjölkberget. De är båda Länsstyrelsens ansvar. Det har jag skrivit om tidigare. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.)

De andra två objekten är kommunens ansvar, Sågverket i Flicksäter och Tändsticksfabriken/Teli. I Flicksäter är den primära föroreningen dioxin och på Tändsticksfabriken/Teli halogenerade lösningsmedel. Det framgår av den medföljande bilagan till Handlingsplanen. 

Det finns 28 objekt i riskklass 2. Det betyder att det är stor risk för människors hälsa och miljön. Två av dem ansvarar Länsstyrelsen för, varav en är Häljestorps avfallsanläggning.

Det är lite intressant att studera var i kommunen det finns föroreningar. I t ex hamnen i Sikhall finns två områden utsatta, dels själva parkeringen, där säkra källor påstår att det finns slagg från Vargön Alloys, och dels i vattnet utanför Segelsällskapets brygga. I bilagan står det att den primära föroreningen är Tributyltenn (TBT). Enligt Wikipedia är TBT:

“en organisk förening, som ursprungligen togs fram för bekämpning av parasitsjukdomen snäckfeber (bilharzia). … Redan i små doser är giftverkan stor. … Sveriges geologiska undersökning (SGU) har funnit mångdubbelt högre halter i vatten till följd av användningen av TBT i skeppsbottenfärger. … Giftverkan består i störningar på kroppens immunförsvar och hormonsystem.”

Det nämns dock inget i handlingsplanen om att det med all sannolikhet finns kreosot i kommunens bryggpålar i Sikhalls hamn…

Det finns många ställen som är märkta med riskklass 2, dvs stor risk, bland annat flera småbåtshamnar. Förutom Sikhall är också hamnarna på t ex Sanden, i Vänerparken, Länsan, Gardesanna och Grönvik samt självklart även Vänersborgs hamn i riskklass 2. Det är (kan vara?) förorenat med TBT på alla dessa platser. Det är dock mycket märkligt att hamnen i Vargön inte finns med, varken själva vattnet/älvbotten eller landområdet. Fast det står “E” lite här och där i handlingsplanen. Det betyder “ej riskklassade”.

Det finns ingen markering för föroreningar i hamnkanalen vid Residenset, trots att den kommunala ordningsstadgan förbjuder bad i kanalen. Det ska bland annat vara av den orsaken att det är risk för bräddningar i vattnet. Inte heller barnbadet på Skräcklan är med, trots att badförbud råder även där. Men då är det kanadagässens fel.

Det finns några 2:or i centrala stan, även i Nordstan. Det är bland annat på platser där det förut har förekommit verksamhet med kemisk tvätt. Den primära föroreningen är då klorerade lösningsmedel. Vid det gamla Dissousgas AB vid Vänerparken är den primära föroreningen krom. Området är klassat som 2, precis som Torpa 1:2. På Torpa finns det tydligen ferrokalk. Det är nog troligt att det finns krom och ferrokalk på ganska många ställen i kommunen med tanke på att avfall från Ferrolegeringar i Trollhättan och slagg från Vargön Alloys användes som utfyllnadsmaterial på många ställen. (Se “Miljö i Vargön”.) De flesta av dessa ställen är, än så länge, okända tror jag.

Riskklass 3 innebär måttlig risk, här finns det 29 objekt. I riskklass 4, som innebär liten risk, finns 6 objekt. Objekt i riskklass 3 och 4 prioriteras inte av kommunen utan hanteras endast då dessa områden riskerar att påverkas som vid t ex exploatering.

I kommunen finns alltså 124 objekt som inte är riskklassade. De har endast branschklassats enligt Naturvårdsverkets branschklasslista.

Handlingsplanen beskriver alltså vilka förorenade områden som finns och misstänks finnas inom kommunen. (Jag skulle dock inte tro att alla förorenade områden i Vänersborgs kommun är upptäckta.) Vidare beskrivs hur dessa föroreningar ska hanteras. Miljö- och hälsoskyddsnämnden prioriterar de förorenade områden som ska exploateras t ex i samband med detaljplanearbete. Sedan tittar nämnden på de förorenade områden utifrån de med störst risker. Det kostar dock pengar och ibland, ganska ofta skulle jag tro, hittar nämnden ingen ansvarig som kan stå för kostnaderna. I vissa fall kan de nuvarande fastighetsägarna få betala avgifter, men oftast blir det kommunen som till slut får stå för notan. Och då har Miljö och hälsa inte möjlighet att göra något åt de förorenade områdena… Det finns inga ekonomiska resurser.

Planen ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Sådana här mål finns det för övrigt nationellt, regionalt och lokalt. Miljö- och hälsoskyddsnämndens mål och förväntade resultat är:

  1. ”År 2025 är minst 25 procent av områdena med mycket stor risk (riskklass 1) för människors hälsa eller miljön åtgärdade.”
  2. ”År 2025 är minst 15 procent av områdena med stor risk (riskklass 2) för människors hälsa eller miljön åtgärdade.”
  3. ”År 2025 ska 100 % av alla objekt i branschklass 1 vara riskklassade.”

Det är egentligen tämligen modesta mål. Det första målet innebär t ex att kommunen de kommande tre åren ska åtgärda ett enda ärende i riskklass 1. Mål 2 betyder att 4 objekt i riskklass 2 ska vara åtgärdade senast år 2025. Nämnden har också som mål att öka kunskapen om de så kallade E-objekten, dvs de objekt som inte är riskklassade utan som bara är branschklassade.

Det är mycket bra att “Handlingsplan – Förorenade områden” har tagits fram. Men det är nu det viktiga arbetet börjar på allvar. Eller borde göra. Miljö- och hälsoskyddsnämnden borde ha betydligt större resurser för detta viktiga arbete. Det råder ingen tvekan om det.

Anm. Det går att ladda ner handlingsplanen här.

Kategorier:föroreningar, miljö, Miljö o Hälsa

Miljö i Vargön

28 december, 2022 6 kommentarer

“Slaggen från Vargön Alloys AB bildas vid tillverkning av ferrokrom. Slaggen innehåller krom och en del nickel. Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”

Så står det på Vänersborgs kommuns hemsida. Här kan man också anmäla till kommunen om Vargöslagg ska användas för anläggningsändamål. Det finns en färdig anmälningsblankett att fylla i…

Och visst har Vargön Alloys sannolikt bättre reningsteknik och lägre klimatpåverkan än sina närmaste konkurrenter i Europa. Men det betyder självklart inte att processen eller slaggen på något sätt skulle vara “rena”. Alloys självt uppger också att det arbetar för att minimera företagets miljöpåverkan.

Det har blivit en hel del skrivet i denna blogg om föroreningar och slagghögar i Vargön. Det är dock inte helt lätt att få reda på mer fakta. Vänersborgs kommun hänvisar till Länsstyrelsen och Länsstyrelsen svarar inte på mina mail. Det sistnämnda är olagligt, och hade jag haft tid och ork skulle jag naturligtvis vända mig till Förvaltningsrätten.

Bloggarna har engagerat en del personer i kommunen. Jag har fått både mail, meddelanden och samtal om att det finns Vargöslagg lite överallt innanför kommungränserna, lite oväntat också i dalslandsdelen. Det finns utfyllnadsmaterial på vägar t ex vid södra stranden av Stora Hästefjorden, på parkeringen vid Sikhalls magasin och under en massa busskurer längs E45:an. För att bara nämna några ställen.

Några invånare påstår också att det finns mätningar på slagg, som används som utfyllnad, som visar på att det finns krom i det vatten som läcker från slaggen. Det får dock, så att säga, betraktas som obevisat tills motsatsen bevisas. Men det är klart, tänker jag, att det naturligtvis kan läcka krom, om slagg från Alloys har använts som utfyllnad. Det är ju orsaken till Mark- och miljödomstolens dom den 31 mars 2015, där domstolen bland annat skrev (se “Slagghögarna på Vargön Alloys”):

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Det finns också invånare i kommunen som säger att det även på senare år har förts ut slagg på bakvägar från Alloys och att det har fuskats vid mätningar. Det har jag dock svårt att tro, och om något sådant har hänt är jag övertygad om att det har skett helt bakom ägarnas eller ledningens rygg. I varje fall tills motsatsen bevisas.

Det är självklart svårt att avgöra vad som är sant eller inte kring “Vargöslaggen”. Däremot kan det konstateras att det pratas lite överallt och att det finns en oro. Och egentligen inte bara det. Människor undrar även över själva processen. Hur mycket av “det farliga” hålls egentligen så inneslutet inom fabriksportarna som man skulle önska? Det händer tydligen ibland att det läcker ut ur tak och skorstenar på Alloys och självklart så även när smältdegeln står på marken utanför eller är fullt synlig genom vidöppna portar. Jag träffade en mycket trovärdig vargöbo strax före jul som sa att det inte sällan kom svart rök ur skorstenarna. Och det var definitivt inte vattenånga sa personen. Hen försökte hålla sig så mycket inomhus som möjligt när vinden låg på från Alloys. Dessutom finns det flera i Vargön som vittnar om att det översta lagret i jorden är alldeles svart av föroreningar från Alloys, och en kallade till och med jorden för “cancerjord”.

Det kanske är som en gammal vänsterpartist sa för länge sedan:

“Så länge det ryker finns det jobb.”

Och så är det kanske idag också. Dessutom är vi många som är beroende av Vargön Alloys för fjärrvärmen.

Det kan vara bra att veta att före 1986 har också en del slagg från företaget Ferrolegeringar i Trollhättan använts till utfyllnad i områden kring Trollhättan och Vänersborg. Enligt uppgift var det sådan här slagg som hade använts som utfyllnad där Arena Vänersborg senare byggdes. Och som kostade några miljoner för kommunen att sanera… Slaggen från Ferrolegeringar har tydligen också kallats Vargöslagg, åtminstone av en del. Eller också har det skett missuppfattningar. Folk har trott att det var slagg från Vargön när det var slagg från Trollhättan.

Ferrolegeringar var en industri som var en stor miljöbov, särskilt farlig var tydligen ferrokalken. En expert på slagg informerade mig om att Alloys slagg inte går att jämföra med slaggen från Ferrolegeringar. Slaggen från Ferro vittrade och läckte ut föroreningar. På platser där den har använts som utfyllnad, och där den finns kvar i marken, anses marken fortfarande vara förorenad.

På sätt och vis är det inget konstigt med att slagg från Vargön Alloys och Ferrolegeringar i Trollhättan har använts som utfyllnad vid t ex vägbyggen och andra byggen. Det var rutin och en “win-win-situation” för alla inblandade. Man kände länge inte till att det fanns faror med slaggen.

Men nu vet man det… Och handlar därefter…?

Det skulle göras en studie och undersökning från AFA Försäkring som skulle kasta ytterligare ljus på eventuell miljöpåverkan och påverkan på arbetsmiljön för de anställda på Alloys. (Det nämnde jag i bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.) Så var det inte. Det visade sig att Vargön Alloys inte skulle ingå i studien. En av de som arbetar med projektet svarade mig när jag undrade om orsaken:

“När vi rekryterade företag använde vi våra externa kontakter och kunskap inom avdelningen var det kunde förekomma exponering för krom VI. Vargön Alloys har inte diskuterats i det sammanhanget och blev därför aldrig kontaktade om att vara med i studien.”

Jag uttryckte naturligtvis min stora förvåning, men vad hjälpte det. Det verkar också som om studien kan vara avslutad vid det här laget.

På Miljö- och hälsoskyddsnämndens sista sammanträde för i år (7 december), och denna mandatperiod, antog nämnden en handlingsplan för förorenade områden. Handlingsplanen beskriver vilka förorenade områden som finns inom kommunen och hur dessa ska hanteras. Den ska vara ett verktyg för att uppnå miljömålet “Giftfri miljö”. Det är självklart en mycket bra målsättning.

I Vänersborgs kommun finns det 4 objekt som ligger i riskklass 1. Riskklass 1 innebär att det föreligger en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Två av objekten är dels själva fabriken Vargön Alloys och dels Vargön Alloys deponi Mjölkberget (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”).

Det enda som står i handlingsplanen om dessa objekt är att de är Länsstyrelsens ansvar… Och Länsstyrelsen svarar inte på mail…

Det tycks finnas en oro i kommunen kring de nuvarande och tidigare industrierna i Vargön. Och inte bara i Vänersborg förresten – Trollhättan planerar ju att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern om några år. Det vattnet är renare och mindre förorenat än det vatten som har runnit förbi Holmängens avloppsreningsverk och Vargön. Anser i varje fall Trollhättans stad.

Vad Vänersborgs kommun anser är jag inte riktigt säker på. Det hänvisas till Länsstyrelsen, samtidigt som några kommuninvånare säger att kommunen förminskar eller förnekar problemen med föroreningarna. Och i kommunens nya handlingsplan betraktas Vargön Alloys och slagghögarna utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Men fortfarande kan man alltså anmäla hos kommunen om Vargöslagg ska användas för anläggningsändamål… Trots riskklass 1 och domen från Mark- och miljödomstolen…

Det finns anledning att återkomma.

Kategorier:Alloys, Länsstyrelsen, miljö, Miljö o Hälsa, Vargön