Arkiv

Archive for the ‘ttela’ Category

Det svarta taket i Vargön (1)

19 oktober, 2024 3 kommentarer

“Man tar sig för Pannan! Att få morgonkaffet i halsen en vanlig sketen onsdag är inte att rekommendera.”

Det var säkerligen många invånare i Vänersborgs kommun som upplevde precis detsamma som trollhättebon(!) Danne Palm. (Se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”.) Samtidigt var det nog ingen större överraskning för kommunens invånare. De har varit med om byggnadsnämndens tveksamma göranden och låtanden under många år nu, även om flera antagligen har sett en ljusning de allra senaste åren. Nu verkar kommunens byggnadsnämnd ha fått ett ordentligt återfall i gamla vanor.

Danne Palms insändare handlade om TTELA:s artikel om paret Thorenius öde. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”,)

TTELA skrev:

“…byggnadsnämnden fattade ett beslut om föreläggande riktat mot paret. Kommunen kräver rättelse. Takbeklädnaden ska återställas till takpannor i tegelröd kulör.”

Artikeln följdes snabbt av två insändare (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak” och “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”) och en ledare av Karl af Geijerstam (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”). Ingen av dem försvarade byggnadsnämndens beslut.

Paret Thorenius bor i ett hus på Snickaregårdsvägen i Vargön. Det är ett av husen i ett grupphusområde som byggdes på 1960-talet. Stadsarkitekten Martin Staude i kommunen skrev om området:

“Alla hus har ursprungligen varit identiska bland annat i volym, fasadgestaltning och takform.”

Stadsarkitekten fortsatte:

“Oklart är vilka fasadkulörer som har varit ursprungliga men sannolikt är att alla hus från början har varit täckta med röda lertegelpannor.”

Enligt Thorenius var alla fasader från början röda.

När Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen år 2002 var inte området så enhetligt längre. Flera hus hade t ex målats om. Det fanns fasader i blått, gult, brunt, grönt och vitt. Och förändringarna fortsatte successivt. Flera hus bytte dessutom till svarta tak.

Torenius bestämde sig för att byta tak år 2016. Takfirman rekommenderade att huset skulle få svarta, blanka takpannor. Det skulle enligt takfirman göra, säger Thorenius till TTELA:

“att snön lättare gled av”

Varken Thorenius eller byggfirman hade en tanke på att detta skulle kräva bygglov, fortsätter TTELA, och dessutom hade Thorenius redan 2016:

“planer på solpaneler och såg framför sig hur dessa skulle smälta in bättre mot ett svart tak.”

Sagt och gjort, Thorenius bytte tak och satte sedan solpaneler på taket. Och allt var frid och fröjd – och tiden gick…

Den 11 december 2020, fyra år senare, upprättade byggnadsförvaltningen helt oväntat ett tillsynsärende. Enligt förvaltningen fick den information om en olovlig utförd åtgärd. Och tiden gick… Eller som Danne Palm i Trollhättan skrev i sin läsvärda insändare den 16 oktober (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”):

“tick tack”

Den 31 augusti 2023 inkom ett remissyttrande till byggnadsnämnden från stadsarkitekt Staude om bygglov kunde beviljas i efterhand. Stadsarkitekten skrev:

“Genom åren har de allra flesta husen genomgått olika förändringar. Tacktäckningsmaterialet har delvis ändrats till betong eller plåt med pannprofil men huvudtaken på alla hus är fortfarande röda. De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”

I sin avslutande “bedömning” var dock stadsarkitekten lite försiktigare och tog inte direkt ställning:

“Taket med de svarta takpannorna skiljer sig tydligt från de övriga kedjehusens röda takkulör. Ändringen följer inte FÖP:ens riktlinje och uppfyller inte varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 §, plan- och bygglag (2010:900), PBL.”

Stadsarkitekten överlät till byggnadsnämnden att fatta det slutliga avgörandet, men Staudes yttrande räckte för nämnden. (I TTELA intervjuades stadsarkitekt Staude där han då försvarade byggnadsnämndens beslut.)

Den 31 oktober 2023 fattade byggnadsnämnden beslutet:

“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga (dvs paret Thorenius; min anm) att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”

Nämnden angav två motiveringar till sitt beslut. Det första skälet var:

“Rättelseskyldiga har efter år 2016 utfört en väsentlig förändring av huvudbyggnadens sadeltak, beklädnaden har tidigare varit röd och efter åtgärder är beklädnaden i svart kulör.”

Och då kan man undra varför Thorenius inte fick göra detta. Byggnadsnämnden hänvisar till den Fördjupade Översiktsplanen (FÖP):

“I kommunens Fördjupade översiktsplan, som gäller för området, omfattas fastighet Barken 1 av ”B9”, att det är av betydelse att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Det är 29 fastigheter i området som omfattas av ”B9”, en av dessa är Barken 1. Det svarta taket bedöms väsentligt ha förändrat byggnaden och områdets karaktär. Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”

Nämnden menade därför att takbytet till svart tak krävde bygglov enligt 9 kap 2 § 3c PBL. Den paragrafen i Plan- och bygglagen (PBL) säger:

“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”

Byggnadsnämndens andra, och sista, motivering var:

“Åtgärden bedöms inte uppfylla varsamhetskravet i 8 kap. 17 § PBL”

Paragraf 8 kap 17 § i PBL lyder:

“Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”

Jag noterar att det står byggnaden i singular. Skulle “byggnadens karaktärsdrag” förändras på ett “inte-varsamt” sätt om svarta solpaneler sätts upp på ett svart tak jämfört med på ett rött tak? Hur tänkte byggnadsnämnden?

Byggnadsnämnden var hård och bestämd. Den avslutade motiveringen med följande klara och entydiga ord:

“… lov i efterhand bedöms därmed sannolikt inte kunna erhållas. … Området är utpekat i kommunens FÖP och det allmänna intresset är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt de rödfärgade pannorna. Det allmänna intresset att bevara kedjehusens takkulörer bedöms vägra (ska naturligtvis vara “väga”; min anm) tyngre än det enskilda intresset.”

Det hänvisas återigen till den fördjupade översiktsplanen. Det är intressant eftersom planen antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA:

“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”

Och i Plan- och bygglagen (PBL) 3 kap 2 § står det:

“Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. … Planen är inte bindande.”

Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan. Det undgår säkerligen inte heller någon att lagstiftningen (PBL) inte är särskilt tydlig alla gånger. Det ingår inte sällan stora mått av personliga tyckanden och bedömningar i lagen. Vad är t ex avgörande “karaktärsdrag” på en byggnad eller “konstnärliga värden”? Beslut blir därför ofta, som jag ser det, beroende av beslutsfattarnas erfarenheter, värderingar och tyckanden… Olika personer tolkar helt enkelt lagen på olika sätt. Och besluten blir därmed även subjektiva och därför inte heller lika.

 Byggnadsnämnden skrev också att det var ett allmänt intresse att behålla de rödfärgade pannorna. Är politikerna i byggnadsnämnden per definition representanter för det “allmänna intresset”? Anser allmänheten att Thorenius ska betala ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna och sedan betala 2 eller 3 gånger så mycket för att ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Hamnar kostnaden på en halv miljon? Jag tvivlar på att allmänheten tycker att det ligger i deras intresse.

Johan håller i varje fall inte med byggnadsnämnden. Han skrev i sin insändare (se TTELA “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”):

“Jag kan förstå den ursprungliga tanken, men när det nu gått åtta år sedan taket lades på och det dessutom numera är fritt att lägga på solpaneler som också är svarta, så låter det ju fullständigt vansinnigt att kräva återställning.”

Det kan också noteras att byggnadsnämnden tolkade Plan- och bygglagen (9 kap 2 § 3c) ganska “flexibelt”. För nämnden var takfärgen det helt avgörande trots att paragrafen även nämner byte av byggnadens färg och fasadbeklädnad. Det bortser dock nämnden ifrån. Det är intressant eftersom flera hus i området bevisligen har målats om och även bytt fasadbeklädnad…

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (2)”.

==

Denna bloggserie består av tre inlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, energi, Juridik, miljö, ttela, Vargön

Toaletterna på Sikhall

15 oktober, 2024 1 kommentar

Den 8 oktober infördes en insändare på TTELA:s hemsida. Några dagar senare fanns den i papperstidningen. Insändare hade rubriken “Offentliga toan var låst i fina Sikhall – varför?”.

Signaturen “Lisbeth” skrev:

“För ett par dagar sedan tog jag med min far från äldreboendet till Sikhall. Jag hade berättat hur fint magasinet hade blivit och han ville se det med egna ögon. Till saken hör att min far är 80+ och har lite svårt att gå och han har också problem som just gubbar kan ha. Han behöver lätta på trycket ganska ofta. Och så klart, efter en stund på Sikhall var det dags. Pappa var tvungen att uppsöka toalett.

Döm av min förvåning, den offentliga toan var låst!

Olyckan var framme. Den trevliga turen till Sikhall vändes till sin motsats. Pappa blev så ledsen. Vad jag tyckte synd om honom.

Men vad är det för kommun vi har som låser toaletterna på vinterhalvåret? Ska inte äldre människor kunna besöka vårt fina Sikhall efter sommaren?”

TTELA har inte gjort något eget reportage med anledning av insändaren. Däremot så fick kommunens verksamhetschef på Fastighet och Service tillfälle att svara på insändaren:

“Hej Lisbeth och pappa! Först av allt, jättetråkigt med din pappa. Vi förstår om han blev ledsen och vi beklagar verkligen det.

Tyvärr har vi enbart möjlighet att hålla öppet våra offentliga toaletter på badstränderna på sommartid. Vi öppnar toaletterna den 1 april och stänger dem igen den 30 september. Då stängs vatten, värme och andra vitala delar av och därefter är toaletten stängd till våren då fler besöker våra stränder igen.

Att ha toaletterna öppna vintertid med drift, skötsel, städ och rondering är en stor risk. Vi kan tyvärr inte ha lika stor uppsikt på vintern som vi har under sommaren. Skulle ett vattenrör, värmerör eller något annat gå sönder av kyla eller skadegörelse, kan toalettbyggnaden hinna ta stor skada innan någon uppmärksammar att en skada är skedd. Därför behöver vi stänga toaletterna på de ställen som inte har så många besök vintertid.

De enda offentliga toaletterna som vi har öppna året om är vid Skräcklestugan i Vänersborg, på torget i Vänersborg och på rastplatsen vid Laxbron, där många rör sig och nyttjar toaletterna frekvent vinter som sommar.”

Det saknas med andra ord pengar. Eller rättare sagt, samhällsbyggnadsnämndens pengar behövs enligt fastighetschefen bättre på andra ställen än till några toaletter på Sikhall – eller Nordkroken eller Gardesanna. De som vill besöka badstränderna på vinterhalvåret får göra det på egen risk, i varje fall om man är 80+. Men det gör ingenting, besökarna är inte så många – hur nu kommunen vet det. Sikhalls toaletter t ex har ju varit låsta under halva året i flera år.

Toaletten på den stora grusplanen vid Sikhalls småbåtshamn har funnits på platsen sedan ganska lång tid tillbaka. Enligt uppgift byggdes den till Sikhalls magasin när magasinet förklarades som byggnadsminne av Länsstyrelsen 1987 (se ”Sikhalls magasin”). Byggnadsminnesförklaringen innebar att det inte blev tillåtet att installera vatten och avlopp i magasinet. Det skulle medföra alltför stora ingrepp i kulturarvet. Toaletterna uppfördes därför på grusplanen utanför magasinet av Stiftelsen Sikhalls magasin. Toaletten servade alltså magasinet, där bedrevs nämligen uthyrning av magasinets lokaler för t ex bröllop. Toaletterna var låsta för allmänheten.

Så var det när Magnus Larsson köpte fastigheten 2005. Någon vecka efter att köpeavtalet var påskrivet och klart förklarade kommunen att den ville förköpa/expropriera fastigheten. 2007 blev det verklighet. Det officiella motivet för expropriationen/förköpet var, skrev kommunen till Länsrätten den 16 februari 2006 (Magnus Larsson hade överklagat kommunens beslut):

“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. Det behövs större parkeringsplatser vid badet och magasinet Fler båtbryggor skall anläggas för att utveckla båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. … För att allmänhetens tillträde till området skall garanteras överskådlig tid och underlättas är det av vikt att kommunen äger marken istället för en privatperson. Syftet med förvärvet av marken är att denna skall garanteras bli tillgänglig även i framtiden för allmänheten.”

Magnus Larsson hade å sin sida beskrivit i en inlaga vad han ville utveckla på sin fastighet. I beskrivningen ingick bland annat en ny toalettbyggnad…

Den 18 november 2008 beslutade byggnadsförvaltningen att bygga en ny toalett på samma plats, som nu hade övergått i kommunens ägo. Det sägs att kommunen och Stiftelsen var överens om att de nya toaletterna skulle kunna utnyttjas också av magasinets gäster, hela året. Jag hittar dock inga handlingar om detta eller att kommunen överhuvudtaget reflekterade över att det var Stiftelsen Sikhalls magasin som hade uppfört toaletterna för magasinets behov. Det hela är underligt eftersom kommunen visste att själva magasinet fortfarande ägdes av Stiftelsen.

Toaletterna skulle vara till för att garantera och underlätta allmänhetens tillträde till stranden. Men tydligen bara på somrarna…  Är det någon som tänker besöka Sikhall någon solig vinterdag, grilla korv och fiska eller åka skridskor på isen ska de akta sig för att göra behoven i området. Det är knappast lagligt.…

Jag undrar om kommunen kan förköpa/expropriera en fastighet för att säkerställa allmänhetens tillgång till ett strandområde – och sedan i praktiken omöjliggöra tillgången under vinterhalvåret… I synnerhet om det gäller äldre män på 80+…

Jag tvivlar på att det är OK, i varje fall är det moraliskt förkastligt. Kommunen borde öppna upp Sikhall för allmänheten, och gästerna på magasinet, och låsa upp toaletterna. Även på vinterhalvåret. Om kommunen inte har råd så får kommunen överväga att låta Magnus Larsson förvärva även denna del av fastigheten.

PS. Det ska tilläggas att sådana här kommunala förköp troligtvis är helt omöjliga med dagens förändrade lagar.

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, Sikhalls Magasin, ttela

KF-beslut mot bättre vetande (3)

22 september, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “KF-beslut mot bättre vetande (2)”.

Kärvling (V) hade fått ordet i fullmäktige. Han läste upp mailet från Trollhättan Energi:

“Jag vill upplysa om att ägandet av trästolparna tillhör oss på Trollhättan Energi Elnät.”

Det var ny information som totalt omkullkastade det underlag som fullmäktiges ledamöter hade läst. Underlaget, liksom all tidigare diskussion och alla tidigare beslut i samhällsbyggnadsnämnden (SBN) och kommunstyrelsen (KS), utgick från att det var de trästolpar som ägdes av Vänersborgs kommun som skulle monteras ned. Och det var självklart, Vänersborgs kommun kan ju inte montera ned stolpar som kommunen inte äger.

Mitt inlägg vände upp och ner på hela ärendet. Trodde i varje fall jag. Det ansåg dock inte Kenneth Borgmalm (S). Han begärde omedelbart replik på mitt inlägg. Och det snabbt och utan minsta tvekan. Snabbheten, säkerheten och stringensen i Borgmalms inlägg vittnade tydligt om, som jag ser det, att han var förberedd. Han hade naturligtvis insett att det trots allt fanns en möjlighet att någon ledamot bland oppositionspartierna hade fått kännedom om mailet från Trollhättan…

Kenneth Borgmalm (S) sa, och inlägget återges i sin helhet (utom själva det formella yrkandet):

“Jag vet inte om det klarlägger någonting, men det här förslaget som Mats la förut, där togs det bort 42 stolpar för det är inte fullmäktige som pratar om 42 stolpar utan vi pratar ju om en nedmontering och även uppsättning av viss belysning och det var känt att dom här stolparna i Floget… Men det är ju samhällsbyggnadsnämnden som får pengar av oss för att jobba med att montera ner och montera upp där det behövs. Så att jag anser inte att det här vänder upp och ner på någonting av om vi nu har beslutsformuleringen och jag yrkar bifall…”

Jag tror Borgmalm höll på att slinta med tungan. “det var känt att dom här stolparna i Floget…”, sa Borgmalm. Han avslutade aldrig meningen. Tänkte han säga att det var känt att stolparna ägdes av Trollhättan Energi? Och så kom han på att det inte alls var känt…? Det var ju uppenbart att det inte var känt – varför skulle annars nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi Elnät maila till Vänersborg och påpeka det?

Borgmalms inlägg visar också med all önskvärd tydlighet att Mats Anderssons (C) yrkande om en ändring av beslutsförslaget på punkt 2 var en direkt följd av mailet från Trollhättan. Det var därför beslutsförslaget om “trafiksäkra stålstolpar för 42 belysningspunkter” (text i det ursprungliga förslaget som SBN och KS beslutade) togs bort i Anderssons nya yrkande. Det blev ju färre än “42 belysningspunkter” nu när det visade sig att Vänersborg inte ägde stolparna i Floget.

Lyktstolpar i Floget som skulle nedmonteras. Om de inte hade ägts av Trollhättan Energi…

Det är, återigen, mycket anmärkningsvärt att inte Mats Andersson (C), som är kommunens näst “mäktigaste” politiker (i varje fall på papperet), upplyste kommunfullmäktige och invånarna i Vänersborg om detta i sitt inledningsanförande…

Sedan måste jag säga att jag upplevde det lite som en personlig besvikelse att just Kenneth Borgmalm (S) hävdade att kommunfullmäktige kunde fatta beslut på undermåliga och felaktiga underlag. Det hade jag inte förväntat mig.

Jag passar på att göra en liten utvikning här, eller kanske snarare en fördjupning.

TTELA publicerade efter kommunfullmäktiges sammanträde ytterligare en artikel i ”lyktstolpefrågan”. (Se TTELA “Gatubelysning skulle plockas ned – men tillhör inte Vänersborgs kommun”.) Artikeln innehöll bland annat en intervju med en tjänsteperson på samhällsbyggnadsförvaltningen. (TTELA skriver ut namnet, jag gör inte det.)

TTELA frågade tjänstepersonen i Vänersborg om kommunen visste om att vissa av stolparna inte ägdes av kommunen.

Tjänstepersonen svarade:

“Jag vet inte om det blev något missförstånd, men det är självklart att vi inte ska montera ned det vi inte äger.”

Tjänstepersonen undvek som synes att svara på frågan. Därför frågade TTELA en gång till:

“Men visste ni om det?”

Och återigen svarar tjänstepersonen undvikande:

“Vi har vetat om att det varit sambyggt ja.”

Det blev inget svar på frågan. Säkra källor i kommunhuset berättar också för mig att det aldrig nämndens något om att Trollhättan Energi ägde trästolpar i Floget…

Men vad betyder “sambyggt”? Tidigare i artikeln refererade TTELA nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi:

“Belysningen är sambyggd med eldistributionen i området … Stolparna kan med anledning av detta inte tas bort…”

Och lite senare i artikeln sa nätuvecklingschefen:

“Vänersborgs kommun kan plocka ner själva ljusarmaturen i stolparna, det är upp till dem. Men vad gäller stolparna i de fallen där vi hänger i samma stolpe för just elnätet, kan man inte ta bort – för de försörjer ju el i husen.”

Det är inte heller helt säkert att samhällsbyggnadsförvaltningen ens visste att belysningen var sambyggd med eldistributionen. En ledamot i SBN (inte min partikamrat Bucci) talade om för mig att hen hade ställt en fråga om detta på ett nämndsammanträde. Svaret från förvaltningen var “lugnande” och undvikande, det var typ inga problem… Och det är klart, om förvaltningen och nämnden hade vetat om “sambyggnaden” så hade de också vetat att de inte kunde montera ned stolparna… (Såvida de inte trodde att någon fastighetsägare hade tjuvkopplat in sig på elnätet… 🙂 )

Hela frågan om vägbelysning har blivit ett ärende av två skäl, kommunen vill spara pengar och – trästolparna är inte trafiksäkra. Det torde därför inte heller vara helt ointressant i sammanhanget vad nätuvecklingschefen i Trollhättan säger om trästolparna:

“Jag har ingen information om att de ska vara dåliga. Stolparna ses över och besiktas hela tiden. Vi har gjort byten kring Floget under åren och har inga planer på en extra insats.”

Oj. Och samhällsbyggnadsförvaltningen som hävdade i underlaget:

“Trästolparna har uppnått sin livslängd och nedmontering kan inte längre vänta. De måste därför monteras ner av trafiksäkerhetsskäl under 2024.”

Vem har rätt, Trollhättan eller Vänersborg…?

TTELA konstaterade i artikeln att Vänersborgs kommun säger att den “behöver dubbelkolla ägandeförhållandena kring stolparna”. Och det ifrågasätter ingen. Kanske ska skicket på trästolparna också kollas…

Sedan levererade Ann-Marie Jonasson (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, ytterligare ny och tidigare okänd information. Det visade sig att även Grästorp Energi ägde trästolpar utmed “allmänna vägar med statligt väghållaransvar” i Vänersborgs kommun. På Vänersnäs!

Fortsättning följer i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (4)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Kommunfullmäktige 2024, Samhällsbyggnadsnämnden, Skandal, Trollhättan, ttela

KF-beslut mot bättre vetande (1)

13 september, 2024 Lämna en kommentar

Jag inbillar mig att en stor majoritet av kommunens invånare förväntar sig att politikerna i Vänersborgs kommunfullmäktige fattar väl genomtänkta och underbyggda beslut. Det är om inte annat en viktig lärdom från arenaskandalen, för övrigt en mycket dyrbar sådan. Det tycks dock inte som om politikerna i kommunfullmäktige har lärt sig något av historien.

I onsdagens kommunfullmäktige fattades ett beslut som tar lite av priset även när det gäller Vänersborgs kommun. Det handlade inte om att det var en särskilt viktig eller kostnadsmässigt avgörande fråga. Det handlade om att en majoritet av kommunfullmäktiges ledamöter fattade ett beslut på ett underlag som var totalt felaktigt. Dessutom presenterades helt ny information från talarstolen, information som en stor del av ledamöterna inte hade haft en aning om innan sammanträdet. Ledamöterna var inlästa och förberedda med det felaktiga underlaget som grund och var helt oförberedda på den nya informationen. Det var inget som man hade kunde reflekterat om tidigare. Beslutet fattades med andra ord på chans och för att några ledande socialdemokrater, Ann-Marie Jonasson och Benny Augustsson, ansåg att allt skulle ordna sig.

 Hur enskilda ledamöter från Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet kan stå med rak rygg, titta kommuninvånarna i ögonen och försvara att de har fattat ett beslut utan att ha kunskap om vad de har beslutat är för mig en gåta.

“Det är ångest, det är enbart ångest.”

Sade S Anders Larsson (S) en gång i tiden när han insåg konsekvenserna av vad bristande kunskap vid beslutsfattandet om arenabygget hade lett till. (Se YouTube “Arena Vänersborg”.)

Var och en i kommunfullmäktige har ett ansvar att sätta sig in i ärendena och fatta beslut utifrån tillgänglig information och kunskap. Kan man tycka… Men så är det inte i Vänersborgs kommun. I varje fall inte i onsdags.

Det handlar om ärendet “Tilläggsanslag till samhällsbyggnadsnämnden i budget 2025 för nedmontering och utbyte av viss kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”. 

I underlaget fanns kommunstyrelsens beslutsförslag. Den andra beslutspunkten (det fanns två delbeslut) ändrades direkt på förslag av kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C). Kommunfullmäktige förväntades under kvällen fatta följande beslut:

  • “Kommunfullmäktige beslutar tilldela samhällsbyggnadsnämnden 3 mnkr i budget 2025, för nedmontering av kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar. Finansiering sker ur kommunstyrelsens anslag för oförutsett 2025.”
  • “Kommunfullmäktige beslutar att utöka samhällsbyggnadsnämndens investeringsbudget 2025 med 3 mnkr, till att trafiksäkra belysningsstolpar. Finansiering kan ske genom ökad upplåning.”

I underlaget till beslutet stod det:

“Samhällsbyggnadsnämnden begär i beslut 2024-05-16 § 86 att kommunfullmäktige tilldelar nämnden 6 mnkr, för nedmontering av 110 belysningspunkter på kommunalt ägda trästolpar utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar, samt att uppdatera till trafiksäkra stålstolpar för 42 belysningspunkter som står intill busshållplatser, gc-vägar och större korsningar.

Vid ekonomikontorets avstämning med samhällsbyggnadsförvaltningen förtydligas att av de begärda 6 mnkr avser 3 mnkr utökad driftbudget för nedmontering av trästolpar och 3 mnkr utökad investeringsbudget för att uppdatera till stålstolpar. Samhällsbyggnadsförvaltningen informerar också om att arbetet med upphandling och markupplåtelseavtal kommer att påbörjas under hösten när beslut om finansiering är fattat.”

Det stod inget mer i underlaget specifikt riktat till ledamöterna i kommunfullmäktige. I handlingarna kunde man emellertid, som vanligt, hitta en del “extra” information om ärendets hantering. I en tjänsteskrivelse från den 4 april 2024, inför ett sammanträde i samhällsbyggnadsnämnden, stod det:

“Dessa belysningsarmaturer är av en äldre modell och har en betydligt högre strömförbrukning än motsvarande moderna modeller. En modern LED-armaturs elförbrukning är runt 50% jämfört med de äldre belysningsarmaturerna. Nuvarande kostnad för dessa belysningsstolpars elförbrukning är cirka 65 tkr per år.
Att låta stolparna förfalla en efter en och därefter utföra akuta åtgärder är inte försvarbart ur säkerhetssynpunkt. Det kan inte heller anses vara ”god ekonomisk hushållning”, då akuta reparationer alltid blir dyrare än reparationer och uppdateringar som planerats i förväg. En akutreparation av skadad stolpe, eller byte av trasig ljuskälla, utmed allmän väg, kostar uppskattningsvis 35–80 tkr.”

Det stod också:

“Kommunen riskerar behöva utöka antalet belysningspunkter ytterligare längs med andra liknande landsvägar som idag saknar belysning. Detta pga. likabehandlingsprincipen.”

Det var den information som ledamöterna kunde läsa sig till. Det fanns också en del flygbilder på var det fanns lyktstolpar, vilka som skulle tas bort etc. (Några bilder kommer senare.)

I kommunstyrelsen två veckor innan innan fullmäktige röstade Vänsterpartiet “ja” till förslaget i sin helhet. Jag insåg att det kunde ligga något i moderaternas “nej”, som de för övrigt var ensamma om, men för mig var säkerhetsaspekterna avgörande. Det fanns risk för att stolparna var så dåliga, så gamla och ruttna, att det fanns risk för att de helt enkelt skulle ramla. (Det här skrev jag om i inlägget “På onsdag ska KF bestämma”.)

Det beslutsförslag som Vänsterpartiet röstade ja till i kommunstyrelsen hade en annan formulering på punkt 2:

“Kommunfullmäktige beslutar att utöka samhällsbyggnadsnämndens investeringsbudget 2025 med 3 mnkr, till trafiksäkra stålstolpar för 42 belysningspunkter som står intill busshållplatser, GC-vägar och större korsningar. Finansiering kan ske genom ökad upplåning.”

Det var mycket tydligt, både i kommunstyrelsen och i samhällsbyggnadsnämnden, att det handlade om:

“kommunalt ägda trästolpar utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”

Det är tveklöst så, och inget annat har nämnts eller diskuterats på några sammanträden – varken i kommunstyrelsen eller i samhällsbyggnadsnämnden. Och det står inget annat i några som helst dokument.

“kommunalt ägda trästolpar”

Det visade sig att förslaget att ta bort belysning i delar av kommunens landsbygd inte var särskilt populärt, i varje fall inte bland de som bodde i de “drabbade” områdena. Ett av områdena var Floget vid Hunneberg. TTELA skrev den 9 september en artikel om ärendet och reaktionen bland några invånare i Floget. (Se TTELA “Gatubelysning kan plockas bort i Västra Tunhem – grannarna rasar”.)

Den här TTELA-artikeln fick en stor betydelse för den debatt som kom att föras i fullmäktige. Nätutvecklingschefen på Trollhättan Energi läste nämligen artikeln. Han skrev därför ett mail till Vänersborgs kommun:

“Jag läste artikeln i ttela gällande gatubelysningen kring floget. Jag vill upplysa om att ägandet av trästolparna tillhör oss på Trollhättan Energi Elnät. Belysningen är sambyggd med eldistributionen i området och det är alltid den anläggningsinnehavare med högst spänningsnivå som äger stolparna vilket är Trollhättan Energi. Stolparna kan med anledning av detta inte tas bort och i dagsläget finns inga planer på att ta bort stolparna.”

Oops…

Ägde inte Vänersborgs kommun de stolpar som kommunfullmäktige skulle besluta om att ta ner?

Fortsättning följer i blogginlägget ”KF-beslut mot bättre vetande (2)”.

==

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Demokrati, Floget, Kommunfullmäktige 2024, Skandal, Trollhättan, ttela

Arena Vänersborg, en dyrgrip…

22 augusti, 2024 Lämna en kommentar

“Om man inte tittar på personalproblematiken utan bara tittar driftsmässigt så kostar bara el, värme och vatten på anläggningarna ungefär 120.000 kronor i veckan.”

Det är TTELA som citerar chefen på kultur- och fritidsförvaltningen i Trollhättan. (Se “Ingen is i Slättbergshallen – då halkar Gripen Trollhättan efter”.) Han uttalar sig med anledning av att kommunen inte spolar upp någon is i Slättbergshallen. Det blir alltså för dyrt. Trollhättans stad lägger redan ner 120.000 kr, plus personalkostnader, i veckan på sina anläggningar. (Eller är 120.000 kr bara vad det skulle kosta att ha is i Slättbergshallen?) Sparsamheten innebär att Gripen är nödd och tvungen att åka till Vänersborg och träna i arenan. Det är inte kul, särskilt som Gripen tydligen får de istider som blir över…

I Vänersborg sparar vi knappast på pengar när det gäller Arena Vänersborg. Det har vi aldrig gjort. Här spolas isen upp i augusti.

I år började issäsongen vecka 22 (se arenans hemsida, “Arena Vänersborg”) och då antar jag att isen började anläggas åtminstone en vecka i förväg. Förra året, 2023, var kostnaderna för el och värme i arenan 162.041 kr mer i augusti än i juli. Det innebar en extra kostnad på 5.227 kr per dygn (31 dagar i augusti) för att få tidig is.

Om man istället ser på de totala kostnaderna så kostade el och värme i arenan i juli 2023 sammanlagt 276.581 kr medan kostnaderna för augusti ökade till hela 438.622 kr. En liten uträkning visar då en kostnad per vecka för el och värme på 109.655 kr (4 veckor) och per dag på drygt 14.000 kr. Då ska vi också komma ihåg att avgifter för t ex vatten och avlopp inte var inräknade. VA-kostnaderna uppgick i augusti 2023 till 62.742 kr. Men framför allt tillkommer personalkostnaderna… Och kapitaltjänstkostnader…

Förra året (2023) kostade Arena Vänersborg kommunen totalt drygt 21,5 milj kr (21.559.484 kr). Då var allt inräknat, även kapitaltjänst- och personalkostnader. Arenan hade även intäkter t ex för fakturerade istimmar. Intäkterna uppgick 2023 till totalt 2,1 milj kr. Arenan kostade med andra ord netto 19,5 milj kr (19.459.484 kr). Det blev en kostnad per dygn på 53.314 kr.

Sparsamheten i Trollhättan bidrar alltså till att det blir ett slags samarbete mellan Vänersborg och Trollhättan när det gäller bandyhallar. Visst har IFK spelat ett antal matcher i Slättbergshallen, precis som Gripen har tränat tidigare i arenan. Men det var inte riktigt så som det var tänkt för snart 20 år sedan. Då hade nämligen de två grannkommunerna avancerade planer på att bygga en gemensam bandyhall.

I TTELA den 25 maj 2007 kunde vänersborgare och trollhättebor läsa (se “Planer på bandyhall även i Trollhättan”):

“Trollhättans stad har länge jobbat för en gemensam Tvåstadssatsning i frågan, vilket också Gripen och deras större sponsorer förordat, bland annat på grund av samhällsekonomiska vinster.”

Det visade sig emellertid att Vänersborgs kommun ville annat:

 “…processen med Arena Vänersborg har kommit väldigt långt och drivs politiskt. Politikerna anser tydligt att bandy ska spelas i centrala Vänersborg…”

Det sade, enligt TTELA-artikeln från 2007, IFK Vänersborgs ordförande Stig Bertilsson till Gripens ordförande Martin Ericson. Något säger mig att Bertilsson inte var alltför besviken på politikerna…

I sin nyutkomna bok “Nya Mozeboken” bidrar Thomas “Moze” Fridén, som var kommunikatör i Vänersborgs kommun vid den tiden, med ytterligare kött på benen:

“…Trollhättan och Vänersborg, gjorde ett allvarligt försök att samarbeta och få 1 plus 1 att bli 3. Det bildades arbetsgrupper som spånade fram grymt bra idéer om vad som skulle kunna hända om kommunerna i Tvåstad jobbade tillsammans. Synergier, var ett flitigt använt ord. Det togs till och med fram en logga och brevpapper.”

I detta läge var det en tvådagars sittning och brainstormande, skriver Fridén, på Bohusgården i Uddevalla. På detta möte den 12-13 december 2006 deltog en invigd krets av människor (säger jag). De bestämde, enligt en intern rapport (se “Ny intern rapport om Arenan!”), att inte bara bygga en bandyhall, utan en arena…

Thomas Fridén skriver:

“Därför var Trollhättan reaktion på att Arenan skulle byggas chockartad. Relationerna blev återigen frostiga. Brrrr…”

Det kan kanske vara läge att försöka tina upp relationerna mellan Vänersborg och Trollhättan och återuppta och fördjupa samarbetet kring bandyhallar. Men jag tror knappast att Trollhättan är särskilt intresserat av att samarbeta med Vänersborg kring bandyhallar. Erfarenheterna förskräcker naturligtvis. Vänersborgs kommun får nog skatta sig lycklig över de pengar som Trollhättan genom Gripen bidrar med när laget hyr arenan på tider som ingen annan vill ha…

Pengarna från Trollhättan är i arenasammanhang tämligen obetydliga. Men de är ändå ett litet tillskott till den nödvändiga renoveringen av arenans tak.

Arenans tak (takduken) behöver ju som bekant åtgärdas. I budgeten för i år (2024) avsatte kommunfullmäktige 20,8 milj kr. I budgetbeslutet i juni i år avsattes emellertid “bara” 18,9 milj kr för nästa år (2025). De styrande partierna räknade med att en ny belysning skulle vara på plats redan i år. Belysningen skulle kosta ca 2-3 milj kr och det förklarar skillnaden i investeringspengar mellan åren.

Fuktskador

Det finns emellertid inget företag som vill ta på sig att utföra reparationer och renoveringar av arenan. Detta trots att åtgärderna på arenan har varit ute på två separata upphandlingar… När det gällde taket lämnades inga anbud överhuvudtaget och för belysningen fick kommunen bara in ett anbud. Anbudet var högre än budgeterat och det gjorde att kommunen avbröt upphandlingen. Förklaringen till det höga anbudet kunde ha varit att det satta tidsschemat för arbetet var för kort och att en försening var belagd med ett kraftigt vite.

Företagen misstänker antagligen att det inte bara är takduken på arenan som är i behov av byte. De befarar nog att hela taket behöver åtgärdas och kanske också en del annat som t ex väggar… Vilka företag vill börja röra i takduken under sådana omständigheter? (Se ”Taket på Arena Vänersborg”.)

Kommunens plan är nu att gå ut med en upphandling i samverkan (som kommunen gjorde med Holmängenskolan). Det är mycket som ska åtgärdas och renoveras runt sportcentrum de närmaste åren. Kommunen hoppas på att få in en entreprenör som ansvarar för alltihop och som med sin erfarenhet kan hjälpa till att välja rätt metod för takbyte och byte av armaturer.

Det kan också tilläggas när vi pratar om budget 2025, att förutom investeringspengarna, tilldelades kultur- och fritidsnämnden en ramökning om 2,1 milj kr för ökad hyreskostnad i samband med åtgärderna på arenan. Kommunens kapitaltjänstkostnader och därmed totala kostnader för arenan kommer alltså att öka efter en renovering.

Det enda positiva med Arena Vänersborg är att de planerade åtgärderna har fått bygglov… (Se ”Arenan fick inget bygglov”.)

Thomas “Moze” Fridén skriver i sin bok “Nya Mozeboken” att han som kommunikatör i Vänersborgs kommun skrev en debattartikel i TTELA 2007. Fridén skrev att kostnaden för en ny bandyhall skulle bli 90 milj kr. Den officiella slutsiffran landade som bekant på 286 milj kr, och då är kostnader som rondell, parkeringar och gator inte med. Fridén skriver:

“Jag hade satt min heder i pant på tidigare siffror – och skämdes.”

Alla skämdes inte, men en av de ansvariga S Anders Larsson (S) hade ångest… (Se “Arena Vänersborg”.)

Sedan kom takraset i februari 2010 och nu ska taket åtgärdas för nästan 20 milj kr. Det är en summa som flera ansvariga i kommunens förvaltningar själva inte tror på. Det viskas om kostnader närmare 60 milj. Men det får vi ta med en nypa salt, som obekräftade rykten… (Se ”Taket på Arena Vänersborg”.)

Det finns de som vill riva arenan. Det vill inte jag och det är inte en fråga som Vänsterpartiet driver. Det skulle dock behövas en större utredning över hela byggnadens skick och beskaffenhet innan kommunen går vidare med några investeringar. Efter en utredning måste politikerna besluta vad kommunen ska ha Arena Vänersborg till.

Kategorier:Arena Vänersborg, Budget 2025, investeringar, Trollhättan, ttela

Vad händer med Holmens kontor?

15 juli, 2024 3 kommentarer

I lördags så publicerade TTELA en artikel om Holmens fd kontorsbyggnad. (Se “Brukets rivningsförbud kan hävas: ”Komplex fråga””.) Imorgon tisdag återfinns sannolikt artikeln i papperstidningen.

Det var ett intressant sammanträffande. I veckan som gick upptäckte jag nämligen ett dokument från samhällsbyggnadsförvaltningen om Bruket 8 i kommunens diarium, dvs den fastighet som Holmens gamla kontorsbyggnad står på. Det handlade huvudsakligen om kontorsbyggnaden. Dokumentet nämns emellertid inte i artikeln men är antagligen indirekt orsaken till den.

TTELA berättar med hjälp av intervjuade kommunala tjänstepersoner att fastigheten har varit svårsåld och att det inte blev lättare efter den omfattande branden den 22 maj 2020. (Se “Branden på Holmen”.) Det stämmer, men faktiskt var fastigheten, inklusive kontorsbyggnaden, på väg att säljas två månader innan branden. Men kommunfullmäktige sköt på försäljningen genom att den 18 mars 2020 besluta om en återremiss. Försäljningsprocessen hade inte gått rätt till. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”.) Så här i efterhand får det mig att tänka på TV-serien NCIS och agent Leroy Jethro Gibbs regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Men det var nog trots allt en ren slump. Däremot var beslutet i kommunfullmäktige och hela hanteringen av den tänkta försäljningen både före och efter beslutet behäftad med både tveksamheter och olagligheter. Men det liksom Gibbs är en annan historia. (Se vidare “Om KF… Holmen!”, “Resumé KS (26/2)” och “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig?”.)

TTELA skriver:

“Själva byggnaden är också K-märkt och omfattas av rivnings- och bevarandeskydd. Det innebär att vid renovering och restaurering ska byggnadens gamla karaktär bevaras.”

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Och:

“På industrimarken i norr ligger det gamla huvudkontoret och porten med bilden av vargen på språng. Både kontoret och porten har en bestämmelse om att byggnaderna inte får rivas. Det finns också en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas.”

Det är alltså ett förbud mot att riva kontorsbyggnaden och vad jag förstår så innebär förbudet också att fabriksporten, den så kallade “Vargporten”, inte får flyttas.

Byggnadsnämnden konstaterade tidigt att det enligt PBL 9 kap 34 § inte fanns något utrymme för undantag – rivningslov kan bara beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan. Så när samhällsbyggnadsförvaltningen ville riva kontorsbyggnaden efter branden 2020 så beslutade byggnadsnämnden den 2 mars 2021 att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig dock mot beslutet. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

Som en del i byggnadsförvaltningens uppdrag fick företaget WSP Sverige AB göra en kulturhistorisk utredning. Den lämnades den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. WSP hänvisade i utredningen till en teknisk rapport som hade konstaterat att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

WSP drog därför slutsatsen:

”Mot bakgrund av det goda skicket hos grund, stomme och fasader så bedöms de kulturhistoriska värdena vara till stor del bevarade och rivningsförbudet bedöms Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper därmed fortsatt gälla.”

Byggnadsnämnden insåg de höga kulturvärden som kontorsbyggnaden och porten hade och det gjorde i sin tur rivningsförbudet fortsatt motiverat. (Det var ungefär det som Gläntegårds och Fröjds reservation hade gått ut på.) Byggnadsnämnden beslutade därför den 19 oktober 2022 att:

“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att genomföra en markanvisning. Syftet är att få ett bättre kunskapsunderlag och att få med en eventuell intressent i den fortsatta planprocessen”

Det har flera gånger sedan återremissen i fullmäktige och hanteringen i byggnadsnämnden nämnts att det pågår en detaljplaneprocess kring Bruket 8. Så t ex när medborgarförslaget om “flytt och bevarande av Gamla porten till Wargöns bruk” behandlades den 23 november 2022. Då blev kommunfullmäktiges beslut:

“Kommunfullmäktige anser förslaget besvarat. Frågan om portens bevarande och eventuella omplacering hanteras inom ramen för pågående detaljplanearbete och därmed är förslaget färdigbehandlat för kommunfullmäktiges del.”

Det har vad jag förstår bara funnits en intressent de senaste två åren, Sund Sampo… Som tur var reagerade kommunen i tid, annars kunde det ha slutat med förskräckelse. (Se “Sund Sampo lägger ner projektet”.) I samband med Sund Sampo-historien avbröt samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) markanvisningsprocessen, den 2 november 2023. Det fanns inga andra företag som hade anmält intresse. Och nu finns det inte längre några indikationer på att det pågår något detaljplanearbete för området vilket också bekräftas på kommunens hemsida, se “Pågående detaljplaner”.

Men på något sätt pågår det tydligen ändå ett detaljplanearbete eller åtminstone någon som funderar på frågan… I TTELA:s artikel upprepas det nämligen att en process med en planändring är igång. Men den har ju gått några år nu och det verkar som om samhällsbyggnadsförvaltningens tålamod tryter. Det kanske också är orsaken till tidningsartikeln.

Fastighetschef Hans Larsson på samhällsbyggnadsförvaltningen säger till TTELA:

“Det förbereds ett ärende till byggnadsnämnden för att se över vad som har hänt och var vi står nu. Det sker en sammanställning av beslutsunderlaget som kommer tas upp efter sommaren.”

Den här sammanställningen torde vara det dokument som diariefördes i veckan. Dokumentet är daterat den 4 juli och har rubriken “Bakgrund och process för Bruket 8”. (Kan laddas ner här.) Det är en kortare sammanställning av vad som hänt med Holmens fd kontorsbyggnad sedan 2018. I avslutningen redovisas samhällsbyggnadsförvaltningens syn på byggnaden: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill inte vänta på någon detaljplaneändring. Den vill riva kontorsbyggnaden direkt – det är ju inte längre en byggnad… 

Byggnadsnämnden har sett och hört argumentet förut, men inte tillmätt det någon betydelse. Vi får se om trycket på byggnadsnämnden blir så hårt från övriga förvaltningar och politiker i framför allt de styrande partierna att byggnadsnämnden ändrar uppfattning.

Det handlar till syvende och sist om höga kulturhistoriska värden mot ekonomi. Det är en klassisk motsättning och det är väl knappast någon hemlighet att samhällsbyggnadsnämndens majoritet har en klar tendens att prioritera ekonomin. Det är dyrt att renovera och bygga om Holmens gamla kontorsbyggnad, ett tiotals miljoner kronor skriver TTELA. I det nyligen diarieförda dokumentet anges kostnaden till ca 36 milj kr enligt 2020 års prisindex. Och naturligtvis är en sådan fastighet med en förfallen byggnad tämligen svår att sälja.

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser dock att marken är attraktiv för etablering och ser att det finns:

“en möjlighet att sälja marken utan byggnaden som idag belastar fastigheten.”

Byggnadsnämnden har ibland en annan inställning. Jag kan också tänka mig att det finns ledamöter som anser det vara en moralisk, kulturell och historisk skyldighet att återställa Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888, särskilt som kommunen har låtit byggnaden förfalla ända sedan kommunen köpte området 2010. Det kan antagligen flera Vargöbor också tycka. Och det finns ju faktiskt en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas. Det har inte kommunen gjort…

TTELA avslutar artikeln med att fastighetschef Hans Larsson säger att han inte bedömer att “Vargporten” är i akut behov av underhåll. Jag hoppas att han har rätt. Det vore tragiskt om även den gamla fabriksporten skulle förfalla och fördärvas. Den är ett monument över Vargöns historia.

PS. Ni har väl sett YouTube-filmen om Holmens skyddsrum? Om inte, klicka här.

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela, Vargön

Vargöns stationsområde

12 juli, 2024 1 kommentar

Vargön har till skillnad från Brålanda en järnvägsstation. Ja, det kanske är fel ord, men i Vargön stannar i varje fall tågen. Det gör de inte i Brålanda, även om det finns en stationsbyggnad där. I Vargön finns inget stationsbyggnad, det gamla anrika stationshuset från 1860-70-talen revs 2011. Det var egentligen en kulturmiljöskandal. (Se artikel i Svenska Byggnadsvårdsföreningen.) Det var tre personer i byggnadsnämnden som motsatte sig rivningen, Pontus Gläntegård (V), Kristina Rosell (FP) och Per Sjödahl (MP). (Du kan läsa det mesta om vad som hände kring rivningen om du laddar ner detta dokument.)

Vargöbor, och andra, som vill åka med tågen från Vargön får nu för tiden vänta i en glaskur med tak. Där kan de få skydd mot blåst och regn när de tänker åka mot Grästorp eller Vänersborg. Det stannar tåg på Vargöns “station” 20 gånger om dagen.

Området där stationsbyggnaden stod är nu en stor grusplan. Tomten är mycket ovårdad. Den är full av gropar och används som parkering och som upplag med bland annat grus. Emellanåt står det också maskiner på området. Stationsområdet är en ful fläck på Vargöns karta, i en del av Vargön som är central och som skulle kunna användas till något annat och vettigare.

Många vargöbor har under åren reagerat på den ovårdade tomten. En av dem var Anders Strand. Han skrev en motion i september 2022 om underhåll och utveckling av Vargöns stationsområde. Strand beskrev området:

“Vargöns stationsområde förfaller alltmer, fastighetsägaren som är Trafikverket tar inte sitt ansvar som fastighetsägare, vintertid saknas ibland snöröjning, detta försvårar för resenärer att ta sig till perrongen, bilar kör fast när snön ligger dm djup, beläggningen på området är under all kritik med stora potthål, delvis saknas asfalt.
Det saknas övergångsställe i närheten av stationen så cyklister och gångtrafikanter korsar den alltmer trafikerade Nordkroksvägen från cykelbana och trottoar efter bästa förmåga, sommartid växer små träddungar och högt gräs som i vissa fall skymmer sikten för in och utfarten till stationsområdet, området är allmänt ovårdat och kan ses som trafikfarligt.”

Strand yrkade att kommunen skulle ta över ansvaret för underhåll och utveckling av stationsområdet. Men motionen blev avslagen i fullmäktige. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) menade att det var en fråga för Trafikverket. Varför ska kommunen lägga pengar på området när Trafikverket inte sköter sig? Undrade Augustsson retoriskt. Och det kan man ju fråga sig. Men så är han inte från Vargön… (Och vem är det?)

Vargöns stationsområde ägs alltså av Trafikverket. Det statliga Trafikverket är inte populärt i Vänersborgs kommun just nu. Nyss nämnde Benny Augustsson är t ex mäkta förgrymmad på framför allt Trafikverkets brutna löfte om den nya järnvägsbron över trafikkanalen i Vänersborg. Den skulle få en ny GC-bro som påbyggnad, ett löfte som kommunen har utgått från i sin planering. Det löftet tänker alltså inte Trafikverket hålla. Och Trafikverkets “skötsel” av Vargöns stationsområde gör inte verket populärare i kommunala kretsar…

En annan vargöbo som har reagerat med bestörtning är den fd miljöpartistiske politikern och vargöbon Per Sjödahl. Han startade för några veckor sedan en debatt om stationsområdet i en Facebook-grupp. Debatten blev så livlig att den ledde till både en artikel (se “Stationsområdet i Vargön förfaller: ”Ser bedrövligt ut””) och en ledare av Karl af Geijerstam (se “Trafikverkets inställning till Vargön är häpnadsväckande”) i TTELA.

“det ställs upp lastbilar där utan vidare. Grönytorna skulle kunna se trevligare ut.”

Sa Per Sjödahl till TTELA, och fortsatte.

“Jag bor i Vargön. Det ena efter det andra försvinner från orten.”

Det verkar vara en känsla som man kan hitta i alla områden utanför Vänersborgs stad och inte bara i Vargön. Även från Brålanda, Frändefors, Sikhall, Väne Ryr och Vänersnäs hör man att det mesta av den kommunala servicen försvinner trots att även de betalar kommunalskatt…

Kommunfullmäktige avslog Anders Strands motion. Motiveringen var att Trafikverket inte ville sälja fastigheten till Vänersborgs kommun och att villkoren var ofördelaktiga för kommunen vid ett arrende. Ett arrendeavtal skulle:

“innehålla restriktioner så som stora säkerhetsavstånd till järnvägen för till exempel parkering och växtlighet. Upplåtelsetiden skulle vara relativt kort, 5–10 år, och Trafikverket vill inte stå för ersättning om avtalet sägs upp i förtid.”

Slutsatsen var att kommunen inte såg något behov av eller ekonomiskt utrymme i att:

“arrendera eller ta över skötseln av stationsområdet.”

De flesta i kommunfullmäktige var nog ganska övertygade om att Trafikverket begärde ganska stora pengar för ett arrende. Jag tror i varje fall att det var det intryck ledamöterna fick av tjänstepersonernas skrivningar i underlaget.

Även TTELA, som bland annat intervjuade förvaltningspersonal i frågan, hade den uppfattningen. TTELA skrev att Trafikverket inte ville sälja och:

“samtalen riktades in mot att arrendera. Men kommunen ansåg i slutänden att det blev för dyrt.”

Och så skrev TTELA att en tjänsteperson i direkt samband med detta sa:

“Vi har inte de ekonomiska resurserna för att göra den satsningen.”

TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam var av samma uppfattning:

“Varför skulle inte Trafikverket kunna arrendera ut marken för en symbolisk summa?”

Det var sannolikt kostnaderna som var argumentet till att Strands motion avslogs. Det visade sig senare att fullmäktigeledamöterna (jag tillhörde dem) misstog sig. Eller blev vilseförda…

Trafikverket begärde bara 5.000 kr per år i arrendeavgift för stationsområdet. Det måste man nog säga är enbart en symbolisk summa… (Kanske kunde arrendeavgiften från hundrastgården vid Hallevibadet på 4.900 kr per år bekosta arrendet? Jag ska inte föreslå att hundrastgården ska flytta till stationsområdet för det gör antagligen någon annan…)

Men skulle inte kommunen kunna ingripa på något annat sätt, utan att ta över ansvaret och lägga pengar på området? Det borde gå. Byggnadsnämnden har flera verktyg för att hantera ovårdade fastigheter och tomter. Den kan göra en tillsyn och utreda om fastigheten eller tomten sköts på ett tillfredsställande sätt. Sköter inte Trafikverket tomten så kan byggnadsnämnden utfärda ett föreläggande. Och vidtar inte fastighetsägaren, dvs Trafikverket, de åtgärder som kommunen i så fall kräver kan kommunen utfärda ett vite…

Det återstår att se, en “process” har nämligen börjat. Trafikverket anmäldes nämligen av en privatperson från Vargön till byggnadsnämnden den 10 juni (2024) för ovårdad tomt. Boverket skriver om ovårdad tomt (se Boverket “Ovårdad tomt”):

“I plan- och bygglagstiftningen ställs krav på att tomter ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.”

Jag är inte säker på att tomten är “tillräckligt” ovårdad för ett ingripande, men det kan ju vara bra att byggnadsnämnden utför en kontroll och tillsyn. Är stationsområdet ovårdat så kan ett föreläggande om åtgärder utfärdas, ett föreläggande som alltså kan vara förenat med vite… (För att lägga lite “större tyngd” på anmälan så anmälde jag också Trafikverket.)

Kommunen måste agera på något sätt. Stationsområdet kan inte fortsätta vara en skamfläck i Vargön.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, trafik, ttela, Vargön

Verkställ Sikhallsbesluten!

10 juli, 2024 2 kommentarer

I det senaste blogginlägget om Sikhall (se “SBN: Sikhall på sparlåga”) så skrev jag att det inte händer så mycket vid Vänerns pärla i södra Dalsland. Det var lite orättvist. Det händer mycket, men inte i de delar där kommunen är inblandad…

Magnus Larsson har ju renoverat och byggt om Sikhalls magasin, både utvändigt och invändigt. (Se “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)”.) Magasinet är sannolikt lika fint nu som när det byggdes för 150 år sedan. (Jubileum i år!) Sikhalls magasin och Magnus Larsson har därför nominerats till kommunens byggnadsvårds- och arkitekturpris. (Se “Sikhalls Magasin nominerat till pris”.)

Och nu har jag fått höra att det åtminstone är en person till som har nominerat Sikhalls magasin och Magnus Larsson. Jag antar att ju fler som nominerar magasinet och Larsson, desto större chans har det/de att vinna priset. Även om, i ärlighetens namn, förhoppningarna om att Magnus Larsson ska bli uppmärksammad av Vänersborgs kommun är ganska små, om inte till och med obefintliga… 

TTELA visade intresse för magasinets öde förra sommaren. Tidningen sände ut en reporter för att göra ett nedslag i Sikhall. Det resulterade i en utmärkt artikel – som av en händelse publicerades för exakt ett år sedan idag. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.) Sedan har tydligen Sikhalls magasin och Larssons arbete med renoveringen fallit i glömska. TTELA tycks inte, av någon anledning, anse att det är värt att rapportera om att det historiska byggnadsminnet från 1874 har räddats åt eftervärlden – av Magnus Larsson. Det är onekligen lite tråkigt av TTELA.

Vänersborgs kommun ja…

Politikerna i samhällsbyggnadsnämnden beslutade som bekant, den 16 november förra året, om ett antal ändringar i samhällsbyggnadsförvaltningens förslag om en överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall. Bland annat skulle alla hot om viten tas bort. (Se ”Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.) Oppositionspartierna i nämnden gav tjänstepersonerna i förvaltningen konkreta förslag på hur överenskommelsen mellan kommunen och Magnus Larsson skulle utformas. Och det var egentligen bara för förvaltningen att formulera om överenskommelsen och verkställa beslutet.

Men så överklagade nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. De ansåg att beslutet var olagligt… De båda ordförande begärde emellertid inte inhibition, något som man kan göra vid ett överklagande. Inhibition betyder att ett beslut ska avvaktas och inte verkställas. Det innebär att verkställigheten skjuts upp tills Förvaltningsrätten meddelat dom.

Jag tror att Jonasson och Andersson helt enkelt glömde att begära inhibition, eller också brydde de sig inte. Kanske trodde de sig veta att förvaltningen ändå inte skulle verkställa beslutet… Men i och med att de båda ordförandena inte begärde inhibition borde och skulle förvaltningen ha börjat verkställa det av politikerna i nämnden fattade beslutet. Det gjordes inte. Och nu har dessutom Förvaltningsrätten avslagit överklagandet… (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)

Tyvärr verkar inte de här dispyterna och kontroverserna vara allmänt kända. Det är möjligt att det bara är några enstaka bloggläsare som vet. TTELA har ju helt ignorerat händelserna i samhällsbyggnadsnämnden. Jag har i varje fall inte sett en enda artikel om de båda ordförandenas överklagande. Och det trots att ett sådant överklagande av den egna nämndens beslut så vitt jag vet saknar motsvarighet i landet.

Förvaltningsrättens dom kan överklagas, men dagens nyhet är att tidsfristen för att överklaga nu har gått ut och ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har inte överklagat. Efter att ha läst domen så insåg de säkerligen, precis som alla andra, att en överklagan var meningslös.

Avslaget i Förvaltningsrätten fick kanske samhällsbyggnadsförvaltningen att inse att det inte finns någon återvändo längre – beslutet från den 16 november måste verkställas. Men det är klart, det går ju att förhala lite till…

Magnus Larsson blev uppringd i fredags (5 juli) av en tjänsteperson från samhällsbyggnadsförvaltningen. Tjänstepersonen hade enligt uppgift fått Sikhallsärendet på sitt bord ”för några dagar sedan”, alltså nästan 8 månader efter beslutet… Personen på förvaltningen föreslog ett förberedande möte med Magnus Larsson i slutet av augusti, 9,5 månader efter…

Det är helt oacceptabelt att det ska ta så lång tid för kommunen att verkställa beslut. De fastighetsrättsliga regleringarna i Sikhall måste genomföras för att Magnus Larsson ska kunna utveckla småbåtshamnen och magasinet, bygga sjöbodar, affär och cafeteria samt inte minst anlägga en betydligt längre badstrand och fler parkeringsplatser. (Larsson har säkert fler planer…)

Och samhällsbyggnadsnämnden har faktiskt haft ännu längre tid på sig. Redan den 17 maj 2023 fick nämnden i uppdrag av kommunfullmäktige (se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”), kommunens högsta beslutande organ, att lösa de fastighetsrättsliga frågorna. Fastighetsregleringarna skulle dessutom ske, beslutade kommunfullmäktige, med utgångspunkt från Magnus Larssons alternativ till regleringar.

Besluten i kommunfullmäktige respektive samhällsbyggnadsnämnden innebär att alla formella och nödvändiga politiska beslut är fattade. Magnus Larsson, och Sikhall, ska inte behöva vänta till ett möte i slutet av augusti…

Tiden går och utvecklingen i Sikhall står still… Och det är inte Magnus Larssons eller oppositionspartiernas fel… Jag kan dock inte frigöra mig från tanken att det finns politiker som informellt och i smyg drar i bromsarna för att obstruera och blockera kommunfullmäktiges och samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det är en tanke som jagar mig, men som jag hoppas är helt fel.

Det kan ju också vara så att Magnus Larsson av “tradition”, av hejd och gammal vana, har betraktats som en “bråkmakare” och en som har dolda avsikter etc. Ryktena och “skitpratet” sitter möjligtvis typ i kommunhusets väggar. Det är ju nämligen ingen större hemlighet att socialdemokrater och centerpartister, och för all del också tjänstepersoner, har motarbetat Magnus Larsson under många år. Det började, som trogna läsare av denna blogg vet, redan 2005 när S+C drev igenom förköpet/expropriationen av Magnus Larssons ärligt och lagligt förvärvade mark i Sikhall… (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Kan det ha blivit någon typ av “sanning” eller förutfattad mening att Magnus Larsson inte är att “lita på”. Jag vet inte, men det är dags för alla i kommunhuset att släppa alla gamla fördomar som eventuellt lever kvar och låta Magnus Larsson utveckla Sikhall. Samtidigt kan väl de “inblandade” snegla lite på kommunens vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Visionen gäller Sikhall också.

=

PS. Jag avslutar med att påminna om Sikhall Rock nästa vecka, den 17 juli. På Sikhall-Rocks Facebook-sida kan man läsa:

“En helkväll för Hela familjen i musikens tecken!
Kvällen inleds kl 18.00 med Underhållnings-kapellet Jesperz Mixstafett som bjuder på en sommarbuffé av populära melodier.
Kvällen fortskrider sedan med JUST NU – Sveriges Enda Tomas Ledin Tribute – som levererar Ledins alla hits i ett rasande tempo med bomber och granater!
Efter JUST NU fortsätter kvällen med livemusik i Sikhalls Magasin.
Mer info angående detta kommer inom kort.
Missa inte denna helkväll i naturskön miljö!
I vanlig ordning är det fri Entré till utomhuskonserten.
Om man uppskattar musiken så kan man Swisha en slant till Bandet.

Hjärtligt välkomna!”

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, ttela

Hallevi: Invigning av hundrastgården

7 juli, 2024 Lämna en kommentar

Kommande helg inviger Vargöns hundklubb officiellt den nya hundrastgården. På Facebook skriver klubben att det ordnas tipspromenad, kaffe/fika och lotteri. Alla är välkomna. Vi får se om alla grannar dyker upp – med tanke på insändaren i TTELA… (Se “Hallevi: Hundar eller bad och en ny intressent?”.)

Hundrastgården är nu klar för att tas i bruk av Vargöns hundar. Det är en stor rastgård där hundarna kan springa av sig all sin energi medan ägarna kan ta det lite lugnare. Stängslet/staketet är uppsatt runt ca hälften av Hallevibadets tomt (se karta), så det är ingen större risk att hundarna kan smita ut från rastgården. 

Vad jag förstår av ett inlägg (på Facebook) så är alla hundar välkomna, i varje fall alla vars hussar och mattar är medlemmar. De kommer att få koden till grindarna, som då uppenbarligen alltid torde vara låsta.

Enligt samhällsbyggnadsförvaltningen krävs varken bygglov för staketet eller grannhörande, dvs att grannarna till hundrastgården tillfrågas om vad de tycker. Det är säkert helt riktigt, experterna på byggnadsförvaltningen har väl gett grönt ljus får man förmoda.

När jag läser om hundrastgårdar i andra kommuner, t ex Luleå (se “Riktlinje för hundrastgårdar”), blir jag dock lite konfunderad – är det så enkelt? Under rubriken “Plan- och bygglagen Allmän plats och möjlighet att införa hundrastgård” i Luleås riktlinje står det:

“En allmän plats får inte mer än tillfälligtvis upplåtas för en enskild verksamhet och får till skillnad från kvartersmark inte stängas av för allmänheten. … Om en anläggning inte stänger ute utan det går att via grindar tillskapa passage kan detta accepteras om särskild bestämmelse saknas, detta kan innebära att en hundrastgård får anläggas vid allmän plats park/natur men måste prövas via mark/bygglov. För att anlägga en hundrastgård bör detaljplanen för aktuell plats studeras.”

Detaljplanen för området på Hallevi i Vargön är från 1970. (Det går att hitta planen på kommunens hemsida.) Området betecknas med “Ri”. Det har följande betydelse:

“Med Ri betecknat område får användas endast för idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål.”

Det är antagligen inte särskilt svårt att definiera en hundrastgård som “idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål”. Men möjligtvis skulle man ändå kunna betrakta en hundrastgård som en ändrad användning jämfört med en idrottsanläggning för bad. Vänersborgs kommun är ju känd för att ha en ganska nitisk byggnadsförvaltning när det gäller tolkningar…

Vill man veta mer om Ri så kan man läsa mer på Boverkets hemsida. (Se “Med Ri betecknat område får användas endast för idrottsändamål och därmed samhörigt ändamål”) Boverket beskriver och förklarar bestämmelserna kring Ri, vilket bland annat innebär:

“rätt till skilda slag av bebyggelse som hör samman med ändamålet, t ex åskådarläktare, omklädningsrum, hallbyggnader för gymnastik och tennis, restauranglokaler o s v.”

När det gäller grannhöran så bör en sådan ske, men den bör ha genomförts redan när detaljplanen fastställdes 1970. Det är sannolikt inte ett måste att göra ännu en grannhöran bara för att en hundrastgård anordnas på ett område som redan är bestämt att vara för idrottsändamål eller samhörigt ändamål. Såvida det inte ska betraktas som en kvalitativ skillnad mellan skrik från barn/ungdomar och hundar, som signaturen “Boende på Örnvägen” i och för sig ansåg i sin insändare i TTELA (se “Varför en hundrastgård mitt i ett bostadsområde?”).

Det kan finnas ett annat stort problem med hundrastgården – de låsta grindarna. På TTELA:s hemsida idag finns en artikel (se TTELA “Vargön har fått egen hundrastgård: ”Supernöjd””), som jag såg efter att detta inlägg var färdigskrivet, som bekräftar att grindarna ska vara vara låsta:

“rastgården får nämligen bara användas av hundklubbens medlemmar”

Läser man riktlinjerna för hundrastgårdar i Luleå, se ovan, så verkar det vara en nödvändighet att allmänheten får tillträde till området. Är området att betrakta som allmän platsmark, vilket det gör med dagens begrepp, så har jag svårt att se att allmänheten kan stängas ute. Det går knappast heller att kräva att Vargöbor, eller medlemmar, ska behöva ringa till ordförande för Vargöns hundklubb för att få en kod…

Vi får se vad som kommer att gälla i fortsättningen, men jag tror som sagt att det är tveksamt att allmänheten kan stängas ute. Det är sannolikt inte heller ett argument att vem som helst kan bli medlem i hundklubben, medlemmar och allmänhet är inte samma sak.

Om det är en bra idé att ordna en hundrastgård just i detta område vid Hallevibadet är en annan fråga. Det finns ju, som alla vet vid det här laget, en person som är intresserad av att driva badet vidare i privat regi. Denna möjlighet borde naturligtvis ha utretts klart innan tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen på eget bevåg, dvs utan att politikerna gavs möjlighet att säga sitt, beslutade att arrendera ut en stor del av marken till Vargöns hundklubb. Eller att ens informera Jonas Mossberg, den privata intressenten. TTELA skriver förresten i dagens artikel på hemsidan (se TTELA “Vargön har fått egen hundrastgård: ”Supernöjd””):

“Dessutom har vänsterpolitikern Stefan Kärvling, som sitter i kommunfullmäktige, på sin blogg ifrågasatt att beslutet tagits på tjänstemannanivå utan att politikerna har fått möjlighet att uttala sig i frågan – särskilt som rastgårdens placering påverkar möjligheterna att utveckla området kring badet, om det skulle tas i drift igen.”

Ryktena talade för övrigt sanning. Det finns ytterligare en person som är intresserad av att driva Hallevibadet vidare… Mer om det i ett kommande blogginlägg.

Vi får se vad som händer med hundrastgården på sikt. Kanske kan den eller de privata intressenterna och Vargöns hundklubb komma överens om en för alla acceptabel lösning. TTELA citerar en styrelsemedlem i Vargöns hundklubb:

“Men vi hoppas på bad och hundrastgård.”

Det hoppas antagligen de flesta i Vargön, och även en och annan vänersborgare…

Frågan är bara om kommunen överhuvudtaget kommer till skott någon gång. Det verkar nämligen som om samhällsbyggnadsförvaltningen fortfarande inte har kommit igång med den “konsekvensbedömning angående avyttring” som samhällsbyggnadsnämnden beslutade om den 16 november 2023. Det har i varje fall inte varit några samtal eller förhandlingar med Jonas Mossberg…

Men hur det blir med grindar och lås till hundrastgården och andra regler kanske ger sig redan nu på lördag. Invigningen av hundrastgården sker kl 13-15.

==

Det har blivit många blogginlägg om både Hallevibadet och Jonas Mossbergs planer. Här kan du läsa dem alla:

Kategorier:bad, Hallevi, hundar, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela

Hallevi: Mossberg möter förvaltningschefen

8 maj, 2024 2 kommentarer

Anm. Blogginlägget är en fortsättning på “TTELA om Hallevibadet”.

Den 2 maj hade förvaltningschef Andreas Knutsson på samhällsbyggnadsförvaltningen ett möte med Jonas Mossberg. TTELA skickade några skriftliga frågor till Knutsson innan mötet. (Se TTELA “Paret Mossberg ger inte upp kampen om Hallevibadet”.)

Det framgick av Knutssons svar till TTELA att han inte hade haft kontakt med Mossberg på länge, möjligtvis inte sedan juni 2023. Det kan man kanske tycka att det inte är att ge den uppmärksamhet som sig bör till en seriös kommuninvånare.

Men till slut – förvaltningschef Andreas Knutsson och Jonas Mossberg träffades den 2 maj. Efter mötet gick Mossberg hem och skrev ett mail till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S), med kopia till Knutsson. Mossberg refererade helt enkelt mötet.

Mossberg skrev att han fick klart för sig att förvaltningschefen ansåg att han inte hade fått några klara direktiv från politikerna i nämnden – mer än att göra en konsekvensanalys. Som jag ser det (se “TTELA om Hallevibadet”) så torde en sådan analys vara en förutsättning för politikerna att gå vidare. Och eftersom denna analys inte ens hade startats av förvaltningen så var, och är, politikerna bakbundna – de har inte kunnat gå vidare. Det verkar dock som de diskuterade detta, eftersom Mossberg fortsatte sitt mail till ordförande Jonasson:

“Vi (dvs Andreas Knutsson och Mossberg; min anm) kom vidare överens om att denna konsekvensanalys kan påbörjas utan att invänta den väldigt försenade rapporten om Vattenpalatset och att det går att påbörja denna konsekvensanalys omgående.”

Precis!

Mossberg skrev till ordförande Jonasson (S) att han ansåg att politikerna snabbt ska fatta ett beslut om att ge:

“ett tydligt uppdrag till tjänstemannasidan”

Mossberg vill att “tjänstemannasidan” tittar på de två olika möjligheterna för honom att ta över Hallevibadet – att kommunen arrenderar ut badet eller säljer det. Verksamhetschef Hans Larsson tycker, enligt Mossbergs mail, att en försäljning är alternativet, medan förvaltningschef Andreas Knutsson menar att det med största sannolikhet är arrende som gäller. Knutsson verkar ha ändrat sig, på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde i februari förespråkade han inte ett arrende. Mossberg själv föredrar en försäljning eftersom det då är lättare att få banken med sig.

Det finns onekligen en del att utreda kring dessa alternativ. Om Mossberg t ex får köpa hela anläggningen för den symboliska summan av 1 kr, så blir det “svårt” för kommunen att lova honom att han ska få stycka av och sälja fastigheter på området till marknadspris när badet läggs ner efter 10-15 år. Mossberg tänker sig nämligen en sådan lösning för att kunna bekosta en rivning av badet. Det måste också vara svårt för kommunen att garantera att en ny detaljplan upprättas, något som avstyckningar för bostadshus skulle kräva.

Men som sagt, det är sådant som en konsekvensanalys får visa. Det finns olika typer av arrenden, och avtal kan skrivas på många olika sätt. Mossberg är inte heller intresserad av att driva Hallevibadet för att så att säga bli rik. Han vill, enligt hans egna ord, få en inkomst som den han har nu. Den vinst han naturligtvis vill och måste göra ska bekosta underhåll och användas för vidareutveckling av badet/marken. Med en sådan inställning torde det vara lättare att diskutera fram en lösning och en överenskommelse med kommunen.

Mossberg avslutar mailet till ordförande Jonasson (S): 

“Jag finns disponibel för vidare diskussioner om en lösning på Vargöbornas badlösning på Hallevibadet och finns naturligtvis till förfogande för att hitta en smart lösning oavsett om det blir köp eller arrende, även alternativ att titta på om 10-15 år när badet nått sin slutdestination.”

Två dagar efter Mossbergs mail till Ann-Marie Jonasson skrev Mossberg, den 4 maj, ett mail till förvaltningschef Knutsson. Kopior av mailet skickades också till ordförande Jonasson (S) och flera (alla?) politiker i samhällsbyggnadsnämnden. Mossberg redogjorde för vissa ändringar i planerna, t ex att han funderar på ett gym i stället för en inomhusservering. Men framför allt bifogar Mossberg en uppdaterad affärsplan – och ett antal ämnen som behöver diskuteras och som måste redas ut mellan kommunen och Mossberg.

Det finns en del att ta upp menar Mossberg, exempelvis:

  • “Politiken måste fatta ett beslut om badet skall säljas eller arrenderas ut och noggrant reda ut konsekvenserna av de bägge alternativen.”
  • “Vid arrende kommer Vänersborgs kommun ansvara för fastighet och utrustningens skick eller frånskriva sig detta?”
  • “Vid försäljning skall en inventering göras där utrustning/anläggningen skick/funktion skall noga dokumenteras.”
  • “Vid försäljning ansvarar kommunen för att stycka av Hallevibadet med hela dess tillhörande mark samt att klyva el/vatten/avlopp så badet blir separerat.”
  • “Vid försäljning måste även det kontraktuellt föras in vad som skall ske med anläggningen när EOF (End Of Life) har nåtts, typiskt 12-15 år fram i tiden. (Återköpsklausul eller likvärdigt)”
  • “Anläggningen kommer inte kunna generera vinster som kan fonderas för att bekosta en rivning på 12-15 miljoner, så här är det viktigt att hitta en win/win lösning för bägge parter redan från början.”

Och den sista frågeställningen som Mossberg anser måste behandlas:

  • “Den nystartade hundklubbens arrende av 3000 m2 mark som ingår i Hallevibadets mark? Detta arrende bör utredas och lösas innan klubben bygger staket för 60-80.000 kr.”

Några dagar före Mossbergs möte med förvaltningschef Knutsson hade det nämligen kommit till Mossbergs kännedom att ytterligare en part hade blandats in i “affären Hallevibadet” – Vargöns Hundklubb…

Fortsättning följer i blogginlägget ”Hallevi: Kommunen och Hundklubben”.

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela, Vargön