Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)

25 juli, 2024 2 kommentarer

Anm. Det här är det fjärde blogginlägget om byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Det första inlägget var “Oj, är det skog kvar i Blåsut?” och det andra “Blåsut Höjd, Rostvägen”. Detta inlägg är en direkt fortsättning på “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)”.

Byggnadsnämndens beslut om marklov har överklagats till Länsstyrelsen av flera grannar. Det är två överklaganden. Det ena överklagandet är undertecknat av tre fastighetsägare (6 personer) och det andra av en fjärde fastighetsägare (2 personer). Det är viktigt att notera att byggnadsnämnden i det här fallet är en tjänsteperson som har fattat beslutet på delegation, dvs i byggnadsnämndens namn.

Fastighetsägarna vill att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens beslut och också att nämndens beslut om marklov ska inhiberas. Det sistnämnda betyder att Länsstyrelsen ska fatta ett snabbt beslut om att nämndens beslut inte får börja verkställas förrän Länsstyrelsen har fattat det slutliga beslutet om överklagandena.

I det beslut som byggnadsnämnden fattade angående marklov står det :

“Ansökan avser flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

De klagande som är beroende av denna smala grusväg för att komma till sin bostad skriver särskilt i överklagan:

“I ansökan om marklov nämns enbart ”Flytt av framfartsväg”. Detta är en mycket grov underskattning av vad som egentligen begärs. För att ”flytta” vår befintliga infartsväg krävs tämligen omfattande arbeten, sannolikt även sprängning. Vår nuvarande väg är en liten smal väg som ansluter till Rostvägen. Beviljat marklov avser en dubbelt så bred väg – det är alltså inte bara fråga om en ”flytt” utan om en åtgärd som gör vägen tre gånger så stor som idag.”

Men inte nog med det, följden av den nya planerade vägen blir ännu större:

“Konsekvensen av det beslutade marklovet är att det bygglov vi meddelats gällande komplementbyggnad (garage) på Mandolinen 10 i princip blir oanvändbart för sitt ändamål. Det tas ingen hänsyn till vårt befintliga bygglov i marklovsbeslutet – men uppenbar hänsyn tas till ”kommande byggnation” utan att denna närmare preciseras. Om åtgärden för vilken marklov meddelats genomförs, kommer den komplementbyggnad som vi fått bygglov till inte vara möjlig att nyttja på avsett sätt. Det kommer helt enkelt inte gå att köra in bilen.”

Byggnadsnämnden missade tydligen det här redan beviljade bygglovet för ett garage… 

I Blåsut Utvecklings ansökan om marklov (se “Blåsut Höjd, Rostvägen”) nämns inte ordet servitut överhuvudtaget. Det gör dock byggnadsnämnden i sitt beslut, vilket är citerat ovan. Direkt efter detta citat fortsätter nämnden:

“Detta då befintligt servitut står i konflikt med eventuellt kommande byggnation på fastigheten.”

De klagande vänder sig kraftfullt mot kommunens hantering av frågan kring väg och servitut:

“Det servitut som åsyftas är det servitut för vilket vår fastighet, Mandolinen 10, är härskande fastighet. Vi har ingen som helst önskan om att ändra lokaliseringen av det servitutet. Vägen finns och har funnits sedan länge och den ligger bra där den ligger, på ett sätt som väl smälter in i omgivande natur.”

Det verkar av överklagandet att kommunen inte heller hade kommunicerat denna fråga med berörda. (Det går att läsa mer om servitut på Lantmäteriets sida, se “Servitut”.)

När de klagande författade sina överklaganden hade de inte sett alla de dokument som ingick i den ansökan om byggnadslov som Babak Salahi Tabrizi hade lämnat till kommunen. Den kunskap de hade om byggnadsplanerna var hämtade från TTELA:s artikel om byggnationen. (Se TTELA 4 juli.) Utifrån redovisningen i artikeln ansåg de klagande att byggplanerna inte var förenliga med detaljplanen från 1930-talet. (Här kan du ladda ner de bestämmelser som gäller för detaljplanen i området.)

De klagande framförde tre skäl till att byggplanerna stred mot detaljplanen och dess bestämmelser:

“Det är inte är fråga om vare sig fristående hus eller hus som är sammanbyggda två och två i tomtgräns. I sammanhanget kan påpekas att termen ”fristående hus” indikerar att det handlar om områden med egnahems- och villabebyggelse i ett öppet byggnadssätt (markeras med just Ö), inte om att uppföra sex huskroppar med vardera fyra lägenheter på en och samma fastighet.”

Det har visat sig att TTELA:s referat av byggnadsplanerna var korrekta. (Så klart.) Det innebär, som jag ser det, att de klagandes synpunkter är helt befogade.

Det andra skälet:

“Det synes inte sannolikt att begränsningen om att bebygga endast en femtedel av tomtens yta kan innehållas. I sammanhanget måste också syftet med en sådan planbestämmelse beaktas. Sannolikt handlar det (givet den tid som planen togs fram i) om möjligheterna till dagvattenhantering i ett kuperat landskap. Det måste finnas tillräckligt mycket växtlighet runt varje hus för att förmå suga upp och hantera avrinningen. Parkeringsplatser och lekplats är förvisso inte byggnader men innebär hårdgjorda ytor utan växtlighet vilket rimmar illa med förmågan till avrinning. Rent visuellt bidrar bebyggelsebegränsningen till områdets lummiga karaktär – vilket inte åstadkoms med parkeringsplats (eller lekplats).”

Och det tredje och sista skälet:

“Det saknas synnerliga skäl för en tomtplats som understiger 1000 kvm. Givet att vart och ett av husen, enligt planen, ska ha en tomtplats om minst 1000 kvm skulle det krävas minst 6000 kvm för 6 hus och fastigheten är, enligt ttela på 5 300 kvm. Det är heller inte känt om siffran handlar om fastigheten som är geografiskt sammanhållen (vilket bör vara ett krav för att kunna tala om tomtplats) eller om siffran innefattar all mark med fastighetsbeteckningen Blåsut 2:18.”

Det är tunga argument som de klagande anför eftersom det är detaljplanen som reglerar hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska se ut. Detaljplanen talar alltså helt enkelt om vad man får och inte får göra för byggåtgärder inom planområdet. Och detaljplanen från 1930-talet föreskriver precis det som de klagande tar upp i överklagandet.

Detaljplanen gäller och jämför man bestämmelserna i detaljplanen med byggplanerna för ”Blåsut Höjd” så stämmer de knappast överens – även om byggnadsnämnden tycker det…

De klagande anför också en del andra argument för att byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 ska stoppas. De skriver om sprängningarna och dess konsekvenser, den framtida trafiksituationen och salamandrarna. Frågan ställs också om varför inte alla grannar tillfrågades och en av fastighetsägarna har synpunkter på Lantmäteriets hantering av ärendet.

De klagande är mycket kunniga och har, som jag ser det, mycket vederhäftiga och rimliga argument. Nu är det upp till Länsstyrelsen att ta ställning. Vi får se hur det går.

Så tänkte jag avsluta mitt blogginlägg – och så fick jag reda på att Länsstyrelsen har fattat ett beslut. Men det skriver jag om imorgon – se ”Länsstyrelsens beslut om Blåsut”…

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut

Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)

24 juli, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Det här är det tredje blogginlägget om byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Det första inlägget var “Oj, är det skog kvar i Blåsut?” och det andra “Blåsut Höjd, Rostvägen”.

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Ansökan har inte behandlats än, den väntar på kompletteringar och den har inte heller skickats vidare till en handläggare. Men byggnadsnämnden gav den 14 juni marklov. Beslutet fattades av byggnadsförvaltningen på delegation och är det första och nödvändiga steget mot att området får bebyggas.

Byggnadsnämndens beslut om marklov har överklagats till Länsstyrelsen av flera grannar. Det är två överklaganden och det märks att grannarna har slagit sina kloka huvuden ihop och samarbetat. Det ena överklagandet är undertecknat av tre fastighetsägare, det andra av en fastighetsägare.

De båda överklagandena är utförliga och välskrivna, men framför allt slås man som utomstående av den gedigna kunskap som grannarna besitter.

De klagande vänder sig mot flera konkreta saker, men de menar samtidigt att motiveringen till marklovsbeslutet inte är möjlig att förstå:

“…vill vi påpeka att den information som hittills har tillhandahållits angående marklovet är alltför otydlig och bristfällig, och kan inte vara ett tillräckligt underlag för ett godkännande.”

Så uttrycks det i ett av överklagandena. I den andra skriver fastighetsägarna:

“Det är oklart på vilket underlag beslutet fattades. Det är också oklart vilka uppgifter som tillförts ärendet av sökanden till marklovet och vilka uppgifter som nämnden tillfört ärendet ex officio. Rörande de sistnämnda är det också oklart huruvida nämnden verifierat att uppgifterna är korrekta. Det är också omöjligt att ur beslutet utläsa vad intentionen är med marklovsansökan och vad resultatet faktiskt kommer att bli, särskilt gäller det effekterna på omkringliggande fastigheter. I handlingarna finns bifogade ritningar som är märkta ”bygglovshandling”. Det framgår inte heller vad som avses med dessa. … Det är oklart vad marklovet omfattar förutom att det handlar om ändrad marknivå och syftar till att flytta en väg. Enligt 32 § förvaltningslag (2017:900) ska ett beslut innehålla en klargörande motivering.”

Det är naturligtvis inte okej att de berörda grannarna anser att de inte har fått all information i ärendet. Och Förvaltningslagen är tydlig (32 §):

“Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.”

De klagande vänder sig också mot processen, själva hanteringen av ärendet på kommunen:

“Vi är medvetna om att bygglovet inte är föremål för prövning i förevarande ärende men tänkt bygglov utgör ändå grundorsaken till varför marklov har sökts. I och med att bygglovet utgör en underliggande förutsättning för sökanden av marklovet, ter det sig som en märklig avgränsning att hantera loven separat, än märkligare att pröva marklovet före bygglovet.”

Klagande 2 skriver:

“Marklov har genom beslutet getts för att förbereda en fastighet för ett bygglov som ännu inte givits. Risken är uppenbar att åtgärderna till följd av det givna marklovet kommer att användas som argument för bygglov i den kommande bygglovsprocessen. Om åtgärderna ska prövas för sig måste det göras i omvänd ordning eftersom den kommande byggnationen är vad som ligger till grund för marklovet.”

Det är svårt att inte hålla med, särskilt som man vet att också Kretslopp och Vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) har gjort en VA-utredning (klar 26 mars) i samband med marklovet. Det är särskilt dagvattenfrågan som har undersökts, och man får känslan att kommunen är redo att så snart som möjligt sätta spaden i marken. Eller kanske rättare sagt, sätta borren i berget för att bereda väg för sprängkapslarna.

De klagande har synpunkter också på utredningen från Kretslopp och Vatten:

“… frågan om hantering av dagvatten. Flera grannfastigheter ligger lägre än fastigheten som åtgärden söks för. Marklovet indikerar endast åtgärder kring vattenavrinning i riktning mot Rostvägen. I övriga riktningar nämns inga planer eller visas på några åtgärder överhuvudtaget. Då fastigheten Blåsut 2:18 i princip består av ett berg med en högsta punkt ungefär mitt i fastigheten är det naturligtvis så att ökad/ändrad vattenavrinning kan förväntas i alla väderstreck. Konsekvenser för alla fastigheter runt Blåsut 2:18 måste naturligtvis utredas och åtgärdas.”

Tänk, det här tänkte jag faktiskt också på när jag läste utredningen. Den andra klagande utvecklar:

“Vi ser fortsatt stora risker kopplade till dagvattenflöden med den uppdaterade marklovsansökan som vi delgivits, Även om det planeras för ett makadammagasin för dagvattenfördröjning så är dagvattensystemets kapacitet idag redan för låg då brunnarna inte klarar av att svälja allt dagvatten vid regn. En fördröjningsvolym om 4 kbm motsvarar enligt angivna flöden en volym som fylls upp på mindre än 20 minuter. Är detta korrekt dimensionerat? Begärt marklov visar inte på några uppdaterade VA-planer från kommunens sida vilkens anläggning idag bevisligen är underdimensionerad.”

Det vore inte första gången som källare översvämmas på Blåsut. I augusti 2022 skrev TTELA (klicka här):

“Under måndagen var Blåsut i Vänersborg mycket drabbat av översvämningar, där villor i området tog in vatten. Då var räddningstjänsten på ett 20-tal ställen.”

Kommunen fick också in klagomål i samband med översvämningarna och även ett medborgarförslag. Det var villaägare både på Rostvägen och Duellvägen som klagade. Jag tror att även försäkringsbolag var inblandade. Hur det slutade mellan kommunen och fastighetsägarna vet jag inte, men de boende misstänkte starkt att avverkningen av skogen på Kindblomsvägen var en av orsakerna, och att, som det stod i medborgarförslaget:

“kommunens ledningar vid nederbörd ej förmått avbörda mängden dagvatten.”

De klagandes synpunkter är i mina ögon mycket rimliga. Kommunen borde med erfarenheterna från skövlingen av skogsdungen vid Kindblomsvägen titta extra noggrant på dagvattenfrågan innan man sätter igång arbetet, och sprängningarna – och innan eventuellt bygglov beviljas.

Fortsättning på överklagande följer i inlägget ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut

Blåsut Höjd, Rostvägen

22 juli, 2024 1 kommentar

Det ska byggas 24 lägenheter fördelade på sex hus i en skogsdunge på en höjd mellan Rostvägen 1 och 9 på fastigheten Blåsut 2:18. Det skrev jag i en av den gångna veckans blogginlägg. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Tomten Blåsut 2:18 är enligt Lantmäteriet 5.336 kvm stor och utgörs idag av obebyggd naturmark med inslag av berg i dagen.

Bygglov söktes den 19 juni av Babak Salahi Tabrizi (jag uppger namnet eftersom TTELA redan har gjort det), som är bosatt i Öjersjö i Partille kommun. Datum för den planerade byggstarten är den 1 oktober. På frågan om byggherren var en annan än sökanden så var svaret “nej”, men i TTELA uppges att husen kommer att utvecklas av Nova Nord AB. Babak Salahi Tabrizi är VD för företaget.

Bygglovsansökan lämnades till Vänersborgs kommun några dagar efter att byggnadsförvaltningen gett marklov på fastigheten, den 14 juni. Marklovet avser:

“Ansökan avser flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att den sökta åtgärden följer detaljplanen, området är avsett för bostadsändamål. Även hantering av dagvatten har redovisats och bedöms som tillfredsställande. Det har också gjorts en naturvårdsinventering. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.)

Ansökan om marklov skickades in av företaget Blåsut Utveckling AB. Det är ett företag som registrerades 2022 och har samma gatuadress som dess ordförande och VD, dvs Babak Salahi Tabrizi. Det förvånar något att Blåsut Utveckling AB har en c/o-adress som uppger att företaget Basus Holding AB finns på denna adress. Basus Holding ger dock inga träffar på Google… Blåsut Utvecklings bokslut för 2023, som avser 18 månader, visar att en förlust gjordes på 18.000 kr men att tillgångarna uppgick till ungefär 4,4 milj kr. 

Det kan alltså konstateras att det finns flera aktörer inblandade. Babak Salahi Tabrizi har som enskild person sökt bygglov, marklovet gavs till Blåsut Utveckling AB och i TTELA uppges Nova Nord AB stå för bygget. Babak Salahi Tabrizi är VD i båda företagen. Basus Holding AB tycks inte finnas mer än som c/o på en adress.

När man läser om Babak Salahi Tabrizi så stöter man snabbt på ytterligare en intressant “organisation” – Bostadsrättsföreningen Blåsut Höjd. Föreningen registrerades så sent som 8 juli i år. Babak Salahi är ordförande och två av hans grannar i Öjersjö är styrelseledamöter. En av dem har koppling till Vänersborg.

Länsförsäkringar Fastighetsförmedling informerar på sin hemsida (klicka här) om projektet på “Blåsut Höjd”. Fastighetsförmedlingen uppmanar:

“Kontakta oss redan idag för att ta del av mer information kring projektet och lämna en intresseanmälan.”

Det tycks enligt “reklamen” bli något alldeles extra att bo på den antagligen snart helt bortsprängda höjden på Rostvägen:

“Här bor du och dina blivande grannar i sex stycken fyrbohus med totalt 24 lägenheter, jämnt fördelat mellan tre rum och kök (3 rok) och fyra rum och kök (4 rok). Oavsett om du söker mer utrymme för familjen eller föredrar en mer kompakt layout, kan vi erbjuda något som passar alla.”

Länsförsäkringar Fastighetsförmedling har mycket mer positivt att säga om läget.

Så här ser planskissen ut för det planerade bostadsområdet:

Det finns många ritningar i bygglovsansökan och de är enligt vad jag kan se mycket professionella. Det som får mig och andra att fundera, det är höjdförhållandena i området.

Det torde bli tämligen mycket berg som ska sprängas och forslas bort för att husen ska kunna byggas. Blir det något kvar av berget, och skogen, och hur kommer de andra husen i området, som ligger vid “samma berg”, att påverkas? Många grannar är bekymrade för detta, inte bara de som har bergvärme. Hur sprängningarna påverkar grannhusen vet nog ingen i nuläget, men man får förmoda att experterna vet hur det ska gå till.

En förutsättning för att bygglov ska ges är att det finns VA-anslutning för flerbostadshusen på tomten. Och det ska kommunen ordna, eller i varje fall vara på det klara med hur det ska se ut, innan bygglov kan beviljas. En VA-utredning har gjorts (klar 26 mars). Det tycks dock inte helt enkelt att lösa t ex dagvattenfrågan:

“Tomten är högt belägen inom närområdet och avrinning sker i alla väderstreck till intilliggande tomter. Det mesta av tomten lutar åt sydöst där det finns en befintlig väg, Rostvägen, som det ser ut som att dagvattnet rinner över och in på tomter belägna på andra sidan vägen.”

Fastigheterna kring området Blåsut 2:18 ligger bara några stenkast från Kindblomsvägen. Det finns fastigheter som har drabbats av översvämning i källare sedan man skövlade skogen kring Kindblomsvägen. Vad händer med fastigheterna kring Rostvägen? Det ges dock förslag på lösningar och området kommer att anslutas till kommunens VA-nät. Det lär också innebära en del sprängningar, och det ganska snart kan man förmoda. Det sägs att kommunens Tekniska avdelning startar arbetet med en ny VA-ledning vecka 30, alltså denna vecka.

Flera grannar är oroliga för den framtida trafiksituationen. Rostvägen är smal och ytterligare 24 bostäder kommer att generera mer trafik. Dessutom har ju många hushåll flera bilar nu för tiden. Trafiksituationen har dock inte utretts i detta läge. Det är mycket märkligt eftersom marklovet innebär, förutom ändrad marknivå (som jag inte riktigt får grepp om), att en väg ska flyttas. Det är en klar underdrift. Den nuvarande vägen är liten och smal, medan det beviljade marklovet avser en dubbelt så bred väg. Det är alltså inte bara fråga om en ”flytt”. Idag upptar vägen ca 100 kvm, efter “flytten upptas 300 kvm. Den nya, ”flyttade” vägen blir betydligt bredare än Rostvägen, dvs den ”huvudväg” som tillfartsvägen ansluter till. Denna del av Rostvägen är så smal att två bilar inte kan mötas.

Det är tråkigt att kanske det sista skogsområdet på Blåsut nu ska skövlas och utplånas. Detaljplanen från 1933, som tydligen är från 1930 och justerad 1933, hade inte perspektivet att träd och skog skulle bli en bristvara i våra dagar. Eller att klimatet skulle förändras. Dessutom är det många på Blåsut som har tillbringat och fortfarande tillbringar tid på berget – och nu kommer det till stor del att försvinna. Det är antagligen också så att värdet på de omkringliggande fastigheterna sjunker som en följd av att det lilla skogsområdet försvinner.

Bostadsplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 kommer med all sannolikhet att genomföras. Detaljplanen stadgar att det kan byggas bostäder här och fastigheten ägs redan av Blåsut Utveckling AB. Den köptes den 3 oktober 2022 för 4,2 milj kr från en annan privat ägare. Kommunen har alltså inte ägt denna mark, som var fallet med skogsområdena vid t ex Kindblomsvägen och Mariedal Östra.

Vad det gäller privatpersonen, företaget eller företagen som ska stå för byggnationen finns det sannolikt inget att anmärka. Sådana här företagsbildningar, och “företagslösningar”, finns det gott om i dagens Sverige. Det är sannolikt också helt lagligt, även om man naturligtvis kan ha synpunkter på de olika uppläggen för att undkomma t ex skatter (utan att påstå att detta är syftet i detta fall). Och eftersom allt är privat, som t ex marken, så kan kommunen knappast göra något annat än att utföra sina skyldigheter.

Jag tror inte ens salamandrarna kan sätta käppar i hjulen för det nya bostadsområdet som bostadsföreningen tycks ha döpt till ”Blåsut Höjd”… Men kanske kan grannarna göra det. Beslutet i byggnadsnämnden om marklov har nämligen överklagats till Länsstyrelsen. Grannarna anför en rad betänkligheter kring processen och besluten.

Men till det det återkommer jag i inlägget ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:boende, Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

Oj, är det skog kvar i Blåsut?

17 juli, 2024 2 kommentarer

Det var inte utan en viss förvåning jag läste på TTELA:s hemsida häromsistens (se TTELA 4 juli):

“Sex nya lägenhetshus planeras på Blåsut”

Den mycket aktive journalisten Rickard Sköld skriver om att det ska byggas lägenhetshus på en obebyggd skogsdunge på en liten höjd i Blåsut. Oj, tänkte jag, finns det skog kvar i Blåsut? Ja tydligen, några stenkast från Kindblomsvägen…

Läsare av denna blogg kommer säkerligen ihåg de intensiva och stundtals heta diskussionerna om att exploatera delar av skogsdungen vid Kindblomsvägen. (Jag skrev ett flertal inlägg om detta. Det går att läsa blogginläggen här. Det senaste ligger först. Det första inlägget var “Medborgardialogen genomförd – och nu då?”, 4 november 2012) 

Planen är att bygga 24 lägenheter i 6 fyrbohus på fastigheten Blåsut 2:18. Området ligger mellan Rostvägen 1 och 9.

Se där, det fanns lite mer oexploaterad “skog” kvar i området. Det kan ju inte kommunen acceptera…

Det är andra perspektiv på skog och träd i Vänersborgs tätort än i andra områden av kommunen. Vi kommer ihåg diskussionerna kring Mariedal Östra, där ett tämligen stort skogsområde skövlades, och Sikhall där träden i “slyskogen” vid badplatsen var (och är fortfarande) oerhört värdefulla…

Detaljplanen medger bebyggelse i skogen i Blåsut. Men då ska man komma ihåg att detaljplanen för området är upprättad 1933. Det var andra tider då. Diskussionerna om miljö och klimatförändringar var inte alls aktuella. Nu borde kommunen fundera lite mer på dessa aspekter, kan man tycka.

Det har ansökts om bygglov, av en privatperson. Bygglovet har inte behandlats än, det väntar på kompletteringar och har inte heller skickats vidare till en handläggare. Men byggnadsnämnden har den 14 juni gett marklov. Beslutet fattades av förvaltningen på delegation. Det här är ett av de första och nödvändiga stegen mot att området får bebyggas.

Marklovet avser:

“flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

Åtgärden bedöms inte strida mot detaljplanens intentioner.

En naturvårdsinventering har redovisats i samband med ansökan. Byggnadsnämnden skriver:

“Utifrån gjord naturvårdsinventering bedöms inte vattensalamandrars livsmiljö påtagligt påverkas av sökt åtgärd. Dialog har även förts med länsstyrelsen som bedömer att naturvårdsinventeringen är tillfredsställande. Åtgärden bedöms inte ha någon påtaglig påverkan av naturvärdena på platsen.”

Och byggnadsnämndens slutsats är:

“Åtgärden bedöms inte medföra någon betydande olägenhet för omgivning.”

Det är en intressant slutsats, varken naturvärdena eller omgivning påverkas. Det ska dock noteras att åtgärden inte får påbörjas förrän byggnadsnämnden har lämnat ett startbesked.

“Omgivningen”, dvs de grannar som är sakägare och som berörs, har fått tillfälle att yttra sig:

“Det har yttrat att underlaget för marklovet är bristfälligt och otydligt. Man framför bland annat att åtgärderna inte följer planens intentioner, inte är anpassade till miljön på platsen samt kan ha en negativ påverkan på salamandrar i området. Utöver detta är man orolig över ökat dagvatten, skador på egendom vid eventuell sprängning, ökad trafik, försvårad snöröjning samt att befintligt servitut och beviljat bygglov för Mandolinen 10 påverkas.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att:

“Framförda synpunkter har inte påverkat förvaltningens ställningstagande.”

Det tycks som om kommunen redan har gett grönt ljus för exploateringen av ett av de sista “skogsområdena” i Blåsut…

Det finns anledning att återkomma till exploateringen. Protesterna är redan igång bland invånarna i Blåsut.

Fortsättning i blogginlägget ”Blåsut Höjd, Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:boende, Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

Vad händer med Holmens kontor?

15 juli, 2024 3 kommentarer

I lördags så publicerade TTELA en artikel om Holmens fd kontorsbyggnad. (Se “Brukets rivningsförbud kan hävas: ”Komplex fråga””.) Imorgon tisdag återfinns sannolikt artikeln i papperstidningen.

Det var ett intressant sammanträffande. I veckan som gick upptäckte jag nämligen ett dokument från samhällsbyggnadsförvaltningen om Bruket 8 i kommunens diarium, dvs den fastighet som Holmens gamla kontorsbyggnad står på. Det handlade huvudsakligen om kontorsbyggnaden. Dokumentet nämns emellertid inte i artikeln men är antagligen indirekt orsaken till den.

TTELA berättar med hjälp av intervjuade kommunala tjänstepersoner att fastigheten har varit svårsåld och att det inte blev lättare efter den omfattande branden den 22 maj 2020. (Se “Branden på Holmen”.) Det stämmer, men faktiskt var fastigheten, inklusive kontorsbyggnaden, på väg att säljas två månader innan branden. Men kommunfullmäktige sköt på försäljningen genom att den 18 mars 2020 besluta om en återremiss. Försäljningsprocessen hade inte gått rätt till. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”.) Så här i efterhand får det mig att tänka på TV-serien NCIS och agent Leroy Jethro Gibbs regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Men det var nog trots allt en ren slump. Däremot var beslutet i kommunfullmäktige och hela hanteringen av den tänkta försäljningen både före och efter beslutet behäftad med både tveksamheter och olagligheter. Men det liksom Gibbs är en annan historia. (Se vidare “Om KF… Holmen!”, “Resumé KS (26/2)” och “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig?”.)

TTELA skriver:

“Själva byggnaden är också K-märkt och omfattas av rivnings- och bevarandeskydd. Det innebär att vid renovering och restaurering ska byggnadens gamla karaktär bevaras.”

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Och:

“På industrimarken i norr ligger det gamla huvudkontoret och porten med bilden av vargen på språng. Både kontoret och porten har en bestämmelse om att byggnaderna inte får rivas. Det finns också en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas.”

Det är alltså ett förbud mot att riva kontorsbyggnaden och vad jag förstår så innebär förbudet också att fabriksporten, den så kallade “Vargporten”, inte får flyttas.

Byggnadsnämnden konstaterade tidigt att det enligt PBL 9 kap 34 § inte fanns något utrymme för undantag – rivningslov kan bara beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan. Så när samhällsbyggnadsförvaltningen ville riva kontorsbyggnaden efter branden 2020 så beslutade byggnadsnämnden den 2 mars 2021 att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig dock mot beslutet. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

Som en del i byggnadsförvaltningens uppdrag fick företaget WSP Sverige AB göra en kulturhistorisk utredning. Den lämnades den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. WSP hänvisade i utredningen till en teknisk rapport som hade konstaterat att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

WSP drog därför slutsatsen:

”Mot bakgrund av det goda skicket hos grund, stomme och fasader så bedöms de kulturhistoriska värdena vara till stor del bevarade och rivningsförbudet bedöms Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper därmed fortsatt gälla.”

Byggnadsnämnden insåg de höga kulturvärden som kontorsbyggnaden och porten hade och det gjorde i sin tur rivningsförbudet fortsatt motiverat. (Det var ungefär det som Gläntegårds och Fröjds reservation hade gått ut på.) Byggnadsnämnden beslutade därför den 19 oktober 2022 att:

“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att genomföra en markanvisning. Syftet är att få ett bättre kunskapsunderlag och att få med en eventuell intressent i den fortsatta planprocessen”

Det har flera gånger sedan återremissen i fullmäktige och hanteringen i byggnadsnämnden nämnts att det pågår en detaljplaneprocess kring Bruket 8. Så t ex när medborgarförslaget om “flytt och bevarande av Gamla porten till Wargöns bruk” behandlades den 23 november 2022. Då blev kommunfullmäktiges beslut:

“Kommunfullmäktige anser förslaget besvarat. Frågan om portens bevarande och eventuella omplacering hanteras inom ramen för pågående detaljplanearbete och därmed är förslaget färdigbehandlat för kommunfullmäktiges del.”

Det har vad jag förstår bara funnits en intressent de senaste två åren, Sund Sampo… Som tur var reagerade kommunen i tid, annars kunde det ha slutat med förskräckelse. (Se “Sund Sampo lägger ner projektet”.) I samband med Sund Sampo-historien avbröt samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) markanvisningsprocessen, den 2 november 2023. Det fanns inga andra företag som hade anmält intresse. Och nu finns det inte längre några indikationer på att det pågår något detaljplanearbete för området vilket också bekräftas på kommunens hemsida, se “Pågående detaljplaner”.

Men på något sätt pågår det tydligen ändå ett detaljplanearbete eller åtminstone någon som funderar på frågan… I TTELA:s artikel upprepas det nämligen att en process med en planändring är igång. Men den har ju gått några år nu och det verkar som om samhällsbyggnadsförvaltningens tålamod tryter. Det kanske också är orsaken till tidningsartikeln.

Fastighetschef Hans Larsson på samhällsbyggnadsförvaltningen säger till TTELA:

“Det förbereds ett ärende till byggnadsnämnden för att se över vad som har hänt och var vi står nu. Det sker en sammanställning av beslutsunderlaget som kommer tas upp efter sommaren.”

Den här sammanställningen torde vara det dokument som diariefördes i veckan. Dokumentet är daterat den 4 juli och har rubriken “Bakgrund och process för Bruket 8”. (Kan laddas ner här.) Det är en kortare sammanställning av vad som hänt med Holmens fd kontorsbyggnad sedan 2018. I avslutningen redovisas samhällsbyggnadsförvaltningens syn på byggnaden: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill inte vänta på någon detaljplaneändring. Den vill riva kontorsbyggnaden direkt – det är ju inte längre en byggnad… 

Byggnadsnämnden har sett och hört argumentet förut, men inte tillmätt det någon betydelse. Vi får se om trycket på byggnadsnämnden blir så hårt från övriga förvaltningar och politiker i framför allt de styrande partierna att byggnadsnämnden ändrar uppfattning.

Det handlar till syvende och sist om höga kulturhistoriska värden mot ekonomi. Det är en klassisk motsättning och det är väl knappast någon hemlighet att samhällsbyggnadsnämndens majoritet har en klar tendens att prioritera ekonomin. Det är dyrt att renovera och bygga om Holmens gamla kontorsbyggnad, ett tiotals miljoner kronor skriver TTELA. I det nyligen diarieförda dokumentet anges kostnaden till ca 36 milj kr enligt 2020 års prisindex. Och naturligtvis är en sådan fastighet med en förfallen byggnad tämligen svår att sälja.

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser dock att marken är attraktiv för etablering och ser att det finns:

“en möjlighet att sälja marken utan byggnaden som idag belastar fastigheten.”

Byggnadsnämnden har ibland en annan inställning. Jag kan också tänka mig att det finns ledamöter som anser det vara en moralisk, kulturell och historisk skyldighet att återställa Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888, särskilt som kommunen har låtit byggnaden förfalla ända sedan kommunen köpte området 2010. Det kan antagligen flera Vargöbor också tycka. Och det finns ju faktiskt en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas. Det har inte kommunen gjort…

TTELA avslutar artikeln med att fastighetschef Hans Larsson säger att han inte bedömer att “Vargporten” är i akut behov av underhåll. Jag hoppas att han har rätt. Det vore tragiskt om även den gamla fabriksporten skulle förfalla och fördärvas. Den är ett monument över Vargöns historia.

PS. Ni har väl sett YouTube-filmen om Holmens skyddsrum? Om inte, klicka här.

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela, Vargön

Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen

18 juni, 2024 1 kommentar

Den 2 maj beslutade kommunstyrelsen att skicka ärendet “Vägval Brättelänken” på remiss (se “Brättelänken i KS” och “KS: Både enigt och oenigt”):

“Kommunstyrelsen remitterar till byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och kultur- och fritidsnämnden att lämna synpunkter på samhällsbyggnadsnämndens utredning kring ny väg mellan Öxnered och Brätte.”

Vänersborgs kommun har alltså planer på att anlägga en väg söder om Vassbotten för att förbinda Öxnered/Skaven med Onsjö. Den planerade vägen går under namnet Brättelänken. Frågan för politikerna är om Brättelänken ska dras norr eller söder om gamla Brätte stad. (Se “Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)”.)

Samhällsbyggnadsnämnden, med undantag av James Bucci (V) och Tor Wendel (M), vill dra vägen norr om den undersökta delen av fornminnet Brätte. Nämnden menar att en ny bred väg med plats för bussar etc ska följa den nuvarande smala och lågtrafikerade vägen in mot och förbi Brätte. Det betyder att den nya vägen kommer att gå mellan det gamla stadsområdet och Vassbotten – mitt över det gamla Brättes outforskade handels- och hamnområde. Brätte som troligen är Sveriges enda oförstörda lämning av en stad som grundades på 1500-talet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade remissen den 12 juni. Jag beskrev förvaltningens yttrande och beslutsförslag i blogginlägget “MH dissar SBN:s Brätteutredning”. Nämnden biföll förvaltningens förslag och gjorde några tillägg. Beslutet hade följande lydelse:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden ställer sig bakom förvaltningens yttrande över Vägval Brättelänken, daterad 2024-05-30 med följande tillägg:

Alternativet att förlägga bilvägen på den före detta banvallen och att cykelvägen istället kan dras i alternativ norr saknas. Syftet är att minimera lokalisering på jordbruksmark.

Förslaget på vägval Brättelänken, alternativ norr, saknar redogörelse för konflikten med miljöbalkens portalparagraf 1 kapitlet punkt 2, 3 och 4.

Argumentering angående lokaliseringsprincipen enligt miljöbalken 2 kapitlet 6 § behöver utvecklas och förtydligas.

Alternativ norr strider mot miljöbalken 3 kapitlet 6 § (naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.) Motiv för att bryta mot miljöbalken saknas.

Kostnadsredovisningen på sidan12 i Trivectors utredning är bristfällig (sid 110 i Vägval Brättelänken). Kostnader för arkeologisk undersökning för alternativ norr saknas för sträckan vid Brätte. Detta medför att en rättvis viktning av de olika vägalternativen inte är möjlig.”

Idag tisdag behandlade byggnadsnämnden remissen från kommunstyrelsen. Förvaltningens förslag till remissvar var en rejäl sågning av utredningen, en ordentlig diss, precis som miljö- och hälsoskyddsnämndens remissvar. Byggnadsnämnden biföll beslutsförslaget:

“Byggnadsnämnden beslutar att yttra sig i enlighet med bilaga.”

Bilagan, dvs yttrandet, sammanfattades av förvaltningen:

“Byggnadsnämnden bedömer att den utredning som Samhällsbyggnadsnämnden tagit fram är ofullständig och inte kan ligga till grund för val av vägalternativ.”

En ofullständig utredning… Och det var bara början…

“En stor brist är [att] det saknas en utredning som visar vilka konsekvenser vägalternativ 1 (=det norra alternativet; min anm) skulle ha på riksintresset för kulturmiljövården, Brätte-Vassända. Länsstyrelsen har i sitt granskningsyttrande över FÖP Vänersborg/Vargön varit tydlig med att vägalternativ 1 skadar riksintresset.”

Det betonas att Länsstyrelsen har varit tydlig, det norra vägalternativet “skadar riksintresset”. Det verkar definitivt som om förvaltningen tycker att det är mycket märkligt, och anmärkningsvärt, att samhällsbyggnadsförvaltningen verkar ha missat Länsstyrelsens inställning helt. Och det kan jag i så fall hålla med om.

Byggnadsförvaltningen avslutar sammanfattningen:

“Utöver utredningens brister avseende riksintresset för kulturmiljövård saknas beskrivningar och bedömningar utifrån fler aspekter såsom jordbruksmarkens värden, påverkan på strandskydd, framtida bebyggelse. De fakta som framkommit i naturvärdesinventeringen och andra naturutredningar har inte hanterats eller vägts in i helheten på ett konsekvent sätt.”

Det finns med andra ord flera och stora brister i Brätteutredningen. Det har påpekats av Miljö- och hälsoskyddsnämnden och nu Byggnadsnämnden – som har hittat ännu fler brister. Efter sommaren antar jag att kultur- och fritidsnämnden kommer att späda på kritiken ytterligare.

Byggnadsnämnden lägger alltså väldigt stor tyngd vid att Brätte är ett riksintresse. I yttrandet som är på två A4-sidor hittar vi formuleringar som:

  • “Riksintressen ska enligt 3 kap 6 § miljöbalken så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada dessa miljöer.”
  • “I Vägval Brättelänken beskrivs både alternativ 1 och 2 som möjliga alternativ utifrån vad som framkommit i den arkeologiska utredningen. Det är en missvisande slutsats eftersom riksintresset Brätte-Vassända riskerar att utgöra ett stort hinder om det inte kan påvisas att det inte påverkas av vägdragningen.”
  • “Fornlämningar är skyddade av kulturminneslagen och ingrepp i fornlämning kräver tillstånd från länsstyrelsen.”
  • “Länsstyrelsen är … tydlig med att alternativ 1 skadar riksintresset.”

Och först det absolut sista stycket i yttrandet beskrivs vad som saknas och inte hanterats, dvs det som står ovan i sammanfattningen.

Det blir alltmer tydligt att kommunstyrelsens beslut att remittera ärendet Brätte-länken till några nämnder var tämligen meningslöst. Tjänstepersoner på tre olika förvaltningar får ägna arbetstid åt en utredning som till och med kommunstyrelsen borde ha insett var helt undermålig. Å andra sidan kanske det kan bli en läxa för samhällsbyggnadsnämnden att faktiskt inte lämna ifrån sig utredningar av denna bristfälliga kvalité.

===

Tidigare blogginlägg om Brätte:

Kategorier:Brätte, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden

Sikhalls Magasin nominerat till pris

9 juni, 2024 2 kommentarer

För drygt 10 år sedan, den 29 januari 2014, lämnade Niklas Claesson (M) in en motion i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionens yrkande var att kommunen skulle inrätta ett:

“årligt byggnadsvårdspris för den bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden i byggnad eller bebyggelsemiljö inom Vänersborgs kommun.”

 Ett av det nya kommunfullmäktiges första beslut den 22 oktober 2014, det var val i september, var att bifalla motionen och ge:

“byggnadsnämnden i uppdrag att ansvara och besluta om stadgar, sammansättning av jury samt former för ett byggnadsvårdspris.”

Verkställandet av kommunfullmäktige beslut gick som vanligt i det lugna vänersborgska tempot – “Slow City” som en tidigare kommunchef betecknande Vänersborg… Nu efter 10 år ska priset äntligen delas ut.

“Lite skämmigt är det ju att det tagit så lång tid”

Sa byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) till TTELA den 20 mars, i år. (Se “Byggnadsvårdspris blir av – efter tio års handläggning”.)

Även Niklas Claesson (M) tycker att 10 år är en anmärkningsvärt lång tid. Priset har dessutom under årens lopp omvandlats till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris. Och det var ju faktiskt inte riktigt vad Claesson hade i tankarna när han skrev sin motion. Men Niklas Claesson är, enligt TTELA, ändå nöjd med att förslaget blir verklighet. Han kunde nog inte ana däremot, den dagen för 10 år sedan när han skrev sin motion, att han skulle vara ledamot i den nämnd som skulle utse vinnaren i tävlingen…

Nu är det nämligen äntligen dags. Fram till och med november kan man nominera byggnader till Vänersborgs byggnadsvårds- och arkitekturpris. Men… Det är inte det lättaste. Det är nästan omöjligt att få reda på hur man nominerar och vilka regler som gäller i själva “tävlingen”. Jag har sökt på kommunens hemsida, och misslyckats… Jag tror faktiskt inte att det står något om tävlingen och priset. 

TTELA däremot har på något sätt hittat information om vilka kriterier som gäller för att kunna komma i fråga om att vinna priset (se “Byggnadsvårdspris blir av – efter tio års handläggning”):

“Ska gå till en fysisk åtgärd inom byggnadsvård, husarkitektur eller landskapsarkitektur. Det kan handla om restaurering, renovering, ombyggnad eller nybyggnad som är utförd av privatperson, företag, myndighet eller förening.”

Och med de kriterierna tänker byggnadsnämndens ordförande Jonasson (S) självklart på byggnader som Elisabeths port och domstolsbyggnaden som är på gång. Men är det syftet med ett pris – ett höghus byggt i vinstsyfte eller en ny administrativ byggnad bekostad av staten?

Jag tycker att ett byggnadsvårdspris faktiskt borde ha handlat om det som Niklas Claesson (M) skrev i sin motion 2014:

“bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden”

Och rent personligt kan jag tycka att staten, Vänersborgsbostäder eller andra stora företag inte ska få ett sådant pris. Nä, det borde handla om enskilda personer, vanliga kommuninvånare, som utför en insats med en stor portion idealitet – både ekonomiskt och arbetsmässigt.

Eller kanske skulle det ha varit två pris, ett byggnadsvårds- och ett arkitekturpris?

På Frukostforum, ett månatligt möte mellan företagare, organisationer och föreningar i Vänersborgs kommun samt politiker, informerade kommunens stadsarkitekt om priset. Och berättade också att alla närvarande på Frukostforum kunde nominera en byggnad till tävlingen och priset. Stadsarkitekt Martin Staude meddelade att alla kunde nominera genom att skicka mail till honom. (martin.staude@vanersborg.se).

Så det gjorde jag.

Det finns en byggnad som har förfallit i många år. Den står på kommunens mark och sköttes under lång tid av en stiftelse. Byggnaden som uppfördes för 150 år sedan hade kanske 10 år kvar innan dess saga var all, innan förfallet var oåterkalleligt. Då överlät stiftelsen nyttjanderättsavtalet till Magnus Larsson i Sikhall. Jag talar alltså om Sikhalls Magasin. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.)

Magnus Larsson i Sikhall påbörjade ett omfattande och gediget renoveringsarbete. Arbetet är till största delen klart nu. (Se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”.) Och därför nominerade jag Sikhalls Magasin till tävlingen Vänersborgs kommuns byggnadsvårds- och arkitekturpris.

Min motivering löd:

“Jag nominerar Sikhalls Magasin till Vänersborgs kommuns ”Byggnadsvårds- och arkitekturpris”.

Magnus Larsson, Sikhall 540, 464 65 Brålanda, har gjort en enastående insats för att rädda och bevara byggnads- och kulturminnet Sikhalls Magasin. Magasinet byggdes 1874 och förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987.

 Magnus Larsson har med eget arbete och egna ekonomiska medel renoverat Sikhalls Magasin både utvändigt och invändigt. Han har bland mycket annat åtgärdat taket, gjort i ordning och kittat 297 fönsterrutor, iordningställt och inrett en festlokal med scen och honnörsbord samt byggt ett mottagningskök.

Det vore fantastiskt om Magnus Larssons arbete resulterar i att Sikhalls Magasin kan få motta Vänersborgs kommuns Byggnadsvårds- och arkitekturpris samma år som magasinet firar 150 årsjubileum.”

Prisutdelningen ska ske i samband med att kommunen firar Vänersborgs födelsedag i januari 2025.

Jag är emellertid inte särskilt optimistisk. Chansen att Magnus Larsson skulle tilldelas ett pris av kommunen är nog inte särskilt stor, antagligen lika liten som att Anders Solvarm skulle få TTELA:s Hållbarhetspris 2022. (Se “Hållbarhetsvecka och TTELA:s pris”.)

Men det skulle ändå inte förringa Magnus Larssons insats. Han har med egen tid, eget arbete och egna pengar rustat upp och renoverat Sikhalls magasin. Han har gjort ett otroligt jobb.

Magnus Larsson har räddat ett kultur- och byggnadsminne.

PS. Den 13 juni publicerades äntligen information om Byggnadsvårds- och arkitekturpriset på kommunens hemsida. (Klicka här: ”Lämna förslag till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset!”.) Här kan du läsa om vad som gäller och också nominera en byggnad till priset. 
Du kan också ladda ner stadgarna till priset här.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhalls Magasin

Översvämning!?

22 april, 2024 Lämna en kommentar

Det händer att jag bläddrar i de olika nämndernas protokoll, dvs även i de nämnder som jag inte är ledamot. I lördags skrev jag om socialnämnden (se “Oenig socialnämnd (16/4)”), idag blir det några rader om byggnadsnämnden. Jag är i och för sig lite sent ute, nämnden hade sitt möte redan den 8 april.

I protokollet fanns ärendet “Svar på remiss om riktlinje för översvämning”. Det fick mig att vakna till och gnugga ögonen. Det låter kanske inte så upphetsande, men i protokollet fanns en reservation. Reservationen var skriven av Pontus Gläntegård (V) – och hans reservationer vill jag definitivt inte missa.

Bakgrunden till beslutet, lite kort, är att kommunfullmäktige antog ett “Översvämningsprogram” i april 2014. Programmet innehöll bland annat konsekvensanalyser, riskbedömning och åtgärdsförslag för skydd mot översvämningar. Men redan 3 år senare, 2017, kom SMHI med nya uppgifter och Länsstyrelsen uppdaterade sitt “Faktablad Vänern”. Det innebar nya planeringsnivåer för ny bebyggelse kring Vänern. Länsstyrelsens nivåer låg 64-85 cm högre än de i kommunens översvämningsprogram, och programmet blev inaktuellt.

Kommunen har haft en dialog med bland annat Länsstyrelsen, SMHI och andra kommuner om översvämningsproblematiken. Det har tagits fram en ny riktlinje i kommunen om hur översvämningsfrågor ska hanteras. Byggnadsnämnden skulle på sammanträdet ge sin syn på denna riktlinje.

Byggnadsnämndens beslut i ärendet blev:

“Byggnadsnämnden anser att riktlinjen bör komplementeras med ett förtydligande kring om- och tillbyggnader. Utöver det har nämnden inget att erinra rörande riktlinje för hantering av översvämningsrisker i planering och bygglov.”

Beslutet var enhälligt, men Gläntegård lämnade ändå en reservation. Den hade följande lydelse:

“Jag reserverar mig mot riktlinjen då den saknar verklighetsförankring vad gäller Vänerns nivåer. Redan vid +47,3 m kommer vattnet rinna bakom Hunneberg samt över Vattenfalls dammar och slussportar innan nivån kan komma till +47,8 m som anges som max i enligt Länsstyrelsen. Kommunens avloppsverk är t.ex. helt utslaget vid angiven nivå. Det är bra att man börjat värdera i ”samhällsviktig byggnation” i riktlinjen, det borde finnas mer av en byggnadstekniskt värdering, vad man ska skydda primärt, även på en byggnad, exempelvis tekniska installationer som värmesystem, hiss, o.s.v. Men även vad byggnaden är konstruerad av och hur. Man får nog räkna med en riskkostnad i det enskilda fallet för att den totala samhällsekonomiska kostnaden inte ska bli för hög. Att även väga in vad den beräknade livslängden är för byggnaden som berörs, speciellt för tillbyggnader och komplement.
Det är risk för att riktlinjen missar målet, att skydda en sommarstuga från översvämning vart 200:e år, när flerbostadshus, avloppsnät, elnät blir utslaget tidigare.
Länsstyrelsen har angivit vad kommunen har att förhålla sig till, så därav har jag inget yrkande på annat förslag än liggande.”

Riktlinjerna svarade på Länsstyrelsens krav, men Gläntegård menar alltså att Länsstyrelsen är helt fel ute. (Jag är inte riktigt säker, men när Pontus Gläntegård skriver om sommarstugor tänker han nog på “Arne” på Nordkroken och hans kamp mot byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen år 2017. Det var en av dessa klassiska strider som byggnadsnämnden har utkämpat mot en fastighetsägare i kommunen. Längst ner efter dagens blogginlägg kommer några länkar till kommunen vs “Arne”.)

Det kan vara bra att veta att Vänerns referensyta är +43,80 m.ö.h (RH 00). Medelvattenståndet ligger ungefär en halvmeter över referensytan (jfr landhöjningen), Länsstyrelsen fastställer att medelvattenståndet är +44,58 m.ö.h. (RH 2000). Länsstyrelsen har angett dessa planeringsnivåer för Vänersborg:

Dessa nivåer får stor betydelse för bebyggelse, anläggningar och vägar:

Skulle de här höga vattennivåerna på Vänern bli verklighet, så är den spontana känslan att kommunen inte skulle ha en chans att skydda sig…

Om Vänern stiger till 47,3 möh (200-års nivå) kommer det enligt beräkningarna att se ut så här på några ställen i kommunen:

Det är scenarier som definitivt förskräcker. Men det kan bli ännu värre. Om Vänern stiger till 47,81 möh (beräknad högsta vattennivå) kommer det enligt beräkningarna att se ut så här på några ställen i kommunen:

Skräcklans vattenverk skulle också ha problem med att klara en sådan vattennivå:

Frågan är om det är bra eller dåligt för vattenverket att vara fullt av vatten…

Det finns emellertid en viss tröst. Mitt hus på Lovisebergsgatan klarar även en översvämning av denna magnitud. Men tyvärr klarar även fiskmåsarna det…

Jag tror dock att Pontus Gläntegård (V) har rätt – Vänern kommer aldrig att stiga till dessa nivåer. Innan dess har nämligen Vänerns vatten tagit en annan väg, öster om Hunneberg och Halleberg…

Översvämningsproblematiken är komplicerad och det ryms även stora mått av osäkerheter och gissningar. Som vänersborgare är det dock viktigt att komma ihåg att lika positiv som Vänern är för kommuninvånarna och kommunens attraktionskraft, lika förödande skulle den kunna bli med klimatförändringar och väderfenomen och medföljande översvämningar. I varje fall om SMHI:s och Länsstyrelsens spådomar slår in.

===

Det kanske är någon som är nyfiken på ”Arnes” kamp mot byggnadsnämnden. I blogginläggen står det också mycket om Översvämningsprogrammet. Här är inläggen i ärendet som utspelade sig i juni 2017, men där upplösningen kom i oktober samma år (två sista inläggen).

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Översvämning, Byggnadsnämnden

Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (3)

12 mars, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.

I Sverige är det av tradition svårt att överklaga beslut på miljöområdet och i strandskyddsfrågor har det varit ännu svårare. Det är särskilt svårt, i stort sett omöjligt, att t ex överklaga en dispens som beviljats någon annan. Som “X” och Jan Andersson har gjort på Sikhall 1:22.

 För att ha en möjlighet att kunna överklaga måste man åberopa ett enskilt intresse för att anses som sakägare. Om man endast åberopar allmänna intressen anses man inte vara sakägare och man har då inte rätt att överklaga. Det finns dock undantag som för t ex ideella föreningar. (Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Länsstyrelsen uttrycker det på följande sätt i beslutet om att avvisa “X” och Anderssons överklaganden av byggnadsnämndens beslut om Sikhall 1:22:

“En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga på det. Ett annat uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka personens rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen.”

I praktiken har det alltså blivit Länsstyrelsen som har fått till uppgift att ta tillvara allmänhetens intressen. Och det är en intressant ordning eftersom de som sitter och beslutar på Länsstyrelsen inte är demokratiskt valda. Och det blir ju särskilt intressant i Sikhall 1:22…

Strandskyddet har ju som bekant två syften: att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. (Miljöbalken 7 kap 13 §.) Och så anser en jurist på Länsstyrelsen att det är okej att ett privatiserande staket får sättas upp runt fastigheten (juristen hade tydligen dessutom missat en dom från MÖD 2020 om staket – se M 7394-19) och att ett grillhus med tak får finnas alldeles bredvid strandkanten. Och ingen i allmänheten får överklaga… Och inte heller Gestads Hembygdsförening eftersom det enligt Länsstyrelsen saknas 20 medlemmar… (Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Det är i Miljöbalken 16 kap 12 § som man kan hitta en definition på “sakägare”, dvs det man måste vara för att kunna överklaga ett beslut:

“Överklagbara domar eller beslut får överklagas av
1. den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot”

Det är inte helt solklar definition. Det är inte heller lätt att tolka och tillämpa den i konkreta situationer. Det hänvisas på flera ställen, bland annat gör Länsstyrelsen det, till regeringens proposition om Miljöbalken från 1997 (kan laddas ner här). Där står det en sammanfattning som verkar vara giltig än idag:

“Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. Ibland uttrycks det på det enkla sättet att sakägare är den som saken angår. Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. Ett annat ibland använt uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka vederbörandes rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen.”

Vi känner igen formuleringar från Länsstyrelsens beslut.

Det är alltså svårt att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. Det har utformats en praxis men jurister, forskare och andra har stött och blött frågan i många år. Det har diskuterats och det har skrivits böcker om delaktighet och talerätt i miljömål, om lagstiftningens mål blir uppfyllda genom den nuvarande regleringen osv. Det har delvis skett en förskjutning i uppfattning, så har t ex MÖD slagit fast att Svenska Naturskyddsföreningen uppfyllde kriterierna för klagorätt i Miljöbalken (M 3100-12). Diskussionen fortsätter. Det finns t ex krafter i riksdag och regering idag som bland annat vill flytta en stor del av ansvaret i strandskyddsfrågor från Länsstyrelserna till kommunerna.

I propositionen ovan (s 485) står det något som myndigheter som Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar har tagit fasta på:

“Vidare bör en anknytning som endast grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att talerätt skall föreligga.”

Formuleringen står alltså i en proposition, i ett förslag från regeringen. Den finns inte med i Miljöbalken. Istället menade propositionen att frågan om vem som skulle vara sakägare skulle överlämnas till rättstillämpningen. Praxis skulle klargöra frågan. Och då har regeringens formulering gällt som “lag” och rättesnöre.

Länsstyrelsen har i avvisningen av “X” och Jan Anderssons överklagande hänvisat till prejudicerande domar i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Jag har tittat igenom alla dessa domar, och det är inte mycket att säga om. Länsstyrelsens beslut grundar sig så vitt jag kan bedöma på de domar av MÖD som Länsstyrelsen har angett. I flera domar har emellertid MÖD haft ”djupare” diskussioner och resonemang som visar att det inte alltid är helt enkelt att navigera i alla situationer för att komma fram till en slutsats. Det bortser Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar (MMD) ifrån. Men det kanske är en signal från MÖD att de borde anta en “vidare”, mer reflekterande och tillåtande hållning… Sedan är ju också frågan, har Länsstyrelsen hänvisat till alla relevanta domar?

Länsstyrelsen nämner i sitt beslut Århuskonventionen. Århuskonventionen är en FN-konvention som trädde i kraft 2001 och ratificerades av Sverige 2005. Syftet med Århuskonventionen är (citerat från Naturvårdsverket):

“Konventionen grundas på princip 10 i Riodeklarationen från 1992 vilken knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade.”

Konventionen handlar om att myndigheter ska visa öppenhet och ge allmänheten tillgång till information, att medborgare ska få delta i beslut och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Det är det sista som är mest intressant i det här sammanhanget.

Naturvårdsverket skriver att allmänheten har rätt att:

“under vissa förutsättningar få tillgång till domstolsprövning eller prövning i administrativ ordning av myndigheters eller personers handlingar, eller underlåtenheter att handla i strid med nationell miljörätt.”

I en dom i Miljööverdomstolen (MÖD 2012:47) diskuteras Århuskonventionen och dess eventuella konsekvenser för svensk del:

“…Allmänheten utgörs av såväl fysiska och juridiska personer som föreningar, organisationer och grupper (artikel 2.4). … Några inskränkningar i klagorätten anges inte.”

Århuskonventionen tycks ha större ambitioner för allmänhetens deltagande än svensk lagstiftning. Det finns t ex inga inskränkningar i klagorätten skriver MÖD, men i Sverige har praxis blivit en formulering från en regeringsproposition:

“Vidare bör en anknytning som endast grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att talerätt skall föreligga.”

Och i en senare dom skriver MÖD (MÖD 2015:8) faktiskt:

“Konventionen syftar bland annat till att ge berörda enskilda och miljöorganisationer en bred tillgång till rättslig prövning…”

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut om “X” och Andersson:

“Länsstyrelsen bedömer att det inte har framkommit något som ger anledning att anta att de nationella reglerna inte uppfyller Århuskonventionens krav på tillgång till en effektiv prövning.”

Jag är inte helt bekväm med Länsstyrelsens formulering… Det kan knappast vara Länsstyrelsens i Vänersborg uppgift att pröva de nationella reglerna… Formuleringen verkar snarast vara ett sätt att glida undan de aktuella överklagandena. Kanske Länsstyrelsen borde ha tittat på följande resonemang av MÖD, som återfinns i domen M 7960-14 från 2015:

“Vid bedömningen av klagorättens omfattning i fråga om bl.a. strandskyddsdispens, landskapsskyddsförordnande och beslut efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har en avgörande betydelse lagts vid vad som bedömts vara det skyddsvärda intresset med den rättsregel som varit aktuell vid prövningen. En sådan utgångspunkt kan ses som ett uttryck för den s.k. skyddsnormsläran. Följaktligen har enskilda inte kunnat komma till tals i exempelvis mål om strandskydd eftersom syftet med strandskyddsreglerna inte är att skydda enskilda utan allmänna intressen. Det kan ifrågasättas om en strikt tillämpning av skyddsnormsläran är förenlig med dagens syn på frågan om klagorätt på miljörättens område. Avgränsningen är också tveksam ur ett Århuskonventionsperspektiv och behöver mot den bakgrunden analyseras närmare i varje enskilt fall.”

Sakägarbegreppet är alltså väldigt luddigt i Miljöbalken. Dessutom förändras och utvecklas förhållanden och värderingar med tiden. Det händer mycket på miljö- och strandskyddsområdet, både i Sverige och internationellt. MÖD:s resonemang om klagorätten i ovanstående dom (M 7960-14) pekar på att en förändring kan vara på väg. Men samtidigt måste jag säga att det borde vara läge för Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) att kanske pröva några rättsfall för att klargöra och definiera begreppen sakägare och talerätt på ett avsevärt tydligare sätt. Det kan inte vara så att Mark- och miljödomstolar i Sverige (MMD) ska analysera varje enskilt fall närmare… Fram tills eventuella prejudicerande domar i MÖD kan det bli så att bedömningar från Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar i Sverige kommer att skilja sig åt och att invånare behandlas olika beroende på var i landet de bor.

Det man slutligen kan konstatera är att det än så länge inte finns någon praktisk möjlighet för en enskild att överklaga ett beslut baserat på ett allmänt intresse, i varje fall inte i Vänersborg. Det är orimligt enligt min uppfattning. En jurist på Länsstyrelsen ska inte ensam kunna företräda allmänhetens intressen.

Det vore tämligen meningslöst för “X” och Jan Andersson att som enskilda personer överklaga Mark- och miljödomstolens (MMD) beslut. Däremot finns det vissa möjligheter att Gestads Hembygdsförening skulle kunna få gehör för ett överklagande till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Det råder tydligen skilda meningar på antalet medlemmar i föreningen (är de fler än 100?), och vad betyder det att ha allmänhetens stöd som det står i Miljöbalken. Det skulle möjligtvis också kunna vara ett argument att MÖD borde definiera och bli tydligare med sakägarbegreppet. Det skulle även vara av intresse att synkronisera och harmoniera svensk rättstillämpning med de större ambitioner som kan utläsas i Århuskonventionen.

Ja, det var några funderingar som jag har fått efter att ha studerat besluten från Länsstyrelsen och domen från Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg. För övrigt avslog även Förvaltningsrätten i Göteborg Jan Anderssons överklagan. Byggnadsnämndens beslut var lagligt fattat. Förvaltningsrätten tittar inte på innehållet i beslutet.

Författaren Joseph Heller hade kunnat illustrera moment 22 på ett lika bra sätt i sin roman med exempel från Vänersborg.

===

Inlägg i denna bloggserie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)

10 mars, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (1)”.

En privatperson, “X”, och Gestads Hembygdsförening genom sin ordförande Jan Andersson överklagade byggnadsnämndens beslut att ge strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. (Se “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.)

Det gav Länsstyrelsen en del huvudbry. Det är nämligen enligt svensk rättspraxis inte möjligt för alla utan urskillning att överklaga beslut. Länsstyrelsen undrade därför på vilket sätt Gestads Hembygdsförening och “X” var berörda av det överklagade beslutet. 

“X” menade bland annat att han tillhörde den allmänhet som har rätt till tillgång och användning av strandområden. Jan Andersson skrev till Länsstyrelsen (jag citerar ur Länsstyrelsens sammanfattning):

“…föreningen värnar om platsens karaktär utan avgränsande staket på ett så kulturellt viktigt besöksmål som Sikhall. … En av orsakerna till att stiftelsen Sikhalls magasin upplöstes var just att stärka lokalt inflytande kring hamnen där det fanns en vision för området att fritt kunna röra sig på bryggor.”

Det dög inte:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att avvisa överklagandena.”

Länsstyrelsen motiverade beslutet med att:

“En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga på det. Ett annat uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka personens rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen”

Länsstyrelsen gjorde följaktligen inte någon bedömning av de överklagandes argument i frågan om byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22. Länsstyrelsen var inte intresserad av att själva beslutet i sak skulle vara riktigt och lagenligt. Den ville inte pröva de nya fakta som hade lagts fram. Istället gled Länsstyrelsen enkelt och behändigt bort från sakfrågan, bort från beslutet om strandskyddsdispensen.

Länsstyrelsen menade att sådan var lagen, alla har inte rätt att överklaga beslut. Länsstyrelsen gav exempel på både lagparagrafer och prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) för att förklara och motivera sitt beslut.

 För dem som överklagar blir det emellertid ett dilemma, ett moment 22 om man så vill. De överklagar därför att de anser att byggnadsnämnden genom sitt beslut brutit mot Miljöbalken och strandskyddslagstiftningen. De har läst lagen och de har prejudicerande domar från MÖD, de har vittnen, dokument och fotografier etc för att kunna hävda och styrka sin uppfattning. Men de fråntas möjligheten att argumentera för sin sak i domstol… De har ingen chans att få rättvisa skipad och lagen att gälla lika för alla.

Innan jag går in ytterligare på Länsstyrelsens argument och motiveringar för sitt beslut ska jag gå händelserna i förväg. Jan Andersson och “X” överklagade nämligen Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg.

MMD meddelade sin dom i ärendet tämligen snabbt och lätt:

“Som länsstyrelsen anfört är rätten att överklaga beslut enligt miljöbalken begränsad. Rätten att överklaga är särskilt begränsad vad gäller beslut om områdesskydd såsom strandskydd. Här har bara den som har ett av rättsordningen skyddat enskilt intresse rätt att överklaga. Som länsstyrelsen anfört ska det allmänna intresset i dessa frågor bevakas och tillvaratas av myndigheter och vissa föreningar.”

Mark- och miljödomstolen gör alltså inte heller någon bedömning i sakfrågan. Domstolen bara konstaterar att den delar:

“länsstyrelsens bedömning att Jan Andersson (respektive “X”; min anm) inte är berörd av beslutet på sådant sätt att han har rätt att överklaga byggnadsnämndens beslut.”

MMD avslår därför de båda överklagandena.

Mark- och miljödomstolen motiverar inte sin dom mer än så. Den anför inga lagparagrafer eller domar i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), MMD hänvisar bara till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen motiverar dock sina domar på ett utförligt sätt.

Länsstyrelsen utvecklar motiveringen till sitt beslut att avvisa överklagandena (se ovan): 

“I ärenden som enbart gäller prövning av vissa allmänna intressen, till exempel strandskyddsärenden, anses som huvudregel varken närboende, ägare av berörd fastighet eller övriga enskilda ha klagorätt (jämför MÖD 2001:29, MÖD 2010:4 och MÖD 2011:44). Det allmänna intresset tillvaratas i dessa ärenden av myndigheter och vissa föreningar.
“X” och Jan G Andersson har till stöd för sina överklaganden bara åberopat allmänna intressen.
Länsstyrelsen bedömer att den beviljade strandskyddsdispensen som sådan inte påverkar deras rättsställning på så sätt att de har rätt att överklaga kommunens beslut.”

Och det tycks vara ett enkelt och oomtvistligt beslut. Men Gestads Hembygdsförening då? I Miljöbalken 16 kap. 13–14 §§ står det:

“…får överklagas av en ideell förening eller en annan juridisk person som
   1. har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen, (eller att “tillvarata friluftsintressen”, 14 §; min anm)
   2. inte är vinstdrivande,
   3. har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år, och
   4. har minst 100 medlemmar eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd.”

Länsstyrelsen slår fast i sitt beslut:

“Länsstyrelsen anser inte att Gestads Hembygdsförening har visat att föreningen uppfyller kriterierna i 16 kap. 13–14 §§ miljöbalken. Länsstyrelsen noterar i sammanhanget att föreningen har 80 medlemmar enligt protokollet från styrelsemötet den 8 januari 2024. Föreningen har därför inte rätt att överklaga kommunens beslut.”

Det tycks som att Länsstyrelsen anser att Gestads Hembygdsförening uppfyller 3 av 4 av Miljöbalkens kriterier, men det fattas 20 medlemmar i föreningen. Och därför förlorar de sin rätt att överklaga… (Jag vet inte hur det här hänger ihop eftersom hembygdsföreningen redovisar 186 personer i sitt medlemsregister. Om Länsstyrelsen har fel så kan naturligtvis det vara ett skäl för att överklaga.)

Det kan tyckas mycket småaktigt att rätten att överklaga skulle upphävas på grund av att det saknas en handfull i en förening (om det nu gör det), men Miljöbalken är tydlig. Å andra sidan står det ju också i lagparagrafen:

“eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd.”

Det har Länsstyrelsen inte kommenterat. Varför inte det? Tänker åtminstone jag. Borde inte Länsstyrelsen ha gjort det? Jag kan nämligen tänka mig att invånare i Gestad, Sikhall och Brålanda har en positiv inställning till Gestads Hembygdsförening. 

I motiveringen till sitt beslut att avslå överklagandena skriver Länsstyrelsen (se ovan):

“Det allmänna intresset tillvaratas i dessa ärenden av myndigheter och vissa föreningar.”

I ett sista blogginlägg tänkte jag titta lite mer på varför det är så svårt för allmänheten, för “vanligt folk” att överklaga beslut som på ett eller annat sätt fattas i deras namn. Av någon enstaka jurist på Länsstyrelsen, och på Mark- och miljödomstolen

Fortsättning följer i inlägget ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (3)”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap