Arkiv

Archive for the ‘miljö’ Category

Hållbarhetsvecka och TTELA:s pris

6 oktober, 2022 Lämna en kommentar

Den här veckan pågår den så kallade Hållbarhetsveckan. Det är en vecka med huvudtemat, och jag citerar kommunens hemsida:

“Agenda 2030 med fokus på de tre hållbarhetsdimensionerna social, miljömässig och ekonomisk hållbarhet. Syftet med Hållbarhetsveckan är att visa upp allt fint hållbarhetsarbete som sker i vår kommun av olika aktörer.”

Veckan arrangeras av Vänersborgs kommun tillsammans med civilsamhället och näringslivet.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) invigde veckan i lördags på Nuntorp och Nuntorpsdagarna inledde också hela hållbarhetsveckan.

Tyvärr blev jag i sista stund förhindrad att delta i Nuntorp och därför missade jag också den fantastiskt goda Nuntorpskorven. De som var på Nuntorp rapporterar att det var mycket folk och lika trevligt som vanligt. En uppsjö av utställare, företag, organisationer och föreningar, var på plats och det fanns möjlighet att inhandla diverse hantverk, honung, keramik, ost och maskiner mm. Nuntorpsdagarna är en gammal fin tradition i bygden, och kommunen. Många är t ex de föräldrar från Vänersborg som har tagit med sina barn för att titta på riktiga kor och hästar…

Hållbarhetsveckan är fylld av trevliga och lärorika arrangemang. Det ordnas, och har ordnats (veckan började ju redan i lördags), föreläsningar, Nature walk, skapande verkstad, klimatsamtal, klädinsamling, utbytesloppis, ostprovning, filmvisning och mycket annat. (Du kan hämta programmet här.)

Om jag missade invigningen på Nuntorp så hade jag i varje fall turen att få bevista Miljöforum 2022. Det var ett forum som syftade till att lyfta goda exempel på miljöarbete i Vänersborgs kommun. Både tjänstepersoner och politiker var på plats och en av tankarna med arrangemanget var att skapa dialog och samverkan i det fortsatta arbetet.

Det var en fantastisk intressant och givande förmiddag. Moderator var Karin Stenlund som ledde Miljöforum på ett förträffligt sätt. Det var flera kortare föreläsningar/presentationer från alla kommunens olika förvaltningar. Länsstyrelsen, Västra Götalandsregionen och Wargön Innovation var också representerade. Och faktiskt också Trollhättans stad.

Det är nästan synd att nämna några särskilda ämnen, men jag kan inte låta bli att nämna informationerna kring sophantering och vatten och avlopp. Av någon anledning så har jag ju blivit intresserad av sådant på ålderns höst. Kommunen står inför förändringar och stora investeringar på de här områdena de kommande åren. Fast… Det var lika intressant att höra på den förvaltningsövergripande byggprocessen kring Holmängenskolan… För att inte tala om arbetet för att minska matsvinnet i skolmatsalarna, Naturvårdsprogrammet för Vänersborgs kommun, friluftsstrategin, kultur- och fritidsnämndens initiativ till utlåning av pysselpåsar…

Åhörarna fick en samlad och mycket bra bild av det miljöarbete som görs i kommunen. Det blir en grund att stå på för både kommunpolitiker och kommunens tjänstepersoner i de kommande diskussionerna och det fortsatta arbetet med miljö- och hållbarhetsfrågorna. Det var synd att inte ännu fler hade möjlighet att delta, men vad jag förstår så spelades programmet in så det kanske går att se forumet i efterhand.

Miljöstrateg Boel Carlsson och hennes kollegor ska ha ett stort tack för dagen.

På kvällen var det också aktiviteter. TTELA delade t ex ut sitt Hållbarhetspris 2022. Syftet med det är, skriver TTELA (se TTELA “Hjälp oss hitta klimatsmarta vinnare”.) :

“Med priset vill vi uppmuntra personer samt lokala företag och verksamheter att arbeta hållbart, visa att många kan bidra på olika sätt och att alla kan göra något för att bidra till ett mer hållbart och klimatsmart samhälle.”

Förra året gick priset till Bilpool i väst. (Se TTELA “Hjälp oss hitta klimatsmarta vinnare”.) I onsdags gick priset till Linda Einarsson, kock på Fridaskolans förskola i Vänersborg. (Se TTELA “Förskolekocken som gräver där hon står”.)

TTELA:s motivering var:

”För att hon med både långsiktigt och kortsiktigt perspektiv arbetar konkret med hållbarhetsfrågorna i köket på Fridaskolans förskola i Vänersborg. Linda inspirerar genom sitt energiska arbete barnen till en mer miljövänlig framtid…”.

Det finns många förskolor och skolor som arbetar med att skapa ett “mer hållbart och klimatsmart samhälle” i Vänersborg, liksom invånare, företag, föreningar och organisationer.

Jag nominerade Anders Solvarm i Sikhall till priset. Tyvärr tycks dock Anders Solvarm av någon anledning vara kontroversiell i Vänersborgs kommun. Istället för att kommunen lyfter upp och erkänner de insatser som han bidrar med till ett hållbart samhälle, så får han strida för sina idéer ända upp i domstol. Och än så länge har han inte fått några priser eller uppskattande ord från kommunhuset. Eller TTELA. Det verkar för övrigt inga få som bor i Sikhall…

Anders Solvarm har, som många känner till, för flera år sedan utvecklat och uppfört ett världsunikt naturhus med ett egenutvecklat kretsloppssystem. Naturhuset har fått uppmärksamhet världen över, bland annat har Netflix och Apple-TV gjort program om naturhuset.

Solvarm har fortsatt att fundera och forska på nya förbättrade lösningar och nu har han utvecklat ett andra generationens naturhus.

Det nya framtidshuset är ett självförsörjande och klimatsmart naturhus med ett eget system för värme, el, vatten och näringsåtervinning. Helt off grid (=huset är inte inkopplat i elnätet) med Medelhavsklimat. Det är byggt i miljövänliga material, producerar egen energi och har nästa generations eget kretsloppssystem. Principen är att näring och vatten i avloppsvattnet återvinns och renas i växthusets växtbäddar där jordens mikroorganismer samverkar med växternas rotsystem. Näringen omvandlas till frukt och grönsaker och kretsloppet sluts med att husägaren får maten på tallriken.

För mig har Anders Solvarm utvecklat ett stycke teknik och framtidsarkitektur som visar vägen in i framtiden.

I nomineringen av Anders Solvarm till TTELA:s Hållbarhetspris 2022 använde jag bland annat ovanstående formuleringar.

Men Anders Solvarm kan kanske få Hållbarhetspriset nästa år…

Jag hoppas att det blir en kommunal tradition att arrangera hållbarhetsveckor.

Kategorier:hållbarhet, miljö, Solvarm, ttela

Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)

19 september, 2022 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.

På flera ställen i Vargön Alloys Miljörapport från 2018 nämns något som kallas “Mjölkberget”. Det hade jag aldrig tidigare, mig veterligt, hört talas om.

Det har jag nu…

Mjölkberget, eller mer dialektalt, “Mjölkeberget”, är en deponi för Alloys avfall. Mjölkberget ligger i norra delen av Alloys industriområde – norr om riksvägen, mot Viksängen till.

Mjölkberget är omgärdat av staket med grindar som är låsta. Runt grindarna promenerar och motionerar många vargöbor och strax bredvid grindarna går “cykelgenvägen” från Vänersborg till t ex Hallevi och Nordkroken. (Eller tvärtom…) Där har jag faktiskt cyklat utan att notera skylten “Mjölkeberget”. Innanför grindarna deponeras stoft från ferrolegeringstillverkningen. Det har Alloys tillstånd för enligt ett beslut från Miljödomstolen den 19 januari 2007.

Vargön Alloys Miljörapport från 2018 skriver om Mjölkberget:

“Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Det har deponerats mycket “stoft” på Mjölkberget genom åren. Enligt TTELA (se TTELA 23 januari 2007 “Alloys tipp blir kvar”) räknar Alloys med att sedan 1972 ha tippat nästan 350.000 ton stoft på platsen. Och under 2018, skriver Miljörapporten, deponerades ca 8.350 ton. Lägger vi dessutom till stoftet mellan 2007-2017 och 2019-2022 så blir det onekligen avsevärda mängder avfall. Och jag har en känsla av att stoftet som deponerades före 2007 inte var särskilt “hälsosamt”… Det har för övrigt, enligt TTELA, deponerats avfall på Mjölkberget sedan början av 1950-talet…

TTELA skrev 2007 i ovannämnda artikel:

“Eftersom botten inte är tätad finns risk för att förorenat vatten letar sig ut i den omgivande naturen.”

Och:

“Vargön Alloys får rätt att fortsätta tippa miljöfarligt avfall vid Mjölkberget. Därmed går miljödomstolen i Vänersborg emot Naturvårdsverket.”

Och inte bara Naturvårdsverket – under den rättsliga processen gjorde också Statens Geotekniska institut (SGI) bedömningen att tippen vid Mjölkberget borde stängas. Men Miljödomstolen i Vänersborg gick alltså på företagets linje.

Jag skrev i min förra blogg (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”) att:

“Allt utsläpp från Vargön Alloys betraktas enligt myndigheterna som ofarligt för miljö och människors hälsa. Gäller det också slagghögarna?”

Det tycks som om myndigheterna kan ha olika uppfattningar om slagghögarna vid Mjölkberget. Tyvärr har jag inte fått tag i yttrandena från Naturvårdsverket och Statens Geotekniska institut så jag vet inte hur de motiverade en stängning.

Men det är alltså domen från Miljödomstolen i Vänersborg som gällde, och antagligen fortfarande gäller. Och den betydde att Alloys kunde använda deponin i ytterligare 20-25 år. Om vissa åtgärder genomfördes:

“Vid stoftdeponin på Mjölkberget bildas lakvatten. Under 2008 påbörjades arbetet med att anlägga ett nytt lakvattensystem på deponin och under 2012 avslutades det arbetet med att anlägga en ny, betydligt mindre, damm i en del av den gamla lakvattendammen.”

Och 2018 skrev Alloys i Miljörapporten:

“Arbetet med att anpassa Mjölkbergets deponi till kraven i deponeringsförordningen är nu klart.”

Arbetet med att rena lakvattnet fortsatte alltså. Och det är viktigt, Alloys försöker ta sitt miljöansvar, men fortfarande pumpades omkring 9.500 kbm lakvatten ut ur lakvattendammen under 2018.

Och det fortsätter troligtvis än idag. …och det är inte helt problemfritt… 

I Miljörapporten från 2018 skrev Vargön Alloys:

“Undersökning av metallhalter i det vattendrag som tar emot lakvattnet från deponin (Röjån, norr om deponin) görs årligen med hjälp av analyser av vattenmossa. Under hösten 2018 registrerades en mycket hög halt av krom.”

Och i samma rapport:

“Mjölkbergets deponi har de senaste åren dock visat förhöjda halter av Cr(VI) i dräneringsvattnet från ovan tätskikt som avleds till omgivningen i tre olika punkter … De höga halterna kvarstår om än med en tydlig säsongsvariation. Utläckaget av krom via dräneringsvattnet har konstaterats komma från löst Cr(VI), utlakat från deponins dräneringsskikt.”

Sexvärdigt krom (Cr[VI]) får nog de flesta att rysa… För visst är det lite oroväckande att bäckarna runt Mjölkberget faktiskt leder till Göta älv. Kanske är det orsaken till Trollhättans stads beslut att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern…

Det finns många förhållningsregler och villkor för deponin på Mjölkberget. Vargön Alloys uppfyller dem, men frågan är om de mängder som läcker ut i bäckarna runt deponin på Mjölkberget är lika ofarliga som myndigheterna, i varje fall Miljödomstolen, anser dom vara. Kanske håller inte Trollhättan med. Eller Göteborg… Ett “rykte” förtäljer nämligen att Göteborg stänger vattenintaget från Göta älv två dagar efter att det har regnat och att staden då tar vatten från Delsjöarna istället. Jag har dock inte fått detta bekräftat.

En bloggläsare skickade mig en artikel från ”Afa Försäkring” (se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”) efter att jag hade publicerat mina tidigare bloggar om Vargön Alloys. Artikeln var från 26 augusti 2021. Den börjar:

”Sexvärt krom är ett cancerframkallande ämne som används vid tillverkning av till exempel stål, färg och rostskydd. Idag saknas kunskap om när och i vilken omfattning anställda i Sverige exponeras för ämnet. Karin Broberg, vid Lunds universitet, tilldelas 3.881.000 kronor av Afa Försäkring för att mäta halten av sexvärt krom på arbetsplatser över hela landet och för att undersöka hur man förhåller sig till dess gränsvärde.”

Jag förmodar att Vargön Alloys kommer att ingå i studien. Det kommer i så fall att kasta ljus över processen och kanske också om eventuella luftföroreningar i omgivningen samt deponin. Det återstår dock att se.

Jag reagerade över de gränsvärden kring sexvärdigt krom som nämns i artikeln:

”I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Gränsvärdet för det cancerframkallande sexvärdiga kromet verkar extremt högt i Sverige. Man kan fråga sig om det får några följder för de anställda – eller boende i Vargön. Sedan kan man naturligtvis också undra hur Alloys skulle kunna anpassa sig till en sänkning av gränsvärdena.

Till slut vill jag återigen berätta orsaken till att jag har skrivit dessa tre bloggar om Vargön Alloys. Det kanske finns några som anser att det är uppåt väggarna fel, eller onödigt.

Det började med att jag började undra varför Trollhättan vill dra en ny vattenledning direkt från Vänern, samtidigt som jag med egna ögon har sett hur slagghögarna på Alloys växte. Det fick mig att skriva mail till både Vargön Alloys och Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet. Jag fick inga svar, trots flera påminnelser. Det var då jag började fundera… Och fördjupa mig i “ämnet”…

Jag kan fortfarande inte avgöra om orsaken till att Trollhättans stad vill ta sitt dricksvatten direkt från Vänern beror på Vargön Alloys eller avloppningsreningsverket på Holmängen i Vänersborg eller Holmens gamla industriområde i Vargön eller CirChems anläggning, också i Vargön.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Alloys, miljö, Vargön

Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)

18 september, 2022 1 kommentar

Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”.

“Vargön Alloys tillverkar ferrolegeringar. Industriell verksamhet har bedrivits på området sedan 1874 och tillverkning av ferrolegeringar startade 1912.”

Så står det i inledningen till “Miljörapport 2018” från Vargön Alloys.

Vargön Alloys betyder mycket för Vargön, och har tillsammans med det nu nedlagda Holmens pappersbruk gjort det sedan slutet av 1800-talet. (Holmen producerade sitt sista papper 2008.) Otaliga är de vargöbor som har fått sin utkomst från bruket eller smältverket.

Jag tillbringade mycket tid i Vargön under min tonårstid. Halva min klass på Torpaskolan kom från Vargön och det var många fester i bruksorten. Min fotbolls- och bandytränare, den legendariske Stig “Puskas” Jonsson, bodde på Tallvägen. Där försökte han också uppfostra mig musikaliskt, med mindre framgång dock – Frank Sinatra blev aldrig någon favorit. (Jag blev inte heller någon större fotbolls- eller bandyspelare…)

Industrierna är sannolikt fortfarande en viktig del av alla Vargöbors “själ”. Det var en sorgens dag när Holmen lades ner. Och alla i Vargön, och Vänersborgs kommun, hoppas och tror naturligtvis att Vargön Alloys aldrig ska gå samma öde till mötes.

Sedan 1960-talet har mycket gjorts på Vargön Alloys för miljön och luften. Den före detta miljöchefen i Vänersborgs kommun, David Svensson, sa i den TTELA-artikel från januari 2008 (se TTELA “I dag är vår himmel åter blå”), som jag refererade till i bloggen (se “Föroreningar i Vargön?”) att:

“Totalt släpptes 50 ton stoft per dygn ut.”

Så är det inte nu. De stora mängder gas innehållande stoft vid tillverkningen av ferrolegeringar i smältugnarna samlas till över 99 % upp i företagets stoftfilter. Det har man naturligtvis märkt i Vargön, även om fönsterbleck och utemöbler i grannskapet nästan alltid blir svarta av sot eller stoft när vinden ligger på. Det kan vid sällsynta tillfällen också komma en vit rök från Alloys och även lukta som bränd elektronik. Det kanske beror på att smältdegeln står på marken utanför eller är fullt synlig genom öppna portar.

Det är sannolikt något som kan åtgärdas om vargöborna vidtalar Alloys. Men då måste ju företaget läsa och svara på mail…

Det har som sagt hänt en del mycket positivt med föroreningarna i luften. Och det har naturligtvis varit till glädje för Vargöborna.

Men vattnet i Göta älv då? Som Trollhättans stad vill undvika att få in i sina dricksvattenledningar?

Miljörapporten från 2018, som för övrigt är den senaste som finns att hämta på Alloys hemsida (kan hämtas här), uppger att det blir ca 1,5 ton slagg per ton legering:

“Efter stelning krossas den och sorteras. Eventuellt medföljande legering återvinns i en luftpulserad våtanrikningsanläggning. Behandlad slagg används bl.a. som makadamersättning.”

Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen stoppade ju användningen av slagget som makadamersättning i mars 2015. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”.) Det är antagligen därför som slagghögarna på Alloys växer och blir allt högre. Men det kommenteras eller nämns överhuvudtaget inte i Miljörapporten. Jag kan inte förstå varför Miljörapporten inte kommenterar domen.

Miljörapporten fortsätter:

“Det avskilda stoftet från legeringsugnarna samlas i silos. Det behandlas med järn(II)sulfat-lösning, dels för att reducera det sexvärda kromet till trevärt krom och dels för att reducera stoftspridningen. Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen vid åsynen av det nämnda begreppet “sexvärda kromet”. Sexvärt krom är ett fruktat ämne som bland annat kan orsaka cancer. Det är alltså ett ämne som avskiljs i Alloys ugnar.

Miljörapporten beskriver vilka åtgärder som vidtas:

“Lakvatten från stoftdeponin vid Mjölkberget samlas upp i ett lakvattensystem. Lakvatten pumpas till en reningsanläggning där det vid behov (då halten sexvärt krom är förhöjd) behandlas med järnsulfat och filtreras innan det släpps till Göta Älv.”

Det låter ju bra…

I ett examensarbete av Lars Pettersson 2008, “Reduktion av krom(VI) i stoft från ferrokromframställning”, skrev han emellertid:

“Ett stort problem med behandlingsmetoden har framkommit under arbetet. Då stoftet blandas med järn(II)sulfat bildas klumpar av stoft som inte varit i kontakt med järns(II)sulfatlösningen. Det sexvärda kromet i dessa klumpar har inte reducerats till trevärt krom av järn(II)sulfaten. Utöver detta problem fungerar behandlingen bra. Endast små mängder av krom(VI) har hittats vid analyserna av det behandlade stoftet.”

I slutsatserna återkommer Pettersson till det sexvärda kromet:

“Eftersom två föreningar innehållande sexvärtkrom hittades vid analysen kan slutsatsen dras att allt sexvärt krom inte reduceras vid behandlingen.”

Och:

“Halten sexvärt krom i det översta lagret av behandlat stoft från Silo A utsatt för regn var högre än för de andra lagren, detta tyder på att återoxidation kan ske då stoftet är i kontakt både med luft och med vatten.”

Reningstekniken blir allt bättre, och kanske har Vargön Alloys kommit till rätta med problemen. Men av examensarbetet att döma låter det svårgörligt. Det går tydligen inte att få bort allt sexvärdigt krom ur slaggen. Examensarbetet eller problemen den tar upp ser jag inte heller att Miljörapporten behandlar eller kommenterar.

Hur som helst, det kanske är små mängder, eller inget, som släpps ut nu för tiden. Och enligt de siffror som anges i Miljörapporten släpper i varje fall inte Vargön Alloys ut mer än vad de har tillstånd till. Och de gränsvärdena har fastställts av statliga myndigheter. Det är viktigt att komma ihåg det. Allt utsläpp från Vargön Alloys betraktas enligt myndigheterna som ofarligt för miljö och människors hälsa. Det pågår också enligt rapporten en mängd olika provtagningar hela tiden och det sker ett ständigt förbättringsarbete. Alloys deltar också i olika projekt enligt Miljörapporten för att minska föroreningarna.

Miljörapporten slutar:

“Med hänvisning till vad som redovisas i denna miljörapport kan konstateras att Vargön Alloys AB under 2018 har innehållit villkoren som uppställts i gällande tillståndsbeslut.”

Jag vet inte om Trollhättans stad håller med om att det egentligen räcker att uppfylla villkoren. Eller också beror det sämre vattnet i Göta älv på något annat än Vargön Alloys.

Men vad är Mjölkberget?

Fortsättning följer i bloggen “Slagghögarna på Vargön Alloys (3/3)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Alloys, miljö, Vargön

Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)

17 september, 2022 4 kommentarer

Trollhättans stad har kommit långt i sin planering att hämta dricksvatten till sina invånare direkt från Vänern. Vattnet i Göta älv duger inte längre, trots att det är samma vatten. Vattnet har ju “bara” runnit förbi Holmängens avloppreningsverk, Vargön Alloys, Holmens gamla industriområde och CirChems anläggning i Vargön. Är det några av dessa företag som enskilt eller tillsammans har förorenat vattnet på något sätt? Trollhättans stad har dessutom farhågor att vattnet i älven ska försämras ytterligare i framtiden.

Ingen som regelbundet åker till eller från Vargön de senaste åren har kunnat undgå att se de växande slagghögarna. De är höga nu, det är nästan som man fruktar att de ska rasa. Jag har skrivit till både Vargöns Alloys och Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, och frågat varför. Jag har inte fått några svar, trots flera påminnelser. För Länsstyrelsens del torde det vara ett lagbrott att inte svara. Men, inte ska man väl behöva vända sig till rättsväsendet för att få svar på varför slagghögarna växer?

Den bristande informationen får sannolikt vem som helst att bli misstänksam. Det blir i varje fall jag, finns det något att dölja – och vad skulle det i så fall vara?

En bloggläsare skickade mig kanske svaret. Det var en dom från Mark- och miljödomstolen den 31 mars 2015. Vargön Alloys hade överklagat ett beslut av Länsstyrelsen. Domstolen höll med Länsstyrelsen på i stort sett samtliga punkter och avslog därför överklagandet från Alloys. Är det detta domslut som är orsaken till att slagghögarna växer? Varför har i så fall inte Vargön Alloys eller Länsstyrelsen helt enkelt skickat mig domen?

Mark- och miljödomstolen avslog alltså överklagandet från Vargön Alloys och motiverade domen:

“Vargön Alloys AB:s verksamhet i Vargön ger bl.a. upphov till en större mängd slagg från den högkolade ferrokromstillverkning som sker vid anläggningen. Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet förelagt Vargön Alloys AB att klassificera denna slagg som avfall vid i beslutet angivna användningsområden och motiverat detta med att det inte är säkerställt att slaggen kommer att användas på ett sätt som är hälso- och miljömässigt godtagbart.
Länsstyrelsen har således för framtiden uttalat att ferrokromslagg vid angivna användningsområden – intill dess annat beslutas – alltid är att betrakta som avfall.”

Slaggen var tänkt att användas, som den för övrigt alltid hade gjort, till:

  • “Konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager)
  • Fyllnadsmaterial
  • Konstruktionsmaterial för deponi
  • Ersättningsmaterial till sand i maneger
  • Råmaterial vid husbyggnation (grunder, dränering, isolering, fyllning, kapillärbrytning)
  • Blästring
  • Sandning”

Nu var det slut med denna användning. Det beslutade alltså Mark- och miljödomstolen år 2015. Skälet var att det inte var “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Mark- och miljödomstolen skrev i domen:

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Jag kan naturligtvis varken bedöma eller ifrågasätta både Mark- och Miljödomstolens dom och Länsstyrelsens beslut. Vargön Alloys gjorde det emellertid, och gör det kanske fortfarande. Alloys anser sannolikt att det är orättvist i Sverige. Ferrokromslagg från Outokumpu Abp i Finland t ex bedöms inte på samma sätt av de finländska myndigheterna. Men i Sverige så lakar ferrokromslagget ut trevärt krom som, skrev Mark- och miljödomstolen:

“överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Mark- och miljödomstolen satte också fingret på ett ömtåligt och känsligt förhållande för Alloys:

“Av intresse i sammanhanget är även att bolagets produktinformation avseende ferrokromslaggen avråder från användning av slaggen i skyddsområde för vattentäkt. Avrådandet synes avses såväl primär, sekundär som tertiär zon, vilket tyder på att bolaget inte utesluter miljö- och hälsopåverkan inom samtliga dessa zoner. Samma riskbild torde förekomma vid annan användning av slaggen i våt miljö.”

I “våt miljö”…Och då tänker nog inte bara jag på att det regnar på slagghögarna i Vargön. Hur mycket läcker och hur mycket har slagghögarna läckt under alla år de har legat där? Och vart tar kromläckaget vägen? Ner i Göta älv? Till dricksvattenintaget i Trollhättan?

Vargön Alloys placering vid Göta älv kan vara en orsak till att Trollhättans stad vill ta sitt dricksvatten direkt från Vänern. Men var ska de andra samhällena längs älven i så fall ta sitt vatten? Och Göteborg…?

Och jag kan inte se annat än att det är den här domen som har “ställt till det” för Vargön Alloys. Jag vet inte, jag har ju inte fått några svar på mina frågor till Alloys, men i mitt huvud så kan det knappast vara något annat. Och på grund av domen kan inte Alloys sälja avfallet vidare till företag som hade tänkt att använda ferrokromslaggen till t ex fyllnadsmaterial. Istället måste avfallet deponeras på Alloys område i Vargön.

Och högarna växer. Och växer…

Läcker dom?

Fortsättning följer i bloggen ”Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Alloys, miljö, Vargön, Vänern

Föroreningar i Vargön? (2/2)

6 september, 2022 Lämna en kommentar

I söndags brann det i Vargön – på två olika ställen. Det hade tagit eld i källarvåningen i ett radhus. Tidigare på dagen hade det brunnit i en lastbilscontainer. (Se TTELA “Brand i lastbilscontainer”.) Brandmännen från NÄRF hade svårt att nå brandens mittpunkt på grund av all metallskrot i containern. Men de släckte branden tämligen snabbt.

TTELA berättade inte var i Vargön containern stod. Däremot meddelade TTELA på vilken gata radhuset låg. Den informationen var enligt TTELA:s uppfattning tydligen viktigare att berätta än om containerns placering.

Det tycker inte jag.

Containern stod 2 meter utanför porten/grinden på företaget CirChems anläggning på Wargöns hamn- och industriområde. Varför det brann är oklart, kanske fanns det olja eller något annat brandfarligt ämne i containern som självantände. Kanske var det någon som passerade förbi gatan/vägen, som går genom hamnområdet, och som slängde en tändsticka eller ett brinnande papper i containern. Det rör sig ganska mycket människor i området, även ungdomar. De åker bland annat skateboard i området. Och det har ju brunnit förr på hamn- och industriområdet…

CirChem AB är inte vilket företag som helst. CirChem renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. CirChems produktportfölj består bland annat av pentan, heptan, etanol, aceton, metanol, ISO propanol, toluen, benzylalkohol och thinner. Det inte bara låter farligt, det är farligt.

Det är inte utan att man undrar vad som skulle ha kunnat hänt om en gnista hade flugit från den brinnande containern till t ex någon bassäng eller något förråd med lösningsmedel på CirChems anläggning…. Var det därför TTELA inte skrev om var containern stod? De ville inte skrämma folk?

CirChem AB ligger bara ett stenkast, kanske två, från Göta älv, närmare bestämt 120 meter. Det är dessutom “nerförsbacke” till vattnet. Jag kan inte låta bli att tänka på vad som skulle kunna hända om det t ex börjar brinna på anläggningen och gifterna rinner ner i backen och ut i älven… Det skulle för övrigt kunna hända vid transporter, lossning och lastning vid anläggningen också. Ja, sannolikheten kanske är ännu större då.

Och verksamheten planeras att byggas ut:

“Anläggningens kapacitet uppgår med nuvarande tillstånd till 2.500 ton lösningsmedelsavfall per år och med sökt tillstånd till 20.000 ton lösningsmedelsavfall per år.”

För mig är det helt osannolikt att ett kemiskt företag som arbetar med dessa produkter överhuvudtaget får lokaliseras så nära Göta älv. Den enda “trösten” är att, förutom branden i containern, verkar det knappt pågå någon verksamhet alls på anläggningen – personbilar syns några enstaka gånger och lastfordon är ännu mer sällsynta. Det är nästan så att folk undrar om CirChem är ett “riktigt” företag, eller ett “luftslott”…

1. Holmängens avloppsreningsverk 2. Vargön Alloys 3. Fd Holmens bruk 4. CirChem

Circhem har enligt Ratsit gått med förlust de senaste 5 åren och år 2020 gjorde företaget en förlust på ca 9,5 milj kr. Det verkar onekligen lite “märkligt”. Företagets hemsida är emellertid full av uppdateringar, optimism och nyheter.

Trollhättans stad ska hämta sitt dricksvatten direkt från Vänern. Det är nämligen något som smutsar ner/förorenar vattnet från dess väg från Vänern till Överby vattenverk.

Avloppsreningsverket på Holmängen (1) är en av kandidaterna till att vattnet smutsas ner, Vargön Alloys (2) en annan. Det kan också vara möjligt att Trollhättan är rädd för vad en hamnflytt till Holmens gamla område (3) i Vargön skulle innebära för stadens dricksvatten eller en utbyggnad av kemiföretaget CirChem (4).

Jag skickade en direkt fråga till Trollhättan Energi AB (TEAB). Kanske skulle energibolaget kasta lite ljus över frågan. Fast egentligen förväntade jag mig inte att TEAB skulle peka ut någon miljöbov i Vänersborg. Och det gjorde inte TEAB heller. TEAB skrev:

”uppströms verksamheter … kan påverka kvalitén på vattnet på sin väg nedströms till vårt vattenverk”

Ja, så är det. Det beror på ”uppströms verksamheter”…

TEAB nämner flera skäl till att ta dricksvattnet direkt från Vänern. Det är risker med fartygstrafiken i Göta älv och det förekommer skredrisk. Både risken för fartygsincidenter respektive skred torde dock vara minimala från Vargön till Överby.

Det sista skälet som TEAB anför är desto betydelsefullare, tror jag:

”En annan viktig anledning är att Trollhättan idag saknar en reservvattentäkt och detta kommer skapa en viktig redundans.”

Vänersborg har ju två vattenverk, även om båda tar vatten från Vänern – Skräcklan och Rörvik.

Diskussionen om vilka ”uppströms verksamheter” det är som påverkar vattnet i Göta älv kommer med all sannolikhet att fortsätta. Och det blir antagligen en uppföljning, en tredje blogg om föroreningarna i Vargön. Läsare av den förra bloggen (se ”Föroreningar i Vargön? (1/2)”) har nämligen skickat både vittnesmål, domar och rapporter…

Och om du har något att bidra med, så hör gärna av dig. (karvling@hotmail.com)

Kategorier:Alloys, CirChem AB, miljö, Trollhättan, Vargön

Föroreningar i Vargön? (1/2)

5 september, 2022 2 kommentarer

I början av 1970-talet rök det hela tiden, natt som dag, ur skorstenarna i Vargön.

TTELA skrev i en artikel från januari 2008 (se “I dag är vår himmel åter blå”) om den före detta miljöchefen i Vänersborg, David Svensson. Svensson hade i ett föredrag berättat:

“Totalt släpptes 50 ton stoft per dygn ut.”

När jag var ung på livet hade jag ofta vägarna till Vargön. Riksvägen till bruksorten gick rakt igenom Vargön Alloys. En gulbrun illaluktande “dimma” låg tätt mellan fabriksbyggnaderna. Jag minns att man försökte andas så sällan som möjligt. Röken luktade inte gott. Den luktade till och med farligt, och det var den antagligen. Vi tyckte dock att vi hade tur som slapp röken hemma i stan. Det blåste oftast mot Trollhättan eller in mot i Vargön.

Vid ett tillfälle hade Expressen en artikel med rubriken:

”Här är Sveriges skitigaste samhälle.”

Och det stämde antagligen.

Den tiden är förbi. Rökgaserna från Alloys har kylts ner och renats i många år nu. Och grannfabriken, Holmens pappersbruk, är nedlagd, tyvärr. Endast väggarna på den nedbrunna kontorsbyggnaden samt Vargporten är kvar. Kommunen misskötte kontorsbyggnaden i många år och till slut brände någon ner den.

Minnena av pappersbruket lever dock på sätt och vis kvar i marken och älvbottnen. Det är en hel del föroreningar lagrade i jordlagren, men så länge de får ligga ifred så tror jag inte risken är så stor att föroreningarna ska läcka och skada miljö och människor. Om kommunen ska anlägga en hamn i området lär det bli annorlunda.

Trollhättan ska som bekant satsa ett okänt antal miljoner på att bygga dyra vattenledningar. Det är tänkt att de ska börja några kilometer ut i Vänern och sedan gå via en pumpstation strax norr om Gardesanna och mellan bergen, innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. Och det alltså för att hämta samma vatten som ändå kommer att rinna förbi vattenverket, som ligger alldeles vid älven…

Hur tänker folket i Trollhättans Stad?

Trollhättan Energi AB (TEAB) anser emellertid inte att det är samma vatten i Vänern och Göta älv. Trollhättan betraktar vattnet från Vänern som renare… Och därför bättre lämpat till att bli dricksvatten. På TEAB:s hemsida står det (se “Förberedelser för ett nytt vattenverk pågår för fullt”):

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.

Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk och/eller Vargön Alloys.

Avloppsreningsverket på Holmängen släpper ut förorenat vatten alldeles vid Göta älvs inlopp. Det har reningsverket alltid gjort mer eller mindre. Och betydligt mer när reningsverket bräddar, vilket händer ibland. Då kan stora mängder orenat avloppsvatten släppas ut, rätt ut i Vänern – och älven… (Se “VA och utsläppen 2021”.)

Holmängens avloppsreningsverk är en stark kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvattnet från Göta älv. De vill inte ha vänersborgarnas fekalier i sitt vatten. Som de har och har haft i alla år…

Vi som fortfarande besöker Vargön regelbundet har inte kunnat undgå att se hur slagghögarna växer på Vargön Alloys fabriksområde. De är enormt höga och stora – på båda sidor om vägen.

Slagghögarna består av ferrokromslagg. Enligt Vänersborg kommuns hemsida så innehåller slaggen krom och en del nickel. Hemsidan fortsätter:

“Metallerna är hårt bundna till slaggen och bara små mängder kan lakas ur.”

Slaggen räknas dock som avfall, och inte som någon slags biprodukt. Ska slaggen användas till något, t ex fyllnadsmaterial, måste miljö- och hälsoskyddsförvaltningen kontaktas. Det är dock inte fråga om sexvärt krom i slagghögarna. Jag är inte hundra, men jag tror i varje fall inte det. Det säger folk i varje fall. Den berömda filmen Erin Brockovich med Julia Roberts handlade om det cancerframkallande sexvärdiga kromet.

Men samtidigt kan man ju undra varför slagghögarna bara växer och växer. Varför blir det t ex inte fyllnadsmaterial någonstans, som tidigare? En anställd på Alloys berättade för mig att Swerock vill ha all slagg av Alloys till asfalt, men att Länsstyrelsen har satt stopp för det. Jag undrade om orsaken, men det visste han inte. Chefer på Alloys visste, men de ville inte säga något till personalen.

Det lät misstänkt, så jag skrev till Vargön Alloys – både till företagsadressen och till VD:n. Ingen av dem svarade. Det gör ju inte att man blir direkt “lugnare”. Det finns inte heller någon aktuell information att få på Alloys hemsida. Den verkar för övrigt inte ha uppdaterats på flera år.

Det blev fler mail. Miljö och Hälsa på Vänersborgs kommun svarade att Alloys inte var kommunens angelägenhet. Kommunen får inte ens några rapporter från Länsstyrelsen eller Alloys. Och det verkade inte som miljö och hälsa ville ha det heller…

Hmmm. Som om det inte vore kommunens angelägenhet om det läckte ut krom och annat ur slagghögarna – och vidare ner i älven… Kommunen hänvisade till Länsstyrelsen.

Nu har det gått några veckor. Länsstyrelsen svarar inte på mina mail, inte ens efter påminnelse. En statlig myndighet… (Jag tror att man kan anmäla sådant.)

Vargön Alloys är en kandidat till varför Trollhättan inte vill ta dricksvatten från Göta älv. Hur stark vet jag inte. Men tystnaden från företag och myndigheter får mig att undra…

Trollhättans beslut kan ju också bero på att Vänersborgs kommun vill flytta hamnen till Vargön. Arbeten på marken skulle få alla föroreningar att komma upp till ytan och exponeras för vind och regn. För att inte tala om vad en muddring skulle innebära för alla föroreningar i slammet på älvbotten.

Den framtida hamnen är dock en mindre stark kandidat eftersom inga beslut om en hamnflytt har tagits och Trollhättan har planerat och arbetat med vattenintaget i några år nu.

Finns det något annat som kan eller hotar att förorena Vänerns vatten på väg mot Trollhättan?

Fortsättning på bloggen hittar du här – ”Föroreningar i Vargön? (2/2)”.

Kategorier:Alloys, miljö, Trollhättan, Vargön, Vänern

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (6)

28 augusti, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (5)”.

Skanska fick uppdraget att bygga “sjösättningsramp, toalett mm” i Sikhalls småbåtshamn. Företaget utförde arbetet, och det blev bra.

I stort sett…

I Skanskas uppdrag ingick även att iordningställa den befintliga stenpiren. Och här kan det ha blivit lite fel. Det finns dock inga dokument kring detta utan uppgifterna kommer från Magnus Larsson. Och han borde veta. Dessutom är uppgifterna lätta att kontrollera, åtminstone för tjänstepersonerna i kommunen.

I Segelsällskapets skrivelse från den 22 april 2008 hade klubben önskat att kommunen förlängde stenpiren väsentligt och på detta sätt skapade:

“förutsättningar för ett antal fasta båtplatser för uthyrning.”

Skanska rev trädäcket som avslutade piren. Sedan renoverades stenpiren genom att en ny “betongkaka” göts. På “betongkakan” placerades ett nytt trädäck. Problemet var att Skanska, enligt Magnus Larsson, pålade ner stolpar innehållande kreosot runt omkring stenpirens yttre del. Dessutom anpassade Skanska längderna på stolparna genom att kapa av dem med motorsåg i vattnet. Det flöt träflisor med kreosot på vattenytan…

I Länsstyrelsens strandskyddsdispens (6 november 2008) var ett av villkoren:.

  • “Kemikalieinspektionens föreskrifter gällande impregnerat trä för byggande i vatten ska följas.

När jag idag läser på Kemikalieinspektionens hemsida står det följande (se “Träskydd med kreosot”):

“Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera ämnen som har hälsofarliga egenskaper.”

Det är sannolikt, om Magnus Larsson har rätt, att Skanska inte följde Kemikalieinspektionens föreskrifter och det tycks inte heller som om kommunen har gjort något åt stolparna. Det är samma stolpar som finns i vattnet än idag… Det vore lätt för Miljö och Hälsa att kontrollera om stolparna är impregnerade med kreosot. Och om de fortfarande läcker ut gift i vattnet… 

Men inte nog med det. Skanska göt också in en infästning, en kedja i “betongkakan”. (Ändarna på kedjan sticker ut ur betongen än idag, om någon på kommunen vill kontrollera Magnus Larssons uppgifter. Den röda pilen på bilden visar ”betongkakan”.) Där tänkte kommunen fästa den flytbrygga som Vänersborgs Segelsällskap önskade.

Redan den 22 april 2008 hade Segelsällskapet önskat att kommunen satte ut vågdämpande pontoner i anslutning till stenpiren. Den 13 november kom Vänersborgs Segelsällskap med nya önskemål eller kanske snarare kompletteringar. VSS ansökte hos Länsstyrelsen om att få muddra:

“i anslutning till befintlig brygga på fastigheten Sikhall 1:22 för att återställa vattendjupet vid tilläggningsplatserna.”

Det var inte mycket att orda om. Men Segelsällskapet ansökte också om:

“Tillstånd att lägga ut en vinklad pontonbrygga på kommunens vattenområde i förlängningen av befintlig stenpir. Bryggans dimensioner och placering framgår av bifogad ritning.”

Och det är inte utan att man blir ganska konfunderad. Och det är snällt sagt… Hur kan Vänersborgs Segelsällskap ansöka om tillstånd för en pontonbrygga på kommunens fastighet, på kommunens vattenområde? Är det inte kommunen som ska göra det? Segelsällskapet hade ju ingen som helst rådighet över vattenområdet.

Det kanske är något jag inte förstår, men det torde hur som helst vara klart att, går det att göra som Segelsällskapet gjorde, så har klubben åtminstone pratat med någon på kommunen, politiker eller tjänsteperson. Det kan man vara säker på, eftersom Skanska faktiskt göt in en kedja i stenpiren på kommunens fastighet – till Segelsällskapets kommande flytbrygga…

I Segelsällskapets skrivelse till Länsstyrelsen skickade klubben med ett prospekt från Nordiska Flytbryggor AB. Det verkade vara bestämt att Nordiska Flytbryggor AB skulle få uppgiften att sälja den tänkta flytbryggan.

I prospektet skrev Nordiska Flytbryggor AB den 6 oktober 2008:

“Livet i den inre hamnen kommer garanterat att bli helt annorlunda.”

“I den inre hamnen”? Det är viken “längre in”, dvs norr om stenpiren och VSS klubbhus, mot badstranden. Med andra ord, Magnus Larssons fastighet, och vatten. Där skulle livet “bli helt annorlunda”…

Den minnesgode kommer kanske ihåg att VSS i en skrivelse till kommunen den 22 april skrev om igenslamningen på Magnus Larssons vatten om det anlades en flytbrygga vid stenpiren. Och nu varningen från Nordiska Flytbryggor AB…

Det struntade Länsstyrelsen i… Och det hade ju också Segelsällskapet gjort i och med att klubben lämnade in sin ansökan…

Länsstyrelsen beviljade den 2 december 2008 strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. Det gjorde Länsstyrelsen utan några som helst betänkligheter.

“Länsstyrelsen bedömer att bryggan är förenlig med kraven på en från allmän synpunkt lämplig hushållning med mark- och vattenresurserna. Arbeten i vatten kräver normalt tillstånd enligt miljöbalkens bestämmelser om vattenverksamhet. Länsstyrelsen bedömer … att tillstånd hos miljö domstolen inte behöver sökas samt att de planerade åtgärderna kan genomföras utan nämnvärda skador på vattenmiljön.”

Länsstyrelsen menade också att livsvillkoren för djur- och växtlivet inte skulle påverkas av bryggan. Det togs en del prover och gjordes en utredning angående muddringen. Men hur en flytbrygga på upp mot 60 meter skulle påverka djur- och växtlivet ”längre in i viken”, på Magnus Larssons vatten – det brydde sig Länsstyrelsen inte om att utreda…

Det här var Länsstyrelsens motivering. En stor del av beslutet handlade alltså om muddringen, och det var det som sagt inte mycket att säga om.

Vänersborg Segelsällskap fick alltså strandskyddsdispens utan att ha någon rådighet över vattenområdet. Området fanns ju på kommunens fastighet.

Det var inte heller någon som kontaktade Magnus Larsson som ägde mark och vatten på båda sidor om den tänkta flytbryggan. 10.000 kvadratmeter av hans fastighet och vatten norr om den eventuella flytbryggan (“längre in i viken”) skulle påverkas negativt – och Länsstyrelsen brydde sig inte. Ingen på Länsstyrelsen pratade ens med eller informerade Larsson.

Dessutom krävdes det enligt uppgift en vattendom om en åtgärd av detta slag (flytbryggan) påverkade 3.500 kvadratmeter. I Sikhall behövdes enligt Länsstyrelsen ingen vattendom… (Trots att det var fråga om en betydligt större vattenyta som påverkades.)

Och inte kunde kommunen förköpa/expropriera mark och vatten av Magnus Larsson som kommunen sedan delade ut till Segelsällskapet. Det torde inte ha varit varken helt lagligt eller särskilt moraliskt. Dessutom hyrde Magnus Larsson ut båtplatser i småbåtshamnen i Sikhall. Om kommunen nu tänkte göra detsamma är frågan om inte det skulle vara olagligt också. Det finns lagar och regler kring kommunal näringsverksamhet, som konkurrerar med privata näringsidkare…

Men det skandalösa beslutet från Länsstyrelsen var ännu värre. Länsstyrelsens beslut hade följande lydelse:

“Länsstyrelsen ger dispens från strandskyddsbestämmelserna för … ny brygga på fastigheten Sikhall 1:22.”

Sikhall 1:22!! Sikhall 1:22??

Sikhall 1:22 var Segelsällskapets fastighet. Men flytbryggan skulle läggas ut på kommunens fastighet, på Sikhall 1:4! Länsstyrelsen hade totalt blandat ihop fastigheterna. Länsstyrelsen hade tydligen ingen koll på någonting. Pinsamt.

Skandalen var alltså ännu större än man kunde ana. Men fortfarande visste Magnus Larsson ingenting. Han berättar:

“En dag kom Nordiska Flytbryggor till småbåtshamnen i Sikhall med en tung kedja i släpkärran. Kedjan vägde flera hundra kilo. Jag råkade vara där, så jag hjälpte till. Jag frågade vad kedjan skulle användas till. Jag fick svaret att kedjan skulle vara till infästningen av Segelsällskapets nya flytbrygga…”

På Magnus Larsson exproprierade mark…

Magnus Larsson berättar att efter mötet med släpkärran från Nordiska Flytbryggor ringde han varenda person han kunde komma på, på både kommunen och på Länsstyrelsen. Han pratade till och med med landshövdingen. Larsson tänkte definitivt stämma både kommun och Länsstyrelse. Så här fick det inte gå till.

Magnus Larsson behövde inte stämma någon. Det fanns tydligen folk någonstans, som efter Larssons alla telefonsamtal, insåg att Länsstyrelsens beslut var både skandalöst och olagligt. Så det blev aldrig någon flytbrygga, och det finns inte heller några handlingar som förklarar varför “projektet” lades ner. Det enda som finns kvar är en kedja ingjuten i betongen… 

Kommunens del i den här affären var skandalös. Bristen på handlingar får mig att tro att det mesta i denna affär sköttes av kommunens tjänstepersoner, eventuellt i samarbete med vissa initierade politiker – i tysthet, mellan skål och vägg, utan protokoll och utan formella beslut.

Kommunen var alltså beredd att gynna en kommuninvånare, Vänersborgs Segelsällskap, på en annan kommuninvånares bekostnad, Magnus Larsson. Det hade, liksom andra aspekter i skandalen, varit olagligt. Vad jag vet så har ingen någonsin t ex bett Larsson om ursäkt. (Istället fortsatte och fortsätter förföljelsen av Larsson.) 

Och Länsstyrelsen? Vad vet jag? Kanske kan en förklaring vara att ledande personer i Segelsällskapet arbetade på Länsstyrelsen…

Skandalen var ett faktum. Och fortfarande bråkar alltså kommunen med Magnus Larsson och sätter käppar i hjulen på allt som han vill företa sig…

Nu måste jag ta några djupa andetag…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, miljö, Miljö o Hälsa, Sikhall, Vänersborgs Segelsällskap

V tar initiativ i klimatomställningen!

3 augusti, 2022 3 kommentarer

Naturskyddsföreningen har utvärderat de politiska partiernas miljöpolitik under den gångna mandatperioden. Organisationen har undersökt hur partierna har handlat i frågor som rör klimat och natur. Naturskyddsföreningen har velat få fram vilket partis insatser som har varit bäst och vilka som varit sämst för miljön. (Se “Granskning: Vilka partier har varit bäst och sämst för miljön?”.)

Naturskyddsföreningen skriver:

“Det parti som har gjort mest för klimat och natur enligt Naturskyddsföreningens granskning är Miljöpartiet, som hamnar högst upp på prispallen för partiernas insatser för miljön. På andraplats hamnar Vänsterpartiet och en bra bit därefter följer Centerpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna som delar på tredjeplatsen. Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort så pass svaga insatser att de hamnar utanför prispallen.”

Det kanske inte var helt smickrande för Vänsterpartiet – “bara” en andraplats. Vänsterpartiet bör naturligtvis var bäst på miljöpolitik, också. Naturskyddsföreningen sammanfattar även undersökningens slutsatser för varje parti och skriver så här om Vänsterpartiet:

“Vänsterpartiet har under en stor del av mandatperioden drivit en ambitiös miljöpolitik i riksdagen. V har konsekvent föreslagit den högsta miljöbudgeten av alla partier, och höjda miljöskatter.”

Naturskyddsföreningen är dock inte särskilt positiv till Vänsterpartiets ställningstagande tidigare i år om att sänka skatten på bensin och diesel.

I Vänersborg hade miljöpartiet knappast vunnit en undersökning om bästa miljöpolitik. Miljöpartiet ingår i kommunstyret och har av socialdemokrater och centerpartister tvingats ge upp sin miljöprofil. Och miljöpartiet med sina två mandat har rättat in sig i ledet. Om Benny Augustsson (S) vill hugga ner ett antal träd på Korseberg för att anlägga en GC-väg i den sista kvarvarande skogsremsan så säger miljöpartisterna ja och amen. Eller när Solvarm skulle tvingas ge upp sin unika och berömda cirkulära VA-lösning för att tvingas in i kommunens VA-system. Det har varit viktigare för miljöpartiet att få vara med och styra Vänersborg än att arbeta för miljön. Det har i många lägen varit tur för miljön att det funnits vänsterpartister som har haft en annan uppfattning.

Vänsterpartiet Vänersborg har tryckt upp ett flygblad som tar upp frågan om klimatomställningen i Vänersborgs kommun. Detta flygblad delar Vänsterpartiet ut fram till valet. Du kan läsa det här och längst ner kan du hämta det som pdf-fil.

Rubriken på flygbladet är ”Vänsterpartiet tar initiativ i klimatomställningen!”.

===

I dagens samhälle finns det en växande medvetenhet över klimatförändringar och dess konsekvenser för vår planet och närmiljöer. Med denna medvetenhet växer också oro och otrygghet som behöver tas hänsyn till med satsningar som genom handling visar att vi tar miljöfrågorna på allvar.

Vänsterpartiet i Vänersborg verkar för ett långsiktigt hållbart samhälle där miljö- och klimataspekter får styra de politiska besluten samtidigt som enskilda miljöinsatser premieras. Vänsterpartiet vill att kommunen tar ordentliga initiativ för att snabba på omställningen kring en miljömässigt hållbar utveckling.

  • Laddstolpar behöver snabbt byggas ut
  • Bostäder som byggs ska vara miljöcertifierade och koldioxidneutrala
  • Koldioxidbudget införs för att kraftigt minska utsläppen
  • Cykel- och gångvägar ska prioriteras och underhållas.
  • Utbyggd kollektivtrafik i hela kommunen med sikte på att den blir avgiftsfri för alla
  • Taxorna i färdtjänsten ska vara i nivå med kollektivtrafiken.
  • Inventering av obebodda hus på landsbygden för ett ökat återbruk.
  • Etablera ett återbrukscentrum för reparation och återanvändning av saker

===

Anm. Se också “Samtal vid valstugan om miljö och klimat“ på Vänsterpartiets hemsida.

Anm. Här kan du ladda hem de flygblad som Vänsterpartiet Vänersborg har producerat hittills:

Kategorier:miljö, Val 2022, Vänsterpartiet

Fågelplågan 2: Kanadagässen

20 juli, 2022 3 kommentarer

Inte nog med att Nordstan drabbas av fiskmåsterror från hustaken varje sommar så att man knappt kan gå på gator och trottoarer, vattnet kring Skräcklan går knappast heller att utnyttja. Det går t ex inte att bada vid Norra skolan, inte i år heller. Det är antagligen inte fiskmåsarnas fel. Och även om det aldrig går att utesluta att det är kommunen som bräddar avloppsvatten, så är det sannolikt inte heller det som är orsaken. Och det orsakas absolut inte av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs, även om socialdemokraten Dan Nyberg påstår det.

Nä, det undermåliga badvattnet i Skräcklan är sannolikt orsakad av Nordstans andra stora fågelplåga – Kanadagässen. Fågelarterna har tydligen kommit överens om en, för dem, passande arbetsfördelning – gässen skitar ner i vattnet och fiskmåsarna på land… I själva gränsområdet, dvs stränderna, delar de solidariskt på utrymmet.

En sak är i varje fall helt klar. Nordstan och Skräcklan tillhör inte Kanadagässens naturliga habitat. Som miljö och hälsa påstår att fiskmåsarna gör. Kanadagåsens ursprungliga utbredningsområde är Kanada. Det hörs ju om inte annat på namnet. Det är där de ska hålla till, eller möjligtvis i Alaska och norra USA. Att Kanadagässen numera befolkar även Sverige beror enligt Wikipedia på att de fördes hit av vilseledda fågelälskare på grund av att gåsen ansågs vacker. Ofattbart men sant.

Förra året kunde vi ana en viss minskning av beståndet av kanadagäss. Dock verkade deras plats då övertas av fler grågäss. I år tycks kanadagässen vara tillbaka med fullt manskap. Och gångbanor, berghällar och gräsmattor har i vanlig ordning fyllts med gåsskit. Man vågar knappast tänka på hur det ser ut i vattnet, inte bara vid “barnbadet” bredvid Norra skolan. Gässen gör ju sina “stora” behov minst en gång varannan timme… De stora mängderna fekalier från gässen ihop med det stillastående vattnet, som vi faktiskt kan hitta på fler ställen runt Skräcklan, förorenar sannolikt lite överallt.

Det finns nog bara ett sätt att effektivt bekämpa Kanadagässen – det tuffare sättet, med bly och hagel. Och faktum är att kommunen faktiskt har skjutit kanadagäss på Skräcklan. Det var år 2020 och det fick en märkbar effekt. (Se TTELA “Jakten på gässen har fått effekt”.) Det kanske till och med var därför som det fanns färre kanadagäss även förra året. Det verkade då som om gässen i ren desperation hade flyttat upp till Rörvik och Sikhall… Till moderaten Dan Åbergs stora sorg och bedrövelse. (Se “Kanadagåsen”.)

Det är faktisk helt på sin plats att skjuta kanadagäss. Det är dessutom snart jakttid, kanadagåsen får jagas mellan den 11 augusti till den 31 december. (Se information från Marks kommun.) Gässen omfattas också av skyddsjakt (se Jägareförbundet) och den får bedrivas året runt:

“Om det behövs för att förebygga skada, får kanadagås som uppträder vid fält med oskördad gröda eller som orsakar sanitär olägenhet jagas den 1 juli–30 juni”

Kanadagåsen är nämligen klassad som en främmande art med hög riskklassning. Det betyder att utbredning och etablering bör begränsas anser Naturvårdsverket. Kommunen borde med andra ord följa verkets råd och begränsa antalet kanadagäss, även i år.

Och det står utom allt tvivel att gässen ”orsakar sanitär olägenhet”.

Det är ju snart val. Kanske skulle t ex Vänsterpartiet få ökat förtroende bland väljarna om partiet lovade att bekämpa kanadagässen, och fiskmåsarna, med alla till buds stående medel? Även med tyngre artilleri…?

==

Anm. Den andra fågelplågan är fiskmåsarna – se ”Fågelplågan 1: Fiskmåsarna”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, miljö, Nordstan, sommarläsning

Fågelplågan 1: Fiskmåsarna

5 juli, 2022 Lämna en kommentar

Det var lugnt och stilla i Värnamo. Det enkla förklaringen var att fiskmåsarna lyste med sin frånvaro. Det tycks inte finnas några fiskmåsar i denna del av Småland. Jag såg i varje fall inte några. Varken i Mossle, Osuddens badplats eller Apladalen. Kan det vara Värnamo kommun som har lyckats utrota fiskmåsarna? Har de möjligtvis lagt ut förgiftade ostkakor? Spetsat krösamoset? Eller har alla måsar flyttat till sina naturliga habitat runt Vänern, företrädesvis till Nordstan i Vänersborg…? Jag vet inte, men det verkar så.

Efter några dagars vila för öron, och nerver, i Värnamo så är jag tillbaka i Nordstan. Och fiskmåsarna. Två stora hemska fiskmåsungar gick på gatan och hälsade mig omedelbart välkommen hem till Nordstan med sitt eländiga pipande. Jag tyckte att näbbarna formades till hånleenden… Och mamma och pappa fiskmås stirrade ilsket på mig från en av Lovisebergsgatans lyktstolpar. Barnbarnet skrek åt mig att inte gå för nära när jag dokumenterade händelsen. (Se här.) Olle vet nämligen vad han pratar om. Han har fått känna på fiskmåsarnas artilleri – i örat och ansiktet. Han har lärt sig att respektera de flygande råttorna. Som de kallas i USA, “sea rats”.

Det är ett fruktansvärt liv på fiskmåsarna just nu. De för oväsen under dygnets alla 24 timmar, de skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, barnvagnar, trottoarer osv. Det vet och det tänker alla boende i Nordstan på med ångest. Och så länge ungarna springer på gator och i trädgårdar kommer det att fortsätta.

Jag förstår ärligt talat inte hur det får vara så här. Men det är väl så att de som bestämmer, fastighetsägare, miljöinspektörer etc, är bosatta långt ifrån fiskmåsarnas territorium. Hade människor utstött samma vansinnesvrål dygnet runt, så hade polisen, eller möjligtvis personer i vita rockar, garanterat varit på plats och tagit hand om de störande illa kvickt. Likadant om det hade varit människor som levererat all den skit som måsarna lämnar efter sig.

I Malmö kom förra året ett tips om att man skulle mata måsarna med P-piller. Jag har inte sett någon utvärdering av försöket, men det kan ju knappast ha blivit värre. För några veckor sedan fick jag följande, initierade tips från Vänersborg:

“Jag letade upp inspelat ljud av havsörn, och höll mot en fönsterspringa, lätet varierade men lät som det var inom anfallshåll. Måsarna tystnade och försvann längre bort. De till och med flydde från andra sidan husen. Vet inte hur hållbart det är, och hur länge, men långt emellan kanske de inte fattar att de är lurade.”

Inte heller från detta försök har jag fått någon utvärdering. 

Vänersborgs kommun då? Ja, där tycks det inte finnas någon hjälp att få. På kommunens hemsida står det (se “Störningar från vilda fåglar”):

“Miljö- och byggnadsförvaltningen får ibland klagomål om störande fåglar, till exempel kajor och måsar. Störningar från vilda fåglar på allmänna platser är dock inte en sådan typ av olägenhet som Miljöbalken avser. Miljö- och byggnadsförvaltningen gör därför inga åtgärder vid dessa klagomål. Om du störs av fågelskri bör du stänga fönster och dörrar.”

Texten på hemsidan har formulerats om. Kommunen verkar ha resignerat fullständigt. Det var faktiskt annorlunda förr, då kunde kommunen åtminstone slå en signal till berörda fastighetsägare. Det verkar inte vara så längre.

Texten på kommunens hemsida fortsätter:

“Fåglar som bygger bon på hus kan dock bli en olägenhet (enligt Miljöbalkens mening) för de boende i den fastigheten eller i angränsande fastighet. Det kan bedömas som olägenhet om det är kraftig nedsmutsning, ohyra, lukt eller ihållande ljud från fågelbon, som stör inne i bostäder. Det är fastighetsägaren som ansvarar för att vidta åtgärder mot olägenheter.”

Som synes frånsäger sig kommunen allt ansvar. Det är uteslutande fastighetsägarnas skyldighet att åtgärda problemen. Men vad ska man göra om fastighetsägarna struntar i att vidta åtgärder? Vilket 9 av 10 fastighetsägare faktiskt gör. Menar kommunen att invånarna i Nordstan då ska polisanmäla fastighetsägarna? Jag kan väl tycka att kommunen gör det väl lätt för sig…

Det kan nog tyvärr vara så att det inte är så mycket att göra åt fiskmåsplågan när “sjöråttorna” väl har bosatt sig på taken. Det gäller att hindra dem från att göra det. Och det är faktiskt fullt möjligt. Men de flesta fastighetsägare tar som sagt inte sitt ansvar. Precis som kommunen.

Det finns naturligtvis en annan möjlighet att komma till rätta med fiskmåsplågan. Den diskuteras livligt bland invånarna i Nordstan. Metoden är emellertid både osäker och olaglig. Men det hade antagligen varit en både lättare och effektivare lösning om några jägare hade satt P för måsarna. Det finns ju gott om jägare i t ex fullmäktige… Men Vänersborg lär aldrig bli som Turkmenistan. Eller som Holbæk på danska Själland, där man satte in drönare. (Se ”Danmark sätter in drönare mot måsar”.)

Det verkar tyvärr inte som om samhällets regler och moral tillåter oss i Sverige att ta itu med “fiskmåsutmaningen” på ett effektivt sätt. De är viktigare än människorna. Så fiskmåsarna lär få fortsätta att vara sanitära problem för de boende samtidigt som de avskräcker folk t ex turister från att besöka Nordstan och Skräcklan. 

PS. För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlar om mobbing. Eller kärlek… Avgör själva: klicka här.

Anm. Den andra fågelplågan är Kanadagässen- se ”Fågelplågan 2: Kanadagässen”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, miljö, Nordstan, sommarläsning