Stefan Kärvlings blogg

Miljö- och hälsoskyddsnämnden sammanträdde den 7 april. Då lyftes ärendet om Solvarm bort från dagordningen. Nu ska beslutet om naturhuset i Sikhall fattas på nämndens nästa möte den 19 maj.

Inför sammanträdet den 7 april hade tjänstemännen i förvaltningen utarbetat ett nytt förslag som innehöll mängder av nya villkor och krav. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Anders Solvarm, som fruktade att politikerna i nämnden inte fick korrekt information av tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen, skrev ett brev till politikerna och skickade med viktiga dokument och en dom från Mark- och miljödomstolen. (Se “Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden”.)

Flera av handlingarna har inte offentliggjorts av miljö- och hälsoskyddsnämnden – så det har jag gjort… Men det finns ytterligare en handling som skickades till nämnden dagen före sammanträdet. Det är ett dokument på drygt 4 sidor från nämndsledamoten Göran Stenman (V) med synpunkter och ett alternativt beslutsförslag.

Detta dokument ska jag redogöra för i denna blogg. Sedan har du som läsare och kommuninvånare information om alla de handlingar som politikerna ska grunda sitt beslut på om Solvarms VA-system (“System Two”). (Det är möjligt att det kan tillkomma ytterligare dokument.)

Göran Stenman inleder med att ge några synpunkter i ärendet. Han börjar direkt med att slå fast:

“Jag anser inte att tillståndet ska vara tidsbegränsat.”

Det är ett viktigt ställningstagande som skiljer sig helt från miljö- och byggnadsförvaltningens förslag.

Stenman motiverar sin åsikt:

“Det har redan varit en period med tidsbegränsat tillstånd i syfte att utvärdera anläggningen. I beslutsförslaget står att nämnden bedömer att avloppsanläggningen uppfyller kraven på rening gällande hög skyddsnivå för miljöskyddet och hälsoskyddet. Varför ska det då vara en tidsbegränsning?”

Ja, det kan man fråga sig. Solvarms “System Two”, som det gäller, har varit igång under en prövotid på 2 år. Och allt har fungerat som det ska. Alla mätningar, tester, kontroller och utvärderingar har visat på utmärkta resultat – alla krav har uppfyllts. Dessutom har Mark- och miljödomstolen i en dom bekräftat detta och domstolen har också gett sitt godkännande på alla mätningars tillförlitlighet. (Det här har jag skrivit om flera gånger tidigare.)

Göran Stenman har sedan synpunkter på en del formuleringar i det liggande tjänsteförslaget. Han skriver om otydlighet i villkor, sammanblandning av konstateranden och villkor samt en del andra felaktigheter, eller i varje fall korrigeringar som borde göras.

Stenman framför, vad jag kan förstå, helt rimliga synpunkter. Å andra sidan kan man, vilket  jag gjorde i bloggen “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”, ifrågasätta om alla detaljerade villkor som tjänstemännen ställde upp i sitt beslutsförslag borde finnas där.

Stenman pekar även på en viktig aspekt som förvaltningen inte har tagit hänsyn till, inte vid något tillfälle – de ekonomiska kostnaderna för alla mätningar och kontroller som Solvarm har ålagts att utföra.

Stenman skriver:

“En föreskrift om ”sakkunnig person” medför dock stora kostnader för Solvarm, särskilt om en sådan person ska göra samtliga kontroller. Framstår inte som befogat. Även analys kostar stora pengar. Inte befogat med en gång/månad. Max en gång halvår.”

Det var bra att Stenman lyfter denna aspekt. Kostnaderna för Solvarm har för de här två “provåren” närmat sig ett sexsiffrigt belopp.

Göran Stenmans (V) presenterar sedan sitt alternativa beslutsförslag:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden lämnar Anders Solvarm tillstånd till avloppsanläggningen System Two på fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20. Till avloppsanläggningen System Two får spillvatten från WC och BDT anslutas. Även matavfall från matavfallskvarn får tillföras avloppsanläggningen.
Avloppsanläggningen ska vara kopplad till det befintliga så kallade Naturhuset med adressen Sikhall 657. Utgående vatten ska ledas till ett gränsdike intill den egna fastigheten.”

Det här beslutsförslaget är enligt min mening bra. Det är så här det fungerar idag och har gjort under den 2 år långa prövotiden för “System Two” och 10 år före det för “System One”.

Men…

Så räknar Göran Stenman upp en hel mängd villkor och krav som ska uppfyllas för att beslutet ska gälla. Och jag tänker citera och gå igenom dem alla.

Stenman listar i punkt 1 och 2 kraven på anläggningens prestanda. Det är samma krav som gäller för hög skyddsnivå enligt Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer – och som Solvarm visat att han med råge har uppfyllt i alla sina omfattande mätningar:

“Villkor för beslutet

Allmänt

1. Det utgående vattnet vid mätpunkten Ö (enligt ansökan) ska ha genomgått följande reduktion
a. Minst 90 % vad gäller mängden organiska ämnen mätt som BOD7 (mått på mängden syreförbrukande ämnen i avloppsvattnet)
b. Minst 90 % vad gäller fosfor (totalmängd fosfor) samt
c. Minst 50 % vad gäller kväve (totalmängd kväve)
2. Anläggningen ska skötas så att utsläpp av avloppsvattnet inte medverkar till en väsentligt ökad risk för smitta eller annan olägenhet (till exempel lukt) där människor kan exponeras för det, exempelvis genom förorening av dricksvatten, grundvatten eller badvatten.”

I punkterna 3 till 11 (nedan) listar Stenman upp anläggningens utformning i enlighet med tjänstemännens beskrivning och Solvarms ansökan. De kan lämpligtvis jämföras med de villkor som förvaltningen (tjänstemännen) ställde upp i sitt förslag. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.)

Det känns märkligt att villkoren formuleras så att Solvarm inte skulle få lägga till ytterligare en växtbädd i sitt växthus om han kan och vill. Så som villkoren utformas får inga ändringar eller utveckling ske – inte ens om ytterligare förbättringar för återvinning av näring kan göras (som Miljöbalken och Solvarm vill främja).

“Slamavskiljare (enligt ansökan)
3. Avloppsvattnet ska ledas till en kvarnpump vilket sönderdelar slammet och leder det vidare till de efterföljande reningsstegen.
Efterföljande reningssteg (allt enligt ansökan)
4. Efter kvarnpumpen ska avloppsvattnet ledas till fyra olika växtbäddar. En växtbädd ska vara förlagd vertikalt och tre växtbäddar ska vara förlagda horisontellt.
5. Mellan varje växtbädd ska en pump förläggas för att pumpa upp avloppsvattnet till nästa reningssteg.
6. Efter den fjärde växtbädden ska avloppsvattnet ledas vidare till ett vattenspel.
7. Efter vattenspelet ska avloppsvattnet ledas till en uppsamlingsbrunn. Uppsamlingsbrunnen ska ha en volym om minst 5 m3.
8. Efter uppsamlingsbrunnen ska avloppsvattnet ledas till en tvåkammarbrunn placerad på trädgården.
9. Efter tvåkammarbrunnen ska avloppsvattnet ledas vidare till en meanderformad bäck.
10. Efter den meanderformade bäcken ska avloppsvattnet ledas vidare till en trädgårdsdamm.
11. Efter trädgårdsdammen ska avloppsvattnet ledas ut till ett gränsdike och vidare till Sikhallsviken i Vänerns Dalbosjön (behöver det sista vara med?)”

Sen fortsätter Stenman att citera flera av förvaltningens förslag. Och nu kan jag inte låta bli att sätta flera frågetecken, eftersom jag inför bloggserien har läst alla Solvarms handlingar i ärendet – ett ärende som nu har pågått i flera år.

“Drift och skötsel
12. Avloppsanläggningen System Two ska kontrolleras regelbundet. Kontrollerna ska utföras så att villkoren i tillståndet kan följas upp. Kontrollerna ska dokumenteras och dokumenten ska bevaras på fastigheten. Dokumenten ska tillhandahållas tillsynsmyndigheten efter begäran.
a) Kvarnpumpen ska kontrolleras minst en gång per vecka.
b) Övriga pumpanordningar ska kontrolleras minst en gång per vecka.
c) Växtbäddarna, luftningsrör och spridarledningar ska kontrolleras minst en gång per månad.”

Är det någon annan i Sverige, t ex alla Vänersborgs fastighetsägare, som måste kontrollera och dokumentera sin kvarnpump varje vecka? Gör kommunen själv det? Eller gäller dessa krav bara Solvarms pumpar?

Solvarms kvarnpump har liksom kommunens ljud- och ljusalarm. Solvarms larm är centralt placerat inuti huset och varnar om något är fel. Solvarm har dessutom reservmotor på sin kvarnpump – en extra säkerhet som jag tror till och med överträffar kommunens system. Övriga pumpar i naturhuset har online-övervakning med felmeddelande via email om något inte fungerar som det ska. Därefter finns det extra säkerhetssteg med ytterligare larmfunktion. Och sedan ännu fler barriärer. Hur kan någon tvivla på säkerheten? Det förefaller tämligen onödigt och meningslöst att Solvarm ska behöva kontrollera pumparna minst en gång per vecka.

Solvarm har naturligtvis ett befintligt drift- och underhållsdokument (DoU), som även lämnades in till Mark- och miljödomstolen 2019. Det betyder att dokumentet faktiskt har granskats i domstol av experter från båda sidor. Här framgår kontrollintervaller, skötsel och dokumentation enligt materialtillverkarnas och Solvarms (konstruktörens) rekommendationer. Dokumentet godtogs av domstolen, som inte framförde någon anmärkning mot det. Det hör till saken att DoU-dokumentet är ett levande dokument som ständigt uppdateras, och det finns även tillgängligt vid anläggningen. I huvudsak är systemet så robust uppbyggt att det räcker med årliga kontroller av ingående delar.

I tjänstemännens förslag finns inga referenser till andra avloppssystem där dokumenterad kontroll av larmsäkrade pumpar krävs 52 gånger per år. Kraven på Solvarm framstår, i avsaknad av motivering, som påhittade, egenartade och högst orimliga.

Solvarm visade, enligt tjänstemännens egna noteringar, fram DoU-dokument vid platsbesöket. Varför nöjer sig inte förvaltningen med befintligt DoU-dokument, godkänt i domstol?

“13. Provtagning för att mäta BOD7, totalfosfor, totalkväve, intestinala entrokocker och escherichia coli ska genomföras minst två gånger om året vid mätpunkten Ö. Provtagningarna ska analyseras av ett oberoende laboratorium som är ackrediterad av Swedac.
14. Samtliga upprättade dokument och sammanställningar för egenkontroll, funktionskontroll och provtagningar för avloppsanläggningen ska tillhandahållas tillsynsmyndigheten senast den 31 maj varje år, med start den 31 maj 2022.”

Det är ofrånkomligt att man undrar hur länge naturhusets anläggning egentligen ska testas och dessutom på Solvarms egen bekostnad. I evighet? Och vad skulle hända om inte Solvarm lämnar in testresultat, eller t ex på grund av sjukdom blir försenad? Enligt domen i Mark- och miljödomstolen i Växjö krävs att kommunen kan visa att en enskild anläggning inte fungerar för att kunna ge förbud. Kraven på Solvarm, som bevisat sin anläggnings funktion och prestanda i domstol med uppföljande av 2 års mycket hårda kontrollprogram, är fortfarande inte desamma som alla andra enskilda anläggningar i kommunen och alla pumpar på fastigheter som är anslutna till kommunens VA-system. För att inte tala om kommunens egna VA-pumpsystem. Var är rättvisan? Och, undrar en juridiskt intresserad bloggare – hur tillämpar kommunen likställighetsprincipen?

Kommunallagens 2 kap. 3 § lyder:

”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Och finns det några “sakliga skäl för något annat” i det här fallet, så säger de skälen i så fall att det är andra anläggningar som borde ha hårdare kontrollprogram…

Stenman fortsätter.

“15. Avvikelser och driftstörningar avseende avloppsanläggningen ska skyndsamt meddelas tillsynsmyndigheten. Fastighetsägaren ska skyndsamt upprätta en åtgärdsplan och beskriva åtgärder som gör att villkoren i tillståndet efterlevs.”

Vad vill kommunen uppnå med denna punkt? Om en pump inte fungerar så går larmet och Solvarm får byta pump. Det är så som både moderna tvättmaskiner, diskmaskiner och bilar fungerar – tekniska problem i tekniska system kan uppstå och måste då åtgärdas. Och Solvarm har inga egna konstruerade pumpar. Familjen har köpt pumpar av minst samma kvalitet som kommunens alla VA-anslutna fastighetsägare har. Kontrollerar kommunen samtliga pumpar i sitt VA-nät varje vecka? Kontrollerar samtliga fastighetsägare i kommunen sina pumpar varje vecka? Solvarm har dessutom flera extra varningssystem och barriärer. Har kommunen eller andra med enskilda anläggningar liknande system?

”Skyndsamt meddelas”… Vad gör kommunen om de får ett ”meddelande”? Utryckning med förbud? Solvarm har reservmotor på sin kvarnpump som träder in medan reparation sker. Och skulle reservmotorn också lägga av samtidigt, så finns reservkapacitet tillgänglig i systemet för mer än en veckas drift. Det är vad jag förstår längre än kommunens egna VA-system… Det är nästan så att man undrar om tjänstemännen, trots alla handlingar och platsbesök, verkligen har förstått systemet.

Solvarm har inte fått några frågor från förvaltningen (tjänstemännen) om detta. Inte några andra frågor heller för den delen. Solvarm har inte ens på begäran fått se förvaltningens förslag. (Se “Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden”.) Mark- och miljödomstolen tvivlade inte på Solvarms dokumentation och hade inga liknande krav. Varför fortsätter då Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning att svartmåla Solvarms system – som alltså har av Mark- och miljödomstolen godkända drift- och underhållsdokument? Varför överklagade inte kommunen domen när de i efterhand i praktiken underkänner beslutet, kan man fråga sig… Jag undrar om Stenman verkligen delar förvaltningens omotiverade krav.

 “16. Tillsynsmyndigheten ska underrättas om annan än Anders Solvarm inträder som verksamhetsutövare.

En avgift tas ut för handläggning av denna avloppsansökan. Handläggningsavgiften motsvarar åtta timmars nedlagd handläggningstid i ärendet. Timtaxan är 1 050 kronor per timme, enligt 2020 års taxa. Avgiften blir därmed 8 400 kronor.”

Jag vet att Solvarm inte är nöjd med handläggningen. Enligt Anders Solvarm hade den kunnat gjorts på mindre än en timma. Det hade bara varit att läsa igenom sammanfattningen av domslutet i Mark- och miljödomstolen från 2019 – och se att kontrollprogrammets (2018-2020) alla mätvärden i punkt Ö (bedömningspunkten) varje gång låg under kraven. Värdena redovisades dessutom i en översiktlig sammanställning. Att miljö- och byggnadsförvaltningen lägger ner arbetstid på att på alla upptänkliga vis försöka hitta fel och dessutom hittar på egna tillståndskrav (t ex dokumenterad kontroll av pumpar 52 gånger per år) vill inte Solvarm betala extra för.

Solvarm har redan betalat två maximala tillståndsavgifter, för “System One” och “System Two” 2018 och över en halv miljon i domstolskostnader 2019 mot kommunen. Till det kan man lägga 90.000 kr för kontrollprogrammets analyser 2018-2020.

Jag undrar om det finns någon invånare i denna kommun som tycker det är rimligt att påföra maximal taxa på Solvarm för att tjänstemännen på förvaltningen ska hitta på egna utformade nya krav på betald arbetstid?

Det är sammanfattningsvis vissa enstaka krav som Göran Stenman (V) har ändrat, och kanske “mildrat”, något jämfört med förvaltningens förslag – i enlighet med de synpunkter som Stenman angav i början av dokumentet. I stort sett är emellertid kraven identiska med de krav som förvaltningen (tjänstemännen) ställde i sitt förslag till beslut. Det betyder att miljö- och hälsoskyddsnämnden även enligt Göran Stenman skulle ställa högre krav på Solvarms anläggning än på andra enskilda avloppsanläggningar.

Och jag kan fortfarande inte låta bli att undra – varför ställde inte Mark- och miljödomstolen upp sådana här krav på “System Two”? Eller politikerna Miljö- och hälsoskyddsnämnden när den 2018 gav permanent tillstånd för “System One” och tillstånd för “System Two” att köras i 2 års tid? Har något hänt sedan dess som gör att nya krav borde tillkomma?

Jag ser inte logiken.

Och varför ska Solvarms utformning av systemet överhuvudtaget vara med i beslutet? VA-systemet är dessutom säkrat på ett sätt som gör att risken att det skulle kunna hända något, som ett utsläpp, är mycket osannolik. Och skulle ett utsläpp, trots alla säkerhetssteg och varningssystem, ändå ske så är mängderna avloppsvatten det teoretiskt och osannolikt skulle kunna vara fråga om extremt små. I synnerhet om man jämför med kommunens årligen dokumenterade utsläpp.

Men visst, är det krav som nämnden måste ha så kanske det istället hade varit på sin plats att politikerna och tjänstemännen först hade kommunicerat med konstruktören Solvarm. Då kanske parterna hade kunnat komma fram till rimliga och för alla accepterade krav och kontroller. Men som det nu har utvecklat sig så tycker jag att miljö- och hälsoskyddsnämnden helt enkelt borde respektera Mark- och miljödomstolens beslut och ge Solvarm ett permanent tillstånd för “System Two”. 

Jag kan inte heller låta bli att tänka – om…

Om Solvarm kopplar bort sitt nya förbättrade “System Two” och bara kör på det äldre, och “mindre utvecklade”, “System One” – då skulle Solvarm slippa alla krav och kontroller från nämnden. Det fanns nämligen inga sådana krav i beslutet från 2018…

Hur logiskt och bra vore detta?

Det som jag har redogjort för nu är själva beslutsförslaget från Göran Stenman. Stenman har också med ett avsnitt med överskriften “Beslutsmotivering/skäl för beslut”. Det mesta som står där är taget från tjänsteskrivelsen, men Stenman utgår ju från att beslutet ska bli permanent och inte tidsbestämt. Därför har några formuleringar korrigerats. Stenman har också strukit en del avsnitt i tjänsteskrivelsen.

Stenman, liksom förvaltningen, skriver:

“Avloppsanläggningen System Two är i förhållande till andra typer av små avloppsanläggningar tekniskt avancerad med flera olika typer av reningssteg och pumpanordningar.”

Detta skulle då vara ett skäl till alla villkor…

Jag undrar emellertid vad miljö och hälsa menar med att systemet är avancerat. Vad jämför nämnden och förvaltningen med? Är det med kommunens eget VA-system? Som har en massa pumpstationer och, förutom mekanisk och biologisk rening, även har kemisk rening med fällningskemikalier som ska hanteras (och sedan bortforslas och deponeras). Kommunens system kräver utbildad personal.

Vad jag förstår så har Solvarm en i grunden enkel anläggning. Den är konstruerad utifrån naturens principer, men med en avancerad design/utformning med flera säkerhetssteg och barriärer. Ska flera ingående säkerhetssteg och dokumenterad välfungerande prestanda med godkänt DoU-dokument motarbetas?

Både förvaltningen och Stenman driver de eventuella konsekvenserna av resonemanget väldigt långt, alldeles för långt kan jag tycka:

“Om avloppsanläggningen inte kontrolleras regelbundet eller missköts, finns en stor risk att avloppsanläggningen inte klarar de skyddsnivåer som ställs i tillståndet och att orenat avloppsvatten når ut till Sikhallsviken och EU-badet. Det kan ge allvarliga konsekvenser för de badande och andra djur och människor som kan komma i kontakt med vattnet i Sikhallsviken.”

Formuleringen sår tvivel på anläggningens robusthet, som därmed undervärderas och på sätt och vis också missaktas. Den sprider en misstänksamhet mot hela naturhuset, och även mot Solvarms intentioner, som utmålas som ett stort potentiellt hot mot hela Sikhall. Och så är det ju inte. Det har ju faktiskt Solvarm till och med bevis på – domen från Mark- och miljödomstolen… Och menar nämnden då också att dessa risker för badvattnet bara skulle gälla “System Two”? Och inte det äldre “System One”, som redan har fått sitt permanenta tillstånd, utan alla dessa krav…? Det tycks mig vara ett mycket ologiskt sätt att resonera.

Resonemanget och farhågorna känns inte ok. Särskilt när man läser i Miljörapporten 2020 att reningsverket i Brålanda, dit Solvarms avloppsvatten skulle hamna om naturhuset anslöts till det kommunala VA-nätet (som förvaltningen uttryckligen har skrivit att Solvarms anläggning borde göra), bräddade 4.000 kbm förra året. Och ytterligare 4.000 kbm bräddades vid pumpstationer och ledningar i Dalslandsdelen av kommunen. Bräddning innebär alltså att otillräckligt renat eller helt orenat avloppsvatten “läcker ut” ur ledningar och reningsverk. I Brålandas fall ut i Frändeforsån och vidare ut i Vänern… (Holmängens reningsverk bräddade för övrigt 797 kbm förra året och ledningar och pumpstationer ytterligare 4.000 kbm.)

Familjen Solvarm lär få gå på toaletten under ganska många år för att komma upp i denna mängd… Så finns det avloppsvatten i Sikhallsbadet så är sannolikheten ganska stor att de kommer från det kommunala VA-nätet, vars pumpstationer och ledningar finns ett stenkast från badet… Och inte från någon enskild avloppsanläggning i Sikhall… Allra minst Solvarms…

Förresten. Vänersborgs kommun håller toaletterna vid badet och magasinet i Sikhall stängda vintertid. Det var som bekant flera fina dagar denna vinter och då var det hundratals människor ute på isen och åkte skridskor. De fiskade, grillade och trivdes på isen de soliga vinterdagarna. Var tror miljö- och hälsa att alla dessa människor gjorde sina behov?

Ibland tror jag att miljö- och hälsoskyddsnämnden även tappar perspektiven.

Göran Stenmans förslag är helt klart ett förslag i rätt riktning, men jag hoppas ändå att nämnden tar ett ännu bättre beslut…

==

Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade sammanträde den 7 april.

Inför sammanträdet hade miljö- och byggnadsförvaltningen utarbetat ett omfattande beslutsförslag med mängder av krav och villkor, som Solvarm skulle vara tvungen att uppfylla för att få tillstånd till ytterligare en ny prövotid för “System Two”, denna gång på 5 år. Det skrev jag om i den förra bloggen. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.)

Inför nämndens sammanträde skrev Anders Solvarm ett mycket faktaspäckat brev på 2,5 sidor, daterat den 5 april, till nämndens politiker. Solvarm hade varken fått se tjänstemännens förslag till nämnden eller fått kommunicera planerna med förvaltningen (tjänstemännen).

Solvarm började med att beskriva syftet med sitt brev:

“Då förvaltningens tidigare underlag och förslag innehållit en rad oriktiga påståenden – i strid med bedömningar av ledande experter inom juridik och naturvetenskap liksom i strid med det domslut som fattades i Mark och miljödomstolen 2019-09-02 (Mål nr M 1607-18) så är jag nu mycket orolig för att förvaltningen presenterar er ett beslutsunderlag som bortser från det gedigna underlag som domstolen presenterade i frågan.”

Solvarm var “lite osäker” på om politikerna i nämnden verkligen hade “förstått ärendet” och om de hade fått se alla de underlag som han hade skickat till miljö- och byggnadsförvaltningen (tjänstemännen). Därför skickade han också, förutom “följebrevet”, med sina egna omfattande kommentarer, synpunkter och argumentation från den 16 februari 2021 (12 sidor), en mycket professionell utvärdering av naturhuset gjord av Hamse Kjerstadius, Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik (13 sidor, daterad den 13 februari 2021), och Mark- och miljödomstolens dom från den 2 september 2019. Denna dom från Mark- och miljödomstolen som borde ha räckt som underlag för både nämnden och förvaltningen att bara godkänna Solvarms VA-anläggning, “System Two” – rakt av! Det är egentligen helt obegripligt hur tjänstemän och politiker överhuvudtaget kan ifrågasätta denna dom!

Jag är faktiskt osäker på om jag har sett de handlingar, som Solvarm bifogar och åberopar i sitt brev, i några underlag till politikerna. Oftast har jag bara stött på egenhändigt gjorda sammanfattningar av tjänstemännen som de har skickat till politikerna. Men jag kan ha fel… Nu har hur som helst politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden fått ta del av underlagen i ”original”. (Om inte annat kan de ladda ner handlingarna med länkarna ovan…)

I brevet till politikerna argumenterar Anders Solvarm för sin sak i 8 punkter. Jag ska försöka sammanfatta vad Solvarm skriver. Det är viktigt. (Du kan ladda ner Solvarms brev här.)

Solvarm börjar med att referera till Mark- och miljödomstolens dom:

“Vår anläggning ansågs var minst likvärdig och på flera punkter betydligt bättre än kommunens system. Det gäller allt: tex prestanda, miljörisker, hälsorisker, robusthet, hållbarhet, drift och underhållsrutiner, ekonomi och kretslopp av näringsämnen. Detta är obestridliga fakta som kommunen måste förhålla sig till.”

Mark- och miljödomstolens dom är oerhört viktig fastän tjänstemännen på kommunen av någon anledning helt sonika vill vifta undan den, på ett väldigt lättvindigt och totalt felaktigt sätt. Eller helt enkelt inte låtsas om att den finns… Politikerna måste naturligtvis förhålla sig, som Solvarm skriver, till domen – även om inte tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen gör det. Och tycker inte politikerna som juristerna och miljöexperterna i Mark- och miljödomstolen så torde det krävas oerhört starka bevis. Och då måste nämnden och förvaltningen presentera dem. Och kanske förklara varför kommunen inte överklagade domen…

Solvarm menar vidare att miljöbalken inte bara har krav på att avlägsna t ex näringsämnen och smittämnen ur avloppsvattnet, utan också att den uppställer krav på att hushålla med naturresurser. Solvarm skriver:

“Vårt system är enligt expertisen ett genuint lokalt kretsloppssystem, där näringsämnen i avloppsvattnet utnyttjas för lokala odlingar. Experterna menar det är högst anmärkningsvärt att sådana anläggningar motarbetas, trots att de uppfyller balkens alla relevanta krav.”

Flera framstående experter har också granskat och kontrollerat Solvarms anläggning:

“Anläggningen uppfyller alla krav med råge vilket bekräftar Mark och miljödomstolens bedömning.”

Solvarm efterlyser de naturvetenskapliga och juridiska underlag som nämnden grundar sina slutsatser och sitt beslut på, om nämnden nu mot förmodan skulle gå emot Mark- och miljödomstolen.

Solvarm åberopar vidare, som bevis, de jämförande riskbedömningar som presenterades i Mark- och miljödomstolen – under vittnesed(!) – av både kommunens anlitade experter och av Solvarms sakkunniga experter.

Solvarm frågar även om nämnden ställer sig bakom förvaltningens tolkning av Miljöbalken. Är t ex en sådan skälighetsbedömning gjord som Miljöbalken enligt 2 kap. 7 § alltid måste göra i det enskilda fallet:

“Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.”

Jag citerar Solvarm helt och hållet på den 7:e punkten:

“Miljöbalken är teknikneutral, vilket innebär att det inte är tekniken som är det viktiga, utan vilket resultat tekniken ger i form av rening och avskiljning av t.ex. näringsämnen och smittämnen. Huvudregeln är därför att det är funktionskrav som ska ställas, inte specifika krav på anläggningens utformning.”

Solvarm ber slutligen nämnden att vara vaksam på vilka nya krav som framförs på hans VA-anläggning. Kraven får inte vara godtyckliga och orimliga i förhållande till ökad miljönytta. Jag tror att läsaren bör gå tillbaka till min förra blogg och studera alla krav som förvaltningen räknade upp i det föreslagna beslutsförslaget. (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Solvarm menade i sitt brev att fler krav och ytterligare tidsbegränsningar är oproportionerliga, orimligt dyra och strider både mot miljöbalkens skälighetsregel (2 kap. 7 §), men också mot den generella proportionalitetsprincipen i Förvaltningslagen 5 §:

“Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”

Jag tror att Solvarm i sin kommunikation med miljö- och byggnadsförvaltningen de senaste åren anser att det har varit för mycket “tyckande” från tjänstemännens sida. Solvarm skriver till politikerna:

“De är viktigt att Nämnden kan motivera att de eventuella nya krav förvaltningen vill att ni ska ställa på oss kan anses vara rimliga i förhållande till de olägenheter som kommer att uppstå för mig och min familj. Kan inte Nämnden motivera detta är beslutet redan på den grunden olagligt.”

Solvarm protesterar slutligen mot att inte förvaltningen har kommunicerat det senaste förslaget med familjen. Han hänvisar återigen till Förvaltningslagen, denna gång till 25 §:

“Innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.”

Jag tycker nog att det är lika solklart som Solvarm att förvaltningen har brustit i detta avseende. Och det här gör Anders Solvarm riktigt irriterad:

“Om Nämnden underlåter detta kommer det endast leda till att länsstyrelsen, efter vårt överklagande, kommer återförvisa ärendet till Nämnden för förnyad handläggning, igen.”

Det här var en sammanfattning av Anders Solvarms brev till politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden inför sammanträdet den 7 april. Men som vi vet så lyftes ärendet om Solvarms VA-anläggning sedemera bort från dagordningen. (Se “Nyhet: Inget beslut om Solvarm”.) Allt material, alla underlag borde dock finnas med inför miljö- och hälsoskyddsnämndens sammanträde den 19 maj.

Då ska också Göran Stenmans alternativa beslutsförslag finnas med. Om det förslaget handlar nästa blogg.

==

Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Den 3 mars 2021 sammanträdde miljö- och hälsoskyddsnämnden. Det skrev jag om i min senaste blogg om Solvarm och miljö- och hälsoskyddsnämnden. (Se ”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen”.)

Sammanträdet slutade i ett västgötaklimax… Nämnden beslutade att inte besluta – ärendet återremitterades. Det betydde att inget beslut fattades, utan det uppsköts till nästa sammanträde. Däremot uttalade politikerna sin vilja att ge Solvarm tillstånd till VA-anläggningen (“System Two”). Detta trots att beslutsförslaget från miljö- och byggnadsförvaltningen (tjänstemän) var att avslå Solvarms ansökan.

Motiveringen till nämndens återremiss löd:

“Ärendet återremitteras till förvaltningen för utformning av tillstånd, eventuellt inklusive tidsbegränsning, samt villkor för tillståndet.”

Nästa sammanträde med miljö- och hälsoskyddsnämnden hölls den 7 april. Det slutade inte i något klimax eller något annat överhuvudtaget. Ärendet om Solvarm lyftes helt sonika bort från dagordningen.

Skälet var att det hade inkommit så många handlingar och bilagor att politikerna behövde mer tid för att sätta sig in i ärendet. Det skrev jag samma dag i bloggen “Nyhet: Inget beslut om Solvarm”. Några dagar senare bekräftades detta i TTELA i en intervju med miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) (se TTELA “Inget beslut om Solvarms avlopp den här gången heller”):

“Jag som ordföranden lyfte ur ärendet på grund av att vi har fått in en hel del nya handlingar som nämnden inte hade hunnit sätta sig in i. Jag kände att det inte skulle bli något bra beslut.”

Till sammanträdet den 7 april hade tjänstemännen i förvaltningen utarbetat ett nytt förslag enligt riktlinjerna i återremissen – ett förslag som inte var, och fortfarande inte är, offentligt. Inte ens för familjen Solvarm… Miljö- och hälsoskyddsnämnden, liksom byggnadsnämnden, har nämligen sina egna regler om vad som är offentligt och inte. Detta förslag var dock utskickat till politikerna i nämnden i god tid. Däremot hade det kommit in ett brev den 5 april från Anders Solvarm på 2,5 sidor och, dagen innan sammanträdet, synpunkter och beslutsförslag från Göran Stenman (V) på drygt 4 sidor.

Så på något sätt kan jag förstå ordförande Jonasson (S) att hon lyfte bort ärendet från dagordningen, även om det enligt min mening bara finns ett bra beslut i ärendet…

I protokollet från aprilsammanträdet är alla antydningar om ärendet Solvarm borta. Det står t ex inte att ärendet lyftes bort från dagordningen. Därmed finns inte heller de handlingar med, som skickades ut inför sammanträdet. De är således fortfarande inte offentliga.

Däremot har jag nu sett dem. Jag har fått det beslutsförslag som tjänstemännen i förvaltningen lämnade över till politikerna i nämnden. Jag har också sett Solvarms brev till politikerna inför sammanträdet och också synpunkterna och förslaget från Göran Stenman (V).

I den här bloggen tänkte jag redogöra för förvaltningens (tjänstemännens) förslag till politikerna i nämnden – och det är med all sannolikhet också det förslag som kommer att läggas fram för nämnden på nästa sammanträde den 19 maj. (Jag återkommer till Solvarms brev och Stenmans förslag.)

Tjänstemännens (förvaltningens) förslag var självklart att Solvarm inte skulle få något permanent tillstånd. Det var, tyvärr, lätt att räkna ut. De kunde emellertid inte föreslå att avloppssystemet (“System Two”) skulle stängas av, även om de hade velat det… Nämnden hade ju i sitt återremissbeslut den 3 mars bestämt att:

“Ärendet återremitteras till förvaltningen för utformning av tillstånd…”

Det enda sätt som förvaltningen kunde försvåra för familjen Solvarm var ju att ge ett tidsbegränsat tillstånd med en hel massa villkor… Som jag faktiskt förutsåg i min senaste blogg…

Tjänstemännen i förvaltningen hade som beslut till nämnden föreslagit:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar om att utfärda ett tidsbegränsat avloppstillstånd för avloppsanläggningen System Two. Avloppstillståndet tidsbegränsas fram till 2026-05-31.”

Solvarms VA-anläggning kommer definitivt att slå svenskt rekord i prövotid om tjänstemännen får sin vilja fram…

Det är ett helt obegripligt förslag. Mark- och miljödomstolen har ju i en dom från den 2 september 2019 redan uttalat att familjens cirkulära VA-lösning sammantaget är överlägset kommunens. Och alla mätresultat under prövotiden på 2 år, från juni 2018, har fortsatt att visa extremt bra och godkända resultat.

Förvaltningen föreslog ytterligare två punkter i beslutet:

“Till avloppsanläggningen System Two får spillvatten från WC och BDT anslutas. Även matavfall från matavfallskvarn får anslutas till avloppsanläggningen System Two.
Avloppsanläggningen System Two ska placeras på fastigheten Sikhall 1:20 och vara kopplad till det så kallade Naturhuset med adressen Sikhall 657. Utgående vatten ska ledas till ett gränsdike intill den egna fastigheten.”

Jag vet inte varför förvaltningen lade till dessa “extra” punkter i beslutsförslaget. Är det så att miljö- och hälsoskyddsnämnden måste ha detta med när de ger tillstånd till en ny anläggning? Å andra sidan är inte anläggningen ny, den har funnits i över 2 år. Och inte heller har dessa “extra” beslutspunkter någonsin funnits med tidigare, t ex i nämndens beslut 2018 om den tidsbegränsade prövotiden på 2 år för “System Two”. Eller det permanenta tillståndet, som då gavs, för “System One”. Om dessa punkter är så viktiga, varför var de inte med redan då?

Jag tror faktiskt inte att de två beslutspunkterna behöver vara med… Båda beslutssatserna är för övrigt redan uppfyllda i naturhuset. Det är så naturhuset fungerar. Jag menar, inte tror väl tjänstemännen att Solvarm tänker börja tömma sitt matavfall i trädgårdsdammen eller sitt WC på gräsmattan?

Egentligen förstår jag inte de två “extra” punkterna överhuvudtaget. Förvaltningens uppgift torde ju bara vara att försäkra sig om, enligt Mark och miljödomstolen i Växjö (Mål M4660-20), att Solvarms avloppssystem inte skadar människors hälsa eller utgör någon olägenhet för miljön. Och finns det misstanke om att så skulle vara fallet ligger bevisbördan på kommunen. Fortfarande enligt Mark- och miljödomstolen i Växjö.

Familjen skulle få en ny prövotid på 5 år. Det är förvaltningens förslag. Och det blev precis som jag förutspådde – förvaltningen återkom med massor av villkor, krav, restriktioner och begränsningar för Solvarms avloppsanläggning. Det verkar onekligen vara så att förvaltningen vill försvåra och trötta ut Solvarm så mycket att familjen stoppar sina egna VA-lösningar och ansluter sig till det kommunala VA-nätet istället.

Det här är tjänstemännens förslag på villkor som skulle följa med beslutet. Jag sätter dem innanför “likhetstecken/ramar” och citationstecken så att den som vill kan hoppa över alla krav från förvaltningen och fortsätta läsa bloggen efter att alla villkor är uppräknade…

==

Villkor för beslutet

1. Fastigheten är belägen inom hög skyddsnivå avseende miljöskydd och hög skyddsnivå avseende hälsoskydd och ska därmed uppfylla följande krav vid mätpunkten punkt Ö:

• Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 90 % reduktion av organiska ämnen mätt som BOD7 (mått på mängden syreförbrukande ämnen i avloppsvattnet) och anges som utgående halt mg/l.
• Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 90 % reduktion av fosfor (totalmängd fosfor) och anges som utgående halt mg/l.
• Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 50 % reduktion av kväve (totalmängd kväve) och anges som utgående halt mg/l.
• Avloppsanordningen kan förväntas uppnå utmärkt kvalitet för badvatten enligt Hav- och vattenmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om badvatten (HVMFS 2012:14). Avloppsanordningen kan förväntas släppa ut högst 200 cfu/100 ml intestinala enterokocker och 500 cfu/100 ml escherichia coli.
• Utsläpp av avloppsvattnet skall inte medverka till en väsentligt ökad risk för smitta eller annan olägenhet (till exempel lukt) där människor kan exponeras för det, exempelvis genom förorening av dricksvatten, grundvatten eller badvatten.
• Utsläpp av avloppsvatten bör lokaliseras så att påverkan på recipienten blir minsta möjliga.

Slamavskiljare

2. Avloppsvattnet ska ledas till en kvarnpump vilket sönderdelar slammet och leder det vidare till de efterföljande reningsstegen.

Efterföljande reningssteg

3. Efter kvarnpumpen ska avloppsvattnet ledas till fyra olika växtbäddar. En växtbädd ska vara förlagd vertikalt och tre växtbäddar ska vara förlagda horisontellt.
4. Mellan varje växtbädd ska en pump förläggas för att pumpa upp avloppsvattnet till nästa reningssteg.
5. Efter den fjärde växtbädden ska avloppsvattnet ledas vidare till ett vattenspel.
6. Efter vattenspelet ska avloppsvattnet ledas till en uppsamlingsbrunn. Uppsamlingsbrunnen ska ha en volym om minst 5 m3.
7. Efter uppsamlingsbrunnen leds avloppsvattnet till en tvåkammarbrunn som är placerad på trädgården.
8. Efter tvåkammarbrunnen leds avloppsvattnet vidare till en meanderformad bäck.
9. Efter den meanderformade bäcken leds avloppsvattnet vidare till en trädgårdsdamm.
10. Efter trädgårdsdammen leds avloppsvattnet ut till ett gränsdike och vidare till Sikhallsviken i Vänerns Dalbosjön.

Drift och skötsel

11. Avloppsanläggningen System Two ska regelbundet kontrolleras av sakkunnig person. Kontrollerna ska utföras så att villkoren i tillståndet kan följas upp. Kontrollerna ska dokumenteras och dokumenten ska bevaras på fastigheten. Dokumenten ska tillhandahållas tillsynsmyndigheten efter begäran.
12. Kvarnpumpen ska kontrolleras minst en gång per vecka.
13. Övriga pumpanordningar ska kontrolleras minst en gång per vecka.
14. Växtbäddarna, luftningsrör och spridarledningar ska kontrolleras minst en gång per månad.
15. Provtagning för att mäta BOD7, totalfosfor, totalkväve, intestinala entrokocker och escherichia coli ska genomföras minst en gång per månad vid mätpunkterna punkt X och punkt Ö. Provtagningarna ska analyseras av ett oberoende laboratorium som är ackrediterad av Swedac.
16. Mätningar av mängden utgående vatten från uppsamlingsbrunnen till tvåkammarbrunnen ska utföras minst en gång per vecka. Mätningen ska dokumentera om avloppsvattnet leds vidare till tvåkammarbrunnen.
17. Samtliga upprättade dokument och sammanställningar för egenkontroll, funktionskontroll och provtagningar för avloppsanläggningen enligt villkorspunkterna 12-16 ska tillhandahållas tillsynsmyndigheten senast den 31 maj varje år. Med start den 31 maj 2022.
18. Avvikelser och driftstörningar för avloppsanläggningen enligt villkoren 1-16 ska skyndsamt meddelas tillsynsmyndigheten. Fastighetsägaren ska skyndsamt upprätta en åtgärdsplan och beskriva åtgärder som gör att villkoren i tillståndet efterlevs.”

==

Det är några stycken… Och det är flera orimliga villkor och krav.

Förvaltningen ställer krav på Solvarm som kommunen inte ställer på andra som har enskilda avloppsanläggningar eller som den inte ställer på sig själv och sitt eget VA-system.

För att ta ett exempel. Tjänstemännen tycker att Solvarms pumpar ska kontrolleras varje vecka. Solvarm har inga egna konstruerade pumpar, familjen har köpt samma pumpar som kommunen har. Kontrollerar kommunen samtliga pumpar i sitt VA-nät varje vecka? Kontrollerar samtliga fastighetsägare i kommunen sina pumpar varje vecka?

Solvarm har en larmfunktion om något inte fungerar och går någon pump sönder så bryts elen – och så tillförs inget nytt vatten. Dessutom finns det barriärer som tankar, diken och damm. VA-systemet är betydligt säkrare än t ex kommunens VA. Kommunens avloppsledningar går som bekant bara några stenkast från Solvarms naturhus, strax bredvid badplatsen i Sikhall. Kommunens ledningar går i samma sandlager som badplatsen. De är ganska oskyddade och om de börjar läcka vid badet så märks detta först av flödet vid en pumpstation. En hel del kommunalt avloppsvatten torde hinna rinna ut vid badet innan kommunen kan få stopp på det.

Och återigen, Mark- och miljödomstolen har i en dom redan uttalat att Solvarms VA-lösning sammantaget är överlägset kommunens… Och då menade domstolen samma “System Two” som det nu handlar om.

Och som grädde på moset, det sista villkoret:

“Fastighetsägaren ska skyndsamt upprätta en åtgärdsplan och beskriva åtgärder som gör att villkoren i tillståndet efterlevs.”

Jag undrar om förvaltningen tänker kräva av politikerna i nämnden att stoppa “System Two” om inte denna åtgärdsplan “skyndsamt” lämnas in? Och jag kan inte låta bli att undra – varför krävde inte Mark- och miljödomstolen in en sådan plan? Eller politikerna Miljö- och hälsoskyddsnämnden när den 2018 gav tillstånd för “System Two” att köras i 2 års tid? Var det bara för att förvaltningen vid den tidpunkten trodde att politikerna i nämnden skulle följa tjänstemännens råd att helt stoppa Solvarms avloppssystem? En sådana teori ligger onekligen nära till hands.

En gång till.

Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar i sitt domslut att en kommun som dömer ut ett avlopp måste ange en orsak. Kommunen måste peka på en konkret skada och bevisa detta. Jag tvivlar på att en åtgärdsplan är ett sådant skäl… Och, tjänstemännen ska dessutom inte kommentera eller ha synpunkter på anläggningens tekniska konstruktion. De ska vara teknikneutrala och endast lämna synpunkter på funktionen.

Jag tror ärligt talat att tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen inte följer lagen i sin iver och strävan att försvåra livet så mycket som möjligt för familjen Solvarm. Och jag kan för mitt liv inte förstå denna inställning hos tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen.

På kommunfullmäktige den 14 april (se “Ordf BN & MH: “Vi följer bara lagen!””) sa miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S):

“Vi följer den lagstiftning vi har och den ska vi fortsätta följa.”

På nästa sammanträde den 19 maj med miljö- och hälsoskyddsnämnden har ordförande Jonasson möjlighet att visa att hon och nämnden till skillnad från sin förvaltning respekterar svensk lag och svenska domstolar…

PS. Fortsättning följer…

==

Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)”.

Den 3 mars 2021 sammanträdde miljö- och hälsoskyddsnämnden, på distans som brukligt är i dessa coronatider.

På dagordningen fanns ärendet “Prövning av avloppsanläggning”. Miljö- och hälsoskyddsnämnden (politiker) skulle ta ställning till Solvarms ansökan om att få tillstånd att använda “System Two” i fortsättningen också. Som tidigare framgått så var beslutsförslaget från miljö- och byggnadsförvaltningen (tjänstemän) att avslå Solvarms ansökan – “System Two” skulle stoppas.

Protokollet från sammanträdet är kryptiskt. Det utgör en stor kontrast till all den mailväxling som föregått ärendet under ett drygt halvårs tid. Och de ”utredningar” som tjänstemännen hade gjort och de omfattande svar som Solvarm hade lämnat.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens sammanträde blev ett västgötaklimax… Nämnden beslutade att inte besluta…

“Ärendet återremitteras till förvaltningen för utformning av tillstånd, eventuellt inklusive tidsbegränsning, samt villkor för tillståndet.”

Ingen ledamot var enligt protokollet emot återremissen.

Återremiss betyder att ärendet skulle lämnas tillbaka till förvaltningen för ytterligare beredning. Och sedan återkomma till nämnden vid ett senare tillfälle för slutligt beslut. Och det gjorde ärendet redan på det följande sammanträdet, den 7 april. (Se ”Nyhet: Inget beslut om Solvarm”, även om det är att gå händelserna i förväg…) Tyvärr vägrade förvaltningen att lämna ut några handlingar inför detta senaste sammanträde, men det är en annan historia – och ett annat problem. (Inte ens Solvarm själv fick ta del av beslutsförslaget inför sammanträdet.) Jag återkommer till sammanträdet den 7 april.

I återremissen den 3 mars så fick tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen ett uppdrag. Det framgick tydligt att ett tillstånd skulle utformas. Det betydde att politikerna i nämnden ville ge Solvarm tillstånd att använda “System Two”. Och det måste självklart betraktas som en stor framgång för Solvarm – politikerna körde över tjänstemännen i förvaltningen!

I nämndens uppdrag ingick också att eventuellt, notera ordet “eventuellt”, bestämma både tidsbegränsning och villkor för tillståndet. När man har läst alla handlingar (och kanske alla bloggar) så slås man onekligen snabbt av misstanken att förvaltningen sannolikt skulle återkomma med så många villkor, restriktioner och begränsningar de bara kunde komma på till sammanträdet den 7 april. “Räddas det som räddas kan.” Typ. För inte trodde väl någon att förvaltningen tänkte ge upp, eller? (Vi får facit när handlingarna blir offentliga…)

Men hur kom det sig att politikerna körde över sin förvaltning? För det var ju faktiskt vad de gjorde. Jag vet inte, protokollet är som sagt mycket kryptiskt. Och jag har inte heller hört något om vad som sades eller diskuterades på sammanträdet.

Men däremot har jag fått ta del av det alternativa beslutsförslag som vänsterpartiets ordinarie ledamot i miljö- och hälsoskyddsnämnden Göran Stenman skickade ut till samtliga ledamöter och ersättare innan sammanträdet den 3 mars. Det var ett “utkast till alternativt beslutsförslag”. Jag förmodar att det hade stor betydelse för nämndens beslut om återremiss och uppdrag, men det är bara en gissning.

Stenman (V) började i sitt “utkast” med att rent allmänt resonera om tillstånd för avloppsanordningar. Stenman skrev:

”Vid tillståndsprövningen är sökanden/verksamhetsutövaren enligt 2 kap. 1 § miljöbalken skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av miljöbalkens allmänna hänsynsregler iakttas. Bevisbördan avseende avloppsanordningens funktion vilar således på verksamhetsutövaren.”

Stenman resonerade vidare kring Miljöbalkens så kallade “vandelsbestämmelse” i 16 kap. 6 §:

“Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, godkännande eller dispens.”

Solvarm hade ju, som har beskrivits tidigare, missat att ansöka om ett förnyat tillstånd för ”System Two”. (Se ”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.) Stenman avslutade dock detta resonemang med:

“Vid en samlad bedömning får dock anses att angiven bestämmelse inte utgör hinder mot tillstånd.”

Stenman fortsatte med att argumentera mot ett av förvaltningens argument:

“I målet förekommer uppgifter om att Anders Solvarm har planer på att inrätta ytterligare avloppsanordningar av nu aktuell typ i aktuellt område. Eventuella sådana tillkommande avloppsanordningar får dock prövas i särskild ordning och kan inte tillmätas någon betydelse i nu aktuell prövning. Då varje ansökan ska bedömas för sig saknar det även betydelse vilka ansökningar som möjligen kan inkomma från andra fastighetsägare i närområdet.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade redan gett tillstånd till “System One” och också till “System Two” under 2 år. Det betydde, menade Stenman (V), att nämnden hade bedömt att utsläppen kunde godtas. Och då måste nämndens beslut:

“ges den betydelsen att fortsatt drift ”System Two” bör medges om förelagda och utförda provtagningar/analyser visar tillfredsställande resultat.”

Och det visade provtagningarna, resultaten hade visat mer än tillfredsställande resultat…

Stenman hänvisade även till domen i Mark- och miljödomstolen – en dom som kommunen inte överklagade – och:

“får därigenom anses ha accepterat mark- och miljödomstolens bedömning.”

Där hade tjänstemännen i förvaltningen som bekant en helt annan uppfattning… (Se ”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)”.)

Stenman tillrättavisade sin förvaltning också på en annan punkt:

“Vad som ska bedömas i ärendet är emellertid om avloppsanordningen har en acceptabel funktion, inte om den helt överensstämmer med förekommande föreskrifter.”

Göran Stenman verkade onekligen ha läst både domen från Mark- och miljödomstolen och Solvarms inlaga. Det tycks som om de samtliga var överens, åtminstone i de väsentligaste delarna.

Det som förvånade är kanske att nämnden, som uppenbarligen hade påverkats av Stenmans “utkast”, beslutade om återremiss. Varför gav den helt enkelt inte ett permanent tillstånd till “System Two”? Nämnden beslutade ju den 11 juni 2018 om ett tidsbegränsat tillstånd på 2 år med ett kontrollprogram för provtagning – och nu hade ju Solvarm uppfyllt alla kriterier i kontrollprogrammet…

Den frågan är det många utanför miljö- och hälsoskyddsnämnden som ställer sig – inte minst familjen Solvarm.

Anders Solvarm var besviken på nämndens beslut. Och jag kan på sätt och vis förstå honom, även om det hade kunnat bli ”mycket värre”. Familjen, liksom blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se ”Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”) och David på Juta (se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta”), vill inte ha något mer med miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg att göra. “Kontakterna” har bara kostat “blod, svett och tårar” – och pengar. De har jagats istället för att bli förstådda, och hjälpta. Nu vill de bara vara ifred och sköta sitt. Och av återremissen att döma så finns det stor risk att Solvarm får ytterligare prövotid med nya mätningar och nya kostnader… Och nya oönskade “kontakter” med de negativa och motarbetande tjänstemännen i Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning… Hur ska man överhuvudtaget kunna ha kontakter eller förtroende för tjänstemän som inte litar på framstående experter eller domare i Mark- och miljödomstolen…?

Solvarm skrev ett mail till nämndens ledamöter efter beslutet, den 19 mars.

Solvarm tyckte att han hade bevisat att familjens cirkulära VA-lösning var överlägset kommunens – det hade ju Mark- och miljödomstolen dessutom redan konstaterat i sin dom. Och alla mätresultat under prövotiden på 2 år hade fortsatt att visa extremt bra och godkända resultat. Dessutom hade han förbättrat anläggningen med ytterligare växtbäddar. Vad mer skulle han göra för att få ett permanent tillstånd?

Och vilka kriterier eller lagkrav grundades nämndens beslut om återremiss på?

Solvarm ställde en massa frågor. Jag tror inte att han får svar på några dem, särskilt inte när samma förvaltning som vill stoppa “System Two”, och faktiskt också “System One”, ska utarbeta villkoren för framtiden…

Vi får se vad miljö- och hälsoskyddsnämnden kommer att besluta på sitt sammanträde i maj. Ärendet lyftes ju som bekant plötsligt ur dagordningen den 7 april. Det blir åtminstone några bloggar till när underlagen offentliggörs. Och när majsammanträdet går av stapeln.

Jag tänkte avsluta denna blogg med att citera vad Solvarm skrev i sitt senaste mail till miljö- och hälsoskyddsnämnden:

“Vi känner oss motarbetade av kommunen utan att förstå varför. Vi hade hoppats att kommunen skulle vara glada och stolta över att vi i vår kommun har en anläggning som redan idag visar exempel på morgondagens hållbara behandling av avloppsvatten.”

Ja, varför är inte kommunen glad och stolt över det fantastiska och nyskapande arbete som Solvarm gör i sitt naturhus vid Sikhall? När Solvarm använder avloppsvattnet som en resurs, där näringsämnen återförs till jorden – ett kretslopp för en hållbar miljö och en hållbar framtid….

Finns det några teorier?

PS. Fortsättning följer så småningom…

==

Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Nämnden körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Godkänn System Two! (1/2)”.

Solvarm fortsatte att i sin utförliga inlaga på 12 sidor gå igenom, analysera och vederlägga miljö- och byggnadsförvaltningens argument och hypotetiska resonemang. Tjänstemännen gjorde ju allt för att motivera för politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden att avslå Solvarms ansökan om tillstånd för “System Two”.

Förvaltningen hade vissa synpunkter på utformningen av Solvarms VA-system. Solvarm kommenterade i sin inlaga:

“System Twos påverkan på miljö och hälsa avgörs av dess utsläpp, inte av hur anläggningen är utformad. Det är som bekant funktionskrav som i första hand ska ställas enligt miljöbalken, inte teknikkrav.”

Elementärt. Tjänstemännen ska inte i första hand kommentera anläggningens tekniska konstruktion, det räcker att avloppsanordningen har en acceptabel funktion. Tjänstemännen ska vara teknikneutrala, i varje fall så länge som systemet överensstämmer med de föreskrifter som finns. Och det är aldrig någon som påstått något annat om Solvarms VA-system.

Förvaltningen hade ett resonemang om dammen på Solvarms fastighet och att den via ett gränsdike mynnar ut i Sikhallsviken. Solvarm underströk kort att inget orenat avloppsvatten leds till dammen. Och under sommaren släpps inget vatten ut från huset till dammen överhuvudtaget. Dammen finns där för att utgöra ytterligare en skyddsåtgärd.

När jag läste kommunens beslutsförslag och motiveringarna slogs jag av bristen på objektivitet och opartiskhet. Miljö- och byggnadsförvaltningen tycktes göra allt för att hitta fel, t ex:

“en vertikal samt en horisontell växtbädd inte har funnits sedan tidigare. Dessa två delar till avloppsanläggningen är vidareutveckling av avloppssystemet. Sådana förändringar har inte tillsynsmyndigheten fått någon kännedom om sedan tidigare. Att lägga till reningssteg eller förändra sådana kan vara tillståndspliktigt eller anmälningspliktigt”

Solvarm är en innovatör. Han arbetar ständigt med att utveckla sitt system för att det ska bli allt effektivare och bättre. Här har han lagt till uppenbara förbättringar. Och av säkerhetsskäl ligger de före de båda avloppssystemen, “System Two” och “System One”. De nya växtbäddarna är alltså helt ”ofarliga” ur utsläppssynpunkt. Jag gissar dock att Solvarm i fortsättningen anmäler alla förändringar han tänker göra, eftersom förvaltningen tolkar alla förbättringar på ett helt annat sätt… Hur ska någon kunna utveckla något, vad som helst, om man inte gör på nya sätt?

Tjänstemännen är säkert mycket kunniga, men hade de förstått Solvarms system? De skrev:

“Utsläpp av avloppsvatten behöver därför förbjudas från System Two.”

Men… Det har i domstol (Mark- och miljödomstolen) bevisats att “System Two” (och “One”) renar avloppsvattnet bättre än kommunens system. Dessutom har VA-systemet i naturhuset nollutsläpp(!) under sommartid. Dammen som tar upp eventuellt vatten från naturhuset uppfyller också i alla mätningar utmärkt badvattenkvalitet.

Och förvaltningen slant, som jag ser det, väldigt grovt när den i sin iver att hitta förmodade fel och argument mot Solvarms VA-lösning skrev:

“Den byggnation av bostäder som planeras på den egna fastigheten och omgivande fastigheter riskerar att öka mängden spill- och dagvatten som leds ut i Vänern invid och i närheten av Sikhalls badplats. Därför bedöms det vara av största vikt att förebygga och förhindra sådana utsläpp i området.”

Och strax senare:

“En generell tillståndsgivning för enskilda avlopp kan få allvarliga konsekvenser för Sikhallsviken”

Det här torde vara ett helt ovidkommande scenario och antagande. Det var väl “System Two” i Naturhuset som skulle bedömas – och ingenting annat?

Solvarm skrev i sitt svar:

“Nämnden är bunden av ansökan och kan inte på egen hand fabulera fram olika scenarios. För det fall att ytterligare hus ska anslutas, så måste det naturligtvis föregås av en ny tillståndsprövning om inte det befintliga tillståndet kan innehållas.”

Det hade Solvarm naturligtvis helt rätt i.

Förvaltningen räknade också på kostnader. Och påstod att de var helt skäliga för att koppla på sig på kommunens VA… Förvaltningen glömde helt alla pengar och all tid som Solvarm har lagt ner på sin VA-anläggning.

Om jag noterade bristen på objektivitet och opartiskhet i förvaltningens utredning så förstår jag inte heller hur miljö- och byggnadsförvaltningen helt kan bortse från att samtliga argument som tas upp redan har bedömts och vederlagts av Mark- och miljödomstolen.

Fast det är klart, varför studera domen från Mark- och miljödomstolen…? I ett mail till Solvarm den 2 oktober 2020 skrev tjänstemännen i förvaltningen:

“Gällande tidigare dom från Mark- och miljödomstolen, är det ett ärende/dom som handlar om det kommunala dricks- och spillvattnet. Ett sådant ärende handlar om en annan lagstiftning (Lag om allmänna vattentjänster) än de som hanteras för enskilda avlopp (Miljöbalken och Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd). Dessa ärenden måste därmed hanteras separat. Vi på Miljö och hälsa kan inte gå in på Mark- och miljödomstolens beslut, utan hänvisar vidare till Kretslopp och Vatten för denna fråga.”

En helt osannolik inställning! Förvaltningen viftade helt lättvindigt bort utslaget i en dom. Den visade ett totalt ointresse och därmed även noll respekt för Mark- och miljödomstolens dom. Otroligt.

Men inte nog med att förvaltningen bortförklarade domen i Mark- och miljödomstolen – de brydde sig inte heller om sin egen nämnd. Argumenten hade nämligen också framförts av förvaltningen i tidigare beslut i Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Och då hade nämnden bortsett från dem, t ex då “System One” fick permanent tillstånd och “System Two” en prövotid.

Hur kunde, och kan, förvaltningen nedlåta sig till att använda samma argument gång efter gång? Tänker jag. Som dessutom var, och är, kopior på de argument som Kretslopp och vatten använde när de försökte tvångsansluta Solvarm till kommunens VA-system.

I det underlag som nämnden fick den 3 mars 2021 så hade utredningen kompletterats med en sammanfattning av Solvarms svar och en bedömning av det.

Förvaltningen förde inte fram några nya argument. Den fortsatte att upprepa de “gamla vanliga”. Det var många “kan” (i meningen “skulle kunna”, “om”) och “bedömning” (i meningen “tror” eller “anser”), även de hypotetiska scenarierna upprepades, t ex att Sikhallsviken kunde förorenas av Solvarms avloppsvatten. Och förvaltningen konstaterade att den fortfarande:

“gör bedömningen att avloppsanläggningen inte uppnår hög skyddsnivå för miljöskyddet”

Och förvaltningen stod fast i sitt förslag att Solvarms ansökan skulle avslås, dvs “System Two” skulle stoppas. Fast det tyckte inte Miljö- och hälsoskyddsnämnden…

PS. Det ligger för övrigt en del i Magnus Larssons kommentar på min tidigare blogg (se ”Solvarm 5: Stoppa System Two!”):

”Om det i värsta fall skulle bli något fel på Solvarms avloppssystem handlar det om några få personer i ett hushåll 300 meter från vattenkanten. Kan tänka mig att hela avloppet kan vara helt ur funktion i ett år utan att någon kontaminering av badvattnet sker.
Vbg kommun håller toaletterna vid badet och magasinet stängda vintertid. Fina dagar var det hundratals människor som åkte skridskor, fiskade, grillade och trivdes på isen. Var tror miljö och ohälsa alla dessa människor gjorde sina behov? Se till att toaletterna är öppna året om och töm soptunnorna istället för att bråka med Solvarm.”

==

Fortsättning följer: ”Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen”.

==

Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Solvarm 5: Stoppa System Two!”.

Miljö- och byggnadsförvaltningen kommunicerade sitt förslag till avslag med Solvarm. Avslaget gällde Solvarms ansökan om fortsatt tillstånd av VA-systemet “System Two”.

Solvarms svar var på 12 tättskrivna sidor och några bilagor. Fyra experter hade medverkat i arbetet med inlagan och samtliga hade också:

“godkänt att denna text stämmer med den senaste forskningen och kunskapen på området”

De 4 experterna var:

* Håkan Jönsson, professor emeritus vid Institutionen för energi och teknik vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

* Peter Ridderstolpe, WRS Uppsala AB. Peter är licentiat från KTH, ekolog och processtekniker. Internationellt anlitad expert och upphovsman till öppen VA-planering (en internationellt erkänd metod för att värdera avloppssystem). (Det är Peter Ridderstolpe som intervjuas i dagens TTELA-artikel – se ”Snart nytt beslut om Solvarms avloppssystem”.)

* Hamse Kjerstadius tekn dr i vattenförsörjnings- och avloppsteknik.

* Jonas Christensen, juris dr. Ekolagen Miljöjuridik AB. Miljörättsexpert.

Jag tror att en aktiv bloggläsare skulle kunna “googla” på namnen och upptäcka att detta är respekterade namn i VA- och miljösammanhang. Det känns lite som att Vänersborgs kommun hamnade i ett kunskaps- och faktamässigt underläge…

Solvarm började sin svarsinlaga med att slå fast:

“kommunens beslutsmotivering grundas på felaktiga förutsättningar samt att ett sådant beslut kommer att strida mot en tidigare bedömning som gjorts av mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt för den sökta anläggningen”

Och Solvarm citerade ur domen från Mark- och miljödomstolen (jag vet att avsnittet har citerats förut i mina bloggar):

”Domstolen har funnit att de enskilda avloppsanläggningarna är likvärdiga med det allmänna systemet vad avser hälso- och miljöskydd. När det gäller god hushållning med naturresurser har domstolen konstaterat att den enskilda avloppsanläggningen är bättre än det kommunala alternativet. Beträffande den hänsyn som ska tas till möjliga framtida förändringar i fråga om fastighetens användning och ägarförhållanden har makarna Solvarm visat att den enskilda avloppsanläggningen håller måttet i jämförelse med det allmänna alternativet samt att det ekonomiskt utfallet är positivt i detta fall. Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen. Detta förutsätter dock att den enskilda avloppsanläggningen System Two är i drift samt att riktlinjerna för avloppsanläggningens hygien, skötsel och underhåll upprätthålls.”

Läs gärna citatet en gång till och notera att domen också innefattade “System Two”:

“Detta förutsätter dock att den enskilda avloppsanläggningen System Two är i drift”

Eller rättare sagt, domen förutsatte att ”System Two” var i drift… Samma ”System Two” som Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning alltså ville stoppa…

Allt som på något sätt berördes i miljö- och byggnadsförvaltningens utredning, och det som senare blev underlag till nämnden i mars 2021, har Mark- och miljödomstolen redan prövat. Det är faktiskt så att miljö- och byggnadsförvaltningens argument i stort sett är rena kopior på de argument som Kretslopp och vatten använde när tjänstemän och politiker i samhällsbyggnadsnämnden ville tvångsansluta familjen Solvarms naturhus till kommunens VA-nät. Och Mark- och miljödomstolen fann att Solvarms VA-system var sammantaget överlägset kommunens VA-system… (Se ”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund”.)

Det är oerhört anmärkningsvärt att kommunen kan påstå att kommunens rening är bättre än Solvarms. Och det alltså med samma argument som framfördes redan i förhandlingarna i Mark- och miljödomstolen – och som domstolen beaktat och avfärdat. Det är mycket märkligt. …om man vill uttrycka det snällt…

Så vem litar vi på – miljö- och byggnadsförvaltningen i Vänersborg eller Mark- och miljödomstolen och 4 meriterade experter samt Anders Solvarm själv?

Här skulle jag vilja tillägga, vilket Solvarm senare gjorde i ett mail till ledamöterna i miljö- och hälsoskyddsnämnden (fetstilen är min):

“Miljöbalken, Kap 26 §9 kapitel gäller tillsyn. Mark och miljödomstolen i Växjö konstaterar 2020-12-21 i domslut Mål M4660-20: ”För att ett föreläggande eller förbud enligt denna paragraf ska kunna ges krävs att en skada eller olägenhet har konstateras. Föreläggandet ska också grundas på en individuell bedömning”.

Det betyder att kommunen måste kunna peka på att vår anläggning orsakat skador vad beträffar människors hälsa eller på den lokala miljön för att kunna underkänna vår anläggning. Bevisbördan ligger på kommunen. Om kommunen tex påstår att vår anläggning skulle släppa ut mikroorganismer som påverkar badvatten så måste kommunen konkret bevisa vår påverkan.”

Kommunen har definitivt inte bevisat att miljön har orsakats någon olägenhet av Solvarms naturhus. Det här är oerhört viktigt att konstatera. Kommunen pratar mest om eventuella och till stor del påhittade risker – se min förra blogg “Solvarm 5: Stoppa System Two!”.

Annars lämnade Solvarms skrivelse inget åt slumpen. Särskilt inte när miljö- och byggnadsförvaltningen påstod att Solvarms avloppsanläggningen inte klarade av kraven på rening.

Solvarm skrev:

“Kjerstadius har med hjälp av ett års loggning av flödesmätningar (se bilaga 1) och mätvärden från kontrollprogrammet räknat ut reningsgraden i huset, punkt X (innan vattnet når uppsamlingsbrunn, meanderdike och poleringsdamm), och han har därvid funnit att reningsgraden för BOD7 är 99%, och för fosfor och kväve 97%.
Slutsatsen vad gäller hälsoskydd, är att systemet (mätt vid punkt Ö) med god marginal uppfyller kraven för utmärkt badvattenkvalitet, enligt HVMFS 2016:16, i alla tillförlitliga mätningar (en av tjugotre analyser förkastas då hela det datumets mätserie avviker från de övriga tjugotvå mätserierna och dessutom lämnade inget vatten huset vid tiden för det mättillfället).”

Solvarm menade att kommunens bedömning inte var korrekt, utan gjorde gällande att “System Two” uppfyllde alla krav. Det är svårt att bedöma om ”ord stod mot ord”… Solvarm belade nämligen sina ”ord” med att bifoga samtliga protokoll och mätresultat från tekn dr Kjerstadius. Det såg i mina ögon ut som överväldigande bevis…

Solvarm menade att även kommunens bedömning av “System Twos” reningsförmåga gällande fosfor och kväve byggde på en felaktig analys av mätdata.

Till sist när det gällde mätvärden:

“Gällande hygien visar samtliga tillförlitliga mätvärden i kontrollprogrammet att vattnet i trädgårdsdammen uppfyller kraven för utmärkt badvattenkvalitet enligt HVMFS 2016:16 och även de krav på Högre än hög, som kommunen ställt som krav. Detta innebär att vatten från fastigheten omöjligen kan äventyra den hygieniska kvaliteten i badviken, eftersom det utgående vattnet i sig redan uppfyller de ställda kraven.”

Och Solvarm avslutade denna del med att citera ur Mark- och miljödomstolens dom:

”makarna Solvarm genom åberopad bevisning har styrkt att mätresultaten från dessa provtagningar är tillförlitliga och att det från maj till oktober inte sker något utsläpp alls från System Two”.

Solvarm har alltså ett domstolsutslag på att mätningarna är tillförlitliga! Det räckte dock inte för Vänersborgs miljö- och byggnadsnämnd…

I sammanhanget nämnde Solvarm också att pumpar hade funktionslarm och att även ett överfyllnadslarm fanns installerat. Och tillade:

“Utomhus finns flera efterpoleringssteg (uppsamlingsbrunn, meanderdike och trädgårdsdamm) vilka utgör de extra skyddssteg som krävs för att uppnå villkoren för högre än hög skyddsnivå innan det renade vattnet kan nå fastighetens gräns.”

Hela VA-systemet är alltså säkrat. Det är faktiskt något helt annorlunda än vad som gäller kommunens eget VA. Kommunens avloppsledningar går några stenkast från Solvarms naturhus, strax bredvid badplatsen i Sikhall. Ledningarna går i samma sandlager som badplatsen. De är ganska oskyddade och om de börjar läcka vid badet så märks detta först av flödet vid en pumpstation. En hel del kommunalt avloppsvatten torde hinna rinna ut vid badet innan kommunen kan få stopp på det. Kanske något för miljö och hälsa att ägna lite mer tid åt?

Utredningen konstaterar till sist att Solvarm ska få betala för handläggningen. Avslaget skulle komma att kosta Solvarm 8.400 kr.

Fortsättning följer: ”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)”.

==

LÄS OM MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDDSNÄMNDENS SAMMANTRÄDE IDAG 7 APRIL: ”Nyhet: Inget beslut om Solvarm”.

==

Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?”.

Miljö- och byggnadsförvaltningen och miljö- och hälsoskyddschef David Tengberg, som formellt fattade beslutet på delegation, beslutade den 12 december 2020 om att ta ut en miljösanktionsavgift av familjen Solvarm. Enligt motiveringen kunde:

“ingen annan bedömning … göras i ärendet”

Solvarm fick en miljösanktionsavgift på 5.000 kr. Som han överklagade till Mark- och miljödomstolen. (Se “Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?”.)

I delegationsbeslutet meddelades också familjen Solvarm att den ansökan som lämnades in den 12 oktober 2020 om nytt tillstånd för avloppsanläggningen “System Two”:

“är under pågående prövning idag. Ett nytt avloppstillstånd för avloppsanläggningen system Two är inte upprättat.”

Solvarm skriver ett av sina många mail till miljö- och byggnadsförvaltningen. Och denna gång känner man av Anders Solvarms frustration och desperation:

“Jag undrar om någon i Sverige har haft motsvarande antal inspektioner, kostbara kontrollprogram, avgifter och domstolskostnader för ett enskilt avloppsystem? Jag är uppe i långt, långt över en halv miljon i rena utgifter oräknat egen arbetstid och systemets kostnader. Vårt kretsloppssystem har övertydligt bevisats i domstol vara i flera fall en tiopotens bättre än kommunens egna väl fungerande avloppsreningsverk och är ett av mycket få exempel i världen som visar (WHO, EU och Sveriges miljömåls) måluppfyllnad för framtidens hållbara kretsloppsamhälle. Något som väcker internationell uppmärksamhet och många förfrågningar. Jag har lagt ner oerhört mycket tid och stora summor på forskning och utveckling. Jag känner inte ytterligare behov av ytterligare avgifter för att ytterligare, utöver för mark och miljödomstol och utöver att uppfylla villkoren i miljö och hälsas kontrollprogram – på nytt bevisa miljöprestanda och nyttan av min fastighets kretsloppssystem för miljö och hälsa i Vänersborgs kommun.”

Vad gör Vänersborgs kommun med sina invånare? De invånare som alla på kommunhuset är avlönade av för att hjälpa och ge service…

Den 13 januari fick familjen Solvarm återigen ett brev från miljö- och byggnadsförvaltningen:

“Den 2 mars 2021 kommer ett förslag till beslut att lyftas i miljö- och hälsoskyddsnämnden för beslut i prövningen av er avloppsanläggning System Two till fastigheten Sikhall …
Ni bereds härmed möjligheten att komma med synpunkter inför beslutet om avslag på ansökan om tillstånd. I det fall ni har invändningar mot innehållet eller något att tillägga, måste dessa skriftligen ha inkommit till miljö- och hälsoskyddsnämnden senast 2021-02-07.”

Förvaltningen tänkte alltså föreslå miljö- och hälsoskyddsnämnden att avslå ansökan på tillstånd för “System Two”. Systemet skulle slås av, stängas, tas ur bruk. Miljö- och byggnadsförvaltningen ville helt enkelt stoppa “System Two”.

Notera, det är alltså samma avloppssystem som Mark- och miljödomstolen i domen den 2 september 2019 förklarade vara likvärdigt eller bättre än kommunens system på alla bedömningsgrunder. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om förvaltningen, jag är rädd för att omdömet blir alltför negativt. Säg så här, miljö- och byggnadsförvaltningen ”överträffade” sig själv…

Och visst hade tjänstemännen jobbat med ärendet. (Skillnaden är att de skriver på arbetstid, medan Solvarm får göra det på fritid…) Utredningen som mynnade ut i förslaget om avslag var på 10 tättskrivna sidor. Det var för övrigt exakt samma utredning som sedan blev underlag för miljö- och hälsoskyddsnämndens sammanträde den 3 mars 2021 (den 2 mars som förvaltningen skrev i mailet ovan var fel) – med undantag att i nämndens underlag hade det kompletterats med förvaltningens sammanfattning av Solvarms synpunkter och förvaltningens bemötande av dem. Solvarms utförliga svar var, vad jag kan se, inte utskickat till nämndens ledamöter och ersättare. Och det känns självklart inte helt rätt, om det nu är så, att nämnden inte får ta del av Solvarms och hans experters redovisningar, bedömningar och synpunkter i original… Utan bara via tjänstemännens sammanfattningar.

Jag ska försöka att så objektivt som möjligt redovisa argumenten för ett avslag i miljö- och byggnadsförvaltningens utredning. Och det gör jag först genom att oavkortat och ordagrant citera “skälen till beslut”:

“Avloppsanläggningen klarar inte av kraven på rening för avloppsvatten vilket motsvarar hög skyddsnivå för miljöskyddet och högre än hög skyddsnivå för hälsoskyddet. Fastigheten och avloppsanläggningen ligger inom en badvik i Sikhall, vilket är klassat som ett EU-bad. Därmed ställs skyddsnivåerna för miljöskyddet som hög och hälsoskyddet som högre än hög. Det är viktigt att skydda badviken från övergödning och smittoämnen.

Genom att ha ett enskilt avlopp inom ett sådant känsligt område, riskerar man att olägenheter kan uppstå. Det är inte lämpligt att anlägga enskilda avlopp med utsläpp till Sikhallsviken och bedömningen görs att en kommunal anslutning till spillvatten är en bättre lösning. Det är lämpligt att inget avloppsvatten leds ut från fastighetens avloppsanläggning.

Bedömningen görs att avloppsanläggningens reningsförmåga vid ena mätpunkten X, inte uppnår en tillfredsställande rening i förhållande till miljöskyddet (reningen av näringsämnen). Flertalet reningsresultat visar att reningen för fosfor och kväve inte är tillräcklig för att uppnå normal och hög skyddsnivå för miljöskyddet. Vid den andra mätpunkten Ö, finns en trädgårdsdamm. Denna trädgårdsdamm har väldigt stora volymer av vatten genom att vara stor till sin yta och djup. Utformningen av en damm eller våtmark följer inte de rekommendationer som finns för våtmarker och dammar som en del av avloppsreningens efterbehandling. Bedömningen görs att trädgårdsdammen snarare späder ut avloppsvattnet än att faktiskt rena det från fosfor, kväve och smittoämnen.

Därmed avslås ansökan om tillstånd för avloppsanläggningen System Two.”

Det fanns egentligen bara ett skäl till det föreslagna avslaget, men det var naturligtvis tungt:

“Avloppsanläggningen klarar inte av kraven på rening”

Förvaltningen ansåg att Solvarm borde koppla bort “System Two”, och faktiskt också det av miljö- och hälsoskyddsnämnden redan godkända “System One” – och istället koppla in sig på det kommunala avloppsnätet…

Sedan talades det om “risker” och “bedömning”, men det var inget, absolut inget, som miljö- och byggnadsförvaltningen hade bevis för i mätresultat etc.

Sedan fortsatte utredningen med en ärendebeskrivning. Det redovisades årtal för olika händelser, Solvarms VA-lösning beskrevs tämligen noggrant och mätresultat redovisades. Sedan kom ett avsnitt, “Bedömning”, på nästan 3 sidor, och en lika lång “Sammanfattad bedömning”.

I “Bedömningen” sker en mycket hypotetisk diskussion om vad som skulle kunna hända, om det t ex sker utsläpp till Sikhalls badplats som ligger i närheten. Det kunde dock inte påvisas att det verkligen hade skett något utsläpp, och inte heller hade vattnet i Sikhallsviken visat sig vara otjänligt. (Som på Skräcklan…) Trädgårdsdammen var inte utformad enligt de rekommendationer som fanns, skrev förvaltningen, och då:

“ökar risken för att avloppsvattnet späds ut i stora vattenvolymer istället för att en faktisk rening av avloppsvattnet sker.”

Vilket dock inte hade påvisats. Men det skulle kunna ske, som framgick av följande:

“Bedömningen görs att avloppsanläggningen för System Two inte renar fosfor och kväve i tillräckligt stor utsträckning för att kunna släppas ut i naturmiljön. Genom att anlägga en stor trädgårdsdamm innehållandes stora vattenvolymer kan utspädning av avloppsvattnet snarare ske än rening av avloppsvattnet. På så vis kan då reningsresultaten se missvisande ut vid mätpunkt Ö…”

Med hjälp av ett flertal citat från Havs- och vattenmyndighetens handbok 2008:3 till allmänna råd, “Små avloppsanläggningar” beskrev förvaltningen “eget omhändertagande av fraktioner innehållande fekalier” och avslutade med slutsatsen:

“Då även köksavfall som finfördelats i köksavfallskvarn leds till denna avloppsanläggning så bedöms riskerna för patogener från köksavlopp vara större i detta fall än då köksavfallet inte leds till avloppsanläggningen.”

Utredningen fortsatte att leta förmodade risker och fel:

* “resultaten … baseras på stickprov”
* “svårt att bedöma dess långsiktiga funktion”
* “obeprövad metod”
* “går det inte heller att bedöma om det är en praktiskt möjlig lösning i längden”
* “risk för bräddning av icke slamavskilt och icke tillräckligt renat avloppsvatten”

Min uppfattning av detta avsnitt är att förvaltningen letar fel, med ljus och lykta, även om det inte finns några. Det skulle ju rent “teoretiskt” och hypotetiskt kunna bli fel… Jag slås av tanken att vore det inte bättre att förvaltningen analyserade de kommunala avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda istället… (Se “VA och utsläppen 2018”.)

Uppräkningen av förmodade risker och fel fortsatte i nästa avsnitt, “Sammanfattad bedömning”:

* “Avloppsanläggningen bedöms vara under utveckling snarare än en färdigutvecklad avloppsanläggning”
* “Det är ingen beprövad teknik”
* “bedöms innebära en risk”
* “kunna innebära hygieniska risker”
* “bedöms inte vara tillräckligt robust”
* “risken ökar för att olägenheter ska kunna uppstå”

Det var faktiskt väldigt lite fakta som återgavs i kommunens motivering till det föreslagna beslutet. Istället fylldes sidorna av en massa spekulationer om vad som skulle kunna hända. Det förvånar mig.

Det som förvånade mig allra mest var trots allt när förvaltningen åberopade en dom i Mark- och miljööverdomstolen där det stod:

“Fastigheten ligger inom verksamhetsområdet för den kommunala va-anläggningen och en förbindelsepunkt till denna finns upprättad för fastigheten. Under sådana förhållanden får en anslutning till den kommunala va-anläggningen i regel anses utgöra den miljömässigt mest lämpliga lösningen för att komma tillrätta med olägenheter från utsläpp av avloppsvatten.”

Det handlade alltså inte om naturhuset på Sikhall! Och så skrev Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning:

“Detta domskäl bedöms vara tillämpbart även i denna prövning.”

Jag undrar faktiskt hur “experter” i Vänersborg kan skriva något sådant här. Alla vet ju att bedömningar görs utifrån den enskilda VA-anläggningen. Det fanns ingenting i ovanstående dom som sade att VA-anläggningen hade någon som helst likhet med den i Naturhuset i Sikhall. I domen stod det dessutom – “i regel”. Och Solvarms VA-anläggning är ingen vanlig anläggning.

Den här hänvisningen från förvaltningen ihop med avsaknaden av fakta får en att undra om miljö- och byggnadsförvaltningen helt har missat domen i Mark- och miljödomstolen i målet mellan Vänersborg kommun och Solvarm. I denna dom uttalade domstolen att:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Domen innefattade både “System One” och “System Two”.

Fortsättning följer i bloggen ”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)”.

==

Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april 2021
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?”, “Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” och “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”. Jag rekommenderar att du läser de här bloggarna innan du fortsätter med denna. 

Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen David Tengberg i spetsen skrev den 20 november till Solvarm:

“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”

Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd.

Det var en miss, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen. Solvarm redovisade de skäl som jag angav i min förra blogg. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.) Men Solvarm tog också juridiken till hjälp. Utgångspunkten var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.

Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:

“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämmer med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:

“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…

Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:

“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön,
2. förvarar ett ämne eller hanterar avfall på ett sätt som kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som kan medföra någon annan betydande olägenhet i miljön”

Jag citerar ett så långt avsnitt också därför att den miljöintresserade kan jämföra avsnittet i Miljöbalken med kommunens eget VA-system… Och fundera på var miljö- och byggnadsförvaltningen borde lägga sin kraft… (Se t ex “VA och utsläppen 2018”.)

Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.

Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sitt beslut, tidsgränsen hade överskridits. Allt annat var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift. Och visst, lagen ger kommunen möjlighet att ta ut en sanktionsavgift, även om det inte är det egentliga syftet med Miljöbalken.

Solvarm såg lagen i ett större perspektiv. Han tittade på tanken och syftet med miljölagstiftningen. Och det gav lagens paragrafer stöd för. Ja, lagen förordade faktiskt ett sådant perspektiv. (Läs gärna Miljöbalkens 1 kap 1 § ovan en gång till om syftet med lagen – om du tvivlar…)

Vems tolkning av lagen som är den riktiga, Solvarms eller miljö- och byggnadsförvaltningens, ska Mark- och miljödomstolen så småningom ta ställning till. Solvarm har betalat 5.000 kr, vilket familjen varit tvungen till, men samtidigt överklagat miljö- och byggnadsförvaltningens beslut om sanktionsavgiften.

Det återstår att se vem som har rätt, men en sak vet jag dock helt säkert. Miljö- och byggnadsförvaltningen har gjort allt för “sätta dit” familjen Solvarm. Den har letat paragrafer och möjligheter enbart för detta syfte. Förvaltningen har bara velat försvåra för familjen Solvarm och förhindra den tekniska utveckling som Anders Solvarm har arbetat med för sin VA-anläggning.

Solvarm tyckte också att kommunen borde ha skickat ut en påminnelse innan den satte igång ärendet och krävde sanktionsavgift. I Förvaltningslagen står det:

“6 §  En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen.”

Det är en paragraf i Förvaltningslagen som jag tror att kommundirektören och politikerna som styr i Vänersborg ska studera, både en och två gånger, och sedan skicka vidare till flera av de anställda i de “tekniska förvaltningarna”.

I slutet av sitt 9 sidor långa brev ger Anders Solvarm sin version av ett besök, som har ett visst intresse, från politiker och tjänstemän den 30 november:

“Utöver miljösanktion anser handläggare XX på MoH (=miljö och hälsoskydd: min anm) sig nödgad att inleda en ny tillståndprövning för system Two helt från start. Jag trodde det skulle räcka med en enkel förnyelse (stämpling av nya papper) men XX kräver förutom ny ansökan också nytt platsbesök. 2020-11-30 kom hela MoH, alla handläggare på enskilt avlopp, inklusive XX och MoH chef DT på tillsyn. I slutet på tillsynsbesöket passade jag på att fråga om MoH hade någon egen vilja/avsikt med tillståndsärendet och sanktionsärendet. Jag fick till svar att avsikten bara var att följa lagen.”

”Följa lagen”…

Och Anders Solvarm avslutade sitt brev till Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen med en personlig kommentar. Jag tycker att den passar bra att återge i sin helhet.

“Jag (=Anders Solvarm; min anm) jobbar målmedvetet och samarbetar med ledande experter och forskare för att uppnå högst möjliga grad av bioteknisk prestanda. Flera projekt jag är involverad i röner uppmärksamhet både nationellt och internationellt i de allra största mediekanalerna. Det börjar bli belastande att återkommande få frågor om hur samarbetet med min egen kommun fungerar. Jag vet snart inte vad jag ska svara media när de undrar varför min egen kommun upprepade gånger aktivt försöker försvåra och motarbeta mina strävanden mot högt ställda miljömål. Därför försöker jag i detta brev ge en lite större bild av händelseförlopp och ärendets omfång. Jag har inget emot att MoH är noggranna i sitt viktiga arbete. Tvärtom. Jag har absolut inget att vinna på segdragna konflikter med kommunen eftersom jag tror att vi egentligen har samma mål om att följa miljöbalkens avsikter rörande fungerande kretslopp. Resursförnyelse via fungerande kretslopp är den enda möjligheten mänskligheten har att nå en hållbar framtid på vår planet.”

Den 12 december 2020 kom beslutet:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Solvarm … ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”

Beslutet fattades dock inte av politikerna i nämnden “personligen”, utan det var tjänstemännen som fattade det på delegation.

Tjänstemännen motiverade beslutet:

“Miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömning utgår ifrån att en avloppsanläggning alltid måste ha ett giltigt tillstånd för att avloppsanläggningen ska tillåtas vara i drift. Om ett tillstånd löper ut, måste ett nytt tillstånd vara upprättat innan dess, för fortsatt drift av avloppsanläggningen som berörs. I annat fall måste avloppsanläggningen tas ur drift.”

Och tjänstemännen var tvärsäkra i sin bedömning:

“Ingen annan bedömning kan göras i ärendet”

Det enda som gällde för Vänersborg kommun var alltså att tidsgränsen hade passerats. Det är intressant att miljö- och byggnadsförvaltningen också uttrycker det som att Solvarm har “inrättat en avloppsanordning utan tillstånd”. ”Avloppsanordningen” inrättades ju inte 2020, utan 2 år tidigare – och hade tillstånd. Det här skriver också Solvarm den 31 december i sitt överklagande av beslutet till Mark- och miljödomstolen:

“Det saknas laglig grund att påföra makarna Solvarm miljösanktionsavgift då bestämmelsen i 3 kap. 1 § 1 p förordningen om miljösanktionsavgift omfattar inrättande utan att tillstånd har sökts. Så är dock inte fallet i förevarande mål, som gäller ett nytt tillstånd som ska ersätta ett tidsbegränsat tillstånd som löpt ut, och utan att något nytt inrättade har gjorts.”

För fullständighetens skull. I sin överklagan anförde dessutom, förutom citatet ovan, ytterligare två grunder för sin överklagan;

“2. Den tekniska del som beslutet avser (System Two) utgör endast en integrerad del av en redan tillståndsgiven avloppsanordning (System One), och omfattas därför inte av bestämmelsen.”

“3. På grund av sjukdom våren och sommaren 2020 vore det, jämlikt 30 kap. 2 § 2 1 p MB, oskäligt att ta ut en miljösanktionsavgift.”

Som sagt, vi får se vad Mark- och miljödomstolen så småningom kommer fram till.

Hanteringen av Solvarms miss att ansöka om förnyat och förlängt tillstånd för “System Two” illustrerar, anser jag, den frenesi och tråkiga attityd som miljö- och byggnadsförvaltningen har visat gentemot Solvarm och hans arbete med att utveckla sina VA-system. Den har gjort allt för att försvåra livet för familjen genom att tolka lagen på sämsta tänkbara vis för familjen.

Men 5.000 kr i sanktionsavgift är en sak, en annan är att miljö- och byggnadsförvaltningen inledde en ny tillståndsprövning för “System Two” – helt från start. Fundera gärna fram till nästa blogg vad ni tror att förvaltningen kom fram till…

==

Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
”Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
”Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april
”Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021″
”Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
”Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
”Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
”Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
”Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021