Arkiv
Laglighetsprövning: Väcka ärenden
Jag har nämnt i några bloggar att jag har överklagat eller, som det egentligen heter, begärt laglighetsprövning av ett beslut i Barn- och Utbildningsnämnden den 9 november. Det handlade om ordförande Mats Anderssons (C) och nämndens agerande när jag ville väcka ärendet om underlaget till beslutet om Nattugglans nedläggning och flytt till Vänerparken.
Det finns några läsare som har varit lite nyfikna på vad jag skrev. Därför återger jag hela min skrivelse till Förvaltningsrätten i Göteborg.
==
Undertecknad Stefan Kärvling överklagar/begär prövning av lagligheten i Barn- och Utbildningsnämndens i Vänersborg beslut den 9 november 2015 i ärende §119, ”Initierande av ärende om Strukturell översyn: Förskolor; – Björkholmsgatans förskola/Nattugglan, vid dagens sammanträde” (Dnr 2015/54). Jag vill få prövat om beslutet ”har tillkommit i laga ordning” och om ”beslutet strider mot lag och annan författning” enligt Kommunallagen, kap 10, §8, punkt 1 respektive punkt 4.
A. Bakgrund
Undertecknad är ledamot i Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd. Den 12 oktober 2015 fattade nämnden beslut om att lägga ner en förskola (”Nattugglan”) i Vänersborgs kommun och flytta barn och personal till andra lokaler (Vänerparken).
Redan vid behandlingen i nämnden i oktober uttryckte jag synpunkter på att det underlag som låg till grund för beslutet var tämligen vinklat och ledde in nämndens ledamöter på i förhand bestämda spår. Underlaget redovisade inte på ett objektivt sätt de för- och nackdelar som respektive alternativ innebar som nämnden hade att välja mellan.
I efterhand visade sig också att underlaget innehöll rena felaktigheter om ett av alternativen. Dessa felaktigheter kunde enligt min mening ha påverkat det beslut som nämnden fattade.
Jag skrev därför ett email till barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson och de övriga i nämndens presidium i god tid före efterkommande sammanträde den 9 november att jag ville väcka ett ärende där nämnden skulle diskutera bristerna i underlaget. Jag tyckte frågan om beskaffenheten av underlaget till nämnden var av sådan vikt att det borde diskuteras.
Ordförande Mats Andersson skev tillbaka och sa att mina synpunkter på bristerna i underlaget skulle tas upp av förvaltningschefen under dennes stående punkt på alla sammanträden, ”Förvaltningschefen informerar”.
Min förvåning var stor över detta besked.
B. Kommunallagen
I Kommunallagen 4 Kap 17 §:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
För att få reda på vad som gällde tog jag kontakt med kommunens jurister, kanslichefen och kommunjuristen.
Jag fick följande svar:
”Ett ärende kan väckas såväl muntligt som skriftligt, men det är mest lämpligt att det sker skriftligt, för att minimera risken för misstolkning.
Ärendet protokollförs oavsett på vilket sätt det väckts.
Det stämmer bra nämndsledamöter har rätt att initiera extra ärenden så sent som vid sammanträdet. Lämpligen väcks ärenden innan handlingar går ut till nämndsledamöterna eller senast vid sammanträdets början när föredragningslistan fastställs. Men ledamoten får även väcka nya ärenden senare under sammanträdet.
Det är nämndens majoritet som avgör om ett extra ärende ska tas upp till behandling eller inte. Ovanstående innebär att det kan inte vägras att en ledamot väcker ärende däremot kan nämndens majoritet besluta om huruvida beslut ska fattas i sak vid förevarande sammanträde eller ska överlämnas till exempelvis förvaltningen för beredning.
Av 6 kap. 21 § KL kan utläsas att det föreligger inget formellt krav på att nämndernas ärenden ska beredas.
En ledamot kan väcka ett ärende vid ett sammanträde och nämnden kan fatta beslut i ärendet direkt utan beredning.
Att beredning i ärendet ändå ska ske i flertalet fall beroende på ärendets karaktär följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer.”
Mailet ledde till en mailväxling där jag frågade lite mer för att jag skulle vara säker på vad som gällde. I ett senare mail fick jag, enligt min mening, ett mycket tydligt besked av kommunjuristen:
”Du har rätt att initiera ärende vid sammanträdet. Det kan inte vägras.”
C. Sammanträdet
Vid nämndens sammanträde den 9 november så väckte jag återigen (”påminde ordförande”) mitt ärende i samband med mötets öppnande.
I protokollet står det:
”Stefan Kärvling (V) yrkar att dagordningen justeras med att ärende om Strukturell översyn; Förskolor Björkholmsgatans förskola/Nattugglan, tas upp vid dagens sammanträde, se §119.”
Ordförande förvägrade mig emellertid denna i Kommunallagen inskrivna rätt. Efter en viss argumentation så ställde ordförande min begäran under proposition. Barn- och utbildningsnämnden avslog min begäran att väcka ärendet med siffrorna 10-1. Frågan om ”behandling i sak ” nu eller vid senare tillfälle togs inte upp.
Barn- och utbildningsnämndens beslut fick följande lydelse (ur protokollet):
”Att information om Björkholmsgatans förskola/ Nattugglan ges och diskuteras under punkten förvaltningschefens information vid dagens sammanträde.”
Jag reserverade mig mot barn- och utbildningsnämndens beslut.
Ordförande påstod senare att jag i och med voteringen hade fått väcka ärendet. Han menade att i och med att nämnden hade vägrat mig att väcka ärendet så var ärendet väckt. För övrigt något som fick mig att tänka på en viss Joseph Heller…
D. Min reservation
Min reservation hade följande lydelse:
”Reservation ärende §119: Initierande av ärende om Strukturell översyn: Förskolor; – Björkholmsgatans förskola/Nattugglan, vid dagens sammanträde, Dnr 2015/54.
Jag reserverar mig mot att Barn- och Utbildningsnämnden inte tillät mig att väcka ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan utan istället beslutade att:
Information om Björkholmsgatans förskola/ Nattugglan ges och diskuteras under punkten förvaltningschefens information vid dagens sammanträde.
I Kommunallagen 4 Kap 17 § står det:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Kommunallagen har inte några som helst restriktioner inskrivna i denna eller efterföljande paragrafer. Det står som det står, en ledamot får väcka ärenden. Punkt.
Jag tillfrågade innan sammanträdet kommunens juridiska expertis om det kunde finnas några särskilda former eller förbehåll i denna så tydliga rättighet. Jag fick beskedet att denna rätt är ovillkorlig, dvs en ledamot får när som helst, muntligt eller skriftligt, väcka ett ärende i en nämnd.
Den juridiska expertisen tillade dock att:
”nämndens majoritet kan besluta om huruvida beslut ska fattas i sak vid förevarande sammanträde eller ska överlämnas till exempelvis förvaltningen för beredning.”
När jag på sammanträdet väckte ärendet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan så förvägrade ordförande mig denna i Kommunallagen inskrivna rätt. Efter en viss argumentation så ställde ordförande min begäran under proposition. Barn- och Utbildningsnämnden avslog min begäran att väcka ärendet med siffrorna 10-1. Frågan om ”behandling i sak ” nu eller vid senare tillfälle togs inte upp.
Ordförande påstod senare att jag i och med voteringen hade fått väcka ärendet. Ordförande menade att i och med att nämnden hade vägrat mig att väcka ärendet så var ärendet väckt. Det är inte utan att man skänker en stilla tanke till Joseph Heller…
Min bestämda åsikt är att varken ordförande eller en nämndsmajoritet kan förvägra mig rätten att väcka ett ärende.
Jag yrkade att ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan skulle uppföras som ärende vid dagens sammanträde.”
E. Laglighetsprövning
Jag vill att Förvaltningsrätten prövar lagligheten i hanteringen av mitt ärende och barn- och utbildningsnämndens beslut.
Vänersborg 2015-11-23
Stefan Kärvling
Inför BUN: Fler planer – kvalitetsarbete och privata utförare
Det ser ut att bli ett långt sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN) på måndag. Förutom planer, pengar och fritids (se förra bloggen), så är det ännu fler planer på dagordningen…
Så för att vara på den säkra sidan rent tidsmässigt så har inte ordförande Mats Andersson (C) lagt in något dialogmöte på eftermiddagen. Och det är säkert smart. Däremot har ordförande lagt in ett dialogmöte måndagen därpå (14/12) – mellan kl 17.00 och 21.00! Alltså efter en vanlig arbetsdag för nämndens ledamöter… Och det vet jag inte säkert om det är smart. Trötta och kanske slitna ledamöter som efter en hård dags arbete ska diskutera och sätta sig in i det svåra ämnet ”resursfördelningsmodellen”. Som inte är ett helt enkelt ämne även om ledamöterna vore på topp.
Som vanligt ingår en så kallad verksamhetsuppföljning i sammanträdet. Den handlar denna gång om resursanvändning. Inget material skickas ut, utan nämnden får nöja sig med att lyssna på förvaltningens föredragning. Vilken kan vara nog så bra. (Nämnden brukar få material i efterhand.)
Nämnden ska fatta beslut om en uppföljningsplan rörande privata utförare. Det är en plan som föreskrivs av kommunallagen. Planen ska innehålla mål och riktlinjer samt hur dessa ska följas upp och hur allmänhetens insyn ska tillgodoses. Planen för hela kommunen ska så småningom antas av kommunfullmäktige. För barn- och utbildningsnämndens del ska inte fristående skolor, förskolor och enskild pedagogisk omsorg vara med, eftersom de är verksamheter med egna huvudmän.
BUN har privata utförare inom tre områden, simundervisning, skolskjutsar och städning. Planen redogör för vilka kravspecifikationer som gäller på dessa områden.
Jag är inte mannen att uttala mig om alla detaljer i planen. Jag noterar emellertid, eftersom jag har en viss erfarenhet av simskoleundervisning under skoltid, att det föreskrivs att det alltid ska finnas minst 2 personer i tjänst under simundervisningen och att dessa ska ha den kompetens som krävs (minst Svenska livräddningssällskapets simlärarutbildning). Fast jag undrar lite varför undervisningen endast får ske under förmiddagar…
Naturligtvis är det viktigt att kommunen, och BUN, följer upp att alla avtal följs. Planen innehåller därför anvisningar också om detta.
Men barn- och utbildningsnämnden ska behandla ytterligare en plan på måndag. Nämnden ska också fastställa:
”plan för huvudmannens systematiska kvalitetsarbete för 2016.”
Och här är det ord och inga visor:
”Varje huvudman samt förskole- och skolenhet inom skolväsendet ska enligt skollagen systematiskt och kontinuerligt planera verksamhet, följa upp och analysera resultat samt utveckla utbildningen. Inriktningen ska vara de nationella kunskaps- och värdegrundsmål som finns redovisade i Skollagen, läroplanerna och i andra föreskrifter som berör utbildningen. Planen för det systematiska kvalitetsarbetet redogör för hur arbetet ska ske under året. Planen revideras årligen utifrån den uppföljningen som är gjord.”
Att det ska finnas en plan för det systematiska kvalitetsarbetet föreskrivs således av Skollagen.
Det systematiska kvalitetsarbetet är viktigt. Inte bara för att Skollagen kräver det. Som jag ser det, så handlar det systematiska kvalitetsarbetet om att planera, följa upp, analysera och dokumentera så att verksamheten utformas på ett sådant sätt att skolans nationella mål uppfylls. Det handlar om att utgå från det som fungerar och identifiera det som behöver utvecklas och förbättras. Var är vi idag och vart ska vi?
I skolans värld är den viktigaste utgångspunkten elevens lärande och utveckling.
Det systematiska kvalitetsarbetet måste därför utgå från elevernas resultat och analysera vad resultaten beror på. Det kan handla om arbetssätt, resurser, klasstorlekar, organisation, schema och kanske förhållningssätt. Det kan också handla om ledarskap, 
kränkningar och mobbing etc. Det som är bra ska behållas. Det som är mindre bra, eller dåligt, ska förändras. Eleverna ska lära sig och utvecklas. Allihop. Det är det här som är statens uppdrag till skolan.
Så enkelt är det. Så svårt är det.
Tyngdpunkten i kvalitetsarbetet ligger alltså ute på förskole- och skolenheterna. Det är förskolechef och rektor som är ansvariga för arbetet. Och förskolechef och rektor har fått sitt uppdrag direkt från riksdagen.
Det är så som jag ser det.
Barn- och Utbildningsnämndens plan för det systematiska kvalitetsarbetet är på 10 sidor. Planen handlar i stort sett enbart om vilket underlag som ska samlas in och hur det ska analyseras. Syftet är:
”att skapa en struktur för huvudmannens uppföljning, analyser och insatser för att utveckla utbildningen.”
Planen är delad i ett antal avsnitt och i varje avsnitt finns följande underrubrik:
”Följande underlag ska vara tillgänglig för analys”
Och så räknas det upp vilka underlag det ska vara. Jag har räknat till sammanlagt 114 underlag!
Det är alltså en otrolig mängd information som ska samlas in.
Det är inte utan att man slås av tanken – till vilken nytta? Är det verkligen värt den arbetsinsats och den tid detta tar för förskolechefer och rektorer och andra? Är all information nödvändig för att Barn- och Utbildningsnämnden och förvaltningen ska kunna utveckla skolan? Hinner skolorna och förskolorna överhuvudtaget med att utveckla sin verksamhet när all denna information ska samlas in?
Jag är tveksam. I varje fall tycker jag inte att barn- och utbildningsnämnden använder speciellt mycket av informationen i det politiska arbetet för att utforma verksamheten på ett sådant sätt att skolans nationella mål uppfylls.
Skolverket har gett ut allmänna råd om det systematiska kvalitetsarbetet (kan laddas ner här). Verket har gjort en skiss på vad som bör ta upp:
”Det ständiga arbetet med att utveckla verksamhetens kvalitet är en cyklisk process som innehåller olika faser. Utgångspunkten för kvalitetsarbetet är att de nationella målen uppfylls. Något som måste genomsyra alla faser.”
Det står mycket i de allmänna råden, jag nöjer mig med att ta upp en av de punkter som Skolverket går igenom, ”Planera och genomföra utbildningen”:
”Huvudmannen bör
- se till att planeringen av utbildningen utgår från analysen av måluppfyllelsen och de utvecklingsområden som ska prioriteras på respektive nivå,
- ange i planeringen vad utvecklingsinsatserna förväntas leda till,
- ange i planeringen vilka förutsättningar som krävs på kort respektive lång sikt för att utbildningen och utvecklingsinsatserna ska kunna genomföras, samt
- se till att verksamheten genomförs utifrån den gjorda planeringen.”
Själva arbetet ska utföras på enheterna – huvudmannen ska ge förutsättningarna. I de allmänna råden lyfter Skolverket ett varningens finger:
”Om huvudmannen i för stor utsträckning beslutar på vilket sätt enheten ska genomföra utvecklingsinsatserna är risken stor att rektorer och förskolechefer bara blir förvaltare och inte motorer i utvecklingsarbetet.”
Jag är inte säker på att nämnden hamnat riktigt rätt med sin plan för det systematiska kvalitetsarbetet. 
Det finns för övrigt fortfarande ärenden kvar att behandla för nämnden. Och nu har också de ”extra utskicken” kommit…
Som sagt, det blir ett långt möte.
Inför BUN : Planer, pengar och fritids
I torsdags kom kallelsen till barn- och utbildningsnämndens (BUN) nästa, och tillika årets sista, sammanträde den 7 december. Utskicket är som vanligt inte riktigt komplett. Underlaget till budgetfrågorna, den månatliga uppföljningen och den intressanta detaljbudgeten för nästa år, skickas inte ut förrän senare denna vecka. Så blir också fallet med ett ärende som handlar om att fastställa bidrag/beräkningsgrund för de fristående för- och grundskolorna samt den enskilda pedagogiska omsorgen etc.
Däremot finns verksamhetsplanen för nästa år med i utskicket. (Den tillhör samma ärende som den ännu ej utskickade detaljbudgeten.) Och redan på den första sidan i planen så noterar jag, med tanke på den tidigare bloggen ”Barnkonventionen och BUN”, meningen:
”Barnperspektivet och barns rätt enligt FN:s konvention om barns rättigheter ska ha en särskild tyngd.”
Och självklart ska den ha det, en särskild tyngd alltså. Men då i praktiskt handlande och inte bara som en mening i ett dokument.
Och fortfarande med tanke på Nattugglans nedläggning och flytt till Vänerparken så står det att nämnden ska arbeta för:
”att utveckla forum för övergripande dialog och samverkan med vårdnadshavare och elever.”
Vilket då betyder, antar jag, att dialog och samverkan ska ske innan nämnden fattar de viktiga besluten…
Annars innehåller verksamhetsplanen flera sidor med förväntade resultat, och aktiviteter kopplade till dessa. Och om dessa är inte mycket att orda om. De är i huvudsak bra tycker jag nog, i varje fall på papperet. Dessutom har det mesta som staten gett förskola och grundskola i uppdrag genom skollag och läroplan skalats bort, vilket jag tycker är som det ska vara. Det är typ onödigt att upprepa samma saker. Däremot kanske det statliga uppdraget skulle lyftas upp och tydliggöras på ett bättre sätt. Om inte annat för att andra än nämnden, förvaltningen och lärarna ska få en bättre insikt och kunskap om förskolans och grundskolans förutsättningar och krav.
Den totala budgeten för barn- och utbildningsnämnden år 2016 är på 669.789.000 kr, alltså i det närmaste 670 milj kr. Nu kan nämnden nog också förvänta sig ett rejält ekonomiskt tillskott, eftersom staten har lättat på plånboken med anledning av den flyktingsituation som råder. Vänersborg ska få hela 73,8 milj kr nästa år. Pengar som faktiskt utbetalas redan i december i år. Tyvärr är det en engångssumma från staten, vilket ställer till vissa ”problem”… (Men mer om det vid ett senare tillfälle.)
Hur mycket pengar som tillfaller BUN blir en fråga för fullmäktige i december. Vi får se hur det styrande triumviratet tänker sig att fördela pengarna. Och vad de ska användas till.
Nämnden ska fatta ett mycket viktigt beslut – om skolbarnomsorgen för elever i åk 4-6.
Det här förslaget var uppe som ett informationsärende i november och nu har ledamöterna fått några veckor på sig att fundera. (Några av mina funderingar har jag skrivit om i en tidigare blogg – se ”Öppna fritids”.)
Det fritids som vi har lärt känna genom åren kommer alltså att försvinna. (Om förslaget går igenom.) Det ska istället bli en öppen fritidsverksamhet. Barn i åldrarna 10-13 år kan komma till fritids om de vill och när de vill och i den utsträckning de vill. Dock inte på mornarna, då kommer inte fritids att vara öppet. (Det finns dock tankar på att servera ”öppen frukost”.) Det är viktigt att komma ihåg att den ”traditionella” fritidsverksamheten kommer att finnas kvar för elever i behov av olika former av särskilt stöd.
Utbudspunkterna, dvs lokalerna där den öppna fritidsverksamheten ska inrymmas, ska ligga centralt i de olika kommundelarna, så att de lätt kan nås. (Tjaaa, lätt och lätt…) Det är också tänkt att samarbetet med olika föreningar, t ex idrottsföreningar, ska öka.
Nämnden har inte fått något ytterligare underlag jämfört med förra månaden. Anteckningarna från det dialogmöte, som förvaltningen ska ha nu på onsdag med berörda föräldraföreningars ordförande, skickas ut direkt de är sammanställda.
Inom parentes (eller?) kan väl nämnas att inte heller i detta ärende finns någon bedömning utifrån Barnkonventionen eller någon riskbedömning för personalen (se ”Ingen riskbedömning inför BUN-beslutet”).
De röster jag har hört från föräldrahåll handlar mest om ”utbudspunkterna” och säkerheten. Signaturen ”Jenny” skriver till exempel (se här):
”Det finns över 700 elever på mellanstadiet i Vänersborgs tätort… Hur skall man garantera alla dessa barns säkerhet i en öppen verksamhet? Särskilt 10-åringarna känns som för små för att vara i en så storskalig verksamhet. Och transporterna – barn brukar ju inte räknas som trafikmogna förrän vid 12 – men här skall 10-åringar ta sig runt i stan på egen hand. Eller förväntas föräldrarna gå ifrån sina arbeten en stund för att skjutsa barnen från skolan till utbudspunkterna? Mina stora barn kan gå till skolan själva, men jag låter inte min 10-åring cykla till Sportcentrum själv.”
Nu har ju kommunen (=huvudmannen) inget ansvar för transporten till fritids, varken idag eller med det ”nya” öppna fritids. Men jag förstår ”Jennys” oro. Tidigare låg ju fritids på skolorna, med det nya förslaget tvingas 10- och 11-åringarna ut på gatorna och vägarna. Och ärligt talat så skulle jag nog inte själv ha låtit mina 10-åriga barn ta sig från Nordstan eller Blåsut till Idrottshuset eller Ungdomshuset när det begav sig… Alternativet är att låta barnen åka hem, men vad blir det av fritids då?
Det finns en del andra frågetecken som också nämnden behöver få klarhet i. Och då ser jag framför mig ett stort öppet fritids på typ Idrottshuset eller Ungdomshuset. Två ”utbudspunkter” som är allmänna och offentliga platser. Hur ska det avgöras vem som får komma in på fritids? Ska barnen få någon typ av legitimation? Ska det anställas vakter/kontrollanter vid ingångarna? Och vad gör man om det kommer äldre obehöriga som vill in – och kanske till och med uppträder aggressivt?
Jag kan också tänka mig att ett sådant här öppet fritids blir väldigt populärt för de äldre barnen i åldersgruppen. (Idag är många 12-åringar inskrivna på fritids men sällan där.) Hur går det då med de yngre, 10-åringarna? Hamnar de i kläm? Vill de gå till fritids?
De här problemen, ”utmaningarna”, går kanske att lösa, men här måste nämnden verkligen veta vilka konsekvenser beslutet får. Innan beslutet fattas…
Jag undrar också över pedagogiken. Hur ska personalen kunna arbeta enligt läroplanen under de förhållanden som ett öppet fritids innebär, och kan innebära? Och hur går det med läroplanen om föreningarna tar hand om en stor del av verksamheten? Som jag ser det, föreningar i all ära, men idrottsfolk kan inte ersätta fritidspedagoger.
En förälder sa i ett tidigt skede att hen ansåg att det borde finnas ett fritids på Mariedalskolan. Kanske är det lösningen på problemen – att det finns mindre öppna fritids på de olika skolorna? Förresten, kanske skulle ett öppet fritids på Mariedal locka till sig elever från Tärnan 4-6 och därigenom gynna integrationen?
Signaturen ”Jenny” föreslår att:
”Vill man göra något för att klara det kompensatoriska uppdraget bättre så tycker jag man skall förlänga skoldagen och ta bort läxorna.”
Det här förslaget handlar kanske mer om skolans organisation än fritids, men tankarna har ju genomförts i många andra kommuner och även på skolor i Vänersborg finns läxhjälp efter skoltid. Kanske skulle en ökad satsning på ”förlängd skoldag” kunna hjälpa till att lösa några av utmaningarna?
Det blir ett långt sammanträde misstänker jag. Det finns åtskilliga ärenden kvar som nämnden ska behandla. Men de får jag återkomma till vid ett senare tillfälle.
Vad händer i NÄRF?
Det händer inte ofta. Men ibland tittar jag in på NÄRF:s (=Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) hemsida och hör mig för efter diariet. Och det borde jag kanske göra oftare. Det verkar nämligen vara en viss turbulens på arbetsplatserna, i varje fall på brandstationen i Vänersborg.
När jag tittade i diariet för 2,5 år sedan hittade jag en 
anmärkningsvärd notering. (Se ”NÄRF”.) De anställda i Vänersborg hade genomfört en namninsamling för en av sina arbetskamrater:
”Vi accepterar inte behandlingen av vår arbetskamrat NN. [I dokumentet var namnet utskrivet.]”
Det tydde naturligtvis på allvarliga problem i organisationen.
Sedan dess har det varit fortsatt turbulens vad jag förstår. Vid ett tillfälle (i våras) bjöd facket på NÄRF in politiker till ett slags krismöte. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att delta, men det rapporterades om fortsatta allvarliga samarbetsproblem mellan anställda och chefer. Även NÄRF:s högste chef, förbundschefen Per Anderson, var inblandad.
När jag nu tittade in så hittade jag en ny skrivelse från personalen, eller rättare sagt, från Styrelsen Brandkårens Intresseförening Vänersborg. Det tyder onekligen på att konflikterna och motsättningarna ännu inte är bilagda…
Så här står det i skrivelsen som är diariestämplad den 3 november:
”Brandkårens Intresseförening vill med denna skrivelse fästa direktionens uppmärksamhet på ett, som vi i föreningen upplever, mycket allvarligt agerande mot en av våra medlemmar.
Det har fattats ett beslut om att förbjuda vår medlem att besöka sin gamla arbetsplats (ej tjänsteärenden). Förbudet meddelades av enhetschefen, men några skäl eller sakliga grunder för beslutet har inte redovisats. Under Räddningstjänstens långa historia har vi i intresseföreningen aldrig hört talas om att något liknande har inträffat.
Vi frågar oss om det är direktionens mening att ett sådant här förfarande är det sätt som organisationen skall värdera sina medarbetare på efter ett långt och framgångsrikt yrkesliv. Vi upplever att beslutet har raserat den värme och glädje som rått, när pensionerade brandmän har besökt sin tidigare arbetsplats.
Brandkårens Intresseförening vill med denna skrivelse inleda en dialog, som förhoppningsvis leder till att den inträffade händelsen kan rättas till. Vi hoppas också att 
vi kan hjälpas åt att tillsammans sprida en positiv bild av Räddningstjänsten – en bild som vi alla kan vara stolta över.”
Naturligtvis är detta ett uppseendeväckande och drastiskt beslut som har tagits av, ja vem…? Någon på NÄRF naturligtvis, men vem?
Eftersom jag är en nyfiken varelse så frågade jag en av de politiker som sitter i NÄRF:s politiska ledning. Svaret jag fick var bara att det skulle ordna sig…
Jag letade i protokollen från NÄRF:s sammanträden, som faktiskt ligger på Räddningstjänstens hemsida. Där såg jag inga som helst antydningar eller noteringar om att samarbetsproblemen mellan chefer och personal hade diskuterats. Det förvånade mig storligen. Med konflikter av denna djupa karaktär så borde det naturligtvis stötas och blötas när det politiska styret, dvs direktionen, sammanträder med de högsta cheferna. Även om protokollen i sådana här ärenden kan skrivas ”kryptisk” på grund av ämnets känsliga karaktär, så bör det åtminstone finnas en notering om att frågan har avhandlats. På något sätt. Tycker jag.
Däremot upptäckte jag att förbundschefen Per Andersons namn helt plötsligt saknades bland de närvarande. Det sker i protokollet från den 28 september. I stället hade den tidigare produktionschefen fått titeln, ”stf förbundschef”. Det betyder ställföreträdande förbundschef och torde innebära att den tidigare inte längre är kvar på sin post.
Det finns inga antydningar i tidigare protokoll om vad som har föregått Per Andersons avgång. Eller avsked. Inte ett ord. Det står inget om konflikter med personalen, samarbetsproblem eller vad det nu kan vara. Det står inte heller ett ord om varför det sitter en ställföreträdande förbundschef på förbundschefens plats i september. Det finns i protokollet inte ens med ett välkomnande från ordförande Bo Carlsson (C) till den nye ställföreträdande.
Det tycks mig oerhört märkligt.
Någonting har uppenbarligen hänt i kulisserna väldigt plötsligt och väldigt snabbt. I protokollet från den 24 augusti står det t ex att förbundschef Per Anderson ska närvara vid ett revisorsmöte den 16 oktober. Och istället är han helt borta i september.
Det skulle kanske kunna tolkas som att motsättningarna och konflikterna med personalen har lösts med förbundschefens ”försvinnande” från sin post. Om det nu inte var så att skrivelsen från Styrelsen Brandkårens Intresseförening Vänersborg lämnades omkring två månader senare.
Och inte kan det väl vara förbundschefens anställningsavtal som någon blev gramse på. Förbundschefen Per Anderson hade nämligen ett mycket speciellt anställningsavtal, i varje fall i kommunala sammanhang. Förutom en hög grundlön, så betalade arbetsgivaren också en tjänstepensionsförsäkring på drygt 45.000 kr – i månaden! En mycket märklig lönekonstruktion, som för övrigt även ekonomichefen på NÄRF har förhandlat sig till. Jag undrar förresten om den nye ställföreträdande förbundschefen också har fått denna förmån.
Förbundschef Per Anderson hade för övrigt en klausul i sitt anställningsavtal om att erhålla uppsägningslön under 24 månader:
”i händelse av att arbetsgivaren avbryter anställningen.”
Vilket kanske inte är så ovanligt. Med en sådan klausul menar jag.
Det var för övrigt den inte helt okände Bo Carlsson (C) från Gestad som hade skrivit på anställningsavtalet… Carlsson var nämligen ordförande i den politiska direktion, som alltså bestämmer på NÄRF, trots att det var minialliansen (utan centerpartiet) som styrde Vänersborg förra mandatperioden. Bo Carlsson är förresten fortfarande ordförande fast det är Trollhättans tur att inneha denna post nuvarande mandatperiod…
Märkligt.
När jag bad om att få ut alla handlingar, typ kring omständigheter eller villkor i samband med att förbundsdirektör Per Andersson avslutade sin anställning på NÄRF, så fick jag svaret att det fanns inga handlingar i diariet.
Öhh…
Istället fick jag beskedet att alla frågor som rör den tidigare förbundschefen Per Andersson skulle ställas till direktionens ordförande, dvs Bo Carlsson.
Det står som sagt inget i protokollen från dessa märkliga händelser kring chefer och anställda och det finns inte heller några handlingar eller beslut i diariet. Det tycks som att problemen mörkas för utomstående. Och då är ju ändå NÄRF ett kommunalförbund och det politiska styret tillsatt av ägarkommunernas kommunfullmäktige. Borde inte NÄRF då vara något öppnare gentemot allmänheten?
För att få reda på mer om vad som har hänt på NÄRF så har jag försökt att få tag på Bo Carlsson i telefon. Men efter ett intensivt ringande tisdag, onsdag, torsdag och fredag, så har 
jag gett upp. Jag har inte fått något svar på tjänstetelefonen och i mobilen så får jag bara meddelandet:
”Det finns tyvärr inte plats att tala in några fler meddelanden. Hej då och tack för att du ringde.”
Bo Carlsson är säkert en mycket upptagen man. Det kräver med all säkerhet sin man att klara av, förutom ordförandeuppdraget i NÄRF, ytterligare 14 kommunala uppdrag.
Det är nog många som vill få tag i Bo Carlsson.
Barnkonventionen och BUN
Nu är min överklagan till förvaltningsrätten inskickad.
Det var som bekant händelserna kring barn- och utbildningsnämndens (BUN) novembersammanträde som fick mig att reagera. Ordförande Mats Andersson (C) förvägrade ju mig rätten att väcka ärendet om det bristande underlaget i beslutet om Nattugglan. Ordförande lät nämnden rösta i frågan. Och nämnden följde snällt ordförandes förslag utan att varken ställa frågor eller diskutera min begäran.
Det står ju i kommunallagen att:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Så nu vill jag att förvaltningsrätten uttalar sig i fallet.
Det lär väl ta sin tid innan dom faller antar jag, men den är värd att vänta på. Det är en fråga av stor principiell betydelse. Mats Andersson (C) tolkar lagen på sitt sätt, kommunens jurister på ett annat och jag kanske på ett tredje. Så nu är det på sin plats att ”de professionella” i förvaltningsrätten får avgöra vilken tolkning som är den rätta…
Det är roligt när läsare hör av sig.
En läsare har tydligen följt med extra noga i både mina bloggar och protokollen kring Nattugglan och Vänerparken. Hen skriver följande angående BUN:s beslut:
”Det framgick inte heller att man gjort någon barnkonsekvensanalys. Det stod så vitt jag såg inte ett ord om detta i tjänsteskrivelsen.”
Oj tänkte jag. Missade jag det? Missade förvaltningen det? Missade nämnden det?
Och det står faktiskt inget i BUN:s beslutsunderlag om att Barnkonventionen har beaktats. Och det är mycket förvånande.
En liten bakgrund.
Den 19 januari i år så fastställde barn- och utbildningsnämnden planen för det systematiska kvalitetsarbetet. I den står det under rubriken ”Främjande miljöer för lärande, utveckling och hälsa” att följande underlag ska vara tillgängliga för analys:
”Förskola: Barnkonsekvensanalys”
Vidare.
I februari svarade nämnden på en motion och skrev:
”Barn- och ungdomsnämnden relaterar vanligtvis ställningstaganden till Barnkonventionens artikel 3, om barnens bästa. Det är rimligt utifrån nämndens ansvarsområde och att flertalet beslut är direkt avgörande för barns och ungdomars situation.”
Det här noterade också kommunfullmäktige när motionen ifråga behandlades.
Och det har BUN också gjort. I mars yttrade sig barn- och utbildningsnämnden över en annan motion och då skrev förvaltningen mycket riktigt i underlaget att Barnkonventionen, artikel 3 Barnets bästa, hade beaktats i bedömningen av ärendet:
”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”
Den här bedömningen görs för övrigt oftast i BUN:s underlag. På oktobersammanträdet, för att ta ytterligare ett exempel, när nämnden yttrade sig över ett nytt miljöprogram för kommunen så var det likadant. Men några ärenden senare, på samma möte, när BUN beslutade om att lägga ner verksamheten i Nattugglans lokaler och flytta den till Vänerparken, ja då lyser plötsligt hänvisningen till Barnkonventionen med sin frånvaro.
Mycket märkligt.
Det har alltså inte gjorts någon bedömning av beslutet utifrån Barnkonventionen…
Det finns ytterligare en paragraf i Barnkonventionen, som Sverige naturligtvis har undertecknat, som borde finnas med när barn- och utbildningsnämnden bedömer ärenden av olika slag där barn och ungdomar berörs av beslut. Det är paragraf 12. Den lyder (citerat från UNICEF:s svenska hemsida):
”Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.”
Med andra ord, förutom felaktigheter i underlaget, så har nämnden också missat både Barnkonventionen och en riskbedömning för personalen (se ”Ingen riskbedömning inför BUN-beslutet”) när beslutet att lägga ner Nattugglan och flytta verksamheten till 
Vänerparken fattades.
Visst borde ordförande väcka ärendet igen?
För övrigt har en ny hemsida om Vänersborg sett dagens ljus. Eller också är det bara jag som råkat upptäcka den idag. Hur som helst är det både en bra hemsida och ett bra initiativ. Det är Köpmannaföreningen i Vänersborg som står bakom.
Hemsidan är mycket smakfull och innehållsrik. Du hittar butiker, restauranger, serviceställen, beachen och mycket annat. Allt med bilder och kartor. Hemsidan heter ”Vänersborg – alla sinnens centrum” och du hittar den här.
Förhoppningsvis kan hemsidan fylla en viktig funktion för att locka både vänersborgare och turister till centrum.
Varför inte säga som det är?
”Det blir bra lokaler för en förskola.”
Jag tror inte mina ögon! Mats Andersson, till vardags centerpartist och ordförande i barn- och utbildningsnämnden (=BUN), uttalade sig om Vänerparkens lokaler i TTELA idag.
Och som bekant – en felaktighet blir ju inte sanning bara för att den upprepas.
En chefstjänsteman för barnmorskemottagningen, som har hållit till i de aktuella lokalerna i flera år (se TTELA här), uttalade sig så här för några månader sedan – om precis samma lokaler:
”Vi fanns ju i källaren på Vänerparken … I källaren kände man sig väldigt instängd och det var mörkt.”
Vem har rätt – Mats Andersson eller chefstjänstemannen?
Jag undrar om Andersson verkligen har varit nere i de mörka, fuktskadade och dåligt ventilerade lokalerna med en lång korridor, dålig planlösning och en ingång och utrymningsväg via en kulvert. Och då låter jag ändå bli att nämna behovet av dränering och omläggning av avlopp… Och utemiljön! (Se vidare ”Nattugglan-Vänerparken: Lokalerna”.)
Bra lokaler?
Varför inte säga som det är Mats Andersson? Det är inte lokalerna på Vänerparken som lockar och drar. Du och BUN vill helt enkelt lägga ner förskolan i Nattugglans lokaler för att få en större förskola med fler barn och fler anställda. Då kan de anställda utnyttjas flexiblare, organisationen med arbetsscheman och barngrupper blir smidigare och hela ruljangsen blir effektivare. Som alltid vid stordrift.
Och det blir billigare per barn…
Det är väl inget att skämmas över? Så är det ju. Och att Vänerparken råkar ligga nära Resecentrum är ju naturligtvis ytterligare ett plus.
Men inte blir det bättre lokaler för barnen och de anställda? Inte blir den inre och yttre miljön bättre? Inte blir det bättre för barnen, föräldrarna och de anställda att flytta från Nattugglans lokaler till Vänerparkens? Varför påstår du något annat till TTELA Mats Andersson? Det är ju inte sant.
Och att sedan det nuvarande styret av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister slipper att bygga en ny modern förskola i kvarteret Hönan är ju bara en fördel, i varje fall ekonomiskt… (Kanske blir det till och med pengar över till en curlinghall istället – se ”Ny curlinghall?”)
Eller att kommunen äger lokalerna på Nattugglan (bostadsrätter) och någon annan nämnd än BUN får betala kostnaderna. Bara BUN sparar så spelar det ju ingen roll att någon annan nämnd i kommunen får stå för fiolerna.
Å andra sidan visade det sig att de personer som ”smög omkring” på Nattugglan faktiskt var där just för att lokalerna skulle bli tomma… Fast nedläggningen av Nattugglan då fortfarande inte hade beslutats av BUN… Förresten, de smög inte omkring. Även om personalen inte var informerad. Politikern (inga namn) hade i vederbörlig ordning kontaktat berörda chefer.
Anledningen till att några personer visades runt i Nattugglans lokaler var därför att, och håll i er nu, de var intresserade av att starta en enskild – förskola!!
Hade det varit en film så skulle man väl utan överdrift kunna säga att mystiken tätnar…
Mats Andersson fortsätter att vidhålla att ventilationen och värmen(!) inte är bra på Nattugglan. Det är mot bättre vetande. Eller något. Eller är Mats Andersson ute efter att dupera TTELA:s läsare? Jag vet inte, jag hoppas inte det. För det finns ju inget fel på ventilationen eller temperaturen på Nattugglan. Förvaltningschefen sa till exempel på nämndsmötet i november, när jag påtalade att allt var godkänt och att det stod fel i BUN:s 
underlag:
”Jag håller med i sak. Det var olyckligt.”
Till TTELA far Mats Andersson (C) med ytterligare en osanning. Andersson säger att BUN röstade ner mitt yrkande att ta upp ärendet igen, av följande orsak:
”nämnden uppenbarligen inte ansåg uppgifterna var av avgörande vikt.”
Det är inte sant. Jag fick inte ens tillfälle att redogöra för mina uppgifter, så nämnden hade inte en aning om uppgifterna var av vikt eller inte. Nä, ordförande Andersson (och en följsam nämnd) ville säkerligen tysta mig av andra skäl. Om nämndens beslut var lagligt eller inte ska i sinom tid prövas av förvaltningsrätten i Göteborg. En överklagan är på gång…
PS. Hade jag inte redan skickat en debattartikel till TTELA, som fortfarande inte är publicerad, så hade jag nog gjort om denna blogg till ett inlägg. Det är tur att jag har en blogg…
Ingen riskbedömning inför BUN-beslutet
Affären Nattugglan fortsätter.
Vänsterpartiet har samtalat med både personal och föräldrar på Nattugglan och antagligen tagit del av de flesta argument som finns för att inte lägga ner Nattugglan och flytta barn och personal till Vänerparken. Vid det tillfälle som jag pratade med personalen hade inga andra politiker gjort det. Kanske har ordförande Mats Andersson (C) haft tillfälle till dialog senare.
Det här med att samtala med kommuninvånarna, i detta fall föräldrarna, inför beslut är en viktig och djup demokratisk fråga. Och det är inte första gången som representanter för de styrande missar denna ”lilla aspekt”. Demokratin stannar alltför ofta vid fina skrivningar i olika typer av dokument… (Det såg vi inte minst i fullmäktigedebatten om skogsområdet vid Kindblomsvägen i onsdags, se ”En demokratisk fars”.)
Men det här med att samtala med de anställda har en annan dimension, en juridisk…
Så här säger Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (se ”Riskbedömning inför ändringar i verksamheten” utgiven av Arbetsmiljöverket, kan hämtas här):
”När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt.”
”När ändringar i verksamheten planeras skall…” måste innebära vad jag förstår att en riskbedömning måste föregå ett beslut, som i det här fallet när barn- och utbildningsnämnden beslutar om att lägga ner Nattugglan och flytta personalen (och barnen) till lokalerna i Vänerparken. 
Det har inte gjorts…
En riskbedömning är aktuell i det här fallet eftersom riskbedömningar inte bara handlar om risk för fysiska skador.
”Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär.”
I föreskrifterna står det också:
”Det systematiska arbetsmiljöarbetet … skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”
Arbetsmiljöverket blir ännu tydligare genom att ge konkreta exempel:
”De ändringar som föreskrifterna avser är exempelvis personalförändringar, nya arbetstider och arbetsmetoder, andra organisationsförändringar, om- och nybyggnation samt ny maskinell utrustning. Det handlar om ändringar som inte utgör del av den dagliga, löpande verksamheten.”
Det borde ha skett en riskbedömning innan beslutet om Nattugglans nedläggning och flytt fattades. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Men arbetsgivaren, dvs Vänersborgs kommun, har alltså inte gjort någon sådan innan barn- och utbildningsnämnden tog beslutet.
Personalen på Nattugglan borde också ha fått yttra sig innan beslutet, eftersom:
“arbetstagarna, skyddsombuden … [ges] möjlighet att medverka.”
Vänersborgs kommun har tänkt sig att göra en riskbedömning i efterhand, i samband med att projekteringsarbetet startar. Enligt min mening är detta alldeles för sent och jag undrar verkligen vad de fackliga organisationerna säger om detta förfarande…
Som jag ser det, så är avsaknaden av en riskbedömning ytterligare en stor brist i det underlag som lades fram inför BUN:s beslut.
Förresten…
I en tidigare blogg nämnde jag att jag hade skickat en fråga till barn- och ungdomsförvaltningen. Det var med anledning av följande passage i det underlag om Nattugglan som lämnades till nämnden inför beslutet:
”Av säkerhets-/utrymningsskäl får inte andra våning användas för verksamheter med barn. Det är just nu osäkert om vuxna får sova i lokalerna utan att utrymningsvägarna kompletteras med brandstege e dyl.”
Jag ville helt enkelt vilja ha de handlingar som skrivningarna grundade sig på. Det var förra onsdagen, för drygt en vecka sedan alltså. Jag har fortfarande inte fått något svar…
Det känns lite som att de fakta som nämnden hade som underlag inför beslutet hade större brister än jag vid första anblicken kunde drömma om.
Kanske skulle barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) ägna mer tid åt att se till att nämndens underlag blev vederhäftigare än att skriva debattartiklar med ogrundade insinuationer om Vänsterpartiets arbete.
.
PS. Det här blir ett lite längre PS angående politikers arbetsmiljöansvar. Politiker har faktiskt ett sådant.
Den 9 september i år var juristen Sven-Erik Alhem i Vänersborg och genomförde en arbetsmiljöutbildning för förtroendevalda. Då fick också alla politiker broschyren ”Så klarar du arbetsmiljöansvaret” från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). (Kan laddas ner här.)
Jag återger några citat från denna skrift som har bäring på min blogg.
”Det är väsentligt att du som förtroendevald är medveten om ditt uppdrag och ditt ansvar som arbetsgivare.”
”Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön på en arbetsplats.”
”Enligt arbetsmiljölagen är du och andra arbetsgivarrepresentanter bland annat ansvarig för att ‘vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa’.”
”[Skydds]ombudet ska också delta vid planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler eller arbetsmetoder och medverka vid de riskbedömningar som ska göras, till exempel … vid planering av förändring av verksamheten.”
”Viktigt att komma ihåg är att nämnden alltid har det yttersta arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön, och därför regelbundet måste följa upp hur denna ser ut. Är arbetsmiljön otillfredsställande är det nämndens ansvar att vidta nödvändiga åtgärder.”
En replik till ordf Andersson (C)
Fredagen den 13 nov hade några föräldrar till barn på Nattugglan en insändare i TTELA. Eftersom TTELA sin vana trogen hade ändrat i den på olika sätt, så återgav jag den i sin helhet i en blogg (se ”Nattugglan-Vänerparken: Lokalerna”).
I onsdags hade barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) ett slags svar (se TTELA).
Med en ”dåres envishet” upprepar ordförande Andersson de fåtaliga argument som han kan hitta för en flytt av Nattugglan till Vänerparken. Allt det som talar emot en flytt, de felaktigheter i sak som har funnits i underlaget eller orsakerna till de protester som härrör från föräldrar och personal förbigår han helt med tystnad.
Och det är en vanlig debatteknik. Låtsas inte om andras argument, då finns de liksom inte.
Och vad ska ordförande Andersson annars göra? Ska han försöka att besvara alla frågor och reda ut alla begrepp, så kommer det att stå tydligt för alla och envar hur olyckligt och felaktigt beslutet var. Så då måste ju Andersson låtsas att det inte finns några frågor eller andra argument…
Mats Andersson svarar därför inte på en enda fråga som föräldrarna ställer i sin insändare. Inga svar kring de mörka fuktskadade lokalerna, säkerheten i kulvertarna, parkerings- och trafiksituationen osv. (Jämför gärna med frågorna, se här.)
Jo förresten, kanske på en fråga – den om brandsäkerheten i lokalerna. Andersson skriver:
”När det gäller frågor såsom brandskydd, ventilation och utrymningsvägar är våra myndigheter med rätta väldigt noggranna i bygglovshanteringen kring de lokaler som det bedrivs förskoleverksamhet i.”
Om personalen och föräldrarna är nöjda med svaret vet jag inte.
Däremot kommer Andersson med ett alldeles nytt argument. Fast i politiska sammanhang är det både gammalt och uttjatat. Men i brist på bättre så återanvänder ordförande Andersson argumentet.
Mats Andersson skriver:
”Barn- och utbildningsnämnden i sin helhet, förutom Vänsterpartiet som har en tendens i en del sammanhang att ’vara för, för att vara emot’…”
Mats Andersson (C) är ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Det är en förtroendepost med både ett visst anseende och ansvar. Ändå visar Andersson bristande respekt mot Vänsterpartiets ledamöter i nämnden. Den kunskap och det arbete vi lägger ner är inte värt någonting, därför att Vänsterpartiet enligt Andersson alltid är emot. Som princip tydligen…
Ordförande Andersson tycker uppenbarligen att några av ledamöterna i hans nämnd inte är värda att lyssna på.
Det är anmärkningsvärt.
Dessutom är argumentet som ordförande Andersson framför mot Vänsterpartiet inte bara felaktigt och ihåligt, det tar fokus från de verkliga frågorna. Eller svaren, rättare sagt.
För övrigt är Vänsterpartiet emot dåliga beslut…
.
PS. Jag har skickat denna text till TTELA.
"En demokratisk fars"
Onsdagens kommunfullmäktige höll på i tre timmar. Två av dessa ägnades åt skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut.
Det handlade alltså om det lilla, men ändock så viktiga grönområdet uppe på Blåsut. Skogsområdet vid Kindblomsvägen är nämligen det enda grönområdet som finns i stadsdelen.
Grönområdet är på ungefär 11.625 kvadratmeter. Det är 3.000 kvm mindre än ytan på Arena Vänersborg…
Igår beslutade fullmäktige att sälja en del av området till Brunbergs Bygg, så att Brunberg kan bygga fyra parhus (=8 hus) där. Dessutom åtar sig kommunen att bygga en väg tvärs igenom skogen och en ny damm till de rödlistade salamandrarna. Ungefär 30% av skogsområdet kommer att försvinna.
Det var oppositionen som angav tonen och som sökte debatten, framför allt Vänsterpartiets Rininsland och jag själv. Men även Morgan Larsson i välfärdspartiet och Kurt Karlsson och Anders Strand från sverigedemokraterna var uppe. De var alla emot att grönområdet exploaterades.
Men de pratade inför döva öron, som Morgan Larsson mycket riktigt konstaterade.
De som försvarade beslutet från talarstolen var nämligen inte många, egentligen bara en enda person, kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Det var inga andra socialdemokrater, inga moderater, inga folkpartister och inga kristdemokrater uppe i talarstolen. Det var beklämmande.
Marie Dahlin hade bara två argument, eller kanske rättare, 1½… Det första löd:
”Vänersborg behöver bostäder.”
Det andra, eller det halva:
”De flesta vänersborgare vill att vi bygger bostäder. De flesta vänersborgare säger tyvärr också att det är helt ok, men inte där jag bor.”
Har man denna uppfattning, som socialdemokraterna tydligen har (det har också framförts av byggnadsnämndens ordförande), då behöver man ju egentligen inte argumentera mer. Blåsutborna talar i egna, egoistiska syften, medan vi socialdemokrater står för vänersborgarnas bästa.
Gott mot ont typ.
En enligt min uppfattning synnerligen arrogant och nedlåtande attityd.
Och med dessa argument tyckte kommunstyrelsens ordförande och kommunens ”starka kvinna” Marie Dahlin tydligen att allt var sagt i sakfrågan.
När Marie Dahlin senare gick upp i talarstolen, och det blev några gånger, även om samtliga tal var både korta och tämligen improviserade, så kritiserade Dahlin de andra ledamöterna för att de kritiserade… Dahlin vägrade konsekvent att argumentera i sak. Hon till och med vägrade att kommentera Lutz Rininsland när han påpekade att förra gången Kindblomsvägen var uppe för diskussion framförde Dahlin argumentet att det var viktigt att det byggdes hyreslägenheter, och inget annat på skogsområdet. Då var det socialdemokraternas avgörande argument. Vad sa Dahlin nu när det ska byggas
bostadsrätter som enligt planerna ska kosta 2,4 milj kr per hus och med en månadskostnad på ca 5.400 kr?
Marie Dahlin gick inte heller i svaromål när både Rininsland och Morgan Larsson talade om att det finns väldigt många områden i Vänersborg som passade mycket bättre för bostäder än Kindblomsvägen. Det gäller områden i Mariedal östra, Onsjö södra, Holmängen, Skaven, Öxnered osv. Här går det långsamt fast områdena lämpar sig utmärkt för många fler bostäder än 8 hus – som på Kindblomsvägen… Rininsland (V) efterlyste dessutom ett bostadsförsörjningsprogram för kommunen, något som Vänsterpartiet har motionerat om redan på Lidells tid.
Som sagt, det gick inte att få Marie Dahlin att argumentera i sak…
Och ingen annan heller. Det var nästan parodiskt.
Bo Carlsson (C) äntrade motvilligt talarstolen alldeles i slutet av debatten, efter att han hade blivit hårt ansatt av Lutz Rininsland (V) och Morgan Larsson (VFP). Centerpartiet har nämligen alldeles nyligen ändrat åsikt om
skogsområdet. Bo Carlsson såg skamsen ut och förklarade att styr flera partier tillsammans så måste man:
”ge och ta.”
Och antydde därmed att avlönade och arvoderade ordförandeposter är viktigare än principer.
Men på sätt och vis var det ändå starkt av Carlsson att förklara sitt och centerpartiets svek mot blåsutborna. Annat var det med miljöpartiet.
Marika Isetorp (MP) gick upp alldeles i början av debatten, som nummer två, direkt efter Marie Dahlin.
Isetorp:
”Vi i miljöpartiet har i det här ärendet bestämt oss för att avstå från att delta i behandlingen av ärendet och också i beslutet.”
Utan en tillstymmelse till motivering! Sällan har väl en sådan feghet hörts i sessionssalen. Miljöpartisterna sa inte ett enda ord under hela debatten. (Inte de heller…)
Miljöpartiet har länge varit emot exploateringen vid Kindblomsvägen. De skrev till och med en motion ihop med Vänsterpartiet, välfärdspartiet och centerpartiet(!) om att inte bygga i området för några år sedan. Dessutom gick miljöpartiet till val på att bevara området. Det går fortfarande att läsa på partiets hemsida (klicka här) att:
”Miljöpartiet vill undanta skogsområdet vid Kindblomsvägen på Blåsut från vidare exploatering.”
Jag vet att människor i Blåsut röstade på miljöpartiet just för detta. Det har de nu bittert fått ångra. Men när det kommer till principer går inte miljöpartiet att lita på. Inte ett dugg!
Miljöpartiets agerande är om möjligt ännu mer beklämmande än centerns svek.
Och så finns det politiker som förfasar sig över det politikerförakt som breder ut sig bland stora delar av allmänheten…
Frågan att exploatera Blåsuts sista skogsområde och försämra möjligheterna för så många vänersborgare, särskilt barnfamiljer, i Blåsut och elever vid Blåsuts skola att ha ett grönområde i närheten är en viktig fråga. Och den frågan har nu beslutats av 32 ledamöter (plus 4 stumma miljöpartister) i Vänersborgs kommunfullmäktige, varav 30 satt tysta (plus 4 stumma miljöpartister) och inte sa ett ord. Och de två som sa något, framförde 
endast ett enda argument. Som dessutom var synnerligen tvivelaktigt.
De åhörare som jag pratade med efteråt tyckte att behandlingen var en fars. Och jag är benägen att hålla med.
Men nu har kommunfullmäktige ändå fattat beslutet, men säkerligen är ärendet ännu inte avgjort. Det kommer dock troligtvis att bli jurister som diskuterar frågan vidare, och inte politiker. För det är nog så att bygglovsprocessen öppnar för överklaganden och rättsliga processer.
.
PS. Vad jag sa från talarstolen? Valda delar från min tidigare blogg – se ”Bye bye Kindblomsskogen!”. Jag citerade till och med Shakespeare… ;)
Och satte upp ett litet flygfoto över skogsområdet på talarstolen. (Ordförande Ljunggren har nämligen förbjudit ledamöterna att visa bilder på overhead eller i typ PowerPoint…)
BUN (9/11): Öppna fritids mm
Det var inte bara Nattugglans nedläggning och flytt till Vänerparken eller de juridiska spetsfundigheterna kring kommunallagen eller i vilken grad nämnden skulle öppna sina sammanträden för allmänheten som ventilerades på det senaste sammanträdet med Barn- och Utbildningsnämnden. Nämnden fick också en så kallad verksamhetsuppföljning.
Nämnden informerades om kunskapsresultaten för de som slutade åk 9 i våras. Niornas slutbetyg är ju typ ett slutbetyg också för nämndens verksamhet.
Det var ganska positiva siffror som presenterades. Medelmeritvärdet hade ökat en del i kommunen som helhet. Och faktiskt mest på den skola där resultaten har varit mindre bra de senaste åren. Jag tänker på Dalboskolan. Och det är ju roligt, även om man kanske ska hålla i minnet att det är förhållandevis få elever på Dalbo och små förändringar kan få ett stort genomslag på siffrorna. Men det tycks onekligen gå åt rätt håll.
Medelmeritvärdet ökar inte bara i Vänersborgs skolor, det ökar i hela landet. Detta samtidigt som Sveriges resultat i internationell jämförelse blir allt sämre. En motsägelse som Skolverket måste få ett ordentligt svar på.
Det var också en ökning av andelen elever i Vänersborg som fick betyg i alla ämnen. Och det är också glädjande. Även om Vänersborg fortfarande ligger under hela rikets resultat.
Men nämnden fick också reda på att den står inför en del utmaningar. Så tycks kommunens skolor inte kunna fullgöra sitt kompensatoriska uppdrag fullt ut. Siffrorna visar att det finns en mycket stor skillnad i kunskapsresultat mellan elever som har föräldrar med hög utbildningsbakgrund och de elever som inte har det. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju bättre resultat får barnen. Utbildningsbakgrunden slår igenom på alla håll och är en betydligt viktigare faktor för elevers framgångar i skolan än om elevernas föräldrar t ex är födda utomlands. Det tycks för övrigt vara så i hela riket.
Det är en central fråga, egentligen för hela landet, hur skolorna ska kunna kompensera för föräldrars utbildningsbakgrund. En annan utmaning är hur man ska kunna lyfta pojkarna. Pojkarna har nämligen generellt betydligt sämre resultat än flickorna.
Förvaltningschef Javette avrundade diskussionen med att ställa frågan:
”Hur tänker huvudmannen för att lyfta utvecklingen?”
Och den frågan bör nog vi ledamöter fundera över både en och två gånger.
Grundskolan i all ära, men den stora förändringen kommer att äga rum i nämndens verksamhetsområde ”skolbarnsomsorgen för elever i årskurs 4-6”.
Det handlar om fritids.
Dock beslutades inget i måndags. Ordförande Mats Andersson (C) hade klokt nog skjutit upp beslutet en månad till nästa BUN-sammanträde. Så i måndags fick nämnden i lugn och ro information, tillfälle att ställa frågor och diskutera. Dessutom ville ordförande Andersson hinna med ett dialogmöte mellan ordförandena i föräldraföreningarna och förvaltningen om förslaget. Jag frågade om inte politikerna i nämnden fick delta, men det hade inte ordförande tänkt sig… Vilket var tråkigt. Det tyckte Anderssons partikamrat Marianne Karlsson också, fast på Facebook. Efter mötet. Inte på sammanträdet.
Tanken är att Vänersborg ska införa ”öppna fritids” för barn i åldrarna 10-13 år. Det är för övrigt helt i överensstämmelse med Skollagen (14 kap 7 §). Naturligtvis.
”Från och med höstterminen det år då eleven fyller 10 år får öppen fritidsverksamhet erbjudas i stället för fritidshem.”
Fritids som vi har lärt känna det genom åren kommer alltså att försvinna. Det ska istället bli en öppen fritidsverksamhet. Barn i de aktuella åldrarna kan komma till fritids om de vill och när de vill och i den utsträckning de vill. Dock inte på mornarna, då kommer inte fritids att vara öppet. Det finns dock tankar på att servera ”öppen frukost”. För övrigt kommer mellanmål att serveras efter skoltid.
Märk väl att den traditionella fritidsverksamheten kommer att finnas kvar för elever i behov av olika former av särskilt stöd.
På fritids kommer personal att jobba som tidigare var på de ”vanliga” fritidshemmen.
Kommunen (=huvudmannen) har inget ansvar för transporten till fritids, vilket för övrigt huvudmannen inte har idag heller. Utbudspunkterna, dvs lokalerna där den öppna fritidsverksamheten ska inrymmas, ska ligga centralt så att de lätt kan nås. Vilka ställen det blir är i nu-läget inte bestämt, men förvaltningen tittar på t ex Ungdomshuset och Sportcentrum, Fyrkanten i Vargön, Frändefors IF:s lokaler och idrottshallen eller Sörgården i Brålanda, men även på andra lokaler. Här kan kanske fler ställen bli aktuella, kanske har också föräldrarna förslag.
Jag hörde redan en mor som undrade varför inte Mariedalsskolan skulle kunna vara en utbudspunkt, eftersom skolan är kommunens största skola. Och då tänkte jag att det var ingen dum idé – ur integrationssynpunkt…
När det gäller ansvarsfrågan, för barnen på ett öppet fritids, är jag inte riktigt säker på hur det kommer att se ut. Jag antar emellertid att ansvaret kommer att ligga på föräldrarna, eftersom verksamheten är helt frivillig. Vissa kommuner tar ut en avgift (typ 100 kr per termin) för den öppna verksamheten och då kan närvarokontroll ingå. Men det är ännu inte bestämt hur Vänersborg ska göra.
Kommunen har redan börjat höra sig för hos olika föreningar efter intresse att bedriva verksamhet i anslutning till utbudspunkterna. Och det tycks som om många föreningar, t ex idrottsklubbar, är intresserade av att medverka. Kanske även kultur- och fritidsnämnden kan delta på ett hörn.
Barn- och utbildningsnämnden är fortfarande huvudman för verksamheten, vilket betyder att de öppna fritidshemmen ska jobba enligt LGR11, dvs läroplanen. Det betyder också att nämnden måste utöva tillsyn över den verksamhet som de olika föreningarna, som vill delta i verksamheten, bedriver.
Bakgrunden till den föreslagna förändringen av fritidshemmen är ekonomisk. Nämnden ”behöver” spara, och det är inget att hymla med. BUN beräknas göra en årlig besparing på 4 milj kr. (Från en kostnad på 10,3 milj till ca 6,3 milj.) En del av besparingen blir från den enskilda pedagogiska omsorgen, som inte kan bedriva sin verksamhet på samma sätt som tidigare – med de stora utgifter detta har inneburit för kommunen. Och faktiskt, minskade möjligheter till integration.
Det finns också andra faktorer som talar för att införa öppna fritids.
Som det är nu är väldigt många barn inskrivna på fritids. Dock så är det förhållandevis många som inte utnyttjar sina platser, eller kommer väldigt sporadiskt. Det blir både dyrt och svårplanerat för kommunen. Kommunens föreningar har också uttryckt att det är svårt att rekrytera nya ungdomar till sina verksamheter på grund av fritidshemmens ”konstruktion”. Barnen deltar helt enkelt i mindre omfattning i föreningarnas fritidsaktiviteter. Öppna fritids skulle kunna ändra på det.
Och till sist, öppna fritids skulle hjälpa de arbetslösa. Som det är nu har inte dessa föräldrar rätt till fritidsplatser.
Vi får se vad föräldrar, barn och inte minst de andra partierna säger om förslaget att införa öppna fritids. Själv måste jag säga att jag känner mig ”försiktigt positiv”.
Senaste kommentarer