Arkiv
KS (5/11): Flera viktiga ärenden (2)
Anm. Inlägget är en direkt fortsättning på “KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)”.
Återvandring
Jag ska börja med ett ärende som inte var något ärende. Det var inte heller någon information om ärendet som inte var något ärende. “Ärendet” handlade om att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) avvisade regeringens mötesinbjudan om återvandringsbidraget.
I fredagens TTELA skrev Karl af Geijerstam i sin ledare (se TTELA “Återvandringsbidraget löser inte kommunernas problem”):
“I kommun efter kommun har det blivit politiskt bråk om det brev som regeringens samordnare för frivillig återvandring, Teresa Zetterblad, skickat ut till landets kommuner.”
I Trollhättan ska ärendet tydligen upp i kommunstyrelsen för att avgöras där. I Vänersborg, där ordförande Augustsson (S) fattade beslutet på egen hand, är det däremot lugnt. På kommunstyrelsens sammanträde i onsdags nämnde Augustsson inget om sitt svar till regeringens samordnare. Han förväntade sig antagligen att någon av ledamöterna från Moderaterna, Liberalerna eller Sverigedemokraterna skulle lyfta frågan. (Kristdemokraterna i Vänersborg håller ju nu för tiden med Socialdemokraterna i allt.)
Men… Det var ingen som lyfte frågan. Ledamöterna från M, L och SD satt lugna, tysta och tillbakalutade på sina platser. Det förvånade mig mycket, och kanske också Augustsson.
Jag tycker för övrigt att Benny Augustssons svar var bra och jag stöder det till 100 procent. (Se “Augustsson om återvandringsmöte med regeringen”.)
Aktieägartillskott till Fyrstad Flygplats
Den 18 juni fattade kommunfullmäktige ett kostnadskrävande beslut om Fyrstad Flygplats. Borgensramen (för Vänersborgs del) skulle utökas med 23,8 milj kr och ett aktieägartillskott (av Vänersborgs kommun) skulle beviljas på 5,1 milj under 2025. (Se “KF (18/6): Blå dunster?”.)
I onsdags verkställde kommunstyrelsen fullmäktiges beslut om aktieägartillskottet. Vänsterpartiet avstod från att delta i beslutet eftersom vi yrkade avslag i fullmäktige. Vi lämnade en protokollsanteckning där vi förklarade vårt agerande:
”Med hänvisning till att Vänsterpartiet vid kommunfullmäktige i juni 2025 yrkade ”avslag” i ärendet “Säkerställande av långsiktigt kapitalbehov för Fyrstad Flygplats AB”, men förlorade vid voteringen, avstår jag från att delta i detta beslut.”
Forum Vänersborg
En längre föredragning föregick ärendet “Fortsatt samarbete Forum Vänersborg Stad Ekonomisk förening 2026”. Verksamhetsutvecklare Mia Dahlén från Forum Vänersborg höll i denna. (Det finns mycket information om Forum på Forum Vänersborgs webbplats.) Ärendet syftade till att kommunstyrelsen (KS) skulle godkänna:
”upprättat avtal för Forum Vänersborgs Stad Ekonomisk förening 2026.”
Forum Vänersborgs affärsidé är:
“Forum Vänersborg är en samverkansplattform för företag, föreningar, fastighetsägare och Kommunen. Vi är den drivande kraften bakom gemensamma aktiviteter som skapar ett välmående Vänersborgs Kommun.”
(Det lilla grammatikfelet i slutet leder mina tankar till att det kanske stod “centrum” först och sedan ändades det – men då missades det lilla ordet “ett”…)
Jag tror att även enskilda personer kan bli medlemmar, och faktiskt också partier. På Forums webbplats räknas Miljöpartiet upp som en av medlemmarna. (Gör det Miljöpartiets ledamot i KS jävig?)
Mia Dahlén sa att det fanns två “ekonomiska trådar”, dels pengarna från Vänersborgs kommun och hur de användes och dels pengarna från medlemsföretagen och föreningarna. Jag förstod dock inte riktigt hur det i praktiken fungerade, typ hur pengarna fördelades och användes till olika aktiviteter. För kommunstyrelsen är det egentligen bara intressant hur de kommunala pengarna används, 923.000 exkl moms (=1.153.750 kr inklusive moms).
Det kan också nämnas att kommunen förutom bidraget på drygt miljonen också ställer upp med extra resurser som arbetstid, redskap etc från t ex Gatuenheten. Det handlade då om samarrangemang mellan Forum och kommunen, sa Dahlén.
Det är drygt 120 medlemmar i Forum Vänersborg. De flesta i Vänersborgs stad. I Brålanda finns det bara två medlemmar. Hur många det finns i Vargön och Frändefors vet jag inte. Dahlén talade dock konsekvent i sin föredragning om att Forum var till för hela Vänersborgs kommun (se foto).
Vid redovisningen av Forums aktiviteter var det emellertid få som handlade om områdena utanför centrum. Det var Artscape som hade varit i Brålanda och Vargön (en målning på resp ställe) och ”Dryck & Deli” som hållits på Nuntorp. Men Dahlén menade att “ytterområdena” också hade fått ta del av pengar från evenemangsfonden som Forum Vänersborg förvaltar. Så stöttas t ex Tomteparaden i Brålanda med pengar… Dahlén visade också en “PP-slide” om att Forum skapar trygga attraktiva platser genom evenemang. De aktiviteter som räknades upp var enbart i centrum.
Det var inte särskilt många frågor från de andra partierna. Inläggen handlade mest om att Forum lovordades för sitt arbete och så förklarades det för Göran Svensson (MBP) och mig (V) om hur Forum Vänersborg fungerade och hur viktigt Forums arbete var. Och visst, som boende i centrum så ser jag vad Forum gör – för Vänersborgs centrum…
Jag var ändå tvungen att fråga om evenemangsfonden och presentkorten trots att det nästan kändes lite pinsamt att ställa sådana frågor. Det tycktes som om de uppfattades som “kritiska”…
Evenemangsfonden ger ekonomiskt stöd och rådgivning för att föreningar ska våga satsa på nya idéer eller förbättra sina arrangemang. Pengarna kommer från överskottet från Vänersborgsgalan och från bidrag. Evenemangsfonden förvaltas av Forum men är helt fristående. Mer sades inte och jag fick inget riktigt grepp om fonden. Det stod däremot fritt för föreningar att söka pengar från den. (Görs på Forum Vänersborgs webbplats.)
Vänersborgs kommun har gett Forum i uppdrag att tillhandahålla presentkort till kommunens anställda, en julgåva på 400 kr. Det har sagts från flera källor att Forum Vänersborg har satt regler om att presentkorten endast får lösas in hos Forums medlemmar. Den 19 maj i år skrev t ex två företagare i Vargön till kommunen att de hade blivit utsatta för särbehandling i och med att kommunens julgåva i form av presentkort till sin personal inte kunde användas i någon affär i Vargön. Det handlar nämligen om mycket pengar. De affärer som är anslutna till Forum får “dela på” ca 1,5 milj kronor per år. (Som alltså de kommunanställda får för att handla med.)
Verksamhetsutvecklare Mia Dahlén sa att detta inte stämde. Presentkorten med kommunens julgåva ska kunna användas i alla butiker, restauranger etc i Vänersborgs kommun. Och fungerar det inte, om något har blivit fel, så är det bara att höra av sig till Forum Vänersborg och Mia Dahlén.
Min sista fråga (jag hade egentligen fler…) handlade om att Forums logga (och kommunens stadsvapen) fanns på Vänersborgs IF:s ”Vänersborgshäfte”. Och visst betalade Forum för detta. Det handlade ju om att marknadsföra Forum. Det var inte riktigt det perspektiv jag hade. Men Dahlén sa att andra föreningar i kommunen också kan få detta reklamstöd.
Och så var det dags för beslut.
Vänsterpartiet yrkade att ett litet ord i kommunens avtal med Forum Vänersborg skulle ändras. Eftersom det bara var Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som ställde frågor där en bakomliggande “kritik” kunde anas, lade Vänsterpartiet en modest ändring i förslaget till avtal. Det fanns en viss förhoppning om att de andra partierna kunde ställa upp på det.
Vänsterpartiet föreslog att ordet ”centrum” skulle ändras till ”kommun”. Meningen i avtalet skulle då lyda:
“Forum Vänersborg ska i samverkan med näringsliv, föreningsliv och offentliga aktörer, verka för en levande och attraktiv kommun…”
Det var bara Medborgarpartiet som stödde Vänsterpartiets yrkande. De andra partierna röstade mot, voteringen slutade 13-2. Det är tydligt att S+SD+M+C+KD+L+MP tämligen ensidigt favoriserar Vänersborgs stads centrum framför de andra tätorterna. Det uttrycktes till och med tydligt av en socialdemokrat från typ Brålandatrakten.
(Jag har skrivit om Forum Vänersborg vid åtminstone tre tillfällen i år – se “KS (2): Forum Vänersborg”, “Imorgon onsdag – KS” och “Rapport från KS (8/10)”.)
Socialnämndens begäran om tilläggsanslag
Vänsterpartiet väckte ett initiativärende. Det hade följande lydelse:
“Den 25 september 2025 fattade en enig socialnämnd beslut om att begära tilläggsanslag hos kommunfullmäktige om 24,5 mnkr för innevarande årsbudget 2025. (§ 85 Begäran om tilläggsanslag med anledning av socialnämndens prognos för år 2025 SOC 2025/233.)
Vänsterpartiet yrkar att ärendet bereds i KS vid nästa sammanträde för att ärendet ska hinna tas upp i fullmäktige senast december-mötet.”
KS godkände att ärendet skulle behandlas och avgöras på sittande möte.
Ordförande Benny Augustsson (S) förklarade att socialnämndens begäran höll på att beredas i detta nu. Augustsson försäkrade “dyrt och heligt” (mina ord) att ärendet skulle komma upp på nästa KS, precis som Vänsterpartiet yrkade. Och det hade det gjort oavsett yrkandet fortsatte han.
Lena Eckerbom Wendel (M) menade att yrkandet var felaktigt, eftersom det alltid är ordförande som bestämmer dagordningen för “sitt” möte. (Det är bara initiativärenden som är undantagna tror jag.) För en gångs skull höll Augustsson med Eckerbom Wendel… Och föreslog att initiativärendet skulle anses besvarat. Det höll ledamöterna med om, även Vänsterpartiet. Det blev också KS beslut.
Behandlingen av initiativärendet, och yrkandet, innebär att det kommer med i protokollet liksom beslutet.
Och som jag skrev i det förra inlägget (se “KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)) avslutades kommunstyrelsens sammanträde kl 13.35. Nästa sammanträde är den 3 december och det är också årets sista.
KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)
Igår onsdag var det sammanträde med kommunstyrelsen (KS). Dagordningen hade följande utseende:
Under punkten “Information vid kommunstyrelsens sammanträde” återfanns fyra föredragningar: “Avrapportering: Granskning av lokalförsörjning” (Ernst & Young), “Forum Vänersborg Stad ekonomisk förening”, “Revidering av samhällsbyggnadsnämndens reglemente samt revidering av riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” och “Kommunstyrelsens verksamhetsplan för 2026”.
Dalbobron
I vanlig ordning hade kommundirektör Tegenfeldt en information, som nu för tiden mestadels är skriftlig. Kommundirektören redogjorde dock muntligt för läget kring Dalbobron. 
KS fick reda på att färjan är på väg (färjan är troligtvis redan framme när du läser detta) och att trafiken över den beräknas starta den 10 november. Ställtiden för fartyg att passera beräknas till 30-40 min, dvs den tid det tar att flytta färjan ”fram och tillbaka”. Det ska också bli något slags system som signalerar när fartyg är på väg in i kanalen. Det jobbas även med att öppna informationskanaler som t ex P4 Väst och kommunens hemsida. För övrigt tar hela brofrågan mycket tid och kraft för många tjänstepersoner. Det sas att 3-4 personer enbart arbetar med handlingar… (Se James Buccis bloggserie “Bron”.)
Riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter
Ärendet om reviderade riktlinjer för markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter inleddes med en föredragning. Den hölls av en mycket kunnig och insatt mark- och exploateringsingenjör. Undertecknad vänsterpartist ställde många frågor och lämnade framför allt flera synpunkter. Det gjorde jag utifrån innehållet i tisdagens blogginlägg. (Se “KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal”.)
De nya riktlinjerna innebär en skärpning av kommunens kontroll över markhantering, en tydlig maktförskjutning till kommunens fördel. Och visst, det skulle man kanske kunna anse vara riktigt, men kommunen vill ju ha företag som skapar arbetstillfällen och bygger i kommunen…
Det betonas i riktlinjerna att kommunen vid markförvärv kan ställa krav på genomförandeåtgärder och säkerheter i form av pant, bankgaranti, borgen och viten vid markköp. Om frivilliga överenskommelser inte kan nås vid markförvärv kan kommunen nyttja lagstadgade tvångsåtgärder (expropriation) om ett markförvärv är av stor vikt för kommunens utveckling. Kommunen kan komma att kolla småföretagares ekonomiska stabilitet.
Det står vidare:
“Ett exploateringsavtal är alltid villkorat av att detaljplanen vinner laga kraft.”
Om detaljplanen inte antas, eller upphävs, förlorar fastighetsägaren/företagaren de investeringar som har gjorts. Vilken småföretagare eller fastighetsägare vill och kan riskera det?
Det är helt lagliga åtgärder och i många fall helt befogade (även om det är betydligt svårare att vidta tvångsåtgärder än vad som framgår av riktlinjerna). Men kommunens makt lyfts upp så onyanserat och ensidigt att det antagligen kommer att te sig skrämmande och avskräckande för vilken småföretagare som helst som skulle vilja utöka sin verksamhet eller etablera sig i Vänersborgs kommun. De skulle antagligen kunna få lämna hus och hem vid t ex en ny pandemi för att tillgodose kommunens ekonomiska krav.
Det var tyst frän den borgerliga sidan. Det är helt ok, men jag blev något förvånad över att t ex moderaterna inte sa något. De andra partierna höll med tjänstepersonerna om att det viktigaste resultatet av revideringen var att riktlinjerna hade fått bättre struktur, blivit tydligare och därigenom ge bättre vägledning. Och visst, det har blivit betydligt tydligare vilka maktbefogenheter kommunen har och hur dessa kan användas….
Jag är övertygad om att fastighetsägare och småföretagare inte upplever att Vänersborgs kommun är den myndighet de helst vill möta. Tyvärr har jag inte sällan erfarit att småföretag hellre etablerar sig i våra grannkommuner.
Jag yrkade på återremiss med följande motivering:
“Kommunen håller sig inom lagens ram. Men riktlinjerna innebär en maktförskjutning till kommunens fördel och kan i tillämpningen påverka den privata äganderätten mer än tidigare.
För att säkerställa rättssäkerhet och förtroende bör kommunen:
- Klargöra att tvångsåtgärder endast får användas med stöd i PBL eller expropriationslagen.
- Införa krav på dokumenterad proportionalitetsbedömning inför varje tvångsingrepp.
- Fastställa tydliga kriterier för när ekonomiska garantier eller säkerheter får begäras.
- Redovisa hur likställighetsprincipen ska tillämpas vid försäljning och markanvisning.”
Det verkar dock som om jag var ensam om att se farorna med de nya riktlinjerna. Det var bara Göran Svensson (MBP) som biföll mitt yrkande. De andra ledamöterna verkade tämligen ointresserade, eller kanske nöjda med kommunens ökade makt över sina invånare. Voteringen slutade 13-2.
I “sista stund” begärde Henrik Harlitz (M) att få lämna en protokollsanteckning. När ordförande Augustsson (S) frågade vad den handlade om sa Harlitz något om att ta hänsyn till småföretagare. Jag hörde inte riktigt, men det lät som något som jag hade anfört som skäl för min återremiss…
Riktlinjerna ska slutligen beslutas av kommunfullmäktige.
Norra skolan
Samhällsbyggnadsnämnden har utrett möjligheterna att använda Norra skolan för förskola, musik- och kulturskola samt daglig verksamhet. Det skulle naturligtvis vara praktiskt möjligt att placera dessa verksamheter på Norra, men utredningen visar att kostnaderna för ombyggnad och renovering skulle bli alldeles för höga samtidigt som det skulle innebära stora problem för en del verksamheter. (Se “BUN (11/4): Ingen förskola på Norra skolan”.)
På TTELA:s webbplats idag återfinns en artikel om Norra skolan. (Se “Vänersborgs kommun vill sälja Norra skolan”.)
“Nu satsar kommunstyrelsen i stället på att vilja göra om detaljplanen så att det blir tillåtet och möjligt att utveckla bostäder och/eller kontor, för att underlätta en försäljning av lokalerna.”
Och det stämmer. Igår behandlades ärendet i KS. Det blev ett enhälligt beslut att föreslå kommunfullmäktige att ge:
“byggnadsnämnden i uppdrag att i en planprocess pröva möjligheten att tillåta ändamålen bostad, handel och kontor i stället för nuvarande allmänna ändamål för Norra skolan i syfte att förbereda en försäljning av fastigheten.”
Vänsterpartiet och Moderaterna, som de senaste 10 åren har velat se en utbyggd tvåparallellig F-6-skola på Norra skolan, har förlorat kampen. Det kommer med all sannolikhet att i framtiden bli exklusiva bostäder av de gamla fina skolbyggnaderna…
Anm. Nästa inlägg handlar om ärendena Fyrstad Flygplats, Socialnämndens begäran om tilläggsanslag och Forum Vänersborg – se ”KS (5/11): Flera viktiga ärenden (2)”.
Temamöte – Kultur och Fritid
Möt vår kulturpolitiska talesperson Vasiliki Tsouplaki, som sitter i riksdagen för Vänsterpartiet.
Behöver vi en kulturkanon?
Hur säkrar vi ett fritt kulturliv och förutsättningar för kulturarbetare?
Möt våra företrädare i kultur- och fritidsnämnden Gunilla Cederbom och John Hellström
Hur är det med föreningsbidragen i vår kommun? Hur kan föreningar bidra till barn och ungas aktiva fritid?
Hur kan vi utveckla mötesplatser för unga där alla känner sig välkomna?KS (5/11): Riktlinjer markanvisningar och exploateringsavtal
Imorgon ska kommunstyrelsen behandla ärendet “Revidering av samhällsbyggnadsnämndens reglemente samt revidering av riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Det fick mig att tänka på en utbildning jag var på för några veckor sedan.
Den 17 oktober startade projektet ”Tillväxt och Tillsyn”. Det är ett Leaderprojekt där Vänersborgs kommun deltar tillsammans med några andra kommuner i regionen. Projektet ska pågå till årsskiftet 2026/2027 och hjälpa till att stärka företagsklimatet. Meningen är att deltagarna ska få en större kunskap och förståelse för företagandet samt:
“Projektet främjar också en säker och ansvarsfull utveckling, ökar attraktionskraften för investeringar på sikt och bidrar till ökad sysselsättning och välfärd.”
Projektets och utbildningens syfte sammanfattades med:
“bli den myndighet du själv vill möta”
Festsalen på Folkets Hus var fylld av kommunens alla berörda handläggare. Vi var också några politiker som fick äran att närvara på den första träffen. Resten av träffarna riktar sig dock enbart till tjänstepersonerna i organisationen.
Föreläsarna var mycket proffsiga. Deras budskap till tjänstepersonerna för att bli en bättre myndighet var ganska revolutionerande och säkerligen också provocerande för flera av de anställda i kommunhuset.
“Ni är till för invånarna och inte tvärtom.”
Tjänstepersonernas uppgift är att hjälpa kommuninvånarna, fortsatte föreläsarna. Om t ex byggnadsförvaltningen utdelar viten är det ett misslyckande. Det är ett underbetyg på sig själv. Det ska inte behövas viten om kommunen informerar förebyggande och ger rätt hjälp och service. Kommunen bör i kontakterna med företag och invånare vara lyssnande, förstående och flexibla – se möjligheter snarare än hinder skulle man kanske kunna säga.
De började hela föreläsningen med några lagparagrafer. Först ut var Regeringsformen 1 kap 2 §:
“Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten…”
Det följdes av ett citat från Förvaltningslagen 5 §:
”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen. I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk. Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.”
En av deltagarna kom senare på förmiddagen att betona en annan paragraf i Regeringsformen, 2 kap 15 §:
“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”
Det var så att säga de lagliga grunderna för utbildningen för att “bli den myndighet du själv vill möta”.
Det syns inga spår av vare sig utbildningen eller synsättet i det förslag till nya “Riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” som ska behandlas på kommunstyrelsen imorgon. (Förslaget till riktlinjer kan laddas ner här.) Det slås fast direkt i inledningen att riktlinjerna handlar om att ange ramarna för “kommunens handläggning” och om “kommunens handlingsutrymme”. Invånarnas, företagarnas eller fastighetsägarnas perspektiv tycks inte vara särskilt intressant…
Och så är det. Det framgår av den fortsatta läsningen.
I avsnittet “Generella villkor” slår kommunen fast att:
- “kommunen kan vid försäljning komma att ställa krav på genomförandeåtgärder”
- “kommunen kan också ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen, viten eller dylikt för att garantera köparens åtaganden”
- “kommunen kan komma att kolla byggherrens ekonomiska stabilitet”
- “när frivilliga överenskommelser inte kan nås (vid markförvärv; min anm) och om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling kan kommunen nyttja lagstadgade tvångsåtgärder”
Kommunen ska alltså kunna kontrollera byggherrens ekonomiska stabilitet och kräva säkerheter (pant, garanti, borgen). Det borde finnas kriterier för när det får krävas och vägledning om proportionalitet, t ex att inte begära bankgaranti vid köp av en villatomt. Det kan finnas risk för att krav kan riktas godtyckligt eller selektivt och det skulle naturligtvis strida mot likställighetsprincipen.
De “lagstadgade tvångsåtgärderna” handlar om expropriation. Det kan ske, skriver kommunen:
“om köpet är av stor vikt för kommunens utveckling”
I Expropriationslagen 2 kap 12 § står det
“Expropriationstillstånd ska inte meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.”
Lagen kräver alltså en uttrycklig proportionalitetsbedömning – nyttan av expropriationen ska stå i rimligt förhållande till den skada den medför för den enskilde. (Se också Regeringsformen, 2 kap 15 § ovan.) Det är annorlunda än vad som står i riktlinjerna. I riktlinjerna borde det därför åtminstone stå vilket lagrum som åsyftas (Expropriationslagen eller PBL), vilken instans som beslutar och hur proportionalitetsprövningen ska ske.
Kommunens ökade kontroll över markhanteringen visar sig även fortsättningsvis, under rubriken “Grundläggande villkor vid markanvisning”
- “Byggherren står för samtliga kostnader för detaljplanearbetet i samband med markanvisningen.”
- “Ekonomisk garanti/säkerhet för avtalets fullföljande”
- “Även åtgärder som är utanför planområdet men är till nytta för området som exploateringen avser, exempelvis en cirkulationsplats, kan åläggas byggherren att finansiera.“
Konsekvensen av dessa krav, och det finns fler, är att de nya riktlinjerna gynnar stora företag. Enskilda fastighetsägare och småföretagare har knappast möjlighet att ställa upp med den pant, bankgaranti eller borgen som krävs för att vara säkra på att tillgodose kommunens krav. 
Skulle något oförutsett hända, t ex en ny pandemi, skulle en småföretagare kunna förlora hus och hem när kommunen utkräver vite. I det första förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson i Sikhall, för att ta ett tämligen aktuellt exempel, så skulle Larsson tvingas betalas 30.000 kr i månaden tills “visionen” var genomförd. (Det var 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år…) (Se “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.)
Krav på omfattande säkerheter kan exkludera mindre byggaktörer eller privatpersoner, och i praktiken leda till en indirekt diskriminering som strider mot likställighetsprincipen.
För att ta ytterligare ett exempel. I avsnittet “Exploateringsavtal/Utgångspunkter och mål” anges att:
“Ett exploateringsavtal är alltid villkorat av att detaljplanen vinner laga kraft. Byggherren står för den ekonomiska risken för planarbetet eftersom kommunen varken kan eller får ge löfte om att detaljplanen vinner laga kraft.”
Fastighetsägaren/företagaren tar alltså hela planeringsrisken – om planen inte antas eller upphävs, förlorar man de investeringar som har gjorts. Vilken småföretagare eller fastighetsägare vill och kan riskera det?
När jag bad om ett uttalande från AI-verktyget Copilot, vilket tillhör ovanligheterna, fick jag kommentaren att:
“enskilda fastighetsägare och små aktörer kan tystas, bromsas och trängas undan. Det blir kommunen som kan avgöra vilka projekt som ska leva – och vilka inte.”
Jag “hoppade” faktiskt till när jag läste Copilots kommentar. Så hade jag faktiskt inte tänkt.
Det kan för övrigt noteras att viten inte nämns i de gamla, nu gällande, riktlinjerna. Förändringen illustrerar tydligt ändringen och inriktningen i de nya riktlinjerna. Och särskilt intressant är att föreläsarna i projektet ”Tillväxt och Tillsyn” just tog kommunens viten som ett tecken på misslyckanden…
Min uppfattning är att revideringen av riktlinjerna har utarbetats efter de styrande partiernas erfarenheter av fastighetsregleringen i Sikhall. Den drevs igenom av oppositionspartierna mot de styrande partiernas och tjänstepersonernas vilja. (Det är samma förvaltning som nu har reviderat riktlinjerna.) Med dessa nya riktlinjer skulle knappast fastighetsregleringen i Sikhall ha varit möjlig.
De föreslagna ändringarna i Vänersborgs kommuns riktlinjer för markanvisningar, exploateringsavtal samt köp och försäljning av kommunägda fastigheter innebär i flera delar en skärpning av kommunens kontroll över markhantering. Kommunen ska i varje läge kunna titta i riktlinjerna för att få svar på hur den ska agera. Och det är klart att kommunen på det sättet blir transparent och förutsägbar samt behandlar alla lika, i varje fall ”formellt”. Men då handlar det knappast om hjälp och service, snarare om fastställda och orubbliga principer där kommunens ord är det som gäller.
Det liggande förslaget håller sig inom lagens ramar, men följer knappast det synsätt och den “attityd” som de citerade lagparagraferna ovan uttrycker (från Regeringsformen och Förvaltningslagen) – och definitivt inte det budskap som föreläsarna i projektet ”Tillväxt och Tillsyn” förmedlade till kommunens tjänstepersoner.
Jag bad Chat GPT (mitt gamla beprövade AI-verktyg) jämföra de “gamla” riktlinjerna med de “nya”:
“Kommunen håller sig i huvudsak inom lagens ram. Men riktlinjerna innebär en maktförskjutning till kommunens fördel och kan i tillämpningen påverka den privata äganderätten mer än tidigare.
För att säkerställa rättssäkerhet och förtroende bör kommunen:
- Klargöra att tvångsåtgärder endast får användas med stöd i PBL eller expropriationslagen.
- Införa krav på dokumenterad proportionalitetsbedömning inför varje tvångsingrepp.
- Fastställa tydliga kriterier för när ekonomiska garantier eller säkerheter får begäras.
- Redovisa hur likställighetsprincipen ska tillämpas vid försäljning och markanvisning.”
Dessa punkter skulle kanske kunna bli en motivering till att yrka på återremiss imorgon…?
Det var emellertid lite förvånande att Chat GPT skrev “i huvudsak”. Varför undrade jag. AI-verktyget svarade att kommunen följer lagen i formuleringar och avsikter, men att vissa formuleringar är så pass otydliga att deras tillämpning i praktiken kan komma att hamna i konflikt med lagens syfte.
“Särskilt gäller detta avsnitten om tvångsåtgärder vid markförvärv, krav på ekonomiska säkerheter samt generella villkor för markanvisning. Dessa delar ger kommunen ett brett tolkningsutrymme som, om det inte hanteras med tydliga rutiner och proportionalitetsbedömningar, riskerar att stå i strid med den privata äganderätten enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen.”
OK, tänker jag och påminner mig återigen projektet ”Tillväxt och Tillsyn”. Inte kommer de här riktlinjerna “främja en säker och ansvarsfull utveckling, öka attraktionskraften för investeringar på sikt och bidra till ökad sysselsättning och välfärd.” Snarare tvärtom.
De två föreläsarna i projektet har mycket kvar att göra i Vänersborgs kommun. Frågan är emellertid om de kan rå på den rådande kulturen i kommunhuset…
Tillägg kl 21.40 och 23.40.
Det finns ändå ett ”hopp” gällande riktlinjerna. Följande avsnitt kvarstår nämligen i den nya versionen:
”Avsteg från riktlinjerna får göras vid enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger. Kommunala beslut av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas av Kommunfullmäktige.”
Trots att det är positivt att formuleringen finns kvar kan det ändå få negativa följder. Formuleringen “andra särskilda skäl” är mycket vag. Den saknar precisering om vad som utgör särskilda skäl, och kan därmed öppna för godtycke. Eftersom avsteg “får göras” i enskilda fall, kan förvaltningen och några enskilda politiker i praktiken själva avgöra när kommunens egna regler inte ska gälla – så länge beslutet inte anses “principiellt”. (Enligt riktlinjerna ska nämndens presidium, 3 ordföranden, ensamt bedöma om ett ärende är att betrakta som strategiskt.) Det innebär att många mark- och exploateringsbeslut kan undantas utan fullmäktiges prövning, vilket minskar transparensen.
Anm. Läs om hur det gick – ”KS (5/11): Flera viktiga ärenden (1)”.
PS. Missa inte James Buccis (V) bloggserie om Dalbobron. Idag publicerades avsnitt 11: “Dalbobrosekretessviruset sprider sig”.
KF 22/10: Socialnämndens beslut saknade betydelse
Kommunfullmäktige sammanträdde i förra veckan, onsdagen den 22 oktober. Det var inga särskilt upphetsande eller kontroversiella ärenden. Alla väntade sig ett lugnt, tämligen tråkigt och snabbt sammanträde. Och det såg också ut att bli så. Men ledamöterna bedrog sig. Sammanträdet bjöd på två mer eller mindre tvivelaktiga överraskningar. Jag ska beskriva en i detta inlägg.
Ärende 16 handlade om kommunens delårsrapport för augusti. Ärendet började som vanligt. Ordförande för revisionen Magnus Cassel (S) inledde med några väl valda ord. Cassel var orolig för framtiden, endast ett av kommunens fyra finansiella mål prognostiserades att uppnås för året.
Jag begärde ordet och redogjorde för barn- och utbildningsnämndens delårsrapport. BUN:s rapport ingår i kommunens rapport liksom alla andra nämnders. Det var också som vanligt. Sedan äntrade några fler ledamöter talarstolen. Men när Robin Skenhede (M) började tala så hände det något “ovanligt”.
Skenhede hade upptäckt att det fanns ett fel i socialnämndens delårsrapport. I delårsrapporten stod det under rubriken “Åtgärder”:
“Vakanshållning av ett särskilt boende inom vård och omsorg.”
Robin Skenhede (M) upplyste fullmäktige om att socialnämnden hade strukit denna åtgärd på sitt sammanträde den 25 september. Det var då delårsrapporten behandlades och det var också vid detta tillfälle nämnden beslutade om att skicka rapporten vidare.
Ida Hildingsson (V) höll med Skenhede och konstaterade att socialnämndens beslut måste följas och yrkade att åtgärden om vakanshållning därför måste strykas även i det underlag som kommunfullmäktige hade fått.
Hildingssons yrkande fick följande lydelse:
”Att notera informationen med justeringen att delårsrapporten ska justeras utifrån socialnämndens beslut i protokollet 2025-09-25, 84e paragrafen”
Det fungerar så i politiken att varje förvaltning arbetar fram en delårsrapport. Denna delårsrapport sträcker sig fram till den 31 augusti. Varje nämnd godkänner sedan delårsrapporten. Ibland lägger nämnden till, ändrar eller stryker i rapporten. Det görs oftast i ett tillägg i beslutsatserna. Sedan skickas delårsrapporten vidare till kommunstyrelsen som använder sig av varje nämnds rapport för att utarbeta kommunens “samlade” delårsrapport. Kommunens delårsrapport beslutas slutligen i kommunfullmäktige.
Socialnämnden fattade den 25 september alltså beslutet att godkänna nämndens delårsrapport med:
“ändringen att inte gå vidare med åtgärden vakanshållning 24 platser av ett särskilt boende – Sörbygården i Brålanda”
Detta beslut följde inte med i de handlingar som kommunfullmäktige fick. Det var minst sagt anmärkningsvärt. Socialförvaltningen, med eller utan socialnämndens ordförande Dan Nybergs (S) godkännande, verkade helt enkelt ha struntat i nämndens beslut och skickade den ursprungliga rapporten vidare. Det går inte att undvika misstankarna att detta var medvetet. Beslutet i nämnden fattades ju av oppositionspartierna (M+L+V+MBP+SD) i strid med socialförvaltningens, och de styrande partiernas (S+C+KD+MP), vilja.
Kenneth Borgmalm (S), som också sitter i socialnämnden, påpekade att delårsrapporten gällde till och med 31 augusti och socialnämnden sammanträde den 25 september. Borgmalm menade att Hildingssons yrkande innebar att ändra en historiebeskrivning. Robin Skenhede konstaterade återigen att socialnämnden fattade beslutet att stryka denna åtgärd och yrkade bifall till Hildingssons yrkande.
Efter en ajournering gick Magnus Cassel (S), ordförande i revisionen, upp i talarstolen och menade att kommunfullmäktige inte kunde ändra något som revisorerna hade yttrat sig om, dvs den delårsrapport som gällde till och med den 31 augusti. Cassel var med andra ord inne på partivännen Kenneth Borgmalms linje, dvs att det är tjänstepersonernas delårsrapport som gäller oavsett vad politikerna i nämnden sedan beslutar. Lena Eckerbom Wendel (M) menade liksom Skenhede (M) och Hildingsson (V) att fullmäktige hade fått ett felaktigt underlag eftersom socialnämnden fattade beslut om en ändring i sin del av delårsrapporten.
Anders Strand (SD) begärde ordet och yrkade på återremiss, eftersom underlaget från socialnämnden var felaktigt. Mats Andersson (C) underströk återigen, han hade sagt det en gång tidigare, att delårsrapporten endast sträckte sig till den 31 augusti. Han menade att socialnämndens beslut i september inte hade något med delårsrapportens innehåll att göra.
Eckerbom Wendel (M) upplyste återigen om att det fanns ett protokoll från socialnämnden som inte hade skickats med till fullmäktige.
Jag fick sista ordet, nästan. Min åsikt var att om det hade begåtts något fel, så hade det begåtts i socialnämnden. Men nu hade ett beslut fattats i nämnden om en strykning och då måste det beslutet följa med upp till kommunfullmäktige.
“Det är ju inte svårare än så.”
Jag förstår inte varför delårsrapporterna annars ska behandlas och beslutas i nämnderna…
Dan Nyberg (S), socialnämndens ordförande, fick sista ordet. Han påstod att det inte föreslogs någon ändring i delårsrapporten i nämnden. Nyberg höll dock med om att Ida Hildingsson (V) hade ett yrkande i nämnden om att “inte gå vidare med åtgärden vakanshållning 24 platser av ett särskilt boende – Sörbygården i
Brålanda”. Som också fick majoritet. Nyberg menade dock att Sörbygården inte nämndes i delårsrapporten:
“och det var ju ett helt eget påfund i så fall.”
Och då drog Nyberg (S) slutsatsen att det således inte var någon ändring av delårsrapporten. Han förklarade dock inte varför nämndens beslut inte skickades vidare till kommunfullmäktige.
Det var dags för kommunfullmäktige att fatta beslut.
Sverigedemokraternas yrkande på återremiss fick inte fullmäktiges gehör. Det innebar att ärendet skulle avgöras på “sittande” sammanträde.
Det blev votering. Kommunstyrelsens förslag ställdes mot Ida Hildingssons (V) ändringsyrkande.
Och så hände det som alla avhopp i Sverigedemokraterna banat vägen för… (På valsedeln för SD fanns i september 2022 16 namn – efter alla avhopp finns idag endast 5 ledamöter på SD:s 10 platser.) Omröstningen slutade 23-23. Och vid lika röstetal avgör ordförandes röst.
Kommunfullmäktiges ordförande är Annalena Levin från Centerpartiet – och hon tillhör ett av de styrande partierna…
Kommunfullmäktiges beslut innebär att hanteringen och besluten av delårsrapporterna i kommunens nämnder saknar betydelse. Det är förvaltningens rapport som gäller oavsett vad politikerna i nämnderna anser och beslutar.
Kommer det i fortsättningen att gälla andra beslut i nämnderna också?
PS. Det går att se och lyssna på kommunfullmäktige sammanträde på kommunens webb-TV – klicka här!
Augustsson om återvandringsmöte med regeringen
“En person som har bestämt sig för att flytta från Sverige kan ansöka om återvandringsbidrag hos Migrationsverket.”
Så står det under rubriken “Frivillig återvandring” på Migrationsverkets webbplats.
Den 1 januari 2026 höjs återvandringsbidraget. Det har regeringen beslutat. (Se “Ett kraftigt höjt återvandringsbidrag”.) På regeringens webbplats citeras inte bara migrationsminister Johan Forsell (M) om syftet med bidraget, utan typiskt nog också Sverigedemokraternas migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling.
Ludvig Aspling (SD) säger, alltså på regeringens(!) webbplats:
“Sverige har i dag ett stort antal utlänningar som inte lyckats finna sin plats i Sverige och som i många fall kan önska återvända till sina ursprungsländer.”
Erbjudandet ligger helt i linje med Sverigedemokraternas åsikter kring invandring och invandrare. Och det råder väl knappast någon tvekan om vad Sverigedemokraterna är ute efter…
Den politiken har Regeringen också gjort till sin. I Regeringens proposition 2024/25:1 (Budgetpropositionen för 2025) står det:
”Den frivilliga återvandringen bör kraftigt stimuleras och öka.”
Erbjudandet om det höga återvandringsbidraget skickar otvivelaktigt signalen från Sveriges regering och SD att “du passar inte här”. Det riskerar att förstärka känslorna av utanförskap och det tenderar att lägga ansvaret för utanförskapet på individerna. Det leder till ett “vi-och-dom-tänkande” och det påverkar den allmänna samhällsstämningen negativt.
Alla landets kommuner har fått frågan om att träffa regeringen för att:
”initiera ett samtal om hur arbetet med frivillig återvandring kan stärkas.”
Kommunstyrelsens ordförande i Vänersborgs kommun Benny Augustsson (S) svarade igår följande på denna inbjudan:
==
“Svar till nationell samordnare för arbetet med frivillig återvandring.
Tack för inbjudan till mötet angående frivillig återvandring, men Vänersborgs kommun väljer att tacka nej.
Vi har ett inriktningsmål i vår kommun som lyder: Våra invånare ska ha mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv.
Det innebär att vi inte ställer grupper av människor mot varandra. Vi ser våra invånare som en resurs och inte som en belastning.
Vi vill vara en kommun med mångfald och en bra sammanhållning där människor med olika bakgrunder kan lära av varandra.
Vänersborgs kommun kommer inte att medverka till att våra medmänniskor som är med och bidrar till utvecklingen i vår kommun ska behöva lämna på grund av den politik som regeringen för.
Vänersborgs kommun vill bli fler invånare och varje invånare behövs för att vi ska klara välfärden i framtiden.
Med den bakgrunden deltar Vänersborgs kommun inte i mötet om frivillig återvandring.
Benny Augustsson (S)
Kommunstyrelsens ordförande”
==
Det var ett mycket bra svar tycker Vänsterpartiet i Vänersborg.
Sörbygården: Var är de styrandes empati?
Det är sällan man får läsa en så känslokall och empatilös insändare som i TTELA igår. (Se TTELA “Minst smärtsamma alternativet att vakanshålla Sörbygården i Brålanda”.) 
De ledande representanterna för de fyra styrande partierna, Benny Augustsson (S), Joakim Sjöling (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och Anna-Karin Sandberg (MP), skriver:
“Sörbygården var det minst smärtsamma alternativet att vakanshålla.” *
Med vilken rätt avgör dessa politiker vad som är “det minst smärtsamma alternativet”? Hur kan de från sin höga politiska position tala om för de gamla och dementa i livets slutskede, och deras anhöriga, att det minst smärtsamma alternativet är att de ska tvångsförflyttas?
Jag kan inte låta bli att tänka på Anders Björcks kommentar 1989 till Carl Lidbom i riksdagens konstitutionsutskott:
”Du ska veta hut!”
Benny Augustsson (S), Joakim Sjöling (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och Anna-Karin Sandberg (MP) anlägger enbart ett snävt ekonomiskt perspektiv på frågan. En av de mest utsatta grupperna i kommunen ska hjälpa socialnämnden att nå en budget i balans. Människor i livets slutskede ska tvingas bära ansvaret, deras liv och trygghet används som ett redskap…
Men det ekonomiska perspektivet är mycket selektivt – och vinklat…
Benny Augustsson (S), Joakim Sjöling (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och Anna-Karin Sandberg (MP) bortser från att socialnämndens prognostiserade underskott minskade från -43,9 milj kr i april till -24,5 milj kr i augusti. De bortser från att kommunens resultat i september uppgick till +91 milj kr och att kommunens prognos för 2025 visar ett överskott på +49 milj kr, vilket är +18 milj kr bättre än budgeterat. De bortser från att äldreomsorgen inom socialförvaltningen beräknas redovisa ett överskott på +31,7 milj kr i år. De äldre på Sörbygården ska alltså med sin tvångsflytt finansiera andra verksamheter inom socialförvaltningen.
Samtidigt avsätts pengar till flygplatsen, Forum Vänersborg, Arena Vänersborg, Vattenpalatset, Halle och Hunneberg AB osv. Jag säger inte att det är onödiga bidrag, underhåll och investeringar, men är de viktigare än de gamla och dementa på Sörbygården i Brålanda?
De styrande politikerna bortser från att “vakanshållning” betyder något helt annat än tvångsflytt och en stängning av ett äldreboende. De styrande partierna tänker sig samtidigt att 206 milj kr, utöver kostnader för mark, ska investeras i ett nytt äldreboende på Östra skolan i centralorten med en beräknad årlig hyra på 13,5 milj kronor. Det nya äldreboendet beräknas vara klart 2028 och få 48 platser samtidigt som en nedläggning av Sörbygården minskar antalet platser redan vid kommande årsskifte med 32. Köerna till de särskilda boendena för äldre kommer under de här 2-3 åren att bli allt längre med bland annat mänskliga lidanden och dyrbara viten som följd.
De styrande politikerna bortser vidare från att det inte finns ett formellt och lagenligt beslut om att Sörbygården ska tomställas, varken politiskt eller från förvaltningen. (Se “KF Sörbygården (2): Finns beslut?”.) De struntar i att det bara finns ett enda formellt riktigt beslut om Sörbygården, nämligen:
“Att pausa vakanshållningen tills ovan nämnda punkter genomförts och att tvångsflytten av de boende omedelbart avbryts.”
De styrande partierna glömmer att ett beslut i socialnämnden är lika bindande för politiken, och förvaltningen, även om de motsatte sig beslutet.
Hur kan ni socialdemokrater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister begära att de gamla och dementa i livets slutskede ska tvångsflyttas bara för att socialnämndens budget ska gå ihop?
Vart är Vänersborg på väg? Vart är de styrande partierna på väg? Ska all medmänsklighet läggas åt sidan?
En av de anhöriga, Jenny Andersson, skrev en kommentar på Facebook i onsdags när hon hade läst insändaren. Jag återger den i sin helhet. Det innehåller även andra aspekter på Sörbygårdens nedläggning.
==
“Som anhörig vill jag lyfta fram flera omständigheter som visar att hanteringen av det här ärendet inte har skett på ett rättssäkert eller demokratiskt sätt. Inget formellt beslut har fattats som är anslaget och därmed överklagningsbart. I stället hänvisar förvaltningen till ett protokoll från ett samverkansmöte, vilket enligt förvaltningslagen inte utgör ett beslut. Protokollet finns dessutom endast publicerat på kommunens intranät och är inte tillgängligt för de boende på Sörbygården.
Vid beslut av den här typen ska det finnas tydliga anvisningar om hur beslutet kan överklagas. Någon sådan information har inte lämnats. Förvaltningen tycks också ha agerat i strid med hyreslagen genom att försöka häva gällande hyreskontrakt utan att det finns laglig grund för det.
Det saknas dessutom riskbedömningar för hur en eventuell flytt ska kunna genomföras på ett så skonsamt och tryggt sätt som möjligt för den berörda personen. Sammantaget finns det flera brister i både förfarande och transparens, vilket väcker frågor om hur väl förvaltningens agerande överensstämmer med gällande lagstiftning och kommunens egna riktlinjer.
För mig är det därför högst förvånande att insändarnas skribenter försvarar detta.”
==
Några ord om Brålanda.
Bevarandet av Sörbygårdens äldreboende är viktigt för Brålanda. Jag ska inte måla f-n på väggen, men dagverksamheten har också sina lokaler på Sörbygården. Personalen säger att den ska läggas ner. Stämmer det? 
Även Restaurang Solrosen, som lagar mat till äldreboendet, finns på Sörbygården. Det sägs att restaurangen redan har det kärvt ekonomiskt. Hur ska det gå om äldreboendet försvinner? Hemtjänsten har omklädningsrum på Sörbygården. Var ska hemtjänsten ta vägen? Det finns knappast plats för några av dessa verksamheter på Solhaga. Ska Solhaga i förlängningen också läggas ner?
En nedläggning av Sörbygården kan få dominoeffekter med stora konsekvenser för Brålanda.
Till sist.
Benny Augustsson (S), Joakim Sjöling (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och Anna-Karin Sandberg (MP) har slagit näven i bordet. Det är partipiskan som gäller – Sörbygården ska avvecklas och läggas ner. Det handlar inte längre om vad som är bäst för de äldre, det handlar om vem som får sista ordet. De styrande politikerna tycks mer angelägna om att visa handlingskraft än att visa medmänsklighet. I stället för att söka en lösning i dialog med personal, anhöriga och boende drivs frågan med målet att inte förlora ansiktet.
Vart är Vänersborgs kommun på väg?
===
* Tillägg 31 oktober.
Citatet från TTELA ovan lyder i sin helhet:
”När förvaltningen arbetat med frågan kom den fram till att Sörbygården var det minst smärtsamma alternativet att vakanshålla.”
Jag borde ha nämnt att Benny Augustsson (S), Joakim Sjöling (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och Anna-Karin Sandberg (MP) citerade vad förvaltningen skrev i sitt tjänsteutlåtande.
===
Inlägg om Sörbygården:
- ”Sörbygården Brålanda” – 4 september 2025
- ”Rädda Sörbygården!” – 12 september 2025
- ”Sörbygården: Brev till KS från anhöriga” – 16 september 2025
- ”KF ikväll: Diskussion om Sörbygården” – 17 september 2025
- ”KF Sörbygården (1): Nybergs argument” – 21 september 2025
- ”KF Sörbygården (2): Finns beslut?” – 23 september 2025
- ”KF Sörbygården (3): Kan man lita på Nyberg?” – 24 september 2025
- ”Sörbygården: Beslut idag!!” – 25 september 2025
- ”Sörbygården: Så här gick det till i nämnden” – 27 september 2025
- ”Sörbygården: Respekteras inte beslutet?” – 30 september 2025
- ”Sörbygården: Diskussioner efter beslutet” – 1 oktober 2025
- ”Sörbygården: Var är de styrandes empati?” – 30 oktober 2025
- ”Socialnämnden: Sörbygården återigen i fokus (1/2)” – 11 november 2025
Insändardebatten i TTELA:
- ”Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?” – 25 september 2025
- ”Visar på avsaknad av förståelse på hur man hanterar sköra äldre är stötande” – 30 september 2025
- ”Sörbygården förtjänar svar – inte undanflykter” – 2 oktober 2025
- ”Moderaterna vill lägga skuld på någon annan än sig själva” – 8 oktober 2025
- “Sov ni under fullmäktige – eller har vinden vänt?” – 16 oktober 2025
- ”Invånarnas bästa måste gå före politiskt spel” – 21 oktober 2025
- “Kommunal välkomnas till nämnden där besluten tas” – 23 oktober 2025
Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)
Anm. Fortsättning på blogginläggen “Vill kommunen hyra ut Hallevibadet? (2)” och “Hallevibadet: Ändring i upphandlingen (3)”.
Den som är intresserad av att hyra Hallevibadet ska bege sig till webbplatsen Tendsign, skaffa sig en användaridentitet och logga in. Om man stöter på problem av något slag är det bara att kontakta Charlotta Fröier på det privata konsultföretaget SOCAB i Solna. Kommunen har gjort det enkelt för alla intresserade – eller är det kanske mest för sig själv…? Och jag har fortfarande inte sett något annat ställe där det framgår att Hallevibadet ska hyras ut.
Väl inne på Tendsign kan man hitta alla handlingar kring uthyrningen. Fast det går nog att få ut de flesta handlingar direkt från kommunen också. 
Det verkar inte längre vara “absolut sekretess” på dem, eftersom jag faktiskt fick flera av dem från samhällsbyggnadsförvaltningen. Av någon anledning fick jag dock inte alla. Det saknas flera bilagor, men det är kanske “absolut sekretess” på dessa. Det är inte helt lätt att förstå att dokument inte lämnas ut. Varför ska Hallevihandlingarna vara hemliga?
Det tycks vid första påseende som om hyreskontraktet kan bli föremål för förhandlingar, och därmed kompromisser. Det borde ju inte stå “utkast” på varje sida annars. 
Men läser en intresserad spekulant hyreskontraktet så framstår det som att kontraktet är hugget i sten. Det tycks inte finnas något som helst utrymme för förändringar. Såvida inte kommunen själv vill hålla dörren öppen för att ställa ytterligare krav…
I de handlingar som jag har fått så finns det t ex ingen karta. Men jag har förstått att det enbart är badanläggningen som ska hyras ut. Det tycks alltså inte vara någon del av marken runt omkring badet som ingår i hyresavtalet. Samtidigt ska tydligen den som hyr Hallevibadet vara ansvarig för snöskottning och sandning… Man kan kanske undra hur samhällsbyggnadsförvaltningen tänker i det läget. Ska en hyresgäst vara ansvarig för mark som inte hyrs?
Det vore rimligt att en hyresgäst fick hyra en del av marken. Åtminstone en av de intresserade Vargöborna, Jonas Mossberg, hade stora planer på att utveckla området med bland annat minigolf, skridskobana vintertid, beachvolleyplan och uteservering.
Det kan noteras att i kommunfullmäktiges uthyrningsbeslut från den 19 februari 2025 finns det inget som hindrar att mark runt badanläggningen ingår. (Se “KF-beslut: Hallevibadet ska hyras ut”.) Det står inte heller något i beslutet om att driftsbidrag inte får betalas ut…
Det nämns inget i samhällsbyggnadsförvaltningens “utkast” till hyresavtal om driftsbidrag. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa på kommunstyrelsens sammanträde i januari 2025 att badverksamheten på Hallevibadet aldrig skulle kunna “gå runt” för eventuella hyresgäster. Det fanns ingen badanläggning i hela Sverige som gick med vinst, sa Augustsson vidare. 
Och det stämmer, även för flera andra verksamheter som är viktiga för kommuninvånarna (eller påstås vara det). På samma KS-sammanträde beviljades nämligen Forum Vänersborg ett årligt bidrag på drygt 1 miljon och flygplatsen 2 miljoner…
Enligt samhällsbyggnadsförvaltningen har de årliga driftkostnaderna för Hallevibadet, historiskt sett, uppgått till cirka 1,5 milj kr per år (2022 års nivå). Nu tänker samhällsbyggnadsförvaltningen att det inte ska kosta kommunen ett öre. Tvärtom.
Hyresnivån (koncessionsavgiften) för Hallevibadet är fastställd till 465.000 kronor per år för den som vill hyra badet. I dokumenten står det att pengarna avser att täcka kommunens fastighetsförsäkring och kapitaltjänstkostnader.
Samhällsbyggnadsförvaltningen kräver samtidigt att den som hyr badet ska betala alla driftskostnader, dvs värme, el, vatten, avlopp, yttre skötsel, sophämtning, alla reparationer och underhåll samt ansvara fullt ut för personal, miljö och säkerhet mm.
Henrik Harlitz (M) reagerar på avgiften (se TTELA “Tuffa krav för den som vill driva Hallevibadet vidare”):
“Med tanke på att det stått tomt i drygt två år kommer det en del uppstartskostnader för en entreprenör. Man hade kunnat göra en trappa med en något lägre avgift första året.”
Kommunens andra bad får driftsbidrag. Entreprenören som driver Brålandabadet i privat regi erhåller årligen ett kommunalt driftsbidrag på 208.993,75 kr inkl moms. Badet har öppet under de tre sommarmånaderna, juni-augusti. Om en entreprenör på Hallevibadet skulle få motsvarande kommunala driftsbidrag för hela året, 12 månader, betyder det 835.975 kr (inkl moms). Vattenpalatset får minst 10 miljoner kr varje år. Det kan även nämnas att det kostar kommunen 950.000 kr under 2025 att ha Hallevibadet tomställt. Det handlar om kostnader för t ex el och värme.
Koncessionsavtalet placerar med andra ord hela den ekonomiska risken på entreprenören som ska hyra badet, samtidigt som kommunen kräver att pengar ska flöda in till sig själv – för en anläggning som kommunen stängt eftersom den har gått med förlust… Inbillar sig samhällsbyggnadsförvaltningen verkligen att någon vill hyra badet?
I fullmäktigebeslutet står det inget om avtalstiden. Men samhällsbyggnadsförvaltningen har en bestämd uppfattning. Den skriver till eventuella intressenter:
“Avtalet träder i kraft vid tidpunkt för undertecknande av parterna. Avtalstiden löper initialt i två år och kan därefter förlängas av Beställaren med upp till sammanlagt två år som avropas enligt ett + ett år, senast tolv månader innan innevarande avtalsperiods slut. Total avtalstid är därmed maximalt fyra år.”
Det är helt uppenbart en alltför kort tid. Badet bör naturligtvis få vara igång så länge som “allt fungerar” och alla krav uppfylls. Dessutom krävs det en del investeringar i badanläggningen och de torde inte betala sig på 2-4 år. Vem vill investera pengar för att hyra badet i max 4 år?
Men inte nog med det. Efter 2 eller 3 år kan kommunen faktiskt säga tack och hej och utan vidare säga upp avtalet – oavsett om entreprenören har investerat miljoner i badet. Hyresgästen tvingas nämligen avstå helt från sitt besittningsskydd. Besittningsrätten är nämligen bortförhandlad i hyreskontraktet. Den pågående simhallsutredningen skulle t ex kunna komma fram till att kommunen själv behöver använda Hallevibadet framöver…
Och då fryser entreprenörens investeringar inne. Det framgår av en särskild klausul i avtalet:
”Investeringar som Entreprenören gör på anläggningen avseende fast inredning tillhör Beställaren vid Avtalets upphörande och ersätts inte på något sätt.”
Det betyder alltså att investeringarna fryser inne efter 4 år, om nu inte kommunen har sagt tack och hej tidigare…
Frågan infinner sig återigen – vill samhällsbyggnadsförvaltningen verkligen att Hallevibadet ska bli uthyrt?
I ett av dokumenten, “Kravspecifikation”, finns en uppgift som inte har förekommit någonstans tidigare. Det står:
“Anläggningens kapacitet är begränsad av reningsverkets nuvarande funktion. Den stora bassängen får maximalt användas av tjugosju badande per timme och den lilla bassängen av sju badande per timme. Entreprenören ansvarar för att dessa begränsningar efterlevs.”
Om någon är intresserad av att hyra Hallevibadet innebär detta “konstaterande” med all säkerhet att intresset av att driva anläggningen upphör helt. Det torde t ex bli omöjligt att ha simskola i bassängerna… Men det är ett mycket underligt uttalande.
Är det inte så att ett reningsverk fungerar – eller inte? Om reningsverket fungerar så borde det vara fritt fram att vistas i bassängerna. Och om inte, så kan ingen bada. Sedan är det nog så att det är samma reningsverk i både den stora och den lilla bassängen…
Men den stora frågan är, var står det att “anläggningens kapacitet är begränsad av reningsverkets nuvarande funktion”? Jag tror att jag har läst alla utredningar och dokument som finns om Hallevibadet – och detta har mig veterligen inte nämnts någonstans.
Det finns även många oklarheter i det så kallade utkastet till hyresavtal. Det kan inte vara lätt för en intressent att få grepp om vad som gäller. Samtidigt är det så att det som en intressent kan läsa sig till är att hyresvillkoren gör det omöjligt att hyra och driva Hallevibadet. Men det är kanske det som är meningen?
En av intressenterna till att hyra Hallevibadet, Jonas Mossberg, säger till TTELA (se TTELA “Tuffa krav för den som vill driva Hallevibadet vidare”):
“Det är inte längre en fråga om drift av badet utan en fråga om att ha ihjäl badet.”
Den andre som har varit intresserad en längre tid är Patrick Lejon. Han säger till TTELA att han fortfarande är intresserad, men:
“inte som de skrivit det (avtalet; min anm). De vill ju inte att någon ska driva det. Känslan är att de inte vill ha kvar Hallevibadet”
Det är säkerligen en bra nyhet – för några i kommunhuset. Men inte i Vargön…
Det kommer sannolikt inte att finnas någon intressent som vill hyra Hallevibadet när samhällsbyggnadsförvaltningen effektivt begränsar intäktsmöjligheterna men där kostnadsrisken är obegränsad.
Kommunen får alla fördelar:
- Entreprenören tar alla kostnader och risker
- Entreprenören betalar kommunen hyra/koncessionsavgift
- Kommunen kan häva avtalet vid brister
- Kommunen behåller investerat fastighetsvärde vid upphörande
- Kommunen har revisionsrätt i entreprenörens ekonomi
Den sistnämnda punkten har jag inte redogjort för, men det står i koncessionsavtalet:
”Kommunen äger rätt att på egen bekostnad låta auktoriserad revisor genomföra revision i Entreprenörens verksamhet… Entreprenören ska … inge årsbudget … avseende Entreprenörens verksamhet i Hallevibadet.”
Hur ska en seriös aktör kunna bära alla kostnader och betala hyra i en gammal badanläggning med tekniska begränsningar och ändå tjäna pengar på max 27 badande/timme?
Det här är inte ett seriöst marknadsinriktat upplägg för en hållbar drift av Hallevibadet. Samhällsbyggnadsförvaltningen har utformat villkoren för kommunens maximala kontroll och minimala risk, och inte för att en entreprenör ska ha möjlighet att lyckas.
För att kontrollera att mina slutsatser är någorlunda korrekta så lät jag Chat GPT läsa och analysera samtliga dokument. AI-verktyget är tydligt – upphandlingen är utformad för att misslyckas.
Chat GPT misstänker att kommunen då kan hävda:
”Vi försökte privatisera men ingen ville ta över – därför måste vi lägga ner Hallevibadet.”
Kommunen har med andra ord utformat ett erbjudande som garanterat ingen accepterar. Det är som jag ser det ett sätt att kringgå kommunfullmäktiges demokratiskt fattade beslut…
Fortsättning följer i inlägget “Hyr ut Hallevibadet! (5)”.
==
I denna bloggserie:
- ”Vill du hyra Hallevibadet? (1)” – 19 oktober 2025
- ”Vill kommunen hyra ut Hallevibadet? (2)” – 20 oktober 2025
- ”Hallevibadet: Ändring i upphandlingen (3)” – 22 oktober 2025
- ”Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)” – 28 oktober 2025
- “Hyr ut Hallevibadet! (5)” – 18 november 2025
Grönvik: Länsstyrelsen upphäver beslutet!
Den 4 mars 2025 fattades följande beslut i Vänersborgs byggnadsnämnd (se “Bert och Grönvik (3)”):
“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”
Det var Bert Karlssons förslag till ny detaljplan för Grönvik som fick byggnadsnämndens gillande, och godkännande – se bild nedan.
Eftersom Länsstyrelsen alltid ska kontrollera kommunala beslut om strandskyddsdispens skickades byggnadsnämndens beslut dit. Länsstyrelsen beslutade i ett tidigt skede att överpröva nämndens beslut.
I augusti skrev jag ganska mycket om Grönvik, det blev fem blogginlägg. (Se “Bert och Grönvik (1)”.) Jag redogjorde för Berts planer, processen i byggnadsnämnden och naturligtvis min egen uppfattning. Den var att byggnadsnämnden inte fattade något bra beslut. Beslutet gynnade egentligen inte vänersborgarna på något sätt. Tvärtom, de blev av med ett populärt friluftsområde, och det var knappast acceptabelt. (Se “Bert och Grönvik (3)”.)
Bert Karlsson hörde av sig efter mina blogginlägg – och det blev därför en resa upp till Ursand och Grönvik. (Se “Berts planer för Grönvik (5)”.) Det visade sig att Bert i stora drag delade min syn(!) på nämndens beslut… Bert skulle egentligen vilja utveckla Grönvik/Ursand på ett annat sätt. Sa han. Se bild nedan.
Bert vill ha fler ställplatser för husbilar i området, men ungefär vid de vita kryssen på flygbilden – alltså inte på Grönvik. Vid det gröna krysset är det tänkt att bli någon slags vildmarkscamping med tält. Om Bert får som han vill alltså.
Om Bert Karlsson fortfarande har dessa planer, eller vision, för Ursands och Grönviks utveckling så blir han kanske inte så besviken på Länsstyrelsens överprövning. Länsstyrelsens beslut kom i onsdags:
“Länsstyrelsen beslutar att upphäva Vänersborgs kommuns beslut, beslutat den 4 mars 2025 i ärende STR.2024.39 om strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus, campingenheter, belysning och väg på fastigheten Kleverud 1:5, Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsen upphävde alltså byggnadsnämndens beslut. Det var egentligen ingen överraskning, inte heller för Bert tror jag. Miljö- och hälsoskyddsnämnden och tjänstepersonerna i byggnadsförvaltningen hade t ex sagt nej till Berts planer redan under ärendets behandling i kommunen.
Länsstyrelsen delade helt enkelt inte byggnadsnämndens bedömning, den bedömning som ligger till grund för den strandskyddsdispens som beviljades:
“åtgärderna kommer att få en stor negativ inverkan på strandskyddets syften.”
Länsstyrelsen bedömde att:
“Allmänheten kommer att hindras från att använda och passera över det aktuella området, som idag utgör ett område som kan utnyttjas för friluftsliv på flera olika sätt.”
Länsstyrelsen menade att även om det kommer att finnas en passage på 4-5 meters bredd längs strandkanten är detta en för liten yta. Dessutom ska allmänheten då också passera förbi eller att vistas intill campinggäster och det i sig ger en avhållande effekt. Området kan uppfattas som ianspråktaget.
Länsstyrelsen ansåg inte heller att beslutet om dispens kan motiveras med att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse:
“Ett allmänt intresse innebär omständigheter som ska vara till gagn för allmänheten, exempelvis åtgärder för hälso- och sjukvård, skola, infrastruktur, VA och kommunikation.”
Troligtvis delar de flesta kommuninvånare i stort denna uppfattning. Och även om det skulle vara intressant att jämföra dessa motiveringar med de som Länsstyrelsen angav i fallen Juta på Restad och Sikhall 1:22 så hör det inte till detta blogginlägg.
När det gäller djur- och växtlivet delade Länsstyrelsen miljö- och hälsoskyddsnämndens ställningstagande. (Se ”Bert och Grönvik (2)”.)
“Den 1 juli 2025 förändrades bestämmelserna om strandskydd i vissa avseenden.”
Skrev Länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövade även byggnadsnämndens beslut utifrån de nya reglerna – och kom till samma slutsats. Men i detta avsnitt står det något som jag reagerar på:
“Länsstyrelsen bedömer att det aktuella området, i detta fall hela Vänerns kustremsa inom Vänersborgs kommun, inte är att definiera som ett område med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck, utan i stället ett attraktivt område med stor andel befintlig bebyggelse som dessutom omfattas av flertalet riksintressen.”
Det är svårt att se att Länsstyrelsen för ett korrekt resonemang. Strandlinjen i Vänersborgs kommun ska enligt uppgift vara drygt 16 mil inklusive alla “krinkelikrokar”. (Enligt andra uppgifter 28 mil.) Inte går det väl att betrakta detta som ett enda område? Jag befarar att Länsstyrelsens uppfattning kan få stora konsekvenser för fastighetsägare i kommunen.
Slutligen ansåg Länsstyrelsen att det allmänna intresset som strandskyddet representerar:
“väger tyngre än det enskilda intresset för företaget att anlägga mobila servicehus, campingenheter, belysning och väg på fastigheten”
Fast ett mobilt servicehus skulle definitivt vara till stor nytta för allmänheten…
Länsstyrelsen avslutade med en sammanfattning:
“Länsstyrelsen bedömer att strandskyddets syften kommer att motverkas då de aktuella åtgärderna medför en stor försämring för allmänhetens möjlighet att utnyttja området samt en betydande försämring för växt- och djurlivet i området.”
Och med det sagt så upphävde Länsstyrelsen Vänersborgs kommuns beslut.
PS. Ni har väl inte missat James Buccis bloggar om kommunens hantering av Dalbobron? De är mycket läsvärda – “Bron”.
==
- ”Bert och Grönvik (1)” – 31 juli 2025
- “Bert och Grönvik (2)” – 3 augusti 2025
- ”Bert och Grönvik (3)” – 5 augusti 2025
- ”Grönvik (4): Bert hittar fel” – 14 augusti 2025
- ”Berts planer för Grönvik (5)” – 17 augusti 2025
- ”Grönvik: Länsstyrelsen upphäver beslutet!” – 26 oktober 2025
Sörbygården: Kommunal välkomnas till nämnden där besluten tas
Det närmar sig ett nytt sammanträde med socialnämnden. Den 30 oktober samlas styrande partier och partier i opposition i kommunhuset för att diskutera bland annat Sörbygården. Det finns anledning att återkomma till detta sammanträde.
På det förra sammanträdet (se “Sörbygården: Beslut idag!!”) beslutade som bekant samtliga partier i opposition (M+L+V+MBP+SD) bland annat följande om äldreboendet Sörbygården:
“att pausa vakanshållningen tills ovan nämnda punkter genomförts och att tvångsflytten av de boende omedelbart avbryts.”
Det är som jag ser det helt fantastiskt att representanter för de styrande partierna kan försvara ett beslut om att tvångflytta gamla och dementa kvinnor och män från deras hem – i deras livs slutskede. Det är för mig helt ofattbart och oförsvarligt. Det spelar egentligen ingen roll om det finns ett beslut (vilket det inte finns, se “KF Sörbygården (2): Finns beslut?”) eller att kommunen måste spara pengar. Våra äldre invånare får inte behandlas på ett sådant omänskligt sätt.
Det är inte bara de styrande partierna, Socialdemokraterna (S), Centerpartiet (C), Kristdemokraterna (KD) och Miljöpartiet (MP), som kritiserar att tvångsflytten inte fullföljdes.
Den 16 oktober publicerade TTELA en insändare från Kommunals ordförande Theresia Andersson, sektionsordförande för Kommunal Vänersborg. (Se “Sov ni under fullmäktige – eller har vinden vänt?”.)
Ordförande Andersson försvarade och upprepade de ord som hade kommit från socialnämndens ordförande Dan Nybergs (S) mun. Jag är inte säker på att Andersson har haft kontakt med personalen på boendet. Hon borde självklart ha haft det eftersom det just är denna personal som är organiserad i Kommunal. De 7-8 i personalen, på “golvet”, som jag har varit i kontakt med, har mått psykiskt och fysiskt dåligt av att behöva uppleva det som har utspelat sig på Sörbygården i samband med tvångsflytten. (Som hade kommit igång innan socialnämndens beslut.)
De partier som har stått bakom insändardiskussionen med socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) har sett sig nödgade att svara på Theresia Anderssons insändare. (Se TTELA “Kommunal välkomnas till nämnden där besluten tas”.)
==
Kommunal välkomnas till nämnden där besluten tas
Att ta del av er debattartikel ger intrycket att ni varken har följt debatten i kommunfullmäktige, i media eller på sociala medier – och inte heller de diskussioner som fördes vid det senaste nämndmötet.
När det gäller budgetbeslutet i kommunfullmäktige sov vi inte, och vinden har inte vänt. Vi i oppositionen hade egna budgetförslag (från respektive parti) som vi röstade för. Diskussionen kring den liggande budgeten bör därför i första hand föras med den styrande minoriteten. De var de enda som röstade på och står bakom budgetbeslutet.
Vi i oppositionen tar självklart parti för personalen i denna fråga – det är därför vi stoppade en process som varken var transparent eller spårbar, och där både personal, boende och anhöriga reagerade. Eventuella besparingsåtgärder utifrån budgetbeslut i kommunfullmäktige har tidigare alltid behandlats i nämnden, i dialog och med konsekvensbeskrivning innan de verkställs. Den här gången hoppades det steget över, vilket vi utgår från att även ni vill säkerställa att det inte sker igen.
Socialnämnden har under många år varit intresserad av en konstruktiv dialog med Kommunal, men tyvärr har förbundet lyst med sin frånvaro – trots återkommande inbjudningar till varje nämndmöte. Detta har pågått under flera mandatperioder. Er insändare visar därför hur ensidigt perspektivet blir när ni endast har kontakt med nämndens ordförande, Dan Nyberg (S). När vi frågat varför ni inte deltar, är svaret återkommande från ordföranden att den goda kontakt han har med er “räcker” – ett svar som knappast kan anses tillräckligt för att tillvarata alla medlemmars intressen, oavsett politisk tillhörighet.
Vi utgår från att medlemmarna förväntar sig att en fackförening borde delta i dialogen där besluten faktiskt fattas. Vi uppmanar därför Kommunal att aktivt medverka i nämndens möten och delta i fler ärenden – inte enbart de som rör personalen på Sörbygården. Genom att finnas på plats kan man bättre bevaka medlemmarnas intressen och bidra till en mer transparent och konstruktiv process.
Vi vill också påminna om Kommunals tidigare risk- och konsekvensbeskrivning av åtgärden att vakanshålla 24 platser inför budgetbeslutet. I analysen framkom flera allvarliga risker – både för arbetsmiljön och för kvaliteten i verksamheten. Med tanke på detta bör vi vara eniga om att åtgärden måste följas upp med största noggrannhet och full transparens, så att eventuella negativa effekter kan upptäckas och hanteras i tid.
Välkomna till nämnden för att diskutera de beslut som tas på plats – för att tillsammans fortsätta processen kring Sörgårdens äldreboende i Brålanda på ett öppet och ansvarsfullt sätt. Vi ser gärna fortsatta dialoger även i framtida ärenden.
Henrik Josten (M), 2e vice ordförande Socialnämnden
Sofia Jakobsson Blixt (M), Ledamot Socialnämnden
Gunnel Ymefors (M), Ledamot Socialnämnden
Robin Skenhede (M), Ersättare Socialnämnden
Henrik Harlitz (M), Kommunalråd, gruppledare
Cecilia Prins (L), Ersättare Socialnämnden, gruppledare
Ida Hildingsson (V), Ledamot Socialnämnden
Johan Olsson (V), Ersättare Socialnämnden
Stefan Kärvling (V), Gruppledare
Göran Svensson (MBP), Ledamot Socialnämnden, gruppledare
Eva Bodén-Johansson (MBP), ersättare Socialnämnden
==
Anm. Läs vidare: ”Sörbygården: Var är de styrandes empati?” (30 okt).
Insändardebatten i TTELA:
- ”Vem tar ansvar för Sörbygården i Brålanda, Dan Nyberg (S)?” – 25 september 2025
- ”Visar på avsaknad av förståelse på hur man hanterar sköra äldre är stötande” – 30 september 2025
- ”Sörbygården förtjänar svar – inte undanflykter” – 2 oktober 2025
- ”Moderaterna vill lägga skuld på någon annan än sig själva” – 8 oktober 2025
- “Sov ni under fullmäktige – eller har vinden vänt?” – 16 oktober 2025
- ”Invånarnas bästa måste gå före politiskt spel” – 21 oktober 2025
- “Kommunal välkomnas till nämnden där besluten tas” – 23 oktober 2025
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer