Arkiv
KS: Bifall M+V-motionen. Avslag ansökan VHC/VFK
Idag hade kommunstyrelsen (KS) sammanträde.
Kurt Karlsson (SD) var tillbaka i politiken efter en tids frånvaro. Det gav tydligen Anders Strand, som är sverigedemokraternas andre ordinarie representant i KS, självförtroendet tillbaka. Både Strand och Karlsson röstade! Och det var inte i vilken fråga som helst.
På Vänsterpartiets hemsida finns det redan ett referat publicerat av KS-sammanträdet (se ”Kommunstyrelsen idag – kort rapport”). Där kan man läsa att det blev en omröstning om Jonathan Axelssons (M) och min (V) motion ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. S+C+MP ville bara bifalla två av motionens att-satser och sedan avslå de två andra. (Se ”Svar på M+V-motionen!!”.) M+V ville bifalla samtliga att-satser, dvs hela motionen.
I omröstningen vann yrkandet från M+V med röstsiffrorna 8-7. Det betyder att kommunstyrelsen nu ska föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen från Axelsson och Kärvling i sin helhet. Och om inga partier ändrar sig fram till kommunfullmäktiges behandling av motionen så kommer de styrande i S+C+MP att återigen få se sig nedröstade av en samlad opposition. Och det är bra – det är en mycket bra motion.
För övrigt kan noteras att ärendet om VA-dragningen och tvångsanslutningen av ett antal fastigheter i Timmervik (se t ex ”VA: Solvarm och Timmervik”) bordlades. Bordläggningen föregicks, enligt uppgift från KS (denne bloggare är inte med i KS), av en hel del diskussioner och funderingar i frågan.
Bordläggningen innebär att ärendet ska upp i KS igen vid nästa sammanträde – och då ska VA-chefen finnas på plats. Om detta är den enda orsaken till bordläggningen vet jag inte, kanske kan det också bero på att ”de vanliga” medlemmarna i S+C+MP inte är med på Dahlins, Carlssons och Isetorps ”tvångsanslutningståg”?
Vänersborgs styre går i varje fall inte ”som på räls” – i år heller. Och S+C+MP som odlar en förhoppning om att få styra Vänersborg i ytterligare en mandatperiod…
Kommunstyrelsen var dock enhällig i en fråga, en fråga som inte ska vidare till kommunfullmäktige. Och det var om Vänersborgs FK och Vänersborgs HC skulle få de pengar som de ansökte om till sina turneringar/cuper. (Se t ex ”Kommunala bidrag och VFK/VHC”.) Det blev avslag på ansökan, VFK och VHC får inga pengar.
På Vänsterpartiets förslag lades dock följande till i beslutet:
- ”Vänersborgs kommun kommer senare i år fatta beslut om ett tydligt regelverk för ansökan om och beviljande av bidrag för evenemang.”
- ”Båda föreningar har då möjlighet att på nytt lämna sina ansökningar.
- ”Av ansökan måste framgå hur ett eventuellt bidrag är förutsättning för och del av kalkylen för nämnda ungdomsarrangemang.”
Nu ser det emellertid, efter beslutet om M+V-motionen, ut som om alla föreningar och organisationer i Vänersborg, inom en inte alltför avlägsen framtid, ska få reda på vad som gäller i fortsättningen angående kommunens stöd och bidrag till olika verksamheter… Och vem vet, då kanske ansökan från VFK och VHC kommer att behandlas annorlunda.
Interpellation till Marie Dahlin
Kommunfullmäktiges nästa sammanträde är inte förrän den 28 mars. Det är ett tag kvar. Men det är det här med den sociala inkluderingspotten… Den ger mig ingen ro.
Läsare av denna blogg erinrar sig säkert att styret i Vänersborg, S+C+MP, den 28 februari i kommunstyrelsen beslutade att införa en social inkluderingspott nästa år. Pengarna till denna pott ska komma från kommunens nämnder och styrelser. De ska alltså få mindre pengar. Barn- och Utbildningsnämnden ska t ex få 6,5 milj kr mindre år 2019… (Se ”S+C+MP: BUN och socialnämnden ska skära ner”.)
Det innebär att alla förvaltningar nu måste leta besparingar i verksamheten. Och det är illa nog. Men det finns en aspekt av nedskärningarna för barn- och utbildningsnämnden som jag inte är säker på att Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) har tänkt på. Och denna ”lilla aspekt” kan slå väldigt hårt på grundskolans verksamhet.
Det handlar om att skolan arbetar med läsår…
Och därför tänkte jag ställa en fråga, en interpellation, till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Jag lämnade in frågan/interpellationen i torsdags. Det betyder att Dahlin kommer att svara på den på nästa fullmäktigesammanträde. Om jag hade lämnat in frågan typ strax innan den 28 mars, så hade jag inte fått något svar förrän i april.
Här följer min interpellation:
Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin:
Konsekvenser av den sociala inkluderingspotten
Kommunstyrelsens, dvs S+C+MP, beslut om budgetramarna den 28 februari innebär att en ”social inkluderingspott” ska skapas nästa år. Pengar till den ska avsättas genom att nämnderna får mindre pengar år 2019 än vad de fick i år. Det betyder att de styrande partierna vill minska budgetramen för barn- och utbildningsnämnden nästa år med totalt 6,485 miljoner kr.
Barn- och utbildningsförvaltningen måste nu börja planera för besparingar och nedskärningar. Det innebär att förvaltningen måste sätta sig ner och se vad som ska skäras ner i verksamheten och vilka konsekvenser det får.
För barn- och utbildningsnämndens del blir problemen stora och då tänker jag inte bara på hur nämnden ska möta växande behov med mindre pengar.
Skolan arbetar med läsår, och inte med budgetår. En nedskärning av de ekonomiska resurserna på vårterminen 2019 är därför knappast möjlig. Det går nämligen inte att ändra en organisation, dvs klassammansättning, scheman, tjänstefördelning etc, mitt under ett läsår.
Barn- och utbildningsnämnden har att välja mellan två alternativ.
Det första alternativet är att nämnden måste möta vårens nedskärningar (2019) med förändringar och nedskärningar redan under höstterminen 2018. Organisationen på hösten måste ju anpassas till vårterminens ekonomiska resurser. Det är ju samma läsår.
Det andra alternativet är att ta hela besparingen följande läsår, 2019-2020. Det betyder att hela budgetårets neddragning görs på höstterminen 2019. Det blir då en besparing på 13 miljoner kr. Detta alternativ är tämligen omöjligt att genomföra utan att det får oöverstigliga konsekvenser för barn och ungdomar, föräldrar och pedagoger.
Kommunstyrelsens rambeslut innebär att rektorers, förskolechefers och förvaltningens förutsättningar redan nu förändras. Redan under våren måste frågor ställas som måste besvaras innan sommarledigheterna: hur ska 6,5 miljoner sparas? vad ska skäras ner? ska klasserna göras större? ska pedagoger friställas? Och hur löser vi problematiken kring läsår kontra budgetår? osv.
Fråga:
Hur tänker ni, som föreslog denna finansiering av den sociala inkluderingspotten, att förskolan och grundskolan ska möta besparingskraven med avseende på problematiken kring läsår kontra budgetår?
Fler tankar om kommunala bidrag. Och VFK och VHC.
När man talar om trollen… I dagens GP hittar vi två artiklar om bidrag till föreningar.
GP berättar att revisionen i Göteborg gjorde stickprovskontroller på kommunens hantering av bidrag till ideella föreningar förra året och upptäckte då att fel hade gjorts i tre av fyra fall. Nu har en extern konsultrapport dessutom visat att kommunen inte heller behandlar alla bidragsansökningar på lika villkor.
Det känns som om det skulle kunna handla om Vänersborg… Och då har ändå Göteborg regler. I Vänersborg saknas i många fall regler och riktlinjer överhuvudtaget. (Se gårdagens blogg ”Svar på M+V-motionen!!”.)
GP skriver:
”För att kunna behandla alla sökanden lika torde det vara en förutsättning att reglerna är klara och tydliga vilket underlättar beslutsfattandet och att likabehandling uppnås.”
Precis det här är syftet med motionen ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” från Jonathan Axelsson (M) och
undertecknad (V). Vi skriver bland annat i en av att-satserna:
”ta fram förslag på rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas, utifrån transparens och likabehandlingsprincip”
GP:s artiklar om Göteborgs sätt att sköta olika bidrag visar hur viktigt det är med tydliga regler. Det är lika viktigt i Vänersborg…
Signaturen Rune hade en mycket läsvärd kommentar till bloggen igår. (Se här.)
Rune skrev:
”Hur svårt kan det vara att bringa lite ordning i den Vänersborska djungeln av bidrag, sponsring, marknadsföring och kommunala resurser efter behov och önskemål enligt likabehandling, transparens och politisk enighet.”
Och visst har Rune rätt. Det handlar inte om att göra politiska poäng i frågan, det handlar om att alla vänersborgare ska veta vad som gäller.
Rune vidgar dessutom problematiken till att gälla fler områden, där kommunen ”bistår” med pengar:
- ”Kommunen ger stora årliga pengasummor till Forum Vänersborgs Stad som i sin tur delar ut till evenemang, arrangemang och stöder det lokala näringslivet i Vänersborg. Ingen transparens, likabehandling eller någon återkoppling till KS eller KF.”
- ”Kommunen ger stora årliga pengasummor till Visit som i sin tur delar ut eller använder pengarna efter eget tycke såsom bidrag, stöd, sponsring, mm. Ingen styrning eller likabehandling.”
- ”Kommunen ger stora årliga pengasummor till företagen på Hunneberg (Kungajaktmuseet, Bergagården, Naturskola, mm) som i sin tur delar ut bidrag, stöd, sponsring, mm, eller använder pengarna enligt eget tycke. Ingen styrning, likabehandling eller återkoppling till KS eller KF.”
Det är svårt att inte hålla med Rune i hans funderingar. Och Rune som tycks vara mycket insatt i kommunens göromål skrev vidare:
- ”Räknas det som stöd eller sponsring att kommunen årligen ger Vattenpalatset ca 8 miljoner till något som kallas förlusttäckningsbidrag för att Vattenpalatset AB inte ska gå i konkurs.”
- ”Är kraftigt rabatterade hyror av Arenan för att locka hyresgäster som bomässor, utställningar, julmarknader ett kommunalt bidrag, sponsring eller gynnande av enskild?
- ”Är 125.000 kr per år av skattepengar till IFK Vänersborg ett bidrag eller marknadsföring?”
- ”Varför skriver kommunen marknadsföringsavtal bara med vissa föreningar men inte andra?”
- ”Är föreningar med syfte till friskvård och aktivitet för våra äldre att klassas som kommunal verksamhet eller är det ”bara” en ideell förening vilken som helst?”
- ”Är fristående fritids- och ungdomsgårdar att likställas med en vanlig ideell förening eller är det kanske kommunal kärnverksamhet att fritidsgårdar finns i kommunens ytterområden?”
- ”Är Aqua Blå ett kommunalt viktigt evenemang som måste fortleva med större och större årliga ekonomiska medel från skattekistan samt mer ökade kommunala personella resurser?”
Alla dessa punkter från Rune, han hade ännu fler, innebär inte att jag anser kommunen gör fel som bidrar med stöd till t ex Aqua Blå, fritidsgårdar, Forum Vänersborg eller Visit. Men det visar hur viktig och komplex frågan är och hur viktigt det är med tydliga och transparenta regler på alla områden som har med kommunala bidrag i alla dessa former att göra. Runes ”uppräkning” bör definitivt finnas med i tankarna om (när?) kommunen utarbetar sina regler och riktlinjer.
Det finns kommuner som har tydliga och transparenta regler kring sina bidrag. Rune skickar med två länkar till Eskilstuna kommun:
Det är väl något sådant här man önskar att det fanns i Vänersborg…
På onsdag ska alltså motionen upp i kommunstyrelsen. Men inte bara det, kommunstyrelsen ska också behandla en konkret ansökan. Det är en gemensam ansökan från Vänersborgs FK (VFK) och Vänersborgs HC (VHC). De båda klubbarna ansöker nämligen om ekonomiska bidrag till arrangemang under 2018. VFK och VHC arrangerar ju, som de flesta vet, turneringar/cuper under 13 veckor. De båda klubbarna ville få vardera 100.000 kronor samt att få använda Vänersvallen och ishallen hyresfritt under arrangemangen. (Se ”Kommunala bidrag och VFK/VHC”.)
Ärendet visar mycket påtagligt att kommunen borde ha tydliga och transparenta regler för bidrag och marknadsföring, där alla föreningar och organisationer behandlas på ett likvärdigt sätt.
Men nu finns som sagt inte det…
Hur gör kommunstyrelsen då? Ja, hur det slutliga beslutet kommer att bli vet jag inte, men förslaget från de styrande i S+C+MP är att avslå ansökan. Men eftersom det inte finns något regelverk, så kan man ju inte hänvisa till något sådant. Istället blir motiveringen till avslaget följande:
”Det är emellertid fråga om ett tämligen stort belopp och kommunens ekonomiska handlingsutrymme för att stödja arrangemang av aktuellt slag är för närvarande begränsat.”
Och den motivering känns väl inte riktigt tillfredsställande… Inte i ett läge där t ex IFK Vänersborg får kommunala bidrag. Och Forum Vänersborg… Och Visit… Och där kommunens överskott förra året låg på 76 milj kr…
Tänk, kommunen kanske skulle ha en avsatt en budget för marknadsföring, sponsring och evenemang… (Se ”Svar på M+V-motionen!!”.)
Gunnar Lidell (M) avstod från att rösta när VFK/VHC-ärendet var uppe i kommunstyrelsens arbetsutskott. Han hänvisade bland annat till Axelssons
och min motion.
Vad som händer i kommunstyrelsen på onsdag vågar jag inte sia om.
Svar på M+V-motionen!!
Med kommunstyrelsens handlingar i torsdags så har det då äntligen kommit – kommunstyrelseförvaltningens utredning av och svar på Jonathan Axelssons (M) och min (V) motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Du kan läsa hela motionen här.)
Ärendet var uppe i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) i måndags (den gångna veckan). Där ansåg de styrande partiernas ledamöter, Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP), att utredningens slutsatser var bra, medan Gunnar Lidell (M) yrkade att motionen skulle bifallas i sin helhet.
Kommunstyrelseförvaltningens svar är både positivt och negativt. Men innan den utredande tjänstemannen på kommunstyrelseförvaltningen ger sitt svar och gör sin bedömning av motionen redogörs för en hel del rättsliga utgångspunkter. Och det med motiveringen att:
”Vad som anförs i föreliggande motion anknyter till centrala delar av kommunalrätten”
Och så redogör tjänstemannen för den kommunala kompetensen och allmänintresset, liksom likabehandlingsprincipen och begreppen kommunmedlem och proportionalitet… Det citeras ur Befogenhetslagen och naturligtvis ur Kommunallagen med dess förarbeten. Det hänvisas till och med till regeringsformen, en av grundlagarna. Dessutom återges också en hel del rättsfall om bland annat kommunal sponsring. Det är nästan så att man känner att motionen åtminstone tangerar några viktiga kommunala angelägenheter…
I motionen yrkade Axelsson och Kärvling på att kommunfullmäktige skulle uppdra åt kommunstyrelsen att i samverkan med kultur- och fritidsnämnden (jag numrerar att-satserna för att det senare ska gå att följa med lättare, i originalet är det fyra punkter):
- ”ta fram ett förslag på vilka typer av bidrag gällande evenemang, jubileer, marknadsföring och sponsring som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen,”
- ”ta fram förslag på rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas, utifrån transparens och likabehandlingsprincip,”
- ”ta fram förslag på årlig budget till respektive bidrag.”
- ”utarbeta en tydlig policy för hur kommunen ska hantera föreningar som vill marknadsföra event eller verksamhet på kommunens hemsida och via sociala medier.”
Efter att kommunstyrelseförvaltningen utrett motionen och gjort sin bedömning, så kommer den fram till att kommunfullmäktige borde bifalla:
”motionen såvitt avser punkterna 2 och 4 och uppdrar åt kommunstyrelsen att ta fram förslag till
1. riktlinjer för sponsring och för bidrag som gäller marknadsföring och evenemang samt
2. medieneutrala riktlinjer för marknadsföring”
Kommunstyrelseförvaltningen, liksom majoriteten i KSAU, anser att motionens att-satser 1 och 3 ska avslås.
De att-satser som finns i utredningens förslag har som synes ändrats en del. De har inte samma lydelse som i motionen trots att motionens två att-satser har bifallits.
Dessutom blir jag något konfunderad på svarets att-sats 1. Jag tycker att det på många sätt har mer beröringspunkter med Axelssons och min punkt 1 – den punkt som det föreslås avslag på, än på vår punkt 2 som ska bifallas…
I utredningen motiveras det föreslagna bifallet till motionens punkt 2 så här:
”Ärenden som gäller bidrag till marknadsföring och evenemang samt frågor om sponsring förekommer framför allt hos styrelsen och kultur- och fritidsnämnden, men kan likväl förekomma hos andra nämnder. Således föreligger behov av ett kommunövergripande dokument med handläggningsanvisningar och bedömningsgrunder för den aktuella typen av ärenden och frågor.”
Och det som skrivs är väl ok, men jag kan fortfarande inte riktigt se hur motionens att-sats 2 återspeglas i utredningens bifallna omformulering… När utredningen i själva texten skriver ”handläggningsanvisningar och bedömningsgrunder” så återspeglar det till stor del motionens punkt 2, men det försvinner i utredningens egen formulering av ”att-sats 1”:
”riktlinjer för sponsring och för bidrag som gäller marknadsföring och evenemang”
Jag kanske är för petig som inte tycker att begreppet ”riktlinjer” riktigt innefattar begreppen ”handläggningsanvisningar och bedömningsgrunder”…
Utredaren i kommunstyrelseförvaltningen vill alltså, precis som S+C+MP i KSAU, tillstyrka att-sats nummer 2, men avslå motionens att-sats 1.
Motionens första att-sats lydde så här:
”ta fram ett förslag på vilka typer av bidrag gällande evenemang, jubileer, marknadsföring och sponsring som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen,”
Utredaren skriver en ganska lång motivering, som jag trodde hade med denna punkt att göra:
”De lagbestämmelser som aktualiseras är generellt hållna. Vid bedömning av det enskilda fallet är det därför inte alltid tillräckligt att enbart utgå från lagens ordalydelse. Vägledning får i sådana fall främst sökas i den rika floran av rättsfall; en grannlaga uppgift förenat med ett inte sällan tidskrävande arbete. Mot angiven bakgrund är det sålunda motiverat med kommunala riktlinjer som innehåller tydliga bedömningskriterier och övriga anvisningar. Detta underlättar och effektiviserar handläggningen, borgar för rättssäkra beslut och – inte minst – bidrar till att stärka allmänhetens förtroende för 
kommunen.”
Men denna motivering låter ju som ett bifall till motionen att-sats 1 och inte ett avslag. Men det kanske fortfarande är så att motiveringen handlar om motionens att-sats 2 och inte 1 – fast jag inte förstår det…
I varje fall så är följande motivering för ett avslag av motionens första att-sats otvetydig:
”Till det nyss sagda ska göras tillägget att det tillkommer respektive nämnd att på egen hand avgöra, med de undantag som följer av 6 kap. 38 § KL, om beslutanderätten i en viss ärendetyp ska delegeras. Således är frågan om behörig beslutsinstans – nämnden i dess helhet eller delegat – något som helt ska lämnas utanför nämnda riktlinjer.”
Jag ser ändå inte detta är ett argument för avslag. Nämnderna ifråga, det handlar framför allt om kultur- och fritidsnämnden samt kommunstyrelsen, kan väl ta fram de listor med förslag om olika typer av bidrag som finns – som motionen efterlyser… Det finns väl inga hinder för att göra det?
Utredningen föreslår att motionens att-sats 4 ska bifallas. Dock är även denna punkt 4 omformulerad. Men här kan jag väl tycka att ”medieneutrala riktlinjer för marknadsföring” ändå motsvarar motionens yrkande på ett hyggligt sätt.
Utredningen skriver om varför den anser att att-satsen ska bifallas:
”Att sådana riktlinjer finns får anses angeläget. … medieneutrala riktlinjer – tillämpliga såväl på internetbaserad media som på traditionella medier (t.ex. tidningar, affischer, skyltar etc.).”
Kommunstyrelseförvaltningens utredare, liksom S+C+MP i KSAU, tycker att punkt 3 i motionen ska avslås:
”ta fram förslag på årlig budget till respektive bidrag.”
Det är ju inte ett speciellt konstigt krav att det ska finnas en budget. Kommunen har budgetar för de flesta verksamheter. Det är ett sätt ha kontroll på vart pengarna går.
Kommunstyrelseförvaltningen skriver angående yrkandet:
”Med hänsyn till variationen över tid, och även med beaktande av den skiftande karaktären hos bidragsföremålen, är en förteckning sådan den som motionärerna efterfrågar därför svår att sammanställa.”
Ett lite underligt och krångligt resonemang. Jämfört med att beräkna nästa års budget i barn- och utbildningsnämnden eller socialnämnden torde en sådan förteckning vara tämligen lätt att sammanställa.
Kommunstyrelseförvaltningen fortsätter:
”Vidare fordrar en förteckning över bidrags- eller stödberättigade aktiviteter kontinuerlig revidering för att inte bli inaktuell. Dessutom bör göras den anmärkningen att en dylik förteckning skulle kunna få en exkluderande effekt; hur ska en i och för sig bidragsgill aktivitet bedömas om den inte kan hänföras till aktuell förteckning?”
Det känns som om en höna görs av en fjäder… Jag kan helt enkelt inte se problemet.
Axelsson och jag trycker i vår motion ganska hårt på att alla bidrag som finns i kommunen ska vara kända av alla och att reglerna för att erhålla dem ska vara tydliga och transparenta. De ska bland annat finnas samlade på kommunens hemsida. Vänersborgarna ska också uppleva att likabehandling råder och att besluten följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Alla ska kunna läsa vem som ansöker om bidrag och vilka som får, och hur mycket, samt motiveringen.
De här aspekterna behandlas inte alls i utredningen och motionssvaret.
När jag har läst igenom utredningen och svaret från kommunstyrelseförvaltningen så kan jag nog inte säga annat än att jag vidhåller min uppfattning om motionen. Motionen är bra och den är värd ett bättre öde än det kommunstyrelseförvaltningen vill ge den – och S+C+MP.
Motionen ska behandlas av kommunstyrelsen på onsdag för att sedan beslutas slutgiltigt i kommunfullmäktige i slutet av mars.
VA: Solvarm och Timmervik
Så kom då kommunstyrelsens handlingar i torsdags. Och med dem handlingar till två ärenden som tilldrar sig särskilt intresse, i varje fall mitt särskilda intresse. Det är dels handlingar till Jonathan Axelsssons (M) och min (V) gemensamma motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” och dels tills den återremitterade frågan om en utvidgning av verksamhetsområdet i norra Timmervik. Det kan för övrigt noteras att båda ärendena sedan ska till kommunfullmäktige för slutligt avgörande.
Kommunen tänker ansluta alla fastigheter i Timmervik till det kommunala VA-nätet. Jag har skrivit utförligt om ärendet vid flera tillfällen, senast i samband med att det skulle behandlas i samhällsbyggnadsnämnden. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.) Det kan väl sägas att både Vänsterpartiet och medborgarpartiet avstod från att rösta i frågan och när kommunstyrelsens arbetsutskott hade uppe frågan senast så avstod Gunnar Lidell (M) från att rösta.
Det kan finnas olika skäl till att inte vilja ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det kan t ex finnas en egen VA-lösning som är bättre än kommunens. Det är också dyrt att ansluta sig. En generell beräkning för kostnaden för en småhusfastighet ligger med Vänersborgs VA-taxa på 194.934 kr. Till det kommer ytterligare kostnader som grävning, inkoppling av pump och i vissa fall kanske också sprängning på tomten. Det kan bli kostnader för den enskilde fastighetsägaren på några hundratusen kronor mer än vad en ny typgodkänd trekammarbrunn med infiltration kostar…
I norra Timmervik är det fyra eller fem fastighetsägare som inte ville ha kommunalt vatten och avlopp. Kommunen tänker emellertid inte göra några undantag. Alla fastigheter ska anslutas, även de fastighetsägare som inte vill. De ska tvingas in i det kommunala VA-nätet…
Tjänsteskrivelsen för ett juridiskt spetsfundigt resonemang. Jag tycker inte att kommunen tolkar Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) på ett riktigt sätt.
I 9 § i LAV står det:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas…”
Det är som jag ser det inte orimligt att tolka detta som att kommunen kan avgöra hur ett ”utvidgat” verksamhetsområde ska se ut, dvs att alla fastigheter inte behöver anslutas. (För ett mer utvecklat resonemang, se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.)
Tjänsteskrivelsen bortser också från två helt andra saker – hur drabbas de enskilda människorna av beslutet och vilken är den bästa lösningen för miljön?
Samhällsbyggnadsförvaltningen konstaterar att:
”det på elva av de 20 fastigheterna (i hela verksamhetsområdet; min anm) finns äldre avloppsanläggningar (1975–1990). … Således kan konstateras att det för huvuddelen av de berörda fastigheterna saknas fullgoda avloppslösningar.”
Det redovisas knapphändiga eller inga fakta på vilka lösningar som finns på de fastigheter som inte vill ansluta sig. Om någon t ex har en mulltoa, vilket åtminstone en fastighetsägare har, och därmed inte släpper ut något i avloppsledningarna, så släpps inte heller något ut i Vänern. Faktum är ju att en mulltoa är det bästa för miljön.
Det borde enligt min mening göras en bedömning av varje fastighets VA-lösning. Som Havs- och Vattenmyndigheten skriver (se här):
”En bedömning av vilken rening som är rimlig görs för varje anläggning.”
Sedan för tjänstemännen ett ganska anmärkningsvärt resonemang om dricksvattnet, trots att de inledningsvis konstaterar:
”Såvitt avser dricksvattenkvaliteten finns hos kommunen inga rapporterade anmärkningar.”
Sedan dras ändå, efter en del antaganden och hypotetiska resonemang, slutsatsen att fastigheterna måste anslutas… Det här har jag utvecklat tidigare och gör inte det en gång till. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.)
Ärendet Timmervik kommer nu alltså tillbaka till kommunstyrelsen, och sedan till kommunfullmäktige, efter att fullmäktige den 22 november förra året återremitterade frågan – på Vänsterpartiets förslag. Motiveringen till återremissen löd:
”Fullmäktiges underlag behöver kompletteras och relevant lagstiftning presenteras i sin helhet. Fullmäktige måste, innan beslut kan fattas, veta vilka alternativ som står till buds. Det är också viktigt att belysa om regelverket skiljer sig när ett verksamhetsområde initieras av enskilda fastighetsägare.”
Jag tycker sammanfattningsvis inte att ärendet har kompletterats med all relevant lagstiftning. I tjänsteunderlaget finns det inte heller något svar på vilka alternativ som står till buds. Det anser jag vara tämligen anmärkningsvärt… Varför har kommunen t ex inte tittat på bildande av en samfällighet? Däremot har skrivelsen från förvaltningen belyst om ”regelverket skiljer sig när ett verksamhetsområde initieras av enskilda fastighetsägare”. Det gör det inte.
Det saknas alltså enligt min mening fortfarande ett fullödigt underlag innan kommunstyrelsen, och sedan fullmäktige, kan fatta beslut om att tvångsansluta alla fastighetsägare till det kommunala VA-systemet. Och ärligt talat, kan inte fastighetsägare få slippa att tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet?
En fastighet som redan har drabbats av kommunens VA-tvång är familjen Solvarms naturhus i Sikhall, strax norr om Timmervik. Solvarm ska, enligt ett tidigare fullmäktigebeslut, anslutas till kommunens VA-nät.
Om det är någon fastighet ”som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang” som LAV pratar om, så är det Solvarms hus. Familjens VA-lösning är överlägsen kommunens. Det har jag beskrivit i ett flertal bloggar genom åren, senast för några veckor sedan. (Inte heller detta ska jag upprepa, se ”Solvarm och tvångsanslutning VA”.)
Solvarm ger sig emellertid inte, familjen vill inte anslutas. Till sitt stöd har familjen nu fått Villaägarnas Riksförbund bakom sig. Förbundet ska hjälpa Solvarm att driva frågan vidare.
Och frågan drivs nu vidare.
Tidigare i veckan kom det nämligen ett brev till kommunen från ”agnes advokatbyrå” med överskriften:
”Angående krav på undantag från anslutning till allmän avloppsanläggning för fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20”
Sikhall 1:20 är Solvarms fastighet…
I brevet meddelas att:
”Fastighetsägarna har … för avsikt att, om inte kommunen senast den 16 mars 2018 meddelar att Fastigheten undantas från krav på att ansluta till den allmänna avloppsanläggningen, väcka talan vid Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen.”
Och skälet är inte helt oväntat:
”Grunden för Fastighetsägarnas begäran är att den kretsloppsanpassade avloppsanläggning som finns på Fastigheten tillgodoser behovet av avloppsrening till skydd för människors hälsa eller miljön på ett bättre sätt än den kommunala
avloppsreningsanläggningen, och att det därför saknas behov av att ansluta Fastigheten till den allmänna avloppsanläggningen.”
Brevet visar vart kommunens rigida inställning kan leda – till domstol… Jag kan väl tycka att det är pinsamt för Vänersborgs kommun…
Det kan också tänkas att Solvarm även ska driva frågan om avgifterna, om fastigheten nu blir tvångsansluten. Det finns ju en intressant paragraf i lagen om allmänna vattentjänster, nämligen 24 §:
”Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Även denna aspekt måste kommunstyrelsen, och senare kommunfullmäktige, ta i beaktande i sina kommande beslut. Det gäller ju även i Timmervik. Skulle t ex de med mulltoaletter i Timmervik vara tvungna att betala med hänsyn till ”människors hälsa eller miljön”? Jag har svårt att tro det.
Min åsikt är att kommunen måste sätta ner foten och besinna sig. Kommunen måste ta hänsyn till de invånare som den är satt att tjäna och göra individuella och andra prövningar av vilka som ska anslutas till kommunens VA-nät eller inte. För det är klart att kommunen inte kan acceptera fastigheter med undermåliga VA-lösningar. Men samtidigt måste kommunen också komma ihåg att det finns andra lösningar som är både bättre och billigare än kommunens eget VA. Som t ex Solvarms…
Tänker S+C+MP styra i fyra år till?
I dagens TTELA (se ”Projekttvång löser inte utanförskapet”) hade ledarskribenten Max Eskilsson en artikel om den sociala inkluderingspott som de styrande partierna socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet vill införa i Vänersborg nästa år. Jag själv har bloggat om inkluderingspotten vid två tillfällen (”Budgetramar: Förslaget från S+C+MP” och ”S+C+MP: BUN och socialnämnden ska skära ner”). I bloggarna förklarar jag för övrigt mer noggrant vad S+C+MP menar med ”social inkluderingspott”.
Max Eskilsson kritiserar hela syftet med inkluderingspotten och avslutar sin ledare:
”Risken är att verkningslösa men kostsamma projekt tvingas fram samtidigt som nämndernas ordinarie områden blir lidande.”
Jag kan hålla med Eskilsson.
Förslaget från S+C+MP är alltför ”framhastat” och ogenomtänkt. Det kan väl också sägas att det inte har föregåtts av någon diskussion med de andra partierna, kanske inte ens inom de egna partierna. Så vad jag har fått till mig så diskuterade t ex miljöpartiet förslaget först efter det att Marie Dahlin hade lagt det. Och i S finns det de som aldrig hade hört talas om förslaget förrän de hade läst min blogg…
För att pengarna i inkluderingspotten ska kunna användas på ett bra sätt i framtiden så måste riktlinjerna och anvisningarna noggrant diskuteras och analyseras, liksom syftet med potten. Det finns t ex andra kommuner som har prövat något liknande, som Vänersborg kan lära sig av och dra slutsatser från.
Nu är risken stor att det kan bli som Eskilsson befarar:
”…den krassa realiteten är att det kan bli en tillfälligt snygg lösning som ett år ger bättre siffror.”
Jag tror inte att någon i Vänsterpartiet är motståndare till att kommunala pengar används till social inkludering, tvärtom. Men det är svåra frågor som måste genomlysas ordentligt, och vara förankrat, innan de sätts i verket. Så är det inte nu.
Vänsterpartiet är däremot mycket negativa till den finansiering av den sociala inkluderingspotten som S+C+MP har föreslagit. Vi ser inte att de nuvarande verksamheterna med de utmaningar som framför allt socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden står inför har möjlighet till besparingar och nedskärningar. Eller rättare sagt, det är helt fel väg att gå att tvinga de äldre och sjuka, barnen och ungdomarna att stå tillbaka och skära ner på sina behov för att finansiera inkluderingspotten. De båda nämnderna måste istället få ökade budgetanslag.
Visst finns det också en stor risk att det blir en konstig hantering som Eskilsson skriver när:
”Förvaltningarna ska … få mindre att röra sig med men i princip ha samma verksamhet och därtill få nya uppdrag i form av att utreda och handlägga inför en omständlig ansökningsprocess.”
I höst är det val.
Det finns röster som tycker att de nuvarande politiska konstellationerna i Vänersborg inte är de naturliga. I riksdagen framstår t ex inte alltför sällan Annie Lööf i centerpartiet som oppositionens verkliga talesperson. I Vänersborg är Bo Carlsson och centerpartiet de som är verkligt tajta med Marie Dahlin och socialdemokraterna. Regeringen stödjer sig ofta, i t ex de viktiga budgetfrågorna, på Vänsterpartiet – i Vänersborg är Vänsterpartiet ett av de ledande oppositionspartierna.
Förslaget om en social inkluderingspott kan inte och ska inte genomföras förrän efter valet. Och eftersom hela det styrande blocket, S+C+MP, står bakom förslaget så kan jag inte förstå annat än att den sociala inkluderingspotten blir ett vallöfte. Och det alltså från samtliga av de styrande partierna – socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet.
Och det betyder i sin tur att de tänker sig att fortsätta styra Vänersborg ytterligare en mandatperiod.
Och hur skulle det kunna bli på något annat sätt. Alla de andra partierna är emot inkluderingspotten (mot potten, inte inkludering). (Med reservation för vad sverigedemokraterna och medborgarpartiet tycker, de har inte sagt något än.) Jag tvivlar också starkt på att något av oppositionspartierna kommer att ändra uppfattning innan eller efter valet. Dessutom tror jag att frågan är alldeles för viktig att kompromissa med – om det nu skulle bli aktuellt med andra partikonstellationer i Vänersborg efter valet.
Det ser alltså ut som att S+C+MP tänker gå ut i en gemensam valkampanj i Vänersborg, samtidigt som de stänger dörren för andra framtida partikonstellationer. Och det är ju på sätt och vis bra att de styrande partierna bekänner färg. Även om det känns främmande att Marie Dahlin, Bo Carlsson och Marika Isetorp ska styra Vänersborg i fyra år till…
Relativ politisk stiltje
Det har varit en relativt lugn och stillsam politisk vecka i Vänersborg. Och är fortfarande. Det är bara kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) och byggnadsnämnden som har träffats.
KSAU:s uppgift är, kan man säga, att förbereda kommunstyrelsens nästa sammanträde. Men det sammanträdet är inte förrän nästa vecka, på onsdag. Vad som avhandlades på KSAU får vi andra politiker, liksom övriga vänersborgare, inte reda på förrän på fredag (möjligtvis imorgon torsdag) då handlingarna inför kommunstyrelsens sammanträde skickas ut till ledamöterna och samtidigt publiceras på kommunens hemsida.
Rykten säger att Jonathan Axelssons (M) och min (V) gemensamma motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” avhandlades i KSAU och ska upp i kommunstyrelsen nästa gång. (Du kan läsa hela motionen här.)
Det hände ju en del när motionen hade lagts i kommunfullmäktige den 28 september 2016. Tjänstemän och politiker slog nämligen rekord i beredning…
På 8 timmar var motionen färdigbehandlad, dvs innan ens fullmäktiges protokoll var justerat – och lagligt. Tjänstemän på kultur- och fritidsnämnden hann utreda motionen, förvaltningschef Håkan Alfredsson underteckna den, Marika Isetorp, som kultur- och fritidsnämndens ordförande, fatta ett olagligt beslut att på delegation godkänna tjänstemännens yttrande och kommundirektör Ove Thörnkvist att, till sist, författa ett tjänsteyttrande från kommunkansliet – allt på 8 timmar! Beredningen var alltså klar dagen efter fullmäktiges beslut… Detta torde vara ett svårslaget svenskt rekord i beredning och behandling av en motion. Och kanske också ett svenskt rekord i antal olagligheter som begicks under en och samma beredningsprocess. (Vill du läsa mer om vad som hände så läs ”En ny kommunal skandal?!” och ”Skandal avvärjdes i kommunstyrelsen”.)
Som tur var fattade oppositionen i kommunstyrelsen senare beslutet att återremittera motionen. Efter denna återremiss har beredningsarbetet gått betydligt långsammare… Det har tagit 17 månader att utreda motionen. Men nu är enligt uppgift kommunkansliet färdigt. Det ska bli spännande att läsa svaret…
Byggnadsnämndens dagordning har varit publicerad på kommunens hemsida. Den innehöll dock inga som helst handlingar, bara vilka ärenden som skulle avhandlas. Det var lite tunt kan man tycka. Det känns inte riktigt som öppenheten är den bästa…
Byggnadsnämnden behandlade en del bygglov och en del detaljplaner, bland annat ”Detaljplan för Norra Sanden” och, framför allt, ”Detaljplan för delar av Skaven och Öxnered”. Tyvärr vet jag i nu-läget inte vad nämnden kom fram till igår, det blir till att vänta på protokollet.
Annars har Öxneredsborna varit mycket aktiva i frågan om den nya detaljplanen. De har verkligen synts i media. Senast idag, dagen efter byggnadsnämndens sammanträde, fanns det en insändare/debattartikel i TTELA. (Se ”En ”trafikinfarkt” väntar i Öxnered”.) Själv har jag tidigare bloggat i frågan. (Se ”Öxnered/Skaven – en ny stadsdel?”.)
Som sagt, det har varit en relativt stillsam politisk vecka i Vänersborg. I varje fall hittills. Nästa vecka har miljö- och hälsoskyddsnämnden och kommunstyrelsen sammanträden. Miljö och hälsas dagordning ligger ute på kommunens hemsida. I den kan man se att nämnden bland annat ska få information om Dahlbergs slakteri…
För övrigt noterar jag att TTELA:s nye ledaskribent Max Eskilsson har skrivit en intressant ledare om det beslut om ekonomiska ramar och den ”sociala inkluderingspotten” som S+C+MP röstade igenom på det senaste kommunstyrelsesammanträdet. Ledaren finns på nätet, imorgon kommer den antagligen i papperstidningen. (Se ”Projekttvång löser inte utanförskapet”.)
Nu ska jag skriva en interpellation till kommunstyrelsens ordförande!
En sann bygghistoria från Dalsland
Typiskt Sverige! Typisk svensk byråkrati!
Det är ungefär så man tänker när man får reda på Mats öde. (Mats är ett fingerat namn.)
Mats bor en liten bit norr om Sjung-Sjungområdet, i ett område som kallas Ekudden. Där äger Mats två fastigheter. Han bor permanent på den ena fastigheten och på den andra står en liten sommarstuga på 34 kvadrat, som varken har vatten eller toa.
För några år sedan drog kommunen VA till Ekudden. Det blev klart för ungefär två år sedan. Mats blev tvungen att ansluta sig – med båda fastigheterna. Men det hade Mats inget emot, trots att det blev dyrt. Det innebar nämligen att han skulle kunna bygga en åretruntbostad på sommarstugetomten till sin dotters familj. Vilket Mats och dotterns familj snabbt tog itu med. De ansökte om bygglov.
Och byggnadsförvaltningen gav bygglov den 12 april 2016. Eftersom sommarstugan låg på en strandtomt var det strandskydd i området och det betydde att Länsstyrelsen också skulle säga sitt. Och det gjorde Länsstyrelsen.
Länsstyrelsen nekade strandskyddsdispens… Länsstyrelsen menade att husets storlek, utseende och läge ”påtagligt skulle utöka hemfridszonen” och försämra ”allmänhetens möjligheter att nyttja strandområdet utanför tomtplatsen”. Det var således en totalt annorlunda bedömning än den Vänersborgs byggnadsnämnd hade gjort. Och Vänersborgs byggnadsnämnd är väl inte direkt känd för att fria hellre än fälla…
Mats dotter överklagade till Mark- och Miljödomstolen. Helt i onödan. Mark- och Miljödomstolen gick på Länsstyrelsens linje.
Mats dotter fick inte bygga. Trots att Mats hade betalat 153.000 kr till kommunen för att ansluta sig till VA-nätet.
Mats försökte igen. Han gjorde ändringar som Länsstyrelsen hade haft synpunkter på. Han ändrade framför all husets placering på tomten så att ingen del av den nya byggnaden placerades närmare stranden än den befintliga lilla sommarstugan. Och ansökte om bygglov och strandskyddsdispens igen.
Byggnadsförvaltningen gav den 22 augusti 2017 återigen bygglov och strandskyddsdispens. I samband med dispensen gjordes:
”en tomtplatsbestämning som innebär att en fri passage lämnas utmed stranden.”
Som villkor föreskrevs också att:
”tomtplatsen ska avgränsas med staket eller häck.”
Byggnadsnämnden skriver ganska mycket i beslutet. Den menar att dispensen inte motverkar:
”strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
Nämnden skriver vidare att en särskild grund för dispensen är att:
”området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte”
Och att detta sker på en ”etablerad tomtplats”.
Sedan upprepar byggnadsnämnden det kanske viktigaste av allt:
”Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Slutet gott allting gott?
Nej.
Länsstyrelsen ville naturligtvis titta på ärendet en gång till… Och kom fram till att avslå strandskyddsdispensen – ytterligare en gång.
Jag måste säga att jag blir trött när jag läser Länsstyrelsens bedömning. Den innehåller skrivningar och motiveringar som egentligen inte hör till saken. Dessutom är Länsstyrelsens andra avslag (18 okt 2017) i stora delar en kopia av det första avslaget (21 juli 2016).
Jag kan hitta tre argument till Länsstyrelsens avslag.
”Om en ersättningsbyggnad däremot medför att hemfridszonen – eller det som besökande allmänhet upplever som hemfridszon – utökas mer än marginellt, motverkas strandskyddets syften.”
Hemfridszon är enligt Naturvårdsverket (se här):
”området närmast runt ett bostads- och fritidshus där den boende har rätt till ett privat område och att få vara ostörd.”
Naturvårdsverket fortsätter:
”Det är mycket svårt att ange ett generellt mått på hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. Ibland finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen såsom ett staket, en häck, en väg eller en gång- och cykelväg.”
Det är mycket svårt att ange ett mått på hemfridszonen skriver Naturvårdsverket. Och det är ju naturligtvis därför som människor sätter upp staket eller planterar en häck. Och det var självklart därför som byggnadsnämnden föreskrev att tomten på Ekudden skulle ”avgränsas med staket eller häck.” Länsstyrelsen skrev:
”det som besökande allmänhet upplever som hemfridszon”
Naturligtvis blir det än svårare att definiera en hemfridszon om avgörandet ligger i allmänhetens upplevelse. Det är möjligt att ”upplevelsen” är ett juridiskt begrepp, men i så fall känns juridiken tämligen ”flummig”. ”Upplevelse” är ju ett väldigt subjektivt begrepp och det blir då Länsstyrelsen som tar sig rätten att göra sig till talesperson för en tänkt allmänhet… Och notera, Länsstyrelsens tolkning delades inte heller av Byggnadsnämnden. Som utses av ett folkvalt kommunfullmäktige…
Som argument två anför Länsstyrelsen:
”Länsstyrelsen konstaterar att den föreslagna byggnaden skulle bli avsevärt mer dominerande än det nuvarande fritidshuset.”
Det är ju en sanning som inte går att säga emot. Det är klart att en åretruntbostad för en barnfamilj blir större än en sommarstuga…
Och…? Höll jag på att säga… Det känns återigen som ett mycket luddigt begrepp. Vem bestämmer att en byggnad blir alltför dominerande? I det här fallet naturligtvis Länsstyrelsen… Byggnadsnämnden i Vänersborg tyckte inte det.
Både de anförda argumenten ledde till Länsstyrelsens tredje, och möjligtvis avgörande, argument. Problemet är bara att här är Länsstyrelsen inte speciellt intresserad av att vara objektiv eller sanningsenlig.
”Det nya bostadshuset ger fortfarande ett avsevärt mer dominerande intryck … på bekostnad av en fri passage ner till vattnet som är allemansrättsligt tillgänglig.”
Det här stämmer faktiskt inte. Det är fri passage längs tomtgränsen. (Det syns väl ganska tydligt på bilden?) Och planterar man en häck här, som byggnadsnämnden föreskrev, så kommer huset knappt att synas…
Sedan drar Länsstyrelsen en slutsats som åtminstone inte Vänersborgs byggnadsnämnd drog:
”Risken är uppenbar att den fria passage som lämnats utmed stranden i praktiken inte kommer att tjäna sitt ändamål, utan att besökande allmänhet kommer att undvika att beträda stranden.”
Länsstyrelsen skriver om ”risken”. Risken? Som jag ser det är det återigen ett mycket subjektivt utlåtande. Vad är det som säger att Länsstyrelsen har rätt?
Jag får känslan, rätt eller fel, att Länsstyrelsen letar efter skäl och argument för att avslå hans ansökan. Det kan också noteras att detta tredje argument faktiskt inte fanns med när Länsstyrelsen avslog Mats ansökan första gången.
Det spelar ingen roll om kommunen, eller Mats, anser annorlunda. Länsstyrelsens tolkning gäller. Länsstyrelsen anser inte ens att en häck vid hemfridszonens slut, eller varför inte en högre mur, skulle kunna säkerställa allmänhetens fortsatta tillträde till klipporna vid stranden.
Länsstyrelsen skriver avslutningsvis:
”Länsstyrelsen bedömer sammanfattningsvis att det skäl för dispens som Byggnadsnämnden åberopat inte är giltigt.”
Länsstyrelsen måste anse att Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning är totalt inkompetent…
Mark- och Miljödomstolen gick vid överklagandet av Länsstyrelsen beslut återigen på Länsstyrelsens linje… En gång till.
Jag har varit ute och tittat på fastigheten. Det känns som om man måste vara väldigt enögd för att tycka som Länsstyrelsen gör. Det står helt klart att allmänheten både kan komma ner till stranden och vistas där utan att huset är ”i vägen”… Fast strand?
Det är inte mycket till strand. Det finns mest berg, sten och klippor vid sjökanten. Det är inte mycket att ligga och sola på och knappast ens att vandra utefter. Men det går, om man vill, med eller utan årentrunthus. Om man nu hittar dit… Det finns inte ens en skylt som talar om var Ekudden ligger.
Hur som helst så blir jag lite beklämd över hur stor makt enskilda befattningshavare/tjänstemän på en myndighet har över vanliga människors liv. Och hur subjektiv denna bedömning kan vara. Jag förstår att Mats känner sig som John Yossarian i Joseph Hellers roman ”Moment 22”.
Mats står nu där med en VA-anslutning för 153.000 kr till en liten sommarstuga – en anslutning som inte används. Det finns nämligen varken vatten eller toa indraget i sommarstugan. Mats skulle ju ha det kommunala VA:t till ett nytt åretruntboende…
Men inte nog med det. Kommunen vill att Mats betalar en årlig avgift på 2.019 kr för VA-anslutningen. Trots att han inte kan använda anläggningen. Mats pratade med kommunen. Jo, det var rätt. Han måste betala även om han inte använder kommunens VA.
Fast där undrar jag om kommunen har rätt… I lagen om allmänna vattentjänster, 24 §, står det:
”Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
…
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Vattentjänsten är ju inte ens inkopplad till huset… Inte ska väl Mats behöva betala…
Hur som helst.
Mats dotters familj, som ville bygga och bo på sommarstugefastigheten har gett upp. De har betalat runt 70.000 kr på ritningar och avgifter, och över 2 år har gått sedan de började ansöka… De orkar inte mer.
Mats känner att något är fel. Vad ska han göra? Mats vill inte ge upp.
Mats tycker att han alltid har ställt upp. Kommunen fick t ex dra VA-ledningarna över hans tomt till grannen för att det var mycket berg på vägen dit.
Men det har också varit en del problem med VA-dragningen. När kommunen grävde VA:t första gången jobbade Mats i Norge. När han kom hem så hade kommunen dragit ledningen långt ute på tomten. Vilket Mats naturligtvis inte hade godkänt. Och det går ju inte att bygga ett hus över ledningen. Det slutade med att kommunen var tvungen att gräva om ledningen.
På fastigheten där Mats bor permanent har han installerat ett godkänt minireningsverk som var knappt 3 år gammalt när avlopp och vatten blev indraget i huset. Han lämnade in kvitto för reningsverket till kommunen och det blev sagt att det skulle dras av 10% i åldersavdrag per år. Fem år har gått och Mats har inte hört något. Men hör och häpna. Idag, måndag, så ringde de från kommunen och sa att Mats skulle få betalt… Bättre sent än aldrig.
Länsstyrelsen har varit ute och tittat på sommarstugefastigheten. Mats fick inget besked om vad han skulle ändra på för att bygglovet skulle beviljas. Han fick beskedet att det bara var att söka igen. Och det var ju svårt tyckte Mats, när han inte fick reda på vad han borde ändra på. Men kanske var huset för stort. I det sista avslaget från Länsstyrelsen stod det:
”…den planerade byggnadens storlek och markanta exponering mot stranden…”
Ett hus på 165 kvm, utan garage (200 kvm med garage) var tydligen för stort. (Eller?) Mats tycker att det är normalt för ett åretruntboende för en barnfamilj.
Dessutom har grannar till Mats fastighet fått bygglov. De hade också strandtomter. Ett av dom nybyggda husen är på 278 kvm i ett mycket väl jämförbart område, fast det ligger en bit bort. En granne på Ekudden har ett hus på 168 kvm utan garage. Det finns för övrigt ganska många större åretruntboende i området… Det kunde jag, på plats, själv konstatera.
Mats förstår inte logiken.
Och det gör nog inte jag heller… Ett tungt argument för VA-utbyggnaden längs Vänerkusten var ju just att den skulle möjliggöra åretruntboende.
På kommunens hemsida står det (se här):
”I och med utbyggnaden av VA-ledningar ges bättre förutsättningar för utökad bebyggelse utmed Vänerkusten: fritidsboende kan omvandlas till permanentboende”
Det här gäller tydligen inte längre nu när det är färdiggrävt… Borde inte de som inte får bygglov få VA-pengarna tillbaka?
Handlar det om svensk byråkrati eller handlar Mats fall om något annat?
Gröna Klustret Nuntorp
Är det någon som kommer ihåg kvällen den 14 december 2016 när kommunfullmäktige i Vänersborg återremitterade ärendet om ett kommunalt köp av Nuntorp? (Se ”Ärendet Nunntorp”.) M+L+KD+V ansåg att det inte gick att fatta något beslut i frågan, eftersom det saknades både fakta och svar på en massa frågor. Inte ens några ekonomiska kalkyler hade presenterats.
TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):
”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”
Och:
”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”
Återremissen var i praktiken ett nej till att kommunen skulle köpa Nuntorp. Och det var nog tur det. Nu håller det på att hända saker med Nuntorp!
I onsdags var det ett möte på vandrarhemmet i Brålanda.
En projektgrupp, och en styrgrupp, har arbetat i huvudsak ideellt med Nuntorps framtid i ungefär ett halvår.
Det är svårt att starta något från ”scratch”, men efter mängder med tid i telefoner, vid datorer, på möten osv var det nu dags för projektgruppen att presentera resultatet av en förstudie och en plan för uppstart. Gruppen visade vad en massa engagerade och hårt arbetande brålandabor kan åstadkomma…
Namnet på hela projektet är bestämt till – ”Gröna Klustret Nuntorp”.
Idén är att skapa en miljö på Nuntorp som ska ge förutsättningar för utbildning, forskning och överföring av kunskap. Klustret ska bidra till hållbar utveckling inom de gröna näringarna och närliggande branscher.
Visionen för det ”gröna klustret” lyder:
”En regional mötesplats på Nuntorp,
med ett levande kunskaps- och utvecklingscenter,
som genom nationellt samarbete,
främjar hållbar utveckling och tillväxt av de gröna näringarna
i hela Fyrbodal.”
Och varför inte återge också målsättningen i sin helhet:
- ”Genom tillskapandet av ett kluster på Nuntorp vill vi skapa förutsättningar
för hållbar utveckling inom de gröna näringarna och närliggande branscher. - Forskning visar att klustermiljön, genom sin dynamik, väsentligt bidrar till
utveckling och innovation. Företag i vårt område får möjlighet till ökat
samarbete där olika synergieffekter uppnås. - Genom samverkan med företagsrådgivare ge stöd till nyföretagande.
- Utbildningsverksamhet avses ske behovsstyrd och är fördelaktig att
bedrivas i en klustermiljö med stora möjligheter till företagspraktik för
eleverna.”
På mötet redogjordes för vilka styrkor som fanns i området. En projektplan presenterades också, liksom klustrets tänkta sammansättning och samverkan. Projektgruppen informerade även om tankar kring utbildning och forskning & utveckling. Och här har det knutits många kontakter, bland annat med Naturbruksskolan i Dingle och Kunskapsförbundet Väst.
Gruppen tycks ha tänkt på, om inte allt, så på det mesta. De redovisade ett flertal intressenter och tänkta samarbetspartners på flera områden.
Naturligtvis blev den en del prat om organisation och pengar också…
En ekonomisk förening ska bildas. Medlem i föreningen ska en aktör i det Gröna Klustret kunna bli, men också en person, ”vilken som helst”, med grönt intresse.
Det beräknas att förberedelsearbetet för bildandet av den ekonomiska föreningen ska vara klart i maj och då ska ett årsmöte hållas där föreningen officiellt bildas och en styrelse utses. (Se bild nedan.)
Det är som i alla sammanhang den ekonomiska sidan som är en av de stora utmaningarna. Men projektgruppen är övertygad om att en ekonomisk förening är rätt väg att gå och att det finns många i området som vill att Nuntorp ska leva igen… Det tror jag också.
Jag kan väl lugnt säga att jag som utomstående blir otroligt imponerad av det arbete som har lagts, och läggs, ner i södra Dalsland. Det finns ett engagemang och en framtidstro i brålandabygden som är väldigt speciell. Bygdens invånare tar tag i saker, samarbetar och tycks avsätta hur mycket tid som helst för att omsätta sina visioner i praktiken.
Deltagarna på mötet utstrålade optimism. De tror att det kan bli något stort av det här. Och det tror jag också. Det gäller liksom att få allt i rullning, och jag tror brålandaborna är på rätt väg.
Robert Svensson, Melleruds starke man för några år sedan, och som var oerhört negativ och till och med föraktfull för kommunfullmäktiges återremiss, sammanfattade utvecklingen i slutet av mötet… Jag kan tyvärr inte återge Svensson ordagrant (jag hade stängt av datorn), men han menade att det nog var tur att inte Vänersborgs kommun köpte Nuntorp…
Och det är precis min åsikt…
S+C+MP: BUN och socialnämnden ska skära ner
Så har då kommunstyrelsen haft sammanträde. Sverigedemokraternas Kurt Karlsson var inte närvarande och hans plats togs istället av en moderat ersättare. Anders Strand var därmed SD:s ende ordinarie ledamot på mötet. Men det spelade ingen större roll. Strand sa inget, men avgjorde ändå två omröstningar…
På Vänsterpartiets hemsida (klicka här) kan man läsa ett utmärkt referat av ärendet kring budgetramsättningen. Och jag har tidigare beskrivit partiernas inställning i frågan tämligen noggrant i två bloggar (se ”Förslagen från M+L+KD och V” och ”Förslaget från S+C+MP”).
Igår onsdag var det alltså dags för beslut.
Som vanligt hade inte SD lagt något eget förslag och Anders Strand (SD) gjorde det tydligt att han inte heller tänkte rösta i frågan. Då stod utgången av omröstningen klar från början – förslaget från Marie Dahlin (S) och S+C+MP skulle få majoritet. Det spelade ingen roll hur de andra oppositionspartierna röstade. Vid lika resultat skulle nämligen Marie Dahlins röst fälla avgörandet. (Ordförandes röst fäller alltid avgörandet om det blir lika röstetal.) Sverigedemokraterna hade alltså, kan man säga, utan att säga eller göra något, eller rösta, avgjort frågan.
Kommunstyrelsens beslut, dvs beslutet av S+C+MP, innebär att en ”social inkluderingspott” ska skapas nästa år. Pengar till den ska avsättas genom att nämnderna får mindre pengar år 2019 än vad de fick i år. Nämnderna
och förvaltningarna, framför allt barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden, måste alltså nu börja planera för besparingar och nedskärningar. Det innebär att de måste sätta sig ner och se vad som ska skäras ner i verksamheten och vilka konsekvenser det får. Ett både tröstlöst, meningslöst och nedbrytande arbete. Alla vet ju att nämnderna, och i synnerhet BUN och socialnämnden, har stora behov av mer resurser. Behoven och utmaningarna är nämligen omfattande. Vilket S+C+MP alltså tycker ska mötas med minskade resurser…
För skolans del blir problemen egentligen ännu större. Skolan arbetar, som alla vet (utom kanske vissa styrande politiker), med läsår, och inte med budgetår. En nedskärning av de ekonomiska resurserna på vårterminen 2019 är därför knappast möjligt. Det går nämligen inte att ändra en organisation, dvs klassammansättning, scheman, tjänstefördelning etc, mitt under ett läsår. Skolans organisation i läsår betyder därför att skolan måste möta vårens nedskärningar (2019) med förändringar och nedskärningar redan under höstterminen 2018. Organisationen på hösten måste ju anpassas till vårterminens utseende. (Det är ju samma läsår.)
Skolan i Vänersborg har varit med om sådana här ogenomtänkta beslut förr. Och de är förödande för verksamheten. Det innebär att rektorers, förskolechefers och förvaltningens förutsättningar redan nu förändras. Redan nu måste frågor ställas – och besvaras: var ska vi spara 6,5 miljoner? vad ska skäras ner? ska klasserna göras större? ska pedagoger friställas? osv.
Och detta i ett läge där elevantalet har ökat med 800 elever under de senaste fyra åren. Och i ett läge där Vänersborg behöver behålla sina legitimerade pedagoger och locka till sig nya… Barn- och utbildningsförvaltningen försöker dessutom att just nu rekrytera rektorer och förskolechefer – vilka vill arbeta i Vänersborg och börja sin nya tjänst med att leta besparingar? Och kanske avskeda personal…
Barn- och utbildningsförvaltningen skrev i verksamhetsberättelsen alldeles nyligen att den önskade att barn och utbildning fick reda på de ekonomiska ramarna under tre år framåt för att kunna möjliggöra en bra planering och organisation. Och svaret från de styrande i S+C+MP blir – nedskärningar, besparingar!
Även om kommunfullmäktige fattar ett annat slutgiltigt budgetbeslut i juni, vilket inte är osannolikt om SD fortsätter att avstå från att rösta (i kommunfullmäktige, till skillnad från kommunstyrelsen, är M+L+KD+V större än S+C+MP), så är det i senaste laget, om inte för sent. I juni är planeringen och organisationen för förskolan och skolan i stort sett redan klar för läsåret 2018-2019…
Det är också oansvarigt av de styrande partierna att besluta om att inrätta en social inkluderingspott ett valår oavsett var pengar till potten ska komma ifrån. Såvida man inte tänker sig att använda sig av detta i valrörelsen. Vilket i så fall vore oseriöst och ännu mer oansvarigt.
Jag är helt övertygad om att samtliga partier i Vänersborg, utom möjligen (troligen?) sverigedemokraterna, är eniga om att den sociala inkluderingen är oerhört viktig för vår kommun. Oerhört viktig. Så viktig att det ogenomtänkta hafsverk till förslag som S+C+MP nu har röstat fram måste ersättas med ett annat, bättre och mer genomtänkt förslag, med en annan finansiering. Tanken om social inkludering är värd ett bättre öde än det förslag som ligger på bordet nu.
Tanken med en inkluderingspott är alltså mycket komplext och bör, om förslaget är allvarligt menat, utredas ordentligt innan det blir verklighet. Det är om inte annat viktigt att en sådan ”pott” blir bestående oavsett vem som styr i kommunen – och då bör alla de stora partierna vara överens. För som det är nu så är det ju inte ens säkert att inkluderingspotten blir verklighet… Valresultatet kan ju ge motståndarna till inkluderingspotten majoritet – och då blir den avskaffad innan den ens har skapats…
Gårdagens beslut av S+C+MP är synnerligen ogenomtänkt och jag hoppas att väljarnas dom ska falla tung över partier som försöker styra en kommun på sådana här lösa boliner.
Väljarna bör i valet också visa sverigedemokraterna att de inte kan acceptera att ett parti i Vänersborg inte kommer med ett eget förslag eller tar ställning i ett av årets viktigaste ekonomiska beslut. Det är både oansvarigt och skamligt av SD att bara sitta tysta och titta på och avstå från att rösta i den viktiga frågan om nämndernas budgetramar.
Lutz Rininsland lämnade en reservation. (Du kan läsa hela reservationen på Vänsterpartiets hemsida – klicka här). Vänsterpartiet kan inte acceptera att barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden ska tvingas till nedskärningar.
Och en sista liten reflektion i ärendet.
Det är synnerligen anmärkningsvärt att S+C+MP kalkylerar med SD:s beteende när de lägger fram förslag. De räknar nämligen med att SD ska avstå i kommunstyrelsen så att förslag går igenom. I kommunfullmäktige så räknar de istället med aktivt stöd av SD, bland annat genom att ta kontakt med SD innan viktiga omröstningar. Och det utan att partimedlemmarna i S+C+MP reagerar… Eller vet de inte om det?
SD avgjorde faktiskt ytterligare en omröstning igår. Denna gång genom att vara tyst – och rösta. (Ja, du läser rätt, Anders Strand röstade.)
Kommunstyrelsen behandlade ett ärende från barn- och utbildningsnämnden. Ärendet ska emellertid ända till fullmäktige för ett slutligt beslut.
Det handlade om att BUN vill att kommunfullmäktige ska besluta om att godkänna att BUN:
”tecknar avtal med extern hyresvärd för lokaler motsvarande fyra klassrum.”
BUN vill lösa den akuta lokalbristen för årskurs F-6 med att hyra in ytterligare nya moduler. Dessa moduler ska placeras vid Tärnanskolan. De är dyrare än vad snittkostnaden för skollokaler är i kommunen. BUN begär därför ett extra tillskott till årets budget 2018 på 325.000 kr och en ramökning nästa år på 781.000 kr.
S+C+MP beslutade att föreslå kommunfullmäktige att avslå, att säga nej till BUN:s begäran. Förskolans och skolans behov är nämligen inget som Dahlin (S), Carlsson (C) och Isetorp (MP) bryr sig särskilt mycket om.
Och det gör inte Anders Strand (SD) heller…
BUN får inga extra pengar. BUN får dra ner på något annat i verksamheten och använda de sparade pengarna för att betala modulerna själv…
M+L+KD och Vänsterpartiet tyckte att BUN skulle få pengar.
Är det inte val snart…?
Senaste kommentarer