KS (25/8) 3: Till KF – Korseberg, valdistrikt, SD, KD och innovationscentrum

23 augusti, 2021 1 kommentar

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen. I de två föregående bloggarna har jag redogjort för några ärenden som ska avgöras av kommunstyrelsen själv på onsdag. (Se “KS på onsdag: Ursand mm” och “KS (25/8) 2: Ärenden som avgörs direkt av KS”.) I den här bloggen tänkte jag beskriva några av de ärenden som ska vidare för slutligt beslut i kommunfullmäktige den 22 september.

Det har inkommit ett medborgarförslag om att det inte ska angöras någon naturstig genom skogsdungen mellan kvarteren Strandberidaren och Stapelorten vid Korseberg. Jag vet inte om naturstig egentligen är rätt ord. På flera ställen i underlaget pratas det istället om GC-väg. Och det finns ju faktiskt redan nu en stig i dungen… (Se bild till höger.)

Förslagsställarna menar att bostadsbyggandet har minskat skogens yta i Korsebergsområdet och att de träd som är kvar knappast kan kallas skog längre. Och ska nu kommunen anlägga en naturstig i den lilla dunge som finns kvar… De fruktar att de hackspettar, ekorrar och fladdermöss som finns kvar ska försvinna, precis som korparna redan har gjort.

Kommunen menar att skogsdungen inte har minskat i yta, men visst är det mindre skog i området än innan bostadsbyggandet började…

Men det kanske är mindre viktigt för kommunen, skogar får inte stå i vägen för bostadsexpansionen i staden. Se bara på Mariedal Östra, Kindblomsvägen i Blåsut eller vid Skaven/Öxnered. Eller expansionen av industriområdet vid Trestad Center… I dungen på Korseberg ska det dock inte byggas bostäder, utan en GC-väg. Och inte heller då ska någon natur eller något djurliv stå i vägen anser kommunen – för det skulle:

“motverka det grundläggande syftet med att göra området tillgängligt för kommuninvånarna.”

Jag kan inte låta bli att jämföra med den lilla skogsdungen i Sikhall. (Se “DP Sikhall”.) Där anser kommunen att träden måste stå orörda kvar – växt- och djurlivet prioriteras före människornas intressen och behov. Så dock inte på Korseberg alltså, med några anpassningar och hänsynstaganden ska inte GC-vägen påverka naturen i någon större utsträckning. Säger kommunen.

På Sikhall har det gjorts eller ska/borde det göras naturvärdesinventering, häckfågelinventering, artskyddsutredning och inventeringar kring biotopskydd. Jag undrar om kommunen har gjort liknande utredningar i denna skogsdunge?

Kommunens valdistrikt ska ses över inför varje val. Och som bekant närmar vi oss ett val…

Vallagen föreskriver att valdistrikt ska omfatta mellan 1.000 och 2.000 röstberättigade. Det finns två distrikt i kommunen som inte uppfyller kriteriet. Det ena är “för litet”, Vänersnäs/Lilleskog östra har bara 539 röstberättigade, och distriktet Centrala Vänersborg södra är för stort med 2.035 röstberättigade.

Kommunen anser att det finns särskilda skäl för att Vänersnäs/Lilleskog östra ska fortsätta vara ett eget valdistrikt och föreslår att det ska få vara kvar. I det andra fallet föreslås att (se också karta):

“den del av distriktet som ligger väster om Edsgatan och söder om Sundsgatan samt innehåller Vassbotten [införlivas] i distriktet Lyckhem västra/Fredriksberg.”

Jag noterar att det står Vassbotten och inte Sanden…

Det är Länsstyrelsen som slutligen bestämmer valdistriktens utformning.

Sverigedemokraterna lämnade den 12 februari 2020 in en motion som mynnade ut i yrkandet att:

“Vänersborgs kommun omedelbart upphör med könssegregerade badtider”

Motionen ska så småningom avgöras i kommunfullmäktige men på onsdag ska kommunstyrelsen uttala sin mening att fullmäktige bör avslå den.

Jag förstår inte riktigt alla argument som förvaltningen anför för avslag, men texten avslutas:

“Enligt kultur och fritidsnämnden säger sig en stor del av Sveriges invånare vara osäkra på om de har tillräckligt goda simkunskaper. Bland utrikesfödda är andelen särskilt stor. Därför anordnas i många kommuner simskola för vuxna och även med särskild inriktning mot enbart kvinnor.”

Jag kan inte annat än att hålla med.

Kristdemokraterna Marie-Louise Bäckman, Robert Johansson och Carl-Ewert Berg lämnade den 11 mars 2020 in en motion med yrkandet att:

“kommunfullmäktige beslutar att utreda möjligheten att införa Bostad Först som norm i kommunens hemlöshetsarbete.”

Motionen yrkade alltså att en fråga skulle utredas. Då känns det mycket underligt att det ska behöva ta hela 17 månader för att bifalla detta yrkande. …om att tillsätta en utredning… Frågan ska dessutom gå vidare till fullmäktige.

Motionen beskriver dagens förhållande:

“Vid hemlöshet används av tradition ofta den så kallade trappstegsmodellen eller boendetrappan. Den hemlöse personen måste kvalificera sig steg för steg via tillfälliga boende och träningslägenheter, för att längst upp i trappan få ett eget hyreskontrakt. Om personen exempelvis återfaller i missbruk, missar möten med socialförvaltningen eller avviker från behandling faller personen tillbaka till det första trappsteget igen. Ytterst få klarar sig hela vägen upp till toppen av boendetrappan.”

KD vill istället att kommunen arbetar på ett annat sätt:

“Metoden utgår från att en egen bostad är en grundläggande mänsklig rättighet och att människor behöver ett tryggt boende för att kunna göra något åt sina livsproblem.”

Det är som jag ser det en mycket bra motion.

Det har inkommit ett medborgarförslag som ska behandlas på onsdag för att senare beslutas av fullmäktige. Ärendet har rubriken:

“Medborgarförslag om att skapa ett innovationscentrum på Bergagården för myndigheter, företag, privatpersoner, uppfinnare, högskolor, föreningar med flera där det ges förutsättningar att experimentera, prova samt visa nya innovativa, hållbara lösningar”

Det är en storslagen tanke. Jag tror att tanken är både fantastisk och kreativ, men tyvärr, alltför storslagen för Vänersborg…

Flera förvaltningar reagerar på att medborgarförslaget vill se detta centra på Hunneberg. De tycker att det är på fel plats eftersom kommunen vill att bergen ska bli nationalpark. Platsen torde dock inte vara det viktigaste med medborgarförslaget. Men, som sagt, jag tror att förslaget både är för “stort” för Vänersborg och att kommunen inte har råd med nya, och i det här fallet, osäkra satsningar.

Det finns ytterligare några ärenden som jag vill beskriva och kommentera. Det gör jag i morgondagens blogg.

Kategorier:Korseberg, KS 2021

KS (25/8) 2: Ärenden som avgörs direkt av KS

22 augusti, 2021 1 kommentar

På onsdag sammanträder kommunstyrelsen (KS). I min förra blogg publicerade jag mötets dagordning, och skrev också om ett av ärendena, planbeskedet på Ursand. (Se “KS på onsdag: Ursand mm”.)

Det är som vanligt väldigt många ärenden som ska behandlas av kommunstyrelsen. En del av dom går vidare till kommunfullmäktige för att avgöras där, medan andra ärenden beslutas direkt på onsdagens sammanträde.

I denna blogg ska jag bara redovisa de ärenden som KS avgör direkt på mötet.

I budgeten för 2021 avsatte kommunfullmäktige 3 milj kr till “insatser för barn i behov av särskilt stöd”. Den 25 maj sökte barn- och utbildningsnämnden formellt pengarna av kommunstyrelsen genom ett delegeringsbeslut av BUN:s ordförande Bo Carlsson (C). (Se “BUN (1): Särskilda behov och Norra skolan”.)

I ansökan står det:

“Barn- och utbildningsförvaltningen lägger idag över 10 mnkr i genomsnitt per månad på insatser för att möta barn och elever i behov av särskilt stöd inom förskola och grundskola.”

10 miljoner i månaden är väldigt mycket pengar. Och så berättar Carlsson hur barn- och utbildningsförvaltningen tänker använda de extra 3 miljonerna:

“Barn- och utbildningsförvaltningen kommer att använda dessa medel för att möta elever som verksamheten har svårt att möta i klassrumssituation. Samtliga högstadieskolor organiserar inför hösten för att kunna möta fler elever i mindre sammanhang. Just nu planeras för att möta 38 elevers behov av undervisning i det lilla sammanhanget hela skolveckan.”

Pengarna är uppenbarligen avsedda att gå till kommunens fyra högstadieskolor. Jag är emellertid inte riktigt säker på vad som menas med “det lilla sammanhanget”, men att det är undervisning av något slag i mindre grupper torde stå klart. Det kanske handlar om elever i behov av “särskilt” särskilt stöd, jag vet inte. Bo Carlsson (C) förklarar nog på onsdag.

Förslaget är att KS ska besluta om att bevilja barn- och utbildningsnämnden de 3 miljonerna. Och det är klart att BUN, och eleverna, ska ha sina pengar.

Kommunen ska tydligen satsa på att öka demokratin. KS ska nämligen besluta om att anmäla Vänersborg till deltagande i ett utvecklingsnätverk för medborgardialog. Det bedöms att ett deltagande i nätverket skulle:

“kvalitetssäkra och samtidigt effektivisera arbetet med medborgardialog.”

Förutsättningen för att få ingå i nätverket är att kommunen inrättar en styrgrupp där förtroendevalda och ledande tjänstepersoner ingår. Det handlar om 2-3 politiker… Det ska bli spännande att se vilka det blir, kanske någon vänsterpartist…? Det ska även bli intressant att se hur styrgruppen tänker sprida lärdomarna från nätverket till de andra partierna. Kommundirektören ska också utse en projektledare och en tjänsteperson som ska delta.

Vi får väl se om kommunen blir mer demokratisk…

Kommunstyrelsen ska få en intressant information om lokaliseringsstudien angående råvattenledningen till Trollhättan och vidare till Uddevalla.

Trollhättan vill ju som bekant bygga en råvattenledning med tillhörande pumpstation i Nordkroken. Vattenledningen var först tänkt att börja en halvmil ut i Vänern och sedan gå via en pumpstation i Nordkroken ungefär 10 km fågelvägen innan ledningarna korsar älven och ansluter till ett nybyggt vattenverk i Överby. Jag har skrivit flera bloggar om dessa planer. (Se t ex “Trollhättans planer för Nordkroken går vidare”.)

Underlaget är mycket kryptiskt. Det är uppenbarligen tänkt att kommunstyrelsen ska få mer kött på benen under själva sammanträdet. Ur underlaget kan man dock läsa sig till att de ursprungliga planerna är skrotade:

“Det resulterade i att tre huvudstråk valdes ut för fortsatt utredning. Nordkroken är inte med bland dessa.”

Vänersborgs kommun, som kom in sent i Trollhättans planer, har uppenbarligen stoppat planerna på att vatten ska pumpas upp i Nordkroken. Och det är bara att gratulera. Inte skulle det byggas en pumpstation på stranden i Nordkroken.

Löneförhandlingarna i kommunen är avslutade och nämnderna ska kompenseras för löneökningarna. Kommunstyrelsen ska fatta beslut på onsdag om tilläggsanslag. (I många andra kommuner i landet ska lönehöjningar finansieras inom nämndernas ramar, dvs nämnderna får inga extra pengar.) Tilläggsanslaget till t ex socialnämnden är på 18,7 milj kr i år och 24,7 milj nästa år, medan det för barn- och utbildningsnämnden är 15,6 milj respektive 18 milj. Sammanlagt uppgår tilläggsanslaget till alla nämnder till ungefär 40 milj kr för år 2021 och 50 milj kr för år 2022.

Det framgår också av underlaget att:

“Tilläggsanslaget inkluderar också budgetkompensation för löneavtalets effekter på vissa köpta tjänster, kompensation för löneavtalets effekter på fördelade kostnader för serviceenheten, politikernas arvoden samt för NÄRF och KFV.”

Det är bra att det blir kompensation för löneökningarna för personalen på NÄRF och Kunskapsförbundet också. Om politikers arvoden borde ökas kan däremot diskuteras…

Kommunstyrelsen ska ställa sig bakom ett yttrande om en ny detaljplan för kvarteret Grävlingen 28. Kvarteret ligger mitt emot det blivande höghuset vid Elisabeths port. (Se bild.)

Syfte med planen är att fastigheten ska kunna användas flexibelt för bland annat, kontor, olika samhällsfunktioner, bostäder samt vård genom om- eller tillbyggnad av befintliga hus.

Kommunstyrelsen följer med all sannolikhet beslutsförslaget som är mycket positivt till detaljplaneförslaget.

Det blir en information kring en rapport om ett uppdrag från kommunfullmäktige att “utreda möjligheter och konsekvenser att driva kommunala fastigheter samt VA/renhållning i bolagsform”. Uppdraget var en del av budgetbeslutet inför 2020.

Det är en mycket intressant tanke att driva dessa uppgifter i bolagsform. Det finns naturligtvis både fördelar och nackdelar som med alla förslag. Några fördelar, som återfinns i underlaget, är att:

“Bolagsformen … kan bidra till att ansvar och styrning blir tydligare och kan skapa förutsättningar för ökat fokus, specialisering och långsiktig kompetens avseende både investeringar och underhåll.”

De nackdelar som underlaget redovisar är framförallt av demokratisk natur:

“bolagsformen [anses] försvåra insyn och kontroll.”

Kommunstyrelsen ska bara notera rapporten på onsdag, inga beslut kommer att fattas. Jag vet inte hur de styrande partierna tänker gå vidare med frågan, men jag antar att det i varje fall kommer att bli en del diskussioner om rapporten i de olika partierna. Jag har en känsla av det snart är dags att återkomma i ärendet.

Det ska fattas några beslut som innebär att en del av kommunstyrelsens förfogandeanslag används. Det är ett tillfälligt anslag till “Kommunakademin Väst” under år 2022 på 108.406 kr och 19.000 kr per år till Göta älvs vattenråd från och med 2022. Det är inte mycket att orda om, det är ju inte heller några stora pengar.

Men det är klart, många bäckar små…

Till sist, mer kostnader…

Det föreslås att KS godkänner en ökning av medlemsavgiften till Fyrbodals kommunalförbund från 36 kr/invånare till 37 kr/invånare. Det följer en tidigare beslutad indexhöjning.

Det finns ytterligare en del “småfrågor” som kommunstyrelsen ska avgöra på onsdag, men de flesta ärendena går vidare till kommunfullmäktige för beslut. Jag återkommer till dessa.

Kategorier:detaljplan, KS 2021, Nordkrokens pumpstation, Nyheter och politik, Skola och utbildning

KS på onsdag: Ursand mm

20 augusti, 2021 1 kommentar

Så är då den politiska höstterminen igång på allvar. Igår kom handlingarna till kommunstyrelsens digitala distanssammanträde på onsdag, den 25 augusti.

Underlaget till mötet är på 370 sidor fördelade på 28 ärenden. (Det kan laddas ner här.) Informationspunkterna under ärende 2 är sex till antalet. Ledamöterna kommer att få lyssna på förbundsdirektör Johan Olofson från Kunskapsförbundet Väst och planarkitekt Pål Castell som ska informera om “Fördjupad översiktsplan för Vänersborg och Vargön”. Det är två punkter som inte ska behandlas vidare under sammanträdet. Det blir emellertid också information om tre ärenden som ska det, om råvattenledningen till Trollhättan och Uddevalla, ändring av detaljplanen på Ursand och om ett uppdrag om att utreda möjligheterna att driva kommunala fastigheter samt VA/renhållning i bolagsform.

Den sjätte informationspunkten är lite annorlunda. Det ska bli en workshop kring utredningen om badanläggningarna i kommunen, dvs badanläggningarna på Vänerparken, Hallevi och i Brålanda. Inga som helst beslut ska dock fattas på mötet. Det finns därför anledning att återkomma till utredningen senare. (Är det någon som vill ha den så är det bara att höra av sig. Den är på 100 sidor.)

Onsdagens dagordning ser ut så här:


Det kan väl tilläggas att undertecknad bloggare har ersatt Marianne Ramm (V) under en längre tid i kommunstyrelsen. Ramm har varit frånvarande från politiken på grund av personliga skäl. Hon återkommer nu till sin ordinarie plats – och jag återgår till min ersättarroll.

I denna blogg tänkte jag endast ta upp ett av kommunstyrelsens alla ärenden, ärende 5 “Ändring av detaljplanen för Ursands camping”. (Jag har inte hunnit läsa in mig på de andra än.) Jag vill betona att jag framför mina egna åsikter. Det är inte säkert att de delas av Vänsterpartiets ordinarie ledamöter, vi har inte hunnit diskutera det.

Bert Karlssons företag “Ursand Resort & Camping” har genom platschef Carl Ceder ansökt om planbesked. Boverket förklarar planbesked på följande sätt (se här):

“Genom ett planbesked kan den som har för avsikt att genomföra en åtgärd få ett snabbt och tydligt besked om kommunen tänker inleda ett planläggningsarbete eller inte.”

Beslutsförslaget är att kommunstyrelsen:

“meddelar positivt planbesked för att pröva ändring av detaljplan för Ursands camping mm i Vänersborg.”

Det är enligt min åsikt inte mycket att orda om. Bert Karlsson och Carl Ceder vill fortsätta utveckla och modernisera verksamheten på campingen. De vill därför ändra några, i det här sammanhanget, smärre bestämmelser i detaljplanen.

Karlsson och Ceder vill förtäta platserna för antalet stugor och villavagnar för uthyrning i det västra området vid receptionen och de vill öka den största tillåtna sammanlagda byggnadsarean i ett annat.

I område A (se karta) vill de att kommunen tillåter camping året runt och i område B säsongsplatser året runt. Även i område C vill de tillåta:

“campingfordon med tillhörande campingattribut året runt.”

Det var lite kortfattat de önskemål som Bert Karlsson och Carl Ceder har angående en förändrad detaljplan. De vill alltså inte ta någon ny mark i anspråk för campingen, utan det handlar enbart om det befintliga campingområdet. Den gällande planen hade en genomförandetid på 5 år och gick ut den 20 juli i år, så inte heller här föreligger något hinder för en ändring.

Ursand betyder mycket för Vänersborg, framför allt för besöksnäringen och handeln. Och som många sannolikt skulle tillägga – kommunens varumärke. Det man kan fundera ett extra varv kring, det är hur välvilligt inställd kommunen är över allt som Bert Karlsson företar sig, medan t ex Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna i Sikhall ”stångar sig blodiga” för att få kommunen att med en ny detaljplan låta dem utveckla Sikhallsområdet. (Se ”DP Sikhall”.)

Det kan inte helt sällan tyckas som om kommunen inte bara gör skillnad mellan kommunens olika delar, utan också mellan folk och folk…

Men visst ska “Ursand Resort & Camping” få ett positivt planbesked.

Jag återkommer med fler ärenden.

Kategorier:detaljplan, KS 2021, Ursand

Deponin i Näverdraget överklagas (3)

19 augusti, 2021 Lämna en kommentar

Näverdraget ligger ungefär mittemellan Blåsut och Sivikans skola – på gränsen mellan Vänersborgs och Frändefors gamla kommuner. Det var en diskussion på Facebook (var annars?) tidigare i år på vilken sida av gränsen Näverdraget låg. Jag tror att alla så småningom enades om att Näverdraget ligger i Frändefors. En sak är i varje fall klar – elever som bodde i området gick på Dalboskolan…

Det finns två bergtäkter i Näverdraget. NCC vill omvandla en av dem till en deponi för inert avfall. Den 29 juni 2021 beslutade Miljödelegationen på Länsstyrelsen att så också skulle bli fallet, NCC fick sitt tillstånd. Det har jag skrivit om i flera bloggar. (Se länkar i slutet av denna blogg.) Länsstyrelsens beslut har sedan överklagats till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Det har jag också skrivit om. (Se återigen länkar nedan.)

Det har inkommit ytterligare en överklagan till Mark- och miljödomstolen. Den kommer från några markägare i området. Den är liksom de andra överklagandena mycket välskriven. Jag återger den i sin helhet. (Det går att ladda ner den här.)

==

Begäran om överprövning på Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken – Näverdraget deponi för inert avfall diarienummer 551-19527-2020

  • Tillståndet rubriceras med deponi för ”inert avfall”. I klassningskoderna kan man dock läsa både borrslam, betongslam och muddermassor. Enligt förordning (2001:512) om deponering av avfall kan man läsa följande:

    3 a § Med inert avfall avses i denna förordning avfall som 1. inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, 2. inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa, och 3. har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten. Förordning (2012:371).

    Eftersom inte mängderna av de olika avfallstyperna har olika mängdbegränsningar finns risk att stora mänger av slam eller muddermassor tas emot vilket i så fall inte kan ses som inert med tanke på de kan äventyra yt- och grundvattenkvalitén. Dessa mängder behöver begränsas alternativt behöver tillståndsprövningen hantera deponin som om det inte vore inert avfall. Alternativt att detta resonemang hanteras i tillsynsmyndighetens beslutande av kontrollprogram och därmed ställer krav på extern provtagningen och åtgärder som om det vore en deponi för icke inert avfall.

  • Vattnet från lakvattendammen från den planerade deponin rinner ut i Katthomsbäcken, som används som dricksvatten till betesdjur. Vattnet från bäcken översvämmar även betesmark och åkermark. För att kunna upprätthålla ett öppet landskap på dessa marker och fortsätta producera livsmedel är det av största vikt att vattnet här inte påverkas av deponin. Av denna anledning behöver det finnas referensprover (sett över ett år för att få med alla årsvariationer) såväl som kontinuerliga prover i egenkontrollprogrammet som ser till att en god vattenkvalitet upprätthålls. Vid ett, av deponin påverkat vatten, måste åtgärder vidtas.

  • Det finns en stor potential att återanvända inert avfall (bygg och rivningsmassor) enligt avfall Sverige för att stimulera återvinningen och inte nyttja mer naturresurser än nödvändigt. När ett företag som NCC, som har stora intäkter på att leverera material ur bergtäkter, kan man anta att intresset för att återvinna material är väldigt liten eftersom det då påverkar intäkterna om det inte får sälja nytt material. Därför behöver det i tillståndsansökan villkora att viss del av de mottagna massorna ska återgå i återvinning. Dels för att minska mängderna som deponeras såväl som mängderna som bryts från bergtäkterna men även för att det då ställer högre krav på bolaget att jobba med återvinning och hållbarhetsarbete.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

 

Kategorier:Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Näverdraget

Uppstart och omstart – och ej ansvarsfrihet

17 augusti, 2021 3 kommentarer

Igår började höstterminen för alla skolbarn. Det var säkert en efterlängtad start för de flesta. Sannolikt fanns det dock en och annan som kanske var mindre glad. Hur det var bland pedagogerna vet jag inte. Men antagligen är det som hos eleverna – blandat. Det är roligt att träffa eleverna, men mindre kul när de tänker på all den kommande dokumentationen, omdömena, utvecklingssamtalen, betygen som ska skrivas och sättas under den tid då dagarna blir allt kortare och mörkret tar överhanden…

Lärarna började förresten redan förra måndagen. Vi politiker i barn- och utbildningsnämnden fick nöjet att vara med på eftermiddagens föreläsning, fortfarande på distans förresten.

Det var Anna Karlefjärd från Karlstads universitet som hade ordet. Och det måste jag säga, det var en fantastisk föreläsning. Den riktade sig framför allt till pedagoger, så klart, men även politikerna tror jag hade en stor behållning av den. För att inte tala om när man var både politiker och lärare, även pensionerad sådan, då hade man typ en dubbel behållning.

Föreläsningens titel var “Formativ organisation och klok bedömningskultur – att sätta strålkastarljuset på den egna verksamheten”. Det kanske inte säger så mycket för en som inte är insatt i den pedagogiska terminologin, men det handlade om bedömning och betygssättning av elever. Jag ska inte utveckla detta vidare, men jag kan inte låta bli att notera att Karlefjärd lyfte den stora motsägelsen under covid19-pandemin – frånvaron bland elever och lärare har varit hög samtidigt som betygsresultaten har ökat. Hon pratade t ex om att ett nytt uttryck har myntats i forskarsverige, “pandemi-E”. Flera elever har fått ett godkänt betyg tack vara pandemin, ett godkänt betyg som de antagligen inte hade fått under normala omständigheter. Anna Karlefjärd uttryckte sig försiktigt och menade att man i kommunerna måste “problematisera” detta förhållande. 

Jag tar upp detta eftersom jag faktiskt har framfört samma synpunkter både i bloggar och på nämndens möten. Alla gläds åt de ökade meritvärdena i Vänersborg trots den höga frånvaron. Inte minst politiker gläds. De konstaterar ju, med detta faktum som grund, att grundskolan inte behöver några resurstillskott… 

Mörkret har börjat lägra sig över Blåsut. Och det faktiskt redan några dagar direkt efter sommarsolståndet, dvs det dygn på året som dagen är som längst. Jag tänker mer specifikt på Blåsut Bandyklubb. Klubben hade årsmöte strax efter midsommar och det som hände på mötet ska egentligen inte få hända i en förening – styrelsen fick inte ansvarsfrihet.

På Blåsuts BK:s hemsida står det:

“Då såväl verksamhetsberättelse som ekonomiberättelse och revisionsberättelse saknades så kunde inte avgående styrelse beviljas ansvarsfrihet.”

Det är naturligtvis anmärkningsvärt att en styrelse inte sköter ett minimum av de administrativa åtagandena. Det ryktas också om att klubben har stora skulder till Vänersborgs kommun. Det har jag dock inte fått bekräftat. Hur som helst, en ny styrelse valdes på årsmötet. Förhoppningsvis får de nya ledamöterna ordning på ekonomi och annat.

Det är förresten lite förvånande att inte TTELA har skrivit om årsmötet. Tidningen skrev ju en längre artikel när styrelsen tillsattes. Eller rättare sagt, när vissa ledamöter tillsattes. Det var när det förra kommunalrådet i Vänersborg Marie Dahlin (S) och den tidigare 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Bo Carlsson (C) valdes in i Blåsuts styrelse. (Se “Politiker tar plats i bandystyre”.) Marie Dahlin och Bo Carlsson tillhörde alltså de styrelseledamöter i Blåsut som inte beviljades ansvarsfrihet. Bo Carlsson är ju som bekant ordförande i barn- och utbildningsnämnden just nu… Och han har även, som läsare av denna blogg vet, tidigare erfarenhet av att inte beviljas ansvarsfrihet… (Se “Avgå Bo Carlsson!”.) Nu har Bo Carlsson fått ytterligare en mindre smickrande notering på sitt CV… Jag undrar hur länge socialdemokraterna ska ha överseende med Carlsson.

Är det inte underligt att TTELA har undanhållit denna nyhet för sina läsare?

Det är mörkt också över Afghanistan. Befolkningen och särskilt kvinnor går med all sannolikhet dystrare tider till mötes. Igår samlades ett antal deltagare, bland dem många vänsterpartister, till en manifestation i Plantaget till stöd för det afghanska folket.

Flera deltagare talade till de församlade. Ett återkommande krav var att Sverige skulle bevilja de ensamkommande afghanerna asyl och uppehållstillstånd. Det finns nog ingen grupp, anser jag, som har behandlats så illa av Migrationsverket.

Det var faktiskt överraskande många på plats, dock ingen från TTELA…

Det var ett tag sedan jag var på Gardesanna. Eller Gaddesanna som det nu officiellt heter – till lokalbefolkningens förtret. (Se “Gardesanna: Namnfrågan avgjord!”.)

Idag blev det ett studiebesök i regnet. Jag noterade att nordanvinden blåste betydligt kraftigare än i Nordstan… Det var tomt på stränderna, naturligtvis. Inte ens fiskmåsarna vågade sig ut på stranden.

Det var svårt att inte notera kommunens nya kreativa skapelse. Det ska visst vara ett vattenfall. Vad det är för vatten som rinner ut ur röret låter jag vara osagt, men det är väl förhoppningsvis rent. Annars skulle väl kommunens nitiska miljöinspektörer gripa in snabbt.

Och med denna bild avslutar jag dagens blogg, och antagligen också årets sommar på Gardesanna. Det lär inte bli några fler sol- och baddagar.

Kategorier:Afghanistan, Carlsson Bo, Gardesanna, Marie Dahlin, Nyheter och politik, Skola och utbildning, ttela

Bygglov och ställplatser

15 augusti, 2021 2 kommentarer

När man skriver bloggar om ett ämne, som nu senast om detaljplanen i Sikhall, så stöter man ofta på information som liksom hamnar lite utanför ämnet. Ett sådant ”sidospår” handlade t ex om kommunens försök att förköpa hela Magnus Larssons fastighet i Sikhall. Det utspelade sig ganska snart efter Larssons förvärv 2005. Det tänkte jag återkomma till när tiden medger. Ett annat sidospår var att Magnus Larsson nekades att upprätta ställplatser för husbilar på sin mark tidigare i år. Detta tänkte jag ta upp i denna blogg

Sikhall lockar många turister, särskilt en varm sommar som den i år. Turister kommer från när och fjärran och det blir allt vanligare att de kommer med och i husbilar. Och många vill gärna övernatta. Men det är inte helt enkelt alla gånger…

Vi hörde förra året om konflikten i ”stan” där en privat företagare lade ner sin verksamhet med avgiftsbelagda ställplatser när hen konkurrerades ut av kommunens gratisplatser på Sanden. (Se “Hotas av konkurs – efter kommunens nya gratisparkering”.)

Det finns inte särskilt många ställplatser i Vänersborgs kommun. Enligt sajten husbil.se, som har ambitionen att samtliga landets ställplatser ska finnas med i deras “register”, och hemsida, finns det (klicka här) bara ställplatser på Ursand, Café Gula Huset i Brålanda, Onsjö Golfklubb och Vänersborgs Gästhamn och Marina. Det sistnämnda stället, marinan, trodde jag hade stängt ner verksamheten för gott, men har tydligen öppnat för husbilar igen. I varje fall enligt marinans hemsida. (Se “Vänersborgs ställplats för husbilar”.) Sandens ställplats står inte med på hemsidan. Men där kan husbilar fortfarande parkera gratis på kommunal mark.

I Sikhall finns det inga ställplatser för husbilar. Det funderade Magnus Larsson på att avhjälpa. Larsson äger ju en del mark i området. På platsen där han tänkte sig ställplatserna behövde inget åtgärdas. Det var bara för husbilarna att parkera. Larsson hade också strandskyddsdispens och tillstånd för vattenverksamhet på området.

Magnus Larsson frågade därför kommunens tf förvaltningschef på byggnadsförvaltningen om han fick använda området på sin fastighet till ställplatser. Typ ett tiotal ställplatser tills detaljplanen var färdig. Det fick han inte. Enligt Magnus Larsson fick han också beskedet att kommunen skulle polisanmäla honom om den såg några husbilar på ”parkeringen”…

Och förvaltningschefen hade helt rätt. Det krävs nämligen bygglov för att anlägga ställplatser. Eller rättare sagt, det krävs bygglov för parkeringar. Ställplatser för husbilar kan jämställas med en bygglovspliktig parkering. Det behövs bygglov även om ingen fysisk förändring av marken behöver göras och det krävs bygglov både inom och utanför detaljplanelagt område. (Om vi pratar om mer omfattande verksamhet, med fler ställplatser mm, så kan ett sådant område definieras som en camping. En camping behöver i regel också bygglov.)

Så förvaltningschefen hade självklart rätt. Som sagt. Magnus Larsson behövde bygglov. Trots strandskyddsdispens mm. Det var egentligen bara ett problem. Kommunens parkeringar hade inte heller några bygglov…

På Sanden i Vänersborg finns det t ex inget bygglov för den parkering, där husbilarna får stå. För ställplatserna alltså. Ändå finns det gratis ställplatser där. Men, skriver kommunens plan- och bygglovschef:

“… den parkeringen har funnits länge (parkeringen finns med i ett foto från 1993 som finns i planbeskrivningen) så den är äldre än 10 år i alla fall.”

Det är intressant. Får man rätt fast man gör fel – bara det går tillräckligt lång tid? En intressant historisk och filosofisk fråga.

I det här sammanhanget har det dock mindre relevans. i varje fall med detta tidsspann. Det har krävts bygglov för parkeringsplatser sedan 1987, då Plan- och bygglagen beslutades av Sveriges riksdag.

Har det funnits en parkering på Sanden, där ställplatserna för husbilarna finns, i mer än 34 år? Jag tvivlar, men vågar inte säga något säkert. Kanske någon bloggläsare vet. På kommunen vet de inte.

Tf förvaltningschef skriver:

“De parkeringsplatser du nämner är ju inga nya utan har funnits länge. (Hur länge vet jag inte). Jag kan inte på rak arm svara på om kommunen såsom fastighetsägare gjort fel som inte sökt bygglov på dessa eller om dessa parkeringsplatser är så gamla att de är legala av det skälet.”

Som sagt, kanske någon bloggläsare kan hjälpa kommunen… Om det nu spelar någon roll. Det kanske inte är så viktigt om kommunen har gjort fel eller inte. Det viktiga kanske är att privata fastighetsägare följer lagen. Typ Magnus Larsson.

Det är väl inte bara undertecknad bloggare som har noterat att det väldigt ofta står husbilar på Sjövallen, den gamla grusplanen (fotboll och cirkus) på Skräcklan. Förra sommaren så hänvisade kommunen husbilarna dit om det var fullt på Sanden. (Se bild till höger.) Nu görs inte det längre. Jag tror knappast att kommunen hade bygglov för parkering på Sjövallen heller… Jag tvivlar faktiskt på att det överhuvudtaget är en parkering på fotbollsplanen… Men som sagt, det står husbilar där. Även idag söndag. Kanske polisanmäler kommunen sig själv…

Det finns kommunala parkeringsplatser i Sikhall också, både vid magasinet och badstranden. Bara ett stenkast från Magnus Larssons marker. Faktiskt ett väldigt kort stenkast. Men kommunen kanske har bygglov för parkeringsplatser i Sikhall?

Eller?

Nää. Kommunen har inga bygglov för de här parkeringarna heller. De finns dock med i flygbilder från 2006, vilket faktiskt, återigen, är tämligen ointressant eftersom det är före eller efter 1987 som gäller. Det är även osäkert om parkeringarna har strandskyddsdispens…

För fullständighetens skull. Det finns parkeringar i Vänersborgs kommun som har bygglov. Hur många det är vet jag inte, men parkeringen i kvarteret Haren 5 fick i varje fall bygglov den 29 maj förra året. Det finns rimligtvis fler parkeringsplatser med bygglov, men det kanske är något som borde undersökas. Fast man ska också komma ihåg att parkeringar som är till endast för de boende i en mindre fastighet, “ett eller två enbostadshus eller ett tvåbostadshus”, eller om parkeringsplatsen är placerad vid en gata eller väg inte behöver bygglov.

Men faktum kvarstår. Kommunen har två parkeringar alldeles bredvid Magnus Larssons fastighet i Sikhall. De saknar bygglov och kanske också strandskyddsdispens. Magnus Larsson har mark som husbilar kan parkera på, men han måste ha bygglov om de ska parkera där. Annars blir han polisanmäld av kommunen.

Det är något som inte stämmer…

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, parkering, Sanden, Sikhall

DP Sikhall (9): Framtiden

12 augusti, 2021 7 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)”.

Det har gått över 6 år sedan byggnadsnämnden den 19 maj 2015 beslutade att upprätta en ny detaljplan för området kring Sikhallsviken. Och detaljplanen är fortfarande inte klar…

Detaljplanen har försenats av flera orsaker. Jag har redogjort för dem tämligen noggrant. Det har varit flera intressenter inblandade, det har varit (och är fortfarande) krav på utredningar och inventeringar, de inblandade är inte överens och inte minst verkar det finnas politiska krafter i bakgrunden som medvetet har försökt försena, eller kanske till och med omöjliggöra, upprättandet av en detaljplan.

En följd av att det inte har upprättats någon detaljplan är bland annat att Magnus Larsson fick ett negativt förhandsbesked i Sikhall den 19 januari 2021 av byggnadsnämnden. Nämnden skriver att den inte kan tänka sig att ge några fler bygglov förrän det finns en detaljplan med “en mer omfattande helhetssyn”. Och det måste ske genom:

“en demokratisk planeringsprocess.”

Jag undrar varför ordet “demokratisk” användes i sammanhanget. Anser inte byggnadsnämnd och -förvaltning att kommunen brukar arbeta demokratiskt? Hur som helst, beslutet, och motiveringen, innebar i varje fall att byggnadsnämnden har lagt en blöt filt över allt byggande av bostäder i Sikhall. Den har helt enkelt stoppat nybyggnation. I varje fall för Magnus Larsson. Det sägs dock att markägare i området, som inte tillhör de som bekostar detaljplanen, har beviljats förhandsbesked… Byggnadsnämndens negativa förhandsbesked kostade för övrigt Magnus Larsson 5.960 kr.

Det är intressant att mot bakgrund av detta negativa besked läsa minnesanteckningar från möten i februari och mars 2015. mellan Magnus Larsson och kommunen. På februarimötet (2015) förde den nuvarande tillförordnade förvaltningschefen för miljö- och byggnadsförvaltningen Eddie Sandin anteckningar och i mars var det den dåvarande förvaltningschefen Sophia Vikström vid tangenterna. Kommunen skulle dra VA i Sikhall och var tvungen att dra ledningarna över Magnus Larssons mark. Kommunen var därför mycket angelägen att komma överens med Larsson… En stor del av diskussionerna på mötena handlade om Magnus Larssons möjligheter att bygga i Sikhall.

Det står ganska klart att kommunen förespeglade Larsson att han skulle få bygga, att han skulle få förhandsbesked och bygglov på mark utanför strandskydd. Med på minst ett av mötena var kommundirektör Ove Thörnqvist, VA-chef Daniel Larsson, miljöchef Peter Almqvist och Sophia Vikström, förvaltningschef. Det var tunga namn.

Och det blev också så. Magnus Larsson fick tre förhandsbesked 2015, 2017 respektive 2019. Men 2021 sa alltså byggnadsnämnden stopp… Var det ett brott mot kommunens överenskommelse med Magnus Larsson vi fick se? Utifrån minnesanteckningarna från 2015 så är det ganska lätt att dra den slutsatsen…

I tisdags denna vecka ringde två personer och ville köpa tomter. Vad skulle Magnus Larsson svara? “Jag vill bygga, men får inte för kommunen. Om 7 år kanske…” Typ…

Magnus Larsson skrev själv i en kommentar till en av bloggarna (se här):

“…den här knappt halvfärdiga detaljplanen är vad två planarkitekter har klarat av på snart 7 år till en kostnad på nästan 1,5 miljon. Vad tror vi om 7 år? Ytterligare 3 miljoner förbrukade och en plan som är klar till 70 procent?
Några miljoner till och ytterligare 7 år, totalt 21 år – då kanske detaljplanen är klar och det går att söka vattenverksamhet vilket tar några år. Sen ska det överklagas i några år. Och sen är det dax att söka bygglov, som tar några år. Och så tar det ytterligare några år när byggloven överklagas.
Men sen, när jag är pigg glad och 107 år – då kan jag börja bygga!”

Med tanke på allt som kommunen har utsatt Magnus Larsson för genom åren (se t ex “Sikhall 1:6” [2013] och “Magnus Larsson i Sikhall: ”Det är oförskämt!” [2014]”) är det inte så svårt att konspirationstankar föds, och frodas. (Se också min förra blogg.) Frågor dyker upp som – har kommunen satt igång processen med detaljplanen för Sikhallsviken enbart för att sätta käppar i hjulen för Magnus Larsson? vill någon köra Magnus Larssons ekonomi i botten? vem eller vilka i kommunen kan det i så fall vara som drar i trådarna…?

Rent sakligt, utifrån själva detaljplanens innehåll och utseende, finns det framför allt två stora konfliktområden kvar mellan kommunen/byggnadsnämnden och fastighetsägarna. Det handlar om det mindre skogsområdet kring Svartebäcks utlopp väster om badplatsen och om småbåtshamnen.

Kommunens förslag till detaljplan har fortfarande samma utseende som tidigare. Det finns ännu ingen reviderad plankarta, trots att det var länge sedan det var samråd. (Det är kanske inte helt lätt att tyda plankartan nedan, men du kan ladda ner den här (Plankarta) – då får du bättre koll. Den finns också på kommunens hemsida – klicka här.)

Plan- och bygglovschefen skrev den 26 juli och förklarade orsaken till att det inte finns någon reviderad version av förslaget:

“En naturvärdesinventering genomfördes 2019 och en häckfågelinventering pågår. Dessa visar på vilka olika naturvärden som finns och vilken hänsyn som måste tas till dem. Nästa steg är att genomföra bl.a. arkeologisk utredning, geoteknisk undersökning, dagvattenutredning. Därefter kan ett nytt planförslag tas fram som kan ställas ut för granskning.”

Byggnadsförvaltningen väntar således på fler utredningar. Som Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna förväntas betala…

Den första oenigheten mellan byggnadsnämnden/-förvaltningen och markägarna/exploatörerna gäller alltså skogsområdet väster om stranden. Kommunen vill behålla skogsområdet i stort sett intakt, med eventuellt några åtgärder som ska ge platsen ett mer städat intryck och möjligtvis gångstigar runt och genom skogen. Fastighetsägarna ser däremot “naturmarken” som ett problem. Den hindrar utveckling menar de och vill istället göra en park av området och förlänga sandstranden.

En tjänsteperson på byggnadsförvaltningen förklarar kommunens syn:

“Förvaltningens utgångspunkt har hela tiden varit att det finns naturvärden där som vi har ansvar att bevaka. Det fick visst stöd i den naturvärdesinventering som genomförts.”

Fastighetsägarna anser att området är en så viktig pusselbit i deras planer så att de nyligen har ställt ett ultimatum till kommunen. De vill att området ska ritas ut som på kartan till vänster.

I förslaget är även campingområdet betydligt utvidgat. Fastighetsägarna vill också se en åretruntöppen lanthandel och kanske en dansbana etc i området.

Notera att fastighetsägarna har gjort två rutor – “ja” och “nej” – längst ner på planförslaget..

De här rutorna finns med på det andra tvisteområdet också, småbåtshamnen. Kommunen gick ut med följande förslag i samrådet . se karta nedan till höger:

Byggnadsnämnden var positiv till en utvidgning av småbåtshamnen. I förslaget fanns det inritat nya bryggor, förrådsbyggnader och parkeringsplatser. Fastighetsägarna vill emellertid se en betydligt mer utvecklad småbåtshamn. De vill se att detaljplanen får följande utseende – se karta nedan till vänster:

Det finns betydligt många fler båtplatser, sjöbodar, servicehus mm än i kommunens förslag. Det kan också noteras att gångbryggan inte finns med i förslaget.

Dessa två förslag från fastighetsägarna har reviderats jämfört med tidigare förslag och de skickades in till byggnadsförvaltningen i början på juli. (De kan laddas ner här, “Campingförslaget” och “Hamnförslaget”.)

Fastighetsägarna med Magnus Larsson i spetsen menar att det får vara “nog nu”. De anser att det har varit alldeles för många förseningar, meningslösa utredningar etc. Nu måste kommunen bestämma sig. Därför vill de att kommunen ska sätta ett kryss i någon av rutorna. Och blir det ett “Nej” på något ställe, så avbryter fastighetsägarna detaljplaneprocessen. Då kommer de att avsluta sitt arbete för fler båtplatser, sjöbodar, fina stränder, parkeringar, gång- och cykelbanor mm och även sina ansträngningar för att få till ett lyft runt Sikhalls kiosk och camping med åretruntöppen lanthandel och utökning av campingen.

Naturligtvis ska kommunen säga nej om den t ex anser att fastighetsägarnas förslag är helt oförenliga med lagarna kring strandskydd och andra lagar eller att konsekvenserna för natur- och djurliv blir oacceptabla. Kommunen ska dock vara medveten om vad den och vänersborgarna i så fall går miste om… Dels när det gäller att göra kommunen attraktiv i alla delar, som visionen av någon anledning fortfarande lyder, dvs även för invånarna i Frändefors, Brålanda och Gestadbygden. Och dels när det gäller den kraft, målmedvetenhet och entreprenörsanda som finns hos fastighetsägarna. För det kommer inte att kosta kommunen många kronor för att få till en ännu mer attraktiv kommun, och kommundel…

Vem det är på kommunen som bestämmer var kryssen ska placeras vet jag inte, men jag antar att det är politikerna i byggnadsnämnden efter förslag från byggnadsförvaltningen.

Ett nej skulle också bli en dyr affär, och erfarenhet, för fastighetsägarna. Det är de som har beställt detaljplanen och det är de som ska betala huvuddelen av den och de utredningar som är nödvändiga för arbetet. Kostnaden beräknas till ungefär 1,5 miljon. Och det är mycket pengar.

Fastighetsägarna/exploatörerna kan inte heller låta bli att fråga sig, om inte detaljplanen blir tillräckligt tillåtande – varför ska man då ha en detaljplan överhuvudtaget? Sedan kan man undra om det ska vara tillåtet att hålla på med en detaljplan i över 6 år (svenskt rekord?) – som leder till att enskilda måste punga ut med så mycket pengar…

Jag måste flika in att jag även har ett annat litet problem med att fastighetsägarna ska betala 80% av kostnaden för detaljplanen.

I den “Fördjupade översiktsplanen för Dalslandskusten”, som antogs 2011, föreslås det att nya detaljplaner ska utarbetas. Det står bland annat:

“Det är lämpligt att ändra gällande detaljplaner eller upprätta nya detaljplaner i övriga delar av området i takt med att va-utbyggnaden går vidare.”

Jag kan inte förstå annat än att det menas att kommunen då ska stå för kostnaderna. Det förstärks också när man läser kommunens “Blåplan”, som antogs av kommunfullmäktige den 22 april 2015:

”De områden som ska anslutas till kommunalt VA kommer som utgångspunkt att detaljplaneras innan VA byggs ut om det finns intresse från fastighetsägare.”

Har kommunen glömt sin “Blåplan” och sin “FÖP” när det gäller Sikhall?

Fastighetsägare har också uttalat sin känsla av att det finns “krafter” som vill utnyttja deras pengar för att få utredningar gjorde utan att kommunen behöver betala… Vissa utredningar verkar tämligen meningslösa anser de.  En arkeologisk utredning t ex är i senaste laget eftersom de fornminnen som kan ha funnits på åkermarken är bortplöjda för länge sedan, långt innan nuvarande ägare förvärvade marken. Och en geoteknisk utredning på marken vid hamnen? Som Länsstyrelsen vill.

På bilden till höger punktbelastas marken med 80 ton på 5 kvadratmeter, utan problem. En sjöbod väger max 3 ton fördelat på 20 kvadrat… En geoteknisk utredning, varför då…?

Även om byggnadsnämnden/kommunen och fastighetsägarna mot all förmodan skulle lyckas bli överens så finns fortfarande Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Länsstyrelsen kvar i bakgrunden. De har krav på flera nya undersökningar och utredningar, t ex den ovan nämnda geotekniska utredningen. Och de har också nyckelpositionen i frågan om strandskydd… För mig tycks denna “motsättning” vara olöslig. Det är knappast möjligt att jämka ihop dessa åsikter med fastighetsägarnas.

De rutor som finns på fastighetsägarnas nya och slutliga planförslag visar att de inte håller med byggnadsförvaltningen. Tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen menar nämligen att bollen just nu ligger hos fastighetsägarna/exploatörerna. Plan- och bygglovschefen skrev:

“Vi för en dialog med fastighetsägarna om hur de vill gå vidare med planarbetet och vilka kompletterande utredningar som behöver göras. … Men eftersom utredningarna är kostsamma är det viktigt att fastighetsägarna funderar på hur de vill utveckla sin mark och vad som ser genomförbart ut.”

Nä, jag tror inte att man efter drygt 6 års arbete med detaljplanen i Sikhall kan hävda att bollen ligger hos fastighetsägarna.

När det gäller den politiska inblandningen i processen, som har skett helt bakom kulisserna, finns det en hel del att gräva i och få fram i ljuset. Det visar sig dock vara svårt. Men det är en stor fråga. Var och varannan politiker har sannolikt fått höra av någon kommuninvånare att det finns personer eller föreningar som har behandlats annorlunda och positivare än andra av kommunen. Det kan handla om byggnationer utan bygglov, byggen på strandskydd, båtplatser utan kostnad, felaktiga tomtplatsavgränsningar, anmälningar som göms undan i skrivbordslådor osv. Det är ofta svårt för utomstående att få reda på om sådant här stämmer eller om det bara är rykten. Men visst finns det fastighetsägare med andra fastigheter, till och med i Sikhallsområdet, som vid en första anblick tycks ha betydligt lättare att få gehör och ”förståelse” från kommunen än de fastighetsägare som denna serie bloggar handlar om…

Till sist kan jag inte heller låta bli att göra en mer allmän reflektion kring tjänstepersonernas betydelse i den politiska processen.

Tjänstepersonerna utreder alla ärenden innan de kommer till politikerna. Det gör de eftersom de har utbildat och specialiserat sig på ett visst område, de sitter inne med sakkunskapen. Det är de som tolkar regler, förordningar och lagar. Jag använder medvetet ordet tolkar, eftersom det skrivna ordet ska tillämpas på speciella och ofta unika situationer. Och det finns självklart inget facit för varje situation. Det måste till tolkningar och bedömningar, och det görs självklart utifrån personliga åsikter och ideologiska ställningstaganden. Det kan t ex vara så att just den handläggande tjänstepersonen på förvaltningen anser att alla skogar, var de än finns, ska vara kvar. Eller att allt djurliv ska ha första “tjing” på alla områden.

När tjänstepersonernas förslag kommer till politikerna, som ska besluta, så följer politikerna förslagen i åtminstone 9 av 10 fall. Det är min erfarenhet efter ganska många år i kommunpolitiken. Oftast faktiskt, tyvärr, tämligen okritiskt. Det är ju typ tjänstepersonerna som har kunskapen och jag som politiker, resonerar många politiker, har tillnärmelsevis inte en sådan kunskap, varken om sakfrågorna eller lagarna… Även om jag oftast inte låtsas om det…

Kontentan, den generella slutsatsen, som egentligen inte har något att göra med detta konkreta ärende, är att enskilda, ej valda tjänstepersoner har alldeles för stor makt i den kommunala organisationen. Men det kanske måste vara så, vad vet jag? Men det är inte bra. Rent hypotetiskt skulle en enda negativ tjänstemän någonstans i den kommunala organisationen eller på Länsstyrelsen kunna omintetgöra en utveckling i Sikhall som en majoritet av kommuninvånarna vill ha.

För det kommer nog inte att bli någon utveckling i Sikhall.

Och det är synd.

Fruktansvärt synd.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)

10 augusti, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)”.

Det är inte helt lätt att få grepp om hanteringen av detaljplanen och arbetet med den i samhällsbyggnadsnämnd och -förvaltning. Den 25 juli skrev jag därför till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) och 1:e vice ordförande Tor Wendel (M). Jag redogjorde kort för bakgrunden och avslutade:

“Jag undrar vad som egentligen hände i SHB och anledningen till att ärendet tog sådan tid. Varför skickades ärendet t ex tillbaka till förvaltningen i maj 2020 och varför bordlades det på sammanträdet i september 2020. Sedan förstår jag inte heller på vilket sätt politiken var inblandad.
Vore tacksam för svar, kommentarer och information kring det som hände under processen i SHB.”

Ordförande Anders Wiklund (MP) har svarat att han ska svara senare, men fortfarande har jag inte fått några svar på mina frågor och funderingar. Det är synd. Det hade varit mycket intressant att t ex få reda på vad förvaltningschef Andreas Knutsson sa till ordförande Wiklund under sammanträdet i september, efter att förvaltningschefen hade pratat med kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) utanför sammanträdeslokalen. (Se ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.) De ”informella” samtalen ledde, som jag har beskrivit tidigare, till att ärendet om Sikhall bordlades.

Vice ordförande Tor Wendel (M) skrev den 31 juli att han inte har uppfattat att det har förekommit några direktiv eller politiska förhalanden alls från samhällsbyggnadsnämndens sida. Han menade att politikerna har sett positivt på en utveckling av Sikhallsområdet i enlighet med kommunfullmäktiges beslut. 

Wendel skrev också att ärendet har varit komplicerat, att det så att säga har varit fler frågor än svar. Han nämner som exempel frågan om avyttring av vattenområdet:

“…om detta t ex komplicerar senare tillståndsgivning för pir samt om detta beslut skulle kunna bli prejudicerande inom kommunen.”

Och det kan säkert vara fallet, att det här har varit komplicerat alltså. Men den här aspekten av ärendet lyftes till politikerna i nämnden av ordförande Anders Wiklund (MP) först i oktober 2020. Det är möjligt att nämndens presidium (de tre ordförandena) hade diskuterat frågan efter sammanträdet en månad tidigare. Men det är förvånande att ordförande inte redan under processens gång hade meddelat sina invändningar, åsikter och farhågor till de tjänstepersoner som arbetade med ärendet. På samhällsbyggnadsnämndens oktobersammanträdet hade ju, som framgått i en tidigare blogg, tjänstepersonen ett förslag som gick fastighetsägaren Magnus Larsson till mötes. Ordförande hade då ett annat yrkande, som också fick majoritet i nämnden. Det var bara James Bucci (V) som stödde förvaltningens beslutsförslag. Det har jag beskrivit tidigare.

Tor Wendel (M) betonar avslutningsvis att han inte kan tala för detaljplaneprocessen i stort.

Jag mailade också den tjänsteperson som hade arbetat med ärendet i samhällsbyggnadsförvaltningen – och fick ett långt och utförligt svar. Hen skrev:

”Detaljplanen medger i samrådshandlingarna utveckling av en småbåtshamn i sikhall på bland annat kommunens fastighet Sikhall 1:4 och på fastigheten Sikhall 1:6.” [Sikhall 1:6 är Magnus Larssons fastighet; min anm.]

Tjänstepersonen betonade att förvaltningen var positiv till planen. En dialog hade inletts med Magnus Larsson om köp av del av kommunens mark/vatten.

”Som ett steg i den processen om markköp sökte samhällsbyggnadsförvaltningen en fastighetsbestämning (2019-06-05), vilket betyder att gränserna utreds av en lantmätare…”

I fastighetsbestämningen blev först det kommunala lantmäteriet inblandat, som sig bör, men också det statliga lantmäteriet. Staten blandades in eftersom Magnus Larsson ansåg att det kommunala lantmäteriets gränser inte var helt korrekta. Och eftersom Larsson hade mindre goda erfarenheter av Vänersborgs kommun genom åren så ville han att en objektiv part skulle fastställa gränserna. Kommunen var ju faktiskt också en av parterna i gränsdragningen – och då borde någon annan avgöra var gränserna gick, tyckte Larsson.

Jag tror att det är nödvändigt med en liten utvikning.

Magnus Larsson har under många, många år haft med kommunen att göra. Jag har i tidigare bloggar under åren redogjort för hur kommunen på ett medvetet och systematiskt sätt försökt sätta käppar i hjulen för honom. (Se t ex ”Sikhall 1:6”.)

Det började 2005 när Magnus Larsson köpte fastigheten Sikhall 1:6. Det hade funnits flera intressenter på fastigheten, däribland Bo Carlsson, även på den tiden kommunstyrelsens 2:e vice ordförande. Carlssons ”regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog efter Magnus Larssons förvärv att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt och köpa hela fastigheten – till ”det rörliga friluftslivet”. Det var den 2 november 2005. Det är väl svårt att tänka sig att Ljunggren skulle ha agerat på samma sätt om det hade varit Bo Carlsson som hade köpt fastigheten istället för Magnus Larsson. Det spred sig en märkligt unken doft kring ärendet.

Magnus Larsson motsatte sig kommunens planer på förköp, dvs expropriering. Men den rättsliga processen dröjde och under hotet att bli av med hela fastigheten så såg sig Magnus Larsson tvingad att gå med på en uppgörelse. Larsson var tvungen att avstå en del av sin fastighet till kommunen och ”det rörliga friluftslivet”. Larsson fick se hur kommunen så att säga styckade sönder fastigheten. Det är för övrigt samma områden som fastighetsägarna i Sikhall har andra planer för än kommunen. Det är de områden som Magnus Larsson förhandlar med kommunen om att få servitut på eller köpa. Det handlar om skogsområdet väster om badstranden och området, bland annat parkeringen, vid Sikhalls magasin och segelsällskapets fastighet. (Denna fastighet ägs dock, och har ”alltid” gjorts, av segelsällskapet.) Till områdena hör också mycket vatten, bland annat det vatten där lantmäteriet skulle dra gräns.

Hela detta vattenområde tillhörde alltså vid tiden för Magnus Larssons köp av Sikhall 1:6 just denna fastighet. Kommunen visste vad den gjorde när den styckade hans fastighet…

Vänersborgs kommun fortsatte att lägga krokben för Magnus Larsson. Byggnadsnämnden avslog i stort sett allt han ville göra på sitt bostadshus. Det handlade bland annat om skärmtak och fönsterutformningarna. Efter ett antal överklaganden till Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen fick Magnus Larsson rätt på alla punkter. Det var den 21 mars 2013, efter 7,5 år, som Larsson vann den sista striden om sin bostad…. Magnus Larsson hade då fått rätt i samtliga 7 fall.

Jag kan inte avgöra vilken roll Bo Carlsson har spelat i alla turer på Sikhall eller om han är jävig eftersom han också ville köpa Sikhall 1:6, men förlorade budgivningen till Magnus Larsson. Eller om förvaltningschef Andreas Knutsson är att betrakta som jävig bara för att han sedan länge är ingift släkt till Bo Carlsson. Men jag vet att Magnus Larsson anser det och jag har velat förklara varför Magnus Larsson har dessa uppfattningar. (Se Magnus Larssons kommentar på en tidigare blogg.) Min uppfattning i ärendet är mer principiellt. I kommunala ärenden, och särskilt i sådana här känsliga ärenden, som detaljplanen har blivit och som kommunens förköp tidigare var, är det viktigt att kommunens avsikter inte kan ifrågasättas. Kommunens trovärdighet måste upprätthållas. Kommuninvånare måste veta att kommunen behandlar alla invånare lika.

Det var utvikningen. Magnus Larsson ville alltså att det statliga lantmäteriet blandades in i processen kring fastighetsbestämningen. Men det tog tid. Det tog drygt 1,5 år innan statens fastighetsbestämning var klar den 16 december 2020. Och gränserna ändrades bara obetydligt av det statliga lantmäteriet, men ändringarna var till Larssons fördel.

I en tidigare blogg skrev jag att Sikhallsärendet vid ett tillfälle blev återremitterat av politikerna (till tjänstepersonerna) på våren 2020 (25 mars). Tjänstepersonen kommenterade och förklarade i sitt mail:

”När ärendet presenterades i nämnden fick förvaltningen frågan varför nämnden inte var varse om dessa dialoger med fastighetsägaren innan. Jag svarade då att jag hade haft ärendet upp under våren i fastighetsutskottet och då fått ärendet återremitterat.”

I fastighetsutskottet sitter nämndens tre ordförande och två ersättare, dvs både Anders Wiklund (MP) och Tor Wendel (M) är ledamöter i utskottet. Det är alltså samma personer som är de ledande och tongivande i nämnden…

Förvaltningen hade presenterat en lösning för fastighetsutskottet som kortfattat innebar att kommunen och Magnus Larsson gemensamt skulle:

”återkalla förrättningen från statliga lantmäteriet och underteckna överenskommelse om att enas om den utredning kommunala lantmäteriet utrett. Samtidigt skulle avtal om fastighetsreglering upprättas så att vattenområde genom ny förrättning skulle regleras till Sikhall 1:6 och ett servitutsavtal för en vågbrytare till förmån för Sikhall 1:6 skulle upprättas.”

Magnus Larsson och tjänstepersonen ansåg att det tog alldeles för lång tid för det statliga lantmäteriet. De kom därför överens om att gå vidare i processen utan statens lantmäteri. Det här ville alltså inte politikerna i fastighetsutskottet. Vilket självklart försenade hela processen…

Jag får inte riktigt Tor Wendels beskrivning att stämma överens med tjänstepersonens. Men eftersom jag har förtroende för båda dessa personer, så är det kanske undertecknad bloggare som inte riktigt förstår.

I oktober 2020 fattades det då ett beslut i samhällsbyggnadsnämnden, som återigen gick emot tjänstepersonens förslag. Tjänstepersonen skriver i mailet till mig:

”Nämnden beslutade då bland annat ett markanvisningsavtal skulle upprättas vilket så gjordes under vintern och konsulterades fram och tillbaka med jurist innan det signerades av SBN ordförande och skickades till fastighetsägaren i mars. Detta avtal har förvaltningen ännu inte fått i retur av fastighetsägaren till Sikhall 1:6.”

Magnus Larsson vill inte skriva på detta avtal eftersom det skulle innebära att det är han som ska stå för utredningskostnaderna avseende:

”arkeologi, förorenad mark och geoteknik.”

Sedan kan det bli ytterligare kostnader beroende på vad dessa utredningar kommer fram till. Om det t ex visar sig att marken är förorenad så ska Magnus Larsson också:

”utföra och bekosta all utredning, miljökontroll, hantering av förorenade massor, inklusive transport till mottagningsanläggning, mottagningsavgift och övriga avhjälpandeåtgärder.”

Det kan också nämnas att det finns ett gammalt uttjänt skeppsvrak på botten i viken. Magnus Larsson ser framför sig hur han, förutom den arkeologiska utredningen, skulle kunna få bekosta en bärgning, en restaurering osv osv.

Kommunen har också erbjudit Magnus Larsson att skriva på ett avtal om servitut på en (annan) del av kommunens fastighet – för att anlägga en pir/vågbrytare. (För att förhindra stora vågor i hamnen.) Det kan tyckas generöst, men är man lite bevandrad i bankvärlden så vet man att det i stort sett är omöjligt att låna pengar till något man vill uppföra eller bygga på någon annans än sin egen mark… Magnus Larsson skulle aldrig få ett banklån till dessa åtgärder.

Kommunen vill hela tiden tvinga Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna att betala i stort sett alla kostnader för att upprätta en detaljplan, trots att de inte har någon garanti för att detaljplanen kommer att tillåta dem att exploatera marken genom att bygga hus, bygga ut campingen och småbåtshamnen osv. Det är orimligt.

Är det konstigt att många kommuninvånare, särskilt i Gestad och Sikhall, anser att kommunen står i vägen för utveckling?

Tjänstepersonen förklarar slutligen även tidsåtgången i stort:

”Handläggningen kan tyckas tagit lång tid – med fler juridiska konstruktioner som ska rimma med varandra behöver stämmas av flera gånger med flera olika tjänstemän och deras professioner för att inte bli felaktig.”

Jag vet inte riktigt hur mycket klokare jag blir av de svar jag har fått. Eller om läsarna av detta blogginlägg har blivit det. Fastighetsägarna i Sikhall är i varje fall övertygade om att planprocessen medvetet har försenats, och kanske till och med förhalats. Det är svårt att uttala sig om tycker jag, men med den information som jag har fått kan det i varje fall inte uteslutas. Det är svårt att inte reagera för tidsåtgången… En tidsåtgång som bland annat beror på att politikerna i samhällsbyggnadsnämnden inte har följt tjänstepersonernas råd och förslag. Och det har de inte gjort vid ett flertal tillfällen på initiativ och förslag av ordförande Wiklund (MP), som tyvärr inte har svarat på mitt mail. Inte än i varje fall.

Det har alltså tagit samhällsbyggnads 2,5 år att arbeta fram ett markanvisningsavtal – ett avtal som dessutom utformades på ett sätt som gjorde det omöjligt för Magnus Larsson att skriva på…

Fortsättning följer i bloggen ”DP Sikhall (9): Framtiden”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)

8 augusti, 2021 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.

Det är många som frågar sig, inte minst fastighetsägarna på Sikhall, varför processen med detaljplanen till stora delar tycks ha legat nere mellan typ februari 2018 och oktober 2020. Naturligtvis sammanställde och analyserade byggnadsförvaltningen de yttrandena som hade inkommit under samrådet, och det tog säkert sin tid. Och visst utfördes en del externa utredningar och inventeringar. Men vad hände egentligen på samhällsbyggnadsförvaltningen/-nämnden som nu hade blivit inblandade i detaljplaneprocessen?

Jag frågade byggnadsförvaltningen (22 juni 2021) varför processen överhuvudtaget tog sådan tid. Beslutet om att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken fattades ju redan den 19 maj 2015. Jag fick följande svar:

“Övergripande kanske kan sägas att det är en komplex situation och att kommunens rådighet är begränsad då den allra största delen av marken är privatägd och vägen är statlig. Under en tid var det tydligt så att processen väntade på kommunen. Sökande fastighetsägare ville få till avtal för att känna sig trygg med att gå vidare med kostsamma utredningar och det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare med det.”

Det tog alltså lång tid på samhällsbyggnadsnämnden…

Och byggnadsförvaltningen väntade uppenbarligen på samhällsbyggnads. Den skrev den 20 oktober 2020:

“Så fort avtal [mellan samhällsbyggnadsnämnden och fastighetsägarna] finns på plats kommer planarbetet att återupptas…”

Planarbetet låg alltså nere i väntan på samhällsbyggnadsförvaltningen.

Någon eller några tjänstepersoner från byggnadsförvaltningen var med på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde (tillsammans med tjänstepersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen) den 8 oktober. Det hade de inte varit en månad tidigare, den 17 september. Det var det sammanträdet då planärendet Sikhall hade blivit bordlagt, efter att kommunalrådet Bo Carlsson (C), som inte satt i samhällsbyggnadsnämnden, mitt under mötet hade kontaktat förvaltningschefen. Nu delgavs samhällsbyggnadsnämnden ny information vilket inte ska vara fallet när ett ärende bordläggs. Bordläggning innebär nämligen att beslut i ärendet skjuts upp och att samma ärende i oförändrat skick ska tas upp vid nästa sammanträde. Ärendet borde därför istället ha återremitterats i september.

Ordförande Anders Wiklund (MP) försvarade den långa beredningstiden på samhällsbyggnads med att nämnden bara hade haft ärendet i en månad.

Det stämde inte sa då en av tjänstepersonerna…

Tjänstepersonen förklarade att hen hade haft ärendet sedan förra sommaren (2019) och att det hade funnits många aspekter att utreda, men hen sa också att presidiet i samhällsbyggnadsnämnden, där bland annat ordförande Anders Wiklund (MP) ingår, hade fått ärendet till sig våren 2020. Sedan kom det fram att tjänstepersonen hade fått ärendet tillbaka från politikerna i presidiet i maj. Orsaken till denna “återremiss” framgick inte.

Det framkom uppgifter under sammanträdet som gjorde det i det närmaste omöjligt att dra någon annan slutsats än att processen kring planarbetet hade dragit ut på tiden på grund av politisk inblandning. Det förekom även uppgifter på sammanträdet, från byggnadsförvaltningens tjänstepersoner, om ett medvetet utdragande av processen genom krav på diverse utredningar. Det nämndes att det till slut blev orimligt/oförsvarligt att dra ut mera på tiden.

Om det här stämmer så tycks ärendet medvetet ha försenats. Och det vore mycket anmärkningsvärt. Jag skrev därför till samhällsbyggnadsförvaltningen (tjänstemännen) och frågade varför det hade tagit så lång tid med ärendet. Det gemensamma svaret från utredningschefen, VA-chefen och framför allt från den som har det övergripande ansvaret, förvaltningschefen själv, Andreas Knutsson, var kanske inte helt förvånande:

“Vi känner inte till att detta har fastnat hos oss på Samhällsbyggnad.”

Och det är ju inte säkert att alla tre känner till… Men tycker förvaltningschefen att över ett års beredning i samhällsbyggnadsförvaltningen, sedan en återremiss följt av en bordläggning är normalt?

Det börjar bli komplicerat med alla turer som omgärdat detaljplanearbetet, och inte minst processen i samhällsbyggnadsförvaltningen/-nämnden. Jag skrev därför även till ordförande och 1:e vice ordförande i nämnden och till den ansvarige tjänstepersonen på förvaltningen.

Fortsättning följer i bloggen ”DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

Deponin i Näverdraget överklagas (2)

5 augusti, 2021 Lämna en kommentar

Miljödelegationen på Länsstyrelsen gav den 29 juni 2021 tillstånd för NCC att deponera så kallat inert avfall i den bergtäkt där företaget har bedrivit verksamhet i ungefär 20 år. Bergtäkten ligger i Näverdraget. Näverdraget ligger ungefär mittemellan Blåsut och Sivikens skola, som i sin tur ligger några stenkast från Stora Hästefjorden. (För övrigt har jag alltid sagt ”Sivikan”…)

Den 30 juli skrev jag om att Miljödelegationens beslut hade överklagats till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Den överklagande inriktade sig på den tämligen intensiva lastbilstrafiken till och från deponin/täkten. Samme person har nu kompletterat sin överklagan med ytterligare en viktig aspekt – de stora vattenmängder som måste hanteras i deponin och de eventuella konsekvenserna för vattnet i de privata brunnarna som finns i området.

Jag återger överklagan i sin helhet. Den är liksom den förra överklagan mycket välskriven. (Du kan ladda ner den här.)

==

Komplettering till vår tidigare överklagan: Överklagan_deponi_Björred 2021-07-29:

Både NCC och MPD undviker att beröra de enorma vattenmängder som måste hanteras i deponin, i varje fall i faktiska numeriska värden. På sidan 12 i tillståndet under rubriken “Hantering av yt- och grundvatten” skriver sökanden: “Tillrinnande vatten består huvudsakligen av ytvatten, men även en mindre del grundvatten.” Risken för ytvatten från omgivande terräng betraktar vi som nästintill obefintlig då täkten har ett högt läge i förhållande till omgivningen, varför det finns anledning att ifrågasätta sökandens angivna fördelning av ytvatten resp. grundvattenintrång.

Enligt NCC:s egna uppgifter i Bergabs rapport [Utlåtande gällande inläckage grundvatten. UG19055B] uppgår den totalt utpumpade vattenmängden, inklusive nederbörd (65000m2 x 820mm), till 133689 m3 per år varav grundvatten 80389 m3 per år. Omräknat till snittvärde per dygn blir detta 366 m3 respektive 220 m3. Trots den stora grundvatteninträngningen i täkten, avslår MPD kravet på provtagning i privata brunnar. Detta vittnar om att MPD inte inser konsekvenserna av de stora inträngande vattenvolymerna. (Se även [Synpunkter på: Ansökan om tillstånd, Näverdraget deponi för inert avfall inom fastigheterna Björred 2:1 och 2.8 samt Ramneberg 2:1 och S:1, Vänersborgs kommun. 2021-04-18])
Den geologiska undersökning som är utförd och presenterad i Bergabs rapport, går dessutom stick i stäv med de uppgifter som NCC lämnat om avlett vatten från täkten.
Därför anser vi att provtagning i privata brunnar är en nödvändig säkerhetsåtgärd, som visar status på vattenkvaliteten innan eventuell verksamhet påbörjas. Provtagning i privata brunnar behöver även inkluderas i kontrollprogrammet för att tidigt kunna upptäcka eventuella avvikelser.

MPD:s krav i villkor 14 och 15 ger glädjande nog klarhet i diskussionerna om sedimentationsdammens storlek. Kravet om att uppehållstiden i dammen skall vara minst 48 timmar, anger samtidigt minivolymen på dammen.

==

Tidigare bloggar om deponin i Näverdraget:

Kategorier:Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Näverdraget