Arkiv
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
OBS. Denna blogg är en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
Det felaktiga perspektiv, som revisorerna tyvärr har anlagt i sin granskningsrapport ”Rektors styrning och ledning”, kommer till sitt fulla uttryck när rapporten kommer in på resurser och resursfördelning.
Revisorerna skriver:
”Det är påfallande hur ofta – och i alla intervjugrupper – som resursfrågan tas upp. Otillräckliga resurser förefaller vara den vanligaste förklaringen till olika brister, till 
exempel att inte alla elever får det stöd de behöver eller att skolorna har en mycket låg IT-standard.”
Det är väl helt naturligt. Har rektorerna pengar kan de anställa mer personal, så att varje elev t ex får mer tid med en pedagog…
Helt plötsligt tycks det också som om revisorerna ger sig in i den politiska debatten (jag kan hålla med om att det finns en ganska stor gråzon här). Revisorerna skriver:
”En skolstruktur med flera små enheter är förhållandevis ineffektiv och därmed resurskrävande.”
Hur då ”ineffektiv”? Jag undrar vilket mått revisorerna mäter med? Det tycks som om revisorerna utgår från att det är ett privatägt, vinstdrivande företag som de granskar. Under medborgardialogen så kom det en undersökning (“Långsiktiga effekter av mindre klasser” av Fredriksson, Öckert och Oosterbeek) om mindre klasser. Så här lyder forskarnas egen sammanfattning av rapporten:
“Vi studerar de långsiktiga effekterna av klasstorleksförändringar i årskurs 4 till 6. Mindre klasser förbättrar elevernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor vid 13 års ålder, resultat på nationella prov i svenska, engelska och matematik vid 16 års ålder samt utbildningsnivå och löner som mäts vid 27-42 års ålder.
Löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna av klasstorleksminskningen.”
Vad menar revisorerna med ”ineffektiv”?
Ovanstående uttalande från revisorerna är inte någon tillfällig miss i perspektivet. Strax efter skriver de nämligen:
”Forskning visar att faktorer som klasstorlek och lärartäthet har betydelse men att dessa resursfaktorer inte har starka generella effekter.”
Oj oj, nu är revisorerna ”ute och cyklar” lite…
Den stora auktoriteten på detta område torde vara John Hattie med sin stora studie ”Synligt lärande”. Den grundar sig på forskningsrapporter på mer än 50.000 studier och över 80 miljoner elever.
Den absolut viktigaste slutsatsen i Hatties studie (”Synligt lärande”) är att det är läraren och själva undervisningen som är absolut avgörande för elevernas studieresultat. Hattie ställer upp flera framgångsfaktorer för elevers studieresultat. Tittar man på de 12 viktigaste, så ser man att de flesta av dessa framgångsfaktorer kräver att läraren behöver tid till den enskilde eleven. Ju färre elever, desto mer tid till varje elev. Vilket leder till större möjligheter för formativ bedömning, återkoppling, förtroendefulla relationer osv. För att inte tala om vilken betydelse studieron i klassrummet har.
Resurser och resursfördelning var det alltså. I sin bedömning skriver revisorerna i sin rapport:
”Vi menar att den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.”
Det här är lite svårt att förstå, men jag tror att revisorerna menar, och det antyds också på andra ställen i rapporten, att skolan har tillräckligt med pengar. Eller hur ska man annars tolka följande avsnitt:
”Att resursbrist lämnas som förklaring till en låg måluppfyllelse, bör enligt vår mening kopplas till styrning och ledning på olika nivåer. Det kan till exempel handla om:
- Alltför begränsade resurser – finns grundläggande resurser på plats?
- Ineffektiv organisation – görs rätt saker på rätt sätt?
- Vanemässigt tänkande, som gör att man fokuserar på de resurser man inte har
istället för på dem man faktiskt har – stimuleras och utmanas tänkandet?”
Det är inte för små resurser – problemen alla rektorer, lärare, föräldrar och elever har med resurser beror på – ”vanemässigt tänkande”… Eller?
Staten är mycket tydlig i frågan om resurser till skolan. Skolverket skriver i rapporten “Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”:
”Det är varje kommuns ansvar att som huvudman tilldela skolverksamheten de resurser som bedöms nödvändiga för att uppnå de i lag och förordning uppsatta målen.”
Och:
”Målen i läroplanen är avsedda att vara en utgångspunkt för huvudmannen, dels för att skapa en ändamålsenlig skolverksamhet, dels för att bedöma de uppnådda resultaten. Om resultaten visar att målen inte uppnås, är det huvudmannens ansvar att vidta åtgärder som höjer kvaliteten i skolverksamheterna genom bland annat omfördelning av resurser och förändring av organisationen.”
Huvudmannen ska inte bara tilldela de resurser som krävs, utan också fördela dem dit de bäst behövs.
När Skolverket beskriver resursfördelningen i kommunerna så skriver verket:
”påverkas inte budgetfördelningen till skolorna av elevernas resultat.”
Det här skulle revisorerna egentligen nagelfara. Elevernas resultat är nämligen ingen faktor vid fördelningen i Vänersborg…
Skolverket fortsätter:
”En mer kompensatorisk resursfördelning skulle enligt forskning kunna bidra till mer likvärdiga resultat.”
Istället tycks revisorerna anse att resursfördelningsmodellen i Vänersborg är bra:
”Det framgår klart vad som är ‘fast peng’ och ‘rörlig peng’ samt vilka tilläggsresurserna är. När det gäller tillägg för ‘social struktur’, tillämpas kriterierna för detta numera på alla skolor och förskolor, utifrån statistiska uppgifter från SCB om vårdnadshavares utbildningsnivå och eventuella utomnordiska bakgrund.”
Kan en resursfördelningsmodell som inte utgår från elevernas resultat vara bra?
Revisorerna anser dock inte att resursfördelningsmodellen är alltigenom hundra bra:
”Ett undantag gäller de mindre skolornas förutsättningar. En volymbaserad fördelning kan till exempel innebära svårigheter att tillgodose behovet av särskilt stöd, eftersom den garanterade undervisningstiden (enligt timplanen) blir dyrare per elev på en skola med små grupper.”
Det här kanske inte beror på resursfördelningsmodellen, det kanske beror på för små resurser… För det här kan nämligen inte diskuteras. Skollagen är tydlig:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Så säger lagen! Och det finns inget kryphål, typ ”såvida inte budgeten överskrids”…
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
I tisdags damp det ner en ny revisionsrapport i Barn- och Ungdomsnämndens diarium. Rapporten handlar om ”Rektors styrning och ledning”. Äntligen tänkte jag. Professionella revisorer från PWC som har granskat rektorernas roll i Vänersborgs kommun. Kanonbra. Det behövs.
Jag har bloggat många gånger om ”rektorn”. Rektorn är viktig för skolan. Forskningen visar att rektorn till och med är central för att skolor ska bli framgångsrika. Det är viktigt att rektorn får tid och möjlighet att vara den pedagogiska ledare och chef över skolan som Skollagen och Läroplanen förutsätter.
Här är några av de bloggar som jag har skrivit om ”rektorn”:
- Rektorn (23 jan 2011) – här beskriver jag alla de uppgifter och uppdrag som rektorn har fått från staten.
- Rektorn i Vänersborg (13 feb 2011) – rektorn får sitt uppdrag från staten men anställs av kommunen. Kommunen ger rektorn en mängd ytterligare uppgifter.
- Huvudman: Vänersborgs kommun (27 feb 2011) – skolan har ju sitt uppdrag från staten, men vilken roll har då kommunen?
- Den nya rektorsorganisationen (6 aug 2011) – rektorsorganisationens fel och brister i Vänersborg och möjliga vägar till en bättre organisation.
När jag först får syn på det sammanfattande följebrevet, så ökar mina förväntningar på revisionsrapporten:
”Men vår granskning visar också att det finns behov av förbättringar.
- Vi vill särskilt understryka att barn- och ungdomsnämnden behöver analysera orsakerna till den låga måluppfyllelsen i grundskolan. Relevanta åtgärder har vidtagits, och planeras, men varje enskild rektors pedagogiska ledarskap behöver stärkas. Som ett led i detta arbete rekommenderar vi nämnden att utveckla former för dialog med rektorerna, vilket i dagsläget saknas.
- Den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.
- Vi rekommenderar att nämnden utifrån gällande skollag ser över verksamhetens organisation vad avser indelning i skolenheter. Vår bedömning är att Centrala skolenheten inte utgör en skolenhet i skollagens mening. Det formella rektorsansvaret blir därmed otydligt.
- Modellen för resursfördelning begränsar på de små enheterna rektorernas möjligheter att kunna ta sitt ansvar i enlighet med gällande styrdokument.”
Det ser ut som om revisorerna har gjort ett bra arbete. Detta intryck försvinner dock snabbt när jag börjar bläddra i rapporten… Tyvärr. Det är tråkigt. Det är ju självklart så att revisorernas intentioner har varit de allra bästa. Men de har av någon anledning, enligt min åsikt, hamnat fel.
I inledningen till själva rapporten ställer revisorerna sin enda och avgörande fråga:
”Säkerställer nämnden genom uppdrag samt förutsättningar för varje enskild rektor att skolans verksamhet optimeras och bedrivs i enlighet med gällande styrdokument?”
Revisorerna råkar göra ett tankefel med en gång och får därför ett felaktigt perspektiv. Hade de haft tillgång till ”Rapport 362. 2011” från Skolverket, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”, hade de kunnat undvika det. (Rapporten från Skolverket fick BUN:s ledamöter i läxa att läsa inför sommaren. Jag bloggade om rapporten i februari i år, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”.)
Jag citerar ur Skolverkets rapport:
”Statens uppdrag till huvudmannen (dvs kommunen; min anm) innebär att ansvara för att utbildningen genomförs enligt de statliga styrdokumenten, det vill säga att fördela resurser och organisera så att nationella mål och riktlinjer i skollag och förordningar kan uppfyllas.”
Eller som Skollagen skriver:
”Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.”
Ytterligare ett citat ur Skolverkets rapport:
”Rektor och lärare [är] myndighetsutövande och har uppdrag direkt formulerade av staten.”
Huvudmannen ska inte ge rektorn någon uppdrag, rektorn har fått sitt pedagogiska uppdrag av staten! Huvudmannen ska ge förutsättningar, de nödvändiga redskapen – för att rektorer, och lärare, ska kunna genomföra det nationella uppdraget!
Är det viktigt, är det en lek med ord? Nej, det är inte det. Jag ska visa det i det följande.
Revisorerna har hamnat i fällan att behandla skolan precis som vilken annan kommunal verksamhet som helst. Förvaltningschefen är chef över verksamhetschefen som är chef över näste chef (rektorn)… Precis som i alla andra förvaltningar. Revisorerna skriver t ex:
”Verksamhetschefen för grundskolan är rektorernas närmaste chef. I det årliga medarbetarsamtalet görs en uppföljning på individnivå, vilket också innebär ett förtydligande av uppdrag, förbättringsområden samt behov av kompetensutveckling.”
Verksamhetschefen må vara rektorns kommunale chef, men är definitivt inte rektorns pedagogiske chef! Verksamhetschefen skulle däremot kunna förtydliga det pedagogiska uppdraget, som rektorn har fått från staten, i den meningen att verksamhetschefen inte anser att rektorn fullgör det. Men det är en annan sak. Dock väldigt viktig.
I Skollagen nämns inte kommundirektörer, ekonomer, jurister, förvaltningschefer eller verksamhetschefer. De nämns inte heller i Skolförordningen eller Läroplanen. Det beror på att de inte har några pedagogiska uppdrag från Riksdag, Regering eller Skolverket – det har bara rektorer och lärare!
Ett problem, som en revisor skulle kunna tänkas ta upp i en rapport, är hur ”spänningen” mellan det statliga uppdraget och att rektorn är anställd av kommunen hanteras. Huvudmannen bestämmer ju t ex rektorns löneutveckling. Det kan bli många svåra valsituationer för rektorn, särskilt när det gäller ekonomiska frågor… (Typ hålla budget eller fullgöra det statliga uppdraget att alla barn har rätt till…)
Kommunen ställer upp mål för verksamheten… Precis som kommunen gör för alla andra verksamheter… När revisorerna bibehåller detta kommunala perspektiv så hamnar de inte rätt.
Ur revisorernas rapport:
”Barn- och ungdomsnämnden har genom Mål- och resursplan 2012-2014 (MRP) tydliggjort rektors uppdrag för grundskolan genom att ange tre inriktningsmål beträffande:
1. Kunskapsmålen
2. Trygghet och trivsel
3. Samverkan hem och skola/förskola
Dessa uppdrag är relevanta utifrån huvudmannens statliga uppdrag och utifrån de förbättringsbehov som på nationell nivå lyfts av Skolverket och Skolinspektionen.”
De mål som skolan, dvs rektorer(!) och lärare(!), ska arbeta mot finns redan beskrivna i de statliga styrdokumenten! De ingår i det uppdrag som staten har gett.
Skolverkets rapport:
”Statens starkast betonade styrning, att styra genom att normativt fastställa de mål som skolverksamheten ska uppnå samt även ge riktlinjer för verksamhetens kvalitet, har försvagats genom att de anpassats till kommunens egna normer för verksamheten.”
Vidare:
”Det finns indikationer på att kommunledningar inte styr skolverksamheten utifrån samlat statligt uppdrag. De statliga målen för skolan ses i vissa lägen som långsiktiga visioner, inte som mål att uppfylla. I den kommunala hanteringen prioriteras inte vissa statliga krav, vilket får till följd att nationella mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
Skolverket skriver till och med:
”Dessa [egna prioriteringar och målsättningar] kan i praktiken konkurrera med eller motarbeta de nationella målen.”
Kommunen ska inte fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt! Revisorerna har missat det. Huvudmannen/kommunen ska bara fatta beslut om de förutsättningar som krävs för att rektorer och lärare ska kunna verkställa den nationella uppdraget.
I direkt anslutning till ovanstående citat skriver revisorerna:
”Måluppfyllelsen i svensk grundskola behöver öka. Skolorna behöver arbeta mer för en trygg arbetsmiljö fri från kränkningar och diskriminering. Inflytandefrågorna behöver ges mer utrymme.”
Det här är onekligen en kommunal approach till mål. Här visas återigen hur fel det blir när skolan behandlas som vilken annan kommunal verksamhet som helst. I statens uppdrag handlar det inte om att något ”ska öka”, någon ska ”arbeta mer för” eller att något ”behöver ges mer utrymme”. I Skollagen handlar det om att något ska uppfyllas!
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.”
Skollagen igen:
”… framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås … Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och igen:
”Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Skollagen är en lag. En lag ska följas. Skollagen innehåller en massa ”ska”.
När det gäller samverkan med hemmen så står det också om det i Skollagen:
”Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”
Sedan står det många gånger när vårdnadshavare ska kontaktas och medverka. I Läroplanen står det ännu mer om vårdnadshavares rätt till inflytande och medverkan.
Som sagt, kommunen behöver inte, och ska inte, fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt!
PS.Denna blogg kommer att följas av ytterligare två. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Så är då höstterminen igång…
…och har varit så ett tag…
Det är inte särskilt ofta som jag bloggar utifrån min yrkesroll. Det här är dock en sådan gång.
Ett nytt avtal har nyligen slutits mellan lärarfacken och SKL (=Sveriges kommuner och Landsting). De centrala representanterna för både arbetstagare och arbetsgivare jublar. Ett kanonavtal! Tycker de.
På korridorgolven runtom i Sveriges skolor sprider sig besvikelsen. Lärarna trodde nämligen att 2013 skulle bli deras år. Efter all diskussion som hade förekommit om försämrade skolresultat för elever, tomma lärarhögskolor (knappt några ungdomar söker till lärarhögskolorna som förstahandsval), flykten från läraryrket (17% av lärarna lämnar yrke varje år) etc, så trodde alla pedagoger att nu skulle ordningen återställas. År 2013 skulle rättvisa skipas!
Men det bidde inga 10.000 kr mer i månaden. Som facken hade talat om. Som även utbildningsminister Björklund hade talat om. Många är nämligen de som anser att lärarna måste få högre löner, för att vända trenden, för att göra läraryrket attraktivt – så att
landets bästa studenter vill välja yrket. För så är det, trots sommarlov och jullov, så visar studenter och lärare med sina fötter att läraryrket inte är något att trakta efter. De som skulle bli de bästa lärarna av våra studerande ungdomar – de väljer andra yrken.
Så enkelt är det. Så svårt är det.
På 1960-talet skulle det bestämmas vilka löner riksdagsmännen skulle ha. Lärarlönerna var riktmärket. Idag skulle inte en riksdagsman acceptera en lärarlön. En riksdagsman tjänar bortåt tre gånger så mycket… Men inte nog med det, nyligen kom en undersökning som visade att lärarlönerna inte bara släpar efter yrken med motsvarande utbildning – lärarlönerna ökar långsammast av alla löner i kommunerna.
Sedan undrar många varför inte eleverna har respekt för sina lärare. Varför skulle eleverna ha respekt för lärarna när ingen annan har det?
På tal om respekt. Lärarna på grundskolan i Vänersborg har börjat stämpla. Det gäller nämligen för Vänersborgs kommun att kontrollera att lärarna gör rätt för sig. För tänk om lärarna går hem tidigare. Fast, vem vet, kanske kan kommunen då, om den har tur, spara in ytterligare pengar på lärarna?
När jag stämplar får jag lite av en déja-vu-känsla. För många, många år sedan, när jag jobbade för Fritidsnämnden, och på Torrmjölksfabriken, dock inte riktigt lika många år sedan, stämplade jag nämligen. Men tiderna förändras. Nu stämplas det med en nyinköpt, modern dator. Tiden går framåt.
Stämpelklockan gör ingen pedagog glad. Det kvittar hur man bär sig åt, så visar den minus. Det gick till och med så långt att jag ringde och påpekade detta. En vänlig kvinna i kommunhuset rättade stämpelklockans tider dag för dag, ”manuellt”. När vi var färdiga, så sa hon:
”Du ligger på plus!”
”Yes!”, tänkte jag. Men det var att ropa hej lite för tidigt…
Dagen efter så stod det att jag hade jobbat 8,5 timme för lite…
Att se de där ”minustimmarna” hela tiden är väl för att man ska veta sin plats antar jag. Typ att man ska vara tacksam för att man får lön överhuvudtaget. Och inte tro att man är något eller någon, typ någon som är värd en högre lön.
Men det är ingen fara. Mina stämplade arbetstider spelar ingen roll för lönen. Stämpelklockan rapporterar nämligen inte in arbetstiderna till lönekontoret. Men vänta!! Det betyder ju också att jag inte får extra betalt för den tid som jag har arbetat över. Och jag som faktiskt stod på plus!!
Men? Varför ska lärarna i Vänersborg då stämpla? Det undrade jag också. Så jag ringde. Svaret jag fick var att då kunde jag och min chef (rektor) se när jag kom och gick.
Jaha? Jag vet när jag kommer och går. Och min rektor ser om jag går för tidigt. 24 högstadieelever som får en extra håltimme springande i korridoren märks… Och om jag går senare…? Tittar rektorerna varje dag, varje vecka på arbetstiderna?
Hela lärarkåren, med lärarfacken i spetsen, var kvinnogrant (det var länge sedan det var mangrant bland lärarna) mot stämpelklockan. Men den skulle införas till varje pris. (Det var bara, enligt PFU, så att lärarna inte visste sitt eget bästa.) Och nu är den införd. Helt i onödan. Men det är något lurt. Lärarkåren ska väl sakta men säkert vänja sig vid stämplingen – och kontrollen – så att protesterna inte blir så stora när stämpelklockan så småningom kopplas till lönen… Utom när lärarna arbetar över. Det räknas inte. Bara om lärarna skulle gå hem tidigare. Det räknas. Tro det eller ej, men så var tanken med stämpelklockan från början. Innan protesterna…
Det ska vara säkert med stämpelklockan. Därför har man bara 15 sek på sig att ”greja” med stämpelklockan. Sedan blir man utslängd, utloggad. Det är av säkerhetsskäl. Å andra sidan kan man undra över vilken säkerhet det är att bara logga in i stämpelklockan med personnummer. Dessa är ju inte särskilt svåra att få tag i. För andra alltså. Så man kan sabba för vem man vill. För det är väl så man tänker när man tänker säkerhet?
Fast personnummer och personnummer. Inte ens det behövs. Det går bra att gå in på någon annans stämpelklocka med 6 små bokstäver. Vilka sex? Det vet varenda anställd på kommunen vad jag menar. Och alla vet också vilka 6 bokstäver var och en har… (Jag har t ex ”stekar”.)
Å andra sidan kan det ju vara bra. Då kan man ju stämpla in för varandra, så att det ser ut som att kompisen jobbar full tid. Och så kan kompisen stämpla in åt mig en annan dag. Precis som man gjorde förr i tiden på torrmjölken. (Det är väl preskriberat nu?) Och som vissa gör nu. Dock inte lärarna. Vi är ju ändå inte kopplade till lönesystemet. Och dessutom syns det, som sagt, om eleverna är i korridoren i stället för i klassrummet…
Annars hade vi lärare 10 K-dagar, efter att eleverna gick hem för sommarlov och före de kom till höstterminen. Under K-dagar ska pedagogerna få kompetensutveckling. K:et står för just kompetensutveckling. Dagarna infördes under stora diskussioner när lärarkåren kommunaliserades för drygt 20 år sedan.
Om kompetensutveckling skriver SKL, dvs lärarnas arbetsgivare:
”Utifrån skolans och den enskildes behov rymmer kompetensutveckling såväl ämnesbreddning resp. fördjupning, didaktik/metodutveckling, forsknings- och utvecklingsarbete, arbetslagsutveckling, läroplans/programarbete, introduktion av ny teknik samt utveckling av den sociala kompetensen.”
Under sommarens 10 K-dagar har det varit kompetensutveckling 1,5 dag… De andra 8,5 dagarna har vi arbetat med annat. Till exempel dokumentation, information, administration, utvärdering, planeringar, dokumentation, konferenser, information, dokumentation… Kompetensutveckling är ofta dyrt, och arbetsgivaren vill ogärna lägga ut de pengarna. De behövs till annat, t ex datorer till varje skola så att lärarna kan stämpla…
Det står i avtalet om K-dagarna. I avtalet kan man också hitta bestämmelserna kring lärarnas arbetstider.
SKL och lärarfacken har kommit överens om att lärarna ska arbeta 35 h på arbetsplatsen och 10,5 h någon annanstans, t ex hemma. De 35 h på arbetsplatsen disponerar arbetsgivaren – de 10,5 timmarna, som kallas förtroendetid, disponerar den anställde. Det är därför det kallas förtroendetid. Det är inte bara lärare som har förtroendetid. Trenden under många år har bland olika yrkesgrupper varit att denna tid har ökat. Det har nämligen visat sig att arbetstagare som ”får förtroende” arbetar både mer och bättre t ex hemma än de gör på arbetsplatserna.
Under de 35 h ska läraren inte bara undervisa, utan där ingår också:
”… t.ex. tillsyn, medverkan i utvecklings – och läroplansarbete, kompetensutveckling, planering, samverkan (i arbetslag, med skolledning, myndigheter, annan personal, näringsliv m.m.), utvärdering, dokumentation, information, marknadsföring, administration (schemaläggning, beställning, inköp, elevuppgifter, betygsadministration m.m.), ledningsuppgifter (inom arbetsenheter, program, kurser, ämnen etc.), deltagande i den verksam hetsförlagda delen av lärarutbildningen, handledning av andra lärare, lärarassistenter m.m., samordning (ämnes- och institutionsarbete, samverkan med föräldrar) osv.”
Vad den enskilde läraren ska göra och hur mycket tid som ska läggas på vad, ska arbetsgivaren (=rektorn) och den anställde komma överens om i ett arbetstidsschema. Jag undrar hur många lärare i Vänersborg som har diskuterat med sin rektor och gjort upp ett sådant här arbetstidschema.
Många föräldrar har gjort bekantskap med ett system i Vänersborgs skolor som kallas edWise. Om detta system skriver förvaltningen i den senaste delårsrapporten (som behandlades i BUN den 17 sept):
”Den digitala Lärplattformen, som införts på alla grundskolor för att förbättra kommunikationsmöjligheterna mellan pedagog, vårdnadshavare och elev, utnyttjas allt mer och bidrar till tätare kontakter mellan verksamheten och hemmen.”
Som lärare upplever jag systemet som en mer eller mindre katastrof. Det gör föräldrar också. Fyra föräldrar på Facebook:
- ”Jag är inte nöjd med hur lärplattformen, edwise fungerar i vbg kommun. Våra lärare har problem att lägga ut info där och vi föräldrar har svårt att hitta den. Vi har påtalat detta för edwise och föreslagit förbättringar…”
- ”Systemet är en katastrof. Tänk bara på om man är synskadad eller av annan anledning har svårt att träffa de miniskula länkarna med muspekaren…”
- ”Jag har ringt och andra har mailat sina åsikter och förbättringsförslag ang. Edwise. Styrelsen för Mulltorps föräldraförening har försökt att få någon ”IT-guru” att komma ut och utbilda medlemmarna i hur systemet skall användas – utan resultat.”
- ”Tycker barnen borde få veckoplaneringen med sig hem på papper varje vecka för alla har inte tillgång till dator och Internet.”
Igår fick jag se en rapport från revisorerna. De har granskat rektors styrning och ledning (det blir en egen blogg så småningom). Revisorerna skriver om edWise:
”Utifrån våra skolbesök uppfattar vi att systemen i varierande grad upplevs som besvärliga och tidsödande att använda, även av vårdnadshavare.”
Som en förälder skriver:
”Jag begriper inte varför man köper ett system med en look-and-feel som så uppenbart är förlegat. Vem är det som har kastat bort kommunens pengar denna gång?”
Det förstår nog inte jag heller. Å andra sidan är det varken en nämndsfråga eller en fråga för en lärare…
Dags för en time-out?
När jag läser Lena Eckerbom Wendels (M) debattinlägg i lördagens TTELA, så undrar jag hur Eckerbom Wendel (M) tänker. Det är inte så att jag syftar på hennes historiebeskrivning, hennes sakuppgifter eller hennes argumentation, även om det finns mycket i inlägget som kan tas upp och kommenteras. Nej, jag funderar mer på syftet med själva inlägget. Hur tänker Eckerbom Wendel när hon sätter sig på sin kammare och överhuvudtaget skriver – och publicerar ett sådant här inlägg?
Hur tänker Lena Eckerbom Wendel (M) när hon t ex skriver:
”Varje dag utan beslut som leder till bättre kunskapsresultat är en förlorad dag för Vänersborg i allmänhet…”
Kommunfullmäktige i Vänersborg har ju faktiskt fattat beslut i den fråga som Eckerbom Wendel skriver sin debattartikel om. Och det efter den största demokratiska process, medborgardialogen, som vi har sett i kommunen någonsin. Nu är medborgardialogen slut och beslut är alltså fattat.
Det spelar ingen roll vad Eckerbom Wendel eller andra i mini-alliansen tycker om det här beslutet. Och det gör de inte, Eckerbom Wendel och mini-alliansen, det vet vi. Men beslutet är taget i demokratisk ordning den 20 juni 2012 av en majoritet av fullmäktiges ledamöter (se här!).
Nu är det kommunstyrelsens och Barn- och Ungdomsnämndens uppgift, och skyldighet, att verkställa fullmäktiges beslut.
Punkt.
Om inte Lena Eckerbom Wendel (M), som ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden, vill verkställa fullmäktiges demokratiskt fattade beslut, så måste hon ställa sin plats till förfogande.
Punkt!
Lena Eckerbom Wendel (M) är en av de starka tongivande moderaterna i kommunen. Hon är ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, gruppledare för moderaterna i Vänersborg, ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden. ledamot av personal- och förhandlingsutskottet, ledamot av Demokratiberedningen, nämndeman i Förvaltningsrätten i Göteborg, mm. På den senaste tiden har Eckerbom Wendel ofta hamna fel, typ ”sluntit med tungan”, i frågor om demokrati. (Se t ex här.)
Det kanske är dags för Lena Eckerbom Wendel (M) att ta en time-out?
KF 26 sept: En resumé
I onsdags sammanträdde alltså kommunfullmäktige för första gången efter sommaren. Det var inte många punkter på dagordningen. Ändå höll vi på till kl 20.30.
Vi var väl många ledamöter som förväntade oss att Kurt Karlsson skulle inse att hans motion ”Ändring av lokal ordningsföreskrift beträffande gatumusik inom Vänersborgs kommun” var ute i ogjort väder. Sala kommun hade ju tagit ett beslut om att förbjuda tiggeri liknande det som Karlsson föreslog i sin motion. Sedan upphävde Länsstyrelsen i Västmanlands län kommunens beslut. Tiggeri är inte förbjudet i svensk lag. Om nu gatumusik är tiggeri. Kommunens egna jurister hade skrivit i tjänsteyttrandet att:
“Den rättsliga bedömningen är att en generell tillståndsplikt i ordningsföreskrifterna likt den i motionen föreslagna inte är förenlig med ordningslagen.”
Men det gjorde inte Kurt Karlsson. Karlsson insåg inte att slaget var förlorat. Han föreslog att motionen av någon anledning skulle återremitteras. Det blev debatt. Flera äntrade talarstolen. Däribland jag. Jag reagerade bland annat mot språkbruket i motionen. Det andades något (som jag skrev i min blogg) som får de flesta att tänka på gamla flydda tider, tider som de allra flesta hoppas aldrig ska återkomma igen. En tid när egenskaper tillskrevs folkgrupper och inte individer.
När en motion med denna ton dyker upp i Vänersborgs kommunfullmäktige tycker jag att de andra partierna bör ta avstånd på ett bestämt sätt. Socialdemokraterna nöjde sig med att begära avslag på Karlssons förslag till återremiss.
No more.
Det var ändå mer än vad socialdemokraterna gjorde i nästa fråga, frågan om “Ändring av detaljplan avseende Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2″. Det blev en lång och stundtals engagerad diskussion. Socialdemokraterna sa inte ett ord.
Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt. I två principiellt viktiga frågor, så sitter sossarna bara och lyssnar. Men socialdemokraterna har varit oerhört tysta den här mandatperioden. Antagligen ett utslag av den nya taktiken: Säger vi inget, så kan vi i varje fall inte säga fel. Eller göra bort oss. Typ.
Undrar om det får vänersborgarna att rösta på socialdemokraterna nästa val?
”Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2” är alltså skogsdungen vid Kindblomsvägen. Det här området har jag skrivit om vid ett flertal tillfällen, senast i helgen. (Se här, om du vill veta mer om sakfrågorna i ärendet.)
TTELA hade ett ganska bra referat i torsdagens nummer. Men hur journalisten kunde undgå att nämna att Lutz Rininsland (V) var uppe i talarstolen är för mig en gåta. Rininsland, som kan hela ärendet utan och innan, förde oppositionens talan, dvs V, MP, C och VFP. Och det på en briljant sätt. (Har ni inte tagit del av Rininslands talekonst i radion, sammanträdena direktsänds, så har ni missat något.)
Vid slutomröstningen så vann betongpartiernas avslagsyrkande till oppositionens motion att göra skogsområdet till Allmänplatsmark-natur.
Röstsiffrorna blev 32 röster från betongpartierna mot 19 för oppositionen.
Hela betongstyret visade prov på ett riktigt ”betongagerande” i hanteringen av motionen. Det smakade så mycket betong, att det var unikt. (Smaken sitter i fortfarande…) För kanske första gången, om inte någonsin så i varje fall under de senaste åren, så hade betongpartierna inte ens en motivering till avslagsyrkandet!
När Rininsland påpekade detta så svarade Gunnar Lidell (M), något skamset tyckte jag:
”Instämmer i att det inte är helt vanligt att bara yrka avslag. Vi tyckte bara att texten var onödig.”
Otroligt tungt argument. Betongtungt!
Var är respekten för andra partier? Var är respekten för de boende i området? Var är respekten för demokratin?
Kurt Karlsson (SD) sa något intressant. Han sa att vid diskussionen i Demokratiberedningen, där Karlsson sitter, hade någon sagt typ att de berörda i Blåsut inte kände till argumenten. Andemeningen, sa Kurt Karlsson, var att de boende inte hade förstått sitt eget bästa. Det här dementerades dock kraftfullt av Demokratiberedningens ordförande Peter Göthblad (FP). Peter Göthblad har väl dock haft en del problem med sin demokratisyn under mandatperioden. Vilket inte hindrar att han kan ha rätt om detta, vad vet jag.
Blåsutbon Lars G Blomgren (FP), min gamle fotbollstränare, pratade länge och väl om området. Blomgren berättade om hur han i stort sett växt upp i skogsområdet. Vi var nog många som trodde att han skulle bli en avfälling från betonglinjen. Men nej då:
”Det är tokigt med en park därinne.”
Jag har försökt, men jag får inte ihop Blomgrens tankar…
James Bucci (V) hade ett engagerat inlägg. Betongpartierna vill nämligen påstå att oppositionens motion på något sätt har blockerat ärendet. Bucci, som sitter i Fastighetsutskottet, pulveriserade dessa argument. Bucci dementerade bestämt att det finns någon koppling mellan en utebliven medborgardialog och motionen.
Är det slut med skogsområdet nu då? Nej, konstigt nog inte. Nu ska en medborgardialog med de boende i området genomföras! Det lovade flera betongpartier. Dock inte socialdemokraterna, de sa ju inget…
Det skulle väl förvåna om de boende skulle ändra sig och helt plötsligt bli positiva till byggnation i skogsområdet vid medborgardialogen. Undrar hur betongpartierna kommer att hantera medborgarna när det visar sig att medborgarna tycker något annat än de själva? För det är klart, att blåsutborna inte ändrar sig.
Eller håller betongpartierna, åtminstone moderaterna, på att ändra sig…? (Det finns vissa tecken som ändå tyder på det.)
Sammanträdet slutade med några frågor. Lutz Rininsland (V) frågade bland annat Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) om hans agerande, när han och Miljö- och Hälsoskyddsnämndens ordförande Bengt Holmqvist (M) fattade beslut i telefon. Enligt kommunens arbetsordning var det en nämndsfråga… (Mini-alliansen har uppenbarligen problem vad som är nämndsfrågor eller inte…)
Peter Göthblad (FP), som också är Demokratiberedningens ordförande(!), försvarade sitt agerande. Han var tvungen att ta beslutet på delegation, sa Göthblad, trots det som står i kommunens arbetsordning, eftersom:
”entreprenören behövde ha besked snarast.”
Det kanske inte var någon slump att entreprenören i fråga hette Bert Karlsson…?
Några ord om det fria ordet
Föräldrarna i Väne Ryr är upprörda över Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M). Lena Eckerbom Wendel sa nämligen i TTELA att hon tyckte att föräldrarna i Väne Ryr redan hade sagt sitt:
”En ökande andel har valt bort skolan.”
Föräldrarna menar att denna beskrivning inte överensstämmer med sanningen (se här):
”Vi har inte valt bort skolan.”
Lena Eckerbom Wendel har haft lite svårt den senaste tiden med orden. Inte nog med att hon tydligen själv kan slinta med dem och använda dem ”fel”. Eckerbom Wendel har också synpunkter på andras användning av orden, särskilt de fria orden. De fria ord som i synnerhet kan återfinnas i diverse bloggar…
Nu är ju Eckerbom Wendel inte ensam om att ha synpunkter på orden i bloggarna. Ni kommer väl ihåg hur kristdemokraternas Gunnar Bäckman, för övrigt med ordförande Eckerbom Wendels goda minne (just den här frågan tyckte Eckerbom Wendel var en typisk fråga för nämnden…), läste upp ett öppet brev (typ) på BUN-mötet i april i år? (Se här.) I brevet anklagade Bäckman mig för att jag i mina bloggar raljerar, vuxenmobbar och kränker andra.
Lena Eckerbom Wendel tar återigen upp denna tråd. Hon har nämligen inte bara förekommit flitigt i dagspressen de senaste veckorna, hon har själv deltagit skriftligt i TTELA:s diskussioner (=kommentarer på hemsidan).
I en första kommentar skriver Eckerbom Wendel (källa):
”Det finns inga ‘avslöjanden’ när någon bloggar om vad någon annan tänkt utan bara skitsnack och skvaller.”
Och det må väl vara upp till Eckerbom Wendel att tycka vad hon vill om innehållet i olika bloggar. Men är man som Eckerbom Wendel en ledande moderat politiker i den styrande mini-alliansen, ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, gruppledare för moderaterna i Vänersborg, ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden, ledamot av Demokratiberedningen, nämndeman i Förvaltningsrätten i Göteborg, mm mm, så hör det kanske till en god politisk, och moralisk, ton att exemplifiera och bevisa sina påståenden. Det har hon inte gjort. Inte heller Bäckman.
Men i en senare kommentar i TTELA (samma källa) så går Eckerbom Wendel dock ett steg längre:
”Om bloggaren du hänvisar till är den jag tror så kan jag informera om att hen och jag har helt olika versioner av vad som hände. Man fick läsa en annan persons tolkning av det som sagts presenterat som Sanningen. Yttrandefrihetslagstiftningen användes sedan för att rättfärdiga mobbing och därigenom skrämma politiker och tjänstemän till tystnad. Om det man säger publiceras i någon annans språkdräkt och urval i syfte att misskreditera så är risken stor att man inte vågar säga något alls. Den stämning detta skapar inom politiken är ett hot mot vår demokrati.”
Ett ganska stort steg längre må jag säga…
Eckerbom Wendel tycks inte bara ha problem med orden, hon tycks även ha problem med ”yttrandefrihetslagstiftningen”. Yttrandefrihetsgrundlagen är viktig för den svenska demokratin. Den inleds så här:
”1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.”
Eckerbom Wendel anklagar alltså en viss bloggare (som hon inte nämner namnet på, men som inte är särskilt svårt att lista ut vem det är) för ”mobbing”. Naturligtvis återigen utan några som helst belägg.
Ordet mobbning förekommer inte i lagtexten (vad jag vet) utan det som Eckerbom Wendel menar (tror jag) måste vara ärekränkning. Om ärekränkning står det i 5 kap i Brottsbalken:
”1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.”
I politiska sammanhang kan det för övrigt vara värt att fortsätta citatet:
”Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.”
Lena Eckerbom Wendel (M) utgör ingen domstol (trots att hon är nämndeman i förvaltningsrätten). Om Eckerbom Wendel anser att det begås brott i bloggarna, så måste hon låta en domstol avgöra saken. Eckerbom Wendel kan inte på TTELA:s kommentarssidor både anklaga och döma bloggare som använder det i Sverige grundlagsskyddade fria ordet.
Eckerbom Wendel bör faktiskt polisanmäla misstänkt brott. (Precis som hennes partikollega Gunnar Lidell helt riktigt har gjort med ett email.)
Eckerbom Wendel (M) skriver också att bloggandet i förlängningen blir ”ett hot mot vår demokrati”.
Här agerar Eckerbom Wendel återigen både åklagare och domare, någon slags politisk åklagare och domare denna gång. Eckerbom Wendel själv avgör nämligen vad som är ”hot mot vår demokrati”. Att använda sina demokratiska rättigheter, yttrande- och tryckfriheten, det är att hota demokratin. Tycker Eckerbom Wendel. I varje fall om bloggare inte skriver som Eckerbom Wendel vill. Eckerbom Wendel vill sätta upp egna regler för vad bloggare kan använda sina grundlagsfästa friheter till…
Det finns väl de som skulle kunna hävda att det är Eckerbom Wendels sätt att resonera som kan vara ett hot mot demokratin…
Som jag ser det finns det bara ett alternativ för Lena Eckerbom Wendel (M):
- Eckerbom Wendel (M) bör polisanmäla de bloggar som hon anser strider mot svensk lag. Och låta polis, åklagare och domstol ta sig an sina roller i den svenska rättsstaten – de roller som Eckerbom Wendel tycks tro tillkommer henne.
Det finns dock ytterligare två möjliga lösningar för Lena Eckerbom Wendel (M) och hennes problem med bloggar och det fria ordet. Om hon nu inte vill polisanmäla.
- Moderaterna och mini-alliansen måste säga JA till Vänsterpartiets förslag att utreda om nämnderna ska beredas tillfälle att besluta om öppna sammanträdesformer.
Vänsterpartiet, och jag själv, ser med tillförsikt fram mot att nämndernas sammanträden öppnas för allmänheten. Det skulle innebära att medborgarna själva kan se och höra vad som sägs, och bedöma riktigheten och sanningshalten i de bloggar Eckerbom Wendel kritiserar.
Och till sist.
- Ta efter Kina!
En partivän är just nu på rundresa i Asien och har hamnat i Kina. Så här skriver han i ett mail:
”Förresten så går det inte att läsa Stefans blogg här i Kina. Jag kom in på den en gång men sen blev den blockad. Så Stefan är farlig för Kinesiska staten.”
Med tanke på att Eckerbom Wendel tycker att ”vissa” bloggar är ”ett hot mot vår demokrati”, så tycks det mig som om hon redan har lånat orden och motiveringen från Kina. Varför inte fullfölja tankarna? Eckerbom Wendel är ju med i Vänersborgs demokratiberedning…
.
PS. När Eckerbom anklagar vissa bloggare för att både mobba och hota demokratin – kan det vara att utpeka:
”någon såsom brottslig eller klandervärd”?
Inför KF 26 sept (2): Kindblomsvägens vara eller inte vara
”Att vara eller icke vara, det är frågan:
Månn’ ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes styng och pilar eller
Att ta till vapen mot ett hav av kval.”
Att vara eller inte vara… På onsdag avgörs skogsdungens öde vid Kindblomsvägen…
Eller? Det är inte helt lätt att förstå det politiska spelet. På onsdag ska en motion, ”Ändring av detaljplan avseende Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2”, upp till behandling i kommunfullmäktige. (”Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2” är skogsdungen vid Kindblomsvägen.) Motionen är partiövergripande – Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet står bakom den.
A. Historik
”Vårt hela långa levernes elände;
Ty vem fördroge tidens spe och gissel,
Förtryckets vrånghet, övermodets hån.”
Det här har hänt kring skogsområdet vid Kindblomsvägen:
- 1933 beslutas den nu gällande detaljplanen för området.
- 2009: Byggnadsnämnden behandlar ett förslag om en ändring i detaljplanen för att möjliggöra byggnation av hus i det aktuella området. Förslaget hänger senare upp sig på oklara frågor kring trafiklösningen och på motståndet mot förslaget överhuvudtaget. Det blev inget av förslaget.
- 16 juni 2011: Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå fullmäktige att godkänna ett markanvisningsavtal, där kommunen säljer ett område på cirka 4.125 kvadratmeter till Modulbyggen Normstahl AB för 1.500.000 kronor.
- 7 sept 2011: Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att godkänna markanvisningsavtalet och försäljningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 28 sept 2011: Kommunfullmäktige återremitterar(!) frågan om Kindblomsvägen:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.” - 26 jan 2012: Fastighetsutskottet beslutar att
”medborgardialog planeras att hållas under februari år 2012 i Sessionssalen, att politikerna i fastighetsutskottet ej deltar på mötet… att inbjudan till mötet skickas ut till rågrannar vid exploateringsområdet…” - 28 mars 2012: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lägger tillsammans en motion, om att göra den delen av skogsområdet, som idag redovisas som kvartersmark, till Allmänplatsmark-natur.
- 10 april 2012: En tjänsteman på Fastighetsenheten ansöker hos Länsstyrelsen om “dispens för exploatering”.
- 11 juni 2012: Barn- och Ungdomsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder:
“Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar istället på bifall till motionen. - 18 juni 2012: Samhällsbyggnadsnämnden behandlar motionen. Nämnden ställer sig bakom förvaltningens skrivelse som säger nej till motionen och ja till byggplaner. Nämnden anser att det är fullmäktiges sak att besluta om avslag varför man stannar vid att ställa sig bakom förvaltningens yttrande.
- 19 juni 2012: Byggnadsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder
“Byggnadsnämnden anser att den gällande detaljplanen inte ändras från kvartersmark till allmän platsmark – natur.
Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.”
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 20 juni 2012: Länsstyrelsen beviljar kommunen dispens för byggnation av bostadshus.
En liten upplysning. Det är inget skrivfel. Den ännu gällande detaljplanen antogs 1933. Den ritades och beslutades alltså innan ens den första SAAB-bilen rullade på våra vägar. Och då påstår ändå de styrande att planens trafiklösningar fortfarande gäller. Liksom allt med fastigheterna, trots att det har varit en viss utveckling av hus och bostäder under dessa 80 år…
B. Motionen och återremissen
”Ack, huru uselt, ack, huru platt eländigt
Är hela denna världens väsende!”
Ärendet Kindblomsvägen, dvs att kommunen skulle sälja ett skogsområde till ett företag som i sin tur skulle bygga hus på området, var alltså uppe i kommunfullmäktige den 28 sept 2011. Under fullmäktiges behandling av ärendet äntrade Lidell (M) talarstolen och föreslog återremiss. Det betyder att ärendet skulle skickas tillbaka för ytterligare utredning. Det blev fullmäktiges beslut.
Sedan gick tiden och inget hände, i varje fall inte utanför de kommunala korridorerna. 
Bakom dörrarna visade det sig att planeringen för bostäder på skogsområdet fortsatte.
Efter 6 månader lade mini-oppositionen (V+MP+C+VFP) en motion. Mini-oppositionen ville sätta igång processen. Partierna som stod bakom motionen såg naturligtvis motionen som en del i ärendet Kindblomsvägen. Det gjorde inte de andra partierna.
Med juridiska teknikaliteter och formaliteter har de styrande betongpartierna, den så kallade betong-alliansen (M+FP+KD+S), skiljt på ärendena. På onsdag behandlas motionen. Bara. ”Själva ärendet”, dvs återremissen, behandlas någon annan gång. Oklart när.
Marie-Louise Bäckman, kristdemokraternas representant i kommunstyrelsen kan därför skriva:
”Det som har komplicerat ärendet är att det skrevs en populistisk motion där man inte nämnde ordet medborgardialog. Nu blev det så att motionen behandlas först och jag kan inte yrka bifall till motionen eftersom jag fortfarande väntar på svar på återremissen med därtill hörande medborgardialog. Jag kan tycka att det är olyckligt med en motion i ärendet som bromsar upp hela processen, när det redan fanns en återremiss i ärendet.”
”Populism” betyder att man lyssnar till folket. Är det någon som undrar varför KD gick bakåt i det senaste valet, och fortsätter backa i opinionsundersökningarna?
Inte ens tjänstemännen behandlar motionen separat från exploateringsplanerna. Flera tjänsteutlåtanden blandar och ger mellan ärendena ”exploatering” och ”motion om detaljplansändring”.
Betong-alliansen tittar djupt i lagboken och studerar de undangömda paragraferna för att kunna spela sitt spel, ett spel som går ut på att genomföra sina förslag utanför invånarnas insyn och kontroll. Är det någon som undrar varför politikerföraktet i Vänersborg är stort?
Min partivän Lutz Rininsland, som engagerat sig djupt i frågan, dundrar i sin senaste reservation i kommunstyrelsen:
”Det som väger lätt i det här sammanhanget är att en enskild ledamot i kommunstyrelsen vill passa på att lära mig grundläggande demokratiska regler: ‘Nu gäller det en motion, det andra är ett ärende. Nu avgör vi det ena, sedan avgör vi det andra.’ Efter trettio år i kommunalpolitiken tar jag till storsläggan mot dylika barnsliga tillrättavisanden – det handlar om EN OCH SAMMA SAK, det handlar om hur kommunen vill köra över en grupp människor som har bett om att man visar respekt för deras önskemål.”
Nu ska alltså motionen avgöras i kommunfullmäktige. De boende i området, 57 hushåll, har i ett sista(?) desperat försök att rädda skogsområdet från exploatering skickat en skrivelse till fullmäktiges ledamöter.
C. Betongpolitikerna vill bygga bostadsrätter
”Om själv man kunde giva sig kvittens
Med en tum stål? – Vem gick och släpade
I svett och möda under levnadsoket,
Om fasan ej för något efter döden.”
Vad handlar det om? Det handlar om att betongpolitikerna, dvs M, FP, KD och S (sossarna har hittat tillbaka till betongen efter att ha flirtat med oppositionen i skol- och budgetfrågorna – men då kände väl S opinionens vindar… På Blåsut är det fråga om ganska få väljare.), vill bygga bostäder just på den här platsen, Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2, dvs det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen.
Platsen vi talar om är alltså ett skogsområde på Blåsut. Det är ett grönområde på ungefär 11.625 kvm. Det tänkta exploateringsområdet är på 4.125 kvm och det intilliggande parkområdet, som ska bli kvar, på 7.500 kvm. Man kan jämföra med Arena Vänersborg. Arenans längd är 146 m och bredden är 100 m, dvs 14.600 kvm. Grönområdet vid Kindblomsvägen är alltså hela 3.000 kvm mindre än Arena Vänersborg. Runtom arenan finns parkeringsplatser, runtom grönområdet finns ett femtiotal småhus – ett 30-tal har en mindre trädgård, som direkt övergår till kommunal mark, dvs det lilla grönområdet.
Det handlar alltså om åtta nya planerade hus. Egentligen en ganska liten grej. Jag menar, ett sådan efterfrågan på bostäder i Vänersborg att man måste bygga just där är det inte. Visst, Vänersborg har ökat lite i befolkning för första gången på nästan 10 år, 54 personer. Det finns faktiskt färdiga detaljplaner för 615 bostäder i flerbostadshus och för 85 småhus – och detta bara i centralorten Vänersborg. Det finns också färdiga detaljplaner för Brålanda, Frändefors, Väne-Ryr och Vargön. Sedan finns också en redovisning över vilka områden som finns för vidare exploatering i Vänersborg.
Så, varför måste det byggas bostadsrätter just i skogsområdet vid Kindblomsvägen? (Om åtminstone socialdemokraterna hade pratat om hyresrätter…?) Varför kan inte planen slängas där den hör hemma – i papperskorgen. Varför kan inte området få vara just ett skogsområde – för de boende i Blåsut och för eleverna på Blåsutskolan? Så har det ju varit sedan mitten av 30-talet – i nästan 80 år.
Företaget som är intresserat av att bygga vid Kindblomsvägen heter Modulbyggen Normstahl AB, ett mer eller mindre okänt företag från Småland. Frågan är hur detta företag kunde veta att det fanns ett område i Vänersborg, som hade en detaljplan från 1933 där några hus var inritade som aldrig byggts? (Sådana här funderingar kan få vem som helst att bli konspiratorisk.) Förresten säger de boende att flera av dessa hus har byggts, fast inte på den plats där detaljplanen säger att de skulle byggas. Kommunen har tänkt sig att sälja marken för 1,5 miljoner kr. Rena pengar. Över bordet.
Otroligt billigt…. Den här affären kommer i slutändan säkerligen inte att gå ihop för kommunen. Kostnaderna för kommunen kommer att överstiga intäkterna. Dessutom stannar väl varken skatt eller arbetstillfällen i Vänersborg.
Det fattas väl bara att Modulbyggen Normstahl AB bygger cementhus… Som ett tack typ. Och eftersom det är Gunnar Lidell (M) som leder betongpartierna, så kanske det till och med blir i blå betong….
D. Salamandrar
”En nåd att stilla bedja om. — Att dö,
Att sova, sova! Kanske också drömma?
Se, däri ligger knuten! — Ty i döden —
Vad drömmar i den sömnen månde komma.”
Det bor salamandrar i skogsområdet vid Kindblomsvägen. Riktiga stora salamandrar. De finns inte överallt. Därför är de rödlistade. Ibland har rödlistade arter större rättigheter än människor. Fast inte i Vänersborg. Där är vi mer jämlika. I Vänersborg har både 
salamandrar och människor samma och lika rättigheter. I Vänersborg har varken salamandrar eller människor några rättigheter…
Kommunen har tagit hjälp av en konsult för att både inventera och utreda salamandrarna. Fast bara den stora salamandern. Den mindre vattensalamandern, kopparödlan, skogsödlan, ja till och med den vanliga grodan och paddan som är fridlysta och skyddas enligt lag, väntar kommunen med till en annan gång. Eller? Kanske struntar kommunen i dem, precis som de gör med de boende.
Länsstyrelsen har varit inblandad i frågan om vattensalamandrarna. Fast inte Länsstyrelsen i Vänersborg, utan av någon anledning Länsstyrelsen i Mariestad. Länsstyrelsen ansåg att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga. Kommunen har nämligen tänkt sig att iordningsställa en ny liten damm till salamandrarna, när de fyller igen den som finns nu.
De boende har överklagade till Mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen avvisade överklagandena. Domstolen tog dock inte ställning i sakfrågan. Domstolen sa “bara” att de som överklagade inte hade rätt att överklaga! De boende var inte sakägare. De enda som har rätt att överklaga är de berörda, dvs vattensalamandrarna själva!
E. Den demokratiska aspekten
”Förtryckets vrånghet, övermodets hån,
Föraktad kärleks kval, senfärdig lag
Närgången ämbetshögfärd och de sparkar,
Odågan ger den tåliga förtjänsten.”
Affären Kindblomsvägen har en annan dimension också – en demokratisk. (Det har ni läsare nog förstått vid det här laget.)
Varken politiker eller förvaltning har haft något intresse av en verklig dialog med de boende – eftersom det mellan skål och vägg har bestämts att området vid Kindblomsvägen ska bebyggas. De boende skriver:
”… alla frågor eller argument, som lagts fram av grannskapet, bemöts av tystnad eller negligens (likgiltighet; min anm) … Bemöts man dessutom av en argumentation som inte kan underbyggas av vare sig fakta eller logik utan enbart av svepande fraser så som ‘de vill bara inte att det byggs hos sig’ – då menar vi att demokratins verktyg har sats ur spel.”
Det allvarligaste är att det i kommunfullmäktiges återremissbeslut från den 28 september 2011 stod:
”… en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.”
Det har inte hållits någon medborgardialog! Det är tydligen till och med så att någon på samhällsbyggnadsförvaltningen har sagt att eftersom man har lagt ner över 100 timmar på ärendet, så är det att betrakta som dialog. Om det är sant är det inte bara provocerande – det är antagligen också tjänstefel.
Att inte verkställa kommunfullmäktiges beslut om medborgardialog tycks inte bara som ett hån mot invånarna i Blåsut, och därigenom mot alla invånare i Vänersborg, utan också ett skäl till att överklaga ett eventuellt framtida beslut.
Det är konstigt att betongpartierna ser medborgardialog, som ett krav eller en nödvändighet och inte som en möjlighet…
F. Grönplan
”Tvi dig, o värld! Orensad trädgård lik,
Som går i frö, du frodig är af ogräs,
Som växt dig öfver. – Att det gått därhän!”
Det finns något som kallas ”Grönplan Vänersborg 2008”. Den antogs av kommunfullmäktige den 15 april 2009. Samtliga ledamöter godkände ett gediget arbete, där flera förvaltningar under en längre tid hade samarbetat. Det vill säga Grönplanen.
”Naturen ska vara varierande. När vi planerar utformning och skötsel av den tätortsnära naturen är det viktigt att samråda så att alla får möjlighet att påverka planeringen. Grönplanen är en del av kommunens översiktliga planering och ger kunskapsunderlag så att de gröna värdena kan uppmärksammas och tas tillvara.”
Vidare i Grönplanen:
”När nya bostadsområden byggs och befintliga förtätas bör stor vikt läggas vid att välja ut och spara den mest värdefulla naturen.”
Och:
”I Miljöbalken talas om vikten av att särskilt beakta behovet av grönområden i tätorten och att till förmån för friluftslivet skydda natur- och kulturvärden från påtaglig skada.”
Betongpartierna gjorde stor sak av Grönplanen när den antogs. Självgodheten visste inga gränser. När det blir skarpt läge, när det handlat om betonghus mot natur – då är valet lätt. 
Varför kom jag att tänka på Anna-Lena Löfgren och hennes hit ”Lyckliga gatan”? Självklart, nu vet jag… ”Högt över marken svävar betongen”…
När Barn- och Ungdomsnämnden behandlade Kindblomsvägen, så slutade det med att nämnden beslutade att:
“Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.”
Naturligtvis reserverade sig Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet mot det här absurda beslutet. ”påverkas inte negativt”…
I Grönplanen står det som ett mål att:
”Förbättra tillgången på närnatur för de skolor och förskolor som har långt till naturområden.”
Blåsuts skola fanns bland skolor som i Grönplanen står på listan:
”skolor med dålig tillgång till gröna miljöer”
Det aktuella grönområdet vid Kindblomsvägen är det enda grönområdet som finns i Blåsuts skolas närhet….
G. En liten anekdot om detaljplanen från 1933
”Det oupptäckta landet, varifrån
Man icke återvänder, skrämde viljan
Att hellre bära våra vanda plågor
Än fly till andra, dem vi icke känna?”
”Grannarna” kring skogsområdet berättar i sin skrivelse om hur några politiker har hakat upp sig på en friggebod, som sägs stå på kommunens mark. Vederbörande försökte därför flytta den hösten 2011. Men för att inte flytta den fel, så bad vederbörande kommunen att hjälpa till att markera tomtgränsen. Så att inte friggeboden kom fel en gång till. Svaret från kommunen var att det skulle gå bra – om vederbörande betalade de 20.000 kr…
Kommunen visste tydligen inte var gränsen gick…
Det kanske inte är så konstigt. Detaljplanen är ju från 1933 och mycket har hänt sedan dess…
H. Varför?
”Ack, huru uselt, ack, huru platt eländigt
Är hela denna världens väsende!
Tvi dig, o värld! Orensad trädgård lik,
Som går i frö, du frodig är af ogräs,
Som växt dig öfver. – Att det gått därhän!”
Det finns inte många grönområden faktiskt i Blåsut. Området vid Kindblomsvägen är ett av de få. Området är också det enda som ligger nära Blåsuts skola. Områden att bygga bostäder på i Vänersborg däremot finns det oerhört gott om.
Så varför måste det byggas just vid Kindblomsvägen? Jag vet ärligt talat inte. Men det är eller har utvecklat sig till en känslig fråga. Varför annars allt det här ”hyssj-hyssjandet”? Varför annars de demokratiska övertrampen? Varför denna ovilja att samtala med de boende i området?
Har det av någon anledning gått för mycket prestige i ärendet?
En ledande folkpartist sa i ett samtal med mig att man inte kan lyssna på invånarna vid Kindblomsvägen. De hörs. Istället måste man lyssna på de som inte har möjlighet att höras. Det var inte min nämndskollega Kerstin Andersson (FP) som sa det. Men Andersson har sagt samma sak i andra sammanhang.
Det är tydligen en ny politisk linje från Folkpartiet i Vänersborg – lyssna bara på de som inte säger något.
Det kanske är ett snäpp bättre än att som Marie-Louise Bäckman (KD anser, att det är ”populistiskt” att lyssna på människor. Det är tydligen bättre än att inte lyssna alls.
Socialdemokraterna Marie Dahlin och Lennart Niklasson går på en annan linje. Invånarna i Blåsut är inga riktiga vänersborgare. I en insändare i TTELA skrev de:
”Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.”
Vad Gunnar Lidell och hans moderater anser, det vet vi. De tillhör betongblocket. Men jag tror inte att Lidell riktigt håller med sina betongkollegor i deras syn på invånarna i Blåsut. Finns det en möjlighet att Lidell svänger i frågan?
I. Avslutning.
”Och mista namnet h a n d l i n g . – Stilla, stilla!
Den sköna Ofelia! – Nymf, i dina böner
Slut alla mina synder in!”
Jag skulle vilja avsluta min blogg med de ord som Lutz Rininsland (V) avslutade en av sina reservationer i Kindblomsfrågan med nu senast (8 sept 2012):
”Det är kommunens uppgift att hantera medborgarnas önskemål och förväntningar. Kommunal verksamhet sker på uppdrag av kommunens medborgare. Det är självklart att denna principiella inställning i praktiken leder fram till en rad intressekonflikter. Då gäller det att korrekt, ödmjukt och ansvarsfullt låta de berörda komma till tals, att pröva och bedöma olika infallsvinklar och därefter föra frågan till ett avgörande.”
====
PS. Skrivelsen från de boende innehåller påpekanden av en rad sakfel i tjänstemannautlåtandet. Jag publicerar här hela skrivelsen i denna fråga:
Saker vi ser som felaktigheter i tjänsteutlåtandet
- I motionen står uttryckligen: ”kan tänka sig medverka vid inlösen…”
- Detta är ett ogrundat påstående som kan tolkas som ett hot. Vi har bett om den analys som ligger till grund för varför mer mark behöver tas i anspråk men aldrig fått någon respons.
- Området har inte underhållits av kommunen under 80 år så den plötsliga omtanken om tillgänglighet är välkommen. Även motionen innehåller en punkt om just tillgång till området för allmänheten så där är ju förvaltningen i samklang med motionen.
- Vi har tidigare påtalat för förvaltningen både i telefon & mailkontakt att vi kan medverka till att täcka denna kostnad. Tilläggas bör att inte heller exploateringen ger någon nettointäkt till kommunen då kostnaderna för färdigställande av mark troligen överstiger intäkterna. Vore intressant att förstå vad som är prioriterat för kommunen ; Tjäna pengar på markaffären, Inte lägga några kostnader oavsett vad som sker med marken eller exploatering oavsett kostnad.
- Ytterligare ett felaktigt påstående. Detta är visst möjligt och sker så redan idag. Innebär detta att vi kan börja fakturera kommunen när vi klipper gräskanterna mot vägen, alternativt kan vi förvänta oss att parkförvaltningen kommer 1 gång i veckan i framtiden?
- Förvaltningen blandar in exploateringsplanerna i utlåtandet av motionen!
- Felaktigt påstående och felaktig slutsats. Arealen parkmark har minskat i Blåsut senaste 10 åren.
Motionen är ett sätt att återställa balansen. - Det finns inga investeringar gjorda för just detta specifika område. Närmaste busshållplats ligger nästan 500 meter bort! Vilka 55+ människor i ett villaområde bär sina matkassar så långt? Är prioriteten högre användning av kollektivtrafik samt att man räknar med färre bilar finns betydligt lämpligare områden. Vilka mål i planindikator har använts för att bedöma lämpligheten?
- Återigen blandas exploateringsplanerna ihop med motionen!
- Exploateringsplanerna påverkar den biologiska mångfalden i området synnerligen negativt
- Exploateringsplanerna, som yttrandena ständigt återkommer till, går stick i stäv med kommunens egen Grönplan
- Ofullständig fakta. Vi har överklagat till högre instanser. Det finns flera sakfrågor i Länsstyrelsens bedömning vi anser felaktiga och otillräckliga.
- Ingen infrastruktur finns förberedd. Allt måste förberedas, väg, dränering, belysning, VA, samt byggande och underhåll av damm.
- Vi har föreslagit andra mer lämpade områden att bebygga – kv. Trumpetsvampen vid Blåsut kyrka (parkmark som inlöstes enbart för syfte att bebygga med den typ av byggnation som föreslås), området runt Blå Kiosken som står och förfaller etc.
Inför KF 26 sept (1): Gatumusik och tiggeri
På onsdag är det sammanträde med kommunfullmäktige, höstens första. Augustimötet inställdes för att spara pengar. Konstigt nog finns det trots detta knappt några ärenden för fullmäktige att behandla i veckan. De ärenden som ska behandlas är dock viktiga, även ur ett principiellt perspektiv.
Sverigedemokraternas motion om ”Ändring av lokal ordningsföreskrift beträffande gatumusik inom Vänersborgs kommun” är ett av ärendena som ska behandlas.
Kurt Karlsson (SD) skrev motionen i maj förra året och fullmäktige remitterade den till Samhällsbyggnadsnämnden i juni. Samhällsbyggnadsnämnden tog inte upp motionen förrän i december, då nämnden till mångas häpnad (i varje fall min) gick Sverigedemokraterna till mötes och föreslog att det skulle krävas tillstånd för att samla in pengar ”i samband med framförande av gatumusik”. Den kommunala ordningsstadgan skulle ändras.
Det märkliga är att alla tre socialdemokrater i nämnden och Bo Carlsson (C) stödde mini-alliansens ledamöter. Endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade mot.
Sedan vandrade förslaget från Samhällsbyggnadsnämnden vidare till kommunstyrelsen. Under tiden hade samtliga partier svängt. Av någon anledning. Kommunstyrelsen beslutade enhälligt att avslå Samhällsbyggnadsnämndens och motionens förslag. Socialdemokrater och borgare tog sitt förnuft till fånga.
Jo förresten, däremellan skrev jag en blogg… (”Tiggeri och gatumusik”, 15 dec), om det nu hade någon betydelse.
Gatumusik ja. Tänk er några av musikskolans ungdomar som står på Edsgatan vid Gågatekrysset och framför ”Köttbullar med lingon”. De är nybörjare, så de spelar hellre än bra. Men ungdomarna vill gärna tjäna en extra slant till skolresan och därför har de också öppnat ett fiolfodral för att förbipasserande ska kunna kasta till dem en slant.
Det gillar inte Kurt Karlsson (SD). Han skriver i motionen:
- ”enformig och i ständigt återkommande enkla harmonier.”
- ”De som i timtal tvingas höra och se denna företeelse … upplever detta som störande och stressande.”
- ”Tiggeriet förstärks oftast av en vädjande blick, ett hej, eller att personen placerar sig i en förnedrande kroppsställning.”
Sverigedemokraternas Kurt Karlsson vill därför:
”förhindra tiggeri inom kommunens gränser.”
Gatumusik är enligt Kurt Karlsson och Sverigedemokraterna tiggeri.
Nu kanske någon protesterar och tänker – men det är väl inte de här ungdomarna som Sverigedemokraterna och Kurt Karlsson tänker på? Inte? Vilka tänker Kurt Karlsson då på? Jag vet inte, men han kan inte göra skillnad på folk och folk – lagar och ordningsföreskrifter gäller lika för alla. Även musikskoleelever.
Men det är klart. Kurt Karlsson är sverigedemokrat. Det vet jag också. Kurt Karlsson tänker naturligtvis inte på dessa ungdomar. Karlsson tänker på det han själv i motionen beskriver som:
“en organiserad form och möjligen anknytning till övrig internationell kriminell verksamhet.”
Kurt Karlsson tänker på internationella ligor. Om Kurt nu inte tror att musikskolans ungdomar ingår i internationella ligor…
Låt oss slå fast två saker:
- Kriminell verksamhet hanteras av polisen. Har man som allmänhet tips och kunskap om sådan verksamhet ska man omedelbart vända sig till polismyndigheterna.
- Tiggeri är inte förbjudet i svensk lag. Om nu gatumusik är tiggeri.
Inför behandlingen i kommunstyrelsen avgav kommunens jurister ett yttrande. Yttrandet är mycket välarbetat och tydligt. Juristerna hänvisar till olika lagar, förordningar och ”auktoriteter”. De skriver bland annat:
- ”Lokala ordningsföreskrifter får enbart utfärdas i den mån de behövs för att upprätthålla ordningen och säkerheten på allmän plats. Föreskrifterna får inte innebära ett för långtgående tvång på allmänheten eller medföra för långtgående inskränkningar i den enskildes frihet.”
- ”… får kommuner inte meddela sådana föreskrifter som innebär en inskränkning i den enskildes frihet att framföra musikaliska verk.”
- ”Länsstyrelsen har den 26 april 2011 beslutat att upphäva det beslut som kommunfullmäktige i Sala tagit att i föreskrifterna förbjuda tiggeri.”
Juristerna sammanfattar:
”Den rättsliga bedömningen är att en generell tillståndsplikt i ordningsföreskrifterna likt den i motionen föreslagna inte är förenlig med ordningslagen.”
Om någon vänersborgare, t ex en affärsinnehavare, tycker att gatumusiken är alltför störande, så finns det faktiskt lagar och förordningar om detta också. Jag citerar från juristernas yttrande:
”… har kommunen rätt att ‘meddela föreskrifter om begränsningar av eller villkor för utövande av gatumusik på viss offentlig plats om det behövs för att förhindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.'”
Det råder ingen tvekan om hur kommunfullmäktige kommer att besluta angående Sverigedemokraternas förslag att ändra kommunens ordningsstadga. Det tråkiga är väl att Kurt Karlssons och Sverigedemokraternas motion andas något som får de flesta att tänka på gamla flydda tider, tider som de allra flesta hoppas aldrig ska återkomma igen. En tid när egenskaper tillskrevs folkgrupper och inte individer.
Kanske har Kurt Karlsson ändrat sig sedan han skrev motionen. Kanske går han upp i talarstolen och säger att vi ska glömma alltihop.
BUN 17 sept (3): Pengar, pengar – och arenan! Och en nyhet!
Även budgeten och delårsrapporten avhandlades på måndagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Det blev dock ingen större diskussion, mest information. Jo, förresten, kring detta påstående blev det en del diskussion:
“kostnader för övertalighet inom förskolan med 1,4 Mkr.”
Förvaltningschef Javette menade att det inte var tillräcklig efterfrågan på den här tjänsten, dvs dagbarnvårdare. Genom att betala avgångsvederlag, så slapp kommunen en större avgift jämfört med en uppsägning.
”Annars hade det kanske stått –7 milj. kr.”
sa förvaltningschefen. Det tyckte jag lät mycket. Men jag kan ha fel. (Antagligen har jag det.) Marianne Karlsson (C) hade synpunkter i det här ärendet, liksom Marika Isetorp (MP). Men när det handlar om ”hur:et”, så är det ingen nämndsfråga… Typ. Moderaten Henrik Dhejne hade åsikter om framförhållningen för föräldrar och barn – barnen var ju tvungna att ”byta omsorgsplats”. Dhejne hade egen erfarenhet. Tydligen hade man fått reda på ”bytet” i ett väldigt sent skede.
Annars fick nämnden återigen höra att Vänersborg ger mindre pengar per elev än riket, när det gäller de lagstadgade verksamheterna som grundskola, fritids, förskoleklass och förskola. Det är ingen hit. Vi får se om de 16 milj extra, som storoppositionen beslutade ”ge” till grundskola och fritids för 2013, kan ändra på detta.
Vänersborg har däremot högre kostnader per elev än riket när det gäller frivilliga verksamheter som musik, fritid och kultur…
Den här kostnadsbilden innebär naturligtvis också att Vänersborg har lägre personaltäthet i de lagstadgade verksamheterna än riket.
Ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) menade, som vanligt, att det inte är de ekonomiska resurserna som avgör kvaliteten i verksamheten. Och det är självklart att det finns många variabler. Men läser man den stora skolundersökningen av Hattie, så är det helt klart, att en hög lärartäthet är den viktigaste framgångsfaktorn för elevers lärande! Vad än moderaterna säger. (Läs mer om Hatties undersökning här.)
När det gäller kostnader så ökar kostnaden för den enskilda pedagogiska omsorgen kraftigt i Vänersborg. Det är ett privat företag som bedriver denna omsorg, helt enligt lagen, och som ”aktiverar” många barn som tidigare inte har utnyttjat den kommunala omsorgen. På det sättet rinner pengar ut från kommunen till företaget… Och de ”kommunala barnen” får allt mindre pengar att dela på.
Här krävs det mer pengar!
Till sist fick vi reda på att nämndens verksamhet beräknas att gå med ett underskott i år, och att förvaltningen därför letar ”effektiviseringar”, dvs besparingsåtgärder… Innan ”effektiviseringarna” genomförs ska dessa dock presenteras för nämnden. Och där har ju ”storoppositionen” (med Vänsterpartiet i spetsen) hittat varandra, vilket borgar för att inga besparingar på barnen och ungdomarna kommer att ske.
I massmedia så är det framför allt arenan, som har tilldragit sig störst intresse. Så klart. TTELA hade i torsdagens nummer artikeln ”Pengar till arenan fattas fortfarande” (se här). Bakgrunden är att det saknas 6 milj kr till arenan. Det har emellertid varit känt länge. Nämnden vände sig redan i april till kommunstyrelsen angående detta prognosticerade underskott. Kommunstyrelsen sa då nej till pengarna, men skulle arbeta vidare med frågan…
Inget har mig veterligt hänt sedan dess. Kanske har det arbetats vidare med frågan, kanske har det inte det… Men vad som än händer med underskottet, så kan vi nog vara säkra på att pengarna inte kommer att tas från barnen och ungdomarna. (Fast det gör det ju naturligtvis ändå på sätt och vis.) Den nybildade ”stor-oppositionen” (fortfarande med Vänsterpartiet i spetsen, :-) ) håller noggrann koll på detta.
Arena Vänersborg drar knappt in några pengar. Det är ett stort problem. Arenan, som inför beslutet 2007, sades skulle bli en pengamaskin av gigantiska mått har visat sig bli en gökunge. Vilket i och för sig inte var någon överraskning för några av oss…
Hittills i år har de totala intäkterna för arenan (hyra+evenemang) inte uppgått till mer än 1,6 miljoner kr. 1,6 miljoner kr! Och då är 1 milj av dessa pengar bidrag från Länsförsäkringar. Länsförsäkringar betalar helt enkelt för reklamen i och på arenan. Kanske får IFK Vänersborg in mer pengar via uthyrning av loger, istider, restaurang, försäljning av reklam etc, jag vet inte. Kommunen får i varje fall knappt in några pengar överhuvudtaget på arenan. Jag menar, vad är intäkter på 600.000 kr (till och med augusti)? Det är ju löjligt. Det är väl nästan så att kostnaderna för att administrera och bokföra dessa intäkter är lika höga.
Och då sägs det att arenan är uthyrd och fullbokad i stort sett hela tiden! Det går alltså inte att göra större intäkter på arenan. Det är sanslöst. Det visar väl att hela grundidén är fel. Det går inte att driva arenan med något mått på lönsamhet så länge isen ligger där! Det är bara att konstatera. Isen måste bort. För det är ingen som ska inbilla mig att ens det största av alla möjliga is-arrangemang i arenan, bandy-VM, kan bli lönsamt för Vänersborgs kommun. Hur skulle det kunna bli det? IFK ska inte betala några hyror för arenan under arrangemanget. Och kommunen ska satsa 300.000 kr till marknadsföring.
Det måste till en nytt koncept. Bort med isen, lägg konstgräs i arenan! Börja med detta och gå vidare.
Sedan vet jag inte riktigt om dessa 600.000 kr som har bokförts som intäkter är verkliga pengar. Det måste ju vara IFK Vänersborg som betalar en stor del av dessa hyror. Och IFK Vänersborg betalar ju inte längre något till kommunen. IFK har ju, som är välkänt vid det här laget, en skuld till kommunen på 416.000 kr. Enligt säkra källor har IFK skulder även till företag – och just nu helt tomt i kassan.
Kommunen har faktiskt tagit tag i IFK:s skulder. En betalningsplan har skickats till föreningen. Kommunen vill att IFK börjar betala tillbaka skulden – 60.000 kr i månaden. Jag vet inte hur IFK har ställt sig till detta, mer än att klubbens ordförande Stig Bertilsson har sagt att IFK naturligtvis ska göra rätt för sig. (Precis som Stig Bertilsson alltid har gjort.)
Undrar vad som händer med bandy-VM om IFK inte kan betala och kommunen, eller något företag, försätter IFK i konkurs? Då kan man nog räka med att Vänersborg återigen hamnar på kartan… Antagligen på ett ännu mer slagkraftigt sätt än om bandy-VM faktiskt genomförs…
Kanske kan kommunen få in pengar via sina stämningar? Som bekant ligger kommunen i tvist med både Länsförsäkringar och WSP.
I diariet har en handling från Advokatfirman Lindahl i Malmö registrerats. Advokatfirman Lindahl är ju firman som driver kommunens stämning mot Länsförsäkringar. Den 15-16 november är det huvudförhandling i tingsrätten och den diarieförda handlingen innehåller firmans, och även motparten Länsförsäkringars, senaste inlaga.
Språket som används är till och med ”värre” än det som används i BUN:s beslut… Men som jurist måste man väl skriva på det sättet, för att göra skäl för sin ersättning. Det går ju inte att bara skriva ”vi har rätt och de har fel!”. ”Nej!” ”Jo!” ”Nej!” Osv. Det kan ju vem som helst göra.
Jag reagerar på att Advokatfirman Lindahl skriver:
”…Länsförsäkringar rätteligen borde vitsorda hela det av kommunen yrkade beloppet (3.911.050 kr) såsom skäligt…”
Var det inte mer? Jag trodde att det rörde sig om åtminstone det dubbla. Å andra sidan kanske stämningen mot WSP var på ett högre belopp. Den var nog på 13 miljoner kr om jag minns rätt. Hur som helst, oavsett hur processerna slutar så lär det bli en förlustaffär för kommunen. Bara juristkostnaderna uppgår väl till ett tvåsiffrigt belopp, i miljoner kr. Och om kommunen förlorar tvisterna, så… Det vågar vi väl inte ens tänka på. Då ska kommunen också betala motparternas kostnader.
Kanske blir det en förlikning? Kanske skulle fakturan för tvisterna, ja för hela affären, ja för hela arenan, skickas till Skåne? Dock inte till Malmö….
Som alltid när det skrivs om arenan, så haglar läsarnas kommentarer på TTELA:s hemsida. En viss skillnad mot brukligt är att inte bara Lutz Rininsland (V) har bidragit med en kommentar, även BUN:s ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) deltar i debatten. Eckerbom Wendel skriver t ex:
”Min prio är att först bygga klart det som kommunfullmäktige beställde 2007, och först därefter fundera på hur vi eventuellt kan utöka.”
Undrar om det inbegriper Sveriges Radios nya krav på bandyarenorna. I diariet hittar vi ett brev från Sveriges Radio och Svenska Bandyförbundet. Radiosporten vill ha en egen hytt:
- ”som är låsbar
- har en egen nyckel
- har ett låsbart skåp
- där man kan se hela planen
- plats för tre reportrar med varsin stol
- arbetsbänk med ett djup av minst 0,50 centimeter
- öppningsbara fönster, som inte skymmer sikten över planen i öppet läge
- ”kattlucka” för placering av miljöljudsmikrofon
- ansluten till arenans interna kablage för data, ljud och TV-trunkar och behöver vara utrustad med kabelgenomföringar, kattlucka, för tillfälliga produktioner
- värmeelement om så behövs (utomhusarena)
- 10A eluttag
- ISDN-abonnemang
- ett för Sveriges Radio, avdelat, trådbundet, bredbandsuttag på minst 2 megabit/s.”
Det kanske är lätt ordnat? Kanske inte ens en miljon….
Undrar förresten vilka krav den finska radion, Radio Moscow, Norsk Riks-Kringkastning, Radio Minsk, CNN och BBC kommer att ställa när bandy-VM går av stapeln?
Till sist. En nyhet. (En till?) Typ.
Mina läsare kanske kommer ihåg bloggen jag skrev i tisdags, ”Det är ingen nämndsfråga!”. Den handlade om vad som var nämndsfrågor och inte. (De flesta frågor visade sig enligt ordförande Eckerbom Wendel inte vara frågor för nämnden…) Det blev i det sammanhanget ganska naturligt att tala om delegation. Vem får besluta, och om vad? Eckerbom Wendel var, som vanligt, väldigt säker på sin sak… (Vilket betydde att nämnden inte fick besluta om något…)
I fredagens diarium hittar jag ett yttrande från Kammarrätten.
”Vänersborgs kommuns överklagande har undertecknats av Kent Javette i egenskap av förvaltningschef på barn- och ungdomsförvaltningen. … Den delegationsordning som kommit in till kammarrätten ger inte Kent Javette behörighet att för Vänersborgs kommun överklaga förvaltningsrättens dom.”
Det här med delegation är tydligen inte så lätt som vissa trodde… Och om dessa ”vissa” har fel nu, så kanske de också hade fel förut…
I det aktuella fallet för dock Vänersborg en andra chans:
”Kammarrätten förelägger därför Vänersborgs kommun att senast den 10 oktober 2012 komplettera överklagandet med beslut av behörigt organ att överklaga förvaltningsrättens dom, eller att komma in med delegationsordning eller annan beslutshandling av behörigt organ som utvisar att Kent Javette är behörig att överklaga förvaltningsrättens dom.”
Undrar om Eckerbom Wendel kommer att kalla in Barn- och Ungdomsnämnden till ett extra sammanträde? För det måste väl vara nämnden, som är det ”behöriga organet” som rätten har i tankarna? Eller tänker Eckerbom Wendel kanske utnyttja Kommunallagens 6 Kap 36 §:
”En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Undrar om ärendet i Kammarrätten är ”så brådskande” att denna paragraf i kommunallagen gäller för ordförande? Kanske kan man överklaga ett eventuellt ordförandebeslut…? Kanske kan ett sådant överklagande formuleras så här:
”Jag överklagar nämndsordförandes beslut att ge förvaltningschefen delegation på att överklaga ett beslut, därför att jag inte anser att ordförande hade delegation enligt Kommunallagen att besluta att ge förvaltningschefen delegation att överklaga ett beslut från kammarrätten som handlade om att förvaltningschefen inte hade delegation att överklaga ett beslut därför att detta beslut inte var brådskande.”
Typ.
BUN 17 sept (2): Väne Ryr
Den kanske viktigaste konkreta frågan på Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde i måndags var frågan om Väne Ryrs vara eller inte vara. Det låg helt enkelt ett förslag från förvaltningen att Väne Ryrs skola formellt skulle läggas ner.
De som följt frågan vet att det inte har bedrivits någon skolverksamhet i Väne Ryr under det senaste läsåret. Rektor och verksamhetschef tog ett beslut sent på våren 2011 att flytta verksamheten till Onsjöskolan.
”Av organisatoriska skäl beslutas om förläggning av undervisning åk 1-6, för Väne Ryrs skolas elever, flyttas till Onsjöskolan. under läsåret 2011/2012.”
Även fritids och förskoleklassen flyttades till Onsjöskolan.
Rektorn hade rätt att fatta ett sånt här beslut. (Det finns ingen ”verksamhetschef” i Skollagen.) Rektorn organiserar skolans verksamhet. Men det är en gråzon. Det är nämligen huvudmannen, dvs Barn- och Ungdomsnämnden, som ansvarar för lokaler och skolor. Rektor kan flytta verksamheten, men det är nämnden som lägger ner skolor.
Och nu i måndags skulle nämnden lägga ner Väne Ryr. Det tyckte i varje fall den utredande och föredragande tjänstemannen. Liksom den styrande mini-alliansen.
Men det tyckte inte ”storoppositionen”, dvs S, V, MP, C och VFP. I varje fall inte än. Utredningen visade nämligen att det finns ett underlag för att öppna skolan igen. Till inte alltför höga kostnader. (Se ”Skolbeslutet och Väne Ryr”) ”Stor-oppositionen” tyckte att nämnden måste fråga föräldrarna innan beslut fattas.
Därför yrkade den samlade ”stor-oppositionen” på återremiss – med följande motivering:
”Återremittera utredningen för ett komplement med en enkät till samtliga föräldrar med barn i åldern 0-9 år i Väne Ryr för att få en djupare insikt i hur många som kan tänkas placera sina barn i förskola (och dagbarnvårdare), skola F-3 och fritidshem i Väne Ryr.”
Ordförande Eckerbom Wendel (M) och ledamöterna från mini-alliansen tyckte inte att vi skulle fråga föräldrarna. Kerstin Andersson (FP) sa:
”Föräldrarna valde bort skolan.”
Lena Eckerbom Wendel höll med:
”Föräldrarna har redan svarat!”
Mini-alliansens partier fortsätter konsekvent traditionen att bara lyssna på människor som håller med dem. Och håller folk inte med dem, så lyssnar de på de människor som inte säger något…
Lisbeth Brodin (M) menade också:
”Föräldrar kan inte begära att ha skola.”
Kerstin Andersson ansåg vidare att en återstart av skolan i Väne Ryr skulle få drastiska konsekvenser för barnen:
”Varför ska dessa barn inte få välja kompisar?”
Jag undrade lite försiktigt om det inte är föräldrarnas sak att bestämma vilken skola barnen ska gå på… Enligt Kerstin Andersson var det tydligen en nämndsfråga. Och på sätt och vis var det ju en uppfriskande åsikt att någon från mini-alliansen anser att det faktiskt finns frågor som angår nämnden… Det var ju en hel del andra frågor som inte ansågs vara nämndsfrågor denna eftermiddag… (Se ”Det är ingen nämndsfråga!”)
Så vitt jag kan bedöma blev Eckerbom Wendel (M) stundtals lite väl desperat. Hon levererade några argument som saknade all relevans i sammanhanget.
”Ska vi bygga en ny skola på Restad Gård? På Sanden?”
Eckerbom Wendel frågade också tjänstemännen hur mycket tid som hade lagts ner på utredningen… Och hur mycket pengar den hade kostat. Underförstått att utredningen om Väne Ryr var bortkastade pengar.
Man kan väl lugnt säga att den här typen av argument inte direkt fick någon i oppositionen att ändra åsikt…
Det blev votering. Mini-alliansens förslag fick 5 röster, ”storoppositionens” yrkande på återremiss fick 8.
Det innebär att om en klar och tydlig majoritet av föräldrarna väljer att placera sina barn i Väne Ryr, så kommer det att öppnas förskola, fritids, förskoleklass och grundskola 1-3 där.
Hela diskussionen kring Väne Ryr var ju ett resultat av medborgardialogen som hölls i våras. Barn- och Ungdomsnämnden satte i måndags också en formell punkt för detta projekt.
Det blev dock ett tillägg till beslutet, efter påpekande från Vänsterpartiet:
”…nämnden vill erhålla demokratiberedningens utvärdering för nämndens interna efterkommande reflektioner över medborgardialogen.”
Dock var själva formuleringen inte Vänsterpartiets. (Jag kan för övrigt redan nu utfärda ett vallöfte. Om jag blir ordförande i BUN, så ska jag se till att ändra på språket i besluten…)
Det är självklart viktigt att lära av sina erfarenheter. Medborgardialogen var ett nytt grepp för Vänersborg – och nämnden, som var ansvarig för den, måste dra lärdomar för framtiden. Naturligtvis. Och oftast lär man sig mest av misstagen.
Något som dock inte tycks gälla många politiker i Vänersborg…
Senaste kommentarer