Arkiv
Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 1: Allt OK”.
Det finns de som ställer sig frågan varför kommunledningen ansåg att det var viktigt och nödvändigt att politiker och tjänstepersoner skulle genomgå en ganska dyrbar utbildning om “gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”.
Jag har inget svar på den frågan. Kanske var det politiker som kände ett behov och efterfrågade en sådan här utbildning. Det låter emellertid inte helt troligt. I enkäter från Demokrati- och jämställdhetsberedningen har politikerna i kommunfullmäktige nämligen svarat att de är ganska nöjda med samtalsklimatet, i varje fall politiker emellan – se tabell nedan. (Skala mellan 1-5, 1 betyder att man inte alls håller med påståendet, siffran 5 innebar att man håller med till 100 procent.)
Naturligtvis kan samtalsklimatet bli än bättre, men undersökningen visade ju inte direkt på några alarmerande siffror som skulle kräva utbildningsinsatser.
Eller är det så att politiker har framfört kritik och klagomål mot tjänstepersoner? Och så har kommunens tjänstepersoner i de olika förvaltningarna i sin tur blivit missnöjda med politikerna. Ja, det är inte omöjligt. Det finns ju onekligen några förvaltningar som har dragit på sig kritik de senaste åren. Tjänstepersonerna anser möjligen att kritiken har varit orättvis och att den så att säga “har gått över gränsen”. Det kanske till och med har blivit en mer eller mindre ”dålig stämning” på vissa håll mellan politiker och förvaltningsorganisationen. Men det är spekulationer från min sida.
Arbetsgruppen, bestående av bland annat kommunalråden och kommundirektören, skickade ut en enkät som alla deltagare, politiker och tjänstepersoner som genomgått utbildningen, skulle besvara.
Här följer frågorna och svaren. Politiker (förtroendevalda) och tjänstepersoner (förvaltningsorganisation) fick kryssa på en skala mellan 1-5, siffran 5 innebar att man höll med till 100 procent. Notera att frågorna ställdes lite olika till politiker respektive tjänstepersoner på grund av deras olika roller men att respektive fråga handlade om precis samma sak.
Det finns många slutsatser man kan dra utifrån de här siffrorna, och det är kanske det som arbetsgruppen håller på att arbeta med inför fortsättningen av utbildningen.
Man kan väl börja med att slå fast att politiker och tjänstepersoner är överens om åtminstone några frågor. De sätter dessutom väldigt höga betyg på frågorna om samtalsklimat (fråga 1) och respekt (2) och även kring ett aktivt deltagande (3) samt att grupperna stöttar varandra (5). Det är ju glädjande. De är också överens om de politiska beslutens tydlighet (8) men då blir betyget inte så högt. 
Politiker och tjänstepersoner är också överens om att de förtroendevalda efterfrågar uppföljning och resultat av beslut och betygen är också höga (10). Samtidigt skiljer sig uppfattningen om tjänstepersonerna följer upp och återrapporterar i enlighet med politiska beslut (16)…
Det skiljer sig en del åt på frågan om gränserna för “vad” och “hur” (4) diskuteras, men betygen är dock ändå ganska höga. På frågan om det finns utrymme för dialog och debatt (7) är betygen hyfsat höga, men det slår en att politikerna sätter ett betydligt lägre betyg än tjänstepersonerna. Det är möjligt att politikerna vill ha ännu mer av dialoger på kommunstyrelse- och nämndmöten än vad som är fallet. Politikerna kanske vill ha mer diskussioner mellan olika partier.
Politikerna (de förtroendevalda) och tjänstepersonerna är tämligen nöjda med sina egna insatser medan de inte har samma positiva uppfattning om varandra…
Politikerna sätter höga betyg på sig själva när det gäller att de är pålästa och vill förstå (6) och att de tar ansvar för att kommunicera beslut (9). Tjänstepersonerna håller inte med, även om de inte dissar politikerna helt. Tjänstepersonerna har ändå “godkända” betyg på politikerna får man väl säga, även om de verkar ha uppfattningen att politikerna överskattar sina kunskaper…. 
Tjänstepersoner verkar också anse att politikerna blandar sig i den operativa verksamheten i alltför hög grad (11). Det tycker inte politikerna själva. De tycker att de lämnar detta till förvaltningarna, som sig bör.
I flera andra frågor skiljer sig tjänstepersonernas och politikernas betydligt. Och det är nog synnerligen oroande för arbetsgruppen som arbetar vidare med utbildningen.
Politikerna sätter väl i och för sig ganska hyfsade betyg på tjänstepersonernas arbete, men skillnaderna mellan tjänstepersonernas uppfattning om den egna insatsen och politikernas omdöme om den skiljer sig åt ganska betydligt.
Det gäller framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv (12) och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet (14). Tjänstepersonerna ger sig själva betygen 4,55 respektive 5,00. Politiker ligger betydligt lägre, 3,55 på båda frågorna.
Det här visar inget annat än, jag hittar inget annat ord, en förtroendekris – från politikernas sida gentemot tjänstepersonerna. Det blir ju inte heller bättre när politikerna ger tjänstepersonerna betyget 3,80 på frågorna om de får information och möjlighet till dialog med tjänsteorganisationen i våra politiska forum (13) samt om de upplever att tjänsteorganisationen verkställer de politiska besluten enlighet med intentionerna (15). Tjänstepersonerna ger sig själva betyget 4,64 på dialogfrågan och 4,91 på verkställan.
Jag måste säga att siffrorna gör mig lite småchockad även om jag i mitt (anonyma) svar bidrog till betygen på frågorna (12) och (14). (Det har säkert inte undgått de som läser mina blogginlägg.) En stor del av politikerna anser alltså att flera tjänstepersoner inte är objektiva i den meningen att underlagen belyser olika perspektiv eller bygger på fakta. Dessutom upplever de att tjänstepersoner inte verkställer politikernas beslut på ett korrekt sätt.
Det här måste det arbetas vidare med, på något sätt. Den kommunala organisationen kan svårligen fungera om politikernas förtroende för tjänstepersonernas arbete och underlag brister på detta sätt.
Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 4 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
Politiker och tjänstemän 1: Allt OK
I slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter. Bakgrunden var:
“utbildnings- och implementeringsprocessen i den av KF i juni beslutade styr- och ledningsmodellen.”
Utbildningen handlade om:
“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”
En extern utbildare, Ann Malmsten från INDEA, anlitades. Utbildningens fokus låg på:
- “Tydlighet i ansvar och roller. Vad ingår i de olika rollerna och hur bör gränserna mellan dessa se ut?”
- “Förståelse avseende vad som krävs avseende respekt och beteende.”
- “Respektfull tonalitet mellan politiker och tjänstepersoner i hela organisationen.”
I utbildningen har inte bara politiker från kommunstyrelsen ingått utan även tjänstepersoner, framför allt kommunens förvaltningschefer, och också presidiepolitikerna, dvs de olika nämndernas ordföranden. 
De senare har sedan tagit med sig underlag och diskussionsfrågor till respektive nämnd och förvaltning där det också har pågått samtal och dialog.
Utbildningen skulle resultera i en slags överenskommelse mellan politiker och tjänstepersoner. För min del var denna målsättning något “luddig” och oklar. Jag vet inte om den uppfattningen delades av någon annan.
Föreläsningar blandades med gruppdiskussioner. Det har förutom “gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän” talats och diskuterats om själva stämningen/klimatet mellan politikerna och tjänstepersonerna, alltså om ”respektfull tonalitet”. Vikten av trygghet, tillit, öppenhet, respekt, professionalitet mm har betonats.
Det har varit intressanta och givande studietillfällen. Ann Malmsten har en gedigen kunskap som hon förmedlade på ett förståeligt och pedagogiskt sätt. De många gruppdiskussionerna och samtalen med både tjänstepersoner och andra politiker var också meningsfulla.
Dagen före midsommar presenterade arbetsgruppen, som består av bland annat kommunalråden och kommundirektören, “resultatet” av utbildningen och arbetet. Det var i form av en skriftlig sammanställning av resultaten. Det nämndes även att sammanställningen var den överenskommelse som skulle vara det slutliga målet med utbildningen. 
Jasså? tänkte jag när jag läste det. Bör inte alla deltagare komma överens om en överenskommelse? Och det har inte gjorts, inte än i varje fall.
“Resultatet”, eller överenskommelsen, när det gäller det gemensamma förhållningssätt som ska råda mellan politiker och tjänsteorganisationen blev:
- “Vi bidrar till ett bra och konstruktivt samtalsklimat som skapar psykologisk trygghet”
- “Vi uppträder respektfullt, nyfiket och öppet gentemot varandra”
- “Vi visar perspektivförståelse. Har vi olika åsikter, ska vi ha modet ställa öppna frågor, lyssna, svara och föra dialog”
- “Vi hjälper varandra att utforska HUR och VAD. Vid osäkerhet kring gränserna samtalar vi med varandra för att nå samsyn”
- “Vi stöttar och skickliggör varandra i våra olika uppdrag”
- “Vi tänker på vikten av humor”
Politikens, de förtroendevaldas, ansvar och roll är (eller borde vara):
- “Vi är väl pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”
- “Ordförande skapar tid för dialog och debatt och håller god ordning i det politiska forumet”
- “Vi tar vårt politiska ansvar för beslutprocessen genom tydliga beslut, även vid komplexa ärenden, och kommunicerar dem väl”
- “Vi efterfrågar uppföljning och resultat”
- “Vi håller oss till det politiska forumet och blandar oss inte i den operativa verksamheten”
Tjänsteorganisationens, förvaltningens, ansvar och roll är (eller borde vara):
- “Vi använder samlad professionell sakkompetens för bästa beredning”
- “Vi erbjuder tidig information för dialog i formella forum”
- “Våra underlag och förslag till beslut är byggda på fakta och objektivitet”
- “Vi går från beslut till handling och tillbaka med uppföljning”
I ärlighetens namn måste man väl säga att det inte är särskilt svårt att blir överens på denna “abstrakta” och generella nivå. Jag menar, vem tycker t ex att man inte ska respektera eller lyssna på varandra? Eller att man ska vara påläst? Eller att underlag och förslag till beslut ska vara byggda på fakta och objektivitet…?
Det här resultatet behöver man inte gå någon utbildning för att uppnå. Att inte dessa “resultat” praktiseras i vardagen alla gånger beror på helt andra saker än “förhållningsreglerna” i sig. Människor uppfattar och tolkar situationer i “vardagen” på helt olika sätt. 
Och då vet jag inte om en sådan här utbildning finns kvar i allas medvetanden eller har gett de redskap som krävs för att lösa uppkomna konflikter och motsättningar. Förhoppningen är naturligtvis att utbildningen har gett det resultatet. Men det vet nog de flesta att information och kunskap inte på något snabbt och magiskt vis förändrar människors attityder eller beteenden.
Arbetsgruppen skrev i sitt utskick att det fanns en uttalad önskan om att utbildningen och deltagarnas arbete skulle följas upp. För att planera fortsättningen av utbildningen utformades och genomfördes en enkät innan sommaren. I enkäten bad arbetsgruppen alla deltagare att besvara frågor kring:
“hur du själv förhåller dig till överenskommelsens olika delar”
Det visade sig att de avgivna svaren var uppseendeväckande. Jag redovisar dem i ett kommande blogginlägg.
Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 4 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?
Om barn- och utbildningsnämndens sammanträde på måndagen var långt (se “Rapport från BUN 16/10”), så var fullmäktiges desto kortare. Knappt 2 timmar höll förhandlingarna på.
Och det var lugnt och stillsamt. Det var bara under ett ärende som det hettade till. Och det var inte helt överraskande när en VA-fråga diskuterades, vatten och avlopp alltså…
Sammanträdet innehöll emellertid en nyhet. Den som lämnade in ett medborgarförslag fick för första gången tillfälle att presentera sitt förslag muntligt. Det utnyttjades av mor och dotter som hade lämnat in var sitt förslag. 
Mamma Annica hade lämnat in ett förslag om att införa “Vägg av vänlighet” och dotter Anna-Lisa ett förslag om “skyltar med positiva meddelanden runt om i kommunen”. (Se “Kommunfullmäktige 18/10”.) De båda presenterade förslagen med den äran. De fick också uppskattande applåder av ledamöterna. Mest uppskattad var naturligtvis presentationen från 9-åriga Anna-Lisa. Vad månde det bliva av denna tjej? Politiker…?
Inom ett år ska medborgarförslagen behandlas och ett beslut meddelas.
Kommunfullmäktige beslutade enligt kommunstyrelsens förslag när det gällde medborgarförslagen om belysning vid rugbyplan på Sportcentrum, om minnessten för att “hedra våra Veteraner i fredens tjänst” och om ökad tillgänglighet till biblioteket i Vänersborg. (Jag har beskrivit medborgar- och beslutsförslagen i bloggen “Kommunfullmäktige 18/10”.)
Sedan var det då motionen från moderaten Tor Wendel. Wendel yrkade i motionen på att det utreds om det vore lämpligare att nya verksamhetsområden bereds av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden.
Madelaine Karlsson (S) inledde debatten. Hon redogjorde för samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämndens ståndpunkter. Nämnderna och förvaltningarna var negativa till motionen och ville avslå den. Karlsson delade den uppfattningen. Hon föreslog att motionen skulle anses besvarad.
Nämndernas och Karlssons viktigaste argument var att det inte är lämpligt att Miljö- och hälsoskyddsnämnden som tillsynsmyndighet ska ha en drivande roll i att föreslå fullmäktige var verksamhetsområden ska inrättas. Karlsson undrade om det ens var lagligt… Slutsatsen var därför att nuvarande ordning är 
mest lämplig, dvs att det ligger på samhällsbyggnadsförvaltningen att föreslå inrättandet av verksamhetsområden. Och att miljö- och hälsoskyddsnämnden kan bidra med kunskap och vägledning. Madelaine Karlsson (S) menade att förvaltningarna inte skulle komma fram till något annat i en ny utredning eftersom de redan har svarat på motionen.
Det här skulle senare under kvällen upprepas av fler socialdemokrater, och Bo Carlsson (C).
Motionären själv, Tor Wendel (M), tyckte att visst vore det enkelt om kommunfullmäktige alltid gjorde som nämnderna föreslog, men kommunfullmäktige är ju:
“det ytterst högsta beslutande organet.”
Eftersom inrättandet av verksamhetsområden är kraftfulla och tvingande beslut måste fullmäktige verkligen vara säkra på, menade Wendel, att vi kan åberopa att alla förutsättningar för verksamhetsområden är uppfyllda.
Wendel menade vidare att det fanns en motsägelse i svaret från Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Samtidigt som nämnden ansåg att det var olämpligt, eftersom nämnden var tillsynsmyndighet, var det väldigt viktigt att nämnden var med och jobbade med vattentjänstplanen, där syftet är att planera för framtida verksamhetsområden. Tor Wendel (M) påpekade att många kommuner gör som hans motion syftar till. Det finns dessutom kommuner som låter ett kommunalt bolag genomföra det praktiska VA-arbetet, efter att kommunen har beslutat om ett verksamhetsområde.
Det här fick fullmäktige i slutet av debatten ett mycket konkret exempel på när Dan Åberg (M) gick upp i talarstolen. Åberg hade nämligen varit ordförande i det lokala energibolaget i en annan kommun. Bolaget hade ansvar för VA-frågorna:
“Men vi (dvs bolaget; min anm) hade inte beslutsmakten givetvis om var verksamhetsområdena skulle vara. Det var miljö- och byggnämnden i den kommunen som hade det ansvaret.”
Dan Åberg var förvånad över de styrande partiernas inställning. Åberg tyckte att det var mer olämpligt att Vänersborg hade det som idag när en och samma nämnd och förvaltning, dvs samhällsbyggnads, först talade om var verksamhetsområden ska inrättas och sedan också skulle genomföra beslutet.
Det var ingen från de styrande partierna som kommenterade Dan Åbergs, eller Tor Wendels, beskrivningar och argumentation på det här området. Jag undrar fortfarande varför. Det var ju en stor kil i hela den socialdemokratiska argumentationen…
Undertecknad bloggare citerade Vattentjänstlagens 6 § som är själva utgångspunkten, förutsättningen för att inrätta ett verksamhetsområde:
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, ska kommunen…”
Det står ju faktiskt att själva utgångspunkten, förutsättningen för att inrätta ett verksamhetsområde, är “skyddet för människors hälsa eller miljön”. Den nämnd som är ägnad att syssla med dessa frågor är självklart Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Jag menade också att det är att underskatta lagstiftarna om de hade missat de argument som de styrande partierna och kommunens tjänstepersoner förde fram…
De här synpunkterna, om vad som faktiskt står i lagen, hade inte kommenterats av de båda nämnderna. Jag framförde också att det återigen var så att underlagen bara framförde argument mot ett avslag av motionen och inga som talade för den. Som 6 § i lagen… Jag hoppades att en utredning kunde ändra på det så att politikerna kunde få en allsidig bild:
“Det är väldigt svårt när man bara får ena sidan av det.”
Jag tror att Benny Augustsson (S) argumenterade mot mig när han senare sa:
“Jag får nog säga att jag nästan blir lite bestört när det står ledamöter i fullmäktige och i princip anklagar samhällsbyggnadsförvaltningen, kretslopp och vatten, att inte följa lagen.”
Det är bara att erkänna, jag förstår inte vad Augustsson syftade på.
Även Dan Nyberg (S) hade en del att framföra. Nyberg höll med Madelaine Karlsson (S) om att tingens ordning i kommunen var bra. Han höll också med om att de utredningar som förvaltningarna hade gjort var fullt tillräckliga.
“Hur mycket ska vi belasta våran förvaltning? Alltså här har vi en kommun som har stora ekonomiska utmaningar framöver och vi har tjänstemän som behöver vara på tårna i massor av frågor och ägna sig åt det som är viktigt för våran kommun. Att då utreda sig själv en gång till när man redan har presterat en åsikt i det här beslutsunderlaget.”
En liten annorlunda ingång i hanteringen av VA-motionen, den var tydligen inte så viktig. Tjänstepersonerna har viktigare saker att ägna sig åt… Politikerna ska inte heller ifrågasätta eller tvivla på tjänstepersonerna när de har ”presterat en åsikt”…
Dan Nyberg (S) sa också:
“Stefan säger så här att det spelar väl ingen roll egentligen vad förvaltningarna tycker och vad dom anser utifrån sin profession utan det är vi politiker som bestämmer. Det finns ju en viss sanning i det.”
Jag noterar att det tydligen bara finns en “viss sanning” i att politikerna bestämmer i Vänersborgs kommun. Men sedan fortsatte Nyberg:
“Smaka på orden, vi kan strunta i vad vår profession säger.”
Dan Nyberg (S) påstod att jag hade sagt att vi kan “strunta i” vad professionen säger, ”smaka på orden”. Jag lyssnade igenom debatten. (Hela debatten finns på kommunens webb-TV.) Jag använde inte orden “strunta i”.
Det är inte alltid helt lätt att förstå eller att argumentera med socialdemokrater. Inte nog med att de ofta återger tjänstepersonernas synpunkter tämligen oreflekterat, de använder sig ibland av tvivelaktiga debattmetoder. Det sistnämnda säger de möjligtvis om mig också, jag vet inte. Men en sak torde vara oomtvistlig – kommuninvånarna måste fråga sig varför det behövs socialdemokratiska politiker när det finns tjänstepersoner.
Ärendet avgjordes med en votering. Denna gång var det nämligen ingen som yrkade på återremiss… (Se “Förvaltningsrätten spolade Mats Anderssons VA-yrkande”.)
Kommunfullmäktige beslutade att bifalla Tor Wendels (M) motion med röstsiffrorna 27 mot 21. Noterbart är att två av tre Kristdemokrater avstod från att rösta… Varför vet jag inte. En sverigedemokrat var frånvarande och eftersom det nu för tiden inte finns några ersättare i SD så var en fullmäktigestol tom.
Efter den relativt långa debatten blev det ajournering, dvs en paus, för en stärkande kopp kaffe. Och sedan, “på’t igen”.
Flera ärenden avhandlades både enkelt och snabbt. Torbjörn Moqvist (SD) presenterade sin motion om att få information om vissa historiska och/eller kända platser via QR-kod. Även partistödet klubbades igenom utan diskussion trots en ganska ofullständig redovisning av Liberalerna. I ärendet om kommunens delårsrapport begärde däremot några talare ordet.
Först ut var en bloggare från Vänsterpartiet. Han konstaterade att delårsrapportens prognostiserade resultat för 2023 uppgick till +67 milj kr. Det var 62 mkr mer(!) än i den förra prognosen… Det innebär att kommunens reserver i RUR, 50 milj kr, finns ograverade kvar till nästa år. De pengarna skulle kunna användas för att förhindra personalnedskärningar inom välfärden, dvs skola, vård och omsorg. Fullmäktige skulle faktiskt till och med kunna avsätta ytterligare några miljoner till RUR för att användas 2024 och 2025. Och jag avslutade med en förhoppning om att kommunfullmäktige skulle ta tillfället i akt i november att besluta om en komplettering av nästa års budget…
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ville likt en ekonom inte lyssna på det örat. Augustsson ville lägga band på de positiva signalerna. Det var fortfarande mörkt och framtiden tedde sig dyster tyckte han. Av det prognostiserade överskottet var 54 milj kr tillfälliga pengar och de kunde Vänersborg inte räkna med att få nästa år. Och så fick jag mig en liten slänga av Augustsson:
“Men jag ska inte gå in på budgetdebatt för nästa år utan jag tänkte hålla mig till ämnet idag…”
Bo Carlsson (C) pratade sedan om den tuffa situationen personalen i förskola och skola har i dessa spartider. Det är mycket bra och viktigt att Carlsson lyfter detta. Tyvärr tycks inte alltid kollegorna bland de styrande partierna lyssna på honom. Även Dan Nyberg (S) målade upp en dyster bild av konsekvenserna av socialnämndens stora underskott. 
Prognosen är ett underskott på mer än 50 milj kr. I år får nämnden emellertid stora statsbidrag som “hyfsar” till siffrorna. Underskottet kommer därför att stanna på 8,3 milj kr. Men socialnämnden har så att säga med sig underskottet till nästa år eftersom nämnden inte kan räkna med lika stora statsbidrag 2024. Därför måste nämnden fortsätta spara. Om socialnämnden ska spara 50 milj kr nästa år, sa Dan Nyberg (S):
“då handlar det om massuppsägningar inom socialtjänsten i Vänersborgs kommun.”
TTELA har en artikel på hemsidan där Bo Carlsson (C) och Dan Nyberg (S) refereras tämligen utförligt. (Se “Oron för personalen i skolan: ”Frestar på vår personal””.)
Det är oerhört märkligt att varken den borgerliga oppositionen eller sverigedemokraterna går upp i ett sådant här viktigt ärende och ger sin syn på vad delårsrapportens prognoser betyder för deras politik – och Vänersborg.
Madelaine Karlsson (S) redogjorde för delårsrapporten för Kunskapsförbundet. Det gjorde hon som vanligt på ett bra och fullödigt sätt. Det är viktigt att kommunfullmäktige inser att Kunskapsförbundet Väst är en del av kommunens verksamhet. Karlsson sa också en del om överförmyndarnämnden där hon är ordförande.
Kommunfullmäktiges sammanträde avslutades med att Anders Strand (SD) presenterade sin motion om att kommunen ska utreda möjligheten att skapa ett kommunalägt energibolag. Det här har vi faktiskt också diskuterat i Vänsterpartiet.
Några minuter i åtta avslutade ordförande Annalena Levin (C) dagens förhandlingar.
PS. Det är snart två år sedan som Lutz Rininsland (V) skrev ett inlägg i sin blogg. Igår den 21 oktober var det dags för comeback. Du kan läsa hans blogg om du klickar här: “Olika tankar på sociala medier”.
Medborgarundersökningen 2022 (2/2)
I min förra blogg (se “Medborgarundersökningen 2022 (1/2)”) redovisade jag alla frågeområden SCB:s medborgarundersökning för 2022 utom två. Det är två områden som för oss politiker är mycket intressanta – och alarmerande.
Det första frågeområdet kallas ”Bemötande, information och inflytande”. Andelen vänersborgare som svarade “mycket bra” eller “ganska bra” visas i tabellen:
De svarande upplever att bemötandet från tjänstepersoner har utvecklats till det bättre jämfört med 2021. Även politikerna har en hög andel svarande som är positiva. (Frågan om politiker fanns inte med 2021.) Det är svårt att få grepp 
om orsaken till att “få svar på frågor” har en betydligt lägre andel och att andelen har minskat från året innan. De som har kryssat ett alternativ på frågan “bra bemötande vid kontakt med tjänsteperson” har uppenbarligen haft kontakt med en tjänsteperson (eller?) för att kunna sätta ”betyg”. Det hade varit intressant att veta vilken förvaltning invånarna hade ställt frågor till – och inte fått svar. Handlar det om förskola, skola, bygglov, VA, hemtjänst…? Det är också svårt att analysera frågorna om påverkan. Det beror ju bland annat på vad invånarna vill påverka – om de nu överhuvudtaget har velat påverka något… Det är för övrigt ingen större skillnad mellan vad kvinnor och män tycker.
Som politiker tycker jag att det är tråkigt att bara 27,9% uppger att de har möjlighet att påverka politiska beslut. I en demokrati som Vänersborg bör invånarna kunna vara med och påverka och bestämma även mellan valen. Jag tror att kommunen måste komma till skott när det gäller t ex invånardialoger och öppna nämndsammanträden. Det är också viktigt att politikerna, och kanske också tjänstepersoner, visar lyhördhet för människors åsikter och kanske en större öppenhet för att ifrågasätta sina egna. Jag kan också tycka att många politiker är alltför lojala med sina partier, de borde lyssna mer på kommuninvånarna. Det kanske är det som några siffror i nästa tabell visar. Det andra frågeområdet handlar om ett närliggande område – invånarnas förtroende…
Svaren på frågorna om invånarnas förtroende är nedslående. Inställningen har i och för sig förbättrats sedan 2021 men siffrorna är alldeles för låga…
Det är endast 38,4% av de som har svarat på enkäten (kvinnor 36,9% och män 39,8%) som anser att politikerna i Vänersborg arbetar för kommunens bästa. Det är en stor brandgul varningsflagg på detta. Det är alltså nästan 2/3 av invånarna som har uppfattningen att politikerna i kommunen arbetar för någon annans bästa, kanske sitt eget eller sitt partis. Och det är klart, kommunfullmäktige är öppen för att skära ner på pengarna till vartenda område, utom för partistöden – och arenan. Men invånarna tror möjligtvis att alla politiker går på bandy…
De dåliga siffrorna för politikerna återkommer i frågorna om politikerna är lyhörda för idéer, om besluten är genomtänkta och genomarbetade samt om besluten är transparenta. Kvinnor och män har ungefär samma siffror, kvinnor är dock mer negativa på frågorna om genomtänkta beslut (kvinnor 21,0% och män 26,3%) och transparensen i besluten (kvinnor 19,5% och män 28,4%). Mot bakgrund av de låga siffrorna är det överraskande att 42,5% ändå har förtroende för kommunens politiker…
Det tycks som om vänersborgarna inte bara är “kritiska” till sina företrädare, de verkar snarare till och med missnöjda… Vänersborgs politiker har definitivt problem med att åtnjuta kommuninvånarnas förtroende. Vi politiker måste därför analysera och dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att vi vill minska förtroendeklyftan.
Det innebär att kommunens politiker har ett stort arbete framför sig. Politikerna måste visa att de fattar beslut som ligger i invånarnas intresse – och också att få 
med invånarna i beslutsprocesserna. Och sedan fatta bra och genomtänkta beslut, naturligtvis…
Det är märkligt att trots missnöjet (både 2021 och 2022, och även tidigare år) röstar ändå vänersborgarna på ungefär samma sätt som de alltid har gjort. Ja, det ledande partiet i kommunen, Socialdemokraterna, gick till och med framåt i valet förra hösten. Kanske är Sverigedemokraternas frammarsch bland väljarna de senaste valen ett tecken på missnöjda invånare. Det är möjligt att en röst på SD ska uppfattas som en proteströst mot etablissemanget, men SD i Vänersborg driver knappast en politik som skulle kunna återställa förtroendet mellan invånare och politiker. SD driver knappast någon politik alls i kommunen…
Vänersborg kommun har gett kommuninvånarna ytterligare några frågor som inte ingår i de deltagande kommunernas gemensamma medborgarundersökning:
Det är intressant, och kanske lite överraskande, att vänersborgarna trots missnöjet med politikerna och en hel del annat i kommunen ändå är nöjda med det liv de lever i Vänersborg.
I tabellen ser vi också att en stor majoritet inte anser att kommunen har någon öppen dialog med företag och föreningar. Men man måste väl nästan vara företagare eller sitta i en föreningsstyrelse för att kunna svara på sådana frågor? 
Man kan undra om de som har svarat på frågorna gör det. Mitt intryck är att kommunen satsar ganska hårt på dialogen med i varje fall företagarna. Jag vet t ex att kommunalråden gör regelbundna platsbesök på olika företag och att t ex Frukostforum arrangeras varje månad. Det är mycket välbesökta möten där företagare, föreningar och politiker möts. (Jag brukar själv närvara på dessa möten.) När det gäller föreningar så tar jag för givet att det pågår en dialog, men det känner jag egentligen inte till.
Men visst, det kanske kan bli bättre.
Allt kan bli bättre.
Det är intressant och viktigt med en sådan här medborgarundersökning, även om upplägget och frågorna på den antagligen kan utvecklas. Det är bara att hoppas att svarsfrekvensen blir högre kommande år.
Medborgarundersökningen 2022 (1/2)
Varje år gör Statistiska Centralbyrån (SCB) en medborgarundersökning. I denna får kommunens invånare tycka till om sin kommun och dess verksamheter.
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som genomförs på uppdrag av kommuner. Syftet är att kommunerna ska få reda på hur kommuninvånarna bedömer att kommunen sköter sina verksamheter och vilket inflytande de anser sig ha på
kommunala beslut. Vänersborgs kommun är en av de 137 kommuner som deltog i medborgarundersökningen förra året.
Under hösten fick ett slumpmässigt urval på 1.200 personer över 18 år möjligheten att svara på enkäten. På kommunens Facebooksida vädjade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) till de som fått enkäten att svara på den. (Se kommunens FB-sida.)
“Det är väldigt väldigt viktigt för oss att få reda på hur du upplever hur det är att leva och bo i Vänersborgs kommun.”
Sa Augustsson. Trots det var det bara 433 personer (36 procent) som svarade. Och det är lite tråkigt att inte fler tar chansen att ge uttryck för sina åsikter. Bortfallet innebär naturligtvis att undersökningen blir mindre tillförlitlig och att resultaten i tidigare undersökningar inte blir helt jämförbara. Det är väl frågan om hur representativ undersökningen är med detta bortfall… Det är sannolikt vissa grupper som har en bättre 
svarsfrekvens än andra. Sedan är det naturligtvis ett problem att människor svarar på frågor i ämnen som de har mindre kunskap och/eller kännedom om.
Medborgarundersökningen har tidigare fått stor uppmärksamhet. Det har t ex gått att läsa om resultaten i TTELA, men i år har jag inte sett någon artikel. På kommunens hemsida finns en kort sammanfattning av undersökningen – se “Medborgarundersökning 2022”. Vill man kan man emellertid studera resultaten av hela SCB:s medborgarundersökning för Vänersborg här.
Det första frågeområdet i undersökningen heter “Vänersborg som helhet”. 95,1% av de vänersborgare som har svarat anser att kommunen är en mycket eller ganska bra plats att bo i. Det är en ökning sedan 2021 med 4%-enheter. (Jag förkortar procentenheter med “pu” i fortsättningen.) Det är männen som är betydligt mer positiva än tidigare – en ökning med nästan 7 pu (procentenheter alltså). Nästa fråga undrar om kommunen sköter sina olika verksamheter bra. Det tycker 80,2%, också det en ökning (4 pu) jämfört med året innan. Männen är inte riktigt så positiva som kvinnorna, 76,5% mot 83,9%. Det som är intressant här är att männen är betydligt mer positiva än 2021, en ökning med hela 9 pu.
När det gäller “invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra” är svaren mycket oroande. Endast 18,4% höll med “helt och hållet” eller “till stor del”. Drygt 80% av vänersborgarna höll alltså inte med om att de hade bra insyn eller inflytande. Det är något att tänka på för politiker och tjänstepersoner… Det var för övrigt ungefär samma siffror som 2021, men kvinnorna hade blivit mer negativa (15,2%) och männen mer positiva (21,0%).
Helhetsbetyget på Vänersborgs kommun sammanfattas på sätt och vis i frågan om man “kan rekommendera andra att flytta till kommunen”. Det kunde 61,1% av de svarande, en liten ökning från föregående år med 1,6 pu. Kvinnornas hade blivit mer negativa och männen mer positiva till kommunen. Även svaren på denna fråga borde få politikerna att tänka till – nästan 40% skulle inte rekommendera människor att flytta till Vänersborgs kommun…
Nästa frågeområde handlar om skola och omsorg. Vänersborgarna svarade så här:
Det är slående att siffrorna för 2022, med ett undantag, sjunker jämfört med 2021. Det finns onekligen också en “förbättringspotential” på flera områden… Men gör man en genomsnittlig bedömning var Vänersborgs siffror faktiskt trots allt högre än för riket, 71,8% positiva jämfört med rikets 69,5%.
Resultaten på frågeområdet “Boende och boendemiljö” var överlag ganska positiva. Kommuninvånarna trivs uppenbarligen med sitt boende. Det handlar om närhet till platser för barn att leka på, närhet till natur, livsmedelsaffär, skola och barnomsorg. Den genomsnittliga bedömningen var något bättre än riket. Däremot bedömdes “Lokala arbets- och utbildningsmöjligheter” vara något sämre än riksgenomsnittet.
Samhällsservicen fick något sämre resultat än för riket, men siffrorna var höga. Det handlade bland annat om tillgång till hälso- och sjukvård på rimligt avstånd samt ett bra utbud av livsmedelsaffärer.
Även på området “resor och kommunikationer” var Vänersborgs resultat positiva. Möjligheten att transportera sig med bil upplevdes “mycket bra” eller “ganska bra” av hela 97,6%. Men också utbudet av och säkerheten på GC-vägar fick bra “betyg”. Noterbart var att endast 16,8% tyckte att kommunens utbud av laddningsstationer av elfordon var bra. Det sägs dock att det pågår arbete i kommunen för att utveckla detta område. Jag kan väl också tycka att förutsättningarna för att “enkelt använda kollektivtrafiken för vardagliga resor” och ”till fritidsaktiviteter” borde förbättras. Bara 68,1% respektive 55,2% tyckte att dessa var bra.
Frågeområdet “Bibliotek, kulturliv och mötesplatser” hade växlande resultat. Sämst var frågorna som handlade om bibliotek, men det hade antagligen, tror jag, att göra med den ombyggnation av huvudbiblioteket som pågick förra året.
Vänersborgarna var överlag hyfsat positiva till möjligheterna för “idrott, motion och friluftsliv”. 89,1% tyckte t ex att det fanns bra utbud av friluftsområden och 81,2% att öppettiderna på kommunens idrotts- och motionsanläggningar var bra. Däremot var de mindre nöjda med utbudet av belysta motionsspår, bara 60,8% var nöjda.
Det ställdes många frågor i enkäten om “underhåll av den offentliga miljön”. Resultatet är inte helt lätt att sammanfatta så det blir några nedslag. Ungefär 2/3 av de svarande, mellan 61,3% – 72,2%, ansåg att kommunen skötte gator och vägar, GC-vägar, idrotts- och motionsanläggningar och kommunala byggnader bra. Även snöröjningen låg på samma siffror. Det som stack ut var att vänersborgarna var mer positiva till skötseln av allmänna platser (87,3%), av naturområden (82,7%) och av badplatser (77,5%).
Det var ännu fler frågor om “trygghet i samhället”. Det blir även här några nedslag. 96,2% är trygga där de bor när det är ljust ute, men andelen sjunker till 76,5% när det är mörkt. Båda siffrorna är “bättre” än året innan, men kvinnor är mindre trygga när det är mörkt (30%) än män (17%). 88,6% känner ingen större oro för att utsättas för sexuella trakasserier och 76,3% känner inte heller oro för att utsättas för våld eller hot om våld. 
Å andra sidan blir naturligtvis perspektivet lite annorlunda om man istället “vänder på siffrorna”. Resultatet innebär att var 10:e person känner oro för sexuella trakasserier och nästan 1/4 för våld. Här är det också skillnad mellan kvinnor och män. 20% av kvinnorna känner oro för sexuella trakasserier mot knappt 5% för män. Det är för höga siffror och visar på att otryggheten är tämligen stor.
Om jag fortsätter att “vända på siffrorna” så upplever ungefär 40% av de svarande problem med personer eller gäng som bråkar eller stör, 60% med narkotikahandel, 45% med inbrott och stölder och 40% med nedskräpning. 20% anser att det är problem med utomhusbelysningen och ungefär 55% att polisens närvaro inte är bra i kommunen. Däremot svarar 94% att räddningstjänsten fungerar bra. På dessa frågor svarar kvinnor och män relativt samstämmigt.
Det tycks som om invånarna tycker att kommunens miljöarbete fungerar ok. Hämtningen av hushållsavfall fungerar bra tycker 97,9%, likaså är utbudet av återvinningscentraler bra (82,3%). Däremot svarar nästan 60% att möjligheten att återvinna avfall utan bil inte är bra i Vänersborg.
En stor majoritet, 87,4%, anser att man har möjlighet “vara den man är och leva det liv man vill leva” i kommunen. Lite drygt var 10:e person tycker dock inte det. Nästan 70% anser att kommunens arbete för att förbättra integration och delaktighet i samhället skulle kunna vara bättre, liksom arbetet för att minska diskrimineringen.
Till sist två tabeller som jag har fått på något sammanträde i kommunen, antagligen kommunstyrelsen, men jag är inte riktigt säker. Den första jämför resultaten i Vänersborg mellan 2021 och 2022. Notera att inte riktigt alla frågeområden i undersökningen är med.
Det sista diagrammet jämför Vänersborg med genomsnittet för alla de andra kommunerna som deltog i medborgarundersökningen.
Vänersborgs kommun ligger ganska nära de genomsnittliga resultaten. Den största skillnaden i pu (procentenheter) är på området ”idrott, motion och friluftsliv. Här ligger Vänersborg hela 5 pu under genomsnittet för de kommuner som deltog i undersökningen.
Om Vänersborgs kommun ska vara nöjd med andelen positiva invånare eller inte i medborgarundersökningen som helhet är upp till var och en att bedöma. För egen del tycker jag att det finns en tämligen stor ”förbättringspotential” på flera områden…
Det återstår två frågeområden att redovisa. De handlar specifikt om kommunhusets tjänstepersoner och politiker. De siffrorna tänkte jag redovisa i nästa blogg – ”Medborgarundersökningen 2022 (2/2)”.
Politikers uppförande
På kommunfullmäktiges senaste sammanträde den 22 juni beslutades att kommunstyrelsen skulle få i uppdrag att utreda om en politikerhandbok var:
“en lämplig form av dokument”
Det politiska, eller snarare det byråkratiska, språket kan både diskuteras och ifrågasättas. Tanken är emellertid att en handbok så småningom ska utarbetas eller, om man så vill, uppdateras. Det finns nämligen en sedan tidigare, om jag inte minns helt fel, men den har glömts bort eftersom den inte har förändrats i takt med tiden.
Handboken ska innehålla information om Vänersborgs kommuns organisation och det som är relevant för en förtroendevald. Det är tänkt att politiker ska få stöd och information för att kunna utföra sina uppdrag. Handboken ska t ex ta upp lagar, regler, politisk organisation m.m.
Det är inget att säga om det, det är antagligen en mycket bra idé.
Men i samma ärende låg det även ett annat beslutsförslag:
“att ta fram ett förslag på reviderade förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda i enlighet med intentionerna i den uppdragsbeskrivning som tagits fram av demokratiberedningens presidie. Reglerna avses omfatta förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform som används.”
Precis som med handboken så finns det redan förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda. De antogs av kommunfullmäktige den 20 mars 2019. (Kan laddas ner här.)
Reglerna kom till av en mycket speciell anledning, så speciell att den inte nämndes på fullmäktiges sammanträde. “Ordningsreglerna” var ett svar på, eller snarare ett resultat av, en fråga som Gunnar Lidell (M) ställde till PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet) den 18 november 2018 (se ”Något allvarligt har hänt i kommunen”):
”Har PFUs presidie något konkret förslag hur den här delikata typen av arbetsmiljöproblem ska förhindras eller beläggas med någon form av påföljd?”
Kommunstyrelsens dåvarande ordförande Marie Dahlin (S) hade på ett sammanträde använt ett grovt språkbruk med formuleringar som bland annat innefattade ett opassande sexualiserat språk om kvinnliga invånare. Och inte långt senare avslöjades “incidenten” då Marie Dahlin (S) förolämpat och förminskat Vänersborgs kommundirektör. (Se James Buccis blogg “Come on spit it out already” eller ”Vänersborgs kommundirektör utsatt för rasism”.) “Ordningsreglerna” kom därför, naturligt nog men inofficiellt, att få namnet ”Lex Marie”…
Det var en del diskussion när kommunfullmäktige antog “ordningsreglerna”, bland annat opponerade sig Vänsterpartiet. (Se “Sammandrag KF (20/3)”.)
Den här bakgrunden var som bortglömd på fullmäktiges senaste sammanträde. Nu misstänker jag istället att det fanns andra bevekelsegrunder till reglerna.
I beslutsförslaget fanns, som tidigare nämnts, formuleringen:
“Reglerna avses omfatta förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform som används.”
Det är således tänkt att det ska utarbetas regler som ska omfatta vad som sägs och skrivs på Facebook, Twitter, i bloggar osv. Kommunfullmäktige ska alltså (så småningom) anta regler som ska gälla enskilda personer utanför sammanträdesrummen, utanför kommunhuset. Vänersborgs kommunfullmäktige vill utvidga reglerna till nya domäner.
Det är häpnadsväckande, och anmärkningsvärt.
År 1766 väckte Sverige uppseende internationellt genom att som första land i världen anta en lag som reglerade rätten för alla att publicera tankar, fakta och idéer. Det var Tryckfrihetsförordningen som antogs då. Och det var alltså 1766 – 10 år innan några delstater i Amerika förklarade sig självständiga från Storbritannien och 23 år innan franska revolutionen.
Det tillkom senare ytterligare en grundlag, yttrandefrihetsgrundlagen. Yttrandefrihetsgrundlagen tillsammans med tryckfrihetsförordningen garanterade och garanterar fortfarande alla invånare åsikts- och informationsfrihet. De här grundlagarna innebär att kommunala regler kring t ex uppförande eller beteende utanför sammanträdesrummen 
saknar betydelse. Det är grundlagarna som gäller. Det är grundlagarna som reglerar vad vi får säga och skriva. Och brott mot grundlagarna eller de lagar som begränsar dom, t ex lagar om förtal, behandlas som vanligt. Brott ska polisanmälas och hanteras av rättsväsendet.
Så jag vet inte vad dessa etiska regler har för syfte eller när och hur de ska användas. 
Det finns ju faktiskt exempel på politiker i Vänersborgs kommunfullmäktige som bryter mot lagar utan att kommunens etiska regler på något sätt åberopas.
Revisorer har riktat kritik mot diverse skandaler kring t ex byggnationen av kommunhuset utan att de etiska reglerna åberopades. Och på samma fullmäktigesammanträde den 22 juni fanns det ett ärende, en avsägelse från Jörgen Hellman (S). I Hellmans fall hjälpte inte heller de etiska reglerna och riktlinjerna ett dugg. Och i TTELA (TTELA 28 juni, “Tung S-politiker har inte betalt skatt”) kunde vi förra veckan läsa om Ann-Mari Jonasson (S) som hade en stor skatteskuld sedan år 2020 på 130.000 kr. Jonasson var med i fullmäktige och beslutade om att kommunens etiska regler skulle revideras…
De etiska regler som finns har inte haft någon som helst betydelse eller effekt på politikers beteende i Vänersborg. Så vitt jag vet har inte heller Demokratiberedningen eller Personal- och förhandlingutskottet reagerat på några av dessa exempel.
Det är möjligt att några vill tro att de etiska reglerna ska påverka politiker att ändra sitt beteende. Men inte ens de levnadsregler som Jesus gav människorna i sin Bergspredikan för 2000 år sedan har blivit verklighet, trots att det idag finns över 2 miljarder anhängare.
Det kan ändå finnas ett värde av att etiska regler och den så kallade värdegrunden diskuteras och formaliseras. Men då ska de handla om det som förväntas av politiker på sammanträden och så att säga inom kommunhusets väggar. Flera kommuner har antagit sådana regler, dvs några slags politikens uppförandekod. Jag har fastnat 
för de regler som Laholms kommun har antagit. (Kan laddas ner här.) Ska Vänersborg ha några regler överhuvudtaget så bör de se ut på ungefär följande sätt.
”Etiska regler för förtroendevalda
Förtroendevalda i Laholms kommun ska respektera demokratin och dess spelregler genom att:
– vinnlägga sig om att följa lagar, förordningar och andra bestämmelser, som skapats för vårt samhälle och för det politiska arbetet
– arbeta för invånarnas och samhällets bästa och värna om sitt oberoende, att bortse från egen och närståendes vinning och själv ta ansvar för att undvika risk att hamna i jävsituation
– sätta sig in i frågeställningar före medverkan vid beslut, hålla sig till kända fakta, att vinnlägga sig om en konstruktiv och saklig debatt samt även för övrigt vara sanningsenlig, ärlig och hederlig
– visa respekt för personer med andra uppfattningar samt ha en öppen och förtroendefull inställning till invånarna samt Laholms kommuns anställda
– förvalta samhällets tillgångar och anvisa allmänna medel på ett noggrant och ansvarsmedvetet sätt
– ha rätt att kräva respekt beträffande eget och närståendes privatliv.
Felaktiga bedömningar och beslut kan aldrig elimineras helt. God etik, i samband med att fel eller misstag har begåtts, är att klart och tydligt ta ett eget ansvar för det egna handlandet.
Till grund för de etiska reglerna ligger kommunens värdegrund:
– Glädje uppstår i en trygg och positiv arbetsmiljö där vi stödjer, uppmuntrar och uppskattar varandra
– Mod uppstår i ett tillåtande klimat där vi vågar vara oss själva och visa öppenhet och tydlighet
– Delaktighet och engagemang uppstår genom att vi tar ett gemensamt ansvar för att informera, lyssna och mötas i goda relationer. På så sätt uppstår en kreativ och utvecklande atmosfär där vi är aktiva, ansvarstagande och nyfikna
– Gott föredöme visar vi genom att möta andra så som vi själva vill bli bemötta”
Om Vänersborg antar andra typer av regler, som t ex omfattar ”förtroendevaldas uppförande oavsett forum eller plattform”, så undrar jag hur kommunen ska behandla de ledamöter som röstar emot sådana regler… Frivilliga regler kan ju inte gärna gälla och omfatta dom som inte vill ha reglerna.
Till sist vill jag påpeka att det förutsätts att vi politiker i Vänersborg alltid ska vara lojala mot kommunen som organisation och försvara dess beslut och handlande vad som än händer. Det stämmer inte. Som TTELA:s dåvarande ledarskribent Max Eskilsson skrev (se “Är politikerreglerna verkligen färdiga?”) när “förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda” antogs av kommunfullmäktige den 20 mars 2019:
“Men framför allt är väl ändå en politiker representant för sitt parti, sina väljare och de intressen hen därigenom ska bevaka?”
Max Eskilsson hade helt rätt.
Om politiker i Vänersborg
I dagarna har en ny skrift utkommit. Det är SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) som redovisar resultatet av en undersökning om politiker. Jag har tittat på den del av redovisningen som handlar om kommunerna i Västra Götaland. Det är ju här vi hittar Vänersborg. Skriften heter ”Vilka är lokalpolitikerna i Västra Götalands
Län?”. (Den kan laddas ner här.)
Det står dock inget om enskilda politiker i skriften. Det kan ju tyckas vara lite synd… Men är man nyfiken på enskilda politiker så får man bli vän med dem på Facebook. Det finns ju flera politiker som lägger upp mycket personligt, selfies och annat, till allmän beskådan.
Nä, SKL har utifrån offentlig statistik (siffrorna är från 2015) försökt att beskriva vilka politikerna är rent generellt, vilka det är som:
”lägger en stor del av sin tid på att ta ansvar för allas vardag, att prioritera och att fatta beslut som påverkar och skapar förutsättningar för dem som bor och arbetar i Västra Götaland.”
I Vänersborg finns det 144 förtroendevalda politiker. Det innebär att det går 263 kommuninvånare per förtroendevald politiker, vilket är en siffra som stämmer ganska väl överens med genomsnittet i Sverige. Av dessa är 3 politiker heltidsanställda och en deltidsanställd. Det betyder att 140 st är fritidspolitiker, dvs att de sköter sina politiska uppdrag vid sidan av studier eller arbeten.
Vänersborg har en ganska jämn fördelning av kvinnor och män bland politikerna. 56% är män och 44% kvinnor. Däremot är de unga (18-29 år) klart underrepresenterade.
Bara 7% av de förtroendevalda är ”unga”, fast de unga utgör 18% av vänersborgarna. Det är också en något sämre procentandel än för Sverige som helhet. Det är framför allt i åldrarna 50-64 år som det finns en överrepresentation. 38% av politikerna tillhör denna åldersgrupp, medan endast 24% av befolkningen i Vänersborg gör det. Det kan också noteras att pensionärerna är en underrepresenterad grupp i Vänersborg, endast 22% av de förtroendevalda är över 65 år.
13% av invånarna i Vänersborg över 18 år är utrikes födda, medan 11% av de förtroendevalda är det. Det är väl en ganska bra siffra trots allt. Den är i varje fall klart bättre än för genomsnittet i Sverige. Sedan har siffran säkert blivit sämre idag jämfört med 2015 eftersom andelen utrikes födda har ökat i Vänersborg det senaste året.
Jag vet inte hur intressant det är, men 59% av de förtroendevalda är gifta i Vänersborg jämfört med 45% av befolkningen. Det beror väl antagligen på att de äldre är överrepresenterade bland politiker i Vänersborg. Därför är också bara 6% av de förtroendevalda småbarnsföräldrar (barn under 6 år), medan 13% av vänersborgarna är det. Den här sistnämnda siffran är låg, både jämfört med de andra kommunerna i Västra Götaland (10%) och i Sverige (11%). Vänersborg skulle behöva fler småbarnsföräldrar som politiker.
SKL har också tittat på var de förtroendevalda är anställda.
I Vänersborg är 7% statligt anställda (8% i Västra Götaland resp 9% i riket), 52% är kommunalt anställda (40% i Västra Götaland resp 39% i riket), landstingsanställda utgör 7% (5% i Västra Götaland resp 4% i riket), privat anställda är 27% (44% i Västra Götaland resp 45% i riket) och anställda i kommunala bolag är 7% (3% i Västra Götaland resp 3% i riket).
Här ser vi att Vänersborg skiljer sig markant från övriga kommuner i Västra Götaland och Sverige. Det är väldigt många av politikerna som är anställda av kommunen eller i kommunala bolag. Lite för mycket inavel, skulle kanske någon lustig invånare kunna uttrycka det. Det kanske är så att andra yrkesgrupper (privat anställda) borde engagera sig mer i politiken.
I samtliga kommuner i Västra Götaland liksom i landet som helhet är personer med eftergymnasial utbildning överrepresenterade bland de förtroendevalda, samtidigt som de med endast förgymnasial utbildning är underrepresenterade.
I Vänersborg har 49% av politikerna en eftergymnasial utbildning jämfört med 31% av kommuninvånarna, 42% har en gymnasieutbildning (51% av vänersborgarna) och 9% en förgymnasial utbildning (18% av vänersborgarna).
Så ser det ut i Vänersborg. Vi får se om det blir någon förändring av siffrorna efter nästa val. Önskvärt vore det, om framför allt fler ungdomar engagerade sig politiskt anser jag. Det finns de som är aktiva nu, men ibland får jag känslan av att de liksom sugs upp av de äldre och inte ser att de kan påverka i den utsträckning de vill – med följd att en del av dem hoppar av.
SKL redovisar också frågor från några medborgarundersökningar. De handlar om hur invånarna uppfattar kommunen som en plats att bo på, hur de kommunala verksamheterna sköts, vilket inflytande invånarna anser sig ha i sin kommun, hur kommunens politiker lyssnar till invånarnas synpunkter och hur kommunens politiker arbetar för kommunens bästa. Jag har tidigare skrivit om medborgarundersökningen 2016 för Vänersborgs del (se ”Medborgarundersökning 2016”) och tänker inte upprepa mig. Jag kan bara konstatera att Vänersborg ligger under genomsnittet för hela riket på samtliga frågor som SKL redovisar.
Nattugglan: Politiker och beslut
Politikerna sitter i olika sammanträdesrum på kommunhuset och fattar beslut. Till sin hjälp har de ofta en mängd handlingar och underlag med fakta.
Några politiker har kanske inte läst igenom handlingarna ordentligt inför besluten. Några andra har kanske slarvat med inläsningen och förberedelserna i något specifikt ärende. Det kanske är tio ärenden på dagordningen och de har läst igenom de andra nio ordentligt, men inte det tionde… De flesta politiker förutsätter också att de underlag som finns inför besluten är totalt uttömmande och riktiga. De kanske också litar på vad ”topparna” i partiet säger. ”De har nog läst på, de vet vad de talar om.” Typ.
Naturligtvis finns det alltid också de politiker som inte har hunnit med att sätta sig in i ärendena överhuvudtaget. De kanske inte har haft tid eller ibland inte lust. Sammanträdet kanske också har dragit ut på tiden och man börjar bli trött. Några politiker kanske sitter och längtar efter fikarasten. Och är dessutom en betryggande majoritet överens i diskussionen och omröstningen så kan väl beslutet inte vara fel. I en majoritet så har den enskilda ledamotens ansvar en tendens att förminskas eller kanske till och med försvinna. ”Det var inte bara jag, alla andra gjorde ju också så.” Typ.
Politiker är vanliga människor. Men visst ska och kan man ändå kräva lite mer av politiker. Särskilt som deras beslut kan få stor betydelse för andra.
För så är det.
Och händer det att man som politiker fattar fel beslut så får man stå för det. Och blir det riktigt fel, så borde man faktiskt också kunna ompröva beslutet. ”Det blev fel, men vi gör om och vi gör rätt.”
Det vore ingen svaghet. Tvärtom, det skulle vara ett bevis på både politiskt självförtroende och styrka. (I Vänersborg händer det inte ofta…)
Det beslut som barn- och utbildningsnämnden fattade i oktober om Nattugglans nedläggning och flytt till nya lokaler på Vänerparken är ett beslut som i högsta grad påverkar människors vardag. Små barn ska flytta till helt nya lokaler, föräldrar ska lämna sina barn i dessa lokaler och förskolepersonalen ska arbeta i dem.
Barn- och utbildningsnämndens 11 ledamöter fattade den 12 oktober ett beslut som påverkar många människors vardag, många människors liv.
Tyvärr gjorde nämnden det utan att någon analys utifrån barnperspektivet gjordes, utan att någon dialog med föräldrarna genomfördes och utan att någon riskanalys bland personalen utfördes. Dessutom innehöll faktaunderlaget ofullständigheter och rena felaktigheter.
Föräldrar till barn på Nattugglan ville igår torsdag träffa ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden. De ville att politikerna i nämnden kom till de ”nya” lokalerna på Vänerparken för att med egna ögon se de utrymmen som barnen på Nattugglan ska flytta till.
De ville få politikerna att förstå att de hade fattat ett felaktigt beslut.
Det kom bara fem politiker, varav bara en ordinarie ledamot i nämnden. Det var jag. Två ersättare i nämnden fanns på plats, Kent Karlsson (V) och Marianne Karlsson (C). Dessutom hade också Morgan Larsson (VFP) och Kurt Karlsson (SD) också hörsammat föräldrarnas inbjudan.
Det var dåligt. Var fanns alla politiker som ansvarar för barnens, föräldrarnas och personalens förändrade, och försämrade, framtid? Var inte dessa politiker intresserade av att träffa de som drabbades av beslutet? Ville de inte höra föräldrarnas synpunkter?
Uppenbarligen inte.
Direkt vi politiker, som hörsammade föräldrarnas vädjan, kom ner i lokalerna kände en av oss att det luktade mögel. Och det bekräftade ju vad andra tidigare hade uppgett. Politikerna visades runt i lokalerna och vi fick se fuktskador, bristande ventilation och toaletten som har haft stora problem med avloppet. Vi såg de små fönstren som inte räckte till för att få in ordentligt med dagsljus i lokalerna. Vi såg också de små lekgårdarna mellan husen. Vi såg däremot inga ordentliga utrymningsvägar vid brand… Och vi undrade allesammans om lokalerna, renoverade eller ej, skulle klara en inspektion av brandmyndigheterna. Det ska ju faktiskt vistas en mängd små barn i lokalerna.
Det var också som en av oss politiker sa, det spelar ingen roll om lokalerna renoveras – lokalerna passar helt enkelt inte för förskoleverksamhet.
Och det var så sant som det var sagt. En lång korridor utan fönster med en massa smårum på ena sidan. Så långt från en hemmiljö man kan tänka sig. Och här ska barn bo och leva under längre tider. Många av de här barnen har ju föräldrar som arbetar allt annat än kontorstider och som ibland gör betydligt längre pass på sina arbeten än de vanliga 8 timmarna.
Kontrasten mot Nattugglans nuvarande lokaler är slående!
Vi politiker fick också ta del av den desperation som råder bland föräldrar.
”Skulle ni vilja ha era barn i de här lokalerna?”
Det var nog ingen av de närvarande som var beredda att svara ja på den frågan…
Vi fick också höra om föräldrar som aktivt söker nya jobb eller funderar på att flytta till typ Trollhättan för att de inte vill att deras barn ska vistas i de här lokalerna.
Jag tror att det är nyttigt att politiker ger sig ut i verkligheten och träffar de människor som berörs av besluten. Tyvärr var det alltför få i barn- och utbildningsnämnden som var beredda att göra detta. Det är bara att beklaga.
Och därmed känns chanserna ytterst små att nämnden tar upp ärendet igen och omprövar sitt beslut. Ja, i november fick jag ju inte ens ta upp ärendet för förnyad diskussion.
Ibland kan man bli besviken på politiker. Men vem vet, kanske tar de politiker som inte var där och ringer upp föräldrarna och kommer överens om en ny tid…? Det vore väl det minsta man kan begära?
Det var nog symptomatiskt att larmet gick när vi lämnade lokalerna…
.
PS. Jag har skrivit ganska många bloggar om Nattugglan vid det här laget. Du hittar dem här – i kronologisk ordning. I de här bloggarna hittar du också fakta som stöder påståenden i bloggen ovan.
”BUN: Dagordningen”, 11 okt
”Nattugglan läggs ner”, 13 okt
”Björkholmsgatans förskola/Nattugglan”, 28 okt
”BUN och Nattugglan”, 31 okt
”Att väcka ärenden…”, 3 nov
”BUN: Två viktiga reservationer”, 9 nov
”Icke-ärendet Nattugglan”, 11 nov
”Nattugglan-Vänerparken: Lokalerna”, 13 nov
”En replik till ordf Andersson (C)”, 20 nov
”Ingen riskbedömning inför BUN-beslutet”, 22 nov
”Varför inte säga som det är?”, 23 nov
”Barnkonventionen och BUN”, 25 nov
”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”, 4 dec
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer