Arkiv
Grattis Magnus Larsson!
Så fick han då sitt välförtjänta pris – Magnus Larsson i Sikhall.
På gårdagens mycket välbesökta och uppskattade födelsedagskalas för Vänersborgs stad fick Magnus Larsson från Sikhall mottaga kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. Priset delades ut av byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) tillsammans med nämndens vice ordförande Piotr Gabrys (M) och stadsarkitekt Martin Staude.
Byggnadsnämnden motiverade valet med följande ord:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt.
Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder.
I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart.
Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Magnus Larsson har gjort en makalös och mycket imponerande insats. Sikhalls magasin, som byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre, har blivit “återfött”. Det är nu som nytt med bland annat nytt tak och nya fönster. Sikhalls magasin kommer att kunna stå kvar i många decennier framöver. (I blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” har jag redogjort mer i detalj för arbetet som Larsson har utfört i och på magasinet.)
En stolt Magnus Larsson tog emot priset i Bojorten inför en månghövdad och entusiastisk publik. Han tackade för priset och sa:
“Det är lite ironi att på den här platsen i den gamla sessionssalen för 21 år sedan togs beslut att förköpa mitt hus, hem, all min jord och skog och sommarstugan. Då ansågs jag vara ett hot mot magasinet. Nu står jag här och tar emot pris för renoveringen av magasinet som jag räddat från ett totalt förfall.”
Kommunen fattade beslut 2005 att förköpa Magnus Larssons då nyligen förvärvade fastigheter i Sikhall, däribland marken där Sikhalls magasin var beläget. Kommunchefen skrev som motivering till det som egentligen var en expropriation:
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. … Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”
Kommunen “är bäst lämpad”… (Det går att läsa vad som hände under åren 2025-2027 i min bloggserie “Historien om Magnus Larsson”, 25 avsnitt.)
Nu har vi facit i hand. Kommunen lyfte under nästan 20 år knappast ett finger för att utveckla Sikhallsområdet eller magasinet. Det mesta förföll. Socialdemokraternas och Centerpartiets enda syfte med förköpet/expropriationen visade sig vara att stoppa Magnus Larsson, precis som många misstänkte från början. Det lyckades de styrande med.
Det illustreras kanske allra bäst av två exempel. För det första när samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) den 15 december 2023 överklagade ett beslut i sin egen nämnd till Förvaltningsrätten. (Se ”SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) De accepterade inte oppositionspartiernas majoritetsbeslut
när det gällde de fastighetsrättsliga lösningarna mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se nedan.)
För det andra när Magnus Larsson skulle påbörja renoveringen av det magasin som han igår fick pris för. När Larsson begärde strandskyddsdispens för att anlägga en serviceväg vid magasinet för att kunna sätta upp byggnadsställningar, som var nödvändigt för att byta tak, sa miljö- och byggnadsförvaltningen nej. Hade inte politikerna i nämnden och förvaltningschef Sandin ingripit så hade inte magasinet blivit renoverat… (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Det kan jämföras med Länsstyrelsens positiva inställning till Magnus Larsson när Länsstyrelsen den 16 maj 2023 skrev:
“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”
För att möjliggöra en fortsatt utveckling i Sikhall drev oppositionspartierna i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden igenom att en fastighetsreglering skulle göras. De fastighetsrättsliga lösningarna blev klara den 21 augusti 2025 när Lantmäterimyndigheten fastställde avtalet mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)
De fastighetsrättsliga lösningarna innebar att Magnus Larsson fick köpa tillbaka stora delar av de fastigheter som han förvärvade 2005, dock inte allt. Nu ligger vägen öppen för en utveckling av området runt Sikhallsviken.
I teorin…
Det tycks som om motståndet från miljö- och byggnadsförvaltningen fortsätter… Signalerna tyder på en fortsatt obstruktion av Magnus Larssons planer. Larsson behöver nämligen en hel del tillstånd. Det gäller t ex bygglov och strandskyddsdispenser för att anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för bland annat kök, personalutrymmen och inte minst toaletter, tillstånd för vattenverksamhet för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan.
Diplom och plakett på plats!
Det finns några socialdemokrater som har gratulerat Magnus Larsson till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset. Kan man hoppas att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen har ändrat uppfattning om Magnus Larsson och hans arbete för att utveckla Sikhall? Och istället för att stjälpa börjar hjälpa Magnus Larsson i hans arbete. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det, men hoppas kan man väl? Det är säkerligen även förhoppningen hos majoriteten av de åskådare som var på plats när Magnus Larsson mottog sitt välförtjänta pris.
Födelsedagskalaset var för övrigt mycket lyckat. Det var antagligen publikrekord, vilket tyvärr fick följden att tårtorna inte räckte till alla gratulanter. Alla invånare hade chans att prata med både politiker 
och tjänstepersoner i de olika förvaltningarna samt anställda och frivilligarbetare i olika bolag, föreningar och organisationer. Jag blev lite extra imponerad över Demokrati- och Jämställdhetsberedningens bord. Där fick besökarna bland annat para ihop politiker med parti. Det var åtminstone en person som hade ett rätt…
Det var en mycket lyckad födelsedag. Kanske skulle Vänersborgs kommun ha ytterligare ett kalas under året – för Vänersborgs kommun…
Vad händer utanför stan?
Det finns en rad ärenden som ligger och väntar på lösningar och beslut i Vänersborgs kommun. I detta inlägg tar jag upp några av de frågor, utmaningar och förväntningar som framför allt angår de invånare som bor ”utanför stan”. Med det menar jag områden som före kommunsammanslagningen 1974 inte tillhörde Vänersborgs kommun. Inlägget tar upp exempel från Brålanda, Frändefors, Sikhall, Vargön, Vänersnäs, Västra Tunhem och Väne Ryr. Förhoppningarna är att de flesta av dessa mer eller mindre “brännande” frågor och ärenden ska lösas innan valet den 13 september.
Vargön
I Vargön hoppas invånarna att Hallevibadet återigen ska öppna. De styrande partierna (S+C+MP), med undantag av KD alltså, vill fylla igen bassängerna och riva byggnaderna. Förvaltningen är helt inne på samma linje. Det var dock inte en majoritet i kommunfullmäktige eller samhällsbyggnadsnämnden. Oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L) beslutade att Hallevibadet skulle hyras ut. (Se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”.)
Förvaltningen med hjälp av en dyr konsult, och antagligen med värmande klappar på axeln av styrande politiker, skrev därför ihop ett avtal om uthyrning som gjorde det helt omöjligt för någon entreprenör att kunna driva badet. (Se “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet”.) Följaktligen fick samhällsbyggnadsförvaltningen ingen intressent som var villig att hyra och driva Hallevibadet vidare. Det var naturligtvis uträknat av de styrande och förvaltningen. Vägen ligger nu öppen för en rivning av badet. Varför det tar så lång tid att komma till skott med rivningen vet jag inte, men jag antar att Hallevibadet kommer upp ganska snart på dagordningen. De styrande och förvaltningen kan ju inte dra det impopulära beslutet i långbänk hur länge som helst.
I Vargön väntar man också på att Länsstyrelsen ska få 5 minuter över till att titta på en överklagan av ett beslut i byggnadsnämnden. För nästan exakt ett år sedan, den 21 januari 2025, beslutade nämligen byggnadsnämnden att inte ge bygglov för det svarta taket på Snickaregårdsvägen. Nämnden ansåg inte att färgen på taket tog “hänsyn till intresset av en god helhetsverkan”. Det låter kanske som ett komplicerat ärende, men själva överklagandet handlade om att en av ledamöterna i nämnden avstod från att rösta. (Se “Det svarta taket 1: Olagligt beslut?”.)
I Kommunallagen 4 kap 26 § står det:
”En ledamot i en nämnd som deltar i handläggningen av ett ärende ska delta i avgörandet av ärendet, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild.”
Att bevilja eller avslå bygglov är “myndighetsutövning mot någon enskild”. Det kan inte ta mer än någon minut för en jurist att komma fram till att nämndens beslut var olagligt och måste tas om – en ledamot får inte avstå från att rösta.
Slagghögarna med bland annat ferrokrom växer i Vargön, och det blir dessutom allt fler högar. Det kan inte undgå någon som kör igenom industriområdet. Vargön Alloys letar febrilt efter lösningar, och tror sig också ha hittat en lösning – ett stenbrott vid byn Fröskog nära Fengersfors. Alloys vill fylla stenbrottet med slagg. De boende i området, som ligger i Åmåls kommun, protesterar. De vill inte riskera att slagget från Alloys ska läcka ut sexvärt krom i deras dricksvatten. Vi får se om Länsstyrelsen ger tillstånd. (Se TTELA “Giftigt avfall från Vargön kan hamna i Dalsland”.)
Under tiden har Länsstyrelsen gett Alloys tillstånd att deponera slagg på Heljestorps avfallsanläggning. Eller om det är avfallsanläggningen som har fått tillstånd att ta emot slaggen… Hur mycket slagg som anläggningen ska ta emot vet man inte riktigt. I första skedet beräknas 8.500 ton köras till Heljestorp. Det är inte särskilt mycket i sammanhanget. I det föreläggande som Vargön Alloys fick av Länsstyrelsen den 27 juni förra året ska Alloys avveckla minst 148.000 ton slagg från Vargön i år, 2026… (Se “Alloys: Föreläggande från Länsstyrelsen”.)
Heljestorp ska enligt uppgift ha uppsamling och rening av lakvatten innan det når recipient (mottagare). Det går en bäck i området, Edsätersbäcken. Den rinner ut i Vassbotten (vid Brätte). Det är alltså Vassbotten, en del av Vänern, som är mottagare av eventuellt förorenat vatten innehållande sexvärt krom. Om nu något går galet med hanteringen av avfallet på Heljestorp vill säga.
Och sist men inte minst – Vargporten. Hur ska det gå med den, monumentet över svunna storhetstider? Jag tror att det blir en lösning innan sommaren. Detaljplanen kommer troligtvis att ändras så att det blir fritt fram att riva Holmens gamla kontorsbyggnad. I sitt svar på samrådet framförde kommunstyrelsen synpunkterna att Vargporten (“portalen”) skulle bevaras och placeras i Vargöns centrum eller:
”låta portalen fortsättningsvis markera entrén till själva industriområdet.”
Vänersnäs
Det ser ut att bli ett lugnt och fridfullt 2026 på Vänersnäs. Invånarna på näset har fört en långdragen och seg kamp mot kommunens planer på att tvångsansluta dem till det kommunala VA-nätet. De är värda att få tid för att ladda batterierna. Den nya vattentjänstplanen innehåller inga förslag på verksamhetsområden på Vänersnäs de närmaste åren. Det betyder alltså att inga tvångsanslutningar är aktuella. (Se “Beslut om Vattentjänstplan 3”.)
Vänersnäsborna ska ha en eloge för den vilja och kämpaglöd de har visat genom åren i försvaret av sina lagliga rättigheter att slippa betala hundratusentals kronor för VA-anslutningar som de inte behövde.
Brålanda
Socialnämnden har fattat beslut om att Sörbygården ska vara kvar. (Se “Sörbygården: Beslut idag!!”.) Beslutet fattades av de fem oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L). De styrande partierna (S+C+KD+MP) ville stänga äldreboendet, och det verkar som om de i både socialnämnden och kommunfullmäktige fortsätter att arbeta för detta – och struntar i majoritetens beslut. De styrande partierna tycks beredda att göra allt som är möjligt, och även sådant som inte borde vara möjligt, för att köra över oppositionspartierna. (Se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss” och “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”.) Enligt uppgifter från Brålanda har det också gjorts tveksamma utflyttningar av de boende under hösten. 
Även socialförvaltningen vill nämligen lägga ner boendet. Besparingar är viktigare än de boende…
Under höstens heta diskussioner framförde de styrande partierna (S+C+KD+MP) ett nytt argument för nedläggningen. I ett diariefört svar till en brålandabo som tyckte att det var dumt att tomställa/lägga ner Sörbygården, svarade ordförande i socialnämnden, Dan Nyberg (S):
”Det vi vill är att vi kan få ombyggda och moderna äldreboenden i Brålanda. Det har vi inte idag. Äldreboenden i Vänersborg har mycket högre standard och det borde vi också få i Brålanda. Det tycker jag vi är värda.”
Nyberg skrev om äldreboenden, i plural alltså, två eller fler. Och eftersom det bara finns två boenden just nu i Brålanda – Solhaga och Sörbygården…
Men det finns inga som helst beslut på ”ombyggda och moderna äldreboenden i Brålanda”, inte ens någon förstudie är påbörjad. Jag tror inte heller att det har lagts fram något förslag… Och menade Nyberg i sitt svar, eller ”vi” (dock oklart vilka ”vi” är), allvar med moderna äldreboenden i Brålanda har jag svårt att se hur en nedläggning av Sörbygården skulle bidra till det. Det bästa hade väl varit att i så fall behålla Sörbygården tills socialnämnden fattade beslut om eventuella byggnationer. Det finns däremot beslut på ett nytt boende på fastigheten Kalkonen (fd Östra skolan) i Vänersborg. Det ska stå klart 2028.
Sörbygården har rört upp känslor bland politikerna i kommunen som vi inte har skådat sedan arenatiden. Vi får se om upprördheten dämpas och att den kommande våren blir lugnare än hösten. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.)
Det efterlängtade tågstoppet i Brålanda dröjer. Tanken var från början att tågen skulle stanna 2028. Sedan började det pratas om 2030 och sent i höstas fick jag höra av kommunstyrelsens ordförande att 2032 är mer realistiskt. Det går långsamt att verkställa beslut, om det nu blir verkställt överhuvudtaget. Men i det här fallet är det knappast kommunens fel.
Frändefors
I Frändefors står inte tiden stilla, i “Frändefors går det bakåt”. Det sa Victor Haglund från Frändefors när han presenterade sitt medborgarförslag i kommunfullmäktige förra året. (Se “KF (21/5)”.) Det fick antagligen både politiker och tjänstepersoner att leta fram Frändefors på Google Maps… Och det var nödvändigt, fullmäktige har sköljts över av medborgarförslag från Frändefors. De har handlat om multiarenor, konstgräs, läktare, fritidsgård, belysning för fotboll, kommunalt köp av Equmeniakyrkans lokaler osv.
Det ska utarbetas och antas en Fördjupad översiktsplan (FÖP) för Frändefors under året, även om den kanske inte kan antas förrän nästa år. FÖP-arbetet började med en invånardialog i Församlingshemmet i september. Det var ett välbesökt möte och engagemanget från Frändeforsborna var stort.
Förhoppningsvis ska planen leda till att det går framåt även i Frändefors, och att det äntligen kommer att hända något.
Sikhall
I Sikhall är det tveksamt om kommunen vill att det ska hända något…
I samband med Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari ska Magnus Larsson hämta sitt “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för renoveringen av Sikhalls Magasin. (Se “Sikhalls magasin och Magnus vann priset!”.) Men han är inte nöjd med det. Renoveringen av magasinet var bara början i hans utvecklingsplaner för Sikhallsviken. Larsson har, vad jag förstår, gett upp hoppet om att området ska få en detaljplan. Det har ju gått över 10 år sedan byggnadsnämnden beslutade om att upprätta en. Men det innebär inte att Larsson har gett upp utvecklingen av Sikhall. Han har sökt strandskyddsdispenser för sjöbodar, toalett- och servicebyggnad mm. Magnus Larsson har attraktiva och hållbara visioner både för området kring småbåtshamnen och området vid badet. Även i Sikhall kommer det att visa sig om de styrande partierna (S+C+KD+MP) vill ha en utveckling eller om gamla trätor och jäv fortsatt ska lägga en blöt filt över utvecklingen.
Västra Tunhem
I Tunhemsbygden tycks det alltid vara lugnt. I varje fall sedan 2012 då Mulltorps skola var hotad av nedläggning. Men det var då, sedan dess är skolan renoverad.
Hur det har gått med belysningen längs vägen vid Floget känner jag inte till. Det är en miss. Kommunfullmäktige beslutade ju att släcka ner och ta bort lyktstolparna, men då hörde en anställd från Trollhättan av sig och berättade att det fick inte Vänersborgs kommun göra. Lyktstolparna tillhörde Trollhättans Energi. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.)
Lyktstolpar eller inte. Området vid Floget ska bli ett av de få nya verksamhetsområdena i kommunen. Kommunen ska dra vatten och avlopp till fastigheterna längs Hunnebergs branter. Det är svårt med enskilda VA-lösningar i området.
Väne Ryr
Det var ett tag sedan jag besökte Väne Ryr. Det lilla stationssamhället har inte heller gjort något större avtryck i den politiska debatten på senare år. Det har dock lagts ett medborgarförslag på att det ska bli ett tågstopp igen, precis som det var förr. Det tycker kommunen också, men det ligger i så fall långt fram i tiden. Det är synd, Väne Ryr ligger nästan i centrum av Trestad och skulle kunna utvecklas. De boende längs järnvägen får nog i fortsättningen nöja sig med lyssna till alla tåg på dagarna och få störd sömn av alla godståg på nätterna. Hade det varit ett sådant oväsen längs t ex Bangatan hade det åtgärdats direkt.
Avslutning
Det är stora frågor som ligger och väntar på att få något slags avslut innan sommaren. Hur det går beror på de styrande partierna. De bestämmer dels vilka ärenden som ska upp på dagordningen och därmed avgöras. Och dels har de i år dessutom majoritet i kommunfullmäktige…
Mitt tips är emellertid att de flesta av ovanstående frågor kommer att på något sätt få ett avslut och en “lösning” innan valet. När det är dags för kommuninvånare att gå och rösta i september kommer de därför att ha en klarare och tydligare bild av vad de olika partierna vill med Vänersborgs kommun utanför Vänersborgs stad…
Sikhalls magasin och Magnus vann priset!
“Sent ska syndaren vakna. Skrattar bäst som skrattar sist.”
Så började jag förra årets blogginlägg när byggnadsnämnden utsåg Anders Solvarms nya hus, Atri, till vinnare av byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.) På sätt och vis skulle jag kunna börja detta inlägg på samma sätt.
Idag utsåg nämligen byggnadsnämnden Sikhalls Magasin till årets vinnare av kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Och bakom upprustningen och renoveringen av magasinet står Magnus Larsson.
Byggnadsnämnden motiverade priset på följande sätt:
”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt. Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder. I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart. Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”
Sikhalls Magasin är en gammal anrik byggnad. Det byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre. Det ligger på en klippudde omgivet av Vänerns vatten på tre sidor. Det är ett viktigt historiskt minnesmärke för Gestad- och Sikhallsbygden och för hela Dalsland. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Magasinet förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Men magasinet stod på kommunens mark och det visade sig att kommunen inte lade två strån i kors för att underhålla och bevara Sikhalls magasin. Magasinet förföll i rask takt. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket höll på att rasa in. Magasinet slutade användas och det blev inte ens tillåtet att gå in i byggnaden. Ett stycke dalsländskt historia höll på att försvinna.
2022 överläts nyttjanderätten efter många om och men till Magnus Larsson. Och sedan började det hända saker. Larsson har bytt ut stolpar och brädor, han har fixat bärlinor och bytt delar av golv i magasinet. Larsson har bytt tak och fönster. Invändigt har han gjort i ordning en festlokal med en scen, ett honnörsbord och byggt ett mottagningskök. Magnus Larsson har fått stöd och hjälp av Länsstyrelsen, men har själv gjort arbetet och dessutom använt både eget virke och egna pengar.
Magnus Larsson är en mycket värdig vinnare av priset.
Sikhall har hittills tagit storslam. De båda vinnarna av byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”, Magnus Larsson 2025 och Anders Solvarm 2024 bor nämligen bara några stenkast ifrån varandra i Sikhall. Anders Solvarm fick så att säga Arkitekturpriset, medan Magnus Larsson fick Byggnadsvårdspriset.
Det var ett modigt och riktig beslut av byggnadsnämnden. Men överraskande. Magnus Larsson har aldrig varit och är fortfarande inte särskilt väl sedd i Vänersborgs kommunhus. Kommunen har på alla sätt och vis motarbetat Magnus Larsson. Det började redan när Magnus Larsson köpte fastigheten Sikhall 1:6 år 2005. Kommunen bestämde sig för att förköpa/expropriera hans nyförvärvade marker. Larsson gjorde motstånd och vände sig till domstol. Två år senare, i slutet av 2007, lyckades kommunen – och förköpte/exproprierade stora delar av Larssons fastighet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Problemen med kommunen fortsatte för Magnus Larsson. Den tidens byggnadsnämnd med ordförande Dan Nyberg (S) i spetsen försvårade för Magnus Larsson när han skulle bygga sin bostad på fastigheten. Larsson fick inte bygglov och nämnden utdömde stora vitessummor. Den lade alla käppar den kunde hitta i Magnus Larssons hjul. Efter åtminstone fem beslut i Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen fick Magnus Larsson rätt på alla punkter.
Vänersborgs kommun ger sig inte. Magnus Larsson motarbetas fortfarande. De styrande partierna gör tillsammans med flera förvaltningar gemensam sak för att stoppa Magnus Larssons planer på att utveckla Sikhall. Fastighetsregleringen blev i och för sig efter många års fördröjande och förhalande av kommunen äntligen klar i september i år. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.) Men detaljplanen förhalas fortfarande och är nu inne på sitt 11:e år(!), vilket sannolikt är ett rekord i Sverige. (Se “I alla delar – utom Sikhall”.)
Det ska bli intressant att följa kommunens förehavanden gentemot Magnus Larsson efter dagens beslut. Sikhalls magasin är efterfrågat och eftertraktat för fester, bröllop, begravningar mm, men det är svårt för Larsson att hyra ut magasinet. Under hela vinterhalvåret låser nämligen kommunen de offentliga toaletter som finns i området, och utan toaletter ingen uthyrning. (Se “Toaletterna på Sikhall”.) Eftersom Sikhalls magasin är ett byggnadsminne går det inte att ordna toaletter inne i magasinet. Larsson vill därför bygga ett särskilt mindre hus för toaletter. Kommer han att få göra det? Byggnadsförvaltningen stretar emot och det är mycket tveksamt om det blir något av en toalettbyggnad.
De styrande partierna lyckades ju inte hindra fastighetsregleringen mellan kommunen och Magnus Larsson. Men skam den som ger sig. På kommunfullmäktige nästa vecka ligger ett förslag för att vässa kommunens verktyg mot “motsträviga” och “olydiga” kommuninvånare och fastighetsägare. Riktlinjerna för “markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” ska revideras… (Se “KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal”.)
Mandatperiodens byggnadsnämnd har varit modig när den fattade beslut om att tilldela Sikhalls magasin och Magnus Larsson kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Det var ett fantastiskt bra val och det innebär även en slags upprättelse för Magnus Larsson.
Prisutdelningen äger rum på Vänersborgs födelsedagsfirande den 31 januari 2026. Vinsten är ett diplom och en plakett att sätta på husfasaden. Gratulerar Magnus!!
Anm. Här kan du läsa om prisutdelningen – ”Grattis Magnus Larsson!”.
En fantastisk dag i Sikhall!
“Äntligen!”
Det ljuder av högljudda skri och tjut från Sikhall. Ljudvågorna färdas över Vänerns vatten via Nordstan till Vänersborgs kommunhus på Sundsgatan. Tjuten överröstar till och med fiskmåsarna, de frustrerade skriken från Sörbygården i Brålanda och de besvikna vrålen från blåsut- och dalslandsbor över avstängningen av Dalbobron.
Det är glädjetjut vi hör från Sikhall. Det är Magnus Larsson som ger utlopp för sin förtjusning och upprymdhet. Han har äntligen fått tillbaka stora delar av den mark som kommunfullmäktige den 21 november 2007 beslutade att förköpa/expropriera av honom. (Se “Historien om Magnus Larsson (24): Upplösningen”.) Det var en mörk dag för kommunen. Kommunfullmäktige tvingade en laglydig och skattebetalande undersåte till underkastelse under den byråkratiska makten.
Magnus Larsson hade förvärvat fastigheter i Sikhall (Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23 samt Sörbo 1:4) två år tidigare. På kartan till höger ser vi det område vid småbåtshamnen i Sikhall som Magnus Larsson tvingades “avyttra” till kommunen.
Efter många års kamp av Magnus Larsson och några politiker fattade samhällsbyggnadsnämnden den 23 november 2023 äntligen ett beslut om “riktlinjer” för ett avtal med Magnus Larsson om fastighetsrättsliga lösningar. (Se “Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.) Det skulle till stor del återställa 
de tidigare fastighetsgränserna och möjliggöra en utveckling av Sikhall. Efter ett skamligt överklagande av de styrande partierna (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”), förhalanden, motarbetanden osv undertecknade Magnus Larsson och kommunen slutligen, den 18 september 2024, ett avtal om fastighetsregleringar, ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter beslutade oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden att godkänna de upprättade avtalshandlingarna.
Den 25 oktober 2024 inkom avtalet till lantmäterimyndigheten. Tiden gick, men den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten slutligen ett beslut angående ändrade fastighetsgränser i Sikhall (se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”). Lantmäteriets beslut om fastighetsreglering följde i stort sett avtalet mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommun – se karta nedan.
Det gula området övergår till Magnus Larssons fastighet Sikhall 1:6, dvs den fastighet som marken och vattnet tillhörde innan november 2007. Kommunen behåller området Sikhall 1:4.
Beslutet kunde naturligtvis överklagas… Men idag fick jag följande besked från Lantmäterimyndigheten:
“Sista dagen för inkommande av överklagande har passerat. Vi väntar alltid två arbetsdagar innan vi registrerar ifall posten skulle ha strulat. Det är dock högst osannolikt.
På tisdag den 23/9 inför jag förändringarna i fastighetsregistret och på onsdag inför jag förändringarna i registerkartan.”
Magnus Larsson har väntat i nästan 20 år på att få tillbaka den mark som kommunen orättmätigt förköpte/exproprierade av honom. Nu öppnas möjligheterna för Larsson att börja förverkliga de drömmar och visioner som han har närt i decennier och som var orsaken till att han förvärvade området från första början.
Om jag känner Magnus Larsson rätt kommer han att göra allt för att få in el till magasinet så fort som möjligt. Det skulle möjliggöra tillställningar som t ex fester och bröllop utan att strömmen hela tiden går och proppar måste bytas. På agendan finns också en toalettbyggnad som gästerna kan utnyttja. (Det går inte att göra toaletter i magasinet eftersom det är kulturminnesskyddat.) Larsson vill också sätta upp sjöbodar, göra en uteservering och ett ordentligt kök vid magasinet etc.
Magnus Larsson kommer att söka strandskyddsdispens och bygglov. Naturligtvis har kommunen även fortsättningsvis möjligheter att sätta käppar i hjulet. Men alla vi som vill se en utveckling i området hoppas att kommunen äntligen förstår att “attraktiv och hållbar i alla delar” även gäller Sikhall.
Den 19 september 2025 blir en dag att minnas i Sikhall!
Om fastighetsregleringen i Sikhall
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten ett beslut angående ändrade fastighetsgränser i Sikhall (se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”):
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12.”
Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, innehöll vissa mindre förändringar av de förslag som hade lagts fram tidigare i diskussionerna mellan Vänersborgs kommun (samhällsbyggnadsnämnden) och Magnus Larsson. Jag tänkte redogöra för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall. Det handlar om områdena kring småbåtshamnen och badet.
Den del av fastighetsregleringen som gäller mellan Sikhall 1:4 (kommunens fastighet) och Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet) handlar om området kring småbåtshamnen och Sikhalls Magasin.
“Från fastigheten Sikhall 1:4 överförs ett markområde om 4.058 m² samt ett vattenområde om 8,9 hektar till Sikhall 1:6.”
Lantmäteriet skriver att det gamla spannmålsmagasinet är klassat som byggnadsminne och att det används för t ex bröllop. Det beskrivs vidare hur viktigt det är att Magnus Larsson får en markremsa som förbinder Sikhall 1:6 med magasinet som underlättar framdragning av el, vatten och avlopp (se pil på karta nedan):
“vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Det är ett stort område som överförs från Sikhall 1:4 (kommunen) till Sikhall 1:6 (Magnus Larsson). Då ska man känna till att dessa områden, plus det område som fortsättningsvis ska tillhöra kommunen, fram till 2008 tillhörde Sikhall 1:6. Kommunen styckade av Magnus Larssons fastighet och förköpte marken mot hans vilja, dvs det handlade om expropriering. Nu återgår marken till Magnus Larsson. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Det finns en stenpir i söder och en brygga i norr, som används för uthyrning av båtplatser. De områdena ska överföras till Sikhall 1:6 eftersom, skriver Lantmäteriet:
“Dessa verksamheter bedöms vara ett lämpligt komplement till den skogsbruksverksamhet som bedrivs på fastigheten.”
Det som är kvar av kommunens fastighet (Sikhall 1:4) ska användas till samma sak som det används till i dagsläget, nämligen parkering för allmänheten och iläggning av båtar. Det kan också konstateras att hela området, även Sikhall 1:6 alltså, omfattas av strandskyddsbestämmelser.
De nya fastighetsgränserna medför ingen förändring i markanvändningen, men det ger således Magnus Larsson möjlighet att dra in el och VA till magasinet samt utveckla småbåtshamnen med uthyrning av båtplatser.
Lantmäteriförrättningen innebär även förändringar i området vid Sikhallsbadet.
Både Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och kommunen (Hopperud 1:12) äger mark i området. Förrättningen innebär både byte och förvärv av mark:
“Området som överförs från Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6 består av ca 1,3 hektar slyig skog och sankmark och ca 700 m² vatten. Hopperud 1:12, används som badplats och väg, har ingen nytta av marken då den är slyig och sank. Det berörda mark- och vattenområdet omfattas av strandskyddsbestämmelser.”
Lantmäteriet fortsätter:
“Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Risken för privatisering är mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 ligger långt därifrån.”
Och inte minst viktigt:
“Även i detta fall har marken som överförs till Sikhall 1:6 tidigare tillhört fastigheten.”
Även denna mark förköpte (exproprierade) alltså kommunen av Magnus Larsson år 2007 – mot Larssons vilja.
Förvärvet av området med “slyig skog och sankmark” innebär möjligheter för Magnus Larsson att utveckla området. Han har planer på att t ex utöka badstranden, anlägga en park och fler parkeringsplatser.
I förrättningen ingår också att ett område förs över från Sikhall 1:6 (Magnus Larsson) till Hopperud 1:12 (kommunen) – se siffran 4 på kartan ovan. Området består av vägmark som används av Hopperud 1:12 (badgäster) och flertalet fastigheter längre in på vägen. Området ska fortsätta att vara väg och därmed blir det ingen ändrad markanvändning.
Lantmäteriet konstaterar slutligen att marköverföringarna inte motverkar syftet med strandskyddsbestämmelserna.
Det här är alltså vad lantmäteriförrättningen innebär för fastighetsgränserna i sin helhet. (Med undantag att det också ingår i förrättningen att Magnus Larsson säljer en del av Sikhall 1:6 till en privatperson, se “Sikhall: Beslut från Lantmäteriet”.)
Det är viktigt att komma ihåg att Magnus Larsson erlägger en summa pengar för att förvärva kommunens mark. Priset ingår också i förrättningen.
Nästa steg i Sikhalls (eventuella) utveckling blir upprättandet av en detaljplan – den detaljplan som byggnadsnämnden fattade beslut om år 2015. Det är väl ingen med kunskap om kommunens inställning till Larsson och Sikhall som tror att den processen kommer att gå smärtfritt…. Om nu Lantmäteriförrättningen överhuvudtaget vinner laga kraft. Och det gör den:
“Under förutsättning att inget förrättningsbeslut överklagas kommer resultatet av förrättningen att registreras i fastighetsregistret. Detta sker tidigast den 24 september 2025.”
En förhoppningsvis positiv fortsättning följer så småningom…
Sikhall: Beslut från Lantmäteriet
Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september, beslutade oppositionspartierna i samhällsbyggnadsnämnden att godkänna de upprättade avtalshandlingarna. 
Det var en mycket positiv och glädjande händelse för alla som vill se en utveckling i Sikhall. Det hade Magnus Larsson väntat på sedan 2015 när byggnadsnämnden beslutade att en detaljplan skulle upprättas i Sikhallsområdet.
Innan fastighetsregleringen mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson kunde bli verklighet så var det emellertid tvunget att kommunens Lantmäterimyndighet godkände avtalet. Och det tog tid. Och tid… (Se “I Sikhall står tiden still”.)
Men till slut hände det…
Den 21 augusti 2025 fattade Lantmäterimyndigheten äntligen ett beslut:
“Genom fastighetsreglering överförs mark och vattenområde från Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 till Sikhall 1:6. Vägmark inom Sikhall 1:6 överförs till Hopperud 1:12. Vidare överförs mark från Sikhall 1:6 till Sikhall 1:39.”
Samhällsbyggnadsnämndens beslut verkställdes. Vänersborgs kommun, som äger fastigheterna Sikhall 1:4 och Hopperud 1:12 (vid Sikhalls badplats) och Magnus Larsson, som äger Sikhall 1:6, ska reglera/ändra fastighetsgränserna enligt (i stort sett) nämndens beslut. Samtidigt överförs en bit av Magnus Larsson mark 
till en privatperson som bor i området (Sikhall 1:39), vilket alltså regleras samtidigt och inte har något med samhällsbyggnadsnämndens beslut att göra.
Med andra ord “byts och överförs mark” mellan parterna. Självklart är en del pengar inblandade i justeringarna av fastighetsgränserna.
Lantmäterimyndigheten skriver i sitt beslut:
”Arbete med detaljplan pågår inom de områden som fastighetsbildningen berör. Fastighetsbildningen försvårar inte en ändamålsenlig användning av området, orsakar inte olämplig bebyggelse och motverkar inte en lämplig planläggning av området. Muntligt samråd har skett med byggnadsnämnden 2025-08-15, som tillstyrker fastighetsbildningen (FBL 3:3).”
Glädjen ska dock inte tas ut i förskott. Fastighetsregleringarna i Sikhall kan överklagas, inom 4 veckor. Lantmäteriförrättningen, som beslutet om regleringen kallas, kan överklagas av flera parter. Sakägare, dvs de som berörs av förrättningen som t ex. grannar (fastighetsägare) kan göra det. 
Det kan också Länsstyrelsen i vissa fall, t ex när förrättningen rör allmänna intressen som miljöskydd, strandskydd eller riksintressen.
Det torde dock vara svårt för Länsstyrelsen att överklaga med några hållbara argument. Lantmäteriet skriver nämligen:
”Marken överförs till en skogsbruksfastighet. Risken för privatisering bedöms som mycket låg, då bostaden på Sikhall 1:6 redan har tillgång till vatten och brygga. Fastighetsbildningen medför ingen förändring i markanvändningen. Verksamheter som bedrivs inom området kommer att fortsätta som tidigare efter genomförd fastighetsbildning.”
Magnus Larsson har varit med om överklaganden tidigare. Vem minns inte när ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) överklagade sin egen nämnds, dvs samhällsbyggnadsnämnden, beslut om att att godkänna avtalet med Magnus Larsson. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) Eller Länsstyrelsens tidigare till synes godtyckliga ställningstaganden i Sikhall. Det är även rykten i svang som viskar att det redan är någon med anknytning till kommunhuset som ställt frågan till Länsstyrelsen om lantmäteriförrättningen går att stoppa med hjälp av strandskyddsreglerna… (Jämför citatet ovan.)
Det finns många i kommunhuset, både tjänstepersoner och ledande politiker i Socialdemokraterna och Centerpartiet som inget annat tycks vilja än att sätta käppar i hjulen för en utveckling av Sikhall. De har 4 veckor på sig att göra det. I så fall kommer ärendet så småningom upp i Mark- och miljödomstolen (MMD) och möjligtvis Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Och en sådan process kan bli lika seg och långvarig som Lantmäteriets handläggning av ärendet, dvs upp mot ett år.
Lantmäteriet, och Magnus Larsson, och samhällsbyggnadsnämndens majoritet, kommer dock, som jag ser det, att ha stora möjligheter att få rätt, dvs att Lantmäteriets beslut kommer att stå fast. Lantmäterimyndigheten skriver nämligen något som är oerhört viktigt och mycket svårt att bortse från:
”Den tidigare fastighetsindelningen återställs, eftersom det berörda mark- och vattenområdet fram till år 2008 tillhörde samma fastighet som det förs till.”
Lantmäterimyndighetens förrättning är ett steg framåt. Om inte beslutet överklagas så är det ett mycket stort steg för Magnus Larssons planer och möjligheter att utveckla Sikhall. Då skulle han bland annat kunna dra nya elledningar till Sikhalls Magasin…
Lantmäterimyndigheten skriver i beslutet:
”Att marken kring byggnaden (Sikhalls Magasin; min anm) tillförs ägaren av byggnaden underlättar framdragning av el, vatten och avlopp, vilket stärker förutsättningarna för fortsatt användning och bevarande av byggnadsminnet.”
Överklagas beslutet så står Magnus Larsson och stampar på samma ställe som tidigare – och alla boenden i dalslandsdelen av kommunen får återigen erfara att kommunens vision om “attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet” inte gäller dem.
I inlägget ”Om fastighetsregleringen i Sikhall” redogör jag för hur Lantmäterimyndighetens förrättning ser ut rent konkret och hur den motiveras i de olika områdena i Sikhall.
Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)
Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)”.
Den 19 mars 2024 överklagade Jan Andersson, ordförande för Gestad Hembygdsförening, MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.
Den 29 maj 2024 kom beslutet från MÖD (Mark- och miljööverdomstolen). Domstolen beslutade att lämna över:
“Gestads hembygdsförenings överklagande av länsstyrelsens två beslut den 13 februari 2024 med diarienummer 323-2024 och 340-2024 till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”
MÖD ansåg att Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg hade gjort en miss, ett gravt fel… I MMD:s dom hade endast privatpersonen Jan Andersson varit upptagen som part och inte Gestad Hembygdsförening. MÖD skrev i sitt beslut:
“I mark- och miljödomstolens dom har endast Jan G Andersson varit upptagen som part. … Mark- och miljööverdomstolen bedömer … att … Gestad hembygdsförening överklagat länsstyrelsens båda beslut. Vid sådant förhållande ska hembygdsföreningens överklagande lämnas över till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) bedömde alltså, helt riktigt och självklart, att Gestad hembygdsförening hade överklagat Länsstyrelsens beslut.
Jag är inte riktigt säker på hur MÖD:s beslut skulle tolkas. Var det MÖD:s mening att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte? Eller var det tänkt att Gestad hembygdsförening hade rätt att överklaga själva sakfrågan? Jag lutar åt det sistnämnda, dvs att MÖD ansåg att Gestad Hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Det innebar i så fall att MMD var tvunget att pröva byggnadsnämndens beslut, i sak.
Jag skrev vid tre tillfällen till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg sedan domstolen fick ärendet tillbaka av MÖD och ställde frågan om något beslut hade fattats. Svaren var vid samtliga tillfällen att domstolen hade mycket att göra och att det jobbades med ärendet. Det talade som jag ser det för att MMD arbetade med överklagandet i sak. Hade det bara gällt om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga hade säkerligen målet avgjorts snabbt.
Men strax före sommarvilan kom, efter en ny fråga, ett “protokoll” från MMD i Vänersborg. Protokollet var från den 14 maj 2025, dvs nästan ett helt år efter MÖD:s dom…
Protokollet konstaterade att Gestad hembygdsförening hade överklagat:
“Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 13 februari 2024”
MMD uppfattade det som om MÖD:s dom innebar att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte. MMD 
tänkte inte pröva ärendet i sak.
Och under rubriken “SAKEN” stod:
“Avvisning av överklagande”
Det var ingen överraskning, men naturligtvis nedslående. Hade det tagit MMD ett år att komma fram till det? I protokollet beskrevs hur det gick till när MMD fattade beslutet.
Gestad hembygdsförening hade fått en kallelse med ett slags ultimatum. I MMD:s protokoll stod det nämligen:
“Målet ropas på, varvid konstateras att Gestad hembygdsförening, som delgetts kallelse till sammanträdet vid äventyr av att målet kan komma att skrivas av vid utevaro, inte inställer sig.”
MMD kallade alltså till sammanträde med Gestad Hembygdsförening. Och kom inte hembygdsföreningen till mötet så skulle målet kunna skrivas av, dvs läggas ner.
Jag förstår inte varför MMD överhuvudtaget skulle ha ett möte med Gestad Hembygdsförening. MMD skulle ju enligt MÖD avgöra om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Eller pröva ärendet “i sak”. 
Det kunde väl MMD göra på egen hand genom att läsa Miljöbalken och eventuellt åka ut till Sikhall, studera förhållandena på platsen, ta in eventuella vittnesmål, jämföra med lagtexten och förkunna en dom? Varför gjorde inte MMD det?
Men som sagt, MMD ville antagligen slippa att avgöra ärendet i sak. En sådan prövning hade kunnat få stora konsekvenser för Segelsällskapet…
När det var dags för sammanträde så visade det sig att Jan Andersson, ordförande i Gestad hembygdsförening, inte infann sig till sammanträdet. Chat GPT förklarar:
“Eftersom Gestad hembygdsförening inte kom till förhandlingen, trots att de blivit kallade och varnade för att det kunde leda till att målet avskrivs, så valde domstolen att avsluta ärendet utan att pröva det vidare.”
I protokollet framgick, eftersom det inte finns någon anteckning om detta, att MMD inte hade brytt sig om att ta reda på varför ordförande Jan Andersson hade uteblivit från sammanträdet – eller helt enkelt blivit försenad. Domstolen var ointresserad av om Andersson hade krockat på vägen till domstolen eller om han blivit akut sjuk etc. Och sanningen är att Jan Andersson var på väg till MMD men av olika orsaker blivit försenad…
Men efter 25 minuter, det framgår av protokollet att “sammanträdet” bara varade mellan 13.00-13.25, bestämde MMD:
“Mark- och miljödomstolen avskriver målet.”
Beslutet var naturligtvis helt enligt någon ”bortglömd” paragraf, men inte desto mindre ett enkelt och bekvämt sätt att avsluta målet.
Microsofts AI-motor, Copilot fick en fråga om rättssäkerheten i fallet. Svaret blev mycket tänkvärt:
“beslutet framstår inte som rättssäkert i materiell mening, även om det formellt sett kan stödjas i lag. En avskrivning efter 25 minuter, utan att ens pröva om parten kunde inställa sig kort därefter, är i strid med principen om rätt till domstolsprövning (6 kap. EKMR, Århuskonventionen, RF 2:11) och kan ifrågasättas för att vara oproportionerlig och rigid.”
Det hade varit intressant om Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) hade fått pröva om Mark- och miljödomstolens (MMD) avskrivning av målet var ok. Hela ärendet hade dock tagit en väldigt lång tid med många diskussioner, mycket dokumentation och korrespondens och Jan Andersson orkade inte överklaga MMD:s beslut en gång till…
För mig är hanteringen av detta ärende en stor skandal, ända från anmälan 2021 om misstänkt brott mot strandskyddsreglerna (se ”Update: Tillsynen av Sikhall 1:22” och ”Byggnadsnämnden och strandskydd”) till MMD:s beslut 4 år senare.
Vanliga människor och en ”vanlig” ideell förening har behandlats på ett styvmoderligt och partiskt sätt av Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning, Länsstyrelsen i Vänersborg och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Invånarnas rättigheter har på flera sätt satts åt sidan av myndigheterna genom att ärendet systematiskt har förhalats, komplicerats och ”byråkratiserats”. Det egentliga strandskyddsärendet har kvävts av detaljer och begravts under en hög av petitesser och formalia…
Jag tror att myndigheternas hantering strider mot de flesta kommuninvånares rättsuppfattning. Och det kan naturligtvis få konsekvenser. Bristande tillit till myndigheter, som ska vara ”samhällets stöttepelare”, kan i förlängningen leda till att tilltron till demokratin och rättsväsendet undergrävs…
Och byggnadsnämndens beslut om att avskriva det ursprungliga tillsynsärendet och lämna strandskyddsdispens i efterhand har alltså inte ens blivit prövat av högre instans. Och tänk, jag kan inte släppa tanken på att det har varit myndigheternas agenda hela tiden…
===
Tidigare blogginlägg i detta ämne:
- ”Brott mot strandskyddet i Sikhall” – 11 oktober 2022
- ”Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?” – 12 januari 2023
- ”Update: Tillsynen av Sikhall 1:22” – 9 mars 2023
- ”Byggnadsnämnden och strandskydd” – 7 december 2023
- ”SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22” – 2 februari 2024
- ”Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad” – 4 februari 2024
- ”Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” – 5 februari 2024
- ”Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)” – 8 februari 2024
- ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (1)” – 7 mars 2024
- ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)” – 10 mars 2024
- ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (3)” – 12 mars 2024
- ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)” – 13 juli 2025
- ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)” – 15 juli 2025
Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)
En överklagan om strandskyddsdispens på Sikhall 1:22 fick den 14 maj ett mycket tvivelaktigt avslut. Och det handlar inte om Magnus Larsson…
Bakgrunden till detta blogginlägg är att en kommuninvånare år 2021 misstänkte att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) hade brutit mot strandskyddsreglerna på sin fastighet i Sikhall. Personen anmälde därför VSS till miljö- och byggnadsförvaltningen där ett tillsynsärende upprättades. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.) Efter många turer med förelägganden (byggnadsförvaltningen höll helt med anmälaren), mailkorrespondens och ränksmideri bakom kulisserna (vilket fick byggnadsförvaltningen att totalt ändra uppfattning) beslutade byggnadsnämnden den 5 december 2023 att dels avskriva tillsynsärendet och dels ge strandskyddsdispens i efterhand… (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd”.)
Det var ett bra beslut för Vänersborgs Segelsällskap och jag ska inte lägga några synpunkter eller värderingar på denna utgång. Dock med ett undantag, behandlingen av Segelsällskapets fastighet, Sikhall 1:22, skilde sig helt från hur byggnadsnämnden behandlade andra fastigheter i kommunen i motsvarande situation, t ex Juta. Byggnadsnämnden satte likställighetsprincipen helt åt sidan.
Länsstyrelsen ska som bekant alltid granska strandskyddsdispenser beslutade av en kommun. Redan samma dag(!) som Sikhallsärendet hamnade på Länsstyrelsens bord, den 15 december 2023, bestämde sig Länsstyrelsen. Den beslutade att godkänna Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens – med följande motivering:
“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.“
Det var ett närmast provocerande beslut med tanke på hur Länsstyrelsen behandlade ett mycket likartat ärende på Juta. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.)
Byggnadsnämndens beslut, och Länsstyrelsens godkännande, uppmärksammades av SVT:s Lokala Nyheter Väst som den 30 januari 2024 sände ett längre avsnitt, ca 3.30 min, om Sikhall. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.) Byggnadsnämndens beslut upprörde flera i området och i programmet intervjuades Jan Andersson, ordförande i Gestad
Hembygdsförening. Andersson ansåg att besluten bröt mot strandskyddsreglerna. (Se “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.) I programmet intervjuades även Segelsällskapets ordförande Henrik Stålheim. Stålheim var av motsatt uppfattning, men utlovade en del förändringar på fastigheten. Området skulle göras mer öppet för allmänheten. Stålheim sa till SVT:s reporter att Segelsällskapet skulle:
“bredda den gången [vid grillhuset; min anm] och även en liten ramp upp mot bryggan och även flytta … en bänk som upplevs stå i vägen…”
Jan Andersson, som var ordförande i Gestad Hembygdsförening, överklagade byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen. (Det gjorde också två privatpersoner.) Länsstyrelsen skulle alltså pröva ett beslut om strandskyddsdispens som den redan hade tagit ställning till. Så är det, men Länsstyrelsen prövade faktiskt inte ens ärendet i sak. Den 13 februari 2024 kom beslutet:
“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att avvisa överklagandena.”
Länsstyrelsen menade att de två privatpersonerna och hembygdsföreningen inte hade rätt att överklaga.
En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga skrev Länsstyrelsen. Och om det handlade om, fortsatte Länsstyrelsen, “vissa allmänna intressen” som t ex strandskyddsärenden, 
så tillvaratogs de av myndigheterna. Med andra ord, ett moment 22. Det var myndigheter som byggnadsnämnden och Länsstyrelsen som bevakade de allmänna intressena…
Länsstyrelsen ansåg inte heller att Gestad Hembygdsförening uppfyllde Miljöbalkens kriterier (16 kap. 13–14 §§) eftersom föreningen bara hade 80 medlemmar den 8 januari 2024. (Hembygdsföreningen redovisade 186 personer i sitt medlemsregister. Antagligen hade inte alla medlemmar betalat in sin medlemsavgift den 8 januari…) Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)
Länsstyrelsen var alltså inte intresserad om själva beslutet i sak skulle vara riktigt och lagenligt. Den ville inte pröva de nya fakta som hade lagts fram. Istället gled Länsstyrelsen enkelt och behändigt bort från sakfrågan, bort från beslutet om strandskyddsdispensen.
Ordförande i hembygdsföreningen Jan Andersson gav sig inte, han överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen (MMD). MMD.s dom kom snabbt, redan den 1 mars 2024. Inte helt överraskande gick MMD i Vänersborg på Länsstyrelsens linje:
“Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet, dvs. ändrar inte länsstyrelsens beslut.“
Århuskonventionen är en FN-konvention som trädde i kraft 2001 och ratificerades av Sverige 2005. Syftet med Århuskonventionen är (citerat från Naturvårdsverket):
“Konventionen grundas på princip 10 i Riodeklarationen från 1992 vilken knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade.”
Det är oerhört förvånande att MMD inte berörde Århuskonventionen i domen…
MMD höll således med Länsstyrelsen.
En vanlig människa skulle antagligen ge upp i detta läge, men Andersson hade krafter kvar. Den 19 mars 2024 överklagade han MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm. Hur han nu kunde komma på en sådan idé… Trodde verkligen Andersson att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade fel? Och byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden?
Fortsättning följer i inlägget ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)”.
===
Tidigare blogginlägg i detta ämne:
- ”Brott mot strandskyddet i Sikhall” – 11 oktober 2022
- ”Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?” – 12 januari 2023
- ”Update: Tillsynen av Sikhall 1:22” – 9 mars 2023
- ”Byggnadsnämnden och strandskydd” – 7 december 2023
- ”SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22” – 2 februari 2024
- ”Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad” – 4 februari 2024
- ”Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” – 5 februari 2024
- ”Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)” – 8 februari 2024
- ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (1)” – 7 mars 2024
- ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)” – 10 mars 2024
- ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (3)” – 12 mars 2024
- ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)” – 13 juli 2025
- ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)” – 15 juli 2025
I Sikhall står tiden still
Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september 2024, beslutade oppositionspartierna i Samhällsbyggnadsnämnden att:
“godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling och ger mark- och exploateringsingenjör i uppdrag att underteckna bilagda avtalshandlingar.”
Det var en mycket positiv och glädjande händelse för alla som vill se en utveckling i Sikhall. Men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Det skrev jag om i ett blogginlägg om Sikhall för snart två månader sedan – “I alla delar – utom Sikhall”. Och detta vet sedan länge alla invånare i Vänersborgs kommun i allmänhet och dalslandsborna i synnerhet.
Kommunen har, som alla som följt Sikhallsärendet erfarit, försvårat och förhindrat Magnus Larssons planer, och en utveckling i Sikhall. Tiden som har gått sedan blogginlägget har inte heller gett anledning till att ändra denna uppfattning…
För att den fastighetsreglering som samhällsbyggnadsnämnden och Magnus Larsson hade kommit överens om och undertecknat ska bli verklighet, så måste den godkännas av Lantmäteriet i kommunen. Jag ställde frågan till byggnadsförvaltningen varför det tog så lång tid för Lantmäteriet, det hade ju gått nästan 8 månader efter undertecknandet. Jag fick svaret att det hade varit kö på ärenden. På Lantmäteriets hemsida står det:
“Från det att ansökan kommer in till oss tar det ca 5 månader innan vi kan påbörja handläggningen.”
Enligt kommuninvånare som varit i kontakt med Lantmäteriet är väntetiden snarare en policy… Utom för kommunen själv… Om vi jämför med avstyckningen av Fregatten på Sanden södra, som kommunen köpte i februari-mars någon gång, så är den redan godkänd och klar…
Men nu var det snart klart skrev byggnadsförvaltningen:
“Just nu så är handläggningen i stort sett klar”
Den 22 maj skulle beslutet fattas. Det har inte fattats än. Däremot har stolparna/rören för de nya fastighetsgränserna placerats ut i slutet av maj. Det visade sig dock att några gränser såg bättre ut på kartan än i verkligheten. Vid 
Sikhallsbadet justerades gränsen något till kommunens fördel (vid infarten till parkeringen). Det var ok med Magnus Larsson. Larsson ville sedan justera gränsen något vid rampen vid småbåtshamnen. Det skulle skapa ytterligare två båtplatser. Det gick inte kommunen med på…
Magnus Larsson tyckte då att justeringen av gränsen kunde kvitta men innan det hann göras en överenskommelse mellan kommunen och Larsson gick kommunens representant på semester…. Och eftersom det inte kom något besked till Lantmäteriet om en överenskommelse så kunde inte lantmätaren fatta något beslut. Vilket naturligtvis är tråkigt eftersom det antagligen bara är någon timmes kontorsarbete kvar…
Och som sagt, de två båtplatserna spelar ingen större roll. I småbåtshamnen ligger det just nu bara 3 båtar. Det är ingen som vill ha båtarna i Sikhall. Kommunen har släckt ner ljusen i området nattetid och det gör att båtägare är rädda för stölder.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har också satt upp två elmätare i hamnområdet, varav en mätare för Sikhalls magasin. “Undermätaren” tycks vara ganska onödig eftersom magasinet inte drar mindre ström för att den är uppsatt. Problemet med strömmen är istället att propparna hela tiden går i magasinet när människor
vistas där. Kommunens huvudsäkring är nämligen på bara 16 ampere, men enbart pumpen till de kommunala toaletterna på hamnområdet drar 16 ampere när den sätter igång. Det betyder att sätts en kaffebryggare eller lampa på samtidigt som pumpen går så går propparna… Larsson har därför fått byta proppar under tiden som arrangemang har pågått i magasinet.
Det bästa vore naturligtvis om kommunen snabbt fixade huvudsäkringen till minst 25 ampere. Då kanske också belysningen på planen kunde vara tänd under dygnets mörka timmar. Men i samband med att mätarna installerades så satte kommunen istället lås på proppskåpet. Det gör det i praktiken omöjligt att i fortsättningen ha arrangemang i magasinet. Det omöjliggör även det traditionella Sikhall Rock som planerades in senare i sommar.
Det är mycket svårt att förstå varför samhällsbyggnadsförvaltningen vidtar åtgärder som i praktiken stänger av strömmen för magasinet och därmed alla arrangemang. Det bekräftar på sätt och vis att det finns krafter i kommunhuset som vill försvåra och sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Och jag tänker på vad fastighetschefen skrev den 12 maj angående magasinet (se “I alla delar – utom Sikhall”):
“vi från förvaltningen [har] ingen tanke om att stänga av eller ändra någonting fram tills att fastighetsaffären är reglerad.”
Jag skrev till fastighetschefen och påpekade detta samt beskrev konsekvenserna av att ha en för låg huvudsäkring samtidigt som proppskåpet var låst. Han var på semester… Den tillförordnade fastighetschefen ordnade dock så att Magnus Larsson ska få en nyckel till proppskåpet.
Egentligen är både proppbyten, nycklar, mätare mm helt onödiga. När fastighetsregleringen är klar, som alltså är godkänd och påskriven av samhällsbyggnadsnämnden och Magnus Larsson i september förra året och inskickad till Lantmäteriet i oktober, så kommer Magnus Larsson att äga en markbit som sammanbinder hans fastighet (Sikhall 1:6 – se pilen på kartan) med Sikhalls magasin. Han kan då lösa elfrågan helt på egen hand. Och det vet samhällsbyggnadsförvaltningen. Så därför kan man undra varför de satte in två onödiga ”undermätare”… Två servicebussar, två montörer plus material typ skåp och elmätare osv – räcker 60.000 kr…?
För att problemen med Sikhalls magasin ska bli lösta krävs alltså att någon på samhällsbyggnadsförvaltningen skriver på överenskommelsen med Magnus Larsson om de mindre justeringarna av fastighetsgränserna och att Lantmäteriet sedan godkänner dessa. 
Men så länge som Lantmäteriet inte har gjort det, så kan inte Magnus Larsson gräva ner nya elledningar till Sikhalls magasin. Och bli oberoende av Vänersborgs kommun när det gäller elen.
Cirkeln är sluten, men tiden står still…
Samhällsbyggnadsnämndens beslut är efter snart 10 månader fortfarande inte verkställt. Hur svårt kan det vara?
I alla delar – utom Sikhall
Det firas 10 års-jubileum i Sikhall kommande vecka. Det blir troligen dock utan någon större pompa och ståt. Antagligen tvärtom, jubileet avlöper snarare under tystnad, stillhet och – sorg.
Imorgon måndag har det gått exakt 10 år sedan byggnadsnämnden den 19 maj år 2015 beslutade om att upprätta en detaljplan i Sikhall… En detaljplan som fortfarande är långt ifrån klar. Det torde vara ett unikt svenskt rekord… (Se ”DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)
Vänersborgs kommun jobbar och har under hela denna tid jobbat mer eller mindre aktivt med att fördröja, förhala och omöjliggöra detaljplanen. Det tycks vara ledande politiker i Socialdemokraterna och Centerpartiet och tjänstepersoner i samhällsbyggnads- och byggnadsnämnderna som har stått i vägen. Underlåtenheten att verkställa och slutföra beslutet om detaljplan för Sikhallsviken har påverkat berörda fastighetsägare negativt och i sig förhindrat en utveckling av området. Kommunens stolta vision om att vara “attraktiv och hållbar i alla delar” gäller tydligen inte Sikhall, i varje fall inte de senaste åren. Och det trots oppositionspartiernas ambitioner och ansträngningar för att skapa förutsättningar att föra utvecklingen av Sikhall framåt.
Stefan Lindqvist i Brålanda, och medlem i det relativt nybildade partiet Sunt Förnuft, har anmält Vänersborgs kommun till Justitieombudsmannen (JO) och Förvaltningsrätten. Lindqvist hävdar att underlåtenheten att verkställa beslutet om att upprätta en detaljplan i Sikhall:
“strider mot kommunallagen och god förvaltningssed.”
Detaljplanearbetet i Sikhall går fortfarande så trögt att det inte verkar omöjligt att det hinner bli ytterligare något eller några jubileer innan detaljplanen blir klar.
Den 18 september 2024 undertecknade Magnus Larsson dokumentet ”Överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall”. Dagen efter, den 19 september 2024, beslutade oppositionspartierna i Samhällsbyggnadsnämnden att:
“godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling och ger mark- och exploateringsingenjör i uppdrag att underteckna bilagda avtalshandlingar.”
Reglering av fastighetsgränserna i Sikhall är ett måste för detaljplanens genomförande och därmed utveckling i Sikhall. (Se “Kommunen motarbetar utveckling i Sikhall”.) Det påpekades för övrigt av fastighetsägarna i Sikhall, inklusive Magnus Larsson, redan 2015… Det ska även noteras att de styrande partierna med ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) röstade emot. Precis som när det gällde uthyrningen av Hallevibadet… (Se “Brottning i Hallevibadet?”.)
Det var alltså ungefär 8 månader sedan Magnus Larsson och kommunen undertecknade avtalet om fastighetsreglering. 
Och fortfarande har inte Lantmäteriet godkänt regleringen… Lantmäteriet är en självständig kommunal myndighet som arbetar med att ändra, bilda och ibland avregistrera fastigheter. Myndigheten fastställer också fastighetsgränser. (Se kommunens webbplats, “Lantmäterimyndigheten”.)
Det är svårt att låta bli att tänka tanken – är det verkligen en slump…? När kommunen förköpte/exproprierade Magnus Larssons mark 2007 gick det väldigt fort att reglera fastighetsgränserna… (Se “Historien om Magnus Larsson (24): Upplösningen”.)
Jag skrev till förvaltningschefen i byggnadsförvaltningen och frågade varför det tog så lång tid på Lantmäteriet. Det var ju ett enkelt ärende – parterna (kommunen och Magnus Larsson) var ju helt överens och ingen kommuninvånare hade överklagat.
Förvaltningschefen i byggnadsförvaltningen svarade:
“Jag har stämt av med lantmätaren som handlägger ärendet. Det inkom till myndigheten 25 oktober förra året. Då det är en kö på ärenden, så påbörjades handläggningen i mars detta år.
Just nu så är handläggningen i stort sett klar, men de inväntar att förhandsbeskedet gällande Sikhall 1:39 ska vinna laga kraft, då parterna hade som önskemål att detta ärende hanterades i samma lantmäteriförrättning (det ärendet inkom till lantmäteriet 24/3).
Förhandsbeskedet vinner laga kraft 22 maj – och då kommer Lantmätaren ta beslut i lantmäteriärendet.”
Det är således en kö på 7 månader för att ett avtal kan hanteras på det kommunala Lantmäteriet. Och det i en lågkonjunktur där byggandet är på sparlåga. Jag undrar hur länge man får vänta i en högkonjunktur… 7 år…? (Angående Sikhall 1:39 har jag behandlat det ärendet i blogginlägget “Kommunen motarbetar utveckling i Sikhall”.)
Fastighetsregleringen är inte bara en förutsättning för en detaljplan, den är nödvändig för att Magnus Larsson ska kunna dra VA och el till Sikhalls magasin.
Kommunens fastighet Sikhall 1:4 delar Sikhall 1:6, Magnus Larssons fastighet. (Se pil på kartan till vänster.) Larsson måste gräva i kommunens mark om han vill dra VA- och elledningar till magasinet, som Magnus Larsson äger. Det handlar enbart om några meter på kommunens mark för att komma fram till magasinet. Men det accepterar inte Vattenfall. Vattenfall drar nämligen inte elledningar till magasinet för Magnus Larssons räkning om han inte äger marken där ledningarna ska grävas ner. (Som det är nu i magasinet klarar inte elledningarna av att hyresgästerna spelar musik och kokar kaffe samtidigt.) Och eftersom Larsson inte heller har tillstånd av kommunen att gräva VA-ledningen över (under?) kommunens mark kan Larsson inte göra något.
Larsson säger att han i höstas frågade om han kunde få markupplåtelseavtal på de få metrarna, så att magasinet kunde få VA och “kraftigare ström”. Han hade ju betalat marken och alla papper var påskrivna. Magnus Larsson fick inget svar. Och han fick inte heller något svar när han några veckor senare ställde samma fråga…
Det är ett moment 22 för Magnus Larsson. (Ska Larsson gräva ner ledningar är det naturligtvis både praktiskt och ekonomiskt fördelaktigare om båda ledningarna kan grävas ner samtidigt.)
Under tiden avbokas bröllop och festligheter i Sikhalls magasin, och Larsson får säga nej till nya tillställningar…
Det verkar som om det finns politiker i de styrande partierna som klappar händerna åt Magnus Larssons svåra situation. Och inte nog med det. Det sägs också att vissa socialdemokratiska politiker vill gå ännu längre och stänga av elen till Sikhalls magasin helt och hållet.
Det handlar återigen om ett rykte – ett rykte om otillbörlig politisk inblandning för att fördröja, förhala och omöjliggöra en detaljplan i Sikhall. Och sabotera Magnus Larssons planer på att utveckla Sikhall. Och, faktiskt, undergräva ett demokratiskt fattat beslut i samhällsbyggnadsnämnden och kommunfullmäktige. Precis som när det gällde uthyrningen av Hallevibadet…
Det vore mycket allvarligt om det förhåller sig på detta viset. Men det är rykten, även om de härstammar från kommunhuset…
För att få klarhet i ryktena skrev jag ett mejl till både fastighetschefen på samhällsbyggnadsförvaltningen och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S). (Två mottagare till samma mejl alltså. Precis som med Hallevibadet – se “Brottning i Hallevibadet?”)
Fastighetschefen svarade:
“Här är svar från Fastighet och service:”
Det var alltså tydligt, precis som med Hallevibadet, att det var tjänstepersonerna i förvaltningen som stod bakom svaret:
“Angående din fråga vid Magasinet i Sikhall så har vi från förvaltningen ingen tanke om att stänga av eller ändra någonting fram tills att fastighetsaffären är reglerad.”
Det är återigen ett besked från samhällsbyggnadsförvaltningen som gör en både lättad och “glad”. Den “moraliska och politiska kompass” som samhällsbyggnadsförvaltningen visade i “fallet Hallevibadet” (se “Brottning i Hallevibadet?”) tycks också visas i “skandalen Sikhall”. Även om jag blir lite nervös av formuleringen ”tills att fastighetsaffären är reglerad”. Och precis som tidigare, om Hallevibadet, har jag inte fått svar från ordförande Jonasson (S).
Det gick alltså inte att få någon klarhet i ryktena men det är inte omöjligt att Magnus Larsson fortfarande aktivt motarbetas av styrande socialdemokratiska och centerpartistiska politiker. Och kanske också av vissa tjänstepersoner.
År 2040 firar beslutet om detaljplanen i Sikhall 25-årsjubileum. Det är tur att det är flera val innan dess.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer