Arkiv

Archive for januari, 2019

Kommunstyrelsen!

30 januari, 2019 Lämna en kommentar

Så gjorde jag då en efterlängtad comeback i kommunstyrelsen…

Klockan 08.30 svingade ordförande Benny Augustsson (S) klubban i bordet och förklarade sammanträdet öppnat. Alla ledamöter och i stort sett alla ersättare var på plats, liksom kommundirektören, kansli- och ekonomichefen samt naturligtvis också kommunsekreteraren. Det var med andra ord kommunens ”höjdare”. Och så jag.

Hela förmiddagen fram till lunch liksom en stor del av eftermiddagen ägnades åt information. Ordförande Augustsson hade nog tänkt mötet som en slags introduktion för alla nya deltagare i styrelsen. Det fanns ju en del ”rookies” på plats. Så informerade kanslichef Siverby om kommunstyrelsens alla uppgifter, om kommunal- och förvaltningslagarna, jävsregler, offentliga handlingar etc.

Flera av kommunstyrelsens medlemmar skruvade märkbart på sig i sina stolar. Var jag som ledamot eller ersättare verkligen personligt ansvarig för alla kommunstyrelsens verksamheter och beslut? Inte kan jag väl vara det – det är ju omöjligt för mig att vara insatt i alla dessa frågor… Men visst är man ansvarig.

Det blev en diskussion om ansvar och ansvarsfrihet. Och flera av ledamöterna drog sig till minnes den gång då kommunfullmäktige inte gav barn- och utbildningsnämnden (som då hette barn- och ungdomsnämnden) ansvarsfrihet för arenabygget. Morgan Larsson (MBP) kunde inte förlika sig med tanken att de som hade röstat nej till arenan, och dessutom reserverat sig, inte beviljades ansvarsfrihet. Han tog orden ur min mun. Det var ju mig och Eva Lindgren (som då var ersättare i BUN och inte fick rösta i frågan överhuvudtaget) som Larsson tänkte på.

Det blev diskussion om detta. Jag gjorde mitt enda(!) inlägg på mötet i denna fråga (jag är ju bara ersättare). Jag fick upplysa styrelsen att Förvaltningsrätten, dit fullmäktiges beslut överklagades (av undertecknad), inte uttalade sig i sak i ansvarsfrihetsfrågan. Domstolen konstaterade bara att kommunfullmäktige fick fatta beslut i frågan om ansvarsfrihet. Och det var ju tämligen självklart. Rätten fegade alltså i sakfrågan när den avslog överklagandet och godkände fullmäktiges beslut. Här kan du för övrigt läsa min överklagan av Förvaltningsrättens dom. (Den är faktiskt intressant.)

Ansvar betyder att om en majoritet i kommunstyrelsen fattar huvudlösa beslut så är även de som röstat nej ansvariga. Och med ett sådant beslut kan faktiskt också ett personligt skadestånd följa… Vi får se om någon hoppar av kommunstyrelsen inför nästa sammanträde…

Kenneth Borgmalm (S) tog upp en annan aspekt av ansvarsfrihetsfrågan. Det handlade om kommunfullmäktige kunde besluta om ansvarsfrihet eller inte för ledamöter i ett kommunalförbund. Det Borgmalm hade i tankarna var när fullmäktige i maj 2016 röstade om han själv skulle få ansvarsfrihet för sin insats och sitt uppdrag i Kunskapsförbundet Väst. (Se ”KFV, minialliansen och ansvarsfrihet ”.) Nu fick Borgmalm ansvarsfrihet tack vare min och Vänsterpartiets ställningstagande, vilket avgjorde frågan. Flera i kommunstyrelsen tittade på Bo Carlsson (C) i sammanhanget, men ingen sa något. Carlsson fick ju inte ansvarsfrihet för sin roll som ordförande för NÄRF. Och när han inte avgick självmant så entledigades han pinsamt nog av kommunfullmäktige… (Se ”Ska Bo Carlsson (C) entledigas?”). Men den frågan var nog lite för känslig…

Vänersborgs kommun har en lång, men inte särskilt stolt historia, av kontroversiella och felaktiga beslut, och ibland extremt dyra beslut…

Kommunstyrelsen fick information om medborgarlöften. Det var kommunens säkerhetssamordnare Caroline Arvaker och kommunpolis Steve Johansson Sandén som höll i den. Det pratades bland annat om Sportcentrum, där det har blivit betydligt lugnare sedan polis och kommunen har satt in extra ”bevakning”. Däremot är det inte lika lugnt uppe i Brålanda, där det just nu finns problem med både narkotika och inbrott. Det verkade som om extra resurser ska sättas in där under året.

Kommundirektör Pascal Tshibanda informerade om kommunstyrelsens verksamhetsplan. Tshibanda betonade särskilt Vänersborgs dåliga skolresultat:

”Vänersborg är parkerat i bottenskiktet gällande skolresultat i Sverige.”

Tshibanda pratade klartext och jag hoppas att ledamöterna lyssnade ordentligt – och drog korrekta slutsatser av denna information… Tshibanda berättade också att kommunens utvecklingskontor har slagits samman med kommunkansliet.

En av kommunens utredare informerade om ”uppdragsavtal vuxenutbildning” (Kunskapsförbundet Väst) och controller Marie Karvonen berättade om internkontroll. Gunnar Lidell nämnde att minialliansen (M+L+KD) tänkte lägga ett kompletteringsyrkande om att extra fokus skulle läggas på Forum Vänersborg och Wargön Innovation år 2019. Det förslaget röstades sedermera ner på eftermiddagen med röstsiffrorna 8-7.

Ekonomichef Thomas Sannemalm redogjorde för det preliminära bokslutet för förra året. Det är fortfarande preliminärt, men resultatet blev ett överskott på 5 milj kr. Det var 20 milj kr sämre än budget och 76 milj mindre än 2017. Förklaringen var framför allt de ökade kostnaderna hos socialnämnden. Kommunen investerade för 248 milj kr förra året. Det var mycket…

De flesta ekonomer brukar för det mesta vara pessimistiska inför framtiden, Sannemalm är därvidlag inget undantag. Han räknade med en kommande avmattning av ekonomin och fortsatt sjunkande resultat i kommunsektorn.

Klockan 15.15 så startade till slut genomgången av ärendelistan.

Kommunstyrelsen fick reda på att de 6 milj kr som flyttades från Hallevibadet till en ny idrottshall på Sportcentrum inte innebar att något ska bli eftersatt på Hallevi. (Se ”Hallevibadet, idrottshall och IT”.) Pengarna var inte specificerade och mycket har redan gjorts på anläggningen. Så alla besökare på Hallevibadet kan simma lugnt. (Jag vet, dålig vits…) Ordförande Augustsson meddelade också att de extra omklädningsrummen i den nya idrottshallen ”bara” kostar 2,5 milj kr. De andra 3,5 milj var avsedda för projektkostnader och oförutsedda uppgifter. Enligt vad jag uppfattade var bygget av hallen överklagat.

IT-dokumenten ”policy samt riktlinje för IT-utveckling och digitalisering” antogs med ett litet tillägg. (Se ”Hallevibadet, idrottshall och IT”.) Det var enligt kanslichefen bara början på ett helhetsgrepp på IT-avdelningen. Förändringen innebar att inte bara anställda skulle omfattas av den utbildning som krävdes, utan även förtroendevalda. Jag vill minnas att jag uttryckte önskemål om detta i min blogg…

Detaljplanerna för Öxnered/Skaven (se ”Öxnered/Skaven”) och Galeasen, Sanden Södra (se ”Detaljplan Galeasen, Sanden”), samt en detaljplan för kvarteret Katten (vid Arena Hotel) diskuterades inte. Kommunstyrelsen skulle ”bara” lämna ett yttrande om detaljplanerna som kommunkansliet hade författat. Själva detaljplanerna ska så småningom antas, eller avslås, i kommunfullmäktige. Då kommer det att bli mer diskussioner…

”Kommunstyrelsens verksamhetsplan och detaljbudget 2019” antogs också. Utan diskussion. Jag saknade kanske en diskussion om åtminstone en passus i planen:

”Kommundirektören ges i uppdrag att genomlysa verksamheten för att skapa en effektivare och mer rationell förvaltningsorganisation.”

Det här har vi som varit politiker i några mandatperioder hört och läst till leda. Min slutsats är att ska något drastiskt göras så måste hela styrsystemet förändras. Annars blir det bara ord. (Se alla mina bloggar om NPM.)

Och på tal om ord. I fullmäktiges budgetbeslut för 2019, som jag för övrigt reserverade mig mot, stod det att alla nämnder och styrelser ska:

”ha fokus på att prioritera kommunens kärnverksamheter med särskild vikt fäst vid förbättrade skolresultat.”

Det stod inget om detta i kommunstyrelsens verksamhetsplan och detaljbudget. Gällde inte formuleringen kommunstyrelseförvaltningen?

Kommunstyrelsen antog en ”revidering av kommundirektörsinstruktion”. Instruktionen har kompletterats med en helt ny paragraf, ”Ansvar för kommundirektörens arbetsmiljö”. Den lyder:

”Kommunstyrelsens ordförande ansvarar för kommundirektörens arbetsmiljö. Arbetsmiljöfrågor gällande kommundirektören kan vid behov lyftas till personal-och förhandlingsutskottet (PFU).”

Det fanns säkert, som James Bucci (V) anmärkte, anledning till att den har tillkommit… (Se ”Marie Dahlin avgår”.)

Till slut var det val till ”Rådet för hälsa och social hållbarhet”. Mats Andersson (C), Kenneth Borgmalm (S), Henrik Harlitz (M) och Gunnar Henriksson (L) valdes. Andersson blir ordförande.

Och så var sammanträdet slut och det här var min första blogg ”inifrån” kommunstyrelsen. Jag räknar med att det i fortsättningen kommer en varje månad.

Kategorier:KS 2019

KS: Detaljplan Galeasen, Sanden

29 januari, 2019 Lämna en kommentar

Igår skrev jag om Öxnered/Skaven. (Se ”Öxnered/Skaven”.) En fastighetsägare hörde snabbt av sig och konstaterade att det finns fem fastighetsägare längs den tilltänkta matarvägen till Djupedalsvägen som inte fått gehör för sina synpunkter. Personen skriver att vägen i det nya förslaget ligger 4,2 meter från sovrumsfönstret i en av fastigheterna. Trafikflödet kommer att öka när planen förverkligas och människor flyttar in i området. Nu finns det ett 20-tal bofasta men det kommer att bli 750 fastigheter. Trafiken ska enligt trafikutredningen uppgå till 150 fordon i timmen under den mest ansatta tiden.

Personen är mycket missnöjd och känner sig, liksom de andra fastighetsägarna, överkörd. Hen menar att det finns alternativa lösningar, t ex att den planerade järnvägstunneln vid Öxnereds skola endast görs för GC-trafik och att infarten till området istället kommer från Brätte och Möjered. Som då måste anläggas innan inflyttning i Öxnered/Skaven.

Men det var inte det jag skulle skriva om idag, det var den detaljplan som jag nämnde igår – Detaljplan för Galeasen 1. Med andra ord, detaljplanen för en del av området på Sanden Södra. Och faktiskt hörde två personer av sig redan igår kväll med synpunkter. De var inte särskilt positiva, och det är i ärlighetens namn inte jag heller. (Jag har tidigare skrivit flera bloggar om planerna för Sanden – se t ex de senaste bloggarna ”Några ord om Sanden” och ”KF: Ja till Sanden”. Det finns hänvisning till samtliga bloggar i ämnet efter denna blogg.)

Den 20 september 2017 beslutade kommunfullmäktige om ”Program för Detaljplaner för Sanden, söder om Dalbobron”. Det var ett relativt enigt fullmäktige, som efter en stunds debatterande, röstade igenom programmet. Det var bara Vänsterpartiet som röstade för en återremiss. Och då blev det naturligtvis ingen. Då yrkade Vänsterpartiet istället avslag på hela förslaget. Inte heller det fick gehör från kommunfullmäktige.

Det finns en rad problem med att bygga på Sanden. Här följer några frågor.

Hur ska kommunen hantera den situation som uppstår om och när markägare inte vill flytta sin verksamhet? Hur ser framtiden för hamnen ut? Hur ska översvämningsskydd och höjning av marknivå göras – och vem ska stå för kostnaderna om markägare inte vill vara med och bekosta dessa åtgärder? Vilka konsekvenser får skyddsavstånden? Vad kan riskerna för skred och sättningar medföra? Hur ser föroreningarna i marken ut? Vilka effekter på hälsa och säkerhet, med särskilt fokus på buller och vattenkvaliteten i Göta Älv, medför den ökade lokala trafikalstringen? Hur ska VA-nätets framtida utformning se ut? Vilka blir kostnaderna för att Vassbottenleden förändras från en trafikled till en stadsgata? Vilka blir kostnaderna för de nya gång- och cykelbanorna och den planskilda korsningen? Vad kostar den eventuella bro som ska byggas över den gamla hamnkanalen?

De flesta problemen tycks fortfarande vara olösta. Jag ser inte att något underlag har tagits fram sedan sist som visar hur kommunen ska hantera alla dessa ”utmaningar”. Och det finns inte heller några nya kostnadsberäkningar… För det kommer att kosta mycket pengar… Det handlar säkerligen om hundratals miljoner kronor. Kommunen har förhoppningar om att fastighetsägarna, både de som redan finns på Sanden Södra (den största delen av marken är privatägd) och de blivande, ska vara med och betala. Men det finns redan flera mark- och fastighetsägare som har meddelat att de inte vill det…

Frågorna bör ha svar, tycker jag, innan någon del av Sanden börjar exploateras…

En annan viktig aspekt är att de bostäder som kommer att byggas på Sanden med all sannolikhet aldrig kommer att bli aktuella för det stora flertalet av alla dom som söker egen bostad. Sandens bostäder kommer att vara i en prisklass för sig. Dessutom kommer de kommunala kostnaderna att åderlåta kommunens kassa och göra andra investeringar svårare eller omöjliga att genomföra. Det kan vara pengar som skulle behövas till t ex förskolor och skolor eller helt enkelt till andra bostadsområden som Öxnered/Skaven – där ”vanligt folk” skulle kunna ha råd att bo.

Och det är väl de här två aspekterna, alla ”utmaningar” på Sanden och kommunens begränsade ekonomiska kassa, som gör ärendet så tveksamt.

Länsstyrelsen yttrade sig då det begav sig för snart två år sedan:

”Svårigheterna att lokalisera bostäder i nära anslutning till så många källor med omgivningspåverkan är dock fortfarande påtaglig. Kommunen har kommit en bit på väg med strategin för översvämningsskydd. En stor fråga är när och om olika industrier och hamnen kommer att flytta från området och vilken möjlighet kommunen har att synkronisera dessa processer så att alla etapper enligt förslaget kan genomföras. Det finns ett fortsatt behov av detaljerade underlagsmaterial som visar att det går att skapa godtagbara boendemiljöer i området.”

Samrådsredogörelsen försökte ta udden ur Länsstyrelsens farhågor:

”… anser kommunen att ytterligare utredningar i detta skede inte behövs utan att nödvändiga utredningar tas fram tidigt i respektive detaljplaneskede då man vet vilken typ av användning som planeras inom olika områden.”

Kommunen anser alltså att det i detta skede inte behövs ”detaljerade underlagsmaterial som visar att det går att skapa godtagbara boendemiljöer i området.”

Sedan Sanden Södra behandlades i kommunfullmäktige förra gången har bara två nya utredningar gjorts – en trafikbullerutredning av Cedås Akustik, 2018-10-08, och en riskbedömning av Sweco, 2018-11-27 (kan hämtas här). Den sistnämnda utredningen handlar om riskerna från farligt gods.

Sweco skriver och det förutsätts i citatet att bensinstationen på Sanden försvinner:

”Beräkningar av från Prevecons tidigare riskanalys visar att individrisknivån i Vassbottenledens närhet från norra delen av området fram till korsningen Vassbottenleden/Brogatan (upp till ca 28 m från vägkanten) ligger på en nivå där rimliga riskreducerande åtgärder ska vidtas. Bortom 28 meter är individrisknivån enligt Prevecon acceptabel och inga riskreducerande åtgärder krävs. … I nuläget bedöms att det inte transporteras betydlig mängd farligt gods söder om korsningen Vassbottenleden/Brogatan och att det därför inte är nödvändigt med riskreducerande åtgärder på denna sträcka. Dock kan det med rimlighetsprincipen argumenteras för att ändå vidta åtgärder eftersom vägen är klassad som en sekundär transportled för farligt gods. Sammantaget så bedöms den planerade bebyggelsen möjlig att genomföra ur ett riskperspektiv om hänsyn tas till de skyddsavstånd och åtgärder som föreslagits.”

Imorgon ska kommunstyrelsen alltså yttra sig över detaljplanen för en del av området – se karta nedan.

Det kan väl också nämnas att fastigheten Galeasen 1 är i privat ägo. Resten av planområdet ägs dock av kommunen. Bensinstationen upplåts av kommunen med arrendeavtal.

Så här är det tänkt att bli i det område som detaljplanen ska gälla:

”Planförslaget innebär att ca 120 lägenheter kan uppföras i form av flerbostadshus på ytan mellan Gamla Hamnkanalen och Brogatan. De tillkommande byggnaderna ges möjlighet till en variation mellan 4-9 våningar, där de lägre våningsantalen är placerade i anslutning till Gamla Hamnkanalen för att sedan öka i våningsantal mot väster och sedan trappas ner igen mot Brogatan.”

Planförslaget innebär att både blomsteraffären och bensinstationen tas bort.

Det är en hel del som intresserade byggnadsherrar, och kommunen, måste tänka på innan byggena på området kan bli verklighet. Jag återger några punkter från förslaget till detaljplan. (Fetstilen är min. Den visar utredningar som ska göras, men ännu inte har gjorts, och några i mitt tycke ännu mer ”intressanta” detaljer än andra.)

”Planområdet ligger inom det område som föreslås som primär skyddszon för Göta älv och Vänersborgsvikens vattenskyddsområde.”
”Sedan 2011 pågår ett arbete med att ta fram vattenskyddsområde och vattenskyddsföreskrifter för Vänersborgsviken och Göta älv, vilket kan påverka aktuellt planområde. Det är först när länsstyrelsen beslutat om vattenskyddsområdet och föreskrifter och beslutet vunnit laga kraft som bestämmelserna börjar gälla.”
”Med anledning av att planområdet ligger inom föreslagen primär skyddszon för vattenskyddsområde kan restriktioner för bland annat markarbeten, hantering av dagvatten och hantering av material som kan medföra/innehålla föroreningar komma att gälla inom området när länsstyrelsen beslutat om vattenskyddsområdet och föreskrifter.”
”Marken inom planområdet är flack med en marknivå kring + 46 i höjdsystem RH2000. Byggnadernas funktion ska klaras även om det blir en översvämning. Under hösten 2017 har SMHI tagit fram nya beräkningar för Vänern. De anger att bostäder inte ska placeras lägre än 47,22 i RH2000. Tillgängligheten till och från planområdet är säkerställt genom att Vassbottenleden, vid bron över Hamnkanalen, ligger på en höjd av +47,5 i RH2000 (
=28 cm!!; min anm) och i det läget kan användas för tillkomst till planområdet.”
”Plankartan reglerar lägsta höjd för golvnivå för bostäder, placering av entréer och utförande av byggnader under nivån +47,22 (RH2000) för att säkerställa byggnadernas funktion om Vänern stiger till +47,22. Det innebär att golvnivå för bostäder behöver placeras ca 1,5 m över den befintliga marknivån som ligger på ca +46. Bostäder ska kunna utrymmas mot söder där marknivån är högst vid översvämning. Lokaler kan finnas i markplan, men behöver då anordnas med översvämningsskydd.”
”Vänern förväntas stiga i framtiden och höjdsättningen inom fastigheten behöver anpassas till framtida förutsättningar. Utifrån framtagna förslag på översvämningsskydd kommer dagvattenutredningen undersöka om instängda områden för avledning av ytligt dagvatten risker att skapas, så som vid skyfall.”
”Ny bebyggelse ska tillåtas endast om dränering kan ordnas vid de dimensionerande vattennivåer som anges i kommunens Översvämningsprogram.”
”Planen möjliggör att gården blir upphöjd i förhållande till omgivande marknivå för att klara översvämningsrisken.”
”En dagvattenutredning kommer att utföras innan granskning av planen.”
”Avledning av skyfall inom fastigheten ska utredas så att skador på byggnader undviks. Påverkan från och på omkringliggande bebyggelse utreds ur skyfallssynpunkt.”
”Syftet är att inte belasta befintligt ledningssystem med ökade flöden som ofta uppstår vid exploateringar samt att inte försämra för recipienten. En beräkning av hur stora flöden som den aktuella exploateringen medför jämfört med dagens flöden från planområdet kommer ingå i utredning. Jämförelse mellan flöden före och efter exploatering kommer genomföras.”
”De översta 3-4 m av friktionsjorden består troligtvis av muddringsmassor från anläggandet av Gamla Hamnkanalen.”
Detaljerad stabilitetsutredning kommer tas fram inför granskning. … Friktionsjorden kan omlagras och deformeras vid vibrerande arbeten som pålnings- eller spontningsarbeten. Leran är mycket sättningskänslig, sannolikt pågår krypsättningar i hela lerprofilen.”
”Tillkommande flerbostadshus rekommenderas generellt att grundläggas med spetsburna prefabricerade betongpålar. Pålarna ska dimensioneras för fullt utvecklad påhängslast. Vid mycket stora djup till fast botten (30-50 m) och/eller i kombination med höga byggnadslaster kan annan påltyp som grövre stålrörs- eller stålkärnepålar erfordras med hänsyn till påhängslasternas storlek.”
”Skyddsföreskrifter kan komma att gälla efter att Länsstyrelsen fattat beslut om vattenskyddsområdet. Sanering av marken kommer krävas i samband med exploatering.”
Föroreningshalter och -mängder före och efter exploateringen kommer beräknas. Exploatering ska inte försämra recipientens förutsättningar för att uppnå dess miljökvalitetsnormer. Eventuella reningsåtgärder kommer föreslås i utredningen. Förslaget till nya vattenskyddsföreskrifter kommer att beaktas.”
”Dagvattnet inom planområdet ska så långt möjligt tas om hand lokalt så att föroreningar inte når Vassbotten.”
Efterbehandling av förorenad mark kommer att krävas i samband med exploatering av planområdet. För bedömning av slutlig omfattning erfordras vidare utredning och samråd med tillsynsmyndighet.”
”I två fall påträffas i fyllnadsmassorna okulärt avvikande material med föroreningshalter överstigande riktvärde för MKM, i det ena fallet med inslag av slagg och i det andra fallet med inslag av trärester.”
”Kommunen har en ledningsrätt för va-ledningar inom fastigheten Galeasen 1. Denna behöver flyttas för att kunna exploatera fastigheten på ett bra sätt. Kommunen avser att teckna ett exploateringsavtal gällande flytt av ledning och omprövning av ledningsrätt.”
”En spillvattenledning och en fjärrvärmeledning med ledningsrätter inom Galeasen 1 föreslås flyttas. Omprövning av ledningsrätter görs av lantmäteriet efter initiativ från ledningshavaren och på exploatörens bekostnad.”
”För det aktuella planområdet är strandskyddet upphävt i tidigare detaljplan men återinträder inom hela området i samband med att en ny detaljplan tas fram. Strandskyddsfrågan ska då prövas på nytt.”
”Grönplanen anger att strandområdena ska bevaras gröna och tillgängliga för allmänheten och möjligheterna till liv och rörelse utvecklas.”
”Parkering för bostädernas behov inryms i parkeringsgarage under den nya byggnationen.”
”Bottenvåningar i bostadshus utefter trafikerade stråk bör i första hand upplåtas för handel och verksamheter.”
”Planförslaget påverkar inte direkt gång- och cykelvägarna, men aktualiserar frågan om Vassbottenledens ombyggnad till en esplanad med gång- och cykelbanor enligt programmet för Sanden söder om Dalbobron, vilket skulle förbättra förutsättningarna för gång och cykel i anslutning till området.”
”Enligt programarbetet som föregått detaljplanen bör Vassbottenleden förändras från en trafikled till en stadsgata med en mer stadsmässig utformning. … korsningarna bör få en utformning som ger en trafiksäkrare miljö. Arbete pågår för att förbättra rondellen i korsningen mellan Brogatan och Vassbottenleden.”

Jag vill återigen understryka att alla punkter och citat är tagna direkt från detaljplaneförslaget – om än omkastade och sorterade. Det är också möjligt att några av punkterna ”går in i varandra” eller beskriver samma sak.

Men en sak står nog klar. Det är mycket att tänka på och det är många utredningar som återstår att göra. För att inte tala om osäkerheten i utredningarnas resultat. Och hur vet kommunen att det som måste göras på Galeasen med t ex VA-dragningar, GC-vägar, synkroniserar med kommande planer för Sanden?

Och kostnaderna. Ska Vänersborgs kommun återigen bara köra på och lösa problemen allt eftersom de uppkommer? Ska Vänersborg återigen fatta beslut på bristfälliga underlag? Det är ju en attityd och inställning som tyvärr har varit alltför vanlig i Vänersborg, och som historiskt har visat sig bli dyrbar… Väldigt dyrbar.…

Nu har fullmäktige och alla andra partier redan fattat beslut om Sanden Södra. Men visar inte alla dessa citat ovan att det beslutet, och det troliga beslutet imorgon i kommunstyrelsen, är ”byggt på lösan sand”.

Anm: Tidigare bloggar om Sanden:

KS: Öxnered/Skaven

28 januari, 2019 1 kommentar

Det ska byggas i Öxnered/Skaven. Det har varit bestämt ganska länge nu. Men det har också varit en del turbulens kring den utarbetade detaljplanen. Protester, insändare och brev har riktat sig mot olika delar av den. Det är framför allt de boende som har haft synpunkter kring de planerade bostadshusens höjd, vägar, järnvägsövergångar etc. Jag har beskrivit en del av dessa i några bloggar. (Se ”Öxnered/Skaven – en ny stadsdel?”, ”Öxnered/Skaven” och ”Vad händer i Öxnered/Skaven?”.)

Den viktigaste synpunkten kom dock från Länsstyrelsen. Det gällde strandskyddet… Och det ”föranledde omfattande revidering av planförslaget”. Som det står i handlingarna. Kommunstyrelsen ska på onsdag yttra sig över det nya förslaget till detaljplan.

Detaljplaneförslaget fick alltså ändras efter Länsstyrelsens yttrande. Planområdet har minskats och i stort sett all mark inom strandskyddat område, med undantag av två byggrätter, har utgått. Även ett mindre område vid Öxnereds station har utgått ur planen. (För att underlätta framtida utveckling av järnvägen.)

Det behöver byggas mycket i Vänersborg de närmaste åren, efterfrågan på bostäder är stor. Kommunens bostadsförsörjningsprogram säger att det behövs 160 nya bostäder varje år i Vänersborg. Öxnered/Skaven är attraktiva områden. Det finns fina naturområden i omgivningarna, det är nära till vatten, det finns förskola och skola i närheten – för att inte prata om Öxnereds järnvägsstation med möjligheter för pendling till Göteborg, Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla.

Syftet med detaljplanen är att möjliggöra ett stort antal bostäder vid Öxnered/Skaven. Inom en 30-årsperiod ska det inom planområdet skapas möjligheter för omkring 600 nya hushåll. (I den första detaljplanen talades det om 1.400 nya bostäder.)

Det som flera av de boende har haft synpunkter på är kommunikationerna. Det är ju inget ”lätt” område. Det är trångt redan idag med tanke på järnvägen och gatutrafiken. De två järnvägarna, Älvsborgsbanan (Uddevalla-Herrljunga, dvs bland annat sträckan Öxnered-Vänersborg) och Oslo-Karlstadbanan (Göteborg-Karlstad/Norge), ställer till problem för gatutrafiken.

Det känner alla till som kör i Öxnered i rusningstrafik och järnvägsbommarna går ner – och är nere ganska lång tid stundtals. (Bommarna brukar vara nere när tågen står kvar vid stationen.) Det blir lätt långa köer och det blir trångt för bilar, cyklister och fotgängare. Det finns två korsningar över järnvägen på Älvsborgsbanan och en över Oslobanan. Ingen av korsningarna är planskilda. De är inte heller anpassade till gående och cyklister. Det är också svårt för räddningsfordon, t ex ambulans, brandbilar etc, att ta sig fram.

Byggnadsnämnden vill knyta ihop Öxnered/Skaven med övriga staden genom att bygga ut infrastrukturen. Och det är ett måste.

”I områdets norra del, mitt emot Öxnereds skola, föreslås en tunnel under Älvsborgsbanan för att knyta ihop Skaven med västra Öxnered, Blåsut och vidare med Vänersborgs centrum.”

Sedan är det tänkt att en bilväg ska gå från området mot Brätte och där nå Onsjö, sportcentrum och skolorna på Torpaområdet. Det finns många synpunkter från de boende om denna väg. Den går genom detaljplaneområdet och medför antagligen en betydligt utökad biltrafik i Öxnered med alla negativa konsekvenser det kan få för de boende.

I detaljplanen står det också att det behövs en ny väg i sydväst mot Trestad Center. Då skulle trafiken ledas in/ut från området utan att passera Öxnered eller Blåsut.

Jag tror att den här vägen kan bli nödvändig. Det är till och med möjligt att om båda anslutningarna byggs, så har kommunen byggrätter för åratal framöver. Området är så stort att andra områden kanske inte behöver exploateras på en 5-10 år framåt… Den här vägen finns emellertid inte med i planen, det kanske är en brist.

Hur som helst, anslutningarna är mycket viktiga. Utan dom så blir det stora trafikproblem vid järnvägsöverfarterna och på Öxneredsvägen. Det kan också bli problem för räddningstjänsten på grund av att bommarna många gånger är nere medan tågen står på perrongen.

Det kommer att kosta att förverkliga detaljplanen:

”Beträffande den ekonomiska frågan beräknas kommunens kostnader för utbyggnad av allmänna platser (parker, parkering, gator och vägtrafiktunnel) samt fastighetsbildning uppgå till cirka 43 mnkr. För anslutningsväg söderut, utanför planområdet, uppskattas kostnaden till cirka 30 mnkr. Utbyggnad av en allmän va-anläggning för vatten och avlopp finansieras genom avgifter. Kommunen kommer att få intäkter genom avyttring av mark inom planområdet.”

Jag är inte säker på att detta är alla kostnader. Som skolpolitiker anser jag att det t ex är viktigt att något görs åt GC-vägarna längs Öxneredsvägen/Djupedalsvägen – flera elever går eller cyklar till skolan. Det är också ett måste att järnvägskorsningen närmast stationen, över Älvsborgsbanan, anpassas till GC-trafik.

Kommunstyrelsen måste svara på två frågor på onsdag:

Är det värt att investera i Öxnered/Skaven? Svaret på frågan torde vara ja. Vänersborg måste skapa bostäder åt alla som vill bo i kommunen.

Är detaljplanen bra? I stort sett ja. Den har blivit allt bättre efterhand, i den meningen att planen har anpassats till de boendes önskemål – även om de boende inte har fått precis som de hade velat ha det. Det finns dock fortfarande frågetecken kring kommunikationslösningarna, framför allt kring järnvägskorsningarna och vägarna till Onsjö och Trestad Center. Fullt utbyggt kommer de nog att fungera på ett bra sätt. Men blir de fullt utbyggda innan bostadsbyggandet kommer igång och folk börjar flytta till Öxnered/Skaven…?

På onsdag ska kommunstyrelsen yttra sig. Det står inte i beslutsförslaget att ärendet ska vidare till kommunfullmäktige, men jag antar att detaljplanen ändå kommer dit när det är dags för beslut. Det står nämligen på ett annat ställe i handlingarna att:

”Planförslaget har efter granskningen omarbetats i sådan utsträckning att en förnyad granskning genomförs innan detaljplanen kan antas av kommunfullmäktige.”

Kommunstyrelsen ska också behandla en annan detaljplan på onsdag – Detaljplan för Galeasen 1. Med andra ord – en del av området på Sanden Södra. Här finns det anledning att vara betydligt mer kritisk….

Kategorier:Öxnered, KS 2019, Skaven

KS: Hallevibadet, idrottshall och IT

27 januari, 2019 Lämna en kommentar

Det var ingen vidare match igår. Redan efter den första perioden hade Djurgården fått ner Indianerna på rygg, ett läge som Frölunda inte hade en chans resa sig upp från. Den första perioden slutade 5-1 till Djurgården, och då kan Frölundas mål dessutom betraktas som mer eller mindre ett självmål… Det var med andra ord en total utskåpning. Men Indianerna kommer naturligtvis igen. Laget ligger ju ändå på en tredjeplats.

Då hade efterspelet efter matchen i Scandinavium en bättre utgång. Korv på Würst… Får oss korvälskare är restaurangen ett kulinariskt eldorado. Jag rekommenderar definitivt ett besök till Würst som ligger mellan Järntorget och Linnéplatsen.

Annars började lördagen med ett årsmöte. Och det betydde ytterligare ett politiskt uppdrag – som ersättare i Kunskapsförbundet Väst. Det ska bli intressant, och tämligen tryggt. Som ordinarie återfinns ingen mindre än den alltid påläste Lutz Rininsland.

Det blir naturligtvis ännu fler utredningar och underlag att sätta sig in i för min del, men kommer handlingarna i tid, till skillnad från kommunstyrelsens, så blir det inga problem. För övrigt blir Magnus Lilja ersättare i barn- och utbildningsnämnden. Nu ska bara dessa interna val i Vänsterpartiet stadfästas av kommunfullmäktige innan de blir ”giltiga”.

På onsdag är det alltså sammanträde med kommunstyrelsen. Och med det min comeback i detta viktiga politiska organ. (Se ”Comeback i KS”.)

Sammanträdet innehåller hur många föredragningar som helst. Hela förmiddagen ägnas åt information – enligt ett strikt fastlagt schema. Jag undrar hur tiderna ska kunna hållas om ledamöter har frågor eller funderingar – eller bara vill diskutera. (Enligt uppgift så hölls tiderna sällan under den förra mandatperioden.) Efter alla föredragningar så antar jag att ärendena ska gås igenom politiskt punkt efter punkt. Vad jag ser är ingen tid avsatt åt allmänna politiska diskussioner om typ kommande viktigare frågor eller strategiska diskussioner om kommunens framtid etc. Men vi får se vad som händer, det är ju mitt första KS-sammanträde sedan 2006. Dessutom är Benny Augustsson (S) också ny, i varje fall som kommunstyrelsens ordförande. Augustsson kan behöva en inkörningssträcka innan han hittar rätt väg.

Det första ärendet handlar om en begäran från samhällsbyggnadsnämnden att få ytterligare 6 milj kr till byggnationen av den nya 40×20-idrottshallen vid Sportcentrum. Det visade sig att det krävdes fler omklädningsrum än nämnden hade tänkt från början. Den nya hallen beräknas kosta sammanlagt 34 miljoner. Pengarna ska naturligtvis lånas upp, men det föreslås att kommunen gör det genom att ta motsvarande 6 milj kr som är avsatta för investeringar i Hallevibadet nästa år – och flyttar till idrottshallen i år. Tidigare har jag hört att detta är möjligt för att renoveringen av Hallevibadet blir billigare än beräknat. Men det står det inget om i handlingarna till kommunstyrelsen.

Att det behövs en ny hall vid Idrottscentrum är oomtvistligt, inte minst skolorna är i akut behov av en sådan. Vad konsekvenserna blir för Hallevibadet vet jag inte, om det nu blir några. Det ger sig förhoppningsvis på onsdag.

Som ärende 2 ska kommunstyrelsen besluta att föreslå att kommunfullmäktige antar policy och riktlinjer för IT-utveckling och digitalisering. Policy och riktlinje är väl ungefär samma sak, men avsikten är att:

”policyn ska ange kommunfullmäktiges övergripande politiska inriktning för IT-utveckling och digitalisering. Riktlinjen syftar till att skapa en gemensam norm och ange ramarna för verksamheten inom IT- utveckling och digitalisering.”

Det blev genast tydligare, eller hur…?

Ibland är det inget roligt att vara lärare, ögonen dras liksom instinktivt till felstavningar, meningsbyggnadsfel etc. Det är en yrkessjukdom tror jag. (Det hindrar underligt nog dock inte att man själv gör sådana fel.) Riktlinjerna börjar med ett sådant:

”Kommunstyrelsen har enligt policyn har helhetsansvar…”

Hur som helst.

Den 28 maj 2018 kom en rapport från konsultföretaget Public Partner. Företagets rutinerade medarbetare genomförde:

”en genomlysning av verksamhetsområdet IT vid kommunstyrelseförvaltningen.”

Det framfördes en förödande kritik av IT-verksamheten i rapporten. Jag har nog aldrig sett en sådan rak, uppriktig och total kritik i några andra officiella dokument, typ revisorsrapporter etc. Det var kritik av ledning och personal, rapporten visade att det brast i kunskap på IT-avdelningen, att handläggningstiderna var långa och bemötandet på IT-supporten dåligt, att det fanns osäkerhet kring IT-kostnaderna i de olika verksamheterna etc etc. (Jag skrev utförligt om rapporten i två bloggar: ”Hård kritik mot kommunens IT-enhet (1/2)” och ”Hård kritik mot kommunens IT-enhet (2/2)”.)

Det är nog så att policyn och riktlinjerna ska ses mot bakgrund av denna rapport – även om rapporten överhuvudtaget inte nämns i underlaget.

I slutet av rapporten från Public Partner så gav företaget ett förslag på rubriker i en IT-policy:

”Mål/Vision för verksamheten, dvs IT-användningen i kommunen
‒Service till och dialog med medborgarna
‒IT:s bidrag till ökad effektivitet och kvalité
‒Behov av enhetlighet, gemensamma strukturer och principer

Ansvar och roller
‒Organisatorisk effektivitet
‒Samarbete med andra aktörer
‒Säkerhet

Utveckling och införande
‒Prioriteringar och samordning
‒Förvaltning och avveckling
‒Gemensamma standarder

Process för planering och uppföljning”

Framför kommunstyrelsen på onsdag ligger ett A4-papper med policyn. Själva policyn är ännu kortare, den finns under rubriken ”Inriktning för kommunens IT-verksamhet”. Vilket är ytterligare förvirring av begrepp, vad är vad – policy, riktlinjer, inriktning…?

I ”inriktningen” står det:

* ”vara effektiva, användarvänliga, tillförlitliga, säkra och ha hög tillgänglighet,
* underlätta service till och dialog med kommuninvånarna,
* bidra till att öka effektivitet och kvalitet i kommunens verksamheter,
* kännetecknas av enhetlighet och drivas av en helhetssyn där invånar- och verksamhetsnyttan präglar arbetet,
* tillvarata och utveckla digitaliseringens möjligheter i samverkan med kommunens verksamheter.”

Jag kan inte se att den föreslagna policyn på något sätt motsvarar det som Public Partner ansåg vara nödvändigt. Kommunen har liksom bara gjort punkter av de ord som Public Partner ansåg vara rubriker i en policy…

 Kommunstyrelsen borde nog ge bakläxa till förslaget och återremittera ärendet. Jag tycker nämligen inte heller att riktlinjerna, vilket är det andra dokumentet som kommunstyrelsen ska behandla, är särskilt imponerande. Syftet med riktlinjerna är enligt kommunen att skapa:

”en gemensam norm och ange ramarna för verksamheten”

Begreppen är inte närmare definierade, vad är t ex en norm i detta sammanhang? Dessutom är dokumentets titel ”Riktlinje för IT-utveckling”, dvs riktlinje i singular. En riktlinje?

Riktlinjerna tar upp självklarheter, jag har svårt att se någon IT-tekniker eller tjänsteman leta fram dokumentet för att få grepp om normen eller ramarna. Eller? Här några exempel ur ”Riktlinje för IT-utveckling och digitalisering”:

* ”Kostnaderna för IT ska vara tydligt finansierade, transparenta och förutsägbara.”
* ”Digitala tjänster för kommunens invånare, organisationer och företag såväl som för de anställda ska vara lätta att hitta, enkla att använda, likartade och samordnade.”
* ”Det ska finnas anvisningar med en ansvarsfördelning mellan kommunens IT-verksamhet och den övriga verksamheten i leveransen av IT- och digitaliseringstjänster.”
* ”Verksamhetsutveckling ska vara integrerad med IT-utveckling och digitalisering.”
* ”Kommungemensamma lösningar före verksamhetsunika är eftersträvansvärda”
* ”De anställda ska erbjudas den utbildning som krävs för de IT- system som används i uppdraget.”
* ”IT-verksamheten ska vidare bidra till en god arbetsmiljö genom att arbeta förebyggande för att minimera IT-relaterade fel och avbrott i kommunens leverans av tjänster och välfärd.”
* ”Det ska finnas anvisningar för de anställdas användning av IT.”
* ”IT- och informationssäkerhet är en grundläggande del av IT-verksamheten.”

Som sagt, det tycks vara rena självklarheterna. Det får mig att undra om det skrivs sådana här dokument för att ”man måste”, för att det ”ser bra ut”, för att någon ska ha ”något att göra”. Eller är det helt enkelt så att det är en del av styrsystemet NPM, där det tycks vara viktigare att dokumentera något än att se till att det blir gjort. Eller är det någon som faktiskt har användning av dokumenten?

Jag noterar för övrigt att det inte nämns något om politiker i dokumenten. Det skrivs om anställda, kommunens invånare, organisationer och företag. Men inte politiker. De borde nog nämnas, det är viktigt att politiker snabbt kan nå diariet, olika underlag, beslutsförslag, protokoll etc på ett smidigt, lätt och snabbt sätt. Fast det är klart, i början på ”riktlinje” står det ”den demokratiska processen”. Politikerna kanske involveras i digitaliseringen trots allt.

Om de här två dokumenten är de enda svaren och åtgärderna på Public Partners utredning och rapport så återstår det mycket kvar att göra i Vänersborg. Då har IT-verksamheten en lång väg att gå innan den kommer att fungera. Naturligtvis kan andra åtgärder ha vidtagits utan att det har varit uppe i kommunstyrelsen.

Jag avslutade min blogg förra året (se här) om Public Partners rapport:

”Kommunen med tf kommundirektör Pascal Tshibanda i spetsen står inför en delikat uppgift att försöka få ordning på IT-enheten och IT-verksamheten. Men det går inte att backa, det krävs en total omstrukturering. Och jag har svårt, utifrån rapporten, att se att den går att genomföra utan en ny IT-chef. Men ska kommunen kunna fungera så måste IT-verksamheten fungera.
Så enkelt är det, så svårt är det.”

Det kanske gäller än…

Till sist. Kommunstyrelsen ska behandla flera andra ärenden också, men de två ärenden som jag har beskrivit i denna blogg är de två som ska vidare till och avgöras av kommunfullmäktige. Samtliga andra ärenden som tas upp på onsdag avgörs av kommunstyrelsen, ärendena ”stannar här”. Jag hoppas kunna återkomma till åtminstone några av dessa.

Kategorier:IT, KS 2019

Comeback i KS

24 januari, 2019 1 kommentar

På onsdag (30 jan) gör jag comeback i kommunstyrelsen. Som ersättare. Jag satt faktiskt med där, också som ersättare, för många, många år sedan. Jag fick hoppa in den 30 maj 2003 i stället för Jonas Ringqvist. Och sedan satt jag i kommunstyrelsen fram till slutet av december 2006.

Det var varken spännande eller utmanande att sitta i kommunstyrelsen på den tiden. Under hela perioden var det bara en fråga som föranledde debatt. Det var om ”den stora tavlan” i sammanträdesrummet. Den hade satts upp bakom ordföranden, och frågan gällde om tavlan prydde sin plats eller inte. Det blev en tämligen infekterad debatt… För övrigt minns jag inte att det var några diskussioner överhuvudtaget, sammanträdena var tråkiga och opolitiska tillställningar. Därför har jag egentligen inte heller traktat efter en plats i kommunstyrelsen. Förrän nu då.

Det ska bli intressant att se om det blir annorlunda denna gång. Jag tror det. Det finns tecken på att kommunstyrelsens nye ordförande Benny Augustsson (S) tänker söka bredare lösningar på många frågor. Och då måste det förstås diskuteras. Vi får väl se om Vänsterpartiet kan bli en del av denna process av möjligt samförstånd. Eller om kommunledningen, dvs S+C+MP, bara ska förhandla med minialliansen – M+L+KD har ju kommit överens med de styrande om årets budget…

Idag kom handlingarna för onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Ärendelistan består av 17 punkter och det är sammanlagt 429 sidor som ska läsas in. Och det är det väl tänkt att även ersättare ska göra, trots att det bara är de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen som får ett årsarvode på 32.604 kr, dvs 2.717 kr i månaden… (Se ”Politikernas arvoden”.)

Det är sanslöst! 429 sidor! Och lördagen som redan är bokad för ett årsmöte och en tur till Scandinavium, det är match mellan Indianerna och Djurgården. Och imorgon fredag, liksom måndag och tisdag nästa vecka, är ju vanliga arbetsdagar. Ärligt talat, när ska man hinna läsa 429 sidor?

Det här problemet (eller utmaningen som det brukar kallas i kommunen) har påtalats tidigare av Vänsterpartiet. Det är nämligen så att Medborgarpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet blir politiskt diskriminerade i Vänersborgs kommun. Så är det faktiskt.

Så här är det.

Kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) fick alla dessa handlingar (som idag sändes ut) utskickade redan torsdagen den 10 januari. I KSAU sitter representanter för S+C+M+KD+L (ersättare), dvs alla partier utom just MBP, SD och V. (Då tänker jag att MP får information från sina styreskamrater i S+C.) KSAU sammanträdde sedan på måndag den 14 januari. Idag, på eftermiddagen den 24 januari, kom utskicket inför kommunstyrelsens sammanträde på onsdag. Då har alltså de andra partierna haft handlingarna, de 429 sidorna, i två veckor!! Och handlingarna är, tror jag, desamma som de som lämnades till KSAU – med två små undantag, varav ett var ett ärende som KSAU beslutade omarbeta innan det gick till kommunstyrelsen.

Så här har det varit hela den förra mandatperioden, de demokratiskt valda partierna har haft olika förutsättningar att bedriva politiskt arbete. Därför lämnade Vänsterpartiet in en motion i kommunfullmäktige förra mandatperioden. I november biföll, hör och häpna, kommunfullmäktige enhälligt denna motion. Motionen gällde ”Lika villkor för representanter från alla partier”.

Men tydligen gäller inte beslut i fullmäktige längre…

Så det blir till att läsa handlingar närhelst man hinner fram till onsdag. Jag är inte säker på att det ens är möjligt. Och inte får jag något årsarvode heller – som de ordinarie ledamöterna…

PS. Lutz Rininsland (V) skriver på sin blogg om varför nästa sammanträde med kommunfullmäktige borde ställas in – se ”Inställt sammanträde?”. Dessutom publicerade Rininsland en blogg idag (25/1) om de olika villkor som partierna jobbar utifrån i kommunstyrelsen – ”Same procedure as last year”.

Kategorier:Demokrati, KS 2019

Ibland blir det fel

23 januari, 2019 1 kommentar

Ibland blir det fel. Det kan hända alla. Men när det gäller vänersborgsk politik så är verkligheten inte sällan grymmare. Här är det svårare att överse med fel/misstag, särskilt när de går att reparera utan att det görs. Därför gäller det att korrigera sig själv snabbast möjligt.

I en blogg för en tid sedan skrev jag att varje elev på ett högstadium i Vänersborg kan få två olika rektorer under högstadietiden. (Se ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)”.) Erkänner, jag tänkte fel. Jag trodde att den rektor som var rektor för åk 9 detta läsår skulle ha åk 9 nästa läsår också. Och nästa. Men så var det inte tänkt. Nästa gång så blir denne rektor ansvarig för eleverna i åk 7 – och sedan följer rektorn denna årskurs genom högstadietiden. Det är enligt min mening ändå ingen bra lösning, men rätt ska vara rätt. Jag hade fel.

Sedan vill jag förebygga något som människor skulle kunna tro är eller blir ett slags ”fel”. Vänersborgarna kanske kommer att tro att Vänsterpartiet stjäl idéer från TTELA:s ledarskribent Max Eskilsson och gör motioner av dem. Det stämmer inte.

Eskilsson skrev en debattartikel i dagens TTELA. (Den publicerades redan igår på hemsidan, se ”Lär av Mellerud och Lilla Edet”). Eskilsson argumenterade för att Trollhättans och Vänersborgs fullmäktigesammanträden ska finnas ”tillgängliga i videoform”, dvs på webben. Som Mellerud och Lilla Edet har… Och Eskilsson har helt rätt, visst borde vänersborgarna kunna titta på sammanträdena t ex i efterhand när de har tid.

Grejen är att Lutz Rininsland (V) och undertecknad vänsterpartist redan har skrivit en motion om just detta. Den lämnades in den 2 januari och du kan läsa den här: ”Motion: Webbsändning från KF”. Det jag vill säga är alltså att vi hann före Eskilsson… (Om det nu egentligen spelar någon roll…) För övrigt har Vänsterpartiet skrivit en motion med denna innebörd för flera år sedan. Men så kom miljöproblemen i sessionssalen i vägen. (Jag vill minnas att det var Adam Frändelid som skrev motionen då det begav sig.)

Vissa fel är omöjliga att rätta till. Arena Vänersborg var på sin tid ett mycket dyrbart ”fel”. Både för skattebetalarna (de betalar ju fortfarande 20 milj kr per år för arenan) och för socialdemokraterna. Socialdemokraterna gick i valet efter arenabygget tillbaka från 21 mandat till 12. Ett historiskt ras, som S fortfarande inte har återhämtat sig från. (S har nu 14 mandat i fullmäktige.) Kanske kan kommunens nye ”statsminister” Benny Augustsson (S) ”reparera” detta ”fel”…

Men arenan står där den står och just nu spelas bandy-VM här. Även om det riktiga VM inte har börjat än. Kommunen gör så gott den kan för att locka publik. VM-arrangemanget, som alltså arrangeras av IFK Vänersborg och inte kommunen, får gratis reklamplats på kommunens hemsida… Samhällsbyggnadsförvaltningen har också gjort i ordning rondellen vid arenan. Den blev ganska häftig tycker jag. Hur mycket rondellutsmyckningen kostar har jag ingen aning om, men den kan väl kommunen bjuda på. Det är ju inte bara bandygäster som kan beskåda rondellen. Reklamen på hemsidan är däremot en principiell fråga….

 Det är väl egentligen också all arbetstid som flera personer hos Kultur och Fritid lägger ner under bandy-VM. Den behöver inte VM-arrangörerna betala för. Signaturen ”rune” beskrev det i en kommentar för ett tag sedan (se här).

”Tänk bara serviceenheten och vaktmästeri som under minst tvåskift ska rodda i hela VM-byn alltifrån bandymatcher till Svenska Hits galan i idrottshuset. Toaletter, duschar och utrymmen ska servas och städas många gånger per dygn.
Alla kommunanställda har givetvis övertidsersättning och kompensationsledighet att fordra senare under 2019.”

Om det här stämmer, och det tvivlar jag inte på, så kan det vara ganska ”fel”. Kommunen ska behandla alla lika.

Jo då, kommunen kan också göra fel – till och med i protokoll. På fullmäktige den 19 december (2018) valdes ledamöter till nämnder och styrelser. I protokollet står det bland annat att Ann-Marie Jonasson (S) valdes till ordförande och Piotr Gabrys (M) till vice ordförande i byggnadsnämnden. Det blev fel, det ska vara miljö- och hälsoskyddsnämnden… (Det här beslutet måste rättas genom ett beslut i fullmäktige…)

Och på tal om miljö och hälsa. En del fel kan vara små, men bli pinsamma ändå. Det kan vara att någon skriver på Facebook att hen har gjort sitt första möte med ”miljö- och hälsovårdsnämnden”. Fast det heter ”miljö- och hälsoskyddsnämnden”…

Ibland ändrar tiden ett ”rätt” till ett ”fel”. När jubileumsboken ”Vänersborg 375 år” sammanställdes och gick ”i tryck” så var Marie Dahlin (S) (en av de politiker som till viss del ”associeras” med arenan) fortfarande kommunstyrelsens ordförande. Men sådant händer, det går inte att gardera sig mot utvecklingen. Men visst blir det fel… Det är i år (2019) som Vänersborg har jubileum och det är i år som jubileumsboken ska säljas. Och då är det inte längre Marie Dahlin som är kommunstyrelsens ordförande utan Benny Augustsson…

Det finns små fel och det finns stora fel. Det viktigaste är dock att man försöker rätta till de fel som oundvikligen görs och kommer att göras i framtiden också.

BUN 21/1!

21 januari, 2019 Lämna en kommentar

Det blev ett långt sammanträde idag. Barn- och utbildningsnämndens (BUN) ledamöter kunde inte lämna kommunhuset förrän kl 16.10.

Förmiddagen inleddes med att nämndens ordförande Mats Andersson (C) gav några riktlinjer till nämndens nya ledamöter och ersättare om sammanträdenas upplägg, mötesformer, ”formalia” etc. Det var nog en bra repetition även till nämndens ”gamla” ledamöter.

Under resten av förmiddagen introducerades de nya ledamöterna och ersättarna av barn- och utbildningsförvaltningen. Tjänstemännen informerade om huvudmannens systematiska kvalitetsarbete – och ledamöterna råddes att läsa mer på Skolverkets sida (se ”Huvudmannens systematiska kvalitetsarbete”). Nämnden upplystes också om en outtömlig källa till information, fakta och statistik (dvs Kolada). Och självklart även om att det finns en hel del att läsa på kommunens hemsida (se ”Utbildning & barnomsorg”).

Sedan berättade förvaltningen väldigt mycket av intresse, t ex att fokusområdena just nu är ”social inkludering”, ”dynamisk organisation” och ”bättre resultat”. Det är för övrigt intressant att fokusområdet kallas social inkludering och inte pedagogisk inkludering eller bara ”inkludering” – i varje fall med tanke på de bloggar jag nyligen har skrivit i ämnet. (Se ”Inkludering och särskilda undervisningsgrupper” och ”Mer om inkludering och särskild undervisning”.) Jag fick för övrigt höra att det finns flera särskilda undervisningsgrupper på de olika skolorna just nu, men huruvida det var tillfälliga grupper inom ramen för ”extra anpassningar” eller inte blev jag inte riktigt klar över. Det var inte heller meningen att detta skulle diskuteras idag. Och det trots att förvaltningen gjorde reklam för skriften ”Olika är normen” (kan laddas ner här), som förespråkar en mycket omfattande inkludering. (Det blir nog läge att återkomma till dessa frågor senare.) Nämnden fick också se kort filmsnutt som heter ”1000-kronorsloppet”. Den rekommenderas. (Den kan ses här.)

En nyhet till hösten är att elever i högstadiet ska få mer matte och idrott. Tiden kommer att tas från Elevens val. I mellanstadiet kommer idrottstimmarna också att bli fler. Det kommer följaktligen att behövas fler legitimerade mattelärare, vilket är en utmaning, och inte minst fler idrottshallar. Idrottshallarna räcker nämligen inte till som det är idag. Det ska i och för sig byggas en ny idrottshall på Sportcentrum, men det hjälper bara högstadieskolorna, och kanske också gymnasiet. (Det sägs förresten att iordningställandet av Hallevibadet blev billigare än beräknat och att pengar därifrån därför kan tas till den nya idrottshallen.)

Nämnden fick också en viktig genomgång av lokalsituationen. Det tycks lösa sig hyfsat bra för förskolan i och med att Belfragegatans förskola (”Hönan”) snart är klar och att förskolan i Vänerparken har tagits i bruk. Det betyder att alla som vill ha en plats i förskolan kommer att erbjudas det under våren. Nu återstår bara att göra något åt situationen i dalslandsdelen.

När det gäller grundskolan är situationen en annan. Det saknas i många fall:

”tillräckliga hemklassrum, ändamålsenliga special-/ämnessalar, idrottssalar, dimensionerade matsalar och skolkök, personalutrymmen, grupp-/konferensrum och mindre samtalsrum. Vissa skolor saknar helt arbetsplatser för personalen och några saknar dessutom pentry och lunchrum. Nästan alla skolor saknar också konferensrum och mindre samtalsrum.”

Läget är oerhört allvarligt. Hur ska Vänersborg kunna höja kunskapsresultaten eller locka till sig legitimerade pedagoger när det inte ens finns ändamålsenliga lokaler? Det kan förresten nämnas att det i Vänersborg går 600 elever i moduler! Det är faktiskt lite skrämmande, även om modulerna i sig är fina. (Moduler är för övrigt dyra.) Det är absolut nödvändigt att kommunen börjar investera i nya skolor, som t ex på Holmängen, snarast möjligt… Det är inte bara så att elevökningen har varit enorm de senaste 5 åren, den fortsätter. Även om det inte blir i samma takt. Fram till 2027 så är prognosen 300 nya elever i F-6 och ”ett par hundra” i 7-9.

Den korta verksamhetsberättelsen presenterades. Det var för övrigt en bloggläsare som saknade ett genusperspektiv på det förväntade resultatet ”Antal föreningar som grundskolan samarbetar med i syfte att öka barnens intresse för idrott och rörelse ska öka med 100 % fram till 2019”. Svaret från förvaltningen var att man inte hade studerat detta perspektiv.

Det blev ingen diskussion om den utredning som bland annat föranleddes av min motion. Det var bara jag som framförde en del synpunkter. (De kan du läsa om i två bloggar: ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)” och ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)”.) Det tycktes först som om utredningen bara skulle vandra vidare utan att den togs upp i nämnden, men jag fick beskedet att planerna var att den skulle diskuteras senare. Vi hoppas det…

Och med den förhoppningen gick jag hemåt för att se Sverige vinna över Norge i handbolls-VM… Det blev inte så…

Kategorier:BUN 2019

Mer om inkludering och särskild undervisning

19 januari, 2019 1 kommentar

Det var väl inte helt oväntat att min blogg ”Inkludering och särskilda undervisningsgrupper” skulle ge upphov till diskussion och många synpunkter (på Facebook). Det är ett ämne som är hett diskuterat i hela landet. Glädjande nog kan jag konstatera att de allra flesta som har kommit med kommentarer har varit positiva till bloggen och idéerna. Och det tycks vara flera av dessa personer som själva har barn/elever i behov av särskilt stöd.

Naturligtvis framfördes även kritik. Och visst fanns det någon enstaka som påstod just det här som jag var rädd för – var man kritisk till eller problematiserade det här med inkludering så var man reaktionär och i det närmaste människofientlig. Det är tråkigt. Det blir inget bra debattklimat med sådana invektiv. Det handlar ju om barnens och elevernas bästa. Det är både utgångspunkten och målet. Och att skapa en skola för elevernas bästa, det vill vi ju alla. Det är också uppdraget i skolans styrdokument. Det måste kunna gå att föra en sådan här diskussion med sakliga och objektiva argument.

Det är också viktigt att ha begreppen klara för sig, och det är inte helt självklart om man inte är ”skolmänniska”. Men det är självklart en förutsättning för att kunna förstå (var)andra och för att diskussionen ska bli fruktbar.

Skolverket förklarar ”särskilt stöd” (se ”Att göra extra anpassningar av undervisningen och ge särskilt stöd”).

”Det är insatsernas omfattning och varaktighet som skiljer särskilt stöd från sådant stöd som ges i form av extra anpassningar. Särskilt stöd brukar vara mer omfattande och pågå under en längre tid. Att en elev får stöd av speciallärare eller får enskild undervisning några enstaka gånger under en kortare period räknas till exempel som extra anpassningar, inte som särskilt stöd.”

Särskilt stöd ska alltså skiljas från ”extra anpassningar”, ett annat begrepp som är bra att känna till. Extra anpassningar är helt enkelt olika sätt att göra undervisningen mer ”tillgänglig”. Det är ofta lättare att förstå med exempel, och Skolverket ger sådana:

  • ett särskilt schema över skoldagen
  • ett undervisningsområde förklarat på annat sätt
  • extra tydliga instruktioner
  • stöd att sätta igång arbetet
  • hjälp att förstå texter
  • digital teknik med anpassade programvaror
  • anpassade läromedel
  • någon extra utrustning
  • extra färdighetsträning
  • enstaka specialpedagogiska insatser.

Särskilt stöd är insatser av mer ”ingripande karaktär” (Skolverkets uttryck). Särskilt stöd ges oftast inte inom ramen för den ordinarie undervisningen. Insatserna är nödvändiga när elevens behov av stöd är mer omfattande och varaktigt.

Även när det gäller särskilt stöd ger Skolverket exempel:

  • regelbundna specialpedagogiska insatser i ett visst ämne, till exempel undervisning av en speciallärare under en längre tid
  • placering i en särskild undervisningsgrupp
  • enskild undervisning
  • anpassad studiegång, vilket innebär avvikelser från timplanen och de ämnen och mål som gäller för utbildningen, exempelvis att ett ämne eller delar av ett eller flera ämnen tas bort

Det är lärarna som bestämmer när extra anpassningar ska göras. Det behövs inga formella beslut för det. När särskilt stöd ska ”sättas in” måste detta däremot föregås av en utredning och dokumenteras i ett åtgärdsprogram. Det är rektor som beslutar om åtgärdsprogrammet.

Skollagen 3 kap 9 §:

”Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska behovet av särskilt stöd och hur det ska tillgodoses framgå. Av programmet ska det också framgå när åtgärderna ska följas upp och utvärderas och vem som är ansvarig för uppföljningen respektive utvärderingen. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas.
Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn. Om beslutet innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 11 § eller i form av anpassad studiegång enligt 12 § får rektorn inte överlåta sin beslutanderätt till någon annan.”

En viktig fråga är också hur detta särskilda stöd ska organiseras. Naturligtvis är utgångspunkten hela tiden vad som är bäst för eleverna. Olika elever har olika behov. Organisationen kan också bero på hur många elever det handlar om. Oftast är särskilda undervisningsgrupper förlagda på de ”vanliga” skolorna och det är säkerligen också det bästa i de flesta fall, bland annat av sociala skäl. Då kan kompisar träffas på raster och kanske på vissa lektioner. Vid andra tillfällen kan det vara att föredra att undervisningen organiseras på en egen skola.

Men jag vet att det finns många elever som inte går (kan gå) till skolan. Det är alldeles för många människor där, både i klassrummen, korridorerna och på skolgården. De klarar inte av denna situation, de fixar inte att vistas i utrymmen med många människor – hur mycket de än vill. De blir ”hemmasittare”. De skolkar inte, de kan helt enkelt inte vistas i en skola, inkluderad eller ej. Antalet hemmasittare ökar i både Vänersborg och i landet som helhet.

I sådana här frågor har naturligtvis föräldrar och professionen den bästa kunskapen om vad som är bäst för den enskilde eleven. Ibland kan det dock vara så, som en på Facebook framhöll, att vårdnadshavarna kanske inte riktigt har den objektiva kunskap om sitt barn i skolsituationen som den pedagogiska professionen har. Som jag skrev i min förra blogg har rektor möjlighet att fatta beslut som ”frångå[r] elevens vårdnadshavares önskemål” (Skollagen).

Det är också viktigt att ha i minnet, när vi pratar om alla elever, så gäller det ALLA barn/elever. Det gäller även de elever som inte har behov av särskilt stöd. Det står Skollagen:

”Alla barn och elever i samtliga skolformer och i fritidshemmet ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”

Frågorna kring inkludering och särskilt stöd är inte enkla – hur utformar vi en skola där ALLA elever kan utvecklas så långt som möjligt? Och det är inte bara den enskilda läraren, eller rektorn, som ”äger frågan” eller har ansvar. Det är också, och kanske framför allt, huvudmannens uppgift, dvs kommunens och ytterst politikernas ansvar. I Linköping har politikerna (som jag skrev om i den förra bloggen) tagit sitt ansvar, i Vänersborg är jag tveksam. (Det var väldigt snällt sagt…) I Vänersborg finns det ju inte ens tillräckligt med ändamålsenliga skollokaler, inte heller tillräckligt med personalresurser.

Det finns skolor som hävdar att de har lyckats med inkluderingen, att de har utformat en skola för ALLA elever – både för de elever som är i behov av särskilt stöd och de som inte är det. Ibland framhålls att en skola i Huddinge har kommit långt på denna väg. (Se ”Så blev deras skola NPF-säkrad”.)

Det är emellertid svårt för en utomstående att avgöra hur skolan har lyckats utan att ha sett en ordentlig utvärdering. (Vilken kanske finns, men som jag inte hittar.) Men visst finns det metoder och ”knep” för inkludering som kan användas i andra skolor. Å andra sidan så vet jag att det redan används många metoder i klassrummen – och jag vet att rektorer och lärare i bla Vänersborg gör allt vad de kan för att undervisningen ska fungera för ALLA elever.

Men hur gör en lärare när situationen i klassen ser ut så här? Det är en lärare i Vänersborg som beskriver situationen. (Beskrivningen lämnades som en kommentar till min förra blogg).

”När jag slutade som lärare hade jag en klass på 25 elever med många bekymmer. Det var 1 elev med adhd som skulle undervisas på förskoleklassnivå, 1 elev med Adhd som var särbegåvad i matte, 1 elev med grava medicinska problem samt Asperger. Han kunde plötsligt bli dålig och utan hjälp då dö. Dessa 3 elever tjöt i högan sky. De första månaderna var det 2 resurser men de 2 adhd eleverna rymde titt som tätt åt var sitt håll så då kom ytterligare en resurs till klassen. I klassen fanns ytterligare en elev i behov av resurs. Eleven hade troligen adhd. Fler bekymmer fanns. En med hörselskada. Han fick stänga av hörapparaten då eleverna tjöt. En elev med grav språkstörning. Han vågade inte prata då ingen förstod vad han sa. 3 stycken barn som inte förstod svenska. Dessa barn hade ingen som hjälpte dem med språket. De 3 elever med resurser kunde inte vara tysta under genomgång utan talade med sina resurser då. Då lärde sig eleven 20 % mindre pga av ljud. De enda elever som skolledningen talade om var de med resurser. Denna blandning av elever i samma klass var helt tokig. Skrikande elever och elev med hörselskada borde inte gå i samma klass. Språkstörda elever vågar tala i mindre grupper. Detta var i åk 1 när det sedan i åk 2 skulle komma ytterligare 1 elev som inte förstod språket samt var på särskolenivå så gav jag upp. Så många elever med bekymmer, så många resurser ska inte vara i samma klass. Klassen borde delats men icke sa Nicke. Vart tog de vanliga eleverna vägen i detta? De fick inte någon bra skolgång. Vem brydde sig om dem? Ja, fram för mindre grupper, klasser, där dessa elever kunde få hjälp av spec lärare. Där ALLA elever blev sedda och trygga. Tja, bara en liten berättelse från verkliga livet Önskar att det gick att ändra när sånt här förekommer men med mindre pengapåse är det svårt att göra något.”

Politikerna i Vänersborg måste börja diskutera, och agera, i frågorna kring inkludering och särskilt stöd. Och kanske är det på gång. I januariöverenskommelsen mellan S, L, C och MP (i riksdagen inför regeringsbildningen) så lyder punkt 52 (se ”Januariavtalet: Här är alla 73 punkter som S, L, C och MP enats om”):

”Inkluderingstanken har gått för långt: gör det lättare att få särskilt stöd i mindre undervisningsgrupp (Uppdrag till Skolverket hösten 2019).”

Jag hoppas på en fortsatt bra och saklig diskussion.

Mandatperioden första BUN (21/1)

17 januari, 2019 Lämna en kommentar

På måndag samlas återigen barn- och utbildningsnämnden (BUN). Nu med nya ledamöter. Det är faktiskt först nu som valresultatet från september ger utslag i kommunens nämnder och styrelser.

Vi återfinner många gamla kända namn, men också en del nya. Mats Andersson (C) är fortfarande ordförande, åtminstone i 2 år till. Enligt TTELA ska Andersson bli kommunalråd (2:e vice ordförande i kommunstyrelsen) efter halva mandatperioden och då byta plats med Bo Carlsson (C), som ska ta Anderssons plats som ordförande i nämnden… Nämndens 1:e vice ordförande är ett nygammalt namn. Gunnar Henriksson (L) har tidigare varit ledamot i nämnden, dock inte förra mandatperioden. Som 2:e vice ordförande ser vi Christin Slättmyr (S). Slättmyr kom med i nämnden i slutet av förra perioden. Nämndens tidigare 2:e vice Joakim Sjöling (S) är nu ”vanlig” ledamot.

Det är bara två helt nya namn bland de ordinarie ledamöterna, Jonathan Svensson (S) och Monica Andersson (V). Bland ersättarna är det dock gott om ”rookies”, jag räknar till 8 stycken. Men dessa får jag presentera när de ”utmärker sig”.

Det är en ganska diger dagordning som möter den nya nämnden. Förvaltningen börjar med att presentera sig och därefter informera nämnden om ”Nuläge, behov, långsiktig organisation” och ”Aktuella lokalfrågor”. Nämnden och förvaltningen har ju en del lokalärenden att ”tampas med”.

Som en övergång till de ekonomiska ärendena så ska, som vanligt, en del nyckeltal redovisas. Det är inga direkt uppseendeväckande siffror, men jag noterar att sjukfrånvaron bland personalen och frånvaron bland elever är fortsatt relativt hög. Det är ett problem. Glädjande är däremot att ingen skola i kommunen har fått kritik av Skolinspektionen under höstterminen, ja faktiskt inte på hela året… Det kan också konstateras att elevökningen i grundskolan har mattats av. Det var bara 27 fler elever i december 2018 än motsvarande tid 2017. På fritids sjunker elevantalet, från 1.728 elever i dec 2017 till 1.658 i dec 2018. Även antalet barn i den enskilda pedagogiska omsorgen har minskat under samma period, med 54 barn. Förskolan skiljer sig. Här ökade antalet inskrivna barn med 85.

Sedan hälsas den nya nämnden ”välkommen” med att få ta del av den korta verksamhetsberättelsen. (De nya ledamöterna vet det kanske inte än, men det kommer att bli många verksamhetsberättelser under de kommande fyra åren…) Den är i och för sig viktig, eftersom den kommer att ingå i kommunens bokslut och årsredovisning för år 2018.

Som vanligt redovisas nämndens förväntade resultat i verksamhetsberättelsen – och som brukligt i form av olikfärgade ploppar. Vi hittar 4 gröna, 3 gula och 5 röda ploppar i berättelsen.

De gröna plopparna, som alltså betyder att det förväntade resultat uppnås, ger nämnden sig själv på ”antal föreningar som grundskolan samarbetar med i syfte att öka barnens intresse för idrott och rörelse ska öka med 100 % fram till 2019”, ”fler använder verksamheternas lokaler utanför verksamhetstid”, ”medelmeritvärdet i årskurs 9 ska öka under 2018 med 3 poäng” och ”andelen elever i årskurs 7-9 med mer än 25 % frånvaro ska minska fram till 2020 med 1 procentenhet per år”.

De röda plopparna betyder att de förväntade resultaten inte uppnås. De är:

  • ”Andelen elever i årskurs 8 som upplever studiero i lärandemiljön ska öka under 2018 med 5 procentenheter.”
  • ”Andelen elever i årskurs 8 som upplever att de får det stöd de behöver för att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling ska öka under 2018 med 3 procentenheter.”
  • ”Andelen vårdnadshavare som är nöjda med de informationskanaler som finns mellan hem och förskola och skola ska öka under 2018 med 3 procentenheter i förskolan, årskurs 2 och årskurs 8.”
  • ”Andelen elever i årskurs 8 som upplever att de har inflytande över undervisningens innehåll ska öka under 2018 med 5 procentenheter.”
  • ”Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till gymnasiet ska öka under 2018 med 3 procentenheter.”

Det finns onekligen en del för barn- och utbildningsnämnden att ta tag i, samtidigt som ledamöterna naturligtvis får glädjas åt de gröna plopparna…

Verksamhetsberättelsen tar självklart också upp ekonomi och följsamheten mot budget. BUN gick förra året med ett underskott på 2,6 milj kr. Det är egentligen inte särskilt mycket, det är en budgetavvikelse på 0,3 %. Underskottet beror framför allt på ökade kostnader för skolskjutsar samt ”inköp under årets sista månader av förbrukningsinventarier, läromedel och digitala enheter så som Ipads och tv-skärmar”. Det tål också att påpekas att grundskolan förra året fick 86 milj kr i statsbidrag.

Snart börjar arbetet med budgeten för år 2020 på allvar. Den 31 januari ska alla nämnder (presidierna och tjänstemännen) få information om budgetförutsättningarna. Det blir ”spännande”… I handlingarna står det att:

”Förvaltningen ser gjord utredning avseende skolpersonalens arbetsmiljö och arbetsbelastning som ett underlag till arbetet med kommande budget för barn- och utbildningsnämnden.”

Utredningen som avses är den utredning som gjordes som ett resultat av min motion. Jag beskrev utredningen noga i två bloggar ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (1/2)” och ”Utredning av skolpersonalens arbetsbelastning och arbetsmiljö (2/2)”, och tar inte upp den vidare här. Kanske blir det en intressant diskussion om utredningen på sammanträdet.

Nämnden ska också yttra sig över tre detaljplaner. BUN brukar inte ha så många synpunkter på sådana här ärenden, det ligger liksom utanför nämndens kompetens. Nämnden brukar emellertid få påpeka att det är viktigt att det finns förskolor och grundskolor till de nya invånarna i närheten av bostadsområdena. Det glöms ibland bort i planeringen. Eller oftare, det brukar vara områden inritade för framför allt förskolor men de byggs av kostnadsskäl inte… Ibland får nämnden också framhålla vikten av att det finns säkra gång- och cykelvägar till de pedagogiska verksamheterna.

BUN ska också utse ordförande Mats Andersson (C) att representera nämnden i ”Vänersborgs kommuns lokala styrgrupp i skolmatsakademin”.

Det var de flesta ärendena på mandatperiodens första sammanträde med barn- och utbildningsnämnden. Det lär säkerligen bli ett lugnt och bra möte. Som det brukar.

Kategorier:BUN 2019

Inkludering och särskilda undervisningsgrupper

15 januari, 2019 4 kommentarer

Det pågår många olika diskussioner i Sverige som har med skolan att göra. En av diskussionerna handlar om det som kallas inkludering.

Det är inte helt lätt att definiera ordet ”inkludering”. Två auktoriteter på området, Claes Nilholm och Kerstin Göransson, skriver i boken ”Inkluderande undervisning” flera sidor där de försöker förklara begreppet. De kommer fram till att det finns flera definitioner. Jag tror dock att denna förklaring omfattas av de flesta, som ser inkludering som något positivt och nödvändigt:

”Inkluderingsrörelsen har alltså försökt skifta fokus från frågan om hur elever som definieras som avvikande ska kunna anpassas till skolans sätt att fungera till hur skolan kan anpassa sig till det faktum att elever är olika. En viktig aspekt har varit betoningen på att olikhet ska ses som en tillgång och inte som ett problem och att undervisningen ska vara anpassad till elevers olika förutsättningar och behov.”

Trots att begreppet inkludering är på modet och förekommer i många skoldebatter så används det inte i de svenska styrdokumenten. Begreppet finns inte ens med i Skollagen eller läroplanen för grundskolan. Däremot kan man väl säga att flera värderingar i styrdokumenten är förenliga med en inkluderande skola. Men det är inte särskilt konstigt. Begreppet är luddigt och abstrakt och associeras lätt till många positiva tankar och värderingar.

Begreppet inkludering har fått en så stor positiv laddning i den allmänna diskussionen att den som yppar kritik mot begreppet eller dess följder ibland till och med kan misstänkas ha en omodern och reaktionär människosyn, Vänersborg utgör inget undantag. I klassrummen och skolornas personalrum, bland lärarna, så finns det däremot många som inte är särskilt bekväma med det långtgående kravet på inkludering.

Och det av flera skäl.

Det är i praktiken svårt med inkludering. Säg att en lärare har en klass på 25 elever. I denna klass kan det finnas elever med många diagnoser och medicinska förklaringar. Det kan finnas elever som är väldigt känsliga för ljud, autistiska barn som har svårt att vara tillsammans med andra, elever med grav dyslexi, utåtriktade elever som kan vara både stökiga och störande och elever med inlärningssvårigheter. En ensam lärare, eller kanske en lärare och en elevassistent, har med dessa förutsättningar en svår, om inte en omöjlig, uppgift att bedriva undervisning.

Elever, med svårigheter och behov av särskild undervisning, mår inte sällan dåligt av att vara i en stor klass. De kan ha svårt att koncentrera sig, de får inte sina behov tillgodosedda och flera av dem kan till och med bli ”hemmasittare”, dvs de stannar hemma.

En tredje aspekt av inkludering i praktiken är naturligtvis hur de övriga eleverna mår av att t ex ha en stökig och utagerande elev i klassen. De kanske inte kan koncentrera sig därför att de är rädda för att eleven får ett utbrott. Dessa elever förväntas arbeta och studera i en miljö som vuxna inte skulle acceptera.

I en insändare skriver en mamma (Skolvärlden 28 mars 2018):

”Vårt barn som går i årskurs 1 har en klasskamrat som väldigt lätt och ofta får okontrollerbara och våldsamma utbrott som är mycket svåra att hantera för alla i hans närhet. ”Kalle” har redan dödshotat flertalet elever och även lärare. Vi har efter många incidenter med våld ställt frågan till vårt barns skola om var gränsen går. Hur mycket våld får ”Kalle” utsätta de andra barnen för innan skolan agerar?”

Läraren och debattören Isak Skogstad framhåller också ovanstående tre aspekter. Skogstad skriver i en blogg alldeles nyligen (se ”Har inkluderingen gått för långt?”):

  • ”En studie visade att lärare i mer inkluderade klassrum ägnar mindre tid åt själva undervisningen och mer tid åt att hålla ordning. De andra eleverna drabbas med andra ord.”
  • ”Forskning har även visat att inkludering av elever med utåtagerande diagnoser påverkar de andra elevernas resultat negativt.”
  • ”En nypublicerad studie visade att elever med särskilda behov lärde sig mer, inte mindre, när de får undervisning i särskilda grupper.”

Skogstad anger i sin blogg källor till dessa tre påståenden. Han menar vidare att vurmen för inkludering är ekonomisk. Kommunerna sparar helt enkelt pengar på att placera alla elever i samma klasser. Det blir då den enskilda skolans, och ytterst den enskilde lärarens, problem om undervisningen inte fungerar.

Den kritik som Skogstad och andra framför mot den långtgående inkluderingen ökar. Och det är inte bara lärare som protesterar utan också föräldrar. Huvudmännens (kommunernas) svar är oftast att det är föreskrivet i Skollagen och läroplanerna att det är inkludering som gäller. Men det stämmer inte, som jag har skrivit tidigare. Det är faktiskt lite tvärtom. I 3 kap i Skollagen uttrycks en möjlighet för huvudmannen att ordna särskilda undervisningsgrupper:

”11 § Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.”

Det är också av intresse i sammanhanget att det finns en särskild bestämmelse om detta för fristående grundskolor. Det finns nämligen en paragraf som uttryckligen anger att utbildningen får begränsas till att avse elever som är i behov av särskilt stöd (Skollagen 10 Kap):

”35 §   Varje fristående grundskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i grundskolan.
Utbildningen får dock begränsas till att avse
   1. vissa årskurser,
   2. elever som är i behov av särskilt stöd, och
   3. vissa elever som utbildningen är speciellt anpassad för.”

Det verkar helt enkelt vara så att det tycks vara lite upp till kommunen att bestämma. I Vänersborg finns t ex inga resursskolor längre, medan det i grannkommunen Trollhättan finns tre stycken särskilda undervisningsgrupper.

Men…

Linköpings kommun gick härom året ett steg längre och inrättade och drev en tämligen stor resursskola för elever i behov av särskilt stöd. De ställde frågan på sin spets skulle man kunna säga. Och…

Skolinspektionen reagerade kraftigt och ansåg att Linköpings kommun bröt mot Skollagen. Skolinspektionen utdömde ett vite om 700.000 kr. Linköping överklagade emellertid beslutet. Och förlorade – både i Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Men Linköping gav sig inte utan drev frågan ända upp till Högsta Förvaltningsdomstolen.

Högsta Förvaltningsdomstolen gav i en dom den 28 juni 2017 Linköpings kommun rätt.

Domstolen konstaterade inledningsvis i sin dom (här kan du ladda ner domen) att:

”den kommunala självstyrelsen medför att en kommun har en betydande frihet att själv bestämma hur den kommunala verksamheten ska organiseras och administreras. … [Det finns] inte några särskilda regler som innebär att en kommun vid sidan av den ordinarie grundskolan är förhindrad att organisera skolenheter i form av resursskolor med inriktning mot elever som är i behov av särskilt stöd.”

Domstolen anslår alltså tonen direkt. Det finns inte i varken lagtext eller förarbeten något förbud för kommuner att inrätta särskilda resursskolor. Det som inte är förbjudet är tillåtet med andra ord. Domstolens tolkning stöds, anser domstolen själv, av den bestämmelse som ger fristående skolor möjlighet att begränsa utbildningen till att avse elever i behov av särskilt stöd.

I domen betonas det fria skolvalet och att (främst) vårdnadshavarna ska ha frihet att välja skola för eleverna. Det är således helt avgörande för domstolen att en placering i en resursskola är vårdnadshavarnas val.

Ur domen:

”Principen om det fria skolvalet gäller såväl kommunala som fristående skolor. Det saknas därför även av detta skäl anledning att tolka skollagens bestämmelser om kommunala grundskolor på ett sätt som skulle utesluta en ordning som ger en vårdnadshavare möjlighet att välja en kommunal skola med inriktning mot elever som är i behov av särskilt stöd och därmed enbart vara hänvisad till en fristående skola med en sådan inriktning.”

Det finns dock undantag från denna princip, Skollagen 10 kap 30 §:

”Kommunen får annars frångå elevens vårdnadshavares önskemål endast om
   1. den önskade placeringen skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen, eller
   2. det är nödvändigt med hänsyn till övriga elevers trygghet och studiero.”

Det är rektorn som kan fatta ett sådant beslut.

Till slut tar domstolen också upp villkoren för placering i resursskolorna, som möjligtvis har att göra med ovanstående undantag:

”Den behovsprövning som sker i samband med placering vid en skola med inriktning mot elever i behov av särskilt stöd kan enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte likställas med sådana tester och prov som avses i 10 kap. 9 § skollagen. Placering vid en resursskola efter en sådan prövning står därmed inte heller i strid med förbudet mot tester och prov som grund för antagning eller urval till en grundskola.”

Det följer alltså av domen i Högsta Förvaltningsdomstolen att det inte finns några hinder för kommuner att inrätta och driva resursskolor för elever i behov av särskilt stöd. Det skulle vara helt möjligt för t ex Vänersborg. Kommunen har haft sådana särskilda undervisningsgrupper förr. Och det finns således inga hinder att anordna sådana igen. Det är ytterst en fråga för politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige.

Min uppfattning är att Vänersborg noga bör överväga att inrätta sådana här grupper/skolor – med kompetens och god kvalitet.

%d bloggare gillar detta: