Arkiv

Författararkiv

Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)

10 mars, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)”.

I mitt förra blogginlägg syntes ett visst missnöje med politikerna från tjänstepersonernas sida. Det fanns emellertid viktiga frågor i enkäten där förhållandet visade på motsatsen.

Fråga 12 var en mycket viktig fråga. Den hade följande lydelse:

“Jag upplever att ärenden är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv/Jag bereder ärenden professionellt med belysning av olika perspektiv”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men från politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det som förvånar, och som är tämligen anmärkningsvärt, är att tjänstepersonerna inte ger sig själva betyget 5. Det kan ju inte betyda annat än att de anser att deras egna ärenden inte fullt ut är professionellt beredda och belysta från olika perspektiv. Det är något som definitivt bör ventileras och diskuteras i förvaltningsorganisationen. Det borde vara självklart att de beslutande politikerna får alla för- och nackdelar med olika förslag på bordet.

När politiker sedan ger bättre betyg på frågan än tjänstepersonerna, som i socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden, torde det kunna innebära att politikerna inte märker bristerna i underlagen de ska besluta utifrån… Och det kan ju i sig också vara ett problem. Men det är faktiskt tvärtom i flertalet nämnder, dvs politikerna uppfattar att ärendena inte är professionellt beredda fast tjänstepersonerna gör det. De största skillnaderna återfinns i samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna samt i kommunstyrelsen. Det här är, som jag ser det, ett stort problem som det skulle behöva resoneras och diskuteras om ordentligt, särskilt om man dessutom jämför med fråga 14.

Fråga 14 löd som följer:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens underlag är byggda på fakta och objektivitet/Mina underlag är byggda på fakta och objektivitet”

Den här frågan inser de flesta är en oerhört central och viktig fråga, tillsammans med den förra frågan, i förhållandet mellan politiker och tjänstepersoner…

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan noteras att tjänstepersonernas bedömning av sig själva skiljer sig åt på frågorna 12 och 14. Det är intressant, för kan man säga att underlag bygger på fakta och objektivitet om de inte belyser olika perspektiv?

Politikerna är överlag mer kritiska till om underlagen är byggda på fakta och objektivitet. Det är naturligtvis inte bra och här måste det till en analys och genomgripande diskussion. Det resultat som verkligen står ut är resultatet för samhällsbyggnadsnämnden. Om man antar att de styrande partierna ger betygen 4 eller 5 så innebär det att ledamöterna från de olika oppositionspartierna ger betygen 1 eller 2. Jag tror också att resultatet i samhällsbyggnadsnämnden kan vara en stor del av förklaringen till resultaten på den ursprungliga enkäten med kommunstyrelsen. (Se ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Skillnaden mellan politiker och tjänstepersoner är också förhållandevis stor i kommunstyrelsen, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt barn- och utbildningsnämnden. Resultatet i barn- och utbildningsnämnden förvånar mig. Jag upplever nämligen att underlagen är byggda på fakta och objektivitet.

Resultaten på de redovisade två frågorna borde följas upp av diskussioner och åtgärder och förvaltningens chefer måste ta sig en ordentlig funderare på hur de ska hantera och förändra denna brist på förtroende från politikernas sida. Och framför allt, bristerna i underlagen… Det är som jag ser det ett synnerligen allvarligt problem i kommunorganisationen.

Den sista frågan som jag tänker redovisa är fråga 15:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens verkställer i enlighet med våra beslut/Jag verkställer i enlighet med politiska beslut”

Frågan tycks kanske inte lika viktig som de två föregående men är ändå en fråga om förtroende mellan politiker och tjänstepersoner.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Tjänstepersonerna är överlag övertygade om att de verkställer de politiska besluten på ett korrekt sätt. Politikerna är inte lika övertygade, alla nämnder har lägre betyg. Skillnaderna är emellertid störst på samma nämnder som tidigare, dvs kommunstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsnämnden – med, återigen, samhällsbyggnadsnämnden “i topp”. Det är ytterligare en bekräftelse på att det finns en utmaning, eller snarare problem, i denna nämnd. Även i barn- och utbildningsnämnden är det en stor skillnad, kan det vara hanteringen av Norra skolan som spökar?

Skillnaderna på svaren i denna fråga mellan politikerna respektive tjänstepersonerna visar liksom de föregående frågorna på brister i förtroende från politikernas sida.

Det var en sammanfattning och analys av enkätsvaren. Analysen är naturligtvis subjektiv, men den visar att arbetet med gränsdragningsfrågor och förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner bör fortsätta. Det tycks emellertid som om hela “genomlysningen”, eller vad man ska kalla den, betraktas som slutförd i och med denna enkät. Den kan tydligen läggas till handlingarna… Eventuellt överlåter kommunstyrelsen, eller kommunstyrelseförvaltningen, ett fortsatt arbete till respektive nämnd, fast det tycks inte vara fallet. Jag har inte heller fått några signaler att någon nämnd tänker fortsätta arbetet med att förbättra förtroendet mellan politiker och tjänstepersoner.

Svaren på den ursprungliga enkäten visade en klar förtroendekris mellan kommunstyrelsens politiker och ledande tjänstepersoner när det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. Samma förhållande visas av denna nämndsenkät. Sådana här förtroendekriser borde bearbetas – och åtgärder vidtas. Vad är annars enkäter värda om de problem som upptäcks inte åtgärdas? Det är som jag ser det ett ansvar för kommunledningen.

Det finns en hel del att ta tag i.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)

9 mars, 2025 Lämna en kommentar

I slutet av 2023 påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Efter utbildningen genomfördes en undersökning (enkät) bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet överraskade, det visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet.(Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Kommunstyrelsen beslutade sedan att varje nämnd och förvaltning skulle göra samma enkät. Enkäten hade ju bara besvarats av politikerna i kommunstyrelsen och nämndernas presidier (ordförandena) samt av tjänstepersonerna i förvaltningsledningarna. Nu skulle alltså samtliga politiker i nämnderna och de tjänstepersoner som i sitt arbete kom i kontakt med politikerna göra enkäten, dvs de tjänstepersoner som föredrog ärenden på nämndsammanträden. Det var ett sätt att lyfta upp var i organisationen förtroendekrisen mer exakt fanns.

Enkäten bestod av 16 frågor. Svaren skulle lämnas genom att ett kryss sattes ut på en 5-gradig skala, där 5 var det högsta/bästa betyget.

Resultaten av dessa enkäter har nu redovisats.

De flesta nämnderna gjorde enkäten på något nämndsammanträde, någon enstaka nämnd lät personerna svara på enkäten på annan tid. Det förekommer säkerligen felkällor som i de flesta andra undersökningar. Det skulle t ex kunna förekomma att beteendet från en enda politiker drar ner betyget för hela nämnden när tjänstepersonerna bedömer nämnden i sin helhet. Och tvärtom. Dessutom kan det ju vara så att en tjänsteperson som svarar på enkäten ganska sällan närvarar på sammanträdena eller närvarar bara kortare stunder. I motsats till politikerna som möter alla tjänstepersoner hela tiden. Och – en politiker i barn- och utbildningsnämnden missuppfattade antagligen betygsskalan. Politikern satte betyget 1 (=det lägsta betyget) på samtliga frågor, även de som handlade om politikerna själva. 

Rent generellt gavs det ganska bra betyg på enkäten. Betyget 4 eller mer gavs av både politiker och tjänstepersoner i samtliga nämnder på frågorna om samtalsklimatet var bra och konstruktivt, om man själv deltog aktivt och uppträdde respektfullt samt om man stöttade och skickliggjorde andra. Och det var naturligtvis mycket positivt.

Men det fanns frågor där uppfattningarna skilde sig åt… Och så var det ju också med den ursprungliga enkäten, vars resultat, som sagt, ledde till att denna enkät genomfördes i nämnderna.

Fråga 6 i enkäten hade följande lydelse:

“Jag är påläst och ställer konstruktiva frågor för förståelse/Jag upplever att våra förtroendevalda är pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men med politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna är övertygade om att de är mycket pålästa och ställer bra frågor. Det är inte riktigt tjänstepersonernas uppfattning… De menar att politikerna överskattar sig själva. Tjänstepersonerna kan ju också notera att enskilda politiker sällan begär ordet, av vilken anledning det nu må vara.

Naturligtvis är små skillnader i betygen kanske inom felmarginalen, men i kultur- och fritidsnämnden, socialnämnden och samhällsbyggnadsnämnden avviker uppfattningarna påtagligt mellan politikerna och tjänstepersonerna. Det torde vara ett problem, framför allt naturligtvis för politikerna. De upplevs inte tillräckligt insatta i frågorna av tjänstepersonerna.

Barn- och utbildningsnämnden är ett undantag. Här tycks tjänstepersonerna uppleva att politikerna är mer insatta i ärendena än vad politikerna själva tror. Å andra sidan kanske det är så att de politiker som är insatta är de som “hörs” mest på sammanträdena.

Resultaten blev följande på frågan:

“Jag upplever att det i våra politiska forum finns utrymme för dialog och debatt”

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan antas att det är ordförandes agerande i nämnderna som spelar stor roll för svaren på denna fråga. Kommunstyrelsen utmärker sig med relativt låga betyg både bland politiker och tjänstepersoner. I socialnämnden är det en ganska låg siffra bland politikerna. Det är naturligtvis inte bra att de närvarande upplever att de inte får yttra sig och diskutera i tillräcklig omfattning. Diskussioner är ju en av grundpelarna i demokratin. Det här är kanske något för de båda socialdemokratiska ordförandena att fundera ett extra varv på. Kanske prata med den centerpartistiske ordföranden i barn- och utbildningsnämnden. I denna nämnd är betyget väldigt högt.

Enkätfråga 8 löd:

“Jag upplever att de politiska besluten är tydliga”

Enkäten gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Även på denna fråga visar tjänstepersonerna ett visst, dock inte markant missnöje med politikerna, besluten är tydligen inte tillräckligt tydliga. Samtidigt är det ju mycket sällan som tjänstepersonernas beslutsförslag ändras av politikerna… Jag vet inte varför, men speciellt kritiska verkar tjänstepersonerna vara i samhällsbyggnads-, kultur- och fritids-, kommunstyrelse- och byggnadsförvaltningarna vara.

Fråga 9 förvånar mig något. Frågan var:

“Jag tar ansvar för att kommunicera politiska beslut/Jag upplever att våra förtroendevalda tar ansvar för att kommunicera politiska beslut”

Svaren gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Skillnaderna mellan politikers och tjänstepersoners uppfattning är slående. Det verkar helt klart som om tjänstepersonerna inte anser att politikerna tar tillräckligt ansvar för att stå för och kommunicera sina beslut. Återigen verkar samhällsbyggnads- och kommunstyrelseförvaltningarna utmärka sig. Men minst nöjda med politikerna på detta område är kultur- och fritidsförvaltningen. Betyget 2,33 från tjänstepersonerna signalerar ett problem som politikerna i nämnden måste ta tag i på något sätt.

Den sista frågan som jag ska redovisa i detta inlägg är:

“Jag agerar i de politiska forumen och blandar mig inte i operativa verksamhet/Jag upplever att våra förtroendevalda inte blandar sig i den operativa verksamheten”

Det går en skiljelinje mellan politikers och tjänstepersoners uppgifter i kommunorganisationen. De har helt enkelt olika roller. Politikerna ska besluta “vad” som ska göras, medan tjänstepersonerna är ansvariga för “hur” besluten ska genomföras. En stor del av den ursprungliga utbildningens syfte var att politiker och tjänstepersoner skulle bli medvetna om var denna skiljelinje gick.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna tycks vara säkra på var gränsen går. Det håller dock inte tjänstepersonerna i alla förvaltningar med om. De sätter betydligt lägre betyg och skillnaderna i uppfattning mellan grupperna är ofta stor. Det tycks vara samma nämnder som tidigare som utmärker sig, dvs samhällsbyggnads-, kultur- och fritids- och kommunstyrelseförvaltningarna. Här tycks det också finnas något att arbeta vidare med i socialnämnden…

De frågor som jag har redovisat i detta blogginlägg visar att tjänstepersonerna i förvaltningarna inte är helt nöjda med politikerna i sina respektive nämnder. Med några undantag, och det glädjer mig att barn- och utbildningsnämnden tycks vara en av dem.

I nästa inlägg ska jag redovisa svaren på de tre viktigaste frågorna. De visar på motsatsen – ett missnöje från politikerna med tjänstepersonerna.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Juta – bara förlorare

6 mars, 2025 1 kommentar

Alla som har vandrat eller promenerat förbi Juta de senaste månaderna har inte kunnat undgå att se att det har hänt saker. Det går inte längre att ta sig förbi Juta.

Allmänheten kan inte som förr gå från Restad via Juta till Önafors. Eller tvärtom. Kärvlings bro är flyttad. Det stora djupa diket spärrar effektivt av “vägen”. Kommer man fram till Juta är det bara att vända tillbaka igen, mot Restad och fängelset. Det sägs att det finns en stig någonstans i skogen bakom Juta som gör att man kan komma runt fastigheten. Jag vet inte, det känns inte lockande att gå där.

Allmänheten har förlorat en vacker vandringsled längs Göta älv.

I kommunens “Cykelplan Vänersborg” finns Juta med. (Jag är dock inte riktigt säker på att den gäller just nu, eftersom en ny cykelstrategi har antagits och planen ska uppdateras.) Kommunen har nämligen sedan en ganska lång tid tillbaka planerat att en sammanhängande cykelled ska skapas runt hela Huvudnäsön. GC-vägen skulle då gå vid älvkanten, längs Göta älv, förbi Juta… Det är numera omöjligt.

Kommunen har förlorat möjligheten till en cykelled längs vattnet runt hela Vänersborg…

Det har skett tråkiga förändringar på Juta. Allmänheten har inte längre någon fri passage och området har knappast längre någon betydelse för det rörliga friluftslivet. Tvärtemot vad Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen påstod att de hade som mål med sina beslut och domar.

Förlorade möjligheter, förlorade visioner. Och inte alls vad paret Davidsson hade tänkt sig.

Davidssons hade drömmar och förhoppningar om Juta ända från den dag i juni 2017 som de köpte fastigheten Restad 3:2, dvs Juta. De såg fram emot en framtid med trädgårdsland och växthus där de kunde odla grönsaker, frukter och bär – precis som alla andra med trädgårdar i kommunen. De hoppades också på en gräsyta framför huset där barnbarnen kunde leka och spela fotboll.

Davidssons förlorade en trädgård, och sin mark.

I mitt senaste blogginlägg om Juta, den 11 augusti 2024, sammanfattade jag på sätt och vis historien om Juta. (Se “Juta: Rättshaveri?”.) Inlägget innehåller även länkar till andra inlägg, där man kan fördjupa sig ytterligare om de juridiska stridigheterna – och skandalerna.

Den 15 januari 2024 avkunnade Mark- och miljödomstolen (MMD) den dom som ledde fram till dagens situation. Då fastställde MMD tomtplatsavgränsningen på Juta.

Den smala grusvägen längs husets altan hamnade inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen kom också att ingå i tomtplatsen.

Det ska noteras att en smal passage längs älven inklusive fiskeboden inte tillhör Davidssons fastighet. Boden och markremsan tillhör fastigheten bredvid, Restad 3:1. Det är en jordbruksfastighet ägd av en jordbrukare.

Tomtplats och tomtplatsavgränsning innebär att området är privat. Området utgör hemfridszonen och det betyder att ingen utomstående har tillträde till platsen. Det var i enlighet med Davidssons vilja, men MMD:s dom var ändå en stor besvikelse för paret Davidsson, de blev av med sin gräsmatta ner mot älven. Hela gräsmattan. Inte bara halva som Davidsson föreslog och som byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun till slut höll med om. Det blir därför inget trädgårdsland eller växthus. Och barnbarnen får leka och spela fotboll någon annanstans.

Avgränsningen av tomtplatsen ligger väldigt nära bostadshuset och altanen. På den stora gräsmattan kan allmänheten gå nästan ända fram till lyktstolparna vid vägen och ha full insyn över altanen. Och rakt in i huset… Davidsson får inte heller klippa gräsmattan mer än en, möjligtvis två gånger per år. Klippta och välskötta gräsmattor innebär nämligen att marken privatiseras. Inga träd och buskar får planteras, inga lyktor eller ljuspollare får vara uppsatta osv. Samtidigt ska allmänheten tydligen få tillgång till Davidssons bro anser Länsstyrelsen och MMD.

Davidsson tycker inte att MMD:s dom är rättvis. Varför ska han ge och inte få något tillbaka? Det är ju faktiskt paret Davidssons mark.

Davidsson vill inte ha det så här. Länsstyrelsens beslut och Mark- och miljödomstolens dom är uppenbarligen bara till nackdel för Davidsson, med det mindre undantaget att han faktiskt “fick” tillgång till sin egen väg förbi huset.

En av orsakerna, den absolut viktigaste, till att den stora gräsmattan ner mot älven hamnade utanför tomtplatsavgränsningen var att Länsstyrelsen och MMD ansåg att marken inte var ianspråktagen varken före eller efter det magiska årtalet 1975. Hade marken varit ianspråktagen 1975 hade den varit privatiserad och då hade den hamnat inom tomtplatsavgränsningen. Men gräsmattan hade fungerat som jordbruksmark ansåg de rättsvårdande myndigheterna och då räknas den inte som ianspråktagen. Det spelade ingen roll att Davidsson bevisade att den inte hade varit jordbruksmark, Länsstyrelsen tolkade liksom MMD de suddiga flygfotona på sitt sätt – och vittnesutsagorna fäste de ingen som helst tilltro till.

Juta är inte klassad som jordbruksfastighet men den stora gräsmattan framför bostadshuset är ändå att betrakta som jordbruksmark. Det slog MMD fast i sin dom.

Davidsson, som inte är eller vill bli bonde, drog den ofrånkomliga slutsatsen att hans “jordbruksmark” då faktiskt kunde bli “riktig” jordbruksmark. Davidsson hade ju ingen som helst nytta av marken, och grannfastigheten var dessutom en jordbruksfastighet. Och grannen var bonde. Vad var då mer naturligt än att grannen fick arrendera jordbruksmarken, gräsmattan alltså. Det var grannen intresserad av och sagt och gjort – “jordbruksmarken” blev jordbruksmark.

Allemansrätten gäller med vissa begränsningar även på jordbruksmark. Grundregeln är emellertid att du inte får gå, cykla, rida eller vistas på åkrar, ängar och andra odlingar när gröda växer där eller marken riskerar att skadas. Marken kan också skadas om någon går över den när den är frusen eller snötäckt.

Eftersom den smala grusvägen vid huset nu ligger i hemfridszonen får inte ens bonden ta den vägen till sin arrenderade jordbruksmark eller fiskebod. Därför använder bonden numera markremsan vid älven som väg. Bonden vill inte heller att allmänheten ska frestas att vistas i området när det finns maskiner där eller gå på jordbruksmarken. Bron har med andra ord inget syfte längre, allt är ju åkermark. Davidsson har därför flyttat Kärvlings bro till innanför tomtplatsavgränsningen. Allmänheten kan därmed inte använda bron. Och Juta blir en “återvändsgränd”.

Det här är förklaringen till förändringarna på Juta. Och det finns bara förlorare. Mark- och miljödomstolen med mycket hjälp och stöd från Länsstyrelsen (ofta representerad av en granne till Davidsson) är ansvarig för att den lösning som paret Davidsson förordade och som byggnadsnämnden beslutade om (till slut efter 5 år) revs upp och slängdes i papperskorgen.

Om strandskyddsdispens med tillhörande tomtplatsavgränsning tas upp igen någon gång i framtiden och ändras på det sätt byggnadsnämnden och Davidsson vill kommer arrendekontraktet med bonden att rivas och Kärvlings bro att åter sättas på plats där den rätteligen hör hemma. Bengt Davidsson har varit i kontakt med byggnadsnämndens ordförande, förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen och även andra politiker och framfört sina tankar. Davidsson menar att bollen nu ligger hos kommunen. Det är bara kommunen som kan ta initiativet till att ”rätta till” MMD:s dom.

Men finns det verkligen någon chans att Juta återigen ska få betydelse för det rörliga friluftslivet och att allmänheten ännu en gång ska få en fri passage förbi Juta – och paret Davidsson ett trädgårdsland och ett växthus…?

Det ser mörkt ut just nu, men kanske skulle en opinion bland kommuninvånarna kunna vara ett sätt att få byggnadsnämnden att agera…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Juta

Beslut om Folkets hus överklagat

4 mars, 2025 3 kommentarer

Historien med kommunen och Folkets Hus-föreningen om Kulturhuset har varit lång, seg och omständlig. Det är därför inte helt lätt att på ett enkelt sätt sammanfatta det som har hänt. Niklas Johansson på TTELA gjorde ett bra försök i en artikel (se TTELA “Folkets hus kan bli kvar i Kulturhuset i Vänersborg”) liksom TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam (se “Beslutet om Kulturhuset kan kosta Vänersborg miljoner”). Jag ska inte ge mig på någon egen historieskrivning utan tänkte återge kultur- och fritidsförvaltningens sammanfattning till ledamöterna i kultur- och fritidsnämnden inför sammanträdet den 28 januari:

“Samhällsbyggnadsnämnden har sagt upp Folkets Hus Vänersborgs ekonomiska förenings (Föreningen) hyreskontrakt i Kulturhuset per den 31 mars 2025. Föreningen har under hösten 2024 vänt sig till Hyres- och arrendenämnden för ett avgörande.

Kultur- och fritidsnämnden gav den 21 maj 2024 förvaltningen i uppdrag att gå ut på offentlig upphandling av driften av verksamhet i Kulturhuset, med ett förtydligande av beslutet 29 okt 2024.

Kultur- och fritidsnämnden gav den 26 november 2024 förvaltningen i uppdrag att utreda möjligheterna för föreningslivet att kunna hyra in sig i Kulturhuset fram tills ny, upphandlad, leverantör kan ta över drift av verksamheten. Förvaltningen har, i enlighet med uppdraget, föreslagit en möjlig organisering av tillfällig drift i Kulturhuset. Dock ger kommunens anlitade advokatfirma beskedet att kommunen inte har tillträde till lokalerna så länge tvist i Hyres- och arrendenämnden pågår. En tvist som avser samhällsbyggnadsförvaltningens uppsägning av Föreningens hyresavtal och som inte är kultur- och fritidsnämndens ärende. Det är i dagsläget oklart hur lång den processen kan bli tidsmässigt.

Förvaltningens fortsatta bedömning är att kommunal drift är den mest lämpliga driftsformen för en icke-vinstdrivande och offentligt finansierad kulturverksamhet. Upphandlingsförfarandet och rättsprocessen i Hyres- och arrendenämnden kommer att ta tid. För att undvika mindre bra provisoriska lösningar och eventuellt stängning av huset över längre tid, finns möjlighet för nämnden att diskutera det mest lämpliga alternativet för drift av verksamhet i Kulturhuset, utifrån de förutsättningar som vi nu känner till.”

På sammanträdet fattades inga beslut utan kultur- och fritidsnämnden fick information och, antar jag, diskuterade frågan. Den 14 februari sammankallades nämnden till ett extra sammanträde. Det var endast ett ärende på dagordningen – “Förlängning av avtal om evenemangs- och teaterverksamhet i Kulturhuset”.

Inför sammanträdet gav tjänstepersonerna i förvaltningen följande sammanfattning till politikerna:

“Nämnden har tagit del av den pågående hyrestvisten mellan Folkets Hus föreningen (föreningen) och Samhällsbyggnadsförvaltningen om hyra av lokaler i Kulturhuset i Vänersborg. Hyresnämnden gav den 22 januari 2025 parterna i uppdrag att finna en lösning inom två månader.

Om ingen lösning kan nås riskerar kommunen att stå med ett tomt Kulturhus under minst 1 år framöver. Det innebär ett stort avbräck i kulturlivet i kommunen, då ingen aktör eller förening kan hyra scener eller lokaler under pågående tvist. Kommunen riskerar också stora skadestånd på grund av hyrestvisten med Folkets Hus föreningen om den inte löses.

Därför är det i detta läge det mest rimliga att föreningen får ett förlängt avtal om evenemang- och teaterverksamhet med kultur- och fritidsnämnden och att föreningen därmed häver hyrestvisten. Då kan upphandlingsprocessen återupptas och kommunen kan ha en långsiktig lösning av verksamheten från 2026-04-01.

Ett förlängt avtal med föreningen om teaterverksamhet innebär att kultur-och fritidsnämnden förlänger hyresavtal för teatern med samhällsbyggnadsnämnden, under samma tid.”

Det blev ett kort möte, det tog enligt protokollet endast 15  minuter. Beslutet blev efter votering:

“Kultur- och fritidsnämnden beslutar att förlänga pågående avtal med Folkets Hus Vänersborg ekonomiska förening avseende evenemang- och teaterverksamhet i Kulturhuset med följande justeringar:

  1. Avtalsperiod 2025-04-01 till 2026-03-31
  2. Samma nivå på ersättning som tidigare period, dvs 3.483.000 kr
  3. Avtalet undertecknas av ordförande för nämnden
  4. Avtalet förlängs och tecknas under förutsättning att överenskommelse sker med Folkets Hus föreningen om att avsluta pågående hyrestvist.”

De styrande partierna S+C+KD fick tillsammans med V majoritet. Två M- och två SD-ledamöter röstade nej till förslaget. De som ville avslå förslaget (M+SD alltså) reserverade sig enligt protokollet inte mot beslutet men lämnade en så kallad protokollsanteckning. Den hade följande lydelse:

” Vi, M & L och SD tar bestämt avstånd från styrets (S, C och KD, med stöd av V) agerande i detta ärende, med hänvisning till förvaltningens utredning och externt juridiskt utlåtande.

Köp av tjänst, i offentlig verksamhet av denna storleksordning (3.483.000 kr) ska upphandlas.

Genom att förlänga det uppsagda avtalet försätter man inte bara nämndens ledamöter och ersättare i en svår sits, utan tvingar förvaltningens tjänstemän att eventuellt agera olagligt och riskerar att dra in kommunen i en anmälan till Konkurrensverket.”

Det ligger nog en hel del i Karl af Geijerstams analys i TTELA när han ger båda sidorna både rätt och fel. (Se “Beslutet om Kulturhuset kan kosta Vänersborg miljoner”.) Geijerstam menar att kultur- och fritidsnämnden var tvungen att fatta beslutet att förlänga kontraktet för att inte Kulturhuset skulle stå tomt. Samtidigt har även oppositionen rätt fortsätter han:

“Beslutet innebär att man förlänger det avtal som strider mot EU:s konkurrensregler.”

Nu vet jag i och för sig inte om avtalet gör det, även om det kan misstänkas. Men vi får så småningom antagligen svar på den frågan. Igår letade sig nämligen en handling in i kommunens diarium – “Överklagan. Mål 2023/98”. Det var en invånare i Brålanda som överklagade kultur- och fritidsnämndens beslut.

“Överklagan gäller om man får skriva nytt avtal utan offentlig upphandling över 700.000:- och i och med det förlänga ett gammalt avtal som redan det borde vara olagligt. Det nya avtalet innebär att föreningen får 3.483.000 kr vilket är flera gånger över 700.000:-”

Överklagan är ställd till Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag vet inte om det är rätt instans, men det ger sig. Är det fel meddelar Förvaltningsrätten säkerligen det ganska så omgående.

Kommunen har ställt till det för sig och det skulle kunna bli en dyrbar läxa. Kultur- och fritidsnämnden har därför hamnat i en svår situation. Det vore av den orsaken synd om nämndens beslut skulle upphävas eller olagligförklaras på något sätt. Resultatet skulle nämligen kunna bli ett kulturhus utan aktiviteter – ett tyst och tomt hus. 

Det skulle ingen i Vänersborg tjäna på.

Kategorier:Folkets hus/Kulturhus, Juridik, Kultur- och Fritidsnämnden

Inget vatten till förskolor och skolor?

3 mars, 2025 Lämna en kommentar

OBS! Kl 22.00 Kokningsrekommendationen hävs! (Se längst ner i inlägget.)

Alla vänersborgare är vid det här laget väl bekanta med att det kan finnas “bajsbakterier” i dricksvattnet i kommunens VA-ledningar. (Se “Drick inte vattnet!”.) Det visade ju ett vattenprov som togs förra veckan i Vattentornet. Ett nytt prov togs i fredags och svaret på det provet ska enligt uppgift kunna komma senare idag måndag.

Så fortfarande gäller:

KOKA VATTNET!

I en artikel i TTELA i fredags stod det (se TTELA “Vänersborgare uppmanas: Koka ert dricksvatten”):

“Skolor och äldreboende kommer att få tankar med rent vatten utkörda.”

Enligt uppgifter från skolor i Vänersborg så stämmer inte detta. Följande meddelande skickades hem till vårdnadshavarna idag på en av kommunens grundskolor:

“Vi har fått information om att det gäller fortsatta kokningsrestriktioner i centrala Vänersborg samt att förskolor och skolor inte kommer få några vattentankar till sig. Vi kommer koka upp vatten som eleverna kommer få dricka utav, men det kan också vara bra om ni skickar med era barn/ungdomar en flaska vatten till skolan idag så att vi klarar oss hela dagen.”

Jag vet inte om det gäller samtliga förskolor och skolor i de drabbade områdena, dvs de som får vatten via vattentornet på Mariero. Och till “nya vattentornet” (som vi äldre vänersborgare alltid har sagt) kommer väl vattnet från vattenverket på Skräcklan antar jag.

Jag förstår att det kan vara svårt att hinna med att få tag i vattentankar som dessutom ska transporteras ut till alla(?) förskole- och skolenheter. Men i det här läget är det viktigt att det i så fall går ut information om detta. Jag kan inte se någon sådan information på kommunens hemsida eller på Facebook. Jag vet för övrigt inte om kommunen har kört ut vatten till äldreboendena.

Vänersborg, och antagligen de flesta andra kommuner i landet, är definitivt inte rustat för situationer som denna. Vilket får följden att skolpersonal måste koka vatten istället för att fokusera på undervisning…

Tillägg kl 19.00. Det verkar som informationen om att det inte finns dricksvatten på skolorna har gått ut till samtliga berörda vårdnadshavare via InfoMentor. På en annan av kommunens grundskolor formulerade rektorerna följande meddelande till vårdnadshavarna:

”Det är fortsatta rekommendationer om att koka vattnet innan användning. I förra veckan var det prat om att det skulle placeras ut vattentankar på skolor men så kommer det inte bli. Köket jobbar med kokning av vatten för att kunna servera till maten men vi har ingen möjlighet att ge eleverna vatten under resten av skoldagen. Är eleverna i behov av att dricka vatten under skoldagen behöver eleven ta med sig vatten i vattenflaska hemifrån. Vi återkommer så fort vi får mer information.”

OBS! OBS! OBS!

Kl 22.00 på måndagskvällen kom ett SMS till en stor del av Vänersborgs kommuns invånare:

”Kokningsrekommendationen hävs!
Efter provtagning och analys hävs nu den kokningsrekommendation som gällt i centrala Vänersborg med omnejd sedan i fredags. Flertalet prover har tagits sedan dess och provsvaren visar att alla värden är godkända och ligger inom Livsmedelsverkets gränsvärden. Det innebär att dricksvattnet är hälsosamt och rent.
– Provsvar och analysresultat idag visar att vi kan vara helt trygga med att dricksvattenkvaliteten är säkerställd och därför kan vi nu häva kokningsrekommendationen, säger Daniel Larsson verksamhetschef för Kretslopp & Vatten i Vänersborgs kommun.
MVH Vänersborgs Kretslopp & Vatten”

Kategorier:Nyheter och politik, VA

Kommunen motarbetar utveckling i Sikhall

3 mars, 2025 Lämna en kommentar

Det är sig likt i Sikhall. Toalettbyggnaden på den stora grusplanen framför magasinet och Segelsällskapets fastighet är fortfarande låst. Det har den varit under hela vintersäsongen och kommer att vara så ett tag till. De människor som vill besöka och vistas i området måste ha kontroll på sina basala behov eller utnyttja naturen. Eller stanna hemma. (Se “Toaletterna på Sikhall”.)

Fastighetsgränserna är sig också lika, fast oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden den 19 september 2024 med voteringssiffrorna 6-5 beslutade att:

“godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling…”

Parterna, dvs kommunen och Magnus Larsson, undertecknade i höstas avtalet/överenskommelsen om fastighetsregleringen i Sikhall. (Se “Sikhall: Fastighetsbildande åtgärder”.) Det slutliga beslutet om fastighetsreglering måste dock fattas av det kommunala Lantmäteriet. Och det tar tid. Det torde vara en formsak, men tydligen ska ärendet liksom fina viner “ligga till sig” ett tag innan Lantmäteriet kan komma till skott. Ändringar i fastighetsgränserna kan alltså inte fastställas förrän framåt sommaren. Kanske samtidigt som toaletterna i Sikhall ska låsas upp… Men då kan det kanske bli så nära semestrarna att Lantmäteriet inte hinner klart. Och arbetet får fortsätta till hösten… När kommunen låser toaletterna igen.

Under tiden får Magnus Larsson vänta. Och så också detaljplanen. Fastighetsregleringarna är ju en nödvändig åtgärd för att detaljplanen ska kunna utarbetas och fastställas – och Larsson göra verklighet av sina planer och visioner. Dessutom är fastighetsregleringen nödvändig för att Larsson ska kunna dra VA och el till Magasinet. Och om inte fastighetsregleringen blir klar till sommaren blir inte detaljplanen det heller. Kanske till sommaren om 4-5 år… Under tiden avbokas bröllop och festligheter i Sikhalls magasin, och Larsson får säga nej till nya tillställningar. Elledningarna klarar nämligen inte av att hyresgästerna spelar musik och kokar kaffe samtidigt.

Det borde för övrigt vara på tiden att detaljplanen blir klar. Byggnadsnämnden fattade, efter initiativ av fyra fastighetsägare i Sikhall (inklusive Magnus Larsson), beslut  den 19 maj 2015 om att upprätta en detaljplan i Sikhall… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det är snart 10 år sedan, och fortfarande är den alltså långt ifrån klar. Det torde vara svenskt rekord…

Det upprättades ett förslag till detaljplan 2017, men fastighetsägarna var långt ifrån eniga med kommunen om förslaget. De hade andra åsikter och synpunkter på ganska många saker, men framför allt på två områden. Det handlade om det mindre skogsområdet kring Svartebäcks utlopp väster om badplatsen och småbåtshamnen vid magasinet. (Se “DP Sikhall (9): Framtiden”.)

Sedan har detaljplanearbetet stått still. Kommunen har krävt diverse dyra utredningar, men Magnus Larsson har inte velat lägga ner stora pengar på dessa om inte fastighetsregleringarna först blir avklarade. På kommunens hemsida finns det en sida med pågående detaljplaner. Klickar man på “Detaljplan för Sikhallsviken” kan man läsa:

“I oktober 2021 fattade byggnadsnämnden beslut om att arbeta vidare med att anpassa detaljplaneförslaget till de intentioner som fastighetsägare visat på i skisserna. Innan planförslaget kan omarbetas och skickas ut på granskning behöver ett antal undersökningar göras. Miljö- och byggnadsförvaltningen väntar på klartecken från exploatörerna att gå vidare med undersökningarna.”

Kommunens tekniska förvaltningar har, som skildrats i otaliga inlägg i denna blogg, inte varit särskilt positiva till Magnus Larsson. Och motståndet och motarbetandet tycks hålla i sig. Inget är enkelt för kommunen, tjänstepersonerna tycks leta alla möjligheter att försvåra, fördyra och omöjliggöra en utveckling av Sikhall.

Magnus Larsson styckar gärna av och säljer mark i Sikhall till personer som vill slå ner sina bopålar i det attraktiva området. Byggnadsnämnden beslutade dock, redan i januari 2021, på förslag från förvaltningen att inte ge några fler bygglov förrän det fanns en detaljplan. (Se “DP Sikhall (9): Framtiden”.) Trots att Larsson blivit lovad att få stycka av tre tomter varje år. Det var ett avtal som parterna kom överens om när kommunen fick dra VA-ledningar över Larssons mark, trots att det inte fanns någon detaljplan. Vilket Larsson hade rätt att kräva. (Magnus Larsson har efter möda och stort besvär faktiskt fått sålt en tomt i Sikhall efter 2021.)

Men inget är enkelt på Sikhall.

På en av tomterna som Larsson sålde för flera år sedan vill nu fastighetsägarna bygga en komplementbyggnad. För den sakens skull vill de utöka sin befintliga tomt genom att köpa en bit av Magnus Larssons mark. Och Larsson är villig att sälja.

Fastighetsägarna hörde sig för hos byggnadsförvaltningen vad som gällde och vad de skulle tänka på. En komplementbyggnad var inte att tänka på, sa byggnadsförvaltningen, det gick emot detaljplanen. Men det finns ju ingen detaljplan i Sikhall…? Nä förvisso, men tanken var att det skulle vara naturmark just där, utanför fastighetsgränsen, där komplementbyggnaden skulle uppföras. Ansåg byggnadsförvaltningen. Fast det inte finns någon detaljplan…

Det hör till saken, som nämndes ovan, att Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna hade sagt nej till förslaget på detaljplan. Och just den här naturmarken hade de motsatt sig eftersom naturmarken skulle ta bort utsikten över Sikhallsviken. Man ska också komma ihåg att det alltid är politikerna i byggnadsnämnden som beslutar om negativa bygglov (avslag), inte tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen…

Efter samtal och diskussioner så tändes ändå ett hopp hos fastighetsägarna. De ombads att ansöka om ett förhandsbesked för komplementbyggnaden. Det är dock tveksamt om det behövdes ett förhandsbesked när de bara ville utöka sin befintliga tomt. Det kanske hade räckt med fastighetsreglering (Lantmäteriet) och ansökan om bygglov. Men fastighetsägarna gjorde som de blev tillsagda.

Byggnadsförvaltningen bestämde då att göra en “grannhöran”. Det är brukligt och den skickades ut den 17 februari (2025). Byggnadsförvaltningen bjöd in fastighetsägare som bodde bortåt 400 meter fågelvägen från den blivande byggnaden att inkomma med synpunkter, och trots att det var berg och skog emellan som gjorde att husen var utom syn- och hörhåll från varandra. Och med tanke på Barnkonventionen så får vi inte glömma barnen. Tänkte säkerligen byggnadsförvaltningen. I brevet om synpunkter på byggnationen till grannarna (“grannhöran”) skrev byggnadsförvaltningen därför:

“Som sakägare/fastighetsägare, berörd hyresgäst eller berörd boende har du möjlighet att komma in med synpunkter på byggnationen innan beslut fattas i ärendet. Tillfråga även barn som bor i ditt hushåll.”

Ja, det kan ju vara intressant att höra vad Lisa 7 år tycker om en blivande komplementbyggnad vid ett hus utom syn- och hörhåll som hon kanske aldrig har sett… Lisa kommer sannolikt att få ytterligare en chans av byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun att komma med synpunkter om komplementbyggnaden. Det är när fastighetsägarna ska ansöka om bygglov… Jag undrar om andra kommuner är lika bra på att följa Barnkonventionen… Jag har dock aldrig hört talas om att man hör personer under 18 år.

Men krävs det grannhöran överhuvudtaget?

I Boverkets “PBL Kunskapsbanken” står det vad som gäller. (Se “Att höra grannar och andra”.) Det är inte helt enkelt, det är nämligen lite olika beroende på om det finns detaljplan eller områdesbestämmelser i det berörda området. I Sikhall finns varken detaljplan eller områdesbestämmelser.

På Boverkets webbplats står det att grannar och andra berörda ska underrättas och ges tillfälle att yttra sig om det gäller ansökan om bygglov eller förhandsbesked men:

“Utanför detaljplan och områdesbestämmelser ska underrättelse ske för alla åtgärder utom kompletteringsåtgärder till en- och tvåbostadshus. Kompletteringsåtgärder är komplementbyggnader och små tillbyggnader till en- eller tvåbostadshus.”

Oj… Läser jag rätt?

“utom kompletteringsåtgärder till en- och tvåbostadshus”

Vad jag förstår så betyder det att ingen grannhöran behöver göras överhuvudtaget, varken vid förhandsbesked eller bygglov. Men jag har antagligen missat något, byggnadsförvaltningen har säkert koll på vad som gäller enligt PBL…

Byggnadsförvaltningen ställde också andra krav på fastighetsägarna. Förvaltningen kräver en dagvattenutredning och att marken används till vattenmagasin. Det är lite underligt kan man tycka. Fastigheten med hus och några andra mindre byggnader ligger på bergig mark uppe på en höjd. Från fastigheten lutar det ganska brant ner mot Vänern. Det räcker att man som amatör ställer sig vid landsvägen med ryggen mot sjön och tittar upp mot byggnaderna så inser man att risken för översvämningar torde vara tämligen minimal…

Om byggnadsförvaltningen åkte till Sikhall och gick runt i det aktuella området så skulle de dessutom se att det finns två större diken mellan husen som leder bort eventuellt överflödigt vatten, ner mot åkern och sjön.

Trots att partierna i opposition har fattat beslut som ger förutsättningar för Magnus Larsson och fastighetsägarna i Sikhall att utveckla området så stretar Vänersborgs kommun emot. Magnus Larssons planer och visioner i Sikhall motarbetas och alla som har med honom att göra tycks få problem. Fortsätter det så kommer inget mer att utvecklas i Sikhall. Och då är det dags att ändra kommunens vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, utom Sikhall, hela livet”

Det är med andra ord sig likt i Sikhall, Vänersborgs kommun jobbar hårt för att se till att ingen utveckling ska ske…

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall

Drick inte vattnet!

28 februari, 2025 Lämna en kommentar

Kl 12.02 idag fick jag ett SMS. Jag hade precis ätit en dagens på en av stans restauranger, druckit två glas vatten och satt med kaffekoppen i handen. Det var ett massutskick från Kretslopp & Vatten (se kommunens hemsida):

“Kokningsrekommendation! Kretslopp och vatten rekommenderar kokning av drickvatten i några områden i kommunen. Prover i vattentornet i Mariero påvisar förekomst av intestinala enterokocker i dricksvattnet, bakterier som kan innebära ökad risk för vattenburen smitta. Kretslopp och vatten rekommenderar att alla i nedan angivna områden som har kommunalt vatten ska koka allt sitt dricksvatten.”

“I några områden”…? Kokningsrekommendationen gällde:

“Centrala Vänersborg, Vargön, Lilleskog, Blåsut, Öxnered, Onsjö, Båberg, Grunnebo, Väne-Ryr och Trestad Center.”

På min karta är det hela Vänersborgs kommun utom Brålanda, Frändefors och Vänersnäs, exkl Gardesanna. Det torde röra sig om åtminstone 30.000 invånare. Undantagna är naturligtvis de med egna brunnar, därför kan invånarna på Vänersnäs dricka sitt vatten. Oppositionspartierna i kommunfullmäktige sa ju nej till tvångsanslutning till kommunens VA-nät…

Det får mig för övrigt att tänka på VA-debatten i kommunfullmäktige i mars 2022 när Dan Nyberg (S) varnade för att de “25 fastighetsägarna” på Vänersnäs (Nybergs siffra) som ville behålla sina enskilda VA-system skulle förorena bad- och dricksvattnet för 800.000 människor runt Vänern… (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.) Hur var ordspråket…?

“Städa först framför din egen dörr innan du städar framför dina grannars”

Dricksvattnet i Vänersborg innehåller alltså “intestinala enterokocker”. I TTELA säger enhetschefen på Kretslopp & Vatten (se TTELA “Vänersborgare uppmanas: Koka ert dricksvatten”):

“Det är ju en mag- och tarmbakterie, men om den är farlig kan jag inte svara på.“

Några sökningar på Internet och en fråga till Chat GPT ger snabbt svar. Intestinala enterokocker utgör sällan någon fara, förutom obehaglig magsjuka, men de kan orsaka allvarliga infektioner hos riskgrupper, särskilt inom sjukvården (Chat GPT):

  • “Enterokocker kan orsaka allvarliga infektioner på sjukhus, särskilt hos patienter med katetrar, sår eller nedsatt immunförsvar.
  • “Om bakterierna sprids till blodet kan de orsaka livshotande infektioner.”
  • “En sällsynt men allvarlig infektion som kan uppstå när enterokocker når hjärtat.”
  • “Vissa stammar, som vancomycinresistenta enterokocker (VRE), är svåra att behandla och kan spridas i vårdmiljöer.”

Men faran är inte över med de beskeden. På bland annat Borlänge Energis hemsida står det:

“Om det finns sådana bakterier i dricksvattnet är det stor risk att vattnet också innehåller sjukdomsframkallande mikroorganismer.”

Bakterierna ifråga lever i tarmkanalen hos varmblodiga djur, inklusive människor. Finns de i dricksvattnet är det därför troligt att bakterierna kommer från fekalt avfall, t ex avloppsvatten som innehåller bajs. Och bajs innehåller även andra “mindre nyttiga” bakterier…

Enhetschefen säger också till TTELA att:

“Proverna togs i tisdags”

Det betyder att vänersborgarna borde ha kokat vattnet åtminstone sedan i tisdags. Och kanske ännu längre tillbaka… Hiriwa Filter, ett företag som säljer vattenfilter skriver (se “VAD ÄR INTESTINALA ENTROKOCKER?”):

“Intestinala enterokocker är mer resistenta mot ogynnsamma miljöförhållanden och desinfektionsprocesser än E. coli, vilket gör dem till pålitliga indikatorer på långvarig förorening i vatten.”

Kommunen har enligt samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tagit prover idag. Det betyder att vattnet ska kokas åtminstone över helgen. Om proverna nu inte påvisar fortsatt förekomst av intestinala enterokocker vill säga… TTELA har intervjuat en expert på Livsmedelsverket. Läs gärna den artikeln, “Livsmedelsverkets expert reder ut i dricksvattenkaoset: Då behöver du koka vattnet”.)

I diskussionerna om Hallevibadet de senaste veckorna har vi fått höra att badet är farligt och att säkerheten inte kan garanteras. Det klingar lite falskt i mina öron – kommunen kan ju faktiskt inte garantera säkerheten för de fastigheter som är inkopplade på det kommunala VA-nätet. Och hur ska Vänersborg klara sig om kriget kommer…?

TTELA skriver att skolor och äldreboende kommer att få tankar med rent vatten utkörda. Jag tycker att kommunen borde ordna vattentankar på fler ställen i kommunen.

Och följ de riktlinjer som kommunen anger på hemsidan (klicka här):

  • “Koka allt vatten som ska drickas eller användas i matlagning.”
  • “Koka upp vattnet i en kastrull eller vattenkokare tills det bubblar kraftigt. Bakterier dör när vattnet kokas.”
  • “Häll upp det kokta dricksvattnet i väl rengjord kanna, flaska eller annan behållare och låt det svalna. Låt det stå i rumstemperatur eller svalare – gärna i kylskåpet.”
  • “Använd kokt vatten även till tandborstning.”
Kategorier:VA

Kommunstyrelsens beslut (26/2)

27 februari, 2025 Lämna en kommentar

Kl 14.56 igår onsdag förklarade ordförande Benny Augustsson (S) kommunstyrelsens sammanträde för avslutat. Mötet innehöll en del överraskningar men slutade i tämligen stor enighet. Och då ska tilläggas att detta möte var nog det första på mycket, mycket länge där samtliga ledamöter och ersättare var närvarande.

I detta inlägg tänkte jag redogöra för besluten, och inte upprepa det jag skrev om ärendena i de två föregående inläggen “KS på onsdag (26/2)” och “KS imorgon onsdag (26/2)”.

Mötet inleddes med flera föredragningar. Särskilt uppmärksammades informationen som gällde utredningen om vilken nämnd som ska bereda nya verksamhetsområden för vatten och avlopp. Informationen gick egentligen utöver ärendet, och det blev istället en gedigen föreläsning om Vattentjänstlagen (LAV). Det var en information som KS, och framför allt politikerna i de styrande partierna och tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen, skulle haft för några år sedan. Särskilt när verksamhetsområdena på Vänersnäs diskuterades…

Det blev en hel del frågor och diskussion i samband med föredragningen, och det innebar att hålltiderna för sammanträdet passerades redan vid detta första ärende. Men det var nog väl använd tid. KS fattade senare ett enhälligt beslut om att godkänna utredningen och, vad jag förstår, dess slutsatser om att samhällsbyggnadsnämnden fortsatt ska ha det huvudsakliga ansvaret för att bereda beslutsförslag om nya verksamhetsområden. Och inte miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Även föredragningen om den “sociala hållbarhetsstrategin” tog mer tid än beräknat. I inlägget “KS imorgon onsdag (26/2)” flaggade jag för att det fanns en formell invändning i ärendet. Strategin hade bara diskuterats av tjänstepersonerna i kommunens förvaltningar och inte av politikerna i nämnderna. Det var något märkligt eftersom det var de olika nämnderna som pekades ut i strategin som huvudansvariga för att det skulle arbetas med de sociala hållbarhetsmålen och deras förverkligande. Det var flera av oppositionspartiernas ledamöter som hade samma uppfattning. I voteringen förlorade de styrande partierna och ärendet återremitterades.

Kommunstyrelsen ställde sig bakom de båda planerna för suicidprevention, trots att det inte gavs några fullödiga svar på frågorna om varför dokumenten kallas plan och inte strategi, eller vem som ska ta fram konkreta aktivitetsplaner.

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill stycka av fastigheten Sörbyn 8:2 (Allégatan 22 i Brålanda) och sälja den del av fastigheten där byggnaden står, dvs Brålandas gamla kommunhus. Beslutsförslaget till kommunstyrelsen innebar att en försäljning av fastigheten inte borde genomföras. Ordförande Benny Augustsson (S) lämnade helt oväntat ett annat yrkande, som sammanföll med samhällsbyggnadsförvaltningens vilja:

“Kommunstyrelsen beslutar att ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag;
1 att föreslå AB Vänersborgsbostäder att köpa fastigheten Sörbyn 8:2
2 Om AB Vänersborgsbostäder inte önskar köpa fastigheten Sörbyn 8:2 göra en avstyckning av Allégatan 22 och efter detta sälja denna.”

De styrande partierna ville alltså sälja det gamla kommunhuset i Brålanda. Augustsson motiverade sitt yrkande med att huset var i stort behov av en omfattande och dyrbar renovering och att ett tågstopp i Brålanda låg ganska långt fram i tiden. (Fastigheten Sörbyn 8:2 ligger i området kring järnvägsstationen.)

Sverigedemokrater och moderater applåderade Augustssons förslag om försäljning och yrkade bifall.

Det var en överraskande vändning i ärendet. Vänsterpartiet hade egentligen inga invändningar mot en försäljning, men eftersom det är en fin byggnad och att den dessutom kan ha ett historiskt och kulturellt värde ställde jag frågan om beslutet öppnade för en rivning av byggnaden. Jag fick som svar att så inte var fallet, det är byggnadsnämnden som bestämmer om det gamla kommunhuset får rivas. Jag vet inte om den vetskapen fick mig att känna mig särskilt mycket tryggare. Byggnadsnämnden rev ju en gammal anrik byggnad i Vargön för några år sedan… (Se “Vargöns stationsområde”.) Men frågan om en eventuell rivning låg i så fall några år fram i tiden – och mycket kan hända innan dess.

Det blev en längre och engagerad diskussion om kultur- och fritidsnämndens ansökan om 400.000 kr till lovaktiviteter. Diskussionen var faktiskt en repris från förra året. Även då opponerade sig Henrik Harlitz (M) och Cecilia Prins (L) mot förslaget. Eller rättare sagt, det som stod i underlaget som motiverade beslutsförslaget. Där stod att:

“Sökta medel går särskilt till extra insatser på Torpaområdet för att komplettera förvaltningens befintliga lovverksamheter runt om i kommunen.”

Torpaområdet pekades inte ut i själva beslutsförslaget även om det var detta område det gällde. Harlitz och Prins menade att de extra pengarna borde fördelas bland ungdomar i hela kommunen. Det märkliga var att de borgerliga inte hade tagit denna diskussion i kultur- och fritidsnämnden. Där var nämnden helt enig i sitt beslut.

Ärendet slutade med en votering där det liggande beslutsförslaget också blev kommunstyrelsens beslut. Siffrorna blev 8-7, Vänsterpartiet röstade alltså för det liggande förslaget som också var det beslut som kultur- och fritidsnämnden fattade. Nästa år måste de borgerliga och sverigedemokratiska KS-ledamöterna tala med sina partikamrater i nämnden.

 Det kanske viktigaste beslutet som kommunstyrelsen fattade igår var “Anvisningar och ramar för arbetet med Mål- och resursplan 2026-2028”.

Det fanns bara ett förslag – förslaget från de styrande partierna. Formellt kallas förslaget för “kommunstyrelsens ordförandes förslag”, dvs Benny Augustssons förslag. Och i praktiken är det kanske det…

Förslaget till budgetanvisningar är som vanligt en slags råkopia eller framskrivning av den budget som gäller i år. Det blir inga nya pengar till att öka kvaliteten i verksamheterna eller för nya uppgifter och behov. Så är det. Nämnderna får emellertid en inflationskompensation på 1,8% och kompensation för höjda hyror. Det står vidare i budgetanvisningarna att löneutvecklingen under 2026 prognostiseras till 70 milj kr. Internräntan är oförändrad 2,5% i ramsättningen liksom personalomkostnadspålägget som ligger på 40,24%.

Det finns flera osäkra faktorer som det kommer besked om senare. Kommunen väntar på nya befolknings-, pensions- och skatteprognoser. De centrala löneavtalen är inte klara och självklart är världsläge, konjunktur, tullar etc osäkra faktorer som kommer att påverka sysselsättning, löner och skatter även i Vänersborgs kommun. Det kom för övrigt en ny skatteprognos i tisdags som beräknade att kommunens skatteintäkter minskar med 7 milj kr jämfört med tidigare prognoser. Vi får se vad den nya prognosen i april säger.

Budgetanvisningarna räknar med ett resultat nästa år på +52 milj kr. Jag tror dock att resultatet är lika osäkert som de andra siffrorna. I budgeten för 2024 budgeterades t ex ett överskott på +1 miljon, bokslutet för 2024 visade ett överskott på +69 milj kr.

Kommunens nämnder ska nu se över och anpassa sina verksamheter utifrån budgetanvisningarna. Det blir ett tufft arbete. Nämnder och förvaltningar ska beskriva effektiviseringar och besparingar och hur man omfördelar och omprioriterar resurser osv. Eller som det uttrycks i underlaget:

“Det fortsatta arbetet med budget 2026 ställer krav på omprioriteringar av befintliga verksamheter. Samtliga nämnder behöver arbeta med effektiviseringar men också med att ompröva ambitionsnivåer mellan och inom befintliga verksamheter.”

Det är svårt för att inte säga omöjligt för partierna i opposition att i detta läge kunna och hinna presentera egna budgetanvisningar. Samtidigt speglar naturligtvis budgetanvisningarna de styrande partiernas politiska prioriteringar och mål. Moderaterna, Liberalerna och Vänsterpartiet deltog därför inte i beslutet. Förvånande nog gjorde emellertid Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet det.

Nästa sammanträde med kommunstyrelsen är faktiskt inte förrän den 2 april.

Kategorier:Brålanda, Budget 2025, Budget 2026, KS 2025

KS imorgon onsdag (26/2)

25 februari, 2025 1 kommentar

Dagarna går fort. I morgon onsdag sammanträder kommunstyrelsen (KS). I gårdagens inlägg (se “KS på onsdag (26/2)”) fanns dagordningen med och jag beskrev ett antal ärenden. Nu redogör jag för några till.

Kommunstyrelsen (KS) ska “rekommendera” kommunfullmäktige (KF) att anta en “social hållbarhetsstrategi”. Strategin syftar till att göra Vänersborgs kommun till ett:

“socialt hållbart samhälle, för alla som lever och verkar här, idag och i framtiden.”

Det är en mycket ambitiös målsättning som filosofer, politiker, ekonomer, teologer osv har ägnat mycket tid och tankemöda kring i hundratals år. Nu ska politikerna och tjänstepersonerna i Vänersborg ta sig an uppgiften att förändra och förbättra Vänersborgs kommun.

Det är inget fel på att ha ideal, drömmar och visioner och strategin uttrycker dem på ett tydligt och korrekt sätt. Men när de ändå inte går att förverkliga, i synnerhet inte i Vänersborgs kommun – vad är då meningen?

I strategin kan man läsa att i Vänersborgs kommun:

  • “växer barn och unga upp till trygga individer med en positiv livsstil där de under uppväxten väljer bort alkohol, narkotika, doping, tobak och spel om pengar.” 
  • “har kvinnor och män, flickor och pojkar samma makt att forma samhället och sina egna liv”
  • “är alla invånare lika i värde och värdighet, ingen människa diskrimineras eller behandlas sämre än någon annan på grund av dennes grupptillhörighet”
  • “är en hållbar, inkluderande och säker kommun”
  • “utgår verksamheten från invånarna”
  • “beslut tas utifrån barnets bästa”

 Det är naturligtvis bra om kommunen försöker fokusera på dessa frågor och har höga målsättningar, men är de inte orealistiska? Inte ens i de beslut vi fattar idag följs ju dessa målsättningar. Kommunen lyssnar knappast på invånarna, ser inte alltid till barnens bästa, har hemlösa på gatorna, invånare i arbetslöshet, extrema inkomstskillnader, trångboddhet, utslagning i skolan, våld och kriminalitet…

Är jag därmed motståndare till förslaget till “social hållbarhetsstrategi”? Självklart inte, men det finns för många dokument i kommunens servrar – och för lite verkstad.

Det finns dock en formell invändning i ärendet. Strategin har inte diskuterats i kommunens nämnder och styrelser, endast genom:

“remissförfarande där samtliga förvaltningar har fått yttra sig.”

Det är alltså inga nämndspolitiker som har varit inblandade i beredningen, bara tjänstepersoner i förvaltningarna. Det är något anmärkningsvärt kan jag tycka eftersom olika nämnder, dvs politiker, pekas ut i strategin som huvudansvariga för att det arbetas med målen och deras förverkligande.

Strategidokumentet avslutas med två korta meningar under rubriken “Uppföljning och utvärdering”:

“Strategin redovisas och följs upp årligen i ordinarie uppföljningsprocess.”
“Utvärdering sker efter halva strategiperioden.”

Det är mycket “luddiga” formuleringar. Var ska strategin redovisas, följas upp och utvärderas? Vem utvärderar?

Ärende 9 handlar om en plan för suicidprevention, eller på sätt och vis två planer. KS ska ställa sig bakom handlingsplan för suicidprevention 2021–2025 och fastställa planen för 2026–2030. Planerna har stora likheter men den senare är “uppdaterad” på olika sätt.

Kommunen har en nollvision i det suicidpreventiva arbetet och syftet är att med suicidpreventiva åtgärder minska antalet suicid och suicidförsök. Planen syftar också till att öka kunskapen om psykisk hälsa och ohälsa. Det står mycket som är bra i planerna och vad jag förstår så ligger kommunen ganska långt framme i arbetet.

Men, som vanligt, frestas jag att skriva, det är nog flera som undrar över kommunens förhållande till teori och praktik. I planen för 2026-2030 står det:

“Det är viktigt att beakta suicid i planeringen av den fysiska miljön. Detta kan göras genom att analysera risker för suicid i de befintliga miljöerna och i planeringen och byggandet av nya miljöer. Det handlar om att minska tillgänglighet till medel och metoder för självmord.”

Jag tänker naturligtvis på det beslut som fattades om skyddsräcke/skyddsnät på Dalbobron. Då var pengar viktigare än suicidprevention… (Se “KF 1 (13/9): LOV, flexlinje, mat, bro och broddar”.)

Även om detta dokument kan en viss begreppsförvirring råda. Det handlar om en plan, men är inte en plan enligt kommunens definition betydligt mer konkret? Är egentligen inte denna plan mer av en strategi? Ja, det kan man undra. Särskilt med tanke på att det i planen står:

“Utifrån dessa är fyra lokala huvudspår framtagna. Inom dessa skapas sedan konkreta aktivitetsplaner.”

Planen lyfter fram fyra huvudspår, men åtgärderna ska tas fram i andra dokument. Tas fram av vem kan man för övrigt undra…?

Det blir till att fråga.

Även nästkommande ärende, “Samhällskontrakt som arbetsform”, handlar mycket om visioner och förhoppningar. Arbetsformen, eller metoden, ska användas för uppnå ökad inkludering och människors samhällstillhörighet samt minska ojämlikhet och utanförskap. Själva arbetsmetoden samhällskontrakt innebär att:

“olika aktörer samverkar för att lösa samhällsproblem. Metoden bygger på principer som inkludering, lika villkor, gemensamt ansvar och att sätta frågan i centrum. Metoden syftar till att stärka den kollektiva förmågan att formulera problem, identifiera behov och tillvarata lokala resurser.”

Det finns även flera “tekniska” ärenden på kommunstyrelsens dagordning.

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill stycka av fastigheten Sörbyn 8:2, Allégatan 22 i Brålanda, och sälja den del av fastigheten där byggnaden står. Det är inte vilken byggnad som helst, det handlar om byggnaden som var kommunhuset i Brålanda – den tid då Brålanda var en egen kommun. (På den gamla goda tiden som kanske några brålandabor skulle uttrycka det.)

Kommunstyrelseförvaltningen (KSF) har utfört en konsekvensbeskrivning utifrån önskemålet om avyttring. Det är enligt kommunens riktlinjer rutin när det handlar om avyttring/försäljning av kommunala byggnader. KSF:s slutsats är:

“… en försäljning av fastigheten [bör] inte genomföras innan dess att planeringen av området och en eventuell ny detaljplanering är genomförd och antagen. Att avvakta den pågående planeringen kring tågstoppet underlättar för en hållbar helhetslösning i området…”

Kommunstyrelsens beslut blir därmed sannolikt att huset inte ska säljas. Sedan kan man flika in att det är viktigt att detaljplanen över området kommer igång så fort som möjligt. Kommunen behöver en detaljplan för att alla förberedelser, och investeringar, ska hinnas med inför det kommande tågstoppet.

Samhällsbyggnadsnämnden har påbörjat investeringar som inte har hunnit bli klara inom beräknad tid. Därför behöver fullmäktige fatta ett beslut som så att säga flyttar investeringspengar från 2024 till 2025. Det är i sin ordning.

Under ett av investeringsobjekten står det:

“Vad gäller projekt för takbyte av Arena Vänersborg har större del av projektmedlen redan förskjutits i samband med MRP 2025 då upphandlingen drog ut på tiden. Prognosen var då att 2.000 tkr skulle hinna förbrukas under 2024 men på grund av ytterligare fördröjningar föreslås en tilläggsbudget om 1.955 tkr.”

Kommunen har avsatt nästan 22 milj kr för att byta tak i arenan. Trots det verkar inget företag vara villigt att åta sig uppdraget. Kan det bero på att företagen vet att 22 milj inte räcker? Att det finns betydligt fler fel på arenan än vad politikerna tror…? Och med tanke på diskussionen kring Hallevibadet (se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”) och av Karl af Geijerstams ledare (se TTELA “Därför borde Hallevibadet rivas”): Är Arena Vänersborg säker att vistas i? Uppfyller takkonstruktionen säkerhetskraven?

I oktober 2022 lämnade Tor Wendel (M) en motion (se “Ny VA-motion från M”) om att det:

“utreds om det vore lämpligare att beslutsförslag om nya verksamhetsområden bereds av Miljö- och Hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden.”

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) ändrades en del vid årsskiftet 2022-2023, bland annat ändrades den viktiga 6 §. Miljöaspekten betonas numera betydligt hårdare än förut. Motionen bifölls i kommunfullmäktige och imorgon ska utredningen behandlas.

Från att ha varit positiv till Wendels motion har jag sedan jag läst utredningen ändrat uppfattning. Jag håller med KSF:s bedömning att det är:

“lämpligare om Samhällsbyggnadsnämnden fortsatt har det huvudsakliga ansvaret för att bereda beslutsförslag om nya verksamhetsområden.”

Det viktigaste argumentet för detta hittas i Kommunallagen 6 kap. 7 § andra stycket:

“En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författning föreskriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver.”

Kommunens utredning visar detta mycket tydligt. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan inte enligt min mening vara ansvarig för att bereda och inrätta nya verksamhetsområden och samtidigt utöva tillsyn enligt Miljöbalken på samma verksamhet. Det höll för övrigt Chat GPT med om…

KS ska föreslå KF att anta “Kommunala föreskrifter om användningen av den allmänna VA-anläggningen”. Föreskrifterna ser ok ut, men de är på en detaljnivå som är svår att bedöma. (Det går att ladda ner förslaget till föreskrifter här. Ändringar från tidigare föreskrifter är markerade med gult.)

Det ska även ske en revidering av kommunens avfallsföreskrifter. Kommunstyrelseförvaltningen (KSF) har yttrat sig om förslaget till föreskrifter. Jag förmodar att föreskrifterna kommer att beslutas i ett senare skede när samhällsbyggnadsnämnden är klar med revideringarna.

Kommunstyrelsen ska besluta att anta “Medborgarlöfte i Vänersborgs kommun 2025-2026”. Medborgarlöftet utgår från den överenskommelse som slutits mellan Vänersborgs kommun och Polisen. Prioriteringen i år och nästa år är:

  • “Rikta åtgärder mot normbrytande beteende bland ungdomar och unga vuxna i riskzon för att bli brottsaktiva.”
  • “Rikta åtgärder mot brottsaktiva ungdomar och unga vuxna.”
  • “Utveckla samarbetet med föreningsliv och civilsamhälle.”

Kommunstyrelsen ska bevilja, är det tänkt, Fastighets AB Vänersborg (FABV) en tillfälligt utökad checkkredit på 15 milj kr. Beslutet ska gälla tills om- och tillbyggnationen av fastigheterna på Hunneberg är klara, dvs till den 31 mars nästa år. 

Fastigheten vid Hunneberg diskuterades mycket när FABV köpte Bergagården av Sveaskog. Det fanns de som varnade för de kommande kostnaderna. Det är, förutom renoveringar av byggnaderna, en samhällsmast för mobiltäckning, VA-anslutning, fiber mm. Vad blir kostnaderna för FABV? Och vilka inkomster har bolaget för att täcka kostnaderna?

I FABV:s bolagsordning står det i § 6, “Kommunfullmäktiges rätt att ta ställning”:

“Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun ska få ta ställning till beslut i verksamheten som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, innan bolaget fattar beslut i frågan.”

Börjar inte kostnaderna bli så stora att de är av “större vikt”? Och när jag ändå har bolagsordningen framme på skärmen. I § 4 står det att ändamålet med bolagets verksamhet är följande:

“Bolaget ska bedriva sin verksamhet utan vinstsyfte i avsikt att stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv i Vänersborgs kommun som grund för sysselsättning och goda levnadsbetingelser.”

Halle och Hunneberg har stora värden för kommuninvånarna och turisterna, men vilken betydelse har bergen egentligen för ett ”starkt affärs- och näringsliv” i kommunen? 

Kommunfullmäktige ska anta ”Biblioteksplan 2025-2028 Vänersborgs kommun”. Imorgon ska kommunstyrelsen besluta att förslaget ser helt ok ut.

Det var ett långt blogginlägg, till och med längre än vanligt. Men så blir det antagligen också ett tämligen långt sammanträde med kommunstyrelsen imorgon.

Anm. Du kan läsa om kommunstyrelsens beslut här – ”Kommunstyrelsens beslut (26/2)”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Arena Vänersborg, Bergagården, Brålanda, Fastighets AB, KS 2025, Medborgarlöfte, Polis, VA

KS på onsdag (26/2)

24 februari, 2025 1 kommentar

I övermorgon, onsdag den 26 februari, är det dags för kommunstyrelsen (KS) att åter samlas.

Det är som vanligt en hel del att läsa på och sätta sig in i för ledamöter och ersättare. Underlaget denna gång är på 470 sidor. Ibland kan ledamöterna “hoppa över” en del sidor av mindre vikt vid inläsningen. Denna gång upplever jag dock att det var betydligt färre sådana sidor. (Kallelsen med underlagen kan laddas ner här.)

Dagordningen har följande utseende:

Sammanträdet inleds som vanligt med ett antal muntliga föredragningar. Kommunstyrelsens ledamöter och ersättare kommer att få information om “Utredning om var nya verksamhetsområden ska beredas”, “Förslag till Anvisningar och ramar för arbetet med Mål- och resursplan 2026-2028”, “Uppdragsavtal för Kunskapsförbundet Väst 2025”, “Begäran om ägartillskott för utbildning i Svenska för invandrare 2025”, “Antagande av Social hållbarhetsstrategi 2030”, “Begäran från samhällsbyggnadsnämnden om tilläggsbudget och omfördelning av investeringsbudget 2025” och “Kommunstyrelsens verksamhetsberättelse 2024”. Dessutom är en skriftlig information bilagd om “Förvaltningarnas resultat i enkäten om förhållningssätt mellan förtroendevalda och förvaltningsorganisation”. Den återkommer jag till i ett senare blogginlägg.

Kommunstyrelsen ska fastställa verksamhetsberättelsen för 2024. Det är som vanligt tjänstepersonerna i förvaltningen som upprättar förslaget. Alla nämnder och styrelser har en förvaltning bakom sig som bland annat utreder och förbereder alla politiska ärenden och också verkställer dem efter politikernas förhoppningsvis kloka beslut. Kommunstyrelsens förvaltning är kommunstyrelseförvaltningen, ofta förkortad KSF. Kommunstyrelseförvaltningen ser ut så här:

Kommundirektören är förvaltningschef för kommunstyrelseförvaltningen (KSF). KSF är trots flera strategiska uppgifter en förhållandevis liten förvaltning. Budgeten ligger kring 100 milj kr, vilket motsvarar ca en femtedel av kommunstyrelsens totala budget. (I den totala budgeten ingår pengar till bland annat Kunskapsförbundet Väst, ca 260 milj kr, och Räddningstjänsten, ca 43 milj kr.) Personalkostnader utgör huvuddelen av förvaltningens budget.

Verksamhetsberättelsen innehåller, precis som nämndernas, en målavstämning med diverse färgade ploppar. Av de 10 förväntade resultaten är 6 uppnådda (gröna), 3 delvis uppnådda (gula) och en inte uppnådd (röd). Den röda ploppen var “Andelen gymnasieelever med examen inom 4 år ska öka”.

De uppnådda förväntade resultaten för 2024 var “Invånarnas möjlighet till delaktighet ska öka”, “Den sociala hållbarheten ska öka”, “Andelen invånare som är nöjda med kommunens information för att minska personlig miljö- och klimatpåverkan ska öka”, “Nöjd-kund-index (INSIKT) ska öka”, “Sjukfrånvaron ska minska” och “Attraktiviteten som arbetsgivare ska öka”. Jag har dock några funderingar på två av dessa uppnådda mål. “Invånarnas möjlighet till delaktighet ska öka” får alltså en grön plopp trots att delaktighetsindex (se “Medborgarundersökningen 2024”) landade på 61, en nedgång från förra årets 69. Det var liknande med “Vänersborgs kommun har en god service och hög effektivitet gentemot våra invånare och företag”. Resultatet uppnåddes delvis, trots att:

“Andel svarande som anger att de upplevt ett bra bemötande vid kontakt med tjänsteperson i kommunen sjunker och är 81,3% 2024 jämfört med 87,5 % 2022 i medborgarundersökningen.”

Min uppfattning är att kommunstyrelseförvaltningen är en kompetent och mycket professionell förvaltning.

TTELA hade för några veckor sedan, 26 januari, en artikel om en ny brandstation (se “Här kan Vänersborgs nya brandstation byggas”). Jag ser på ärende 6 “Fastighetsinvesteringar för kommunstyrelsens behov 2026-2028” att det är avsatt 15 milj kr för markinköp år 2025 för en ny räddningsstation i centrala Vänersborg. Sedan föreslås det att 2 milj kr avsätts 2028, 40 milj kr 2029 och 53 milj kr 2030. En ny brandstation beräknas alltså kosta totalt 110 milj kr.

Ovanstående ärenden ska avgöras i KS, dvs de ska inte vidare till kommunfullmäktige. Det ska inte de två ärendena om Kunskapsförbundet Väst heller.

I höstas undrade jag om kommunerna, Trollhättan och Vänersborg, insåg läget för Kunskapsförbundet. Det handlade om allt fler ansökningar om en plats på SFI hos friskolan Braheskolan i Trollhättan. (Se “Inser kommunerna KFV:s läge?”.) Det var i huvudsak internationella studenter från Högskolan Väst som ansökte. Kommunerna insåg läget. De skjuter till sammanlagt 7,7 milj kr till SFI-undervisningen. Vänersborg del av pengarna är dock bara 300.000 kr. (Se också TTELA “Fler internationella studenter drar upp kostnaden för SFI i Trollhättan”.)

Kommunstyrelsen ska även godkänna ett upprättat förslag till uppdragsavtal för vuxenutbildning 2025. Och som bekant är det Kunskapsförbundet som ansvarar för vuxenutbildningen. Uppdragsavtalet innebär att Vänersborg beställer utbildning av Kunskapsförbundet utifrån de behov som man anser sig ha. Trollhättan gör likadant och allt sker i samarbete med förbundet – även kommunernas socialförvaltningar är med i diskussionerna.

Vänersborgs kommun beställer vuxenutbildning i år för totalt drygt 40 milj kr. Då är statsbidrag inräknade. Det är viktiga och nödvändiga pengar. Vi ska komma ihåg att arbetslösheten i kommunen ligger på 7,1% och att andelen långtidsarbetslösa utgör ca 41% av de arbetslösa. De personer som inte har gymnasieexamen utgör ca 38% av de arbetslösa i Vänersborg.

Jag ska avsluta detta inlägg med ytterligare ett ärende som beslutas slutgiltigt av kommunstyrelsen, “Ansökan från kultur- och fritidsnämnden om medel till lovaktiviteter 2025”. Förslaget till KS är att bevilja ett tilläggsanslag på 400.000 kr.

Kultur- och fritidsnämnden tänker använda pengarna för att bidra till en meningsfull fritid för barn och unga under samtliga skollov 2025. De sökta medlen ska särskilt gå till extra insatser på Torpaområdet för att komplettera förvaltningens befintliga lovverksamheter runt om i kommunen. Nämnden vill genom att skapa ett aktivt fritidsliv:

“verka för inkludering, med särskild tyngdpunkt på flickor som enligt invånardialogen i mindre utsträckning har ett aktivt fritidsliv.”

Det vill med all säkerhet KS också.

Det finns fler ärenden som ska avgöras av KS, men också många som ska vidare till kommunfullmäktige. Kanske hinner jag skriva några rader om dessa ärenden imorgon.

PS. Jag beskriver fler ärenden i blogginlägget ”KS imorgon onsdag (26/2)”.

Anm. Du kan läsa om kommunstyrelsens beslut här – ”Kommunstyrelsens beslut (26/2)”.

Kategorier:KFV 2025, KS 2025, Kunskapsförbundet Väst