Arkiv
Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen
Igår tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Flera viktiga och intressanta ärenden avgjordes. Både på ett överraskande positivt och kanske mindre överraskande negativt sätt.
Läs också om miljö- och hälsoskyddsnämndens alldeles färska beslut om familjen Solvarm – längst ner i bloggen. (OBS! Tillagt 17.05.)
Blåbärsodlaren vid Hästefjorden
Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden tillhör nog de få som har blivit glad över ett beslut i byggnadsnämnden. Men han har ju å andra sidan blivit utsatt och jagad av byggnadsförvaltningen i snart 1,5 år. (Se t ex ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (5/4)”; här finns också länkar till andra bloggar om Jonas.)
Den minnesgode kommer kanske ihåg att byggnadsnämnden i januari beslutade att:
“avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”
Jonas var oskyldig. Någon anonym person hade anmält Jonas för att han hade brutit mot lagarna. Nämnden konstaterade alltså att Jonas inte hade gjort det. Men samtidigt som nämnden slog fast detta och fattade det kloka och givna beslutet i strid mot tjänstemännens vilja, så beslutade den också att Jonas ändå skulle betala en avgift på 18.000 kr
“för tillsyn i strandskyddsärendet.”
Det var ett helt absurt beslut och orsakade ett ramaskri bland vänersborgare, i varje fall bland de som läser bloggar. Och två motioner lämnades snabbt in till kommunfullmäktige med anledning av beslutet, dels av Gunnar Lidell (M) och dels av Kärvling/Gläntegård (V). Både motionerna ansåg det orimligt att en person som blir anonymt anmäld ska behöva betala en avgift, om det visar sig att personen är oskyldig.
Ordförande i byggnadsnämnden, liksom några andra ledamöter, lyfte ärendet på sammanträdet igår. Och det var inte på grund av att Jonas hade överklagat beslutet. Jonas var nämligen beredd att skrapa ihop pengarna – han vill helt enkelt inte ha något som helst att göra med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning i fortsättningen… Och vem kan klandra honom…?
Orsaken till att nämnden fattade beslut om tillsynsavgiften på 18.000 kr förra mötet var tydligen att förvaltningen hade menat att fullmäktige redan hade fattat beslut om att en avgift skulle tas ut. Det kunde liksom inte nämnden göra något åt. Men så var inte fallet insåg nämnden, det var fel, och ändrade därför sitt beslut igår. Och enligt uppgift var det ett helt enigt beslut.
Blåbärsodlaren Jonas vid Hästefjorden slipper alltså att betala 18.000 kr. Egentligen skulle nämnden enligt min uppfattning istället betala ett skadestånd till Jonas för det meningslösa extraarbete och allt “psykiskt lidande” den åsamkat honom…
Det positiva, som inte på något sätt ska förringas, är att nämnden faktiskt var modig nog att erkänna sitt misstag och rätta till det felaktiga beslutet. Man skulle väl också hoppas att även tjänstemännen i förvaltningen skulle dra några slutsatser, men… Sedan undrar jag lite hur kommunen ska göra mot alla kommuninvånare som redan har betalat tillsynsavgifter fast de har varit oskyldiga. Kommunen ska ju behandla alla lika. Men det kanske kommunen kommer att göra i fortsättningen…
Brännjärnet
Frågan om en ny detaljplan på kv Brännjärnet i Vargön nådde vägs ände igår.
Brännjärnet har stått i fokus i många, många år och ärendet har tagits upp i flera kommunala instanser vid flera tillfällen. Det har handlat om svartbygge, laglydnad, rivning, avgifter och inte minst om etik och moral i kommunala beslut. Det har varit många turer och hela ärendet har varit en både dyr och påfrestande historia för fastighetsägare David. (Se “Detaljplanedilemma 2: Brännjärnet” och “KS (1): Upplösningen!”.)
Igår satte byggnadsnämnden en definitiv punkt i ärendet. David slipper att riva någon byggnad och istället antogs en ny detaljplan för området. Precis som David ville. Det var, ”kors i taket”, ytterligare ett positivt beslut av byggnadsnämnden.
Beslutet innebär att David kan lägga den mångåriga striden bakom sig och istället ägna sig åt sin affärsverksamhet – eller kanske åt andra strider mot kommunen…
Vad jag förstår var emellertid inte nämndens beslut enhälligt. En moderat ledamot reserverade sig tydligen, men det kommer väl att framgå av protokollet. Moderaterna har, i Vargön liksom i Frändefors, en förmåga att motarbeta företagare…
Holmen
Det sattes även punkt för ärendet om Holmens gamla anrika kontorsbyggnad i Vargön. Ja, man kan väl säga att nämnden också satte punkt för byggnaden… (Jag har skrivit om kontorsbyggnadens öde i ett flertal bloggar, senast i “KS (27/1) Mål, Holmens kontor, Malöga mm” och “Kommunala fastigheter (1): Norra, aulan och Holmen”. I den senare bloggen finns det länkar till andra bloggar om Holmen.)
Byggnadsnämnden beslutade att ändra detaljplanen så att en rivning blir möjlig. Det är tråkigt men sant – snart rivs alltså en av Vargöns gamla stoltheter. Beslutet var inte enigt. Två ledamöter, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) röstade mot. De reserverade sig också skriftligt mot beslutet. Jag återger reservationen i sin helhet här. Den manar till eftertanke, oavsett vad man har för åsikt i frågan.
Reservation Holmen
“Reservation på ärende om planuppdrag ang. detaljplan 501
Vi anser inte att planen ska ändras i syfte att riva Holmens ruin förrän man utrett ev. möjligheter att sälja till någon som vill bevara utseendet i stora drag men ändå möjliggör användning t.ex: att man sätter in port i ena gaveln och den går att använda som verkstad eller liknande i värsta fall, om nu ingen vill använda den till kontor eller bostad. Det går att utreda alternativ användning utan att uppdraga att ändra detaljplanen. Förvaltningen säger att man inte vid ändring av DP kan ändra användningen till t.ex. bostäder eller annat, då krävs en ny plan istället för ändrad plan.
Vi anser även att för att säkra byggnaden på snabbaste och kostnadseffektivaste sätt så är en planprocess inte den bästa lösningen. Även under en planprocess måste byggnaden/fastigheten vårdas och säkras, denna kostnad kommer man inte runt. Vi anser att den bästa lösningen är att man säkrar den genom att stabilisera väggar och sätta på ett sadeltak med rött tegel, därefter säljer den i ett då ur kulturmiljöhänsyn godkänt skick, så att nästa ägare känner sig trygg i den biten. Alternativt att byggnaden säljs eller skänks i befintligt skick till någon som vill använda den, och i avtalet skrivs in i vilket skick den behöver återställas till, för att uppfylla kulturmiljöhänsynen.”
Reservationen undertecknades av Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) – ordinarie ledamöter i byggnadsnämnden Vänersborg.
Avslutning
Byggnadsnämnden hanterade ytterligare ett ärende igår, ett ärende som jag ska återkomma till. Nämndens beslut upprör mig nämligen mycket, men det krävs en del arbete och flera bloggar för att kunna återge hela historien.
Och så har vi miljö- och hälsoskydds behandling av familjen Solvarms cirkulära VA-anläggning… Det avgjordes/avgörs nu på eftermiddagen. Jag har inte fått några besked om hur det har gått, eller går.
Suck.
Extra 1: Om enskilda avloppsanläggningar
På förekommen anledning – jag har fått en del uppgifter kring kommunen behandling och förelägganden om enskilda avloppsanläggningar – vill jag citera ett avsnitt i Anders Solvarms mail (se “Kommunen vill stoppa Solvarm”) till ledamöterna i miljö- och hälsoskyddsnämnden (fetstilen är min):
“Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.
Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.”
En Sebastian Näslund ger på Facebook tips om hur du kan skriva för att utifrån domen i Växjö överklaga ett felaktig kommunalt beslut kring din avloppsanläggning. (Klicka här.)
Extra 2: Om Solvarm och naturhuset (Tillagt 17.05.)
Miljö- och hälsoskyddsnämnden tog nu på eftermiddagen ett beslut om att återlämna ärendet om Solvarm till förvaltningen – för förslag på beslut om tillstånd, eventuellt med tidsbegränsning, och förslag på tillståndsvillkor. Jag återkommer.
Kommunen vill stoppa Solvarm
Imorgon onsdag, direkt efter lunch, ska miljö- och hälsoskyddsnämnden sammanträda. Det kanske viktigaste ärendet för kommunens framtida rykte, och för ”kommunens varumärke”, är ärendet:
“ansökan om tillstånd för avloppsanläggningen System Two”
TTELA skrev igår om familjens Solvarms strid mot kommunen – se “Solvarm och kommunen i ny avloppsstrid”.
Vänersborgs kommun ger sig nämligen inte – den vill till varje pris få stopp på familjen Solvarms unika cirkulära avloppsanläggning i naturhuset i Sikhall.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har fått följande beslutsförslag på sitt bord:
“avslå ansökan om tillstånd för enskild avloppsanläggning bestående av avloppsanläggningen System Two på adressen Sikhall…”
Tjänstemännen i miljö- och hälsoskyddsförvaltningen vill att politikerna i nämnden säger stopp till System Two. System Two är en vidareutveckling av System One.
“Det uppgraderade system One kallas Ecocycle system Two. Ecocycle system Two omhändertar och renar, förutom avloppsvattnet, även allt slam vilket är den stora skillnaden mot System One.”
Så skriver familjen Solvarm i en lång, väl underbyggd, mycket genomarbetad och imponerande inlaga, som igår skickades till alla nämndens ledamöter. Solvarm vill ju självklart att miljö- och hälsoskyddsnämnden ska ge familjen ett permanent tillstånd för System Two och avloppsanläggningen i naturhuset.
Det finns väldigt mycket att säga, beskriva och kommentera kring ärendet, och det tänkte jag göra så småningom. Men i denna blogg tänkte jag helt enkelt återge det följebrev som Anders Solvarm skrev tillsammans med inlagan, och ytterligare tre bilagor, till nämndens ledamöter.
===
Hej igen alla politiker i Miljö och hälsoskyddsnämnden och våra kommunalråd i Vänersborg.
Viktigt angående handläggningen av vårt ärende
Vi arbetar efter miljöbalkens krav genom att omvandla avlopp till en resurs som kan användas till odling och därmed skapa kretslopp.
Vår anläggning svarar emot miljöbalkens krav på kretsloppsanpassning. Miljöbalken Kap 1, §1 p4: ”Mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktig god hushållning tryggas”. Kap 1, §1 p5: ”återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”. Kap 2 , §5 ”Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att 1. minska mängden avfall 2. minska mängden skadliga ämnen och material och produkter 3. minska de negativa effekterna av avfall 4. återvinna avfall.”
Vi har svårt att förstå varför tjänstemännen inte vill godkänna vår anläggning eftersom vi fullföljt kommunens egna kontrollprogram med toppresultat. Vårt system och alla mätvärden har analyserats av välrenommerade och mycket erfarna experter. Vi har 2019 vunnit i domstol mot tvångsanslutning till kommunalt VA då vi bevisade att vårt kretsloppssystem på alla parametrar är likvärdigt eller bättre än kommunens avloppssystem. Frågan om anslutning till det kommunala nätet är således slutgiltigt avfört från dagordningen genom mark- och miljödomstolens dom.
Det som nämnden nu ska bedöma är om vår anläggning klarar miljöbalkens krav på rening av avloppsvattnet. Enligt miljöbalken Kap 9, §7 : ”Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål ska lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras”.
Med olägenheter menas, Kap 9 §3: ”Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig”.
Vår anläggning skapar inga olägenheter. Ingen har någonsin visat på någon olägenhet. Att ha synpunkter på hur vår anläggning är utformad har ingen grund i miljöbalken.
Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.
Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.
Vår anläggning lever upp till högre krav än kommunen har på sina egna reningsverk. Reningsverken behöver inte provta vilken mängd mikroorganismer de släpper ut. Reningsverkens system tillåts brädda helt orenat avloppsvatten ut i miljö och vattendrag kontinuerligt varje år. Nämndens bedömningskrav bör inte vara högre för enskilda system än reningsverk.
Vår förhoppning är att nämnden inför beslut den 3:e mars läst vårt svar (med bilagor – se nedan) där tjänstemännens påståenden bemöts och motbevisas. Vi söker förnyat tillstånd för vår anläggning så att vi kan fortsätta ha vårt kretslopps-system för en hållbar framtid. Vi är en liten kugge i ett globalt arbete för att omvandla avfall till resurs. Genom alla kontakter, studiebesök och media har vi också satt kommunen på miljö-kartan.
Tjänstemännens skrivelse saknar uppgifter om på vilket specifikt sätt de paragrafer i miljöbalken som man hänvisar till påverkar ärendet. Därför bör nämnden även formellt underkänna tjänstemännens förslag.
Vi visar i vårt svar på tjänstemännens skrivelse att vi med stor marginal uppfyller miljöbalkens krav på rening av avloppsvatten, alla myndigheters övriga krav och även kommunens egna kontrollprograms ”högre än höga” krav.
Vi ber att nämnden beviljar tillstånd för Ecocycle system Two.
Mvh
Anders Solvarm
KS 4: Motioner och Bergagården
Det här är den fjärde och sista bloggen om onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. (Se “KS 1: Budgetramarna fastställda”, “KS 2: Vem ska ha skolmiljardens pengar?” och “KS 3: Slussar, droger, bostäder, arenan mm”.)
Några motioner behandlades också av kommunstyrelsen. De ska dock vidare till kommunfullmäktige för beslut.
Kommunstyrelsen föreslår fullmäktige att i stort sett helt bifalla en motion från Lutz Rininsland (V) och Stefan Kärvling (V) om systematiskt uppföljning av beslut. (Jag återkommer till motionen vid ett senare tillfälle.) Däremot föreslås avslag på en sverigedemokratisk motion om krav på “läkarintyg för måltidsavvikelser”. Det har flutit en del vatten under broarna sedan september förra året, men då skrev jag faktiskt en blogg om den sverigedemokratiska motionen, se ”BUN (14/9): Läkarintyg för specialkost?”.
KS anser vidare att motionen “Vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen?” från Lutz Rininsland (V) ska anses besvarad – med hänvisning till:
“ordförandens ansvar för att leda kommunstyrelsens arbete.”
Vi får se vad Rininsland säger om det när fullmäktige ska fatta beslut i frågan. Det går att få en föraning i Rininsland blogg “Det ankommer på Benny Augustsson att bestämma”.
Det blev en del diskussion kring Tor Wendels (M) motion “Översyn av dagens Internhyra”. Wendels motion hade följande yrkanden:
- “att Kommunfullmäktige konstaterar att trots beslutad budget ger dagens underhållsskuld i nuläget inte Samhällsbyggnadsnämnden förutsättningar för ”en god ekonomisk hushållning” av kommunens ägda fastigheter.”
- “att en åtgärdsplan för att snarast åtgärda underhållsskulden tas fram snarast, samt”
- “att grundorsaken till att underhållsskulden existerar och inte åtgärdats tidigare trots kännedom utreds, i syfte att ge förslag på åtgärder i avsikt att situationen inte ska uppstå igen.”
Det var en bra motion tyckte jag. Kommunens nye kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Mats Andersson (C), tyckte emellertid att den var ett:
“skott i foten.”
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) använde också bildspråk och förklarade att motionen slog in öppna dörrar. Det här var redan samhällsbyggnadsnämndens uppgift, menade Augustsson.
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) yrkade bifall till motionen med orden, på ett ungefär:
“samhällsbyggnadsnämnden har ansvaret, men har inte möjlighet att efterleva det. Pengarna går till akut underhåll, men inte till nödvändigt löpande och förebyggande underhåll. Extremt lite pengar till underhåll. Vi måste komma ikapp och jobba bort underhållsberget.”
Det blev votering. “Storoppositionen”, inklusive Vänsterpartiet alltså, röstade för motionen som då fick 9 röster mot Augustssons förslag till avslag som bara fick 6.
Kommunstyrelsen beslutade vidare att föreslå kommunfullmäktige att godkänna att samhällsbyggnadsnämnden upprättar ett livsmedelsförråd med ett värde på 1,3 milj kr för 2021, för att säkra upp tillgången på livsmedel i händelse av en krissituation. Det gäller att lära sig av erfarenheterna…
Till sist.
Kommunstyrelsen beslutade att tillföra Stiftelsen Bergagården ett finansiellt tillskott på 270.000 kronor för år 2021 för att täcka ökade kostnader. Det var dock under förutsättning att Trollhättans Stad och Grästorps kommun också fattade beslut om att tillföra pengar.
Jag ställde några frågor i detta ärende. Det var nämligen inte helt solklart vad som gällde. Och det blev det inte utifrån svaren heller…
I underlaget stod det att pengarna var till för att täcka ökade kostnader för:
“personal samt ökade kostnader i samband med nytt hyresavtal.”
Men i begäran om pengar så skrev ordförande för Stiftelsen Bergagården att det bara handlade om ökad hyra utifrån det nya hyresavtalet. Jag undrade därför vad som gällde, ökad hyra och mer personal – eller bara ökad hyra? Det hörde till saken att stiftelsen redan hade ute annonser om att anställa fler…
Ordförande Augustsson (S) menade att pengarna gick till både och – till både hyra och ny personal. Och han medgav att han inte kände till det nya hyresavtalet.
Bo Carlsson (C) som är ordförande i Fastighets AB Vänersborg (FABV), som har köpt Bergagården, tyckte att bolaget måste få täckning för sina kostnader. En synpunkt vilken nog får betraktas som en “liten chansning” av Carlsson.
När jag påpekade att Stiftelsen Bergagårdens gamla och billigare hyresavtal gällde till halvårsskiftet nästa år (2022) – och att Fastighets AB faktiskt övertog detta avtal vid förvärvet av Bergagården – blev det tyst. Oroväckande tyst… Inget svar.
Jag hade inget yrkande, jag tror nämligen att det sker mycket positivt på bergen just nu. Och denna utvecklingen vill jag inte sätta några käppar i hjulen för. Stiftelsen Bergagården fick sitt finansiella tillskott på 270.000 kronor…
Efter sammanträdet har jag fått reda på av Fastighets AB:s VD att i det nya avtalet så har gränsdragningslistan mellan fastighetsägare och nyttjaren ändrats. I det tidigare avtalet så var t ex allt underhåll på fastigheten nyttjarens, dvs Stiftelsens, ansvar. I det nya hyresavtalet är:
“underhållsarbeten på fastigheten FABV:s ansvar.”
Det förklarar naturligtvis en hel del.
Kommundirektör Lena Tegenfeldt mailade:
“Grästorps kommun är ägare till vårt gemensamma projekt däruppe (inte att beblanda med basverksamheten) och den annons som nu är ute om personal, är personal INOM det projektet, dvs projektmedel som kvarstår och enbart en visstidsanställning. … Den personal som är upptagen i angiven budget är alltså inte densamma som nuvarande annons.”
Med andra ord så var jag med och fattade ett bra beslut. Tror jag…
Och det var februaris sammanträde med kommunstyrelsen…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer