Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

Vattentjänstplanen och byggnadsnämnden

1 september, 2024 Lämna en kommentar

Den 21 juni 2022 beslutade riksdagen om en ny vattentjänstlag, Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Det var egentligen mer en uppdatering av lagen än en ny lag. (Med allmänna vattentjänster menas att en kommun ska ordna vattenförsörjning och avlopp till bostadshus och annan bebyggelse.)

En av förändringarna i lagen var att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering av utbyggnaden av vattentjänster. Vänersborg har utarbetat en sådan. (Se “VA-plan: Varför inte verksamhetsområde? (2)” och “VA-plan: Varför verksamhetsområde? (3)”.) Planen var på samråd i början av sommaren och skickades också på remiss till andra nämnder och myndigheter. (Se “Samråd om vattentjänstplanen! (1)”. Det går att ladda ner vattentjänstplanen här eller på kommunens hemsida.)

I förra veckan, den 21 augusti, beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden att lämna sitt remissvar till samhällsbyggnadsnämnden. (Se “MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter”.) I veckan som gick, den 27 augusti, lämnade byggnadsnämnden sitt remissvar.

I den inledande sammanfattningen skriver byggnadsnämnden:

“Särskilt viktigt är att tidplan och handlingsplan i väntan på kommunalt VA uppdateras för att byggnadsnämnden skall kunna hantera ansökningar om bygglov och förhandsbesked, samt att det skall vara förutsägbart för våra invånare.”

Byggnadsnämnden är i sitt remissvar mest intresserad av vattentjänstplanens konsekvenser för bygglov och förhandsbesked. Det är helt förståeligt eftersom det är de här frågorna som byggnadsnämnden sysslar med och som är beroende av vatten- och avloppslösningar. (Om det söks bygglov så blir svaret på VA-frågan alltid “ja” om byggnaden ska anslutas till kommunalt VA. Det är förutsägbart.) 

Byggnadsnämnden avslutar sammanfattningen:

“Ambitionsnivån på när kommunen skall dra fram vatten och avlopp är sänkt i detta förslag jämfört med nuvarande blåplan. Detta kan komma att påverka bebyggelseutvecklingen på landsbygden negativt.”

Byggnadsnämnden tolkar inte lagen korrekt i sammanfattningen, precis som inte heller samhällsbyggnadsnämnden (Kretslopp och vatten) gjorde tidigare. Det är nämligen inte ambitionsnivån som är sänkt, det är att förslaget till vattentjänstplan utgår från den praxis som råder i Sverige och som följer de domar som mark- och miljödomstolar och, framför allt, Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm har slagit fast.

De 6 verksamhetsområden som samhällsbyggnadsnämnden föreslår i Vänersborgs kommun utgår samtliga från begreppet “större sammanhang”. Det gjorde kommunens “gamla” Blåplan också men den definitionen följde inte den gängse juridiska tolkningen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och rättspraxis. Det gör vattentjänstplanen nu:

“ett större sammanhang … utgörs … av 20-30 anslutna fastigheter … med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”

Trots att kommunen anpassar sig till rådande praxis menar byggnadsnämnden att denna “avgränsning” medför:

“negativa effekter på bebyggelseutvecklingen och därmed på förutsättningarna för utvecklingen av landsbygden och i förlängningen befolkningsutvecklingen och serviceutbudet.”

Även om byggnadsnämnden har rätt i konsekvenserna för “bebyggelseutvecklingen” (att det inte kommer att bli ett automatiskt ”ja” i fortsättningen) så är det bara för nämnden, och kommunen, att anpassa sig till lagen och till praxis. Byggnadsnämnden måste även inse att den positiva inställning den, och miljö- och hälsoskyddsnämnden, har till kommunalt VA kan ifrågasättas. Det är väl egentligen bara att titta på de 29.869 kubikmeter (29.869.000 liter) som bräddades från Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg förra året. (Se “VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

En av förändringarna i vattentjänstlagen (LAV) var också att bestämmelsen i 6 § om kommunens ansvar att ordna allmänna vattentjänster ändrades för att bli mer flexibel. Även detta visar att kommunen och byggnadsnämnden måste anpassa sig. Nu innehåller lagen en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Kraven är inte lika högt ställda på enskilda anläggningar. (Se ”Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

Lagen (LAV) säger också mycket tydligt i 9 §:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”

En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras om fastighetens VA-lösning kan ordnas genom enskilda anläggningar som alltså kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det är för övrigt kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i Vattentjänstlagen. Det har Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) slagit fast i en prejudicerande dom. (Se M 4976-19 och “VA: Kommunens bevisbörda”.)

När byggnadsnämnden i sitt remissvar skriver apropå Vänersnäs om fastighetsägare så tycks nämnden inte ta varken LAV eller MÖD i beaktande:

“Om fastighetsägare … investerar i nya enskilda avloppsanläggningar kan kommunen bli skyldig att lösa in dessa om ny bebyggelse tillkommer och kommunens skyldighet enligt 6§ LAV, att lösa vatten och avlopp i ett större sammanhang, inträder. Det skulle även drabba de enskilda fastighetsägarna ekonomiskt.”

Byggnadsnämnden sätter däremot fingret på en viktig, men öm punkt:

“Det är viktigt att analysera hur ansökningar om förhandsbesked och bygglov ska bedömas utifrån ett VA-perspektiv.”

Nämnden efterlyser, som jag uppfattar det, anvisningar och regler om hur den ska förhålla sig i sådana här situationer. Det får mig att tänka på den motion som Lena Eckerbom Wendel (M) väckte i kommunfullmäktige den 15 februari 2022 och det initiativärende som James Bucci (V) väckte i samhällsbyggnadsnämnden som var en upprepning av motionens yrkanden (se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”). Eckerbom Wendels och Buccis yrkanden syftade till att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.

Varken motionen eller initiativärendet har utretts eller behandlats än. Tvärtom, samhällsbyggnadsförvaltningen (Kretslopp och vatten) och de styrande partierna hävdade att dessa yrkanden stred mot lagen… 

Byggnadsnämnden ser slutligen risker eller möjligheter med att det kan komma krav på detaljplan i samband med att VA-frågan vid byggnation ska utredas. Det är en intressant fråga.

I den “gamla” Blåplanen står det:

”De områden som ska anslutas till kommunalt VA kommer som utgångspunkt att detaljplaneras innan VA byggs ut om det finns intresse från fastighetsägare.”

Det står uttryckligen “innan VA byggs ut”… (Jag undrar om det gäller fortfarande.) Det kan också nämnas att redan den 12 maj 2021 beslutade ett enhälligt(!) kommunfullmäktige i samband med en återremiss i ärendet “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 & 2” på Vänersnäs (se “KF: ÅTERREMISS!”):

“att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området”

Byggnadsnämndens funderingar i sitt remissvar har alltså ventilerats av politikerna. Så vitt jag vet har dock frågan om verksamhetsområden och detaljplan ännu inte utretts.

Byggnadsnämnden ställer en rad viktiga frågor kring vattentjänstplanen i förhållande till nämndens uppgifter angående bygglov och förhandsbesked. Frågorna måste få ett svar av samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden och i kommunens vattentjänstplan även om byggnadsnämndens utgångspunkt eller perspektiv inte är helt korrekt i förhållande till Vattentjänstlagen och Mark- och miljööverdomstolens prejudicerande domar.

Det finns mycket arbete kvar att göra innan kommunen kan fastställa en vattentjänstplan.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs

MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter

20 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Politiken har kommit igång på allvar efter sommaruppehållet. Idag hade byggnadsnämnden sammanträde. (Se “Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.) Vad som hände på mötet vet jag inte, inte än. Imorgon onsdag följer miljö- och hälsoskyddsnämnden upp med sitt första möte för terminen.

Den 16 maj beslutade samhällsbyggnadsnämnden att Vattentjänstplanen skulle skickas ut på samråd. Fastighetsägare som enligt förslaget skulle ingå i ett verksamhetsområde bjöds in på ett informationsmöte och sedan hade de, och även andra, 6 veckor på sig, fram till och med den 2 juli, för att inkomma med synpunkter på förslaget. Dessutom beslutade nämnden att skicka samma dokument på remiss till miljö- och hälsoskyddsnämnden, byggnadsnämnden, kommunstyrelsen och Länsstyrelsen. De fick också 6 veckor på sig. Problemet med tiden var att alla nämnder inte hann svara på remissen innan sommaruppehållet, dvs innan tidsgränsen löpte ut.

På morgondagens sammanträde, den 21 augusti, ska miljö- och hälsoskyddsnämnden behandla förslaget till vattentjänstplan. (Jag har skrivit tämligen utförligt om förslaget till vattentjänstplan. Se “Samråd om vattentjänstplanen!”, “VA-plan: Varför inte verksamhetsområde?” och “VA-plan: Varför verksamhetsområde?”. Det går att ladda ner vattentjänstplanen här eller på kommunens hemsida.) 

När jag läste förslaget till vattentjänstplan tyckte jag att den var relativt lättläst och lättförståelig. De områden som på något sätt var aktuella för kommunalt vatten och avlopp beskrevs noggrant med text, tabeller och kartor.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen är inte lika positiv…

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens tjänstepersoner föreslår politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden att anta ett yttrande som ska lämnas till samhällsbyggnadsnämnden. Yttrandet är rakt och tydligt. Det börjar:

“Huvuddokumentet för samrådet … innehåller en del felaktigheter av språklig karaktär samt formuleringar som Miljö- och hälsoskyddsnämnden av andra anledningar anser bör justeras.”

Det var ingen rolig inledning, men det är naturligtvis allvarligare med de sakfel som påpekas av miljö och hälsa. Det ska inte finnas faktafel i ett sådant här för fastighetsägare och kommuninvånare viktigt dokument…

Det har enligt miljö- och hälsoskyddsförvaltningen blivit ett särskilt stort fel i avsnittet om Skytteklev. Förvaltningen skriver:

“Texten i avsnittet om Skytteklev, under rubriken ”Förutsättningar för enskilda avloppsanläggningar – bedömning av Miljö- och Hälsa” (sid 21ff) skiljer sig från det underlag som Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnade 2024-03-06 … och behöver ersättas av den ursprungliga texten.”

Det är uppenbarligen stora och viktiga skillnader mellan Miljö- och Hälsas uppfattning och texten i vattentjänstplanen. Förvaltningen fortsätter vidare om Skytteklev: 

“I avsnittet om Skytteklev kan texten under rubriken ”Redogörelse av Samhällsbyggnadsförvaltningens bedömning av förslaget om att inte bilda ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp vid Skytteklev” (sid 25) missförstås och bör förtydligas.”

Det finns vad jag förstår så stora risker med att beskrivningen av Skytteklev kan missförstås, och därför också konsekvenserna, att det samråd som försiggått med fastighetsägarna i området skulle kunna vara tämligen meningslöst. Det borde därför övervägas, som jag ser det, om det ska göras om. Kanske uppdagas det fler felaktigheter även i andra områden…

Det finns ytterligare en felaktighet som talar för att samrådet antagligen bör göras om. Förvaltningen skriver:

“Texter om inventeringar av enskilda avloppsanläggningar behöver genomgående ses över i dokumentet då de är otydliga och i flera fall innehåller felaktig information.”

Det blir självklart missvisande om det finns “felaktig information”.

Innan Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen avslutar med att ha synpunkter på kommunens Dagvattenplan, som är en bilaga till Blåplanen, så skriver förvaltningen:

“I Blåplanen finns idag en handlingsplan för hur miljö- och hälsoskyddsnämnden (och byggnadsnämnden) ska agera i väntan på kommunalt vatten och avlopp. Som det förstås så ska blåplan del 2 revideras och vissa dokument ska sammanfogas inför granskningen. Det är av yttersta vikt att det inför granskningen blir tydligt hur kommun och fastighetsägare skall agera i väntan på utbyggnad och hur kommunen ska hantera de områden som benämns som bevakningsområden.”

“Det är av yttersta vikt…” Jo, nog är det så alltid.

Oavsett om miljö och hälsas “påpekanden” är så att säga till fördel eller inte för fastighetsägarna så ska självklart alla fakta vara riktiga. (Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har, precis som samhällsbyggnadsförvaltningen, som regel haft den uppfattningen att enskilda avloppslösningar, till och med Solvarms i Sikhall, alltid är sämre än kommunens. Förvaltningen anser också att det är de enskilda VA-systemen som är ansvariga för övergödningen av Dättern. I förvaltningens tankevärld tycks det nämligen inte finnas någon markretention, se “Skiter björnar i skogen?”.)

Det är antagligen inte med någon större glädje som miljö- och hälsoskyddsnämnden sannolikt beslutar enligt sin förvaltnings förslag till yttrande. Men det är naturligtvis nödvändigt. En handling som en Vattentjänstplan får självklart inte innehålla felaktigheter. Det kan leda till oriktiga slutsatser och annorlunda och oväntade konsekvenser. Många kommuninvånare är beroende av de planer som kommunen lägger fram kring vatten och avlopp. Och det handlar ofta om stora pengar för fastighetsägarna – som i flera fall dessutom redan har fungerande enskilda VA-lösningar.

Felaktigheterna i förslaget till Vattentjänstplan visar att något inte riktigt fungerar i kommunens förvaltningsorganisation. Det ska inte behöva kommenteras så mycket i en offentlig remiss som miljö- och hälsoskyddsförvaltningen har tvingats göra. Man kan undra varför inte miljö- och hälsoskyddsförvaltningen fick läsa förslaget till Vattentjänstplan innan det gick ut på samråd. Felaktigheterna borde ha rättats innan samrådsremissen och samrådet med fastighetsägarna.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan

Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor

19 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Tidigare denna sommar (är det fortfarande sommar?) så skrev jag ett inlägg om Holmens gamla kontor i Vargön. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Det handlade om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade författat en skrivelse och i den drogs slutsatsen att kontorsbyggnaden skulle rivas – och att det inte fanns några hinder för det. (Skrivelsen kan laddas ner här.)

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det däremot:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Det finns med andra ord ett förbud i detaljplanen mot att riva kontorsbyggnaden och fabriksporten, den så kallade “Vargporten”. Och detaljplanen bestämmer i sådana här frågor. I Plan- och bygglagen (PBL) står det i 9 kap 34 §:

“Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad eller byggnadsdel som inte
  1. omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser, eller
  2. bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen menade i sin skrivelse att Holmens gamla kontorsbyggnad inte längre är någon byggnad och hänvisade också till PBL: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Det innebär, menade samhällsbyggnadsförvaltningen, att det bara är att riva byggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen ser nämligen inte att det finns någon möjlighet att avyttra fastigheten med det gamla eldhärjade kontoret på tomten. Byggnaden står typ “i vägen” för en försäljning.

Byggnadsnämnden bestämde efter branden i maj 2022 (se “Branden på Holmen”), när samhällsbyggnadsförvaltningen för första gången uttalade sin vilja att riva kontorsbyggnaden, att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

(Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig mot beslutet.)

Uppdraget har tagit sin tid och det är väl orsaken till att samhällsbyggnadsförvaltningen tidigare i sommar återkom med sitt krav på rivning.

Imorgon tisdag, den 20 augusti, sammanträder byggnadsnämnden. På dagordningen finns ärendet:

“Ändring av del av detaljplan nr 501 för Hamnen och Ronnums herrgård i Vargön – Information”

Det kan alltså noteras att byggnadsnämnden bara ska få information, inte fatta något beslut. I underlaget till politikerna i nämnden skriver tjänstepersonerna i förvaltningen:

“Den kulturhistoriska utredningen som har gjorts i planarbetet har visat att huvudkontoret och porten har höga kulturvärden vilket har ett skydd enligt lagstiftningen.”

Den kulturhistoriska utredningen som förvaltningen syftar på är den utredning som WSP utförde. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Den lämnades till nämnden den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. Utredningen drog slutsatsen att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att med enbart denna utredning som underlag blir slutsatsen att:

“rivningsförbudet som finns i gällande detaljplan är fortsatt motiverat.”

Det här är inget nytt för politikerna i nämnden. Det enda nya som har tillkommit i ärendet, efter att utredningen lämnades för drygt 2,5 år sedan, är att byggnadsförvaltningen öppnar, som jag ser det, dörrarna för en ändring av detaljplanen.

Byggnadsförvaltningen skriver:

“Förvaltningens bedömning är att det finns potential för ett scenario där de delar av bebyggelsen som fortfarande är i gott skick bevaras och samtidigt kan byggas på med något nytt.”

Jag vet inte riktigt vilka “delar av bebyggelsen” som förvaltningen syftar på. Är det kanske bara “Vargporten”?

Förvaltningen fortsätter:

“Det skulle innebära att Vargön kan behålla en avgörande del av sin historiska identitet samtidigt som det skulle ge inspiration för verksamhetsområdets hållbara utveckling. Huvudkontoret med på- och tillbyggnad skulle exempelvis kunna bli ett centrum för Vargöns innovationspark med lokaler för samverkan (t.ex. kontorslokaler, showroom, konferens mm.) som skulle kunna nyttjas av flera verksamheter.”

Det är uppenbarligen inte bara “Vargporten” som förvaltningen har i tankarna. Det är också det tidigare huvudkontoret…

Jag är inte säker på att byggnadsnämnden blir så mycket klokare av underlaget. Det är som sagt egentligen inget nytt som tillförs ärendet, förutom att ledamöterna formellt får samhällsbyggnadsförvaltningens skrivelse i sin hand. Underlaget avslutas emellertid med:

“Byggnadsnämnden kommer få information om kulturmiljöutredningen och olika framtidsscenarier som grund för att senare kunna ta ställning till hur arbetet ska gå vidare.”

Hela ärendet handlar till slut om kulturhistoriska värden mot ekonomi. Och erfarenheterna från politiken de senaste åren är väl att ekonomin har företräde…

De vargöbor, och andra, som är intresserade av ärendet bör bli aktiva snarast möjligt. Jag tror nämligen att ärendet närmar sig den punkt där ledamöter och partier börjar bestämma sig. När det gällde hundrastgården startades det namninsamlingar i Vargön och det skrevs ett flertal medborgarförslag. Det kanske vore något också i frågan om Holmens fd kontorsbyggnad och “Vargporten”.

PS. Läs gärna inlägget den 19 augusti – ”Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Hallevi: Hundrastgård och/eller bad?

8 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Den 13 juli samlades ett flertal hundägare med sina hundar på de stora gröna ytorna vid Hallevibadet. Det var officiell invigning av hundrastgården. (Jag skrev ett blogginlägg om den kommande invigningen några dagar innan – se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.)

Invånare i Vargön har som bekant under längre tid lobbat och jobbat för en hundrastgård. Vi politiker har framför allt blivit medvetna om önskemålet tack vare ett flertal medborgarförslag genom åren. Medborgarförslagen har emellertid samtliga avslagits av kommunfullmäktige, precis som liknande förslag i andra delar av kommunen. Anledningen har varit kostnaderna:

“…anläggandet av en hundrastgård [är] en dyr investering om 100.000-200.000 kr per hundrastgård beroende på förutsättningarna. Den löpande drift- och underhållskostnaden uppskattas till 15.000 kr/år.”

Hundägare i Vargön nöjde sig dock inte med dessa besked. De arbetade oförtrutet vidare. Det ordnades en namninsamling och kontakter togs med Vänersborgs kommun, framför allt med tjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen. Hundägarna bildade också en förening – Vargöns Hundklubb.

TTELA skrev den 7 juli se “Vargön har fått egen hundrastgård”):

“Men i samband med de avslagen inledde samhällsbyggnadsförvaltningen en dialog med förslagslämnarna om att arrendera mark och själva ordna en rastgård.”

Tjänstepersonerna var välvilligt inställda till en hundrastgård och var intresserade av att arrendera ut mark till hundklubben. De prutade till och med på arrendepriset. Men framför allt, hundrastgården hade inte blivit verklighet utan det stora engagemang som klubbens medlemmar visade. De bidrog med mycket ideellt arbete. Många hundägare har dessutom köpt medlemskort i klubben, pengar som bland annat har gått till kostnader för rastgården. Även flera företag har ställt upp och hjälpt till med både arbete och sponsring.

Det var många glada hundägare på plats vid invigningen. Äntligen hade alla hussar och mattar någonstans där de kunde släppa hundarna lösa. Hundarna kunde springa runt och sträcka ut samtidigt som staket/stängsel gjorde att ägarna kunde slappna av med kaffe och fika. Trots att jag själv inte har någon hund så var jag på plats. Det var flera kända ansikten, några boende i stan. Alla var glada, även om hundarna antagligen var gladast. Och faktum var att hela invigningen förflöt i god och trivsam anda. Hundarna var till och med tysta när ett rådjur strövade förbi strax utanför staketet.

Några i hundklubben hade synpunkter på flera av mina blogginlägg. Det ledde till flera bra samtal där jag fick tillfälle att förklara min syn. Den kamp som hundägarna har bedrivit i Vargön för att få sin hundrastgård är beundransvärd. Det är helt klart att det behövs en rastgård, och egentligen inte bara i Vargön. Det bör finnas möjligheter för alla hundägare att rasta sina hundar på en rastgård, i hela kommunen. Det tycker jag, även om det kanske inte har framgått.

Jag vänder mig däremot mot kommunens hantering av ärendet. Eller rättare sagt samhällsbyggnadsförvaltningens. Det är tjänstepersonerna som har agerat och de har inte ens informerat politikerna i nämnden. De arrenderade ut marken (se “Hallevi: Kommunen och Hundklubben”), trots att de visste att Jonas Mossberg var intresserad av den för att öppna och driva Hallevibadet. Den utarrenderade marken ingick i hans planer för övertagandet och utvecklingen av både badanläggningen och området runt badet. Det finns stora ytor att använda sig av för att göra Hallevi till ett slags aktivitetscenter eller fritidscentrum. (Se TTELA “Paret vill ta över Hallevibadet: ”Finns massor av möjligheter””.)

Självklart borde kommunen ha sammanfört parterna och haft en gemensam diskussion om Hallevis framtid, kanske även med fler vargöbor. Men det verkade inte som om samhällsbyggnadsförvaltningen brydde sig om Mossbergs planer. Tjänstepersonerna tycktes inte vara särskilt intresserade av att Hallevibadet skulle öppnas. Och så verkar fortfarande vara fallet. Det sägs till och med att samhällsbyggnadsförvaltningen inte har börjat med den konsekvensbeskrivning för Hallevibadet som politikerna i samhällsbyggnadsnämnden, den 16 november 2023, gav förvaltningen i uppdrag att utföra…

Det ska dock betonas att det bara är kommunen som har haft alla kort på hand. Vargöns Hundklubb har inte haft kännedom om turerna kring Mossberg och Hallevibadet – och Mossberg hade ingen aning om tjänstepersonernas omfattande arrendeplaner till Hundklubben.

Hallevibadet är utdömt och borde rivas. Den slutsatsen drog samhällsbyggnadsförvaltningen för ganska länge sedan. Det framgår av det beslutsförslag som lades fram till nämnden den 19 oktober 2023 (se “Hallevibadet: Nuläget (1)”):

”avveckla och demontera Hallevibadet då hyresavtalet med Kultur och fritidsförvaltningen avslutats.”

Hyresavtalet med kultur- och fritidsförvaltningen avslutades men Hallevibadet “demonterades” (revs) inte. Politikerna ville inte det, i varje fall inte då. 

I början på juli trädde en ny intressent fram för att driva Hallevibadet, Patrick Lejon. (Se “Hallevi: Ny intressent!”.) På Facebook skrev Lejon:

“Halleviområdet är en idrottsanläggning som man kan utveckla grymt mycket.”

Även Patrick Lejon har uppfattningen att området kring badet, eller delar av det, behövs för att driva badanläggningen vidare.

Det finns mycket att säga om kommunens hantering av Hallevibadet. Min stora undran och förvåning är dock fortfarande hur förvaltningen kunde arrendera ut en stor del av den mark som Jonas Mossberg och nu sannolikt även Patrick Lejon anser att de behöver för att kunna öppna och driva Hallevibadet. Varför väntade inte förvaltningen tills man åtminstone hade utrett möjligheterna att driva badet vidare i privat regi samtidigt som Vargöns Hundklubbs intressen tillgodosågs?

Vi får se vad som händer på Hallevibadet. Kanske kan de privata intressenterna, Vargöns hundklubb och kommunen ändå komma överens om en för alla acceptabel lösning.

TTELA citerade en styrelsemedlem i Vargöns hundklubb och flera på invigningen sa detsamma till mig:

“Men vi hoppas på bad och hundrastgård.”

Jag hoppas verkligen att det går att förena en badverksamhet och en hundrastgård. På något sätt. Det skulle bli ett stort lyft för Vargön. Politikerna, särskilt i de styrande partierna, måste ta tag i ärendet genast och med kraft. Flera socialdemokrater och kristdemokrater kommer ju om inte annat från, och bor, i Vargön.

Till sist.

I mitten på juli besökte Patrick Lejon badet tillsammans med en besiktningsman. Besiktningsmannen hade erfarenhet av badanläggningar sedan tidigare. Efter “studiebesöket” skrev Lejon, återigen på Facebook:

“Här kommer en uppdatering gällande Hallevibadet. Vi blev väldigt glada över vad vi fick se när vi gick in på badet. Jag har mailat till kommunen och vill ha till ett möte med dom, men det är semestertider så vi får vänta några veckor. Vi kämpar på.”

Precis som Mossberg är Lejon övertygad om att det går att starta och driva Hallevibadet i minst 10 år framåt. Det behövs en del åtgärder, men båda anser att det rör sig om överkomliga kostnader. Vilket får mig att undra över den slutsats som samhällsbyggnadsförvaltningen kom fram till i oktober…

För det kan väl inte vara så att förvaltningen har en egen agenda?

==

Det har blivit många blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:bad, Hallevi, hundar, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

VA och utsläppen 2023 (2/2)

5 augusti, 2024 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på “VA och utsläppen 2023 (1/2)”.

I morse vaknade vi till en nygammal nyhet (Svt Morgonstudion):

“Idag släpps fortfarande avloppsvatten ut i sjöar och vattendrag”

En anledning till dessa utsläpp är att stora delar av landets avloppsnät behöver bytas ut, men med nuvarande takt skulle det ta 200 år…

Det kallas bräddning när avloppsreningsverk och avloppsledningar släpper ut orenat eller otillräckligt renat avloppsvatten. År 2023 bräddades det 29.869 kubikmeter från Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg. Det är 29.869.000 liter. Det är tämligen mycket och det verkar som det var i stort sett orenat avloppsvatten. Det största utsläppet skedde på grund av “trasig pumpfot” och varade i 98 timmar. Det beräknas dessutom att det bräddades sammanlagt 590 kubikmeter, dvs 590.000 liter, från pumpstationerna i ledningsnätet. Orsaken uppges vara “hydraulisk överbelastning”.

De pumpstationer som bräddade mest var pumpstation 14 (se karta ovan) vid Ängsvägen (20 tillfällen, 32,75 timmar, 177 kbm), pumpstation 30 vid Lundgrens väg (8 tillfällen, 24,82 timmar, 169 kbm) och vid pumpstation 19, Hol (5 tillfällen, 16,06 timmar, 109 kbm).

I Brålanda avloppsreningsverk bräddades under förra året 2.408 kbm, dvs 2.408.000 liter. Det bräddades i 41,5 timmar och orsaken var enligt rapporten “mycket regnvatten”. Avloppsvattnet tycks ha varit helt orenat, men samtidigt utspätt med just regnvatten. Det bräddades även 32.020 kbm på ledningsnät och pumpstationer, också på grund av “hydraulisk överbelastning”. Nästan allt bräddades, 31,7 kbm, vid gamla reningsverket i Frändefors, vid pumpstation 5. Ett mindre utsläpp gjordes vid pumpstation 3, 320.000 liter.

Det handlar om stora mängder avloppsvatten som släpps ut från kommunens VA-nät enbart vid bräddningar. Det är därför svårt att låta bli att undra varifrån vissa får den nästan hysteriska vilja att ansluta alla fastigheter med enskilda VA-lösningar till kommunens VA-nät. Man ska också komma ihåg att det sker utsläpp från reningsverken även vid “normal drift” (mer om det senare).

Det bräddas ofta när det regnar mycket. Det bräddade avloppsvattnet är vid dessa tillfällen utspätt och består till ganska stor del av regnvatten. (Det är önskvärt att sådana här kombinerade ledningar för dagvatten och avloppsvatten byggs bort. Då minskar belastningen på ledningsnät vid kraftiga regn och därmed också behovet av bräddning.)

Det är som jag har nämnt tidigare inte bara vid bräddningar som det släpps ut “oönskade ämnen”. Det sker även vid vanlig, normal drift av det kommunala VA-systemet. Utsläppen består dels av “ämnen” som borde återanvändas och återvinnas och dels av “ämnen” som är till skada och olägenhet för människors hälsa och miljön.

Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2023. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).

Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammoniumkväve

Det var betydligt större utsläpp från Holmängens reningsverk 2023 än 2022. Holmängen tog i och för sig hand om mer avloppsvatten 2023, 26% mer än 2022, men utsläppen ökade procentuellt ännu mer. Utsläppen av NH4-N ökade med +91% och TOC med +35%, däremellan kom fosfor +45% och kväve +44%.

Jag skrev till Kretslopp & Vatten och frågade. Idag måndag svarade VA-chefen:

“Avloppsverket har uppfyllt utsläppsvillkoren. Under 2023 har reningsverket byggts om och det har varit en lägre reduktion samtidigt som det inkommande avloppsvattnet ökat som du påpekar. Därtill har det  bräddat mer på reningsverket pga av ett haveri som oturligt inföll samtidigt som snösmältningen.”

De ökade utsläppen har alltså bland annat berott på de ombyggnationer som har skett. Reningen har helt enkelt fungerat sämre under tiden. Det lär dock bli bättre redan i år – såvida det inte blir fler haverier… (Se ovan – “trasig pumpfot”.)

Läsare med enskilda avloppsanläggningar noterar säkerligen de stora utsläppen av kväve och fosfor som släpps rakt ut i vattnet… Som jämförelse: Ett genomsnittligt hushåll med ett mycket enkelt reningssystem beräknas enligt Chat GPT släppa ut bortåt 2,5 kg fosfor per år, medan man med en mer avancerad reningsteknik t ex minireningsverk kan reducera fosforutsläppen betydligt, ner till så lite som 0,1-0,5 kg per år. Då ska vi också komma ihåg att detta fosfor släpps ut i marken, där det hör hemma, och mycket sällan direkt ut i vattendrag.

Utsläppen från Brålandas avloppsreningsverk ligger på ungefär samma nivå som året innan. Det kan dock noteras mindre ökningar på de flesta kategorierna.

Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.

När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året noterar man att även dessa värden har försämrats för Holmängen. Särskilt kan noteras att utsläppen av Cr (krom) ökade med 193% jämfört med 2022 och av Pb (bly) med 92%. Det beror, som sagt, på ombyggnationer och ett haveri – se VA-chefens svar ovan.

Brålandas reningsverk har också släppt ut mer än föregående år, även om ökningen har varit ganska liten. Brålanda har dock halverat utsläppen av koppar och nickel.

Jag har inte en aning om hur stor påverkan dessa utsläpp har på miljö och djur- och växtliv, men de kan knappast vara positiva… Och i och med att det släpps ut i vattendragen, och inte i marken, så tar det lång tid för ämnena att brytas ner. Och ämnen som borde återvinnas hamnar i vattnet och är den stora boven till övergödningen. (Se “Fosfor och kväve”.) Men i Miljörapporten konstateras det:

“Utsläpp av renat avloppsvatten i ”älvsuget” påverkar miljön mycket litet. Årsutsläppet av P och N utgör endast några promille av Göta älvs totala transport av dessa näringsämnen.”

Så kan man resonera, andra släpper ut mycket mer… Argumentet leds dock inte i bevis. Jag undrar för övrigt hur kommunen värderar och bemöter ett sådant argument om det framförs av en fastighetsägare med enskilt avlopp som vill slippa tvångsanslutning till kommunens VA…?

Det ska återigen betonas att alla utsläpp från Vänersborgs reningsverk ligger inom de tillåtna gränsvärdena. Som VA-chefen skrev:

”Avloppsverket har uppfyllt utsläppsvillkoren.”

Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 kubikmeter (precis samma mängd som året innan).

Miljörapporten skriver om Holmängen:

“Grovrens uppsamlas i container. Bio- och kemslam pumpas till förluftningsbassängen och avskiljs tillsammans med primär- och kemslam i försedimenteringen. Efter förtjockning rötas slammet.”

Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk finns det därför en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning och för att producera elström. Efter avvattning transporteras sedan slammet till Ragnsells. Ragnsells tog förra året emot totalt 2.724 ton från Holmängen. Ragnsells gör jord till sluttäckning av deponin.

Även i Brålanda ger reningsprocesserna upphov till slam. Totalt producerades 1.653 ton slam under 2023. Reningsverket tog även emot slam från enskilda anläggningar, 1.000 kbm. Slam från verket avvattnas i en slampress för att sedan transporteras till Ragnsells på Heljestorp. Där mellanlagras slammet för att sedan spridas på åkermark… 

Det är inte alla som tycker att detta är en bra idé. Slammet innehåller nämligen en hel del “oönskade ämnen”, inte minst läkemedel och kemikalier. (Här en viktig artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.) Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella för gödsling med slam, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så. (Jag vet inte varför slammet från Holmängen inte sprids på åkermark, kan det vara alltför förorenat?) Miljörapporten konstaterar i varje fall att:

“Slammet från Brålanda ligger under gränsvärdena för att få spridas på åkermark enligt Jordbruksverket.”

Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken, och pumpstationer, direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer de också med i slammet till Heljestorps kretsloppsanläggning.

Mängden fosfor och kväve i slammet minskade ganska mycket jämfört med förra året. Det är positivt antar jag. (Fast ämnena kanske släpptes ut vattnet istället…) Däremot ökade mängden bly i slammet, liksom krom och nickel. Mängden zink och koppar minskade från Holmängen medan dessa metaller ökade från Brålandas avloppsreningsverk.

Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier, mikroplaster osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…

Det finns för övrigt invånare i kommunen som misstänker att det kan ”läcka” ämnen från slam och annat avfall i Heljestorp. Det finns i så fall risk att dessa föroreningar rinner ut i Vassbotten…

Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Avloppsreningsverken är dessutom stora energiförbrukare. Den mesta energin används för att driva pumpar i avloppsverket och i pumpstationer. Under 2023 användes 1.947.097 kWh el på Holmängens avloppsverk och ytterligare 862.917 kWh för ledningsnätet och pumpstationer. I Brålanda användes under förra året 584.592 kWh på avloppsverket. Det var en minskning, medan elanvändningen på Holmängen ökade med 820.789 kWh.

Jag avhåller mig denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar. (Istället skickar jag med några länkar nedan.) Däremot kan jag inte låta bli att påpeka att mycket regn har en tendens att leda till bräddningar i vårt kommunala VA-nät. Och det ska regna än mer i framtiden…

På den inledande simsträckan i triathlon under OS-tävlingarna i Paris nyligen tävlade deltagarna i Seine. Sveriges deltagare Tilda Månsson sa efter loppet (Se SvD “OS-kritiken: ”Har bokstavligen skitit sig””):

“Man känner att det inte är jättebra kvalitet. Det är brunt och det luktar äckligt.”

Det hade regnat i Paris och det innebar att avloppsvatten hade spolats ut i floden. Vi hoppas att vi ska slippa sådant i framtiden, även om Vänersborgs kommun tidvis under de senaste veckorna har avrått från bad på barnbadet i Skräcklan. Fast just idag skriver TTELA att det är fritt fram för bad igen. Lita inte på det. Det regnade igår… Bada som regel inte på barnbadet dagen eller två dagar efter regn…

Det lär dröja innan kommunen får råd att separera allt avloppsvatten från dagvattnet (“regnvatten”) i hela kommunen. Förhoppningsvis dock inte 200 år… Fram tills dess tycker de styrande i kommunen att allt fler ska ansluta sig till det kommunala VA-nätet…

Jag vet inte om det är så bra tänkt.

PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.

PPS. De hårda kraven kring enskilda avlopp kan drabba en husägare hårt. Kraven grundar sig på uppfattningen att enskilda avlopp utgör ett miljöproblem. I den här filmen möter vi Peter Ridderstolpe, en av landets ledande experter på småskaliga VA-lösningar – ”Villaägarna möter: Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem”.

Kategorier:Holmängen, miljö, Reningsverk, Samhällsbyggnadsnämnden, VA

SBN: Flitens lampa är släckt

31 juli, 2024 Lämna en kommentar

Samhällsbyggnadsförvaltningen tycks inte alltför sällan leva upp till namnet för Vänersborgs kommun – Slow City. Det var ett begrepp som myntades av Vänersborgs fd kommunchef Guy Mahlviker. Namnet slog i och för sig, och förvånansvärt nog, aldrig igenom även om det verkar leva vidare i vissa delar av kommunhuset…

Jag har tidigare i sommar beskrivit den “inaktivitet” som gällt för samhällsbyggnadsförvaltningen när det handlat om att verkställa två av samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november 2023. Det ena handlar om Hallevibadet (se “Hallevi: Hundar eller bad och en ny intressent?”) och det andra om Sikhall (se “SBN: Sikhall på sparlåga”.)

Det finns även två VA-motioner på Samhällsbyggnadsförvaltningens bord som väntar på “handläggning” och verkställighet. Den första motionen lämnades ursprungligen in av Lena Eckerbom Wendel (M) den 15 februari 2022. Motionen syftade till att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.

Motionen återremitterades av de styrande partierna i kommunfullmäktige (se “KF 2b: VA-motionen och lagen“), återremissen överklagades (se “Förvaltningsrätten spolade Mats Anderssons VA-yrkande”) och återremitterades ytterligare en gång (se “KF: Mer pengar till skolan!”). Under tiden som Förvaltningsrätten funderade på överklagandet hände det emellertid saker i samhällsbyggnadsnämnden…

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 13 april 2023 anmälde James Bucci (V) ett ”initiativärende”. (Se ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”.) Bucci framförde tre yrkanden. De var helt identiska med de yrkanden som Lena Eckerbom Wendel (M) hade anfört i sin motion till kommunfullmäktige.

Bucci skrev:

“Kommunfullmäktige i Vänersborg 2023-02-15 hanterade en motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp (KS 2022/106) med ett tvivelaktigt beslut om att återremitterar ärendet med motiveringen att invänta tills Vänersborgs kommun arbetat fram en ny vattentjänstplan.

 Då det redan idag är klarlagt (se MÖD mål M4976-19) att det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i lagen om allmänna vattentjänster finner jag ingen anledning att invänta kommunens arbete med en vattentjänstplan för att sedan komma till skott med att hantera motionen.”

I nämnder beslutas återremisser med vanlig majoritet, en minoritet kan inte besluta om återremiss som i kommunfullmäktige. Vid omröstningen i samhällsbyggnadsnämnden biföll samtliga oppositionspartier, V+M+SD+MBP, Buccis yrkande. Det betydde 6 röster mot 5 – och majoritet för oppositionen.

Beslutet blev att ett regelverk ska tas fram som ska göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge som fastighetsägaren kan visa att anslutningen inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.

Två månader senare, den 15 juni, var det dags för ett nytt sammanträde med samhällsbyggnadsnämnden. Oppositionspartiernas ledamöter trodde knappt sina ögon när de öppnade kallelsen. (Se ”Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.) Ärende 2 på dagordningen hade rubriken “Upphävande av tidigare beslut”:

“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att upphäva ett tidigare beslut taget i samhällsbyggnadsnämnden 2023-04-13 $74 och följa den lagstiftning som finns.”

De styrande partierna (S+C+KD+MP) och förvaltningen respekterade inte nämndens tidigare beslut. Oppositionspartierna stod emellertid fortsatt enade. M+L+V+MBP+SD ansåg att aprilbeslutet var både bra och lagligt. De styrande politikerna, eller tjänstepersonerna, hade kunnat överklaga nämndens beslut till Förvaltningsrätten. Det gjorde de inte. Det gjorde de däremot med ett annat beslut några månader senare… (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) Det gick inte så bra… (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)

Nu har det gått över ett år och Buccis (V) ”motion” (initiativärende) är inte verkställd. Vad jag förstår så har nämnden inte ens fått information om arbetet med motionen har påbörjats eller hur arbetet fortlöper. Den kommande Vattentjänstplanen, som flera av de styrande politikerna anförde som argument för att avslå motionen, har varit ute på ett första samråd – och i den finns det inte ett spår av Buccis och Eckerbom Wendels motion. 

Den andra VA-motionen tycks också ligga begravd under kaffekoppar och assietter, eller vad det nu finns på skrivborden, på samhällsbyggnadsförvaltningens kontor. Det är en motion av nämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel (M). Den hade rubriken ”Framtida förslag om utökning verksamhetsområde”. Wendel yrkade på att det utreds om det vore lämpligare att nya verksamhetsområden bereds av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden. (Se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”.)

I kommunfullmäktige den 18 oktober 2023 ifrågasatte återigen flera av de styrande politikerna om motionens yrkande ens var lagliga. De syftade på att Miljö- och hälsoskyddsnämnden som tillsynsmyndighet inte ska ha en drivande roll i att föreslå fullmäktige var verksamhetsområden ska inrättas.

Det är en intressant debatteknik att insinuera eller påstå att oppositionspartiernas förslag är olagliga, särskilt som socialdemokrater och centerpartister i Vänersborg inte direkt är kända för att ha djupare kunskaper om juridik…

Tor Wendel (M) påpekade att många kommuner gör som hans motion syftade till. Det fanns dessutom kommuner som låter ett kommunalt bolag genomföra det praktiska VA-arbetet, efter att kommunen har beslutat om ett verksamhetsområde. Det här fick fullmäktige också ett mycket konkret exempel på när Dan Åberg (M) gick upp i talarstolen. Åberg hade nämligen varit ordförande i det lokala energibolaget i en annan kommun. Bolaget hade ansvar för VA-frågorna:

“Men vi (dvs bolaget; min anm) hade inte beslutsmakten givetvis om var verksamhetsområdena skulle vara. Det var miljö- och byggnämnden i den kommunen som hade det ansvaret.”

Dan Åberg (M) var förvånad över de styrande partiernas inställning. Åberg tyckte att det var mer olämpligt att Vänersborg hade det som idag när en och samma nämnd och förvaltning, dvs samhällsbyggnads, först talar om var verksamhetsområden ska inrättas och sedan också ska genomföra beslutet.

Det var ingen från de styrande partierna som kommenterade Dan Åbergs, eller Tor Wendels, beskrivningar och argumentation på det här området.

Nu har det snart gått 10 månader sedan kommunfullmäktiges beslut. Samhällsbyggnadsnämnden har inte heller denna gång fått någon information om förvaltningens arbete med motionen har påbörjats eller hur arbetet fortlöper. Det kan väl som avslutning nämnas att miljö och hälsa har varit mycket aktiva i arbetet med förslaget till den nya Vattentjänstplanen. Jag tar för givet att denna medverkan var laglig.

Det är dags att samhällsbyggnadsförvaltningen börjar verkställa de beslut som fullmäktiges och nämndens politiker beslutar…

Kategorier:Centerpartiet, Demokrati, S, Samhällsbyggnadsnämnden, VA

Vad händer med Holmens kontor?

15 juli, 2024 3 kommentarer

I lördags så publicerade TTELA en artikel om Holmens fd kontorsbyggnad. (Se “Brukets rivningsförbud kan hävas: ”Komplex fråga””.) Imorgon tisdag återfinns sannolikt artikeln i papperstidningen.

Det var ett intressant sammanträffande. I veckan som gick upptäckte jag nämligen ett dokument från samhällsbyggnadsförvaltningen om Bruket 8 i kommunens diarium, dvs den fastighet som Holmens gamla kontorsbyggnad står på. Det handlade huvudsakligen om kontorsbyggnaden. Dokumentet nämns emellertid inte i artikeln men är antagligen indirekt orsaken till den.

TTELA berättar med hjälp av intervjuade kommunala tjänstepersoner att fastigheten har varit svårsåld och att det inte blev lättare efter den omfattande branden den 22 maj 2020. (Se “Branden på Holmen”.) Det stämmer, men faktiskt var fastigheten, inklusive kontorsbyggnaden, på väg att säljas två månader innan branden. Men kommunfullmäktige sköt på försäljningen genom att den 18 mars 2020 besluta om en återremiss. Försäljningsprocessen hade inte gått rätt till. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”.) Så här i efterhand får det mig att tänka på TV-serien NCIS och agent Leroy Jethro Gibbs regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Men det var nog trots allt en ren slump. Däremot var beslutet i kommunfullmäktige och hela hanteringen av den tänkta försäljningen både före och efter beslutet behäftad med både tveksamheter och olagligheter. Men det liksom Gibbs är en annan historia. (Se vidare “Om KF… Holmen!”, “Resumé KS (26/2)” och “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig?”.)

TTELA skriver:

“Själva byggnaden är också K-märkt och omfattas av rivnings- och bevarandeskydd. Det innebär att vid renovering och restaurering ska byggnadens gamla karaktär bevaras.”

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Och:

“På industrimarken i norr ligger det gamla huvudkontoret och porten med bilden av vargen på språng. Både kontoret och porten har en bestämmelse om att byggnaderna inte får rivas. Det finns också en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas.”

Det är alltså ett förbud mot att riva kontorsbyggnaden och vad jag förstår så innebär förbudet också att fabriksporten, den så kallade “Vargporten”, inte får flyttas.

Byggnadsnämnden konstaterade tidigt att det enligt PBL 9 kap 34 § inte fanns något utrymme för undantag – rivningslov kan bara beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan. Så när samhällsbyggnadsförvaltningen ville riva kontorsbyggnaden efter branden 2020 så beslutade byggnadsnämnden den 2 mars 2021 att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig dock mot beslutet. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

Som en del i byggnadsförvaltningens uppdrag fick företaget WSP Sverige AB göra en kulturhistorisk utredning. Den lämnades den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. WSP hänvisade i utredningen till en teknisk rapport som hade konstaterat att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

WSP drog därför slutsatsen:

”Mot bakgrund av det goda skicket hos grund, stomme och fasader så bedöms de kulturhistoriska värdena vara till stor del bevarade och rivningsförbudet bedöms Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper därmed fortsatt gälla.”

Byggnadsnämnden insåg de höga kulturvärden som kontorsbyggnaden och porten hade och det gjorde i sin tur rivningsförbudet fortsatt motiverat. (Det var ungefär det som Gläntegårds och Fröjds reservation hade gått ut på.) Byggnadsnämnden beslutade därför den 19 oktober 2022 att:

“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att genomföra en markanvisning. Syftet är att få ett bättre kunskapsunderlag och att få med en eventuell intressent i den fortsatta planprocessen”

Det har flera gånger sedan återremissen i fullmäktige och hanteringen i byggnadsnämnden nämnts att det pågår en detaljplaneprocess kring Bruket 8. Så t ex när medborgarförslaget om “flytt och bevarande av Gamla porten till Wargöns bruk” behandlades den 23 november 2022. Då blev kommunfullmäktiges beslut:

“Kommunfullmäktige anser förslaget besvarat. Frågan om portens bevarande och eventuella omplacering hanteras inom ramen för pågående detaljplanearbete och därmed är förslaget färdigbehandlat för kommunfullmäktiges del.”

Det har vad jag förstår bara funnits en intressent de senaste två åren, Sund Sampo… Som tur var reagerade kommunen i tid, annars kunde det ha slutat med förskräckelse. (Se “Sund Sampo lägger ner projektet”.) I samband med Sund Sampo-historien avbröt samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) markanvisningsprocessen, den 2 november 2023. Det fanns inga andra företag som hade anmält intresse. Och nu finns det inte längre några indikationer på att det pågår något detaljplanearbete för området vilket också bekräftas på kommunens hemsida, se “Pågående detaljplaner”.

Men på något sätt pågår det tydligen ändå ett detaljplanearbete eller åtminstone någon som funderar på frågan… I TTELA:s artikel upprepas det nämligen att en process med en planändring är igång. Men den har ju gått några år nu och det verkar som om samhällsbyggnadsförvaltningens tålamod tryter. Det kanske också är orsaken till tidningsartikeln.

Fastighetschef Hans Larsson på samhällsbyggnadsförvaltningen säger till TTELA:

“Det förbereds ett ärende till byggnadsnämnden för att se över vad som har hänt och var vi står nu. Det sker en sammanställning av beslutsunderlaget som kommer tas upp efter sommaren.”

Den här sammanställningen torde vara det dokument som diariefördes i veckan. Dokumentet är daterat den 4 juli och har rubriken “Bakgrund och process för Bruket 8”. (Kan laddas ner här.) Det är en kortare sammanställning av vad som hänt med Holmens fd kontorsbyggnad sedan 2018. I avslutningen redovisas samhällsbyggnadsförvaltningens syn på byggnaden: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill inte vänta på någon detaljplaneändring. Den vill riva kontorsbyggnaden direkt – det är ju inte längre en byggnad… 

Byggnadsnämnden har sett och hört argumentet förut, men inte tillmätt det någon betydelse. Vi får se om trycket på byggnadsnämnden blir så hårt från övriga förvaltningar och politiker i framför allt de styrande partierna att byggnadsnämnden ändrar uppfattning.

Det handlar till syvende och sist om höga kulturhistoriska värden mot ekonomi. Det är en klassisk motsättning och det är väl knappast någon hemlighet att samhällsbyggnadsnämndens majoritet har en klar tendens att prioritera ekonomin. Det är dyrt att renovera och bygga om Holmens gamla kontorsbyggnad, ett tiotals miljoner kronor skriver TTELA. I det nyligen diarieförda dokumentet anges kostnaden till ca 36 milj kr enligt 2020 års prisindex. Och naturligtvis är en sådan fastighet med en förfallen byggnad tämligen svår att sälja.

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser dock att marken är attraktiv för etablering och ser att det finns:

“en möjlighet att sälja marken utan byggnaden som idag belastar fastigheten.”

Byggnadsnämnden har ibland en annan inställning. Jag kan också tänka mig att det finns ledamöter som anser det vara en moralisk, kulturell och historisk skyldighet att återställa Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888, särskilt som kommunen har låtit byggnaden förfalla ända sedan kommunen köpte området 2010. Det kan antagligen flera Vargöbor också tycka. Och det finns ju faktiskt en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas. Det har inte kommunen gjort…

TTELA avslutar artikeln med att fastighetschef Hans Larsson säger att han inte bedömer att “Vargporten” är i akut behov av underhåll. Jag hoppas att han har rätt. Det vore tragiskt om även den gamla fabriksporten skulle förfalla och fördärvas. Den är ett monument över Vargöns historia.

PS. Ni har väl sett YouTube-filmen om Holmens skyddsrum? Om inte, klicka här.

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela, Vargön

Verkställ Sikhallsbesluten!

10 juli, 2024 2 kommentarer

I det senaste blogginlägget om Sikhall (se “SBN: Sikhall på sparlåga”) så skrev jag att det inte händer så mycket vid Vänerns pärla i södra Dalsland. Det var lite orättvist. Det händer mycket, men inte i de delar där kommunen är inblandad…

Magnus Larsson har ju renoverat och byggt om Sikhalls magasin, både utvändigt och invändigt. (Se “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)”.) Magasinet är sannolikt lika fint nu som när det byggdes för 150 år sedan. (Jubileum i år!) Sikhalls magasin och Magnus Larsson har därför nominerats till kommunens byggnadsvårds- och arkitekturpris. (Se “Sikhalls Magasin nominerat till pris”.)

Och nu har jag fått höra att det åtminstone är en person till som har nominerat Sikhalls magasin och Magnus Larsson. Jag antar att ju fler som nominerar magasinet och Larsson, desto större chans har det/de att vinna priset. Även om, i ärlighetens namn, förhoppningarna om att Magnus Larsson ska bli uppmärksammad av Vänersborgs kommun är ganska små, om inte till och med obefintliga… 

TTELA visade intresse för magasinets öde förra sommaren. Tidningen sände ut en reporter för att göra ett nedslag i Sikhall. Det resulterade i en utmärkt artikel – som av en händelse publicerades för exakt ett år sedan idag. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.) Sedan har tydligen Sikhalls magasin och Larssons arbete med renoveringen fallit i glömska. TTELA tycks inte, av någon anledning, anse att det är värt att rapportera om att det historiska byggnadsminnet från 1874 har räddats åt eftervärlden – av Magnus Larsson. Det är onekligen lite tråkigt av TTELA.

Vänersborgs kommun ja…

Politikerna i samhällsbyggnadsnämnden beslutade som bekant, den 16 november förra året, om ett antal ändringar i samhällsbyggnadsförvaltningens förslag om en överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall. Bland annat skulle alla hot om viten tas bort. (Se ”Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.) Oppositionspartierna i nämnden gav tjänstepersonerna i förvaltningen konkreta förslag på hur överenskommelsen mellan kommunen och Magnus Larsson skulle utformas. Och det var egentligen bara för förvaltningen att formulera om överenskommelsen och verkställa beslutet.

Men så överklagade nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. De ansåg att beslutet var olagligt… De båda ordförande begärde emellertid inte inhibition, något som man kan göra vid ett överklagande. Inhibition betyder att ett beslut ska avvaktas och inte verkställas. Det innebär att verkställigheten skjuts upp tills Förvaltningsrätten meddelat dom.

Jag tror att Jonasson och Andersson helt enkelt glömde att begära inhibition, eller också brydde de sig inte. Kanske trodde de sig veta att förvaltningen ändå inte skulle verkställa beslutet… Men i och med att de båda ordförandena inte begärde inhibition borde och skulle förvaltningen ha börjat verkställa det av politikerna i nämnden fattade beslutet. Det gjordes inte. Och nu har dessutom Förvaltningsrätten avslagit överklagandet… (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)

Tyvärr verkar inte de här dispyterna och kontroverserna vara allmänt kända. Det är möjligt att det bara är några enstaka bloggläsare som vet. TTELA har ju helt ignorerat händelserna i samhällsbyggnadsnämnden. Jag har i varje fall inte sett en enda artikel om de båda ordförandenas överklagande. Och det trots att ett sådant överklagande av den egna nämndens beslut så vitt jag vet saknar motsvarighet i landet.

Förvaltningsrättens dom kan överklagas, men dagens nyhet är att tidsfristen för att överklaga nu har gått ut och ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har inte överklagat. Efter att ha läst domen så insåg de säkerligen, precis som alla andra, att en överklagan var meningslös.

Avslaget i Förvaltningsrätten fick kanske samhällsbyggnadsförvaltningen att inse att det inte finns någon återvändo längre – beslutet från den 16 november måste verkställas. Men det är klart, det går ju att förhala lite till…

Magnus Larsson blev uppringd i fredags (5 juli) av en tjänsteperson från samhällsbyggnadsförvaltningen. Tjänstepersonen hade enligt uppgift fått Sikhallsärendet på sitt bord ”för några dagar sedan”, alltså nästan 8 månader efter beslutet… Personen på förvaltningen föreslog ett förberedande möte med Magnus Larsson i slutet av augusti, 9,5 månader efter…

Det är helt oacceptabelt att det ska ta så lång tid för kommunen att verkställa beslut. De fastighetsrättsliga regleringarna i Sikhall måste genomföras för att Magnus Larsson ska kunna utveckla småbåtshamnen och magasinet, bygga sjöbodar, affär och cafeteria samt inte minst anlägga en betydligt längre badstrand och fler parkeringsplatser. (Larsson har säkert fler planer…)

Och samhällsbyggnadsnämnden har faktiskt haft ännu längre tid på sig. Redan den 17 maj 2023 fick nämnden i uppdrag av kommunfullmäktige (se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”), kommunens högsta beslutande organ, att lösa de fastighetsrättsliga frågorna. Fastighetsregleringarna skulle dessutom ske, beslutade kommunfullmäktige, med utgångspunkt från Magnus Larssons alternativ till regleringar.

Besluten i kommunfullmäktige respektive samhällsbyggnadsnämnden innebär att alla formella och nödvändiga politiska beslut är fattade. Magnus Larsson, och Sikhall, ska inte behöva vänta till ett möte i slutet av augusti…

Tiden går och utvecklingen i Sikhall står still… Och det är inte Magnus Larssons eller oppositionspartiernas fel… Jag kan dock inte frigöra mig från tanken att det finns politiker som informellt och i smyg drar i bromsarna för att obstruera och blockera kommunfullmäktiges och samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det är en tanke som jagar mig, men som jag hoppas är helt fel.

Det kan ju också vara så att Magnus Larsson av “tradition”, av hejd och gammal vana, har betraktats som en “bråkmakare” och en som har dolda avsikter etc. Ryktena och “skitpratet” sitter möjligtvis typ i kommunhusets väggar. Det är ju nämligen ingen större hemlighet att socialdemokrater och centerpartister, och för all del också tjänstepersoner, har motarbetat Magnus Larsson under många år. Det började, som trogna läsare av denna blogg vet, redan 2005 när S+C drev igenom förköpet/expropriationen av Magnus Larssons ärligt och lagligt förvärvade mark i Sikhall… (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Kan det ha blivit någon typ av “sanning” eller förutfattad mening att Magnus Larsson inte är att “lita på”. Jag vet inte, men det är dags för alla i kommunhuset att släppa alla gamla fördomar som eventuellt lever kvar och låta Magnus Larsson utveckla Sikhall. Samtidigt kan väl de “inblandade” snegla lite på kommunens vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Visionen gäller Sikhall också.

=

PS. Jag avslutar med att påminna om Sikhall Rock nästa vecka, den 17 juli. På Sikhall-Rocks Facebook-sida kan man läsa:

“En helkväll för Hela familjen i musikens tecken!
Kvällen inleds kl 18.00 med Underhållnings-kapellet Jesperz Mixstafett som bjuder på en sommarbuffé av populära melodier.
Kvällen fortskrider sedan med JUST NU – Sveriges Enda Tomas Ledin Tribute – som levererar Ledins alla hits i ett rasande tempo med bomber och granater!
Efter JUST NU fortsätter kvällen med livemusik i Sikhalls Magasin.
Mer info angående detta kommer inom kort.
Missa inte denna helkväll i naturskön miljö!
I vanlig ordning är det fri Entré till utomhuskonserten.
Om man uppskattar musiken så kan man Swisha en slant till Bandet.

Hjärtligt välkomna!”

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, ttela

Hallevi: Ny intressent!

8 juli, 2024 1 kommentar

Det visade sig att ryktena var sanna. Det finns ytterligare en intressent som vill driva Hallevibadet vidare. Igår, söndag den 7 juli, trädde han fram på Facebook:

“Hej!

Vill bara berätta att jag är den andra intressenten av Hallevibadet.

Det har gått några år sedan man jobbade där, men har gjort 13 år som anställd på Hallevibadet.

Har haft kontakt med kommunen och ska få se på badet 16 juli. Vid det tillfället kommer jag att ta med en besiktningsman då jag inte tror att badet är så dåligt som det sägs. Hallevibadet måste leva; var ska barnen lära sig att simma?

Var ska alla reumatikerna vägen? Vi måste ju ha någonstans att kunna bada utan att behöva åka in till centrum.

Halleviområdet är en idrottsanläggning som man kan utveckla grymt mycket.”

Intressenten är Patrick Lejon. Lejon är obekant för mig, men det går inte att bli annat än positiv över att fler är intresserade av att driva Hallevibadet vidare. Särskilt som Lejon känner till badet sedan tidigare.

Det har förts en mailväxling mellan Patrick Lejon och chefstjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen. Den 3 juli diariefördes denna mailväxling i kommunens diarium. Bättre sent än aldrig skulle man kunna säga.

Det första mailet skickade Patrick Lejon nämligen till förvaltningschef Andreas Knutsson redan den 10 juni. Så lång tid får det inte ta för att diarieföra mail. Men det har antagligen hänt något extraordinärt. För inte kan det väl vara så att samhällsbyggnadsförvaltningen ”slarvar” med diarieföringen? En JO-anmälan hade nog tämligen snabbt lett till kritik av Vänersborgs kommun…

Patrick Lejon skrev den 10 juni till förvaltningschefen att han trodde att det fanns en stor potential i anläggningen:

“Vi behöver verkligen ha det kvar både för ung som gammal. Även ytorna runt badet är ju alldeles för outnyttjade. Man skulle kunna lösa boulebana, bangolf en beachvolleyplan och massa annat trevlig.”

Lejon bad om mer information om Hallevibadet. Han verkade inte tro att badet var så dåligt som det sades. Och så avslutade han sitt allra första mail:

“Jag skulle vara intresserad att driva badet.”

Förvaltningschef Knutsson var positiv till Lejon och det intresse han visade. Knutsson konstaterade i mailet att:

“Hallevibadet är i ett dåligt skick. Vi har flera rapporter som visar att badet har brister i bl.a. ventilation, vattenrening, konstruktion och el.”

Samtidigt skrev förvaltningschefen att han tyckte att det var tråkigt att politikerna hade beslutat att avveckla verksamheten på Hallevibadet… Knutsson upplyste också Lejon om att en annan privatperson var intresserad av att överta badet och driva det vidare. Knutsson skrev:

“Vi kan inte säga något om huruvida det kan blir någon överlåtelse eller inte i detta skede. Det beror på att politiken inte fattat något beslut i frågan mer än att förvaltningen skall ta fram en konsekvensbeskrivning.”

Det stämmer förvisso, men jag ser det som att politikerna i samhällsbyggnadsnämnden vill ha en “konsekvensbedömning angående avyttring” (som samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 16 november 2023) innan de fattar ett slutligt beslut. De vill antagligen ha mer information och fakta innan en eventuell försäljning. Men en sådan konsekvensbedömning har alltså av allt att döma fortfarande inte påbörjats av förvaltningen. Många frågar sig naturligtvis varför… (Se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.)

Patrik Lejon har fått den information och det underlag om Hallevibadet som han begärde. Han har också fått kontakt med fastighetschefen och de ska alltså inspektera badet den 16 juli. Det är tre dagar efter att hundrastgården har invigts.

Det ska bli intressant att så småningom ta del av mötet. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur samhällsbyggnadsförvaltningen har tänkt sig fortsättningen. Konsekvensbeskrivningen måste ju bli klar och politikerna fatta beslut om en eventuell avyttring innan förhandlingar kan komma igång och eventuella avtal slutas. Och så måste självklart den nya och oväntade “parten i målet” vara med på ett hörn. Jag tänker naturligtvis på Vargöns hundklubb… Som utan politikernas vetskap har fått arrendera en stor del av Hallevibadets tomt – en tomt som Jonas Mossberg redan för ett år sedan meddelade kommunen ingick i hans planer och visioner för ett övertagande av badanläggningen…

PS. Det har pågått en intensiv diskussion i olika Facebook-grupper om gårdagens blogginlägg. (Se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.) Frågan som diskuteras är framför allt om Vargöns hundklubb har rätt att stänga ute allmänheten från rastgården, eller inte. Som framgick av mitt inlägg så tror jag inte att hundklubben kan göra det, men jag vet inte säkert. Det borde dock finnas någon jurist i kommunen, eller Förvaltningsrätten, som kan avgöra frågan.

==

Det har blivit många blogginlägg om både Hallevibadet och Jonas Mossbergs planer. Här kan du läsa dem alla:

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Hallevi: Invigning av hundrastgården

7 juli, 2024 Lämna en kommentar

Kommande helg inviger Vargöns hundklubb officiellt den nya hundrastgården. På Facebook skriver klubben att det ordnas tipspromenad, kaffe/fika och lotteri. Alla är välkomna. Vi får se om alla grannar dyker upp – med tanke på insändaren i TTELA… (Se “Hallevi: Hundar eller bad och en ny intressent?”.)

Hundrastgården är nu klar för att tas i bruk av Vargöns hundar. Det är en stor rastgård där hundarna kan springa av sig all sin energi medan ägarna kan ta det lite lugnare. Stängslet/staketet är uppsatt runt ca hälften av Hallevibadets tomt (se karta), så det är ingen större risk att hundarna kan smita ut från rastgården. 

Vad jag förstår av ett inlägg (på Facebook) så är alla hundar välkomna, i varje fall alla vars hussar och mattar är medlemmar. De kommer att få koden till grindarna, som då uppenbarligen alltid torde vara låsta.

Enligt samhällsbyggnadsförvaltningen krävs varken bygglov för staketet eller grannhörande, dvs att grannarna till hundrastgården tillfrågas om vad de tycker. Det är säkert helt riktigt, experterna på byggnadsförvaltningen har väl gett grönt ljus får man förmoda.

När jag läser om hundrastgårdar i andra kommuner, t ex Luleå (se “Riktlinje för hundrastgårdar”), blir jag dock lite konfunderad – är det så enkelt? Under rubriken “Plan- och bygglagen Allmän plats och möjlighet att införa hundrastgård” i Luleås riktlinje står det:

“En allmän plats får inte mer än tillfälligtvis upplåtas för en enskild verksamhet och får till skillnad från kvartersmark inte stängas av för allmänheten. … Om en anläggning inte stänger ute utan det går att via grindar tillskapa passage kan detta accepteras om särskild bestämmelse saknas, detta kan innebära att en hundrastgård får anläggas vid allmän plats park/natur men måste prövas via mark/bygglov. För att anlägga en hundrastgård bör detaljplanen för aktuell plats studeras.”

Detaljplanen för området på Hallevi i Vargön är från 1970. (Det går att hitta planen på kommunens hemsida.) Området betecknas med “Ri”. Det har följande betydelse:

“Med Ri betecknat område får användas endast för idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål.”

Det är antagligen inte särskilt svårt att definiera en hundrastgård som “idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål”. Men möjligtvis skulle man ändå kunna betrakta en hundrastgård som en ändrad användning jämfört med en idrottsanläggning för bad. Vänersborgs kommun är ju känd för att ha en ganska nitisk byggnadsförvaltning när det gäller tolkningar…

Vill man veta mer om Ri så kan man läsa mer på Boverkets hemsida. (Se “Med Ri betecknat område får användas endast för idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål”) Boverket beskriver och förklarar bestämmelserna kring Ri, vilket bland annat innebär:

“rätt till skilda slag av bebyggelse som hör samman med ändamålet, t ex åskådarläktare, omklädningsrum, hallbyggnader för gymnastik och tennis, restauranglokaler o s v.”

När det gäller grannhöran så bör en sådan ske, men den bör ha genomförts redan när detaljplanen fastställdes 1970. Det är sannolikt inte ett måste att göra ännu en grannhöran bara för att en hundrastgård anordnas på ett område som redan är bestämt att vara för idrottsändamål eller samhörigt ändamål. Såvida det inte ska betraktas som en kvalitativ skillnad mellan skrik från barn/ungdomar och hundar, som signaturen “Boende på Örnvägen” i och för sig ansåg i sin insändare i TTELA (se “Varför en hundrastgård mitt i ett bostadsområde?”).

Det kan finnas ett annat stort problem med hundrastgården – de låsta grindarna. På TTELA:s hemsida idag finns en artikel (se TTELA “Vargön har fått egen hundrastgård: ”Supernöjd””), som jag såg efter att detta inlägg var färdigskrivet, som bekräftar att grindarna ska vara vara låsta:

“rastgården får nämligen bara användas av hundklubbens medlemmar”

Läser man riktlinjerna för hundrastgårdar i Luleå, se ovan, så verkar det vara en nödvändighet att allmänheten får tillträde till området. Är området att betrakta som allmän platsmark, vilket det gör med dagens begrepp, så har jag svårt att se att allmänheten kan stängas ute. Det går knappast heller att kräva att Vargöbor, eller medlemmar, ska behöva ringa till ordförande för Vargöns hundklubb för att få en kod…

Vi får se vad som kommer att gälla i fortsättningen, men jag tror som sagt att det är tveksamt att allmänheten kan stängas ute. Det är sannolikt inte heller ett argument att vem som helst kan bli medlem i hundklubben, medlemmar och allmänhet är inte samma sak.

Om det är en bra idé att ordna en hundrastgård just i detta område vid Hallevibadet är en annan fråga. Det finns ju, som alla vet vid det här laget, en person som är intresserad av att driva badet vidare i privat regi. Denna möjlighet borde naturligtvis ha utretts klart innan tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen på eget bevåg, dvs utan att politikerna gavs möjlighet att säga sitt, beslutade att arrendera ut en stor del av marken till Vargöns hundklubb. Eller att ens informera Jonas Mossberg, den privata intressenten. TTELA skriver förresten i dagens artikel på hemsidan (se TTELA “Vargön har fått egen hundrastgård: ”Supernöjd””):

“Dessutom har vänsterpolitikern Stefan Kärvling, som sitter i kommunfullmäktige, på sin blogg ifrågasatt att beslutet tagits på tjänstemannanivå utan att politikerna har fått möjlighet att uttala sig i frågan – särskilt som rastgårdens placering påverkar möjligheterna att utveckla området kring badet, om det skulle tas i drift igen.”

Ryktena talade för övrigt sanning. Det finns ytterligare en person som är intresserad av att driva Hallevibadet vidare… Mer om det i ett kommande blogginlägg.

Vi får se vad som händer med hundrastgården på sikt. Kanske kan den eller de privata intressenterna och Vargöns hundklubb komma överens om en för alla acceptabel lösning. TTELA citerar en styrelsemedlem i Vargöns hundklubb:

“Men vi hoppas på bad och hundrastgård.”

Det hoppas antagligen de flesta i Vargön, och även en och annan vänersborgare…

Frågan är bara om kommunen överhuvudtaget kommer till skott någon gång. Det verkar nämligen som om samhällsbyggnadsförvaltningen fortfarande inte har kommit igång med den “konsekvensbedömning angående avyttring” som samhällsbyggnadsnämnden beslutade om den 16 november 2023. Det har i varje fall inte varit några samtal eller förhandlingar med Jonas Mossberg…

Men hur det blir med grindar och lås till hundrastgården och andra regler kanske ger sig redan nu på lördag. Invigningen av hundrastgården sker kl 13-15.

==

Det har blivit många blogginlägg om både Hallevibadet och Jonas Mossbergs planer. Här kan du läsa dem alla:

Kategorier:bad, Hallevi, hundar, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela