Arkiv
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)
Anm. Det här är en fortsättning av bloggen “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”.
Den 18 mars 2020 var ärendet om en försäljning av Holmens gamla huvudkontor återigen uppe i kommunfullmäktige, om än i ett decimerat “coronafullmäktige”. Det blev inte helt oväntat en del diskussion i ärendet (se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”), och det stod tidigt klart att ärendet skulle återremitteras. Det krävs nämligen bara 1/3 av de närvarandes röster för att ett ärende ska återremitteras.
Det blev dock en del “kalabalik” vid avgörandet. Det märks även i protokollet, som inte kan ha varit lätt att skriva för sekreteraren. (Du kan ladda ner protokollet här.)
Gunnar Lidell (M) yrkade tidigt under ärendets behandling på en återremiss. Yrkandet fick stöd av flera ledamöter från M, V och SD – tillsammans fler än en tredjedel. Det var inget konstigt. Så går det till i politiken. Men när kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) begärde ordet så tog ärendet en annorlunda och mycket underlig vändning. Augustsson yrkade, enligt protokollet:
“i första hand bifall till kommunstyrelsens förslag och i andra hand yrkade han enligt följande återremissyrkande”
Ett yrkande om återremiss ställs alltid mot alternativet att ärendet ska avgöras direkt. Och det görs alltid först. Därför blev Augustssons yrkande mycket förvirrande.
Eller vad sägs om denna hantering av ärendet i kommunfullmäktige?
Ordförande Annalena Levin (C) börjar med att först pröva om ärendet ska avgöras under dagens sammanträde eller återremitteras. Helt enligt regelboken.
Då blev det inte helt oväntat votering i frågan. Gunnar Lidell (M) och samtliga ledamöter från M, V, SD och MBP röstade för en återremiss. Resten av fullmäktige, dvs Benny Augustsson (S), resten av S, C, MP, L och KD röstade för att ärendet skulle avgöras under sammanträdet. (Här kan du ladda ner hur ledamöterna röstade, ”Voteringslista”. De som röstade för återremiss röstade “nej”!)
Det blev återremiss, det räckte ju med en tredjedel av ledamöterna. Men det kan inte nog understrykas – Augustsson och de styrande begärde alltså ingen återremittering av ärendet. De röstade klart och tydligt mot en återremiss! De röstade otvetydigt för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet!
Som jag ser det så är Augustssons yrkande om återremiss helt meningslöst och till intet förpliktigande. Man kan inte yrka på återremiss i “i andra hand” när frågan om återremiss alltid avgörs “i första hand”. Det finns inte en chans att Augustsson kan sägas ha begärt en återremiss. Aldrig! Ordförande Levin och kommunens jurister har gjort en logisk och juridisk kullerbytta anser jag.
Och det är viktigt. Både Gunnar Lidell (M) och Benny Augustsson (S) lämnade nämligen in en skriftlig motivering till varför de begärde en återremiss. Vilket Augustsson alltså inte begärde, eftersom han röstade mot en återremiss. Och båda motiveringarna godkändes av ordförande. Det var ytterligare ett misstag och ett fel, som en följd av det första.
En återremittering av ett ärende betyder alltså att inget beslut fattas, utan ärendet utreds ytterligare och kommer tillbaka till fullmäktige vid ett senare tillfälle. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.”
Det är alltså bara de ledamöter som begär återremiss som får lämna in en motivering. Det är följaktligen bara Lidells motivering som är giltig och som borde ha följt med fullmäktiges “beslut”. Benny Augustssons motivering skulle aldrig ha godkänts.
Som jag ser det så har Benny Augustsson (S) också missbrukat “instrumentet” återremiss. Han har använt ”instrumentet” på ett sätt som lagstiftarna inte har tänkt, och faktiskt också har avsett att förhindra. Regeringskansliet skriver i “Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting” (2007, se här) om återremiss i den gamla Kommunallagen från 1991. (Det var mycket diskussion om och ändringar i Kommunallagen från 1991 innan vi fick en helt “ny” 2017.)
“I ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2005/06:KU26 och rskr. 2005/06:283) anförs att bestämmelsen om återremiss i kommunallagen är utformad på så sätt att den återremiss som minoriteten får till stånd kan göras betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut om enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett. Enligt riksdagen bör motiveringen som åtföljer en återremiss formuleras av den som har begärt återremissen, dvs. av minoriteten när det är fråga om en minoritetsåterremiss. Regeringen gavs därför i tillkännagivandet i uppdrag att utreda frågan och sedan återkomma till riksdagen med eventuella förslag.”
En gång till:
“…driver igenom en helt annan motivering till återremiss än den som minoriteten avsett…”
Det var ju precis det som skedde i Vänersborg kommunfullmäktige, genom att ordförande godkände ytterligare en motivering, trots att den nya Kommunallagen från 2017 uttryckligen ville förhindra sådana här manövrar.
För fullständighetens skull – Lidells (M) motivering till återremissen löd:
“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:”
- “omgående omförhandla avtalet med den aktuella köparen med uppdraget att minska den avstyckade tomt-arealen till ca 3500 kvm, vilket motsvarar den areal som framgick av det ursprungliga mäklarunderlaget vid annonsering. Eventuellt ytterligare markbehov för köparen får i så fall framkomma vid sådan förhandling och prissättning/kvm ske utifrån kommunens beslutade tomtpris/kvm, alternativt via en marknadsmässig värdering.
- ”om det då inte skulle föreligga köpintresse från den aktuella köparen, återupptas dialogen med övriga kända anbudsgivare, med samma förutsättningar som att-sats 1.”
- “om inget kvarstående intresse föreligger enligt att-sats 1 o 2, går den tänkta fastigheten ut till förnyad försäljning så snart ske kan.”
Och Augustssons (S) motivering till återremissen löd:
“Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet med uppdraget att:
- “Avbryta försäljningen av del av fastighet Rånnum 6:38”
- “Göra en avstyckning av fastigheten.”
- “Gå ut med ny försäljning via mäklare av den avstyckade fastigheten.”
- “Uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs föra att genomföra försäljningen.”
- “Köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör.”
- “När försäljningen är genomförs ska detta återrapporteras till kommunfullmäktige och kommunstyrelsen genom anteckning på respektive meddelandelista”
Det är två rätt speciella motiveringar. Det handlar som jag ser det egentligen inte alls om att ärendet ska kompletteras med ytterligare beslutsunderlag innan beslut kan fattas. Det handlar om att en mängd beslut ska fattas, dock oklart vem som ska fatta dessa. Jag är inte säker på att någon av de här motiveringarna skulle ha godkänts rent innehållsmässigt. Det kan vara det tredje felet.
Men det är inte slut på eländet än…
Anm. Fortsättning följer…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
- “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)
Det var lätt att tro att Holmens gamla huvudkontor var totalförstört efter branden i maj (se “Branden på Holmen”). Det visade sig att så inte riktigt var fallet. Kommunen skriver på hemsidan (se här):
“Den tekniska undersökningen visar att byggnaden går att bygga upp igen…”
Försäljningen av Holmen annonseras på bland annat kommunens hemsida. (Se “Säljes – Kontorsbyggnad med anor från sent 1800-tal”. Se bild nedan.)
Kontorsbyggnaden, fabriksporten och omkringliggande mark på 19.663 kvm har styckats av och bildar nu fastigheten Bruket 8. Vänersborgs kommun vill sälja denna fastighet, dock inte till högstbjudande. Men det återkommer jag till en annan gång.
Vänersborgs kommun har alltså bestämt sig att göra ett sista försök att sälja Holmens gamla kontor. Men “problemen” har som bekant egentligen inte berott på brist på köpare – utan på oenigheter inom kommunen… Politikerna har helt enkelt inte varit överens.
Nu tycks någon eller några strunta i oenigheterna i kommunen, och också de formella beslutsvägarna. Det är i varje fall mitt intryck. Som vanligt tycks emellertid de gamla vanliga betongpartierna hitta varandra i slutändan.
Historien började år 2010. Då köpte Vänersborgs kommun det gamla kontoret och hela hamn- och industriområdet av Holmen Paper för 16,7 milj kr. Sedan investerade kommunen 22 miljoner i gator, VA etc. Innovationsbyggnaden uppfördes under 2017-18 för 24,8 miljoner kr. Dessutom har det tillkommit 670.600 kr i rivningskostnader för några hallar på området. (Som kommunen istället kunde ha sålt till Magnus Larsson i Sikhall för 5,2 milj kr.) Och ändå tror jag inte att det här är kommunens alla kostnader…
Delar av Holmens gamla kontorsbyggnad hyrdes ut under en kortare period. Sedan stod den tom. Kommunen bröt enligt uppgift strömmen, värmesystemen frös sönder och det blev ett tillhåll. Kommunen installerade inga larm och det fanns ingen bevakning. Hela kontoret blev så småningom sönderslaget och vandaliserat.
Den 15 november 2018 reagerade Samhällsbyggnadsnämnden. Det var tvunget att hända något med byggnaden innan det var för sent. Och eftersom kommunen inte hade någon användning av byggnaden så beslutade nämnden att föreslå en försäljning:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige besluta att sälja Holmens gamla huvudkontor i Vargön via mäklare.”
Den 22 maj 2019 hamnade ärendet i kommunfullmäktige. Fullmäktige beslutade:
- “att Holmens Bruk AB:s gamla huvudkontor, inom fastigheten Rånnum 6:38 i Vargön, tillsammans med ett markområde runt byggnaden ska säljas via mäklare,”
- “att uppdra åt samhällsbyggnadsnämnden att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra försäljningen, och”
- “att köpehandlingar för kommunens del tecknas av mark- och exploateringsingenjör”
Så långt var det inga problem. Processen som skulle leda till en försäljning fortlöpte precis enligt regelboken.
Den 12 december 2019 behandlade Samhällsbyggnadsnämnden ärendet. Då ”beslöts” att Hillforth Development AB och Pro Tune AB skulle få köpa fastigheten till ett pris av 800.000 kr. Det ”beslöts” också att köpeavtalet skulle godkännas, att mark- och exploateringsingenjören skulle få uppdraget att underteckna föreslaget nyttjanderättsavtal och att samme person undertecknade föreslagen avsiktsförklaring. (Se Buccis blogg, “En vanlig fastighetsaffär”.)
Det intressanta var att Samhällsbyggnadsnämnden faktiskt inte beslutade detta, utan föreslog att kommunstyrelsen skulle fatta dessa beslut. Liksom att kommunstyrelsen skulle:
“ta ställning till av köparen önskat markförvärv med hänsyn till prissättning och framtida markanvändning.”
Nämnden “avsade” sig alltså ärendet och överlämnade beslutanderätten till kommunstyrelsen. Samhällsbyggnadsnämnden ansåg att markförsäljningen kring byggnaden var en strategisk fråga.
Och det var den helt klart, om inte annat för att förutsättningarna hade ändrats jämfört med fullmäktiges beslut. Markområdet runt byggnaden hade ökat från 3.500 kvm till 35.000 kvm… Till samma pris… Och dessutom skulle köparna få ett nyttjanderättsavtal för ett markområde om ytterligare ca 6.100 kvm…
Den 26 februari 2020 behandlades försäljningen i kommunstyrelsen. Då blev det en ordentlig diskussion. Gunnar Lidell (M) ansåg att fastigheten såldes för billigt och James Bucci (V) ansåg att samhällsbyggnadsnämnden inte följde kommunfullmäktiges beslut (Bucci hade reserverat sig redan i SHB) och att beslutet även skulle strida mot EU:s regler.
Kommunstyrelsen röstade emellertid för en försäljning med röstsiffrorna 8-7. Det var i stort sett samhällsbyggnadsnämndens förslag som också blev kommunstyrelsens beslut. Dock skulle kommunstyrelsens ordförande underteckna köpehandlingar och nyttjanderättsavtal, och ingen annan.
Men. Det var inte riktigt så enkelt. Kommunstyrelsen skickade detta beslut som ett förslag till kommunfullmäktige… Det var fullmäktige som skulle fatta det avgörande beslutet. Kommunstyrelsen förklarade inte varför den skickade frågan vidare till kommunfullmäktige, men jag antar att det var på grund av att beslutet hade en strategisk och principiell karaktär. Kommunstyrelsen skulle som jag ser det ha kunnat skicka tillbaka frågan till samhällsbyggnadsnämnden för beslut.
Sedan började det bli riktigt “krångligt”. Och kanske till och med olagligt.
Anm. Fortsättning följer…
==
Bloggserien om försäljningen av Holmens kontor består av tre delar:
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (1)”
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (2)”
“Är försäljningen av Holmens kontor olaglig? (3)”
Politik på distans 4: Mothugg från Andersson och medhåll från Borgmalm
I de tre tidigare bloggarna om mina fyra interpellationer har jag skrivit om vad deltagande på distans innebär (se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”), de gemensamma svaren på interpellationerna (se “Politik på distans 2: Interpellationssvar”) och de specifika svaren från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) (se “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”).
I denna blogg ska jag redogöra för de specifika svaren jag fick på den interpellation som jag ställde till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Men också för det inlägg som PFU:s ordförande Kenneth Borgmalm (S) lämnade på en av interpellationerna.
Ordförande Mats Andersson är en stark anhängare och förespråkare av fjärrundervisning i skolorna. Det visade han i en debattartikel i TTELA för några månader sedan. (Se TTELA 8 mars “Fjärrundervisning möjliggör utökade kunskapsresultat”.) Så även om Mats Andersson inte hade skrivit debattartikeln själv, samma debattartikel återfanns bland annat i Södermanlands Nyheter och Nya Lidköpings-Tidningen, så menar han som undertecknare att fjärrundervisning:
“är ett naturligt steg inom svensk utbildning som gör det möjligt för en behörig lärare att undervisa elever som finns på en annan skola.”
Det är dock något helt annat när det gäller sammanträden med barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Då måste alla ledamöter på ett sammanträde finnas fysiskt i ett av rummen på kommunhuset. Då är det inget tal om att en deltagare finns på annan plats än ordförande och det övriga presidiet i nämnden, t ex hemma.
Även i Mats Anderssons interpellationssvar återfanns de nästan fyra tätskrivna A4-sidorna, som fanns i Benny Augustssons svar. Jag tror inte heller att Andersson hade skrivit denna text själv. I Anderssons text fanns också ytterligare ett väldigt formellt avsnitt som redogjorde för vad bland annat Kommunallagen hade att säga specifikt om nämnder och styrelser. Det var dock inga svar på mina frågor.
Här följer interpellationsfrågorna och -svaren till och från barn- och utbildningsnämndens ordförande. Jag förmodar i varje fall att det är Andersson som har svarat. Det står så i fullmäktiges protokoll, men själva svaren är varken daterade eller underskrivna… (Man får naturligtvis betydligt mer “kött på benen” om man läser interpellationen med bakgrund och motiveringar först (kan laddas ner här: ”Sammanträde på distans”) och interpellationssvaret “Sammanträde på distans”. Det går också att få en bra bakgrund i bloggarna “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”.)
=====
* Håller barn- och utbildningsnämndens ordförande med om att det är en form av diskriminering att kräva av ledamöter att fysiskt närvara i ett rum på kommunhuset under nämndens sammanträden i dessa corona-tider?
Nej
* Kommer barn- och utbildningsnämndens ordförande att tillåta att ledamöter på något sätt får deltaga, lyssna eller delta fullt ut, på nämndens sammanträden på distans, dvs hemifrån?
Grundprincipen i kommunallagen är att ledamöter och ersättare ska delta fysiskt på sammanträden. Ordförande kan dock med stöd av gällande regelverk fatta beslut om deltagande på distans, vilket får prövas i varje enskilt fall.
* Och om ordförande inte tänker tillåta det, hur motiverar ordförande i så fall ett sådant beslut – särskilt med tanke på att tekniken för att genomföra sådana sammanträden faktiskt finns?
Grundprincipen i kommunallagen är att ledamöter och ersättare ska delta fysiskt på sammanträden. Ordförande kan dock med stöd av gällande regelverk fatta beslut om deltagande på distans, vilket får prövas i varje enskilt fall.
=====
Ja, du läste rätt. Mats Andersson (C) har gett samma svar på de båda sista frågorna. Och läser man svaret en tredje gång, fast det räckte nog med en gång, så ser man att ordförande Andersson överhuvudtaget inte svarar på frågorna. Han undviker på ett i det närmaste arrogant sätt att motivera varför han har fattat de beslut som han har gjort. Med andra ord, Anderssons svar är intetsägande och helt meningslösa.
Och då kan jag inte låta bli att tänka tanken på vilka konsekvenser det kan få för det politiska klimatet i kommunen – när Andersson vid nästa årsskifte ska ta över som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande… Kommer kommunledningen inte att ha någon som helst dialog och kommunikation med oppositionens representanter de kommande två åren? Kommer alla rekommendationer om dialog, samarbete och gemensamma ansträngningar för att nå gemensamma mål från Public Partners genomlysning att falla i total glömska?
När direktionen i Kunskapsförbundet hade sammanträde med ett riktigt deltagande på distans (själv satt jag hemma vid mitt skrivbord) så ifrågasatte Mats Andersson (C) om mötet kunde betraktas som ett riktigt möte. Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Maud Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det kunde ju faktiskt finnas personer hemma hos mötesdeltagarna som typ inte hade där att göra menade Andersson…Det var nämligen av någon anledning ingen enskild ledamots ansvar hävdade han också. (Läs mer på “KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi”.)
Inte ens en sådan motivering kunde ordförande Andersson kosta på sig i svaret på min interpellation.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) verkar tävla med Mats Andersson (C) om att lämna det mest intetsägande svaret på min interpellation. Mats Andersson vinner den tävlingen på knock-out…
Det är tur att det i varje fall finns en person i kommunledningen som tar mer seriöst på politiken, eller i varje fall behandlar oppositionen med respekt…
Jag blev inte så lite förvånad när jag på kommunfullmäktiges sammanträde, som jag lyssnade på via Radio Trollhättan, fick reda på att Kenneth Borgmalm (S) också hade författat ett inlägg som “svar” på en av mina interpellationer. Till skillnad från Augustsson och Andersson så hade Borgmalm skrivit sitt namn under svaret.
Kenneth Borgmalm (S) är ordförande i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet. I den egenskapen hade han författat en gemensam skrivelse med Benny Augustsson, “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”. Och den skrivelsen gav upphov till min 3:e interpellation, “Lyssna på distans”. Det var alltså den interpellationen som Borgmalm svarade på, som ett inlägg i debatten. Interpellationen var ju egentligen bara ställd till kommunstyrelsens ordförande. (Du kan ladda ner Kenneths Borgmalms svar här: “Inlägg på Interpellation, Ärende 33, angående ”Lyssna på distans””.)
Borgmalms svar skiljer sig helt åt från Benny Augustssons och Mats Anderssons. Det handlar inte om att blanda bort korten och undvika att svara på frågor.
Borgmalm och jag har inte samma uppfattning, eller kanske rättare sagt, vi har olika utgångspunkter, perspektiv, i sakfrågan. Men Kenneth Borgmalm inleder trots det sitt inlägg med att anlägga “mitt” perspektiv. Borgmalm skriver:
“Först vill jag klargöra att jag i grunden har den uppfattningen att vi borde kunna genomföra våra nämnds- och styrelsemöten med ledamöter och ersättare deltagande på distans via webb liksom andra kommuner och Västra Götalandsregionen gör.”
Med de orden stryker egentligen Borgmalm (S) några stora röda streck över Augustssons (S) och Anderssons (C) ”resonemang” i interpellationssvaren, där de genom alla citat och hänvisningar till lagar och dokument försöker leda i bevis att de och inga andra sitter på sanningen i sina tolkningar och beslut.
Men nu har beslut tagits och Borgmalm accepterar dem.
Kommunfullmäktige har beslutat om arvodesregler för förtroendevalda. Och de politiker som sitter i nämndernas och styrelsernas presidier samt de som är ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen har särskilda årsarvoden. Årsarvodena betalas ut utöver vanliga sammanträdesarvoden och andra ersättningar. (Det är arvoden som jag ifrågasätter starkt, men det är en annan diskussion.)
Det är PFU som är det politiskt ansvariga organet i kommunen för alla arvoden. Borgmalm menar att han som ordförande i PFU, och därmed den som då på sätt och vis är ytterst ansvarig för hanteringen av arvodesreglerna och arvodena, gett de politiker med årsarvoden:
“möjlighet att kunna fullfölja sina uppdrag.”
Jag kan respektera den synen. Borgmalm ser det från sitt perspektiv – jag ser det från ett annat. Jag ser det som att ersättarna i kommunstyrelsen och ledamöterna i alla nämnder och styrelser inte tillåts att ens lyssna på sammanträdena hemifrån. Borgmalm menar att han på bästa sätt, under nuvarande omständigheter, har ordnat det för “sin grupp”, de årsarvoderade. (Jag förmodar att Borgmalm menar att det är kommunstyrelsens ordförande som är ansvarig för de andra ledamöterna och ersättarna….)
Slutligen skulle jag vilja återge en kommentar från Kurt som hen lämnade på den förra bloggen om mina interpellationer, dvs den blogg där jag redovisade svaren från Benny Augustsson (S) (se här). Jag tycker att kommentaren säger en hel del även om interpellationssvaret från Mats Andersson (C):
”Imponerande hur mycket ord som kan användas för att säga ”vill inte”. För att ta ett argumentationsfel ur högen: kommunen har riggat en hållbar lösning, säger den anonyma skribenten. Men frågan var ju om det kan finnas någon annan lösning som inte diskriminerar ledamöter i riskgruppen! Den frågan sidesteppas – inte elegant, men effektivt.
Källhanteringen är också bedrövlig. Man kan inte visa något med svepande hänvisningar till lagar och förordningar – frågan är här exakt vilka textdelar som visar att Vänersborgs lösning är den enda tänkbara (eller bästa) lösningen.”
Nu är det sommar och med den en längre politisk paus, även om jag är övertygad om att åtminstone bloggandet fortsätter. Det lär alltid hända saker i den här kommunen som bör uppmärksammas och komma till vänersborgarnas kännedom. Men när det gäller kommunledningens politiska “lösningar” på corona-pandemin så är det nog läge att lägga den till handlingarna. Även om många har hört av sig och tyckt att jag ska överklaga besluten eller anmäla dem till DO (Diskrimineringsombudsmannen).
Hela diskussionen och hela hanteringen av frågan från kommunledningen har emellertid gett upphov till en bitter eftersmak, en mycket bitter eftersmak. Hanteringen har visat att kommunledningen är beredd att sätta demokratin och likabehandlingen i andra hand bara för att få sin vilja igenom. Det är tydligen viktigare att få styra som man vill än att behöva samtala och diskutera med oppositionella ledamöter.
Anm. De tre tidigare bloggarna i denna serie är: “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”, “Politik på distans 2: Interpellationssvar” och “Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.
Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO
I min första blogg om mina interpellationer kring sammanträden och deltagande på distans skrev jag om vad distans innebär i dessa corona-tider – för Vänersborg och för andra kommuner och regioner. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”.) I blogg nummer 2 redovisade jag de identiska svar jag fick på alla fyra interpellationerna. (Se “Politik på distans 2: Interpellationssvar”.) I denna blogg ska jag redovisa de specifika svar jag fick på mina frågor av kommunstyrelsens ordförande (=KSO) Benny Augustsson (S). Jag förmodar i varje fall att det är Augustsson som har svarat. Det står så i fullmäktiges protokoll, men själva svaren är varken daterade eller underskrivna.
Här följer interpellationsfrågorna och -svaren till och från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). (Man får naturligtvis betydligt mer “kött på benen” om man läser interpellationerna med bakgrund och motiveringar först. Du kan ladda ner de tre interpellationerna här: 1. “Sammanträde på distans”, 2. “Särbehandling av ledamöter” och 3. “Lyssna på distans”. Det går också att få en bra bakgrund i bloggarna “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”. Om du klickar på rubrikerna nedan så kan du ladda ner och läsa svaren från Augustsson.)
===
* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande sig på när de upprättade riktlinjer och bestämmelser som skickades ut den 31 mars?
Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning och kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer.
* Vilken status menar kommunstyrelsens ordförande att “informationen”, dvs riktlinjerna och bestämmelserna, har i förhållande till fullmäktiges beslut att det är ordförande i respektive nämnd och styrelse som fattar beslut om deltagande på distans?
Information med stöd av vilken ordförande fattar beslut.
* Anser kommunstyrelsens ordförande att “informationen”, dvs riktlinjerna och bestämmelserna, är “bindande” och ska följas av respektive ordförande?
Information med stöd av vilken ordförande fattar beslut.
2. “Särbehandling av ledamöter”
* Hur kommer det sig att kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande definierar placeringen av ledamöterna i olika rum på kommunhuset som närvaro på distans?
I syfte att möjliggöra för fler att delta i sammanträden i dessa coronatider och samtidigt upprätthålla kommunallagens krav på bild- och ljudöverföring i realtid m.m., har kommunen utifrån kommunallagen, Folkhälsomyndighetens rekommendationer jämte SKR:s promemoria riggat en hållbar teknisk och juridisk lösning.
* Vad stödjer sig kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande på i sin tolkning av själva utformningen av deltagande på distans?
Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria samt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
* Hur motiverar kommunstyrelsens ordförande att hans tolkning faktiskt hindrar och utestänger flera ledamöter från att delta i sammanträden?
Utgångspunkten är att man som förtroendevald inte kan delta på distans. Kommunen har dock ändå gjort detta möjligt utifrån förevarande pandemi. Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria samt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
3. “Lyssna på distans”
* Hur kommer det sig att de ledamöter som inte är årsarvoderade, dvs ledamöter och ersättare i nämnderna samt ersättare i kommunstyrelsen, särbehandlas och hindras från att lyssna på sammanträden utanför kommunhusets lokaler?
Ledamöter och ersättare har ingen på kommunallagen grundad rätt att kräva att få lyssna till det som sägs vid ett sammanträde på distans. En ledamot som deltar genom att lyssna på sammanträdet via telefon är inte närvarande vid sammanträdet i juridisk mening och kan därmed inte delta i beslutsfattandet. Det är ordföranden i egenskap av ansvarig för ordningen vid sammanträdet som har att avgöra om någon ska få delta i sammanträdet på distans.
Möjligheten att som årsarvoderad ledamot och ersättare lyssna in har tillkommit som ett sätt för dessa att uppfylla sitt uppdrag enligt punkt 2.3 bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda (KF 2018-06-20, § 88).
* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer sig beslutet på som utestänger alla de ledamöter som inte är årsarvoderade från att lyssna på sammanträden t ex hemifrån?
Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning, kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer samt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda.
* Vilka rättsliga och juridiska grunder och dokument stödjer sig ordförande i kommunstyrelsen på när beslut fattas som utestänger vissa ledamöter från att delta på distans, dvs utanför kommunhusets lokaler?
Kommunen har grundat sitt ställningstagande på kommunallagen, dess förarbeten, SKR:s promemoria, kommunfullmäktiges arbetsordning, kommunens reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer samt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda.
* Vilket beslut ska följas av ordförande i nämnderna – fullmäktiges beslut att det är ordförande som beslutar om deltagande på distans eller ordförandes i kommunstyrelsen respektive PFU beslut att endast årsarvoderade ledamöter får lyssna på distans, dvs hemifrån?
Ordförande har att fatta beslut enligt gällande regler.
===
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) svarar ofta med att använda text och formuleringar från motiveringarna till interpellationsfrågorna. Det gör att svaren blir tämligen intetsägande och meningslösa, det blir bara en slags “rundgång”. Hänvisningarna till lagar, regler och dokument fyller samma funktion, att undvika konkreta svar om de tolkningar som Augustsson och kommunledningen gör och har gjort utifrån dessa källor.
Det kretsar ofta kring kommunledningens definition av ordet “distans”. Benny Augustsson kan för sitt liv inte se att Vänersborgs definition går att ifrågasätta. För Augustsson torde det därmed också vara totalt omöjligt att förstå att andra kommuner och regioner tolkar distans på ett helt annat sätt. (Jag tror inte att Augustsson i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att det satt en på en traktor och deltog på ett fullmäktigesammanträde i Karlskrona…) Han ser inte heller något problem med att flera politiker inte kan vara med på sammanträden. Det viktiga är ju att kommunens verksamhet hålls igång…
Jag tycker att ett av Benny Augustssons svar säger allt:
“Utgångspunkten är att man som förtroendevald inte kan delta på distans.”
Så vad är det då som Benny Augustsson menar – “bråka inte, ifrågasätt inte, lägg av, låt mig vara ifred, jag bryr mig inte, jag vill inte, det är för besvärligt, jag kör på”…
Eller?
Jag kan inte förstå varför kommunledningen har denna attityd och ståndpunkt. Varför vill inte Benny Augustsson (S) och kommunledningen att så många av de förtroendevalda som möjligt ska kunna delta i sammanträdena och de politiska processerna?
Anm. Den två första bloggarna i denna “serie” är “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?” och “Politik på distans 2: Interpellationssvar”. Den fjärde och sista delen kommer lite senare.
Politik på distans 2: Interpellationssvar
Mot bakgrund av den hantering och “lösning” av corona-krisens politiska konsekvenser som de styrande i Vänersborg har presenterat, och verkställt, så skrev jag fyra interpellationer till vårsäsongens sista fullmäktigesammanträde. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”. Här kan du också ladda ner alla mina fyra interpellationer.)
Innan jag skrev interpellationerna bad jag om ett juridiskt utlåtande över kommunledningens “lösning” från någon av juristerna i kommunen. Det blev jag lovad. Men trots påminnelser fick jag aldrig något sådant. Det var lite överraskande kan jag tycka, jag är ju ändå ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen. Och juristernas uppgift är väl inte att enbart ge service åt de politiker som styr kommunen? För jag antar att någon av juristerna är inblandade i de interpellationssvar jag har fått från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Jag tror i varje fall att svaren kommer från Augustsson och Andersson. Inga av svaren är nämligen daterade eller underskrivna. Det framgår faktiskt inte alls vem som har skrivit interpellationssvaren, såvida man inte gör sig besväret att leta i fullmäktiges protokoll. Där står det att det är Augustsson och Andersson som har svarat. Så jag utgår från det…
Svaren på mina interpellationer är till allra största delen helt identiska. Nästan fyra tätskrivna A4-sidor är exakt desamma i samtliga svar. (Du kan ladda ner interpellationssvaren här: 1. Svar på “Sammanträde på distans”, 2. Svar på “Särbehandling av ledamöter”, 3. Svar på “Lyssna på distans” och Svaret från BUN:s ordförande “Sammanträde på distans”.)
Alla interpellationssvar börjar med:
“Hela världen har påverkats i olika grad utifrån rådande pandemi.”
Jo, så är det. Sedan ges en lång bakgrund till varför Vänersborg har infört nya regler på grund av coronan, och också en utförlig beskrivning av reglerna.
Jag vet inte varför dessa fyra tätskrivna sidorna med text överhuvudtaget finns med i svaren. Det är ju precis den bakgrund, precis de “regler”, som jag utgår från i mina interpellationer och som också var orsaken till att jag överhuvudtaget skrev dom. Det behöver ingen återberätta eller förklara för mig. Mina interpellationer är tydliga, jag är inte okunnig om vad som beslutades, utan – jag undrar varför det beslutades som det gjordes och inte på annat sätt.
Och varför finns samma text med i alla fyra svaren? Det var ju faktiskt olika inriktningar och olika frågor i varje interpellation. Såg inte Augustsson att det var olika inriktningar på frågorna? Då behöver ju faktiskt inte 90% av svaren vara exakt desamma.
Det är intressant att se hur den likalydande texten i interpellationssvaren ser alla svårigheter och framför allt, skapar nya och konstruerade svårigheter där det egentligen inte finns några. För att ta två exempel.
“den som deltar på distans måste även ha möjlighet att ta del av handlingar som delas ut vid sammanträdet”
Det sker väldigt sällan att handlingar delas ut vid ett sammanträde, och om det någon gång sker så sker det nästan alltid digitalt. Och då går det lika fort för ett utskick att komma till en dator i ett angränsande rum på kommunhuset som till en iPad på ett köksbord i Brålanda.
Det andra exemplet handlar om att de som deltar på distans ska vara observanta så att platsen där de befinner sig är sådan att:
“inga sekretesskyddade uppgifter riskerar att röjas”
Det är extremt ovanligt att det förekommer sekretesskyddade uppgifter i kommunfullmäktige,
kommunstyrelsen eller barn- och utbildningsnämnden. Jag antar att det egentligen bara är i social- och överförmyndarnämnden där det förekommer. Och i alla sekretesslägen så måste kommunen hur som helst lita på ledamöterna – att de t ex inte berättar för sina vänner och bekanta vad som sagts eller vad de läst. Och det är väl ingen skillnad om ledamöterna sitter hemma eller i kommunhuset? Kommunen måste kunna lita på sina politiker i alla lägen. Som man gör i regionen eller Kunskapsförbundet…
De två exemplen visar, tycker jag, att kommunledningen skapar problem som egentligen inte finns – bara därför att kommunledningen helt enkelt “inte vill” hålla sammanträden på distans.
Sedan är det ju det här med kommunens definition av ordet distans… Men det skrev jag om i den förra bloggen. (Se “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”.)
Det är nog så enkelt att kommunledningen “inte vill”. Kommunens målsättning är ju bara, och det står också i inledningen till interpellationssvaren:
“Målsättningen för vår kommun har varit att hålla verksamheten igång…”
Då får det tydligen tummas på andra värden som t ex demokratin och likabehandlingen för att detta syfte ska uppnås. Det skrivs också helt tydligt i de fyra svaren:
“För de förtroendevalda som är över 70 år och andra i någon riskgrupp gäller samma regler för deltagande i sammanträden som för övriga förtroendevalda. Det finns inget särskilt undantag för de som ingår i en riskgrupp och därför vill undvika fysiska sammanträden.”
I nästa blogg, ska jag redovisa och kort kommentera de svar jag fick av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) på de tre interpellationerna som ställdes till honom.
Anm. Den första bloggen i denna “serie” är “Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?”. Den tredje hittar du här ”Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.
Politik på distans 1: Vänersborg tillsammans? I traktorn?
Vänersborg har producerat en jubileumsfilm. Den heter “Vänersborg 375 år” och kan ses på YouTube (klicka här). I skrivandes stund är det bara 46 visningar, och det är faktiskt väldigt få, alldeles för få. Fast marknadsföringen har kanske inte riktigt kommit igång än.
Filmen beskriver vad som hände i Vänersborg under jubileumsåret 2019 då Vänersborg fyllde 375 år. Filmen beskriver de olika arrangemangen som stadens invånare kunde glädja sig åt. Den är stundtals intressant med en del både historiska och nutida fakta. Och det finns även många vackra vyer över vår fina stad.
För det handlar om Vänersborgs stad, det handlar inte om kommunen. Även om det finns med en bild från Nordkroken. Det finns dock ingenting från Dalslandsdelen eller Västra Tunhem. Men det är klart, det är ju egentligen staden och inte kommunen som fyllde 375 år… 
Ett återkommande tema i filmen, liksom under jubileumsåret, är och var – “Tillsammans”.
Kommunfullmäktiges ordförande Annlena Levin (C) talar en hel del i filmen om – “tillsammans”… Det kanske man måste säga som ordförande i stadens och kommunens högsta beslutande församling. Jag vet inte, men i mina öron som äldre politiker låter det i dessa coronatider tämligen falskt.
Det finns äldre politiker i kommunen, inte bara jag. Och det finns många som tillhör en riskgrupp, det finns många som har anhöriga som tillhör en riskgrupp. Det finns även personer som helt enkelt inte vill ta några risker att smittas av Covid-19. Det finns alltså många personer som inte vill och kan träffas fysiskt. Dessa politiker 
utestängs från att delta i Vänersborgs politiska liv.
Tillsammans?
De styrande i Vänersborg har sjösatt en “lösning” för dessa politiker, men den är i det närmaste pinsam. Det är helt enkelt ingen lösning.
“Lösningen” går ut på att politikerna inte ska behöva finnas i själva sammanträdesrummet när det är politiska möten, t ex sitta i samma rum som presidiet i kommunstyrelsen eller barn- och utbildningsnämnden. Istället kan de, och måste, vara fysiskt närvarande i ett angränsande rum i Vänersborgs kommunhus.
“… har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. … I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans … I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet…”
Delta på distans är alltså för de styrande i Vänersborg att det ska vara en vägg mellan de olika partigrupperna i kommunhuset… Det är alltså inte möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.
Det är som ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i PFU skrev i en skrivelse angående fysisk närvaro i kommunhuset:
“för vissa ledamöter och ersättare är detta inte ett alternativ”
Virus överlever ju på ytor som andra har tagit på, sprids via ventilationen, aerosoler svävar – beroende på storlek – längre eller kortare tid i rummet. Ju längre man befinner sig i samma rum som andra desto större är spridningsrisken.
Vänersborgs “lösning” innebär med andra ord att politiker i riskgrupper mm i praktiken utestängs från att delta i det politiska livet. Och det är som jag ser det en slags diskriminering.
Tillsammans?
Det får enligt min mening inte gå till så här. Syftet med deltagande på distans är och måste ju vara att alla ledamöter ska ha möjlighet att delta på sammanträden och i det politiska livet.
Vänersborg är, tycks det, tämligen ensam om sin definition av sammanträden och deltaganden på distans. “Distans” betyder att det råder ett fysiskt avstånd mellan personer. Tegnell talar om 2-3 meter när Folkhälsomyndigheten rekommenderar “social distans”. När gymnasieskolorna införde undervisning på distans innebar det att eleverna studerade hemifrån, och läraren kunde också befinna sig hemma. Det betyder det också för Västra Götalandsregionen och Kunskapsförbundet Väst som tillåter politikerna att närvara på sammanträdena på distans via “länk”, t ex hemifrån.
Den 3 juni hade Dagens Samhälle, tidningen från och för Sveriges Kommuner och Regioner, en artikel om digitala möten – “Så ska digitala möten genomföras säkrare”. Artikeln slutade med orden:
“Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”
Artikeln handlade till stor del om Karlskronas kommun. Karlskrona har nämligen haft två helt digitala kommunfullmäktigesammanträden. På distans, endast presidiet har varit fysiskt närvarande i en lokal.
Jag skrev till Karlskrona kommun och frågade om digitala möten på distans innebar att ledamöterna inte 
behövde vara fysiskt närvarande i ett rum på kommunhuset. Det var tydligen lite svårt att förstå frågan, så jag fick upprepa den och göra den ännu tydligare. Då fick jag svaret:
“Du kan sitta var du vill, vi hade en ledamot som deltog från sin traktor.”
Jag har i (minst) två bloggar beskrivit hur de styrande har bestämt sig för att utforma och organisera Vänersborgs politiska liv under corona-pandemin – se “Den politiska Corona-krisen (1/2)” och “Den politiska Corona-krisen (2/2)”.
Och utifrån bloggarna skrev jag fyra interpellationer om sammanträden och deltagande på distans till det senaste sammanträdet med kommunfullmäktige. Tre av dem ställdes till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).
Interpellationer ska ju vara förhållandevis korta och kärnfulla och ha fokus på en fråga. Det är därför det blev tre interpellationer till Augustsson. Interpellationerna hade även lite olika infallsvinklar på de skrivelser som Augustsson tillsammans med kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) respektive PFU:s ordförande Kenneth Borgmalm (S) hade författat. Och skickat ut som officiella och gällande bestämmelser för Vänersborgs kommun. Du kan ladda ner de tre interpellationerna här: 1. “Sammanträde på distans”, 2. “Särbehandling av ledamöter” och 3. “Lyssna på distans”.
Den 4:e interpellationen ställdes till Mats Andersson (C). Som ordförande i barn- och utbildningsnämnden kan ordförande Andersson själv bestämma hur deltagande på distans får gå till. Du kan läsa interpellationen till Mats Andersson här: “Sammanträde på distans”.
Jag kommer senare att redovisa de skriftliga svar som jag har fått av Benny Augustsson (S), Kenneth Borgmalm (S) och Mats Andersson (C).
Tillsammans?
Anm. Du kan läsa del 2 här: ”Politik på distans 2: Interpellationssvar” och del 3 här: ”Politik på distans 3: Interpellationssvar från KSO”.
KF 17/6 (2): Lugn tillställning. För lugn?
I onsdags sammanträdde fullmäktige i Vänersborg. Ett av de viktigare besluten, och det dyraste, var att en ny sessionssal ska uppföras – på samma plats som den gamla. (Se “Ny sessionssal klubbad”.) Bloggen gav också upphov till en debatt mellan bland annat Dan Nyberg (S) och mig om arenan. Jag tror att kommentarerna och diskussionen kan vara av intresse – klicka här.
Fullmäktige skulle också ta ställning till frågan om ägartillskott till Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB. Det blev ju som bekant tämligen dyrt för Kungajaktmuséets styrelse att sparka sin VD. Så dyrt att muséet skulle gå i konkurs om inte kommunen skickade nya pengar till aktiebolaget. (Se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten.”)
Och det beslutade onsdagens fullmäktige att göra. Dock inte utan vissa motsättningar. Fast de handlade inte om pengarna, de var alla eniga om. Nä, det var Lidells tilläggsförslag om att uttala ett minskat förtroende för muséets styrelseordförande Kent Javette (S) som gav upphov till delade meningar.
Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) ansåg att vice ordförande i Kungajaktmuséet Henrik Harlitz (M) hade lika stort ansvar som ordförande. Carlsson framförde sin mening att om inte Lidells yrkande gentemot ordförande avslogs, så yrkade Carlsson att det minskade förtroendet även skulle gälla för vice ordförande.
Gunnar Lidell gav sig inte. Han menade att det är ordförande som har ansvar för kallelser och dagordning. Javette hade inte kallat ersättarna till sammanträden och han hade inte meddelat kommunfullmäktige styrelsens avsikt att sparka VD:n. Vilket står i bolagsordningen att man ska göra när beslut är av principiell betydelse. Det kan dock noteras att vice ordförande Harlitz var med och beslutade om att VD:n skulle sparkas. (Se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”.) Senare under sammanträdet beviljade fullmäktige att hela styrelsen på egen begäran entledigades. Så just nu består styrelsen enbart av ordförande Javette…
Det var bara vänsterpartiet och medborgarpartiet som röstade med moderaterna om att uttala ett minskat förtroende. Så det blev inget sådant uttalande från kommunfullmäktige. Moderaterna lämnade då in en reservation.
Fullmäktige beslutade helt enligt förslaget när det gällde “corona-åtgärder”. Kommunens föreningar ska få ett extra stöd och varje anställd i kommunen ska få ett presentkort på 500 kr via Forum Vänersborg. (Se “Extra pengar till föreningar mm” och “Presentkort till personal och avsägelser på berget”.)
Det som förvånade mig storligen var att ingen yppade ens ett uns av ifrågasättande eller kritik. Varför ska t ex välavlönade chefer på kommunhuset få 500 kr extra precis som personalen på äldreboendena och i hemtjänsten, som arbetar mitt bland smittade. Och som dessutom är lågavlönade. Eller pedagogerna som i många fall har dubbelarbetat under våren. De har undervisat de elever som har varit närvarande i skolan och via distansundervisning de som inte har varit det. (I skolans värld betyder distansundervisning att eleverna är hemma vid sin dator – inte i ett rum på skolan…) Dessa personalgrupper hotas även av nedskärningar under hösten. Jag begriper inte varför ingen kunde framföra några tvivel på om beslutet var riktigt.
Som vanligt hade inte ordförande Annalena Levin (C) delat upp ärendet “Årsredovisning 2019 för Kunskapsförbundet Väst” – en punkt för information och en för själva beslutet. Om hon hade gjort det så hade församlingen sluppit att återigen ha diskussionen om jäv. Men ordförande skulle skärpa sig till nästa gång meddelade hon. För övrigt redogjorde Kunskapsförbundets 1:e vice ordförande Madelaine Karlsson (S) på ett föredömligt sätt för förbundets ekonomiska situation, läget under coronan, uppstarten av den nya naturbruksutbildningen etc. (Se TTELA “Hästutbildning öppnar i Vänersborg”.)
Karlsson avslutade med att berätta att Kunskapsförbundets politiska direktion ska ha möte på distans på tisdag. Riktig distans alltså! Vilket betyder dels att de ordinarie ledamöterna får delta på sammanträdet hemifrån, precis som om de hade varit på plats rent fysiskt, och dels att ersättarna också får vara med – hemifrån.
Det som inte går i Vänersborg – det går med en ordförande från Trollhättan!
Under resten av ärendena var det ingen politisk diskussion överhuvudtaget. Det var några frågor och synpunkter av formell karaktär, men inget politiskt. Och då var det ändå en del som kunde och borde ha sagts. Det märks att vissa ledamöter inte är närvarande…
Kommunfullmäktige beslutade att införa “verksamhetsområde för VA, Vatten, spillvatten och dagvatten i Gaddesanna, Vänersnäs”. Jag har inte hört några synpunkter eller protester från Gardesanna. Men, häromdagen så återfanns helt plötsligt en insändare i TTELA (se “Nu är det stugägare på Gardesannas tur”), som visade att även på Gardis finns det människor som protesterar. Och det förstår jag. Men det är lite sent…
Under ärendet där kommunfullmäktige biföll en motion från Gunnar Lidell (M) och beslutade att ansöka hos Länsstyrelsen om att “upphäva vattenföreskrifter och vattenskyddsområde för Elgärde” yttrade Bo Carlsson (C):
“Gamla regler som vi inte har nytta av ska vi inte ha kvar.”
Det fick nog både en och annan att dra på smilbanden – och tänka på Carlssons totala nonchalans av vissa regler och lagar som inte passar honom…
Mina fyra interpellationer hade besvarats av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) respektive barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Tråkigt nog nämnde inte ordförande Annalena Levin (C) vem det var som hade skrivit dom. Det brukar ordförande göra. Inte heller nämnde Levin att de två frågor som hade ställts var skrivna av en annan vänsterpartist, Lutz Rininsland.
På förslag av Anders Strand (SD) beslutade fullmäktige att interpellationerna och svaren ska läggas ut på kommunens hemsida. Jag hoppas att det kommer att fungera. (Jag tänkte återkomma till innehållet i interpellationerna och svaren senare.)
Nu kommer det att dröja ett tag innan nästa sammanträde den 23 september. Det är dagen efter höstdagjämningen, dygnet då dagen och natten är lika långa över hela jordklotet – 12 timmar. Förhoppningsvis dock utan covid-19. Det behöver bli lite fart i fullmäktige.
PS. Jag vill återigen påpeka att jag inte var fysiskt närvarande i kommunhuset, och därför inte deltog på sammanträdet. Jag satt hemma och lyssnade på Radio Trollhättan. Men eftersom jag känner till de olika ledamöterna kunde jag hänga med när ordförande Levin (C) tilltalade de olika ledamöterna, t ex när hon fördelade ordet, med enbart förnamn eller enbart efternamn – och utan partibeteckning. Jag vet ju vilka partier de olika personerna tillhör och följaktligen kunde jag också räkna ut vilket parti som tyckte vad. Det är helt förståeligt om andra radiolyssnare hade svårt att ”hänga med”. Jag hoppas att någon påpekar för ordförande Levin att det är viktigt att hon i fortsättningen tänker på ”vanliga” radiolyssnare.
PPS. Läs gärna den diskussion som bröt ut efter min förra blogg mellan Dan Nyberg (S) och undertecknad – klicka här.
KF 17/6 (1): Ny sessionssal klubbad
Efter några dagars politisk semester i Värnamo tillsammans med barnbarnet var det då dags att lyssna på vårsäsongens sista kommunfullmäktige.
Det är tur att Vänersborgs kommun har Radio Trollhättan, annars hade det inte gått att lyssna på fullmäktige. Inte ens för fullmäktigeledamöter, som tillhör de äldre eller andra riskgrupper för Coronan. Eller för vänersborgare som ville utnyttja offentligheten för att få reda på vad som hände eller sades på sammanträdet. För övrigt ett sammanträde som enligt de styrande hölls på “distans” – i fem olika angränsande rum på kommunhuset i Vänersborg…
Vänersborg styrande politiker har en tämligen hemmasnickrad definition på vad sammanträden och närvaro på “distans” betyder. Jag återkommer dock till ämnet eftersom jag skrev fyra interpellationer till gårdagens fullmäktige som nu har besvarats. Jag kan väl bara nämna att kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) genom sitt uttalande i början av sammanträdet visade det “absurda” i hennes och de styrandes definition av “distans”.
Levin skulle i traditionell anda gratulera några jubilarer, dvs några ledamöter som hade fyllt jämna år. Alla kunde hon dock inte gratta med blommor, utan blommor fick bara de ledamöter:
“som är här idag.”
Distans?
För övrigt meddelade ordförande Levin att Vänersborg skulle börja sända sammanträdena på webben i höst. Bättre sent än aldrig, skulle man kunna säga. Det var ett tag sedan som vänsterpartiet motionerade om detta. (Senast var det i januari 2019, se “Motion: Webbsändning från KF”.)
Kommunfullmäktige hade en tämligen diger agenda att ta sig igenom. Flera ärenden börjar emellertid i en nämnd, behandlas i kommunstyrelsen för att avgöras i kommunfullmäktige. Ärendegången gör att en del tunga beslut som fattades igår redan har beskrivits i både en och två bloggar.
Igår beslutade kommunfullmäktige att bygga en ny sessionssal på samma plats som den förra stod på. (Se “Ny sessionssal”.) Och det till en kostnad på beräknade 40 milj kr. Gunnar Lidell (M) tycktes tveksam till om budgeten skulle hålla, han trodde att det kunde bli dyrare. Och det skulle väl i så fall inte bli någon större överraskning. Det blir i 9 av 10 fall alltid dyrare att bygga i Vänersborg än beräknat. Och denna gång verkar kostnadskalkylen vara särskilt dåligt underbyggd.
Fast det tyckte inte Dan Nyberg (S). Han kände tillförsikt till samhällsbyggnadsnämndens beräkningar. Det var andra som räknade:
“än de glada amatörer som räknade på arenan.”
Det var ett ovanligt tydligt och självkritisk uttalande för att komma från en socialdemokrat som var ordförande i fullmäktige då beslutet om att bygga arenan fattades. Och som var så positiv att han gav klartecken till att göra en film om det ”fantastiska” arenabygget… (Se “Arena Vänersborg”.) Det handlade då som nu om tro och förhoppningar…
Moderaterna, med framför allt Dan Åberg i spetsen, sa att han var mycket kritisk till kommunledningens behandling av ärendet. Åberg hade aldrig tidigare varit med om ett ärende som varit så dåligt behandlat i en kommun som detta. Och Åberg är en rutinerad politiker.
Det som Åberg framför allt reagerade mot var den behandling som de styrande partierna visade en motion som han och Henrik Josten (M) lämnade in till fullmäktige redan 2016 – och som antogs av kommunfullmäktige den 28 mars 2018. Eller rättare sagt, som de styrande i kommunen underlät att 
beakta, och behandla. Ingenting har nämligen hänt med motionen, absolut ingenting. Det fick moderaten Tor Wendel att utbrista:
“Vad är ett beslut i KF värt?”
Motionen handlade om att samordna bygget av en ny sessionssal med konsertsal – och Huvudnässkolans aula. Åberg befarade att det nu fanns risk för att salen inte kommer att användas i särskilt stor omfattning. Och dessutom har kommunen flera tomma lokaler.
Även Anders Strand (SD) gick hårt åt förslaget. Strand sa ungefär så här:
“Varför ska Vänersborgs skattebetalare bygga en sessionssal åt kommunfullmäktige? Vi sammanträder ju på Folkets Hus, vi behöver ingen ny sessionssal. Regionhuvudstadstänket har inget med sessionssalen att göra. Bygget borde vara en fråga för folkomröstning.”
De styrande menade nämligen att en ny sessionssal är en förutsättning för att Vänersborg ska kunna fortsätta att vara “regionhuvudstad” i Västra Götaland. Och då kunna behålla de arbetstillfällen som det skulle innebära. De styrande menade också att blev det inte ett ja idag, så 
skulle bygget av en ny sessionssal försenas och risken att regionen skulle “flytta” vara överhängande.
Fullmäktige röstade ja. M+SD+MBP avstod från att rösta.
De styrande partierna lyckades återigen att “baxa igenom” ett ärende som är kantat av tvivelaktig hantering…
KF onsdag: Extra pengar till föreningar mm
De politiska sammanträdena duggar tätt så här innan semestrarna. På måndag är det barn- och utbildningsnämnden (se “BUN (15/6): Besparingar och nedskärningar 2021”) och på onsdag är det kommunfullmäktige. Flera andra nämnder avslutar också “vårterminen” med möten nästa vecka. Det är väl bara Kunskapsförbundet Väst som sammanträder efter midsommar…
Tyvärr har som bekant Vänersborgs kommun visat, och fortsätter visa, en unik stelbenthet när det gäller nya digitala mötesformer på distans. Men vem är egentligen förvånad? På Kunskapsförbundet Väst har i varje fall jag och andra “gamlingar” möjlighet att delta i mötet hemifrån, men så är ju förbundets ordförande från Trollhättan. Fullmäktige går att lyssna på hemifrån, men det är tack vare att Trollhättans Närradio (se här) står för utsändningen, som de alltid brukar göra.
Jag har för övrigt lämnat in fyra interpellationer om deltagande i sammanträden på distans till onsdagens fullmäktige – tre till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och en till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Jag ska senare publicera interpellationerna här på bloggen, och även svaren. (Svaren har inte kommit än.)
Kommunfullmäktiges dagordning har följande utseende:
Det är väldigt många avsägelser som ska tas upp i fullmäktige denna gång, inte mindre än 8 stycken. Avsägelse betyder att en politiker inte vill fortsätta med sitt politiska uppdrag, i t ex en nämnd. Det kan ha olika orsaker – personen kan t ex flytta till en annan kommun, få ändrade arbetsvillkor, tycka att det är hopplöst eller helt enkelt bli sur på något eller någon. Det finns alla möjliga orsaker. Det viktigaste är väl emellertid, eller borde vara, att personerna strävar efter att sätta partiets och väljarnas intressen främst, före t ex sina egna personliga. Men det är nog inte alltid att det är så…
Några av de som avsäger sig sina uppdrag skriver en motivering. Ofta står det då något neutralt som typ “av personliga skäl” etc. Denna gång finns det dock två motiveringar som “står ut”, och där en politisk markering har gjorts. Henrik Harlitz (M) och Ann-Helen Selander (M) avsäger sig båda sina uppdrag som styrelseledamot respektive ersättare i Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB.
Harlitz motiverar sin avgång så här:
”Härmed ber jag om att få bli entledigad från mitt uppdrag i styrelsen för Hunnebergs Kungajakt och Viltmuseum AB, på grund av att jag inte delar den syn på vilket styrelsearbetet bedrivs i bolaget.”
Selander skriver:
”Härmed ber jag om entledigande som ersättare i styrelsen för Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB, på grund av bristande förtroende för ordföranden i styrelsen.”
Det finns egentligen en hel del ärenden på fullmäktiges dagordning som jag redan har bloggat om. Ärende 9 “Uppförande av ny sessionssal” har jag skrivit om ett par gånger (se “Kommunhuset och ny sessionssal” och “Ny sessionssal”), ärende 11 “Ägartillskott till Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum AB” (se “Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”) och ärende 12 “Delårsrapport april 2020” (se “Vattenpalatset, Nordkroken och en bra prognos”). Ja, jag har faktiskt också skrivit om ärende 15 “Medborgarförslag om att rena vattnet i Vassbotten” (se “KF imorgon”).
Det man skulle kunna komplettera med är att i ärendet om Kungajaktmuséet så står det i underlaget:
“Kommunstyrelsen beslutar vidare att uppdra åt kommundirektören att upprätta ett avtal mellan bolaget och Kommunstyrelseförvaltningen, där kommunen tillfälligt och mot en faktisk debiterad kostnad, bistår bolaget med ledningsstöd.”
Det är nog inte som TTELA har skrivit upprepade gånger att kommunens näringslivschef Jill Stor ska bli ny VD för muséet… Däremot att bistå “med ledningsstöd”.
Ärendet “Redovisning av personalstatistik 2019” är intressant. Jag blir dock inte riktigt klok på om redovisningen denna gång gäller endast tertial 3, dvs september-december, eller hela året. I handlingarna står det:
“Kommunstyrelseförvaltningen redovisar personalstatistik till personal- och förhandlingsutskottet efter varje tertial. Föreliggande redovisning gäller för tertial 3, 2019.”
Jag återkommer när jag vet att det är hela år 2019 som redovisas. Personalredovisningen är värd en egen blogg.
Delårsrapporten ska behandlas på onsdag. Det brukar vara en tämligen rutinartad tillställning. Denna gång följer emellertid två extra beslutsförslag med ärendet. Det första handlar om att kommunen ska köpa in:
“presentkort via Forum Vänersborg till ett värde av 500 kronor per anställd i Vänersborgs kommun för att visa uppskattning mot personalen och för att främja näringslivet i Vänersborgs kommun.”
I bloggen “Presentkort till personal och avsägelser på berget” skrev jag om min uppfattning i denna fråga. Det vore absurt om personalen fick ett engångsbelopp på 500 kr, samtidigt som barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden ska spara och göra nedskärningar på personal i höst… Men visst, om all personal får behålla sina jobb och dessutom få extra pengar vore det väl ok. Även om jag skulle vilja påstå att det framför allt är personalen inom socialtjänsten, förskola och skola som har fått slita allra mest under Corona-pandemin…
Det andra beslutsförslaget i ärendet om delårsrapporten lyder:
“Kommunfullmäktige dubblar grundbidraget som alla föreningar får. Detta görs för året 2020 till en kostnad av 266.000 kronor. Kommunfullmäktige förstärker aktivitetsstöd till föreningar tillfälligt under 2020 med 600.000 kronor. Pengarna ska endast gå till verksamheter för barn och unga. Summan 866.000 kronor tillförs Kultur och Fritidsnämndens budget som ett tillfälligt tillskott under 2020.”
Vad ska man säga? Annat än att det är ett – utmärkt förslag! Ja, det skulle väl i så fall vara – dubbla pengarna en gång till!
Och det var väl roligt att få avsluta bloggen med att för en gångs skull vara åtminstone hyfsat överens med de styrande partierna och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). Det händer ju inte särskilt ofta. För när det gäller de andra ärendena, som inte har tagits upp här, så tycks det mig som om att inga som helst misshälligheter råder mellan partierna. Eller med undertecknad bloggare.
PS. När jag skrev bloggen så utgick jag från den dagordning och de underlag som fanns till hands i torsdags. När jag nu på söndag eftermiddag tar en “dubbelkoll” på dagordningen och handlingarna så ser jag att det har tillkommit en hel del nya ärenden. De kom enligt uppgift i och för sig redan i fredags, men det känns inte riktigt som att man ska behöva 
kolla varenda dag att det kommer kompletterande utskick. Kanske borde någon ansvarig skriva ett mail till alla det angår, i detta fall ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige, om att handlingarna har kompletterats. Som det faktiskt görs i barn- och utbildningsnämnden…
Nu är kommunsekreteraren förvisso sjukskriven, men det är ungefär så här som det tyvärr brukar fungera. Det är samma med kommunstyrelsen…
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig. När är det enligt de styrande i kommunen tänkt att de politiska partierna, intresserade vänersborgare etc ska hinna läsa och diskutera de nya ärendena?
Jag får känslan att de styrande i kommunen (S+C+MP) tycker att det viktigaste är att hinna med så många ärenden som möjligt. Demokratin är mindre viktig. De styrande, de som ständigt uppehåller sig i kommunhusets lokaler, de som bestämmer vilka ärenden som ska avhandlas – de vet vad det handlar om. Och de vet hur “alla borde rösta”… Och ofta blir det så om folk inte får tid att förbereda sig.
Det får banne mig inte gå till så här. Jag blir trött.
De “nya” ärendena är:
- Årsredovisning för Samordningsförbundet Vänersborg Mellerud 2019
- Årsredovisning 2019 för Kunskapsförbundet Väst
- Prissättning för fastigheterna på Östra Mariedal
- Avgift vid användning av externa laddpunkter för elbilsladdning
- Utökat verksamhetsområde Dyrehög, Källeberg och Tån
- Utökat verksamhetsområde, Källeberg 1:6
- Införande av verksamhetsområde för VA, Vatten, spillvatten och dagvatten i Gaddesanna, Vänersnäs, Vänersborgs kommun
- Medborgarförslag om att förbättra trafiksäkerhet vid Östebyn, korsningen Tånvägen-E45 Brålanda
- Motion om ökad självförsörjningsgrad av livsmedel i Vänersborgs kommun
- Motion om upphävande av vattenskyddsområde
- Fråga till kommunstyrelsens ordförande – När tidsplanen nu ändras, varför väljer vi inte november som slutpunkt?
- Fråga till kommunfullmäktiges ordförande om mötesprotokoll
De som har intresse av eller synpunkter på något ärende får kontakta “sin” politiker. Det går nämligen inte för vänersborgarna att ladda ner underlagen från kommunens hemsida…
KF(V): Augustssons återremiss
På onsdagens fullmäktige, präglad av tidens förödande Corona-pandemi, så behandlades Lutz Rininslands (V) och min (V) motion om Kunskapsförbundet Väst, “Fortsätt, men gör rätt!”. Och som jag skrev i gårdagens blogg blev de båda motionärerna mycket överraskade över utgången. (Se ”KF 15/4: Bergagården, ny VA-policy mm”.)
När ordförande Annalena Levin (C) förkunnade att fullmäktige skulle behandla motionen begärde kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) snabbt ordet. Augustsson hade en längre utläggning. Och hans anförande visade sig vara väl förberett. Det imponerade nog på flera av åhörarna på grund av sakligheten – och problematiseringen. Det imponerade i varje fall på mig. Augustsson avslöjade sedan att han hade läst upp en motivering till varför han yrkade på återremiss…
Flera partier ställde sig sedemera bakom Augustssons yrkande – och det blev återremiss. Vilket var helt ok. Nu kommer motionens frågor att utredas, precis som Rininsland och jag yrkade i motionen. Så egentligen, fullmäktige kunde lika gärna ha bifallit motionen…
Jag återgav inte innehållet i motionen i min förra blogg, utan lovade att återkomma. Och det gör jag nu. Här kommer Benny Augustssons motivering till återremiss. (Du kan ladda ner texten som pdf-fil genom att klicka här.)
==
Om medlemskommunerna skulle ta över betalningsansvaret för elever som går i friskolor och i andra kommuner från Kunskapsförbundet Väst, så skulle ett antal besvärliga frågor uppstå.
Här är några exempel:
• Vid införandet av Kunskapsförbundet så sa juristerna absolut nej till någon form av delat ansvar mellan kommunerna och kunskapsförbundet. Är det något som skulle förändrat den ståndpunkten idag?
• Kunskapsförbundet är organiserad rent juridiskt ett kommunalförbund. Finns det en juridisk grund för KFV att överhuvudtaget bedriva skolverksamhet om förbundet i en förändrad roll, likt en friskola, enbart är en utförare av skolverksamhet.
• Vilken prissättning ska tillämpas mot friskolor och andra kommuner. Eftersom vi inte har utbildningar i egen regi, ska då riksprislistan tillämpas mot t.ex. Fridagymnasiet m.fl. och vad får det för konsekvenser?
• Om kommunen har betalningsansvaret för gymnasieverksamheten men inte har någon verksamhet i egen regi, hur hanterar vi elever som av olika anledningar vill gå i gymnasiet i andra delar av landet. Kan vi neka och hänvisa till att KFV har en motsvarande utbildning?
• Idag har vi ett solidariskt ansvar med Trollhättan vad gäller samtliga elever oavsett om de går i KFV:s skolor eller i andra. I en modell där kommunerna har betalningsansvaret och köper platser av KFV, ska då varje kommun betala för sina egna respektive elever och vad får det i så fall för konsekvenser?
• Vilken organisation och resurser behövs från kommunerna för att besluta om sådana betalningar och också säkerställa att uppgifter kring kostnaderna stämmer. Behöver vi då ett nytt skolkansli?
Utifrån dessa oklarheter så yrkar jag återremiss i ärendet.
Benny Augustsson
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer