Arkiv
Ansvarsfrihet för SHB?
Jag har fått både frågor och synpunkter på gårdagens bloggfråga – ”ansvarsfrihet?”. (Se ”KF 24/4: Ansvarsfrihet?”.) Bland annat fick jag kommentaren:
”Frågan är vad revisorn förordar?”
Det var en berättigad kommentar/fråga. Den fick mig att dyka lite djupare i det här med revisorer och ansvarsfrihet.
Det handlar alltså om ansvarsfrihet för samhällsbyggnadsnämnden för hanteringen av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset.
Kommunens revisorer skrev till kommunfullmäktige den 2 april, och denna ”skrivelse” utgör underlag till fullmäktiges ställningstagande nästa onsdag i ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018”:
”Vi bedömer att kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt samt att den interna kontrollen är tillräcklig. Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”
Och så tillstyrker de 6 revisorerna att ansvarsfrihet beviljas samtliga nämnder och ledamöter. Även samhällsbyggnadsnämnden, dess ledamöter och ordförande.
Ibland blir jag inte riktigt klok på revisorerna. Den 28 mars, alltså bara några dagar före den ovanstående rekommendationen om ansvarsfrihet, skrev nämligen revisorerna följande om samhällsbyggnadsnämndens hantering av renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset (även denna text finns med i revisorernas skrivelse till fullmäktige):
- ”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
- ”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
- ”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
- ”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”
Det här är en del av den sammanfattning och de slutsatser som revisorerna drar efter granskningen av kommunhuset. I själva rapporten, från PwC, kan vi faktiskt se ännu fler brister…
Jag måste säga att jag inte får denna massiva och närmast förödande kritik att gå ihop med revisorernas utlåtande att ”nämnders verksamheter sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt”. Vilket alltså gällde även samhällsbyggnadsnämnden.
Hur tänker revisorerna? De två ”utlåtandena” går helt enkelt inte ihop.
Har samhällsbyggnadsnämnden styrt ”ändamålsenligt” eller inte? Finns det inte skäl till anmärkning när ”varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats”? Är det inte lag på att t ex upphandling ska ske? Sköttes en av upphandlingarna på ett ”från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt” när den utgjorde ”en stor risk för kommunen”? Var det ”ekonomiskt tillfredsställande” att ändrings- och tilläggsarbeten var ”vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits”? Har den interna kontrollen varit tillräcklig, som revisorerna skriver i sin rekommendation till fullmäktige, när de i sin rapport om kommunhuset skriver att det förekom ”bristande kontroll”?
Renoveringen och ombyggnationen av kommunhuset är en mycket stor investering. Som fortfarande pågår. De totala kostnaderna kommer inte att understiga 78,755 milj kr…
Jag kan inte förstå annat än att revisorernas egen slutsats av sitt arbete och sitt granskande är att det nu för tiden aldrig finns någon som är ansvarig för de fel, brister och lagbrott (jfr upphandlingen) som görs i en kommun. Det spelar liksom ingen roll att samma misstag upprepas (jfr arenabyggen och kommunhuset) eller att kostnaderna för kommunen ökar med ett antal miljoner. Och då kan man undra vilken uppgift som revisorerna egentligen har.
Eller resonerar revisorerna så här:
”Vi vet att ni politiker inte kan eller vill, men om ni får några råd av oss revisorer så gör ni nog rätt nästa gång. Då blir allt bättre. Och blir det inte det, så får ni en chans till. Det viktiga är att ni gör ert bästa.”
Det känns lite grann som om revisorerna undergräver sin egen auktoritet. Och det är synd. För det är väl ändå inte så, som t ex Inga-Britt Ahlenius säger, att det är fel att det kommunala revisionsuppdraget är ett politiskt uppdrag, dvs att det är politiker som är revisorer. Ahlenius anser att revisorerna istället borde vara oberoende och professionella…
Vänersborgs revisorer gör bra granskningar. Det är konsekvenserna som jag inte tycker är rimliga. Det måste helt enkelt vara någon i kommunen som är ansvarig för vad som händer.
Inför onsdagens behandling av ärendet ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” tillstyrker alltså revisorerna att ansvarsfrihet beviljas. Det hindrar emellertid inte att kommunfullmäktige fattar ett annat beslut. Det gäller bara att någon yrkar detta från talarstolen. Så att en votering får fälla avgörandet.
SHB: Skolinvesteringar och ordningsstadga
Vi närmar oss påsk. Nästa vecka har skolorna i området ett efterlängtat påsklov. Och några politiker också. Det är vad jag kan se bara samhällsbyggnadsnämnden som har sammanträde under lovet.
Samhällsbyggnadsnämnden ska bland annat diskutera budget 2020 (det gör alla nämnder vid den här tidpunkten av året), taxehöjningar och den lokala ordningsstadgan.
Jag ska inte föregripa nämndens ekonomiska diskussioner, men jag noterar några poster i investeringsbudgeten. Det handlar om förskolor och skolor.
Om- och tillbyggnaden av Öxnereds skola, inklusive idrottshall och kök, ska komma igång i år och 200 milj kr äskas av nämnden för 2020-2022 för att skolan ska bli klar. Renoveringen av Idrottsgatan 7 
(Silvertärnan) fortsätter och ska vara klar nästa år. Nämnden begär enligt förslaget 260 milj kr till en ny skola på Holmängen. Själva bygget ligger under åren 2021-2022. Norra skolan behöver totalrenoveras och nämnden beräknar kostnaden till 60 milj kr (varav 50 milj för år 2020). Det kommer att bli diskussion om detta tror jag. Det är mycket pengar… En tillbyggnad planeras för Brålanda skola år 2021 till en kostnad av 25 milj. Dalboskolan ska anpassas till förskola 2021 för 24 milj kr och en ny förskola ska byggas i Dalsland 2021-2022 för 57 milj. Var denna förskola ska ligga vet jag inte i nuläget, men jag antar att det blir i Brålanda någonstans. År 2022 börjar projekteringar av nya förskolor på Skaven och Onsjö, tillbyggnad i Granås (förskola) och en ny skola på Onsjö.
Behoven för barn- och utbildningsnämnden när det gäller lokaler för förskolor och skolor är extremt stora… Kanske kommunen skulle se sig om efter privata aktörer som skulle kunna stå för kostnaderna – och att kommunen sedan hyr lokalerna? Det är möjligt att detta skulle bli billigare för kommunen på sikt.
Samhällsbyggnadsnämnden ska alltså diskutera dessa frågor och fatta beslut om hur deras förslag ska se ut. Det är sedan fullmäktige som fattar det slutgiltiga beslutet.
Även ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun” ska diskuteras av samhällsbyggnadsnämnden nästa vecka.
Det är inga revolutionerande ändringar som föreslås. Jag noterar att det inte längre är tillåtet att ”förtära” alkohol på Jakoben (eller Jakobs holme, som den lilla ön kallas officiellt). Det har nog varit förbjudet sedan några år tillbaka, även om jag inte minns när förbudet infördes. Förr hade kommunen ”missat” Jakoben, vilket fick till följd att ungdomar ofta höll till med sina öl på Jakoben…
För hundägare föreslås att ”föroreningar efter hundar [skall] plockas upp” även på hundrastgårdar. Tidigare har hundägarna inte behövt det, men ”föroreningarna” har visat sig vara ett problem för kommunens personal vid gräsklippning.
Badförbudet ”inom hamnområdet, gamla och nya trafikkanalen” föreslås också vara kvar. Det kan vara bra att veta för alla som tänker ligga och sola på Sanden i sommar.
För egen del noterar jag att:
”Fastighetsägare ska tillse att brevlådor, grindar eller växtlighet inte hindrar trafiken eller sikten för denna eller på annat sätt utgör hinder för en maskinell renhållning av gata, gångbana eller annan offentlig plats utanför.”
Det gäller att hålla smultronen i schack i fortsättningen (se ”Smultronställe?”). Å andra sidan har kommunen aldrig någonsin gjort rent på trottoarerna, varken ”maskinellt” eller manuellt, på Lovisebergsgatan…
Till sist noterar jag att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) har lämnat ett fylligt och uttömmande svar på en interpellation från Lutz Rininsland (V) om vattenverket. Rininsland frågade:
”Vad är sanningen bakom ryktena om behovet av en stor investering i en ny anläggning i Vänersborg och om det förhåller sig så, hur hanteras möjligheten att samverka med Trollhättan?”
Rininsland skriver om interpellationssvaret, och lite annat, i sin blogg för dagen – ”Vatten, vatten…”.
Rivningen i Vargöns hamn
För två veckor sedan bloggade jag om lagerhallarna på Vargöns hamnområde. (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.)
Det var två stora hallar som stod där alldeles tomma och oanvända. En driftig entreprenör från södra Dalsland ville köpa hallarna och marken för 2,6 milj kr. Köparen var villig att själv säkra kajen för skred och dessutom erbjöd han sig att låta kommunen få ”friskriva sig” från allt ansvar om något oförutsett skulle inträffa. Entreprenören tänkte använda lagerhallarna för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Han hade kontakter med andra båtföretag som också var intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Strandskyddet var ju dessutom borttaget i området vilket hade underlättat både byggnation och småbåtshamn.
Entreprenören hade visioner för hamnområdet.
Kommunen var positiv. Köparen fick ett muntligt besked om att han skulle få köpa marken och hallarna. Det var hösten 2017. Sedan hörde inte entreprenören något förrän en vargöbo meddelade honom att kommunen hade satt igång med att riva lagerhallarna… Det var i år, för en månad sedan.
Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen och frågade om varför. Och fick ett kort svar:
”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”
Det visade sig att denna ”mindre brand” var känd av den presumtive köparen, och var inget som hindrade ett köp. Branden inträffade innan hans kontakter med kommunen. När det gäller skred- och rasrisken var ju köparen villig att bekosta förstärkningar själv. Det var ju en förutsättning i samtalen mellan köparen och kommunen. Dessutom har kommunen tagit bort den avspärrning vid kajen som fanns där tidigare. (Det såg jag vid ett besök efter min blogg.) Varför vet jag inte, men jag antar att risken för skred och ras kanske inte var så akut som man först trodde.
Jag skrev ytterligare ett mail till samhällsbyggnadsnämnden. Jag frågade återigen varför hallarna revs och fick svaret:
”Magasinet rivs för att de bedöms vara i väldigt dåligt skick ( trasiga väggar, trasiga portar ). Ungdomar har haft det som tillhåll och förstört byggnaden ytterligare och bland annat eldat ( stor risk att de skadar sig själva också ). Magasinet ligger delvis på kvicklera och det finns en rasrisk. Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsfövaltningen har tagit beslut om att riva hallen.
Projektledaren fick uppdraget från tidigare fastighetschef.”
Det är samma argument som upprepas. Och återigen, entreprenören var ju villig att själv vidta alla nödvändiga åtgärder kring hallarna och marken. Om ungdomar hade ”förstört byggnaderna ytterligare”, så kunde väl köparen själv, på plats, fått avgöra om hans anbud kvarstod. Det var ju ett mycket bra anbud för kommunen. Och varför förseglades inte hallarna om det var ett tillhåll för ungdomar? Det kan man väl också fråga sig.
Det verkar inte heller som om det finns några omedelbara planer för området vid ”magasinen”. På en fråga svarar förvaltningen:
”Samhällsbyggnadsnämnden väntar fortfarande på svar från Kommunfullmäktige. Samhällsbyggnadsnämnden har inte har fått svar ifrån KS/KF om fortsatt arbete i ärendet.”
Det var den 18 juni 2014 som kommunfullmäktige i Vänersborg fattade ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Det var ett principbeslut, inte ett ”riktigt” beslut. Sedan dess har det helt riktigt inte hänt något. Men det var snart 5 år sedan – hur länge ska Samhällsbyggnadsnämnden vänta? Och behövs just detta område till hamnen? Det ligger en bit söderut i området.
Det har inte heller fattats något riktigt beslut om rivningen vad jag förstår. När jag frågade om beslutet så fick jag svaret:
”Detta rör fastighetsförvaltning och betraktas som en ren verkställighet och därför behövs det inte något beslut.”
”Verkställighet” av vad? Undrar jag. Och naturligtvis kan man undra varför inte den tilltänkte köparen kontaktades innan rivningen… Jo, säger förvaltningen:
”I telefonsamtalet hösten 2017 uppfattades inte att det var hallarna den presumtive köparen var intresserade av utan hamnområdet i övrigt.
Den presumtive köparen skulle kontaktas om hamnområdet blev aktuellt för försäljning. OBS! Fortfarande väntar samhällsbyggnadsnämnden på svar ifrån KF gällande ärendet och därför har inte presumtive köparen kontaktats. se bifogat beslut från samhällsbyggnadsnämnden.”
Det här säger köparen att det inte stämmer. Han var hur tydlig som helst med att det var hallarna som han var intresserad av. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Han hade inte tänkt flytta någon hamn från Vänersborg till Vargön. Han tänkte bara förvara och reparera båtar.
Och igen, varför rivs magasinen om inget svar har kommit från kommunfullmäktige? Om kommunfullmäktige någon gång kommer till skott och röstar nej till en hamn, då har ju kommunen genom rivningen gått miste om några miljoner. Och vargöborna om en utveckling i hamnområdet…
Men ord står mot ord. Och vad som har sagts i samtalen kan ingen bevisa. Däremot står det helt klart att kommunen inte bara går miste om köpepengar utan också förlorar pengar. Det kostar nämligen, enligt det vinnande rivningsanbudet, 670.600 kr att riva hallarna. Och då är inte konsultkostnaderna inräknade. För en konsult har varit inblandad. Han har bland annat konstaterat att det finns asbestskivor i väggar och tak. Det ser jag dock inte i några handlingar som rör upphandlingen. Men jag förutsätter att kostnaderna för sanering, transporter och deponi av asbesten ingår i de 670.600 kronorna. Konstigt vore det väl annars…
Jag ställer mig dock fortfarande frågorna, varför rivs hallarna och varför kommunicerade inte kommunen med den tilltänkte entreprenören och köparen?
Vad händer egentligen i Vargön?
Den 18 juni 2014 fattade kommunfullmäktige i Vänersborg ett principbeslut om en flytt av hamnen på Lilla Vassbotten (Sanden) i Vänersborg till Vargön. Kommunen hade nämligen redan 2010 köpt markområdet i Vargöns gamla hamn- och industriområde för 16 miljoner kronor. Tanken från de styrande var säkerligen redan då att anlägga en ny hamn i området.
Efter fullmäktiges beslut avsattes drygt 22 miljoner kronor för att bygga vägar, ordna vatten och spillvatten mm. En hel del blev ordnat, men det verkade bli stopp när det kom till kajförstärkningarna. För detta var det för övrigt avsatt ytterligare 20 miljoner kronor.
Vad jag vet så blev några kajförstärkningar aldrig utförda utan kajområdet vid vattnet spärrades istället av för allmänheten. Sedan verkar det som om hamnplanerna i Vargön lades i malpåse. Det verkar överhuvudtaget inte som en hamnflytt har diskuterats särskilt mycket sedan 2016 då frågan ventilerades i några debattartiklar i TTELA.
Och fortfarande finns det, väl att märka, inget beslut om att anlägga en hamn i Vargön – ett principbeslut är inget ”riktigt” beslut.
Och det har tydligen också uppmärksammats av allmänheten – att det inte händer något i hamnområdet alltså. En driftig entreprenör från södra Dalsland hade lagt märke till de stora lagerhallarna som fanns i den södra delen av hamnområdet.
De stod tomma och oanvända i flera år. Han tyckte att det var synd att det var så, för här skulle han kunna förvara större båtar över vintern och också utföra en del reparationer.
Entreprenören tog kontakt med kommunen redan hösten 2017. Han var helt enkelt spekulant på lagerhallarna och marken de stod på och marken runt omkring, i första hand mot söder.
Kommunen var positiv och entreprenören fick reda på att kommunen ville ha 130 kr/kvm, och i det priset ingick hallarna. Det tyckte entreprenören var helt ok. Kommunen var villig att sälja 20.000 kvm. Entreprenören accepterade och var villig att betala de 2,6 miljoner kronor som marken och hallarna skulle kosta. Entreprenören tog detta som ett muntligt avtal. Ja, egentligen kunde han tänka sig att köpa ytterligare 10.000 kvm. Skulle en hamnflytt bli aktuell så skulle det ändå finnas plats.
Det hör också till saken att köparen var villig att själv säkra kajen för skred etc. Kommunen skulle helt enkelt så att säga få ”friskriva sig” från allt ansvar. Och sett ur kommunens synpunkt kunde en sådan friskrivning från ansvar vara mycket viktig.
Köparen var nöjd. Han började studera kartorna över området och allt som hade med området och marken att göra. Han började planera och ta kontakter. Området kunde utvecklas. Det var inte bara hallarna som kunde användas för reparationer och förvaring av båtar vintertid. Andra båtföretag var också intresserade och kunde tänka sig att etablera sig i området. Entreprenören såg även en möjlighet att bygga typ en flytande småbåtshamn framför sig. Och varför inte båthus och sjöbodar för vargöborna. Entreprenören hade visioner för hamnområdet.
Det var ett bra erbjudande för kommunen. Ett par miljoner till kommunkassan för några byggnader och ett markområde som ändå inte användes, och som det inte fanns några planer för. Plus att det skulle bli lite aktivitet i området, som möjligtvis också skulle kunna locka till sig ytterligare företag och verksamheter. Entreprenören fick som han tyckte ett välvilligt och positivt bemötande av kommunen.
Det här var på hösten 2017. Under år 2018 hände det inte mycket mellan den tilltänkte köparen och kommunen. Det var ganska tyst. Köparen, som är ganska van vid att det kan ta tid i kommunen, politiker som ska säga sitt etc, avvaktade, men var vid gott mod. Hans kontakter på kommunen hade ju sagt att de skulle återkomma när det ”hände något”. Och han var ju ”först i kön”, eller till och med den ende.
För några veckor sedan började det helt plötsligt hända saker i hamnområdet…
Kommunen satte igång med att riva lagerhallarna…
Entreprenören blev tagen på sängen. Varför revs hallarna? Vad hände med hans anbud? Vad skulle kommunen göra på området istället? Och varför hörde ingen på kommunen av sig? Han tog kontakt med kommunen men fick inga svar. Istället var tonen, enligt hans egen utsago, negativ och avvisande.
Och rivningen fortsätter…
Och frågetecknen hopar sig…
Som kommunpolitiker undrar jag vem som har fattat beslutet om rivning. Och varför. Är rivningen upphandlad? Hur mycket kostar rivningen? Hur är det med säkerheten för de som river (om kajen inte är skredsäkrad)? Behövs det inte bygglov för rivning?
Jag skrev till samhällsbyggnadsförvaltningen, som har ”hand om” området och ev försäljning, och byggnadsförvaltningen.
Byggnadsförvaltningen svarade först.
Det finns rivningslov för byggnaderna. En ansökan lämnades in av samhällsbyggnadsförvaltningen redan i februari 2018. Miljö- och hälsa tillstyrkte lovet redan samma månad och den 4 maj 2018 beslutade byggnadsnämnden att ge rivningslov. Byggnadsnämnden gav också startbesked att påbörja åtgärden.
Samhällsbyggnadsförvaltningens svar kom i eftermiddags (jag ställde frågorna i tisdags). Svaret var kort:
”Området vid hamnen i Vargön betecknas som skred- och rasrisk enligt gällande detaljplan. Det har även varit en mindre brand i hallbyggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen har tagit beslut om att riva hallen.”
Det var inte svar på alla de frågor jag hade ställt och inte heller medföljde någon dokumentation som jag också hade begärt.
Jag ringde den presumtive köparen. Jo då, han visste om den ”mindre branden”. Den hade inträffat redan före hans diskussion med kommunen. Branden var liten och hade inte medfört några nämnvärda spår, ”inte ens innertaket var sotigt”. Det påverkade inte ett eventuellt köp.
Att det föreligger ”skred- och rasrisk” är inte heller något nytt, varken för kommunen, entreprenören eller allmänheten. Det är en av de stora frågorna om nu kommunen beslutar att anlägga en hamn i området. ”Grejen” är att den tilltänkte köparen åtog sig att åtgärda dessa risker i det område som han ville köpa. Utan att det skulle kosta kommunen en enda krona. Kommunen skulle ju till och med få friskriva sig från ansvar om några tidigare okända problem skulle upptäckas.
Kommunens handlande är en gåta. Istället för att få en del av kajen skredsäkrad, intäkter från en försäljning och verksamhet i hamnområdet, så lägger kommunen ut åtskilliga miljoner (antar jag, jag har inte fått svar på frågan om kostnaderna) på en rivning – och hamnområdet blir ännu ödsligare än tidigare…
Beslutet att riva lagerhallarna fattades alltså efter att den dalsländske entreprenören gavs löfte om att få köpa marken och byggnaderna. Och det kan man ju undra hur det var möjligt. Kommunen har onekligen gett den tilltänkte köparen löften som inte gällde och som också har tagit en massa onödig tid för honom. Och varför meddelades han inte?
Varför kommunen har beslutat att riva lagerhallarna och vad planerna är för området är fortfarande obesvarade. Likaså en del andra frågor kring de kommunala kostnaderna för t ex konsulter och rivning. Och så naturligtvis frågan hur kommunen kan förhandla och lova något som den inte håller…
Det kanske blir läge att återkomma i frågan.
Motion från SD
Det är inte bara minialliansen/Vänersborgsalliansen som har motionerat (se ”M+L+KD: Avyttra kommunens tillgångar”). Även sverigedemokraterna har gjort det. Lena Mjörnell (SD) heter motionären.
Motionen har rubriken:
”Motion om att reglera hyreskostnader vid intern uthyrning av lokaler och fastigheter”
Det finns många som anser att alla förslag, inklusive motioner, från SD ska nonchaleras. Eller helt enkelt avslås. För att det är SD. Det är flera partier som resonerar så. Även Vänsterpartiet. Om man ser till sverigedemokraternas utveckling de senaste 20 åren har det inte varit en särskilt fruktbar inställning. Förutom för sverigedemokraterna själva då. Tittar man på valresultaten så hade SD 0,37% av rösterna i riksdagsvalet 1998. De fick 19.624 röster. I förra valet, september 2018, hade antalet röster ökat till 1.135.627. Det var 17,53% av rösterna i Sverige.
Det tål att diskuteras hur man bäst ska bemöta sverigedemokraterna. Särskilt när de lägger en motion i Vänersborg som handlar om ett ”problem” som har diskuterats flera gånger genom åren bland de andra partierna, inte minst i barn- och utbildningsnämnden (BUN). Jag har skrivit om frågan i flera bloggar och själv lyft frågan i nämnden.
BUN, precis som andra nämnder t ex kultur- och fritidsnämnden, hyr lokaler av samhällsbyggnadsnämnden (SHB). Det är SHB som ”äger” lokalerna och fastigheterna i kommunen. BUN hyr förskolor och skolor.
I hyran ingår underhåll. Det betyder att hyrorna är högre än vad som betingas av kostnaderna för fastigheterna, därför att en del av hyran avsätts till underhåll. Det är inget konstigt med det. Så är det även utanför kommunens domäner.
Lena Mjörnell (SD) skriver i motionen:
”Det vi ser idag är att detta underhåll inte utförs. Resultatet är att fastigheterna blir så eftersatta att man måste göra en större kostsamma renoveringar. När dessa renoveringar görs så är den så omfattande att den räknas som en ombyggnation och man har då rätt att höja hyran till nämnden.”
Min känsla säger att det kan vara på det här sättet, i varje fall ibland. Jag vet inte säkert, men jag och säkert andra skulle bra gärna vilja veta. Och är det som Mjörnell skriver så är det naturligtvis något som är fel. Då betalar BUN och andra nämnder helt enkelt för höga hyror till SHB.
Mjörnells motion mynnar ut i två att-satser:
* ”Vid interna hyresavtal med en nämnd skall det framgå klart och tydlig vilket ansvar uthyraren har gentemot hyrestagaren.”
* ”Samt att en hyreshöjning endast får ske då standarden av fastigheten höjs utöver ordinärt underhåll.”
Det vore bra, oavsett SD-motion eller ej, om förhållandena belyses och att allt på fastighets- och hyresfronten blir rätt. Om det nu inte är det redan.
Men så var det detta med hur andra partier ska förhålla sig till sverigedemokratiska förslag och motioner…
Daniel Bernmar, ett tungt vänsterpartistiskt namn i Göteborg, säger t ex i dagens GP (se ”SD fick rätt – borde ha fått lägga yrkande”):
”Vänsterpartiet kommer aldrig rösta för ett av deras yrkande, oavsett vad de skriver.”
Kretsloppsparken blir dyrare
I en blogg för en vecka sedan så skrev jag att samhällsbyggnadsnämndens upphandlingsutskott hade avbrutit upphandlingsprocessen för uppförande av byggnader på Kretsloppsparken. (Se ”Investeringar, Samhall, budget och spöken”.) Då visste jag inte orsakerna, även om ”ryktena” sa att pengarna inte räckte… Nu vet jag att det är så.
Idag hade samhällsbyggnadsnämnden sammanträde och ett av ärendena, ett informationsärende, handlade just om kretsloppsparken. I handlingarna inför mötet står det:
”Under vintern 2018 gjordes en upphandling på de fastigheter som ska finnas på platsen, resultatet av den blev att kostnaderna överstiger de medel som är beviljade för att bygga kretsloppsparken i sin helhet, därför har samhällsbyggnadsnämndens upphandlingsutskott avbrutit upphandlingen.”
Investeringsbudgeten för den nya kretsloppsparken ute vid Tenggrenstorp är på totalt 24,5 milj kr. Men det räcker alltså inte, kostnaderna blir högre. Det visade sig efter att prover hade tagits i området att det fanns markföroreningar som låg över riktvärdena. Det hade tagits prover tidigare, som inte hade visat på några föroreningar (över riktvärdena), men:
”År 2018 ville Miljö och hälsoskyddsförvaltningen att ytterligare prover skulle tas på området som visade att det fanns markföroreningar vilka låg över riktvärdena.”
Det låter nästan lite ”surt”… Det innebar i varje fall, naturligtvis, att kostnaderna ökade – jorden fick omhändertas och den skulle transporteras och tippas.
Men inte nog med det. Förvaltningen insåg också att infarten till kretsloppsparken behövde göras mer trafiksäker. Och även det skulle naturligtvis kosta…
Vän av ordning undrar kanske om inte dessa ”oväntade komplikationer” kunde, och borde, ha förutsetts, och därmed beräkningen av kostnader – innan fullmäktiges investeringsbeslut. Och det kan nog ”vän av ordning” ha rätt i. Hur som helst räcker inte de avsatta miljonerna till de byggnader som enligt planerna skulle ha byggts i området – och upphandlingen av dessa byggnader på kretsloppsparken har därför avbrutits.
Vad som händer med kretsloppsparken är just nu oklart. Antagligen återkommer frågan så småningom till kommunfullmäktige med begäran om ytterligare några miljoner. Fast i kommunstyrelsen i onsdags röstades tilläggsförslaget från M+L+KD om budgetramarna igenom och där står det:
”föreslår därför att det redan nu förbereds nya beslut gällande Kretsloppsparken och att man i väntan på beslut om slutlig finansiering, stoppar byggnationen i de delar där upphandlingen och avtal medger detta.”
Arbetet med kretsloppsparken har börjat, men det verkar osäkert hur en majoritet ställer sig till ännu mer pengar. De pengar som är anslagna räcker till att typ göra i ordning allt det andra ”innanför stängslet”. Så någon form av verksamhet kommer att bedrivas i vilket fall. Men det centrum för återbruk i samarbete med återvinningscentral och hjälporganisationer, som var planerat, kommer inte att kunna uppföras.
Vi får se vad det blir av med kretsloppsparken. Jag kan väl tycka att fullmäktige borde ha haft en bättre bild av kostnaderna innan beslutet fattades, samtidigt som det naturligtvis är ett stort slöseri om arbetet avbryts när ett antal miljoner redan har ”plöjts ner” i marken… (Om uttrycket tillåts…) Eller det kanske duger med en ”enklare” återvinningscentral?
Sedan är det också frågan om inte kommunen borde göra andra prioriteringar i det här ekonomiska läget. En ny skola på Holmängen är akut…
Nu ska jag strax gå på bandy. I arenan…
Naturreservat längs Göta Älv och Lillån?
Miljöpartiet har alltså motionerat om att inrätta ett naturreservat längs Göta Älv och Lillån till Restad Gård. Området inkluderar det omstridda området Mariedal Östra. Motionen remitterades till flera olika nämnder. Idag (måndag) behandlade miljö- och hälsoskyddsnämnden motionen. I gårdagens blogg gav jag en (mycket) kort sammanfattning av förvaltningens förslag till yttrande om motionen. (Se ”Unik vecka, Brålanda, Mariedal Ö och VHC”.)
Protokollet från miljö och hälsas sammanträde har naturligtvis inte hunnit bli klart än, men enligt uppgift så blev nämndens beslut inte riktigt som förvaltningen hade föreslagit. Förvaltningen hade tänkt sig ett yttrande i tre punkter. (Se återigen ”Unik vecka, Brålanda, Mariedal Ö och VHC”.) Nämnden strök två av punkterna och beslutade enhälligt att:
”Miljö- och hälsoskyddsnämnden föreslår kommunfullmäktige att uppdra åt berörda nämnder att utreda vilka områden i kommunen som bör skyddas och i vilken ordning områdena ska prioriteras.”
Miljöpartiets motion om inrättande av ett naturreservat har också behandlats i samhällsbyggnadsnämnden. Motionen diskuterades på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 1 februari och nämnden beslutade också om ett svar.
Som underlag för samhällsbyggnadsnämnden låg en tjänsteskrivelse från samhällsbyggnadsförvaltningen med ett förslag till yttrande. Skrivelsen började med att definiera vad ett naturreservat är:
”Naturreservat är ett permanent skydd för området som pekas ut, vilket för naturområden som konstaterats har ett högt naturvärde är en säkerhet för dess fortsatta vara.”
Samhällsbyggnadsförvaltningen håller med motionärerna om att det finns värdefull natur i området, vilket redan kommunens översiktsplan har gjort, men:
”Kommunens tidigare uppmärksammande av att området redan har värdefull natur bör inte likställas med att det lämpar sig för naturreservat.”
Tjänsteskrivelsen var inte särskilt positiv till motionen och att inrätta ett naturreservat.
Skrivelsen menar att det kanske finns områden i kommunen som har ännu värdefullare natur och kanske lämpar sig bättre som naturreservat. Det kan också bli dyrt med naturreservat eftersom det ska skötas om. Dessutom menar förvaltningen att det finns flera fastigheter i området som skulle påverkas negativt:
”genom mer eller mindre inskränkt äganderätt beroende på hur restriktionerna för reservatet utformas.”
Inrättande av ett naturreservat kan också leda till att kommunen måste betala ersättning till fastighetsägarna. Kommunen kan även förlora intäkter därför att man inte kan avverka området. En del av skogen ägs också av Vargön Alloys, trots att själva marken är kommunal (Önafors 5:3).
Ett naturreservat skulle även kunna:
”hämma utvecklingen av en eventuell hamn i Vargön på andra sidan Göta Älv.”
Se där något positivt med ett naturreservat… (Skriver jag ironiskt.)
Tjänsteskrivelsen anser slutligen att motionärernas förslag om att:
”utveckla området med bättre tillgänglighet för det lokala friluftslivet är en mycket god intention.”
Men gång-, cykel- och ridstigar, fågeltorn, informationstavlor och säkra grillplatser kan, menar tjänsteskrivelsen, genomföras utan att området blir till ett naturreservat.
När samhällsbyggnadsnämnden, dvs politikerna, behandlade ärendet kom den fram till att föreslå att:
”kommunfullmäktige avslår motionen om att inrätta ett naturreservat längs Göta älv och Lillån.”
Det betydde med andra ord att nämnden var negativ till motionens krav att inrätta ett naturskyddsområde…
Motiveringen var:
”Att skydda naturmiljö med bevarandevärde är en viktig del i samhällets hållbara utveckling. Samhällsbyggnadsförvaltningen måste i avvägningen beakta fler delar än bevarandevärd natur i denna fråga och finner att med de underlag som finns är det inte motiverat nog att fatta beslut om att inrätta ett naturreservat.”
Motiveringen andas trots allt inte ett totalt avståndstagande från motionens förslag.
En som antagligen var mycket besviken på nämndens beslut var ordförande Anders Wiklund (MP). Wiklund var nämligen en av motionärerna. Han reserverade sig i och för sig inte mot beslutet, utan nöjde sig med att lämna en protokollsanteckning.
Wiklund inleder med:
”Vi har en vision om att Vänersborgs kommun ska vara attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet. Jag tycker dessutom att vi har ett ansvar som sträcker sig utanför vår egen person och längre än vår egen generation. Enligt Vänersborgs ÖP 2017 ska området utmed Göta älv och Lillån, mellan Vänersborgs och Vargöns tätorter, från Vänern till Restad Gård, inte användas för ny bebyggelse. Miljöpartiet motionerar att detta området skyddas permanent från exploatering, med ett kommunalt naturreservat.”
Ordförande Wiklund (MP) fortsätter:
”I grönplanen skrivs viktiga värden för området fram: Området utvecklas som närströvområde med ökad tillgänglighet. Områden med ekar på kommunal mark bevaras och sköts så att landskapsbilden och de biologiska värdena består. Lövskogarna sköts så att deras värden som lövskogar består. Kulturvärden värnas och utvecklas. Landskapsbilden kring Lillån och Göta älv med små åkrar, betesmarker och ekar bevaras. Bruksmiljöerna kring Önafors bevaras och lyfts fram. Strandskogen och åmiljöerna bevaras och undantas från all exploatering och sköts så att de gynnar kungsfiskaren. Skogen mot älven och Vargöns industrier bevaras och sköts så att den kan fortsätta att utgöra ett skydd mot störningar. Området är särskilt lämpat för det lokala friluftslivet. Det ska vara nära till grönområden, för att ge alla en möjlighet till naturupplevelser inpå husknuten. Naturen är också en plats för rekreation, skönhetsupplevelser och för ökat välbefinnande.”
Wiklund nämner också områdets lämplighet som skolskog. Och här är det nog det område som redan är detaljplanelagt, dvs Mariedal Östra, som han tänker på.
”Alla barn i förskola och skola borde få möjligheten att upptäcka, lära och leka i en skog på gångavstånd som det är lätt att ta sig till utan att behöva korsa vägar med mycket trafik.”
Och visst har Wiklund rätt. Jag kan bara inte låta bli att förvånas över att miljöpartiet offrade en stor del av skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut, trots att samma argument gällde där…
Miljöpartiet kämpar för sitt Mariedal Östra, det är beundransvärt. Även om jag kan tycka att partiet ofta fokuserar alltför mycket på området… Men det är nog så att andra partiers ledamöter påverkas, och dessutom är invånarna kring området tämligen aktiva för att bevara, om än inte hela området, så åtminstone Mariedal Östra. Jag var själv där i höstas och fick en guidad visning. (Se ”Mariedal Östra”.) Då slutade jag bloggen med följande ord, och de är nog tillämpbara än:
”Men sanningen är nog att det spelar ingen roll vad varken miljöpartiet eller vänsterpartiet tycker, den kommande exploateringen lär snart vara ett faktum ändå.”
Jag är dock tämligen säker på att kommunen hur som helst tänker bevara en stor del av området längs Göta Älv och Lillån. Som det bland annat stod i tjänsteskrivelsen från miljö- och hälsoskyddsnämnden:
”gå vidare med naturreservatsbildning längs Lillåns dalgång och Önafors”
.
PS. Hela Anders Wiklunds protokollsanteckning kan läsas i samhällsbyggnadsnämndens protokoll som naturligtvis går att ladda ner från ”anslagstavlan” på kommunens hemsida. (Eller genom att klicka här.)
Solvarms yttrande till Förvaltningsrätten
Solvarm har och har haft tre ”strider” med Vänersborgs kommun. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) En av dem handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta naturhuset i Sikhall från det av kommunfullmäktige beslutade verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden har till och med vägrat Solvarm rätten att ens få begära undantag. Det här betyder att samhällsbyggnadsnämnden tvingar Solvarm att ansluta sig till kommunens VA.
Solvarm har överklagat kommunens beslut till Förvaltningsrätten.
Under processens gång i Förvaltningsrätten får både Solvarm och samhällsbyggnadsnämnden inkomma med yttranden. Jag har tidigare redogjort för delar av samhällsbyggnadsnämndens yttrande, som en majoritet av nämnden ställde sig bakom. Dock inte de två ledamöterna från Vänsterpartiet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen” och också ”Kommunen tar kamp mot Solvarm”.) Den 1 juli lämnade Solvarm in sitt yttrande till Förvaltningsrätten. Det var ett yttrande om samhällsbyggnadsnämndens yttrande.
Solvarm ger i sitt yttrande naturligtvis uttryck för en stor besvikelse över kommunens agerande. Mitt intryck är att Solvarm är särskilt besviken på att kommunens jurist helt och hållet utgår från att kommunen har rätt och Solvarm fel. Och utifrån denna förutbestämda mening argumenterar och tolkar lagen så att detta ”bevisas”. Det blir ett slags cirkelresonemang från juristens och samhällsbyggnadsnämndens sida där man bortser från lagtolkningar och fakta som kan visa att Solvarm faktiskt har rätt och kommunen fel. Det är nog så att Solvarm ifrågasätter tjänstemännens objektivitet.
Solvarm skriver:
”jag menar att kommunjuristens uppgift är att opartiskt informera politikerna om vad som står respektive inte står i lagen – inte bara vad som är VA-chefens ensidiga inställning och önskemål.”
När jag läser yttrandet, som samhällsbyggnadsnämnden har skickat in till Förvaltningsrätten, är jag nog benägen att hålla med Solvarm. Det känns onekligen som att de kommunala tjänstemännen ”stöttar varandra” på ett för de enskilda kommuninvånare kanske inte helt sjyst sätt.
Solvarm menar också att VA-frågan i grunden handlar om vår gemensamma miljö – och inte om kommunens särintressen. Han menar att kommunen har ett ensidigt kommunperspektiv där tjänstemännens ”omsorg” om kommunens ekonomi helt tränger undan miljöaspekten. Och oavsett om detta har någon juridisk bäring i ärendet eller inte (kommunen anser inte det, vilket jag återkommer till), så borde miljöfrågan vara synnerligen intressant för i varje fall Vänersborgs politiker… Kan man väl tycka? För hur var det nu Vänersborgs vision löd:
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Hållbar?
Solvarm kan inte heller låta bli att påpeka att lagen i sig, dvs LAV (=Lagen om allmänna vattentjänster), är skriven i en tid när kommunernas avloppslösningar fortfarande ansågs vara de bästa. Han menar att nu vet vi bättre:
”Kommunala VA-system är behäftade med omfattande problem rörande hälsorisker med smittämnen, undermålig rening av tusentals kemiska ämnen och näringsämnet fosfor avskiljs till deponi. … Vänersborgs och Brålandas reningsverk är … linjära system utan fungerande kretslopp – vilket miljöbalken kräver och framtida generationer är helt beroende av.”
Det är väl inte heller någon som kan ha undgått att staten till stor del delar Solvarms uppfattning om lagen. Regeringen är ju på gång att modernisera och uppdatera LAV. Således lade regeringens utredare Anders Grönvall nyligen fram en utredning som ska göra det lättare med enskilda VA-lösningar. (Se ”Statens nya tankar kring VA”.) Jag förstår att det är dagens lagar som gäller idag, men ser kommunen och dess jurist att lagarna uppenbarligen håller på att ändras till, i detta fall, en kommuninvånares ”fördel”, så borde väl kommunen rimligtvis kunna ta hänsyn till det när den tolkar nuvarande lagstiftning. Det känns väl som att man kan begära lite flexibilitet och framåtseende även av Vänersborgs tjänstemän och politiker.
Men kommunen anser alltså att Solvarm inte ens:
”är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV (Lagen om Allmänna vattentjänster; min anm.)”
Det betyder att kommunen anser att Solvarm inte har med ärendet att göra. Det är inte Solvarms sak om kommunen vill ansluta fastigheten till det kommunala VA-nätet. Solvarm har överhuvudtaget ingen rätt att varken klaga eller överklaga kommunens beslut.
Som motivering till detta ställningstagande, och sedermera beslut från samhällsbyggnadsnämnden, står det i sammanträdesprotokollet från den 22 mars:
”Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”
Solvarm anser att kommunens jurist och VA-chef kommer fram till denna slutsats på ett subjektivt och tendentiöst sätt. Och det har Solvarm helt rätt i. För i underlaget till beslutet så skriver kommunen själv mycket klart och tydligt:
”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”
Precis. Borde då inte samhällsbyggnadsnämnden åtminstone visa lite öppenhet och ödmjukhet i frågan? Istället för att, av någon outgrundlig anledning, fortsätta förvägra Solvarm rätten att få ärendet prövat i sak. (Vänsterpartiets ledamöter hade inte samma uppfattning som de övriga ledamöterna i nämnden.)
Solvarm skriver med anledningen av citatet ovan:
”Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Därmed faller kommunens skäl för beslutet att jag som fastighetsägare inte skulle vara behörig.”
Men eftersom kommunen tycks ha bestämt sig i förväg, att Solvarms fastighet ska tvångsanslutas till kommunens VA, så letas det febrilt efter argument och stöd för denna uppfattning – trots att lagen uppenbarligen och enligt kommunen själv inte stödjer denna uppfattning!
Och kommunen tycker att den finner stöd för sin uppfattning i LAV:s förarbeten:
”är frågan om inskränkning primärt att betrakta som en angelägenhet mellan kommunen och huvudmannen för den allmänna VA-anläggningen.”
Det här är en intressant synpunkt…
Solvarm skriver:
”I mitt fall är huvudmannen kommunen själv, representerad av kommunens VA-chef. Citerad text ovan i förarbetet gäller allmänna VA-anläggningar i annan regi än kommunens. Ordet ”primärt” undantar inte enskilda fastighetsägares möjligheter och rättsliga lagkrav. Därför är det ologiskt och orimligt att kommunens VA-huvudman, tillika VA-chefen som driver utbyggnaden av VA-nätet, är den ende som kan initiera inskränkning för berörda fastigheter och därmed rådgöra med sig själv i egna valfria ärenden.”
Jag tycker att Solvarm lyckas bra med att slå hål på kommunens argumentation.
Kommunen har också hittat ett rättsfall (BVa99, 13 dec 2013) som den tycker har ”generell räckvidd” och som talar för sin uppfattning. Det tycker emellertid inte Solvarm:
”Exemplet … är ganska speciellt och gäller en obebyggd fastighet gentemot en allmän anläggning som inte var i kommunal regi. Det liknar inte mitt ärende.”
Kommunen tycks som sagt leta febrilt efter argument för sin uppfattning. Kommunen kan ju liksom inte ge Solvarm rätt…
Solvarm hävdar alltså med en ”dåres envishet” att det inte står någonstans i lagen att han som fastighetsägare inte får initiera/begära/föreslå en inskränkning av det VA-område som omfattar hans fastighet. Och det kan jag inte heller se att det gör. Dock verkar Kurt Karlsson (SD) och Tove af Geijerstam (L) kunna det. De påstod under valdebatten på årets Aqua Blå att lagen gjorde det omöjligt för en fastighet att stå utanför ett verksamhetsområde, dvs att slippa bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet. Jag har fortfarande inte hört någon motivering till hur de har kommit fram till denna ståndpunkt.
Kommunen anser vidare att en fastighetsägare har så kallad ”saklegitimation”, dvs rätt att föra talan i frågan, när det gäller att få till stånd en prövning av kommunens skyldighet att inrätta eller utvidga ett verksamhetsområde. Men inte när det gäller frågan om inskränkning av ett verksamhetsområde…
Jag kan tycka att det här resonemanget är ett bra exempel på kommunens juridiska hårklyverier och även hur tendentiöst och ensidigt kommunens resonemang är.
Solvarm konstaterar med glädje att kommunen äntligen erkänner att fastighetsägare har saklegitimation. Han menar att den också gäller vid inskränkning.
Kommunens sista ”sakargument” handlar om miljöaspekten.
Samhällsbyggnadsnämnden skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:
”Vad gäller den kretsloppsanpassade lösning som används inom Sikhall 1:20 är dess beskaffenhet utan betydelse för frågan huruvida Klaganden (Solvarm, min anm.) haft rätt att få sin begäran om inskränkning prövad av Nämnden.”
Solvarm anser att kommunen har fel och Solvarm citerar LAV 9 §:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Solvarm menar att paragrafen helt enkelt motsäger kommunens argument – anläggningens ”beskaffenhet” har visst betydelse. Och visst står det i lagen:
”som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”
Det var de argument och svar på dessa som Förvaltningsrätten har fått från kommunen och Solvarm. Men innan jag avslutar bloggen så måste det påpekas att kommunen gör sig skyldig till ett fel av stora mått i sådana här sammanhang. Kommunen citerar fel…
Kommunen skriver i sitt yttrande att Solvarm i sitt överklagande skrev att:
”politikerna med stor sannolikhet har vilseletts.”
Solvarm skrev inte så, han skrev:
”När kommunjuristen och tjänstemannen (chefen för ARV) lägger fram ett beslutsunderlag för SHB-nämnden som har ovanstående enda sakskäl menar jag det är risk för vilseledning av politiker och rättsfel om detta enda anförda sakskäl visar sig inte är lagenligt.”
På ett annat ställe skrev Solvarm också:
”Politikerna kan troligen ha blivit vilseledda av ensidigt framlagda tolkningar av förarbeten utan relevanta exempel och sakligt lagstöd.”
Det kanske kan tyckas ligga något i kommunens ”tolkning” av vad Solvarm skrev, men citeras någon så ska det vara korrekt återgivet. Felciteringar får bara inte hända. Det får inte hända i media eller i bloggar. Och det får definitivt inte förekomma i ett politiskt beslut eller i en juridisk tvist. Sedan är det ju självklart så att ”risk för vilseledning” och ”kan troligen ha blivit vilseledda” är något helt annat än ”har vilseletts”.
Det ska bli oerhört intressant att se hur Förvaltningsrätten dömer. Praxis brukar nämligen vara att kommunen enväldigt bestämmer i frågor om verksamhetsområden och VA. Nu tar Solvarm strid för sin uppfattning och utgången följs med stort intresse från de många VA-intresserade runt om i Sverige.
Det skulle dock förvåna mig om inte fallet, oavsett utgång, kommer att gå vidare i rättssystemet. Kanske ända upp till högsta instans.
Det är emellertid oerhört tråkigt att politiker och tjänstemän i Vänersborgs kommun inte inser att de är till för invånarna – och inte tvärtom…
Solvarms tre strider med kommunen
Även i kommunhuset är det midsommar. Det är ödsligt och tomt. Inte ens några byggjobbare syns till. Men som tur är så tog kommunen ett viktigt beslut innan helgledigheten.
Vänersborgs kommun tycker nämligen inte att de kommunala juristerna och experterna räcker till. Någon i kommunen, än så länge okänt vem, har därför tillkallat hjälp utifrån… Kommunen har anlitat en advokat från Advokatfirman Glimstedt. (Se hemsida.) Vad jag kan förstå är detta inte en helt vanlig åtgärd. Senast jag hörde talas om detta var när kommunen drev en process mot Länsförsäkringar för att företaget vägrade att betala ut försäkringspengar för takraset på arenan till kommunen. (Kommunen fick rätt – se ”Vänersborg vann över Länsförsäkringar!”.)
Den här gången handlar det om kommunens strider med Solvarm.
Solvarm har tre ”strider” med Vänersborgs kommun. Två håller på och en är avklarad. Den som är färdigbehandlad är striden om tillstånden för Solvarms två VA-system. De godkändes av en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater i miljö- och hälsoskyddsnämnden häromsistens, den 11 juni (se ”Solvarm får tillstånd!”).
Det finns underligt nog bara ett ”halvt” protokoll från detta sammanträde på kommunens hemsida. Solvarms ärende finns inte med. Därför vet ingen riktigt vad som bestämdes. (Inte ens nämndens ordförande har i dagsläget ett riktigt protokoll.) Som tur är har Solvarm själv fått besluten.
Solvarm ska inom två månader efter att nämndens beslut träder i kraft inkomma med ett förslag på kontrollprogram för det gamla systemet, ”System One”. Det nya systemet, ”System Two”, fick ett tidsbegränsat tillstånd på två år. Även för detta system ska ett förslag på kontrollprogram lämnas in. Jag antar att det handlar om hur och när provtagningar ska ske etc. Det framgår emellertid inte något mer av protokollet. Det ska bli intressant att t ex se hur miljö- och hälsoskyddsförvaltningen ställer sig till Solvarms kommande förslag till kontrollprogram, dvs de tjänstemän som inte ville ge Solvarm tillstånd för systemen överhuvudtaget… (Hur stort förtroende har dessa för varandra?)
Den andra striden mellan kommunen och Solvarm handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte ville undanta Solvarms naturhus från verksamhetsområdet (det ville dock två vänsterpartister i nämnden). Nämnden förvägrade till och med Solvarm rätten att ens få begära undantag. Solvarm har överklagat besluten till Förvaltningsrätten som så småningom ska avgöra ärendet. Under processens gång får både Solvarm och samhällsbyggnadsnämnden inkomma med yttranden.
Nu senast, på sammanträdet den 14 juni, så ställde sig hela samhällsbyggnadsnämnden utom de två vänsterpartisterna bakom förvaltningens yttrande till förvaltningsrätten. (Se ”Kommunen tar kamp mot Solvarm”.) Slutklämmen i nämndens yttrande var:
”Vänersborgs kommun bestrider bifall till överklagandet”
Samhällsbyggnadsnämnden vill med andra ord fortfarande inte att Solvarm ska få något undantag, verksamhetsområdet ska inte inskränkas – Solvarm ska tvingas in i det kommunala VA-nätet. Nämnden anser att Solvarm inte ens har rätt att begära ett undantag och få ärendet prövat i sak!
Enligt lagen om allmänna vattentjänster (LAV) så har kommunen ett särskilt ansvar för vatten och avlopp:
”6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.”
Paragrafen återkommer ofta i diskussionerna, men den paragraf som Solvarm stödjer sig på och som t ex jag har anfört i åtskilliga sammanhang är 9 § i samma lag:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Jag tycker att paragrafen är hur tydlig som helst när det gäller åtminstone en sak – det går att göra inskränkningar i ett verksamhetsområde, det går att göra undantag. Det här anser inte alla i kommunen och samhällsbyggnadsnämnden. (Så påstod Kurt Karlsson (SD) och Tove af Geijerstam (L) på utfrågningen vid Aqua Blå att lagen gjorde det omöjligt för en fastighet att stå utanför ett verksamhetsområde.)
Och visst kan man tycka att det är ynkedom att samhällsbyggnadsnämnden till och med förvägrar Solvarm att få ärendet prövat i sak. Nämnden skriver:
”en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV.”
Egentligen kan man tycka att politikerna borde lyssna på sina invånare och visa dem respekt oavsett vad lagen säger eller inte. Men kanske skulle nämnden kunna förväntas vara lite mer ödmjuk när den faktiskt själv skriver strax efteråt:
”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”
Precis. Lagen är inte solklar. Är det då inte anmärkningsvärt att betongpartierna i samhällsbyggnadsnämnden, dvs alla partier utom Vänsterpartiet, likt förbaskat förvägrar Solvarm rätten att få en prövning i sak – och tvingar familjen att överklaga, med allt den kraft och tid som detta tar?
I underlaget för samhällsbyggnadsnämndens yttrande till Förvaltningsrätten så ger kommunen återigen prov på spetsfundiga juridiska resonemang. De blir så spetsfundiga att det dels är svårt att hänga med och att dels försvinner alla människor bakom de juridiska slöjorna och dimridåerna. Tanken att politiker och tjänstemän är satta att hjälpa och serva sina invånare finns inte i denna värld. De invånare som hävdar något mot kommunen blir i dessa sammanhang nämligen att betrakta som fientliga motparter. Underlaget ger faktiskt tydligt uttryck för denna inställning. Det är kommunen som tolkar lagen, det är kommunen som bestämmer.
Till och med när det saknas skrivningar i förarbetena till LAV så tas detta som intäkt för att kommunens tolkning av lagen är riktig:
”Om det således hade varit avsikten att en enskild skulle ha en motsvarande möjlighet ifråga om inskränkning enligt 9 § LAV borde detta rimligen ha berörts i förarbetena.”
Samhällsbyggnadsnämnden anser inte heller att det är av något som helst intresse att Solvarm har ett naturhus med en kretsloppsanpassad VA-lösning. Det har bara betydelse menar nämnden för anläggningsavgiften.
Samhällsbyggnadsnämnden skriver:
”Ägare till fastighet inom verksamhetsområde som inte anser sig ha behov av kommunala vattentjänster är hänvisad till att väcka talan enligt 24 § LAV, en s.k. fördelsprövning. Om vederbörande kan visa att behovet tillgodoses bättre på annat sätt är denne inte heller skyldig att betala anläggningsavgift (dvs. anslutningsavgift).”
24 § i LAV låter så här:
”En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt. Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
Nu är det ju faktiskt så att Solvarms naturhus kan tillgodose behovet ”bättre på annat sätt”… Solvarms avloppssystem är överlägset kommunens. Och det har familjen i stort sett miljö- och hälsoskyddsnämndens ord på också.
Men det hjälper inte för samhällsbyggnadsnämnden. Solvarm måste ”väcka talan” vid Mark- och miljödomstolen för att få slippa att betala 194.935 kr i anslutningsavgift. Samhällsbyggnadsnämnden tycks nämligen inte själv kunna behandla detta, det måste till domstol…
Och för att riktigt visa hur ”serviceminded” kommunen är mot sina invånare och hur intresserad den är av innovativa och miljövänliga lösningar så har alltså Vänersborgs kommun anlitat Advokatfirman Glimstedt. Advokat Johan Rappman från Glimstedt ska företräda Vänersborgs kommun gentemot familjen Solvarm. Advokaten ska få Mark- och miljödomstolen att tvinga Solvarm att betala 194.935 kr till kommunen i anslutningsavgift för något som Solvarm inte har beställt eller behöver.
Solvarm skriver:
”Vi bestrider härmed faktura … på 194.935 kr inkl moms daterad 2018-04-25 för anslutning till kommunalt VA. Vi har inte beställt kommunal VA-tjänst och avtalet existerar därför inte. Därmed tillbakavisar vi ert krav på betalning för ovanstående faktura. Våra grunder: 1) Vi klarar våra behov av VA-tjänster bättre själva.”
Det är lite svårt att så här på en midsommarhelg få reda på vad advokater av Glimstedts kaliber kostar. På ”advokat24” står det:
”I storstäderna är det inte ovanligt att etablerade advokater på större affärsjuridiska advokatbyråer begär ett timarvode på mellan 3.000 och 5.000 kronor.”
Fast uppgifterna är gamla, från 2013. Ska vi gissa att kommunens advokatkostnad i varje fall inte understiger 3.500 kr i timmen för dess kamp mot Solvarm?
Jag undrar om kommuninvånarna tycker att det är ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar. Jag tycker det definitivt inte.
Kommunen tar kamp mot Solvarm
Det tycks inte finnas några gränser för hur långt byråkraterna i Vänersborgs kommun är beredda att gå när det gäller att trampa på sina invånare. Det vore verkligen på sin plats att betongpolitikerna mellan valen funderade över vilka de är valda av och vilka de är satta att företräda. Och många tjänstemän borde allvarligt begrunda frågan om vilka de uppgifter de egentligen har, vilka de är till för, vilka de ska hjälpa och tjäna – och vilka som betalar deras löner.
I måndags godkände en vänsterpartist, en miljöpartist och två socialdemokrater i miljö- och hälsoskyddsnämnden familjen Solvarms två avloppssystem i naturhuset i Sikhall. (Se ”Solvarm får tillstånd!”.) Det var bra, det var ett erkännande av Solvarms insatser. Två moderater och en sverigedemokrat stödde däremot tjänstemännens förslag att stoppa Solvarms VA-lösningar för att istället tvinga in familjen i det kommunala VA-nätet.
Igår torsdag slog byråkraterna emellertid som väntat tillbaka igen.
Samhällsbyggnadsnämnden skulle behandla ett yttrande till Förvaltningsrätten som tjänstemännen hade författat. Yttrandet gick ut på att kommunen ville fortsätta att ta kamp mot Solvarm. Solvarm hade ju överklagat ett tidigare beslut av samhällsbyggnadsnämnden om att tvinga in familjen i det kommunala VA-nätet. Solvarm ville ha ett undantag, en inskränkning av verksamhetsområdet.
Nu hade samhällsbyggnadsnämnden faktiskt chansen att besluta att slänga tjänstemännens yttrande till Förvaltningsrätten i papperskorgen, bifalla Solvarms överklagande, ta upp ärendet i sak och ge Solvarm undantag från en kommunal VA-anslutning. Det vore ju tämligen logiskt efter beslutet i miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Men nej.
Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att:
”Vänersborgs kommun bestrider bifall till överklagandet.”
Politikerna i samhällsbyggnadsnämnden tillsammans med tjänstemännen tänker alltså ta kamp mot Solvarm i domstolarna. Och målet för kommunens juridiska strid är att Solvarm ska tvingas vara kvar i kommunens verksamhetsområde, att Solvarm ska tvingas in i det kommunala VA-nätet och att Solvarm ska betala 194.935 kr för den kommunala VA-anslutningen.
Det är för bedrövligt. Men det är ju val snart…
Tänk då på att det var bara de två vänsterpartisterna i samhällsbyggnadsnämnden, James Bucci och Emir Terzic, som stod på Solvarms sida. Bland de politiker som stödde tjänstemännen mot Solvarm återfanns samtliga andra partier. (Utom medborgarpartiet som inte har någon ordinarie ledamot i nämnden.) Och det var inte vilka ledamöter som helst, det var personer som stod högt upp på höstens vallistor. Det var t ex Benny Augustsson (S), Tor Wendel (M), Hans-Peter Nielsen (KD), Bengt Wallin (L), Ingvar Håkansson (C), Susanne Meuller (MP) och Anders Strand (SD).
Om du vill veta mer om hur diskussionerna gick i samhällsbyggnadsnämnden, och det vill du naturligtvis, så hänvisar jag till James Buccis blogg ”Samhällsbyggnadsnämndens inställning till Anders Solvarms överklagandet”. Han skriver om vad som hände igår.
Och du, nu är det dags att på allvar markera vad du tycker om kommunens behandling av sina invånare! Det är dags att rösta på ett parti som står på kommuninvånarnas sida.
.
PS. Missa inte heller James Buccis kommentar till denna blogg! Klicka här!
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer