Arkiv
Smärre kaos på BUN
Jodå, barn- och utbildningsnämnden (BUN) genomförde sitt sammanträde helt enligt planerna. Men de ledamöter som trodde att mötet bara skulle ta två timmar bedrog sig. Sammanträdet slutade inte förrän efter 5 timmar och då var det ändå bara en rast på ynka 20 min…
De flesta ärenden löpte utan några större diskussioner. BUN:s berättelse till personalekonomisk redovisning, budgetuppföljning för februari, plan för intern kontroll 2018, redovisning av nyckeltal, uppsägning av hyreskontrakt (Kumlienskolan) och ett extra ärende om ett tilläggsavtal på de fd BUP-lokalerna på Vänerparken avhandlades i relativt rask takt. (Du kan läsa om de flesta ärendena på bloggen ”BUN 19/3”.)
Ja, till och med punkten ”Information om Budget 2019” gick förhållandevis fort. Här fick ledamöterna dock reda på att förvaltningen har börjat titta på 
besparingar och nedskärningar. Och det beror ju på, som alla vet, att den styrande trojkan bestående av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister (S+C+MP) har röstat igenom budgetramar i kommunstyrelsen som innebär att BUN ska leta besparingar på 6,5 miljoner kr till nästa år.
Det fanns tre sätt att spara menade förvaltningen, varav de två första i bästa fall ger tillbaka ”lite småpengar”. Och det var att försöka minska kostnaderna för köpta tjänster och minska driftskostnaderna genom effektiviserad organisation. (Hur många gånger har inte organisationen effektiviserats genom åren?) Nä, beskedet från förvaltningen var tydligt – ska BUN spara över 6 miljoner kr så måste personalkostnaderna minska… Med andra ord, personal måste sägas upp.
Ordförande Mats Andersson (C) försäkrade att han inte skulle acceptera några personalnedskärningar. Jag vet inte om ens hans egna ”styressystrar och -bröder” trodde honom. Jag tror inte det. Oppositionens ledamöter gjorde det i varje fall inte…
”Ramarna är förfärliga!”
Sa t ex Tove af Geijerstam (L).
Förvaltningschefen menade också, efter en fråga av undertecknad, att stora förändringar, som att spara 6,5 milj, måste göras i ett läsårsskifte. En organisation, ex tjänstefördelning, scheman, klassindelningar osv, kan inte ändras mitt under ett läsår. Förvaltningen måste därför noggrant fundera ut hur en besparing på vårterminen 2019 ska kunna genomföras. Det blir otvivelaktigt så, tror jag, att organisationen måste anpassas, krympas, redan under höstterminen 2018… Förvaltningen håller dock på att fundera över frågan. (Se ett vidare resonemang ”Interpellation till Marie Dahlin”.)
Förvaltningen visade hur omöjlig en besparingsuppgift är för nämnden. BUN står inför ökade kostnader nästa år:
- ”Fortsatt barn- och elevökning: Fler barn och elever kostar mer; personal, kost, läromedel, skolskjutsar, elevhälsa mm”
- ”Digitaliseringen”
- ”Ändrade arbetstidsavtal för lärare”
- ”Ökad chefstäthet”
- ”Ökade personal- och hyreskostnader från SBN (samhällsbyggnadsnämnden; min anm) för ‘Framtida kök'”
- ”Ökade driftskostnader tillfälliga lokalkostnader”
Det kan väl nämnas att av BUN:s totala budget på 760 miljoner kr så går direkt 39% av pengarna till samhällsbyggnadsnämnden för hyror, skolmat etc.
Vi får hoppas att budgetförslaget från S+C+MP röstas ner av kommunfullmäktige i juni. Det blir mer eller mindre katastrof för BUN:s verksamheter annars…
Dagens verksamhetsuppföljning handlade om ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”. Den tog en väldig tid. Det haglade frågor till den föredragande tjänstemannen från morgonpigga politiker. Den här verksamhetsuppföljningen ska jag dock inte orda om mer här, den kan eventuellt bli föremål för en egen blogg så småningom. Noteras kan att det var en informationspunkt, det fattades alltså inga beslut.
Och så var det då dagens stora ärende, ett ärende som slutade i ett smärre kaos. Eller rättare sagt, slutet blev nog gott, men det föregicks av ett smärre kaos.
Det handlade om ”ny resursfördelningsmodell”.
Jag skrev i lördags en tämligen lång blogg (se ”Resursfördelning”) där jag utvecklade min syn på resursfördelning och vilka variabler en resursfördelningsmodell borde innehålla. Jag hänvisade till olika skrifter i ämnet och betonade hur viktig frågan är för oss politiker som huvudman för skolan. Utifrån mina tankar hade jag också skrivit ett yrkande på att ärendet skulle återremitteras för att utredas ytterligare. Min bestämda uppfattning var att underlaget till nämnden var alldeles för tunt och otydligt. Modellen saknade också en del, i mitt tycke, viktiga fördelningsgrunder.
Det här kommunicerade jag också på sammanträdet.
Med ”sådär” framgång…
Vilket jag inte riktigt förstår. Tjänstemännen föredrog i och för sig ärendet och svarade på frågor. Och visst kom en del fakta fram som inte fanns med i underlaget. Men det var egentligen inte riktigt bra det heller. Sådana fakta borde ha funnits med från början. (Det fick Ola Wesley (SD) att senare yrka på bordläggning av ärendet.) Och det fanns fortfarande, efter föredragningen, en hel del frågetecken. Men de övriga ledamöterna, i varje fall de flesta, sa sig vara nöjda både med underlag och förslag. Fast det fanns några som var lite tveksamma… Innerst inne typ…
Diskussionen kom i mångt och mycket att fokuseras på det så kallade strukturbidraget. Strukturbidraget skulle enligt förslaget vara på 5% av de totala verksamhetspengarna (ungefär 38 milj kr) och användas till en slags ”social resurs” som skulle delas ut till förskolorna och skolorna utifrån föräldrarnas utbildningsbakgrund.
Så långt var det i och för sig oenighet men ändå en viss röd tråd i diskussionerna… Det verkade i varje fall så. Men det var något som inte stämde…
Det blev ajournering. Jag ställde några frågor till några av tjänstemännen. Vad var det som inte stämde med nämndens diskussioner…? Skulle t ex de tidigare extra pengarna till landsbygdsskolorna vara kvar? Nej, fick jag till svar. Det här var ju en ny fördelningsmodell som ersatte den gamla. Hmmm… En facklig representant undrade hur resursfördelningen såg ut i den del av cirkeln (se ovan) som var blå. Hmmm…
Jag framförde naturligtvis detta när sammanträdet återupptogs.
Ordförande Andersson försäkrade mig och nämndens ledamöter om att jag hade fel och hört fel – nämnden skulle bara fatta beslut om de 5%-en, dvs den röda tårtbiten i cirkeldiagrammet. Presidiet, dvs Tove af Geijerstam (L) och Joakim Sjöling (S), höll med Mats Andersson. Den informationen hade presidiet fått på sina träffar. (Varför ska nämndens presidium sitta inne med mer information än nämndens ledamöter?) Därför menade ordförande att mitt yrkande om återremiss inte var korrekt. Skulle jag yrka något, så var det för ett annat förslag, en annan resursfördelningsmodell. Något förvirrad så skrev jag ett sådant yrkande.
Redan nu började ett smärre kaos att utkristallisera sig… Det var något som inte stämde. Och det egna yrkandet kändes inte heller riktigt rätt…
Christin Slättmyr (S) kom med en fråga – en fråga som i och för sig utlöste det smärre kaos som hade legat i luften. Men inte desto mindre var helt förlösande.
Slättmyr läste högt ur handlingarna (understrykningen i citatet är min):
”Beslutet om att fastställa ny resursfördelningsmodell ersätter Barn- och ungdomsutskottets beslut 2010-12-13 § 62 samt Barn- och ungdomsnämndens beslut 2011-04-18 § 53.”
Slättmyr undrade om den förra resursfördelningsmodellen, som skulle ersättas, bara var en fördelningsmodell för strukturbidraget…
Och det var den ju inte. Den gamla resursfördelningsmodellen var en modell för hela cirkeln ovan – både det
blå och det röda fältet…
Vem hade rätt? Vad gällde? Vad skulle nämnden besluta om? Hela modellen? Bara en del av modellen? Vad pratade nämnden om egentligen?
Smärre kaos…
Bara detta att ingen visste vad som gällde var ju egentligen ett skäl till återremiss…
Ny ajournering.
Förvaltningschefen och ordförande lämnade sammanträdet för att reda ut 
vad ärendet egentligen handlade om…
Det smärre kaoset eskalerade…
Efter en stund kom de med svaret…
Svaret var – det handlade om precis det som stod i beslutsförslaget och som Christin Slättmyr hade läst högt. Det handlade om hela resursfördelningsmodellen…
Säga vad man vill om ordförande Mats Andersson, men i vissa lägen är han prestigelös. Han sa direkt att i detta läge, med den nya kunskapen, så var han inte beredd att idag fatta ett beslut om en ny resursfördelningsmodell.
Andersson föreslog en återremiss.
Och det var bra. Men några ledamöter blev nog besvikna, de hade ju varit så säkra på sin uppfattning. Andra blev glada, de hade nog varit lite tveksamma hela tiden… Ola Wesley blev glad, det blev ju lite åt bordläggningshållet. Men gladast var nog jag…
Och motiveringen till den av ordförande och sekreterare ganska hastigt ihopskrivna återremissen lyder:
”BUN återremitterar ärendet till FÖRVALTNINGEN med motiveringen att tydliggöra HELA RESURSFÖRDELNINGSMODELLEN SAMT ATT REDOVISA KÄLLHÄNVISNINGAR SAMT REDOGÖRA SKRIFTLIGT VILKA FAKTORER SOM MAN HAR TAGIT HÄNSYN TILL I DET SOCIAL STRUKTURBIDAGET, MED BELYSNING AV HUR DESSA PÅVERKAR FÖRDELNING.”
Så trots det smärre kaoset så blev slutet gott. Det är värt att lägga ner ordentligt med tid, möda och tankekraft på en bra resursfördelningsmodell.
Och innan nämnden åtskildes så föreslog också förvaltningschefen att nämnden skulle avsätta en dialogdag för att få tillfälle att diskutera resursfördelningsmodellen ordentligt…
Nytt avslag för Solvarm
Historien om Solvarm och familjens naturhus i Sikhall fortsätter. Den tycks aldrig ta slut. På torsdag avhandlas typ kapitel 93 på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde. Och som det ser ut, så blir det inget avslut nu heller.
Samhällsbyggnadsnämnden ska behandla en begäran från Solvarm om att familjens fastighet ska:
”undantas från tvångsanslutning till Vänersborgs kommuns verksamhetsområde för VA (vatten och avlopp).”
Frågeställningen känns säkert igen…
Solvarm skickade in denna begäran om undantag redan den 13 augusti förra året. (Jag skrev om den i en blogg, ”Solvarm begär nytt beslut”.) Nu är ärendet berett, ”bara” ett drygt halvår senare…
Solvarm hävdade i sin begäran att naturhusets VA-lösning var bättre än kommunens (vilket den är!) och att lagen ger möjlighet att undanta fastigheter från verksamhetsområden, dvs att fastigheter inte måste ingå i ett verksamhetsområde och därmed inte i kommuners VA-nät.
Solvarm avslutade sitt mail till kommunen:
”Genom att försöka tvångsansluta vår fastighet motarbetar kommunen vårt arbete för miljöteknisk utveckling. Jag tycker att båda parter bör ägna kraften åt mer progressiva uppgifter.”
När jag skrev min blogg i augusti så hade jag förhoppningar om att kommunen äntligen skulle ta möjligheten att vända den mycket trista historien med Solvarm till motsatsen. Då kanske det skulle ha funnits en chans att Vänersborg istället skulle nämnas som orten där man välkomnar innovation och initiativ…
Men ack vad jag bedrog mig…
Tjänstemännen föreslår politikerna att (du kan ladda ner handlingarna här):
”Samhällsbyggnadsnämnden avvisar ansökan”
Någon som är förvånad…?
Samhällsbyggnadsförvaltningen återger i sin bedömning/motivering några paragrafer i vattentjänstlagen och tar också upp ett avgörande i Statens va-nämnd som den anser vara tillämplig i fallet Solvarm. Själva målet, överklagandet, som Statens va-nämnd behandlade, har emellertid inga likheter med Solvarm. (Du kan ladda ner målet här.) Däremot skriver Statens va-nämnd i sitt beslut – och det kopierar förvaltningen ordagrant och klistrar in i sin bedömning:
”Varken bestämmelsens utformning eller förarbetena till vattentjänstlagen ger stöd för att en fastighetsägare med åberopande av 9 § skulle kunna föra talan om inskränkning av ett av kommunen beslutat verksamhetsområdet.”
Med andra ord:
”Av praxis följer således att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde.”
Och därför ska Solvarms begäran:
”avvisas, dvs. inte prövas i sak.”
Hör vi en myndighet som vill lösa ett problem? Ser vi en myndighet som vill komma överens med sina invånare? Upplever vi en myndighet som känner sig som ett serviceorgan till sina uppdragsgivare? Många frågor, enkelt svar… Nej…
Jag tycker att det är en närmast nedlåtande och provocerande attityd som samhällsbyggnadsförvaltningen visar Solvarm. Med hjälp av medvetna missuppfattningar och lek med ord så skjuter samhällsbyggnad frågan framför sig och undviker att komma till skott.
Kommunens tjänstemän och politiker kan nämligen helt enkelt strunta i om det är fastighetsägaren, dvs Solvarm, som ”begär”, ”initierar” eller ”ber” – och bara se till sakfrågan:
”[Kan Solvarms fastighet] undantas från tvångsanslutning till Vänersborgs kommuns verksamhetsområde för VA (vatten och avlopp).”
För saken är den att det kan dom!
Och det skriver förvaltningen, och Statens va-nämnd, också:
”Bestämmelsen i 9 § ger kommunen möjlighet, då förutsättningarna för detta är uppfyllda, att inskränka verksamhetsområdet.”
Alltså, politikerna i samhällsbyggnadsnämnden (möjligtvis måste frågan till politikerna i fullmäktige, jag vet inte riktigt) kan undanta Solvarm från att ansluta sig till kommunens VA. Det är politikerna i Vänersborg som beslutar om en fastighet ska anslutas – inte staten, inte någon domstol, inte några tjänstemän. Det är politikerna i Vänersborgs kommun som bestämmer.
Så vad pratar förvaltningen om, vad håller nämnden på med? Är det inte bättre att de tar tag i sakfrågan – och fattar ett beslut! Bestäm att Solvarm slipper att ansluta sig. Var tacksamma för att det finns ett sådant här naturhus i Vänersborg.
Det är otroligt…
Samhällsbyggnadsförvaltningen har också sett en begäran från Solvarm i hans brev, om att bli befriad från anläggningsavgiften. Jag ser kanske inte det, det är i varje fall inte tydligt. Men det kanske är lika bra att samhällsbyggnadsnämnden avslår det också – när den ändå håller på.
Fast nu är jag kanske lite väl negativ…
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:
”Vad avser begäran om att befrias från anläggningsavgift enligt 24 § LAV kan det konstateras att någon sådan skyldighet ännu inte inträtt med hänsyn till att fastighetsägarna inte informerats om förbindelsepunkten (se 25 § 1 LAV).”
Rätt ska vara rätt. Förbindelsepunkten är ännu inte kommunicerad med Solvarm. Det betyder att då behöver inte nämnden ta upp den här sakfrågan heller…
Resultatet av kommunens handlande, eller brist på, är att Solvarm aldrig får något avslut på den här historien. De tvingas leva i ovisshet och osäkerhet. Och en massa tid måste användas till att skriva inlagor och att dokumentera osv. Istället för att ägna tiden åt utveckla sitt hus och sprida sitt fantastiska miljötänk och sina praktiska lösningar till fler människor.
Det är också så att kommunen kan hitta på fler sätt att sätta käppar i hjulet för sina invånare. Men det återkommer jag till.
BUN 19/3 (2): Resursfördelning
På måndag har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det skrev jag om i torsdags. (Se ”BUN 19/3”.) Jag sparade ett ärende, nämligen ”Ny resursfördelningsmodell från 2019”.
Resursfördelning handlar om hur ekonomiska resurser fördelas till förskolor och grundskolor. Det är en oerhört väsentlig fråga för huvudmannen, dvs politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Men det är inte så enkelt, det är inte bara att dividera summan pengar med antalet elever.
Skolverket skriver:
”Kommunernas resursfördelning till skolan är ett medel för att nå målet att alla elever ska få tillgång till en likvärdig utbildning av god kvalitet. Det betyder att
resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Olika elever har olika behov och förutsättningar. Och man skulle också kunna säga att olika skolor har olika förutsättningar.
BUN:s nuvarande resursfördelningsmodell har varit i bruk sedan 2011 och det är av naturliga skäl läge att titta på den igen. Tyvärr framgår det inte av handlingarna hur modellen har fungerat, vad som ha varit bra och vad som har varit mindre bra. Om man studerar kunskapsresultaten så ser man emellertid att kommunen har misslyckats med likvärdigheten. Det råder stora skillnader mellan skolor och inom skolor. Dessutom är ju kunskapsresultaten oerhört låga i Vänersborgs kommunala skolor jämfört med skolor i andra kommuner.
Det är naturligtvis svårt med en bra resursfördelningsmodell om den totala summan pengar som avsätts till förskolor och grundskolor är för liten från början. Då blir ju en fördelning fel hur man än gör. Och frågan är om inte det är på det viset i Vänersborg…
Skollagen är tydlig. Så här står det om elevernas olika förutsättningar och behov (3 kap 3 §):
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
Eller (3 kap 5a §):
”…[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”
Och till sist, om det ändå befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (8 §):
”ska detta anmälas till rektorn. … Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.”
Denna paragraf avslutas med ett ytterst kraftfullt krav:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och Skollagen är en lag, och ingen rekommendation…
”Ska han eller hon…”
Det står inte ”om kommunen har pengar så ska han eller hon…”
Jag undrar om alla rektorer och pedagoger anser att dessa paragrafer i Skollagen följs av Vänersborgs kommun… Jag tror inte att många av dem anser att de har tillräckligt med ekonomiska resurser…
Det är nog så i Vänersborg, precis som i många andra kommuner, att (som Ernst & Young skriver):
”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”
Resursfördelningen i landets kommuner ser ut på olika sätt. Det finns ingen ”perfekt mall” som kan tillämpas överallt. Däremot har Skolverket gett ut en skrift med tankar om resursfördelning (se här). Det har också SKL (Sveriges kommuner och landsting) gjort (se här) och även revisionsföretaget Ernst & Young (se här). (När jag citerar så är dessa skrifter mina källor.) Det kan väl också nämnas att kommunens revisorer, med hjälp av PWC, det andra revisionsföretaget, har tittat på resursfördelningen i Vänersborg.
Det finns en del att lära sig av dessa rapporter.
PWC skrev i januari 2015 följande om Vänersborg i sin granskningsrapport:
”Vår samlade bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att resursfördelningssystemet är ändamålsenligt.”
PWC grundade sig på att granskningen:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Resursfördelning handlar alltså om att alla elever ska ha lika tillgång till utbildning och dels om lika kvalitet på utbildningen.
Det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till när kommunen ska fördela resurserna mellan förskolor och, i synnerhet, skolor.
För det första måste en resursfördelning naturligtvis utgå från antalet elever på varje skola. Och grunden är att det måste finnas resurser till en organisation där en lärare har en klass, på exempelvis 25 elever. Om det är färre i en årskurs på en skola, t ex 20 elever, så måste ändå skolan få så mycket pengar att en lärare kan ha denna klass. Redan här så ser man att det inte går att ”dela lika” enbart genom att varje elev får en peng. Det måste också utgå resurser utifrån antalet klasser. Det här är särskilt viktigt för små skolor på landsbygden. De har oftast fördyrande förutsättningar som måste ingå i en resursfördelningsmodell.
Sedan kommer ytterligare aspekter på resursfördelning och likvärdighet.
SKL skriver:
”utbildningen ska vara kompenserande och uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”
Skolverket skriver:
”resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Det behövs med andra ord en socioekonomisk fördelning. Och det ingår flera variabler i denna socioekonomiska resursfördelning.
Föräldrarnas utbildning är den första. Föräldrarnas utbildningsbakgrund har ett mycket starkt samband med elevernas resultat. Till och med starkare än elevernas migrationsbakgrund. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju större sannolikhet (rent statistiskt) är det för att eleverna ska få bra skolresultat.
Migrationsbakgrunden är den andra viktiga variabeln. Givetvis har det med språket att göra. Och då är det naturligtvis så att det är svårare med det svenska språket om man kommer från t ex Somalia än från Norge. Men forskningen har också visat att det inte är svårare för elever med utländsk bakgrund att klara skolan när de har bott i Sverige i minst sju år, i varje fall inte om de för övrigt har samma förutsättningar som elever med svensk bakgrund. Det är följaktligen viktigt att ta hänsyn till hur nyligen eleven kommit till
Sverige – och vid vilken ålder.
Den tredje variabeln är kön. Det är helt enkelt på det sättet att det är fler pojkar än flickor som inte uppnår kunskapskraven.
Den fjärde variabeln är förekomsten av försörjningsstöd i familjen. Det kan låta kontroversiellt men SKL skriver att det i denna grupp ofta finns elever som upplevt krig och flykt och som har en ofullständig skolgång bakom sig. I denna grupp finns också elever som på andra sätt upplever stora påfrestningar i sina familjer.
Det finns ännu fler variabler, t ex familjesammansättning och hur socioekonomiskt homogen elevsammansättningen är på en skola, men de ovanstående punkterna är de viktigaste.
Till sist måste kommunen naturligtvis se till resultaten på nationella prov och betygsresultaten. Självklart. I slutbetygen ges ju en total information, ett verkligt slutomdöme, på en skolas framgångar respektive misslyckanden.
Ernst & Young, SKL och andra anser att en skolas kunskapsresultat ska vara med som en variabel i resursfördelningen, dvs en skola med sämre resultat ska få mer resurser än en med bättre. Det tycker jag också, det är självklart. Och jag tror att det också är detta som revisorerna i Vänersborg menar, fast det inte uttrycks helt klart i rapporten (se ovan).
Revisorerna och PWC skrev att BUN:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Och ska:
”överväga att få med enheternas resultat i modellen.”
Även Skolverket 2009 tar upp detta och Skolverket ser det lite som den centrala ”missen” i kommunernas resursfördelning:
”Många kommuner har inte tagit reda på hur resurserna används och man har inte en modell för resursfördelningen grundad i uppföljnings- och
utvärderingsresultat.”
Kunskapsresultaten måste vara med i en resursfördelningsmodell.
Det här med resursfördelning är inte helt enkelt. Och det är naturligtvis därför som det skrivs och granskas så mycket… Men en sak som jag noterar i samtliga granskningar, tips, riktlinjer och förslag om resursfördelning – det är hur lite man litar på professionen…
Jag har i denna blogg utvecklat vad en resursfördelningsmodell måste beakta – och finna bra lösningar på. Det förslag till resursfördelningsmodell som BUN har på sitt bord på måndag uppfyller inte detta. Jag kommer därför att begära en återremiss. Det är bättre att låta den nuvarande modellen gälla i ett år till och arbeta fram en riktigt bra modell än anta en modell som är mindre bra…
BUN 19/3 (1)
På måndag är det dags för ett nytt sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det ser ut som om det bara är ett ärende, möjligtvis två, som kan ge upphov till en mer omfattande diskussion.
Nämnden börjar med ärendet ”berättelse till Personalekonomisk redovisning”.
Det är Personal- och förhandlingsutskottet (PFU) som har gett nämnden uppdraget att analysera nuläget och se framåt, samt studera eventuella effekter av insatserna inom personalområdet, för att den personalekonomiska redovisningen ska bli:
”ännu mer kärnfull och användbar”
Förvaltningen redovisar en hel del fakta. Nämnden får bland annat reda på att, den 1 november 2017, var 1.178 personer, varav 976 kvinnor, anställda inom BUN:s verksamhetsområden. 978 av dessa hade tillsvidareanställningar. Medelåldern på de anställda var 44 år och sjukfrånvaron låg på 7,1%. (År 2016 var sjukfrånvaron 8%.) Medellönen låg på 31.874 kr i månaden.
Och detta kan ju vara intressant att veta.
Förvaltningen skriver, och det är också intressant:
”Under 2017 har rekrytering fortsatt vara en större arbetsuppgift än vanligt. Bristen på legitimerade lärare och det stora antalet nyanlända barn/elever gör att konkurrensen mellan kommunerna om behörig personal kvarstår. Att byta arbetsgivare är ett effektivt sätt att höja sin lön.”
115 tillsvidareanställda personer avslutade sin anställning förra året och det är ganska många. Av dessa var det bara 26 som slutade på grund av pensionsavgångar. Samtidigt har det nyanställts 76 personer tillsvidare. Det innebär att personalomsättningen fortsätter att öka. Den var 12% för tillsvidareanställd personal. I förvaltningen arbetar 112 obehöriga pedagoger på visstidsanställning.
Inför 2018 och framåt så skriver förvaltningen:
”Utmaningen för barn- och utbildningsförvaltningen är att rekrytera behörig personal till våra verksamheter. Som ett stöd i att vara en attraktiv arbetsgivare har PFU godkänt återköp av vissa lärare vars tjänster har varit omöjliga att återbesätta samt extra lönemedel i samband med löneöversyn 2017.”
Och det låter ju bra att PFU inser att lönerna måste bli konkurrenskraftiga för att Vänersborg ska kunna rekrytera personal i fortsättningen. Jag undrar bara hur S+C+MP har tänkt sig att en neddragning av de ekonomiska resurserna till BUN år 2019 ska bidra till att rekrytera nya legitimerade pedagoger – och behålla dem som redan finns…
Redovisningen innehåller även en del andra fakta, men de återger jag inte här. (Hela materialet, liksom handlingarna till sammanträdet i sin helhet, kan laddas ner här.)
Det blir som vanligt en verksamhetsuppföljning. Denna gång är temat ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”. Vad det handlar om mer konkret får ledamöterna reda på under mötet.
Det blir också en information om ”Budget 2019/Mål och resursplan 2019-2021”.
Hela det digra ”paketet” från kommunstyrelsen medföljer handlingarna. Det är ”Anvisningar: Budget 2019”, som kommunstyrelsen beslutade om den 28 februari. Eller rättare sagt, anvisningarna beslutades av S+C+MP – och innehåller Marie Dahlins (S) idé om att inrätta en ”social inkluderingspott”. (Se ”Budgetramar: Förslaget från S+C+MP”.)
För BUN:s del innebär kommunstyrelsens beslut att nämnden får 6,5 miljoner kr mindre 2019 än i år… (Om nu inte kommunfullmäktige fattar ett annat beslut i juni.)
I direktiven från kommunstyrelsen till nämnderna står det:
”Nämnderna ska fatta beslut om och presentera sina budgetförslag inom ram med beskrivning om åtgärder och konsekvenser för att nå dessa.”
Det här arbetet med att hitta besparingar, föreslå åtgärder och analysera konsekvenser kommer förvaltningen att få jobba med under våren. Det har S+C+MP ålagt BUN, trots att nämnden istället skulle behöva ytterligare ekonomiska resurser för att klara av alla utmaningar. Jag gissar på att BUN skulle behöva 30 milj kr mer nästa år… Och sedan ska förvaltningen och nämnden samtidigt försöka lösa dilemmat med läsår kontra budgetår… (Se ”Interpellation till Marie Dahlin”.)
I direktiven står det också:
”Nämnderna uppmanas därför att … visa stor återhållsamhet vad gäller att föra fram nya investeringsprojekt.”
Och det vet alla att det är omöjligt för BUN. BUN behöver fler förskolor och skolor för att klara av lokalbehoven för alla barn och elever… Och behovet av nya lokaler är akut. Nämnden hyr redan alltför många moduler och nu finns det inte ens plats kvar på skolorna för att hyra in fler…
Det ska bli intressant att se hur Mats Andersson (C), Joakim Sjöling (S), Christer Bogren (MP) och de andra i S+C+MP tänker försvara det ekonomiska rambeslut som har fattats av kommunstyrelsen…
Självklart blir det en budgetuppföljning också. Det blir det alltid på nämndens sammanträden.
Hittills går det bra för nämnden. ”Överskottet” ligger på 5,984 milj kr. Men då fattas en del poster och det är egentligen alltför tidigt på året för att dra några slutsatser för hur årets resultat kommer att bli.
Barn- och utbildningsnämnden ska anta en plan för intern kontroll 2018. Det är rutin och görs varje år. I år ska förvaltningen titta extra på bland annat ”hemsida/sociala media” och ”IT-kostnader leasing/användarkostnader”.
Förvaltningen vill att nämnden säger upp ett hyreskontrakt. Det är på Kumlienskolan ute vid Restad Gård. Barn- och elevtalen vid Kumlienskolan har nämligen sjunkit kraftigt och alla lokaler behövs inte längre. Och ”som tur är” så finns det två hyreskontrakt. Det betyder att BUN kan säga upp ett av dem – hyreskontraktet för våning 1 och 2. På det här sättet kan nämnden spara lite drygt en miljon kr i år utan att det påverkar några elever. Och så lär det bli gissar jag.
Det är ett ärende kvar att beskriva – en ny resursfördelningsmodell. Det är nog detta ärende som kan föranleda en mer omfattande diskussion. Men det återkommer jag till.
KS: Bifall M+V-motionen. Avslag ansökan VHC/VFK
Idag hade kommunstyrelsen (KS) sammanträde.
Kurt Karlsson (SD) var tillbaka i politiken efter en tids frånvaro. Det gav tydligen Anders Strand, som är sverigedemokraternas andre ordinarie representant i KS, självförtroendet tillbaka. Både Strand och Karlsson röstade! Och det var inte i vilken fråga som helst.
På Vänsterpartiets hemsida finns det redan ett referat publicerat av KS-sammanträdet (se ”Kommunstyrelsen idag – kort rapport”). Där kan man läsa att det blev en omröstning om Jonathan Axelssons (M) och min (V) motion ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. S+C+MP ville bara bifalla två av motionens att-satser och sedan avslå de två andra. (Se ”Svar på M+V-motionen!!”.) M+V ville bifalla samtliga att-satser, dvs hela motionen.
I omröstningen vann yrkandet från M+V med röstsiffrorna 8-7. Det betyder att kommunstyrelsen nu ska föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen från Axelsson och Kärvling i sin helhet. Och om inga partier ändrar sig fram till kommunfullmäktiges behandling av motionen så kommer de styrande i S+C+MP att återigen få se sig nedröstade av en samlad opposition. Och det är bra – det är en mycket bra motion.
För övrigt kan noteras att ärendet om VA-dragningen och tvångsanslutningen av ett antal fastigheter i Timmervik (se t ex ”VA: Solvarm och Timmervik”) bordlades. Bordläggningen föregicks, enligt uppgift från KS (denne bloggare är inte med i KS), av en hel del diskussioner och funderingar i frågan.
Bordläggningen innebär att ärendet ska upp i KS igen vid nästa sammanträde – och då ska VA-chefen finnas på plats. Om detta är den enda orsaken till bordläggningen vet jag inte, kanske kan det också bero på att ”de vanliga” medlemmarna i S+C+MP inte är med på Dahlins, Carlssons och Isetorps ”tvångsanslutningståg”?
Vänersborgs styre går i varje fall inte ”som på räls” – i år heller. Och S+C+MP som odlar en förhoppning om att få styra Vänersborg i ytterligare en mandatperiod…
Kommunstyrelsen var dock enhällig i en fråga, en fråga som inte ska vidare till kommunfullmäktige. Och det var om Vänersborgs FK och Vänersborgs HC skulle få de pengar som de ansökte om till sina turneringar/cuper. (Se t ex ”Kommunala bidrag och VFK/VHC”.) Det blev avslag på ansökan, VFK och VHC får inga pengar.
På Vänsterpartiets förslag lades dock följande till i beslutet:
- ”Vänersborgs kommun kommer senare i år fatta beslut om ett tydligt regelverk för ansökan om och beviljande av bidrag för evenemang.”
- ”Båda föreningar har då möjlighet att på nytt lämna sina ansökningar.
- ”Av ansökan måste framgå hur ett eventuellt bidrag är förutsättning för och del av kalkylen för nämnda ungdomsarrangemang.”
Nu ser det emellertid, efter beslutet om M+V-motionen, ut som om alla föreningar och organisationer i Vänersborg, inom en inte alltför avlägsen framtid, ska få reda på vad som gäller i fortsättningen angående kommunens stöd och bidrag till olika verksamheter… Och vem vet, då kanske ansökan från VFK och VHC kommer att behandlas annorlunda.
Interpellation till Marie Dahlin
Kommunfullmäktiges nästa sammanträde är inte förrän den 28 mars. Det är ett tag kvar. Men det är det här med den sociala inkluderingspotten… Den ger mig ingen ro.
Läsare av denna blogg erinrar sig säkert att styret i Vänersborg, S+C+MP, den 28 februari i kommunstyrelsen beslutade att införa en social inkluderingspott nästa år. Pengarna till denna pott ska komma från kommunens nämnder och styrelser. De ska alltså få mindre pengar. Barn- och Utbildningsnämnden ska t ex få 6,5 milj kr mindre år 2019… (Se ”S+C+MP: BUN och socialnämnden ska skära ner”.)
Det innebär att alla förvaltningar nu måste leta besparingar i verksamheten. Och det är illa nog. Men det finns en aspekt av nedskärningarna för barn- och utbildningsnämnden som jag inte är säker på att Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) har tänkt på. Och denna ”lilla aspekt” kan slå väldigt hårt på grundskolans verksamhet.
Det handlar om att skolan arbetar med läsår…
Och därför tänkte jag ställa en fråga, en interpellation, till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Jag lämnade in frågan/interpellationen i torsdags. Det betyder att Dahlin kommer att svara på den på nästa fullmäktigesammanträde. Om jag hade lämnat in frågan typ strax innan den 28 mars, så hade jag inte fått något svar förrän i april.
Här följer min interpellation:
Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin:
Konsekvenser av den sociala inkluderingspotten
Kommunstyrelsens, dvs S+C+MP, beslut om budgetramarna den 28 februari innebär att en ”social inkluderingspott” ska skapas nästa år. Pengar till den ska avsättas genom att nämnderna får mindre pengar år 2019 än vad de fick i år. Det betyder att de styrande partierna vill minska budgetramen för barn- och utbildningsnämnden nästa år med totalt 6,485 miljoner kr.
Barn- och utbildningsförvaltningen måste nu börja planera för besparingar och nedskärningar. Det innebär att förvaltningen måste sätta sig ner och se vad som ska skäras ner i verksamheten och vilka konsekvenser det får.
För barn- och utbildningsnämndens del blir problemen stora och då tänker jag inte bara på hur nämnden ska möta växande behov med mindre pengar.
Skolan arbetar med läsår, och inte med budgetår. En nedskärning av de ekonomiska resurserna på vårterminen 2019 är därför knappast möjlig. Det går nämligen inte att ändra en organisation, dvs klassammansättning, scheman, tjänstefördelning etc, mitt under ett läsår.
Barn- och utbildningsnämnden har att välja mellan två alternativ.
Det första alternativet är att nämnden måste möta vårens nedskärningar (2019) med förändringar och nedskärningar redan under höstterminen 2018. Organisationen på hösten måste ju anpassas till vårterminens ekonomiska resurser. Det är ju samma läsår.
Det andra alternativet är att ta hela besparingen följande läsår, 2019-2020. Det betyder att hela budgetårets neddragning görs på höstterminen 2019. Det blir då en besparing på 13 miljoner kr. Detta alternativ är tämligen omöjligt att genomföra utan att det får oöverstigliga konsekvenser för barn och ungdomar, föräldrar och pedagoger.
Kommunstyrelsens rambeslut innebär att rektorers, förskolechefers och förvaltningens förutsättningar redan nu förändras. Redan under våren måste frågor ställas som måste besvaras innan sommarledigheterna: hur ska 6,5 miljoner sparas? vad ska skäras ner? ska klasserna göras större? ska pedagoger friställas? Och hur löser vi problematiken kring läsår kontra budgetår? osv.
Fråga:
Hur tänker ni, som föreslog denna finansiering av den sociala inkluderingspotten, att förskolan och grundskolan ska möta besparingskraven med avseende på problematiken kring läsår kontra budgetår?
Fler tankar om kommunala bidrag. Och VFK och VHC.
När man talar om trollen… I dagens GP hittar vi två artiklar om bidrag till föreningar.
GP berättar att revisionen i Göteborg gjorde stickprovskontroller på kommunens hantering av bidrag till ideella föreningar förra året och upptäckte då att fel hade gjorts i tre av fyra fall. Nu har en extern konsultrapport dessutom visat att kommunen inte heller behandlar alla bidragsansökningar på lika villkor.
Det känns som om det skulle kunna handla om Vänersborg… Och då har ändå Göteborg regler. I Vänersborg saknas i många fall regler och riktlinjer överhuvudtaget. (Se gårdagens blogg ”Svar på M+V-motionen!!”.)
GP skriver:
”För att kunna behandla alla sökanden lika torde det vara en förutsättning att reglerna är klara och tydliga vilket underlättar beslutsfattandet och att likabehandling uppnås.”
Precis det här är syftet med motionen ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” från Jonathan Axelsson (M) och
undertecknad (V). Vi skriver bland annat i en av att-satserna:
”ta fram förslag på rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas, utifrån transparens och likabehandlingsprincip”
GP:s artiklar om Göteborgs sätt att sköta olika bidrag visar hur viktigt det är med tydliga regler. Det är lika viktigt i Vänersborg…
Signaturen Rune hade en mycket läsvärd kommentar till bloggen igår. (Se här.)
Rune skrev:
”Hur svårt kan det vara att bringa lite ordning i den Vänersborska djungeln av bidrag, sponsring, marknadsföring och kommunala resurser efter behov och önskemål enligt likabehandling, transparens och politisk enighet.”
Och visst har Rune rätt. Det handlar inte om att göra politiska poäng i frågan, det handlar om att alla vänersborgare ska veta vad som gäller.
Rune vidgar dessutom problematiken till att gälla fler områden, där kommunen ”bistår” med pengar:
- ”Kommunen ger stora årliga pengasummor till Forum Vänersborgs Stad som i sin tur delar ut till evenemang, arrangemang och stöder det lokala näringslivet i Vänersborg. Ingen transparens, likabehandling eller någon återkoppling till KS eller KF.”
- ”Kommunen ger stora årliga pengasummor till Visit som i sin tur delar ut eller använder pengarna efter eget tycke såsom bidrag, stöd, sponsring, mm. Ingen styrning eller likabehandling.”
- ”Kommunen ger stora årliga pengasummor till företagen på Hunneberg (Kungajaktmuseet, Bergagården, Naturskola, mm) som i sin tur delar ut bidrag, stöd, sponsring, mm, eller använder pengarna enligt eget tycke. Ingen styrning, likabehandling eller återkoppling till KS eller KF.”
Det är svårt att inte hålla med Rune i hans funderingar. Och Rune som tycks vara mycket insatt i kommunens göromål skrev vidare:
- ”Räknas det som stöd eller sponsring att kommunen årligen ger Vattenpalatset ca 8 miljoner till något som kallas förlusttäckningsbidrag för att Vattenpalatset AB inte ska gå i konkurs.”
- ”Är kraftigt rabatterade hyror av Arenan för att locka hyresgäster som bomässor, utställningar, julmarknader ett kommunalt bidrag, sponsring eller gynnande av enskild?
- ”Är 125.000 kr per år av skattepengar till IFK Vänersborg ett bidrag eller marknadsföring?”
- ”Varför skriver kommunen marknadsföringsavtal bara med vissa föreningar men inte andra?”
- ”Är föreningar med syfte till friskvård och aktivitet för våra äldre att klassas som kommunal verksamhet eller är det ”bara” en ideell förening vilken som helst?”
- ”Är fristående fritids- och ungdomsgårdar att likställas med en vanlig ideell förening eller är det kanske kommunal kärnverksamhet att fritidsgårdar finns i kommunens ytterområden?”
- ”Är Aqua Blå ett kommunalt viktigt evenemang som måste fortleva med större och större årliga ekonomiska medel från skattekistan samt mer ökade kommunala personella resurser?”
Alla dessa punkter från Rune, han hade ännu fler, innebär inte att jag anser kommunen gör fel som bidrar med stöd till t ex Aqua Blå, fritidsgårdar, Forum Vänersborg eller Visit. Men det visar hur viktig och komplex frågan är och hur viktigt det är med tydliga och transparenta regler på alla områden som har med kommunala bidrag i alla dessa former att göra. Runes ”uppräkning” bör definitivt finnas med i tankarna om (när?) kommunen utarbetar sina regler och riktlinjer.
Det finns kommuner som har tydliga och transparenta regler kring sina bidrag. Rune skickar med två länkar till Eskilstuna kommun:
Det är väl något sådant här man önskar att det fanns i Vänersborg…
På onsdag ska alltså motionen upp i kommunstyrelsen. Men inte bara det, kommunstyrelsen ska också behandla en konkret ansökan. Det är en gemensam ansökan från Vänersborgs FK (VFK) och Vänersborgs HC (VHC). De båda klubbarna ansöker nämligen om ekonomiska bidrag till arrangemang under 2018. VFK och VHC arrangerar ju, som de flesta vet, turneringar/cuper under 13 veckor. De båda klubbarna ville få vardera 100.000 kronor samt att få använda Vänersvallen och ishallen hyresfritt under arrangemangen. (Se ”Kommunala bidrag och VFK/VHC”.)
Ärendet visar mycket påtagligt att kommunen borde ha tydliga och transparenta regler för bidrag och marknadsföring, där alla föreningar och organisationer behandlas på ett likvärdigt sätt.
Men nu finns som sagt inte det…
Hur gör kommunstyrelsen då? Ja, hur det slutliga beslutet kommer att bli vet jag inte, men förslaget från de styrande i S+C+MP är att avslå ansökan. Men eftersom det inte finns något regelverk, så kan man ju inte hänvisa till något sådant. Istället blir motiveringen till avslaget följande:
”Det är emellertid fråga om ett tämligen stort belopp och kommunens ekonomiska handlingsutrymme för att stödja arrangemang av aktuellt slag är för närvarande begränsat.”
Och den motivering känns väl inte riktigt tillfredsställande… Inte i ett läge där t ex IFK Vänersborg får kommunala bidrag. Och Forum Vänersborg… Och Visit… Och där kommunens överskott förra året låg på 76 milj kr…
Tänk, kommunen kanske skulle ha en avsatt en budget för marknadsföring, sponsring och evenemang… (Se ”Svar på M+V-motionen!!”.)
Gunnar Lidell (M) avstod från att rösta när VFK/VHC-ärendet var uppe i kommunstyrelsens arbetsutskott. Han hänvisade bland annat till Axelssons
och min motion.
Vad som händer i kommunstyrelsen på onsdag vågar jag inte sia om.
Svar på M+V-motionen!!
Med kommunstyrelsens handlingar i torsdags så har det då äntligen kommit – kommunstyrelseförvaltningens utredning av och svar på Jonathan Axelssons (M) och min (V) motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Du kan läsa hela motionen här.)
Ärendet var uppe i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) i måndags (den gångna veckan). Där ansåg de styrande partiernas ledamöter, Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP), att utredningens slutsatser var bra, medan Gunnar Lidell (M) yrkade att motionen skulle bifallas i sin helhet.
Kommunstyrelseförvaltningens svar är både positivt och negativt. Men innan den utredande tjänstemannen på kommunstyrelseförvaltningen ger sitt svar och gör sin bedömning av motionen redogörs för en hel del rättsliga utgångspunkter. Och det med motiveringen att:
”Vad som anförs i föreliggande motion anknyter till centrala delar av kommunalrätten”
Och så redogör tjänstemannen för den kommunala kompetensen och allmänintresset, liksom likabehandlingsprincipen och begreppen kommunmedlem och proportionalitet… Det citeras ur Befogenhetslagen och naturligtvis ur Kommunallagen med dess förarbeten. Det hänvisas till och med till regeringsformen, en av grundlagarna. Dessutom återges också en hel del rättsfall om bland annat kommunal sponsring. Det är nästan så att man känner att motionen åtminstone tangerar några viktiga kommunala angelägenheter…
I motionen yrkade Axelsson och Kärvling på att kommunfullmäktige skulle uppdra åt kommunstyrelsen att i samverkan med kultur- och fritidsnämnden (jag numrerar att-satserna för att det senare ska gå att följa med lättare, i originalet är det fyra punkter):
- ”ta fram ett förslag på vilka typer av bidrag gällande evenemang, jubileer, marknadsföring och sponsring som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen,”
- ”ta fram förslag på rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas, utifrån transparens och likabehandlingsprincip,”
- ”ta fram förslag på årlig budget till respektive bidrag.”
- ”utarbeta en tydlig policy för hur kommunen ska hantera föreningar som vill marknadsföra event eller verksamhet på kommunens hemsida och via sociala medier.”
Efter att kommunstyrelseförvaltningen utrett motionen och gjort sin bedömning, så kommer den fram till att kommunfullmäktige borde bifalla:
”motionen såvitt avser punkterna 2 och 4 och uppdrar åt kommunstyrelsen att ta fram förslag till
1. riktlinjer för sponsring och för bidrag som gäller marknadsföring och evenemang samt
2. medieneutrala riktlinjer för marknadsföring”
Kommunstyrelseförvaltningen, liksom majoriteten i KSAU, anser att motionens att-satser 1 och 3 ska avslås.
De att-satser som finns i utredningens förslag har som synes ändrats en del. De har inte samma lydelse som i motionen trots att motionens två att-satser har bifallits.
Dessutom blir jag något konfunderad på svarets att-sats 1. Jag tycker att det på många sätt har mer beröringspunkter med Axelssons och min punkt 1 – den punkt som det föreslås avslag på, än på vår punkt 2 som ska bifallas…
I utredningen motiveras det föreslagna bifallet till motionens punkt 2 så här:
”Ärenden som gäller bidrag till marknadsföring och evenemang samt frågor om sponsring förekommer framför allt hos styrelsen och kultur- och fritidsnämnden, men kan likväl förekomma hos andra nämnder. Således föreligger behov av ett kommunövergripande dokument med handläggningsanvisningar och bedömningsgrunder för den aktuella typen av ärenden och frågor.”
Och det som skrivs är väl ok, men jag kan fortfarande inte riktigt se hur motionens att-sats 2 återspeglas i utredningens bifallna omformulering… När utredningen i själva texten skriver ”handläggningsanvisningar och bedömningsgrunder” så återspeglar det till stor del motionens punkt 2, men det försvinner i utredningens egen formulering av ”att-sats 1”:
”riktlinjer för sponsring och för bidrag som gäller marknadsföring och evenemang”
Jag kanske är för petig som inte tycker att begreppet ”riktlinjer” riktigt innefattar begreppen ”handläggningsanvisningar och bedömningsgrunder”…
Utredaren i kommunstyrelseförvaltningen vill alltså, precis som S+C+MP i KSAU, tillstyrka att-sats nummer 2, men avslå motionens att-sats 1.
Motionens första att-sats lydde så här:
”ta fram ett förslag på vilka typer av bidrag gällande evenemang, jubileer, marknadsföring och sponsring som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen,”
Utredaren skriver en ganska lång motivering, som jag trodde hade med denna punkt att göra:
”De lagbestämmelser som aktualiseras är generellt hållna. Vid bedömning av det enskilda fallet är det därför inte alltid tillräckligt att enbart utgå från lagens ordalydelse. Vägledning får i sådana fall främst sökas i den rika floran av rättsfall; en grannlaga uppgift förenat med ett inte sällan tidskrävande arbete. Mot angiven bakgrund är det sålunda motiverat med kommunala riktlinjer som innehåller tydliga bedömningskriterier och övriga anvisningar. Detta underlättar och effektiviserar handläggningen, borgar för rättssäkra beslut och – inte minst – bidrar till att stärka allmänhetens förtroende för 
kommunen.”
Men denna motivering låter ju som ett bifall till motionen att-sats 1 och inte ett avslag. Men det kanske fortfarande är så att motiveringen handlar om motionens att-sats 2 och inte 1 – fast jag inte förstår det…
I varje fall så är följande motivering för ett avslag av motionens första att-sats otvetydig:
”Till det nyss sagda ska göras tillägget att det tillkommer respektive nämnd att på egen hand avgöra, med de undantag som följer av 6 kap. 38 § KL, om beslutanderätten i en viss ärendetyp ska delegeras. Således är frågan om behörig beslutsinstans – nämnden i dess helhet eller delegat – något som helt ska lämnas utanför nämnda riktlinjer.”
Jag ser ändå inte detta är ett argument för avslag. Nämnderna ifråga, det handlar framför allt om kultur- och fritidsnämnden samt kommunstyrelsen, kan väl ta fram de listor med förslag om olika typer av bidrag som finns – som motionen efterlyser… Det finns väl inga hinder för att göra det?
Utredningen föreslår att motionens att-sats 4 ska bifallas. Dock är även denna punkt 4 omformulerad. Men här kan jag väl tycka att ”medieneutrala riktlinjer för marknadsföring” ändå motsvarar motionens yrkande på ett hyggligt sätt.
Utredningen skriver om varför den anser att att-satsen ska bifallas:
”Att sådana riktlinjer finns får anses angeläget. … medieneutrala riktlinjer – tillämpliga såväl på internetbaserad media som på traditionella medier (t.ex. tidningar, affischer, skyltar etc.).”
Kommunstyrelseförvaltningens utredare, liksom S+C+MP i KSAU, tycker att punkt 3 i motionen ska avslås:
”ta fram förslag på årlig budget till respektive bidrag.”
Det är ju inte ett speciellt konstigt krav att det ska finnas en budget. Kommunen har budgetar för de flesta verksamheter. Det är ett sätt ha kontroll på vart pengarna går.
Kommunstyrelseförvaltningen skriver angående yrkandet:
”Med hänsyn till variationen över tid, och även med beaktande av den skiftande karaktären hos bidragsföremålen, är en förteckning sådan den som motionärerna efterfrågar därför svår att sammanställa.”
Ett lite underligt och krångligt resonemang. Jämfört med att beräkna nästa års budget i barn- och utbildningsnämnden eller socialnämnden torde en sådan förteckning vara tämligen lätt att sammanställa.
Kommunstyrelseförvaltningen fortsätter:
”Vidare fordrar en förteckning över bidrags- eller stödberättigade aktiviteter kontinuerlig revidering för att inte bli inaktuell. Dessutom bör göras den anmärkningen att en dylik förteckning skulle kunna få en exkluderande effekt; hur ska en i och för sig bidragsgill aktivitet bedömas om den inte kan hänföras till aktuell förteckning?”
Det känns som om en höna görs av en fjäder… Jag kan helt enkelt inte se problemet.
Axelsson och jag trycker i vår motion ganska hårt på att alla bidrag som finns i kommunen ska vara kända av alla och att reglerna för att erhålla dem ska vara tydliga och transparenta. De ska bland annat finnas samlade på kommunens hemsida. Vänersborgarna ska också uppleva att likabehandling råder och att besluten följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Alla ska kunna läsa vem som ansöker om bidrag och vilka som får, och hur mycket, samt motiveringen.
De här aspekterna behandlas inte alls i utredningen och motionssvaret.
När jag har läst igenom utredningen och svaret från kommunstyrelseförvaltningen så kan jag nog inte säga annat än att jag vidhåller min uppfattning om motionen. Motionen är bra och den är värd ett bättre öde än det kommunstyrelseförvaltningen vill ge den – och S+C+MP.
Motionen ska behandlas av kommunstyrelsen på onsdag för att sedan beslutas slutgiltigt i kommunfullmäktige i slutet av mars.
VA: Solvarm och Timmervik
Så kom då kommunstyrelsens handlingar i torsdags. Och med dem handlingar till två ärenden som tilldrar sig särskilt intresse, i varje fall mitt särskilda intresse. Det är dels handlingar till Jonathan Axelsssons (M) och min (V) gemensamma motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” och dels tills den återremitterade frågan om en utvidgning av verksamhetsområdet i norra Timmervik. Det kan för övrigt noteras att båda ärendena sedan ska till kommunfullmäktige för slutligt avgörande.
Kommunen tänker ansluta alla fastigheter i Timmervik till det kommunala VA-nätet. Jag har skrivit utförligt om ärendet vid flera tillfällen, senast i samband med att det skulle behandlas i samhällsbyggnadsnämnden. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.) Det kan väl sägas att både Vänsterpartiet och medborgarpartiet avstod från att rösta i frågan och när kommunstyrelsens arbetsutskott hade uppe frågan senast så avstod Gunnar Lidell (M) från att rösta.
Det kan finnas olika skäl till att inte vilja ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det kan t ex finnas en egen VA-lösning som är bättre än kommunens. Det är också dyrt att ansluta sig. En generell beräkning för kostnaden för en småhusfastighet ligger med Vänersborgs VA-taxa på 194.934 kr. Till det kommer ytterligare kostnader som grävning, inkoppling av pump och i vissa fall kanske också sprängning på tomten. Det kan bli kostnader för den enskilde fastighetsägaren på några hundratusen kronor mer än vad en ny typgodkänd trekammarbrunn med infiltration kostar…
I norra Timmervik är det fyra eller fem fastighetsägare som inte ville ha kommunalt vatten och avlopp. Kommunen tänker emellertid inte göra några undantag. Alla fastigheter ska anslutas, även de fastighetsägare som inte vill. De ska tvingas in i det kommunala VA-nätet…
Tjänsteskrivelsen för ett juridiskt spetsfundigt resonemang. Jag tycker inte att kommunen tolkar Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) på ett riktigt sätt.
I 9 § i LAV står det:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas…”
Det är som jag ser det inte orimligt att tolka detta som att kommunen kan avgöra hur ett ”utvidgat” verksamhetsområde ska se ut, dvs att alla fastigheter inte behöver anslutas. (För ett mer utvecklat resonemang, se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.)
Tjänsteskrivelsen bortser också från två helt andra saker – hur drabbas de enskilda människorna av beslutet och vilken är den bästa lösningen för miljön?
Samhällsbyggnadsförvaltningen konstaterar att:
”det på elva av de 20 fastigheterna (i hela verksamhetsområdet; min anm) finns äldre avloppsanläggningar (1975–1990). … Således kan konstateras att det för huvuddelen av de berörda fastigheterna saknas fullgoda avloppslösningar.”
Det redovisas knapphändiga eller inga fakta på vilka lösningar som finns på de fastigheter som inte vill ansluta sig. Om någon t ex har en mulltoa, vilket åtminstone en fastighetsägare har, och därmed inte släpper ut något i avloppsledningarna, så släpps inte heller något ut i Vänern. Faktum är ju att en mulltoa är det bästa för miljön.
Det borde enligt min mening göras en bedömning av varje fastighets VA-lösning. Som Havs- och Vattenmyndigheten skriver (se här):
”En bedömning av vilken rening som är rimlig görs för varje anläggning.”
Sedan för tjänstemännen ett ganska anmärkningsvärt resonemang om dricksvattnet, trots att de inledningsvis konstaterar:
”Såvitt avser dricksvattenkvaliteten finns hos kommunen inga rapporterade anmärkningar.”
Sedan dras ändå, efter en del antaganden och hypotetiska resonemang, slutsatsen att fastigheterna måste anslutas… Det här har jag utvecklat tidigare och gör inte det en gång till. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.)
Ärendet Timmervik kommer nu alltså tillbaka till kommunstyrelsen, och sedan till kommunfullmäktige, efter att fullmäktige den 22 november förra året återremitterade frågan – på Vänsterpartiets förslag. Motiveringen till återremissen löd:
”Fullmäktiges underlag behöver kompletteras och relevant lagstiftning presenteras i sin helhet. Fullmäktige måste, innan beslut kan fattas, veta vilka alternativ som står till buds. Det är också viktigt att belysa om regelverket skiljer sig när ett verksamhetsområde initieras av enskilda fastighetsägare.”
Jag tycker sammanfattningsvis inte att ärendet har kompletterats med all relevant lagstiftning. I tjänsteunderlaget finns det inte heller något svar på vilka alternativ som står till buds. Det anser jag vara tämligen anmärkningsvärt… Varför har kommunen t ex inte tittat på bildande av en samfällighet? Däremot har skrivelsen från förvaltningen belyst om ”regelverket skiljer sig när ett verksamhetsområde initieras av enskilda fastighetsägare”. Det gör det inte.
Det saknas alltså enligt min mening fortfarande ett fullödigt underlag innan kommunstyrelsen, och sedan fullmäktige, kan fatta beslut om att tvångsansluta alla fastighetsägare till det kommunala VA-systemet. Och ärligt talat, kan inte fastighetsägare få slippa att tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet?
En fastighet som redan har drabbats av kommunens VA-tvång är familjen Solvarms naturhus i Sikhall, strax norr om Timmervik. Solvarm ska, enligt ett tidigare fullmäktigebeslut, anslutas till kommunens VA-nät.
Om det är någon fastighet ”som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang” som LAV pratar om, så är det Solvarms hus. Familjens VA-lösning är överlägsen kommunens. Det har jag beskrivit i ett flertal bloggar genom åren, senast för några veckor sedan. (Inte heller detta ska jag upprepa, se ”Solvarm och tvångsanslutning VA”.)
Solvarm ger sig emellertid inte, familjen vill inte anslutas. Till sitt stöd har familjen nu fått Villaägarnas Riksförbund bakom sig. Förbundet ska hjälpa Solvarm att driva frågan vidare.
Och frågan drivs nu vidare.
Tidigare i veckan kom det nämligen ett brev till kommunen från ”agnes advokatbyrå” med överskriften:
”Angående krav på undantag från anslutning till allmän avloppsanläggning för fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20”
Sikhall 1:20 är Solvarms fastighet…
I brevet meddelas att:
”Fastighetsägarna har … för avsikt att, om inte kommunen senast den 16 mars 2018 meddelar att Fastigheten undantas från krav på att ansluta till den allmänna avloppsanläggningen, väcka talan vid Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen.”
Och skälet är inte helt oväntat:
”Grunden för Fastighetsägarnas begäran är att den kretsloppsanpassade avloppsanläggning som finns på Fastigheten tillgodoser behovet av avloppsrening till skydd för människors hälsa eller miljön på ett bättre sätt än den kommunala
avloppsreningsanläggningen, och att det därför saknas behov av att ansluta Fastigheten till den allmänna avloppsanläggningen.”
Brevet visar vart kommunens rigida inställning kan leda – till domstol… Jag kan väl tycka att det är pinsamt för Vänersborgs kommun…
Det kan också tänkas att Solvarm även ska driva frågan om avgifterna, om fastigheten nu blir tvångsansluten. Det finns ju en intressant paragraf i lagen om allmänna vattentjänster, nämligen 24 §:
”Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Även denna aspekt måste kommunstyrelsen, och senare kommunfullmäktige, ta i beaktande i sina kommande beslut. Det gäller ju även i Timmervik. Skulle t ex de med mulltoaletter i Timmervik vara tvungna att betala med hänsyn till ”människors hälsa eller miljön”? Jag har svårt att tro det.
Min åsikt är att kommunen måste sätta ner foten och besinna sig. Kommunen måste ta hänsyn till de invånare som den är satt att tjäna och göra individuella och andra prövningar av vilka som ska anslutas till kommunens VA-nät eller inte. För det är klart att kommunen inte kan acceptera fastigheter med undermåliga VA-lösningar. Men samtidigt måste kommunen också komma ihåg att det finns andra lösningar som är både bättre och billigare än kommunens eget VA. Som t ex Solvarms…
Tänker S+C+MP styra i fyra år till?
I dagens TTELA (se ”Projekttvång löser inte utanförskapet”) hade ledarskribenten Max Eskilsson en artikel om den sociala inkluderingspott som de styrande partierna socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet vill införa i Vänersborg nästa år. Jag själv har bloggat om inkluderingspotten vid två tillfällen (”Budgetramar: Förslaget från S+C+MP” och ”S+C+MP: BUN och socialnämnden ska skära ner”). I bloggarna förklarar jag för övrigt mer noggrant vad S+C+MP menar med ”social inkluderingspott”.
Max Eskilsson kritiserar hela syftet med inkluderingspotten och avslutar sin ledare:
”Risken är att verkningslösa men kostsamma projekt tvingas fram samtidigt som nämndernas ordinarie områden blir lidande.”
Jag kan hålla med Eskilsson.
Förslaget från S+C+MP är alltför ”framhastat” och ogenomtänkt. Det kan väl också sägas att det inte har föregåtts av någon diskussion med de andra partierna, kanske inte ens inom de egna partierna. Så vad jag har fått till mig så diskuterade t ex miljöpartiet förslaget först efter det att Marie Dahlin hade lagt det. Och i S finns det de som aldrig hade hört talas om förslaget förrän de hade läst min blogg…
För att pengarna i inkluderingspotten ska kunna användas på ett bra sätt i framtiden så måste riktlinjerna och anvisningarna noggrant diskuteras och analyseras, liksom syftet med potten. Det finns t ex andra kommuner som har prövat något liknande, som Vänersborg kan lära sig av och dra slutsatser från.
Nu är risken stor att det kan bli som Eskilsson befarar:
”…den krassa realiteten är att det kan bli en tillfälligt snygg lösning som ett år ger bättre siffror.”
Jag tror inte att någon i Vänsterpartiet är motståndare till att kommunala pengar används till social inkludering, tvärtom. Men det är svåra frågor som måste genomlysas ordentligt, och vara förankrat, innan de sätts i verket. Så är det inte nu.
Vänsterpartiet är däremot mycket negativa till den finansiering av den sociala inkluderingspotten som S+C+MP har föreslagit. Vi ser inte att de nuvarande verksamheterna med de utmaningar som framför allt socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden står inför har möjlighet till besparingar och nedskärningar. Eller rättare sagt, det är helt fel väg att gå att tvinga de äldre och sjuka, barnen och ungdomarna att stå tillbaka och skära ner på sina behov för att finansiera inkluderingspotten. De båda nämnderna måste istället få ökade budgetanslag.
Visst finns det också en stor risk att det blir en konstig hantering som Eskilsson skriver när:
”Förvaltningarna ska … få mindre att röra sig med men i princip ha samma verksamhet och därtill få nya uppdrag i form av att utreda och handlägga inför en omständlig ansökningsprocess.”
I höst är det val.
Det finns röster som tycker att de nuvarande politiska konstellationerna i Vänersborg inte är de naturliga. I riksdagen framstår t ex inte alltför sällan Annie Lööf i centerpartiet som oppositionens verkliga talesperson. I Vänersborg är Bo Carlsson och centerpartiet de som är verkligt tajta med Marie Dahlin och socialdemokraterna. Regeringen stödjer sig ofta, i t ex de viktiga budgetfrågorna, på Vänsterpartiet – i Vänersborg är Vänsterpartiet ett av de ledande oppositionspartierna.
Förslaget om en social inkluderingspott kan inte och ska inte genomföras förrän efter valet. Och eftersom hela det styrande blocket, S+C+MP, står bakom förslaget så kan jag inte förstå annat än att den sociala inkluderingspotten blir ett vallöfte. Och det alltså från samtliga av de styrande partierna – socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet.
Och det betyder i sin tur att de tänker sig att fortsätta styra Vänersborg ytterligare en mandatperiod.
Och hur skulle det kunna bli på något annat sätt. Alla de andra partierna är emot inkluderingspotten (mot potten, inte inkludering). (Med reservation för vad sverigedemokraterna och medborgarpartiet tycker, de har inte sagt något än.) Jag tvivlar också starkt på att något av oppositionspartierna kommer att ändra uppfattning innan eller efter valet. Dessutom tror jag att frågan är alldeles för viktig att kompromissa med – om det nu skulle bli aktuellt med andra partikonstellationer i Vänersborg efter valet.
Det ser alltså ut som att S+C+MP tänker gå ut i en gemensam valkampanj i Vänersborg, samtidigt som de stänger dörren för andra framtida partikonstellationer. Och det är ju på sätt och vis bra att de styrande partierna bekänner färg. Även om det känns främmande att Marie Dahlin, Bo Carlsson och Marika Isetorp ska styra Vänersborg i fyra år till…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer