Arkiv

Archive for the ‘tjänsteperson’ Category

Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)

10 mars, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)”.

I mitt förra blogginlägg syntes ett visst missnöje med politikerna från tjänstepersonernas sida. Det fanns emellertid viktiga frågor i enkäten där förhållandet visade på motsatsen.

Fråga 12 var en mycket viktig fråga. Den hade följande lydelse:

“Jag upplever att ärenden är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv/Jag bereder ärenden professionellt med belysning av olika perspektiv”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men från politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det som förvånar, och som är tämligen anmärkningsvärt, är att tjänstepersonerna inte ger sig själva betyget 5. Det kan ju inte betyda annat än att de anser att deras egna ärenden inte fullt ut är professionellt beredda och belysta från olika perspektiv. Det är något som definitivt bör ventileras och diskuteras i förvaltningsorganisationen. Det borde vara självklart att de beslutande politikerna får alla för- och nackdelar med olika förslag på bordet.

När politiker sedan ger bättre betyg på frågan än tjänstepersonerna, som i socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden, torde det kunna innebära att politikerna inte märker bristerna i underlagen de ska besluta utifrån… Och det kan ju i sig också vara ett problem. Men det är faktiskt tvärtom i flertalet nämnder, dvs politikerna uppfattar att ärendena inte är professionellt beredda fast tjänstepersonerna gör det. De största skillnaderna återfinns i samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna samt i kommunstyrelsen. Det här är, som jag ser det, ett stort problem som det skulle behöva resoneras och diskuteras om ordentligt, särskilt om man dessutom jämför med fråga 14.

Fråga 14 löd som följer:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens underlag är byggda på fakta och objektivitet/Mina underlag är byggda på fakta och objektivitet”

Den här frågan inser de flesta är en oerhört central och viktig fråga, tillsammans med den förra frågan, i förhållandet mellan politiker och tjänstepersoner…

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan noteras att tjänstepersonernas bedömning av sig själva skiljer sig åt på frågorna 12 och 14. Det är intressant, för kan man säga att underlag bygger på fakta och objektivitet om de inte belyser olika perspektiv?

Politikerna är överlag mer kritiska till om underlagen är byggda på fakta och objektivitet. Det är naturligtvis inte bra och här måste det till en analys och genomgripande diskussion. Det resultat som verkligen står ut är resultatet för samhällsbyggnadsnämnden. Om man antar att de styrande partierna ger betygen 4 eller 5 så innebär det att ledamöterna från de olika oppositionspartierna ger betygen 1 eller 2. Jag tror också att resultatet i samhällsbyggnadsnämnden kan vara en stor del av förklaringen till resultaten på den ursprungliga enkäten med kommunstyrelsen. (Se ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Skillnaden mellan politiker och tjänstepersoner är också förhållandevis stor i kommunstyrelsen, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt barn- och utbildningsnämnden. Resultatet i barn- och utbildningsnämnden förvånar mig. Jag upplever nämligen att underlagen är byggda på fakta och objektivitet.

Resultaten på de redovisade två frågorna borde följas upp av diskussioner och åtgärder och förvaltningens chefer måste ta sig en ordentlig funderare på hur de ska hantera och förändra denna brist på förtroende från politikernas sida. Och framför allt, bristerna i underlagen… Det är som jag ser det ett synnerligen allvarligt problem i kommunorganisationen.

Den sista frågan som jag tänker redovisa är fråga 15:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens verkställer i enlighet med våra beslut/Jag verkställer i enlighet med politiska beslut”

Frågan tycks kanske inte lika viktig som de två föregående men är ändå en fråga om förtroende mellan politiker och tjänstepersoner.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Tjänstepersonerna är överlag övertygade om att de verkställer de politiska besluten på ett korrekt sätt. Politikerna är inte lika övertygade, alla nämnder har lägre betyg. Skillnaderna är emellertid störst på samma nämnder som tidigare, dvs kommunstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsnämnden – med, återigen, samhällsbyggnadsnämnden “i topp”. Det är ytterligare en bekräftelse på att det finns en utmaning, eller snarare problem, i denna nämnd. Även i barn- och utbildningsnämnden är det en stor skillnad, kan det vara hanteringen av Norra skolan som spökar?

Skillnaderna på svaren i denna fråga mellan politikerna respektive tjänstepersonerna visar liksom de föregående frågorna på brister i förtroende från politikernas sida.

Det var en sammanfattning och analys av enkätsvaren. Analysen är naturligtvis subjektiv, men den visar att arbetet med gränsdragningsfrågor och förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner bör fortsätta. Det tycks emellertid som om hela “genomlysningen”, eller vad man ska kalla den, betraktas som slutförd i och med denna enkät. Den kan tydligen läggas till handlingarna… Eventuellt överlåter kommunstyrelsen, eller kommunstyrelseförvaltningen, ett fortsatt arbete till respektive nämnd, fast det tycks inte vara fallet. Jag har inte heller fått några signaler att någon nämnd tänker fortsätta arbetet med att förbättra förtroendet mellan politiker och tjänstepersoner.

Svaren på den ursprungliga enkäten visade en klar förtroendekris mellan kommunstyrelsens politiker och ledande tjänstepersoner när det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. Samma förhållande visas av denna nämndsenkät. Sådana här förtroendekriser borde bearbetas – och åtgärder vidtas. Vad är annars enkäter värda om de problem som upptäcks inte åtgärdas? Det är som jag ser det ett ansvar för kommunledningen.

Det finns en hel del att ta tag i.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)

9 mars, 2025 Lämna en kommentar

I slutet av 2023 påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Efter utbildningen genomfördes en undersökning (enkät) bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet överraskade, det visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet.(Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Kommunstyrelsen beslutade sedan att varje nämnd och förvaltning skulle göra samma enkät. Enkäten hade ju bara besvarats av politikerna i kommunstyrelsen och nämndernas presidier (ordförandena) samt av tjänstepersonerna i förvaltningsledningarna. Nu skulle alltså samtliga politiker i nämnderna och de tjänstepersoner som i sitt arbete kom i kontakt med politikerna göra enkäten, dvs de tjänstepersoner som föredrog ärenden på nämndsammanträden. Det var ett sätt att lyfta upp var i organisationen förtroendekrisen mer exakt fanns.

Enkäten bestod av 16 frågor. Svaren skulle lämnas genom att ett kryss sattes ut på en 5-gradig skala, där 5 var det högsta/bästa betyget.

Resultaten av dessa enkäter har nu redovisats.

De flesta nämnderna gjorde enkäten på något nämndsammanträde, någon enstaka nämnd lät personerna svara på enkäten på annan tid. Det förekommer säkerligen felkällor som i de flesta andra undersökningar. Det skulle t ex kunna förekomma att beteendet från en enda politiker drar ner betyget för hela nämnden när tjänstepersonerna bedömer nämnden i sin helhet. Och tvärtom. Dessutom kan det ju vara så att en tjänsteperson som svarar på enkäten ganska sällan närvarar på sammanträdena eller närvarar bara kortare stunder. I motsats till politikerna som möter alla tjänstepersoner hela tiden. Och – en politiker i barn- och utbildningsnämnden missuppfattade antagligen betygsskalan. Politikern satte betyget 1 (=det lägsta betyget) på samtliga frågor, även de som handlade om politikerna själva. 

Rent generellt gavs det ganska bra betyg på enkäten. Betyget 4 eller mer gavs av både politiker och tjänstepersoner i samtliga nämnder på frågorna om samtalsklimatet var bra och konstruktivt, om man själv deltog aktivt och uppträdde respektfullt samt om man stöttade och skickliggjorde andra. Och det var naturligtvis mycket positivt.

Men det fanns frågor där uppfattningarna skilde sig åt… Och så var det ju också med den ursprungliga enkäten, vars resultat, som sagt, ledde till att denna enkät genomfördes i nämnderna.

Fråga 6 i enkäten hade följande lydelse:

“Jag är påläst och ställer konstruktiva frågor för förståelse/Jag upplever att våra förtroendevalda är pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men med politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna är övertygade om att de är mycket pålästa och ställer bra frågor. Det är inte riktigt tjänstepersonernas uppfattning… De menar att politikerna överskattar sig själva. Tjänstepersonerna kan ju också notera att enskilda politiker sällan begär ordet, av vilken anledning det nu må vara.

Naturligtvis är små skillnader i betygen kanske inom felmarginalen, men i kultur- och fritidsnämnden, socialnämnden och samhällsbyggnadsnämnden avviker uppfattningarna påtagligt mellan politikerna och tjänstepersonerna. Det torde vara ett problem, framför allt naturligtvis för politikerna. De upplevs inte tillräckligt insatta i frågorna av tjänstepersonerna.

Barn- och utbildningsnämnden är ett undantag. Här tycks tjänstepersonerna uppleva att politikerna är mer insatta i ärendena än vad politikerna själva tror. Å andra sidan kanske det är så att de politiker som är insatta är de som “hörs” mest på sammanträdena.

Resultaten blev följande på frågan:

“Jag upplever att det i våra politiska forum finns utrymme för dialog och debatt”

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan antas att det är ordförandes agerande i nämnderna som spelar stor roll för svaren på denna fråga. Kommunstyrelsen utmärker sig med relativt låga betyg både bland politiker och tjänstepersoner. I socialnämnden är det en ganska låg siffra bland politikerna. Det är naturligtvis inte bra att de närvarande upplever att de inte får yttra sig och diskutera i tillräcklig omfattning. Diskussioner är ju en av grundpelarna i demokratin. Det här är kanske något för de båda socialdemokratiska ordförandena att fundera ett extra varv på. Kanske prata med den centerpartistiske ordföranden i barn- och utbildningsnämnden. I denna nämnd är betyget väldigt högt.

Enkätfråga 8 löd:

“Jag upplever att de politiska besluten är tydliga”

Enkäten gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Även på denna fråga visar tjänstepersonerna ett visst, dock inte markant missnöje med politikerna, besluten är tydligen inte tillräckligt tydliga. Samtidigt är det ju mycket sällan som tjänstepersonernas beslutsförslag ändras av politikerna… Jag vet inte varför, men speciellt kritiska verkar tjänstepersonerna vara i samhällsbyggnads-, kultur- och fritids-, kommunstyrelse- och byggnadsförvaltningarna vara.

Fråga 9 förvånar mig något. Frågan var:

“Jag tar ansvar för att kommunicera politiska beslut/Jag upplever att våra förtroendevalda tar ansvar för att kommunicera politiska beslut”

Svaren gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Skillnaderna mellan politikers och tjänstepersoners uppfattning är slående. Det verkar helt klart som om tjänstepersonerna inte anser att politikerna tar tillräckligt ansvar för att stå för och kommunicera sina beslut. Återigen verkar samhällsbyggnads- och kommunstyrelseförvaltningarna utmärka sig. Men minst nöjda med politikerna på detta område är kultur- och fritidsförvaltningen. Betyget 2,33 från tjänstepersonerna signalerar ett problem som politikerna i nämnden måste ta tag i på något sätt.

Den sista frågan som jag ska redovisa i detta inlägg är:

“Jag agerar i de politiska forumen och blandar mig inte i operativa verksamhet/Jag upplever att våra förtroendevalda inte blandar sig i den operativa verksamheten”

Det går en skiljelinje mellan politikers och tjänstepersoners uppgifter i kommunorganisationen. De har helt enkelt olika roller. Politikerna ska besluta “vad” som ska göras, medan tjänstepersonerna är ansvariga för “hur” besluten ska genomföras. En stor del av den ursprungliga utbildningens syfte var att politiker och tjänstepersoner skulle bli medvetna om var denna skiljelinje gick.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna tycks vara säkra på var gränsen går. Det håller dock inte tjänstepersonerna i alla förvaltningar med om. De sätter betydligt lägre betyg och skillnaderna i uppfattning mellan grupperna är ofta stor. Det tycks vara samma nämnder som tidigare som utmärker sig, dvs samhällsbyggnads-, kultur- och fritids- och kommunstyrelseförvaltningarna. Här tycks det också finnas något att arbeta vidare med i socialnämnden…

De frågor som jag har redovisat i detta blogginlägg visar att tjänstepersonerna i förvaltningarna inte är helt nöjda med politikerna i sina respektive nämnder. Med några undantag, och det glädjer mig att barn- och utbildningsnämnden tycks vara en av dem.

I nästa inlägg ska jag redovisa svaren på de tre viktigaste frågorna. De visar på motsatsen – ett missnöje från politikerna med tjänstepersonerna.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

BUN: Nya placeringsregler och höjda avgifter

14 december, 2024 Lämna en kommentar

Förra veckan hade kommunfullmäktige sitt sista sammanträde för året. På måndag har turen kommit till barn- och utbildningsnämnden (BUN) att knyta ihop säcken för året. (Och på onsdag gör kommunstyrelsen detsamma.)

Årets sista dagordning för BUN ser ut så här:

Denna gång är det representanter för grundskolan år 7-9 som tar hand om ärendet “Systematiskt kvalitetsarbete och verksamhetsuppföljning”. Det är rektorer, lärare och elever från Vänerparkens skola och Torpaskolan som ska hålla i en presentation.

Månadsuppföljningen för november visar ett överskott på +6,7 milj kr. Prognosen för helåret 2024 är en budget i balans. I uppföljningen ingår också uppgifter om antalet barn och elever i nämndens olika verksamheter.

Jag roade mig med att jämföra det antal barn och elever som förvaltningen beräknade förra året, och som låg till grund för budgeten, med det verkliga genomsnittliga utfallet fram till och med november:

  • Barnomsorgsplatser: Budget: 2.144. Utfall: 2.028. Skillnad: -116
  • Skolbarnomsorgsplatser: Budget: 1.735. Utfall: 1.733. Skillnad: -2
  • Grundskola F-9: Budget: 4.831. Utfall: 4.704. Skillnad: -127
  • Anpassad grundskola: Budget: 76. Utfall: 86. Skillnad: +10

Det kan konstateras att antalet barn och elever sjunker i alla verksamheter utom i den anpassade grundskolan.

Tidplanen, ärende 3, slår bland annat fast att BUN ska fatta beslut om sitt budgetförslag för år 2026 den 11 april nästa år och att kommunfullmäktige fattar sitt slutliga budgetbeslut för hela kommunen, inklusive BUN, den 18 juni.

Nästa ärende handlar om avgifter i BUN:s verksamhet. Beslutsförlaget lyder:

“Barn- och utbildningsnämnden fastställer i enlighet med Skolverkets beräkningar, avgifter år 2025 inom förskola, fritidshem pedagogisk omsorg och omsorg under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds, enligt tjänsteskrivelse daterad 2024-12-06, gällande från 2025-01-01.”

Skolverket beräknar årligen inkomsttaket och vad den högsta avgiften är för första, andra och tredje barnet i förskola respektive fritidshem. Inkomsttaket per månad för år 2025 har Skolverket fastställt till 59.440 kronor.

Den här frågan diskuterades en hel del i våras innan kommunfullmäktige i juni beslutade om nya regler för avgifter inom förskola, fritidshem, pedagogisk omsorg och omsorg under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds. De nya reglerna innebar en höjning av avgifterna. (Se “BUN (15/4): Är det sant?”)

Vänsterpartiet var emot avgiftshöjningen och jag argumenterade emot den i kommunfullmäktige. Det borde egentligen inte kosta något överhuvudtaget, menade jag, att ha sina barn i förskolan eller på fritidshem eftersom de är en del av utbildningsväsendet. Det kostar ju inte vårdnadshavarna något att barnen går i skolan… Avgiftshöjningen drabbar dessutom de hushåll t ex ensamstående kvinnor med lägst inkomst relativt sett hårdast. Det redogjorde jag för och gav exempel från talarstolen. Det var också viktigt att inse att konsekvensen av en avgiftshöjning kunde bli att hushållen valde enskild pedagogisk omsorg istället.

Vänsterpartiet ansåg också att kommunfullmäktige borde besluta i denna fråga även fortsättningsvis. Förskolan är ju en del av utbildningsväsendet och avgiftshöjningar är en strategisk fråga. Det borde vara fullmäktige som beslutar eftersom fullmäktige dessutom kan besluta om ekonomiska tillskott istället för avgiftshöjning.

Ingen annan, inte en enda person, sa något under ärendets behandling i kommunfullmäktige den 19 juni 2024. Jag begärde votering eftersom Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget. Inga annan röstade på Vänsterpartiets avslagsyrkande, samtliga andra partier röstade ja till en avgiftshöjning (44-4) – och att BUN i fortsättningen skulle få höja avgifterna på egen hand:

“i enlighet med de uppgifter som statens skolverk senast den 1 december inför kommande bidragsår lämnar…”

Det kan också nämnas att Vänsterpartiet i sitt budgetförslag för 2025 föreslog att BUN skulle tillföras 10 milj kr utöver de styrande partiernas förslag för bland annat kompensation för att undvika avgiftshöjningen inom förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg mm. Inte heller det höll något annat parti med om…

På måndag avstår jag från att rösta. Jag kan inte rösta nej – kommunfullmäktige har ju faktiskt beslutat att det ska vara så här.

Barn- och utbildningsförvaltningen har tagit fram förslag på en ny modell för att erbjuda plats i förskola. Förvaltningen skriver:

“Den nya modellen har tagits fram för att skapa tydlighet samt minska antalet omplaceringar mellan förskolor som ligger nära varandra. När omplaceringar sker under året försvåras möjlighet att skapa kontinuitet för barnet i deras utbildning i förskolan.”

Jag tror knappast att det blir några ifrågasättanden av den nya modellen. Möjligtvis en del frågor eftersom det kan vara lite svårt att få grepp om helheten.

I den nya modellen är utgångspunkten att de förskolor som ligger inom ett avstånd på 1 km gång- och cykelväg räknas som närliggande förskolor. För att ta två exempel. Belfragegatans, Korsgatans och Gasverksgatans förskolor i centrala stan är närliggande precis som Björkvägens, Lindvägens, Hallebergs och Näckrosvägens förskolor i Vargön är det.

Naturligtvis är vårdnadshavarna intresserade av principerna för hur platser erbjuds. Vid placering i en förskola:

“beaktas föräldrarnas önskemål i första hand. I andra hand erbjuds plats på en närliggande förskola och i tredje hand så nära barnets folkbokföringsadress som möjligt. När barnet erbjudits plats på den önskade förskolan eller på en närliggande förskola betraktas det som ett skäligt erbjudande om barnet stryks ur kön. Om barnet varken erbjudits plats på den önskade enheten eller på en närliggande förskola står barnet kvar i kö.”

Och vid fördelningen av en plats föreslås att följande prioriteringsordning gäller:

  1. “Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl har behov av särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ska skyndsamt erbjudas förskola (8 kap. 14 § skollagen). Det innebär dock ingen förtur till en specifik förskola.”
  2. “Barn som behöver omplaceras av organisatoriska skäl, till exempel om en enhet läggs ner. Förturen gäller till en ledig förskoleplats, inte till en specifik förskola.”
  3. “Syskonförtur, ett barn som har ett syskon vid en viss förskola prioriteras före andra barn vid placering till denna enhet.”

Barn- och utbildningsförvaltningen föreslår dessutom att det intyg vårdnadshavare ska lämna för att styrka behovet av plats i förskola och fritidshem tas bort. Däremot ska kommunen ha möjlighet att begära intyg från t ex arbetsgivare för att kontrollera vårdnadshavarnas rätt till plats och i vilken omfattning. Det är emellertid viktigt att notera att intyg från vårdnadshavarna fortfarande kommer att krävas vid ansökan till Lanternan, kommunens “nattis”.

Och några saker till. Om vårdnadshavare vill att barnet ska byta till annan förskola får en ny ansökan göras. Och:

“Vårdnadshavare som har semester eller annan ledighet har inte rätt att ha sina barn på förskola, fritidshem eller i omsorg under tid då förskola och fritidshem inte erbjuds. Vårdnadshavare som har ett arbete som innebär långa perioder av ledighet kan få ha barnet viss tid på förskola och fritidshem om barnet har behov.”

Vad som gäller när vårdnadshavare är hemma för vård av barn, syskon, måste jag fråga om. (Jämför med Trollhättan: TTELA “Oro hos föräldrar när rektor skickade felaktigt vabb-mejl”.)

De nya riktlinjerna föreslås börja gälla från och med den 1 januari 2025 utan övergångsregler.

Uppföljningen av “Enkät om förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner”, ärende 8, kommer att bli intressant.

Alla ledamöter och ersättare i nämnden plus de tjänstepersoner i förvaltningen som typ kommer i kontakt med politikerna fick svara på en enkät. Det var en följd av den utbildning som startades i slutet av förra året (se “Politiker och tjänstemän 1: Allt OK”) och vars resultat efter en enkät i kommunstyrelsen visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner (se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”). Nu har alltså samtliga nämnder genomfört enkäten. Resultatet för barn och utbildning meddelas av ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg.

Sedan blir det som vanligt en del information av förvaltningschef och ordförande innan nämnden ämnar inmundiga någon typ av julmat. Ordförande Carlsson är mån om sina nämndledamöter.

Handlingarna till barn- och utbildningsnämndens sammanträde kan laddas ned här. Har du synpunkter på något ärende så kontakta gärna den politiker i barn- och utbildningsnämnden som representerar det parti som du röstade på… Politikerna i nämnden kan du hitta här – “Barn- och utbildningsnämnd”.

Kategorier:BUN 2024, förskolan, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer

4 december, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.

I politikens Vänersborg är det inte bara problem med relationen politiker-tjänstepersoner utan också mellan politiker-politiker.

I ett av blogginläggen, “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”, redovisade jag en tabell utifrån en undersökning av Demokrati- och jämställdhetsberedningen. Jag drog slutsatsen att politikerna är ganska nöjda med samtalsklimatet i kommunfullmäktige.

Skala mellan 1-5, 1 betyder att man inte alls håller med påståendet, siffran 5 innebar att man håller med till 100 procent.

Vid närmare eftertanke drog jag nog inte rätt slutsats av siffrorna i tabellen. Resultatet kanske inte var så bra. Om flera ledamöter satte betyget 5 på påståendena och på det sättet drog upp medlet, så torde det ha funnits många som svarade 1 eller 2. Och det är ju knappast godkända betyg. Man kan ju också undra varför inte samtliga politiker sätter betygen 4 eller 5… 

Kommunfullmäktige är ett mycket formellt mötesforum med strikta regler. Det ska tryckas på knappar när ordet begärs, det ska vara tyst i bänkarna, språket ska vara vårdat osv. Sammanträdet sänds dessutom på kommunens webb-TV och spelas samtidigt in. Ska man tro att detta får konsekvensen att politikerna sköter sig bättre än de annars skulle ha gjort…?

Den 13 september förra året (2023) antog kommunfullmäktige “Etiska riktlinjer för förtroendevalda i Vänersborgs kommun”. (De etiska riktlinjerna kan laddas ner här.) Den första stycket lyder:

“I denna riktlinje beskrivs normer för förhållningssätt för förtroendevalda. Riktlinjen ger de förtroendevalda ett stöd i hur de ska uppträda på ett bra sätt mot varandra, mot tjänstemän och kommuninvånarna. Riktlinjen omfattar alla förtroendevalda inom Vänersborgs kommun.”

Riktlinjerna kan sammanfattas med – “visa respekt för andra”. Sedan räknas ett antal exempel upp (jag gör ett urval):

  • “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
  • “inte använder dig av härskartekniker”
  • “vara uppmärksam på om någon annan använder sig av härskartekniker”
  • ”respekterar att förtroendevalda och anställda har olika roller och uppdrag”
  • “respekterar andras och deras närståendes privatliv”

En förtroendevald ska också (ett urval):

  • “avstår från att kommentera när du inte har ordet”
  • “använder ett vårdat språk och undviker svordomar”
  • “håller dig till sakfrågor och ämnet”

De etiska riktlinjerna innehåller till viss del också “regler” och förhållningssätt för de förtroendevaldas relation till tjänstepersonerna. De innehåller även en beskrivning av de vanligaste “härskarteknikerna”:

  • “Osynliggörande
    Går ut på att förmedla att du inte finns – att det du gör och säger inte är viktigt eller värdefullt.”
  • “Förlöjligande
    Sådant som får dig att känna dig betydelselös, löjlig och pinsam, till exempel när någon himlar med ögonen.”
  • “Undanhållande av information
    Att ha tillgång till kunskap och information ger förståelse, makt och delaktighet. Undanhållande av information får dig att känna dig utanför.”
  • “Dubbelbestraffning
    Dubbel bestraffning är en teknik som får dig att känna att vad du än gör så gör du ändå fel.”
  • “Påförande av skuld och skam
    Ett sätt att få dig att känna skam och skuld för en handling, egenskap, händelse eller situation, trots att det inte är du som är orsaken.”
  • “Våld och hot om våld
    Att utöva våld mot någon vare sig våldet är fysiskt, psykiskt eller sexuellt.”
  • “Objektifiering
    Att kommentera eller diskutera någons utseende i irrelevanta sammanhang.”

De etiska riktlinjerna är på många sätt självklara. De beskriver helt enkelt ett respektfullt och önskat förhållningssätt till varandra. I Vänersborgs kommun är sammanträdena förhållandevis stillsamma och lugna. De flesta följer reglerna, även om det finns “förbättringspotential” i vissa församlingar.

I andra kommuner är det desto fler konflikter i bemötandet av varandra. I t ex i Borgholms kommunfullmäktige beskrevs stämningen som hatisk 2019. (Se “Efter hätsk stämning – nu inför politiker uppförandekod”.) Det ledde till att kommunen införde en uppförandekod. Den som pekades ut som problemet skrev dock inte på…

I Håbo kommun gick också debattens vågor höga. Så höga att Håbos kommunfullmäktige antog en uppförandekod förra året. (Se ”Folkvalda ska inte ha rätten att fritt kränka och sprida desinformation”.) Men då hände något – ett lokalt partis, Bålstapartiet, partiledare Owe Fröjd överklagade beslutet. Han menade att uppförandekoden stred mot yttrandefriheten.

TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam har kommenterat och reflekterat kring överklagandet. (Se “Vissa strider för rätten att inte behöva hålla god ton”.) af Geijerstam skrev om händelserna i Håbo kommun:

“Det är förvånande att lokala politiker tar juridisk strid för rätten att inte hålla god ton vare sig i fullmäktige eller på webben.”

Det visade sig emellertid att Bålstapartiets partiledare fick rätt av Förvaltningsrätten. Karl af Geijerstam skrev:

“Domstolen gav Owe Fröjd rätt och menade att kommunen gick över sina gränser då koden bland annat syftade till att ”styra våra beteenden efter en gemensam värdegrund och därmed också sätta gränser för vårt handlande”. Även om det inte finns några repressalier för de som bryter mot koden ansåg domstolen att yttrandefriheten blev begränsad.”

De andra partierna blev besvikna på domen. Kommunstyrelsens ordförande Catherine Öhrqvist (M) sa (se Håbo kommuns hemsida):

 “Uppförandekoden har inte till syfte att begränsa yttrandefriheten … Vi måste kunna genomföra möten, samtal och diskussioner utan att vara rädda för kränkande ord, nedvärderande kommentarer och personliga påhopp. Vi önskar ha ett samtalsklimat som genomsyras av respekt, lyhördhet och saklighet.”

Håbo kommun överklagade Förvaltningsrättens dom. Kammarrätten beslutade att inte pröva överklagandet. Förvaltningsrättens dom står därför fast – uppförandekoden begränsar yttrandefriheten på ett felaktigt sätt.

Det torde betyda att även Vänersborgs “Etiska riktlinjer för förtroendevalda” är olagliga… Om någon överklagar vill säga. Och det tror jag inte att någon i fullmäktige gör. Men att riktlinjerna, reglerna, inte är desamma som lag kan vara bra att komma ihåg, även i Vänersborg. Den svenska lagen står självklart över alla regler som beslutas i kommunerna. Och det ska vi vara glada för, vi ska vara oerhört rädda om vår yttrandefrihet.

Sedan kan man fråga sig – följer alla förtroendevalda politiker i Vänersborgs kommun de etiska riktlinjer som kommunfullmäktige enhälligt har kommit överens om?

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, S, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 6: Motargument?

1 december, 2024 2 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.

I mitt förra blogginlägg beskrev jag den åsikts- och intressegemenskap som råder i Vänersborgs kommun mellan de styrande partierna och tjänstepersonerna i förvaltningarna. De styrande partierna i kommunen är S+C+KD+MP, men egentligen är det de socialdemokratiska politikerna som styr skutan.

Socialdemokraterna är och har alltid varit kommunens största parti och har suttit i kommunens ledning sedan 2014 och även innan 2010. Centerpartiet har under en längre tid varit med i styret, men partiets inflytande på besluten har som jag uppfattar det minskat betydligt på senare år. Miljöpartiet och nu senast Kristdemokraterna har varit och är med i styret, kanske för att få del av några poster som är förenade med viss status, och ersättning. Jag tror att S i stort sett alltid får igenom sin vilja, med andra ord är det S som i praktiken styr kommunen.

Det finns rätt så många exempel på felaktiga underlag från vissa av kommunens förvaltningar. Det är underlag som ofta är tämligen ensidiga och tendentiösa. Det är uppenbart för alla som sätter sig in i beslutsunderlagen. Oppositionen, eller delar av den, visar med exempel, fakta, ibland också med hänvisning till lagar och domar att det finns andra fakta och perspektiv än de som redovisas i beslutsförslagen. De styrande partierna, och särskilt S, vidhåller emellertid att underlagen är tillfyllest och korrekta utgångspunkter för beslut. Till sitt försvar av de undermåliga underlagen anförs flera argument, dock ofta inga i sak. Här följer ett urval av motargument när underlagen och beslutsförslagen kritiseras av något av oppositionspartierna.

  • Tjänstepersonerna är experter

Om någon i oppositionspartierna kritiserar underlag och beslutsförslag blir motargumentet ofta att kommunens tjänstepersoner är experter, dvs de vet mer än alla politiker och får därför inte ifrågasättas. Det gör inte heller de styrande partierna.

Några exempel.

I fullmäktigedebatten den 16 mars 2022 om VA på Vänersnäs sa en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”):

“Jag tycker att det utredningsmaterial som ligger bakom det här beslutet, det är gediget och det är bra och det är professionella tjänstemän som har hanterat detta.”

Tor Wendel (M) yrkade i en motion förra året på att det skulle utredas om det vore lämpligare att nya verksamhetsområden för VA bereddes av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden. I debatten i kommunfullmäktige sa en socialdemokratisk politiker (se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”):

“XX säger så här att det spelar väl ingen roll egentligen vad förvaltningarna tycker och vad dom anser utifrån sin profession … Smaka på orden, vi kan strunta i vad vår profession säger.”

XX blev för övrigt felciterad. Men i fullmäktiges VA-debatt om Vänersnäs fick XX också höra av en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”):

“… tycker jag, även om XX säger att han begriper detta bättre än vad våra tjänstemän gör, så litar jag mer på våra tjänstemän och deras bedömningar…”

Det tjänstepersonerna säger och skriver är sanningen. Och då blir naturligtvis slutsatsen att de i oppositionen har fel.

I KF den 7 februari i år sa Benny Augustsson (S) under ärendet ”Policy och riktlinje för sponsring och donationer”:

“Så som XX har lagt upp det här med motionen och det som ska göras och allting däremellan, det saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation, till våra delegationsordningar och det som finns.”

Jag förstår fortfarande inte vad Augustsson menade. ”saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation”? De styrande partierna och tjänstemannaorganisationen hade vägrat att följa ett beslut av kommunfullmäktige om att göra ytterligare utredningar i ärendet. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)

  • Tjänstepersonerna har mycket att göra

I debatten om Tor Wendels motion (se ovan) framfördes att underlagen bara argumenterade mot ett avslag av Wendels motion och inget som talade för den. 

Då sa en socialdemokrat:

“Hur mycket ska vi belasta våran förvaltning?”

Det här argumentet hörs rätt som det är i nämnder och styrelser. Det är säkert så att tjänstepersonerna har mycket att stå i, men det är knappast en framkomlig och riktig väg att minska deras arbetsbörda genom att acceptera ofullständiga och vinklade underlag. Det är att göra avkall på den demokratiska processen.

  • Motförslag är olagliga

Det händer att de styrande politikerna beskyller oppositionspartierna för att framföra argument vars konsekvenser inte är lagliga. Även det var ett argument mot Tor Wendels (M) motion (se ovan). I behandlingen i kommunfullmäktige ifrågasatte en socialdemokratisk politiker om yrkandet var lagligt. (Se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”.)

Oppositionspartier har drivit frågor som förlorat i voteringar, oftast i nämnderna. Det har gällt beslut mot enskilda personer. De styrandes beslut har då överklagats av de enskilda som drabbats av besluten. Påfallande ofta har dessa personer fått rätt av Länsstyrelsen eller av domstolar. Ett fall som fick stor uppmärksamhet var när Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen mot Vänersborgs kommun, Solvarms VA-lösning var bättre än kommunens och därför helt laglig. (Se ”Kommunens kamp mot Solvarm”, “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och “Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.)

Länsstyrelsen gav Ingvar i Österäng (se “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden”) och Arne på Nordkroken rätt mot kommunen (se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”). Nu senast inhibiterade Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut om exploatering av Blåsut 2:18. (Se “Länsstyrelsens beslut om Blåsut” – ärendet är dock inte avslutat.) Och vi ska inte glömma Magnus Larssons kamp mot byggnadsnämnden när han överklagade 4-5 beslut och fick rätt samtliga gånger. Det handlade om hans bostadshus i Sikhall.

Det visade sig alltså att det var tvärtom. Det var de styrande partiernas beslut som inte var lagliga.

Sedan har vi två tämligen aktuella fall. Den 13 april 2023 biföll samhällsbyggnadsnämnden James Buccis (V) yrkanden att kommunen skulle ta fram ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet. Två månader senare, den 15 juni, låg det ett förslag på nämndens bord att upphäva beslutet. Förvaltningen ansåg, tillsammans med de styrande partierna, att nämnden hade fattat ett olagligt beslut. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.) De olika oppositionspartierna stod dock fortsatt enade. Beslutet överklagades inte och blev därmed lagligt. Och det var väl tur det – för de styrande.

De styrande partierna överklagade nämligen ett annat beslut i nämnden. Den 16 november 2023 fattade oppositionspartierna i nämnden ett beslut om en överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice Johan Andersson (C) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten. De menade att deras egen nämnd hade fattat ett olagligt beslut… Det hade inte nämnden – Förvaltningsrätten avslog överklagandet. (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)

  • Beslut verkställs inte

Det har till och med gått så långt att beslut från kommunfullmäktige inte har verkställts eftersom samtliga partier i opposition har fått majoritet i kommunfullmäktige mot de styrandes vilja. Det har, som flera läsare av denna blogg känner igen, lett till Dan Åbergs (M) doktrin:

“Det säkraste sättet för att inte få nåt genomfört, det är att fullmäktige bifaller en motion.”

Bakgrunden är att Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) lämnade in en motion den 7 oktober 2016, som yrkade att kommunfullmäktige skulle besluta att utreda uppförandet av en kombinerad sessionssal, bibliotek och kultur-/konserthus på Huvudnässkolans tomt. Den 28 mars 2018, 1,5 år senare, biföll kommunfullmäktige motionen. De styrande partierna ville avslå den. Motionen gömdes sedan undan av de styrande partierna… 

Även en motion från februari 2015 av Jonathan Axelsson (M) och Tor Wendel om att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar i enlighet med motionens intentioner antogs av kommunfullmäktige. Beslutet har aldrig verkställts.

  • Beslut fördröjs

De styrande politikerna tillsammans med tjänstepersonerna har ibland medvetet fördröjt utredningar och beslut, nu senast om t ex Hallevibadet.

Jonathan Axelsson (M) och Kärvling (V) lämnade in en motion den 23 september 2016. Den hade titeln ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. Den 7 februari 2024 avgjordes motionen i KF, 7,5 år senare… Förvaltningens och de styrande partiernas medvetna förhalning resulterade i att innehållet i motionen helt urvattnades. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)

Det mest obstruerade och misskötta ärendet är emellertid arbetet med detaljplanen i Sikhall. Byggnadsnämnden fattade beslut 2015 om att utarbeta en sådan. Efter snart 10 år är den fortfarande inte färdig.

  • Underlaget spelar ingen roll

De styrande partierna bryr sig sällan om den bristande objektiviteten i beslutsunderlagen. I några fall är det dock så uppenbart att fakta förtigs eller är felaktig att inte ens de styrande kan bortse från det.

Det mest flagranta exemplet är tämligen nytt, från den 11 september i år. Det handlade om att kommunen skulle montera ner stolpar med gatubelysning. När det visade sig att stolparna med belysning vid Floget ägdes av Trollhättan Energi AB och inte Vänersborgs kommun, så spelade det enligt de styrande ingen roll för beslutet. Det hade ingen betydelse att underlaget var helt sakligt fel. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.) En ledande socialdemokrat sa i fullmäktige:

“Så att jag anser inte att det här vänder upp och ner på någonting…”

En annan ledande socialdemokrat sa:

“Men är det nånting och återremittera ett ärende för?”

Det är mycket anmärkningsvärt och visar också på en slags politisering av information och fakta.

  • Undanhållande av fakta

Undanhållande av fakta är inte helt ovanligt i Vänersborgs kommun. Det har jag skrivit om flera gånger. För att ta ett exempel.

I underlagen för att VA-dragningarna på Vänersnäs undanhölls konsekvent domar från Mark- och miljööverdomstolen från senare år. Istället hänvisades till gamla domar sedan 20 år tillbaka. Det påpekades vid ett flertal tillfällen att praxis hade ändrats. De styrande hade inga problem med de gamla domarna, de gav ju de styrande rätt. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)”.)

I samband med lyktstolparna på Floget (se ovan) visade det sig senare att de styrande partierna kände till att stolparna ägdes av Trollhättan Energi. Det erkände de efter att ett oppositionsparti avslöjade detta faktum.

Tyvärr finns det flera exempel på att när vissa oppositionspartier inte är pålästa, vilket inte sällan är fallet, så röstar de med de styrande för att de inte tycker att en fråga är viktig eller att de vill “bli av med den”.

Att undanhålla fakta räknas i kommunen som en härskarteknik. Mer om det i nästa inlägg – ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker

21 november, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.

I slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Utbildningen ledde till en slags “överenskommelse”, även om jag faktiskt inte vet hur den formellt antogs eller beslutades. (Överenskommelsen kan laddas ner här.) Det genomfördes sedan en undersökning (enkät) efter utbildningen bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det här har jag redogjort ganska utförligt för och jag beskrev även de lagar som gäller för tjänstepersoner respektive politiker i utövandet av sina roller. (Se de fyra inläggen “Politiker och tjänstemän”.)

Det sista blogginlägget i “serien” avslutade jag med:

“Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…”

Det här är, som jag ser det, en viktig del av problemet, kanske den viktigaste. Tjänstepersonerna fick som bekant dåliga betyg av politikerna när det gällde frågorna om beslutsärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och om underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. (Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.) Jag är tämligen övertygad om att det var de förtroendevalda från oppositionspartierna som satte låga betyg på de här områdena, medan politikerna i de styrande partierna satte höga betyg.

Den slutsatsen drar nog de flesta som har läst underlag och motiveringar till beslutsförslag som tjänstepersonerna i förvaltningarna presenterar för de beslutande församlingarna. Förvaltningarna tycks alltid utgå från de förslag som är de styrande partiernas uppfattning. Det betyder antagligen att beslutsförslagen formuleras först, i enlighet med de styrandes uppfattning, och därefter motiveras de. Argument som talar för beslutsförslagen redovisas och framhålls tydligt. De argument som skulle kunna tala mot förslagen negligeras. Å andra sidan, argument som talar för andra beslutsförslag redovisas inte eller också framförs bara argument som talar mot dessa förslag och inga argument som skulle tala för dem.

Det här gör att underlagen inte alltid bygger på all tillgänglig fakta och att de därför också brister i objektivitet. De partier som har samma uppfattning som tjänstepersonerna tenderar att bli nöjda med underlagen, medan oppositionspartiernas politiker blir kritiska och missnöjda.

Vi är många som är förvånade att politiker bland de styrande partierna inte ser underlagens och beslutsförslagens bristande objektivitet utan istället försvarar dem med alla möjliga argument… (Jag återkommer till detta vid senare tillfälle.)

I Vänersborgs kommun stödjer och röstar politikerna från de styrande partierna alltid på tjänstepersonernas förslag. Och tjänstepersonerna lägger alltid fram förslag som de styrande politikerna vill ha. Vem som styr, politikerna eller tjänstepersonerna, är därför inte alltid så lätt att bedöma.

Det sker självklart en kommunikation mellan styrande politiker och tjänstepersoner under ärendenas beredning men hur den går till kan jag bara spekulera kring. Men det torde inte vara några konstigheter. De tongivande politikerna i styret, några socialdemokrater och enstaka centerpartister, finns ju ofta i kommunhuset och där stöter de naturligtvis titt som tätt på varandra.

Jag förutsätter, och tror, att politikerna är den “starka parten” i diskussionerna och i “samarbetet” och att det är politiken som styr Vänersborgs kommun. Men ofta misstänker jag att politikerna anpassar sig till tjänstepersonernas uppfattningar – i förvaltningarna finns ju experterna. Kanske är det så enkelt att de styrande politikerna och tjänstepersonerna pratar ihop sig under de informella samtalen i kommunhuset. Utan inblandning av politiker från oppositionspartierna.

Det finns många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Underlag som alltså inte är objektiva. Vänsterpartiet och jag själv har genom årens lopp råkat ut för detta mer än en gång. 

Det kan gälla förslag om landsbygdsutvecklare, obebodda hus, regler kring sponsring och marknadsföring, utredning om var Brättelänken ska placeras och fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Eller om Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt mot de styrande i kommunen, både politiker och inte minst tjänstepersoner. Det handlar om behandlingen av fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med VA-dragningar. Bengt Davidsson på Juta har varit med om tjänstepersoner och styrande politiker som inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring lyktstolpar och vägbelysning på kommunens landsbygd.

Det framförs i olika sammanhang kritik mot underlag i de politiska församlingarna, t ex i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Det tycks dock inte vara möjligt att få de styrande politikerna att förstå att förvaltningarna ska vara objektiva. De styrande politikerna verkar knappast ens vara medvetna om problemet. Det blir därför sällan någon dialog mellan partierna, istället polariseras debatterna eftersom de styrande försvarar de bristande och tendentiösa underlagen.

Det ska slutligen sägas att problemen med bristande objektivitet mm i de olika förvaltningarna är mycket olika. I vissa förvaltningar förekommer det knappast överhuvudtaget, medan i andra är problemet tämligen omfattande. Det görs för närvarande undersökningar bland politiker och tjänstepersoner i varje nämnd och förvaltning kring förhållandet. Vi får så småningom ta del av resultaten av dessa undersökningar. Då kommer vi att få veta mer.

Fortsättning i inlägget ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson

Hallevibadets öde på väg att avgöras (2/2)

7 november, 2024 1 kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Hallevibadets öde på väg att avgöras (1/2)”.

Samhällsbyggnadsförvaltningen tog fram två alternativa förslag på beslut inför samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 24 oktober 2024.

“Förslag A: Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att riva fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

“Förslag B: Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att hyra ut fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

En rivning av Hallevibadet låter “enkel och lätt”, men det är faktiskt en dyr historia. I samhällsbyggnadsnämndens budgetbeslut från den 11 april 2024 stod det:

“Avvecklingen av Hallevibadet kommer att medföra minskade hyresintäkter med ca 1 mnkr, nedskrivningskostnader på ca 3,6 mnkr under 2024 samt ytterligare kostnader om rivning beslutas. Om rivning skulle bli aktuellt är en grov uppskattning att miljöinventering samt återbruk- och rivningskostnader kan uppgå mot 10 mnkr.”

 Nämndens presidium, dvs de tre ordförandena i nämnden (ordförande Ann-Marie Jonasson, S, 1:e vice ordförande Johan Andersson, C, och 2:e vice ordförande Tor Wendel, M) hade inför sammanträdet bett en av kommunens jurister att utreda om det var möjligt att arrendera eller hyra ut Hallevibadet. (Jämför förslag B ovan.)

Juristen skrev den 16 oktober:

“För att nämnden ska kunna ta ställning till denna fråga har det uppdragits åt kommunjurist att, såväl skriftligt som muntligt vid nämndsammanträdet, informera om bland annat om vad regelverket innebär och vilka eventuella juridiska hinder som kan finnas. Avsikten med denna skrivelse är därvid att ge grundläggande information i dessa frågor.”

Jag noterar att juristen talar om “eventuella juridiska hinder”, inte “eventuella juridiska möjligheter”… Men juristen fick antagligen uppdraget av ordförande Jonasson (S)…

Det gjordes alltså en tredje utredning inför nämndens beslut. TTELA (se TTELA “Trots riskerna – politiskt ja till att hyra ut Hallevibadet”) skrev den 28 oktober:

“Ann-Marie Jonasson betonar att den jurist som deltog vid nämndens möte bedömer att det är högst osäkert om kommunen kan friskriva sig från allt ansvar vid en eventuell upphandling.”

Andra ledamöter i samhällsbyggnadsnämnden förnekar bestämt detta. Det står dock inte i artikeln. Ledamöter säger att det var tvärtom, juristen ville under sammanträdet inte svara på frågan om friskrivning eftersom det inte var det som hon hade fått i uppdrag att ta reda på.

Ann-Marie Jonasson (S) förklarade också i artikeln att Socialdemokraterna och Centerpartiet bestämde sig för länge sedan – de vill riva Hallevibadet. Det ville Jonasson och Johan Andersson (C) att nämnden skulle fatta beslut om redan i oktober 2023. Ärendet lyftes dock bort från dagordningen när de troligtvis upptäckte och insåg att de inte hade stöd för förslaget, inte ens i den egna styrande partikoalitionen – jämför KD…

James Bucci (V) ville däremot inte riva badet. Bucci intervjuades också av TTELA.

“jag landade ändå i beslutet att hyra ut badet under förutsättning att det går att upprätta ett avtal som friskriver kommunen från ansvar om något tekniskt system havererar.”

James Bucci (V) sa vidare till TTELA att han bedömde att det fanns möjlighet att:

“formulera ett hyresavtal där hyresgästen är fullt medveten om riskerna och tar de ekonomiska konsekvenserna om det går åt skogen.”

Det visade sig i efterhand att Buccis “magkänsla” sannolikt var riktig. Hans-Peter Nielsen (KD) hade nämligen skrivit till SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) och frågat om “ansvarsfördelningen när det gäller lokalhyra”. Nielsen fick svar dagen efter sammanträdet, den 25 oktober. Nielsen mailade ut svaret till samtliga ledamöter i nämnden. Juristen på SKR avslutade sitt svar:

“Ansvarsfördelningen kan ske på olika sätt. Ett alternativ är att hyresvärden ”bara” friskriver sig från eget underhållsansvar. I så fall har ingen av parterna ansvar för lokalens förfall till den del friskrivning skett. En annat alternativ är att hyresvärden ”övervältrar” underhållsansvaret, helt eller delvis, på hyresgästen. Det är vanligt när det gäller inre åtgärder, men om ett helt hus eller en hel byggnad hyrs ut, är det inget som hindrar att det även gäller yttre åtgärder. Ett tredje alternativ, är att avtalet innefattar att hyresgästen ska ansvara för erforderlig förnyelse (vilket inte alltid är detsamma som underhåll). I lokalhyresavtal är det möjligt att också lägga ansvar för rena förbättringsarbeten på hyresgästen.”

Det ser ut att vara fullt möjligt att kommunen med ett ordentligt avtal kan friskriva sig från i princip allting. Dessutom har ju Hallevibadet varit uthyrt/utarrenderat tidigare, Bert Karlsson arrenderar campingen på Ursand – varför skulle det inte vara möjligt att arrendera eller hyra ut Hallevibadet igen?

Det blev votering i samhällsbyggnadsnämnden den 24 oktober. Som väntat röstade sossarna och centerpartisten, dvs ordförande Ann-Marie Jonasson (S), Leif Höglund (S), Kristina Östergren (S) och Johan Andersson (C) för rivning enligt följande yrkande:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att riva fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

Jag har svårt att förstå hur Socialdemokraterna, och C, tänker. Kanske gör Vargöborna det bättre, sossarna får ju alltid många röster i Vargön… 

Tor Wendel (M) och Margareta Olsson (M) deltog inte i beslutet och motiverade det på följande sätt:

“Moderaterna och Liberalerna deltar inte i beslutet med anledning av att vi inte har kännedom om inriktningen i den Badhusstrategi som ännu inte beslutats av kommunfullmäktige”.

S+C hade tillsammans 4 röster och 2 M avstod från att rösta. De 5 som återstod röstade på James Buccis (V) yrkande:

”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att hyra ut fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

De 5 var förutom James Bucci (V) själv, Anders Strand (SD), Hans-Peter Nielsen (KD), Göran Nilsson (SD) och Thomas Larsson (MBP).

Ärendet Hallevibadets “vara eller inte vara” ska nu vidare till kommunstyrelsen för att sedan beslutas av kommunfullmäktige. Händer inget oförutsett fattas beslutet före årsskiftet. För att Hallevibadet ska hyras ut krävs att de olika oppositionspartierna och KD röstar för detta alternativ, men också att moderaterna och liberalerna gör det.

Det lutar åt att Hallevibadet kommer att öppna igen någon gång nästa år. Det är mitt tips, men i vems regi, Jonas Mossbergs eller Patrick Lejons eller någon annans, återstår att se.

==

Det har blivit många blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, tjänsteperson, ttela, Vargön

Hallevibadets öde på väg att avgöras (1/2)

5 november, 2024 Lämna en kommentar

För nästan exakt ett år sedan, den 16 november 2023, fattade samhällsbyggnadsnämnden följande beslut om Hallevibadet:

  1. “Samhällsbyggnadsnämnden ger i uppdrag till Samhällsbyggnadsförvaltningen att utföra och sammanställa en konsekvensbeskrivning för Hallevibadet.”
  2. ”Beskrivning skall vara utformat som ett underlag för beslut i kommunfullmäktige om Hallevibadets framtid.”

Konsekvensbeskrivningen för Hallevibadet dröjde, det verkade som om samhällsbyggnadsförvaltningen inte hade lust att utföra en sådan. Och det är ju ingen större hemlighet att förvaltningen tillsammans med ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) vill jämna Hallevibadet med marken. Förvaltningens “officiella” förklaring var emellertid att den inväntade en utredning om möjligheten att i framtiden bygga ut Vattenpalatset i Vänerparken.

Utredningen om Vattenpalatset skulle utföras av Intea. Det var ett led i en större badhusutredning som pågår och har pågått i kommunen under några år. Det var emellertid märkligt att samhällsbyggnadsförvaltningen väntade på denna utredning, eftersom Intea är ett privat fastighetsbolag som äger Vänerparken där Vattenpalatset är inrymt. Företaget är således part i målet och har naturligtvis intresse av Hallevibadets framtid. Om Hallevibadet skulle öppnas igen blir det ju en konkurrerande verksamhet. (Se “Affären Hallevi (2): Utredningen…”.) Enligt uppgift så informerade förvaltningen aldrig nämnden om att Intea satt på två stolar i ärendet.

Jag vet inte riktigt hur det har gått med Inteas utredning. Det finns rykten som säger att den är klar men att Intea hemlighåller den. Efter många om och men, med bland annat mängder av email, samtal och möten, kom dock ärendet om Hallevibadet upp för beslut på samhällsbyggnadsnämnden den 24 oktober. I underlaget fanns det en statusbedömning, daterad den 16 september, och en konsekvensbeskrivning av Hallevibadet från den 1 oktober.

Drygt två veckor innan sammanträdet intervjuades förvaltnings- och fastighetscheferna i samhällsbyggnadsförvaltningen i TTELA. Vilket syfte cheferna hade med att framträda i media torde framgå av TTELA:s rubrik, “Nya uppgifter: Hallevibadet kunde blivit en dödsfälla”. Det är den slutsats som TTELA drog efter intervjuerna och då får man onekligen intrycket att cheferna ville påverka det kommande politiska beslutet. Detta skulle i så fall vara tämligen unikt, till och med i Vänersborgs kommun. Och detta när det samtidigt pågår en diskussion, utbildning och överenskommelse i kommunen om bland annat var gränserna mellan politikers respektive tjänstepersoners ansvarsområden och befogenheter går… (Se “Politiker och tjänstemän”.)

Jonas Mossberg, som är en av intressenterna till att arrendera eller förvärva Hallevibadet, ansåg att flera av de uppgifter som lämnades till TTELA av förvaltningschef Andreas Knutsson och fastighetschef Hans Larsson (de nämns vid namn i artikeln) var felaktiga och missvisande. Mossberg har skrivit flera mail både till samhällsbyggnadsförvaltningen, där det tycks som om de inte vill kommunicera med honom (vilket i så fall torde strida mot både grundlag och Förvaltningslagen – se “Politiker och tjänstemän 3: Lagar”), kommundirektören och inte minst till politikerna i samhällsbyggnadsnämnden.

Till politikerna skrev Mossberg den 20 oktober att den takrapport, “Statusbedömning Hallevibadet”, som artikeln i TTELA handlade om, är ganska intetsägande men att den visar att taket är i väldigt gott skick. Tvärtemot vad TTELA skrev och cheferna sa alltså. Hallevibadet byggdes 1991, fortsatte Mossberg, och taket uppfyller de snölastkrav som ställdes då – och det är de kraven som fortfarande gäller. Kraven från 2024 gäller inte gamla byggnader, och Mossberg ställde den retoriska frågan om kommunen ställer samma krav på taken för övriga kommunala byggnader som t ex kommunhuset, ishallen och Arena Vänersborg som på Hallevibadet… Och vidare:

“Med en snöplan så finns det inga problem med taket överhuvudtaget, detta görs av många kommuner redan idag på äldre byggnader.”

I TTELA-artikeln talades det en hel del om en renovering av taket som hade skett 2016 eller 2017 (i rapporten står det “runt 2020”). Då hade isoleringen blivit tjockare och taket därmed tyngre. Renoveringen hade skett utan bygglov och företaget som utförde åtgärderna hade gått i konkurs.

Mossberg reagerade i mailet på de enligt honom felaktiga uppgifterna:

“Det som gjordes i samband med renoveringen var enbart att byta ljudabsorbenter, ingen isolering byttes ut och byte av ljudabsorbenter har inte ens anmälningsplikt. (bara att prata med Tommy Byggare som utförde arbetet).”

Det är nog på det viset att företaget som byggde taket en gång i tiden har gått i konkurs, men inte det företag som påstods ha renoverat det någon gång under de senaste 8 åren.

Mossberg skrev att taket är i så gott skick att de gamla takstolarna kan återanvändas om taket skulle byggas om till 2024 års snölastkrav.

Det är svårt för en novis att avgöra vem som har rätt när det gäller takets “tekniska status”. Men man får onekligen intrycket att samhällsbyggnadsförvaltningen inte har tagit reda på alla fakta. Istället tycks det som om flera omdömen och slutsatser är gissningar grundade på antaganden och felaktiga fakta. Det tycks också som om förvaltningen inte har presenterat och redovisat statusbedömningen, som kostade kommunen 76.000 kr exkl moms, på rätt sätt.

Om samhällsbyggnadsförvaltningen har rätt, så innebär det vad jag kan förstå att samhällsbyggnadsnämnden har låtit folk vistas i Hallevibadet samtidigt som badet har varit en dödsfälla…

Utredningen “Konsekvensbeskrivning Hallevibadet” är den konsekvensbeskrivning som nämnden gav förvaltningen i uppdrag att ta fram den 16 november 2023. Den hänvisar till stor del till statusbedömningen när det gäller taket, men trots att taket kunde bli en ”dödsfälla” så anser förvaltningen att:

“Återbruk av hallkonstruktionen bedöms som möjlig i snölastzoner mindre eller lika med snölastzon 1,5. Rostangrepp bedöms som möjligt att åtgärda och skruvade förband/kopplingar kan monteras isär utan att skada konstruktionen.”

Utredningen hittar väldigt många och allvarliga fel på Hallevibadet, så många att förvaltningen drar slutsatsen att:

“Badanläggningen har sedan länge bedömts vara i för dåligt skick för att renovera och att genomföra större investeringar i anläggningen bedöms inte vara förenligt med god ekonomisk hushållning. Detta konstaterande gäller även för bassängöverbyggnaden.”

Jonas Mossberg är fortfarande intresserad av att driva Hallevibadet. Han menar att badet är i bättre skick än vad kommunen vill påskina. Han har i flera av sina mail kommenterat även konsekvensbeskrivningens beskrivningar av badet. Mossbergs syn på badets status och vad som behöver åtgärdas kan sammanfattas så här.

Plattorna i badet bör bytas men detta är bara rekommendationer. De fungerar.

“Linern (=duk som fungerar som tätskikt; min anm) kan behövas bytas inom ett par år men den läcker INTE”

Mossberg håller med om att bassängen har satt sig men att det skedde redan under badets första år och sedan dess har det inte rört sig någonting. Han instämmer i att styrsystemet är gammalt men skriver att han har kontakter i branschen som gör att det går att få tag i reservdelar. Det går också att byta ut programvaran och ”hjärnan” (PLCn) till en kostnad på runt 10.000-25.000 kr. Det behövs vidare en översyn och rejäl service av ventilationsanläggningen och, för att få ner energiförbrukningen, mer lösull på befintligt i innertaket. Slutligen behöver filtren bytas och den nya fläkten behöver service.

Jonas Mossberg är i byggbranschen precis som den andra intressenten Patrick Lejon, som också vill arrendera Hallevibadet. De har båda rätt bra koll.

Patrick Lejon tyckte att rapporten om statusbedömningen gav positiva signaler om badets framtida potential. Lejon genomförde också en besiktning av badet den 16 augusti tillsammans med en expert som har lång erfarenhet på området, en inspektör med högsta behörighet. Han har bland annat ansvarat för stora byggnationer i Sverige och Danmark. Även Patrick Lejon är fortfarande mycket intresserad av att driva Hallevibadet.

Fortsättning följer i inlägget ”Hallevibadets öde på väg att avgöras (2/2)”.

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, tjänsteperson, ttela, Vargön

Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?

7 oktober, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 3: Lagar”.

Politiker och tjänstepersoner genomförde en enkät efter avslutad utbildning. Den är tänkt att bli en utgångspunkt för vidare diskussioner och utbildning senare i höst. Resultaten av enkäten visade på en förtroendekris. Flera politiker ansåg att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva.

Det skulle naturligtvis ha varit mycket intressant om det av enkätsvaren hade gått att utläsa vilka som hade tyckt vad. Kan det vara så, som de flesta antagligen misstänker, att partier från den styrande minoriteten (S+C+KD+MP) har annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna än företrädare för oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L)?

Det gäller också tjänstepersonernas svar, även om det egentligen är politikernas svar som står i fokus. Finns det skillnader i tjänstepersonernas svar beroende på i vilken förvaltning de arbetar? Och ytterligare en aspekt som skulle kunna vara intressant att få reda på. Har de politiker som är ledamöter eller ersättare i en nämnd annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna i denna nämnds förvaltning än vad de har om tjänstepersoner i andra förvaltningar. Och vice versa naturligtvis.

Det får vi antagligen aldrig reda på. Men om… Det skulle underlätta en analys, då skulle man kunna komma fram till säkrare slutsatser, t ex att förtroende och tillit från politiker mot tjänstepersoner är beroende av personlig kontakt och kännedom. Och då kanske förtroendekrisen skulle kunna lösas med samarbets- och “lära-känna-varandra”-övningar…

Fast den lösningen tror jag inte på, även om den skulle ha underlättat för arbetsgruppen i planeringen och utformningen av den fortsatta “utbildningen”. Jag tror att det är betydligt mycket svårare och känsligare än så. Sedan måste man betona och framhålla, vilket jag förutsätter att de flesta politiker håller med om, att det finns massor av oerhört professionella och kompetenta medarbetare/tjänstepersoner överallt i förvaltningarna. Det är oerhört viktigt att komma ihåg.

Men, rent generellt… Jag tror att många tjänstepersoner och framför allt de högre/högsta cheferna måste bli betydligt mer självkritiska. De måste, som jag ser det, seriöst ställa sig frågan varför politiker anser att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva och att underlagen inte belyser olika perspektiv och inte heller bygger på fakta.

För så kan det vara, det vet jag av egna erfarenheter. Jag skulle kunna ge många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Det har jag upplevt i flera av mina motioner och det ser jag i en rad beslutsunderlag som presenteras i nämnder och styrelser. Det kan handla om utredningen av var Brättelänken ska placeras, det handlar om Magnus Larsson på Sikhall, som snart har väntat  i 10 år på sin detaljplan. Det handlar om Magnus Larssons granne i Sikhall Anders Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt. Det handlar om fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med kommunens VA-dragningar. Bengt Davidsson på Juta kan ge flera argument där tjänstepersoner inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring “nedmontering och utbyte av viss kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”…

Politiker och tjänstepersoner kan naturligtvis fortsätta diskutera uppföranderegler och etik och moral. Det kan behövas så länge som personer inte behandlar varandra med tillit och respekt eller när personer inte kan skilja på sak och person. Men inte ens om detta kan alla bli överens – i praktiska situationer. Och ytterst blir det då, återigen, lagar som gäller och styr. Nä, arbetsgruppen måste klura ut ett sätt att ta tag i, bearbeta och på något sätt åtgärda de grundläggande problem som har framkommit i enkäten.

Hur det ska gå till vet jag inte, men jag tror att den viktigaste nyckeln till förändring ligger hos de högsta cheferna, dvs kommundirektören och förvaltningscheferna. Jag tror att det ytterst hänger på dem om förtroendet ska kunna återupprättas. De måste t ex bli betydligt noggrannare och mer kritiska gällande de underlag som ska släppas fram till politikerna i kommunstyrelsen respektive nämnderna.

Sammanfattningsvis anser jag att politiker-politiker och politiker-tjänstepersoner i de allra flesta fall bemöter och behandlar varandra med respekt och tillit. Det behövs emellertid arbetas med objektiviteten i underlag och beslutsförslag. Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…

Oj, där kom ett perspektiv som jag inte har behandlat tidigare. Vi får se om det kommer ytterligare ett inlägg så småningom som gör det. Fram till dess kan man sätta sig in i den aspekten av ämnet genom att läsa bloggserien “KF-beslut mot bättre vetande”.

Fortsättning följer – se ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, objektivitetsprincipen, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 3: Lagar

6 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.

Resultatet av den enkät som genomfördes av politiker och tjänstepersoner efter utbildningen visade på en tämligen allvarlig förtroendekris. Flera politiker anser helt enkelt att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva, som har en egen agenda.

Det är allvarligt och, om politikerna har rätt (vilket flera säkerligen tvivlar starkt på), betyder att tjänstepersonerna begår både tjänstefel och lagbrott.

Innan jag går vidare vill jag i detta inlägg stanna upp och göra en genomgång av vilka lagar som gäller för kommunens tjänstepersoner och politiker. Det är för de flesta självklarheter, men inte för alla. Tyvärr. Min förhoppning är att denna redogörelse kommer att kasta ljus över de juridiska förutsättningar som ligger till grund för politikernas och tjänstepersonernas “verksamhet” och “agerande”. Det ska också nämnas att lagar inte alls diskuterades på utbildningen.

Jag börjar med lagar som beskriver tjänstepersonernas verksamhet.

Möjligheten att tjänstepersoner kan brista i sin professionalism och yrkesroll är ett känt problem i Sverige sedan lång tid tillbaka. Fram till slutet av 1800-talet fick t ex statliga tjänstepersoner lova dyrt och heligt att de skulle uppträda med “nit, redlighet, oväld och oegennytta”. De kunde dömas till avsättning eller suspension från arbetet och även straffas och bli skadeståndsskyldiga för olika slags fel och underlåtelsesynder. (Se “Det omtvistade tjänsteansvaret”.) 1976 ändrades regler och lagar, dock blev brottet “tjänstefel” kvar (Brottsbalken 20 kap 1 §):

“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”

Tjänstepersoner får, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen 1 kap 9 §:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson.

Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta – mot alla, alltid, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här.) Broschyren gäller statsanställda men jag förmodar att dessa grunder och principer gäller även för tjänstepersoner i den kommunala förvaltningen… I broschyren utvecklas vad objektivitetsprincipen faktiskt innebär. På sidan 16 står det:

”Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.”

Min erfarenhet är att det är viktigt att denna formulering kommuniceras till i första hand alla högre chefer i kommunen. Vidare på samma sida står det:

”Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.”

I en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”) gick JO faktiskt ett steg längre i tolkningen av objektivitetsprincipen:

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att politiker i nämnder och styrelser känner till objektivitetsprincipen när det gäller bedömning av underlag och förslag från förvaltningarna. Ett särskilt ansvar har naturligtvis ordförandena i nämnderna.

Och för fullständighetens skull. Politiker, liksom journalister eller andra invånare, behöver enligt lag inte vara objektiva. De lyder inte under Regeringsformen 1 kap 9 §. (Däremot får inte de politiska besluten stå i strid med paragraferna i Kommunallagen.) I tal och skrift gäller nämligen för politikerna yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…

Yttrandefrihetsgrundlagen inleds så här, 1 §:

“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.”

Det finns lagar som begränsar och inskränker yttrandefrihetsgrundlagen. Det kan vara t ex Brottsbalken och Offentlighets- och sekretesslagen. Det finns lagparagrafer mot hets mot folkgrupp, förtal och olaga hot. Vidare lagar om skydd för företagshemligheter, brott mot rikets säkerhet och spridandet av sekretessbelagd information.

I nästa blogginlägg ska jag avrunda den här bloggserien med ytterligare några funderingar.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, Juridik, objektivitetsprincipen, politiker, tjänsteperson