Arkiv
KS: Och så tycker vissa att V är besvärligt…
Onsdagen började med kommunstyrelsens (KS) sammanträde och slutade med ett besök i arenan. Barnbarnet Olle såg sin första bandymatch någonsin och fick se IFK förlora mot Hammarby med 9-3. Olle tyckte det var kul att titta på bandy med 972 andra åskådare och var särskilt imponerad över Hammarbys straff. Den var så hård så han hann inte se bollen.
KS började med att Marcus Eriksson från Suicide Zero informerade om suicid. Han redogjorde för fakta, statistik, myter om sjävmord mm – och hur kommuner kan arbeta på ett systematiskt och effektivt sätt mot suicid. Det tycks som hans anförande gav avtryck och att kommunen på något sätt ska “växla upp” sitt arbete. Det ska dock sägas att kommunen antagligen är i framkant när det gäller arbetet med suicidprevention. Det var för övrigt en föreläsning som fler borde få möjlighet att lyssna på.
Kommundirektör Lena Tegenfeldt inledde en workshop om kommunstyrelsens förväntade resultat genom att redogöra för statistik och fakta. Hon förklarade vidare upplägg och uppgifter för diskussionerna. Och så långt var allt frid och fröjd. Men när det var dags att börja jobba gruppvis meddelade moderaterna (M) att de inte ville arbeta på det föreslagna sättet. De menade att utgångspunkten för workshopen var det MRP-beslut (budgetbeslutet) som kommunfullmäktige fattade i juni – och det beslutet stod inte M bakom. 
En sådan här workshop var något som de styrande partierna borde arbeta med själva menade Henrik Harlitz och Lena Eckerbom Wendel. De efterlyste ett annorlunda upplägg, men det var ordförande Augustsson mycket kallsinnig till. Han tyckte att M kunde ha informerat honom om sin inställning i ett tidigare skede.
Cecilia Prins höll med M eftersom Liberalerna (L) också hade röstat mot de styrandes budgetförslag. Sverigedemokraterna (SD) och Medborgarpartiet (MBP) lade ner sina röster i slutvoteringen om budgeten i juni, men ville inte heller delta i workshopen. Även Vänsterpartiet (V) avstod från att rösta i budgetbeslutet men valde ändå att delta i workshopen.
Det blev en “rumphuggen” workshop. Det var bara S+C+KD+MP+V som “grupparbetade. Vad M+L+SD+MBP gjorde vet jag inte, kanske fikade…
Det finns de i styret som anser att Vänsterpartiet är besvärligt att ha att göra med i politiken, men de torde ompröva sin inställning efter denna dag… 🙂
I workshopen diskuterade gruppdeltagarna de förväntade resultaten, prioriteringar, målvärden mm. Kommunstyrelseförvaltningen ska nu sammanställa resultaten av gruppdiskussionerna och sedan ska beslut fattas i december. Värt att återge från diskussionen i “min” grupp var en 
kommentar angående att locka företagare till kommunen. Jag nämnde att målsättningen var bra men att vissa nämnder i kommunen inte ”drog åt det hållet”. Socialdemokraten i gruppen höll med och tog exemplet med det svarta hustaket i Vargön. (Se “Det svarta taket i Vargön”.) Den behandlingen av en enskild kommuninvånare avskräckte säkerligen företagare från att etablera sig i Vänersborgs kommun…. Vi var helt överens i den frågan.
Det blev lunch och sedan följde ytterligare information innan det blev dags för ”beslutsomgången”. Jag har beskrivit flera av ärendena i tisdagens blogginlägg – se “Kommunstyrelsen 30 okt”.
Jag hade inget annat yrkande på medborgarförslaget om att det behövs fler akutboenden för hemlösa i Vänersborg. Däremot uttryckte jag min uppfattning om den portning på flera veckor som Sonrise tycks använda sig av i bestraffningssyfte mot hemlösa. (Se alltså “Kommunstyrelsen 30 okt” för mer information.) Det var ingen som tog upp denna tråd, inte heller de ledamöter som faktiskt sitter i socialnämnden. (Tyvärr hade nämndens ordförande Dan Nyberg lämnat sammanträdet vid lunchtid.)
På ärendet om att “utreda möjligheterna att införa E-förslag som verktyg för medborgardialog istället för dagens medborgarförslag”, en motion från SD, uttryckte jag Vänsterpartiets uppfattning – kommunen måste ha perspektivet att utvidga invånarnas delaktighet och inflytande, inte att effektivisera och spara in på resurser. (Se “Kommunstyrelsen 30 okt”.) Det blev ingen diskussion, men Göran Svensson (MBP) höll som jag uppfattade det med och Demokrati- och jämställdhetsberedningens ordförande Elisabeth Johansson (KD) gjorde det också, tror jag. Fast det sa hon inte uttryckligen, men menade att ärendet återkommer till beredningen och diskuteras vidare där.
Moderaterna hade synpunkter och ett annat förslag i ärendet “anvisningar och tidsplan för arbetet med mål- och resursplan”. Det var inget som vi andra hade hört tidigare. Förslaget lät bra när Eckerbom-Wendel (M) och Harlitz (M) förklarade. När sedan Augustsson (S) lyfte sina argument och ekonomichefen gav sin syn, så bestämde jag mig att stödja det liggande förslaget. Om det finns förbättringar att göra i budgetprocessen så borde man titta på dessa och förändra rutiner och process nästa år.
M fick bara stöd av L, medan SD:s tre ledamöter avstod från att delta i beslutet.
I nästa ärende föreslog jag att kommunen redan i detta skede skulle lägga ner tankarna på att anlägga en väg norr om den utgrävda delen av gamla Brätte. Mitt yrkande var:
“Kommunstyrelsen uppdrar till samhällsbyggnadsnämnden att starta projektering med inriktning mot alternativ 2 – södra alternativet.”
Inget annat parti tyckte som jag. (Se “Vägen över Brätte fornminne är fortfarande aktuell”.) En ledamot meddelade dock efter sammanträdet att hen skulle rösta mot det norra alternativet. Ärendet återkommer till KS.
KS beslutade att lägga förslagen till kommunfullmäktige att anta både näringslivs- och kompetensförsörjningsstrategierna. Vänsterpartiet höll med ett yttrande från kultur- och fritidsnämnden om näringslivsstrategin och föreslog att en bi-sats under avsnittet “Strategiskt utvecklingsområde 6: Attraktionskraft”, andra punkten “Evenemang som tillväxtmotor” skulle strykas:
“till exempel cup- och lägerverksamhet samt större idrotts- och kulturarrangemang”
Det var inte för att kommunen inte borde medverka till detta, utan för att uppgiften inte ingår i kultur- och fritidsnämndens uppdrag. Nämnden har inte heller pengar till detta. Och kanske borde inte heller konkreta exempel ingå i en strategi.
Efteråt sa en representant från de styrande att pengar till “cup- och lägerverksamhet samt större idrotts- och kulturarrangemang” skulle ordnas vid sidan av nämndens budget. Det vill åtminstone jag se innan jag tror på det. Diskussionen kommer med all säkerhet upp när strategin ska beslutas i kommunfullmäktige.
Ordförande Benny Augustsson (S), som hade räknat med ett betydligt längre sammanträde, kunde avsluta förhandlingarna redan kl 15.15.
Kommunstyrelsen 30 okt
Jag hann inte med att skriva om onsdagens fullmäktigesammanträde förrän det var dags att förbereda sig för nästa stora politiska sammankomst. Imorgon onsdag är det dags för kommunstyrelsen att mötas igen.
Så här ser dagordningen ut:
Ett av ärendena skrev jag om i mitt förra blogginlägg. Det är ett ärende som angår inte bara historiskt intresserade utan alla vänersborgare. Det är naturligtvis ärende 15, “Vägval Brättelänken”. Bara ärenderubriken är i mitt tycke felaktig och leder till en grov missuppfattning. Det finns nämligen inget val, men vill man veta mer – se “Vägen över Brätte fornminne är fortfarande aktuell”.
Det blir som vanligt en del information innan det är dags för kommunstyrelsen (KS) att fatta beslut. Det ska informeras om följande: “Suicidpreventivt arbete”, “Svar på remiss: Nätt och jämnt – Likvärdighet och effektivitet i kommunsektorn”, “Finansiell reglering av pensionsavsättning avseende Norra Älvsborgs räddningstjänstförbund” och “Kompetensförsörjningsstrategin”. Det ska även bli en workshop om förväntade resultat.
De två beslutsärendena om partistöd är “formalia”. Det är redan beslutat hur de ska fördelas, nu verkställs beslutet. Det kan noteras att Sverigedemokraterna får allt mindre stöd eftersom de numera bara är 7 ledamöter i kommunfullmäktige mot tidigare 10. Det blir dyrt för partiet när ledamöter hoppar av.
Kommunstyrelsen ska besluta att lägga ett avslagsförslag till kommunfullmäktige (KF) på medborgarförslaget om att det behövs fler akutboenden för hemlösa i Vänersborg. Motiveringen är att:
“socialnämnden … bedömer att de platser som akutboendet Sonrise erbjuder är tillräckliga för att tillgodose befintligt behov”
Och att detta tillsammans med det arbete som görs:
“inom bland annat Bostad först i nuläget är fullgott.”
Det finns dock funderingar på motiveringen. Medborgarförslaget skriver att:
”Det behövs ett akutboende för hemlösa till för att komplettera det som redan finns. Det är många som blir portade från akutboendet SonRise. En del hemlösa blir portade på flera veckor åt gången.”
Som jag läser medborgarförslaget är det portningen som är problemet, inte antalet platser. Jag har också hört om portningen från andra håll. Socialnämnden kommenterar inte direkt portningen i sitt yttrande:
“Den som inte kan bidra till en lugn övernattningsmiljö nekas övernattning. Det kan röra sig om exempelvis personer som beter sig hotfullt eller som är våldsamma. Reglerna finns på plats för att skapa en trygg miljö för de som övernattar samt för anställda och volontärer.”
Det är tämligen självklart att personer som inte uppför sig ska kunna nekas övernattning. Men det är portningen under längre tider, upp till en månad vad jag har hört, som är problemet. Det är inte ok. Att vara hemlös innebär ofta stora påfrestningar både fysiskt och psykiskt. Den hemlöse kan utsättas för vädrets makter vilket kan leda till sjukdomar. De hemlösa känner att de förlorar kontrollen över sina liv och många lider av depression och ångest på grund av sin situation. Hemlösheten påverkar självkänslan negativt och det kan leda till missbruk. Det är ofta svårt eller omöjligt att ta sig ur situationen utan rätt stöd och hjälpinsatser.
Den hemlöse som nekas övernattning måste få en ny chans, helst redan nästa dag. Det är som jag ser det inte ok att bli portad flera dagar eller veckor i sträck.
Anders Strand (SD) har motionerat om att:
“utreda möjligheterna att införa E-förslag som verktyg för medborgardialog istället för dagens medborgarförslag”
Kommunstyrelseförvaltningen ser att medborgarförslag tar alltmer utredningsresurser i anspråk samtidigt som de flesta förslag avslås. Förvaltningen anser därför att:
“det finns ett behov av att utvärdera det nuvarande systemet för medborgarförslag utifrån effektivitet, resursanvändning och legitimitet.”
Det är helt ok att utreda, utvärdera och förbättra nuvarande ordning med medborgarförslag. Men kommunen måste ha perspektivet att utvidga invånarnas delaktighet och inflytande, inte att effektivisera och spara in på resurser.
När SD:s motion behandlades i Demokrati- och jämställdhetsberedningen så skrev Lutz Rininsland (V) en protokollsanteckning. Rininsland vände sig mot E-förslag av två skäl:
“för att nå upp och komma över systemets spärr är det lätt för starka grupper att samla namnunderskrifter”- “minoriteter med behjärtansvärda frågor som berör ett fåtal individer riskerar att inte få sin fråga prövad när repet dras innan tillräckligt många invånare har ställt sig bakom e-förslaget.”
Det är Vänsterpartiets uppfattning. Utredningen borde ha ett vidgat och djupare syfte, dvs att öka invånarnas delaktighet och inflytande.
Kommunstyrelsen kommer att avslå medborgarförslaget om statistiken i Vänersborgs kommun. Förslagsställaren pekade på brister i den könsuppdelade statistiken inom ett specifikt område. Kommunstyrelsen bedömer sannolikt inte att:
“frågans utredande som verkansfullt i förhållande till kommunens målsättningar.”
Det är flera ärenden av mer formellt slag. Några av dem beslutas av KS, andra går vidare till KF. De kommer antagligen inte ens att diskuteras.
Samtliga nämnder ska varje år upprätta en behovsinventering som underlag till kommunens lokalförsörjningsunderlag. Det gäller även kommunstyrelsen.
“Den större investering som för tillfället är planerad under perioden är en ny räddningsstation i centrala Vänersborg. Investeringen är beräknad till 95 mnkr exklusive markinköp (2022 års kostnadsläge).”
KS pekar även på behov av investeringar på brandstationerna i Brålanda och Vargön. IT-kontoret önskar nya lokaler och kommunikationsavdelningen en ny lokal för studio och eventuellt ny lokal för kommunens interna tryckeri. Och sist men inte minst, en ny simhall…
I underlaget finns också 12 sidor från Kunskapsförbundet Väst där det berättas utförligt om lokalerna som idag används för gymnasial och vuxenutbildning samt om eventuella tillkommande behov.
Kommunen ska anta en ny näringslivsstrategi för de närmaste 6 åren. Strategin är mycket ambitiös och det tar sig uttryck i mål som låter som drömmar och visioner. Men det är kanske viktigt att ha högt ställda mål och personalen på näringslivsavdelningen är skickliga och handlingskraftiga. Det är snarare vissa av kommunens nämnder, eller kanske snarare förvaltningar, som inte kommer att kunna leva upp till alla förväntningar…
Kultur- och fritidsnämnden har lämnat ett yttrande om bla evenemang, som inte har fått gehör. Jag tror att det borde ha fått det.
Kommunen ska också anta en ny kompetensförsörjningsstrategi. Även denna strategi är mycket ambitiös. Den är konkret men ändå övergripande. Dokumentet har tagit hänsyn till de flesta aspekter av kommunens framtida kompetensförsörjning.
Kommunens förvaltningar är oftast mycket kapabla och skickliga på att ta fram dokument. Det gäller “bara” att det blir verkstad av alla förslag. Både näringslivsstrategin och kompetensförsörjningsstrategin ska antas av kommunfullmäktige.
Det är svårt att avgöra när ordförande Benny Augustsson (S) slår klubban i bordet och avslutar mötet. Olle hoppas i varje fall att det inte blir alltför sent. Han tillbringar lovet hos farmor och farfar och vill väldigt gärna vinna över farfar i bordtennis…
Anm. Här kan du läsa hur sammanträdet gick – ”KS: Och så tycker vissa att V är besvärligt…”.
Vägen över Brätte fornminne är fortfarande aktuell
Vänersborgs kommun planerar som bekant att anlägga en väg mellan Onsjö och Öxnered/Skaven. Det finns två alternativ för denna väg, kallad Brättelänken – söder eller “norr” om Brätte. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 29 februari att förorda den norra sträckningen på vägen (alt 1 på bilden). James Bucci (V) reserverade sig.
Det finns egentligen inget “norr” om Brätte. Den del av den gamla staden som är utgrävd och undersökt är antagligen bara 25% av gamla Brätte – och arkeologerna och historikerna vet att den medeltida handelsstaden gick ända ner till sjön, till Vassbotten. Vid vattnet låg bryggorna och mellan hamnen och den uppgrävda delen av Brätte var platsen sannolikt full av rörelse och livlig verksamhet med lastning, lossning, handel, värdshus, marknadsplats osv.
Bohusläns museum utförde 2018 en arkeologisk undersökning i just detta område mot vattnet, norr och väster om de utgrävda lämningarna, där det norra vägalternativet ska gå. Museet hittade stenar som var arrangerade i rader och formationer, spår efter en marknadsplats, stenläggning, del av en stadsgård bestående av ett stensatt dike, en syllstensrad, ett lergolv, del av en huskonstruktion osv. I de undersökta schakten påträffades tusentals fynd av bland annat stengods, yngre rödgods, glas, spikar, tegel, skörbränd sten, metall, stengods, halvt silvermynt med hög kopparhalt, djurben, en järnkil, kritpipor, en blykula och ett flertal blyplomber från Augsburg.
Bohusläns museum skrev i rapporten (kan laddas ner här):
“Resultatet från undersökningen visar på att den tidigmoderna staden Brätte har en betydligt större utbredning än vad som tidigare varit känt. Dels vid »näset« och dels i åkerflatan ner mot »Kvarnbäcken«.
Det är för övrigt en undersökning som inte någon i kommunhuset verkar ha hört talas om. Ingen verkar heller ha läst museichef Peter Johanssons brev till kommunen när han fick höra talas om planerna på Brättelänkens dragning. (Peter Johanssons brev kan laddas ner här.)
Peter Johansson skrev:
“Den östra delen av Alternativ 1 kommer enligt förslaget att gå rakt igenom en av Vänersborgs kommuns mest intressanta fornlämningar (RAÄ Vänersborg 26), lämningarna av Vänersborgs moderstad Brätte.”
Museichefen betonade att Brätte var mycket speciellt:
“Efter det att Brätte övergivits har endast mycket marginell exploatering skett i området. Detta innebär det för landet närmast unika att lämningarna av en 15-1600-talsstad ligger orörda i terrängen och ännu synbara.”
Museichef Johansson påminner om att fornlämningen efter Brätte stad faktiskt är klassad som ett riksintresse. Det innebär att Brättes kulturhistoriska värde är betydligt högre än de flesta andra fornlämningar och dess skyddsvärde därmed också betydande.
När kommunen utarbetade och antog den Fördjupade översiktsplanen förra året så yttrade sig Länsstyrelsen om Brätte. (Se “Brätte: FÖP 2023 (2)”.) Länsstyrelsen skrev:
“Länsstyrelsen bedömer att utbyggnad av befintlig vägsträckning genom riksintresset medför påtaglig skada på riksintresset och bör därmed utgå.”
Att fornlämningarna på Brätte är ett riksintresse betyder att det är ett nationellt betydelsefullt område och att området (se Boverket – “Riksintressen är nationellt betydelsefulla områden”):
“innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter.”
Riksintressen är (se broschyren “Riksintressen – nationella värden och möjligheter” – kan laddas ner här):
“… ett sätt för staten att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen.”
Vid kommunstyrelsens sammanträde den 2 maj remitterades samhällsbyggnadsnämndens utredning till byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Jag motsatte mig det och menade att det “norra” vägalternativet var otänkbart och helt uteslutet. Det var bättre att direkt börja projektera för det södra alternativet (alt 2 på bilden ovan).
Det kom remissvar.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden påpekade att (se ”MH dissar SBN:s Brätteutredning”):
“Utredningen är baserad på ett ofullständigt underlag då den bland annat utesluter flera utredningar/inventeringar som utförts i syfte att belysa de båda vägalternativens påverkan på skyddade arter och naturvärden.”
“ofullständigt underlag”… Det visade sig att alla dessa utredningar, som samhällsbyggnadsförvaltningen inte hade sett eller läst, förordade det södra alternativet. Miljö och hälsa skrev också att:
“Alternativ norr strider mot miljöbalken 3 kapitlet 6 § (naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.) Motiv för att bryta mot miljöbalken saknas.”
Byggnadsnämnden menade, liksom även miljö- och hälsoskyddsnämnden, att den utredning som samhällsbyggnadsnämnden tagit fram var ofullständig. (Se “Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen”.) Och det torde ju vara snällt sagt. Är utredningen “ofullständig” är den självklart både felaktig och missvisande…
Byggnadsnämnden lade stor tyngd vid att Brätte är ett riksintresse. I yttrandet finns t ex följande punkter:
- “Fornlämningar är skyddade av kulturminneslagen och ingrepp i fornlämning kräver tillstånd från länsstyrelsen.”
- “Länsstyrelsen är … tydlig med att alternativ 1 skadar riksintresset.”
Och skadar det riksintresset så är vägsträckningen utesluten…
Kultur- och fritidsnämnden i sin tur hänvisade också till Länsstyrelsens inställning och till riksintresset. (Se “KFN om Brättelänken”.)
Alla tre nämnder var mycket negativa till det “norra” alternativet, men menade samtidigt att underlaget från samhällsbyggnadsnämnden var bristfälligt. Med tanke på nämndernas remissyttrandena så tycks det mig vara ett mycket snällt sätt att formulera sig, i stället för att skriva – “lägg ner det norra vägalternativet”.
Så har emellertid inte kommunstyrelseförvaltningen och KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott) uppfattat remissvaren. Beslutsförslaget till kommunstyrelsen nu på onsdag, den 30 oktober, är därför:
“Kommunstyrelsen uppdrar [till] kommunstyrelseförvaltningen att komplettera lokaliseringsutredning för Brättelänken innan beslut om samråd.”
Jag förstår inte varför arbete, tid och pengar ska avsättas till att utreda ett alternativ som innebär att ett unikt riksintresse förstörs. Och som Länsstyrelsen dessutom kommer att säga nej till. Det finns ju redan utredningar som visar det norra alternativets negativa påverkan på skyddade arter och naturvärden och, framför allt, att Brätte stad gick ända ner till vattnet. Varför ska samhällsbyggnadsförvaltningen utreda det som andra redan har utrett – och som är känt? Hur tänker de styrande partierna och den borgerliga oppositionen?
I torsdags avslutades en markradarundersökning av Brätteområdet. (Se TTELA ”Vänersborgs försvunna stad undersöks med radar”.) Museichef Peter Johansson hade sökt och fått anslag från Dreijers stiftelse och Klingspors fond för att finansiera denna. Det kommer dock att ta 4-6 veckor innan resultatet blir klart. Egentligen borde kommunen ha bekostat en sådan analys. (Kommunen vill ju att andra, ofta privatpersoner, bekostar arkeologiska undersökningar.) Istället för att invänta resultaten av denna mycket intressanta undersökning blir det väl så att kommunen bortser från den, precis som den gör med andra undersökningar, utredningar och inventeringar…
I kommunens “Planeringsstrategi 2024–2028”, som är tämligen klarsynt, står det följande om riksintresset Brätte-Vassända:
“Ställningstagandena i översiktsplanen i kombination med länsstyrelsens granskningsyttrande är vägledande för efterföljande processer. Eftersom stat och kommun inte är överens på delar som berör riksintressen finns risk för prövning gällande påtaglig skada i efterföljande processer.”
En sådan prövning görs i så fall av Länsstyrelsen – och det vet alla vilken inställning Länsstyrelsen har till riksintresset Brätte… Jag undrar om inte även Riksantikvarieämbetet kan bli inblandat. I 2 kap 7 § Kulturmiljölagen står det nämligen:
”Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för att skydda och vårda en fornlämning.”
På kommunstyrelsen den 2 maj yrkade jag precis detsamma som James Bucci (V) gjorde i samhällsbyggnadsnämnden. På onsdag ska jag yrka samma sak igen:
“Kommunstyrelsen uppdrar till samhällsbyggnadsnämnden att starta projektering med inriktning mot alternativ 2 – södra alternativet.”
Det bästa vore att utveckla rekreationsvärden omkring gamla Brätte och kanske omvandla den befintliga smala vägen genom området till en gång- och cykelväg. (Om framkomligheten till SIS-hemmet Brätte kan lösas.)
Och försöka få berörda myndigheter att gräva ut hela det unika Brätteområdet – Västergötlands Pompeji.
===
Tidigare blogginlägg om Brätte:
- ”Brättelänken – genom fornminnet? (1/2)” – 18 mars 2024
- ”Brättelänken – genom fornminnet? (2/2)” – 19 mars 2024
- ”Kommentarer om Brättelänken (1/2)” – 22 mars 2024
- ”Bevara Brätte! (2/2)” – 24 mars 2024
- ”Gårdagens KS, och nästan inget om Brätte” – 28 mars 2024
- ”Museichefen ryter till om Brättelänken” – 2 april 2024
- ”Brätte: TTELA och ÖP 2017 (1)” – 6 april 2024
- ”Brätte: FÖP 2023 (2)” – 7 april 2024
- ”Brättelänken i KS” – 28 april 2024
- ”MH dissar SBN:s Brätteutredning” – 7 juni 2024
- ”Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen” – 18 juni 2024
- ”KFN om Brättelänken” – 29 september 2024
- ”Vägen över Brätte fornminne är fortfarande aktuell” – 27 oktober
Sikhall: Fastighetsbildande åtgärder
Den 19 september 2024 fanns det ett ärende på samhällsbyggnadsnämndens dagordning som hade rubriken ”Fastighetsbildande åtgärder Sikhall”. Det var ett historiskt ärende – och det blev också ett historiskt beslut.
Beslutet hade följande lydelse:
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att godkänna upprättade avtalshandlingar rörande Sikhall utveckling och ger mark- och exploateringsingenjör i uppdrag att underteckna bilagda avtalshandlingar.”
Beslutet innebär att Magnus Larsson efter 17 år får köpa tillbaka delar av den mark i Sikhall som Vänersborgs kommun orättmätigt och orättfärdigt förköpte/exproprierade 2007. Kommunen tilltvingade sig då stora och samtidigt de mest attraktiva delarna av Larssons nyförvärvade fastighet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
I tisdags var sista dagen för överklagande av beslutet och enligt kommunen och Förvaltningsrätten i Göteborg har det inte inkommit några överklaganden. Det innebär att samhällsbyggnadsnämndens beslut nu har vunnit laga kraft och att parterna kan underteckna avtalet/överenskommelsen om fastighetsreglering i Sikhall.
Det betyder att en punkt är satt för de diskussioner och den turbulens som en längre tid har pågått kring de fastighetsrättsliga frågorna. Nu är det dags att blicka framåt – mot en ordentlig utveckling av Sikhallsområdet. Fastighetsregleringarna är nämligen en nödvändig åtgärd för att Larsson ska kunna göra verklighet av sina planer och visioner. En annan nödvändig del är att utarbeta och färdigställa den detaljplan för området som byggnadsnämnden fattade beslut om att upprätta den 19 maj 2015. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Men med de fastighetsrättsliga regleringarna på plats kan Magnus Larsson ändå börja utveckla Sikhall.
Det var som sagt ett historiskt beslut av samhällsbyggnadsnämnden, men det var inte enhälligt. Socialdemokraterna och Centerpartiet, som har varit motståndare till allt som Magnus Larsson och fastighetsägarna i Sikhall har velat åstadkomma i området, gjorde motstånd in i det sista. I den avgörande voteringen röstade S+C mot avtalet, och fick även med sig sin styrande allianspartner Kristdemokraterna. Och det är synnerligen beklämmande. S+C har sedan Magnus Larsson köpte fastigheterna i Sikhall 2005 gjort allt för att försvåra och omöjliggöra för honom. 
Och man kan tycka att det borde vara nog nu, särskilt när alla kommuninvånare kan se, eller inte se, vad kommunen har gjort i Sikhall. Det är bara att göra ett besök på toaletterna i området just nu, eller ta en titt på den igenvuxna badstranden. Och jämföra med t ex det arbete och de pengar som Larsson har lagt ner på att renovera Sikhalls magasin.
Nä, Socialdemokraterna och Centerpartiet ger sig inte och de tre styrande partierna röstade på följande förslag från ordförande Ann-Marie Jonasson (S):
“Samhällsbyggnadsnämnden beslutar enligt kommunfullmäktiges beslut 20230517 § 72 se bifogat protokoll.”
Det är ett helt oförståeligt förslag som egentligen bara antyder att oppositionspartierna bryter mot fullmäktiges beslut och därmed lagen. Det håller de tydligen fast vid trots att nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) överklagade det tidigare beslutet i nämnden med en liknande motivering (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”) – och domstolen avslog överklagandet. (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)
De styrande partierna hade enligt uppgift mycket svårt att förklara vad de egentligen yrkade på medan oppositionspartierna bestämt hävdade att det var de som 
faktiskt följde kommunfullmäktiges beslut. (Det går att bilda sig en egen uppfattning genom att läsa kommunfullmäktiges inriktningsbeslut från den 19 maj 2023 – se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)
Det blev votering i samhällsbyggnadsnämnden. Kommunens överenskommelse med Magnus Larsson godkändes med röstsiffrorna 6-5. (Se bild.)
De fastighetsbildande åtgärder som nu ska genomföras i Sikhall är följande för Sikhallsviken, dvs vid Sikhallsbadet:
Fastigheten Sikhall 1:6 ägs av Magnus Larsson och nu får Larsson köpa en del av kommunens fastighet, se området ”Till Sikhall 1:6”.
I Sikhalls småbåtshamn regleras fastigheterna på följande sätt:
Magnus Larsson får köpa tillbaka samma mark som han köpte 2005… Nästan, kommunen behåller större delen av grusplanen. Fastigheten Sikhall 1:22 ägs av Vänersborgs Segelsällskap.
Det ska tilläggas att överenskommelsen också innehåller tre avtalsservitut. (Servitut är en rätt för en fastighet att använda någon annans fastighet.) Servituten slår sammanfattningsvis fast allmänhetens och Segelsällskapets tillträde och tillgång till öppet vatten. Segelsällskapet får också möjlighet att bygga ut sin brygga.
Igår onsdag fattades viktiga beslut i kommunfullmäktige för Brålandabygden. Överenskommelsen mellan kommunen och Magnus Larsson är lika viktig för Sikhall. Förutsättningarna för att verkligen utveckla södra Dalsland är på plats. Nu gäller det att politikerna också visar handlingskraft och fullföljer och underlättar för att målsättningarna ska genomföras. För Sikhalls del innebär det att arbetet med detaljplanen slutförs så snabbt som möjligt.
KF (23/10): Mer pengar och Brålanda
Imorgon, onsdagen den 23 oktober, samlas kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun. Det ska återigen fattas viktiga beslut. Men det ser ändå ut som om det skulle kunna bli ett relativt lugnt och stilla sammanträde…
Dagordningen har följande utseende:
Efter de formella punkterna inleds sammanträdet med nyinkomna medborgarförslag. Victor har tidigare lämnat ett förslag om Frändefors. Då ville han se att Vänersborgs kommun skulle fixa 
en samlingsplats för barn och ungdomar i Frändefors. Nu följer Victor upp med ytterligare en bra idé. Han skriver:
“Vi behöver en ny eller bättre begagnad konstgräsplan eller ännu hellre en multiarena, som vi kan spela fotboll och ha gymnastiklektioner på ett säkrare underlag.”
Konstgräsplanen i Frändefors är utom all kritik. Det skrev jag om i ett blogginlägg för drygt två år sedan. Planen har inte åtgärdats sedan dess. (Se “Frändefors? Vad är det?”.)
Det har efter att kallelsen skickats ut inkommit ytterligare två medborgarförslag från Frändefors. Det är Ted Bjurström som har skickat in dem. I det ena förslaget menar han att Frände- och Dalboskolans utemiljöer ska kollas över:
”Vissa saker är direkt farligt för barn”
I det andra förslaget föreslår Bjurström att det ska anläggas en gångväg från brofästet vid Frändegrillen förbi utegymmet till Dalboskolan. På så sätt blir området tillgängligt för alla. Och så passar han på att påpeka att det behöver röjas längs med Frändeforsån. Det finns tydligen en del invasiva arter på kommunens mark.
Det är dags att det händer något i Frändefors, denna av styrande politiker till synes bortglömda del av kommunen.
Även Mikael Forss har tidigare lämnat ett medborgarförslag. Denna gång föreslår Forss att kommunen anställer personal på varje mellanstadieskola som arbetar med att i ett tidigt skede förhindra rekrytering av elever till kriminella gäng.
Det femte medborgarförslaget tycker jag också är bra. Nicklas Andersson anser att kommunen skulle kunna göra området vid Fredriksberg mer attraktivt.
“Förslaget är att en alt två badbryggor alt cementerade pirar med badsteg skulle vara en del i göra området mer attraktivt och skapa en naturlig plats för återhämtning för alla invånare”
Det är inte helt osannolikt att det kommer in fler förslag innan fullmäktigeledamöterna intar sina platser i Bojorten.
I två tidigare blogginlägg har jag redogjort för i stort sett alla de övriga ärendena på dagordningen. Det var i samband med att ärendena behandlades i kommunstyrelsen. (Se “Historiska beslut i KS” och “Rapport från KS (9/10)”.)
Kommunfullmäktige kommer imorgon att besluta om att det ska utredas vilka möjligheter och behov det finns av att bilda ett kommunalägt energibolag.
Det kan bli en del diskussion om Vänsterpartiets och Medborgarpartiets gemensamma motion ”Att få leva tills man dör”. Motionen handlar om att utreda hur biståndsbedömt trygghetsboende kan införas. Även om den blir avslagen, som förslaget från kommunstyrelsen är (Göran Svensson och Stefan Kärvling reserverade sig), så ska trygghetsboende som boendeform utredas. Jag har svårt att förstå varför inte också biståndsbedömt boende skulle kunna utredas. Om det inte var något för Vänersborgs kommun så skulle ju utredningen i så fall visa det.
År 2024 är året då lågkonjunkturen beräknas vara som allra “lägst”. I budgetbeslutet förra året, i juni 2023, tog majoriteten i kommunfullmäktige höjd för det dåliga året och beslutade om en budget som skulle ge ett resultat på bara +1 milj kr. Tanken var att använda så mycket som möjligt av pengarna i verksamheterna, utan att göra underskott. KF ville undvika att skära ner för mycket i verksamheterna under ett enda, tillfälligt dåligt år. År 2025 och framåt förväntades bli “bättre”, dvs den ekonomiska utvecklingen i landet skulle ta fart igen. (Jag vill gärna påminna om att Vänsterpartiet ville satsa ytterligare 21,3 milj kr på välfärden innevarande år. Vi var beredda att utnyttja den så kallade resultatutjämningsreserven (RUR) om kommunen inte skulle få t ex nya statsbidrag. Se ”Budget 2024: Vänsterpartiets budgetförslag”.)
Och 2024 har blivit ett tufft år. Hälften av landets kommuner beräknas göra ett underskott, dvs kostnaderna blir större än intäkterna. För Vänersborgs kommun har det emellertid gått bättre än beräknat.
I delårsrapporten för augusti, som ska behandlas i kommunfullmäktige imorgon, uppgick kommunens resultat i augusti till +19 milj kr. Det innebar att prognosen för kommunens resultat för hela året 2024 skrivs upp till +24 milj kr. Det ser alltså ut att bli 23 milj kr bättre än vad fullmäktige budgeterade förra året.
Men faktum är att det ser ut att bli ännu bättre.
I en alldeles färsk månadsuppföljning uppgår kommunens resultat för september till +51 milj kr, dvs 32 milj kr bättre än i augusti. Det beror bland annat på att socialnämnden har fått nya statsbidrag. Det betyder enligt den nya månadsuppföljningens prognos att kommunens resultatmål för 2024 uppnås. Överskottet beräknas uppgå till 2,2% av skatter och generella statsbidrag. Det står inte i månadsuppföljningen hur många miljoner det är, men enligt mina beräkningar innebär det ett överskott på ungefär 66 milj kr.
Det här är läget i september och det kan hända mycket under de tre månader som är kvar. Men… Det ser alltså mycket bra ut. Och vem kunde tro det i juni förra året? Faktum är dock att kommunens resultat i stort sett alltid blir större än beräknat i Vänersborgs kommun. Det är för övrigt något som Vänsterpartiet ständigt har påpekat – även förra året…
De över 60 miljonerna i det prognostiserade resultatet är alltså pengar som politiker och ekonomer inte hade räknat med för 16 månader sedan. Om politikerna i kommunfullmäktige hade vetat att resultatet skulle bli så mycket bättre så skulle t ex barn- och utbildningsnämnden ha kunnat få t ex 21,3 milj kr “extra” till mindre barngrupper i förskolan, tvålärarsystem i grundskolan, fler speciallärare och specialpedagoger i både grundskolan och förskolan, mer elevvårdspersonal osv. Och kommunen skulle ändå göra ett resultat på nästan 45 milj kr – mot beräknade 1 milj kr i juni 2023…
Men så tänker kanske bara en vänsterpartist…
De nya, uppdaterade och förbättrade prognoserna bör ju även innebära att 2025 blir ett bättre år än vad kommunfullmäktige trodde nu i juni… Skulle det vara möjligt att fatta ett nytt kompletterande budgetbeslut i november…?
Men så tänker fortfarande kanske bara en vänsterpartist…
En liten utvikning.
Ledamöter från de styrande partierna, den borgerliga oppositionen och Sverigedemokraterna tycks alla ha den gemensamma åsikten att överraskande och oväntade stora överskott ska användas för att låneskulden för kommunens investeringar något så när begränsas. Det här sättet att tänka har de senaste dagarna debatterats livligt på riksnivå. Socialdemokraterna har ju enats och gjort gemensam sak med regeringen och SD kring ett finanspolitiskt ramverk med ett balansmål som ger ett utrymme för reformer på 20-25 miljarder. Om riksdagen i stället struntade i balansmålet skulle staten kunna säkra möjligheten att göra stora och nödvändiga investeringar i klimatomställningen, infrastrukturen, välfärden, VA- och byggsektorn osv. Och inte minst i utbildning. Andreas Cervenka skrev i en krönika i Aftonbladet i måndags (se “Vet politikerna något som vi inte vet?”):
“En av de mest lönsamma investeringar som finns är utbildning. I ett av jordens mest förmögna länder genomförs just nu drastiska besparingar på skolor över hela landet.”
I krönikan skrev Cervenka också:
“att bankekonomer och Svenskt Näringsliv krokar arm med vänsterpartiet hör inte direkt till vanligheterna.”
Vänsterpartiet, och Miljöpartiet, ser nödvändigheten av stora och nödvändiga investeringar. Det förespråkar alltså partierna tillsammans med en rad namnkunniga nationalekonomer, även borgerliga sådana. Som t ex Lars Calmfors. (Se t ex GP “Lars Calmfors sågar balansmålet: ‘Räddhågsna’”.) Nu överlåter staten till regioner och kommuner att lappa och laga sådant som egentligen borde vara statliga åtaganden.
Det är andra positiva nyheter som ska avhandlas i morgondagens kommunfullmäktige. Det gäller Brålanda. Det är två ärenden på dagordningen, “Antagande av fördjupad översiktsplan (FÖP) Brålanda” och “Beslut om medfinansiering av järnvägsplan och systemhandling för Brålanda station”. (Se “Historiska beslut i KS”.)
Det är sannolikt de två viktigaste besluten om Brålandabygden sedan kommunsammanslagningen 1974.
Den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Brålanda ser mycket bra och gedigen ut. Det är också de omdömen om planen som kommer från Brålanda. Det finns nog inget i planen som borde ändras. Den viktiga ringleden väster om Brålanda, som ska förbinda E45 med Poppelgatan och Färgelandavägen, finns t ex med. Ringleden är viktig för att avlasta Storgatan från trafik och framför allt tung trafik. Dessutom kommer leden att skapa bättre tillgänglighet till den framtida järnvägsstationen. Det är också av stor vikt att det anläggs en järnvägsbro, dvs GC-tunnel, vid stationsområdet. En sådan finns naturligtvis med i den fördjupade översiktsplanen. Det skulle minska järnvägens barriäreffekt och knyta ihop tätorten. Invånarna skulle dessutom kunna ta sig från östra delen av Brålanda till den västra utan att beträda några plattformar eller järnvägsspår.
Men inget gör sig av sig själv. Nu gäller det att FÖP:en förverkligas och att den politiska viljan visar sig i kommunens kommande mål- och resursplaner (budgetar).
Sedan är det ärendet om tågstationen, eller tågstoppet som det populärt kallas.
Trafikverket har, tillsammans med Vänersborgs kommun och Västra Götalandsregionen, tagit fram ett avtal för med- och samfinansiering av järnvägsplan och systemhandling till Brålanda station. Framtagandet av dessa handlingar är en nödvändig del i planläggningsprocessen inför projekteringen och byggnationen av en tåghållplats. Med andra ord, nu händer det äntligen något med det “tågstopp” som en företagare från Brålanda, som det står i underlaget:
“vände sig till kommunen 2006 med önskemål om samverkan för att få till…”
Det har gått segt med “tågstoppet” sedan 2006, och det även efter att Vänsterpartiet i september 2016 efter ett möte med Brålanda Företagarförenings Infrastrukturgrupp väckte nytt liv i frågan med en motion i ärendet. (Se “Tågstopp i Brålanda”.)
Imorgon kväll ska kommunfullmäktige tillföra 9,8 milj kr i investeringsbudgeten för 2024 till kommunens andel av kostnaderna. Det är ett mycket glädjande beslut för Brålanda. Det kommer att behövas betydligt mer pengar innan tåghållplatsen blir verklighet, men morgondagens beslut är ett nödvändigt steg. Det är bara att hoppas att tidplanen håller och att tågen kommer att stanna år 2028. Då är det också viktigt att delar av den fördjupade översiktsplanen har genomförts. Jag tänker framför allt på ringleden, GC-tunneln tar vi väl för givet att det är en del av själva tågstationen.
Det är en del fyllnadsval som ska göras. Det är flera ledamöter i kommunens nämnder som av olika skäl väljer att lämna sina uppdrag.
Och som sagt, tipset är att det blir ett relativt lugnt och stilla sammanträde, men det kan du kontrollera själv. På kommunens webb-TV sänds nämligen hela fullmäktigesammanträdet live! (Det går också att se utsändningen i efterhand.)
==
Anm. Här kan du läsa om sammanträdet – ”KF: Var står S?”.
Det svarta taket i Vargön (3)
Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (2)”.
Det hänvisas i byggnadsnämndens motivering till beslutet, att det svarta taket måste bytas tillbaka till ett rött, till den fördjupade översiktsplanen (FÖP). Det är mycket anmärkningsvärt eftersom FÖP:en antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Planen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA (se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”):
“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”
Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan.
I den “Fördjupade översiktsplanen Vänersborg – Vargön” finns det flera kartor. Kartan över det aktuella området vid Snickaregårdsvägen i Vargön ser ut så här. (Jag har ”klippt ut” den från en större karta över hela Vargön):
Området har beteckningen “B9”. Om området skriver FÖP:en:
“Gavelhusen vid Sandgärdet: Byggt som grupphusområde på 1960-talet. Det regelbundna mönstret av gavlar mot gatan ger området en speciell karaktär. Av betydelse är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Höga krav bör ställas på anpassning vid ändringar.”
Det skrevs alltså 7 år efter att taket på paret Thorenius hus hade bytts. Det är underligt att takfärgen ges sådan betydelse medan andra egenskaper på husen inte är viktiga, som t ex gavelfärgerna. I dessa tider av klimatförändringar och diskussioner kring föroreningar från fossila bränslen är det svårt att se de röda takens betydelse i förhållandena till alla tak runt om i Sverige som täcks med solpaneler. Eller av hela solcellstak…
Jag var nyfiken på vad som gällde i kommunens planer innan FÖP:en antogs 2023. Det visade sig att det fanns en annan plan som gällde, “Översiktsplan 2017” (ÖP). Den planen gäller som jag förstår fortfarande. Jag kan emellertid inte hitta någonting särskilt i översiktsplanen från 2017 om området kring
Snickaregårdsvägen. Det finns som i alla översiktsplaner flera kartor. Så här ser kartbilden över det aktuella området ut (bild till vänster).
“K3” betyder “Skyddsvärd bebyggelsemiljö”. Men jag tror inte att det är området kring Snickaregårdsvägen som är markerat. Det övre K3-området ligger norr om järnvägen så det området är det definitivt inte. Det nedre området markerar, som jag läser kartan, Ronnums herrgård och byggnaderna däromkring. Området ligger för nära älven för att det ska kunna vara området där paret Thorenius bor. Med andra ord, översiktsplanen 2017 ger inga anvisningar om vad som gäller i det aktuella området. Och då gäller inte heller några särskilda anvisningar eller restriktioner antar jag.
Hur som helst, lika lite som den fördjupade översiktsplanen är juridiskt bindande är översiktsplanen det. 
Men det finns kommunala dokument som faktiskt är juridiskt bindande – detaljplanerna.
Detaljplanen för det aktuella området är från 1988. På den tiden kallades detaljplanerna för “stadsplaner”. Stadsplanen från 1988 hade följande utseende för området kring Snickaregårdsvägen i Vargön. (Jag har satt dit kryssen. Rött kryss=Thorenius hus. Svarta kryss: de två grannhusen i “kanten” på området som också har svarta tak.)
Kvarteret där Thorenius hus ligger kallas “Barken”. Det har beteckningen “BS I”. “BS” betyder:
“Bostäder, sammanbyggda hus”
Den romerska siffran “I” innebär:
“På med romersk siffra betecknat område får byggnad uppföras med högst det antal våningar som siffran anger.”
Det är detaljplanerna som bestämmer var byggnader får placeras, hur stora de får vara och vilken typ av verksamhet som får bedrivas där. De är juridiskt bindande. I stadsplanen från 1988 finns inga bestämmelser för takfärg i området. Och det torde vara denna stadsplan som fortfarande gäller. I Sverige är det väl så att det som inte är förbjudet är tillåtet…?
Paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön överklagade byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och avslog överklagandet.
Länsstyrelsen skrev i sitt beslut den 8 april 2024:
“Enligt länsstyrelsens bedömning innebär den förändrade taktäckningen att enhetligheten i taklandskapet i området har försvunnit. Den röda färg som tidigare hållit ihop bilden har brutits. Länsstyrelsen anse därför att detta är en åtgärd som väsentligt ändrar byggnadens och områdets karaktär. Åtgärden som sådan är alltså, enligt länsstyrelsens uppfattning bygglovspliktig.”
Vi är många som inte håller med, men jag ska inte upprepa argumenten igen. Det kan bara konstateras att bedömningen verkade vara mycket godtycklig, och präglad av personliga tyckanden. Till Länsstyrelsens försvar ska dock nämnas att den hänvisade till flera lagparagrafer innan beslutet meddelades. Det känns som om Länsstyrelsen, trots att den drog en felaktig slutsats, ändå var mer mån om att hänvisa till lagparagraferna än vad byggnadsnämnden var.
Thorenius överklagade även Länsstyrelsens beslut, denna gång till Mark- och miljödomstolen. Domstolar bör ju omnämnas med respekt, men med tanke på dess agerande i bland annat fallet Juta och strandskyddsfrågorna i Sikhall så…
Mark- och miljödomstolen (MMD) avkunnade sin dom den 21 augusti. Domstolen gjorde det ganska lätt för sig. Den började domskälen med:
“Tillämpliga bestämmelser framgår i huvudsak av länsstyrelsens beslut.”
Jaha, och enligt domstolen betyder det mer konkret…?
MMD var mån om att inte riskera att ramla i någon fallgrop, och garderade sig på ett sätt som var smart, men oschysst mot Thorenius. MMD skrev:
“Domstolen konstaterar att de tegelröda takpannorna är den gemensamma nämnaren för bostadsbyggnaderna i plangränsen till åkermark i söder och sydost, dvs. fastigheterna benämnda Veden och Barken.”
Domstolen för in nya parametrar i definitionen, ”plangränsen till åkermark” och ”Veden och Barken”. 
De sistnämnda begreppen är kvartersbeteckningar. Med dessa parametrar utesluts de två grannhusen med svarta tak – husen ligger i kvarteret Sliperiet. De två husen utesluts också med ”plangränsen till åkermark”. Åkermarken slutar lägligt nog vid Thorenius hus. Men vad har åkermarken med det hela att göra?
Domstolen hittade, som jag ser det, argument för att på ett enkelt och bekvämt sätt motivera en förutbestämd åsikt. Men är detta ett objektivt och rättvist sätt att tolka lagen?
Fotografiet är taget på baksidan av Thorenius hus. Bilden visar var MMD:s gräns för åkermarken går. Vid den röda texten ”misstänkt åkermark” är marken misstänkt lik åkermark…
Domstolen förklarade inte varför åkermark och kvartersnamn skulle vara avgörande för var gränsen skulle dras. Det finns ju massor med hus i Thorenius
absoluta närområde som har svarta tak. Hur kom MMD fram till att just den angivna “gränsen” utgjorde ”området” och “områdets karaktär”?
Och så gjorde domstolen en, enligt min mening, kullerbytta:
“Att fasadfärgerna skiljer sig åt förstärker vikten av takens enhetlighet.”
Oops. Alla andra fastighetsägare har “fuskat” med den enhetliga röda fasadfärgen, och målat om sina hus. Det får konsekvensen att Thorenius måste ha ett rött tak för enhetlighetens skull… Logiken är förbluffande…
Och så avslutade Mark- och miljödomstolen med vad som föreföll som ett tyckande:
“Att på den aktuella fastigheten ändra takbeklädnad från tegelröda till svarta pannor ändrar enligt domstolen både byggnadens och områdets karaktär väsentligt.”
Jaha? Och på vilket sätt? Vad talade för domstolens åsikt och vad talade mot, och hur resonerade domstolen? Det står inte i domen… Det känns som om, om jag ska vara ärlig, domen och domskälen hämtades från någon färdigskriven manual…
De så kallade allmänna intressena, definierade av byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, har bedömts viktigare än det enskilda intresset. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):
“Kommunens beslut drabbar paret hårt. De berättar för TTELA att de inte har råd att åtgärda detta. Beslutet togs dessutom på rekommendation från takfirman som menade att den svarta färgen var bättre rent tekniskt och paret tänkte att det passade bättre med solcellerna som sattes upp.”
Det kan kosta upp mot en halv miljon kronor för det pensionerade paret Thorenius att följa byggnadsnämndens beslut. Vill allmänheten det? Tycker allmänheten att det är ok? Det tycks inte så av reaktionerna i TTELA.
Är det konstigt att Vänersborgs kommun har rykten om sig att göra livet svårt för sina invånare? Är det konstigt att invånare tappar respekten och förtroendet för kommunen?
==
Anm. Det kan vara lite intressant att jämföra byggnadsnämndens beslut med ett beslut som nämnden fattade i november 2021. Då beviljade nämnden bygglov för solpaneler på ett hus som innebar att taket blev svart i stället för rött. Borde inte Thorenius ha fått bygglov i efterhand om kommunen ska behandla alla invånare lika? (Se “Solceller i “SAAB”-området”.)
Anm. Det finns ett fall i Trollhättan från 2013 som har en del likheter med fallet i Vargön. Även där var Mark- och miljödomstolen inblandad. Domstolen dömde 
dock på ett annorlunda sätt än denna gång. Det kan ha berott på att tjänstepersoner och politiker i Trollhättan var mer flexibla och inlyssnande gentemot invånarna än i Vänersborg, i varje fall när allt ställdes på sin spets… Men varför är inte MMD konsekvent i bedömningen? (Det går att ladda ner den domen i MMD här.)
==
Denna bloggserie består av tre inlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
- ”Det svarta taket 1: Olagligt beslut?” – 3 februari 2025
- ”Det svarta taket 2: Enhetlighet?” – 5 februari 2025
Det svarta taket i Vargön (2)
Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (1)”.
Byggnadsnämnden beslutade den 31 oktober 2023:
“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”
Det pensionerade paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön hade självklart yttrat sig inför beslutet. De menade att åtgärden att ändra takfärg från röd till svart inte bedömdes kräva bygglov då förändringen inte väsentligen ändrade byggnadens eller områdets karaktär.
Thorenius skrev till byggnadsnämnden:
“Husen saknar historisk och estetisk samhörighet, då de ursprungliga röda fasadfärgerna på majoriteten av husen ändrats till helt andra färger”
Och fortsatte:
“Det har skett förändringar av fasadfärg på flertalet av husen utan att kommunen har haft några som helst invändningar på detta.”
Det står, som jag skrev i mitt förra inlägg (se “Det svarta taket i Vargön (1)”), i den av byggnadsnämnden anförda paragrafen i PBL (9 kap 2 § 3c):
“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”
Byggnadsnämnden ansåg att takfärgen var ensamt avgörande, inte husens färg eller fasadbeklädnad. Det är uppenbart att nämnden har gjort en egen tolkning av lagen, den bortser från en del formuleringar och lyfter andra. Och det har betydelse för Thorenius. Deras hus har nämligen, till skillnad från flertalet av de övriga husen:
“kvar den ursprungliga karaktäristiska röda fasadfärgen som från början kännetecknar husen i området”
Och som Thorenius mycket riktigt påpekar:
“Det är den röda fasadfärgen som ger mest intryck och skapar den klassiska kultbilden av röda svenska trähus som var utmärkande i Vargön på 1960-talet och genom historien i Sverige.”
Det får mig att tänka på en sång som under lång tid var obligatorisk i skolundervisningen – “Röda stugor tåga vi förbi”. Jag antar att det var för att den beskrev en typisk svensk stuga. Som var röd. Och då är frågan… Vilka hus passar bäst in på sången – blå hus med röda tak eller röda hus med svarta tak?
Och vilken är den mest “väsentliga förändringen” (från byggnadsnämndens motivering till sitt beslut) av en byggnad som från början har röd fasad och rött tak – att måla fasaden blå eller byta till ett svart tak?
För inte ska det väl vara så som kommunens stadsarkitekt (se “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”) sa till TTELA om husfasaderna i området:
“Vi vet inte om alla färgbyten alltid fått bygglov. Hade alla hus varit faluröda hade man inte bedömt att den ändringen varit lämplig. Det som är kvar nu som är enhetligt är de röda taken och då är det något man vill bevara.”
Det betyder alltså att om fler fastighetsägare hade bytt färg på taket utan att fråga byggnadsnämnden om lov så hade Thorenius också fått göra det… Det kan inte vara rätt och riktigt.
Det hör självklart också till saken att Thorenius tänkte skaffa solceller. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):
“Frågan kompliceras också av att solcellerna är svarta. … Röda solceller finns på marknaden, men de är mycket sällsynta och dyra. Kommunernas detaljreglering står här i strid med utbyggnad av fossilfri energi.”
Det torde vara tämligen självklart att ett svart tak passar bättre med svarta solpaneler, som täcker större delen av taket, än ett rött tak…
Det finns ett undantag från PBL:s krav på bygglov (se ovan, 9 kap 2 § 3c). I 9 kap 5 § står det:
“För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, 
trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.”
Jag kan inte se att denna paragraf nämns i byggnadsnämndens handlingar…
Det är lätt att få uppfattningen att byggnadsnämnden hade en egen agenda som bortsåg från väsentliga aspekter av både lag och områdets karaktär och enbart, av någon anledning, framhävde takens betydelse. Taken på en av byggnadsnämnden definierad och avgränsad del av området bestämde “områdets karaktär”.
“Områdets” karaktär…
TTELA har i artikeln om paret Thorenius en flygbild från Google över området. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”.) Jag publicerar fotografiet här, men har till skillnad från TTELA satt ett kryss på alla hus i området som har svarta tak. (Det inringade huset tillhör Thorenius.)
Jag har svårt att förstå hur byggnadsnämnden såg på området. Hur valde nämnden ut vilka hus som hörde ihop och vilka som inte tillhörde området? Och hur ändrade det svarta taket på Thorenius hus “områdets karaktär”?
Uppenbarligen har nämnden brutit ut de hus som finns på “kanterna”, som “ringar in” området. Husen innanför tillhör i nämndens värld inte området. Men med sin definition missar nämnden emellertid två av grannhusen till Thorenius hus. Bilden till höger är en uppförstorad del av bilden ovan.
Två hus bortanför Thorenius finns det två hus med svarta tak (se pilar). De räknas tydligen bort av nämnden trots att de finns på ”kanten” som ”ringar in” området. Varför räknas dessa hus inte med i ”området” eller “områdets karaktär”? Det är som sagt lätt att få intrycket att byggnadsnämndens avgränsning sker på godtyckliga grunder.
I nästa inlägg, som blir det sista, ska jag bland annat titta på vad den fördjupade översiktsplanen säger. Och detaljplanen… Samt hur det gick med överklagandena.
Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (3)”.
==
Denna bloggserie består av tre inlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
Det svarta taket i Vargön (1)
“Man tar sig för Pannan! Att få morgonkaffet i halsen en vanlig sketen onsdag är inte att rekommendera.”
Det var säkerligen många invånare i Vänersborgs kommun som upplevde precis detsamma som trollhättebon(!) Danne Palm. 
(Se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”.) Samtidigt var det nog ingen större överraskning för kommunens invånare. De har varit med om byggnadsnämndens tveksamma göranden och låtanden under många år nu, även om flera antagligen har sett en ljusning de allra senaste åren. Nu verkar kommunens byggnadsnämnd ha fått ett ordentligt återfall i gamla vanor.
Danne Palms insändare handlade om TTELA:s artikel om paret Thorenius öde. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”,)
TTELA skrev:
“…byggnadsnämnden fattade ett beslut om föreläggande riktat mot paret. Kommunen kräver rättelse. Takbeklädnaden ska återställas till takpannor i tegelröd kulör.”
Artikeln följdes snabbt av två insändare (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak” och “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”) och en ledare av Karl af Geijerstam (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”). Ingen av dem försvarade byggnadsnämndens beslut.
Paret Thorenius bor i ett hus på Snickaregårdsvägen i Vargön. Det är ett av husen i ett grupphusområde som byggdes på 1960-talet. Stadsarkitekten Martin Staude i kommunen skrev om området:
“Alla hus har ursprungligen varit identiska bland annat i volym, fasadgestaltning och takform.”
Stadsarkitekten fortsatte:
“Oklart är vilka fasadkulörer som har varit ursprungliga men sannolikt är att alla hus från början har varit täckta med röda lertegelpannor.”
Enligt Thorenius var alla fasader från början röda.
När Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen år 2002 var inte området så enhetligt längre. Flera hus hade t ex målats om. Det fanns fasader i blått, gult, brunt, grönt och vitt. Och förändringarna fortsatte successivt. Flera hus bytte dessutom till svarta tak.
Torenius bestämde sig för att byta tak år 2016. Takfirman rekommenderade att huset skulle få svarta, blanka takpannor. Det skulle enligt takfirman göra, säger Thorenius till TTELA:
“att snön lättare gled av”
Varken Thorenius eller byggfirman hade en tanke på att detta skulle kräva bygglov, fortsätter TTELA, och dessutom hade Thorenius redan 2016:
“planer på solpaneler och såg framför sig hur dessa skulle smälta in bättre mot ett svart tak.”
Sagt och gjort, Thorenius bytte tak och satte sedan solpaneler på taket. Och allt var frid och fröjd – och tiden gick…
Den 11 december 2020, fyra år senare, upprättade byggnadsförvaltningen helt oväntat ett tillsynsärende. Enligt förvaltningen fick den information om en olovlig utförd åtgärd. Och tiden gick… Eller som Danne Palm i Trollhättan skrev i sin läsvärda insändare den 16 oktober (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”):
“tick tack”
Den 31 augusti 2023 inkom ett remissyttrande till byggnadsnämnden från stadsarkitekt Staude om bygglov kunde beviljas i efterhand. Stadsarkitekten skrev:
“Genom åren har de allra flesta husen genomgått olika förändringar. Tacktäckningsmaterialet har delvis ändrats till betong eller plåt med pannprofil men huvudtaken på alla hus är fortfarande röda. De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”
I sin avslutande “bedömning” var dock stadsarkitekten lite försiktigare och tog inte direkt ställning:
“Taket med de svarta takpannorna skiljer sig tydligt från de övriga kedjehusens röda takkulör. Ändringen följer inte FÖP:ens riktlinje och uppfyller inte varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 §, plan- och bygglag (2010:900), PBL.”
Stadsarkitekten överlät till byggnadsnämnden att fatta det slutliga avgörandet, men Staudes yttrande räckte för nämnden. (I TTELA intervjuades stadsarkitekt Staude där han då försvarade byggnadsnämndens beslut.)
Den 31 oktober 2023 fattade byggnadsnämnden beslutet:
“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga (dvs paret Thorenius; min anm) att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”
Nämnden angav två motiveringar till sitt beslut. Det första skälet var:
“Rättelseskyldiga har efter år 2016 utfört en väsentlig förändring av huvudbyggnadens sadeltak, beklädnaden har tidigare varit röd och efter åtgärder är beklädnaden i svart kulör.”
Och då kan man undra varför Thorenius inte fick göra detta. Byggnadsnämnden hänvisar till den Fördjupade Översiktsplanen (FÖP):
“I kommunens Fördjupade översiktsplan, som gäller för området, omfattas fastighet Barken 1 av ”B9”, att det är av betydelse att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Det är 29 fastigheter i området som omfattas av ”B9”, en av dessa är Barken 1. Det svarta taket bedöms väsentligt ha förändrat byggnaden och områdets karaktär. Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”
Nämnden menade därför att takbytet till svart tak krävde bygglov enligt 9 kap 2 § 3c PBL. Den paragrafen i Plan- och bygglagen (PBL) säger:
“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”
Byggnadsnämndens andra, och sista, motivering var:
“Åtgärden bedöms inte uppfylla varsamhetskravet i 8 kap. 17 § PBL”
Paragraf 8 kap 17 § i PBL lyder:
“Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”
Jag noterar att det står byggnaden i singular. Skulle “byggnadens karaktärsdrag” förändras på ett “inte-varsamt” sätt om svarta solpaneler sätts upp på ett svart tak jämfört med på ett rött tak? Hur tänkte byggnadsnämnden?
Byggnadsnämnden var hård och bestämd. Den avslutade motiveringen med följande klara och entydiga ord:
“… lov i efterhand bedöms därmed sannolikt inte kunna erhållas. … Området är utpekat i kommunens FÖP och det allmänna intresset är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt de rödfärgade pannorna. Det allmänna intresset att bevara kedjehusens takkulörer bedöms vägra (ska naturligtvis vara “väga”; min anm) tyngre än det enskilda intresset.”
Det hänvisas återigen till den fördjupade översiktsplanen. Det är intressant eftersom planen antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA:
“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”
Och i Plan- och bygglagen (PBL) 3 kap 2 § står det:
“Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. … Planen är inte bindande.”
Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan. Det undgår säkerligen inte heller någon att lagstiftningen (PBL) inte är särskilt tydlig alla gånger. Det ingår inte sällan stora mått av personliga tyckanden och bedömningar i lagen. Vad är t ex avgörande “karaktärsdrag” på en byggnad eller “konstnärliga värden”? Beslut blir därför ofta, som jag ser det, beroende av beslutsfattarnas erfarenheter, värderingar och tyckanden… Olika personer tolkar helt enkelt lagen på olika sätt. Och besluten blir därmed även subjektiva och därför inte heller lika.
Byggnadsnämnden skrev också att det var ett allmänt intresse att behålla de rödfärgade pannorna. Är politikerna i byggnadsnämnden per definition representanter för det “allmänna intresset”? Anser allmänheten att Thorenius ska betala ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna och sedan betala 2 eller 3 gånger så mycket för att ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Hamnar kostnaden på en halv miljon? Jag tvivlar på att allmänheten tycker att det ligger i deras intresse.
Johan håller i varje fall inte med byggnadsnämnden. Han skrev i sin insändare (se TTELA “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”):
“Jag kan förstå den ursprungliga tanken, men när det nu gått åtta år sedan taket lades på och det dessutom numera är fritt att lägga på solpaneler som också är svarta, så låter det ju fullständigt vansinnigt att kräva återställning.”
Det kan också noteras att byggnadsnämnden tolkade Plan- och bygglagen (9 kap 2 § 3c) ganska “flexibelt”. För nämnden var takfärgen det helt avgörande trots att paragrafen även nämner byte av byggnadens färg och fasadbeklädnad. Det bortser dock nämnden ifrån. Det är intressant eftersom flera hus i området bevisligen har målats om och även bytt fasadbeklädnad…
Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (2)”.
==
Denna bloggserie består av tre inlägg:
- ”Det svarta taket i Vargön (1)” – 19 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (2)” – 20 oktober 2024
- ”Det svarta taket i Vargön (3)” – 21 oktober 2024
Rekordmycket bajsvatten
Det poppade upp en notis i min mobiltelefon:
“Rekordmycket bajsvatten släpps ut från reningsverken”
Det var ett inslag från P4 Jämtland. Det var lite överraskande, det är ju inte ofta man får nyhetstips från Jämtland. Men det har hänt. Och rubriken lät ju spännande…
Jag trodde först att radioinslaget handlade om Åre kommun. Åre har figurerat i media de senaste 5-6 åren på grund av de utsläpp som skett av orenat avloppsvatten, dvs bräddning. Och visst, P4 Jämtland hade ett färskt inslag om att Åre hade bräddat i ett vattenskyddsområde (Se “Åre erkänner: Släppte ut bajsvatten i vattenskyddsområde”.)
Men denna gång handlade radioinslaget om en annan jämtländsk kommun. P4 Jämtlands reporter Fredrik Vestberg intervjuade VA-chefen Helen Löfgren på Strömsunds kommun i norra Jämtland. Löfgren berättade att kommunens ledningsnät inte klarade av “topparna” vid t ex snösmältning och störtskurar. 
I inslaget intervjuade Vestberg även strateg Erik Karlsson på branschföreningen Svenskt Vatten. Karlsson konstaterade att utsläppen ökar i landet och att det får konsekvenser. Det bräddas nämligen nästan alltid i vattendrag. Till skillnad från enskilda avlopp skulle jag vilja tillägga.
Fredrik Vestberg talade i inslaget om en ny rapport från Svensk Vatten. Jag skrev till honom och han skickade mig länken till rapporten “Resultatrapport för VASS Drift 2023”. (Den kan laddas ner här.)
Resultatrapporten är en nationell sammanställning av basfakta och driftresultat från år 2023 av vattenförbrukning, läckage och vattenförluster mm. Det handlar om både dricks- och avloppsvatten.
Och bräddningar…
Rapporten bygger på svar från 231 kommuner, vilket motsvarar 94 procent av Sveriges befolkning. (Sedan har samtliga nyckeltal som redovisas i rapporten extrapolerats att gälla för hela landet utifrån de kommuner som besvarat undersökningen.)
Det släpptes ut stora mängder avloppsvatten förra året. Man ska dock komma ihåg att VA-systemen kan vara konstruerade så att avloppsvattenflödet i varierande grad också inkluderar dagvatten (främst i områden med kombinerade ledningsnät) och så kallat tillskottsvatten. Det sistnämnda består i huvudsak av inläckande grundvatten och dricksvatten som läckt ut från vattenledningarna samt dränvatten (=vatten i marken som avleds genom dränering) från husgrunder.
Mängden obehandlat avloppsvatten som bräddades från ledningsnät eller avloppsreningsverk förra året i Sverige var 30.630.623 kbm (kubikmeter). Det är detsamma som 30.630.623.000 liter, alltså 30 miljarder 630 miljoner 623 tusen liter… Det var mer än det dubbla i jämförelse med ett “normalår” och den största mängd som släppts ut under de senaste 10 åren.
Det handlar alltså om utsläpp som huvudsakligen hamnar i vattendrag. I Vänersborgs fall bräddas det orenade avloppsvattnet ut i Vänern vid Göta älvs utlopp och i Frändeforsån som mynnar i Vänern… Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg bräddade förra året 29.869 kubikmeter (29.869.000 liter). Det beräknas dessutom att det bräddades sammanlagt 590 kubikmeter, dvs 590.000 liter, från pumpstationerna i ledningsnätet. I Brålanda bräddades det 2.408 kbm (2.408.000 liter) och 32.020 kbm på ledningsnät och pumpstationer. (Se “VA och utsläppen 2023”.)
Den största delen av Sveriges befolkning är anslutna till kommunala VA-system. Procentuellt håller sig andelen anslutna på samma nivå, knappt 90 procent, både för dricksvatten och spillvatten. Drygt 10 procent av befolkningen har således enskilda VA-lösningar.
Det är ofattbart att kommuner i Sverige, som t ex Vänersborgs kommun, genom åren har “jagat” enskilda avloppslösningar (se t ex “Solvarm, pris och uppmärksammat naturhus”) och tvångsanslutit fastighetsägare till det kommunala VA-nätet. Det är uppenbarligen inte de enskilda avloppen som är boven när det gäller förorenade sjöar och vattendrag i landet. Och värre blir det för de kommunala VA-systemen i takt med klimatförändringarna och den ökade mängden nederbörd.
För övrigt innehåller rapporten “Resultatrapport för VASS Drift 2023” (kan alltså laddas ner här) en mängd nyckeltal. Eftersom vi diskuterade förväntade resultat, nyckeltal etc i barn- och utbildningsnämnden i måndags noterar jag att det finns några intressanta sådana för Kretslopp och Vatten (i samhällsbyggnadsnämnden). Ett nyckeltal i rapporten är den totala dricksvattenförbrukningen per person och dygn. Två andra handlar om personal. Det är antalet anställda inom drift och underhåll i förhållande till ledningsnätets längd och antal anställda inom ledning, utredning, planering och beställarfunktioner i förhållande till antalet servisanslutningar, dvs antal kunder. 
Det skulle kunna vara intressant att jämföra sådana nyckeltal med andra kommuner.
Det fanns flera intressanta inslag om avlopp och bräddningar på P4 Jämtland och resultatrapporten är också värd att åtminstone ögna igenom.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
Toaletterna på Sikhall
Den 8 oktober infördes en insändare på TTELA:s hemsida. Några dagar senare fanns den i papperstidningen. Insändare hade rubriken “Offentliga toan var låst i fina Sikhall – varför?”.
Signaturen “Lisbeth” skrev:
“För ett par dagar sedan tog jag med min far från äldreboendet till Sikhall. Jag hade berättat hur fint magasinet hade blivit och han ville se det med egna ögon. Till saken hör att min far är 80+ och har lite svårt att gå och han har också problem som just gubbar kan ha. Han behöver lätta på trycket ganska ofta. Och så klart, efter en stund på Sikhall var det dags. Pappa var tvungen att uppsöka toalett.
Döm av min förvåning, den offentliga toan var låst!
Olyckan var framme. Den trevliga turen till Sikhall vändes till sin motsats. Pappa blev så ledsen. Vad jag tyckte synd om honom.
Men vad är det för kommun vi har som låser toaletterna på vinterhalvåret? Ska inte äldre människor kunna besöka vårt fina Sikhall efter sommaren?”
TTELA har inte gjort något eget reportage med anledning av insändaren. Däremot så fick kommunens verksamhetschef på Fastighet och Service tillfälle att svara på insändaren:
“Hej Lisbeth och pappa! Först av allt, jättetråkigt med din pappa. Vi förstår om han blev ledsen och vi beklagar verkligen det.
Tyvärr har vi enbart möjlighet att hålla öppet våra offentliga toaletter på badstränderna på sommartid. Vi öppnar toaletterna den 1 april och stänger dem igen den 30 september. Då stängs vatten, värme och andra vitala delar av och därefter är toaletten stängd till våren då fler besöker våra stränder igen.
Att ha toaletterna öppna vintertid med drift, skötsel, städ och rondering är en stor risk. Vi kan tyvärr inte ha lika stor uppsikt på vintern som vi har under sommaren. Skulle ett vattenrör, värmerör eller något annat gå sönder av kyla eller skadegörelse, kan toalettbyggnaden hinna ta stor skada innan någon uppmärksammar att en skada är skedd. Därför behöver vi stänga toaletterna på de ställen som inte har så många besök vintertid.
De enda offentliga toaletterna som vi har öppna året om är vid Skräcklestugan i Vänersborg, på torget i Vänersborg och på rastplatsen vid Laxbron, där många rör sig och nyttjar toaletterna frekvent vinter som sommar.”
Det saknas med andra ord pengar. Eller rättare sagt, samhällsbyggnadsnämndens pengar behövs enligt fastighetschefen bättre på andra ställen än till några toaletter på Sikhall – eller Nordkroken eller Gardesanna. De som vill besöka badstränderna på vinterhalvåret får göra det på egen risk, i varje fall om man är 80+. Men det gör ingenting, besökarna är inte så många – hur nu kommunen vet det. Sikhalls toaletter t ex har ju varit låsta under halva året i flera år.
Toaletten på den stora grusplanen vid Sikhalls småbåtshamn har funnits på platsen sedan ganska lång tid tillbaka. Enligt uppgift byggdes den till Sikhalls magasin när magasinet förklarades som byggnadsminne av Länsstyrelsen 1987 (se ”Sikhalls magasin”). Byggnadsminnesförklaringen innebar att det inte blev tillåtet att installera vatten och avlopp i magasinet. Det skulle medföra alltför stora ingrepp i kulturarvet. Toaletterna uppfördes därför på grusplanen utanför magasinet av Stiftelsen Sikhalls magasin. Toaletten servade alltså magasinet, där bedrevs nämligen uthyrning av magasinets lokaler för t ex bröllop. Toaletterna var låsta för allmänheten.
Så var det när Magnus Larsson köpte fastigheten 2005. Någon vecka efter att köpeavtalet var påskrivet och klart förklarade kommunen att den ville förköpa/expropriera fastigheten. 2007 blev det verklighet. Det officiella motivet för expropriationen/förköpet var, skrev kommunen till Länsrätten den 16 februari 2006 (Magnus Larsson hade överklagat kommunens beslut):
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. Det behövs större parkeringsplatser vid badet och magasinet Fler båtbryggor skall anläggas för att utveckla båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. … För att allmänhetens tillträde till området skall garanteras överskådlig tid och underlättas är det av vikt att kommunen äger marken istället för en privatperson. Syftet med förvärvet av marken är att denna skall garanteras bli tillgänglig även i framtiden för allmänheten.”
Magnus Larsson hade å sin sida beskrivit i en inlaga vad han ville utveckla på sin fastighet. I beskrivningen ingick bland annat en ny toalettbyggnad…
Den 18 november 2008 beslutade byggnadsförvaltningen att bygga en ny toalett på samma plats, som nu hade övergått i kommunens ägo. Det sägs att kommunen och Stiftelsen var överens om att de nya toaletterna skulle kunna utnyttjas också av magasinets gäster, hela året. Jag hittar dock inga handlingar om detta eller att kommunen överhuvudtaget reflekterade över att det var Stiftelsen Sikhalls magasin som hade uppfört toaletterna för magasinets behov. Det hela är underligt eftersom kommunen visste att själva magasinet fortfarande ägdes av Stiftelsen.
Toaletterna skulle vara till för att garantera och underlätta allmänhetens tillträde till stranden. Men tydligen bara på somrarna… Är det någon som tänker besöka Sikhall någon solig vinterdag, grilla korv och fiska eller åka skridskor på isen ska de akta sig för att göra behoven i området. Det är knappast lagligt.…
Jag undrar om kommunen kan förköpa/expropriera en fastighet för att säkerställa allmänhetens tillgång till ett strandområde – och sedan i praktiken omöjliggöra tillgången under vinterhalvåret… I synnerhet om det gäller äldre män på 80+…
Jag tvivlar på att det är OK, i varje fall är det moraliskt förkastligt. Kommunen borde öppna upp Sikhall för allmänheten, och gästerna på magasinet, och låsa upp toaletterna. Även på vinterhalvåret. Om kommunen inte har råd så får kommunen överväga att låta Magnus Larsson förvärva även denna del av fastigheten.
PS. Det ska tilläggas att sådana här kommunala förköp troligtvis är helt omöjliga med dagens förändrade lagar.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer