Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)

20 oktober, 2022 2 kommentarer

Bengt Davidsson och hans fru bor i en fastighet på Restad som populärt går under namnet Juta. De köpte fastigheten i juni 2017, och där planerade Bengt att tillbringa sin pensionärstillvaro i lugn och ro.

Det blev inget lugn och ingen ro. Davidsson hade helt glömt bort Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning.

Jag har skrivit ett flertal bloggar om paret Davidssons förhållande till kommunen. Det är en lång och händelserik berättelse nästan i klass med Joseph Hellers “Moment 22” eller Franz Kafkas “Processen”. (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.) SVT läste bloggarna och en journalist gjorde ett reportage om Davidsson. Det visades i Västnytt i maj förra året. (Se “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan”.) 

Konflikten handlar om byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning. En sådan görs vid strandskyddsdispenser och syftet är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda.

Byggnadsnämnden fastställde den 17 april 2018 avgränsningen på Davidssons Jutafastighet enligt dessa kartor. (Den streckade linjen på kartan ovan är själva fastighetsgränsen.) På kartorna syns tydligt att kommunen använde en gammal och föråldrad karta när tomtplatsavgränsningen ritades in – kommunen hade nämligen missat att Davidsson hade byggt en stor altan (med bygglov)…

Det var inte nog med att familjen Davidsson inte längre kunde parkera sina två bilar på sin tomt eller att det i framtiden inte fanns någon möjlighet att bygga en handikappramp till Bengt, som är rörelsehindrad – tomtplatsavgränsningen gick över det ena hörnet av altanen. Det är helt osannolikt… Hela byggnaden ligger alltså inte inom fastställd tomtplats! (Jag har utvecklat det här betydligt mer i bloggarna “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Bengt Davidsson överklagade det beslut som byggnadsnämnden hade fattat. Länsstyrelsen ansåg emellertid att byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning redan hade vunnit laga kraft. Länsstyrelsen skrev därför den 23 juni 2022:

“Länsstyrelsen kan vid prövningen av aktuellt beslut inte ändra befintlig eller bestämma en ny tomtplatsavgränsning.”

Däremot upphävde Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut om att Bengt och hans fru skulle betala vite på 50.000 kr. (Se ”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.)

Bengt Davidsson ansökte om en ny strandskyddsdispens och därmed också en ny tomtplatsavgränsning. Det var i maj 2021. Bengt Davidsson hade svårt att acceptera att kommunen i stort sett tog hela hans tomt. Allmänheten kunde ju passera vid strandkanten. Dessutom hade han anlagt en bro över ravinen och bäcken så att allmänheten kunde ta sig till Önafors på andra sidan – och tvärtom. Utan bron så skulle allmänheten inte kunna passera Juta utan hade varit tvungna att vända tillbaka. Davidsson underlättade med andra ord allmänhetens fria passage. Och med denna lösning så skulle Bengt Davidsson och hans fru kunna ha ett trädgårdsland och barnbarnen kunna leka på gräsmattan.

Innan byggnadsförvaltningen kom på besök till Juta för att förbereda ärendet om Davidssons överklagande, så fick han besök från andra i kommunen. Det var Kretslopp och Vatten, samhällsbyggnadsnämnden, som skulle titta på sophanteringen. De meddelade Bengt att det var för trångt på fastigheten, sopbilen kunde inte vända. Det finns nämligen regler för vändradier och sådant på fastigheter.

“Vägbredden måste vara minst 3,5 meter utan att växtligheten inskränker på bredden … Backning ska undvikas och det måste därför finnas vändmöjligheter när så krävs. Vändplan för en normal sopbil ska ha en diameter av 18 meter med en hinderfri remsa på ytterligare 1,5 meter runt om.”

Davidssons tomt uppfyllde inte kraven.

Det är dock inte mycket Bengt Davidsson kan göra för att tillmötesgå Kretslopp och Vattens krav. Det finns ingen plats att utvidga vändplatsen för sopbilen. Eller ja, det gör det egentligen. Men om Bengt ordnar en vändplats, så går han utanför den tomtplatsavgränsning som byggnadsnämnden har bestämt. Och då skulle Bengt privatisera marken vilket innebär att han skulle bryta mot strandskyddsdispensen. Han skulle göra intrång på allmänhetens rättigheter till fri passage på sin fastighet. Och Bengt visste faktiskt inte ens var han kunde ställa soptunnorna.

Fast det verkade inte miljö- och byggnadsförvaltningen veta heller…

Tomtplatsavgränsningen satte alltså hinder i vägen för kommunal service, men också för de rättigheter en fastighetsägare har enligt Plan- och bygglagen (PBL). Äger man ett hus så är det tänkt att de boende ska ha vissa möjligheter och rättigheter… (Jag återkommer till det senare.)

Det kunde Bengt och hans fru bara drömma om.

Den stora anledningen till att det har blivit så här är alltså att byggnadsförvaltningen ritade tomtplatsavgränsningen på en föråldrad och felaktig karta. Det var inte inritat att Bengt Davidsson hade renoverat och byggt ut sitt hus, och med en stor altan, helt enligt bygglovet. Men det vägrar byggnadsnämnden erkänna…

Den 26 augusti i år kom byggnadsförvaltningen på besök.

Davidsson hade hoppats att tjänstepersonerna inte bara skulle se på den gamla föråldrade kartan med tomtplatsavgränsningen denna gång, utan att de skulle se verkligheten som den var. Och vara lite tillmötesgående, och flexibla.

Hoppet grusades när han fick se den bedömning som byggnadsförvaltningen senare gjorde och som skulle mynna ut i ett förslag till beslut i byggnadsnämnden på tisdag nästa vecka, den 25 oktober.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)”.

====

Bloggar i denna serie:

Brott mot strandskyddet i Sikhall

11 oktober, 2022 Lämna en kommentar

Vänersborgs Segelsällskap (VSS) blev förra året anmält till miljö- och byggnadsförvaltningen. Det gällde Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. Någon kommuninvånare misstänkte att VSS bröt mot strandskyddsreglerna.

Det har tagit sin tid, men nu, efter 1,5 år, har miljö- och byggnadsförvaltningen gjort en tillsyn på Segelsällskapets fastighet och, som det heter, även kommunicerat “resultatet” av besöket med VSS.

Kommunen håller så att säga med anmälaren, VSS har brutit mot strandskyddsreglerna. Miljö- och byggnadsförvaltningen skriver till VSS:

“Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer att förbjudna åtgärder har utförts inom strandskyddat område.”

Miljö- och byggnadsförvaltningen motiverar sitt ställningstagande:

“Anläggningarna, anordningar samt byggnader är uppförda inom strandskyddet utmed Vänern. De saknar dispens och ligger utanför tomtplats på mark dit allmänheten har tillträde. Anläggningarnas/anordningarnas utformning, funktion och närheten till klubbhuset gör att de privatiserar marken utanför tomtplatsen. Av miljöbalkens 7 kap. framgår att nya byggnader samt anläggningar/anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område som de annars skulle ha fått färdas fritt är förbjudna att uppföra.”

Miljö- och byggnadsförvaltningens ställningstagande kan bli, gissar jag, besvärande för Segelsällskapet. Å andra sidan kan det inte vara någon större överraskning för VSS. Verkligheten har liksom kommit ikapp.

Tomtplatsavgränsningen på fastigheten Sikhall 1:22 är satt till 1 meter runt byggnaderna, och så har det alltid varit. Det framgår av kommunens handlingar, som t ex strandskyddsdispenser. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)”.) Det vet Segelsällskapet. Och det är sannolikt därför som VSS har föreslagit att i den kommande detaljplanen för Sikhall, som Magnus Larsson och några fastighetsägare har beställt och betalar för, ska Sikhall 1:22 utökas och bli kvartersmark. Det skulle i så fall innebära att det då är ok att privatisera hela fastigheten. (Se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (10)”.) Men detaljplanen är inte klar (efter mer än 7 år) och sannolikheten att fastigheten ska bli kvartersmark i en kommande plan får man nog bedöma som liten.

Förvaltningen räknar upp vilka “anläggningarna, anordningar samt byggnader” den menar, som hindrar allmänheten, och också vilka åtgärder som Segelsällskapet måste utföra – och de är mycket långtgående:

  1. “Ta bort staket”
  2. “Ta bort grindbom”
  3. “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
  4. “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”

    Ta bort staket

  5. “Ta bort grillkåta”
  6. “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Miljö- och byggnadsförvaltningen har också fotograferat “anläggningarna, anordningar samt byggnader” på varje punkt så att det inte ska råda någon tvekan om vad den syftar på och vad VSS måste åtgärda. (Se följande bilder tagna från byggnadsförvaltningens kommunikation med Segelsällskapet.)

Det är också noga att åtgärderna utförs:

“på ett sådant sätt att naturmiljön inte kommer till skada.”

Ta bort grindbom

Det är som sagt oerhört långtgående åtgärder som VSS måste vidta.

Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.

Segelsällskapets fastighet ska, när alla åtgärder är utförda, uppfattas som ett område där allemansrätten gäller och vem som helst har tillträde. Och struntar VSS i någon av åtgärderna kan ett vite utgå på 10.000 kr för varje punkt, dvs sammanlagt 60.000 kr.

Och inte nog med det, själva tillsynen på Segelsällskapets fastighet kostar 10.000 kr…

Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning

De uppräknade åtgärderna ska vara utförda senast 3 månader efter att ett beslut har vunnit laga kraft. Och det är byggnadsnämnden, dvs politikerna, som ska fatta detta beslut. Byggnadsnämnden fattar sannolikt beslut i ärendet i varje fall innan årsskiftet. Innan dess får dock Segelsällskapet möjlighet att lämna förklaringar och synpunkter. Och vem vet, kanske har inte politikerna samma uppfattning som förvaltningen.

Ta bort grillkåta

På sätt och vis tycker jag synd om Segelsällskapet och vad ett eventuellt men troligt beslut kommer att innebära för verksamheten, och ekonomin inte minst. Men Vänersborgs byggnadsnämnd har i många år fattat ologiska och inkonsekventa beslut kring både bygglov och strandskyddsdispenser. Vissa fastighetsägare har gynnats och andra missgynnats, för att uttrycka det milt. Och när inte alla kommuninvånare behandlas lika kommer kommunen till en gräns där något måste göras.

Ska alla fällas eller ska alla frias?

Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång

Kommunen har i över 10 år sett mellan fingrarna på Segelsällskapets privatisering av fastigheten Sikhall 1:22, medan grannen på fastigheten bredvid, Magnus Larsson, har fått, och får, stånga sin panna blodig för att kommunen ska fatta ett enda beslut som gynnar honom. Det är ett exempel på att kommunen inte har behandlat alla lika. Ett annat exempel är kommunens behandling av Bengt Davidsson på Juta. Davidsson fick ju tomtplatsavgränsningen över sin altan… (Se ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Kommunen har som sagt tidigare ställt till det för sig och det är på tiden att det på något sätt rättas till. Men det är nog lättare sagt än gjort och det finns en del att ta upp och diskutera på berörda förvaltningar och nämnder. Alla kommuninvånare måste behandlas lika. Om det innebär att alla ska fällas eller frias bör byggnadsnämnden och kommunen fundera ett varv extra på.

Anm. Läs Segelsällskapets svar till kommunen – ”Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.

Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (8)

1 september, 2022 Lämna en kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (7)”.

Vänersborgs Segelsällskap skrev den 3 mars 2014 till Vänersborgs kommun. Klubben ville att kommunen skulle bygga en vågbrytare i Sikhall så att småbåtshamnen kunde utvecklas med fler båtplatser. Segelsällskapet kunde naturligtvis inte bygga själv, dels skulle det innebära stora kostnader och dels var vågbrytaren tvungen att byggas på en annan fastighet än Segelsällskapets egen. Samhällsbyggnadsnämndens svar, som jag redogjorde för i den förra bloggen, till Segelsällskapet var att kommunen inte hade några planer på att bygga någon vågbrytare eller satsa några pengar i Sikhall.

Det är lite så man undrar om det hade hänt något med Segelsällskapets goda förbindelser med kommunen… I varje fall med samhällsbyggnadsnämnden…

Det tredje markägaren i området, förutom kommunen och Segelsällskapet var Magnus Larsson. Larsson hade sannolikt både kapital och vilja att utveckla Sikhall… Men för att kunna utveckla Sikhall behövdes en detaljplan. Larsson och tre andra fastighetsägare i Sikhall beställde en sådan.

Byggnadsnämnden beslutade den 19 maj 2015 att upprätta en ny detaljplan. Men det är uppenbarligen någon eller några i kommunhuset, politiker och/eller tjänstepersoner, som inte vill ha utveckling i Sikhall. Detaljplanen är därför, efter drygt 7 år, fortfarande inte klar… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.)

I en tidigare blogg (se “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)”) skrev jag om ombyggnaden av uthus på Segelsällskapets fastighet, dvs Sikhall 1:22. I juni 2015 var det dags för byggnadsnämnden att besluta om Segelsällskapet fick göra ytterligare en ombyggnad av “uthuset”. Det gällde:

“nybyggnation av en servicebyggnad som ska ersätta en äldre byggnad.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade inför beslutet yttrat sig i ärendet. Miljö och hälsa skrev:

“Nämnden konstaterar att platsen för byggnation sker inom delvis redan bebyggd yta och har för övrigt inte några särskilda värden för djur- och växtlivet. Strandskyddslagstiftningens syfte om att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet bedöms därför inte påverkas. Ärendet kan därför avgöras endast utifrån förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområdet.”

Och det var nog en helt riktig bedömning. Den svåra frågan i sammanhanget var strandskyddsreglerna och allemansrätten. Och i denna fråga uttalade sig inte miljö och hälsa.

Den 15 juni 2015 gav byggnadsnämnden strandskyddsdispens för nybyggnad av servicebyggnad på fastigheten Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet.

Och hade man inte varit på platsen så tycktes beslutet vara helt riktigt. Det framgick av skälen för beslutet:

  • “Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
  • “Särskilt skäl till grund för dispensen är att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte.”
  • “Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Om Segelsällskapet hade uppfyllt dessa villkor för beslutet hade allt varit i enlighet med strandskyddsreglerna, men det var i stort sett redan tidigare omöjligt att gå längs stranden förbi uthuset. Om man nu struntade i staket och grindar runt fastigheten och “vågade sig” in på tomten vill säga… Det hade man noterat om man hade varit på plats. Och nu skulle det bli helt stopp på “strandvägen” när den nya byggnaden uppfördes… Inga av ovanstående skäl skulle uppfyllas.

Med byggnadsnämndens beslut fanns en karta med en tomtplatsavgränsning.

De tjocka svarta linjerna på kartskissen visar tomtplatsavgränsningen. Gränsen är dragen ca 1 meter runt byggnaderna.

Det betyder att innanför detta område gällde inte allemansrätten, det var Segelsällskapets privata utrymme. Men utanför avgränsningen hade allmänheten fritt tillträde, här gällde allemansrätten oinskränkt. Och detta område på Segelsällskapets fastighet fick inte heller på något sätt privatiseras. Det betydde att staket, grindar, bommar, grillplats, flaggstång mm måste bort. Ja, det var inte ens tillåtet att klippa gräset, man fick bara slå det – högst två gånger per år… (Bengt Davidsson på Juta vet – se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

Jag passar på att i detta sammanhang inflika att jag inte påstår att kommunens tomtplatsavgränsning är riktig. Den kan diskuteras, både för VSS och Davidsson på Juta. Men kommunen måste behandla alla kommuninvånare lika!

Det jag noterar på tomtplatsavgränsningen är att området mellan byggnaderna var privat. Det innebar att flanörer som ville gå längs strandkanten, och märkte att det inte var någon fri passage, inte bara var tvungna att lämna stranden och gå runt uthuset – de var tvungna att gå tillbaka och runda båda byggnaderna…

Nu vet alla som har varit i Sikhall att Segelsällskapet har struntat i allemansrätten och det rörliga friluftslivet i många år. Hela fastigheten Sikhall 1:22 är omgärdad av staket, bommar och grindar.

Fastigheten är privatiserad. Segelsällskapet är också anmält för detta, dock inte av mig. Jag tror att anmälningen är över 1,5 år gammal, och fortfarande har inte byggnadsnämnden gjort tillsyn eller börjat utreda anmälningen…

Det verkade som om Segelsällskapet fortfarande hade goda förbindelser med byggnadsnämnden…

Det kan väl tilläggas för fullständighetens skull att byggnadsnämnden inte heller denna gång krävde någon arkeologisk undersökning eller utredning för nybyggnationen av servicebyggnaden. Trots att Sikhalls tegelbruk har legat på denna plats en gång i tiden…

Fortsättning följer i bloggen ”Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (9)”.

==

Bloggar i denna serie:

Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)

14 juli, 2022 3 kommentarer

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen “Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.

Bengt Davidsson och hans fru är mycket besvikna på Länsstyrelsens beslut. Det är klart att det var en framgång att slippa betala 50.000 i vite, men den horribla och absurda tomtplatsavgränsningen är kvar och omintetgör Bengts och hans frus planer på ett lugnt och avskilt liv på landet.

Ja, det är faktiskt “landet” ute vid det gamla Jutatorpet – det finns t ex ingen detaljplan. Frun är intresserad av matlagning och trädgårdsodling. Hon vill ha ett eget trädgårdsland där hon kan odla potatis och grönsaker. Och det fanns också ett sådant anlagt på området ner mot älven när de köpte huset. Frun drömmer även om ett litet växthus. Och det är väl inte att begära för mycket, är det inte en självklar sak på en fastighet på landet? Nä, inte i Vänersborgs kommun… Det är absurt. Bengt och hans fru får alltså inte använda sin egen mark för att odla några grönsaker. Tomtarealen på fastigheten är 8.000 kvm, men David och hans fru har en mindre trädgård än vad folk har i Nordstan. Ja, de har faktiskt en mindre gräsmatta än vad en lekstuga i Nordstan har….

Byggnadsnämnden har i praktiken exproprierat hela Davids och hans frus tomt och gjort den helt oanvändbar. Kvar blev ett brant berg och en svåråtkomlig tomtmark som den rörelsehindrade David inte ens klarar av att gå i…

Och frun kan på sin höjd odla lite krasse i en kruka…

Länsstyrelsens beslut leder emellertid, som jag ser det, till att byggnadsnämnden måste ta upp ärendet Juta ytterligare en gång. Det kan ju t ex hända att nämnden återigen vill besluta om vite. Denna gång då på ett korrekt och lagligt sätt…

Det ter sig dock inte helt sannolikt. Vad jag förstår så har nämndens inställning till ärendet förändrats sedan beslutet fattades den där ödesdigra dagen den 2 mars 2021, för att inte tala om dagen den 17 april 2018… Vissa ledamöter sade redan några dagar efter beslutet förra året att de kände sig förda bakom ljuset – i den meningen att underlaget och informationen inte var objektiv. Det vet jag egentligen inget om, det får vederbörande ledamöter ta upp i nämnden.

Allmänheten har definitivt blivit mer insatt sedan nämndens beslut. SVT:s reportage var naturligtvis viktigt i detta hänseende. Många har sannolikt bildat sig en ganska bestämd uppfattning om Davidsson och Juta – och inte minst om byggnadsnämnden i Vänersborg… Den allmänna opinionen spelar en tämligen stor roll för politiker, särskilt i valtider.

Fast valet kan innebära att det från och med den 1 januari 2023 blir en helt ny nämnd, kanske med helt nya ledamöter. Och då vet ingen vad som kan hända. För Bengt och hans frus del kan det ju i och för sig inte bli sämre. Vilket torde vara en klen tröst. Vi får se hur vänersborgarna röstar.

Men vad viktigare är, Bengt Davidsson har lämnat in en ansökan om en ändring/utökning av tomtplatsavgränsningen. Det gjorde han redan den 19 maj 2021. Det har alltså gått över ett år sedan. Jag antar att byggnadsnämnden/-förvaltningen har avvaktat beslutet från Länsstyrelsen, även om jag inte är helt säker på att det i så fall är korrekt handlagt…

Bengt Davidsson vill helt enkelt att byggnadsnämnden ändrar på den olycksaliga tomtplatsavgränsningen, som i praktiken innebär att kommunen har exproprierat hans mark. Davidsson har lämnat ett eget förslag på en ny tomtplatsavgränsning.

Bengt Davidssons förslag på ny tomtplatsavgränsning.

Davidsson motiverar sitt yrkande om ändring med att Plan och Bygglagens (PBL) föreskrifter skall följas. Han menar att det är PBL som reglerar utformningen av en tomtplats och inte Miljöbalken, som kommunen tidigare hänvisat till då nuvarande tomtplatsavgränsning fastställdes. Och inte minst viktigt:

“I det fall Plan och Bygglagen inte harmoniserar med Miljöbalken som reglerar eventuella strandskyddsfrågor behöver man sätta sig in i detaljerna och ta reda på alla omständigheter och detta får inte en kommun göra utan att inhämta remiss från domstol eller regering, ingen upplysning till sakägaren om att så är fallet har framkommit. (citerat från mail Boverket 2021-05-12).”

Huruvida detta stämmer kan jag inte uttala mig om, men det ser onekligen “intressant” ut. Ansökan innehåller ytterligare argument, men det får förvaltningen arbeta med och nämnden besluta om. Så småningom.

Expressen hade för ungefär en månad sedan, den 7 juni, en intressant artikel om vår gamle statsminister Göran Persson och hans kamp mot kommun och Länsstyrelse. Hans strid har en del likheter med Bengt Davidssons kamp. Göran Persson fick rätt, vi får se hur det går för Bengt Davidsson och hans fru. (Se Expressen “Göran Persson vann strid om 40-årig brygga”.)

Det sista ordet om tomtplatsavgränsningen på Juta är fortfarande inte sagt. Efter semestrarna, i slutet av augusti, ska byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun träffa Davidsson för att diskutera hans ansökan. Det bådar gott. Tror jag…

Det är också före valet…

==

Bloggar i denna serie:

Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen “Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)”.

Länsstyrelsens beslut den 23 juni 2022 på Davidssons och hans frus överklagan av byggnadsnämndens beslut lydde:

“Länsstyrelsen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att beslutet inte förenas med vite och att tidpunkten för när förbudet börjar gälla sätts fram till sex månader från det att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan.
Länsstyrelsen avslår överklagandet i övrigt, det vill säga gör inga andra ändringar i beslutet.”

Det var Länsstyrelsens ”dom” över byggnadsnämndens beslut från den 2 mars 2021, som hade lydelsen:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

Länsstyrelsen godkände alltså inte byggnadsnämndens beslut om vite eller tidpunkten. Byggnadsnämnden hade nämligen gjort ett stort misstag, ett misstag som inte borde inträffa. Det är nämligen så att ett solidariskt vitesansvar inte får förekomma.

I Lag (1985:206) om viten står det (klicka här) i 3 §:

“… Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.”

Byggnadsnämndens beslut stred alltså mot en lag. Det är ytterst anmärkningsvärt. En nämnd i Vänersborg har fattat ett myndighetsbeslut som strider mot en lag… Jag undrar hur många vitesbeslut byggnadsnämnden har fattat under årens lopp som har gällt ett solidariskt vitesansvar… Och som därför har varit olagliga.

Sådana beslut stärker ju naturligtvis inte vänersborgarnas förtroende för kommunens politiker, och tjänstepersoner…

Byggnadsnämnden skulle alltså istället ha fastställt ett belopp för var och en av klagandena, 25.000 kr för Bengt Davidsson och 25.000 för hans fru.

Länsstyrelsen ändrade följaktligen byggnadsnämndens beslut om vite – det fick ”inte förenas med vite”. Men inte nog med det, Länsstyrelsen ändrade även beslutet om tidpunkten för rättelse:

“Länsstyrelsen bedömer dock att den beslutade tiden för att vidta rättelse är något kort med tanke på en av klagandenas hälsotillstånd. Länsstyrelsen ändrar därför tiden för när rättelse enligt föreläggandet ska vara uppfyllt till sex månader efter att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i frågan.”

Bengt Davidsson har en grav rörelsestörning. Han befarar att han i framtiden, på grund av sin sjukdom, kommer att behöva en handikappramp för att komma in i sitt hus. Det lär emellertid bli omöjligt att bygga en sådan med den tomtplatsavgränsning som kommunen har bestämt. Och som Länsstyrelsen tycker är i sin ordning…

Jag tar för givet att de 6 månaderna, som Länsstyrelsen har bestämt, ska räknas från den dag när byggnadsnämnden fattar ett nytt beslut i frågan eller på annat sätt behandlar ärendet en gång till. (Och så ska naturligtvis protokollet justeras och en tid för överklagande löpa…)

Det är väl fler än undertecknad bloggare som ser hur SVT förbereder ett nytt reportage om Bengt Davidsson och byggnadsnämnden i Vänersborg…

Fortsättning följer i bloggenDavidsson på Juta: Framtiden (3/3)”.

.

==

Bloggar i denna serie:

Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)

Bengt Davidsson och hans fru bor i det vackert belägna huset Juta på Restad. De har utsikt över Göta älv, och industriområdet i Vargön… De köpte fastigheten i juni 2017, och där planerade Bengt att tillbringa sin pensionärstillvaro i lugn och ro.

Bengt och hans fru hade inte en tanke på att Vänersborgs byggnadsnämnd skulle ha synpunkter på deras tomt…

Jag kallade Bengt för David i en serie bloggar där jag redogjorde för hans och hans frus hopplösa kamp mot Vänersborgs kommun. Men även mot Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som i allt tog kommunens parti. Om du händelsevis missade de bloggarna så rekommenderar jag en genomläsning. De är mycket läsvärda, och “lärorika”… (Se Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)

SVT missade inte bloggarna. TV gjorde ett reportage om “David”, och där avslöjades hans riktiga namn – Bengt Davidsson. (Se “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan”.) TV-inslagen tog framför allt upp den tomtplatsavgränsning som kommunen hade gjort. Och det var ett helt riktigt angreppssätt. Den var, och är fortfarande, roten till det onda. Det är tomtplatsavgränsningen som har inneburit att byggnadsnämnden i Vänersborg i praktiken har exproprierat Davidssons och hans frus tomt.

Syftet med en tomtplatsavgränsning är att bestämma gränsen mellan det område där fastighetsägaren kan hävda privat zon och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Tomtplatsavgränsning görs vid strandskyddsdispenser.

Så här fastställde byggnadsnämnden den 17 april 2018 avgränsningen för Davidssons Jutahus (se kartor, på kartan till vänster är den streckade linjen själva fastighetsgränsen.) På kartan nedan syns tydligt att kommunen använde en gammal karta när tomtplatsavgränsningen ritades in – kommunen hade nämligen missat att Bengt hade byggt en stor altan (med bygglov)…

Det här har jag redogjort noggrant för i bloggarna om ”fallet Davidsson”. I länkarna ovan kan du läsa mer om Davidssons problem och strider med de omedgörliga och envetna myndigheterna.

Byggnadsnämnden fattade den 2 mars 2021 återigen beslut i ”fallet Davidsson” och Jutafastigheten. Bengt och hans fru hade inte vidtagit de åtgärder (med något undantag) på tomten som byggnadsnämnden ansåg bröt mot tomtplatsavgränsningen och därmed mot strandskyddet.

Anledningen till att Bengt inte hade gjort detta var bland annat att ärenden kring överklagan hade pågått i flera instanser och han hade velat avvakta utslagen. Bengt försökte även få politiker och tjänstepersoner att förstå hur absurd tomtplatsavgränsningen var och att Miljöbalken gav utrymme för en annan tolkning. Dessutom, och det var kanske inte minst viktigt, var de åtgärder som stred mot tomtplatsavgränsningen till största del gjorda av den gamla ägaren till fastigheten – och gjorda innan kommunen gjorde sin tomtplatsavgränsning! De fanns där när Bengt och hans fru köpte fastigheten!

Byggnadsnämnden ville inte förstå, den var obeveklig. Davidsson bröt mot strandskyddsbestämmelserna och han hade “privatiserat” sin mark. Punkt. Nu skulle Bengt och hans fru tvingas att följa nämndens beslut från 2018.

Byggnadsnämnden beslutade den 2 mars 2021:

“Byggnadsnämnden förelägger fastighetsägare 1 & 2 tillika rättelseskyldig 1 & 2, Bengt Davidsson & <<Bengts fru>>, vid solidariskt fast vite om 50.000 kr, att utföra följande åtgärder på fastigheten RESTAD 3:2”

Davidsson skulle rätta till, åtgärda, de 8 saker på tomten som enligt nämnden privatiserade marken. De skulle vara utförda senast 3 månader efter det att beslutet hade vunnit laga kraft. Byggnadsnämndens beslut utgick alltså från den tomtplatsavgränsning som nämnden hade beslutat om den 17 april 2018.

Det var inte många som såg reportaget i SVT som trodde att det var sant. Kunde en byggnadsnämnd behandla Bengt Davidsson och hans fru på det sättet? Och visst, det kunde nämnden. Det var bara två ledamöter som yrkade återremiss av ärendet, Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C).

Paret Davidsson överklagade även det här beslutet – till Länsstyrelsen.

Och eländet fortsätter…

Den 23 juni 2022, efter över 1 år, fattade Länsstyrelsen beslut om Davidssons överklagan:

“Länsstyrelsen ändrar det överklagade beslutet på så sätt att beslutet inte förenas med vite och att tidpunkten för när förbudet börjar gälla sätts fram till sex månader från det att det föreligger lagakraftvunnet avgörande i frågan.
Länsstyrelsen avslår överklagandet i övrigt, det vill säga gör inga andra ändringar i beslutet.”

Byggnadsnämnden hade rätt menade Länsstyrelsen. Beslutet om att Davidsson var tvungen att vidta de 8 åtgärderna var riktigt. Åtgärderna var nödvändiga för att allmänheten skulle få känslan att kunna “färdas fritt” på Davidssons tomt…

Det var inte ett helt oväntat beslut, Länsstyrelsen hade varit inblandad i processen redan tidigare. Den 15 oktober 2018 motiverade Länsstyrelsen sitt beslut, när den tog ställning för kommunens tomtplatsavgränsning (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”):

“Vid en avvägning mellan klagandens enskilda intresse att ta i anspråk marken på sin fastighet och allmänhetens intresse att ha tillgång till strandområdet kan den beslutade tomtplatsavgränsningen inte anses gå längre än som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.”

Länsstyrelsen anförde emellertid denna gång enbart formella skäl till sitt beslut. Och det var antagligen helt riktigt ur juridisk synpunkt. Byggnadsnämnden hade ju faktiskt fattat ett beslut den 17 april 2018 om strandskyddsdispens, och där ingick tomtplatsavgränsningen. Och ett antal åtgärder, 8 stycken, som Davidsson var tvungen att vidta.

Länsstyrelsen konstaterade därför nu den 23 juni 2022:

“det finns ett lagakraftvunnet beslut om dispens för bland annat om- och tillbyggnad av bostadshus samt tillhörande tomtplatsavgränsning. Länsstyrelsen kan vid prövningen av aktuellt beslut inte ändra befintlig eller bestämma en ny tomtplatsavgränsning.”

Davidssons och hans frus överklagan handlade inte om tomtplatsavgränsningen från 2018 utan om de 8 åtgärderna, som i och för sig var en följd av tomtplatsavgränsningen… Davidsson hade ju inte vidtagit dessa åtgärder, i varje fall inte allihop. Det var därför byggnadsnämnden fattade sitt nya beslut 2021 och förelade Davidsson att vidta åtgärderna med hot om vite på 50.000 kr. Och det var detta beslut som hade överklagats.

Hänger ni med? Det handlar om juridik.

Länsstyrelsen prövade alltså inte andra, alternativa lösningar på tomtplatsavgränsningen. Bengt Davidsson hade skickat med ett sådant i sin överklagan. Länsstyrelsen prövade bara det beslut som hade överklagats, nämligen kommunens beslut från 2021. Däremot skrev Länsstyrelsen i beslutet:

“Länsstyrelsen delar därför kommunens bedömning att det är fråga om åtgärder som ger ett privatiserande intryck, och som därför avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.”

Och mer exakt om de 8 åtgärderna:

“Föreläggandet kan inte anses oskäligt eller mer ingripande än vad som behövs för att tillgodose det allmänna intresset av att upprätthålla strandskyddet.”

Och det känns inte bara som helt onödiga kommentarer av Länsstyrelsen, de är i det närmaste också helt felaktiga. Det hade Länsstyrelsen sannolikt också sett om den hade gjort en syn på plats och med egna ögon sett den horribla tomtplatsavgränsningen. Men det gjorde inte Länsstyrelsen. Inte denna gång heller. Länsstyrelsen litade på kartor och fotografier, trots att kommunens tomtplatsavgränsning hade ritats in på en inaktuell och därmed felaktig karta. Länsstyrelsen uppger dock att den hade tittat på:

“ortofoton i kartsystemet web-GIS”

Och det låter ju mer imponerande. Förhoppningsvis fick Länsstyrelsen då en sannare bild…

Det kan väl också framhållas att Länsstyrelsen bortser, precis som kommunen, från att Bengt Davidsson faktiskt har underlättat för allmänheten genom att för egna pengar anlägga en bro som gör att allmänheten kan passera Juta. Annars hade fastigheten utgjort en återvändsgränd…

Länsstyrelsen låter Bengt Davidsson återigen få uppleva ett moment 22. Det spelar ingen roll vilka inlagor och kompletteringar han än skickar in, vilka argument och förklaringar han än anför. Länsstyrelsen lyssnar inte på honom. Istället får de felaktiga och absurda besluten från Vänersborgs byggnadsnämnd fortsätta gälla och göra livet till ett stort lidande för Bengt och hans fru. Davidsson kan naturligtvis överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen, vi får se om han gör det.

I beslutet från Länsstyrelsen fanns det ju också ett avsnitt om vitet… Det handlar del 2 om.

Fortsättning följer i bloggen ”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)”.

==

Bloggar i denna serie:

KF (11/5) 4: Blåbärsodlaren

19 maj, 2022 2 kommentarer

I tre bloggar har jag skildrat kommunfullmäktiges sammanträde förra veckan. (Se “KF (11/5) 1: Skola och politisk organisation”, “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…” och “KF (11/5) 3: Historien om ett övergångsställe”.) Idag avslutar jag redovisningen.

Det handlar om efterspelet av kommunens kamp mot en blåbärsodlare vid Hästefjordens strand. Jag ska inte dra historien en gång till, jag har skrivit åtskilliga hyllmeter bloggar om honom. (I bloggen “Lex Blåbärsodlare” skriver jag om det slutliga beslutet i byggnadsnämnden, men i bloggen finns också länkar till alla mina bloggar om skandalen. Den allra första bloggen i historien hittar du här, “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”.)

Men först några korta ord, trots allt.

Blåbärsodlaren vid Hästefjorden blev anonymt anmäld för brott mot strandskyddet den 1 juli 2019. Anmälningen kom till Länsstyrelsen som informerade Vänersborgs kommun. Byggnadsförvaltningen gjorde syn på plats och i januari 2020 begärde förvaltningen en förklaring av blåbärsodlaren. Förvaltningen ansåg nämligen att blåbärsodlaren bröt mot strandskyddet. Den 27 oktober (2020) lade Länsstyrelsen ner “fallet”. Den ansåg att blåbärsodlaren inte hade brutit mot några lagar och bestämmelser. Det gjorde dock byggnadsförvaltningen, som efter att ha gjort livet surt för blåbärsodlaren i ett års tid, lämnade ett beslutsförslag till byggnadsnämnden om att det förelåg brott mot strandskyddet. Den 19 januari 2021 beslutade byggnadsnämnden, dvs politikerna, tvärtemot förvaltningens uppfattning att avskriva ärendet. Nämnden beslutade samtidigt att en tillsynsavgift skulle tas ut på 18.000 kr. Endast Pontus Gläntegård (V) och Torbjörn Moqvist (SD) reserverade sig mot detta.

Efterspelet till historien blev att två motioner skrevs och lämnades in efter behandlingen i byggnadsnämnden. Båda motionerna yrkade att taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen borde avskaffas, om det visade sig att inget fel hade begåtts. Den ena motionen skrevs av Kärvling/Gläntegård (V), den andra av Gunnar Lidell (M). (Se “KF: V-motion om strandskyddsavgift”.) Båda motionerna hade behandlats av kommunstyrelsen den 29 april (se “Det hände på KS”) och nu skulle båda upp för beslut i fullmäktige.

Den motion som jag hade varit med och skrivit behandlades först. Kommunfullmäktige bestämde att motionen skulle bifallas, dvs taxan vid tillsyn enligt strandskyddslagstiftningen skulle avskaffas om inget fel hade begåtts. Ändringarna i taxan skulle dock inte börja gälla förrän den 1 januari 2023.

Jag accepterade att taxan inte skulle gälla retroaktivt, eftersom jag ansåg att det skulle sakna praktisk betydelse. Gunnar Lidell (M), som har varit kommunalråd i åtskilliga år, gjorde inte det. När hans motion kom upp efter min, så yrkade Lidell nämligen att den skulle gälla retroaktivt från och med 1 januari 2021. Lidell har nog mindre förtroende för nämndspolitiker och tjänstepersoner än vad jag har… 

Lidell riktade sig direkt till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S):

“Det var, om inte jag missminner mig Bo Dahlberg, så var det så att det var två motionärer och en del skriverier i media som gjorde att nämnden därefter tog tillbaka sitt beslut.”

Det förnekade naturligtvis Dahlberg:

“Tidningsskriverier och annan påverkan, det faller till platt till marken när det gäller mina beslut i alla fall och mina förslag till beslut. Det är ingenting som jag bryr mig om. Jag läser dom … sen så gör vi det bästa av situationen. Men det har inte påverkat beslutet i sig…”

I sig? Så Dahlberg “läser dom”, det var trevligt. Och sedan sa ordförande Dahlberg något som jag inte kan tolka annat som kritik mot sin förvaltning:

“Blir man anmäld så att säga på grunder som inte är sanna så klart ska man ju inte behöva betala avgiften. Det är en självklarhet och det kommer vi inte att göra i fortsättningen heller.”

Som sagt, byggnadsförvaltningen ansåg hela tiden, och anser antagligen än idag, att grunderna var sanna…

Kommunfullmäktige avslog yrkandet om retroaktivitet, och Lidell begärde inte heller någon votering.

Det framfördes även en del intressanta synpunkter under behandlingen av de två ärendena. Och det var inte bara ordförande Dahlberg som hade kritiska synpunkter, sammantaget innehöll flera anföranden en stark kritik av byggnadsförvaltningen. I ärendet om parkeringsplatserna på Vallgatan handlade det ju om samhällsbyggnadsförvaltningen… (Se “KF (11/5) 2: Det går inte så bra för samhällsbyggnads…”.)

Vi kommer ihåg att de inblandade tjänstepersonerna på byggnadsförvaltningen (i ärendet om blåbärsodlaren) hela tiden ansåg att blåbärsodlaren hade brutit mot strandskyddsreglerna. Ända in i “kaklet”.

Gunnar Lidell (M) sa:

“Jag vill ju gärna skänka en tanke till blåbärsodlaren … antal månader de här processerna, näst intill personförföljelsen, pågick. Dessutom oräknat alla pengar som han fick lägga ner, egna pengar, som egentligen, som Bosse säger, skulle gå till odling och intäkter, ifrågasattes nästan på varje punkt varför och hur årsinkomsten skulle vara och så.”

Det är helt sant.

Bo Carlsson (C), som precis som Lidell har sina rötter i jordbruket, hade ett kort men mycket tydligt och klargörande inlägg:

“Det som jag ville säga det är ju det orimliga att ärendet kom upp överhuvudtaget, för odling gäller ju inget strandskydd. För odling gäller inte strandskyddsbiten, utan du odlar ju den mark du har till förfogande. Punkt slut.”

Faktiskt, så är det. Men det visste tydligen inte byggnadsförvaltningen… Blåbärsodlarens mark var och är för övrigt klassad som åkermark. Det har odlats havre på marken fram till 2014 och vall till 2016. 2017 började odlingen av blåbär, något som också Jordbruksverket har godkänt.

Det kanske är så, som jag har skrivit många gånger förut, att flera i de tekniska förvaltningarna bör ändra attityd till kommuninvånarna och inse att det är deras uppgift att serva och hjälpa invånarna – och inte motarbeta och stjälpa dom…

För övrigt anser jag att en lag om tjänstemannaansvar i offentlig förvaltning borde återinföras. Det fanns tidigare en sådan, men den togs bort 1976.

==

Bloggar om kommunfullmäktiges sammanträde den 11 maj:

KF: Återigen Sikhall på dagordningen

14 april, 2022 Lämna en kommentar

För drygt en vecka sedan lämnade jag in en tredje interpellation om Sikhall. Denna gång var det några frågor till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S). (Du kan läsa interpellationen här –Interpellation nr 3 om Sikhall.)

I tisdags, dagen före kommunfullmäktiges sammanträde, fick jag det skriftliga svaret av Bo Dahlberg. Det återger jag här nedan. Det var också detta svar som Bo Dahlberg läste upp på gårdagens (onsdagens) fullmäktige. Efter det skriftliga svaret redogör jag för den muntliga diskussion som följde. (Du kan se och höra hela interpellationsärendet i efterhand på kommunens webb-TV, klicka här.)

Bo Dahlbergs (S) interpellationssvar (mina tre frågor i fetstil):

==

Hur kommer det sig att byggnadsnämnden gav ett negativt förhandsbesked 2021, trots att den gav positiva förhandsbesked i samma område 2015, 2017 och 2019?

I plan och bygglagen finns det något som kallas detaljplanekravet som förenklat innebär att ny sammanhållen bebyggelse i regel ska prövas i en detaljplan. När man väl startat upp ett planarbete är det inte brukligt att bevilja förhandsbesked under processens gång. Mig veterligen har vi inte beviljat förhandsbesked någon annanstans under tiden ny detaljplan tas fram. Inte på Ursand, Inte på Nabbensberg, inte på Limboda, inte på Skaven/Öxnered etc. Det är normalt olämpligt att föregå den demokratiska process som en detaljplan innebär.
Vad gäller just Sikhall har ju detaljplanearbetet olyckligtvis dragit ut på tiden på ett sätt som inte förutsågs från början. Detta redogjordes för i interpellationssvar till dig Stefan för inte så länge sedan. Med hänsyn till detta har nämnden 3 gånger tidigare (sammanlagt 9 förhandsbesked) ändå tyckt att det är rimligt att göra undantag från principerna ovan och bevilja förhandsbesked för att tillmötesgå fastighetsägare och främja en utveckling av Sikhall. Detta har givetvis i varje fall vägts noga mot risken att det kan motverka planläggningen.
Det negativa planbesked som gavs 2021 rörde sig om 3 hus som skulle placeras i anslutning till där 6 av 9 tidigare förhandsbesked beviljats.
Byggnadsnämnden skall fullgöra det ansvar kommunen har enligt plan och bygglagen. Detta innebär att pröva ärenden mot gällande lagstiftning. För att komma vidare i planprocessen krävs nödvändiga utredningar som fastighetsägarna sedan samrådet 2018 väljer att avvakta med. Att
byggnadsnämnden, såsom myndighetsnämnd, i detta läget skulle fortsätta att bevilja alla förhandsbesked som kommer in är inte rimligt och ansvarsfullt. Det skulle innebära att vi bygger först och planerar sedan. Är det så Stefan Kärvling vill ha det? (Den här sista frågan läste inte Bo Dahlberg upp på sammanträdet; min anm.)

Varför får inte fastighetsägaren ifråga förhandsbesked när översiktsplanen visar i vilka områden det kan byggas bostäder?

Översiktsplanen är övergripande, strategisk och framåtblickande. Översiktsplanen ger dock inga rättigheter eller skyldigheter till vare sig myndigheter eller enskilda. Dess rekommendationer är vägledande till skillnad från detaljplanens bestämmelser som är bindande. Översiktsplanen ger vägledning huruvida ett detaljplanearbete ska startas upp eller inte eller vägledningen i de fall enstaka förhandsbesked kan ges utan planläggning (i detta fall krävs planläggning och processen är igång).

Varför får andra fastighetsägare förhandsbesked i området kring Sikhallsviken? Varför behöver de inte vänta på detaljplanen?

Det är riktigt att förhandsbesked har lämnats 2021 för två stycken bostadshus. Dessa är på en annan plats och söktes av en annan fastighetsägare än de du nämner i din första fråga. Denna fastighetsägare är också medsökande till detaljplanen. Med beaktande av att en annan fastighetsägare fått 9 förhandsbesked beviljade under tiden detaljplaneprocessen pågått så ansåg
nämnden att det var rimligt att bevilja 2 förhandsbesked även för denna fastighetsägare då man gjorde bedömningen att det inte motverkar planläggningen.
Byggnadsnämnden har inte lagt en blöt filt över Sikhall. Med hänsyn till omständigheterna och att området är stort så skulle eventuellt fler enstaka förhandsbesked kunna beviljas om de inte motverkar planläggningen. Varje ärende får prövas för sig. Dock kan man inte bygga för mycket på ett ställe. Då måste vi planera först. Och planera kan vi göra när vi har underlag och fakta. Och underlag och fakta får vi när nödvändiga utredningar gjorts. (11/4-22 Bo Dahlberg)

==

Det är värt att särskilt nämna att ordförande Bo Dahlbergs (S) svar var både genomarbetat och uttömmande, precis som det svar han lämnade på min interpellation i februari. (Se ”Svar från BN:s ordförande om DP i Sikhall”.) Det är mycket glädjande att nämndsordförande tar sig tid att svara på oppositionens frågor. Dahlberg passade också på att ge en liten lektion om hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen tänker. Antagligen ansåg Dahlberg att jag behövde det…  :)

Det blev egentligen inte så mycket diskussion efter att Bo Dahlberg hade läst upp sitt svar. Klockan var mycket och sammanträdet hade tagit på krafterna. Jag framförde emellertid ett antal synpunkter på interpellationssvaret.

Jag noterade att Bo Dahlberg hade börjat sitt svar på interpellationen med:

”I plan och bygglagen finns det något som kallas detaljplanekravet som förenklat innebär att ny sammanhållen bebyggelse i regel ska prövas i en detaljplan. När man väl startat upp ett planarbete är det inte brukligt att bevilja förhandsbesked under processens gång.”

Så är det säkert, sa jag, i normala fall är det inte brukligt. Men i det här fallet var ju det mesta annorlunda, precis som ordförande Dahlberg skrev i svaret – detaljplanen var fortfarande inte klar efter 7 år. Och just därför borde kanske byggnadsnämnden överväga att behandla ansökningarna om förhandsbesked annorlunda än vad som är brukligt. Och eftersom nämnden inte gör det så är det ju egentligen inte helt fel att säga att byggnadsnämnden lagt en blöt filt över Sikhall.

Det höll inte Bo Dahlberg (S) med om. Han försäkrade att det jobbas med detaljplanen, men:

”det är så många viljor där uppe och det är många förslag så att säga … Jag har stort förtroende för förvaltningens arbete. Det är ju ändå dom som arbetar med det, att man inväntar dom svar och dom prövningar och dom utredningar som ska in så att säga, och sammanställa dom. Och först då, när man har kommit överens däruppe allihopa, då tror jag nog att det kan gå ganska fort. Jag ser med tillförsikt , jag tycker också att det här området är väldigt värt att satsa på. Det är ingen tvekan om det. Det kan bli ett av, och det har jag sagt tidigare, ett av Vänersborgs finaste områden för rekreation.”

Det har alltså, fortsatte jag, trots byggnadsnämndens principer, getts 9 förhandsbesked sedan 2015. Men förra året blev det stopp. I byggnadsnämndens beslut den 19 januari 2021, när nämnden gav negativt förhandsbesked, motiverades beslutet med att:

“Det blivande bebyggelseområdet beräknas sammanlagt omfatta mer än 25 till stor del sammanhängande tomter. Vid en sådan omfattande exploatering behöver en demokratisk planeringsprocess klarlägga övergripande förutsättningar och konsekvenser med hjälp av flera utredningar avseende exempelvis dagvattenhantering, arkeologi och markförhållanden. Även trafiken, inte minst förutsättningarna för en säker gång- och cykeltrafik, behöver lösas genom en detaljplan.”

Det hänvisades alltså till flera utredningar, bland annat en utredning om markförhållanden. Och det trots att det skulle byggas på berg, precis som de tidigare 9 positiva förhandsbeskeden…

Och arkeologiska undersökningar… Varför krävdes det nu, undrade jag, och inte för de 9 tidigare beskeden? När det gällde GC-vägen hade fastighetsägaren avsatt mark till detta, fastigheterna tillät GC-väg eftersom de inte var tänkta att gå ända ut till landsvägen.

Det ska noteras att de 3 hus som inte fick positiva förhandsbesked förra året skulle placeras i anslutning till 6 av de tidigare husen som beviljades förhandsbesked. Varför var det då så viktigt med en massa undersökningar när de andra husen inte behövde det? Frågade jag.

Sedan menade jag att fastighetsägaren ifråga sannolikt inte var helt överens med Bo Dahlbergs historiebeskrivning. När jag läser minnesanteckningarna från mötena mellan kommunen och fastighetsägaren i februari och mars 2015 så tycker jag fortfarande att det förespeglades att fastighetsägaren ifråga skulle få bygga, att han fortsatt skulle få förhandsbesked och bygglov på mark utanför strandskydd. Det var liksom det kommunen erbjöd i förhandlingen med fastighetsägaren för att få dra VA-ledningar över hans mark.

Hur som helst konstaterade jag vidare att man nog kan konstatera att kommunikationen mellan kommunen och fastighetsägaren genom åren inte har varit den bästa. Jag menade att kommunen så att säga hade bollen. Den process av förköp/expropriation som fastighetsägaren oförskyllt blev utsatt för efter förvärvet av fastigheterna i Sikhall finns sannolikt fortfarande kvar i minnet. Kommunens expropriation fick också till följd att kommunen styckade sönder fastigheterna. 

Till sist önskade jag nog att kommunen gav upp en del av sina så kallade principer. Det finns lösningar som skulle kunna tillfredsställa både kommunen och fastighetsägaren. Och det skulle möjliggöra en utveckling i Sikhall. Det vore något som invånarna i denna del av kommunen skulle uppskatta. De har säkerligen för länge sedan gett upp hoppet om att kommunen ska utveckla Sikhall.

Avslutade undertecknad bloggare, och därmed slutade också interpellationsdebatten.

Med tanke på de förslag på fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall som lades fram i veckan (se ”Visar kommunen vilja i Sikhall?”), så är det inte omöjligt att det blir ytterligare en interpellation på fullmäktiges sammanträde i maj.

Visar kommunen vilja i Sikhall?

10 april, 2022 Lämna en kommentar

I fredags upptäcktes några intressanta handlingar i diariet. De handlade om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall.

Fastighetsrättsliga lösningar är både ett krav och ett måste för att detaljplanearbetet i Sikhall ska kunna gå vidare och slutföras. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Och en detaljplan är i sin tur ett måste för att fastighetsägarna i allmänhet och Magnus Larsson i synnerhet ska kunna utveckla Sikhall enligt de planer och visioner de har. Problemen med fastighetsgränserna uppstod för övrigt i samma stund som kommunen förköpte (läs: exproprierade) delar av Magnus Larssons fastighet år 2007. Det kan vara bra att veta det. I samband med förköpet/expropriationen styckade nämligen kommunen sönder Larssons fastighet på ett sätt som gjorde det omöjligt för Larsson att utveckla Sikhall som han hade tänkt vid förvärvet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Men kanske är en lösning äntligen på gång. Det är emellertid fortfarande svårt att uttala sig säkert om. Magnus Larsson har vad jag förstår inte varit med i någon dialog med kommunen under en ganska lång tid nu. Jag tror inte heller att Larsson ännu har fått se kommunens underlag – det som finns i diariet och som jag tänker presentera i denna blogg. Kommunen verkar just nu arbeta med att komma fram till vilken inställning den ska ha i framtida samtal och förhandlingar med fastighetsägarna och Magnus Larsson. Så uppfattar jag läget.

Tjänstepersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen har tillsammans med plan- och byggnadsförvaltningen tittat på olika förslag, alternativ och möjligheter, eller scenarion som de kallar det. De har gemensamt utarbetat flera scenarion som presenterades för Fastighetsutskottet den 31 mars.  Fastighetsutskottet är ett utskott i samhällsbyggnadsnämnden och består följaktligen av politiker. Fastighetsutskottet beslutade (du kan ladda ner sammanträdesprotokollet här):

“Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott noterar informationen om inriktning för fastighetsrättsligt tillvägagångssätt för åtgärder inom planarbetet för Sikhallsviken.”

I sammanfattningen av ärendet skriver förvaltningen till utskottet, och jag återger hela avsnittet:

“Förvaltningen kommer att fortsätta dialogen med fastighetsägaren med huvudinriktning av alternativen C samt ägandeform/upplåtelse för piren/vågbrytaren enligt huvudinriktningen. En möjlig upplåtelse med pir/vågbrytare i kommunal ägo utreds som ett led i detta arbete samt vilken typ av pir/vågbrytare som vore lämplig för respektive lösning. Målet är att hitta en fastighetsrättslig lösning som samtliga parter står bakom och kan ligga till grund för fortsatt planläggning samt genomförande av detaljplanen.”

Det låter på sätt och vis förhoppningsfullt, men det har hänt att kommunen har gett liknande positiva signaler förut. Utan att egentligen mena det… Förhoppningarna är trots allt att det ska bli annorlunda denna gång. Ingen tjänar på att inget händer i Sikhall. Det innebär nämligen i praktiken att utvecklingen faktiskt går bakåt – Sikhall växer igen och förfulas. Och det kan inte ens kommunen tycka är önskvärt. Det finns dock en del ganska komplicerade frågor att lösa, det framgår väl om inte annat av citatet ovan – och då tar den sammanfattningen egentligen bara med en aspekt…

I underlaget/utredningen, med titeln “Alternativ för fastighetslösningar i samband med detaljplanering i Sikhallsviken” (kan laddas ner här), börjar förvaltningen med att presentera tre scenarior för området väster om badplatsen.

Förvaltningen visar möjliga fastighetsförhållanden på tre kartor och för var och en anger man för- och nackdelar. Ett alternativ är det som Magnus Larsson själv förespråkar, alternativ A, och ett är det som kommunen föredrar, alternativ C. Och så finns det ett alternativ till, B. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen.)

Jag ska inte återge texten till alternativen utan hänvisar den intresserade att ladda ner underlaget och läsa.

Kommunen tycker uppenbarligen att det är viktigt att:

“kommunen har full rådighet över strandområdet”

I ett annat dokument finns en så kallad “fördjupad beskrivning av ärendet” (kan laddas ner här). Där utvecklar förvaltningen sin syn:

“Strandområdet är av stort allmänt intresse och bör vara i kommunalt ägo för att långsiktigt trygga allmänhetens möjlighet till vattennära rekreation och bad. Strandområdet bör ses från kommunens sida som en viktig investering ur rekreationsperspektiv. Erfarenheter kring delat ägande och samfällda lösningar med skötselavtal finns både i kommunen men också i kranskommunerna. För en långsiktig lösning badstränder finns det stora värden att dessa ligger i kommunalt ägo till sin helhet. Ett helägt strandområde medför också en flexibilitet för kommunen att utveckla strandområdet till ett attraktivt besöksmål i kommunen.
För att bibehålla Sikhalls stranden som ett besöksmål kommer det krävas investeringar och utökat underhåll från kommunens sida.”

Jag kan väl inte låta bli att tänka – tycker eventuella badgäster det? Åker man till Sikhall och tittar så ser man snabbt hur igenväxt och nedgånget det är på badstranden. Kommunen har inte skött Sikhall som den borde de senaste åren. Så varför skulle allmänheten tycka att det är viktigt att strandområdet är i kommunal ägo? Och varför skulle kommunen börja investera och utöka underhållet just nu? Stora delar av Nordkrokens och Gardesannas badstränder är för övrigt i privat ägo. Jag vet inte om t ex Gardesanna är sämre underhållet än Sikhall… Och sedan kan man nog fråga sig om det är kommunens förtjänst att Ursand är så fint som det är…

Något säger mig att det inte blir helt lätt för parterna att mötas på denna punkt.

Sedan gör förvaltningen samma sak för området kring hamnen i Sikhall, tre alternativ presenteras. Alternativ B är det som Magnus Larsson tidigare har framfört att han helst ser som lösning. Kommunen förespråkar återigen alternativ C. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen, VSS=Vänersborgs Segelsällskap, SM=Sikhalls magasin.)

Det är samma här, jag rekommenderar den nyfikne att ladda ner underlaget och läsa vad förvaltningen skriver (kan laddas ner här).

Det kan vara viktigt att notera att det är en stiftelse som äger Sikhalls magasin, trots att huset ligger på kommunens mark. Underhållet på magasinet är kraftigt eftersatt och är anmält till miljö- och byggnadsförvaltningen.

I den fördjupade beskrivningen av ärendet (kan laddas ner här) skriver kommunen:

“Den lösning som förvaltningen funnits bäst är lösning C … då denna säkerställer allmänhetens tillträde till området, medför en ägandeform som tryggar investeringar för samtliga parter och skapar ett fastställt ägande samt formellt ansvar parterna emellan.”

Det är lite mer komplicerat i Sikhalls hamn, jämför den citerade sammanfattningen ovan. Men kommunen visar onekligen en viss misstro mot Magnus Larsson vilket inger farhågor om att en överenskommelse ska vara möjlig. Det är ju strandskydd i området och det finns något som heter allemansrätt. Magnus Larsson skulle aldrig kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill.

Underlaget diskuterar också anläggandet av en cykelväg mellan i första hand badet och hamnen och i andra hand från busshållplatsen i Åstebo till badet. Det verkar dock lite komplicerat, så jag lämnar den frågan tills vidare. Jag noterar dock att förvaltningen skriver:

“Kommunen har efter många turer fått godkännande från Trafikverket att kunna anlägga vägen på egen hand i anslutning till bilvägen.”

Det var åtminstone ett positivt besked…

Det finns anledning att återkomma i frågan. Men jag vill återigen understryka att det trots allt är mycket positivt att det ser ut att hända något i Sikhallsfrågan och att det finns flera personer i kommunhuset som verkligen har tagit sig an ärendet. Och det finns tydligen, enligt underlaget, öppningar för både förhandlingar och  kompromisser.

“Dum spiro spero”

Som de gamla romarna sa….

PS. Det latinska citatet betyder: ”Så länge jag lever, hoppas jag”.

Svar från BN:s ordförande om DP i Sikhall

15 februari, 2022 2 kommentarer

Den 6 februari skrev jag en interpellation till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S). Jag skrev en liten inledning och ställde sedan fyra frågor om varför det tar sådan tid för detaljplanen i Sikhall att bli klar. (Se “Interpellation om detaljplan i Sikhall”.)

I eftermiddags fick jag ett skriftligt svar på de fyra frågorna. De redovisar jag i sin helhet nedan. Imorgon onsdag ska frågorna och svaren diskuteras i kommunfullmäktige. Sammanträdet sänds för övrigt på kommunens webb-TV med början kl 18.00. Fram tills dess är det fritt fram för kommentarer på denna blogg. Kanske lämnas upplysningar som jag kan få användning av imorgon.

Du kan ladda ner min interpellation här och Bo Dahlbergs svar här.

===

Svar på interpellation om detaljplan för Sikhallsviken

Fråga: Hur kommer det sig att detaljplanen för Sikhallsviken fortfarande inte är klar efter snart 7 år?

Svar:

Den huvudsakliga anledningen är att fastighetsägarna valt att avvakta med att gå vidare med nödvändiga utredningar. Processen har under delar av tiden legat vilande när olika avgöranden har inväntats. Till exempel avvaktades överenskommelser mellan fastighetsägare och kommunen kring dragning av VA-ledningar, vilket bidrog till att samrådet försenades. I ett senare skede avvaktades framtagandet av markanvisningsavtal för att ge byggherren säkrad rådighet över område för småbåtshamn. Sedan samrådet har dock det främsta hindret för fortskridandet av detaljplanearbetet varit att nödvändiga utredningar inte är gjorda.

Fråga: Det finns inte ett enda dokument i diariet från detaljplaneprocessen under tiden mellan februari 2018 och oktober 2020. Varför inte det, vad hände under denna långa tid?

Svar:

Det finns handlingar diarieförda på ärendet PLAN.2015.24 även under den nämnda perioden. Bland annat genomfördes naturvärdesinventering som upphandlades av kommunen, och där sedan kostnaden fördelades mellan parterna i enlighet med planavtal. Kontinuerligt under planprocessen har även många möten hållits och kommunikation förts mellan kommunens handläggare och andra sakägare och sakkunniga. Anteckningar från sådan kommunikation har inte alltid diarieförts såsom allmän handling eftersom det till stora delar rör sig om arbetsmaterial i ett pågående arbete. Under den nämnda perioden har bland annat väghållarfrågan utretts ihop med Trafikverket.

Fråga: Är det rimligt att fastighetsägarna ska betala över en miljon kronor för en detaljplan som aldrig blir klar och som, om den någonsin blir det, kanske till och med kommer till slutsatsen att det inte går att exploatera området?

Svar:

Det är helt rimligt att en fastighetsägare står för plankostnaderna för att utreda möjligheterna och förutsättningarna för exploatering på den egna fastigheten. I slutändan är det fastighetsägaren som också kan tjäna pengar på planen genom att till exempel sälja tomter eller hyra ut sjöbodar, båtplatser och campingplatser. Sett till vad andra planer kostar är det inte alls orimligt att kostnaderna för att utreda planområden av denna storlek landar på miljonbelopp. I detta fall har fastighetsägarna en trygghet i ett planavtal som begränsar kostnaderna för kommunens handläggning till 292 000 kr, och där kommunen även skrivit på att bekosta en femtedel av det trots att kommunen inte kommer att ha del av nya byggrätter i planen. Samtliga fyra fastighetsägare skrev under avtalet 2015 och det har inte inkommit något ifrågasättande av avtalet till byggnadsnämnden. Utöver handläggningskostnaderna tillkommer kostnader för utredningar, vilket klargörs i avtalet. Detta har tydligt kommunicerats från starten av processen och är helt normalt för alla planarbeten. Det är naturligt att exploatören tar kostnaderna för de utredningar som krävs. Två externa utredningar har genomförts fram till dagens datum – naturvärdesinventering och häckfågelinventering. Kostnad för naturvärdesinventeringen fördelades på samma sätt som handläggarkostnaderna enligt planavtalet. Häckfågelsinventeringen har bekostats av fastighetsägarna. Kommunen har hittills fakturerat fastighetsägarna sammanlagt 195 440 kr för

utgifter i planarbetet. Vilka kostnader som tillkommer kan inte preciseras idag, men det är troligt att det sammanlagt kommer att landa på 1–1,5 miljoner att fördela mellan de sökande fastighetsägarna.

Fråga: Hur lång tid ytterligare kommer detaljplanearbetet att ta innan planen blir färdig?

Svar:

När fastighetsägarna väljer att gå vidare med nödvändiga utredningar kan planarbetet gå vidare. Nästa steg efter det är granskning och därefter antagande. Kommunen kommer att prioritera att få färdigt planen så fort fastighetsägarna ger klartecken för att gå vidare. Fastighetsägarna har tidigare begärt svar på frågor kring planens utformning samt säkerhet kring rådigheten över mark och vattenområden för att kunna genomföra planerade projekt. Byggnadsnämnden har i oktober 2021 beslutat om inriktning för planarbetet i linje med önskemål från fastighetsägare. Samhällsbyggnadsnämnden har i mars 2021 skrivit på avtal om markanvisning för att ge efterfrågad säkerhet. Fastighetsägare har istället kommit in med ny begäran om att köpa ut mark bland annat vid magasinet och befintlig hamnanläggning. Detta har inte varit på förslag tidigare i planarbetet utan då har samtalet handlat om hur rådighet kan garanteras genom servitut eller liknande. Samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för frågor kring kommunens markägande.

Frändefors 2022-02-13

Bo Dahlberg
Ordförande

==

Anm. Se också ”KF: Lång debatt om Sikhall (1/2)” och ”KF: Lång debatt om Sikhall (2/2)”.