Arkiv
Attraktivt arbetsgivarindex
I två bloggar har jag redovisat den senaste Personalekonomiska redovisningen (PEK:en). (Se “Hur var läget bland de kommunalt anställda 2022?” och “Hållbart medarbetarengagemang”.) I denna tredje och sista blogg ska jag redovisa resultaten för det som kallas “Attraktivt arbetsgivarindex” (AVI).
Vänersborgs kommun vill självklart, som alla andra arbetsgivare, upplevas som attraktiv. Det gick emellertid inte så bra… År 2021 fick kommunen 93 poäng i indexet, år 2022 minskade poängen till 86…
Det är Nyckeltalsinstitutet (se här) som har utarbetat det som kallas Attraktivt Arbetsgivarindex (AVI). Institutet samlar in information om nio nyckeltal som är av betydelse för en attraktiv arbetsgivare. För varje nyckeltal utdelas en poäng mellan 1-20 och eftersom det finns 9 nyckeltal så blir maxpoängen 180 poäng. Det antas att dessa nyckeltal visar vilka styrkor organisationen har och vad som bör utvecklas.
Det är inte bara Vänersborg som använder sig av Attraktivt arbetsgivarindex (AVI), det gör även andra kommuner. Vänersborgs kommun kan därför jämföra sig med andra.
De nio nyckeltalen i AVI är:
- Andel tillsvidareanställda
- Medianlön (månadsavlönade)
- Lika chefskarriär (andelen kvinnor/män bland chefer motsvarar andelen kvinnor/män bland alla anställda)
- Tid för kompetensutveckling (timmar för kompetenshöjande aktiviteter)
- Korttidssjukfrånvaro (sjuktimmar i förhållande till arbetad tid, sjukdag 1-14)
- Långtidssjukfrånvaro (sjuktimmar i förhållande till arbetad tid, sjukdag 15 och längre)
- Personalansvar (antal anställda per chef)
- Avgångar (andel av de tillsvidareanställda som slutat)
- Personalrörlighet nyanställda (andel som är kvar av de som anställdes året innan)
Det behövs några kommentarer till nyckeltalen. Beräkningen av sjukfrånvaron skiljer sig från den beräkning som kommunen har som standard, och som redovisas i den nationella databasen Kolada. Vänersborgs kommun har inte levererat underlag till nyckeltalet ”tid för kompetensutveckling”. Det är ett problem för många organisationer skriver kommunen i PEK:en. Vänersborg har därför tilldelats det poäng som branschmedianen har. Kommunen menar att detta får en stor negativ påverkan på tilldelade poäng.
PEK:en kommenterar:
“Det finns dock en utbredd uppfattning om att det pågår en hög grad av kompetenshöjande aktiviteter inom organisationerna som inte är synliggjorda.”
Så här ser det attraktiva arbetsgivarindexet ut för dels Vänersborg de senaste 3 åren och dels för medianen för alla de kommuner som använder AVI. (Median är det mittersta värdet när man sorterar i storleksordning.)
På varje nyckeltal kan kommunen alltså få 20 poäng, det är det bästa resultatet. PEK:en kommenterar resultatet:
“Stor påverkan på poängsättningen kommer också från den ökade andelen avgångar men här har Vänersborgs kommun fortsatt en lägre andel avgångar än medel för kommunbranschen. För sjukfrånvaron noteras en försämring för både Vänersborg och kommunbranschen. När det gäller långtidssjukfrånvaro så förbättrades nivån för branschen samtidigt som den högre nivån för Vänersborg blev oförändrad. 
Kvotvärdet för lika chefskarriär ligger fortsatt på en hög nivå, även om den backat marginellt. Andel medarbetare per chef i genomsnitt blev något högre för Vänersborg, vilket gjorde att skillnaden jämfört med kommunbranschen blev något större eftersom det genomsnittliga värdet minskade något där.”
PEK:ens analys är naturligtvis helt riktig. Andelen avgångar har ökat, även om det inte når upp till “riksmedianen”, dvs kommunbranschen. Den minskade poängen för “Avgångar” ger ett sämre resultat totalt sett än de två tidigare åren.
De riktigt låga poängen hittas i sjukfrånvaron, både korttids- och långtidssjukfrånvaron. Det är alla på kommunen, även politiker, medvetna om. Frånvaron är en stor utmaning/problem, som kostar Vänersborgs kommun stora pengar. Västra Götalandsregionen i stort har en sjukfrånvaro över genomsnittet i Sverige och Trestadskommunerna ligger över snittet i Västra Götaland. Ingen vet varför, men det pågår analyser och funderingar… Det är en prioriterad uppgift i kommunen att minska sjukfrånvaron.
Som gammal mångårig anställd i kommunen reagerar jag naturligtvis på den låga poängen på medianlönen. Jämfört med 2020 har poängen dessutom nästan halverats. Kommunen skriver att den stora minskningen beror på:
“en förändring i Nyckeltalsinstitutets poängsättningsmatris och ska därför inte ses som en kraftig försämring.”
Kommunen har också bra resultat på en del nyckeltal, det ska inte förglömmas. Poängen är bra när det gäller t ex andel tillsvidareanställda, lika chefskarriär och personalrörligheten.
PEK:en avslutar redovisningen av det attraktiva arbetsgivarindexet med att ställa upp de bakomliggandena värdena förvaltningsvis.
(Bou=barn- o utbildnings-, Ks=kommunstyrelse-, Kof=kultur- och fritids-, Mob=miljö o byggnads-, Sb=samhällsbyggnads- och Soc=socialförvaltningen.)
Notera att nyckeltalet övertid, markerat med rött, är med i förvaltningsjämförelsen trots att det inte längre ingår i AVI.
Andelen tillsvidareanställda har minskat på flera förvaltningar, men ökat med 1,4 procentenheter på barn- och utbildningsförvaltningen trots att det krävs behörighet i legitimationsyrken för tillsvidareanställning. Skillnaden mellan högsta och lägsta medianlön var 11.760 kronor, jämfört med en skillnad på 10.120 kronor år 2021.
I social- respektive barn- och utbildningsförvaltningen ökade sjukfrånvaron marginellt mellan 2021 och 2022, men sjukfrånvaron var fortsatt hög. Det har visat sig att antalet anställda per chef har betydelse för nivån på sjukfrånvaron. Och ser man på Vänersborg så stämmer det. 
Social- och barn- och utbildningsförvaltningen hade betydligt fler medarbetare per chef i genomsnitt än de andra förvaltningarna. I socialförvaltningen ansvarade en chef i genomsnitt för 26,2 anställda medan antalet anställda per chef i kommunstyrelseförvaltningen var 6,1. Det är knappast någon slump att de flesta kvinnodominerande yrkena finns inom social- och barn- och utbildningsförvaltningarna…
Nyckeltalet om “rörlighet nyanställda” är nytt. Det visar hur stor andel av de som anställdes året innan som var kvar i anställning sista dagen för redovisningsåret. Det försämrades något för kommunen som helhet. Det kan dock noteras att siffrorna för barn- och utbildningsförvaltningen förbättrades betydligt jämfört med året innan.
Nyckeltalsinstitutet har visat kommunens styrkor och utmaningar i nedanstående bild. De nyckeltal som behöver förbättras finns i den röda rutan. Nyckeltal i de gula rutorna har “förbättringspotential” och där ska man vara särskilt noggrann med den rutan som visar en rörelse åt fel håll. Nyckeltalen i den gröna rutan ligger på en bra nivå.
Nyckeltalsinstitutet sammanfattar och drar följande slutsatser om Vänersborgs kommun:
“Vänersborgs kommun ligger bra till när det gäller lika chefskarriär, att det finns en jämställd chefsorganisation sett till att könsfördelningen bland cheferna återspeglar könsfördelningen bland alla anställda. Andelen tillsvidareanställda ses inte som låg men att en större andel bidrar mer till attraktivitet som arbetsgivare. Andelen avgångar noteras gå åt fel håll (den var placerad i grön ruta föregående år) men att kommunen följer trenden i stort inom kommunbranschen, som en effekt av ett par års mycket låga nivåer under pandemin. En liknande trend med ökad personalrörlighet återfinns också bland nyanställda. Liksom föregående år placeras sjukfrånvaro och personalansvar (antal medarbetare per chef) i den röda rutan. Nyckeltalsinstitutet upprepar att insamlad data över åren visar att antal anställda per chef har betydelse för nivån på sjukfrånvaron framför allt i de verksamheter där snittet överstiger 20 anställda per chef.”
Och till slut mina egna slutsatser…
Det är ett fantastiskt arbete som har lagts ner för att sammanställa och analysera all statistik kring personalen i Vänersborgs kommun. Och med allt det material som finns är det nu upp till framför allt kommunens personalspecialister att ihop med chefer och personal analysera alla siffror och komma fram till vad som behöver göras för att utveckla kommunen i ännu positivare riktning. Jag antar att detta arbete redan har startat.
Det är viktigt att komma ihåg att ska förhållandena för personalen förbättras så behövs det framför allt bli “fler händer och fötter på golven”. De anställda måste få tid och möjlighet att utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt, ett sätt som ger personalen både arbetsglädje och en mindre 
stressfylld tillvaro. Personalen måste få känna yrkesstolthet. Det här skulle även ge nöjda “brukare” som t ex äldre, sjuka, barn och elever. Jag tror att detta till och med kan vara viktigare än lönenivåerna, även om löner kan vara ett sätt att klara sig bättre i konkurrensen om ny och kompetent personal. Det är för övrigt avgörande viktigt för framtiden att kunna attrahera och rekrytera, och också behålla, personal med rätt kompetens.
Personalfrågorna är oerhört väsentliga. Det är de anställda som till stor del utgör och definierar den kommun som ska ge service och tjäna kommunens invånare och skattebetalare. Därför måste de verkliga problemen på ett ärligt och öppet sätt lyftas upp till politikerna. Och politikerna i sin tur måste leverera det som krävs i form av resurser för att förbättra arbetsvillkor och arbetsmiljö för de anställda.
===
Den Personalekonomiska redovisningen (PEK:en) är redovisad i följande tre bloggar:
- “Hur var läget bland de kommunalt anställda 2022?” – 17 augusti 2023
- “Hållbart medarbetarengagemang” – 20 augusti 2023
- “Attraktivt arbetsgivarindex” – 21 augusti 2023
Hållbart medarbetarengagemang
Den Personalekonomiska redovisningen (PEK:en) börjar på följande sätt:
“I kommunens styrmodell ingår att följa nyckeltal inom medarbetarområdet. Det handlar om sjukfrånvaro och Hållbart medarbetarengagemang (HME). För dessa mått finns förväntade resultat om att minska sjukfrånvaron och öka resultatet för HME. … Kommunen följer även upp andelen medarbetare som kategoriseras som ambassadörer för sin arbetsplats via en enkätfråga (eNPS, employer Net Promotor Score) i kommunens medarbetarundersökning. Därutöver följs även nyckeltal som rapporteras in till Nyckeltalsinstitutet, på en kommunövergripande nivå. Nyckeltalen bildar tillsammans Attraktivt arbetsgivarindex (AVI). I den personalekonomiska redovisningen beskrivs ovan nämnda mått och nyckeltal mer ingående under egna kapitel.”
I den förra bloggen skrev jag om sjukfrånvaron och om andelen anställda som betecknades som ambassadörer (eNPS). (Se ”Hur var läget bland de kommunalt anställda 2022?”.) I denna blogg ska jag redovisa “Hållbart medarbetarengagemang” (HME). I en tredje blogg hade jag tänkt att skriva om “Attraktivt arbetsgivarindex”.
Vänersborgs kommun vill upplevas som en attraktiv arbetsgivare. För att få reda på vad medarbetarna tycker frågar man dem helt enkelt. Ett formulär användes med nio frågor uppdelade på områdena motivation, ledarskap och styrning. (Jag återger frågorna nedan.) Ungefär 100 kommuner använder samma frågor. Svarsfrekvensen i Vänersborg låg på 72 procent.
Personalen får kryssa på en 5-gradig skala och svaren räknas sedan om till ett indexvärde mellan 0-100. Indexvärdet kallas för “hållbart medarbetarengagemang” (HME). Resultatet jämförs dels med samtliga kommuner, dvs de ca 100 kommuner som använder HME, och dels med våra grannkommuner Trollhättan och Uddevalla.
PEK:en (den personalekonomiska redovisningen) börjar redovisningen av HME-avsnittet:
“För 2022 var förväntningarna att måttet för HME skulle öka. I redovisningens inledande avsnitt om övergripande nyckeltal visades att resultatet för HME minskade något 2022 från 78,4 till 78,3.”
Det kan vi se i tabellen till höger.
Vänersborg har alltså minskat något. Samtliga kommuner i Trestad har lägre värde än genomsnittet i riket. Trollhättan har dock ökat sedan 2021 och närmar sig riket, medan Uddevalla har minskat.
I följande tabell redovisas resultaten från de tre delområdena.
Motivationen bland de anställda har ökat i Vänersborg sedan 2021, men har ändå lägst värde i Trestad. 
Alla tre kommuner har även här lägre värde än riket. Trollhättan förbättrade sina siffror för ledarskap, medan Vänersborgs siffror minskade med 1%-enhet. När det gäller styrning har Trollhättan bäst resultat i Trestad. Vänersborg sjönk något, men ligger ganska nära genomsnittet i riket.
Noterbart är att siffrorna för Trestad hela tiden är lägre än för riket. Trollhättan har förbättrat sig på alla de tre delområdena och är till och med bättre än riket på styrning, medan Uddevallas siffror sjunker på samtliga delområden. Och Vänersborg borde kunna bättre…
Men det kanske är viktigare att studera de egna resultaten än att jämföra med andra. PEK:en tittar historiskt på resultatet för HME och konstaterar att det har varierat i kommunen över åren. (Notera att det fattas resultat för åren 2018 och 2019. Det beror på att ingen medarbetarundersökning genomfördes då.)
I diagrammet framgår att HME totalt är tämligen stabilt över åren. De olika delområdena har däremot ändrat sig. Resultatet för ledarskap ökade fram till 2021 men försämrades förra året. Resultatet för motivation minskade fram till 2021 men förbättrades 2022. Resultatet för styrning ökade både 2021 och 2022.
Följande diagram är intressant. Det visar “betygen” på varje enskild fråga i de tre delområdena. Frågorna var:
Motivation
M1=Mitt arbete känns meningsfullt
M2=Jag lär nytt och utvecklas i mitt dagliga arbete
M3=Jag ser fram emot att gå till arbetet
Ledarskap
L1=Min närmaste chef visar uppskattning för mina arbetsinsatser
L2=Min närmaste chef visar förtroende för mig som medarbetare
L3=Min närmaste chef ger mig förutsättningar att ta ansvar i mitt arbete
Styrning
S1=Jag är insatt i min arbetsplats mål
S2=Min arbetsplats mål följs upp och utvärderas på ett bra sätt
S3=Jag vet vad som förväntas av mig i mitt arbete
Och så här svarade personalen i Vänersborgs kommun:
Resultaten har kanske inte ändrats så mycket från 2021 till 2022, men vi ser ändå en ökning av motivation i svaren på frågorna M1 och M2. 
“Betygen” på ledarskap minskade däremot 2022. Den största förändringen i negativ riktning var svaren på frågan ”Min närmaste chef visar uppskattning för mina arbetsinsatser” (L1). Samtidigt är det ett ganska högt värde i svaren på fråga L2, “Min närmaste chef visar förtroende för mig som medarbetare”. Man kan kanske tycka att dessa två frågor borde “höra ihop” och ha samma eller liknande resultat. Den största förändringen i positiv riktning var för övrigt på frågan ”Jag lär nytt och utvecklas i mitt dagliga arbete”.
Jag kan tycka att det är positivt att förhållandevis många svarade att de tyckte att arbetet kändes meningsfullt (M1), men samtidigt reagerar jag på det låga resultatet på frågan “Jag ser fram emot att gå till arbetet” (M3). Det borde få kommunen som arbetsgivare att tänka till några gånger extra…
Det är naturligtvis viktigt att studera siffrorna utifrån ett genusperspektiv.
Männen ger lägre poäng på samtliga kategorier utom ledarskap, där båda könen ger samma “betyg”. Det framgår av följande diagram:
Det framgick tidigare att Vänersborgs kommun hade bättre resultat på “motivation” än förra året. Det kan konstateras att det är kvinnorna som står bakom denna förbättring. Det framgår också av staplarna att männens svar minskade resultatet för delområdet ledarskap.
Följande diagram visar hur kvinnor och män i kommunens olika förvaltningar svarade under 2021 och 2022:
2022 hade kvinnorna högre HME än männen i alla förvaltningar. Så var det inte 2021, men kvinnornas HME har på ett år ökat, eller legat stilla på en hög nivå, överallt. 
HME för männen har också ökat mellan åren, legat still på Bou (barn och utbildning) men minskat på socialförvaltningen (Soc) och ganska mycket i samhällsbyggnadsförvaltningen (Sb).
Det är svårt att säga vad dessa resultat kan bero på. Det kan nämnas att miljö- och byggnadsförvaltningen (Mob) och samhällsbyggnadsförvaltningen (Sb) har manliga förvaltningschefer, de andra har kvinnliga chefer.
I följande diagram visas resultatet för HME per förvaltning.
De två största förvaltningarna, Soc och Bou, har relativt oförändrat resultat mellan åren, kolumnen “Totalt”. Bou har dock minskat med en poäng. I de andra förvaltningarna är förändringarna större. Kommunstyrelseförvaltningen, 
kultur- och fritidsförvaltningen samt miljö- och byggnadsförvaltningen har förbättrat sina resultat, medan samhällsbyggnadsförvaltningen har minskat. Det kan noteras att kultur- och fritid har förbättrat sitt resultat flera poäng. Samhällsbyggnadsförvaltningen minskade i alla delområden och störst var minskningen i “ledarskap”.
Det är en gedigen undersökning som kommunen gör av sina anställda. När det gäller just hållbart medarbetarengagemang (HME) finns det skäl att anta att ett arbete med hållbart medarbetarengagemang är en viktig väg för att minska sjukfrånvaron. Därför är det viktigt att chefer och medarbetare tillsammans analyserar och diskuterar resultaten för sin arbetsplats/förvaltning. Även om de individuella lönerna, som sätts av just chefen, kan vara i vägen för öppna och ärliga samtal…
Medarbetarna, de anställda, är kommunens viktigaste tillgång. Det är viktigt att de trivs och får uppskattning. Då kan de också göra ett ännu bättre jobb.
Till sist. “Hållbart medarbetarengagemang” (HME) ingår som en del i den “Personalekonomiska redovisningen”, ”PEK:en”. Om jag har ork och kraft ska jag vid tillfälle också redogöra för den tredje delen i PEK:en – “Attraktivt arbetsgivarindex”.
===
Den Personalekonomiska redovisningen (PEK:en) är redovisad i följande tre bloggar:
- “Hur var läget bland de kommunalt anställda 2022?” – 17 augusti 2023
- “Hållbart medarbetarengagemang” – 20 augusti 2023
- “Attraktivt arbetsgivarindex” – 21 augusti 2023
Hur var läget bland de kommunalt anställda 2022?
Kommunen brukar varje år redovisa fakta och information om sina anställda; om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer. Det sker i en omfattande och genomarbetad rapport med titeln “den personalekonomiska redovisningen”, populärt kallad ”PEK:en”.
I redovisningens inledning konstateras:
“Den personalekonomiska redovisningen lyfter fram medarbetarperspektivet. Med det menas att medarbetarna är värdeskapare. Medarbetarna är förutsättningen för att kommunen som organisation ska kunna leverera de värden som kommuninvånarna förväntar sig. En viktig del i personalpolitiken är därför frågan om en hållbar arbetsmiljö för att vårda och vidareutveckla den resurs som förverkligar värdeskapandet det vill säga medarbetarna.”
Det har väl knappast undgått någon att det har varit en stor pandemi under några år. Nu är pandemin över, men det kan vara lätt att glömma att år 2022 inleddes med en smittspridning och frånvaro som var exceptionellt hög i kommunen. Men trots:
“den långvariga påfrestningen visade medarbetarundersökningen att frågor om arbetsmiljön fick ett högre resultat jämfört med året innan.”
Det skriver Kenneth Borgmalm (S), ordförande i PFU (=personal- och förhandlingsutskottet), och personalchef Anna Johannesson i förordet.
Den personalekonomiska redovisningen innehåller mycket fakta. När den dessutom avslutas med en genomgång av kommunens olika förvaltningar var för sig så känns det lite som att man drunknar i alla siffror. Därför måste det bli ett urval. Jag tänkte redovisa en del “väl valda” nyckeltal i denna blogg.
Personalkostnaden för de anställda i Vänersborgs kommun uppgick 2022 till 1.953,1 milj kr, nästan 2 miljarder kr alltså. Det var en ökning jämfört med året innan (2021) på 75 milj. Antalet årsarbetare sett till anställningens sysselsättningsgrad i genomsnitt var 3.670. Det var en ökning med 139 personer. Om årsarbetare i stället beräknas på den utförda arbetstiden så ökade antalet årsarbetare till 2.976, en ökning med 79.
Det fanns 3.381 tillsvidareanställda i Vänersborgs kommun (2022). Det var en ökning sedan året före med 72 personer. 2.692 av de tillsvidareanställda var kvinnor (79,6%) och 689 män (20,3%). Det fanns också 393 visstidsanställda, 255 kvinnor och 138 män. De visstidsanställda ökade med 71 sedan föregående år. 
Ökningen var nästan lika för båda anställningsformerna vilket fick andelen tillsvidareanställda att minska med 1%-enhet. Det var framför allt socialförvaltningen som bidrog till minskningen. Däremot ökade andelen tillsvidareanställda inom barn- och utbildningsförvaltningen, trots att det krävs behörighet i legitimationsyrken för tillsvidareanställning. Det kan noteras att andelen tillsvidareanställningar i kommunen bland män (83,3%) var lägre än bland kvinnor (91,3%).
Andelen heltidsanställningar fortsatte att öka. Mellan 2021 och 2022 ökade andelen heltid med 1,5 procentenheter, från 90,8% till 92,3%. Största ökningarna av andelen heltid noterades för kultur- och fritidsförvaltningen och socialförvaltningen. Vänersborg låg på en högre nivå än medelvärdet för kommuner i Sverige med att erbjuda heltidsanställningar.
Löner är naturligtvis alltid intressant. I PEK:en är medianlönen ett nyckeltal, dvs den mittersta lönen i en grupp löner som sorteras i storleksordning från den lägsta till den högsta. Medianlönen för anställda med månadslön har ökat successivt och låg 2022 på 30.130 kr i månaden. Det var 50 kr mer än Trollhättan och 170 kr mindre än Uddevalla.
Medianlönen i Vänersborgs kommun låg högre för kvinnor (30.585) än för män (28.700). Skillnaden ökade dessutom mellan 2021 och 2022, från 1.470 till 1.885 kr. Medianlönen var högst, 40.050 kr, i kommunstyrelseförvaltningen och lägst, 28.180 i socialförvaltningen.
Naturligtvis är också medellönerna intressanta. I nedanstående tabell redovisas månadslönerna uppdelade på de olika förvaltningarna.
Det är noterbart att kvinnornas medellön är högre än männens i kommunen som helhet. Jag förutsätter att detta inte har något med könsdiskriminering att göra utan beror på att kvinnorna helt enkelt har större kompetens för jobben än männen… 
Medelåldern bland de tillsvidareanställda ligger på 44,6 år. Männen är i genomsnitt några år yngre, 42,1 år, än kvinnorna, 45,3 år. Bland de visstidsanställda är medelåldern 36,8 år, det skiljer bara någon månad mellan kvinnor och män.
Sjukfrånvaron är ett viktigt mått på arbetsförhållanden och personalens trivsel. Den är tyvärr fortsatt hög i Vänersborg även i jämförelse med andra kommuner. Sjukfrånvaron är en utmaning som kommunen har arbetat med på bred front under flera år och fortsatte göra under 2022. Kommunfullmäktige fattade beslut om att ett av inriktningsmålen för året var:
“Sjukfrånvaron bland våra medarbetare ska minska “
Så här ser siffrorna kring sjukfrånvaron ut de senaste två åren:
Sjukfrånvaron kommenteras i redovisningen på följande sätt:
“Förväntningarna på 2022 var att sjukfrånvaron skulle minska. I stället ökade sjukfrånvaron till 10,5 procent från 10,0. Anledningen till ökningen jämfört med föregående år var den mycket höga frånvaron under januari månad, orsakad av ännu en smittspridning tillsammans med myndigheternas restriktioner (vilka strax därefter ändrades). Det var den högsta nivån på sjukfrånvaro som uppmätts sedan coronapandemin var ett faktum. Resterande månader vad dock sjukfrånvaron i nivå med och strax under jämfört med motsvarande månader föregående år.”
Det var framför allt kontaktyrkena som påverkades när pandemin bröt ut. De yrkena återfanns framför allt i de två största förvaltningarna, barn- och utbildningsförvaltningen samt socialförvaltningen. Sjukfrånvaron har efter pandemin legat kvar på den högre nivån. I barn- och utbildningsförvaltningen ligger 
sjukfrånvaron på 10,1% och i socialförvaltningen på 12,1%. Under 2022 ökade sjukfrånvaron även i de andra förvaltningarna.
De yrkeskategorier som hade störst sjukfrånvaro var förra året undersköterska 17,3%, måltidsbiträde 14,2%, kock 13,6%, leg förskollärare 13,2%, resurspedagog 13,1%, förskollärare obeh. 12,6% och stödpedagog 12,6%.
Det är ett intressant faktum att sjukfrånvaron ligger på en högre nivå inom hela Trestad jämfört med medelvärdet för Sveriges kommuner (se tabellen nedan till vänster).
Det framgår tydligt av siffrorna i tabellen “Sjukfrånvaro 2022” ovan att sjukfrånvaron kostar kommunen mycket pengar. Med en friskare personal skulle kommunen kunna spara många miljoner… Därför är det självklart viktigt att fortsätta analysera orsakerna till sjukfrånvaron – för att kunna hitta rätt åtgärder för att minska den. Det gäller naturligtvis särskilt det faktum att frånvaron är betydligt högre bland kvinnor än män.
Jag är säker på att kommunens personalspecialister, chefer och andra gör detta, och gör ett bra jobb och så gott de kan. Men jag kan inte låta bli att tänka på att de arbetar i motvind. De ekonomiska resurserna är knappa och riskerar att dras ner ytterligare, personaltätheten på olika arbetsplatser minskar, styrsystemet kräver att medarbetarna dokumenterar, fyller i enkäter, utvärderar, producerar statistik osv i stället för att syssla med det de är intresserade av och utbildade för, lönerna är individuella och det finns missnöje med chefernas lönesättning som uppmuntrar konkurrens mellan medarbetare och ”blind lojalitet” till cheferna – och försvårar kollegialt samarbete och solidaritet. Jag tror alltså att det kan finnas en hel del “inbyggda” orsaker till sjukfrånvaron.
Vänersborgs kommun vill naturligtvis att de anställda ska trivas på sina arbetsplatser. Ett sätt att ta reda på detta är via nyckeltalet eNPS. Jag ska avsluta denna blogg med några ord om detta.
eNPS står för “Employee Net Promoter Score”. Mätningen består av frågan:
”Hur sannolikt är det att du skulle rekommendera din arbetsplats till en kollega eller vän?”
De anställda ska svara på en skala från noll (=inte alls sannolikt) till 10 (=mycket sannolikt). Svaren grupperas sedan så att de som svarar 0-6 räknas som “negativt”, 7-8 som “passivt” och 9-10, ja då räknas man som “ambassadör”. Sedan räknar man ut ett värde utifrån förhållandet mellan andelen “ambassadörer” och andelen “negativa”.
49% av de som svarade var “ambassadörer”. Det var samma andel som 2021. Siffran får nog räknas som ett tämligen utmärkt resultat. Vid en jämförelse med “offentlig sektor” (vilka organisationer det är vet jag inte, möjligtvis de som använder detta mått) var skillnaden stor. “De andra” i offentlig sektor hade 33%. Andelen som var “negativa” (svarade 0-6) var 17%. Det var en ökning med 1 procentenhet sedan året före. Andelen negativa i “offentlig sektor” låg på hela 35%. Andelen ambassadörer är högre bland kvinnor jämfört med män och har varit så de senaste tre åren. Däremot är andelen negativa nästan densamma oavsett kön. I gruppen som har arbetat i kommunen längre än 10 år är andelen ambassadörer minst, 47%, och de negativa störst, 19%.
När det gäller eNPS-resultaten redovisas de även förvaltningsvis. Så här ser de resultaten ut:
Resultaten varierar en del mellan de olika förvaltningarna och det har också varit en del förändringar jämfört med 2021. Så har det också varit med de som har svarat negativt:
Det står faktiskt “2” för miljö- och byggnadsförvaltningen i PEK:en. Jag gissar att det har blivit ett “tryckfel” och att det ska stå “20”, men jag vet inte.
Det finns ännu fler nyckeltal i PEK:en. Det finns också två andra områden som är värda att redovisa särskilt, “Hållbart medarbetarengagemang” (redovisades 20 augusti) och “Attraktivt arbetsgivarindex”. Om jag har ork och kraft ska jag göra det vid ett senare tillfälle.
Den personalekonomiska redovisningen presenterades i juni för kommunfullmäktige och antogs sedan. Tyvärr har den inte lagts ut på kommunens hemsida. Där finns än så länge bara de föregående årens redovisningar. (Se kommunens hemsida “Personalekonomisk redovisning”.) Däremot kan du läsa den i kallelsen till kommunfullmäktiges sammanträde i juni. Kallelsen kan du ladda ner här, PEK:en hittar du på sidan 211.
===
Den Personalekonomiska redovisningen (PEK:en) är redovisad i följande tre bloggar:
- “Hur var läget bland de kommunalt anställda 2022?” – 17 augusti 2023
- “Hållbart medarbetarengagemang” – 20 augusti 2023
- “Attraktivt arbetsgivarindex” – 21 augusti 2023
Medborgarundersökningen 2022 (2/2)
I min förra blogg (se “Medborgarundersökningen 2022 (1/2)”) redovisade jag alla frågeområden SCB:s medborgarundersökning för 2022 utom två. Det är två områden som för oss politiker är mycket intressanta – och alarmerande.
Det första frågeområdet kallas ”Bemötande, information och inflytande”. Andelen vänersborgare som svarade “mycket bra” eller “ganska bra” visas i tabellen:
De svarande upplever att bemötandet från tjänstepersoner har utvecklats till det bättre jämfört med 2021. Även politikerna har en hög andel svarande som är positiva. (Frågan om politiker fanns inte med 2021.) Det är svårt att få grepp 
om orsaken till att “få svar på frågor” har en betydligt lägre andel och att andelen har minskat från året innan. De som har kryssat ett alternativ på frågan “bra bemötande vid kontakt med tjänsteperson” har uppenbarligen haft kontakt med en tjänsteperson (eller?) för att kunna sätta ”betyg”. Det hade varit intressant att veta vilken förvaltning invånarna hade ställt frågor till – och inte fått svar. Handlar det om förskola, skola, bygglov, VA, hemtjänst…? Det är också svårt att analysera frågorna om påverkan. Det beror ju bland annat på vad invånarna vill påverka – om de nu överhuvudtaget har velat påverka något… Det är för övrigt ingen större skillnad mellan vad kvinnor och män tycker.
Som politiker tycker jag att det är tråkigt att bara 27,9% uppger att de har möjlighet att påverka politiska beslut. I en demokrati som Vänersborg bör invånarna kunna vara med och påverka och bestämma även mellan valen. Jag tror att kommunen måste komma till skott när det gäller t ex invånardialoger och öppna nämndsammanträden. Det är också viktigt att politikerna, och kanske också tjänstepersoner, visar lyhördhet för människors åsikter och kanske en större öppenhet för att ifrågasätta sina egna. Jag kan också tycka att många politiker är alltför lojala med sina partier, de borde lyssna mer på kommuninvånarna. Det kanske är det som några siffror i nästa tabell visar. Det andra frågeområdet handlar om ett närliggande område – invånarnas förtroende…
Svaren på frågorna om invånarnas förtroende är nedslående. Inställningen har i och för sig förbättrats sedan 2021 men siffrorna är alldeles för låga…
Det är endast 38,4% av de som har svarat på enkäten (kvinnor 36,9% och män 39,8%) som anser att politikerna i Vänersborg arbetar för kommunens bästa. Det är en stor brandgul varningsflagg på detta. Det är alltså nästan 2/3 av invånarna som har uppfattningen att politikerna i kommunen arbetar för någon annans bästa, kanske sitt eget eller sitt partis. Och det är klart, kommunfullmäktige är öppen för att skära ner på pengarna till vartenda område, utom för partistöden – och arenan. Men invånarna tror möjligtvis att alla politiker går på bandy…
De dåliga siffrorna för politikerna återkommer i frågorna om politikerna är lyhörda för idéer, om besluten är genomtänkta och genomarbetade samt om besluten är transparenta. Kvinnor och män har ungefär samma siffror, kvinnor är dock mer negativa på frågorna om genomtänkta beslut (kvinnor 21,0% och män 26,3%) och transparensen i besluten (kvinnor 19,5% och män 28,4%). Mot bakgrund av de låga siffrorna är det överraskande att 42,5% ändå har förtroende för kommunens politiker…
Det tycks som om vänersborgarna inte bara är “kritiska” till sina företrädare, de verkar snarare till och med missnöjda… Vänersborgs politiker har definitivt problem med att åtnjuta kommuninvånarnas förtroende. Vi politiker måste därför analysera och dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att vi vill minska förtroendeklyftan.
Det innebär att kommunens politiker har ett stort arbete framför sig. Politikerna måste visa att de fattar beslut som ligger i invånarnas intresse – och också att få 
med invånarna i beslutsprocesserna. Och sedan fatta bra och genomtänkta beslut, naturligtvis…
Det är märkligt att trots missnöjet (både 2021 och 2022, och även tidigare år) röstar ändå vänersborgarna på ungefär samma sätt som de alltid har gjort. Ja, det ledande partiet i kommunen, Socialdemokraterna, gick till och med framåt i valet förra hösten. Kanske är Sverigedemokraternas frammarsch bland väljarna de senaste valen ett tecken på missnöjda invånare. Det är möjligt att en röst på SD ska uppfattas som en proteströst mot etablissemanget, men SD i Vänersborg driver knappast en politik som skulle kunna återställa förtroendet mellan invånare och politiker. SD driver knappast någon politik alls i kommunen…
Vänersborg kommun har gett kommuninvånarna ytterligare några frågor som inte ingår i de deltagande kommunernas gemensamma medborgarundersökning:
Det är intressant, och kanske lite överraskande, att vänersborgarna trots missnöjet med politikerna och en hel del annat i kommunen ändå är nöjda med det liv de lever i Vänersborg.
I tabellen ser vi också att en stor majoritet inte anser att kommunen har någon öppen dialog med företag och föreningar. Men man måste väl nästan vara företagare eller sitta i en föreningsstyrelse för att kunna svara på sådana frågor? 
Man kan undra om de som har svarat på frågorna gör det. Mitt intryck är att kommunen satsar ganska hårt på dialogen med i varje fall företagarna. Jag vet t ex att kommunalråden gör regelbundna platsbesök på olika företag och att t ex Frukostforum arrangeras varje månad. Det är mycket välbesökta möten där företagare, föreningar och politiker möts. (Jag brukar själv närvara på dessa möten.) När det gäller föreningar så tar jag för givet att det pågår en dialog, men det känner jag egentligen inte till.
Men visst, det kanske kan bli bättre.
Allt kan bli bättre.
Det är intressant och viktigt med en sådan här medborgarundersökning, även om upplägget och frågorna på den antagligen kan utvecklas. Det är bara att hoppas att svarsfrekvensen blir högre kommande år.
Medborgarundersökningen 2022 (1/2)
Varje år gör Statistiska Centralbyrån (SCB) en medborgarundersökning. I denna får kommunens invånare tycka till om sin kommun och dess verksamheter.
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som genomförs på uppdrag av kommuner. Syftet är att kommunerna ska få reda på hur kommuninvånarna bedömer att kommunen sköter sina verksamheter och vilket inflytande de anser sig ha på
kommunala beslut. Vänersborgs kommun är en av de 137 kommuner som deltog i medborgarundersökningen förra året.
Under hösten fick ett slumpmässigt urval på 1.200 personer över 18 år möjligheten att svara på enkäten. På kommunens Facebooksida vädjade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) till de som fått enkäten att svara på den. (Se kommunens FB-sida.)
“Det är väldigt väldigt viktigt för oss att få reda på hur du upplever hur det är att leva och bo i Vänersborgs kommun.”
Sa Augustsson. Trots det var det bara 433 personer (36 procent) som svarade. Och det är lite tråkigt att inte fler tar chansen att ge uttryck för sina åsikter. Bortfallet innebär naturligtvis att undersökningen blir mindre tillförlitlig och att resultaten i tidigare undersökningar inte blir helt jämförbara. Det är väl frågan om hur representativ undersökningen är med detta bortfall… Det är sannolikt vissa grupper som har en bättre 
svarsfrekvens än andra. Sedan är det naturligtvis ett problem att människor svarar på frågor i ämnen som de har mindre kunskap och/eller kännedom om.
Medborgarundersökningen har tidigare fått stor uppmärksamhet. Det har t ex gått att läsa om resultaten i TTELA, men i år har jag inte sett någon artikel. På kommunens hemsida finns en kort sammanfattning av undersökningen – se “Medborgarundersökning 2022”. Vill man kan man emellertid studera resultaten av hela SCB:s medborgarundersökning för Vänersborg här.
Det första frågeområdet i undersökningen heter “Vänersborg som helhet”. 95,1% av de vänersborgare som har svarat anser att kommunen är en mycket eller ganska bra plats att bo i. Det är en ökning sedan 2021 med 4%-enheter. (Jag förkortar procentenheter med “pu” i fortsättningen.) 
Det är männen som är betydligt mer positiva än tidigare – en ökning med nästan 7 pu (procentenheter alltså). Nästa fråga undrar om kommunen sköter sina olika verksamheter bra. Det tycker 80,2%, också det en ökning (4 pu) jämfört med året innan. Männen är inte riktigt så positiva som kvinnorna, 76,5% mot 83,9%. Det som är intressant här är att männen är betydligt mer positiva än 2021, en ökning med hela 9 pu.
När det gäller “invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra” är svaren mycket oroande. Endast 18,4% höll med “helt och hållet” eller “till stor del”. Drygt 80% av vänersborgarna höll alltså inte med om att de hade bra insyn eller inflytande. Det är något att tänka på för politiker och tjänstepersoner… Det var för övrigt ungefär samma siffror som 2021, men kvinnorna hade blivit mer negativa (15,2%) och männen mer positiva (21,0%).
Helhetsbetyget på Vänersborgs kommun sammanfattas på sätt och vis i frågan om man “kan rekommendera andra att flytta till kommunen”. Det kunde 61,1% av de svarande, en liten ökning från föregående år med 1,6 pu. Kvinnornas hade blivit mer negativa och männen mer positiva till kommunen. Även svaren på denna fråga borde få politikerna att tänka till – nästan 40% skulle inte rekommendera människor att flytta till Vänersborgs kommun…
Nästa frågeområde handlar om skola och omsorg. Vänersborgarna svarade så här:
Det är slående att siffrorna för 2022, med ett undantag, sjunker jämfört med 2021. Det finns onekligen också en “förbättringspotential” på flera områden… Men gör man en genomsnittlig bedömning var Vänersborgs siffror faktiskt trots allt högre än för riket, 71,8% positiva jämfört med rikets 69,5%.
Resultaten på frågeområdet “Boende och boendemiljö” var överlag ganska positiva. Kommuninvånarna trivs uppenbarligen med sitt boende. Det handlar om närhet till platser för barn att leka på, närhet till natur, livsmedelsaffär, skola och barnomsorg. Den genomsnittliga bedömningen var något bättre än riket. Däremot bedömdes “Lokala arbets- och utbildningsmöjligheter” vara något sämre än riksgenomsnittet.
Samhällsservicen fick något sämre resultat än för riket, men siffrorna var höga. Det handlade bland annat om tillgång till hälso- och sjukvård på rimligt avstånd samt ett bra utbud av livsmedelsaffärer.
Även på området “resor och kommunikationer” var Vänersborgs resultat positiva. Möjligheten att transportera sig med bil upplevdes “mycket bra” eller “ganska bra” av hela 97,6%. Men också utbudet av och säkerheten på GC-vägar fick bra “betyg”. Noterbart var att endast 16,8% tyckte att kommunens utbud av laddningsstationer av elfordon var bra. Det sägs dock att det pågår arbete i kommunen för att utveckla detta område. Jag kan väl också tycka att förutsättningarna för att “enkelt använda kollektivtrafiken för vardagliga resor” och ”till fritidsaktiviteter” borde förbättras. Bara 68,1% respektive 55,2% tyckte att dessa var bra.
Frågeområdet “Bibliotek, kulturliv och mötesplatser” hade växlande resultat. Sämst var frågorna som handlade om bibliotek, men det hade antagligen, tror jag, att göra med den ombyggnation av huvudbiblioteket som pågick förra året.
Vänersborgarna var överlag hyfsat positiva till möjligheterna för “idrott, motion och friluftsliv”. 89,1% tyckte t ex att det fanns bra utbud av friluftsområden och 81,2% att öppettiderna på kommunens idrotts- och motionsanläggningar var bra. Däremot var de mindre nöjda med utbudet av belysta motionsspår, bara 60,8% var nöjda.
Det ställdes många frågor i enkäten om “underhåll av den offentliga miljön”. Resultatet är inte helt lätt att sammanfatta så det blir några nedslag. Ungefär 2/3 av de svarande, mellan 61,3% – 72,2%, ansåg att kommunen skötte gator och vägar, GC-vägar, idrotts- och motionsanläggningar och kommunala byggnader bra. Även snöröjningen låg på samma siffror. Det som stack ut var att vänersborgarna var mer positiva till skötseln av allmänna platser (87,3%), av naturområden (82,7%) och av badplatser (77,5%).
Det var ännu fler frågor om “trygghet i samhället”. Det blir även här några nedslag. 96,2% är trygga där de bor när det är ljust ute, men andelen sjunker till 76,5% när det är mörkt. Båda siffrorna är “bättre” än året innan, men kvinnor är mindre trygga när det är mörkt (30%) än män (17%). 88,6% känner ingen större oro för att utsättas för sexuella trakasserier och 76,3% känner inte heller oro för att utsättas för våld eller hot om våld. 
Å andra sidan blir naturligtvis perspektivet lite annorlunda om man istället “vänder på siffrorna”. Resultatet innebär att var 10:e person känner oro för sexuella trakasserier och nästan 1/4 för våld. Här är det också skillnad mellan kvinnor och män. 20% av kvinnorna känner oro för sexuella trakasserier mot knappt 5% för män. Det är för höga siffror och visar på att otryggheten är tämligen stor.
Om jag fortsätter att “vända på siffrorna” så upplever ungefär 40% av de svarande problem med personer eller gäng som bråkar eller stör, 60% med narkotikahandel, 45% med inbrott och stölder och 40% med nedskräpning. 20% anser att det är problem med utomhusbelysningen och ungefär 55% att polisens närvaro inte är bra i kommunen. Däremot svarar 94% att räddningstjänsten fungerar bra. På dessa frågor svarar kvinnor och män relativt samstämmigt.
Det tycks som om invånarna tycker att kommunens miljöarbete fungerar ok. Hämtningen av hushållsavfall fungerar bra tycker 97,9%, likaså är utbudet av återvinningscentraler bra (82,3%). Däremot svarar nästan 60% att möjligheten att återvinna avfall utan bil inte är bra i Vänersborg.
En stor majoritet, 87,4%, anser att man har möjlighet “vara den man är och leva det liv man vill leva” i kommunen. Lite drygt var 10:e person tycker dock inte det. Nästan 70% anser att kommunens arbete för att förbättra integration och delaktighet i samhället skulle kunna vara bättre, liksom arbetet för att minska diskrimineringen.
Till sist två tabeller som jag har fått på något sammanträde i kommunen, antagligen kommunstyrelsen, men jag är inte riktigt säker. Den första jämför resultaten i Vänersborg mellan 2021 och 2022. Notera att inte riktigt alla frågeområden i undersökningen är med.
Det sista diagrammet jämför Vänersborg med genomsnittet för alla de andra kommunerna som deltog i medborgarundersökningen.
Vänersborgs kommun ligger ganska nära de genomsnittliga resultaten. Den största skillnaden i pu (procentenheter) är på området ”idrott, motion och friluftsliv. Här ligger Vänersborg hela 5 pu under genomsnittet för de kommuner som deltog i undersökningen.
Om Vänersborgs kommun ska vara nöjd med andelen positiva invånare eller inte i medborgarundersökningen som helhet är upp till var och en att bedöma. För egen del tycker jag att det finns en tämligen stor ”förbättringspotential” på flera områden…
Det återstår två frågeområden att redovisa. De handlar specifikt om kommunhusets tjänstepersoner och politiker. De siffrorna tänkte jag redovisa i nästa blogg – ”Medborgarundersökningen 2022 (2/2)”.
VA och utsläppen 2022 (2/2)
Anm. Denna blogg är en fortsättning på “VA och utsläppen 2022 (1/2)”.
År 2021 var ett ganska bra år på bräddningsfronten för Holmängens reningsverk. Det bräddades “bara” 451 kubikmeter, dvs 451.000 liter, under året. Det var, enligt Miljörapporten:
“delvis mekaniskt och kemiskt renat avloppsvatten.”
Det återstår att se hur det blir med förorenade massor och bräddningar under den ombyggnation med diverse omkopplingar som pågår på Holmängen.
Det bräddades enligt rapporten endast ca 200 kubikmeter förra året på ledningsnätet och i pumpstationerna. De pumpstationer som bräddade mest var pumpstationen vid Kvarnbäcken (3 tillfällen, 10 timmar, 54 kubikmeter), Lundgrens väg (3 tillfällen, 7.38 timmar, 50 kubikmeter), Ängsvägen (8 tillfällen, 7.93 timmar, 43 kubikmeter) och Grunnebo (4 tillfällen, 12 timmar, 36 kubikmeter). Totalt sett var det betydligt bättre siffror än 2021.
I Brålanda var det sämre. Det bräddades 964 kubikmeter från reningsverket. Det står inte om avloppsvattnet var delvis renat eller inte alls. Det kanske kan få en att undra om det var renat överhuvudtaget.
I Dalslandsdelen finns det också pumpstationer längs ledningsnätet som bräddar. De bräddade förra året sammanlagt 8.533 kubikmeter (8.533.000 liter). Det var en pumpstation som stod för i stort sett alltihop, 8.488 kubikmeter. Det var pumpstation 5, Gamla reningsverket i Frändefors (se karta). Den bräddade enligt Miljörapporten 39 gånger under totalt 40 dygn på grund av “överbelastning”, dvs mycket regn. Det var mer än året innan. De andra två pumpstationerna som bräddade, sammanlagt 45 kubikmeter, var Ödsmåla (nr 6) och Tveten (nr 7).
Det bräddas ofta när det regnar mycket. Det bräddade avloppsvattnet är vid dessa tillfällen utspätt och består till stor del av regnvatten. (Det är önskvärt att sådana här kombinerade ledningar för dagvatten och avloppsvatten byggs bort. Då minskar belastningen på ledningsnät vid kraftiga regn och därmed också behovet av bräddning. Det är inget som man är omedveten om i Vänersborg.)
Det är inte bara vid bräddningar som det släpps ut “oönskade ämnen”. Det sker även vid vanlig, normal drift av det kommunala VA-systemet. Utsläppen består dels av “ämnen” som borde återanvändas och återvinnas och dels av “ämnen” som är till skada och olägenhet för människors hälsa och miljön.
Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2022. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammoniumkväve
Tydligen var det en incident i Brålanda under året. Det handlade om utsläpp av ammoniumkväve. I Miljörapporten står det:
“Miljö & Byggnadsförvaltningen meddelades den 22/9 om att avloppsverket har förhöjda värden av ammonium ut. Detta beror på att en industri inte har haft kontroll på sina utsläpp till Brålanda avloppsreningsverk. När detta upptäcktes stoppades industrin från att släppa sitt utsläpp till Brålanda avloppsreningsverk.”
Och som sagt, kväve och fosfor borde återvinnas, både på Holmängen och i Brålanda… Och inte hamna i vattnet. Eller på Heljestorps avfallsanläggning (nu för tiden kallad kretsloppsanläggning).
Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.
Jag uppfattar redovisningen i Miljörapporten som att alla utsläpp ligger inom de tillåtna gränsvärdena, utom då ammoniumkvävet i Brålanda som låg för högt under en period.
När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året (se “VA och utsläppen 2021”) noterar man att värdena på utsläppen har förbättrats ganska markant på Holmängens reningsverk. Reningsverket släpper ut betydligt mindre bly (Pb), koppar (Cu), zink (Zn) och krom (Cr) än 2021, även om det fortfarande handlar om ganska många kilo. 
I Brålanda var det inga större förändringar, utsläppen av några ämnen ökade marginellt som nickel (Ni) och arsenik (As), och några minskade, som koppar (Cu) och bly (Pb). Den enda större förändringen var att utsläppet av zink ökade ganska mycket.
Jag har inte en aning om hur stor påverkan dessa utsläpp har på miljö och djur- och växtliv, men de kan knappast vara positiva… Det verkar emellertid som om utsläppen från reningsverken i Vänersborg i stort minskar och det är ju positivt.
Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 
kubikmeter (precis samma mängd som året innan). Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk har det uppförts en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning. En del av gasen används även för att producera elström. Under 2022 producerades 374.917 kWh (år 2021 producerades 444.893 kWh). Det producerades 2.755 ton rötat och avvattnat slam på Holmängen. Det transporterades till Heljestorps kretsloppsanläggning. Där blev slammet till jord för sluttäckning av deponin. Inget slam mellanlagras längre på Holmängens reningsverk.
I Brålandas avloppsreningsverk avvattnas slammet i centrifuger. Även Brålanda reningsverk får slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar, närmare bestämt 2.000 kubikmeter. Slammet transporteras sedan till Heljestorp. Det handlar om 1.438 ton. Slammet mellanlagras på Heljestorp för att sedan spridas på åkermark. 
Orsaken till detta är att kväve och fosfor ska återvinnas och tillföras jordbruket. Det är en kunskap som alla jordbrukare har, ända sedan de en gång i tiden började gödsla åkermarkerna… (Se “Fosfor och kväve”.)
Det finns emellertid problem med slammet. Det innehåller nämligen en hel del “oönskade ämnen”, inte minst läkemedel och kemikalier. (Här en viktig artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.) Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella för gödsling med slam, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så. (Jag vet inte varför slammet från Holmängen inte sprids på åkermark, kan det vara alltför förorenat?)
Eftersom det tydligen har varit en del problem på Brålandas avloppsreningsverk har det byggts om:
“avloppsverket [har] byggts om för slampress istället för centrifug. Slampressen har gett lite torrare slam, TS-halt har höjts från 14,0 % till 14,9 %. Ny externslammottagningen har byggts under 2021 och var klar våren 2022. Under 2022 har slamnivåerna och slamåldern sänkts i alla bassänger för att undvika slamflykt. Ingen slamflykt har skett under 2022.”
Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken, och pumpstationer, direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer det också med i slammet till Heljestorps kretsloppsanläggning.
Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning.
Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar, men jag kan inte låta bli att påpeka att mycket regn har en tendens att leda till bräddningar i vårt kommunala VA-nät. Och det ska regna än mer i framtiden… Vänersborgs kommun har dock varit förskonat från, vad jag vet, det som hände i Stockholm för en vecka sedan…
I min förra blogg (se ”VA och utsläppen 2022 (1/2)”) berättade jag om att Henriksdals reningsverk i Stockholm hade bräddat mycket avloppsvatten i sommar. Bräddningen har fortsatt på grund av regnen. Mellan den 1 och 2 augusti bräddade Henriksdal (den hydrauliska kapaciteten överskreds i verket) 12.500 kubikmeter delrenat och 1.560 kubikmeter orenat avloppsvatten. Den 5 augusti uppger ögonvittnen på Stora Höggarn i Lidingö att det flöt kondomer, tops, avföring och bindor iland på stränderna… (Se ”Bad i bajs: 100 000 ton avlopp släppt i Mälaren.”) (Även i England är det problem med reningsverkens bräddningar – se Aftonbladet ”Flera sjuka – simmade i avloppsvatten”.)
Anm. Jag har bloggat tidigare om VA och utsläppen: “VA och utsläppen 2018”, “VA och utsläppen 2019”, “VA och utsläppen 2020” och “VA och utsläppen 2021”. Det gör det möjligt att jämföra åren med varandra.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
PPS. De hårda kraven kring enskilda avlopp kan drabba en husägare hårt. Kraven grundar sig på uppfattningen att enskilda avlopp utgör ett miljöproblem. I den här filmen möter vi Peter Ridderstolpe, en av landets ledande experter på småskaliga VA-lösningar – ”Villaägarna möter: Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem”.
VA och utsläppen 2022 (1/2)
Finns det något som är mer aktuellt i Vänersborgs kommun just nu än avlopp? Jag tänker på de omdiskuterade verksamhetsområdena på Vänersnäs men också på den aldrig avslutade diskussionen om familjen Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Självklart tänker jag också på Kohagens kamp mot kommunen i Gardesanna, som pågår i detta nu, och de aktuella motsättningarna mellan politiker och tjänstepersoner i samhällsbyggnadsnämnden. Det finns med all sannolikhet också andra kända och mindre kända vänersborgare med enskilda avlopp som sliter sina hår i kampen mot kommunens tolkning av lagar och regelverk.
Vänersborgs kommun vill ansluta så många fastighetsägare och invånare som möjligt till det kommunala avloppsnätet. Det finns självklart ekonomiska skäl till det. Det blir fler invånare som delar på kostnaderna och VA-taxorna blir mindre höga. För VA-taxorna är höga… I juni beslutade kommunfullmäktige om en höjning nästa år av VA-taxan med 20%, exklusive moms, vad avser brukningsavgiften och 5%, exklusive moms, för anläggningsavgiften. Det är fortsatta höjningar att vänta de kommande åren för alla de kommuninvånare som är anslutna till det kommunala VA-nätet.
Det är emellertid inte bara ekonomiska argument som framförs av kommunen och de styrande. Det är även att kommunens VA-system med avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda är betydligt bättre för miljön och människors hälsa än enskilda VA-lösningar. Ja, Dan Nyberg (S) gick så långt i en fullmäktigedebatt att han påstod att de enskilda avloppen på Vänersnäs höll på att förorena hela Vänern. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.)
Det är en sanning med stor modifikation att kommunalt VA är att föredra framför enskilda VA-lösningar…
Varje år publicerar Kretslopp & Vatten miljörapporter över VA-verksamheterna. Det är en rapport från Holmängens avloppsreningsverk och en från Brålandas. De senaste rapporterna beskriver och analyserar år 2022. Jag har läst igenom rapporterna.
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Ledningsnätet för spillvatten var år 2020 ca 25 mil långt och det finns 60 pumpstationer, möjligtvis 64, längs nätet. Och det är väl tur, det gör så att bajset försvinner när man spolar på toaletterna.
Under 2022 har nya spillvattenledningar lagts på Skaven/ Öxnered, Parallellgatan och Trestad center. I Brålanda har 450 m spillvattenledningar sanerats och i Frändefors har ca 3 km spillvattenledning relinats. Ett nytt verksamhetsområde på Vänersnäs togs i drift i december 2022 men är inte med i 2022 års rapport.
Holmängens upptagningsområde.
Holmängens reningsverk behandlade totalt 5.181.560 kubikmeter avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Grunnebo och Väne Ryr. Det var faktiskt mindre än år 2021.
Brålandas upptagningsområde.
Reningsverket i Brålanda behandlade 547.368 kubikmeter från Brålanda och Frändefors. Avloppen från Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri är också anslutna till avloppsledningsnätet och därmed till reningsverket i Brålanda.
Antalet anslutna personer till Holmängens avloppsreningsverk var totalt 29.220 förra året (en ökning med 70 personer jämfört med 2021) och till Brålandas avloppsreningsverk 4.390 (en ökning med 10 personer jämfört med 2021).
Avloppsreningsverken behandlar och renar alltså avloppsvatten innan det släpps ut i naturen eller återanvänds på något sätt. Dess främsta mål är att minska miljöpåverkan och förhindra förorening av vattendrag, sjöar och hav.
Avloppsreningsverkens olika steg består av mekanisk rening, biologisk rening, kväverening samt kemisk rening. De beskrivs på kommunens hemsida. (Se “Avloppsverket”.)
Avloppsreningen på Holmängens reningsverk består av följande delar:
“Behandlingsdelarna består av roterande silar, luftat sandfång, förluftningsbassäng, försedimenteringsbassänger, biologisk bädd, utökad biovolym, denitrifikationssteg, reoxidationsbassäng, flockningsbassänger och slutsedimenteringsbassänger.”
Så här ser flödesschemat ut (bilden från Miljörapporten):
I Brålanda reningsverk består behandlingsdelarna av:
“roterande sil, sandfång, luftningsbassänger, mellansedimenteringsbassänger, 
flockningsbassänger och slutsedimenteringsbassäng.”
Det kan nämnas att avloppsverket har byggts om för slampress istället för centrifug under året. (Mer om detta senare.) Samtidigt har mottagningen för externslammottagning byggts under 2021 och var klar våren 2022.
Flödesschemat för reningsverket i Brålanda ser ut så här:
Det verkar som om Topp har ett eget inlopp och en egen utjämningsbassäng.
För det mesta fungerar avloppsreningsverken, pumpstationerna och ledningarna som det är tänkt. Avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Avloppsreningsverken ger alltid ifrån sig mer eller mindre föroreningar, även om de fungerar som de ska. Det måste man komma ihåg, även om det ofta tycks som om politiker och tjänstepersoner på miljö och hälsa, eller kretslopp & vatten, inte vill påminnas om det. Föroreningarna från avloppsreningsverket på Holmängen släpps ut vid Vänerns utlopp i Göta älv och från Brålanda i Frändeforsån, som sedan via Dalbergså mynnar ut i Vänern.
I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. I miljöbalken står det:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”
Vänersborgs VA-system åstadkommer inte detta särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat, till ställen där de inte kan användas.
Avloppsverken kan inte heller ta hand om t ex alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet från reningsverken, tillsammans med smittämnen och en del annat, ut i naturen där de gör mer eller mindre skada och vållar olägenheter på människors hälsa och miljön, som det formuleras i miljöbalkens 1 kap 1 §. I Vänersborgs kommun ska det utredas vilka åtgärder som är:
“tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga för att minska förekomsten av oönskade mikroorganismer i det behandlade avloppsvattnet och risken för smittspridning via dricksvattnet i nedströms liggande kommuner.”
Det kanske är risken för smittspridning via “oönskade mikroorganismer” som är orsaken till att Trollhättan ska ta sitt dricksvatten direkt från Vänern istället för, som nu, Göta älv… (Se t ex “Slagghögarna på Vargön Alloys”.) Det finns för övrigt inte reglerat i lagstiftning eller rekommenderat i vägledning vilka värden som bör gälla för smittämnen, dvs bakterier, virus och parasiter, i utgående avloppsvatten. (Se HAV-myndigheten.)
Vid analyser av utsläppen från flera avloppsreningsverk i Skåne upptäckte man 2021 höga halter av vissa läkemedel. (Se “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar”.)
“Man har sett att diklofenak kan påverka utvecklingen av fisk och ryggradslösa djur, medan östradiolen kan ändra könstillhörighet så hanfiskar kan bli honfiskar.”
Det sa Pardis Pirzadeh vid vattenenheten på länsstyrelsen i Skåne, som fortsatte:
“Vi behöver en ny generation reningsverk som kan lösa det moderna samhällets problem, de verk som finns i dag gör inte [det].”
Kemikalier och mediciner är ett stort problem. De koncentreras till avloppsreningsverken där de inte kan tas om hand. (Du kan läsa mer om avlopp och läkemedel här ”Från toaletten till dricksvattnet”.) Det pågår naturligtvis forskning på hur detta ska renas, och det går framåt, men man ligger långt efter effektiviteten på markretentionen. Som enskilda avlopp ofta kan använda sig av… (Se “Skiter björnar i skogen?”.)
Det händer ibland oväntade saker som kan ställa till det för VA-systemet. Det kan t ex regna väldigt mycket på en gång. (Vilket egentligen inte borde vara särskilt oväntat…) När jag skrev detta så fick jag reda på att Henriksdals reningsverk i Stockholm den 30 juli släppte ut 4.100 kubikmeter orenat avloppsvatten samt 15.400 kubikmeter ”delrenat” avloppsvatten i Saltsjön (söder om Djurgården). Det var emellertid inget mot utsläppet den 2 juli. Då släppte Henriksdals reningsverk ut hela 46.000 kubikmeter (=46 miljoner liter) orenat avloppsvatten och 133.900 kubikmeter “delrenat” ut i Saltsjön. Och så finns det de som anser att enskilda avlopp är de största miljöproblemen…
Det är så att man undrar, och fruktar, vad fredagens åskväder ställde till med för kommunens reningsverk och pumpstationer…
Frändeforsån aug 2019
Inte sällan så kan det hända andra oväntade saker än regn, t ex driftstopp eller avstängning vid planerat underhåll. Då bräddas det – då släpps det ut orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern eller Frändeforsån. Och då kan väldigt mycket avloppsvatten rinna ut på en gång… Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg. Det medförde att avloppsreningsverket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kubikmeter, dvs 8 miljoner liter… Vad som hände i Väne Ryr 2014 vet jag inte. Då bräddades det nämligen 1.297 kubikmeter (1.297.000 liter) i lilla Ryrsjön…
Fortsättning följer i bloggen ”VA och utsläppen 2022 (2/2)”.
Hallevibadet i privat regi?
Kommunfullmäktiges beslut om Hallevibadet i juni rörde upp många känslor. Det bestämdes ju om en:
“avveckling av kultur- och fritidsnämndens verksamhet i Hallevibadet inför höstterminen 2023 utifrån nämndens förslag.”
Det var en stor majoritet av ledamöterna som ställde sig bakom beslutet. Det innebar att kommunen inte ska driva badet vidare. Kommunen ska ta sin hand bort från badet. 
Utredningarna inför beslutet visade nämligen tydligt att det bland annat skulle bli alltför dyrt att fortsätta verksamheten på Hallevibadet. Jag tror att det var ett riktigt beslut. För övrigt har kultur- och fritidsnämnden redan verkställt beslutet. Kultur- och fritidsnämnden skriver i ett mail:
”Hyresavtalet för Hallevibadet har sagts upp efter beslutet i kommunfullmäktige.”
Beslutet har av många setts som en nedläggning av Hallevibadet, men så är det inte riktigt. Samtidigt med detta beslut sa fullmäktige nämligen nej till den andra delen, den andra att-satsen i beslutsförslaget:
“Samhällsbyggnadsnämnden har att bedöma nedskrivningsbehov och behov av övriga åtgärder i fastigheten som följder av en avveckling.”
Bakgrunden till avslaget av denna del av förslaget var att Simklubben Vänersborg under vissa förutsättningar var villig att ta över driften av badet. Några i kommunfullmäktige, som Mathias Olsson (SD), som var mot hela förslaget, tänkte sig möjligheten att kultur- och fritidsnämnden kunde ta kontakt med simkl
ubben. Henrik Harlitz (M), som var den som yrkade avslag på den andra delen av förslaget, menade däremot att beslutet öppnade upp andra möjligheter för samhällsbyggnadsnämnden. Kanske tänkte Harlitz redan då på att det var rykten i omlopp om att det fanns en aktör som skulle kunna tänka sig att ta över hela anläggningen, en aktör som redan hade anmält sitt intresse. (Se “Hallevibadet – och KD (2/2)”.) 
“X”, jag vill inte avslöja namnet i detta läge, har skrivit ett mail till kommunledningen och politikerna i samhällsbyggnadsnämnden. Där presenterar han sig (med namn) och redogör också för sina planer. Han skriver till politikerna eftersom han inte hade fått någon respons från tjänstepersonerna i samhällsbyggnadsförvaltningen på sina tidigare kontaktförsök.
Min partikamrat James Bucci och jag har varit i Vargön och träffat “X”.
“X” vill eventuellt ta över, dvs köpa eller arrendera Hallevibadet. Han är ganska övertygad om att det inte behöver göras så mycket för att hålla badet igång 10-15 år framåt i tiden. Han skriver:
“Idag finns det ett bad som går att driva vidare med relativt låga omkostnader och inga större investeringar.”
Entreprenören “X” tror alltså inte att kommunens uppskattningar om vad som behöver göras för att driva Hallevibadet är riktiga. Han menar t ex att sättningarna i den stora bassängen, där ena hörnet är ca 10 cm lägre, inte behöver 
åtgärdas. Det har nämligen sett ut på det sättet sedan mitten på 1980-talet. Likadant med sten-/betongplattorna. De har legat där sedan badet var utomhusbad.
“X” är därför övertygad om att kostnaderna helt enkelt är överskattade, beräkningarna stämmer inte. Han tänker nämligen inte renovera badet för 33 milj kr så att det blir som nytt, utan driva det vidare som ett snart 50 år gammalt bad med normalt underhåll.
Entreprenören har planer på att bygga ut Hallevibadet och området runt omkring. Det hör till saken att det finns stora outnyttjade markområden på fastigheten. Han skriver:
“Vad vi vill med Hallevibadet är att driva det och utveckla det till ”Vargöns” egna badhus dit det blir naturligt att träffas. Med en serveringsdel kan … vi även få dit folk som normalt inte går att bada. En lekdel så vi får dit barnfamiljer. Hela Halleviområdet är en ren oas där det finns mycket potential för utveckling av fritidsaktiviteter. Sommartid finns det möjlighet att få dit några bilar med sand och sedan ha beach-volleyboll. Vintertid en skridskorink, möjligheterna är många för att få Hallevi att blomstra.”
Entreprenören “X” vill självklart ha mer information från kommunen innan han sätter sina planer i verket. Han vill t ex se statistik för besökare innan pandemin och driftskostnaderna för bland annat uppvärmning, el och ”normalt” underhåll. De här uppgifterna behövs för att kunna “bedöma potentialen” och att utarbeta en affärsplan som han kan “gå till banken” med.
“X” framtidsplaner, om han tar över Hallevibadet, är naturligtvis beroende av intäkter. Han skulle självklart önska att skolor i fortsättningen förlägger simundervisningen till Hallevibadet. Och det borde inte bli några problem, i varje fall inte om “X” kan garantera att anläggningen håller vad han lovar i ett helt läsår. Ett fungerande Hallevibad skulle antagligen underlätta för barn- och utbildningsnämnden.
Entreprenören skulle med all sannolikhet också behöva någon form av bidrag från kommunen. Det torde inte finnas något bad i Sverige som är självbärande, som han säger. Det skulle dock inte på långa vägar handla om bidrag i samma storleksklass som det skulle kosta att driva badet vidare i kommunal regi. Kanske kan kommunen bidra med en del av lönekostnaderna för personalen?
“X” har efter fullmäktiges beslut haft ett möte med samhällsbyggnadsförvaltningens chef Andreas Knutsson. Knutsson var enligt “X” lite skeptisk till vilket uppdrag han egentligen hade fått av fullmäktige. Och det är 
förståeligt, eftersom något uppdrag faktiskt inte formulerades i beslutet. “Uppdraget” fanns nog bara i ledamöternas huvuden. Det gällde antar jag också förvaltningens eventuella kontakt med simklubben.
Det är inte bara förvaltningschef Knutsson som är fundersam, inte heller “X” vet hur han ska gå vidare med sina idéer och planer. “X” är inte van att förhandla med politiker och kommunala tjänstepersoner…
Jag har efter mötet med “X” tagit några politiska kontakter och ställt några frågor om hur kommunen ska kunna gå vidare. Är det t ex möjligt att någon ledande politiker kan ge ett uppdrag till samhällsbyggnadsförvaltningen eller till förvaltningschef Knutsson?
Jag ser för egen del en win-win-situation framför mig om “X” fick möjlighet att driva Hallevibadet. Han skulle kunna lösa många av kommunens ”bad- och simproblem”. Dessutom skulle det kunna ge ett lyft för Vargön.
Jag är emellertid lite tveksam till den optimism “X” visar när det gäller Hallevibadets kostnader. De farhågor som kultur- och fritidsnämndens 
utredningar visade var inte tagna “ur luften”. Det är mycket som kanske behöver åtgärdas och annat som kan gå sönder… Och det kostar att anställa personal och simskolelärare…
Det ser onekligen ut som ett visst “ekonomiskt vågspel” för “X” att ta över Hallevibadet. Men för Vänersborgs kommuns del skulle ju denna lösning vara tämligen ekonomiskt ofarlig. Drabbas någon av felaktiga förhoppningar och oförutsedda, eller förutsedda, kostnader så är det “X”. Det värsta som skulle kunna hända för kommunens del är att Hallevibadet tvingas stänga. Och det är ju sannolikt ändå det alternativ som står till buds om inte “X” får chansen att driva det vidare.
Som alla andra entreprenörer vill “X” att det ska hända något tämligen snabbt. Jag hoppas att det blir så.
Och att “X” lyckas i sina planer.
Är detta Vänersborgs kommun? (2/2)
Anm. Fortsättning på bloggen “Är detta Vänersborgs kommun? (1/2)”.
Astrid som är 79 år och bor på Gardesanna sa till TTELA (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):
“Jag tycker att detta är öststatsmetoder, vi blir överkörda, vi har ingen talan.”
Astrid är inte ensam, många av Vänersborgs kommuninvånare reagerar starkt på att fastighetsägare tvingas att ansluta sig till kommunens VA-nät för dyra pengar fast de inte vill och inte behöver. De har egna enskilda avloppsanläggningar som är godkända.
Även riksdagen har reagerat på tvångsanslutningarna ute i kommunerna. Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) ändrades därför vid årsskiftet och tanken är att reglerna kring anslutning till kommunalt VA ska bli mer flexibla. Inte heller detta tar Vänersborgs kommun hänsyn till.
I artikeln om Astrid intervjuas också kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M).
Kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson (S), förstår enligt TTELA att situationen är besvärlig, men lägger skulden på lagstiftningen och Länsstyrelsen. Och visst har Länsstyrelsen på sätt och vis en del i ansvaret, och “skulden”, för tvångsanslutningarna på Gardesanna. Länsstyrelsen förelade kommunen 2015 att tillhandahålla kommunalt vatten och avlopp. Men Vänersborgs kommun hade faktiskt kunnat överklaga Länsstyrelsens beslut. Föreläggandet skulle ha kunnat prövats i Mark- och miljödomstolen. Kommunen överklagade emellertid inte.
Kommunen skulle också ha kunnat rita verksamhetsområdet på ett sådant sätt att fastigheter som hade godtagbara enskilda VA-anläggningar med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, som det heter i lagen, inte ingick i verksamhetsområdet.
9 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) säger, och paragrafen gällde även innan lagändringen vid årsskiftet:
“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”
Benny Augustsson (S) försvarar beslutet och tvångsanslutningarna på Gardesanna med att så agerade kommunen också vid VA-utbyggnaden på Dalslandskusten. Det torde vara en klen tröst för Astrid att det fanns kommuninvånare i Dalsland som drabbades på samma sätt. Och två fel kan ju aldrig bli ett rätt…
Henrik Harlitz (M) har en annan syn, en syn som jag också delar. (Eller om det är tvärtom…)
Harlitz menar att Astrids och de andra fastighetsägarnas situation inte är rimlig. Och det håller nog de flesta med om, kanske till och med en och annan socialdemokrat och centerpartist… TTELA tar också upp den motion som Lena Eckerbom Wendel skrev för moderaternas räkning och som återremitterades av kommunfullmäktige nu i februari. (Se “KF 2: VA – återremiss igen”.)
Motionen handlade om att ett regelverk ska tas fram i Vänersborg som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Det fanns inget i motionen som gick emot lagen och det fanns inget i lagen som hindrade att 
kommunen antog ett regelverk enligt motionen. Det fanns, som Lena Eckerbom Wendel (M) framförde, ett “manöverutrymme” för kommunerna att ha egna regelverk. Regelverket skulle så att säga komplettera lagen och framför allt tala om för invånarna hur kommunen tänkte agera. (Se “KF 2b: VA-motionen och lagen”.)
De styrande partierna, S+C+KD+MP, utnyttjade möjligheten att en minoritet i fullmäktige, 1/3 av ledamöterna, kan återremittera ett ärende. Jag såg det som ett missbruk av denna möjlighet och återremissen syftade enligt min mening enbart till att obstruera ett beslut. Därför har jag överklagat kommunfullmäktiges beslut om återremiss. (Se “Överklagande till Förvaltningsrätten”.)
Imorgon torsdag har samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. James Bucci (V) har lämnat en motion till samhällsbyggnadsnämnden och väckt ett ärende kring VA-frågan. Bucci vill att hans motion behandlas redan imorgon.
James Bucci (V) yrkar att samhällsbyggnadsnämnden tar fram ett regelverk som skall gälla vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.
Bucci skriver i motionen:
“Då det redan idag är klarlagt (se MÖD mål M4976-19) att det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i lagen om allmänna vattentjänster finner jag ingen anledning att invänta kommunens arbete med en vattentjänstplan för att sedan komma till skott med att hantera motionen.”
Buccis (V) motion mynnar ut i exakt samma krav, samma att-satser, som Lena Eckerbom Wendels (M) motion i kommunfullmäktige!
Bucci anser att det borde ha blivit ett bifall till moderaternas motion i kommunfullmäktige. Han skriver i sin motion:
“Samhällsbyggnadsnämnd och förvaltning har, som huvudmän, ansvaret för kommunens vatten- och avloppstjänster och det är därför rimligt att i nämnden väcka ett ärende som speglar intentionerna som motionären hade i sin motion till kommunfullmäktige.”
I TTELA konstaterade också Henrik Harlitz (M) helt riktigt:
“När det gäller lagar finns det gråzoner. Det finns andra kommuner som gör generösare tolkningar än vad vi gör.”
Både Moderaterna och Vänsterpartiet anser att Vänersborgs kommun borde tolka lagen “generösare”. Det vill däremot inte de styrande partierna, S+C+KD+MP. De är inte intresserade av några som helst “generösa tolkningar”. För dem gäller bara tvångsanslutning.
De styrande partiernas inställning har varit i överensstämmelse med den “juridiska traditionen”, alltså med gängse praxis i Sverige. De kommunala förespråkarna för tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet har av tradition haft ”rätten” på sin sida. Länsstyrelserna har stöttat kommunerna i denna sak och har inte helt sällan haft en ännu rigidare syn på tvångsanslutning. När ett verksamhetsområde har beslutats i en kommun var det egentligen bara för kommunen att köra på – med tvångsanslutning och obligatoriska avgifter. Och det oavsett om fastigheterna hade egna VA-anläggningar eller ej, om de enskilda VA-anläggningarna var godkända eller ej.
Men nu, äntligen, har det alltså börjat blåsa helt andra vindar i Sverige – i flera kommuner, i Mark- och miljödomstolarna och i riksdagen…
Men inte i Vänersborg…
Vill vänersborgarna fortsätta att ha en kommun som med alla medel kör över de enskilda människorna? Vill vänersborgarna att kommunen ska använda, som Astrid uttrycker det i TTELA, öststatsmetoder? Ska politiker och tjänstepersoner kunna tvinga enskilda människor i Vänersborgs kommun att betala hundratusentals kronor för något som de inte behöver eller vill ha?
Är det en sådan här kommun vänersborgarna vill ha?
Det är i varje fall inte mitt Vänersborg…
Är detta Vänersborgs kommun? (1/2)
Ibland skäms jag över att vara vänersborgare och politiker. När jag idag läser i TTELA om Astrid 79 år är det ett sådant tillfälle.
Astrid bor på Gardesanna i ett hus som byggdes av hennes far 1942. Här växte Astrid upp och de senaste 40 åren har hon bott där året om. Astrid är nu tvungen att ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Det kostar henne 400.000 kr. Det är en anslutningsavgift på 238.000 kr, anläggandet av rör från tomtgränsen till huset och löpande avgifter.
Det kan vi alltså läsa om i TTELA. (Se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”.) Astrid är inte ensam, TTELA har i ett par artiklar beskrivit konsekvenserna för flera fastighetsägare, varav några är sommarstugeägare.
Orsaken till Astrids och andra gardesannabors belägenhet är ett beslut i Vänersborgs kommunfullmäktige den 17 juni 2020:
“Kommunfullmäktige inför verksamhetsområdet för vatten och spillvatten för Gaddesanna enligt kartbilaga.”
Beslutet fattades precis när pandemin började få sitt grepp över Sverige. Vänersborgs kommunfullmäktige hade halverats för att minska smittspridningen. Eftersom jag personligen tillhörde en riskgrupp deltog jag inte i sammanträdet.
Beslutet att inrätta ett verksamhetsområde på Gardesanna fattades av ett enhälligt tjänstgörande fullmäktige. Det var en konsekvens av ett föreläggande från Länsstyrelsen 2015. Föreläggande var i sin tur ett resultat av ett brev från några fastighetsägare i området till Länsstyrelsen den 9 februari 2012. Fastighetsägarna begärde att kommunen skulle tillhandahålla vatten och avlopp i området. (Se “Gardesanna – också en del?”.)
Det som slår mig med beslutet i kommunfullmäktige 2020 är att det hänvisar till en kartbilaga. Denna bilaga är dock inte med i protokollet. Det får mig att undra om inte beslutet måste anses vara ofullständigt. Det hänvisar ju för sin giltighet till en karta…
Beslutet har för många år sedan vunnit laga kraft, men… Vilket är beslutet, vilka fastigheter ingick i verksamhetsområdet och skulle anslutas till kommunens VA-nät? Det gick ju faktiskt inte att utläsa ur protokollet.
Det fanns en karta i utskicket till kommunfullmäktiges ledamöter, och där framgår naturligtvis verksamhetsområdet. I varje fall hur förslaget såg ut…
Men ett beslut av kommunfullmäktige måste vara fullständigt. Det är ju själva beslutet som är det juridiskt giltiga. Det är ju också det som ska distribueras till de berörda. Eller borde göra. Det har skrivits på Facebook av en av de som har sommarstuga på Gardesanna att hen inte fått någon information av kommunen – förrän en faktura damp ner nu i år, tre år efter beslutet. Om det är riktigt och sant vågar jag dock inte uttala mig om.
Samtliga fastigheter på Gardesanna har någon typ av enskild VA-lösning. Några är sannolikt mindre bra, kanske till och med undermåliga, medan andra inte är det. Det spelar emellertid ingen roll. Alla fastigheter ska anslutas till kommunalt VA. Det har kommunen bestämt.
TTELA skriver om Astrids fall:
“När kommunfullmäktige har beslutat om ett verksamhetsområde ”så förutsätts presumtion [=ett antagande som gäller så länge inget annat visats; min anm] för behovet av spillvatten för alla fastigheter”, som kommunens VA-chef uttrycker saken.”
Vänersborgs kommun förutsätter alltså att alla enskilda avlopp på Gardesanna är undermåliga…
Mark- och miljööverdomstolen har emellertid slagit in på en annan linje de senaste åren. I en dom från den 28 september 2021 skrev Mark- och miljööverdomstolen:
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan för att det finns en “tillräckligt konkretiserad och utredd problematik” med en enskild VA-anläggning låg enligt Mark- och miljööverdomstolen på kommunen. Det finns fler domar som säger samma sak. En gång till, det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänster som avses i Lagen om allmänna vattentjänster. Notera att domarna från Mark- och miljööverdomstolen har en prejudicerande verkan.
De här domarna har alltså avkunnats innan lagändringen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV)… Det betyder att de här rättsfallen borde beaktas när det gäller Gardesanna. Det gör emellertid inte Vänersborgs kommun…
TTELA skriver:
“På miljö och hälsa på kommunen vet man egentligen inget om den aktuella statusen på Astrids VA-anläggning. ”I vårt verksamhetssystem har vi inget ärende om avloppet till fastigheten.””
Miljö- och byggnadsförvaltningen har alltså inte gjort någon inventering av de enskilda VA-anläggningarna på Gardesanna, det som Mark- och miljöverdomstolen menade var kommunens skyldighet. Men det spelar ingen roll i Vänersborg. Kommunen ska tvinga in alla fastigheter i kommunens VA-nät.
Det skriver TTELA också om i ett annat fall (se TTELA “Stefan tvingas ansluta sig till kommunalt vatten och avlopp”):
“Stefan och hans familj använder sommarstugan på Gaddesanna utanför Vänersborg på helgerna under fyra månader om året. Fastigheten har eget vatten och avlopp. Ändå tvingas de betala närmare 200.000 kronor för att mot sin vilja kopplas till det kommunala va-systemet.”
Det gäller även Sture Jansson som också bor inom samma verksamhetsområde på Gardesanna. Han säger till TTELA (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):
“Jag har ett lantbruk här borta. Och jag har både eget vatten och ett godkänt avlopp. När jag först hörde talas om det här trodde jag ju inte att det skulle gälla oss som hade avlopp. Jag fördjupade mig inte så mycket i det, jag kunde inte tänka mig att de skulle tvinga någon som har fungerande avlopp. Men så var det inte alls, det var tvång för alla som bodde inom området.”
VA-anslutningen till kommunen kostar Sture Jansson omkring 260.000 kr…
Vänersborgs kommun utgår från och förutsätter att alla enskilda avlopp på Gardesanna är undermåliga. Därför ska alla fastighetsägare betala för en anslutning till kommunens VA-nät.
Astrid kommenterar hur hon uppfattar Vänersborgs kommun:
“Jag har en anläggning som fungerar. Den har funnits i många år och det är ingen som har klagat på den. Jag tycker att detta är öststatsmetoder, vi blir överkörda, vi har ingen talan.”
Fortsättning följer i bloggen ”Är detta Vänersborgs kommun? (2/2)”.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer