Arkiv
Augustsson (S) var inte jävig
Ok, jag erkänner. Det finns tillfällen, även om de är ytterst sällsynta, där andra ledamöter än vänsterpartister reagerar, agerar och protesterar mot hur Vänersborg styrs.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustssons (S) agerande och roll i kommunfullmäktiges beslut om GC-vägen på Korseberg den 17 november 2021 har varit föremål för en laglighetsprövning i Förvaltningsrätten i Göteborg.
Kommunfullmäktige skulle besluta om en GC-väg genom den sista remsan skog på Korseberg – när det redan fanns en GC-väg 150 meter från skogsdungen… Men den vägen gick mellan bostadshusen. Och dessa hus ingick i en bostadsrättsförening. Fullmäktige beslutade att anlägga GC-vägen i skogsremsan… (Se “KF (17/11): Vem kan man lita på?”.)
Torbjörn Moqvist från Sverigedemokraterna överklagade fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Moqvist skrev (citat från Förvaltningsrättens dom):
“En av ledamöterna var jävig (delikatessjäv) i samband med kommunfullmäktiges möte. Den ledamoten var väldigt emot att den nuvarande GC-vägen går igenom en bostadsrättsförening och tyckte att det var helt fel och kanske till och med olagligt att GC-vägen gick igenom denna bostadsrättsförening. Ledamoten var styrelseledamot i den bostadsrättsföreningen så sent som 2019. Det är inte klart om ledamoten alltjämt är kvar i bostadsrättsföreningens styrelse, men det är klart att detta är olämpligt även om ledamoten nu har lämnat styrelsen. Detta är en klar jävssituation.”
Det handlade alltså inte om vem som helst. Det var kommunens högste politiker, kommunstyrelsens ordförande och Vänersborgs “statsminister” Benny Augustsson (S). Och det Moqvist anför i ärendet är sant, det vet jag. Jag skrev om detta i några bloggar. (Se ”KF (17/11): Vem kan man lita på?”.)
Jag kan väl för övrigt komplettera överklagandet med att tillägga att Benny Augustsson (S) sa på fullmäktiges sammanträde att bostadsrättsföreningen inte skulle behöva se cyklister i sitt område:
”Det är bostadsrättsföreningen som äger den (GC-vägen; min anm.)”
Och det är väl egentligen en ganska udda uppfattning för en socialdemokrat. Och socialist? Det betyder ju att det skulle bli svårare för allmänheten, vänersborgarna, att utnyttja allemansrätten. GC-vägen genom bostadsrättsföreningen går ju rätt fram till Vassbotten och en badbrygga…
Men så hade Benny Augustsson (S) varit ledamot i bostadsrättsföreningens styrelse. Det framgår av offentliga dokument… (Se här.) Men det var ändå inte så enkelt menade Förvaltningsrätten i Göteborg. Eller rättare sagt, det var enklare…
“Fullmäktigejävet är därmed begränsat till att vara ett så kallat sakägar- och närståendejäv. Ett så kallat delikatessjäv, som Torbjörn Moqvist hänvisar till, utgör inte en jävsgrund enligt kommunallagens bestämmelser om jäv för fullmäktigeledamöter. I förarbetena till kommunallagen anges också att med personligen berörd avses ett ärende som berör ledamoten eller någon närstående som individ snarare än som del av ett kollektiv (prop. 2016/17:171 s. 348). Av praxis framgår också att en fullmäktigeledamots medlemskap i t.ex. en berörd bostadsrättsförening eller det faktum att en fullmäktigeledamot är styrelseledamot i ett bolag som ärendet rör, inte anses medföra att fullmäktigeledamoten är jävig (jfr t.ex. RÅ 1964 I 97 samt RÅ 1981 Ab 267).”
Förvaltningsrätten menar alltså att den överhuvudtaget inte behöver pröva jävsfrågan. Det finns nämligen inget som enligt Kommunallagen heter delikatessjäv i fullmäktigesammanhang. Och i förarbetena till lagen handlar det också om individ och inte ett kollektiv, som en styrelse.
Förvaltningsrätten kan därför slå fast att det rent lagligt inte har förekommit något jäv. Och det är självklart viktigt att slå fast. Förvaltningsrätten avslog Torbjörn Moqvists (SD) överklagande. Benny Augustsson (S) hade inte varit jävig och därför inte heller gjort något olagligt.
Rättsväsendet följer och tolkar lagar. Det ägnar sig inte åt andra aspekter. I det här fallet föreligger nog också en tydlig moralisk aspekt i frågan. Det håller antagligen de flesta med om. Och då undrar man ju naturligtvis – vad säger den moralen…?
Jag menar, det är nog en och annan som höjer på ögonbrynen när Benny Augustsson (S) i egenskap av kommunstyrelsens ordförande tog det första spadtaget för Riksbyggens 2:a etapp i Korseberg sommaren 2019. På Riksbyggens hemsida stod det (se ”Första spadtaget för Riksbyggens 2:a etapp i Korseberg, Vänersborg”):
”Nu har det första officiella spadtaget för Riksbyggens Brf Korseberg Strand tagits. Det första spadtaget togs av Benny Augustsson, kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg”
Och till sist kan jag inte låta bli att ställa ytterligare två frågor.
Inte för att jag tror att Benny Augustsson längre har något uppdrag i styrelsen för Korsebergs Parks bostadsrättsförening, men frågan bör väl ändå ställas?
Det hör ju också till saken att Benny Augustsson (S) var medlem i bostadsrättsföreningens styrelse samtidigt som han var ordförande i samhällsbyggnadsnämnden… Uppstod det vid något tillfälle någon jävssituation?
VA – varför ingår Grytet?
I onsdags var jag på studiebesök hos en fastighetsägare på Vänersnäs. Det är alltid intressant att på plats se resultatet av kommunens tjänstepersoners arbete efter att de har suttit vid skrivborden i kommunhuset och med pärmar, blanketter, tabeller, kartor, linjaler och passare ritat upp verksamhetsområdena på Vänersnäs.
Eller inte.
Det är några politiker som har hittat ut till Vänersnäs, och gjort “syn på plats”. De har med egna ögon kunnat upptäcka bristen på logik i verksamhetsområdenas utformning, och istället noterat godtyckliga definitioner, avvägningar och gränser. Det var kanske ingen kanonidé att göra jobbet enbart från kommunhuset…
De flesta av kommunfullmäktiges politiker har emellertid inte varit ute och samtalat med fastighetsägare och invånare. De torde leva i villfarelsen att allt är frid och fröjd med avgränsningen av verksamhetsområdena. Utom med de tre fastigheterna vid Dättern… Kanske… Om några av dom nu har läst det öppna brevet vill säga. Eller också har de gjort det, men bryr sig ändå inte. Varken om lagen (LAV 6 §) eller om mer medmänskliga aspekter. Det innebär med all sannolikhet också att de anser att Vänersborgs kommun inte ska ta hänsyn till om 86-åriga 
Annbritt eller 94-åriga Susanna bor i någon av fastigheterna. Det gör ju inte lagen och då ska naturligtvis alla tvingas in i verksamhetsområden och anslutas till kommunens VA-nät som alla andra – för ca 200.000 kr. (Kan det vara så illa?)
Ett av mina tidigare studiebesök gick just till de tre fastigheterna i Anundstorp vid Dättern. En av fastighetsägarna författade som sagt senare ett öppet brev till politikerna. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.) Ägaren till fastigheten Grytet 1:22 har inte skrivit något öppet brev. Han har dock haft kontakt med tjänstepersoner på Kretslopp och Vatten vid några tillfällen, bland annat under ett “öppet hus” i november förra året (efter återremissen i kommunfullmäktige). Då antecknade tjänstepersonen bland annat:
“Tveksam till att kommunalt är bästa miljömässiga alternativet. Orolig för kostnaderna … Hade hört rykten om hur höga brukningsavgifterna var, rykten som inte var korrekta, så fick information direkt från VA-taxan. Många frågor om hur tekniskt lösa anslutningen. Tekniska mötte upp på plats efter ”Öppet hus” för att diskutera.”
Några tjänstepersoner kom faktiskt ut till Grytet och tittade på förhållandena. När fastighetsägaren en tid senare skrev till kommunen fick han emellertid ett svar som, enligt honom själv, bara ökade frustrationen. Han upplevde att han fick andra och motstridiga besked.
Precis som när det gäller fastigheterna i Anundstorp ifrågasätter ägaren till Grytet 1:22 att fastigheten ingår i ett större sammanhang (LAV 6 §). På Anundstorp höll miljö- och byggnadsförvaltningen med, och skrev (se ”VA Vänersnäs – en uppföljning”):
”Tre bostäder (Andundstorp 1:57, 1:58 och 1:8) ingår i förslaget som inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse eller möjlig bebyggelseutveckling på landsbygd i översiktsplanens utvecklingsprincip 8.”
Men förvaltningen tyckte samtidigt att det kunde kvitta. Fastigheterna skulle ändå ingå i verksamhetsområdet. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev dock inget om Grytet 1:22.
Med sammanhållen bebyggelse avses i Plan- och bygglagen (PBL):
“minst 10-20 hus, där tomterna gränsar till varandra eller skiljs åt av en väg, park eller liknande.”
Så står det i Blåplanen (del 2 sid 31) som fortsätter:
“I propositionen till vattentjänstlagen anges, att enligt praxis krävs åtminstone en något så när samlad bebyggelse av 20-30 fastigheter. I de fall Länsstyrelsen i Västra Götaland har förelagt Vänersborgs kommun att uppfylla 6§ i vattentjänstlagen har rekvisitet 20 fastigheter använts.”
Sedan står det att gruppen bakom Blåplanen har studerat rättsfall och kommit fram till att göra följande bedömning:
“kommunen har skyldighet att ordna vattentjänster för samlad bebyggelse ner till 8 fastigheter.”
Från 30 fastigheter till 8 fastigheter för att det ska kallas större sammanhang eller samlad bebyggelse… Det är väl att ta i kan man tycka, men ok.
Vi tittar på några kartor. Och varför inte börja med en karta som visar verksamhetsområde 2. Fastigheten Grytet 1:22 är markerat med ett kryss. (se kartan till höger.)
Blåplanen har en mycket otydlig karta från området. (Se karta till vänster.) Det är svårt att hitta fastigheten ifråga, men jag tror att den ligger där det inte finns några blå
ploppar. Blå ploppar symboliserar större sammanhang enligt Blåplanens generösa definition.
Området där Grytet 1:22 ligger finns såvitt jag kan bedöma inte med i Blåplanens definition av större sammanhang. Men det är i och för sig osäkert.
Så här ser område 2 ut från ett “flygplan” – se bild till höger.
Det är svårt att se att det är en samlad bebyggelse ens med Blåplanens snäva definition. Här nedan förstorar jag upp kartan och tar med fastighetsgränser och skala.
Tre fastigheter ligger bredvid varandra, Grytet 1:22, Grytet 1:21 och Grytet 1:14. Sedan är det ungefär 200 meter till fastigheten Grytet 1:3 1 på andra sidan landsvägen. Det kan inte, som jag ser det, vara ett större sammanhang/samlad bebyggelse enligt några som helst definitioner. Fyra fastigheter varav en fastighet 200 meter ifrån…
Vad stod det i LAV 6 §?
“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang…”
Det är inget större sammanhang i det här området. Punkt.
Sedan är det faktiskt en sak till med fastigheten – naturen runt omkring. Fastigheten ligger vid en rasbrant.
 |
|
 |
|
Det finns fler fastigheter i närheten som ligger vid Hallebergs rasbranter. De är inte medtagna i verksamhetsområdet. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev i sitt “remissvar” till samhällsbyggnadsförvaltningen:
“Det finns bostäder som inte ingår i förslaget trots att de ligger nära (till exempel Grytet 1:15 och 1:23). Dessa ligger längs kanten av Halleberg, i angränsning till eller inom Natura 2000-område. En sammanvägd bedömning har gjorts att inte ha med dessa bostäder i förslaget. Främsta orsakerna är risk för negativ påverkan på naturvärden samt tekniska svårigheter och orimliga kostnader för framdragande av ledningar. Liknande skäl låg till grund för att i ett tidigare skede inte ta med bebyggelsen vid Skytteklev i verksamhetsområde för VA.”
Och då undrar ägaren till Grytet 1:22 – glömde kommunen min fastighet? Fastigheten ligger nämligen också vid rasbranten. Här finns det lika stora naturvärden, här finns det också tekniska svårigheter. Min teori är att kommunen faktiskt gjorde det, glömde fastigheten alltså. Eller också hade tjänstepersonerna just då en karta som inte höjdskillnader eller rasbranter var utsatta på. Fast sådant kan hända, alla kan göra misstag. Problemet är väl snarast att man inte kan erkänna det – och ändra sig…
Dessa fastigheter ligger i rasbranten och är undantagna från att ingå i verksamhetsområdet – ja, utom en fastighet då… Det finns några fler, men detta är de närmaste grannarna till 1:22. (Se karta till höger; det gröna strecket är vad jag förstår gränsen för Natura 2000 och det svarta själva rasbranten.)
Att de här fastigheterna, de inringade fastigheterna på kartan till höger, undantas från verksamhetsområdet innebär ju på ett ännu tydligare sätt att det inte rör sig om något större sammanhang/sammanhållen bebyggelse för Grytet 1:22…
Frågan som fastighetsägaren ställer sig är alltså varför Grytet 1:22 är den enda fastigheten vid bergskanten som är föreslagen för anslutning… Är det en slump, är det ett misstag eller finns det något dolt motiv…?
Rasbranterna vid Halleberg, och Hunneberg, ska skyddas. Länsstyrelsen skriver i “Bevarandeplan för Natura 2000-området”:
“Natura 2000-området Halle- och Hunnebergs rasbranter som ligger strax öster om Vänersborg utgör en mycket speciell naturmiljö med förekomst av många sällsynta arter. Branterna i de två delområdena är de största utbildade rasbranterna i Sydsverige.”
Om Grytet 1:22 ska ingå i verksamhetsområdet så innebär det att fastighetsägaren själv ska stå för grävning av ledningar från anslutningspunkten, som antagligen hamnar mitt emellan de tre fastigheterna, till sitt bostadshus. (Se rött kryss på kartan nedan.)
Det är 35 meter från den troliga anslutningspunkten till bostadshuset på 1:22. Det är dock inte känt vad kommunen kommer att välja. Kretslopp och Vatten svarar inte på hur planen ser ut. Placering av anslutningspunkten ska dock “ske i samråd” säger man. Höjdskillnaden till den troliga anslutningen är ungefär 10 meter och VA-ledningen ska grävas ner, gissar jag, till 1,6 meters djup (frostfritt). Marken består av i stort sett bara av sten i olika storlekar, några mycket stora – se bilderna ovan.
De skyddsvärda rasbranterna kommer definitivt att lida stor skada. Jag undrar förresten om inte Länsstyrelsen har några synpunkter på detta.
Tidigare var det Anundstorp vid Dättern, nu Grytet. Är det konstigt att kommuninvånarna inte kan upptäcka logiken för verksamhetsområdenas utformning? Eller att de undrar vilka definitioner som används och vilka avvägningar som kommunens tjänstepersoner och politiker gör? Som jag ser det är det helt uppenbart att dessa fastigheter inte finns med i ett större sammanhang/samlad bebyggelse enligt Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Och då faller hela kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige om att inrätta två verksamhetsområden på Vänersnäs. Och inte heller kan man lita på att alla andra fastigheter ingår i ett större sammanhang…
Till sist en hälsning från Grytet 1:22:
“Bortsett från tvånget så är det helt sjukt att anslutningsavgiften är högre baserat på tomtyta även för oss på landet. Vårt dagvatten kommer aldrig in i systemet. I mitt fall blir det närmast bisarrt eftersom jag dessutom får betala dyrt för 35 meters grävning i oländig terräng då kommunen väljer nästan längsta möjliga sträcka mellan brunn och tomtgräns.”
Internationella kvinnodagen
På tisdag nästa vecka är det den internationella kvinnodagen.
Den internationella kvinnodagen har gamla anor i den socialistiska arbetarrörelsen. På initiativ av den tyska kommunisten (ja, hon var faktiskt det) Clara Zetkin bestämde Andra internationalen redan 1910 att en särskild kvinnodag skulle firas den 8 mars. Dagen är dock inte särskilt socialistisk längre. Idag finns kvinnodagen med i FN:s lista över högtidsdagar, och den har därmed också blivit en mer “opolitisk” högtidsdag.
Den internationella kvinnodagen firas världen över och i vissa länder är den en nationell helgdag. I Sverige hade förr i tiden “Filippa” namnsdag denna dag och det fanns föräldrar som namngav sina döttrar efter, bland annat, kvinnodagen… 1994, möjligtvis 1993, flyttades emellertid namnet av någon obegriplig anledning till den 2 maj. Den 8 mars blev istället Sivs dag.
Det sägs att “Siv” betyder brud eller hustru, och det kanske inte är ett särskilt lämpligt namn på den internationella kvinnodagen… Däremot har namnet mycket gamla anor, asaguden Tors fru hette Siv…
Nu på söndag kl 13.00-16.00 uppmärksammar Vänsterpartiet Vänersborg tillsammans med flera andra organisationer den internationella kvinnodagen!
Ny interpellation om detaljplan i Sikhall
Vid det förra sammanträdet med kommunfullmäktige, den 16 februari, så ställde jag en interpellation till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S). (Se “Interpellation om detaljplan i Sikhall”.) Jag fick ett mycket utförligt svar. Det föranledde en både lång och givande debatt om Sikhall. (Se “KF: Lång debatt om Sikhall (1/2)” och “KF: Lång debatt om Sikhall (2/2)”.) Trots att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) tog till orda i debatten kunde jag ändå inte annat än att dra slutsatsen att det inte var byggnadsförvaltningen som var den huvudsakliga orsaken till att detaljplanen efter snart 7 år fortfarande inte var klar.
Ordförande Dahlberg upplyste mig också om att det fanns fler handlingar under en viss tidsperiod som jag inte hade fått ta del av. Efter några dagar fick jag de dokumenten också, förvisso i pappersform men ändå. Handlingarna styrkte mig i min uppfattning att detaljplanen hade “fastnat” på samhällsbyggnadsförvaltningen och -nämnden under avsevärd tid utan att arbetet hade gått framåt.
Av dessa orsaker skickade jag nu på eftermiddagen in en ny interpellation. Denna gång till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP). Om inget oförutsett inträffar kommer jag att få ett svar på kommunfullmäktige den 16 mars och det blir förhoppningsvis ett lika utförligt svar som det Bo Dahlberg gav. Wiklund utvecklar säkerligen det inlägg som han hade i den förra interpellationsdebatten.
Jag återger interpellationen nedan. Det går också att ladda ner den här, ”Interpellation till Wiklund”.
===
Interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande
Efter ett initiativ från fyra fastighetsägare i Sikhall beslutade en enig byggnadsnämnd den 19 maj 2015 att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken. Det var för snart 7 år sedan och fortfarande kan vi inte se någon färdig detaljplan framför oss.
Arbetet med planen har egentligen gått långsamt hela tiden, men just mellan februari 2018 och oktober 2020 verkade det inte ha hänt särskilt mycket i kommunen, arbetet tycks ha stått i det närmaste still i 2,5 år. Och med tanke på den interpellation som jag ställde förra fullmäktigesammanträdet till byggnadsnämndens ordförande, och de kompletterande pappersdokument som jag erhöll från byggnadsförvaltningen några dagar senare, verkade det inte bero på byggnadsförvaltningen utan på samhällsbyggnadsförvaltningen.
Byggnadsförvaltningen har bland annat skrivit – “det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare” och “Så fort avtal [mellan samhällsbyggnadsnämnden och fastighetsägarna] finns på plats kommer planarbetet att återupptas…”
För att komma vidare med detaljplanen krävdes, och krävs, fastighetsrättsliga lösningar av olika slag. Det var också något som fastighetsägarna hade flaggat för redan 2015. Det krävs rådighet över en fastighet för att utföra vattenverksamhet. Det handlar t ex om att få till stånd ett avtal kring nyttjande av vattenområden för vågbrytare och småbåtshamn. Fastighetsägarna måste också komma till lösningar och avtal innan de kan bekosta alla de utredningar som är kvar att göra innan en detaljplan kan bli verklighet. De måste ju veta att detaljplanen kan upprättas innan de lägger ut stora pengar på utredningar. Bara en arkeologisk undersökning kostade 388.600 kr exkl moms år 2018.
Samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i ett underlag till nämnden i okt 2020:
“Fastighetsrättsliga åtgärder och avtal behöver ingås för att kunna föra utvecklingsprocessen framåt. Åtgärderna behöver genomföras i förhållande till varandra för att nå eftersträvat resultat och därmed kan planarbetet fortlöpa.”
På våren 2020 behandlades ärendet i samhällsbyggnadsnämndens presidium. Vad jag förstår så fanns det då ett förslag på fastighetsrättsliga lösningar. Ärendet skickades tillbaka till förvaltningen. Den 17 september skulle ärendet behandlas i samhällsbyggnadsnämnden, men bordlades. På sammanträdet den 8 oktober förelåg ett beslutsförslag från förvaltningen. Förslaget gick fastighetsägarna till mötes. Ordförande hade då ett annat yrkande, som gick emot förvaltningen. Ordförandes förslag blev också nämndens beslut. Det var ett förslag till lösning som fastighetsägarna inte kunde acceptera. Sedan har det inte hänt något mer. Det finns fortfarande inget avtal med fastighetsrättsliga lösningar.
Frågor:
- Varför har ärendet tagit så lång tid i samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen?
- Vad hände mellan våren 2018 och oktober 2020?
- Varför skickades ärendet tillbaka till förvaltningen i maj 2020?
- Varför bordlades ärendet på sammanträdet i september 2020?
- Vad var det som föranledde ordförande att lägga ett beslutsförslag i oktober 2020 som gick mot den egna förvaltningen – efter att förvaltningen hade “ägt” ärendet i över 2 år?
- Vad har hänt under 2021?
- Hur lång tid ytterligare kommer det att ta innan ni tillsammans med fastighetsägarna hittar fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall?
Vänersborg 3 mars 2022
Hur överklagas en tvångsanslutning?
Det är flera personer som har ställt frågan om hur man överklagar ett beslut i kommunfullmäktige om att inrätta verksamhetsområden. Hur gör en enskild fastighetsägare/invånare om hen inte vill bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet?
Jag är varken jurist eller expert på området, men jag vill ändå ge några tips och synpunkter på vilka möjligheter det kan finnas. Men kom ihåg, om du tänker överklaga ett kommunalt besök – hör för säkerhets skull först med en person som kan det här med lagar och paragrafer.
Kommuninvånare kan rent allmänt överklaga och laglighetspröva kommunala beslut i tre instanser – Förvaltningsrätten, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Och självklart finns det säkerligen också tillfällen där en polisanmälan kan vara på sin plats. Fast det kanske inte gäller verksamhetsområden…
Förvaltningsrätten avgör bland annat tvister mellan enskilda personer och myndigheter. Det går alltså att överklaga ett fullmäktigebeslut till rätten. Då laglighetsprövar Förvaltningsrätten beslutet. Det betyder att rätten prövar om ett formellt fel har begåtts i handläggningen av ärendet. Men som kommuninvånare kan man också hävda att beslutet strider mot lag, i det här fallet Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).
I LAV 6 § finns det tre rekvisiter som kommunen ska ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse/större sammanhang. En fastighetsägare kan hävda att ett eller flera av dessa rekvisiter inte uppfylls. Det kanske också är möjligt att angripa det faktum att kommunen inte går ned på varje enskild fastighet för att visa på hur rekvisiter uppfylls. Vissa kommuner försvarar ett beslut om att inrätta verksamhetsområden med att nya bostäder ska byggas inom området. På Vänersnäs är det däremot svårt för Vänersborgs kommun att påstå något sådant. Det finns nämligen inga underlag som visar att det planeras nya bostadsområden.
Förvaltningsrättens dom kan överklagas till Kammarrätten och sedan till Högsta Förvaltningsdomstolen.
Vissa beslut som kommunen fattar enligt plan- och bygglagen (PBL) kan överklagas till Länsstyrelsen.
“Länsstyrelsen prövar överklagade beslut från kommuner, kyrkan och Trafikverket. Det kan handla om bland annat bygglov, parkeringstillstånd, enskilda avlopp, buller, gravrätt och trafikskyltning.”
Det finns en del information om Länsstyrelsens roll på Svenskt Vattens hemsida. (Se “Verksamhetsområde”.) Det står t ex:
“Fastighetsägare som vill att fastigheten införlivas i kommunalt verksamhetsområde och är oense med kommunen om behovet, kan vända sig till länsstyrelsen för att få den att förelägga kommunen att ta in denna i verksamhetsområdet.”
Det är oklart om motsatsen gäller. Det kanske blev “kortslutning” när lagen stiftades… Längre ner på sidan står det dock om inskränkningar i ett verksamhetsområde, dvs LAV 9 §:
“Ett verksamhetsområde får inskränkas enligt 9 § vattentjänstlagen så att det inte omfattar en bebyggelse som uppenbarligen saknar behov av allmänna vattentjänster.”
Det förefaller som om vägen via Länsstyrelsen inte är en helt lätt väg att gå i sammanhanget. Men huruvida det är möjligt eller inte kan jag inte svara på.
Den som inte är nöjd med Länsstyrelsens beslut kan överklaga till Mark- och Miljödomstolen.
Mark- och miljödomstolen handlägger mål och ärenden inom områdena miljö, fastighet, plan och bygg samt vatten och avlopp. Solvarm har fått rätt i två överklaganden till domstolen, ett alldeles nyligen. (Se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.) Det är ett bra alternativ att vända sig till domstolen när det gäller verksamhetsområden och enskilda avlopp. Mark- och miljödomstolen är nämligen första instans i mål som gäller Lag om allmänna vattentjänster (LAV), eller motsvarande äldre lagstiftning. Jag ser framför mig att en sådan sak som “skrivbordstillsynen” av enskilda avloppsanläggningar skulle kunna överklagas.
Mark- och miljödomstolens domar och beslut kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen.
För alla i Vänersborgs kommun som hotas av att ingå i ett verksamhetsområde mot sin vilja och med följande tvångsanslutning verkar Förvaltningsrätten och Mark- och miljödomstolen vara de instanser som man ska vända sig till. Men det är nog ändå så att det i första hand är Förvaltningsrätten och en laglighetsprövning av kommunfullmäktiges beslut som gäller vid införandet av verksamhetsområden.
Om och när fullmäktiges beslut vinner laga kraft och de enskilda fastighetsägarna ska koppla upp sig på kommunens VA-nät, då är det nog dags att bland in Mark- och miljödomstolen. Det är då det är dags för 
fastighetsägare, tror jag, att visa att de har likvärdiga eller bättre lösningar än kommunen. Och har man då t ex en växthuslösning för sitt avlopp à la Solvarm (Anders Solvarm har sådana lösningar för ”vanliga hus”), så har nog Mark- och Miljödomstolen svårt att inte godkänna och tillåta detta. Domstolen har ju redan i en dom den 2 september 2019 konstaterat att Solvarms naturhus i Sikhall (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”):
“har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Men det är inte helt lätt hitta rätt i djungeln av myndigheter och rättsinstanser. För att få mer kött på benen så skrev jag till en jurist på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Svaret styrker teorin ovan om hur den enskilde fastighetsägaren bör gå tillväga vid ett överklagande. Jag fick följande svar:
“Känner inte till hur fullmäktiges beslut har formulerats, men tågordningen är normalt den att fullmäktige beslutar om att inrätta eller utvidga verksamhetsområdet för den allmänna va-anläggningen för visst område eller vissa fastigheter. Av beslut om verksamhetsområdet ska det framgå vilka fastigheter som omfattas (7 § lagen om allmänna vattentjänster). Några särskilda förfaranderegler för beslut om verksamhetsområdet finns inte, inte heller några särskilda bestämmelser om överklagande. Beslut om verksamhetsområde kan därför överklagas enligt reglerna om laglighetsprövning i kommunallagen. Även i övrigt gäller ”vanliga” kommunalrättsliga regler kring beslutet; någon skyldighet för kommunen att t.ex. delge beslutet med fastighetsägarna inom verksamhetsområdet finns således inte.
Ett beslut om verksamhetsområdet medför inga omedelbara rättsverkningar. Det medför dock en principiell skyldighet för den kommunala va-huvudmannen att bygga ut den allmänna va-anläggningen till berörda fastigheter så att de kan anslutas. Och det medför också en principiell skyldighet för fastighetsägarna – sedan väl förbindelsepunkter för respektive fastighet upprättats och fastighetsägarna informerats om 
förbindelsepunkternas läge – att betala avgifter (anläggningsavgifter och brukningsavgifter för VA). Det är inte förrän va-huvudmannen ordnat den allmänna anläggningen och kan erbjuda anslutning (genom information om förbindelsepunktens läge), som avgiftsskyldigheten inträder (12 och 25 §§ lagen om allmänna vattentjänster). Och när det gäller förbindelsepunkt finns lagkrav på att va-huvudmannen ska samråda med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av fastigheten.
Fastighetsägare inom verksamhetsområdet har möjlighet att få sin individuella avgiftsskyldighet prövad i mark- och miljödomstol. Avgiftsskyldighet förutsätter att fastigheten, förutom att den ska vara belägen inom verksamhetsområdet, behöver en vattentjänst med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön och att detta behov inte kan tillgodoses bättre på annat sätt (24 § lagen om allmänna vattentjänster). I praxis finns t.ex. exempel på att fastighetsägare inte ansetts avgiftsskyldiga för vattenförsörjningen om de haft tillgång till en egen borrad brunn med bra tillgång till vatten av god kvalitet (dvs. utan anmärkningar).”
Det kan bli dyrt att överklaga ett kommunalt beslut, i varje fall om man t ex behöver juridisk rådgivning. Å andra sidan kostar en VA-anslutning ca 200.000 kr och sedan ska ledningar dras in i huset från anslutningspunkten mm – och det får fastighetsägaren själv stå för. Och sedan får man årligen betala ca 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod…
Till sist.
Jag vill avsluta med att påpeka vikten av att fastighetsägare själva tar reda på vad som gäller. Jag försöker i denna blogg ge tips och hjälp på vägen, men jag är ingen jurist. Så faktiskt, ta det som står här med en stor nypa salt. Det är till syvende og sidst lagar och paragrafer som gäller, inte vad en kommunalpolitiker från Vänsterpartiet tror. När lottoraden förkunnas i TV i vissa andra länder så läggs det inte helt sällan till typ:
“utan att vi kan göras ansvariga om det blev fel”.
Det gäller denna blogg också.
Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!
Anm. Läs gärna min förra blogg om Solvarm innan du fortsätter att läsa denna – se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.
Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen i spetsen skrev den 20 november 2020 till Solvarm:
“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”
Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd. Det skrev jag om i en blogg den 5 april förra året. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.)
Det var en miss från Solvarm, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen för kommunen. Det hade varit sjukdom (covid-19) i familjen mm… Men Solvarm tog också lagen 
och juridiken till hjälp. Det är ju precis det som invånare i Vänersborg tvingas göra mot en kommun med diffusa och misstänkt illasinnade syften. Och som bortser från fakta, som t ex lagar.
Solvarms utgångspunkt var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.
Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:
“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”
Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämde med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, 
råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”
Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…
Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:
“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön”
Solvarm hade inte släppt ut några ämnen i “mark, vatten eller luft”. Familjen hade bara missat att förlänga sitt tillstånd för VA-systemet. Det var för övrigt inte heller 
något nytt system, det var det “gamla” som hade varit i bruk i 2 år (med tillstånd). Och detta VA-system (System Two) var i sin tur en utveckling av det system som Solvarm redan hade ett permanent tillstånd för (System One). Det handlar om seriekopplade reningssteg i växtbäddar. (Vill du veta mer om Solvarms VA-system kan du fördjupa dig här: “System One” och “System Two”.)
Det sägs ofta på Miljö- och byggnadsförvaltningen att det är svårt att hinna med alla arbetsuppgifter. Byggnadsnämndens ordförande har nämnt det flera gånger i kommunfullmäktige. Men det är klart, ska tjänstepersonerna lägga ner en massa tid på att inspektera, kontrollera och “bötfälla” Sveriges modernaste och bästa cirkulära avloppssystem så förstår jag att det kan vara svårt att hinna med mer än en “skrivbordstillsyn” av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…
Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 i Miljöbalken som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.
Det hjälpte inte. Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sin “avsikt” och tänkte gå vidare, tidsgränsen hade ju överskridits. Allt annat, som t ex Miljöbalken, var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift.
Miljö- och hälsoskyddschefen fattade den 10 december 2020 följande beslut på delegation:
“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Anders Solvarm med personnummer xx och Rosemary Solvarm med personnummer yy ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”
Det kan hända att jag i tidigare bloggar har hävdat att det var politikerna i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som fattade beslutet. Det var i så fall fel. Det var ett tjänstemannabeslut. Även om det i det formella beslutet står “Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut”. Det är faktiskt inte ens säkert att politikerna i nämnden blev informerade. Däremot är det så att nämnder rutinmässigt godkänner delegeringsbeslut i efterhand. Och på så vis kan man faktiskt hävda att politikerna i nämnden åtminstone har ett visst ansvar.
Familjen Solvarm överklagade beslutet. Det var naturligtvis inte för pengarnas skull, för de 5.000 kr som familjen skulle vara tvungen att betala. Solvarm ville självklart inte ha en svartmålande dom om miljöbrott på sig. Hur skulle det se ut? Det skulle ju Solvarm få leva med resten av 
sitt liv. Då skulle Anders Solvarm betraktas som ”han som inte följer lagar och regler”, ”han som är dömd till miljösanktion” och “en sån kan vi inte ha att göra med” osv. Hade jag varit Solvarm hade jag nog haft svårt att frigöra mig från tanken att detta möjligtvis var miljö- och hälsoskyddschefens avsikt…
Rättsväsendet tar ganska ofta gott om tid på sig innan ett avgörande kommer. Men det är möjligt att det finns rättsfall från fler envisa och enkelriktade kommuner än Vänersborg, även om det är svårt att tro.
Men…
I förra veckan kom domen från Mark- och Miljödomstolen, den 21 februari…
Och det var ett glädjande besked, igen:
“Mark- och miljödomstolen upphäver Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut av den 10 december 2020 (ärende nr 2020.1206-5) om miljösanktionsavgift.”
Mark- och Miljödomstolen upphävde miljösanktionsavgiften. Domen motiverades så här:
“Av handlingarna i målet framgår att Ecocycle System Two har varit i bruk och haft ett tillfälligt tillstånd sedan år 2018. Det framgår vidare att det tillfälliga tillståndet löpte ut den 30 juni 2020 och att Ecocycle System Two fortsatt var i drift efter detta datum. Nämnden har inte gjort gällande att någon förändring i avloppsanläggningen har skett sedan det tillfälliga tillståndet gavs år 2018. Med att ”inrätta en avloppsanordning” kan enligt mark- och miljödomstolens mening inte avses en situation då en redan anlagd och tillståndsgiven avloppsanordning fortsätter att användas efter tillståndstidens utgång. Vidare kan i sammanhanget nämnas att ändringar av en befintlig avloppsanläggning enligt praxis jämställts med en nyanläggning (d.v.s. inrättande) endast när ändringarna avsett de viktigaste 
funktionerna av en avloppsanläggning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09). Detta är det heller inte fråga om här och bestämmelsen i 3 kap. 1 § FMSA omfattar således inte nu aktuell situation. Nämnden bedöms därmed inte ha haft fog för att påföra makarna Solvarm en miljösanktionsavgift med hänvisning till 3 kap. 1 § FMSA. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut om miljösanktion upphävas.
Läs gärna motiveringen en gång till. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden samt Miljö- och Byggnadsförvaltningen hade fel i allt! Det är bara att konstatera. Vänersborgs kommun har återigen fått bakläxa, smäll på fingrarna, av en domstol där experter på den svenska lagstiftningen sitter och dömer.
Det måste vara pinsamt för de inblandade i kommunen… Det ser onekligen ut som om det begås fel efter fel. Som enskilda kommuninvånare drabbas av. Borde inte de ansvariga i Miljö- och byggnadsförvaltningen tänka efter en extra gång? Agerar verkligen förvaltningen som en egen objektiv och ”fristående” tillsynsmyndighet? Eller finns det en annan agenda?
Och återigen funderar jag. Vilka bevekelsegrunder har ledande tjänstepersoner och styrande politiker i Vänersborgs kommun när de agerar mot enskilda vänersborgare? Varför agerar kommunen så här mot familjen Solvarm? Och Magnus Larsson? Och blåbärsodlaren vid Hästefjorden? Och Bengt Davidsson på Juta? Och Ingvar på Österäng? Och Mats på Ekudden? Och fastighetsägarna på Vänersnäs? Och, snart, fastighetsägarna på Båberg?
Varför?
Varför söker inte ledande tjänstepersoner och styrande politiker upp de verkliga problemen i Vänersborg? Varför ska de ge sig på kommuninvånare som har rätt, som har lagen på sin sida? Har kommunen en agenda där resultat, t ex kommunalt VA på Vänersnäs, går före opartisk myndighetsutövande?
Vad bor vi i för kommun?
Kommunens kamp mot Solvarm
Efter ett mycket deprimerande sammanträde med kommunstyrelsen så skrev jag två bloggar som var lite av det mer uppgivna och pessimistiska slaget. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)” och “Tragiskt beslut av KS (2/2)”.) Mina funderingar 
kretsade kring varför tjänstepersoner och styrande politiker i betongpartierna inte helt sällan struntar i vänersborgarnas rättigheter och intressen genom att bortse från fakta. Det kan vara så att kommunen tolkar lagar på sitt eget sätt, struntar i domar, utnyttjar föreskrifter på ett felaktigt vis, tolkar paragrafer in absurdum, bortser från den allmänna moralen osv. Kommunens styrande tycks ibland inte sky några medel för att få sin vilja fram.
Det är många kommuninvånare som ställer sig frågan vilka bevekelsegrunder Vänersborgs styrande politiker och ledande tjänstepersoner egentligen har. Jag har stött på frågan åtskilliga gånger, nu för tiden är det faktiskt nästan dagligen. Jag hittar inget svar på frågan, men vem vet – det kanske finns logiska, förståeliga och övertygande förklaringar. Jag ser dom dock inte, men jag skulle väldigt gärna veta vilka de är. Hur tänker de styrande i kommunen, vad vill de uppnå, och varför…?
Flera kommuninvånare ser ibland ingen annan utväg än att vända sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen. Men det är ofta betydligt svårare än det låter. Det kräver både kunskap och tid. Och inte helt sällan behövs hjälp av jurister och experter och då kostar det också pengar. Medan motparten, dvs kommunen, i stort sett kan lägga obegränsat med tid och pengar för att driva ärenden. Kommunen har flera heltidsanställda jurister och vid behov köps ytterligare juridisk expertis in.
Snart kommer invånare och fastighetsägare på Vänersnäs att stå inför den situationen att de måste ta juridiken och rättsväsendet till hjälp för att få rätt. Eller betala ca 200.000 kr för att ansluta sig till kommunens avloppsledningar. Och i fortsättningen årligen betala 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt branschorganisationen Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod.
Två av dem som har vänt sig till rättsväsendet för att få rätt mot kommunen bor i Sikhall. Magnus Larssons historia har jag beskrivit utförligt fram till och med 2007. (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Det är några år kvar att beskriva av hans kamp mot kommunen… Några stenkast från “Politikerhyllan”, där Magnus Larsson bor, har familjen Solvarm byggt sitt naturhus. Ja, faktum är att Anders Solvarm också bygger ett nytt hus i samma område, ett naturhus som är utlagt till försäljning.
Familjen Solvarm är, som läsare av denna blogg vet, en föregångare på miljöområdet. Anders Solvarm skapar och utvecklar cirkulära VA-lösningar för framtiden. Hans bedrifter har fått stort genomslag både nationellt och internationellt. Han har figurerat i svensk media, t ex Svt och TV4 (se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”), men också internationellt, t ex på Netflix och Apple-TV.
I programmet “Grand Designs” sa programledare Mark Isitt följande om Solvarms VA-lösning, i huset som programmet handlade om:
“Det är ett hus som förvaltar jordens resurser. Ett stycke framtidsarkitektur. … Det här är precis vad världen behöver.”
I Vänersborgs kommunhus tycks dock de styrande politikerna och tjänstepersonerna med stort inflytande betrakta Solvarm som en bråkmakare och farlig avvikare. Han verkar utgöra ett hot som riskerar att rubba den kommunala hierarkiska balansen.
Dessa ledande personer i kommunen vill inte erkänna Anders Solvarms insatser på miljöområdet. Kommunen har istället velat tvinga in Solvarms naturhus i det kommunala VA-nätet. Familjen Solvarm vände sig till slut till Mark- och Miljödomstolen och överklagade kommunens beslut om tvångsanslutning. Solvarm fick rätt. Den 2 september 2019 meddelade Mark- och Miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”) att:
“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”
Rättsväsendets dom innebar att Solvarm inte behövde ansluta sig till kommunens VA-nät. Och det beslutet accepterades faktiskt av samhällsbyggnadsförvaltningen i Vänersborg. I underlaget till beslutet om verksamhetsområden, och tvångsanslutning, på Vänersnäs skriver förvaltningen:
“För att inte behöva ansluta till kommunalt spillvatten behöver fastighetsägaren bevisa att fastighetens anläggning är likvärdig eller bättre än den allmänna anläggningen. Det finns en enda fastighet i Sverige som har bevisat detta i mark- och miljödomstolen, fastigheten belägen i verksamhetsområdet i Sikhall, Vänersborgs kommun.”
Huruvida fastigheter måste vara likvärdiga eller bättre är nog förvaltningens egen tolkning, men domen respekterades i Solvarms fall. Men däremot tyckte inte tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att Mark- och Miljödomstolen och alla nationella experter visste vad de talade om… Den lade en uppsjö av villkor, förelägganden och kontroller på Solvarms VA-system. Trots domen! (Se “Solvarm 9: Förvaltningens nya krav”.) Den “konflikten” löstes emellertid när oppositionen, med Vänsterpartiet i spetsen, enade sig i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden mot de styrande partierna(!) och tjänstepersonerna i förvaltningen(!) och gav familjen tillstånd för den cirkulära avloppslösningen i sitt naturhus. (Se “Solvarm vann!”.)
Anders Solvarm började bygga ett nytt hus i Sikhall som han tänkte sälja. Han planerade att installera sitt cirkulära VA-system i huset. Det hade ju äntligen fått tillstånd i Solvarms eget hus. Det borde då vara ett rent rutinärende att få nästa tillstånd – tänkte Solvarm… Det var det inte.
Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstemännen på Miljö- och byggnadsförvaltningen. Det var samme tjänsteman som hela tiden hade motsatt sig allt som Solvarm gjorde. Han hade under de senaste tre åren gett avslag varje gång Solvarm hade sökt tillstånd. Handläggaren ifråga hade också uppfattningen att kommunens VA-system var överlägset Solvarms… Märkligt nog hade tjänstemannen under hela processen stöd av miljöchefen. Och inofficiellt också ivrigt påhejad av andra tjänstemän på förvaltningen… (Ibland skickas fel mail av misstag till fel mottagare…)
Mailet från tjänstemannen gjorde inte Anders Solvarm särskilt glad. Miljö- och byggnadsförvaltningen ställde detaljerade men irrelevanta frågor, ställde krav, krävde kompletteringar, “utbildade” Solvarm etc. Det var fullt av tvivel och medvetna(?) missuppfattningar – allt hade misstolkats så negativt det bara kunde. Och allt kanske för att Anders Solvarm hade gjort några mindre förbättringar på det “gamla” systemet.
Det var riktigt illa. Handläggaren på miljö- och byggnadsförvaltningen skrev, med stöd av av miljöchefen:
”Vi har granskat avloppshandlingarna i denna ansökan, men även tittat på reningsresultaten för System Two utförda av Eurofins mellan åren 2018-2020. Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor. Det skulle i så fall innebära att en kompletterande fosforrening (fosfor filter) även kan komma att krävas vid normal skyddsnivå, om den bedömningen skulle göras.”
Det kan tyckas vara lite komplicerat och kanske svårt att förstå, men läs just denna mening en gång till:
“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”
Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebär att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterar Mark- och miljödomstolens dom.
Anders Solvarm orkade inte mer. Han, och företaget Naturvillan som Anders Solvarm har startat tillsammans med arkitekt och byggnadsingenjör Niklas Dahlström (se “Naturvillan”), accepterade motvilligt alla 26 villkor. Det betydde att ärendet aldrig gick upp till nämnden.
Lärare som jag är, fast pensionerad, tror jag att repetition är kunskapens moder. Allt det som jag har återgett om Solvarm i denna blogg har jag skrivit om tidigare. Men jag ville återigen visa den exempellösa förföljelse som en av kommunens stora innovatörer har blivit utsatt för av Vänersborgs kommun de senaste åren. Och dessutom ge historien bakom 
och en förklaring till vad James Bucci (V) menade när han i sina reservationer i samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen skrev (se “KS: Vänsterpartiets VA-reservation”):
“…då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna.”
I veckan som gick kom ytterligare en dom från Mark- och Miljödomstolen angående Solvarm – och Vänersborgs kommun. Den domen handlar nästa blogg om – se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”…
KS: Vänsterpartiets VA-reservation
I två bloggar har jag beskrivit vad som utspelades på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)” och “Tragiskt beslut av KS (2/2)”.) Beslutet i VA-frågan blev ju, som de flesta intresserade och berörda redan vet, att majoriteten i kommunstyrelsen sa ja till inrättandet av två verksamhetsområden på Vänersnäs.
Kommunstyrelsens beslut hade följande lydelse:
“Kommunfullmäktige inför verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten) för Grytet, Hallby mitt och Änden – Område 1, enligt karta och fastighetsförteckning i tjänsteskrivelse SBN 2021.4037, daterad 2021-11-12.”
Beslutet fattades av de styrande partierna, dvs socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister, med stöd av liberalerna och 
kristdemokraterna. Moderaterna avstod från att rösta, medan Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet röstade för att inte införa några verksamhetsområden. Det sistnämnda var alltså ett klart och tydligt nej till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet.
De två ärendena om verksamhetsområden går nu vidare till kommunfullmäktige som den 16 mars ska fatta det slutliga beslutet. Fullmäktiges sammanträde är som vanligt offentligt och kan följas på kommunens webb-TV.
Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet i kommunstyrelsen, liksom när ärendet i höstas behandlades i samhällsbyggnadsnämnden. (Se “SHB: Buccis reservation”.) Jag återger reservationen i kommunstyrelsen här nedan. Den är skriven av James Bucci (V) och är snarlik reservationen i nämnden. (I en kommande blogg ska jag utveckla vad Bucci inte ber om ursäkt för i
reservationen…)
Här följer James Buccis (V) reservation i kommunstyrelsen:
==
“Reservation i Ärenden 16 & 17 – Svar på återremiss avseende införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden områden 1 & 2 VA Vänersnäs
En demokratisk vald församling kan fatta vilka beslut den vill – detta gör inte besluten per automatik lagliga då det finns både laglighetsskydd och överklagningsmöjlighet inskrivna i kommunallagen.
Det innebär således att det faktum att besluten är fattade av en demokratisk vald församling inte gör besluten per automatik demokratiska. Även demokratiskt folkvalda kan tyvärr bete sig som diktatorer.
Dessa två ärenden om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs har varit återremitterade från kommunfullmäktige med syfte att fullmäktiges krav i återremissen skall uppfyllas. I stort sett har det arbetet gjorts men inte på en punkt, som för mig är den mest grundläggande för att man skall kunna hävda demokrati och inte diktatur. Det som fullmäktige kräver är att det skall redovisas på vilka grunder de enskilda fastigheterna är upptagna i verksamhetsområdena. Chefen för miljö- och byggnadsförvaltningen menar det blir alltför resurskrävande att göra.
Utan att detta görs blir min fråga, hur skall den enskilde veta på vilka grunder hens fastighet är upptagen i ett planerat verksamhetsområde? Hur skall den enskilde sedan veta på vilka grunder de har möjlighet att överklaga beslutet om inte grunderna redovisas för varje enskild fastighet?
Lagen om vattentjänster (LAV) § 6 styr skapandet av ett verksamhetsområde. I § 6 finns det tre rekvisiter att ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse. Miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna kan uppfyllas var för sig eller så kan det finnas en kombination av båda. Sedan måste rekvisiten att det rör sig om en samlad bebyggelse uppfyllas för att det skall vara tal om att skapa ett verksamhetsområde.
I dessa två ärenden finns det underlag som vill göra gällande att miljö- och hälsoskyddsrekvisiterna är uppfyllda. Dock är det inget som är redovisat på den enskilda fastighetsnivån. Förvaltningen har på denna nivå endast nöjt sig med att redovisa åldern på VA-anläggningarna. Detta trots att senaste vägledande rättspraxis underkänner att enbart peka på en VA-anläggnings ålder som skäl för att mena att det finns miljö- och/eller hälsoproblem kopplat till en anläggning.
I dessa två ärenden finns det inget som talar för att rekvisiten om samlad bebyggelse är uppfylld. I och för sig är det förståelig att det saknas då båda ärenden omfattar landsbygd som inte uppfyller rättspraxisens definition av samlad bebyggelse.
Beträffande fastigheterna Anundstorp 1:8, 1:57, 1:58 sträcker sig miljö- och byggnadsförvaltningen själv så långt till att skriva dessa ”inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse” om ändå dessa fastigheter skall tvingas bli del av ett verksamhetsområde finns det hos kommunen inte längre någon respekt för lagen.
Om jag för ett ögonblick skulle bortse från underlaget som saknas och istället lyssna på majoritetens företrädares fina ord om att det vi gör nu är av hänsyn till miljön. Visst, det låter bra men är det verkligen det bästa för miljön som är drivkraften?
De fina orden håller inte då vi i vår kommun har ett lysande exempel på en bättre lösning för miljön än kommunens egen lösning. Fastighetsägaren med den lösningen har motarbetats av våra kommunala förvaltningar med hjälp av ”demokratiskt” fattade beslut till den grad att det behövdes ett utslag från mark- och miljödomstolen för att sätta stopp för de byråkratiska trakasserierna. Det utslaget ihop med kunnigt vänsterinflytande i miljö- och hälsoskyddsnämnden verkar ha fått kommunen att lugna ned sig i det enskilda fallet.
Men det var en utsvävning som jag inte ber om ursäkt för.
Här kretsar inte ärendena om bästa lösningar. Här kretsar ärendena om att det utanför samlad bebyggelse räcker med VA-lösningar som är godtagbara för människors hälsa och miljön. Jag menar då att det ligger på kommunen att bevisa dels att befintliga anläggningar inte är godtagbara och att sedan få ihop bebyggelsen till en samlad bebyggelse som motiverar införandet av ett verksamhetsområde. Kan inte kommunen nå upp till dessa rekvisiter och ändå väljer att pressa på, då har kommunen lämnat det demokratiska tänket och tagit sig in i ett tänk som verkligen behöver renas.
James Bucci
2022-02-24”
PS. Vad menade Bucci när han skrev om de ”byråkratiska trakasserierna”? Se här: ”Kommunens kamp mot Solvarm”.
Tragiskt beslut av KS (2/2)
I Vänersborg fungerar det på så sätt att flera av ärendena i kommunstyrelsen, särskilt de viktigare och/eller de mer komplicerade, föredras av tjänstepersoner innan beslut ska fattas. Det var en sådan föredragning som jag beskrev i gårdagens blogg. (Se “Tragiskt beslut av KS (1/2)”.)
Under föredragningarna, eller informationen som det också kallas, ska fakta i ärendena lämnas till politikerna. Det är i varje fall tanken. Nu för tiden får man emellertid se upp. De underlag som levereras, den information som lämnas, är inte sällan både ensidig och tendentiös. Ibland lämnas fakta som endast gynnar tjänstepersonernas eller/och de styrande partiernas egna uppfattningar. Då kan 
tjänstepersonerna, som i det här fallet med VA på Vänersnäs, välja att endast beskriva gamla domar som talar för den egna uppfattningen – och “glömma” nyare domar som talar för motsatsen… Det här framförde jag för övrigt på sammanträdet, dock utan att någon kommenterade det.
Det blev ovanligt många ifrågasättanden och frågor under föredragningen i onsdags. Det var dock bara James Bucci (V) och jag som stod för dom. SD+MBP+KD+MP var helt tysta och de andra politikerna sa nästan ingenting, dvs C+L+M+S. Det ställdes några få “tekniska” frågor av mindre eller ingen betydelse för de aktuella principfrågorna. Och 
dessa inlägg utgick dessutom uteslutande från att det tjänstepersonerna hade sagt, det var sanningen. Kritiskt tänkande förekommer nämligen sällan, särskilt inte i de styrande partierna. Där tas det mesta, om inte allt, som tjänstepersoner, och/eller Benny Augustsson (S) säger, som sanningar.
Dan Nyberg (S) sa tydligen på socialnämndens sammanträde igår torsdag, om en helt annan sak, att:
“om man påstår något ska man ha belägg för det”
Men det gäller alltså inte alltid tjänstepersoner och ledamöter i de styrande partierna själva… Bucci och jag fick inte heller några “mothugg” från de andra partierna. De bemötte oss med tystnad.
Det är möjligt att de ledande i betongpartierna (S+M+C+L+KD+MP) – med sina heltidstjänster och arvoderade uppdrag – kan ha ”smält ihop” med tjänstepersoner i ledande ställning till en oformlig och diffus byråkrati. Kanske beroende på att de arbetar och umgås med varandra på daglig basis. Om det är på det viset så är det inte heller omöjligt att de glömmer att de representerar väljarna och invånarna i Vänersborg och istället går in i rollen som makthavare – och helt enkelt ska bestämma över vänersborgarna.
Efter föredragningarna diskuterar de olika partierna ärendena, både inom respektive parti och ibland även med andra partier. Sedan börjar beslutsrundan. Det är då själva besluten fattas.
Så var det i onsdags också.
Under mellantiden, mellan föredragningarna och beslutsrundan, så hade två yrkanden lämnats in i de två ärendena. Yrkandena i ärendena var identiska, eftersom den enda skillnaden var att det ena handlade om område 1 och det andra om område 2.
Vänsterpartiet yrkade genom James Bucci:
“Jag yrkar på en återremiss med motivering att beslutsunderlaget fortfarande behöver kompletteras så att det framgår grunderna för bedömningarna kring verksamhetsområdets avgränsningar enligt 6§ i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) inklusive t.ex. vad som är ett ”större sammanhang”, vilka enskilda fastigheter som valts att ingå eller inte och på vilka grunder.
och om återremissyrkandet skulle falla yrkar jag att
Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att inte införa verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten), Grytet, Hallby Mitt och Änden område 1”
Det var ett återremissyrkande i första hand, dvs det underlag som tjänstepersonerna hade lagt fram uppfyllde inte fullmäktiges krav på kompletteringar. Förslaget skulle därför arbetas om. Om det yrkandet röstades ner så yrkade Bucci på avslag på “hela paketet”.
Sverigedemokraterna yrkade att:
“Kommunfullmäktige INTE inför verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten) för Grytet, Hallby mitt och Änden – Område 1, enligt karta och fastighetsförteckning i tjänsteskrivelse SBN 2021.4037, daterad 2021-11-12.”
Det var ett tydligt yrkande. Det var ett avslagskrav som i stort sett var identiskt med Vänsterpartiets yrkande “i andra hand”. SD:s yrkande bifölls av Medborgarpartiet.
Jag framförde att det var svårt att förstå hur de styrande partierna kunde blunda för fakta. Det är ju en demokratisk grundsten att kommunfullmäktige fattar beslut i en kommun och att de besluten ska följas. Här har fullmäktige sagt vad som ska utredas och kompletteras med – och då måste samhällsbyggnadsförvaltningen följa detta. Och så har inte skett. Därför måste vi politiker i KS återremittera ärendet. Vad ska vi politiker annars vara till för om tjänstepersonerna kan strunta i våra beslut? Hade förvaltningen gjort jobbet så hade vi inte behövt yrka återremiss.
Och då fick jag en liten chock, jag blev motsagd! För första och enda gången under sammanträdet. Men det var inte av Benny Augustsson (S) eller Dan Nyberg (S) – utan av Lena Eckerbom Wendel (M). Oops.
Eckerbom Wendel sa:
“Vi har fått svar på återremissens frågor.”
Inget mer. Jaha, så vi hade fått svar…
Moderaterna genom Eckerbom Wendel lade fram ett eget yrkande. Det var i det närmaste obegripligt:
“KS beslutar att ärende XX bordläggs i väntan på ett politiskt fastställt regelverk kring övergång för fastighetsägare inom nyinstiftade VA-områden med befintlig bebyggelse.”
Bordläggning innebär att inget beslut skulle fattas under sammanträdet, utan att beslutet helt enkelt skulle skjutas upp till ett senare tillfälle. Och under tiden skulle inget göras med ärendet. Till skillnad från en återremiss, där något typ av kompletterande utredning ska göras.
Dan Nyberg (S) var förvånad, och det var han i och för sig inte ensam om. Han påpekade att återigen vågade inte moderaterna fatta något beslut. Och det händer faktiskt allt oftare kan jag tillägga. Nyberg tyckte vidare att det var en knepig motivering och att den hörde hemma i ett helt annat sammanhang.
Och så sa Nyberg, helt oväntat, att han hade förståelse för Bucci, till skillnad då vad jag förstod från Eckerbom Wendel. Nyberg sa ungefär följande om Bucci:
“Vi hade kanske kunnat samarbeta mer om ärendet hade tagit en annan vändning tidigare.”
Jag kan inte avgöra om han “fjäskade” eller om det var kritik, och i så fall om det var mot Vänsterpartiet – eller det egna partiet… Eller varför han överhuvudtaget nämnde detta.
James Bucci (V) menade att Vänsterpartiet hade en annan uppfattning om återremissen än moderaterna. Han förstod nog inte heller innebörden av det moderata yrkandet. Bucci tolkade det som om moderaterna ville invänta regeringens VA-proposition som väntas läggas på riksdagens bord i april:
“I så fall förstår jag logiken.”
Men det var inte så som moderaterna menade. Moderaterna ville utarbeta ett regelverk. Eckerbom Wendel ansåg att kommunen hade ändrat praxis sedan VA-dragningen på dalslandskusten. Och nu kände sig fastighetsägare på Vänersnäs överkörda. Jag frågade moderaterna (“Moderaterna Vänersborg”, på Facebook) om vad de egentligen menade, och fick följande svar:
“vårt förslag att KS skulle bordlägga ärendena i väntan på ett politiskt fastställt regelverk kring övergång för fastighetsägare inom nyinstiftade VA-områden i Vänersborgs kommun med befintlig bebyggelse.”
Svaret var längre, jag har kortat ner det. (Du kan läsa hela svaret på FB.)
Jag undrar om moderaterna tänker lägga ett bordläggningsförslag även i kommunfullmäktige? Och hur många vänersnäsare som därefter tänker rösta på M i höstens kommunalval…? Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz yrkade för övrigt bifall till Lena Eckerbom Wendels yrkande.
Sedan var det dags för beslut.
Kommunstyrelsen började med att rösta bort Vänsterpartiets förslag om återremiss och moderaternas 
bordläggningsförslag. Ärendet skulle avgöras idag, som det heter. Och det var inte helt oväntat.
I den avgörande omröstningen ställdes förslaget:
“Kommunfullmäktige inför verksamhetsområde för vattenförsörjning och avlopp (spillvatten) för Grytet, Hallby mitt och Änden…”
… mot ett rent avslagsförslag. Det skulle innebära att fullmäktige inte skulle införa några verksamhetsområden.
Kommunstyrelsen röstade med 8 röster för att införa verksamhetsområden på Vänersnäs. De som röstade för detta förslag var Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. C+L+KD röstade alltså helt tvärtemot sina “moderpartiers” uppfattning i riksdagen.
Det var 5 ledamöter som röstade nej till att införa verksamhetsområden. De kom från Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet.
Och Moderaterna då? Jo, Henrik Harlitz och Lena Eckerbom Wendel avstod från att rösta… De deltog helt enkelt inte i ett beslut som är så avgörande viktigt för en mängd fastighetsägare och invånare på Vänersnäs.
Till sist.
Vad ska man ha för avslutande ord efter ett sådant här sammanträde? Jag vet inte, jag saknar egentligen ord. Det enda ord jag kommer på är – tragiskt…
Men kanske ändå… Kanske att Vänersborgs politiker har andra bevekelsegrunder för besluten än fakta? Eller att tjänstepersonerna återigen har fått sin vilja fram?
Inom några av de närmaste dagarna ska jag skriva en blogg om hur man ska gå tillväga för att få rätt, för att fakta, förnuft och rättvisa ska segra i Vänersborgs kommun.
…att man då måste ta hjälp av rättsväsendet…
Den 16 mars ska kommunfullmäktige fatta det slutliga beslutet. Den 11 september är det val.
Anm. Här kan du läsa James Buccis (V) reservation efter beslutet: ”KS: Vänsterpartiets VA-reservation”.
Tragiskt beslut av KS (1/2)
”Egentligen borde jag inte blogga om kommunstyrelsens (KS) beslut om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs. Inte idag i varje fall. Jag blev så upprörd efter KS-sammanträdet att jag var tvungen att ge mig ut på stan och svalka mina känslor. Och var relativt lugn när jag kom tillbaka, tills jag började trycka på tangenterna…”
Så började jag ett utkast till en blogg igår. Jag insåg snabbt att det var bäst att vänta tills idag med att skriva klart och publicera bloggen. Jag fick inte låta känslorna ta över förnuftet. Jag hoppas att jag har lyckats.
Jag har fortfarande svårt att fatta vad som hände på kommunstyrelsens sammanträde igår… Vad har vi för politiker och tjänstepersoner i den här kommunen? Tänker jag.
När frågan om att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs var uppe i kommunfullmäktige (KF) förra året blev ärendet återremitterat. (Se ”KF: ÅTERREMISS!”.) Fullmäktige ville att ärendet kompletterades med mer fakta och underlag. Det blev en gedigen lista på vad KF ville ha. I flera bloggar har jag visat att visst har samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen utfört en del av kompletteringarna, men inte alla. (Se t ex ”SHB: VA Vänersnäs 2”.) Men det ansåg socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister att förvaltningen hade gjort. Och moderater! Och tydligen också liberaler och kristdemokrater. Tjänstepersonerna hade gjort ett gediget arbete.
Jag fattar inte. Är det dom eller jag, och James Bucci (V), som inte kan läsa? Eller fatta? Benny Augustsson (S), Madelaine Karlsson (S), Dan Nyberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) är ju intelligenta och kunniga personer… Det är nästan så att jag börjar tvivla på min egen förmåga. Å andra sidan bemöttes varken Bucci eller jag med några faktaargument. Ja, inte ens några argument. Jag minns faktiskt inte ens att jag blev motsagd. Om Bucci och jag var helt “ute och cyklade” så borde ju någon ha sagt det. Kan man tycka…
Ärendet inleddes med att två chefspersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen och förvaltningschefen på miljö- och byggnadsförvaltningen föredrog underlaget för ledamöter och ersättare (undertecknad är ersättare). Det var till stor del en repetition om Blåplan, processen och VA i allmänhet. Det var faktiskt mycket som egentligen låg utanför ämnet. KS ville ju veta mer om de efterfrågade kompletteringarna.
De båda cheferna från samhällsbyggnadsförvaltningen påstod att kommunen var tvungen att inrätta verksamhetsområdena för att slippa förelägganden från Länsstyrelsen. Det kommenterade min partikollega James Bucci (V). Han meddelade att kontakt hade tagits med Länsstyrelsen. Tjänstepersonen på Länsstyrelsen hade sagt att det var ytterst osannolikt att så skulle bli fallet. Det var ingen som kommenterade det.
Det var ett tungt argument från förvaltningschefen att de olika enskilda VA-lösningarna var ointressanta i det här fallet, det var nämligen “den samlade bilden” som var avgörande:
“Det handlar inte om enskilda utan om en samlad analys.”
Den karamellen kan man suga på ett tag. Det innebär att kanske just du måste betala 200.000 kr för en anslutning till det kommunala VA-nätet, trots att du har en egen fungerande VA-lösning – därför att grannen har en undermålig anläggning. Det är faktiskt 
någon typ av kollektiv bestraffning som inte hör hemma varken i svensk lagstiftning eller moral. Det här argumentet kom jag dock inte på förrän nu vid tangentbordet…
Den “samlade bilden” var att Dätterns miljömässiga status inte var fullgod (övergödning på grund av fosfor) och då antar kommunen att det är de enskilda anläggningarna, “samlat”, som är bovarna i dramat. Naturligtvis bidrog jordbruket till övergödningen, men inget nämndes om avloppsreningsverken som ligger vid Nossan – i Nossebro respektive Grästorp. Nossan rinner som bekant ut i Dättern. Jag påpekade detta, men fick inget svar.
Kommunen hade inte en aning om statusen på de enskilda anläggningarna, det bara antogs att de bidrog till övergödningen av Dättern. Det behövde inte bevisas. Och det kunde för övrigt inte bevisas. Förvaltningschefen berättade för ledamöterna att det inte fanns resurser och mantimmar för att inspektera VA-anläggningarna på fältet. Tror någon att en domstol skulle acceptera dålig kommunal ekonomi som försvar vid en överklagan? Det var ingen som kommenterade det.
Förvaltningschefen kommenterade muntligt de tre domar (se ”Vänersnäs: Aktuella VA-domar”), som jag vid upprepade tillfällen har återgett i denna blogg och som även anfördes i en insändare i TTELA. Det ska noteras att domarna inte nämns överhuvudtaget i det skriftliga underlaget, så den redogörelse och analys av domarna som chefen framförde kan inte läsas eller i sin tur analyseras av ledamöterna i KF som senare ska fatta slutligt beslut i ärendet. Det kan inte heller de berörda på Vänersnäs eller invånarna i Vänersborg. Det är anmärkningsvärt och man kan faktiskt fråga sig varför.
Förvaltningschefen menade att de tre domarna inte var relevanta i sammanhanget. Det höll jag inte riktigt med om. Jag tog upp domen från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm från den 28 september 2021. Domen upphävde ett beslut av Höganäs kommun med motiveringen (min fetstil):
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Förvaltningschefen kommenterade faktiskt mitt påstående om att domen var relevant i detta fall:
“Det är korrekt som du säger.”
Jaha, och sen…
Mark- och miljööverdomstolen säger alltså att det krävs en “tillräckligt konkretiserad och utredd problematik” – men det finns ju ingen sådan i underlaget. I Vänersborg är det bara antaganden som har gjorts. Det är ju bara en “skrivbordstillsyn” som genomförts. Kommunen har inte varit ute på fältet och inspekterat VA-anläggningarna och eventuella utsläpp.
Så vad blir då slutsatsen – att kommunen helt enkelt struntar i domar från Mark- och miljööverdomstolen? Att Vänersborgs kommun gör outredda och obevisade antaganden trots lagen – och använder dessa antaganden för att tvångsansluta fastigheterna till det kommunala VA-nätet? Att kommunen inte bryr sig om rättsväsendet? Ja, jag kan inte se annat än att det här måste bli slutsatsen.
Ingen kommenterade domen eller dess konsekvenser.
Kommunen hävdar alltså att de enskilda VA-anläggningarna bidrar till övergödningen av Dättern – genom en skrivbordsanalys…
En enskild fastighetsägare har anlitat ett konsultbolag för att göra en utredning av sitt VA. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.) Företagets slutsats var att:
“de tre fastigheterna sannolikt ger upphov till små eller obefintligt mängder fosfor utöver den näringsämnestransport som förekommer naturligt i området. Utifrån befintlig markanvändning bedömer Dämningsverket att ytterligare rening av vattnet inte är nödvändig eftersom mängderna inte är tillräckligt stora för att de individuellt ska kunna påverka befintlig status MKN (måttlig ekologisk status), samt att befintlig användning av fastigheterna inte bedöms riskera möjligheten att uppnå en bättre status MKN (god status) i recipienten Dättern i framtiden.”
Utredningen av denna fastighet, egentligen tre fastigheter bredvid varandra, visar alltså att den enskilda anläggningen inte är orsaken till Dätterns övergödning. Och då ligger dessa tre fastigheter närmast vattnet av samtliga fastigheter i det föreslagna verksamhetsområdet. Det var ingen som kommenterade detta.
James Bucci (V) lade fram teorin att kommunens syfte med verksamhetsområdena var att fastighetsägarna skulle vara med och finansiera VA-ledningarna till Gardesanna. Det höll inte Benny Augustsson (S) med om. Det framgick ju av Blåplanen att det skulle bli kommunalt VA på hela Vänersnäs i framtiden. Och den planen hade ju Bucci varit med och fattat beslut om. Sa alltså Augustsson, och det var enda gången som en av vänsterpartisterna blev motsagda. Jag kommenterade detta med att Blåplanen inte var ett juridiskt bindande dokument och var mer att betrakta som en plan över kommunens intentioner för framtiden. Sedan skulle beslut fattas i konkreta fall. Jag drog en parallell med kommunens översiktsplaner. De visade också kommunens planer för framtiden men var inte juridiskt bindande, utan just planer. Hade t ex översiktsplanen för dalslandsdelen varit juridiskt bindande så skulle Sikhall ha varit bebyggt för länge sedan… Det blev inga fler kommentarer.
James Bucci tog upp begreppet “större sammanhang” och att avståndet mellan fastigheter var oerhört viktigt. De tre fastigheterna ovan kunde t ex inte definieras som större sammanhang vilken definition man än hade.
En av cheferna på samhällsbyggnadsförvaltningen påstod faktiskt då att de tre fastigheterna var i en “samlad bebyggelse”. Och då blev det fel, till och med miljö- och byggnadsförvaltningen hade nämligen skrivit att så inte var fallet. De tre fastigheterna fanns inte med i något större sammanhang. Och det fanns med i underlaget, påpekade jag. Men det kommenterade ingen.
Både James Bucci och jag pratade en hel del på sammanträdet. Jag framförde en del av det jag skrev i tisdagens blogg. (Se “KS: VA Vänersnäs”.)
Tjänstepersonerna avslutade sin föredragning med att vädja till ledamöterna att inte återremittera ärendet. Det skulle ha en betydande påverkan på entreprenaden:
“Vi behöver hålla NCC i arbete.”
Tjänstepersonerna har tydligen skrivit avtal som förutsätter att politikerna beslutar som de önskar.
Vem det är som egentligen bestämmer i Vänersborgs kommun? Och – vad vi har för politiker och tjänstepersoner?
Fortsättning följer i del 2: ”Tragiskt beslut av KS (2/2)”.
Anm. Här kan du läsa James Buccis (V) reservation efter beslutet: ”KS: Vänsterpartiets VA-reservation”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer