Arkiv
Påsk i Vänersborg
Vänersborg bjöd på ett varierat utbud av aktiviteter idag. Självklart stod den traditionella påskparaden i centrum.
Hundratals påskgummor och påskgubbar fyllde gatorna i centrum. De var i alla åldrar och fantasin var total när det gällde att klä ut sig.
Paraden började på gågatekrysset. Nestor Lennart Blomberg följd av Vänersborgs Stadsmusikkår ledde 
paraden. De gick via Hamngatan och Kungsgatan tillbaka till gågatekrysset där godispåsar delades ut till alla deltagare. De bästa utstyrslarna belönades med fina priser. Det var korgar med godis och för säkerhets skull ingick också tandborste och tandkräm.
Årets segrare i klassen årets påskpojke kom långväga ifrån. Han kom från det mörkaste Småland. Det var Olle, denne bloggares barnbarn. Det blir något att berätta för kompisarna i Värnamo när Olle kommer tillbaka efter påsklovet.
Det är fantastiskt roligt att se så mycket människor i Vänersborg. Det är inte så ofta, men när det väl händer känner man sig som boendes i en betydligt större stad…
Det var inte bara tjo och tjim i staden denna påskafton. Det var också romernas nationaldag. Vänsterpartiet tog initiativ till att denna dag ska bli en flaggdag i Vänersborg. Kommunfullmäktige biföll enhälligt Vänsterpartiets förslag.
Vänsterpartiet uppmärksammade dagen. Trajosko Drom, som betyder “livets väg”, är en romsk kvinnoförening som arbetar med rättighetsfrågor och social utveckling för den nationella minoriteten. Trajosko Drom var dagen till ära inbjudet till Vänsterpartiet.
De många deltagarna fick ta del av romernas äldsta historia, språkgrupper och romernas situation idag. Det var Marcela Kovacsova som föredrog. Hon berättade om den diskriminering och förföljelse som romer än idag upplever. Särskilt upprörd var hon över reportagen i GP, där den 
romska kulturen skildrades som en hederskultur. Kovacsova var mycket bestämd över att det inte förekom bland romer. Däremot var kulturen patriarkal, och var är den inte det? Romer levde oftare än genomsnittet i social utsatthet med t ex låg utbildning, högre arbetslöshet, fattigdom och missbruk. Det var ett resultat av den diskriminering som romerna som grupp blivit och blir utsatt för.
Marcela Kovacsova framhöll att det gick så långt att många romer dolde sin identitet. Inte för att de inte var stolta över sin identitet utan för att undvika fördomar och diskriminering.
Den 8 april är alltså romernas nationaldag. Romerna har också en egen flagga och en nationalsång – Gelem, Gelem.
Nyhet om Sikhalls magasin
Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa/expropriera delar av Magnus Larssons fastigheter i Sikhall. Kommunen “övertog” 7.500 kvm – se karta. I området fanns Sikhalls magasin. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Expropriationen/förköpet innebar att Vänersborgs kommun också tog över det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson. Magnus Larsson ströks och Vänersborgs kommun sattes in istället. Det var viktigt, skrev kommunen, eftersom byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Och då var Vänersborgs kommun tydligen den rätte ägaren till magasinet… Tyckte i varje fall kommunen själv.
Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan de dåvarande fastighetsägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gällde fram till och med 1 augusti år 2035. (Se mina bloggar “Sikhalls magasin”.)
Det fanns en del frågetecken kring nyttjanderättsavtalet och dess formuleringar. Var det ett avtal om enbart nyttjanderätten eller handlade det om äganderätten också? Vad betydde t ex följande formulering i avtalet?
“Äganderätten till byggnaden skall genom denna nyttjanderättsupplåtelse anses ha övergått till nyttjanderättshavaren.”
Kommunen ansåg sannolikt att det inte var så viktigt att tolka avtalet. Det var nog mer betydelsefullt att kontrollen över magasinet inte längre låg hos Magnus Larsson. Dessutom upphörde ju inte avtalet att gälla förrän 2035… Kommunledningen såg antagligen framtiden an med lugn – och full av tillförsikt.
Tiden gick. Sikhalls magasin användes mer eller mindre flitigt. Det hyrdes bland annat ut till bröllop och andra privata tillställningar. Men så småningom började tidens tand att “gnaga” på magasinsbyggnaden. Byggnaden började slitas och allt eftersom åren gick blev behoven av underhåll och renoveringar allt större.
Vänersborgs kommun lyfte inte ett finger för att underhålla och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. När det kom till kritan, eller snarare till 
plånboken, visade det sig att det faktum att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt” inte betydde någonting. Det var tydligen bara något kommunen skrev för att rättfärdiga exproprieringen av Magnus Larssons mark…
Förfallet av magasinet fortskred, trots att ideella krafter gjorde så gott de kunde för att hålla verksamheten igång. Men det läckte in vatten, taket höll på att rasa och gästerna fick varnas för än det ena och än det andra. Det blev till slut ohållbart att använda magasinet. Stiftelsen Sikhalls magasin hade helt enkelt inte de ekonomiska resurser som krävdes för att sköta och vårda magasinet. Stiftelsen Sikhalls Magasin letade efter en lösning.
Det fanns en paragraf i nyttjanderättsavtalet, som visade sig vara mycket viktig. Det är inte omöjligt att Vänersborgs kommun hade förbisett betydelsen av den. I 5 § stod det:
“Nyttjanderättshavaren får utan jordägarnas skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Paragrafen var, och är, tydlig. Stiftelsen Sikhalls Magasin fick ”överlåta nyttjanderätten” till vem den ville. Stiftelsen behövde inte “jordägarnas”, dvs Vänersborgs kommuns, tillstånd…
Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 § i styrelseprotokollet):
“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Stiftelsen Sikhalls Magasin informerade Vänersborgs kommun. Det gav upphov till oro i kommunhuset. Några politiker gick enligt uppgift formligen i taket. Skulle 
Magnus Larsson i Sikhall ta över magasinet?
Det blev en febril aktivitet. Jag vet naturligtvis inte vad som sades och hur diskussionerna gick. Men nyfiken som jag är, skrev jag flera gånger under hösten till kommunen och frågade hur de såg på överlåtelsen av nyttjanderätten. Hela tiden blev svaret att arbetet fortgick och att kommunen inte hade kommit till några slutsatser. Jag anade orsaken till varför kommunen analyserade nyttjanderättsavtalet så noggrant.
Samtidigt var det oerhört svårt att förstå hur Magnus Larsson kunde ta över magasinet. Det innebar ju att han blev ansvarig för skötseln och underhållet av byggnaden – en byggnad som var i akut behov av en omfattande och mycket kostnadskrävande upprustning och renovering. Ja, frågan var väl till och med om inte en ombyggnad var nödvändig. Dessutom med ett i delar oklart nyttjanderättsavtal – med ännu oklarare ägandeförhållanden. (Se “Magnus Larsson och Sikhalls magasin”.) Det 
fanns en stor risk att Magnus Larsson skulle få lämna ifrån sig magasinet när avtalet gick ut 2035. Och då skulle Vänersborgs kommun bara tacka och ta emot. Tja, tacka var kanske att gå lite för långt, men i varje fall ta emot. Utan ersättning.
Magnus Larsson var emellertid säker på sin sak. Det fanns inga tvivel, äganderätten till magasinet tillhörde nu honom. Han skulle aldrig behöva lämna ifrån sig Sikhalls magasin. Jag kunde inte låta bli att undra om hans slutsats berodde på hans självförtroende eller om han låg några steg före kommunens tjänstepersoner och, antar jag, jurister.
Det var nog bäst att ta Magnus Larsson åsikt med en nypa salt, och ligga lite lågt. Tänkte jag. Och skrev återigen till kommunen.
I tisdags, den 7 februari, fick jag ett svar från samhällsbyggnadsförvaltningen:
“Överlåtelsen av nyttjanderättsavtalet är enligt vår bedömning giltig. Det innebär att Magnus har äganderätten till byggnaden och kommer även ha det efter nyttjanderättsavtalets utgång år 2035.”
Jag hörde suckarna och skriken från kommunhuset på Sundsgatan ända till Nordstan…
Innan Magnus Larsson kan andas ut borde detta besked bekräftas. Tänkte en misstänksam bloggare. Jag skrev tillbaka och frågade vem som hade kommit fram 
till denna slutsats och, det viktigaste, vem som hade fattat beslutet. Den dokumentationen ville jag ha.
Mailet har ännu inte besvarats. Så kanske ska Magnus Larsson vänta med att ropa hej…
Under tiden fortsätter stönen från kommunhuset att höras över nejderna…
==
Tillägg 10 februari kl 12.30.
Nu har kommunen besvarat mina frågor (se ovan). Svaret lyder ordagrant så här:
”Bedömningen är gjord av tjänstepersoner på kommunens mark- och exploateringsavdelning i samråd med verksamhetschef. Yttrande från kommunjurist ligger också till grund för bedömningen om överlåtelse.
Bedömningen av avtalet är att nyttjanderätten avser både byggnad och markområdet på fastigheten Sikhall 1:4. Men att stiftelsen förvärvade byggnaden genom avtalet. Marken kvarstår i kommunens ägo.
Genom en tolkning av § 1 i nyttjanderättsavtalet anses äganderätten till byggnaden ha övergått till nyttjanderättshavaren genom nyttjanderättsupplåtelsen, alltså till Stiftelsen Sikhalls Magasin. Enligt § 5 har nyttjanderättshavaren (Stiftelsen Sikhalls Magasin) rätt att utan jordägarnas (kommunen) skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Kommunen och IFK
Det går inte så bra för IFK Vänersborg i elitserien i bandy. De slåss mot framför allt GripenTrollhättan för att slippa kvala för att hålla sig kvar i den högsta divisionen. Men det kanske vänder nu. Seger i tisdags mot Motala, ett lag som IFK verkar ha hyfsat lätt mot – i varje fall hemma på Arena Vänersborg. Siffrorna skrevs till 8-2. Jag såg inte matchen, men jag såg faktiskt den förra matchen när IFK tog poäng. Det var mot Broberg hemma, 5-5.
Det tycks som om en stor del av den trogna bandypubliken har tröttnat på sitt lag. IFK spelar inför halvtomma läktare. Det var bara ungefär 800 personer på plats när jag var en i publiken och faktiskt ungefär lika få i tisdags. På sittplatserna är det glest (se bild ovan), men det som kanske överraskade mig mest, när jag var där, 
var att det var tämligen stillsamt och tyst på Älgarnas sektion på ståplatsläktaren. Det är nog så att det krävs resultat för att åskådarna ska komma, och det gäller tydligen också de mest inbitna supportrarna. Det duger inte att ligga i det absoluta bottenskiktet i tabellen.
Även logerna var till största del tomma, men det fanns i varje fall folk i 3-4 av dem. Fast kommunens loge var tom. Det var den dock inte i matchen mot Motala. IFK får kanske hyra ut fler loger i fortsättningen, efter segern mot Motala. Det kanske också kommer en större publik. Det behövs. 
IFK har enligt uppgift budgeterat med ca 1.200 åskådare per match. Kommer det inte fler i fortsättningen så betyder det antagligen ett tungt ekonomiskt avbräck för klubben, även om derbyt mot Gripen putsade till genomsnittet en hel del. Då kom det hela 3.719 personer varav ganska många trollhättebor. Om inte publiken kommer så hjälper det knappast att Vänersborgs kommun har ingått ett sponsoravtal med IFK Vänersborg denna säsong också.
Vänersborgs kommun försöker på olika sätt att placera Vänersborg på Sveriges karta – på ett positivt sätt. Ett sätt är genom bandyn. Sponsoravtalen mellan kommunen och IFK Vänersborg har nästan haft en identisk utformning ända sedan arenan stod klar. Även under den borgerligt ledda mandatperioden, med moderaterna i spetsen, tecknades sådana här avtal. Det kanske är detta avtal som förärar Vänersborgs kommun beteckningen “platinapartner” på IFK:s hemsida.
Kommunen betalar, eller ersätter som det står i sponsoravtalet, IFK Vänersborg med 125.000 kr under säsongen. (Då är inte reklamskatt inberäknat.) Det finns som vanligt en skrivning om att IFK får ytterligare 15.000 kr om laget går till kvartsfinal – och 15.000 kr till om det blir semifinal osv. Det är dock inte aktuellt i år. För IFK handlar det som sagt mest om att undvika kvalspel för nedflyttning. Det finns dock inget i avtalet som stadgar att IFK ska betala pengar om de åker ur elitserien.
Vänersborgs kommun ska enligt sponsoravtalet få 10 stycken säsongskort/årskort av IFK Vänersborg. Hanteringen av dessa administreras av en tjänsteperson på kommunens näringslivsavdelning. Det är viktigt med:
“kontroll av vem som nyttjar samarbetet med biljetter och loge respektive restaurangplatser samt instruera och guida de som ska vara värdar.”
Så stod det i ett mail som jag fick som svar efter några frågor till kommunen. Jag är inte säker på vad formuleringen riktigt innebär, men någon typ av kontroll på användningen ter sig självklart. Med biljetterna:
“kan vi antingen vara i loge eller på läktare.”
Jag vet inte vilka som åsyftas med “vi”. Jag torde i varje fall inte tillhöra denna skara.
Logerna ja. Det står faktiskt inget om logerna i IFK:s sponsoravtal med kommunen, men det finns ett förtydligande som “tillägg” till avtalet. Det har rubriken “Partnerskap IFK Vänersborg & Vänersborgs kommun”. I förtydligandet står att de 10 biljetterna kan användas till att sitta i kommunens loge. Kommunen har alltså fortfarande en loge i arenan, vilket även framgår av den ljussatta skylten “Vänersborgs kommun” över logen.
Det har emellertid varit svårt för IFK att fylla våningen med loger denna säsong. IFK Vänersborg har dock målsättningen att:
“efter efterfrågan med mål att ha minst 3 ”aktiveringar” under grundspelet 2022-2023”
Kommunen får istället flytta till AK:s restaurang med motsvarande platser om logen inte är “aktiverad”. Logen har dock varit tillgänglig vid några tillfällen. Då har ett schema upprättats som kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och näringslivschef har huvudansvar för.
När kommunen är värd bekostar den:
“matpaket och alkoholfri dryck/kaffe för sina gäster. En kvällsmeny kostar 134 kronor ex moms per person och ett bandypaket (2 rätters) kostar 223 kronor ex moms per person, dryck tillkommer. Antal gäster har varit mellan 4-9 personer.”
Enligt uppgift utnyttjade kommunen sin loge i tisdags. Jag vet inte vem som var där, men det är inte troligt att det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). När jag ställde frågor till kommunen för någon vecka sedan fick jag reda på att varken Augustsson eller näringslivschef hade haft några egna gäster i logen denna säsong. Det kanske blir aktuellt om IFK börjar spela bättre, och vinna matcher. De inbjudna har möjligtvis varit:
“gäster från företag och föreningar som gynnar eller potentiellt kan komma att gynna kommunens evenemang.”
Den är antagligen kommunens näringslivsavdelning som sköter dessa inbjudningar kan jag tänka. Totalt har kommunen under säsongen varit:
“stor matchvärd vid ett tillfälle, med aktivitet i entrén, samt haft gäster vid sex matcher av nio så här långt.”
Sponsoravtalet ger kommunen möjlighet att vara ”stor matchvärd” respektive ”liten matchvärd” under säsongen. Hur många gånger står inte i avtalet. Vid dessa tillfällen sker det en särskild profilering av kommunen:
“Detta i form av att kommunens logotype exponeras där matchen annonseras eller på annat sätt sprids via sociala medier samt i matchblad. Exponering av kommunens logotype ska även ske vid speakerreklam, vid intervju av representant från Vänersborgs kommun i samband med match samt visuell exponering i entrehall,”
Att vara matchvärd är alltså en del av den “valuta” som Vänersborgs kommun får för sina pengar. Under dessa tillfällen får kommunen också 15 extrabiljetter till ståplatsläktaren. Det står dock inte i själva sponsoravtalet utan i “tillägget”.
Kommunen har andra fördelar av sponsoravtalet.
Ett viktigt syfte med sponsoravtalet är att IFK ska profilera kommunens varumärke:
“på såväl nationell som internationell nivå.”
Denna profilering kanske inte är värd särskilt mycket just denna säsong. Å andra sidan vet jag inte riktigt hur stor genomslagskraft den internationella profileringen har.
För att profilera kommunen ska IFK Vänersborg bland annat ha kommunens märke på matchdräkten, kommunens märke ska finnas på hemsidan och kommunen ska få en väl synlig reklamplats i arenan. Dessutom ska Vänersborgs kommun kunna anlita delar av IFK:s spelartrupp vid två offentliga arrangemang utan kostnad.
Kommunen får också möjlighet att delta med representant vid de events och nätverksträffar som IFK anordnar. Dessa tillställningar verkar vara populära och dra en hel del människor. Den senaste nätverksträffen hölls förra fredagen (27 januari) på Quality Hotel. Jag känner inte till om kommunen hade någon representant där.
Det är i korta drag innehållet i det “traditionella” avtalet mellan Vänersborgs kommun och en av kommunens alla föreningar – IFK Vänersborg. Det enda nya som jag ser i detta avtal, fast jag kan ha missat det tidigare, är en formulering i “tillägget” till avtalet. Det står att kommun inom ramen för sponsoravtalet har följande rättigheter:
“Tv reklam vid sändning faktura 6.000kr för hela säsongen”
Meningen är något oklar, men jag antar att det är någon typ av “intern” TV-reklam, t ex på monitorer i arenan. Jag vet inte heller till vem kommunen betalar dessa reklampengar, en gissning är IFK.
Det är lite konstigt att det finns ett “tillägg” till sponsoravtalet kan jag tycka. Borde inte “tillägget” eller i varje fall delar av det, som t ex pengarna för TV-reklamen, vara inarbetat i avtalet? Själva avtalet är undertecknat av kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), men inte tillägget. På tillägget finns det bara signaturer, men det kan vara Benny Augustssons signatur.
Det finns säkert många kommuner i vårt avlånga land som sluter denna typ av avtal med enskilda klubbar, ofta med betydligt större summor… Och kanske är sponsringen och marknadsföringen värd pengarna för kommunen. Kanske inte. Det vågar jag inte uttala mig om. Men jag kan hur som helst tänka mig att de andra föreningarna och klubbarna i Vänersborg fortfarande sneglar lite avundsjukt på IFK Vänersborg. Och det kan man ha en viss förståelse för…
Å andra sidan så ligger ju faktiskt IFK i bandyns högsta serie. Och det torde betyda i varje fall ett visst marknadsmässigt “övertag” – och genomslag.
Anm. Du kan ladda ner sponsoravtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg här.
KS (1): FÖP, VA och ekonomi
Mötet med barn- och utbildningsnämnden i måndags var långt. (Se “Långt BUN-möte”.) Gårdagens sammanträde med kommunstyrelsen var ännu längre. Efter 8,5 timmar, inklusive en lunchrast på 55 min, tackade ordförande Benny Augustsson (S) ledamöterna för ett bra genomfört möte, och slog ordförandeklubban i bordet. Då var klockan exakt 17.04.
Dagordningen hade följande utseende:
Förutom att det förväntades av ledamöter och ersättare att de hade studerat de 1.106 sidorna i underlaget innan sammanträdet, så fylldes också kunskapen på med ett antal informationspunkter innan man kom in på själva beslutsomgången:
Den fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön (FÖP) har studerats och diskuterats många gånger. Efter att den har arbetats fram under dialog och diskussion har den varit på remiss och samråd, ändrats, återremitterats och omarbetats i flera omgångar. Nu börjar dock processen att närma sig ett antagande i fullmäktige.
Utvecklingsledare Castell förklarade de senaste ändringarna i FÖP:en och motiven bakom. Kommunstyrelsen ställde sig sedan bakom översiktsplanen. Det var bara Vänsterpartiet som flaggade för ett ändringsförslag när planen slutligen skulle komma till fullmäktige.
Vi i Vänsterpartiet vänder oss, liksom flera andra organisationer och vänersborgare, och inte minst Länsstyrelsen, mot att två områden har markerats som utvecklingsområden för nya bostäder på Dalbobergen.
Det är områdena U22 och U23 som Vänsterpartiet vill ska “lyftas ur” planen. Det handlar om områden där oerhört många vänersborgare rör sig och ägnar sig åt ett aktivt friluftsliv. Länsstyrelsen skriver om områdena:
“Länsstyrelsen bedömer att de ingrepp som åtgärderna medför har en stor påverkan på riksintresse för friluftsliv … och att påtaglig skada inte kan uteslutas.”
Det tycks dock inte finnas något majoritet för det bland kommunens politiker. Tvärtom, det verkar som om Vänsterpartiet är ensamt i sin uppfattning.
Ett område på Onsjö har lyfts ur FÖP:en.
Det är område U19 som tidigare hade föreslagits som ett nytt verksamhetsområde. Flera vänersborgare reagerade på denna markanvändning och området ska i fortsättningen inte bli exploaterat. Området innehåller så vitt jag vet också föroreningar…
Den fördjupade översiktsplanen är inget juridiskt bindande dokument för den framtida användningen av mark och vatten i Vänersborg och Vargön. Det är mer av en vägledning. När det t ex ska byggas bostäder i ett “nytt” område måste det först upprättas detaljplaner mm.
Lena Eckerbom Wendels (M) motion om minskad tvångsanslutning till kommunalt vatten och avlopp behandlades, men först var Kretslopp & Vatten på plats och informerade.
Det har handlat mycket om kommunalt VA i denna blogg de senaste åren och jag har skrivit både om Eckerbom Wendels motion (se “Motion om tvångsanslutning”) och den nya lagstiftningen som började gälla den 1 januari i år (se “Riksdagen ändrar i VA-lagen”). Kretslopp & Vatten lade tonvikten på sin information på den nya lagstiftningen. Informationen ledde snabbt till en skarpare ordväxling mellan Eckerbom Wendel (M) och Mats Andersson (C).
I motionen finns det flera “oklara” uppgifter. En av de saker jag reagerar mest på är en formulering om Blåplanen, dvs kommunens plan över framtida verksamhetsområden för det kommunala VA-nätet. Det står i motionen:
“De områden som har förts in på listan är områden där kommunen har en lagstadgad skyldighet att säkerställa att vattenförsörjning och avlopp…”
Det håller jag inte med om alls. I Blåplanen pratas det om att 8 fastigheter kan utgöra ett större sammanhang. Ibland gör Blåplanen dessutom undantag och låter till och med 3-4 hus utgöra ett större sammanhang.
“Större sammanhang” är ett begrepp som är centralt i vattentjänstlagen. Den gängse definitionen i landet enligt t ex rättsfall är att det krävs 20-30 fastigheter för att räknas som ett större sammanhang. Jag frågade VA-chef Daniel Larsson om detta och han medgav att det var så, med vissa undantag. VA-chefen förklarade Blåplanens skrivningar och områdesbestämningar med att det inte fanns någon vägledning när den utarbetades.
Lena Eckerbom Wendel (M) yrkar i sin motion, som för övrigt skrevs innan den nya lagstiftningen hade beslutats, inte på att tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet ska stoppas. Hon anser “bara” att kommunen ska vänta med att tvångsansluta fastighetsägare till det kommunala VA-nätet tills den dag den enskilda VA-lösningen inte längre är acceptabel “med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö”. Motionen handlar alltså om en ”uppskjuten” tvångsanslutning.
Eckerbom Wendel betonade dock igår att motionen handlar om hur kommunen ska agera efter det att ett verksamhetsområde hade inrättats. Jag kan emellertid inte säga att det framgår av de tre yrkandena som framförs i motionen. Det gör motionen oklar. Lagstiftningen har blivit mer flexibel från den 1 januari samtidigt som VA-chefens konstaterande igår om vad ett större sammanhang innebär var tydligare. Och det handlar om innan ett verksamhetsområde beslutas.
I kommunstyrelsen avstod jag från att rösta, det får funderas ett varv till. Motionen ska avgöras i kommunfullmäktige.
2023 blir ett tufft år. Och det inte bara för väldigt många hushåll, utan också för Vänersborgs kommun. Till skillnad från förra året. Ekonomichef Thomas Sannemalm redogjorde för den preliminära bokslutsrapporten för 2022.
Vänersborgs kommun gjorde ett resultat på +175 milj kr förra året. Det är ett extremt positivt resultat och kommer antagligen aldrig mer att uppnås. Det förklaras framför allt av alla statsbidrag under pandemin. Under 2020 uppgick överskottet för övrigt till +161 milj kr och 2021 till +185 milj kr. De var ju också pandemiår.
Kommunen investerar oerhört mycket för närvarande och kommer att tvingas göra så de kommande åren. Förra året, 2022, uppgick investeringarna till 516 milj kr. Det var “all-time high”, som ekonomichefen uttryckte det. De stora överskotten har dock hållit nere kommunens upplåning.
Det ekonomiska tänket känns lite “bakvänt”. I tre år har kommunen “badat” i pengar, det 4:e året drabbas den av “fattigdom”. Offentliga finanser jämförs ofta med de enskilda hushållens ekonomi, framför allt när det gäller att få folk att “förstå” vikten av besparingar, nedskärningar och återhållsamhet. Jag undrar hur den jämförelsen ser ut nu? För vilka hushåll skulle inte spara av de stora överskotten från tre år och leva gott på dem ytterligare några år? Det är nästan så att Egyptens farao för över 2000 år sedan kan föregå med gott exempel. Han tänkte smartare ekonomiskt när han enligt Gamla Testamentet (1 Mos 41:26-36) på Josefs inrådan sparade från de 7 åren med stort överflöd i Egypten till de 7 kommande hungeråren… (Se “KS (3): Sociala fonder”.)
Det skulle behövas ett annat tänk i Sverige kring ekonomi.
Det framgår sannolikt av dagordningen ovan, och tidsåtgången för sammanträdet, att det finns en hel del ärenden kvar att redovisa. Jag återkommer.
Anm. Läs också ”KS (2): IT, Hunneberg, styrning och jämställdhet”.
Personerna i nämnderna 2023-2026
På onsdag sammanträder kommunfullmäktige för sista gången detta år. Två extra viktiga beslut ska fattas. Fullmäktige ska dels fastställa budgeten för år 2023 och dels ska ledamöter och ersättare i alla nämnder och styrelser mm utses för de kommande fyra åren.
De flesta kommuninvånare, i varje fall de jag stöter på, tycks allra mest intresserade av det sistnämnda – vilka personer ska sitta i den och den nämnden. Och det är tydligen en särskild nämnd som tilldrar sig mest uppmärksamhet. Senast idag fick jag på kommunens “Frukostforum” vid två tillfällen frågan – vilka ska sitta i byggnadsnämnden…?
Kommunens valberedning hade sitt möte förra veckan. Där är alla kommunens 9 partier representerade. Valberedningen enades om ett förslag, som i och med kallelsen till onsdagens fullmäktige är offentligt. Självklart är inget bestämt förrän beslut har tagits, men det brukar inte bli några överraskningar
För att stilla nyfikenheten så tänkte jag redovisa valberedningens förslag. (Jag tar inte med riktigt alla uppdrag, bland annat beroende på en del oklarheter.)
Det kan vara bra att veta att S+C+KD+MP har beslutat att samverka för att tillsammans styra kommunen kommande mandatperiod. De har 23 mandat i kommunfullmäktige. M+L+V+MBP har ingått en teknisk valsamverkan. Det innebär att partierna samverkar vid fördelningen av platserna i nämnder och styrelser. Det är alltså inget politiskt samarbete. Hela oppositionen, inklusive SD, har tillsammans 28 mandat.
Anm. Demokratiberedningen utses när kommunfullmäktige har beslutat att det ska tillsättas en beredning. Den kommer dessutom med all sannolikhet att få utökade uppgifter, och heta Demokrati- och jämställdhetsberedningen. Det finns även en oklarhet om valbarheten i beredningen.
De här personerna ska alltså tillträda den 1 januari 2023 och inneha förtroendeuppdragen till den 31 december 2026.
Anm. Det går att ladda ner hela listan som pdf genom att klicka här.
Anm. Här kan man hitta vilka som sitter i fullmäktige de närmaste 4 åren.
Objektivitetsprincipen i grundlagen
Det händer ibland att tjänstepersoner i Vänersborgs kommun går utöver sina yrkesroller. Under de senaste åren har det framför allt inträffat i de tekniska nämnderna. Det vet Solvarm och fastighetsägarna på Vänersnäs som har haft att göra med miljö- och hälsoskydds- och samhällsbyggnadsförvaltningarna, Magnus Larsson med byggnads- och 
samhällsbyggnadsförvaltningarna och nu senast Bengt Davidsson med byggnadsförvaltningen. Några tjänstepersoner i dessa förvaltningar låter inte alltför sällan personliga preferenser, tyckanden och åsikter påverka beteenden, utredningar och ställningstaganden.
Möjligheten att tjänstepersoner kan brista i sin professionalism och yrkesroll är ett känt problem i Sverige sedan lång tid tillbaka. Fram till slutet av 1800-talet fick t ex statliga tjänstepersoner lova dyrt och heligt att de skulle uppträda med “nit, redlighet, oväld och oegennytta”. De kunde dömas till avsättning eller suspension från arbetet och även straffas och bli skadeståndsskyldiga för olika slags fel och underlåtelsesynder. (Se “Det omtvistade tjänsteansvaret”.) 1976 ändrades regler och lagar, dock blev brottet “tjänstefel” kvar 
(Brottsbalken 20 kap 1 §):
“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”
Tjänstepersoner får, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet.
Den ideologiska och politiska diskussionen i en kommun ska äga rum mellan politiker, partier, invånare, föreningar och organisationer mm, men inte mellan dessa och förvaltningschefer och andra tjänstepersoner. Tjänstepersoner och förvaltningar ska inte hålla på med eller driva politik.
Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformens 1 kap 9 §, att:
“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”
Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. (Jag har beskrivit den i två tidigare bloggar – se “JO-beslut: Objektivitet gäller!” och “Byggnadsnämnden och Juta (2/5)”.)
Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.
Och JO gick faktiskt ett steg längre i en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”):
“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”
Det är säkert så att tjänstepersoner i Vänersborgs kommun får information och/eller utbildning i sina roller som tjänstepersoner, men jag vet inte. Under året har jag t ex haft ett samtal med en mycket hög kommunal chef som inte hade insikt i eller kunskap om objektivitetsprincipen.
Statskontoret, som är en svensk statlig förvaltningsmyndighet, har bland annat följande uppgift:
“Statskontoret främjar och samordnar arbetet för en god förvaltningskultur i staten.”
Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här. Tack för tipset Jenny!) Skriften ska lära de anställda vad som är en god förvaltning. Jag antar att dessa grunder och principer bör gälla för tjänstepersoner även i den kommunala förvaltningen…
Jag tänkte citera några avsnitt ur broschyren. Det är inte bara lärorikt och viktigt för tjänstepersoner utan även för vanliga kommuninvånare.
- “Objektivitetsprincipen innebär att myndigheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt. Denna objektivitet måste prägla även sådant som ligger utanför det rena beslutsfattandet.”
- ”Objektivitetsprincipen kan också tolkas som ett förbud. Det är förbjudet att som statsanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet.”
- ”Du som arbetar i en myndighet får helt enkelt inte ta hänsyn till ovidkommande saker när du fattar ett beslut. Du får till exempel inte låta vänskapsrelationer, familjeband eller personliga uppfattningar påverka dig.”
- ”Det handlar också om att behandla alla lika och om att myndigheterna ska hålla sig till sina uppdrag. … Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.”
- ”Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.”
Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:
“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”
Det är viktigt att också politiker i nämnder och styrelser har koll på objektivitetsprincipen, både för egen del och när det gäller bedömning av underlag och förslag från förvaltningarna. Ett särskilt ansvar har naturligtvis ordförandena i nämnderna.
Det kanske är så att det i Vänersborg finns en tendens att ordförande och politiker i nämnder och styrelser alltför ofta litar blint på sina tjänstepersoner?
Juta: Bron borttagen!
I flera år har Bengt Davidsson och hans fru kämpat för att få de rättigheter på sin tomt som Plan- och bygglagen (PBL) ger dom. Davidssons vill ha en bit gräsmatta framför huset för sig själva, där de kunde ha ett mindre trädgårdsland. Precis som alla andra villor i Vänersborgs kommun, precis som t ex min fru och jag har i Nordstan.
Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har förvägrat Davidssons denna rätt. De menar att i stort sett hela deras fastighet “tillhör” allmänheten. Ja, till och med en bit av altanen på deras hus. Trots att huset är byggt enligt de ritningar som bygglovet från byggnadsförvaltningen angav.
Davidssons menar med stöd av Miljöbalken och Förvaltningslagen att de också har rättigheter trots att Jutatorpet ligger vid Göta älvs strand. Det viktiga är att allmänheten kan gå längs strandkanten och att den fria passagen ska vara minst några tiotal meter bred. (Se ”Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)”.)
Paret Davidsson har ordnat och säkrat en passage. Och även underlättat den. De har för egna medel anlagt en bro över bäckravinen. Det har de gjort helt på eget bevåg (men med tillstånd av byggnadsförvaltningen) och med egna medel. Innan bron sattes upp så var det nästan ingen allmänhet som kunde 
passera deras fastighet på Juta. Det var en återvändsgränd. Allmänheten stoppades av en bäckravin som skilde Juta/Restad från Önafors. Det fanns några bräder som de våghalsiga kunde anta utmaningen att gå över på, med risk för att bli både blöta och skadade.
Byggnadsnämnden uppskattade inte Davidssons initiativ. Den beslutade i tisdags, den 25 oktober, att allmänheten skulle kunna gå över gräsmattan, fast ingen gör det. Och ett trädgårdsland på gräsmattan skulle “privatisera” Davidssons privat ägda tomt. (Se “Mörka moln över Juta”.)
Paret Davidsson skrev i sin nya ansökan om strandskyddsdispens att, om den blev avslagen, skulle de ta bort bron. De skulle återställa fastigheten som den såg ut när de köpte den – och då fanns det ingen bro.
Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen tyckte inte att bron hade någon betydelse i sammanhanget…
Idag, fredag den 28 oktober kl 10, så lyfte Bengt Davidsson bort bron. Passagen från Jutatorpet och Önafors finns inte längre längs älvstranden. (Se film på YouTube.)
Bengt Davidsson skriver idag på Facebook:
“Det är lite med tår i ögat jag skriver detta. NU ÄR BRON BORT PÅ JUTATORPET. Ni som tycker detta är fel hör av er till Vänersborgs kommun. Ju mer som klagar desto större chans att den kommer tillbaka någon gång.”
Det är en sorgens dag idag, inte bara för paret Davidsson utan för den allmänhet som brukar ta en löprunda eller promenera längs den vackra Göta älvsstranden bort till Önafors. Nu får de vända och gå tillbaka, eller hitta en väg genom skogen på andra sidan huset utanför Davidssons tomtplatsavgränsning.
Vänersborgs byggnadsnämnd har efter ivrigt argumenterande från tjänstepersonerna fattat ett beslut som är helt galet, och med all sannolikhet också lagstridigt.
Det är många kommuninvånare som kontaktar andra politiker om Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. Det lär väl inte bli färre i fortsättningen.
====
Se också:
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)” – 20 oktober 2022
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)” – 22 oktober 2022
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)” – 23 oktober 2022
- ”Mörka moln över Juta” – 25 oktober 2022
- ”Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag” – 27 oktober 2022
- ”Juta: Bron borttagen!” – 28 oktober 2022
Mörka moln över Juta
Idag sammanträdde Vänersborgs byggnadsnämnd.
Nämnden behandlade flera viktiga och delikata ärenden, men naturligtvis riktades kommuninvånarnas blickar särskilt mot Davidssons nya ansökan om strandskyddsdispens.
Jag skrev i slutet på söndagens blogg om Bengt Davidsson och hans fru (se “Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)”):
“Ska politikerna i byggnadsnämnden följa tjänstepersonernas beslutsförslag eller ska de se objektivt och rättvist på ärendet?”
Nu vet vi svaret. Davidsson fick ingen ny strandskyddsdispens…
6 ledamöter i nämnden röstade på förvaltningens avslagsförslag på den nya ansökan om strandskyddsdispens. Det var Bo Dahlberg (S), Magnus Ekström (KD), Tommy Christensson (M), Christina Rosell (L), Murat Solmaz (S) och Anna-Maria Gustafsson (S).
Endast 3 av ledamöterna ville gå Davidsson till mötes och bevilja den nya ansökan om strandskyddsdispens. Det var Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C).
Denna vecka kommer Davidsson att ta bort bron över bäckravinen…
Byggnadsnämnden har antagligen inte bara fattat ett obegripligt och sannolikt också olagligt beslut, den har också röstat bort en fin och välbesökt vandringsled mellan Önafors och Restad.
Det ligger låga mörka moln över Juta just nu, jag är inte säker på att de ska skingras någonsin.
Anm. Det kommer fler bloggar om detta skandalösa beslut. Läs också ”Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag”.
====
Se också:
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)” – 20 oktober 2022
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)” – 22 oktober 2022
- ”Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)” – 23 oktober 2022
- ”Mörka moln över Juta” – 25 oktober 2022
- ”Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag” – 27 oktober 2022
- ”Juta: Bron borttagen!” – 28 oktober 2022
Magnus Larsson och Sikhalls magasin
Den 17 oktober 2005 blev Magnus Larsson ägare till fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23 samt Sörbo 1:4.
På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin. Det innebar att Magnus Larsson blev ägare till all mark runt omkring magasinsbyggnaden – och Sikhalls Magasin. Det innebar också att Larsson “övertog” det nyttjanderättsavtal som hade upprättats (se nedan).
För att göra en lång historia kort. Den 21 november 2007 beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att förköpa delar av Larssons fastigheter. Denna del på 7.500 kvm övertogs (exproprierades) av kommunen – se karta.
Det innebar att Vänersborgs kommun också tog över Sikhalls magasin. Det var viktigt enligt kommunen – för att byggnaden:
“bör bevaras därför att den är värdefull från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt”
Jag har beskrivit ovanstående “processer” i ett stort antal bloggar. (Se “Historien om Magnus Larsson” och “Sikhalls magasin”.)
Det nyttjanderättsavtal som Stiftelsen Sikhalls Magasin hade med Magnus Larsson övertogs också av Vänersborgs kommun.
Nyttjanderättsavtalet hade upprättats den 23 april 1986 mellan ”jordägarna” och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Avtalstiden uppgick till 50 år, dvs avtalet gäller fram till och med 1 augusti år 2035.
Om nyttjanderättsavtalet innebär att äganderätten av byggnaden och marken som byggnaden står på, och faktiskt hela udden, övergick till Stiftelsen tittar sannolikt juristerna på kommunen fortfarande på. Det står nämligen i avtalet:
“Äganderätten till byggnaden skall genom denna nyttjanderättsupplåtelse anses ha övergått till nyttjanderättshavaren.”
Jag tror att denna formulering i avtalet har gett upphov till missuppfattningar. Ett nyttjanderättsavtal är sannolikt precis vad det låter, en rätt att utnyttja någon annans egendom.
Vem som formellt äger magasinsbyggnaden och marken har ingen större betydelse, just nu. Det kommer att vara viktigt 2035 när avtalet upphör att gälla. Det beror på att det finns en mycket viktig paragraf i nyttjanderättsavtalet, 5 §:
“Nyttjanderättshavaren får utan jordägarnas skriftliga medgivande överlåta nyttjanderätten eller upplåta nyttjanderätt till nyttjanderättsobjektet eller delar av detta.”
Paragrafen är tydlig, Stiftelsen Sikhalls Magasin får ”överlåta nyttjanderätten” till vem den vill.
Det finns en diskussion kring några detaljer i nyttjanderättsavtalet. Sådant där som jurister älskar att vrida och vända på, men som i slutändan kan vara nog så betydelsefulla. Det påstås att magasinet övergår i ägandeskap om avtalet är skrivet på 50 år. Är det däremot skrivet på 49 år så är det ”bara” ett nyttjanderättsavtal. Vi får se var diskussionen slutar, fram till omkring(!) 2035 spelar det i varje fall ingen praktisk roll.
Stiftelsen Sikhalls Magasin har inte haft de ekonomiska muskler som krävs för att sköta och underhålla magasinet. Ideella krafter har gjort så gott de har kunnat och verksamhet har också pågått så länge som det var möjligt. Det hölls bröllop fram till 2017-2018, men det läckte in vatten och gästerna fick varnas för än det ena och än det andra. Det blev ohållbart att använda magasinet. Nu är det inte ens tillåtet att gå in i byggnaden längre. Taket håller på att rasa och hela Sikhalls Magasin förfaller.
Vänersborgs kommun tycks inte heller ha lyft ett finger för att rädda och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. Det betydde i praktiken inte någonting att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässigt synpunkt”. Det var bara något kommunen skrev för att rättfärdiga att den exproprierade marken från Larsson…
Den 5 juli 2022 hade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin styrelsemöte. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsen ville överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. Det skulle emellertid diskuteras lite mer i de föreningar som var stiftare.
Det är nu färdigdiskuterat sedan en tid tillbaka. Styrelsen hade sitt sammanträde den 26 september 2022.
Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 §):
“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”
Protokollet är justerat och påskrivet. Det innebär att Magnus Larsson numera är nyttjanderättshavare.
Och oavsett om Vänersborgs kommun är ägare av magasinsbyggnaden eller inte så har Stiftelsen rätten att överlåta nyttjanderättsavtalet till Larsson.
Magnus Larssons har alltid närt en dröm och vision om att utveckla Sikhall. I den visionen ingår och har alltid ingått Sikhalls Magasin.
Larsson har inte spillt någon tid. Han har börjat tämligen omgående att röja upp på marken utanför magasinsbyggnaden.
Och det gör skillnad direkt.
Häromdagen kunde förbipasserande se att det lyste i magasinet. Kanske var det en syn som sikhallsborna kunde se redan 1874 när magasinet var nybyggt. Men då var det förmodligen fotogenlampor som lyste upp rummen.
Jag har en känsla av att flera hjärtan slår några extra slag på de som passerar magasinet på kvällar eller nätter…
Det börjar även hända lite med inredningen till magasinet. Larsson håller t ex på att egenhändigt tillverka en ”köksö”/bar som så småningom ska hitta till magasinet när den är klar.
Magnus Larsson har stora planer för Sikhalls magasin. Tyvärr är han beroende av Vänersborgs kommun för att kunna genomföra och förverkliga dem. Således måste t ex VA-ledningarna gå genom kommunens mark för att nå till magasinsbyggnaden.
Ska vi hoppas att kommunen visar en annan sida än brukligt gentemot Magnus Larsson när han vill renovera magasinet och göra det till den mötespunkt det en gång var i Sikhall…
Kommunen och anonyma brev (3/3)
Anm. Den här bloggen är en direkt fortsättning av bloggen “Kommunen och anonyma brev (2/3)”.
Det är dyrt för enskilda att anlita jurister, och det kan vara både jobbigt och tidskrävande att driva rättsprocesser. Och utgången kan man ju heller aldrig vara säker på… Jag sonderade därför terrängen lite grann innan jag eventuellt bestämmer mig för att gå vidare på något sätt. Jag skrev till en jurist på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). SKR brukar vara behjälplig om man sitter i kommunfullmäktige i en kommun…
Och jag fick ett svar. Även det återges i sin helhet:
“Huruvida det var nödvändigt att diarieföra brevet kan jag inte uttala mig om utan att ha läst det. Däremot var det inte i strid med offentlighets och sekretesslagen (OSL) och diarieföringsreglerna där, att diarieföra detsamma. Det var ställt till kommunen och riktat till byggnadsnämnden och fullmäktige. OSL 
stadgar ju i 5 kap 1 § fjärde stycket att om det är uppenbart att en allmän handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet, behöver den varken registreras eller hållas ordnad. Alltså inget förbud. Det kan ju vara så att den var av ringa betydelse, men det är nu överspelat eftersom den har blivit diarieförd.
Att handlingen distribuerades till byggnadsnämndens ledamöter och ersättare är däremot en helt annan fråga som inte har med diarieföringen i sig att göra. Om det bör göras eller inte ska också bedömas utifrån 
vad brevet innehåller, om det finns något i brevet som berör nämndens verksamhet och särskilt om det gäller ett ärende som nämnden /förvaltningen har. Men om brevet inte innehåller något som berör nämndens verksamhet så bör det normalt inte distribueras ut till ledamöterna bara därför att brevskrivaren önskar detta. Ordföranden ansvarar såklart för vilka ärendehandlingar som ska skickas till ledamöterna.”
Hur ska jag tolka svaret? Ja, det finns ju i varje fall tydligen fler paragrafer och skrivningar i den lag som kommunen hänvisade till, paragrafer som stadgar att kommunen inte måste diarieföra brevet:
- “om det är uppenbart att en allmän handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet, behöver den varken registreras eller hållas ordnad”
Juristen på kommunen verkade inte ha riktig koll på Offentlighets- och sekretesslagen 5 kap 1 §. Eller menar jurister och tjänstepersoner på kommunen att det anonyma brevet fullt av förtal hade en viktig betydelse för politikerna i byggnadsnämnden och kommunfullmäktige?
Kommunens jurist skrev:
“Det ankommer inte på kommunen att bedöma om handlingen utgör förtal.”
Juristen på SKR skrev att det visst ankommer på kommunen att göra en bedömning:
- “…ska också bedömas utifrån vad brevet innehåller…”
Kommunen måste inte heller sprida brevet:
- “om brevet inte innehåller något som berör nämndens verksamhet så bör det normalt inte distribueras ut till ledamöterna bara därför att brevskrivaren önskar detta.”
Och de här sakerna gjorde eller nämnde inte kommunens tjänstepersoner och jurist…
Huruvida det var byggnadsnämndens ordförande som ansvarade för utskicket till nämndens ledamöter kan jag inte uttala mig om. Det stod inget om det i utskicket, och det var undertecknat av en tjänsteperson. Men jag har personligen lite svårt att tro att det var ordförande Bo Dahlberg (S) som fattade beslutet.
- “Ordföranden ansvarar såklart för vilka ärendehandlingar som ska skickas till ledamöterna.”
På byggnadsnämndens sammanträde den 20 september så ställde Lars Nordquist, fd SD, frågan om varför förvaltningen hade skickat ut brevet till nämndens ledamöter och ersättare. Svaret han fick kan i bästa fall 
beskrivas som “oklart”… Det mumlades tydligen lite om att brevet innehöll “information”, men ingen förklarade vad jag förstår varför informationen inte var av:
”…ringa betydelse för myndighetens verksamhet…”
Det var synd att inte ordförande Dahlberg (S) tog tillfället i akt och förklarade varför det var så viktigt att byggnadsnämndens ledamöter och ersättare fick ta del av lögnerna i brevet…
Vad gör jag nu? Anmäler kommunen, och i så fall till vem? Åklagare? Förvaltningsrätten? JO? JK? Tingsrätten? Jag vet faktiskt inte.
Hur som helst kommer det anonyma brevet sannolikt att bli “populärare” efter denna blogg och några personer lär vända sig till kommunen för att begära ut det. Och om Vänersborgs kommun fortsätter på den inslagna vägen och sprider det vidare, så lär mitt val i varje fall inte bli svårare…
==
Bloggar i denna serie:
- “Kommunen och anonyma brev (1/3)” – 1 oktober 2022
- ”Kommunen och anonyma brev (2/3)” – 2 oktober 2022
- ”Kommunen och anonyma brev (3/3)” – 4 oktober 2022
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer