Arkiv
Nuntorp
Mycket av den vänersborgska politiken tycks ligga på is just nu. Kommunledningen verkar vara fullt upptagen med, och ägna all kraft åt, frågor kring flyktingmottagande och Nuntorp. Och inget fel i det, detta är naturligtvis oerhört viktiga frågor.
Kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) har skrivit ett brev adresserat till Regionfullmäktige, Regionstyrelsen och Naturbruksstyrelsen, alla på en gång.
Marie Dahlin skriver bland annat:
”För att ge en ny huvudman möjlighet att ta över ägarskap och ledning av skolan är det av största vikt att intagningsstoppet för naturbruksskolan Nuntorp hävs. En första förutsättning för ett övertagande är att det faktiskt finns en fungerande verksamhet att ta över och driva. Vänersborgs kommun vädjar därför att beslutet om intagningsstopp 
till naturbruksskolan Nuntorp omedelbart upphävs.”
Marie Dahlin skriver säkert ”inför döva öron”. Beslutet om Nuntorp är fattat i laga ordning och Västra Götalandsregionen lär tyvärr inte ge vika för påtryckningar från Vänersborgs kommunalråd.
Särskilt inte som ett annat av Vänersborgs kommunalråd, Bo Carlsson (C), har gett upp på förhand när det gäller intagningen. TTELA skriver:
”Att göra något åt beslutet om intagningsstopp tror Bo Carlsson inte är möjligt.”
Samtidigt har Marie Dahlin gett ett uppdrag till Vänersborg högste tjänsteman Ove Thörnkvist att utreda ett eventuellt förvärv av fastigheterna på Nuntorp (utredningen ska för övrigt vara klar redan den 30 november):
”Kommundirektören ges i uppdrag att undersöka möjligheter för kommunen eller kommunalt bolag att förvärva den fastighet/fastigheter där naturbruksgymnasiet Nuntorp är beläget och bedriver verksamhet.”
Och det är ett behjärtansvärt initiativ, att Vänersborg utreder möjligheterna att ta över hela skolan. Tanken torde vara att kommunen efter att ha tagit över ägarskapet ska hyra ut Nuntorp till någon hugad spekulant som vill fortsätta att bedriva naturbruksutbildning. Det säger i varje fall Bo Carlsson (C) till TTELA:
”Vänersborgs kommun köper Nuntorp och hyr ut den till någon som vill driva ett lantbruksgymnasium.”
Fast jag är inte riktigt säker. Läser man vad Dahlin skrev till Regionen kan man faktiskt få intrycket att Vänersborg också ska ta över verksamheten. Men så är det väl ändå inte…
Hur som helst, jag hoppas framför allt att det inte sker något överilat och förhastat… Det är nämligen inte billigt att överta byggnaderna. Enligt Bo Carlsson handlar det om några tiotals miljoner kronor… Och det är inte heller billigt att sköta om och underhålla fastigheterna.
Och tänk om den intressent som säger sig vilja driva skolan, om det nu finns någon sådan överhuvudtaget, hoppar av efter något eller några år. Och Vänersborg skulle stå där med en massa fastigheter – och kostnader. Det skulle Vänersborg definitivt inte ha råd med.
För övrigt är jag inte heller säker på att detta med ägandet egentligen är en kommunal angelägenhet, oavsett hur mycket man än vill att Nuntorp ska leva vidare.
Slutligen måste jag nog säga att det är svårt att känna vare sig trygghet eller tillit till socialdemokrater och Bo Carlsson (C) när det gäller byggnads- och fastighetsfrågor. Historien förskräcker… Och när Bo Carlsson säger till TTELA:
”I februari ska ansökan till Skolverket om att starta skolor vara inlämnade. Och då måste man ha någon form av uppgörelse med regionen, även om inte Vänersborgs fullmäktige hunnit säga sitt.”
Då gör det i varje fall mig förskräckt…
”även om inte Vänersborgs fullmäktige hunnit säga sitt”
Onsdagens fullmäktige
I onsdags hade kommunfullmäktige sitt oktobersammanträde.
Jag vet inte varför, men det tycks råda stiltje i den vänersborgska politiken. Det blev inte ens några voteringar, trots att välfärdspartiet hade två avslagsyrkanden. Partiet var dock helt ensamt om sina uppfattningar och därför tyckte Morgan Larsson (VFP) att det inte ens var värt några omröstningar. Annars var det oppositionen i form av vänsterpartister som oftast var uppe i talarstolen och som dessutom lämnade in fyra motioner.
Delårsrapporten gick som väntat igenom utan diskussion (se ”Om politikerna får säga det själva” och ”Om tjänstemännen får säga det själva??”). Ordförande Ljunggren (S) kunde dock inte låta bli att ge revisorerna en kraftfull pik, nästan en reprimand, för att de lämnade in sitt utlåtande så sent att inte ens alla fullmäktigeledamöter hade hunnit läsa det… Det var inte heller några revisorer på plats som ville föredra utlåtandet.
Det blev en del diskussion kring ärendet ”Antagande av riktlinjer för köp eller försäljning av fastighet”. Det handlade om att fastighetsfrågor ska kunna avgöras ”längre ner i hierarkin” och att inte vartenda fall måste till kommunfullmäktige. Tanken är naturligtvis bra, dvs att ärenden kring köp och försäljning ska kunna avgöras snabbare. Som samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) sa:
”Tanken är att underlätta för exploatörer.”
Som av en händelse sammanföll dock förslaget med exploatören Brunbergs planer på att exploatera skogsområdet vid Kindblomsvägen… Något som Lutz Rininsland (V) påpekade från talarstolen:
”Ett märkligt sammanfallande i tiden.”
Men Bo Carlsson (C) försäkrade:
”Kindblom är av strategisk betydelse och ska gå via kommunfullmäktige.”
Jag vet inte hur lugnande det är när Bo Carlsson ger försäkringar i byggfrågor… Förslaget gick i varje fall igenom och även Vänsterpartiet stödde det.
Och så fortsatte det. Besluten klubbades som på räls. Rininsland hade synpunkter på några ärenden, t ex att Kunskapsförbundet inte skulle få något ekonomiskt tillskott utan att pengafrågan skulle ”hänskjutas till bokslutet”, men hade inga andra yrkanden.
Kvällens stora diskussion, det var faktiskt en sådan, kom efter en interpellation av Rininsland ställd till Marie Dahlin (S) om ”beslutsprocessen i ägarsamrådet för Kunskapsförbundet”. (Jag har tidigare gett en ganska detaljerad beskrivning över vad som har hänt i Kunskapsförbundet – se ”Kunskapsförbundet – det här handlar det om” och ”Debatten om KFV rasar vidare”.)
Rininsland (V) ställde tre frågor med anledning av att de två kommunernas presidier (består av tre kommunalråd) i det så kallade ägarsamrådet (träffar mellan ägarkommunerna och Kunskapsförbundets ledning) uppenbarligen bröt mot Kunskapsförbundets stadgar och fattade beslut som stred mot dessa.
Ägarsamrådet har ingen befogenhet att fatta beslut överhuvudtaget, men det har det ändå gjort. Dessutom i lokalfrågor där det uttryckligen står att det är Kunskapsförbundet självt som bestämmer.
Rininsland var inte särskilt nöjd med Marie Dahlins skriftliga svar. Rininsland sammanfattade svaren med:
”God dag yxskaft.”
Rininsland menade att Dahlin inte svarade på hans frågor. Och det gjorde hon inte heller. Inte i sitt skriftliga svar. I talarstolen blev hon tydligare.
Marie Dahlin:
”Det ska inte vara några protokoll. … Protokollen är inga protokoll. … Ägarsamrådet kan inte ta beslut. … Regelverket gäller. … Direktionen (=KFV; min anm) beslutar.”
Det såg ut som om Rininsland var nöjd med Dahlins svar.
Även andra ledamöter var uppe i talarstolen. Gunnar Lidell (M), som också sitter i ägarsamrådet, tycktes gå lite av en balansgång, men höll nog med Rininsland i sak:
”Beslut bör inte tas i ägarsamrådet.”
Bo Carlsson (C), ytterligare en ledamot i ägarsamrådet, hade dock sina egna funderingar. Carlsson är inte alltför sällan ganska ”flexibel” när det gäller tolkningar och följande av regler:
”Ingen riksolycka om inte regelverket följs fullt ut.”
Jag vet inte riktigt vad Carlsson menade. Min tolkning är att han egentligen försvarar sitt och ägarsamrådets förfarande när regelverket bryts.
Lena Eckerbom Wendel (M) kunde inte låta bli att äntra talarstolen för att berätta för fullmäktigeförsamlingen att ekonomi och pengar var av underordnad eller ingen betydelse för Kunskapsförbundet – och alla andra. För vilken gång i ordningen?
”Huvudproblemet är inte för lite pengar utan bristande ledning och styrning.”
Det viktigaste för Eckerbom Wendel är alltid målen och styrningen:
”Det handlar om att sätta rätt mål.”
Rininsland gav nog uttryck för vad många kände:
”Eckerbom Wendel låter som en gammal skiva som har hakat upp sig.”
Det är klart att det finns ett samband mellan ekonomi och antal lärare…
Annars var det väl Kurt Karlsson (SD) som stod för sammanträdets inlägg:
”Jag instämmer i stort vad Lutz säger. För första gången har Lutz en logik i sitt resonemang.”
Jag vet inte om Kurt Karlsson menade det som en komplimang eller förolämpning…
Och på tal om sverigedemokrater.
Sverigedemokraten Ola Wesley hade lämnat in en motion om fullmäktigeledamöters ersättning för förlorad arbetsinkomst. Motionen slog in öppna dörrar eftersom detta redan var reglerat i reglementet. Wesley ville därför ”under sittande möte” ändra beslutsförslaget till att texten i reglementet skulle ”förtydligas”. Detta var dock ett helt nytt yrkande och kunde inte behandlas av fullmäktige.
Det verkar som att skrivningar inte kan bli tydliga nog för de sverigedemokratiska ledamöterna. Men priset togs ändå i en nyskriven motion från sverigedemokraterna om Nuntorpsskolans framtid. Jag vet inte om sverigedemokraterna bara har otur eller om det finns andra orsaker till alla fel som deras yrkanden och motioner innehåller.
Förutom diverse stav- och språkfel och att motionen dateras med två olika datum, så innehåller den också några flagranta sakfel:
”Den blågröna majoriteten i Västra Götalndsregionen (stavfel i originaltexten; min anm), Moderaterna, Centerpartiet och Miljöpartiet …”
Sverigedemokraterna råkade glömma att också folkpartiet och kristdemokraterna är med i den blågröna majoriteten.
De tänkte väl inte på det. Typ…
Och ett till. Av en lite värre sort. Jag citerar motionen:
”… är det av största vikt att utbildning erbjuds i närområdet och i vår del av Västergötland. Nuntorp har en lång tradition…”
I avsnittet ”Centralt innehåll” i den svenska läroplanen för grundskolan årskurs 4-6 står det (se här):
”Namn och läge på Sveriges landskap…”
Alla elever i den svenska grundskolan ska alltså studera Sveriges landskap och inte helt sällan sker detta i åk 4. En gång till:
”… Västergötland. Nuntorp…”
Nuntorp i Västergötland? Hallå, eller!
Visst kan man missuppfatta, visst kan man missförstå, visst kan man ha fel – men det finns väl ändå vissa gränser? Och att placera Nuntorp i Västergötland är väl ändå att gå över dessa? I varje fall om man bor i Vänersborg, och dessutom fick förhållandevis många röster från människorna i den del av Vänersborgs kommun som ligger i DALSLAND.
Jag tycker att de sverigedemokratiska ledamöterna alltför ofta visar brister i grundläggande och elementära kunskaper. Och det gör att det helt enkelt är svårt att ta dem på allvar.
Så onsdagens sammanträde innehöll inget nytt…
"Om tjänstemännen får säga det själva"??
Jag fick ett mail… Och i mailet framfördes kritik på min förra blogg, ”Om politikerna får säga det själva”.
Kritiken kom inte från vem som helst. Den kom från en tjänsteman mitt inifrån kommunhuset i Vänersborg!
Tjänstemannen ansåg att det fanns ett sakfel (minst) i bloggen:
”Den övergripande målavstämningen är en sammanfattande bedömning från förvaltningsledningen – inte en självvärdering från politiker.”
Tjänstemannen tycker uppenbarligen inte att delårsrapporten är politikernas dokument, som jag skrev i min blogg. Jag undrar om den kritiske tjänstemannen hade varit nöjd om rubriken på bloggen istället hade varit:
”Om tjänstemännen får säga det själva”
Och slutklämmen på bloggen hade formulerats på följande sätt:
”På onsdag kommer politikerna enhälligt att klubba igenom delårsrapporten där tjänstemännen beskriver sin egen förträfflighet…”
Jag tror inte tjänstemannen hade gillat det. Och framför allt tror jag att kommundirektör Thörnkvist hade gått i taket… :-)
Delårsrapporten har utarbetats av förvaltningsledningen och dess tjänstemän. Därom råder inget tvivel. Och tjänstemän sysslar inte med politik. Därom råder inte heller något tvivel. Tjänstemännen ”bara” verkställer beslut som politikerna har fattat. (Fast det finns det de som tvivlar på ibland. Dock naturligtvis inte jag…)
Men det händer, får jag erkänna, att jag ibland blir något förvirrad i frågan om vem som ”äger” olika kommunala dokument – politiker eller tjänstemän. Ibland är också åsikterna olika bland tjänstemännen, för att inte tala om hur det är bland politikerna.
Men.
Kommunfullmäktige fattar politiska beslut. Därom råder inget tvivel. Och delårsrapporten ska upp i morgondagens fullmäktige. Därom råder inte heller något tvivel.
I beslutsförslaget till fullmäktige står det:
”Kommunen fastställer delårsrapport.”
För mig betyder det att politikerna gör delårsrapporten till sin ”egendom”.
Och om målavstämningen nu är en bedömning från förvaltningsledningen, som den kritiske tjänstemannen skriver, så bör väl fullmäktiges beslut innebära att politikerna håller med om denna bedömning. Och eftersom det är politikerna som fattar alla politiska beslut, så torde väl slutklämmen i min blogg fortfarande stå sig:
”På onsdag kommer politikerna enhälligt att klubba igenom delårsrapporten om sin egen förträfflighet…”
Dessutom ska fullmäktige behandla revisorernas utlåtande över delårsrapporten. Och varför ska fullmäktige göra det, om inte rapporten är ett politiskt dokument?
Revisorerna skriver förresten i sitt utlåtande…
”Det medför att vi till våren 2016 inte kommer kunna rekommendera revisorerna tillstyrka att årsredovisningen 2015 godkänns…”
Och det är inte tjänstemännen som kritiseras…
Å andra sidan kommer fullmäktige att högaktningsfullt strunta i revisorernas kritik. Precis som kommunens politiker gör med synpunkter från många kommuninvånare…
Jag läser både på debattsidor, Facebook och i kommunens diarium hur förtvivlade vänersborgare beskriver orättvisorna och maktfullkomligheten i kommunens agerande när det gäller nedläggningen av Nattugglan (se ”Nattugglan läggs ner”), frånsägandet av väghållaransvaret på Skaven (”Skaven och väghållaransvar”), kraven på Solvarms naturhus i Sikhall (”Solvarm i Sikhall vs kommunen”) och byggandet av bostäder i skogsområdet vid Kindblomsvägen (se ”Kindblomsvägens vara eller inte vara”)…
För att göra listan kort.
Men förtvivlan eller ej. Imorgon ska vi politiker alltså anta delårsrapporten. Och där får den av oss politiker styrda kommunen 11 gröna ”ploppar” av 14 möjliga. Det betyder att vi politiker uppnår ungefär 80% av de uppsatta kommunala målen.
Vad då? Jo, så är det. Vi politiker sätter upp mål med kommunen och sedan utvärderar vi själva om vi har nått dem. Utan att direkt fråga dem det gäller. Kommuninvånarna alltså… Är det inte så det ska gå till?
För övrigt är de tre kvarvarande målen ”osäkra”, dvs vi politiker (tjänstemännen?) kan inte uttala oss säkert om dessa mål än. Men om jag ska satsa en slant, så satsar jag på att vi politiker fixar gröna ”ploppar” på dessa också…
PS. Om du vill veta mer om vad som kommer att hända på kommunfullmäktiges sammanträde imorgon, så hänvisar jag till den utmärkta redogörelse som finns på Vänsterpartiets hemsida: ”Det kan ju inte uteslutas ….”.
Om politikerna får säga det själva
Det finns en klyfta mellan politiker och allmänhet. Det är inget nytt. Det ser de flesta och det håller de flesta också med om. Den stora allmänheten vet i regel inte vad det tisslas och tasslas om i maktens korridorer eller vad politikerna håller på med.
Klyftan visar sig till exempel genom att beslut som politikerna fattar blir kända för allmänheten först efter att de har fattats, dvs allmänheten blir ställd inför fullbordat faktum. Allmänheten har inte haft en aning om vad som har varit på gång och har därför inte heller kunnat påverka politikerna.
Det har bland annat visat sig alldeles nyligen i Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”. Barn- och utbildningsnämndens beslut i måndags att lägga ner Björkholmsgatans förskola/Nattugglan och flytta barnen till den fd barnmorskemottagningen på Vänerparken (se ”Nattugglan läggs ner”) kom som en total överraskning för många. Även för föräldrar till barn på förskolan.
Och då kan man undra, hur ska vänersborgarna få reda på vad som är på gång så att de kan bli delaktiga? Så att de kan påverka politikerna innan besluten fattas?
De mest inbitna politikerna säger naturligtvis att det är ett ansvar som ligger på allmänheten själv. Allt som är värt att veta finns ju på kommunens hemsida eller i kommunhuset i de olika förvaltningarnas korridorer. Men vad politikerna än tycker så fungerar inte det här. Allmänheten sitter inte framför datorn och botaniserar i kommunens alla handlingar. Eller går till kommunhuset och efterfrågar alla underlag.
Massmedia, dvs tidningar, radio, TV mm, har av tradition tilldelas en stor roll när det gäller information till allmänheten. Men, det fungerar inte heller, i varje fall inte i Vänersborg. På sin höjd kan vänersborgarna få ett hyfsat referat í TTELA om de beslut som har fattats – efter att besluten har fattats.
Vissa politiker försöker sig på att skriva på hemsidor eller bloggar för att informera allmänheten om vad som är på gång. Men inte heller det tycks fungera…
Ovanstående lite negativa tankar dyker upp i mitt huvud när jag sitter i min hörna och studerar den delårsrapport som kommunfullmäktige ska behandla nu på onsdag. I delårsrapporten utvärderar politikerna själva sin egen verksamhet. En hel massa mål räknas upp och sedan finns det en pedagogisk, typ, grön ”plopp” framför varje mål som har uppfyllts under det första halvåret.
Och det kan väl vara intressant att ta del av vad politikerna anser om sig själva och sin egen verksamhet. Stämmer det överens med allmänhetens?
Häng med i de politiska målen och måluppfyllelsen:
”Fler invånare upplever livskvalitet, välbefinnande och trygghet.”
”Fler invånare ska bli delaktiga i utbudet av kultur, idrott, rekreation och föreningsliv.”
”Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.”
”Kommunens attraktionskraft ska öka inom näringsliv, regional- och statlig förvaltning, utbildning, kultur och turism.”
”Fler attraktiva och energieffektiva boenden i hela kommunen.”
”Fler mötesplatser som är till för alla i hela kommunen.”
”Det ska vara enklare för företag att etablera sig och verka i kommunen.”
”Nämnderna ska hantera beslutade budgetmedel rationellt och effektivt, så att de gör mesta möjliga nytta för kommuninvånarna utifrån de uppgifter som kommunfullmäktige delegerat till dem.”
”Kommunens tillgångar och skulder ska förvaltas på ett betryggande och effektivt sätt.”
”Verksamheten ska i ökad grad utformas så att den inkluderar alla.”
”Vänersborgs kommun upplevs i högre grad som en attraktiv arbetsgivare.”
Det är idel gröna ”ploppar”. Alla dessa mål har alltså uppfyllts. Inget mål har inte uppfyllts, det finns inte en enda röd ”plopp”. Underbart, eller hur?
Det finns dock tre mål där politikerna inte kan säga om målen har uppfyllts eller inte, och jag redovisar dessa tre mål för fullständighetens skull:
”Fler invånare ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses.”
”Vänersborgs kommun ska i alla sammanhang ha en välskött ekonomi. All verksamhet ska bedrivas i en anda av god ekonomisk hushållning och i enlighet med kommunfullmäktiges beslut om finansiella mål och ramar.”
”Medarbetarnas delaktighet, innovationskraft och kompetens ska stödjas och utvecklas.”
På onsdag kommer politikerna enhälligt att klubba igenom delårsrapporten om sin egen förträfflighet…
Referat BUN 12/10
Måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden var rekordlångt. Ordförande Mats Andersson (C) tappade till viss del greppet om situationen, när det visade sig att tiden som var avsatt för sammanträdet inte räckte till. Det var nämligen bestämt att nämnden skulle åka upp till Frändefors och Dalboskolan kl 14.00 (avresa kl 13.35) för att bland annat träffa elever. Och den tiden var tvungen att hållas.
Ett tag var ordförande Andersson inne på att fortsätta sammanträdet en annan dag. Utan arvode. Efter protester så ändrade han sig till att arvode skulle utgå. Och sedan ändrade sig ordförande ytterligare en gång. Sammanträdet skulle fortsatta efter studiebesöket på Dal. Med arvode.
Diskussionen i sig ”stal” värdefull tid… Men planeringen blir nog bättre i fortsättningen…
Sammanträdet startade kl 08.30 och avslutades inte förrän 18.05… Dessförinnan hade vi i Vänsterpartiet en förberedande träff och direkt efter nämnden ett gruppmöte (förberedde kommande kommunfullmäktige)… Det var med andra ord en mycket lång politisk dag. Dessutom med få raster…
Sammanträdet startade lugnt. Och fortsatte i stort sett på den vägen. De flesta ärendena avgjordes nämligen i enighet, som vanligt. Som när kommunjuristen Tünde Petersson informerade nämndens ledamöter om vad som gällde vid delegering – nämnden antog den nya delegeringsordningen utan diskussion.
Det blev dock mer diskussion kring den så kallade verksamhetsuppföljningen. Ledamöterna hade många frågor när förvaltningen informerade och berättade om ”Främjande miljöer för lärande, utveckling och hälsa”.
Förvaltningen berättade vad som är viktiga faktorer i lärmiljön, om kränkande behandling och om det systematiska kvalitetsarbetet. Ledamöterna fick också reda på att medelmeritvärdet ökade för årets 9:or, men att 72 ungdomar inte hade betyg i alla ämnen och att 55 elever inte var behöriga till ett yrkesprogram.
Rektor Christina Nilsson berättade om hur de arbetar med värdegrunden på Granåsskolan. Och det var imponerande.
Informationen följdes av en diskussion om hur man kan arbeta mot kränkande behandling. Viktiga förutsättningar i arbetet är, fick nämnden reda på, att det finns kompetenta pedagoger och inte så stora barn- och elevgrupper. Kate Giaever (V) tog upp frågan hur nämnden skapar förutsättningar för detta, och det undrade även andra. Och antagligen många av pedagogerna i Vänersborg…
Ska jag vara lite stygg, vilket jag inte brukar vara, så undrar jag hur nämndens senare beslut denna dag, att öppna en avdelning i den gamla barnmorskemottagningen på Vänerparken, rimmar med pratet om bra lärmiljöer…
Henrik Josten (M) undrade vad i Vänersborg som kan locka pedagoger. Det är nämligen svårt att rekrytera nya, och varför skulle de välja just Vänersborg? Och det kan man ju undra. Nu fick nämnden reda på att en ny modul ska köpas in till ”stämpelklockan” Heroma som är anpassad för lärare… Det kommer säkert att locka hit pedagoger från när och fjärran…
Ärendet var en informations- och diskussionspunkt, så inga beslut fattades.
Barn- och utbildningsnämnden beslutade i nästa ärende att inrätta en mottagningsenhet för nyanlända. Det var ett bra beslut. Jag tog däremot upp frågan om finansiering, nämnden skulle nämligen inte yrka på några pengar för denna. (Se här.)
Ordförande Mats Andersson (C) förklarade läget. Han menade att ”pengarna liksom redan finns i nämndens beräknade underskott”. Så pengar ”som redan finns” i underskottet ska användas på ett annat sätt, typ inte till de enskilda skolorna utan i stället till den nya 
enheten.
Jag vet inte om detta tänk och resonemang tillfredsställer ekonomistaben… Jag skulle ärligt talat inte tro det. Pengarna finns ju inte, hur man än vrider och vänder på argumenten.
Och som jag ser det, så förklarar det i varje fall inte hur nämnden ska finansiera mottagningsenheten nästa år, då för övrigt ytterligare en mottagningsenhet ska öppnas… Nämnden får ju inte ett öre mer 2016 jämfört med i år. Det har ju Mats Anderssons eget parti bestämt, tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet. Och sverigedemokraterna.
Och just nämndens alldeles egen sverigedemokrat Ola Wesley, som inte alls var särskilt aktiv i diskussionen, tog tydligen ändå intryck och inspiration av den. Wesley reserverade sig mot beslutet, inte mot att mottagningsenheter inrättades, de var bra tyckte Wesley, utan mot att:
”det är inte klart om vi [Wesley menar naturligtvis barn- och utbildningsnämnden; min anm] får pengarna för detta eller inte, samt den stigande kostnad som det medför.”
Själv resonerade jag som så att tanken på att inrätta en mottagningsenhet direkt nu i höst, och ytterligare en 2016, var så bra att jag röstade på förslaget även om det fanns luckor i tänket kring finansiering. Ordförande Mats Andersson (C) får ta ansvaret, och bära hundhuvudet, för eventuellt feltänk… Tänkte jag mer eller mindre konspiratoriskt…
För övrigt hoppades Mats Andersson på att det skulle komma pengar från staten nästa år. Och det hoppas vi väl alla, men att räkna in eventuella, ännu ej beslutade, pengar från staten i nämndens budget tillfredsställer nog inte heller ekonomistaben.
Barn- och Utbildningsnämnden beslutade sedan, utan diskussion, att öka öppethållandet på förskolor och fritidshem. Det var också ett bra beslut. Det kostar en miljon, som nämnden hoppas få av kommunfullmäktige.
Nämnden fattar för det mesta bra beslut. Dock inte alltid… Som det här beslutet att lägga ner Björkholmsgatans förskola/Nattugglan och flytta barnen (och personalen?) till den gamla barnmorskemottagningen på Vänerparken…
Det beslutet har gett upphov till en stor och mycket engagerad diskussion på Facebook. Vi vänsterpartister reserverade oss mot beslutet och i gårdagens TTELA hade vi en debattartikel i ämnet. (Se här.) Det finns anledning att återkomma i ärendet. Dock inte nu.
I slutet av mötet tog jag upp en diskussion kring utvärderingen av resursfördelningsmodellen. Förvaltningschefens uppfattning handlar lite om att ”skruva i den modell vi har”. Medan min uppfattning är att modellen behöver arbetas om från grunden. (Se ”Öppettider och resursfördelning”). En sådan här diskussion var väl dock inget för en uttröttad nämnd sent på måndagseftermiddagen…
Ordförande Mats Andersson (C) avrundade diskussionen mellan förvaltningschefen och mig med att konstatera att nämnden behöver en heldag kring dessa frågor. Och det håller jag med om.
Jo då, nämnden besökte också Dalboskolan på eftermiddagen – denna en gång så blomstrande skola med, som mest, 366 elever. Nu går det 152 elever i de alltjämt välbehållna och fina men relativt tomma korridorerna.
Som sagt, det var en lång men tämligen lugn dag med Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd. Inga större diskussioner, ingen större oenighet, inte så många konstiga frågor från sverigedemokraterna (som det brukar vara), knappt några inlägg från socialdemokraterna (som det också brukar vara) och inte heller några minnesvärda skämt från Gunnar Bäckman (KD)… Som det emellertid inte brukar vara.
Gardesanna: Namnfrågan avgjord!
Sent omsider så fick jag äntligen ett mail från Lantmäteriet i Gävle. Det var ett svar på en fråga som jag ställde redan i början på augusti (se ”Gardesanna eller Gaddesanda?”):
”Vad heter egentligen Gardesanna officiellt?”
Lokalbefolkningen liksom stugägare från Trollhättan, Grästorp eller Vänersborg har som bekant alltid kallat badplatsen för Gardesanna, eller mer populärt – Gardis. Vänersborgs kommun använder däremot ett annat namn, ett namn som dessutom förekommer i två olika stavningar – Gaddesanda eller Gaddessanda.
Svaret från Lantmäteriet i Gävle var kort. Det stod:
”Jag kan således också konstatera att Vänersborgs kommun efter förfrågan och trots Lantmäteriets utredning av frågan fortsätter att använda den ifrågasatta namnformen Gaddessanda i belägenhetadresserna.”
Intressant tänkte jag, har kommunen fel och folket rätt? Som det brukar vara i Vänersborg… Men någon mer ledtråd fick jag inte. Inte i själva mailet. Däremot medföljde det en bilaga till mailet. Och där visade det sig att min första tanke var fel.
Bilagan till mailet bestod av flera dokument. Några härstammade ända från slutet av det förra milleniet. Det visade sig nämligen, inte helt oväntat, att namnstriden hade pågått i flera år. Och alla som har protesterat har velat att det ska heta Gardesanna…
En person skrev redan 1998:
”När jag köpte min stuga 1947 var benämningen för området GARDESANNA.”
Brevskrivaren anförde diverse argument som bevis, till exempel:
”Från Kart-kort Halle-Hunneberg: särtryck ur koncept bl. 42 VÄNERSBORG NV av år 1927 framgår att den aktuella badstrandens namn är De la Gardies sandar.”
Fler har som sagt skrivit och klagat. Och breven, som var adresserade till kommunen, är bestämda. Ytterligare ett exempel:
”Vi reagerar mot att Ni försöker döpa om Gardesanna till ”Gaddessanda” vilket vi inte kan acceptera. Man ändrar inte namn som är inarbetade genom årtionden. Vi vill inte vara med om en sådan ändring av namnet.”
Ord och inga visor som synes.
Det tycks mig som att de som bor där ute, på Gardis, har en åsikt och att tjänstemännen i Vänersborgs kommun, som kanske varken bor eller har bott därute, eller kanske inte ens har växt upp i Vänersborg (eller Trollhättan eller Grästorp), en annan.
Den officiella namnfrågan avgjordes redan i januari 2003. Då skrev ”Lantmäteriverket Landskaps- och fastighetsdata” i Gävle följande, och jag citerar hela avsnittet:
”Namnet Gaddesanda, Gaddesanda [det måste ha blivit något fel här; min anm] eller Gaddessanda i Vänersnäs socken har behandlats i två uppsatser som finns tillgängliga vid SOFI i Uppsala. I uppteckningar av namnet från 1927-1928, för övrigt gjorda av den sedermera berömda radiomannen Lars Madsén, framgår att uttalet är ”gaddesanda” men att man i Trollhättan och Vänersborg talar om ”garddis”. Madsén skriver ”På sista tiden allmänt besökt badort, kallas i Trollhättans och Vänersborgs slang för ”garddis”, vilket av de ortslärda o. tidningsskrivare tagits för det rätta namnet och satts i samband med de la Gardie, som en tid hade Frugården och Håberg. Därifrån skrivningen på G[eneralstabskartan]. Så långt Madsén. Inger Bengtsson tar ånyo upp namnet i en uppsats från 1941, betitlad Ortnamnen på Halleberg och i dess närmaste omgivning. Bengtsson anger uttalsformerna ”garddesanna” och ”gaddesanna”, och skriver om namnet att ”förleden är genitiv av familjenamnet Gadd, se Gaddetorp”, samt att namnet ”sedermera omtytts till de la Gardies sandar. Magnus Gabriel de la Gardie ägde flera egendomar på V[änersnäs], och det k a n vara möjligt, att det är hans namn, som ingår i ortnamnet, men det är knappast troligt”. I en sakkunnigt diskuterande artikel om namnet i Elfsborgs läns annonsblad, nr 99, 27 augusti 1960, avfärdar signaturen Teng alla påståenden om ett samband mellan De la Gardie och Gaddesanna. Han visar i stället på det naturliga sambandet mellan Gaddetorp och Gaddesanna. Vid förstagångskartläggningen för den nya ekonomiska kartan vilket i detta område ägde rum 1961-1963, upptecknades för det aktuella området namnet Gaddesanda. Denna namnform har sedan språkligt granskats av dåvarande Svenska ortnamnsarkivet, föregångaren till SOFI, och därvid slutgiltigt godkänts för kartredovisning. Vid en senare revidering av samma kartblad utförd 1982, har namnet ånyo varit uppe för behandling, och vid en ny granskning har dåvarande Ortnamnsarkivet i Uppsala föreslagit en ändring av Gaddesanda med ett -s- till Gaddessanda med två -s-. 
Ortnamnfunktionen har mot bakgrund av ovan företagna utredning av namnet, och i samråd med SOFI, beslutat om att ändra den nuvarande stavningen Gaddessanda till Gaddesanna, vilket dels ger en tydligare samband med namnet Gaddetorp, och dels är mera överensstämmande med det genuina uttalet.”
Det kan noteras, och det tycker jag är viktigt, att Lantmäteriverket medger och erkänner att i Vänersborg och Trollhättan säger man ”garddis”, dvs förkortningen av Gardesanna.
Och så skulle väl Gardis ha hetat om det inte hade varit för den här personen som skrev en artikel i TTELA:s föregångare ELA 1960. Vem nu hen var, denne person med signaturen ”Teng”… I varje fall har hen haft en väldig betydelse. Det tycks som om alla samband mellan De la Gardie och Gardesanna har avfärdats enbart på grund av dennes artikel…
Men som synes gör Lantmäteriverket en kompromiss. Det ska heta ”Gaddesanna”. Och orsaken är alltså att detta namn ”är mera överensstämmande med det genuina uttalet”. Lantmäteriverket vet att de namn som lokalbefolkningen använder ofta är de riktiga. Här räcker emellertid denna vetskap bara till för en kompromiss. Varför bara till en kompromiss kan man undra… Jag ställde den frågan till Lantmäteriet:
”Om nu det genuina uttalet är så betydelsefullt så att det kan få er att ändra stavningen, 
varför går ni inte hela vägen och säger att det heter Gardesanna?”
Tyvärr har jag inte fått något svar.
Hur som helst, med ovanstående motivering så beslutade Lantmäteriverket, efter samråd med SOFI (Ortnamnsarkivet), att namnet skulle vara Gaddesanna. Utan ”r”. Och med ett ”s”. Och två ”n”, i stället för ”nd”.
G-A-D-D-E-S-A-N-N-A
Så här ser beslutet ut från den 29 januari 2003:
Och en förstoring av det väsentligaste:
Inte för att jag är särskilt tillfreds med Lantmäteriverkets beslut, för mig kommer det nog ändå att heta Gardesanna… Men det är väl bara att acceptera beslutet.
Även om kommunen inte har gjort det.
Nu förstår vi i varje fall varför det stod följande i mailet från Lantmäteriverket:
”Jag kan således också konstatera att Vänersborgs kommun efter förfrågan och trots Lantmäteriets utredning av frågan fortsätter att använda den ifrågasatta namnformen Gaddessanda i belägenhetadresserna.”
Vänersborgs kommuns envisa användning av stavningen Gaddesanda eller Gaddessanda är inte bara i strid mot det folkliga uttalet (och stavningen), utan också ett tämligen nonchalant åsidosättande av ett officiellt beslut. Och när, och vem, som har fattat det här beslutet i Vänersborg har jag inte lyckats få reda på. Det bara är så… Typ.
MEN!
Jag skrev till kommunen och påpekade att det fanns ett officiellt beslut från 2003 på namnet. Och, ser man på, kommunen ska ändra sig!
”vi ska nu ändra dessa [adressnamnen; min anm]. Det är ett par stycken som ska ändras, över 100 st när jag kollade snabbt och vi måste skicka ut brev till var och en.
Vi kommer att ta tag i detta så snabbt vi hinner men någon gång innan jul kommer detta ske.”
WOW!
Dagens tjänstemän medger att de ”gamla tjänstemännen” har gjort fel. Kommunens stavning och uttal är och har varit felaktigt. Kommunen ska ändra sig!
Sveriges vackraste strand kommer i fortsättningen att heta:
G-A-D-D-E-S-A-N-N-A.
Även i Vänersborg.
Det tycker jag är fantastiskt.
Fast ett av ”d:en” borde bytts ut till ett ”r”…
.
PS. Ni som väntar på fortsatt rapportering från måndagens BUN-sammanträde – den är på gång.
BUN: Nattugglan läggs ner
I min förra blogg (”BUN: Dagordningen”) så lovade jag att jag skulle bråka på barn- och utbildningsnämndens sammanträde. Det gjorde jag också.
Och jag fortsätter…
För 5 minuter sedan så mailade jag iväg en debattartikel till TTELA och Vänersborgaren från Vänsterpartiets representanter i barn- och utbildningsnämnden. Vi skrev artikeln med anledning av det beslut som nämndens övriga partier fattade i ärende 7, vilket innebar att Björkholmsgatans förskola/Nattugglan läggs ner och flyttas till lokaler i Vänerparken.
Vänsterpartiet reserverade sig skriftligt mot nämndens beslut.
Här följer debattartikeln:
I måndags beslutade barn- och utbildningsnämnden att Björkholmsgatans förskola/Nattugglan ska läggas ner och flyttas till lokaler i Vänerparken. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget av följande skäl:
* Vänsterpartiet anser att barn- och utbildningsnämnden måste få besked om huruvida den beslutade förskolan i kvarteret Hönan (Belfragegatan) ska byggas eller inte, innan ett beslut om nedläggning av Björkholmsgatans förskola/Nattugglan och flytt till Vänerparken fattas. Barn- och utbildningsnämndens planer har ju hela tiden varit att Björkholmsgatan/Nattugglan ska ”uppgå” i den nya förskolan vid Hönan.
* Kommunfullmäktige beslutade för mindre än en månad sedan att barn- och utbildningsnämnden ska utreda förskole- och grundskolesituationen i centrala Vänersborg. Nämndens beslut försvårar och kanske till och med saboterar denna utredning på ett mycket olyckligt sätt. Det blir nu betydligt svårare att ta ett helhetsgrepp på situationen. Kontraktet ska dessutom skrivas på 20 år vilket binder upp nämnden under alltför lång tid.
* Barn- och utbildningsnämndens beslut frångår principen att kommunens verksamheter ska bedrivas i kommunalt ägda lokaler. Vänerparkens lokaler ägs inte av kommunen utan av ett privat företag vars moderbolag har säte i England. Företaget tjänar stora pengar på sina hyresgäster.
* Vänsterpartiet har svårt att se att Vänerparkens lokaler är ändamålsenliga för förskola. Lokalerna ligger i ”källarplanet”. De tidigare hyresgästerna (barnmorskemottagningen) flyttade därifrån för att de kände sig ”väldigt instängda och det var mörkt”. De gemensamma ytorna saknar tillräckligt med dagsljus. Det finns också stora begränsningar i den yttre gårdsmiljön. Den större lekytan kringgärdas av en väg för transporter till Mötesplats Vänersborg och till en parkering.
* Det geografiska läget är inte helt optimalt utifrån närheten till Vänersborgs trafiktätaste gata med stora utsläpp av avgaser från bilar och bussar.
Vänsterpartiet reserverade sig mot barn- och utbildningsnämndens beslut.
Hur det går med uppförandet av en ny förskola i kv Hönan är skrivet i stjärnorna. Barn- och utbildningsnämnden har fattat enhälliga beslut inte mindre än två gånger om förskolan, men inget händer. Kommunens fastighetsutskott beslutade i juni att invänta ”vägledning i ärendet” från kommunstyrelsens arbetsutskott. Kommunstyrelsens arbetsutskott vägrar att behandla frågan.
Vänersborgs styrande partier har tydligen slutat att styra kommunen…
Stefan Kärvling, Kent Karlsson, Kate Giaever
Vänsterpartiet
BUN: Dagordningen
Imorgon har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Det är en rad viktiga frågor som ska behandlas och beslutas. Jag har skrivit om dem i några bloggar under veckan.
Kommunjuristen Tünde Petersson inleder mötet med att föredra den nya delegeringsordningen för nämnden. Det skulle förvåna om det här ärendet skulle leda till någon större diskussion. (Se ”BUN 12 okt”).
Ärendet följs av en så kallad verksamhetsuppföljning. Några av tjänstemännen ska redogöra för ”Främjande miljöer för lärande, utveckling och hälsa”. Det är en ren informationspunkt, men ibland tar dessa ganska lång tid. Det beror på att de kan väcka intresse hos ledamöterna och följas av både frågor och diskussioner. Om dessutom nämndens sverigedemokrater får för sig att ställa frågor, vilket de ofta får, så kan det ta hur lång tid som helst…
Nämnden ska yttra sig över ”Miljöprogram 2030”:
”Ledningsgruppen för Agenda 21 har på uppdrag av Kommunstyrelsen tagit fram ett miljöprogram för kommunen.”
Den här punkten kan nog nämndens miljöpartist ha synpunkter på, såvida inte order har utgått från den lokala ”partiledningen” att han ska vara tyst… Jag hade några synpunkter på programmet, som jag redogjorde för i en tidigare blogg (se ”BUN 12 okt”). Sedan dess har jag läst remissvaret från socialnämnden.
Socialnämnden anser till exempel att miljöprogrammet borde kallas ”Miljövision” istället, eftersom det handlar om ett framtidsscenario för år 2030. Socialnämnden beskriver också konflikten mellan kostnaderna för att genomföra programmets miljömål och nämndens verksamhet. En klassisk konflikt med andra ord, men inte desto mindre viktig. Nämnden menar vidare att programmet innehåller alltför vaga formuleringar och att detta bidrar till svårigheter att skapa förväntade resultat och aktiviteter. Till sist uttalar socialnämnden sin besvikelse över att ”Miljöprogram 2030” tycks vara i princip färdigdiskuterat:
”Socialnämnden hade velat få tillfälle att tidigare komma med synpunkter på upplägget av arbetet med miljövisionen.”
Men det här kan nog Ola Wesley (SD) beskriva noggrannare och bättre för BUN:s ledamöter. Wesley sitter nämligen också i socialnämnden.
Innan vi kommer till nästa ärende om att inrätta en ny mottagningsenhet för nyanlända elever så borde nämnden ha fått möjlighet att inmundiga kaffe med dopp. Som ledamöterna själva får betala för övrigt.
Det här ärendet kan det bli en viss diskussion om. (Se ”BUN 12 okt”.) Jag vet inte om sverige- eller kanske kristdemokraterna tänker ifrågasätta själva inrättandet av enheten. Vi får se. Fast kristdemokraten Gunnar Bäckman kommer inte att göra det, oavsett vad KD riks bestämmer. Hur Ola Wesley (SD) agerar är det inget som vet. Kanske inte ens han själv.
Jag tänker däremot ta upp kostnadsfrågan. Nämndens beslut om att inrätta en mottagningsenhet följs nämligen inte av någon begäran hos fullmäktige om mer pengar. Det kostar ju faktiskt en hel del att skapa en sådan här enhet och BUN har redan som det är ett underskott i sin budget. Och att nämnden skulle finansiera enheten genom neddragningar i andra delar av den pedagogiska verksamheten anser jag vara totalt uteslutet.
Sedan blir det information om den nya förskolan i kvarteret Hönan. (Se ”Ny förskola – eller Vänerparken?”.) Ny och ny förresten. Som det ser ut nu så blir det ingen ny förskola. Vi får se om Joakim Sjöling (S) (ordförande Mats Andersson (C) betraktar sig som jävig i den här frågan) kan lämna några nya besked i frågan. Fast jag tvivlar. Bollen ligger ju hos kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU), och KSAU vägrar att befatta sig med ärendet. I kallelsen till nästa KSAU-möte, som också är imorgon måndag, finns Hönan fortfarande inte med på dagordningen.
Socialdemokraterna och Marie Dahlin styr Vänersborg genom att låta skutan driva vind för våg, dvs låtsas som om det inte behöver fattas några beslut…
Efter denna information, eller brist på, så ska BUN fatta beslut om att lägga ner Björkholmsgatans förskola/Nattugglan och flytta den till Vänerparken. Jag vänder mig starkt mot detta förslag. Och det av tre anledningar (se utförligare motivering i bloggen ”Ny förskola – eller Vänerparken?”):
- BUN måste få besked om huruvida den beslutade förskolan i kv Hönan ska byggas eller inte – innan ett beslut om nedläggning och flytt fattas.
- Ett beslut skulle på ett olyckligt och destruktivt sätt försvåra och kanske till och med sabotera den utredning som nämnden ska göra om hela förskole- och grundskolesituationen i centrala Vänersborg.
- Vänerparkens lokaler ägs inte av kommunen utan av ett privat företag med säte i England – som tjänar stora pengar på sina hyresgäster, framför allt på Vänersborgs kommun.
Det tillkommer ytterligare ett skäl. Och det beskrev TTELA i en artikel den 10 augusti i år i ett helt annat sammanhang (se ”Nya lokaler för barnmorskorna i Vänersborg”). Det är nämligen så att förslaget är att Björkholmsgatans förskola/Nattugglan ska flytta till de lokaler som barnmorskemottagningen tidigare har använt. Så här uttalar sig en chefstjänsteman för barnmorskemottagningen om lokalerna:
”Vi fanns ju i källaren på Vänerparken och de lokalerna var inte fräscha. Jag tror inte de hade renoverats sedan vi flyttade in för cirka 20 år sedan. Det var lite fuktskador också. … I källaren kände man sig väldigt instängd och det var mörkt.”
Till de här lokalerna vill de styrande socialdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna att barnen ska flytta… Tilläggas kan att det också är stora begränsningar i den yttre miljön. Jag tvivlar faktiskt till och med på att det är möjligt att skapa utemiljöer för de nya barnen. Utemiljön fungerar ju knappt för alla de barn som finns där nu.
I underlaget till beslutet nämns inget direkt om ”svårigheterna” och problemen. På ett ställe stor det dock:
”Problemet är att stora delar av de gemensamma ytorna saknar tillräckligt med dagsljus.”
Vad jag förstår så finns det en lokal i den redan befintliga förskolan på Vänerparken som går under namnet ”mörka rummet”…
På ett annat ställe i underlaget står det:
”Kostnader som påverkar investering är omläggning av avlopp, dränering, nya golvmattor, målning, ventilation, flytt av enstaka väggar.”
Visst anar man problemen…?
Jag ska bråka på den här punkten…
Ärende 8 handlar om öppettider på förskolorna och fritidshemmen (se ”Öppettider och resursfördelning”). Det är bra att den här punkten kommer efter ”flyttärendet”. Här torde nämligen hela nämnden vara överens. BUN ska begära ytterligare en miljon kronor av fullmäktige och för de pengarna ska öppethållandet förlängas. Ett bra förslag, ett bra beslut.
Nu närmar vi oss slutet på den digra dagordningen.
Det blir en månadsuppföljning för september. Nämndens underskott under året beräknas landa på 4,2 milj kr. Minus alltså. Men vi får väl se hur det blir med den saken… De styrande partierna flyttar och trixar med pengar mellan olika nämnder på ett till synes innovativt sätt.
Annars har kommunen i sin helhet pengar. Som vanligt. Kommunens prognos för år 2015 är ett överskott på hela 22 miljoner kr. (Av dessa är dock 15 milj kr AFA-pengar, dvs återbetalda försäkringspremier från AFA Försäkring AB. Dessa pengar får kommunen med all sannolikhet inte nästa år.) Men ett överskott på 22 riktiga miljoner borde kunna innebära en lite mer generös hållning när det gäller våra barn och unga, gamla och sjuka…
Så här ser förresten elevutvecklingen ut i Vänersborgs grundskola och grundsärskola.
Notera gärna den enorma elevökningen… Den är verklig… Och den måste hanteras… Och organiseras… Och finansieras…
I slutet på sammanträdet, undrar om vi har hunnit så här långt innan lunch, så ska nämnden få:
”redovisning av utvärdering av resursfördelningsmodell inom grundskolan åk 1-9.”
Det här ärendet beskrev jag i bloggen ”Öppettider och resursfördelning”. Jag nöjer mig med det.
Och om vi orkar, och hinner, så ska hela nämnden bege sig till Frändefors och Dalboskolan efter lunch. Tillbaka till min gamla brottsplats med andra ord….
Jag är inte riktigt säker på syftet med besöket eller hur programmet ser ut, men jag vet i varje fall att några av eleverna ska få tillfälle att framföra synpunkter till politikerna.
Till sist ett mycket tråkigt och personligt meddelande.
==
På sin 89:e födelsedag somnade min far Arne in den 9 oktober. Gustaf Fröding var en av hans favoritförfattare. Tycker denna fina Frödingtext och Mando Diaos musik passar bra att minnas honom.
BUN: Öppettider och resursfördelning
Kommande måndag, den 12 oktober, har barn- och utbildningsnämnden sammanträde. Jag har beskrivit ett antal ärenden tidigare (se ”Ny förskola – eller Vänerparken?” och ”BUN 12 okt”) och nu tänkte jag redogöra för de övriga – om öppettider och resursfördelning.
Öppettiderna i förskola och fritidshem har diskuterats en del de senaste åren. Och det är ett stort tryck på BUN och dess förvaltning att utöka öppettiderna i förskola och fritidshem. I kommunens mål- och resursplan står det också att öppettider i förskola och fritidshem i större utsträckning ska möta vårdnadshavares önskemål.
Många föräldrar har annorlunda arbetstider än tidigare och många reser dessutom allt längre till och från sitt arbete, eller sina studier. Dessutom hoppas ju Vänersborgs kommun att fler som till exempel arbetar på annan ort, som Göteborg, ska flytta till Vänersborg. En förutsättning för att människor ska kunna bo i Vänersborg och arbeta i Göteborg är att förskola och fritidshem har längre öppettider.
I Skollagen står det (8 kap, 5§), och det är ganska ”raka rör”:
”Barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.”
Motsvarande paragraf finns också för fritidshem. (Se Skollagen 14 kap, 5§.)
Förvaltningen föreslår att öppettiderna i förskola och fritidshem utökas till 06.00-17.30, dvs 11 timmar och 30 minuter.
Det här är dock inte oproblematiskt. Jag citerar från nämndens underlag:
”En utökad service till vårdnadshavare får som konsekvens att personaltätheten under dagen då flest antal barn är i verksamheten blir lägre.”
Eftersom barn och elever inte ska ställas mot varandra, dvs andra barn och elever ska inte behöva betala för de andra barnen och eleverna med lägre service, så kostar detta förslag enligt beräkningarna 1 miljon kronor extra.
För Vänsterpartiet är detta en självklar ståndpunkt och därmed bör också beslutet om att utöka öppettiderna också följas av en begäran om mer pengar. Det här är en angelägenhet för hela Vänersborg och inte bara för BUN. Man skulle också kunna se det som att utökade öppettider förmodligen innebär att vårdnadshavare med långa resor kan behålla sina arbeten och att skatteintäkterna till kommunen därmed kan komma att öka.
Det är ett bra beslutsförslag som ligger framlagt för nämnden.
Frågan om hur ekonomiska resurser fördelas till förskolor och grundskolor är en oerhört väsentlig fråga för huvudmannen, dvs politikerna i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige.
Det handlar alltså om resursfördelning.
Skollagen förutsätter att grundskolan och förskolan får de ekonomiska förutsättningar som krävs för att undervisningen kan organiseras och genomföras på ett sådant sätt så att varje elev får möjlighet att utvecklas så långt som möjligt.
Skollagen (2 kap 8a §):
”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”
Det är i det här sammanhanget viktigt för huvudmannen att veta att eleverna har ”olika förutsättningar och behov” och att det därför är omöjligt att utgå från att varje elev, och därmed skola, ska få exakt lika mycket resurser. Det här är både en svårighet och en utmaning för huvudmannen.
I våras granskade PWC, på uppdrag av de kommunala revisorerna, resursfördelningen inom grundskolan i Vänersborg. Nämnden behandlade granskningsrapporten i april.
Innan jag går vidare vill jag nämna att jag tidigare har skrivit en särskild blogg om PWC:s granskning (se ”Tankar om resursfördelning”). Då noterade jag att PWC inte hade med en studie av revisionsföretaget Ernst & Young om den kommunala resursfördelningen till grundskolan, ”Kan resursfördelningen lösa skolkrisen?”, i sin källförteckning. Vilket antydde att PWC inte hade läst denna. Det hade jag gjort och jag hade också redogjort för den i en blogg på hösten 2014 (se ”Resursfördelningen i grundskolan”).
Nog om det.
Revisorerna i PWC kom i sin granskningsrapport fram till att:
”Vår samlade bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte fullt ut säkerställer att resursfördelningssystemet är ändamålsenligt.”
PWC grundade sig på att granskningen:
”… inte har visat att kommunen tilldelar skolor med låg måluppfyllelse mer resurser baserat på socioekonomiska faktorer.”
Jag vet inte riktigt vad revisorerna menade i det här fallet. Det är ju faktiskt så att Vänersborg fördelar den ”sociala resursen” utifrån just socioekonomiska faktorer. Kanske tyckte revisorerna att det ”saknades” vissa faktorer i beräkningen. Kanske tyckte revisorerna att den sociala resursen helt enkelt var för liten. Revisorerna skrev:
”Det belopp som kommunen omfördelar via den socioekonomiska tilldelningen ligger runt ca 6 %, vilket är relativt lågt sett till ett nationellt perspektiv.”
Hur som helst så mynnade revisorsrapporten ut i två rekommendationer till kommunen:
- ”Fortsätta att utveckla det systematiska kvalitetsarbetet för att starkare kunna koppla resurserna till de mål som kommunen vill uppnå.”
- ”Kontinuerligt utvärdera och vid behov justera resursfördelningsmodellen för att på ett effektivt sätt rikta insatser för att stärka likvärdigheten”
Det sistnämnda kan naturligtvis tolkas som att likvärdigheten inte var typ optimal.
När barn- och utbildningsnämnden behandlade granskningsrapporten så sa nämnden att den:
”instämmer i allt väsentligt som framförs i rapporten.”
Och sedan skulle också en arbetsgrupp tillsättas:
”för att göra en genomlysning av innevarande resursfördelningsmodell.”
På måndag ska BUN få en redovisning av denna genomlysning. Ärendet heter ”utvärdering av resursfördelningsmodell inom grundskolan åk 1-9”. (Hela underlaget för BUN:s sammanträde kan laddas ner här.)
En arbetsgrupp inom förvaltningen har alltså utvärderat resursfördelningsmodellen. Gruppen har också haft i uppdrag att titta på resurstilldelningen. Vilket är bra, eftersom det är en intressant fråga hur man fördelar resurser på ett bra sätt, särskilt om de är för små från början…
Jag reagerar dock direkt på att arbetsgruppen ”bara” har bestått av förvaltningschef, verksamhetschef, utvecklingsledare samt ekonomer. Jag saknar naturligtvis rektorer i gruppen. Och kanske till och med folk från ”golvet”, dvs pedagoger.
När jag läser arbetsgruppens utvärdering, så måste jag säga att jag inte riktigt känner igen mig i frågeställningarna. Jag ser inte att utvärderingen tittar på det som PWC och revisorerna ville. Som jag ser det är inte heller utvärderingen någon egentlig genomlysning av resursfördelningsmodellen.
Det kan möjligtvis bero på att nämnden inte verkar ha fått allt det material som arbetsgruppen har arbetat fram. Jag vet inte säkert. Å andra sidan är ju resursfördelningen något som verkligen angår huvudmannen, dvs nämnden, och kommunfullmäktige, så det vore konstigt om inte allt fanns med.
Jag skrev till förvaltningen och frågade. Jag fick svaret att syftet med denna utvärdering är att genomlysa innevarande resursfördelningsmodell och att det är en första del i arbetet med översyn av resursfördelningsmodellen.
OK, då förstår jag. Men jag förstår ändå inte. Varför denna uppdelning?
I föreliggande genomlysning står det knappt ett ord om resurstilldelningen, som ju var ett av uppdragen. När det gäller det systematiska kvalitetsarbetet som enligt revisorerna skulle utvecklas skriver arbetsgruppen bara:
”Genom det systematiska kvalitetsarbetet bör det vara möjligt att identifiera skolor, ämnen och kanske till och med lärare som behöver extra stöd för att eleverna ska få möjlighet att uppnå målen.”
Arbetsgruppen tar inte alls upp hur denna identifiering ska gå till eller hur resurserna kan kopplas till de mål som kommunen vill uppnå. Som revisorerna efterlyste. Eller till de statliga styrdokumenten…
Men detta kan ju i och för sig komma i nästa del.
När det gäller revisorernas önskan att ”justera resursfördelningsmodellen för att på ett effektivt sätt rikta insatser för att stärka likvärdigheten” så skriver arbetsgruppen endast:
”Arbetsgruppen har även belyst att man borde väga in mer analys av nuvarande resursfördelningsmodell innan förändringar genomförs”
Det låter nästan på skrivningen att det kanske kommer en del 1B… Innan del 2. Jag tror dock inte att revisorerna, eller nämnden, är helt tillfreds med detta ”svar”.
Men visst tar utvärderingen upp en del viktiga aspekter. Även om det kanske inte var det som revisorerna efterlyste i sin granskning. Det står till exempel, och detta är den enda gång resurstilldelning nämns:
”Vänersborgs kommun har en budgettilldelning som avser kalenderår medan grundskolan organiserar sig och planerar utifrån läsåret, höstterminen och vårterminen.”
Det är naturligtvis en självklarhet, som kanske tål att upprepas. Dock inte för nämndens ledamöter som jag tror inser detta, men för kommunfullmäktiges. Det verkar ofta som att det är ett oöverstigligt problem för många i fullmäktige att förstå.
I utvärderingen står det vidare:
”Organisationen på skolenheten är en avgörande faktor. Med organisation menas hur enheten har möjlighet att dela in sig i klasstorlekar, hur många paralleller skolenheten kan ha, d.v.s. antal klasser i samma årskurs.”
Utvärderingen ger några exempel på det här sistnämnda:
”Antal paralleller påverkar hur skolenheten kan organisera olika ämnen, som slöjd, hemkunskap o.d. Skolor som enbart har en klass per årskurs kostar mer att driva än de skolor som har 2-3 årskurser per klass. Likaså uppstår skillnad i kostnader för en enparallellig skolenhet med många elever i den enda klassen jämfört med den med få elever i den enda klassen.”
Det här är väl också tämligen självklart. Men vad leder detta till? Vad blir slutsatsen när det gäller Vänersborgs resursfördelningsmodell? Det svarar inte utvärderingen på.
Jag reagerar också för en liten detalj, när olika ämnen i skolan nämns i ett sådant här formellt sammanhang, så bör dessa ämnen benämnas med sina riktiga och fullständiga namn…
Resten av utvärderingen beskriver i stort sett hur det fungerar i Vänersborg. Den enda ”analysen” är väl egentligen bara när utvärderingen hänvisar till två rapporter om nödvändigheten i en resursfördelningsmodell att ta reda på vad ökade resurser resulterar i.
En rapport från Skolverket 2009 (se här) tar upp en annan aspekt, som Skolverket ser lite som den centrala ”missen” i kommunernas resursfördelning:
”Många kommuner har inte tagit reda på hur resurserna används och man har inte en modell för resursfördelningen grundad i uppföljnings- och utvärderingsresultat.”
Detta följs inte upp i analysen. Genomlysningen behandlar inte frågor som, hur ska resurserna användas effektivt?, hur ska elevresultat kontra tilldelade resurser utvärderas? eller hur ska elevresultaten infogas i Vänersborgs resursfördelningsmodell?
Men så var det detta med att föreliggande utvärdering bara är första delen. Mina funderingar kanske besvaras i kommande del.
Sedan tycker jag att det är ganska anmärkningsvärt att det inte finns några referenser till Skollagen i arbetsgruppens utvärdering. Redan i denna del. Skollagen är ju den lag som ligger till grund för hela grundskolans verksamhet. Och det finns mängder av paragrafer som är av stor betydelse i en resursfördelningsmodell. Och då tänker jag inte bara på det som anfördes tidigare, att
”kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”
Jag tänker också på vad Skollagen säger om elevernas olika förutsättningar och behov (3 kap 3 §):
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”
Eller (3 kap 5a §):
”…[om] det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”
Och till sist, om det ändå befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (8 §):
”ska detta anmälas till rektorn. … Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.”
Denna paragraf avslutas med ett ytterst kraftfullt krav:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Skollagen är ju som bekant en lag som ska följas. Och därför anser jag nog att den borde utgöra en utgångspunkt för en analys och diskussion kring resursfördelningen.
Resursfördelning är en oerhört viktig uppgift för barn- och utbildningsnämnden. Nämnden måste säkerställa att ”resursfördelningssystemet är ändamålsenligt” (för att citera revisorerna) och att det följer Skollagen. Resursfördelningen är ju också, faktiskt, det viktigaste instrumentet för huvudmannen att politiskt styra skolan.
Det är min bestämda övertygelse att resursfördelningsmodellen i Vänersborg är i behov av en översyn – och en ”uppdatering”. Resurserna måste kopplas starkare till målen och insatserna måste på ett effektivt sätt stärka likvärdigheten. Precis som revisorerna har påpekat.
Det är grannlaga uppgift att konstruera en bra resursfördelningsmodell. Men det finns inga genvägar. Jag väntar med spänning på fortsättningen.
Senaste kommentarer