Arkiv
Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag
Vänersborgs byggnadsnämnd har genom åren fattat många både inkompetenta och olagliga beslut. Jag skulle dock vilja påstå att tisdagens beslut om att avslå paret Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens tillhör de allra sämsta. (Se “Mörka moln över Juta”.)
Det finns mycket att kommentera kring tisdagens beslut, och jag vet inte riktigt var jag ska börja – eller var jag ska sluta. Men jag tror ändå att jag i dagens blogg ska börja med de handlingar kring ärendet som förvaltningen hade skickat ut till politikerna i nämnden innan beslutet. Det var de handlingarna som skulle utgöra allt tillgängligt underlag inför politikernas beslut om fastigheten på Juta.
När jag skrev mina tre bloggar innan sammanträdet (se “Davidsson på Juta kämpar vidare”) hade jag inte sett förvaltningens förslag till beslut för politikerna i nämnden. Det har jag nu, och blir både förvånad och mållös… Hade inte byggnadsförvaltningen förstått vad Davidssons ärende handlade om? Eller är det något som jag inte förstår…
Byggnadsförvaltningens beslutsförslag till politikerna i byggnadsnämnden löd:
”Byggnadsnämnden ger inte strandskyddsdispens för staket, trädgårdsbelysning samt anordnande av gräsmatta.”
Jag begriper inte… Var det ingen politiker som reagerade?
Paret Davidsson hade ansökt om en ny strandskyddsdispens där de ville att tomtplatsavgränsningen skulle ändras. De skrev i sin ansökan den 19 maj 2021 under rubriken “Ansökan om Ändring/utökning av tomplatsavgränsning”:
“Bengt Davidsson yrkar på att Vänersborgs kommun bifaller önskan om utökad tomtplatsavgränsning, se bifogad karta.”
Och kartan är alltså denna:
Och så fick Davidssons “svaret” inför tisdagens sammanträde:
”Byggnadsnämnden ger inte strandskyddsdispens för staket, trädgårdsbelysning samt anordnande av gräsmatta.”
Det nämndes inte ett ord i paret Davidssons ansökan, eller i deras yttrande under kommuniceringen, om “staket, trädgårdsbelysning samt anordnande av gräsmatta”.
Jag begriper inte. Men det viktiga var väl att politikerna i byggnadsnämnden gjorde det.
Och vad menas egentligen med “anordnande av gräsmatta”? Senare i förvaltningens text står det faktiskt också:
“Att uppföra staket, trädgårdsbelysning samt gräsmatta är inte sådana åtgärder som tillgodoser ett allmänt intresse.”
Anordna eller uppföra en gräsmatta…? Betyder det att det är olagligt att gräsmattan finns? Eller att den klipps? Eller att det finns ett trädgårdsland på den?
Förvisso skulle trädgårdslandet hamna innanför tomtplatsavgränsningen om nämnden hade beslutat enligt Davidssons förslag, men det var inte det lilla trädgårdslandet som ansökan handlade om.
Och staketet…
Byggnadsförvaltningen hade totalt missat att staketet inte står på Davidssons fastighet. Staketet står på grannens, “bondens”, fastighet. Förklaringen kan möjligtvis vara att förvaltningen återigen har tittat på en gammal föråldrad och felaktig karta. Följande karta fanns nämligen med i beslutsunderlaget – se karta till höger.
Inte heller på denna karta är Davidssons hus och altan korrekt inritade. Dessutom stämmer inte vägens dragning förbi huset, nr 1. Vägen ligger nu ca 1,5 meter närmare byggnaden. Sträckningen ändrades i samband med bygget av altanen.
Så här ser huset, med altan, och vägen ut – karta till vänster.
Och så var det då staketet. Den sträckning på staketet som kartan ovan visar fanns inte ens när Davidsson köpte fastigheten. Idag är hela staketet uppsatt på grannens/”bondens” tomt…
Vi tar det en gång till. Staketet står på grannfastighetens tomt.
Hur kunde byggnadsförvaltningen och därmed politikerna missa detta? I beslutsförslaget till politikerna i byggnadsnämnden föreslog ju alltså förvaltningen att inte ge strandskyddsdispens för staketet – ett staket som Davidsson inte hade ansökt om dispens för och som inte ens finns på hans fastighet…
På en direkt fråga från en av ledamöterna på tisdagens byggnadsnämnd svarade tjänstepersonerna att kartorna i underlaget var riktiga. Det var inte sant.
Och nämnden fattade alltså ett beslut som inte stämde med verkligheten. Kan ett sådant beslut verkligen vara giltigt och lagligt?
Beslutsförslaget från tjänstepersonerna innehöll naturligtvis också en motivering till varför Davidssons strandskyddsansökan skulle avslås. Förvaltningen skrev i tre punkter:
- “Dispensen motverkar strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
- Särskilda skäl till grund för dispens saknas.
- Allmänhetens intresse bedöms väga tyngre än den enskildes intresse. En nekad dispens bedöms inte vara oproportionerligt i det aktuella fallet.”
De två första punkterna är helt felaktiga.
Davidssons förslag kommer inte att förstöra för djur- och växtlivet. Det har varit en gräsmatta ner mot älven i många, många år – långt innan Davidsson flyttade dit. Och Davidsson vill att det ska fortsätta att vara en gräsmatta… 
Miljö och hälsa har inte ens varit ute på Juta och sett hur det ser ut. Förvaltningen har gjort en skrivbordsbedömning och helt enkelt använt samma generella formuleringar som den alltid gör när den ska motivera ett avslag…
Det är viktigt att komma ihåg att Bengt Davidsson har underlättat och säkrat “allmänhetens tillgång till strandområden” genom att för egna medel anlägga en bro över bäckravinen. Det har han gjort helt på eget bevåg (men med tillstånd av 
byggnadsförvaltningen) och med egna medel. Innan bron sattes upp så var det nästan ingen allmänhet som passerade Juta. Det var en återvändsgränd. Allmänheten stoppades av bäckravinen. Det fanns några brädor som de våghalsiga kunde anta utmaningen att gå över på, med risk för att bli både blöta och skadade.
Efter tisdagens beslut kommer Davidsson att ta bort bron. Och då blir hela fastigheten återigen en återvändsgränd…
Det fanns särskilda skäl till dispens. Miljöbalken är tydlig med att det ska tas hänsyn till den enskilde fastighetsägarens intressen. Och lagen kräver egentligen, i ett sådant här fall (när den enskildes intressen kan stå i motsättning med allmänhetens), endast att allmänheten har fri tillgång att passera vid strandkanten – och för det krävs ett tiotal meter. (Se “Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)”.)
Miljöbalken är inte den enda lag som går att åberopa i det här fallet. Även Plan- och byggnadslagen (PBL) har en del att säga om vad som ska finnas för en bostad… Och den talar för paret Davidsson. Kanske det är därför som inte byggnadsförvaltningen tog upp den i underlaget… (Se “Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)”.)
Bengt är rörelsehindrad och behöver “extra” utrymme för parkering och ingång till bostaden. Dessutom vet han att han inom några år behöver en handikappramp för att komma in i huset. Den nuvarande tomtplatsavgränsningen omöjliggör en sådan ramp.
Byggnadsförvaltningen nämnde inte heller Förvaltningslagen i underlaget. I 5 § står det (se här):
”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.
I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”
Byggnadsförvaltningen anför i resten av underlaget till byggnadsnämnden samma saker som den gjorde i kommuniceringen med Davidsson. Det har jag tagit upp i bloggserien “Davidsson på Juta kämpar vidare”.
Det kan konstateras att byggnadsförvaltningen inför tisdagens beslut inte hade ändrat sig ett dugg sedan kommunikationen med Davidsson. Den uppfattning förvaltningen hade tidigare, den hade förvaltningen fortfarande inför mötet- även efter kommuniceringen med Davidsson. Det är lätt att få uppfattningen och dra slutsatsen att kommunikationen med Davidsson, och helt sannolikt med andra vänersborgare, är ett “spel för galleriet”.
Till sist vill byggnadsnämnden att Davidssons ska betala 9.960 kr för att den har behandlat strandskyddsdispensen. Det är helt orimligt. Kommunen kan väl inte kräva nästan 10.000 kr när den inte ens har förstått Davidssons ansökan.
Byggnadsnämndens beslut har uppenbara faktafel, förvaltningen har ju till och med använt föråldrade och felaktiga kartor. Tjänstepersonerna framförde också ny information på mötet, information som var direkt felaktig och som Davidsson inte hade en chans att kommentera. (Det ska jag ta upp i en senare blogg.)
Byggnadsnämnden har ordnat så att Bengt Davidsson inte får tillbringa sin pensionärstillvaro i lugn och ro. Personligen kan jag inte heller låta bli att tänka på vad nämndens felaktiga beslut kan kosta Davidsson i pengar. Värdet på fastigheten sjönk väl med åtminstone 1 miljon när ordförande Bo Dahlberg (S) slog klubban i bordet efter att Magnus Ekström (KD), Tommy Christensson (M), Christina Rosell (L), Murat Solmaz (S) och Anna-Maria Gustafsson (S) hade röstat nej till Davidssons ansökan.
====
Se också:
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)” – 20 oktober 2022
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)” – 22 oktober 2022
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)” – 23 oktober 2022
- ”Mörka moln över Juta” – 25 oktober 2022
- ”Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag” – 27 oktober 2022
- ”Juta: Bron borttagen!” – 28 oktober 2022
Mörka moln över Juta
Idag sammanträdde Vänersborgs byggnadsnämnd.
Nämnden behandlade flera viktiga och delikata ärenden, men naturligtvis riktades kommuninvånarnas blickar särskilt mot Davidssons nya ansökan om strandskyddsdispens.
Jag skrev i slutet på söndagens blogg om Bengt Davidsson och hans fru (se “Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)”):
“Ska politikerna i byggnadsnämnden följa tjänstepersonernas beslutsförslag eller ska de se objektivt och rättvist på ärendet?”
Nu vet vi svaret. Davidsson fick ingen ny strandskyddsdispens…
6 ledamöter i nämnden röstade på förvaltningens avslagsförslag på den nya ansökan om strandskyddsdispens. Det var Bo Dahlberg (S), Magnus Ekström (KD), Tommy Christensson (M), Christina Rosell (L), Murat Solmaz (S) och Anna-Maria Gustafsson (S).
Endast 3 av ledamöterna ville gå Davidsson till mötes och bevilja den nya ansökan om strandskyddsdispens. Det var Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C).
Denna vecka kommer Davidsson att ta bort bron över bäckravinen…
Byggnadsnämnden har antagligen inte bara fattat ett obegripligt och sannolikt också olagligt beslut, den har också röstat bort en fin och välbesökt vandringsled mellan Önafors och Restad.
Det ligger låga mörka moln över Juta just nu, jag är inte säker på att de ska skingras någonsin.
Anm. Det kommer fler bloggar om detta skandalösa beslut. Läs också ”Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag”.
====
Se också:
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)” – 20 oktober 2022
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)” – 22 oktober 2022
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)” – 23 oktober 2022
- ”Mörka moln över Juta” – 25 oktober 2022
- ”Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag” – 27 oktober 2022
- ”Juta: Bron borttagen!” – 28 oktober 2022
KF: FABV:s köp av Bergagården
På onsdagens decimerade kommunfullmäktige (se “Glad Påsk?”) ska två ärenden med anknytning till Hunneberg och Bergagården tas upp.
Först ska fullmäktige besluta om att godkänna att Fastighets AB Vänersborg (FABV) ska få köpa Bergagården. Vilket inte kan ha undgått någon läsare av denna blogg… Och det är ingen tvekan om att det kommer att bli så, FABV kommer att få klartecken till att köpa fastigheten Hunneberg 1:7. Det är inte mycket
en vänsterpartist utanför asfalt- och betongpartierna kan göra något åt. Särskilt inte som vänsterpartisten ifråga på grund av Corona-tiderna inte vill ta några risker, utan stannar hemma.
Det är inte nog med att de styrande partierna som vanligt vill att kommunen satsar på icke-lagbundna verksamheter och fastigheter (när sa S+C någonsin nej till ett köp av en fastighet?) – de borgerliga står helt bakom beslutet. Att det finns åtskilliga obesvarade frågor om köpet utgör tydligen inget hinder för varken S+C+MP eller M+L+KD. Eller det faktum att fastigheten köps till överpris… (Se “Bergagården – frågor som måste få svar”.)
Bristande underlag har sällan eller aldrig hindrat betongpartierna från att fatta beslut i viktiga och/eller dyrbara affärer. Men denna gång var bristen på fakta tydligen så uppenbar att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa till TTELA att (se “Kritik mot Bergagårds-affären”):
“vi vill ha fram så mycket uppgifter som möjligt inför beslutet i fullmäktige”
Och faktiskt, två nya dokument har lagts med i handlingarna sedan ärendet klubbades igenom i kommunstyrelsen… Men det är ärligt talat inte många frågor som besvaras.
De två handlingarna finns inte med i den punktlista över medskickade beslutsunderlag som finns med i sammanfattningen och presentationen av ärendet till politikerna. Men de återfinns i slutet av ärendehandlingarna, vilket förhoppningsvis de beslutande politikerna upptäcker. (Handlingarna till kommunfullmäktige kan laddas ner här.)
De två nya handlingarna är “Okulärbesiktning Fastigheten, Hunneberg 1:7”, daterad den 13 mars 2020, och “VA och Fiber till Bergagården Hunneberg, Vargön Kostnadsbedömning” från den 24 april 2018.
När det gäller VA gjorde Håvac Systems utredningen och bedömningen åt Sveaskog. Den totala kostnaden bedömdes uppgå till 7,31 milj kr. Det var egentligen inga nyheter, det är denna utredning och den summa som har figurerat hela tiden. Det som är nytt är att kommunen genom att bifoga den till underlaget kan sägas acceptera beräkningen och göra den “till sin egen”.
Kostnaden för fastighetens VA blir alltså betydligt högre enligt denna beräkning än den summa som kommunen betalar för hela fastigheten. Som är på 4,82 milj kr…
Okulärbesiktningen är på två sidor och sammanställd av VD Bengt-Åke Andersson på Fastighets AB. Besiktningen gjordes på de två byggnader som finns på fastigheten, hus 1 som är Spiskupan och hus 2 som är “naturförskolan”.
En okulär besiktning innebär att den som besiktigar i stort sett bara använder ögonen. Ofta används alltså inga hjälpmedel alls.
FABV:s VD skriver om hur besiktningen gick till:
“Besiktningen har utförts till stor del som en okulärbesiktning av byggnadsstomme. VVs anläggning samt centraler, ledningar och apparater. Den gör inte anspråk på att vara fullständig eftersom det kan finnas brister som inte är synliga eller åtkomliga.”
Jag tycker att denna “gardering” är viktig att notera för kommunfullmäktige.
Den okulära besiktningen visar genast en stor brist på fastigheten, och den konstateras inledningsvis:
“Befintlig VA anläggning är uttjänt och bör bytas ut till ett miljöeffektivt system.”
Det är naturligtvis ingen överraskning. Det vet alla inblandade parter sedan länge.
I hus 1 noterades sedan följande brister:
- “Huvudcentral El är placerad så att den endast är åtkomlig via en taklucka och har inget betjäningsutrymme, bör bytas ut i sin helhet.”
- “Ytskikt i kök är uttjänt och uppfyller ej dagens krav på tillagningskök bör bytas ut inom en två årsperiod.”
- “Utvändiga sockel för grunden har mindre sprickor orsakade av frostskador bör ses över så vatten ej tränger in och orsakar ytterligare frostskador.”
- “Ventilationen fungerar tillfredställande och uppfyller dagens krav.”
- “Vatten och avlopp är utbytt i byggnaden och uppfyller dagens krav.”
Kostnaderna för ovanstående beräknas till 565.000 kr (ytskiktet 500.000 kr, sprickorna 15.000 kr och elarbetena 50.000 kr).
I hus 2 noteras egentligen inga brister, utan det konstateras att verksamheten som den bedrivs idag fungerar tillfredsställande. Det framkom emellertid vid besiktningen ett önskemål om att “ändra byggnadens logistik”. Denna önskan får dock utredas senare konstaterar FABV:s VD.
Det finns i de sammanfattade uppskattade kostnaderna tre olika alternativ, som jag uppfattar det (se bild), av VA-kostnaderna. De tidigare nämnda, dvs i den andra handlingen, på 7,31 milj kr. Men också ett alternativ:
“Nytt förslag bör utredas tillsammans med Gatuenheten VBG Kommun. Översiktlig bedömd kostnad 5.600 kkr.”
Jag antar att VD Bengt-Åke Andersson ser en alternativ sträckning av VA-ledningarna som ska bli billigare, och “bara” kosta 5,6 milj kr. VD:n ser också ett betydligt billigare alternativ – en:
“likvärdig anläggning med infiltration.”
Denna skulle enligt bedömningen kosta 100.000 kr. Jag undrar om Fastighets AB:s VD har stött på Kretslopp & Vattens inställning när det gäller VA-anslutningar… Som alla fastighetsägare på bland annat Dalslandskusten… Som t ex familjen Solvarm…
Besiktningar av byggnader görs alltid i samband med förvärv. Det är viktigt att veta vad man köper så att man inte råkar ut för några oförutsedda kostnader i efterhand. Därför kan jag tycka att det borde ha gjorts en betydligt grundligare undersökning av hus 1 och hus 2 på Bergagården. Och det inte bara för att kommunen bör vara mycket försiktig med skattebetalarnas pengar utan också därför att det i både värderingen från Svefa AB i december 2018 (som inte finns med i fullmäktiges handlingar) och i köpekontraktet mellan Sveaskog och Fastighets AB (som finns med i fullmäktiges handlingar), påtalas en mängd fel – fel som knappast kan påvisas okulärt, dvs med bara ögonen, men som kan bli mycket dyrbara.
I värderingen, som Svefa AB gjorde i december 2018, står det om byggnaden där restaurangen ligger:
“Enligt uppgift vid besiktningen är det mindre läckage i taket och mindre fuktproblem i vindsutrymmen. Avloppsanläggningen är också enligt uppgift dålig med bågnad tank samt en markbädd som behöver göras om. Fettavskiljaren behöver också ses över. Varmvattenberedare och fettavskiljaren strular enligt uppgift ibland. Skicket är annars normalt och standarden relativt enkel. Avloppet som bedöms behöva renoveras/bytas ut…”
Om byggnaden med naturskolan skriver värderaren från Svefa:
”Synliga skador från fukt finns på fasad, där delar ruttnat.”
De här bristerna på byggnaderna som ligger på den fastighet som fullmäktige ska godkänna köp av är alltså kända, men bristerna och de framtida kostnaderna är okända för fullmäktiges ledamöter. Får det gå till så?
I köpekontraktet mellan Sveaskog och FABV påtalas också diverse saker som innebär, och kan innebära ytterligare, framtida kostnader… Jag citerar allt som har med de kommande kommunala kostnaderna att göra.
- “Köparen ska delta i kostnaderna för väghållning av ovan angivna utfartsväg i enlighet med vad som särskilt kan komma att bli överenskommet mellan parter.”
- “Köparen och Säljaren är överens om att ett separat servitutsavtal ska träffas mellan parterna i det fall Köparen beslutar att anlägga kommunal vatten- och avloppsledning till Egendomen. Köparen ska i sådana fall erlägga en engångsavgift om 28 kr/löpmeter i skogsmark och 14 kr/löpmeter i öppen mark för servitutsupplåtelsen.”
- ”Köparen ska … hålla byggnaderna försäkrade till fulla försäkringsvärdet”
- “Statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift … ska betalas av Köparen.”
- “förbinder sig Köparen att ansvara för att gräset på åkermarken slås och transporteras bort.”
- “Säljaren har upplyst Köparen om följande fel och brister: Avloppsinfiltrationen samt fettavskiljaren till restaurangbyggnaden är uttjänt och behöver förnyas.”
- “Det åligger Köparen att ansöka om lagfart. Köparen ska erlägga samtliga kostnader som är förenade med ansökan om lagfart.”
Köpekontraktet mellan Sveaskog och FABV finns med i fullmäktiges handlingar, även om inga kostnader finns redovisade. Sveaskog som säljare har naturligtvis inte något intresse av det, skogsbolaget vill bara bli av med byggnaderna… Däremot borde Fastighets AB ha ett stort intresse av kostnaderna. Eller är det så, som man som kommuninvånare ibland får uppfattningen av, att det inte är så noga med skattebetalarnas pengar…? Och nu ska det spekulativa köpet sanktioneras av de styrande partierna S+C+MP – och förvånande nog även av den borgerliga oppositionen M+L+KD…
Jag inbillar mig att många vänersborgare undrar hur politikerna kan fatta ett sådant här beslut utan att veta kostnaderna…? Det gör i varje fall jag…
Och då har inte konsekvenserna av eventuellt dolda fel berörts. Det vet alla som någon gång har varit med om köp och sälj av byggnader hur viktigt detta är. Dolda fel kan bli extremt dyrt…
“Dolda fel” är fel som man kan upptäcka efter att en fastighetsaffär är genomförd. De kan t ex ha missats på grund av en slarvig eller alltför ”ytlig” besiktning… Och sedan måste felen åtgärdas för dyra pengar… Visst finns det lagar kring detta som kan leda till att felen och kostnaderna regleras, så att en köpare kan gå från affären skadeslös.
Men…
I köpekontraktet friskriver sig Sveaskog helt från dolda fel! Och FABV har skrivit på…
”Säljaren friskriver sig från allt ansvar för faktiska fel, rättsliga fel eller rådighetsfel. Köparen avstår med bindande verkan från alla anspråk grundade på att Egendomen är behäftat med faktiska fel, rättsliga fel eller rådighetsfel.”
Jag tycker att det är oansvarigt av kommunfullmäktige att godkänna ett köp av fastigheten, där Bergagården ligger, utan att en ordentlig besiktning av byggnaderna har genomförts. De totala kostnaderna kan bli “hur stora som helst”.
Även sett ur Fastighets AB:s “företagsperspektiv” är affären behäftad med flera frågetecken. Det står tydligt i ägardirektivet under rubriken “Ekonomiska mål och riktlinjer” att målet är:
“Uthyrning av bolagets fastigheter ska ske på marknadsmässiga villkor. Bolaget ska arbeta utifrån en avkastningsnivå på 4 procent av eget kapital.”
Borde inte FABV utifrån detta ha gjort en analys av vilka åtgärder som måste vidtas, tidsplan och uppskattning av kostnaderna för att få fastigheten i tillfredsställande skick?
Och varför ska FABV överhuvudtaget köpa fastigheten? Syftet, ändamålet, med FABV:s verksamhet är enligt bolagsordningen (som upprepas i ägardirektivet) att:
“stödja utvecklingen av ett starkt affärs- och näringsliv”
Inget annat.
Och det finns fortfarande mängder med obesvarade frågor som återstår för FABV och de styrande att lämna svar på – se “Bergagården – frågor som måste få svar”. Det ska även bli intressant att se hur Gunnar Lidell (M) agerar. Lidell menade i kommunstyrelsen att mer underlag måste fram till fullmäktiges behandling. Jag undrar om han är nöjd…
Vänersborgs kommun har en lång tradition av stora och tveksamma fastighetsaffärer. (Se “Några kommunala fastighetsaffärer…”.) Det verkar dock inte betongpartierna komma ihåg. Eller vilja veta av… Och nu ska traditionen fortsätta. Betongpartierna har ingenting lärt. Det finns inte någon affärsplan, inga tankar eller idéer vad man vill göra med fastigheten i framtiden… 
I Vänersborg kommun finns det hur mycket pengar som helst – i varje fall till icke lagstadgade verksamheter…
…och nu vill de styrande också bygga en ny sessionssal för 40 milj kr – på tämligen lösa underlag…
Viktiga och tunga frågor på KS (26/2) (2/2)
På onsdag, i övermorgon, har alltså kommunstyrelsen sammanträde. Jag beskrev ett av ärendena i gårdagens blogg – se “Viktiga och tunga frågor på KS (26/2) (1/2)”.
Ärende 10 handlar om en granskningsrapport “avseende kommunstyrelsens ärendeberedningsprocess” som utförts av PWC. Det riktas en del kritik mot kommunen. (Lutz Rininsland, V, bloggade igår om detta ärende – se “Många ord – lite handling”.)
Föreningsarkivet Vänersborg ansöker om ett bidrag på 125.000 kronor. Kommunstyrelsen föreslås avslå ansökan. Motiveringen är att Föreningsarkivet redan får 78.000 kronor från kultur- och fritidsnämnden och ytterligare ca 230.000 kronor per år (exklusive moms) genom att kommunstyrelsen upplåter arkivutrymmen på Regionarkivet.
Om Föreningsarkivet fick nej så får Visit Trollhättan Vänersborg AB ja. Kommunstyrelsen föreslås:
“bevilja 125.000 kronor i ökad uppdragsersättning till Visit Trollhättan Vänersborg AB inför 2020.”
Man hade från kommunens sida tydligen missat att justera, dvs höja, uppdragsersättningen så att Visit fick kompensation för uppräkning av personal- och hyreskostnader för år 2020. Det kanske kan vara bra att veta att den beräknade ersättningen från Vänersborgs kommun varje år uppgår till ca 2,242 milj kr – fast ersättning om 1,032 milj, biljetthantering 278.000 kr samt 23,50 kr per invånare (931.681 kr).
Planerna för utbyggnad av Sanden går vidare. På onsdag ska kommunstyrelsen säga ja till att det arbetas fram ett förslag till detaljplan för Jullen 4, 5 och 7.
Det är ICA Fastigheter AB som genom byggrätter för bostäder och handel vill göra Sanden till en “mer attraktiv och tillgänglig plats”. Det föreslås också att planområdet ska innefatta en bro över Gamla Hamnkanalen.
Kommunfullmäktige har ju redan sagt ja till en mindre detaljplan för Galeasen 1 (se “På lösan Sanden”). Så det är väl bara att fortsätta att skjuta alla problem med en exploatering av Sanden framför sig…
Vad problemen med en stadsdel på Sanden består i framgår av följande text i underlaget (samma problem finns alltså i varenda liten del av området):
“Viktiga planeringsförutsättningar i det aktuella området är att utreda översvämningsproblematik, geotekniska förhållanden, föroreningar, buller och dagvattenhantering. Planområdet ligger på mark som består av olika fyllnadsmassor vilket innebär att extra resurser måste läggas på byggnadstekniska lösningar för att klara bärighet och stabilitet. Sanering av marken kan behöva genomföras.”
På Sanden ska en ny detaljplan utarbetas, i kvarteret Penséen har ett förslag till detaljplan redan arbetats fram. Det är tänkt att kommunstyrelsen ska yttra sig över planförslaget. Precis som vänersborgarna kan. (Synpunkter ska vara inlämnade senast den 6 mars 2020 – se Vänersborgs hemsida.)
Kvarteret Penséen ligger i centrala Vänersborg, öster om Edsgatan mellan Kyrkogatan, Gasverksgatan och Södergatan. Det är AB Vänersborgsbostäder som äger samtliga fastigheter inom planområdet.
“Syftet med detaljplanen är att möjliggöra förtätning genom nybyggnation av flerbostadshus inom kvarteret. Syftet är också att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljö…”
Planen föreslår nya bostäder i flerbostadshus i upp till 6 våningar. Om byggrätten utnyttjas maximalt tillskapas ca 40 lägenheter.
Jag tror att en förtätning av centrala Vänersborg i form av nya byggnader och påbyggnader är helt rätt väg att gå.
Kommunstyrelsen ska slutligen också “notera” en årsrapport där insatser inom det drogförebyggande arbetet redovisas.
Nu för tiden går “drogerna” under förkortningen “ANDTS”. Det står för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel.
“Målgruppen för arbetet är barn och ungdomar upp till 25 år. Andra viktiga målgrupper är föräldrar och alla som arbetar med barn och ungdomar i kommunen.”
Det är ett oerhört viktigt arbete som på ett föredömligt sätt leds av Sara Gunnarsson Forsberg, drogförebyggande samordnare. Jag anser att kommunen gör helt rätt i att satsa på denna viktiga verksamhet. Frågan är om det inte borde satsas ännu mer, kanske med ytterligare personal.
Det var de flesta av de ärenden som kommunstyrelsen själv ska fatta beslut om på onsdag. Sedan är det också, som sagt, en massa viktiga ärenden som ska gå vidare till kommunfullmäktige för beslut. Det finns anledning att återkomma till flera av dessa ärenden.
PS. Tidigare idag bloggade återigen Lutz Rininsland (V). Denna gång om KS-ärendet ”Förslag till samverkansavtal för stadstrafik i Trollhättan och Vänersborg” – se ”Vad behövs för ett genombrott?”.
Sanningen om arenaskandalen
Jag underskattade nog P4 Väst lite i min förra blogg. (Se “P4 Väst granskar Arena Vänersborg?”.) Det blev inte bara ett inslag om Arena Vänersborg. Hittills har det kommit ytterligare 5-6 stycken. Och vem vet, det kanske kommer ännu fler.
Jag kan inte låta bli att undra vad det är som ligger bakom radions nyvaknade intresse för arenan… Är det för att det snart är 10-årsjubileum för takraset? Är det för att arenataket läcker? Lobbar P4 Väst för att kommunen ska investera ännu fler miljoner på taket? Det är ju flera inslag som handlar just om läckaget, men det är ju som jag skrev i min förra arenablogg – taket på arenan har alltid läckt… Vi får se vad som kommer ut av “granskningen”.
Men återigen, P4 Västs “granskning” är välkommen. Arena Vänersborg kostar kommunen åtskilliga miljoner, omkring 20 miljoner netto varje år, och det är viktigt att känna till för alla politiker och invånare i dessa tider av ekonomiska trångmål. Men med bättre bakgrundskunskap hade “granskningen” kunnat bli betydligt bättre och intressantare. Jag ska förhoppningsvis till viss del råda bot på detta med denna blogg.
Det intressantaste inslaget, hittills, är intervjun med den “gamle arenageneralen” och projektledaren S Anders Larsson (S). (Se och hör inslaget, “S Anders Larsson: Väldigt mycket gick fel”.)
S Anders (jag skriver “S Anders” därför att det var så Larsson kallades under sin tid i Vänersborg) tycker att de gamla partikamraterna i Vänersborg ska sälja arenan. S Anders säger i intervjun:
“Om man förvaltar som man gör idag och låter det fortsätta regna in och så, då tror jag det är alldeles nödvändigt att kommunen funderar på om man inte kan avyttra arenan så att man får fastighetsägare som tar ansvar för fastigheten och försöker använda den tillgången optimalt.”
Arena Vänersborgs bokförda värde är idag 195 milj kr. Avskrivningstiden är 30 år, vilket betyder att det är ungefär 20 år kvar. Driften av arenan lär gå på 18 milj kr per år, men då är kapitalkostnader och el, värme mm inräknat. Sedan är det ju saker i och på arenan som måste åtgärdas, t ex taket. Och då pratar vi om en investering på minst 10 miljoner, kanske upp till fyra gånger så mycket…
S Anders Larsson verkar helt övertygad om att det går att sälja arenan. S Anders tror att det bara är en fråga om pris. Det tror inte jag. En försäljning måste ju innebära att en köpare även tar över kommunens lån på några hundra miljoner… Och vem vill det – även om kommunen säljer för 1 kr…? Men försöka duger. Så mitt råd till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och den styrande minoriteten är – följ rådet från S Anders. Lägg ut arenan till försäljning!
Intervjun kommer sedan in på arenans historia och S Anders ansvar för att det “gick som det gick”. Och då blir det väldigt intressant…
S Anders anser fortfarande att bygget var en rätt satsning och:
“en satsning i tiden.”
Och visst medger han att han hade ansvar:
“Då hade jag ett jättestort ansvar hade jag ju när vi drev den här processen, det går inte att komma ifrån.”
Och visst hade S Anders ett “jättestort ansvar”. Det har han helt rätt i. Han var ordförande i den så kallade projektgruppen och denna grupp arbetade med arenaprojektet i största hemlighet. Det var omöjligt för utomstående att få någon som helst information och insyn i upphandling och byggprocess. Vänsterpartister i allmänhet och James Bucci i synnerhet försökte med alla medel få insyn. Det var omöjligt.
S Anders Larsson:
“Beslutet togs väl på ett korrekt sätt i kommunfullmäktige, med en bred majoritet.”
Visst, kommunfullmäktige fattade beslutet att bygga en arena för 140 milj kr, inklusive sponsorintäkter på 20 miljoner. Det var bara 4 vänsterpartister och 2 miljöpartister som röstade emot. Moderaterna ville “bara” bygga en arena för 90 milj.
Det gick snabbt utför kostnadsmässigt. Det lämnades kontinuerliga besked på alla fördyringar. Dock fick ingen riktigt reda på varför kostnaderna skenade iväg. Men en sak är glasklar – kommunfullmäktige fattade inga som helst beslut på att tillskjuta mer pengar till arenabygget. Det var max 140 miljoner som gällde.
Slutnotan hamnade som alla vet på 286 miljoner kr… Och då är inte allt inräknat. När jag nu tittar tillbaka på historien ser jag att bara kommunens juristkostnader hamnade på bortåt 7-8 miljoner… (Kommunen var inblandad i rättsprocesser under byggtiden.) Jag tvivlar på att de kostnaderna är inräknade i slutnotan.
Vad hände?
S Anders lämnar egentligen ingen förklaring:
“Det skulle varit en byggledning på plats som var anställd av kommunen. … då hade man landat i en byggkostnad som var närmare kalkyl.”
Det var alltså inte hans eget fel, eller kommunens. Trots att han hade ett ”jättestort” ansvar… Det var någon annans fel. Eller?
Hela intervjun med S Anders Larsson, den jag hittills har länkat till är en klippt version, sändes i “Eftermiddag i P4 Väst” den 29 januari (19 min in i programmet). Där säger S Anders:
“Det är väldigt mycket som har gått fel”
S Anders gjorde alltså inget fel, ingen gjorde något fel – det bara ”gick fel”. Ingen var ansvarig. Fast S Anders själv var ansvarig. Men det var någon annans fel…
Men så var det inte.
Dessutom tror inte S Anders att vi någonsin kommer att få något svar på vad som orsakade de galopperande kostnaderna:
“Vi blir svaret skyldiga ‘for ever’ tror jag.”
Vänsterpartiet vet vad som gick fel. Det avslöjades i ett senare skede när James Buccis överklagande av att handlingar hade belagts med sekretess visade sig få domstolarnas medhåll. En mängd gamla handlingar blev offentliga. En del handlingar blev också offentliga i samband med att åklagare och polis startade en förundersökning. S Anders Larsson blev nämligen polisanmäld för trolöshet mot huvudman.
I december 2009 lade kommunens två högsta jurister, den dåvarande kanslichefen och kommunjuristen, fram en utredning. De hade gått igenom samtliga protokoll som förts från produktionsmöten och byggmöten samt en del minnesanteckningar etc. Protokollen hade offentliggjorts vid denna tidpunkt, de hade alltså varit sekretessbelagda fram tills dess, alternativt ”inte funnits” överhuvudtaget.
Det var en skrämmande läsning. Utredningen visade tydligt vad som “hade gått snett”. Orsaken var att det i hemlighet hade fattats beslut med stora ekonomiska konsekvenser av en grupp som inte hade några som helst befogenheter att fatta sådana beslut. En av dom var just S Anders Larsson (S)…
James Bucci redogjorde för juristernas utredning och deras kritiska kommentarer samt alla hemliga protokoll som offentliggjordes – se Vänsterpartiets hemsida-arenan.
I ett Byggmötesprotokoll från 2007-09-13 stod det:
”Entrédelen ritas om till två våningsplan, övre plan ska innehålla restaurang.”
Juristerna kommenterade i sin utredning:
”knappt tre månader efter kommunfullmäktiges beslut, vart tas beslutet?”
Bucci kommenterade på hemsidan (se “Hur Arena entréns andra plan och restaurang kom till”):
“Alltså fullmäktigebeslut släng dig i väggen – här är det S Anders Larsson (barn- och ungdomsnämndens fd ordförande) … som bestämmer.” (Bucci nämner här namnen på den tjänsteman och de konsulter som var närvarande på mötet.)
S Anders Larsson och ett gäng samlas alltså i ett slutet rum, två månader efter kommunfullmäktiges beslut att en arena ska byggas för max 140 miljoner, och bestämmer att det ska läggas på ett entréplan i en andra våning tillsammans med en restaurangdel. De här sakerna var alltså inte med i fullmäktiges beslut! Och notera att S Anders var den enda politikern i samlingen. Det är klart att han visste att han inte hade något som helst mandat att fatta ett sådant beslut. Självklart! Enbart detta beslut fördyrade arenan med åtminstone 30 miljoner. 30 miljoner kronor!!
“väldigt mycket gick fel”
Tja… Det är ju ingen överdrift. Men det ”gick inte fel”, någon gjorde fel… Och S Anders hade ett ”jättestort” ansvar…
Och detta var bara ett av de olagliga besluten. (Fast åklagaren lade häpnadsväckande nog ner polisutredningen – utan att ens ha förhört S Anders Larsson…)
Ett annat fördyrande beslut hade fattats, men när är inte riktigt känt. I protokollet från ett Produktionsmöte 2009-02-26, 
där naturligtvis S Anders var närvarande, står det:
”Restaurang ska utföras. Loger ska utföras. Kontor del 3 ska utföras, viss ändring av planlösning kommer”
“Loger ska utföras”… Och kommunens granskande jurister tycktes vara förtvivlade:
”vem beställer detta? Detta måste ha påverkat kostnaderna enormt, enligt beslut i kommunfullmäktige skulle detta utformas och utföras inom befintlig investeringsram för barn- och ungdomsnämnden.”
Ja, vad säger man? Skandal är ett snällt ord…
Men för att logerna skulle kunna byggas enligt det hemliga beslutet, så måste ett annat beslut också ha fattats i ett tidigare skede… Så att fler loger kunde byggas. Också det i hemlighet…
“Byggmötesprotokoll 2007-12-20. Antalet bågar i stommen har ändrats.”
Och juristerna undrade:
”är det antalet loger som växt?”
Antalet takbågar i stommen minskades från 18 till 13. S Anders och “gänget” ändrade på eget bevåg återigen kommunfullmäktiges beslut… Detta avslöjades också av Bucci – se “Hur 18 takbågar blev till 11 blev till 13”. Sedan kan man ju spekulera i vad färre takbågar hade för betydelse för takraset… (Färre antal bågar = större utrymme mellan bågarna = mera tyngd än som ursprungligen var tänkt när snön låg på…)
Jag betonar, det här är bara ett axplock av hemliga beslut som olagligt ändrade fullmäktiges beslut. Jag lovar. (Se “VÄCK ÅTAL SUNE! (Om polisutredningen av arenabygget.)”
Jag tycker väl inte att P4 Västs “granskning” är särskilt granskande. Med mer bakgrundskunskap hade reportrarna definitivt kunnat ställa betydligt vassare och viktigare frågor till S Anders Larsson (S). Nu kom han undan alltför lätt – nästan med hedern i behåll…
P4 Väst granskar Arena Vänersborg?
Den 24 september 2009 invigdes Arena Vänersborg med pompa och ståt. Den dåvarande landshövdingen Lars Bäckström höll ett inspirerat tal och kopplade sedan på strömmen som fick reklamen med Länsförsäkringars logga att lysa upp mot den mörka himlen. Och lyste gjorde också kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) och alla socialdemokrater, centerpartister, liberaler och kristdemokrater på plats.
Det var en glädjens dag…
Dock inte för alla.
Vänersborgarna i gemen var inte lika glada. Bygget av arenan var omgärdat av skandaler. Det var dokument som hade hemlighållits och det var beslut som hade fattats i hemlighet mellan skål och vägg. Och framför allt hade byggkostnaderna skenat iväg på ett totalt okontrollerat sätt. Kommunfullmäktiges beslut att kostnaderna skulle stanna vid 140 milj kr inklusive sponsring hade överskridits med råge. Slutnotan, som var okänd vid invigningen, visade sig senare sluta på 286 milj kr. Men då var inte alla kostnader medräknade, som en ny gata förbi arenan, P-platser och rondellen på Gropbrovägen.
Det är Vänersborgs skattebetalare, både denna generation och kommande, som står för notan…
Minst av alla lyste vänsterpartisterna i stan. Det är inte helt omöjligt att Lars Bäckström var den ende vänsterpartisten på plats vid invigningen. Och var han inte det, så var han säkerligen den ende som var glad denna kväll. Vänsterpartiet i Vänersborg hade varit notoriska motståndare till Arena Vänersborg, från start till mål. Partiet hade tidigt varnat för att de undermåliga underlagen snabbt skulle leda till fördyringar och att fullmäktigebeslutet fattades mer på förhoppningar och önsketänkanden än på fakta.
Och Vänsterpartiet fick rätt.
Idag granskade P4 Väst Arena Vänersborg. Eller vad man ska kalla det. P4 Väst kommer faktiskt inte med några som helst nyheter i sitt granskningsreportage på 2.21 minuter. (Se och hör “Arena Vänersborg blöder – går en kvarts miljard back”.) Men det är bra och lovvärt att P4 Väst lyfter fram arenans kostnader. Det har emellertid Lutz Rininsland och jag skrivit om i våra bloggar i stort sett varje år. Arenan kostar nämligen fortfarande stora pengar och kommer att göra så i 23 år framöver. Det är bra att vänersborgarna påminns om det. Det är pengar som skulle kunna användas till kommunens kärnverksamheter som skola, vård och omsorg…
P4 Väst har inför dagens sändning helt enkelt plussat ihop kostnaderna varje år och räknat ut ett genomsnitt (summa kostnader delat i antalet år). De exakta kostnaderna för Arena Vänersborg uppgår enligt P4 Västs uträkningar till totalt 232 miljoner kronor, alltså närmare en kvarts miljard, eller 23 milj kr per år.
I P4 Västs intervju med kommunstyrelsens nuvarande ordförande Benny Augustsson (S) kan man notera att Augustsson är något lågmäld.
“Ja, det är ju väldigt mycket pengar … och det har ju vi liksom fått hantera.”
Säger Augustsson. Som också är av den åsikten att det inte går att göra något åt Arena Vänersborg:
“Vi kan ju inte trolla bort arenan på nåt sätt.”
Arenan blev dyr för socialdemokraterna. I valet efter arenaskandalerna backade S från 21 mandat i fullmäktige till 12… Dagens 14 mandat visar att S ännu inte har återhämtat sig.
Även oppositionsrådet, kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M), intervjuas. Innan Gunnar Lidell tar till orda upplyser journalisten att Lidell redan 2011 ville sälja arenan.
Och det är en sanning med modifikation…
Åren 2011 till 2014 styrde moderaterna Vänersborg. Men ingen arena lades ut till försäljning… Vad jag kommer ihåg så tog moderaterna faktiskt inte heller några som helst initiativ till en försäljning, mer än att skriva en debattartikel i TTELA. Debattartikeln finns inte längre kvar på tidningens hemsida, men jag skrev en blogg om artikeln den 27 dec 2011. Och bloggen finns kvar – “Vill moderaterna sälja Arena Vänersborg?”.
Vänsterpartiet hade däremot tagit flera initiativ om Arena Vänersborg tidigare under 2011. Ett förslag var att utreda en förändring av ägandestrukturen, med tanke på försäljning, och att också utreda användningen av arenan. Där tänkte vi oss t ex att man kanske kunde ta bort isen och lägga konstgräs.
Den blev några utredningar/genomlysningar under moderaternas tid vid styret, men inte mer. Och de rann ut i sanden… Arenan fortsatte att vara en bandyhall…
I intervjun med P4 Väst säger Lidell om en försäljning av arenan idag:
“Taket läcker vatten på ett antal ställen och sälja en byggnad med läckande tak känns inte helt bra.”
Fast skulle en eventuell försäljning vänta på att arenataket skulle sluta läcka så är en framtida försäljning troligtvis helt utesluten. Taket har alltid läckt och kommer sannolikt fortsätta att läcka. (Såvida inte väldigt stora investeringar görs…) Första gången, vad jag vet, som TTELA rapporterade om läckage på arenataket var så tidigt som den 23 sept 2010. (Se “Vatten läcker in i Arena Vänersborg”.)
Jag tror att Lidell helst vill sälja arenan. Och kommer ett sådant förslag så lovar jag att rösta för det, jag skulle inte tveka en sekund. Men jag tror inte heller att det skulle bli majoritet för en försäljning. Om nu någon spekulant mot förmodan skulle dyka upp…
Till sommaren ska NewWine återigen ha sommarkonferens i arenan, se NewWine. Vi hoppas att det fungerar bättre i år än förra sommaren. Enligt ryktena så var det vissa fuktproblem förra året. Det droppade från taket i några rum – trots att det inte regnade ute…
V
i skattebetalare i Vänersborg får väl hoppas på att det bara är läckage och inte hål i taket… Som vi var med om den 20 februari 2010… Det är faktiskt snart exakt 10 år sedan. Men innan detta tragiska jubileum firas ska vänersborgarna fira ett annat – Vänersborg fyller 376 år den 1 februari. Och det ska naturligtvis firas i Arena Vänersborg. Det är bara för alla invånare att komma när som helst mellan kl 10.00-13.00 och äta tårta, lyssna på föredrag, se utställningar och prata med politiker… Det är nämligen Drop-in i arenan… (Läs mer om födelsedagen på Vänersborgs hemsida.)
Det är mycket som hänt och händer kring Arena Vänersborg. Det skulle kunna bli en tämligen diger bok. Det finns mycket mer att skriva om själva bygget, felkonstruktioner, de hemliga besluten, takraset, två bandy-VM, kommunala kostnader osv än jag gjort här. Vad jag vet så är det ingen som har skrivit arenans historia än, men någon kanske sitter i sin kammare och håller på…
Det har däremot gjorts en del filmer om arenan. Den dyraste produktionen stod MMedia för, när de på uppdrag av kommunen gjorde en officiell, tillrättalagd propagandafilm om hur arenan blev till och vilken välsignelse den var för vänersborgarna. Jag hittar den överraskande nog (OBS! Ironi…) inte längre på kommunens hemsida, men som tur är har någon laddat upp den på YouTube. Du kan titta på den här. (Jag tror dock att musiken är pålagd i efterhand av någon annan, kanske är originalfilmen ändrad på något annat sätt också.) Filmen kostade kommunen 208.010 kr så titta med andakt…
Det finns även andra och kanske mer populära filmer om arenan på YouTube. Den mest omtalade var den här, “Arena Vänersborg”. (Den har i nu-läget 23.538 visningar.) P4 Väst står för musiken i filmen eller rättare sagt texten. Den som gjorde filmen är fortfarande okänd. Det kom en film till lite senare, återigen med text och musik av P4 Väst – “El och is”. Den fick inte lika stor uppmärksamhet (17.050 visningar), men var på sätt och vis ännu bättre.
Som en sammanfattning av arenans historia tycker jag att landshövding Lars Bäckströms ord i sitt invigningstal passar bra:
”Arena betyder sand.”
Det innebär ju att Arena Vänersborg egentligen betyder “Sandlådan Vänersborg”. Och det är ju en mycket träffande beskrivning…
Arena Vänersborg har återigen aktualiserats, i varje fall dess kostnader för skattebetalarna i Vänersborg. Och det blir en fjäder i hatten för P4 Väst. Men mycket till granskning var det inte. Det är synd att inte P4 Väst intervjuade de riktigt ansvariga för skandalen, S Anders Larsson (S), Bo Carlsson (C) och Lars-Göran Ljunggren (S). Då hade det varit betydligt större fog för rubriken “P4 Väst granskar”…
PS. Det finns en del länkar till fler filmer på YouTube här: “Julgodis”.
PPS. Du kan diskutera bloggen i Facebookgruppen ”Vänersborgare”.
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)
Detta är del 3. Det är en direkt fortsättning på föregående blogg, del 2, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”. (Som i sin tur var en direkt fortsättning på del 1, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”).
Slutsatser
PwC avslutar sin rapport med att besvara ett antal kontrollfrågor. De flesta svaren framgår av själva framställningen, se mina två tidigare bloggar, men jag gör ändå några nedslag.
* ”Det finns inte riktlinjer och rutiner för intern kontroll och riskbedömningar avseende byggentreprenader. … Vidare saknas rutiner för styrning av större projekt samt en gemensam projektstyrningsmodell.”
* ”De politiska beslut som fattats har delvis grundats på bristfälligt underlag. … inget beslut om att starta upphandlingen av Sessionssalen fattades, vilket är anmärkningsvärt.”
* ”Vi finner det dock anmärkningsvärt att så pass många ÄTOR uppkommit trots att det är en totalentreprenad.”
* ”Det finns inga kontroller som säkerställer att intern kontroll fungerar i samband med större investeringsprojekt.”
* ”Det upprättades ingen förkalkyl i samband med ombyggnationen av kommunhuset.”
* ”Det finns ingen antagen rutin för hantering av ÄTOR. Inte heller har särskilda ekonomimöten hållits, trots att ÄTOR förekommit frekvent.”
Det händer att invånare i Vänersborg har andra åsikter än kommunen, inte minst i byggfrågor… Ändå får invånarna acceptera och följa kommunens direktiv. En sådan här revisorsrapport tenderar att undergräva kommunens auktoritet. Det är inte bra. Vänersborgarna kanske börjar ställa sig frågor som – varför ska vi göra som kommunen föreskriver när sådana här granskningar visar på så många och så stora brister i kommunens egen kunskap och egna rutiner? Eller, varför ska vi ha full koll i och på våra byggprojekt när kommunen inte har det på sina egna? Sådana här frågor skulle undergräva tilliten. Det är viktigt att kommunen gör rätt så att invånarna får tillbaka förtroendet för politikerna och tjänstemännen.
Revisorerna avslutar granskningen med att identifiera ett antal förbättringsområden, som de vill att kommunen ska beakta. Kanske blir allt bättre om kommunen följer revisorernas råd…
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör uppdra åt förvaltningen att utarbeta rutiner för styrning av större projekt samt en gemensam projektstyrningsmodell. Genom att anta en rutin som följs av förvaltningen förebyggs risken att en omfattande renovering ej upphandlas.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör uppdra åt förvaltningen att gå igenom samtliga kostnader som upparbetats inom kommunhuset (byte av ventilation i fläktrummet, ombyggnation av kv. Myrten 10 del 1 och 2 samt rivning av Sessionssalen). Detta för att nämnden ska få en samlad kostnadsbild och en prognos över vad den totala kostnaden förväntas uppgå till.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör se över upphandlingsprocessen. I synnerhet bör varsamhet vidtas rörande upphandling av totalentreprenader när kommunen redan utfört omfattande projektering.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör anta en rutin för hantering av ÄTOR — både i fråga om förhållningssätt beroende på vald entreprenadform, men även gällande beställning, eventuella ekonomimöten vid frekvent förekomst av ÄTOR samt attestering.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör initiera en dialog med kommunstyrelsen om förutsättningarna för att anta en rutin för mutor och jäv.”
Renoveringen av kommunhuset pågår fortfarande. Därför vet ingen vad notan riktigt kommer att sluta på när allt är klart. De totala kostnaderna kommer i varje fall inte att understiga 78,755 milj kr. Det är mycket pengar. Och till denna kostnad måste vi då kanske också lägga en ny sessionssal…
För den gamla sessionssalen är numera riven. Om det ska bli någon ny vet vi i dagsläget inte. Kommunen hoppas nog på att Västra Götalandsregionen ska uppföra en ny byggnad där även en sessionssal för kommunen kan inrymmas. Men en sådan byggnad lär väl då hamna någonstans i Vänerparken. Men det är en helt annan historia.
Revisorernas och PwC:s arbete är klart, rapporterna är inlämnade. Hur dessa rapporter nu kommer att hanteras, det vet jag inte.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), som var samhällsbyggnadsnämndens ordförande förra mandatperioden, sa till P4 Väst igår (se/lyssna här: ”Hård kritik mot Vänersborgspolitiker efter olaglig renoveringsaffär”):
”Vi har funderat på varför det blir så. … Hur ska vi göra för att det här inte händer igen? … Självklart får vi ta åt oss av den här revisionsrapporten … för att det här inte ska hända igen.”
Och självklart vill ingen att detta ska hända igen. Men låt oss se tillbaka 10 år. Då skakades Vänersborg av en byggskandal i ännu större omfattning. Arena Vänersborg, som skulle kosta 140 milj kronor, uppvisade en slutnota på närmast ofattbara 286 milj kr. Och då liksom nu hade det inte funnits riktlinjer och rutiner för intern kontroll, riskbedömningar eller (och) styrning. Det hade inte funnits någon antagen rutin för hantering av ÄTOR. Och inte nog med det, politiska beslut hade grundats på bristfälliga underlag.
Historien har alltså upprepat sig. Det var precis samma misstag nu som då. Det tycks som om kommunen inte har lärt sig någonting av arenaskandalen. Och ansvaret för detta faller tungt på de styrande, framför allt på socialdemokraterna och centerpartiet. De styrde Vänersborg under arenatiden och de styrde under den förra mandatperioden – och de styr fortfarande. Och allt är sig likt, inget tycks ha förbättrats eller förändrats… Vad säger att kommunledningen ska lära sig något denna gång?
Den gången, på arenatiden, fick inte ledamöterna i barn- och ungdomsnämnden ansvarsfrihet, trots att nämndens ledamöter hade förvägrats insyn i projektet och trots att vissa ledamöter till och med hade röstat nej till hela arenabygget. De ledande politikerna i kommunstyrelsen fick däremot ansvarsfrihet…
Ska någon i kommunledningen ställas till svars denna gång? Eller är det ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden som inte ska beviljas ansvarsfrihet?
Gunnar Lidell (M) sa igår i P4 Väst (”Oppositionen stämmer in i kritiken efter olaglig renoveringsaffär”):
”Det har ju hänt förr att revisorerna har yrkat på icke ansvarsfrihet, men det vill jag inte spekulera i, i förväg. Det får revisorerna jobba med.”
Vilka skulle revisorerna anse vara ansvariga?
Eller ska revisorerna bara låta allt passera? Och hoppas att kommunen följer förbättringsförslagen. Jag tror inte att kommuninvånarna nöjer sig med det, jag tror att de vill att någon eller några, politiker eller tjänstemän, bör ta på sig ansvaret, eller hållas ansvariga, för alla de fel och brister som revisorerna och PwC har upptäckt i sitt gedigna revisionsarbete.
Det är dock viktigt att hålla i minnet att trots att många fel har begåtts, så har alla haft ett gott uppsåt. Ingen har velat att det skulle bli så här.
För övrigt hoppas jag att renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset ska bli bra och lyckad och att personalen i fortsättningen ska få en bra arbetsmiljö.
Anm. Det här var den tredje och sista bloggen i ämnet. De två första delarna hittar du här:
- ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”, 31 mars 2019.
- ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”, 1 april 2019.
PS. Du kan ladda ner revisorsrapporten genom att klicka här.
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)
Detta är en direkt fortsättning på föregående blogg, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”.
Rapporten från PwC
PwC redogör för händelseförloppet, angående kommunhusets renovering och ombyggnad, i kronologisk ordning. Revisorsrapporten börjar således med utbytet av ventilationen i fläktrummet år 2014.
Redan i detta tidiga stadium började det strula. Det kom inga anbud utifrån kommunens förfrågningsunderlag, utan kommunen var tvungen att uppvakta tre entreprenörer för att inleda en diskussion om direktupphandling. Samhällsbyggnadsnämndens upphandlingsutskott beslutade så småningom att tilldela Fyrkantens Ventilation totalentreprenaden på 6,72 milj kr.
Det var stor tidsmässig skillnad mellan färdigställandetiden som Fyrkanten AB angav i sitt anbud och den som står i Administrativa Föreskrifter, som är en del av Vänersborgs Kommuns förfrågningsunderlag. Så skriver PwC och fortsätter:
”Vi har efterfrågat dokumentation som bekräftar att parterna kommit överens om tidsförskjutningen, men enligt uppgift finns ingenting dokumenterat angående tidsförskjutningen.”
Det kanske inte var så allvarligt, men Fyrkantens anbud innehöll också en del reservationer angående utförandet. PwC skriver att underlag har efterfrågats som bekräftar att kommunen accepterade reservationerna, men:
”enligt uppgift finns dessa uppgifter ej dokumenterade.”
Det visade sig att arbetet i fläktrummet varken höll budget eller tidsplan. Projektet kostade 8,22 milj kr, dvs 1,5 milj kr mer än anbudet.
Sedan beskriver PwC renoveringen av kommunhuset. Avsnittet heter ”Ombyggnation och renovering av kv. Myrten 10”. Det innehåller en längre redogörelse av de mätningar och undersökningar som diverse företag utförde under en stor del av 2015 och 2016 i olika (de flesta) delar av kommunhuset. (Även en asbestinventering utfördes. Revisorerna har emellertid inte tagit del av denna rapport.) Dessa undersökningar tycks aldrig ha sammanställts, men det räckte tydligen med att en av undersökningarna presenterades för kommunens centrala samverkansgrupp där även kommunalråd medverkade:
”[kommunalråden] lät meddela att problemen med inomhusmiljö skulle åtgärdas och prioriteras. Efter detta påbörjades ombyggnation av kommunhuset del 1. Det fattades dock inget politiskt investeringsbeslut avseende ombyggnation av kommunhuset del 1.”
Det är alltså här som PwC och revisorerna inte är riktigt tydliga. Som jag skrev tidigare så fattade ju faktiskt kommunfullmäktige ett beslut den 26 april 2017 om 50 milj kr för åtgärder i kommunhuset. Men jag förstår det som så att revisorerna och PwC menar att renoveringsarbetet då faktiskt har pågått under en tid innan kommunfullmäktige fattade detta beslut. Och det har ju PwC helt rätt i – det fattades inget beslut förrän i efterhand. Och så får det självklart inte gå till. Ordet anmärkningsvärt räcker knappast till för att beskriva agerandet, eller bristen på.
Att PwC dessutom konstaterar att ingen löpande rapportering av kostnadsläget skedde för dessa pågående ombyggnationer är väl inte heller ägnat att förvåna…
Under 2017 upprättade fastighetsenheten (inom samhällsbyggnadsförvaltningen) en kalkyl för de återstående renoveringskostnaderna. En upphandling gjordes om att utföra en totalentreprenad för om- och tillbyggnad samt ytskiktsrenovering av befintligt kommunhus. PwC är inte riktigt nöjt:
”Vi noterar att mängden och omfattningen av genomförda projekteringar snarare indikerar att kommunen borde ha upphandlat en utförandeentreprenad (vilket i regel resulterar i ett lägre anbudspris).”
Det är oklart skriver PwC om el och VVS ingick i totalentreprenaden. Även om företrädare för fastighetsenheten har meddelat att detta var inkluderat och att entreprenörerna visste om detta. Annars är PwC nöjda med underlagen. De var tydliga i krav- och prisfrågor, färdigställandetid och tidplan, liksom i krav på möten och ÄTA-underlag.
Två företag lämnade offerter på kommunens anbudsförfrågan. Då är vi i januari 2018, och vi pratar om etapp 2. Brunbergs Bygg AB, som hade gjort en stor del av arbetet under etapp 1, lämnade ett anbud på 37,5 milj kr och Inter Bygg Västra Götaland AB hade ett pris på 36,857 milj kr. Skillnaden mellan anbuden var alltså bara 643.000 kr. Inter Bygg fick entreprenaden.
PwC skriver:
”vi (anser) att de tekniska och finansiella kraven på leverantören var oproportionerligt låga. Exempelvis fanns inget omsättningskrav med. Inter Bygg Västra Götaland hade år 2017 en omsättning på 20.667 tkr, vilket alltså motsvarar ungefär hälften av vad anbudssumman som bolaget offererade. Detta innebär en stor omställning för bolaget, och således en risk för kommunen.”
PwC är således mycket tveksam till att Inter Bygg fick entreprenaden, eftersom förfrågningsunderlaget faktiskt innehöll ett krav på finansiell styrka. Vilket PwC anser att Inter Bygg inte hade. Och sedan skilde det ju bara 1,75% mellan anbuden. Men det finns ytterligare en aspekt som gör PwC misstänksam:
”Vidare skulle anbud inlämnas skriftligen via brev enligt förfrågningsunderlaget, vilket försvårar spårning. Ur ett kontrollperspektiv är kombinationen av låg skillnad mellan anbudsgivarnas pris och att inlämning ska ske via brev anmärkningsvärd.”
Det här låter mycket allvarligt. Tyvärr kommer inte PwC vidare, eftersom de som arbetade med förfrågningsunderlaget inte längre arbetar kvar i kommunen.
När arbetet med renoveringen och ombyggnaden kom igång så visade det sig att en del ändrings- och tilläggsarbeten (ÄTA) var tvungna att utföras. De gjordes helt enligt reglerna och avtalet mellan företaget och kommunen. ”ÄTORna” kom att uppgå till 4,2 milj kr.
”Vi på PWC anser att omfattningen och karaktären av ÄTA-arbeten som genomförts i ombyggnationen av kommunhuset inte är förenligt med god intern kontroll. Istället menar vi att ÄTA-arbeten uppkommit mot bakgrund av bristfällig projektering och tilläggsarbeten som kommunen borde ha haft med förfrågningsunderlaget (e.g. tillgänglighetsanpassning).”
Mer kritik alltså. Men här antar jag att kommunen kan ha en avvikande uppfattning. Men PwC har mer att anföra kring ÄTOR…
Det finns nämligen ingen tydlig rutin kring hur ÄTOR ska hanteras i kommunen och det finns heller inte i någon delegeringsordning. Frågor som vem som godkänner ÄTOR och till vilket belopp är otydligt, eller obesvarat… Och det tycker jag, efter erfarenheterna kring arenabygget med mängder av ÄTOR, som en viss projektledare beslutade i stort sett på egen hand, är tämligen uppseendeväckande.
ÄTOR:na för projektet under perioden juni 2018 till november 2018 var på 584.000 kr. Detta trots att Inter Bygg hade totalentreprenad.
PwC avslutar just denna del i granskningen:
”Det finns ingen särskild rutin för mutor och jäv.”
Och dessa ord kan väl få vem som helst att hoppa till… PwC skriver emellertid, på ett annat ställe i texten, att de:
”har dock inte kunnat se att avsaknaden av rutin för att förebygga mutor och jäv har drabbat ombyggnationen av kommunhuset.”
Samtidigt som arbetet pågick i kommunhuset så skulle sessionssalen rivas, även där var det nämligen mögellukt. Huruvida lukten kom inifrån salen eller från ”slussen”, dvs passagen mellan kommunhuset och sessionssalen (där vigselrummet var placerat), blev enligt vissa personer aldrig riktigt klarlagt. (De här personerna hävdar att sessionssalen kan ha rivits i onödan…) Den här problematiken låg emellertid utanför PwC:s uppdrag, och nämns överhuvudtaget inte i rapporten.
Samhällsbyggnadsnämnden ansökte om rivningslov i januari 2017. Det fattades emellertid inget beslut om att starta upphandlingen av rivningen av sessionssalen och det finner PwC naturligtvis anmärkningsvärt. Det hindrade dock inte processen tydligen.
Två företag inkom med anbud och företaget Sweden Demolition i Väckelsång AB vann upphandlingen. Beslutet överklagades dock av det andra företaget, Hål i Betong AB. I april 2018, tiden går…, fick Hål i Betong rätt och därmed också rivningsentreprenaden. Rivningen skulle kosta 1,85 milj kr. Det visade sig sedan att det uppkom ÄTOR, så klart, för sammanlagt 539.000 kr.
Och här är PwC:s beskrivning av händelseförloppet slut. Sedan följer, kan man säga, slutsatserna. Men de redogör jag för i kommande blogg, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”.
Den här bloggen är alltså en direkt fortsättning på ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”. Den avslutande delen är ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)””.
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)
I slutet på veckan som gått landade det en revisorsrapport i kommunens diarium. PwC hade på uppdrag av kommunens revisorer granskat ombyggnationen av kommunhuset. Granskningen omfattade även renoveringen av fläktrummet, som gjordes innan renoveringen av kommunhuset, och rivningen av Sessionssalen. Revisorsrapporten ska nu lämnas vidare till:
”samhällsbyggnadsnämnden samt för kännedom till kommunstyrelsens samtliga ledamöter och ersättare och till kommunfullmäktige.”
Det har väl inte undgått någon att kommunhuset renoveras. Renoveringen började 2014 då stora klagomål fördes fram på inomhusklimatet. Vid en skyddsrond identifierades lukt- och luftproblem. Det luktade bland annat mögel i socialförvaltningens utrymmen, i entréplanet och i vigselrummet. Anställda och besökare fick andningsbesvär, allergiska reaktioner och flera kunde helt enkelt inte vistas i huset. Det var efter att ventilationen i fläktrummet hade bytts ut. Det var så allt började.
Och renoveringen och ombyggnaden blev, och är fortfarande, dyr. Mellan den 1 januari 2017 och 31 maj 2018, perioden som kallas etapp 1, uppgick kostnaderna till 31,289 milj kr. Utbytet av fläktrummet kostade ytterligare 8,22 milj kr. Sedan började den återstående renoveringen, etapp 2. Kostnaden för etapp 2 beräknas till 36,857 milj kr. (Den är inte klar än.) Samtidigt med renoveringen revs också sessionssalen. Rivningen kostade 2,389 milj kr.
Renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset inklusive rivningen av sessionssalen uppgår alltså till en total kostnad på 78,755 milj kr. (Om etapp 2 håller budget.)
Revisorernas ”torra” sammanfattning av detta ”projekt” är kort och koncis:
”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
På revisorsspråk är det hårda och skarpa ord.
Revisorerna utvecklar och motiverar sin kritik:
”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
Jag måste stanna upp redan här.
Det finns alltså, skriver revisorerna, inget beslut om denna stora investering på drygt 31 miljoner kronor (fram till 31 maj 2018). Redan här så tappar man målföret. Men är det så, finns det inget beslut? Jag är inte riktigt säker på hur revisorerna tänker.
Den 26 april 2017 beslutade kommunfullmäktige att tillföra samhällsbyggnadsnämnden:
”ett investeringsanslag under 2017 för åtgärder i kommunhuset, exklusive sessionssal, med 50 mkr.”
Detta beslut gällde den tidsperiod som revisorerna syftar på. Men då har arbetet i kommunhuset i och för sig pågått en tid… Och då uppenbarligen utan beslut…
Det torde vara detta som revisorerna tänker på. Det skulle ju också kunna tänkas att revisorerna saknar ett konkret investeringsbeslut i samhällsbyggnadsnämnden – ett beslut som inte handlade om finansieringen utan att det skulle börja renoveras här och nu. Denna tolkning skulle möjligtvis förklara den andra delen av kritiken, dvs när revisorerna skriver att ingen upphandling har skett. Om inget investeringsbeslut fattades så fattades inte heller något beslut om upphandling.
Jag spekulerar, det framgår inte av revisorernas granskning riktigt vad de syftar på. Men har det inte skett någon upphandling så är det i sig en skandal. Då pratar vi så vitt jag förstår om riktigt allvarliga saker, om lagbrott… (Och jag kan inte hjälpa att jag får associationer till arenabygget…)
Ingen upphandling hade skett, inget investeringsbeslut hade fattats. Det är naturligtvis oerhört anmärkningsvärt. Ansvaret för detta faller självklart tungt på de tre styrande partierna S+C+MP och i synnerhet på kommunledningen och ledningen för samhällsbyggnadsnämnden under den gångna mandatperioden…
Jag skulle vilja passa på att flika in i det här sammanhanget, för att få en fullständig kostnadsbild, att kommunfullmäktige fattade ett nytt beslut den 25 april 2018, om att anslå ytterligare 42 milj kr, i tilläggsanslag i investeringsbudgeten 2018, för ombyggnaden av kommunhuset.
Tillbaka till granskningsrapporten. Revisorerna fortsätter:
”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
Här återkommer definitivt vingslagen från arenabygget, vem känner inte igen dessa fördyrande ÄTOR…
Revisorerna igen:
”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”
Den här kritiken känns väl i sammanhanget inte lika allvarlig som den föregående. Jag återkommer till denna.
Jag har hittills citerat från de politiskt tillsatta revisorernas utlåtande. De avslutar också med ett antal förbättringsområden. De återkommer jag också till. Efter sammanfattningen från de kommunala revisorerna följer då PwC:s rapport, som är mycket noggrann. Den tar jag upp i nästa del.
PS.
Del 2 – ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”
Del 3 – ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”
Bo Carlsson och fd fornminnet
Nu är det officiellt! Bo Carlsson (C) har fällts för brott mot kulturmiljölagen!
Jag skrev om detta i en blogg för en vecka sedan efter uppgifter direkt från polisen (se ”Nytt från Dalsland”). Det var GT som igår gick ut med nyheten. (Se ”Kommuntopp grävde upp fornlämning”.)
Bo Carlsson polisanmäldes förra året efter anmälan från Länsstyrelsen. Han hade grävt upp ett fornminne på sin mark, ett fornminne med anor från medeltiden. Det handlar, enligt Länsstyrelsen, om 120 kvadratmeter av den skyddade fornlämningen med rester av hus, en källare och annan bebyggelse som hade förstörts. (Se vidare ”Man upphör aldrig att förvånas över centerpartister…”.)
Det hände för lite drygt ett år sedan. Då sa Bo Carlsson till GT (”Förundersökning mot grävande toppolitiker”) i samband med polisanmälan:
”Vi skulle känna om det var något i marken. Det ligger i anslutning till jordbruksmark. Vi var inte djupt nere, vi kände bara med spetsen med grävmaskinen om det fanns något. Det gjorde det inte.”
Det fanns inget där påstod Carlsson. Han förnekade att det fanns någon fornlämning på platsen, trots att fornminnet sedan länge är utsatt på alla kartor.
Carlsson fortsatte i GT:
”Om du kallar detta fornlämning. Det är det ju inte. Fornlämningar ser man ju normalt spår efter. Det finns ett område där ute där man tydligt ser spår efter en gammal jordkällare. Men här syntes ingenting.”
”Här syntes ingenting.” Säger alltså Bo Carlsson. Och då kan man ju undra varför han inte har plöjt upp området för flera år sedan. Det ligger ju i direkt anslutning till hans jordbruksmark… För övrigt syntes fornminnet tydligt.
Även centerpartiets lokala ordförande i Vänersborg, Ingvar Håkansson, uttalade sig till GT och höll med Bo Carlsson:
”Han har inte grävt upp något kulturminne, han har rensat bort några buskar i sin åker. Att han skulle har rensat bort ett kulturminne är bara påhitt.”
Jag vet inte om Ingvar Håkansson nu vill ändra sitt uttalande. För han, liksom Carlsson, ljög ju uppenbarligen för GT. Såvida de inte menade att polis och åklagare har hittat på allt.
Och att människor som har åkt förbi platsen eller besökt den har sett i syne…
I så fall borde Carlsson vägra att acceptera det strafföreläggande som åklagaren nu har förelagt honom. Är Carlsson oskyldig så måste han naturligtvis bestrida strafföreläggandet och ta en rättegång där han bevisar sina påståenden. Carlsson får säkert hjälp i bevisningen av Ingvar Håkansson…
I gårdagens GT (”Kommuntopp grävde upp fornlämning”) säger emellertid Bo Carlsson att han tänker betala strafföreläggandet (det handlar alltså om böter):
”Det är bara att acceptera det.”
Och det är ju detsamma som att erkänna brottet.
I dagens nätupplaga av TTELA (se ”Grävde i fornlämning – nu fälls Carlsson”) så säger däremot Bo Carlsson:
”Jag kommer att acceptera strafföreläggandet och betala mina dagsböter. Egentligen skulle jag vilja pröva det, jag räknar med att jag skulle gå vinnande ur det, men det är lite av en praktisk fråga. Det skulle kräva en jädra massa tid och en jädra massa pengar för att ta det till rättegång.”
Bo Carlsson menar alltså att han inte är skyldig… Men att han genom att betala och därigenom erkänna sig skyldig sparar både tid och pengar. Ja, ja… En del står aldrig för vad de har gjort… Även om rättsväsendet säger annorlunda.
Men pengar kanske Bo Carlsson (C) sparar. Men på ett annat sätt. Och här kanske han visar vägen för alla andra jordbrukare i Sverige som har fornminnen på sina marker:
Gräv upp fornminnena på dina marker och gör om dem till åker. Sedan betalar du böterna (strafföreläggandet). Men det är lugnt – pengarna får du snart tillbaka tack vare avkastningen på den nya jordbruksmarken…
Jag undrar om åklagaren har tänkt på detta?
Men trots att Carlsson erkänner brottet, vilket han oavsett skäl faktiskt gör genom att inte bestrida åklagarens beslut om strafföreläggande, så fortsätter Bo Carlsson att fara med osanning i gårdagens GT:
”Det har skrivits spaltmeter om att vi kört bort grejer från området men vi har inte kört bort något. Allt som fanns finns kvar där.”
Källa: Bilden från P4 Västs hemsida.
Och fortsätter:
”Det finns inget som är förstört. Och det har jag hur många bevis på som helst.”
Och:
”det var inga oåterkalleliga skador.”
Men så är det inte. Carlsson har kört bort lämningarna och fornminnet är oåterkalleligt förstört. Fornminnet är för evigt borta.
Jag tycker väl att denna bildserie bevisar det:
November 2016.
November 2016.
Maj 2017.
Var är de stora stenarna?
Juli 2017.
December 2017.
Bo Carlsson upprepar i dagens TTELA (på nätet):
”Det är ingenting som är förstört och ingenting som har blivit bortkört.”
Bilderna visar tydligt att lämningarna är bortkörda och att fornminnet är oåterkalleligt förstört. Det kan också grannar och andra som har åkt förbi Bo Carlssons marker intyga. Och jag tror att de som ser på ovanstående bilder också ser det…
Det är också ett viktigt faktum att Bo Carlsson fortsatte att förstöra och undanröja fornminnet även efter Länsstyrelsens polisanmälan. Det visar väl om något också Carlssons bristande respekt för både den juridiska processen och Sveriges lagar? Liksom teckningen som Carlsson har på sin kontorsdörr i kommunhuset…
Varför skriver jag då om detta? Är inte Bo Carlssons göranden på fritiden hans privatsak?
Jag tycker inte det, inte nu längre.
Bo Carlsson är kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, dvs en av Vänersborgs tre kommunalråd, och därigenom en representant för Vänersborgs kommun. Carlsson är som kommunalråd heltidsanställd av kommunen och han uppbär en ganska stor lön – som naturligtvis betalas av skattebetalarna i Vänersborg. Dessutom har han många andra politiska uppdrag. Och nu är Bo Carlsson faktiskt fälld för brott mot kulturmiljölagen. Som han erkänner genom att inte bestrida strafföreläggandet. Dessutom har han farit med osanning både när brottet uppdagades och efter att åklagaren fattade sitt beslut.
Det är många politiker, och offentliga personer, som fälls för brott nu för tiden, jag tänker t ex på alla sverigedemokrater, och då ställs kraven på avgång väldigt snabbt. Med all rätt. I många fall räcker det med obevisade anklagelser, jag tänker på 
#Metoo-kampanjen, för att politiker och andra tvingas avgå. Och ljuger politiker offentligt så går både media och allmänheten, med all rätt, ”i taket”.
Borde inte Bo Carlsson (C) också överväga att lämna sina kommunala förtroendeuppdrag? Borde helt enkelt inte Carlssons politiska karriär förpassas till historien?
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer