Arkiv
Interpellationssvar från Marie Dahlin (S)
När jag som bäst förberedde några anföranden inför onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige så damp det ner ett skriftligt svar på min interpellation till Marie Dahlin (S).
Det går att läsa min interpellation genom att klicka här – ”Konsekvenser av den sociala inkluderingspotten”. I interpellationen ställde jag, efter en liten beskrivning av bakgrunden, följande fråga till Dahlin:
”Hur tänker ni, som föreslog denna finansiering av den sociala inkluderingspotten, att förskolan och grundskolan ska möta besparingskraven med avseende på problematiken kring läsår kontra budgetår?”
Jag publicerar Marie Dahlins svar utan några som helst kommentarer, dom sparar jag till interpellationsdebatten. Men vem vet, det kanske finns några andra som vill ”svara” nu, till mig personligen eller som kommentar. Det kanske till och med är några av fullmäktiges ledamöter som vill delta i onsdagens debatt… I en interpellationsdebatt får nämligen vem som helst av fullmäktiges ledamöter delta. Nu får de tid och möjlighet att förbereda sig…
==========
Svar på interpellation från Stefan Kärvling
När det gäller barn- och utbildningsnämnden så är jag väl medveten om att de jobbar med läsår, det borde hela kommunfullmäktige vara.
Det är för barn- och utbildningsnämndens skull vi tar våra budgetbeslut i juni och inte under hösten som en del andra kommuner gör.
När beslutet kommer i juni har nämnden ev justeringar att göra under resten av halvåret 2018 för att komma i fas 1 januari 2019.
Det fungerar ju när nämnden FÅR pengar med läsår i verksamheten.
Att jag ska kunna svara på frågan hur BUN ska kunna göra sin besparing, det är ju en konstig retorik. Det är ju vi som ställt frågan till BUN. En besparing behöver ju inte alltid innebära minskad personal – det finns ju andra sätt. Jag utgår ifrån att barn och utbildningsnämnden alltid går igenom verksamhet för verksamhet för att göra rätt bedömning av besparingsåtgärd.
Eftersom Stefan inte frågar något om själva social inkluderingspott så behöver jag inte utveckla det.
Men det allmänna budgetläget, för att föregripa budgetdebatten kan jag ju kommentera.
Vi vet redan nu att statsbidragen till Vänersborg kommer att minska fram till 2021, vi har i två prognoser i rad tappat skatteintäkter på de budgeterade medel vi räknat med i kommunen och tappat ca 10 miljoner.
Barn- och utbildningsnämnden ska precis som du säger spara 6 miljoner 485 tusen av totalt 736 miljoner 796 tusen, d v s 0.8 %, i vårt förslag.
Så läget för att dela ut pengar till alla våra nämnder som har behov, vilket alla har, finns inte riktigt. Då har jag ännu inte nämnt våra investeringar som behöver göras och driften för dessa.
Jo, det klart vi kan låna till driften men det är verkligen inte god ekonomisk hushållning.
Som du säkert vet Stefan har vi haft en del goda år och kunnat dela ut pengar, mycket pengar till nämnderna men nu inför 2019 är vi i ett annat läge.
Jag vet att ni i Vänsterpartiet har jämfört boksluten under flera år tillbaka och sett att vi ”alltid gjort bättre resultat mot budget” men det är ju inte nämndernas förtjänst direkt.
Det är en slump av engångsbelopp av olika slag som har räddat resultaten i bokslut. Men att vara så oansvarig att våga ”räkna med det” kommer inte jag att göra i alla fall.
Sedan vet både du och jag att det är valår, och vad som ev, i form av statsbidrag, kan komma till den kommunala sektorn vet jag inte.
Men eftersom det är ett frågetecken så kan jag inte budgetera med pengar som inte finns.
Som du vet så har vi delat ut pengar vid halvårsbokslutet, och det finns inget som säger att vi inte kan det även under 2019 som vi nu diskuterar.
Vänersborg 180326
Marie Dahlin (S) kommunstyrelsens ordförande
KF 28/3 (2): Comeback, potthål och skolmat
Det kommer nog att bli ganska långa diskussioner på onsdagens fullmäktige om Cykelplanen och motionen från Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) om Huvudnässkolans aula. Och det sistnämnda ärendet kommer säkerligen att avslutas med en intressant votering. (Se ”KF 28/3 (1): Cykelplan och Huvudnäs”.)
Vänersborgs kommun ska få en ny ordförande i socialnämnden. Det är ingen mindre än kommunfullmäktiges ”gamle” ordförande, den socialdemokratiske nestorn, Dan Nyberg, som fortsätter sin politiska comeback. I januari blev ju Nyberg invald som ersättare i kommunstyrelsen. Och nu är det dags för nästa steg. Det blir intressant.
Dan Nyberg står också på plats 4 på socialdemokraternas fullmäktigelista inför årets kommunalval. Och frågan är då om Dan Nyberg tänker sig en fortsättning som ordförande i socialnämnden även nästa mandatperiod eller om han siktar på att återta posten som ordförande i fullmäktige. Onsdagens val tyder på det förstnämnda. Fast jag tror i och för sig inte att det blir något av alternativen. Socialdemokraterna kommer inte att fortsätta styra Vänersborg de kommande fyra åren… Och det tror nog inte någon socialdemokrat heller.
Den liberale kommuninvånaren Ingvar Kleinert har lämnat ett medborgarförslag om att det i Vargöns centrum ska öppnas ett kommundelskontor på försök under två år. Det är nog så, som kommunstyrelseförvaltningen skriver, att Vargön inte är tillräckligt stort för att motivera ett kommundelskontor. Fullmäktige tänker rösta nej till förslaget. Vi får se om Kleinerts liberala partikamrater gör det också.
Sverigedemokraternas Cecilia Skenhalls motion om ”Högre kvalitet på skolmaten” ska behandlas och sedan avslås av fullmäktige.
Motionen är ganska rörig och tar upp både självklarheter, som att mat är viktigt och att det är hälsosamt med grönsaker, och omöjliga förändringar, som att varje skola ska ha sina egna kockar. (Det skulle se ut om två kockar anställdes till skolan i Väne Ryr med 11-12 elever…) I motionen vädras också en del av den svenskhet som SD är (ö)känt för…
SD skriver: 
”Svensk traditionell mat skall serveras våra skolbarn.”
Om SD får bestämma så blir det alltså ingen pizza, hamburgare eller spaghetti i skolmatsalarna i fortsättningen… Det blir istället surströmming, kålsoppa med frikadeller och leverstuvning…
SD motsätter sig också halalslaktat kött. Fast här slår SD in öppna dörrar. Köttet som serveras i Vänersborgs skolor är inte halalslaktat. Skenhall vill också att det ska serveras soppa som alternativ till den ordinarie skollunchen. Jag tycker nog inte att det behövs. Det räcker med att det alltid serveras ett vegetariskt alternativ i skolmatsalarna i Vänersborg.
SD yrkar dock bara på två saker i motionen:
- ”Vänersborgs kommun skall se över möjligheterna att servera svensk husmanskost i kommunens skolor”
- ”Att skolorna i Vänersborgs kommun ska servera en soppa som alternativ till dagens lunch varje dag”
De två yrkandena har väl egentligen inget med ”högre kvalitet på skolmaten” (som var rubriken på motionen) att göra…
Som sagt, fullmäktige kommer att avslå sverigedemokraternas och Skenhalls motion.
Cecilia Skenhall (SD) borde väl egentligen få lite större framgång för sin andra motion för kvällen, ”Gör Vänersborgs gator säkrare”. Men det får hon inte. De andra partierna tänker avslå motionen.
Motionen handlar om att gatorna i centrum behöver bli mer trafiksäkra. Och det märker ju var och en som kör sin bil eller cykel, eller promenerar, i t ex Nordstan att det finns mängder med ”potthål” i gatorna och att övergångsställena behöver målas om.
Det tycker också kommunstyrelseförvaltningen, som skriver:
”Övergångsställen kommer att målas vita. Detta ska prioriteras under 2018. S.k. potthål i gator lagas så snart det är möjligt.”
Däremot har Skenhall också yrkat att ”alla smågator i centrum asfalteras om” och det anser inte tjänstemännen eller samhällsbyggnadsnämnden att Vänersborg har råd med.
De andra partierna röstade i kommunstyrelsen för att motionen skulle avslås. Och det kan jag nog garantera att det inte hade hänt om motionen istället hade varit skriven av t ex en socialdemokrat. I kommunstyrelsen föreslog Lutz Rininsland (V) att beslutet istället borde vara:
”Kommunfullmäktige beslutar att motionen anses besvarad med hänvisning till tjänsteskrivelserna från samhällsbyggnadsförvaltningen och kommunstyrelseförvaltningen.”
Det lär bli votering i denna fråga, om hur ”avslaget” ska formuleras…
Vänsterpartiet ställer två interpellationer om den sociala inkluderingspotten till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Jag tänkte återkomma till dessa och även några andra ärenden. (Om du vill läsa interpellationerna från Lutz Rininsland och mig kan du hitta dem här.)
KF 28/3 (1): Cykelplan och Huvudnäs
TTELA skriver idag om Solvarm och torsdagens beslut i samhällsbyggnadsnämnden. TTELA:s journalist Niklas Johansson har dessutom gett sin syn i ärendet i en egen kommentar.
Niklas Johansson tycker att kommunen saknar argument när nämnden inte ger undantag för Solvarm att ansluta sig till kommunens VA. Det handlar bara om juridiken. Johansson drar slutsatsen att:
”Saken verkar inte handla om huruvida den renar avloppet tillräckligt bra eller inte, utom om något annat.”
Johansson har svårt att se riktigt vad det skulle handla om. De flesta vänersborgare, särskilt de som har kommit i kontakt med visa förvaltningar, har nog inte det. Jag har också en teori. Men innan jag skriver mer om den behövs det mer underlag och fakta. Tidigare idag begärde jag därför ut en del handlingar från miljö- och
hälsoskyddsförvaltningen. Som av ett märkligt sammanträffande har förkovrat sig i viss juridik och gjort inspektioner hos Solvarm precis nu. Ja, faktiskt samma dag som samhällsbyggnadsnämnden fattade sitt beslut…
På onsdag nästa vecka har kommunfullmäktige sammanträde.
Det finns tre ärenden, minst, där fullmäktigeledamöterna och eventuellt några åhörare och radiolyssnare, får lyssna till min stämma. Det är ”Begäran om tilläggsanslag för utökning av lokaler för grundskolan hösten 2018”, ”Svar på motion gällande bidrag avseende marknadsföring, evenemang och sponsring” och interpellationen ”Konsekvenser av den sociala inkluderingspotten”, som är det sista ärendet på hela dagordningen. Jag tänker emellertid inte skriva om dessa ärenden nu.
Det finns många andra ärenden på dagordningen. Flera av dem är ganska ”rutinmässiga” och vållar säkert ingen debatt. Såvida det inte är någon detalj som uppmärksammas av Morgan Larssons (MBP) kritiska ögon.
Ärende 5 handlar om ”Cykelplan Vänersborg”.
Cykelplanen ska antas av fullmäktige, är det tänkt. Och så blir det nog. Det efter att planen har bollats några gånger mellan kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden. Jag har för övrigt skrivit om cykelplanen i en tidigare blogg. (Se ”Cykelplan och Huvudnäs”.)
Naturligtvis är det utmärkt att Vänersborg för första gången någonsin får en cykelplan. Det är emellertid några saker man reagerar på. Det är bland annat hur vansinnigt dyrt det är att anlägga gång- och cykelvägar. Vi pratar många, många miljoner: 300 m – 3 milj, 500 m – 1,2 milj, 500 m – 3 milj, 600 m – 5 milj, 900 m – 2,5 milj, 1 km – 2,5 milj, 3,5 km – 7 milj. Och detta är bara några av de planerade och föreslagna åtgärderna på cykelvägarnas område.
Ställer inte de stora kostnaderna kommunen inför ett dilemma? Hur ska skattebetalarnas pengar prioriteras? Pengar till GC-vägar? Eller pengar till nya förskolor och grundskolor? (Eller till andra kända dyra projekt…?)
I tisdags den gångna veckan diskuterades elevernas säkerhet på väg till och från Öxneredsskolan. Jag kan inte se att det finns några nya lösningar i Cykelplanen för GC-trafiken i området. (Under rubriken ”Andra tänkbara projekt” finns dock en GC-väg utmed Karlsbergsvägen med; men då pratar vi Blåsuts skola.)
Sedan vet jag några som är grymt besvikna på Cykelplanen, kanske inte helt utan orsak. Och det är brålandaborna! Den 26 november förra året skrev Brålanda Företagarförening till kommunen och framförde sina synpunkter – stringent och sakligt som alltid.
Företagarföreningen skrev att cykelplanen:
”felaktigt och alltför strikt föreslår en låg ambitionsnivå för Frändefors och Brålanda inklusive landsbygd bara för att kommunen inte är väghållare. Med denna inställning frångås kommunens Agenda 21 samt Cykelplanens mål och syfte.”
När det gäller utbyggnad av regionala GC-vägar så står det i Cykelplanen:
”Eftersom kommunen inte är väghållare bör detta vara en övergripande fråga för kommunfullmäktige.”
Jag är osäker på hur detta kan vara en fråga för fullmäktige, om inte samhällsbyggnadsnämnden lyfter frågan dit. Eller är det kanske så att det förväntas att någon skriver en motion som tar tillvara Brålandas intressen… Någon från Nordstan kanske… Det vore ju inte första gången. Dalslandspolitikerna tycks ju ofta av någon anledning glömma bort Dalsland…
Cykelplanens inställning leder till:
”I Frändefors och Brålanda är det bara villagator som kommunen är väghållare på så därför finns endast några enstaka åtgärder föreslagna där.”
Så det blir inte mycket av Företagarföreningens förslag till nya GC-vägar… Som jag ser så är bara ett av Företagarföreningens förslag med i Cykelplanen:
”Väg 2134 Stenhammarsvägen, en gång- och cykelväg utmed väg 2134 mellan väg 2135 (Rostocksvägen) och cirka 700 meter nordväst.
Beräknad kostnad för kommunen 1 750 000 – 3 500 000:-”
En motion från de två moderaterna Dan Åberg och Henrik Josten ska behandlas på onsdag. Äntligen. Motionen har dragits i långbänk. Den lämnades faktiskt in redan den 5 oktober 2016… Men kommunens kvarnar mal långsamt under det nuvarande styrets ledning. Det känns ofta till och med som att kvarnarna mal bakåt… (Fast kvarnar kan nog inte mala bakåt…)
Motionen har rubriken ”Vidga uppdraget för kvarteret Läroverket” och den handlar om kvarteret där Huvudnässkolan en gång i tiden låg och där aulan fortfarande finns kvar. (Jag har även skrivit om denna motion tidigare, se ”Cykelplan och Huvudnäs”.)
Motionärerna yrkar att kommunfullmäktige ska besluta att:
”vidga planeringen för kvarteret Läroverket med en ny samlingslokal som anpassas i byggnadsstil så att den smälter in i kulturaxelns arkitektur.”
Jag tror att motionärerna ser en kombinerad modern sessionssal/kongresslokal med möjlighet till konsert och teater framför sig vid Huvudnässkolans aula, eller att aulan på något sätt byggs om. Det gör emellertid inte kommunens styre, S+C+MP. (Det är dock mycket oklart om MP verkligen är med och styr.) Styret vill avslå motionen med bland annat motiveringen:
”Presidierna för kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och kultur- och
fritidsnämnden har i slutet av oktober 2017 enats om att den nya sessionssalen ska
uppföras på samma plats som den nuvarande.”
Vilket är helt otroligt, eftersom presidierna för kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och kultur- och fritidsnämnden helt enkelt inte kan fatta ett sådant beslut. Det är också intressant att Marika Isetorp (MP) som kultur- och fritidsnämndens ordförande säger nej till ett förslag om att utreda ett konserthus i centrum…
Vi får se hur det går på onsdag. I kommunstyrelsen yrkade hela oppositionen bifall till moderaternas motion. Utom liberalernas Peter Göthblad! Han stödde S+C+MP. Det innebar att de styrande vann omröstningen med 8-7. Det blir en spännande omröstning i fullmäktige.
Jag återkommer med fler ärenden.
PS. Vad kul! Vänersborg var nyss med i Rapport! I positiv mening! Det handlade om arrangemanget i stan idag kring Earth Hour!
Vad var det Max Eskilsson skrev i dagens ledare i TTELA:
”Det är fortfarande tveksamt om en kommun borde lägga så stora resurser på ett symbolevenemang av denna typ.”
Med tanke på den exponering och reklam som Vänersborgs kommun fick i Rapport så skulle jag vilja säga att det var en för Vänersborg osedvanlig bra användning av pengar.
Öxnered/Skaven
I tisdags träffade ett antal tjänstemän i byggnadsförvaltningen och politiker i nämnden människor som berörs av den nya detaljplanen i Öxnered och Skaven. Intresset från invånarna i området var stort och det var fullt i matsalen på Öxnereds skola. Bara det visar väl på det stora missnöjet med det liggande förslaget. TTELA var också där och det resulterade i en artikel i onsdagens tidning. (Jag ser inte att artikeln har publicerats i nätupplagan.)
Jag skrev en lång blogg om planerna för området för en knapp månad sedan. (Se ”Öxnered/Skaven – en ny stadsdel?”.) Där beskrev jag planerna ganska ingående och också synpunkterna från ”grannarna”. Det är vad jag förstår inte mycket, som har ändrats sedan dess. Det skulle väl i så fall vara att den skyddsvärda hackspetten har fått bättre ytor…
Den 6 mars var ärendet uppe i byggnadsnämnden. Då granskade nämnden detaljplanen och godkände samrådsredogörelsen – som det uttrycks i mötesprotokollet. Nämnden slog också fast att planförslaget inte antogs medföra någon betydande miljöpåverkan. Av protokollet framgår inte om ärendet orsakade några kritiska frågor eller diskussioner. I varje fall lämnades inga reservationer eller protokollsanteckningar. Vänsterpartiet representant hade för övrigt förhinder och närvarade inte på sammanträdet.
Nu har invånarna i området, och andra, chans att åter lämna synpunkter på planerna. (Detaljplanen är just nu i det som kallas granskningsprocessen.) Och det fram till den 10 april. Jag vet inte om det betyder att de som har lämnat in synpunkter måste lämna in samma synpunkter igen eller om byggnadsnämnden tänker ta hänsyn till dem i det fortsatta arbetet. För många synpunkter har inte tillgodosetts, det hördes på mötet… Mitt råd till alla som har åsikter i frågan: Det är nog säkrast att framföra synpunkterna skriftligt ännu en gång.
Det är framför allt den framtida trafiksituationen i området, inklusive järnvägsövergångarna, som ställer till problem och missnöje bland grannarna.
Det blir naturligtvis en hel del fler människor och bilar i området när 600-700 nya bostäder ska byggas. (Det var detta antal som nämndes på mötet.) Trafikmängden kommer självfallet att öka avsevärt. De planerade vägarna kommer dessutom att göra ”kringelikrokar” och gå rätt igenom bostadsområdena. Det lär också bli ökad trafik redan i byggnadsskedet med alla maskiner och byggfordon. Och redan nu är det köer och trafikfarliga situationer för gång- och cykeltrafikanterna, inte minst för skolbarnen…
Byggnadsförvaltningen är medveten om problemen och vill sprida trafiken genom att t ex bygga en ny väg söder om Vassbotten som på något sätt ska anslutas till Onsjöområdet. (I planförslaget är redan nu inplanerat och inritat tänkta vägsträckningar mot Brätte och Trestad Center.) Flera av åhörarna tvivlade på att detta skulle lösa situationen. De menade att det blir en omväg som få kommer att ta. ”Vem kommer att åka över Onsjö för att hämta ett paket på Kvantum?” sa t ex en av Öxneredsborna.
Det var så med flera av byggnadsförvaltningens trafikförslag. Åhörarna menade att förvaltningen ”tänkte fel” och att åtgärderna inte var tillfredsställande och inte uppnådde målen med trafiksäkerhet. Flera tyckte att kommunen helt enkelt hade börjat i fel ända. Den borde titta på vägarna och lösa trafiksituationen först och därefter planera bostäderna.
Det finns ett förslag från de boende om att bygga en bro över Vassbotten. Det är säkerligen ett bra trafikförslag, men det skulle med all sannolikhet bli alldeles för dyrt för kommunen… (Och på andra sidan, vid Korseberg, är marken privat.)
Järnvägskorsningarna är ett kapitel för sig, även om de naturligtvis är en viktig del i helheten. Ingen av de tre korsningarna är planskilda. De är inte heller anpassade till gående och cyklister.
Den ena järnvägskorsningen vid Öxnereds skola (vägen till Skaven) är till och med så smal att endast ett fordon åt gången kan passera.
Här är planen att en tunnel ska byggas under järnvägen för GC och bilar, dock inte för typ byggfordon eller bussar. Den tänkta placeringen av tunneln är i ”dalen” strax norr om Öxneredsskolan. Den planerade tunneln innebär att ett bostadshus ska rivas och att de boende tvingas därifrån. Igen. De boende har varit med om detta en gång förut… De vädjade till tjänstemännen att flytta tunneln några meter så att åtminstone delar av huset kunde få finnas kvar. Vi får se om det tas några hänsyn till familjen.
Det fanns fler synpunkter på den planerade tunnelns placering. Trafiken på Öxneredsvägen kommer att öka kraftigt och tunneln ligger nära Öxnereds skola. Vid skolan är det redan idag en farlig trafikmiljö för alla barn som går på förskola och skola. De tyckte att kommunen skulle leta upp en annan placering.
Järnvägskorsningen närmast stationen, över Älvsborgsbanan, är ny och stod klar så sent som i januari 2017. Den ska också göras om så att den även anpassas till GC-trafik. Någon gång. Åhörarna fick inget svar på när…
Och denna gång får väl kommunen stå för hela kostnaden, när kommunen inte var intresserad av GC när Trafikverket flyttade den… Här hade grannarna också tagit tid på hur länge bommarna var nere under rusningstrafiken. Bommarna är nämligen nere när tågen står på stationen. Under en två-timmarsperiod var bommarna nedfällda i 30 min… Varje dag. Även här måste en lösning ske – och det innan byggtrafiken kommer igång. Tyckte Öxneredsborna.
Redan idag skapar järnvägsövergångarna problem och trafikstockning på morgon och eftermiddag. Det skulle vara svårt för t ex utryckningsfordon att komma fram och hur skulle det inte bli när ytterligare 600-700 bostäder byggs?
Grannarna var också oroliga för den ökade mängden trafik på Öxneredsvägen förbi Öxnereds skola och norrut mot Djupedalsvägen ner mot centrum som skulle bli följden av den stora byggnationen. Bland åhörarna fanns det också någon från blåsutområdet som trodde att det skulle bli ”kaos” på den smala vägen med alla sina korsningar, kanske till och med ända bort till utfarten vid Folkets park. Och alla barn som gick och cyklade längs vägarna… För att inte tala om den betydande miljöpåverkan som den stora ökningen av biltrafiken skulle medföra.
Även parkeringssituationen vållade debatt. Tjänstemännen menade att det var fastighetsägarnas ansvar att ordna parkeringssituationen, att P-platserna skulle finnas på tomterna. Åhörare ansåg att parkeringsnormerna (0,5 eller 0,8 bilar per lägenhet) ändå inte skulle tillgodose parkeringsbehoven om det t ex kom besökare/gäster till de boende på typ helger och kvällar.
Det planeras ju också ytterligare parkeringsplatser för järnvägsresenärer. Några i publiken menade att de var felplanerade, eftersom människor skulle parkera där det var närmast till perrongerna. Det skulle innebära att de korsar en järnvägsövergång och kommer ner i bostadsområdena. Det befarades att detta ytterligare skulle öka trycket på biltrafiken med ökade trafikrisker, avgaser, buller och ljus på mornar och kvällar, särskilt vintertid, in i bostäderna.
Det blir ingen lätt uppgift att lösa trafiksituationen för både de gamla och nya Öxnereds/Skavenborna. Jag tror att byggnadsförvaltningen gör så gott de kan, men alternativa lösningar är begränsade av både järnvägarna och Vassbotten. Det är trångt i området.
Jag tror att de flesta åhörare i matsalen har samma åsikt som en enskild Öxneredsbo skrev till mig i ett mail efter mötet:
”Hela upplägget från början till slut andas desperation och jäkt och man skall till varje pris få igenom en jättelik etablering av mängder av bostäder på kort tid och som inte ryms i rådande infrastruktur med ej planskilda korsningar.”
Det står nog helt klart att det måste till en för alla parter godtagbar lösning innan området börjar bebyggas. Jag tror att byggnadsförvaltningen måste tänka nytt och annorlunda. Men det är svårt. Det kanske till och med är så att antalet bostäder skulle begränsas, kanske skulle kommunen inte tillåta så höga hus. Samtidigt behövs det ju betydligt fler bostäder i Vänersborg, och det av alla typer, både hyreslägenheter, bostadsrätter och villor.
Det blev frågor och diskussion kring hur och vem som ska besluta om detaljplanen när den väl är klar.
Flera åhörare tyckte att det var kommunfullmäktiges uppgift att besluta och inte byggnadsnämndens. De menade att det står i Kommunallagen att kommunfullmäktige ska besluta i ärenden av ”principiell beskaffenhet eller annars av större vikt”. Och visst, så står det i 5 kap 1 §. Men framför allt står det i Plan- och bygglagen (PBL), 5 Kap 27 §:
”En detaljplan ska antas av kommunfullmäktige, men fullmäktige får uppdra åt kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden att anta en plan som inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Ett sådant uppdrag får inte delegeras.”
Och det är klart, det är en detaljplan av ”större vikt”, och den är nog ganska ”principiell” också. Det är kanske den mest omfattande som kommunen har arbetat fram. I varje fall under min tid som politiker.
Bo Dahlberg (S), ordförande i byggnadsnämnden, meddelade på mötet att inget är bestämt om vem som ska ta beslutet. Han menade att det var kommunledningens, eller kanske kommunstyrelsens eller kommunfullmäktiges, sak att höra av sig. Gör ingen det, så beslutar byggnadsnämnden. Som vanligt. En åhörare sa då att Marie Dahlin (S) i ett mail skrev att kommunfullmäktige skulle besluta.
Jag tror att kommunstyrelsen ska yttra sig i processen, under pågående granskning. Och då kanske kommunstyrelsen beslutar att detaljplanen ska lyftas till kommunfullmäktige. Någon av tjänstemännen sa för övrigt ”lite tvärtom”, att byggnadsnämnden ska ta initiativet, om den beslutar så, att lyfta planen till fullmäktige.
Vi får se vem som till sist fattar beslutet och hur detaljplanen då ser ut.
Bo Dahlberg avslutade mötet med att säga ungefär så här:
Ni är inte nöjda, det hör jag. Ni får skriva till förvaltningen så får vi ta del av era synpunkter. Vi kan dock inte tillfredsställa alla.
Det verkade inte vara så många av åhörarna som var tillfredsställda, i varje fall inte med detaljplanens nuvarande utseende.
Nyhet: Nej till Solvarm!
Nytt på VA-området. Och Solvarm.
Igår och idag har jag bläddrat i några tidningar. De hade det gemensamt att de handlade om VA och två av dem dessutom om Solvarm i Sikhall. Och det var lägligt. Imorgon torsdag ska samhällsbyggnadsnämnden fatta beslut om en begäran från Solvarm att få slippa ansluta sig till kommunens VA. Det skrev jag om i söndags. (Se ”Nytt avslag för Solvarm”.)
Det blir en längre blogg, men jag vill passa på att tillföra ytterligare information som jag tror kan belysa VA-frågan ännu mer, både rent allmänt och för Solvarm speciellt.
TTELA hade igår en artikel om Solvarm. Den hade rubriken ”Anders Solvarm hotar att gå till domstol”. Artikeln beskrev Solvarms naturhus och dess VA-lösning. TTELA skrev också om att Solvarms ärende ska behandlas imorgon och hur Solvarm har fått stöd och hjälp av Villaägarnas Riksförbund för att driva frågan i domstol – om nämnden beslutar om ett negativt besked.
”Många av våra medlemmar är drabbade av tvångsanslutningar och det handlar om mycket pengar. Därför är det viktigt att gräva i det här.”
Säger Anna Werner på Villaägarna till TTELA. Hon ser detta fall som ett ”pilotfall” i Sverige.
Det är en mycket bra artikel och jag hoppas att ledamöterna och tjänstemännen i samhällsbyggnads läser den… Och tar sitt förnuft till fånga.
Allra helst skulle jag dock önska att politikerna läste tidskriften ”Aktuell Hållbarhet” (nr 2, 2 mars 2018). I den finns det flera artiklar om VA. Och huvudartikeln handlar om Solvarm! Den tar i stort upp det som står i TTELA, men är betydligt utförligare. Det beskrivs mer om hur Solvarms hus fungerar och artikeln ger också en relativt ordentlig bakgrund till vad som har hänt och händer uppe på Sikhall. Och om att Solvarm är på väg till domstol…
Bara så att alla får en lite bättre föreställning om hur Solvarms hus fungerar (ur ”Aktuell Hållbarhet”):
”Eftersom bostadshuset står inuti ett växthus är det omgivet av medelhavsklimat och
drar därmed mindre energi. I trädgården inuti växthuset leder små rör utspätt avloppsvatten ett par decimeter ner i växtbäddar, där stjälkgrönsaker odlas under sommarhalvåret. I växtbäddarna fälls näringsämnen ut och bryts ned av jordens bakterier. … Eftersom det aldrig regnar eller snöar är urlakningen till omgivande miljö minimal. Vattnet avdunstar i växthuset och endast vintertid lämnar renat avloppsvatten huset och leds då till en trädgårdsdamm.”
Naturhusets anläggning är bättre än kommunens… Ändå riskerar alltså Solvarm att tvångsanslutas till kommunens VA-nät. Det skulle kosta upp mot en halv miljon kronor att ansluta de två fastigheterna på tomten:
”Det blir dyrt för något som jag inte behöver och som blir sämre än vad jag har själv.”
Säger Anders Solvarm. Och det kan man väl hålla med om…
Jag tycker att Anders Solvarm säger något i artikeln som är tänkvärt och som också har bäring för andra befintliga och tilltänkta verksamhetsområden i kommunen:
”vad jag förstår är Vänern inte övergödd. Eftersom ingen riktig miljökonsekvensbeskrivning är gjord är det högst oklart vad miljövinsten blir – om det överhuvudtaget blir någon miljövinst. Jag håller med om att dåliga enskilda avlopp absolut ska åtgärdas, men jag menar att allmänna reningsverk med gammal linjär teknik inte är rätt lösning för det hållbara samhällsbygget.”
Tidskriften ”Aktuell Hållbarhet” frågar också kommunens VA-chef Daniel Larsson varför inte Solvarm kan få undantag från att ingå i kommunens VA-område. VA-chef Larsson ger i mitt tycke ett synnerligen byråkratiskt svar:
”Fastigheten ligger centralt inom verksamhetsområdet och behöver enligt kommunens mening ingå i det större sammanhang som avses i 6 § lagen om allmänna vattentjänster. Möjligheten till inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § lagen om allmänna vattentjänster tar sikte på situationer där underlaget för en rationell drift av den allmänna anläggningen sviktar.”
Det handlar enligt VA-chefen om att tolka en lag, ingen hänsyn tas till människorna bakom. Eller miljön för den delen. Dessutom är det nog en tämligen personlig tolkning av lagen som VA-chefen ger uttryck för.
En annan artikel i tidskriften har rubriken ”Folkligt uppror mot påtvingade rörledningar”. Den belyser hur människor i landet reagerar mot kommunernas krav på tvångsanslutning. Den ger ett skäl till kommunernas krav på anslutning som jag inte har tänkt på förut och som också låter mycket skrämmande:
”En vanlig kritik är att vissa kommuner använder luddiga miljöskäl for att få stugägare att betala kostnaden för nya VA-nät, medan det verkliga motivet är att möjliggöra permanentbebyggelse och ökade skatteintäkter. Samtidigt som de som betalar kalaset kanske måste sälja och flytta, skapas attraktiva områden för inflyttning av bättre bemedlade, så kallad gentrifiering.”
Jag hoppas verkligen inte att detta skulle vara ett motiv i Vänersborg. Jag har inte hört någon någonsin antyda något sådant. Däremot ser jag ju att det inte helt sällan blir konsekvensen av en tvångsanslutning.
”Aktuell Hållbarhet” går på djupet. I en tredje artikel tas Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) kontra Miljöbalken upp, närmare bestämt den brist på koppling som finns mellan dessa lagar.
En enskild avloppsanläggning av senaste modell, som kan vara bra mycket billigare en än kommunal VA-anslutning (jämför t ex med Timmervik), och som är godkänd enligt Miljöbalken, kan ändå bli ogiltigförklarad av kommunen – om kommunen kräver en anslutning till ett utbyggt kommunalt VA-nät. Anna Werner på Villaägarna, som också blev intervjuad i TTELA, säger till tidskriften:
”Vi tycker att man ska låta fastighetsägare ha kvar sitt avlopp så länge det är godkänt. Många av dem som är upprörda nu kanske vill ha sitt kommunala avlopp om tio år när fastigheten säljs eller barnen tar över. Men de kanske klarar sig utan kommunalt avlopp tills dess, det är så enormt stora summor pengar för den enskilde.”
Det tycker jag låter klokt. Och det är faktiskt en möjlig politik i en kommun som Vänersborg. Bara viljan hade funnits bland politikerna.
Till sist i denna tidskrift så finns en analys, kommentar, av journalisten Pernilla Strid. (Den är faktiskt tillgänglig på nätet, se ”VA-lagstiftningen ger maktobalans”.)
Pernilla Strid skriver i en kommentar till de artiklar som finns med i tidningen att den rättsliga maktobalansen mellan fastighetsägare och kommunen är total.
”om kommunen bestämmer sig för att dra fram ledningar för kommunalt vatten och avlopp där du bor. Då måste du vara med och betala.”
Strid målar också upp en bild av läget idag:
”Stugägaren kan vara en pensionär med låg inkomst, som kanske sett fram emot att bo i det gamla torpet med mulltoa och brunn i resten av sitt liv. Men drömmen går i kras, det alternativ som finns är att sälja torpet som kanske tillhört släkten i generationer. Ja, så är det naturligtvis inte alltid, men så kan det gå till i Sverige 2018.”
Den här bilden tål att tänka på tycker jag. Även för politiker och tjänstemän i Vänersborgs kommun…
Strid berättar också om att Länsstyrelsen försökte förelägga Orsa kommun att inrätta VA-områden. Orsa överklagade till Mark- och miljödomstolen och vann. Domstolen konstaterade att Länsstyrelsen i Dalarnas län inte hade haft giltiga hälso- eller miljöskäl för att förelägga Orsa att inrätta VA-områdena.
Det ger väl ett visst hopp för framtiden för enskilda fastighetsägare i deras kamp mot trilskande kommunpolitiker och tjänstemän runt om i Sverige. Det är i kommunerna som man kan bestämma om verksamhetsområden och VA-anslutningar. Det är de lokala politikerna i Vänersborg som har makten…
Och vem vet, det kanske till och med är så att lagstiftningen är på väg att ändras…
En bloggläsare har skickat mig en intressant artikel från LandLantbruk. Det är en debattartikel av centerpartiets talespersoner i landsbygdsfrågor Eskil Erlandsson och miljöfrågor Kristina Yngwe. Med andra ord, två tämligen tunga politiker i Sveriges riksdag. Debattartikeln har rubriken ”Finsk modell lösningen på dyra avloppsbyten”. Också dessa centerpartister tar upp de motstridiga intressena mellan kommunen och fastighetsägarna
samt de stora kostnaderna för de enskilda.
Debattartikeln börjar så här:
”Just nu riskerar privata hushåll att få lägga upp till 100.000 kronor på att uppdatera sitt avlopp. I värsta fall riskerar de att få sälja huset eller betala vite när kommunens tillsynsman träder in.”
Och det känner vi igen från Vänersborg. Nu senast handlar det om Timmervik. (Se ”Tvångsanslutning till VA”.) Fast här kan det faktiskt handla om de dubbla kostnaderna för en kommunal VA-anslutning, mer än 200.000 kr. Och det förstår var och en att det är en gigantisk summa för en liten sommarstuga eller för äldre som bor ensamma.
Erlandsson och Yngwe skriver om hur landets kommuner och Havs- och vattenmyndigheten just nu tvingar ett stort antal fastighetsägare att investera i nya avloppslösningar. De visar också på orimligheten i de stora skillnaderna som kommunerna gör i bedömningar och agerande.
De skriver:
”Det innebär att ett hushåll på ena sidan sjön kan slippa att byta avlopp medan en stuga på andra sidan kommungränsen kan få betala vite.”
Erlandsson och Yngwe menar att det på många sätt är ohållbart, både för miljön och för den enskilda fastighetsägaren. De vill se möjligheten att tillämpa ett system som används i Finland, där man tar hänsyn till både fastighetsägare och miljö.
Centerpartiets talespersoner avslutar sin debattartikel med att redovisa centerpartiets åsikt i frågan:
”Regeringen har tillsatt en utredning som bland annat ska ta reda på om mer ansvar ska lämpas över på fastighetsägarna. Men istället för att klämma åt landets sommarstugeägare och äldre i hela landet vill Centerpartiet införa en liknande modell som Finland har. Det innebär att fastigheter som ligger längre än 100 meter från vatten och som inte ligger i ett grundvattenområde kan uppgradera sitt avloppsvattensystem i samband med annan renovering. Den finska modellen innebär också att man inför och förtydligar möjligheten till rimlighetsbedömningar. Dessa bedömningar ska ta hänsyn till faktisk miljöpåverkan och kostnaden för åtgärden. Kommuner ska kunna bevilja undantag för fastigheter för fem år i taget, till exempel om mängden avloppsvatten är liten eller kostnaderna blir alltför höga.”
Tänk att en vänsterpartist som jag skulle tycka att ett centerpartistiskt förslag låter bra… Men det gör jag. Tyvärr verkar det dock inte som om centerpartisterna i Vänersborg tycker det. De verkar inte ställa upp på centerpartiets nationella politik…
Innan Vänersborg fattar beslut om fler tvångsanslutningar till det kommunala VA-nätet så borde kommunen överväga andra lösningar som mer ser till både de enskilda och till miljön. Kommunen borde åtminstone avvakta den statliga utredning som är tillsatt och som snart har slutfört sitt arbete. Utredningen skulle faktiskt kunna leda till en förändrad lagstiftning.
Fast när det gäller Solvarm – besluta om undantag!
Smärre kaos på BUN
Jodå, barn- och utbildningsnämnden (BUN) genomförde sitt sammanträde helt enligt planerna. Men de ledamöter som trodde att mötet bara skulle ta två timmar bedrog sig. Sammanträdet slutade inte förrän efter 5 timmar och då var det ändå bara en rast på ynka 20 min…
De flesta ärenden löpte utan några större diskussioner. BUN:s berättelse till personalekonomisk redovisning, budgetuppföljning för februari, plan för intern kontroll 2018, redovisning av nyckeltal, uppsägning av hyreskontrakt (Kumlienskolan) och ett extra ärende om ett tilläggsavtal på de fd BUP-lokalerna på Vänerparken avhandlades i relativt rask takt. (Du kan läsa om de flesta ärendena på bloggen ”BUN 19/3”.)
Ja, till och med punkten ”Information om Budget 2019” gick förhållandevis fort. Här fick ledamöterna dock reda på att förvaltningen har börjat titta på 
besparingar och nedskärningar. Och det beror ju på, som alla vet, att den styrande trojkan bestående av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister (S+C+MP) har röstat igenom budgetramar i kommunstyrelsen som innebär att BUN ska leta besparingar på 6,5 miljoner kr till nästa år.
Det fanns tre sätt att spara menade förvaltningen, varav de två första i bästa fall ger tillbaka ”lite småpengar”. Och det var att försöka minska kostnaderna för köpta tjänster och minska driftskostnaderna genom effektiviserad organisation. (Hur många gånger har inte organisationen effektiviserats genom åren?) Nä, beskedet från förvaltningen var tydligt – ska BUN spara över 6 miljoner kr så måste personalkostnaderna minska… Med andra ord, personal måste sägas upp.
Ordförande Mats Andersson (C) försäkrade att han inte skulle acceptera några personalnedskärningar. Jag vet inte om ens hans egna ”styressystrar och -bröder” trodde honom. Jag tror inte det. Oppositionens ledamöter gjorde det i varje fall inte…
”Ramarna är förfärliga!”
Sa t ex Tove af Geijerstam (L).
Förvaltningschefen menade också, efter en fråga av undertecknad, att stora förändringar, som att spara 6,5 milj, måste göras i ett läsårsskifte. En organisation, ex tjänstefördelning, scheman, klassindelningar osv, kan inte ändras mitt under ett läsår. Förvaltningen måste därför noggrant fundera ut hur en besparing på vårterminen 2019 ska kunna genomföras. Det blir otvivelaktigt så, tror jag, att organisationen måste anpassas, krympas, redan under höstterminen 2018… Förvaltningen håller dock på att fundera över frågan. (Se ett vidare resonemang ”Interpellation till Marie Dahlin”.)
Förvaltningen visade hur omöjlig en besparingsuppgift är för nämnden. BUN står inför ökade kostnader nästa år:
- ”Fortsatt barn- och elevökning: Fler barn och elever kostar mer; personal, kost, läromedel, skolskjutsar, elevhälsa mm”
- ”Digitaliseringen”
- ”Ändrade arbetstidsavtal för lärare”
- ”Ökad chefstäthet”
- ”Ökade personal- och hyreskostnader från SBN (samhällsbyggnadsnämnden; min anm) för ‘Framtida kök'”
- ”Ökade driftskostnader tillfälliga lokalkostnader”
Det kan väl nämnas att av BUN:s totala budget på 760 miljoner kr så går direkt 39% av pengarna till samhällsbyggnadsnämnden för hyror, skolmat etc.
Vi får hoppas att budgetförslaget från S+C+MP röstas ner av kommunfullmäktige i juni. Det blir mer eller mindre katastrof för BUN:s verksamheter annars…
Dagens verksamhetsuppföljning handlade om ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”. Den tog en väldig tid. Det haglade frågor till den föredragande tjänstemannen från morgonpigga politiker. Den här verksamhetsuppföljningen ska jag dock inte orda om mer här, den kan eventuellt bli föremål för en egen blogg så småningom. Noteras kan att det var en informationspunkt, det fattades alltså inga beslut.
Och så var det då dagens stora ärende, ett ärende som slutade i ett smärre kaos. Eller rättare sagt, slutet blev nog gott, men det föregicks av ett smärre kaos.
Det handlade om ”ny resursfördelningsmodell”.
Jag skrev i lördags en tämligen lång blogg (se ”Resursfördelning”) där jag utvecklade min syn på resursfördelning och vilka variabler en resursfördelningsmodell borde innehålla. Jag hänvisade till olika skrifter i ämnet och betonade hur viktig frågan är för oss politiker som huvudman för skolan. Utifrån mina tankar hade jag också skrivit ett yrkande på att ärendet skulle återremitteras för att utredas ytterligare. Min bestämda uppfattning var att underlaget till nämnden var alldeles för tunt och otydligt. Modellen saknade också en del, i mitt tycke, viktiga fördelningsgrunder.
Det här kommunicerade jag också på sammanträdet.
Med ”sådär” framgång…
Vilket jag inte riktigt förstår. Tjänstemännen föredrog i och för sig ärendet och svarade på frågor. Och visst kom en del fakta fram som inte fanns med i underlaget. Men det var egentligen inte riktigt bra det heller. Sådana fakta borde ha funnits med från början. (Det fick Ola Wesley (SD) att senare yrka på bordläggning av ärendet.) Och det fanns fortfarande, efter föredragningen, en hel del frågetecken. Men de övriga ledamöterna, i varje fall de flesta, sa sig vara nöjda både med underlag och förslag. Fast det fanns några som var lite tveksamma… Innerst inne typ…
Diskussionen kom i mångt och mycket att fokuseras på det så kallade strukturbidraget. Strukturbidraget skulle enligt förslaget vara på 5% av de totala verksamhetspengarna (ungefär 38 milj kr) och användas till en slags ”social resurs” som skulle delas ut till förskolorna och skolorna utifrån föräldrarnas utbildningsbakgrund.
Så långt var det i och för sig oenighet men ändå en viss röd tråd i diskussionerna… Det verkade i varje fall så. Men det var något som inte stämde…
Det blev ajournering. Jag ställde några frågor till några av tjänstemännen. Vad var det som inte stämde med nämndens diskussioner…? Skulle t ex de tidigare extra pengarna till landsbygdsskolorna vara kvar? Nej, fick jag till svar. Det här var ju en ny fördelningsmodell som ersatte den gamla. Hmmm… En facklig representant undrade hur resursfördelningen såg ut i den del av cirkeln (se ovan) som var blå. Hmmm…
Jag framförde naturligtvis detta när sammanträdet återupptogs.
Ordförande Andersson försäkrade mig och nämndens ledamöter om att jag hade fel och hört fel – nämnden skulle bara fatta beslut om de 5%-en, dvs den röda tårtbiten i cirkeldiagrammet. Presidiet, dvs Tove af Geijerstam (L) och Joakim Sjöling (S), höll med Mats Andersson. Den informationen hade presidiet fått på sina träffar. (Varför ska nämndens presidium sitta inne med mer information än nämndens ledamöter?) Därför menade ordförande att mitt yrkande om återremiss inte var korrekt. Skulle jag yrka något, så var det för ett annat förslag, en annan resursfördelningsmodell. Något förvirrad så skrev jag ett sådant yrkande.
Redan nu började ett smärre kaos att utkristallisera sig… Det var något som inte stämde. Och det egna yrkandet kändes inte heller riktigt rätt…
Christin Slättmyr (S) kom med en fråga – en fråga som i och för sig utlöste det smärre kaos som hade legat i luften. Men inte desto mindre var helt förlösande.
Slättmyr läste högt ur handlingarna (understrykningen i citatet är min):
”Beslutet om att fastställa ny resursfördelningsmodell ersätter Barn- och ungdomsutskottets beslut 2010-12-13 § 62 samt Barn- och ungdomsnämndens beslut 2011-04-18 § 53.”
Slättmyr undrade om den förra resursfördelningsmodellen, som skulle ersättas, bara var en fördelningsmodell för strukturbidraget…
Och det var den ju inte. Den gamla resursfördelningsmodellen var en modell för hela cirkeln ovan – både det
blå och det röda fältet…
Vem hade rätt? Vad gällde? Vad skulle nämnden besluta om? Hela modellen? Bara en del av modellen? Vad pratade nämnden om egentligen?
Smärre kaos…
Bara detta att ingen visste vad som gällde var ju egentligen ett skäl till återremiss…
Ny ajournering.
Förvaltningschefen och ordförande lämnade sammanträdet för att reda ut 
vad ärendet egentligen handlade om…
Det smärre kaoset eskalerade…
Efter en stund kom de med svaret…
Svaret var – det handlade om precis det som stod i beslutsförslaget och som Christin Slättmyr hade läst högt. Det handlade om hela resursfördelningsmodellen…
Säga vad man vill om ordförande Mats Andersson, men i vissa lägen är han prestigelös. Han sa direkt att i detta läge, med den nya kunskapen, så var han inte beredd att idag fatta ett beslut om en ny resursfördelningsmodell.
Andersson föreslog en återremiss.
Och det var bra. Men några ledamöter blev nog besvikna, de hade ju varit så säkra på sin uppfattning. Andra blev glada, de hade nog varit lite tveksamma hela tiden… Ola Wesley blev glad, det blev ju lite åt bordläggningshållet. Men gladast var nog jag…
Och motiveringen till den av ordförande och sekreterare ganska hastigt ihopskrivna återremissen lyder:
”BUN återremitterar ärendet till FÖRVALTNINGEN med motiveringen att tydliggöra HELA RESURSFÖRDELNINGSMODELLEN SAMT ATT REDOVISA KÄLLHÄNVISNINGAR SAMT REDOGÖRA SKRIFTLIGT VILKA FAKTORER SOM MAN HAR TAGIT HÄNSYN TILL I DET SOCIAL STRUKTURBIDAGET, MED BELYSNING AV HUR DESSA PÅVERKAR FÖRDELNING.”
Så trots det smärre kaoset så blev slutet gott. Det är värt att lägga ner ordentligt med tid, möda och tankekraft på en bra resursfördelningsmodell.
Och innan nämnden åtskildes så föreslog också förvaltningschefen att nämnden skulle avsätta en dialogdag för att få tillfälle att diskutera resursfördelningsmodellen ordentligt…
Nytt avslag för Solvarm
Historien om Solvarm och familjens naturhus i Sikhall fortsätter. Den tycks aldrig ta slut. På torsdag avhandlas typ kapitel 93 på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde. Och som det ser ut, så blir det inget avslut nu heller.
Samhällsbyggnadsnämnden ska behandla en begäran från Solvarm om att familjens fastighet ska:
”undantas från tvångsanslutning till Vänersborgs kommuns verksamhetsområde för VA (vatten och avlopp).”
Frågeställningen känns säkert igen…
Solvarm skickade in denna begäran om undantag redan den 13 augusti förra året. (Jag skrev om den i en blogg, ”Solvarm begär nytt beslut”.) Nu är ärendet berett, ”bara” ett drygt halvår senare…
Solvarm hävdade i sin begäran att naturhusets VA-lösning var bättre än kommunens (vilket den är!) och att lagen ger möjlighet att undanta fastigheter från verksamhetsområden, dvs att fastigheter inte måste ingå i ett verksamhetsområde och därmed inte i kommuners VA-nät.
Solvarm avslutade sitt mail till kommunen:
”Genom att försöka tvångsansluta vår fastighet motarbetar kommunen vårt arbete för miljöteknisk utveckling. Jag tycker att båda parter bör ägna kraften åt mer progressiva uppgifter.”
När jag skrev min blogg i augusti så hade jag förhoppningar om att kommunen äntligen skulle ta möjligheten att vända den mycket trista historien med Solvarm till motsatsen. Då kanske det skulle ha funnits en chans att Vänersborg istället skulle nämnas som orten där man välkomnar innovation och initiativ…
Men ack vad jag bedrog mig…
Tjänstemännen föreslår politikerna att (du kan ladda ner handlingarna här):
”Samhällsbyggnadsnämnden avvisar ansökan”
Någon som är förvånad…?
Samhällsbyggnadsförvaltningen återger i sin bedömning/motivering några paragrafer i vattentjänstlagen och tar också upp ett avgörande i Statens va-nämnd som den anser vara tillämplig i fallet Solvarm. Själva målet, överklagandet, som Statens va-nämnd behandlade, har emellertid inga likheter med Solvarm. (Du kan ladda ner målet här.) Däremot skriver Statens va-nämnd i sitt beslut – och det kopierar förvaltningen ordagrant och klistrar in i sin bedömning:
”Varken bestämmelsens utformning eller förarbetena till vattentjänstlagen ger stöd för att en fastighetsägare med åberopande av 9 § skulle kunna föra talan om inskränkning av ett av kommunen beslutat verksamhetsområdet.”
Med andra ord:
”Av praxis följer således att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde.”
Och därför ska Solvarms begäran:
”avvisas, dvs. inte prövas i sak.”
Hör vi en myndighet som vill lösa ett problem? Ser vi en myndighet som vill komma överens med sina invånare? Upplever vi en myndighet som känner sig som ett serviceorgan till sina uppdragsgivare? Många frågor, enkelt svar… Nej…
Jag tycker att det är en närmast nedlåtande och provocerande attityd som samhällsbyggnadsförvaltningen visar Solvarm. Med hjälp av medvetna missuppfattningar och lek med ord så skjuter samhällsbyggnad frågan framför sig och undviker att komma till skott.
Kommunens tjänstemän och politiker kan nämligen helt enkelt strunta i om det är fastighetsägaren, dvs Solvarm, som ”begär”, ”initierar” eller ”ber” – och bara se till sakfrågan:
”[Kan Solvarms fastighet] undantas från tvångsanslutning till Vänersborgs kommuns verksamhetsområde för VA (vatten och avlopp).”
För saken är den att det kan dom!
Och det skriver förvaltningen, och Statens va-nämnd, också:
”Bestämmelsen i 9 § ger kommunen möjlighet, då förutsättningarna för detta är uppfyllda, att inskränka verksamhetsområdet.”
Alltså, politikerna i samhällsbyggnadsnämnden (möjligtvis måste frågan till politikerna i fullmäktige, jag vet inte riktigt) kan undanta Solvarm från att ansluta sig till kommunens VA. Det är politikerna i Vänersborg som beslutar om en fastighet ska anslutas – inte staten, inte någon domstol, inte några tjänstemän. Det är politikerna i Vänersborgs kommun som bestämmer.
Så vad pratar förvaltningen om, vad håller nämnden på med? Är det inte bättre att de tar tag i sakfrågan – och fattar ett beslut! Bestäm att Solvarm slipper att ansluta sig. Var tacksamma för att det finns ett sådant här naturhus i Vänersborg.
Det är otroligt…
Samhällsbyggnadsförvaltningen har också sett en begäran från Solvarm i hans brev, om att bli befriad från anläggningsavgiften. Jag ser kanske inte det, det är i varje fall inte tydligt. Men det kanske är lika bra att samhällsbyggnadsnämnden avslår det också – när den ändå håller på.
Fast nu är jag kanske lite väl negativ…
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:
”Vad avser begäran om att befrias från anläggningsavgift enligt 24 § LAV kan det konstateras att någon sådan skyldighet ännu inte inträtt med hänsyn till att fastighetsägarna inte informerats om förbindelsepunkten (se 25 § 1 LAV).”
Rätt ska vara rätt. Förbindelsepunkten är ännu inte kommunicerad med Solvarm. Det betyder att då behöver inte nämnden ta upp den här sakfrågan heller…
Resultatet av kommunens handlande, eller brist på, är att Solvarm aldrig får något avslut på den här historien. De tvingas leva i ovisshet och osäkerhet. Och en massa tid måste användas till att skriva inlagor och att dokumentera osv. Istället för att ägna tiden åt utveckla sitt hus och sprida sitt fantastiska miljötänk och sina praktiska lösningar till fler människor.
Det är också så att kommunen kan hitta på fler sätt att sätta käppar i hjulet för sina invånare. Men det återkommer jag till.
BUN 19/3 (2): Resursfördelning
På måndag har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det skrev jag om i torsdags. (Se ”BUN 19/3”.) Jag sparade ett ärende, nämligen ”Ny resursfördelningsmodell från 2019”.
Resursfördelning handlar om hur ekonomiska resurser fördelas till förskolor och grundskolor. Det är en oerhört väsentlig fråga för huvudmannen, dvs politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige. Men det är inte så enkelt, det är inte bara att dividera summan pengar med antalet elever.
Skolverket skriver:
”Kommunernas resursfördelning till skolan är ett medel för att nå målet att alla elever ska få tillgång till en likvärdig utbildning av god kvalitet. Det betyder att
resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Olika elever har olika behov och förutsättningar. Och man skulle också kunna säga att olika skolor har olika förutsättningar.
BUN:s nuvarande resursfördelningsmodell har varit i bruk sedan 2011 och det är av naturliga skäl läge att titta på den igen. Tyvärr framgår det inte av handlingarna hur modellen har fungerat, vad som ha varit bra och vad som har varit mindre bra. Om man studerar kunskapsresultaten så ser man emellertid att kommunen har misslyckats med likvärdigheten. Det råder stora skillnader mellan skolor och inom skolor. Dessutom är ju kunskapsresultaten oerhört låga i Vänersborgs kommunala skolor jämfört med skolor i andra kommuner.
Det är naturligtvis svårt med en bra resursfördelningsmodell om den totala summan pengar som avsätts till förskolor och grundskolor är för liten från början. Då blir ju en fördelning fel hur man än gör. Och frågan är om inte det är på det viset i Vänersborg…
Skollagen är tydlig. Så här står det om elevernas olika förutsättningar och behov (3 kap 3 §):
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
Eller (3 kap 5a §):
”…[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”
Och till sist, om det ändå befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (8 §):
”ska detta anmälas till rektorn. … Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.”
Denna paragraf avslutas med ett ytterst kraftfullt krav:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och Skollagen är en lag, och ingen rekommendation…
”Ska han eller hon…”
Det står inte ”om kommunen har pengar så ska han eller hon…”
Jag undrar om alla rektorer och pedagoger anser att dessa paragrafer i Skollagen följs av Vänersborgs kommun… Jag tror inte att många av dem anser att de har tillräckligt med ekonomiska resurser…
Det är nog så i Vänersborg, precis som i många andra kommuner, att (som Ernst & Young skriver):
”kommunfullmäktige utgår i sin resurstilldelning till ansvarig nämnd från tillgängliga resurser och inte från elevernas förutsättningar och behov.”
Resursfördelningen i landets kommuner ser ut på olika sätt. Det finns ingen ”perfekt mall” som kan tillämpas överallt. Däremot har Skolverket gett ut en skrift med tankar om resursfördelning (se här). Det har också SKL (Sveriges kommuner och landsting) gjort (se här) och även revisionsföretaget Ernst & Young (se här). (När jag citerar så är dessa skrifter mina källor.) Det kan väl också nämnas att kommunens revisorer, med hjälp av PWC, det andra revisionsföretaget, har tittat på resursfördelningen i Vänersborg.
Det finns en del att lära sig av dessa rapporter.
PWC skrev i januari 2015 följande om Vänersborg i sin granskningsrapport:
”Vår samlade bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att resursfördelningssystemet är ändamålsenligt.”
PWC grundade sig på att granskningen:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Resursfördelning handlar alltså om att alla elever ska ha lika tillgång till utbildning och dels om lika kvalitet på utbildningen.
Det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till när kommunen ska fördela resurserna mellan förskolor och, i synnerhet, skolor.
För det första måste en resursfördelning naturligtvis utgå från antalet elever på varje skola. Och grunden är att det måste finnas resurser till en organisation där en lärare har en klass, på exempelvis 25 elever. Om det är färre i en årskurs på en skola, t ex 20 elever, så måste ändå skolan få så mycket pengar att en lärare kan ha denna klass. Redan här så ser man att det inte går att ”dela lika” enbart genom att varje elev får en peng. Det måste också utgå resurser utifrån antalet klasser. Det här är särskilt viktigt för små skolor på landsbygden. De har oftast fördyrande förutsättningar som måste ingå i en resursfördelningsmodell.
Sedan kommer ytterligare aspekter på resursfördelning och likvärdighet.
SKL skriver:
”utbildningen ska vara kompenserande och uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”
Skolverket skriver:
”resursfördelningen ska vara anpassad till elevers olika behov och förutsättningar.”
Det behövs med andra ord en socioekonomisk fördelning. Och det ingår flera variabler i denna socioekonomiska resursfördelning.
Föräldrarnas utbildning är den första. Föräldrarnas utbildningsbakgrund har ett mycket starkt samband med elevernas resultat. Till och med starkare än elevernas migrationsbakgrund. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju större sannolikhet (rent statistiskt) är det för att eleverna ska få bra skolresultat.
Migrationsbakgrunden är den andra viktiga variabeln. Givetvis har det med språket att göra. Och då är det naturligtvis så att det är svårare med det svenska språket om man kommer från t ex Somalia än från Norge. Men forskningen har också visat att det inte är svårare för elever med utländsk bakgrund att klara skolan när de har bott i Sverige i minst sju år, i varje fall inte om de för övrigt har samma förutsättningar som elever med svensk bakgrund. Det är följaktligen viktigt att ta hänsyn till hur nyligen eleven kommit till
Sverige – och vid vilken ålder.
Den tredje variabeln är kön. Det är helt enkelt på det sättet att det är fler pojkar än flickor som inte uppnår kunskapskraven.
Den fjärde variabeln är förekomsten av försörjningsstöd i familjen. Det kan låta kontroversiellt men SKL skriver att det i denna grupp ofta finns elever som upplevt krig och flykt och som har en ofullständig skolgång bakom sig. I denna grupp finns också elever som på andra sätt upplever stora påfrestningar i sina familjer.
Det finns ännu fler variabler, t ex familjesammansättning och hur socioekonomiskt homogen elevsammansättningen är på en skola, men de ovanstående punkterna är de viktigaste.
Till sist måste kommunen naturligtvis se till resultaten på nationella prov och betygsresultaten. Självklart. I slutbetygen ges ju en total information, ett verkligt slutomdöme, på en skolas framgångar respektive misslyckanden.
Ernst & Young, SKL och andra anser att en skolas kunskapsresultat ska vara med som en variabel i resursfördelningen, dvs en skola med sämre resultat ska få mer resurser än en med bättre. Det tycker jag också, det är självklart. Och jag tror att det också är detta som revisorerna i Vänersborg menar, fast det inte uttrycks helt klart i rapporten (se ovan).
Revisorerna och PWC skrev att BUN:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Och ska:
”överväga att få med enheternas resultat i modellen.”
Även Skolverket 2009 tar upp detta och Skolverket ser det lite som den centrala ”missen” i kommunernas resursfördelning:
”Många kommuner har inte tagit reda på hur resurserna används och man har inte en modell för resursfördelningen grundad i uppföljnings- och
utvärderingsresultat.”
Kunskapsresultaten måste vara med i en resursfördelningsmodell.
Det här med resursfördelning är inte helt enkelt. Och det är naturligtvis därför som det skrivs och granskas så mycket… Men en sak som jag noterar i samtliga granskningar, tips, riktlinjer och förslag om resursfördelning – det är hur lite man litar på professionen…
Jag har i denna blogg utvecklat vad en resursfördelningsmodell måste beakta – och finna bra lösningar på. Det förslag till resursfördelningsmodell som BUN har på sitt bord på måndag uppfyller inte detta. Jag kommer därför att begära en återremiss. Det är bättre att låta den nuvarande modellen gälla i ett år till och arbeta fram en riktigt bra modell än anta en modell som är mindre bra…
BUN 19/3 (1)
På måndag är det dags för ett nytt sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det ser ut som om det bara är ett ärende, möjligtvis två, som kan ge upphov till en mer omfattande diskussion.
Nämnden börjar med ärendet ”berättelse till Personalekonomisk redovisning”.
Det är Personal- och förhandlingsutskottet (PFU) som har gett nämnden uppdraget att analysera nuläget och se framåt, samt studera eventuella effekter av insatserna inom personalområdet, för att den personalekonomiska redovisningen ska bli:
”ännu mer kärnfull och användbar”
Förvaltningen redovisar en hel del fakta. Nämnden får bland annat reda på att, den 1 november 2017, var 1.178 personer, varav 976 kvinnor, anställda inom BUN:s verksamhetsområden. 978 av dessa hade tillsvidareanställningar. Medelåldern på de anställda var 44 år och sjukfrånvaron låg på 7,1%. (År 2016 var sjukfrånvaron 8%.) Medellönen låg på 31.874 kr i månaden.
Och detta kan ju vara intressant att veta.
Förvaltningen skriver, och det är också intressant:
”Under 2017 har rekrytering fortsatt vara en större arbetsuppgift än vanligt. Bristen på legitimerade lärare och det stora antalet nyanlända barn/elever gör att konkurrensen mellan kommunerna om behörig personal kvarstår. Att byta arbetsgivare är ett effektivt sätt att höja sin lön.”
115 tillsvidareanställda personer avslutade sin anställning förra året och det är ganska många. Av dessa var det bara 26 som slutade på grund av pensionsavgångar. Samtidigt har det nyanställts 76 personer tillsvidare. Det innebär att personalomsättningen fortsätter att öka. Den var 12% för tillsvidareanställd personal. I förvaltningen arbetar 112 obehöriga pedagoger på visstidsanställning.
Inför 2018 och framåt så skriver förvaltningen:
”Utmaningen för barn- och utbildningsförvaltningen är att rekrytera behörig personal till våra verksamheter. Som ett stöd i att vara en attraktiv arbetsgivare har PFU godkänt återköp av vissa lärare vars tjänster har varit omöjliga att återbesätta samt extra lönemedel i samband med löneöversyn 2017.”
Och det låter ju bra att PFU inser att lönerna måste bli konkurrenskraftiga för att Vänersborg ska kunna rekrytera personal i fortsättningen. Jag undrar bara hur S+C+MP har tänkt sig att en neddragning av de ekonomiska resurserna till BUN år 2019 ska bidra till att rekrytera nya legitimerade pedagoger – och behålla dem som redan finns…
Redovisningen innehåller även en del andra fakta, men de återger jag inte här. (Hela materialet, liksom handlingarna till sammanträdet i sin helhet, kan laddas ner här.)
Det blir som vanligt en verksamhetsuppföljning. Denna gång är temat ”Service och bemötande, samverkan och delaktighet”. Vad det handlar om mer konkret får ledamöterna reda på under mötet.
Det blir också en information om ”Budget 2019/Mål och resursplan 2019-2021”.
Hela det digra ”paketet” från kommunstyrelsen medföljer handlingarna. Det är ”Anvisningar: Budget 2019”, som kommunstyrelsen beslutade om den 28 februari. Eller rättare sagt, anvisningarna beslutades av S+C+MP – och innehåller Marie Dahlins (S) idé om att inrätta en ”social inkluderingspott”. (Se ”Budgetramar: Förslaget från S+C+MP”.)
För BUN:s del innebär kommunstyrelsens beslut att nämnden får 6,5 miljoner kr mindre 2019 än i år… (Om nu inte kommunfullmäktige fattar ett annat beslut i juni.)
I direktiven från kommunstyrelsen till nämnderna står det:
”Nämnderna ska fatta beslut om och presentera sina budgetförslag inom ram med beskrivning om åtgärder och konsekvenser för att nå dessa.”
Det här arbetet med att hitta besparingar, föreslå åtgärder och analysera konsekvenser kommer förvaltningen att få jobba med under våren. Det har S+C+MP ålagt BUN, trots att nämnden istället skulle behöva ytterligare ekonomiska resurser för att klara av alla utmaningar. Jag gissar på att BUN skulle behöva 30 milj kr mer nästa år… Och sedan ska förvaltningen och nämnden samtidigt försöka lösa dilemmat med läsår kontra budgetår… (Se ”Interpellation till Marie Dahlin”.)
I direktiven står det också:
”Nämnderna uppmanas därför att … visa stor återhållsamhet vad gäller att föra fram nya investeringsprojekt.”
Och det vet alla att det är omöjligt för BUN. BUN behöver fler förskolor och skolor för att klara av lokalbehoven för alla barn och elever… Och behovet av nya lokaler är akut. Nämnden hyr redan alltför många moduler och nu finns det inte ens plats kvar på skolorna för att hyra in fler…
Det ska bli intressant att se hur Mats Andersson (C), Joakim Sjöling (S), Christer Bogren (MP) och de andra i S+C+MP tänker försvara det ekonomiska rambeslut som har fattats av kommunstyrelsen…
Självklart blir det en budgetuppföljning också. Det blir det alltid på nämndens sammanträden.
Hittills går det bra för nämnden. ”Överskottet” ligger på 5,984 milj kr. Men då fattas en del poster och det är egentligen alltför tidigt på året för att dra några slutsatser för hur årets resultat kommer att bli.
Barn- och utbildningsnämnden ska anta en plan för intern kontroll 2018. Det är rutin och görs varje år. I år ska förvaltningen titta extra på bland annat ”hemsida/sociala media” och ”IT-kostnader leasing/användarkostnader”.
Förvaltningen vill att nämnden säger upp ett hyreskontrakt. Det är på Kumlienskolan ute vid Restad Gård. Barn- och elevtalen vid Kumlienskolan har nämligen sjunkit kraftigt och alla lokaler behövs inte längre. Och ”som tur är” så finns det två hyreskontrakt. Det betyder att BUN kan säga upp ett av dem – hyreskontraktet för våning 1 och 2. På det här sättet kan nämnden spara lite drygt en miljon kr i år utan att det påverkar några elever. Och så lär det bli gissar jag.
Det är ett ärende kvar att beskriva – en ny resursfördelningsmodell. Det är nog detta ärende som kan föranleda en mer omfattande diskussion. Men det återkommer jag till.
Senaste kommentarer