Arkiv
Kommunfullmäktige 23 april 2014
Idag behandlade kommunfullmäktige ett antal rapporter från revisorerna. Jag har behandlat rapporterna i två ganska utförliga bloggar och hänvisar till dem för mer information i sakfrågorna. (”Revisorernas rapporter (1)” och ”Revisorernas rapporter (2)”.)
Vänsterpartister gick, som vanligt, upp och kommenterade rapporterna. Lutz Rininsland tog i ett anförande upp revisorsrapporten om Bo Carlsson (C) och fiberdragningen på södra Dal. Rininsland var lika skarp som revisorerna var. Revisorerna hade ju skrivit:
”Vi revisorer är mycket kritiska till samhällsbyggnadsnämndens och dess ordförande Bo Carlssons agerande.”
Rininsland frågade revisorerna om ”tiden”. Revisorerna hade ju undertecknat sin rapport den 3 april. Då hade fortfarande inte Samhällsbyggnadsnämndens protokoll, från det sammanträde då nämnden hade behandlat rapporten, vunnit laga kraft. Rininsland undrade därför vad den föreslagna ansvarsfriheten för Bo Carlsson var värd.
Revisorernas ordförande Benny Jonasson ”lugnade” dock Rininsland med att säga att frågan inte var avgjord än. Revisorerna ska ställa ytterligare frågor om fiberdragningen och vad som försiggått kring den. Deras arbete fortskrider med andra ord på den här punkten. Och det tror jag är alldeles nödvändigt. Vem vet vad som kan ligga nedgrävt tillsammans med fibern i Centerns starka fäste i södra Dalsland…
Bo Carlsson var inte på plats på dagens sammanträde. Marianne Karlsson (C) däremot gick upp långt senare i frågan om VA-nät i Sannebo – en helt annan fråga alltså. Hon visade då prov på en djup bitterhet. Karlsson sa:
”I samband med VA-utbyggnaden dras fiber. Det blir väl något för revisorerna att ta tag i…”
I vissa centerkretsar kan inte Bo Carlsson göra fel…
Jag gick upp och tog upp revisorernas kritik av Byggnadsnämnden. Jag menade att den i och för sig hårda kritik som revisorerna lämnade på Byggnadsnämnden ändå sköt över målet. För många vänersborgare är de avslag som de får på sina bygglovsansökningar en långt viktigare fråga. Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, vill sällan eller aldrig föra en dialog om hur saker kan lösas på ett bra sätt för alla parter. Istället upplever vänersborgarna att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, letar och tolkar paragrafer enbart för att kunna neka bygglov.
Jag tog också upp att många invånare reagerar på den brist på lika behandling som de upplever, t ex Andersson på Nordkroken jämfört med sina grannar, Sikhall jämfört med Ursand, Gardesanna jämfört med Sannebo…
Peter Göthblad (FP), Byggnadsnämndens ordförande, kände sig manad att bemöta min kritik:
”Vi har till största delen nöjda kunder.”
Noteras kan att det var väldigt få andra som gick upp i ärendet. Inga socialdemokrater eller centerpartister till exempel. Det tycks som om de gamla betongpartierna oftast vill tysta ner kritik. Då finns den inte, typ…
Även Ernst & Youngs rapport om arenaskandalen behandlades.
Lutz Rininsland (V) betonade att det inte var fråga om att någon av de ansvariga inte kände till kommunens regelverk kring upphandlingar eller beslut. Som Ernst & Young, och en del andra, ville få det till. Rininsland menade att agerandet från S Anders Larsson och de andra ansvariga var helt medvetet. Hade de inte brutit mot regler och lagar (ex lagen om offentlig upphandling, LOU), så hade det inte blivit det bygge som S Anders Larsson och andra i den inre kretsen eftersträvade.
Gunnar Lidell (M) försvarade på sätt och vis utredningen:
”Jag hade hoppats på ännu tydligare och knivskarpa slutsatser, men nu har vi inte fått det.”
Och med det skulle vänersborgarna nöja sig. Typ. Tyckte Lidell.
Kurt Karlsson, ensam sverigedemokrat på plats ikväll, tyckte att hela arenadebatten var negativ. Inte arenan alltså, utan själva debatten. Karlsson spetsade till det:
”Jag är trött på gnället från visst håll.”
Det är tydligen bara Kurt Karlsson som får gnälla… Dock inte på arenan då. Bara på andras ”gnäll” om arenan…
Det blev tyst när en av de ansvariga för arenaskandalen begärde ordet. Ja, det är ju faktiskt så att Lars-Göran Ljunggren (S) har ”tagit ansvaret” för det skedda. Fast när Lutz Rininsland en gång i tiden frågade Ljunggren i fullmäktige vad han menade med att ”ta ansvar”, så sa Ljunggren att han betalade skatt som alla andra… Ljunggren har som bekant också lovat att lägga alla papper på bordet.
Förväntningarna kom på skam. Det blev ingenting med något av det. Till allas besvikelse…
Det enda Ljunggren sa från talarstolen var att han inte alls hade vägrat att bli intervjuad av revisorerna från Ernst & Young. De skrev ju i sin rapport att Ljunggren hade avböjt att bli intervjuad.
Lutz Rininsland (V) dundrade:
”Jag accepterar inte vad du säger Ljunggren. … Du hade alla möjligheter att vända dig till revisorerna.”
James Bucci var en av dem som hade intervjuats av Ernst & Young. Bucci sa:
”Jag blev intervjuad. Det var inget problem att få till stånd en tid. Det fungerade hur bra som helst.”
Konstigt att det strulade just när Ljunggren och Marie Dahlin (också S) skulle bli intervjuade av revisorerna… (S Anders Larsson ville, enligt uppgift, tydligen inte, helt enkelt, bli intervjuad…)
Per Sjödahl (MP) ställde två raka frågor till Ljunggren:
”Kände du till att direktupphandlingen var i strid med lagen om offentlig upphandling (=LOU)? Försökte du få till mötet med revisorerna på annat sätt?”
Lars-Göran Ljunggren svarade kortfattat:
”Jag har inget mer att tillägga i det här ärendet.”
Lars-Göran Ljunggren ställer upp i höstens val, precis som hans gamle parhäst Bo Carlsson…
Själv gick jag också upp i talarstolen. Jag kände att jag bara var tvungen att nämna något om arenan. Även denna revisorsrapport pekar ju ut den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden (=BUN) som ansvarig.
BUN hade typ dålig kontroll över arenabygget menar revisorerna. Och visst hade BUN det, men alla beslut fattades ju bakom skål och vägg. Ingen svarade vettigt på de frågor som ställdes på BUN-sammanträdena, av mig och andra. I stort sett alla handlingar belades med sekretess och när man överklagade beslut om att handlingar sekretesstämplades…. Ja, då sa Förvaltningsrätten ”nej”. Inte ens ledamöter i den ansvariga nämnden skulle få ut de handlingar som nämnden var ansvarig för… Det var med andra ord helt omöjligt att få kunskap om vad som hände i de slutna rummen.
Men Ernst & Young kritiserar ändå Barn- och Ungdomsnämnden… Det var nog enklast så… De verkligt ansvariga behöver inte ta något ansvar – inte då, inte nu…
Det fick till slut Morgan Larsson (VFP) att tala klartext från talarstolen:
”Det är ett grovt politiskt bedrägeri av Socialdemokraterna och Centerpartiet. … Det är lögner och det är mörkanden. … Det är en skam för Vänersborg.”
Noteras kan att det var väldigt få andra som gick upp i ärendet. Inga socialdemokrater (med undantag av, Kate Giaever, som förresten lämnar Socialdemokraterna för Vänsterpartiet) eller centerpartister till exempel.
Det tycks som om de gamla betongpartierna oftast vill tysta ner kritik. Då finns den inte, typ…
Magnus Larsson vs Vänersborgs kommun
Igår skrev TTELA om Magnus Larssons polisanmälan mot Vänersborgs kommun (se här). Bakgrunden har väl läsare av denna blogg ganska klar för sig. (Se ”Vänersborgs kommun polisanmäld av Magnus Larsson i Sikhall!”.)
Det handlar kortfattat om att kommunen kräver en tillsynsavgift på ett skärmtak tillhörande Magnus Larsson i Sikhall, ett skärmtak som sedan Länsstyrelsen förklarade vara bygglovsbefriat. Kommunen kräver alltså betalt för en tillsyn som var onödig. Och för detta krävs Magnus Larsson på över 7.000 kr. Magnus Larsson vägrar att betala och nu har kommunen lämnat fakturan till Kronofogden.
Och Magnus Larsson har polisanmält kommunen för bluffakturering…
Varför kommunen överhuvudtaget åkte ut för att göra en tillsyn hos Magnus Larsson i Sikhall den där dagen i augusti 2010 är inte helt klart. I ett dokument så står det att det handlade om en ”rutinbesiktning”, i ett annat att två handläggare har ”besiktigat fastigheten i samband med yrkande till byggnadsnämnden angående ekonomibyggnad” och i ett tredje står det kort och gott ”inspektion”.
I gårdagens TTELA hävdade kommunjuristen att Länsstyrelsen har godkänt kommunens faktura för tillsynen. Och det stämmer. I den dom som Länsstyrelsen avkunnade den 24 augusti 2012 stod det:
”Vid nämndens tillsynsbeslut pågick byggnation av ett skärmtak … Eftersom bygglov inte funnits för den aktuella åtgärden ska byggnadsavgift motsvarande fyra gånger taxan tas ut. Överträdelserna kan, anser Länsstyrelsen, inte betraktas som ringa. … Nämnden får med hänsyn till ovanstående anses ha haft fog för sitt beslut och överklagandet av byggnadsavgiften ska därför avslås.”
Ett mycket märkligt domslut när Länsstyrelsen i samma dom skriver:
”Nämndens beslut bör därför upphävas vad avser skärmtaket.”
Skärmtaket var bygglovsbefriat…
Tydligen vägde det tungt för Länsstyrelsen att Byggnadsnämnden hade ”haft fog för sitt beslut”. Även om det var felaktigt…
Det här måste vara en mycket delikat juridisk fråga. Byggnadsnämnden får ta betalt för en tillsyn som hade ”fog” för sig trots att Byggnadsnämnden hade fel… Trots att det i efterhand visade sig att det inte fanns fog… Att ha ”fog för sitt beslut” låter inte direkt som en väldefinierad juridisk term, utan mer som att det öppnar dörrar för ”ofog”, godtycke och, i värsta fall, trakasserier.
Det torde också betyda att en Byggnadsnämnd var som helst i Sverige får göra tillsyn på vilket hus som helst, därför att den tycker att det finns ”fog” – och sedan kräva ersättning på mer än 7.000 kr. Trots att allt är i sin ordning.
Vart går gränsen för att ”anses ha haft fog för sitt beslut”?
Vad är det som kostar, kanske någon undrar. Vad vill kommunen ha betalt för? Här är specifikationen:
Själva tillsynen på plats tog 2 timmar. Sedan är resten olika former av administration. Timpriset låg på 650 kr. Sammanlagt 7.150 kr.
Men det är som det är. Länsstyrelsen bestämde att kommunen fick ta betalt. Magnus Larsson gick inte vidare med att överklaga detta beslut. Han trodde, naturligtvis, att kommunen skulle släppa det ekonomiska kravet när Länsstyrelsen förklarade att skärmtaket var bygglovsbefriat. Det var också det intryck Magnus Larsson fick när han pratade med enskilda högre tjänstemän… Och även en och annan politiker vad jag förstår…
Det finns ytterligare en aspekt. Juridiska processer tar inte bara kraft och tid. Det är dyrt också. Jurister är inte billiga… Det är liksom inte bara att överklaga för en vanlig kommuninvånare.
Det finns naturligtvis också en moralisk aspekt. Och det är naturligtvis om det är rätt och riktigt att en kommuninvånare ska behöva betala för tillsyn av ett skärmtak, som inte behöver bygglov. Man frågar sig om inte kommunen istället borde känna ett ansvar att göra rätt för sig. Borde inte kommunen beklaga den utdragna och segslitna process som den har utsatt Magnus Larsson för – helt i onödan? Och kanske till och med erbjuda Magnus Larsson ett skadestånd för att den har försenat husbygget med 7 år? Och att kommunen utsatte honom för ”onödigt lidande”? Jag menar, tänk när Magnus Larsson fick reda på att Byggnadsnämnden lade ett vite på 200.000 kr om han inte sågade ner sitt skärmtak – med en ökning på 100.000 kr för varje påbörjad månad som åtgärden inte var utförd… Hur kul var det på en skala…?
Konsekvenserna av kommunens handlande mot Magnus Larsson kan bara få ett resultat. Nu ska Byggnadsnämnden åka runt i kommunen och utöva tillsyn på alla hundratals skärmtak. (Och vem vet, det kanske den måste – det kan ju inkomma anmälningar…) De hus som har bygglovsbefriade skärmtak får sedan betala mer än 7.000 kr i tillsynsavgift. Nämnden kan ju ”ha haft fog för sitt beslut” om tillsyn.
Och vill husägarna inte betala, så skickar kommunen Kronofogden på dem…
Och de hus som faktiskt har byggt olovliga skärmtak, med t ex bärande stolpar, får ett hot om vite på 200.000 kr om de inte sågar ner dem…
Jag menar, alla kommuninvånare ska ju behandlas lika…
I matchen mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommunen är läget nu det att Magnus Larsson har yttrat sig till Kronofogden. Det med anledning av Vänersborgs kommuns begäran om betalningsföreläggande.
Magnus Larsson bestrider betalningsföreläggandet i sin helhet:
”…kommunen debiterat för ett arbete som jag inte beställt och ett arbete som dessutom strider mot gällande lagstiftning.”
I sin sakframställan utvecklar Magnus Larsson sitt bestridande. Han skriver:
”Under den process som pågått enligt ovan har Byggnadsnämndens tjänstemän oanmält besiktigat min fastighet ett antal gånger. Plan och Bygglagen reglerar i 10 och 11 kap hur sådan tillsyn skall gå till. Det är ostridigt att byggnadsnämndens tjänstemän skall ges tillgång till fastigheter där byggnation pågår. Det är emellertid lika ostridigt att utsedd kvalitetsansvarig skall närvara när byggnadsnämnden gör arbetsplatsbesök, dessutom skall byggherren även ges möjlighet att närvara. I detta fall har Byggnadsnämnden underlåtit att kalla parterna vid sina arbetsplatsbesök så som lagstiftningen kräver.”
När det gäller själva avgiften så skriver Magnus Larsson:
”Angående taxor för Byggnadsnämndens verksamhet så finns detta klart reglerat i taxedokument fastställt av Vänersborgs kommunfullmäktige. Byggnadsnämnden har enligt detta dokument enbart att besluta om avgift för beviljad strandskyddsdispens och har enligt samma dokument inte möjlighet att ta ut tillsynsavgift för förmodat brott mot Miljöbalkens bestämmelser avseende strandskyddsbestämmelserna så som gjorts i detta fall.
Byggnadsnämnden har alltså även här överskridit sina befogenheter när man beslutat om tillsynsavgift grundat på Miljöbalkens bestämmelser.(bil 4)”
Tänk, sådant här yttranden, och överklaganden, kan hundratals vänersborgare tvingas att skriva – om Magnus Larsson inte får rätt…
Men vad handlar det egentligen om? Det kan man i och för sig spekulera kring, men som jag ser det är ändå kärnfrågan:
Borde inte Vänersborg ha en Byggnadsnämnd som hjälper och inte stjälper?
Till TTELA säger Magnus Larsson:
”Det är ett Kalle Ankakommunhus, det de gör är helt sjukt.”
Jag känner att det inte är helt lätt att argumentera mot Magnus Larsson i just den här frågan…
Vänersborgs kommun polisanmäld av Magnus Larsson i Sikhall!
På ”Politikerhyllan” i Sikhall hittar man Magnus Larssons hus. Med det skärmtak som Magnus själv ville ha. Men som han inte fick för Byggnadsnämnden. (Se ”Sikhall 1:6”.)
Först efter över 7 års kamp mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommun beslutade Länsstyrelsen den 24 augusti 2012 att den:
”upphäver nämndens beslut … som rör skärmtaket…”
Länsstyrelsen gav Magnus Larsson rätt. Skärmtaket krävde inte bygglov. Striden var slut. Magnus Larsson vann.
Jag upprepar:
Skärmtaket på Magnus Larssons hus krävde inte bygglov.
I januari förra året skickade kommunen en faktura till Magnus Larsson. Byggnadsförvaltningen hade nämligen gjort en tillsyn på Magnus Larssons skärmtak. Av någon anledning. Ingen hade begärt en tillsyn. Ingen hade anmält skärmtaket.
Och nu krävdes Magnus Larsson på en ”tillsynsavgift” för detta celebra besök. Kommunen tyckte att besöket var värt 8.797 kr.
Jag upprepar:
Magnus Larsson krävdes på 8.797 kr för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för…
Åttatusensjuhundranittiosju kronor…
Magnus Larsson tyckte att det hela var absurt. Han bestred fakturan…
Magnus Larsson ringde runt i kommunhuset. Han delgav sin syn och sitt bestridande till både kommun- och förvaltningschefer, kommunalråd och andra. Det slutade med att han fick en ny faktura. I kommunens outsägliga godhet så drogs inkassoavgiften av. Magnus Larsson skulle ”bara” betala 7.200 kr.
Otacksam som han var, så bestred Magnus Larsson denna faktura också… Han bestred hela fakturan. Det var ju absurt att betala för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för. Tyckte Magnus Larsson.
Igår fick Magnus Larsson ett kuvert från kronofogden. Kommunen hade vänt sig till Kronofogden för att driva in pengarna…
Jag upprepar:
Kommunen har vänt sig till Kronofogden för att driva in pengarna för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för…
Jag är ingen expert på lagar, trots att kommunens alla olika förehavanden har gett mig åtskilliga anledningar att bläddra i dem. När jag nu tittar i Plan- och bygglagen, så ser jag att visst kan avgifter tas ut. PBL 11 Kap:
”5 § En tillsynsmyndighet ska pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd enligt detta kapitel, så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i denna lag, i föreskrifter…”
Betyder det att Byggnadsnämnden/-förvaltningen kan åka ut till vilket hus som helst och utöva tillsyn? På måfå? Bara på grund av att någon på byggnadsförvaltningen, på sin höjd, lite sådär, misstänker att ”någon inte har följt en bestämmelse”…?
Jag tror att kommunen har hittat en ny inkomstkälla. Byggnadsförvaltningen gör oanmälda besök till vartenda hus i Vänersborgs kommun, gör tillsyn, konstaterar att husen är byggda enligt bygglov eller att det inte behövs bygglov. Och sedan skickar de husägaren en faktura på bortåt 10.000 kr.
Hur många hus finns det i Vänersborg? Herregud! Det måste handla om miljontals kronor! Byggnadsförvaltningen har hittat ett sätt att finansiera arenan!!
Eller?
Eller är det bara Magnus Larsson som kan antas ”inte ha följt en bestämmelse”?
I Kommunallagen står det:
”2 § Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika…”
Lika! Fast Ursand är väl lite mer lika då…
På en direkt fråga i fullmäktige av Lutz Rininsland till Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP), så sa Göthblad:
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Utom då för Magnus Larsson i Sikhall…
Det är något i ”affären Sikhall” som inte är som det ska. Även om det skulle finnas något lagrum som talar till kommunens fördel, så finns det en moralisk aspekt på det hela. Och det är:
Kommunen kan väl inte ta betalt för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävs bygglov för!
Kronofogden vill för övrigt ha ytterligare någon tusenlapp av Magnus Larsson – för utskicket av kravbrevet. Dessutom lade kommunen på ytterligare lite pengar. Så nu kostar tillsynen på Magnus Larssons skärmtak, som det inte krävdes bygglov för, bortåt 10.000 kr.
Jag läser i Plan- och Bygglagen:
”Kronofogdemyndigheten får efter ansökan av tillsynsmyndigheten besluta om handräckning för att genomföra en åtgärd
1. som avses i 8 §, eller
2. som avses med ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24 eller 25 § och det inte har förflutit mer än tio år från den överträdelse som föreläggandet avser.”
Jag bläddrar i dessa paragrafer. Jag hittar inget stöd för det som händer. Men jag kan ha fel, jag är ingen expert.
Kravet från kommunen på Magnus Larssons kan för övrigt jämföras med de 6.000 kr som Bert Karlsson fick betala i vite för att bevisligen ha brutit mot lagar och förordningar uppe på Ursand. I den summan ingick också ersättning för Byggnadsförvaltningens arbete, inmätning och tillsyn.
Idag polisanmälde Magnus Larsson Vänersborgs kommun för bedrägeri. Magnus Larsson menar att det hela är en bluffakturering. Han menar att kommunen har skickat ut en bluffaktura.
Är det någon som klandrar honom?
Inte jag.
Sikhall: Trakasserierna fortsätter
Byggnadsnämndens protokoll från den 5 november 2013:
”Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för enbostadshus.”
Tre hus ska byggas på samma område, är det tänkt. Alldeles bredvid varandra. Ett av dem behöver strandskyddsdispens. Inte de två andra.
Det fanns tre skäl för Byggnadsnämnden för att fatta beslutet att ge strandskyddsdispens:
- ”En dispens skulle inte motverka strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet…
- Särskilt skäl till grund för dispensen är att platsen är ianspråktagen.
- …En dispens bedöms inte skada riksintresset.”
Tilläggas kan att gränsen för strandskydd går vid 300 meter. Den tomt som ligger närmast stranden, ”det tredje huset”, ligger 290 meter från vattnet. Hade huset legat 10 meter längre bort, så hade det inte behövts någon dispens överhuvudtaget. Och ägaren hade inte då heller behövt betala de 8.900 kr som en strandskyddsdispens kostar…
Det var ett ovanligt tufft beslut från Byggnadsnämnden i Vänersborg. Och då tänker jag inte på att Miljö- och hälsoskyddsnämnden av någon outgrundlig anledning avstyrkte strandskyddsdispens för det här enbostadshuset. Det enda skälet till denna avstyrkan var för övrigt att nämnden hade avstyrkt en tidigare ansökan. Och det känns ju som ett tungt skäl… Särskilt som det handlar om 10 meter…
Nej, jag tänker på att Byggnadsnämnden faktiskt gick emot sin egen förvaltning.
Byggnadsförvaltningen har nämligen, liksom Miljö- och hälsoskyddsnämnden, också sina principer. Dock till viss del andra principer. En av Byggnadsförvaltningens starkt vägledande principer – det är att alltid gå emot Magnus Larsson.
Ja, vi pratar om Magnus Larsson på Sikhall. Igen. (Se ”Sikhall – en pärla vid Vänern”, ”Sikhall 1:6”, ”Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.”, ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (1/2)” och ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (2/2)”.)
Byggnadsförvaltningen gav ett skäl till sitt förslag att inte ge Magnus Larsson strandskyddsdispens…
”Aktuell plats är inte väl avskild från området närmast strandlinjen genom väg eller bebyggelse.”
Vilket är helt befängt! Det går en väldigt trafikerad 70-väg mellan det blivande huset och 
stranden. Så trafikerad en väg kan bli i Sikhall. Dessutom går det ytterligare en liten grusväg framför tomterna, en väg som de som redan har hus i området kör på. Där Magnus Larsson tänkte bygga ligger det nämligen redan en del hus. Och det är faktiskt ytterligare ett skäl för strandskyddsdispens – platsen är redan ianspråktagen, som det heter i Miljöbalken. (Och som Byggnadsnämnden skriver i sitt beslut.)
Studera gärna kartan nedan. Hur Byggnadsförvaltningen kan ha missat de här två vägarna är befängt, snarast pinsamt. Studera gärna kartan nedan – se krysset med en ring runt på bilden. Där ligger Magnus Larssons tomter.
Syftet med strandskyddet är att:
”långsiktigt säkra allmänhetens tillträde till stränderna”.
Skulle Magnus Larssons hus (krysset på satellitbilden) försvåra tillträdet till stranden?
Hur som helst, Byggnadsnämnden gav strandskyddsdispens. Den gjorde en helt riktig bedömning. Magnus Larsson ska få bygga på de tre tomterna.
Det var tufft av Byggnadsnämnden. Heders! (Det var bara Rosell (FP) och Sjödahl (MP) som röstade mot.)
Allt frid och fröjd!
Och så i veckan kom ett besked från Länsstyrelsen…
Länsstyrelsen hade överprövat strandskyddsdispensen. Av någon anledning… Eller rättare sagt, av denna anledning:
”…om det finns skäl att anta att det inte finns förutsättningar för dispens eller om det förekommit brist i handläggningen av ärendet som kan ha haft betydelse för utgången i ärendet.”
Man kan väl vara ganska säker på att det inte var ”brist i handläggningen” som var anledningen till Länsstyrelsens intresse. Det måste naturligtvis vara att Länsstyrelsen antar att det inte finns förutsättningar för dispens.
Tänk, jag undrar hur någons misstänksamhet på Länsstyrelsen väcktes på grund av att Vänersborgs Byggnadsnämnd beslutade om strandskyddsdispens i detta ärende… Någon och någon förresten. Det är alltid samma handläggare på Länsstyrelsen, som har hand om Magnus Larssons ärenden. Och beskeden från denne handläggare är alltid till Magnus Larssons nackdel. Precis som när det gäller Byggnadsförvaltningen.
Det är väl inte utan att man undrar om det finns några band däremellan…
Och, naturligtvis…
”Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens i Vänersborgs kommun beslut, daterat 2013-11-05, § 182, om strandskyddsdispens på fastigheten Sikhall 1:6 i Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsen gick alltså på Byggnadsförvaltningens linje – och drog tillbaka strandskyddsdispensen!
Ridå!
Vad hade då Länsstyrelsen för skäl för att upphäva strandskyddsdispensen?
”Även om de år 2013 bildade fastigheterna skulle komma att bebyggas, återstår en cirka 37 meter bred lucka mellan dessa och Sikhall 1:39. En sådan lucka kan inte anses ha förlorat sin betydelse för allmänheten.”
Det är inte sant. En 37 meter bred passage i rena bushen ute i Sikhall, Dalsland, har stor betydelse för allmänheten!
Titta på en förstoring av de aktuella tomterna:
Ser det ut som att det är ett område av stor betydelse för allmänheten? När gick det någon där senast?
När gick du där senast?
Det här skälet var så sanslöst att jag fick läsa domen flera gånger. Menar Länsstyrelsen verkligen allvar?
Det skulle bli än värre…
Länsstyrelsen har till skillnad från Byggnadsförvaltningen i Vänersborg i varje fall upptäckt att det går en väg mellan tomten och sjön:
”Området mellan platsen och stranden domineras av jordbruksmark. Allmänna vägen 2154 löper nära strandlinjen. Enligt Trafikverkets nationella vägdatabas är vägens bredd fem meter och den skyltade hastigheten 70 km/h.”
Men, och läs noggrant nu:
”Viss bebyggelse finns mellan platsen och strandlinjen, dock inte så att den försvårar för allmänheten att kortaste vägen röra sig från platsen till stranden. Länsstyrelsen anser att varken väg 2154 eller befintlig bebyggelse innebär att platsen är väl avskild från området närmast stranden…”
Huset ”X” på kartan skulle alltså ligga i vägen när allmänheten går från en plats bakom ”X” den kortaste vägen ner till stranden. (Se den blå linjen.) Över en åker! Och över en 70-väg. (Den mindre grusvägen alldeles vid det blivande huset, eller ”platsen”, har Länsstyrelsen bekvämt bortsett ifrån…)
Får allmänheten överhuvudtaget gå över en åker – med gröda? (Och var skulle den allmänhet komma från?) Och 70-vägen innebär inte att platsen är väl avskild från området närmast stranden?
Det är fullkomligt sanslöst!
Magnus Larsson är inte den som lägger sig platt på marken när myndigheter missbrukar sin makt.
Länsstyrelsen hade vägrat att göra syn på platsen när det tog sitt beslut.
”Länsstyrelsen anser inte att platsbesök är nödvändigt i ärendet.”
Nä, varför det? I varje fall inte om man redan hade bestämt sig. Ville Länsstyrelsen vara objektiv, så hade den naturligtvis åkt till Sikhall och kollat hur det såg ut. Länsstyrelsen skriver till och med i domen:
”Det är i ärendet inte utrett var strandlinjen går i det vassbestånd som är beläget invid väg 2154.”
Magnus Larsson lät i söndags en expert kontrollmäta avståndet från tomten till strandlinjen. Med den senaste GPS-teknologin.
Jag var där.
Eftersom strandlinjen inte är riktigt rak, så mätte Magnus på tre ställen. Resultat: 307 meter, 302 meter och 290 meter. Det gör ett genomsnitt av mätningarna på 299,7 meter. En avvikelse från strandskyddet på 3 dm. Och då är ändå Vänern ganska hög just nu.
Länsstyrelsens dom utgår naturligtvis från det kortaste avståndet.
”Strandlinjen är dock väl definierad vid bryggfästet norr om vassbeståndet. Mätt från den punkten sträcker sig tomtplatsen 10 meter in i strandskyddsområdet.”
Antagligen är det kortast avstånd som gäller. Och från den platsen är det 290 m till tomten ifråga. Det fattas 10 meter. TIO METER!!
Länsstyrelsen nekar alltså Magnus Larsson strandsskyddsdispens på grund av 10 meter. Och det trots att det går två vägar mellan tomten och sjön, varav en hårt trafikerad 70-väg. Och trots att det finns en P-plats mellan. Och trots att det redan finns hus bredvid tomten. Och trots att det ligger ute i bushen, långt från allmänhetens gångvägar.
Det är en präktig skandal. En rigid och huvudlös – och som jag ser det, felaktig – tolkning av lagar. Länsstyrelsen, liksom Vänersborgs Byggnadsförvaltning, står i vägen för en utveckling av Sikhallsområdet. Nya bostäder betyder nya människor som betyder mer liv och rörelse och framför allt nya skattebetalare till Vänersborg. På grund av, ja vad då…? Att det råkar vara Magnus Larsson som vill utveckla området…?
Om inte denna tomt får strandskyddsdispens, när ska då strandskyddsdispens beviljas överhuvudtaget?
Det här som Länsstyrelsen sysslar med är, enligt min mening, inget annat än trakasserier och maktmissbruk mot Magnus Larsson. Kan man anmäla sådant? Är det något för polisen? Förvaltningsdomstolen?
Länsstyrelsens dom avslutas med:
”I detta ärende har Eva Olsen beslutat och Johan Larsson varit föredragande.
I handläggningen av ärendet har även Matti Lagerblad, samhällsbyggnadsenheten, och Martin Jansson, rättsenheten, deltagit.”
Beslutet kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen… Det är nog läge för det. Minst.
Pinsamt! (Ursand vs Sikhall)
I går fredag avslutade jag min blogg om baden i Brålanda och Hallevi (se ”Vänersborgs Watergate?”) med att skriva:
”Det måste bli ett slut på ‘skål- och väggkulturen’ i Vänersborg!”
Sällan har väl denna kultur tydliggjorts så kraftfullt som i dagens TTELA. TTELA skriver:
”Trots att Ursands camping saknar både dispens för strandskydd och bygglov är kapellet redan på plats. Ändå väljer byggnadsnämnden att inte agera.”
Det är naturligtvis många vänersborgare som höjer på sina ögonbryn inför Byggnadsnämndens agerande – eller brist på agerande när det gäller Bert Karlsson. Jag är övertygad om att Larsson och Andersson är två av dem. Magnus Larsson på Sikhall fick ju kämpa i sju år innan han fick rätt mot Byggnadsnämnden. Och får fortfarande kämpa när han vill bebygga ytterligare tomter. Och Andersson i Nordkroken som nämnden vill ska riva sitt hus för 60 centimeters avvikelse från bygglovet.
Snacka om att Vänersborgs kommun behandlar sina invånare och företagare olika!
Och i det läget har Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad mage att säga, på en fråga från TTELA:
”Jag ser inte att vi särbehandlar honom [Bert Karlsson alltså; min anm] på något sätt.”
Det är pinsamt! Det ser väl alla att Byggnadsnämnden, eller i varje fall nämndens ordförande, skiljer på folk och folk!
I TTELA den 22 februari uttalar sig Peter Göthblad om Nordkroken (med anledning av Anderssons kamp för sitt hus):
”Efter de utredningar som vi ha gjort ser vi att det inte är möjligt att göra om detaljplanen där.”
Och Göthblad motiverar med mer eller mindre påhittade argument. Men när det gäller Bert Karlsson, som uppenbarligen inte bara bryter mot bygglovet, utan också mot strandskyddet, så säger samme Göthblad:
”Personligen ser jag inga problem att ge dispens för de här sakerna.”
Vissa får dispens av Byggnadsnämnden… Vissa skickar den Kronofogden på…
”Jag ser inte att vi särbehandlar honom på något sätt.”
Bert Karlsson har brutit mot lagar och förordningar förr uppe på Ursand. Den gången fick Bert betala vite på 6.000 kr, och i den summan ingick också ersättning för Byggnadsförvaltningens arbete, inmätning och tillsyn.
Lika behandling? Jämför med Magnus Larsson på Sikhall.
Magnus skulle få 200.000 kr i böter om han inte sågade ner skärmtaket på sitt hus. Böterna skulle dessutom ökas med 100.000 kr för varje påbörjad månad som skärmtaket var kvar…
Ingen särbehandling?
När Magnus Larsson efter överklaganden slutligen fick rätt – det behövdes överhuvudtaget inget bygglov för ett skärmtak – fick Magnus Larsson i stället en tillsynsavgift av Byggnadsnämnden på det bygglovsbefriade skärmtaket. På drygt 8.000 kr… Mer än vad Bert Karlsson betalade när han bevisligen hade brutit mot strandskyddet…
”Jag ser inte att vi särbehandlar honom på något sätt.”
Säger Byggnadsnämndens ordförande, tillika Demokratiberedningens ordförande och förstanamn på Folkpartiets vallista i höst, Peter Göthblad.
Vad Bert Karlsson anser om lagar och regler sticker han för övrigt inte under stol med:
”Det är inte klokt att hålla på med strandskydd och skit…”
Som sagt:
Det måste bli ett slut på ”skål- och väggkulturen” i Vänersborg! Alla kommuninvånare ska behandlas lika.
I höst är det val. Som jag ser det, så finns det inte så många partier att välja på…
Andersson ger sig inte!
Andersson ute på Nordkroken ger sig inte! Och varför ska han göra det. Med vilken moralisk rätt har ett antal personer på kommunhuset i Vänersborg rätt att tvinga pensionären Andersson att riva sitt hus? För att han höjde vägglivet från 3,4 meter till 4,0 meter? 60 ynka cm! Och inredde en vindsvåning?
Jag har skrivit om Andersson vid ett flertal tillfällen (”Nordkroken och kommunen”, ”Bygg Vänersborg!” och ”Anderssons julklapp”) och nu har glädjande nog också TTELA uppmärksammat Anderssons kamp. (Se här.)
Andersson i Nordkroken har inte byggt i överensstämmelse med detaljplanen. Men han har inte brutit mot någon lag. Byggnadsnämnden kan bevilja byggnadslov för Anderssons förändringar, även i efterhand… Om den vill. Det finns inte det minsta som hindrar.
Det har ju Byggnadsnämnden gjort med många hus på Nordkroken… Det är faktiskt mer regel än undantag. Så varför inte med Anderssons hus?
Andersson har skrivit ett brev till alla ledamöter i Byggnadsnämnden och Kommunstyrelsens presidium.
”Jag känner mig kränkt och illa behandlad av byggnadsförvaltningen som inte ger en konstruktiv hjälp utan endast stjälper, letar fel och vill allt ont.”
Skriver Andersson.
Andersson vet att Byggnadsnämnden har beviljat bygglov för en rad hus på Nordkroken som inte byggts i överensstämmelse med detaljplanen. I sitt brev räknar han upp 21 hus, som enligt Anderssons uppfattning inte följer detaljplanen när det gäller antalet våningsplan.
21 hus.
Andersson tycker att det här är så flagrant och nonchalant och orättvist skött att Andersson har anmält Byggnadsnämnden och begärt att Länsstyrelsen gör en tillsyn över hur nämnden skött byggloven på Nordkroken.
Andersson skriver:
”… antalet större avvikelser är i en sådan omfattning att det måste anses vara satt i regel av byggnadsnämnden i Vänersborg att frångå detaljplanerna.”
Utom för Andersson. Han måste riva sitt hus…
60 cm…
Byggnadsnämnden i Vänersborg har sagt till Andersson att avvikelserna på hans hus är ”för stora”… (Fast de inte är större än de flesta av de andra husen.) Därför hänvisar Andersson i sitt brev också till två domar i Kammarrätten i Göteborg. I domarna betraktas avvikelse från våningsantalet som en mindre avvikelse. (Läs här.)
Det tycks inte vara någon större ordning på Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen när det gäller bygglov på Nordkroken. Vissa får göra avvikelser från detaljplanen, andra inte. Det finns ingen logik.
Men.
Om Byggnadsnämnden väl börjar att göra undantag från detaljplanen, vilket den gjort, så måste den fortsätta med det. Det är min fullständiga övertygelse. Den måste behandla alla kommuninvånare lika.
Kommunallagen säger:
”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
I TTELA i lördags intervjuades Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad. (Se här.) Han drar enligt min mening helt fel slutsatser av Anderssons skrivelse.
”Om det skulle vara så att nämnden har gjort fel tidigare, innebär det inte att nämnden ska fortsätta att göra fel i ett område.”
Göthblad menar tydligen att efter 21 ”fel” av nämnden, så ska nämnden nu börja göra rätt? Och Andersson ska därför tvingas riva sitt hus? Bara just Andersson?
Nä, inte riktigt. Göthblad går ett steg längre, ett ganska absurt steg. Finns det andra som inte har byggt enligt detaljplanen så ska de också tvingas riva sina hus! Nu flera år senare…
Menar Göthblad allvar?
Och skälet är, menar Göthblad, översvämningsrisken i området. Och:
”Blir det en översvämning och nämnden har gett bygglov, kan kommunen åka på vite.”
Jag förstår inte… Alla hus på Nordkroken har ju bygglov. Andersson hus och alla de andra husen. Det handlar om att de frångått byggloven med ett antal centimetrar och en andra våning. Vad har det för betydelse om det blir översvämning? Vattnet kan väl inte svämma över bara på 2:a våningen?
Menar Göthblad allvar?
Ingen tjänar något på att ett eller flera (om Peter Göthblad får som han vill) hus i Nordkroken rivs. Inte heller kommunen.
Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen borde istället underlätta och hjälpa de människor i vår kommun som vill bygga. Bli mer av ett serviceorgan för kommuninvånarna. Ge de sökande hjälp med att formulera frågorna rätt och ge dem handledning till optimala lösningar.
Och.
Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen borde ge Andersson bygglov. Och det snabbt. Den 1 mars kommer kronofogden på förrättning…
Anderssons julklapp
Snart är det jul och alla vi som har varit snälla under året väntar på att tomten ska komma med fina julklappar. Helst klappar som stämmer överens med våra omsorgsfullt ihopknåpade önskelistor. Så att julen blir riktigt god.
För Andersson på Nordkroken blir julen dock inte riktigt så god. Han har redan fått sin julklapp – från Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen. Den var inget vidare. Och den stod definitivt inte på Anderssons önskelista.
I protokollet för det senaste sammanträdet, 10 december, så kan man läsa:
”Redovisning av överklagade beslut som byggnadsnämnden har behandlat.
Kronofogdemyndighetens utslag avseende begäran om särskild handräckning för rättelse av olovligt byggande på fastigheten XXXX, Vänersborgs kommun.
1) Svarandena förpliktigas att återställa uppförd nybyggnad till utformning enligt beviljat bygglov (dnr XXX/XX) innebärande att väggliv ska sänkas och inredd vindsvåning undanröjas.
2) Svarandenas yrkande om ersättning för kostnader i målet avslås.”
Byggnadsnämnden tycker antagligen inte att Andersson har varit tillräckligt snäll. I varje fall inte lika snäll som sina grannar…
Jag har skrivit om Andersson i Nordkroken tidigare. (Se ”Nordkroken och kommunen” och ”Bygg Vänersborg!”.) Andersson har byggt ett hus på Nordkroken – med bygglov. Men eftersom grannar hade byggt ett och ett halvplanshus, så tänkte Andersson att det gör han också. Så Andersson höjde vägglivet från 3,4 meter till 4,0 meter. Och inredde vindsvåningen. Utan bygglov.
Det fick inte Andersson. Fast grannar fick. De fick bygglov i efterhand. Eller också blundade Byggnadsförvaltningen för vad de hade gjort. Det gjorde den inte för Andersson. Så nu ska Andersson alltså sänka bygglivet. Det innebär att Anderssons hus måste rivas.
God Jul Andersson…
Det är klart att vänersborgarna borde följa sin Byggnadsnämnd. För de vill ju bara vänersborgarnas och Vänersborgs bästa…
Eller?
Självklart ska Byggnadsnämnden se till att kommuninvånarna följer lagar och regler. Det är det inget snack om! Precis som Socialnämnden måste följa Socialtjänstlagen och Barn- och Ungdomsnämnden Skollagen. …öhhh… Det där sista exemplet kanske var lite förhastat…
Men.
Andersson i Nordkroken har inte brutit mot någon lag! Andersson har bara inte gjort som Byggnadsnämnden vill.
Och?
Byggnadsnämnden består av vanliga människor. Precis som du och jag. Och Andersson. De finns där för att de både representerar vänersborgarna och ska serva vänersborgarna. Även Andersson.
Men?
Frågan är vilka de representerar och vilka de servar när de tvingar en enskild människa att riva sitt hus. Bara för att de tycker det. Bara för att de råkar ha en viss åsikt om Andersson och hans hus. Men inte när det gäller grannarnas hus…
Jag får inte ihop det. Det känns som om någon har missuppfattat sin roll. Varför tycker en majoritet av politikerna i Byggnadsnämnden och tjänstemän i Byggnadsförvaltningen att det är tvunget att Andersson ska riva sitt hus?
Bara för att Andersson inte är snäll?
Vad är då den officiella anledningen till att majoriteten i Byggnadsnämnden fattar ett beslut som får sådana enorma konsekvenser för en enskild människa? Förutom då att Andersson inte har följt bygglovet. Byggnadsförvaltningen anger i sin skrivelse till Kronofogden den 28 augusti 2013, endast ett skäl.
”Aktuell fastighet ligger inom området, som i programmet kallas ”Utredningsområde under marknivå +47,61″. Stor del av utredningsområdet ligger så lågt att stor risk för översvämning föreligger enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen.”
Det är alltså risk för framtida översvämningar som gör att Andersson inte får bygglov, i efterhand, för sitt hus.
Men vänta nu!
Andersson har ju faktiskt fått bygglov! För ett hus med ett väggliv på 3,4 meter och en oinredd vindsvåning.
Var är logiken? Vad spelar det för roll för Anderssons hus om det vid en översvämning finns ett väggliv som är 0,6 m (=6 dm) högre än byggnadslovet? Och om vindsvåningen är inredd? Det blir ju översvämmat ändå. Det är väl snarare bättre att Andersson kan ta sin tillflykt till den inredda vindsvåningen om vattnet stiger?
Och sedan är det också det här med ”+47,61” som Byggnadsförvaltningen uppger till Kronofogden… (Följande faktauppgifter kommer från Andersson själv. Jag räknar dock med att någon i Byggnadsnämnden på något sätt reagerar om Andersson har lämnat felaktiga uppgifter.)
Enligt den lasermätning som kommunen gjorde (satellit) så ligger Anderssons hus inom spannet 47,16 till 47,61. När kommunen mätte på gräsmattenivå så kom den till ett resultat på 47,25 m. Eftersom marken sedan lutar från huset, så ger det ett tillägg på några centimeter. Andersson har sedan byggt en betongplatta som är 40 cm hög. Det innebär en höjd på 47,65 till 47,70. Det betyder att huset klarar den gräns som kommunen kräver med marginal.
Anderssons hus ligger inte under +47,61…
Anderssons hus ligger en bit bort från stranden och sjön. Alla som har varit på Nordkroken vet att det mellan stranden och bebyggelsen finns en hög strandbrink. Denna strandbrink har en höjd på 51 m. Strandbrinken har Andersson dessutom förstärkt ordentligt. Han vill ju inte att den ska ”ätas upp” av vattnet om det blir höga vattennivåer.
Andersson själv vill naturligtvis inte att hans hus ska bli översvämmat. Oavsett om det finns en inredd vindsvåning eller ej… Andersson anser att det inte finns någon risk för översvämning. Och det gör nog egentligen inte Byggnadsnämnden heller. När bygglovet beviljades, utan en inredd vindsvåning, så beviljades bygglovet med en höjd på 46,80 m…
Men Anderssons hus ska rivas. Argument spelar ingen roll.
För det handlar nog till syvende og sidst om att Byggnadsnämnden inte anser att Andersson har varit tillräckligt snäll… Inte så snäll som sina grannar i varje fall, som både har byggt inredda vindsvåningar och källare. Så därför får Andersson denna julklapp – att riva sitt hus.
Jag tycker att Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen agerar mycket fyrkantigt. Snällt sagt. De borde ha som princip att underlätta och hjälpa för människor som vill bygga… De måste bli mer av ett serviceorgan för kommuninvånarna.
Och behandla alla lika… Oavsett hur snälla de tycker att folk är. Och oavsett vad de heter… Och oavsett om det är dyra kommunala anläggningar…
Kanske borde Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen ägna mer tid för kontroller av Ursand? Eller arenan? Anläggningar som verkligen har betydelse för vänersborgarna och skattebetalarna.
Byggnadsnämnden: Revisorer, JO, Bert och Magnus
Den 10 december har Byggnadsnämnden sitt sista sammanträde för i år. På tisdag alltså. Som vanligt är det många ärenden på dagordningen. Jag saknar dock två stycken. Två tunga ärenden. Fortfarande finns det ingen punkt där JO:s rapport (se ”Byggnadsnämnden och JO”) diskuteras. Det finns inte heller någon punkt där revisorernas granskningsrapport av Byggnadsnämndens ”servicenivå och effektivitet” behandlas. Revisorsrapporten inkom dock till nämnden den 29 nov, så då kanske redan kallelsen till sammanträdet hade skickats ut.
PwC har granskat Byggnadsnämndens servicenivå och effektivitet på uppdrag av kommunens revisorer. Det skrev TTELA om igår. Granskningen gäller 2013 och bara handläggningen av detaljplaner och bygglovsärenden.
Revisorerna granskar det mesta i kommunen. Det är inget konstigt. Det är deras uppgift. Och jag tror att revisionen på Byggnadsnämnden är en rutinmässig granskning. Det har nog inget att göra med typ JO:s kritik.
Hur som helst. Revisorerna börjar sin granskning med att beskriva Byggnadsförvaltningens struktur. Sedan beskrivs handläggningsprocessen för en bygglovansökan ganska detaljerat, innan revisionen kommer fram till själva kärnan i revisionen; servicenivå och effektivitet.
Avsnittet inleds med en kort förklaring till varför handläggningen av plan- och bygglovärenden är viktigt:
”En förutsättning för tillväxt och befolkningsökning är att handläggningen av plan- och bygglovärenden bedrivs ändamålsenligt. För såväl företags som för privatpersoners byggande av bostäder och lokaler är såväl planprocessen som tillståndsprocessen enligt plan- och bygglagen en av de viktiga faktorer som helt eller delvis kan avgöra såväl kommunens strävan efter tillväxt som de sökandes möjligheter att genomföra sina projekt på ett framgångsrikt sätt.”
Avsnittet fortsätter med en redogörelse för Svenskt Näringslivs årliga rankning av kommuner. PwC noterar att Vänersborg hamnade mycket långt ner på rankingen 2012 (plats 269 av 290 kommuner) och att resultatet var särskilt dåligt när det gällde ”tillämpning av lagar och regler”. Resultaten gällde kommunen som helhet, inte Byggnadsnämnden. Kanske antyder PwC att de tror att Byggnadsnämnden hade något särskilt att göra med detta…
PwC har också intervjuat ett antal personer som har sökt eller söker bygglov, tittat på SKL:s stora undersökning, ”Öppna jämförelser, Företagsklimat 2013” och intervjuat personer inom byggnadsförvaltningen.
Det kan väl också nämnas att revisorerna har läst JO:s rapport och hänvisar till denna…
Revisorerna sammanfattar resultatet av sin granskning:
- ”Den genomsnittliga handläggningstiden för ansökta bygglov understiger 10 veckor dvs den tidsgräns som plan- och bygglagen föreskriver, vilket tyder på att handläggningsresurserna för bygglov är tillräckliga för att uppfylla lagkraven.
- Det är viktigt att nämnden är drivande och samordnar krav på kompletteringar och att dessa meddelas den sökande vid ett och samma tillfälle i syfte att förhindra längre handläggningstider än de 10 veckor som lagen anger.
- Byggnadsnämndens information till sökanden kan göras mer lättförståelig och översiktlig för mindre erfarna bygglovsökare, särskilt i fråga om enklare åtgärder.
- Vi bedömer det som ytterst angeläget att tillgängligheten till verksamhetens handläggare förbättras.
- Vi anser inte att byggnadsnämnden gör en riktig bedömning i årsredovisning 2012 där det rapporteras att målet ”Goda kundrelationer” har uppnåtts. Såväl vår undersökning som intervjuer med förvaltningschef och stadsarkitekt visar att frågan om tillgänglighet upplevs som ett problem.”
Det är ömsom vin och ömsom vatten, men nog mest vin trots allt.
Sedan är det ju också så att även om de flesta som t ex söker bygglov får vin, dvs är nöjda, så finns det också personer som får hålla tillgodo med vatten, dvs är mindre nöjda eller missnöjda. Så är det väl i och för sig alltid. Men jag kan inte låta bli att tycka att här är själva kärnan i mångas kritik av Byggnadsnämnden.
Andersson på Nordkroken t ex har råkat ut för en annorlunda bedömning av Byggnadsnämnden än sina grannar (se ”Nordkroken och kommunen”), för att inte tala om Magnus Larsson i Sikhall (se ”Sikhall”, ”Rörvik 1” och ”Rörvik 2”). Det är enligt min mening det här som revisorerna borde ha tittat på. Varför gynnas vissa av Byggnadsnämnden? Och varför missgynnas andra?
Jag tror dock inte att revisorerna har denna befogenhet. Tyvärr. Det handlar ju om myndighetsutövning.
Sedan reagerar jag lite på att revisorerna skriver:
”En inkommen bygglovansökan registreras och diarieförs vid bygglovenheten.
En handläggare bedömer om ansökan är komplett, det vill säga innehåller alla handlingar som behövs. Om något saknas eller behöver förtydligas skickas information om vad den sökande måste komplettera ansökningen med. När ärendet inkommer igen och bedöms vara komplett registreras detta.
Ett mottagningsbevis skickas därefter till den sökande och i samband med detta börjar ”tjänstegarantin gälla”. Det innebär att byggnadsnämnden skall handlägga ärendet inom tio veckor från det datum de kompletta handlingarna registrerades.”
När jag läser vad revisorerna skriver och jämför det med JO:s kritik, så känns det inte som om revisorerna har rätt. JO skriver ju:
”I flera av de nyss återgivna ärendena verkar handläggningen ha avstannat i avvaktan på att den enskilde ska återkomma till nämnden. När ett ärende har inletts hos en myndighet ankommer det emellertid på myndigheten att driva fram ärendet till ett avgörande. Det är inte godtagbart att myndigheten lägger ansvaret för ärendets fortsatta handläggning på den enskilde. … Det är också viktigt för respekten för myndigheterna att de ärenden som sätts igång verkligen följs upp. Det är i detta fall byggnadsnämnden som har det ansvaret.”
JO menar uppenbarligen, tvärt emot revisorerna, att det är Byggnadsnämndens ansvar att driva ärenden framåt, även om inte kompletteringar inkommer. Det är i varje fall min tolkning.
Byggnadsnämnden har i övrigt två intressanta ärenden på sin dagordning:
- ”5 Yttrande – Program för Ursands Camping
- 14 Ansökan om förhandsbesked för nybyggnad av tre enbostadshus, Lövås 1:24″
Ursand handlar om Bert Karlsson, en person som har behandlats mycket välvilligt av Byggnadsnämnden. Och just i fallet Ursand sa nämndens ordförande Peter Göthblad (FP) på det senaste fullmäktigesammanträdet, efter fråga från Lutz Rininsland (V):
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Jag är inte riktigt säker på vad som ska tas upp i detta ärende denna gång. Byggnadsnämnden lägger aldrig ut de kompletta möteshandlingarna på nätet, som t ex Barn- och Ungdomsnämnden. Däremot vet jag att Miljö- och Hälsoskyddsnämnden på sitt förra sammanträde den 11 november skyndsamt (det var omedelbar justering på ärendet) behandlade en förfrågan från Byggnadsnämnden om Ursand.
Ur Miljö- och hälsoskyddsnämndens protokoll:
”Byggnadsnämnden har begärt Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande över en av Ursands Resort och Camping AB inlämnad ansökan om strandskyddsdispens på fastigheten Kleverud 1:8. Ansökan gäller uppförande av en bassäng, ett tält, husvagnsplatser samt ett kapell.”
Jag kan inte riktigt se att det är det här som Byggnadsnämnden ska behandla på tisdag under punkten ”Program för Ursands Camping”. Men jag har säkert fel, varför var det annars så bråttom med beslutet från Miljö- och hälsoskyddsnämnden…?
Vad Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslutade om dispenserna?
- ”Bassäng för vattenlek
Under förutsättning att närbelägna ekar och tallar inte skadas, att anläggningen hålls öppen för allmänheten och att inga avhållande skyltar, stängsel eller liknande uppförs, tillstyrker Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansökan om nybyggnation av bassäng för vattenlek. Dispens bör dock tydligt villkoras på ovan angivet sätt. - Kapell
Nämnden avstyrker dispens för uppförande av kapellet på angiven plats eftersom särskilda skäl för placeringen saknas. - Tält
Ansökan avstyrks då särskilda skäl saknas och den planerade åtgärden ianspråktar mark som idag är allemansrättsligt tillgängligt utanför det etablerade campingområdet. - Husvagnscamping
Ansökan avstyrks då särskilda skäl saknas och den planerade åtgärden ianspråktar mark som idag är allemansrättsligt tillgängligt utanför det etablerade campingområdet.”
Miljö- och hälsoskyddsnämnden avstyrker alltså dispenser för kapell, tält och husvagnscamping. Och ger ett lite motvilligt tillstyrkande till en bassäng…
Byggnadsnämnden behöver inte följa Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Det ska bli intressant att se om Byggnadsnämnden gör det. Eller inte. Om Byggnadsnämnden nu tar upp detta ärende för behandling på tisdag…
Ärendet Lövås 1:24, till sist, handlar om Magnus Larsson. Magnus Larsson har som de flesta vet vid det här laget inte behandlats lika välvilligt av Byggnadsnämnden som Bert Karlsson. När det gäller Magnus Larsson, så har nämnden till skillnad från Ursand dessutom haft mycket tid för kontroller… Hemma hos Magnus Larsson ligger fortfarande ett brev från Byggnadsnämndens ordförande Göthblad, där Magnus Larsson krävs på en ”tillsynsavgift” på 7.200 kr…
För en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för…
Det ska bli spännande att se hur nämnden beslutar i ärendena Bert Karlsson och Magnus Larsson denna gång…
Byggnadsnämnden och JO
På sistone har jag skrivit några bloggar om Vänersborgs Byggnadsnämnd. Jag har tagit upp några fall från verkligheten, fall som kanske inte ger en alltigenom positiv bild av nämndens hantering av vissa byggärenden i kommunen. Snällt sagt. I de ärenden som jag har refererat, så har 
Byggnadsnämnden också lagt ner en avsevärd tid, för att på olika sätt ”tillrättavisa” enskilda kommuninvånare. Det står i kontrast till nämndens arbete uppe på Ursand, där Bert Karlsson enligt ryktena bygger ”lite som han vill”.
I onsdags, på kommunfullmäktige, sa nämndens ordförande Peter Göthblad på en direkt fråga om Ursand från Lutz Rininsland (V):
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Det är inte utan att byggnadsnämndens agerande för tankarna till en av Jesus predikningar (Matt 23:24):
”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
I den senaste ”byggbloggen” för några veckor sedan fick jag en kommentar till ”försvar” för nämnden:
”…nämnden granskades av JO (Justitieombudsmannen) i början av året. Nämnden fick en kort rapport att JO inte hade något speciellt av vikt att anmärka på.”
JO (=Justitieombudsmannen) inspekterade nämligen Byggnadsnämnden tidigare i år. Det var inte av någon speciell anledning, utan ett led i de regelbundna inspektioner som JO gör runt om i landet.
Och det låter ju bra – att JO var så positiv över Vänersborgs Byggnadsnämnd. I varje fall om man ser det från nämndens och kommunens sida…
Jag frågade några ledamöter i Byggnadsnämnden vad JO egentligen skrev i sin rapport. Döm av min förvåning när de sa att de varken hade fått tillgång till eller läst JO-rapporten…
Va’? Är inte det anmärkningsvärt? Jag menar, om Skolinspektionen har kommit med en rapport, eller kritik av något slag, så är det klart att detta behandlas i Barn- och Ungdomsnämnden. Under en särskilt punkt på dagordningen.
Borde inte samma förhållande råda i Byggnadsnämnden? Uppenbarligen inte. När jag tittar på Byggnadsnämndens sammanträdesprotokoll, så finns det inget särskilt ärende där JO:s rapport behandlas i nämnden. Istället har ledamöterna i Byggnadsnämnden fått en muntlig redovisning av en av chefstjänstemännen under punkten ”Uppföljning av:” – en standardpunkt som i stort sett alltid finns med på Byggnadsnämndens dagordning.
”Redovisning av JO:s bedömning efter utförd inspektion av byggnadsnämndens verksamhet, Vänersborgs kommun.
XX redogör för huvuddragen av det som framkommit i samband med genomförd inspektion.”
Och nämnden fick budskapet att JO inte hade hittat några allvarligare brister och att den kritik som fanns skulle åtgärdas.
Om det sedan är kutym att en av de som är ansvariga för verksamheten på förvaltningen redogör för den kritik som förvaltningen får av JO, utan att politikerna får tillgång till själva rapporten, vet jag inte. Men så var det.
Den 29 maj hade TTELA en kort artikel, ”JO hittade brister hos byggnadsnämnden”. I ingressen står det:
”JO hittade en del saker att peka på när det gäller byggnadsnämnden i Vänersborg. Vissa ärenden tar för lång tid, registreringen av handlingar kunde bli bättre och rutiner för mottagning av e-post behöver ses över.”
Det låter ju onekligen som om JO:s kritik kanske kunde vara av lite ”allvarligare” karaktär. Fast TTELA skrev också:
”Och några ovanligt stora fel hittades inte i Vänersborg.”
Det fanns bara en sak att göra – och det var att läsa rapporten själv. Vad stod det egentligen i JO:s rapport?
JO:s rapport finns inte i Byggnadsnämndens diarium. Rapporten är i och för sig diarieförd (28 maj), men rapporten är inte inscannad. Den går alltså inte att ladda ner. Det tycker jag är lite märkligt. Minst sagt. Det förenklar ju inte direkt för någon, t ex nämndens ledamöter, att ta del av den. Vid en direkt förfrågan till nämnden fick jag en adress där det gick att ladda ner JO:s rapport. Adressen gick till JO:s egen hemsida.
Äntligen!
Vid sin inspektionen granskade JO följande:
- utdrag ur diariet över byggnadsnämndens oavslutade ärenden
- delegationsordning
- rutiner för e-posthantering
- byggnadsnämndens protokoll samt delegationsbeslut från de senaste två åren
- ett antal av byggnadsnämndens äldsta ärenden om bygglov enligt plan- och bygglagen (1987:10, ÄPBL) respektive plan- och bygglagen (2010:900, PBL), i vilka beslut i lovfrågan inte meddelats
- de, enligt byggnadsnämnden, tio äldsta pågående ärendena om förhandsbesked om bygglov
- de, enligt byggnadsnämnden, tio äldsta oavslutade ärendena angående begäran om ingripande enligt 10 kap. ÄPBL
- oavslutade ärenden om strandskyddsdispens
- ett antal därutöver slumpvis utvalda ärenden.”
Och JO har i sin granskning hittat brister på varenda punkt. Och följaktligen har Byggnadsnämnden också fått kritik på varje enskild punkt.
Några exempel på vad JO skriver.
Under punkten ”Registrering av handlingar m.m.” skriver JO:
”Det kan alltså inte godtas att allmänna handlingar av ett visst slag ibland registreras och ibland ”bara” hålls förvarade i viss ordning. Om inte alla handlingar i ett ärende registreras enligt samma system försvåras allmänhetens insyn. Nämnden bör därför se över sina rutiner för registrering av handlingar i enlighet med det nu sagda.”
Under ”Oavslutade ärenden i diariet”:
”Av vad som redovisats framgår att diariet inte ger en korrekt bild av byggnadsnämndens ärendebalanser. Nämnden har ansvaret för att ärenden avslutas inom rimlig tid. För att kunna fullgöra detta ansvar krävs ett tillförlitligt diarium.”
Punkten ”Särskilt om bevakning av tjänstemäns e-postbrevlådor”:
Ett e-postmeddelande som inkommit till en tjänstemans e-postbrevlåda och som rör myndighetens verksamhet är att anse som inkommen till myndigheten. … Det är således inte tillräckligt att använda funktionen ”autosvar” i e-postsystemet vid frånvaro. … Byggnadsnämnden bör se över hanteringen av e-post i det nu aktuella hänseendet.”
När det gäller ”Dokumentation” så är JO särskilt tuff:
”Den muntliga information och de kontakter och övriga åtgärder som förekommer under ett ärendes handläggning måste dokumenteras fortlöpande. Dokumentationen ska vara utförd på ett sådant sätt att den inte lätt kan utplånas samt vara daterad och signerad. För vissa fall framgår dokumentationsskyldigheten direkt av lag. I 15 § förvaltningslagen (1986:223) föreskrivs att uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet ska antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. … Det är från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att alla uppgifter som behövs för ärendets bedömning redovisas i akten. Även uppgifter som bara rör ärendets yttre gång och som inte direkt tillför ärendet sakuppgifter bör i stor utsträckning dokumenteras.”
Under punkten ”Långsam handläggning” redovisar JO en mängd exempel, som tar närmare 4 sidor i anspråk i rapporten. JO skriver:
”Varje ärende där någon enskild är part ska enligt 7 § förvaltningslagen handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Det innebär bl.a. att ärendet inom rimlig tid ska avslutas genom någon form av beslut. I flera av de nyss återgivna ärendena verkar handläggningen ha avstannat i avvaktan på att den enskilde ska återkomma till nämnden. När ett ärende har inletts hos en myndighet ankommer det emellertid på myndigheten att driva fram ärendet till ett avgörande. Det är inte godtagbart att myndigheten lägger ansvaret för ärendets fortsatta handläggning på den enskilde. … Det är också viktigt för respekten för myndigheterna att de ärenden som sätts igång verkligen följs upp. Det är i detta fall byggnadsnämnden som har det ansvaret.”
Det känns tungt.. Och JO avslutar:
”I ett par av de granskade ärendena enligt 10 kap. ÄPBL hade, som redogjorts för, inkommit ansökningar om bygglov vilka uppenbarligen inte noterats av handläggaren. Dessa iakttagelser ger anledning att framhålla vikten av noggrannhet.”
JO går vidare med ”Handläggningen av lovärenden enligt PBL”:
”I PBL finns uttryckliga tidsfrister för handläggningen av ärenden om lov och förhandsbesked som inletts sedan den 2 maj 2011. Av 9 kap. 27 § PBL framgår att byggnadsnämnden ska handlägga sådana ärenden skyndsamt och meddela sitt beslut om lov eller förhandsbesked inom tio veckor från det att den fullständiga ansökningen kom in till nämnden. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas en gång med högst tio veckor utöver de ursprungliga tio veckorna. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tiden har gått ut. … Det finns dock även här anledning att betona att det är nämnden som har ansvar för att ett ärende drivs framåt på ett aktivt sätt. … Jag har i tidigare beslut (se t.ex. JO:s beslut den 22 oktober 2012, dnr 4086-2011) uttalat att, även om nämndens skyldighet att skicka mottagningsbevis formellt sett bara gäller vissa av lovärendena, det är lämpligt att nämnderna tillämpar regeln om mottagningsbevis i 9 kap. 27 § andra stycket PBL generellt.”
JO tog också upp ”Hanteringen av en jävsfråga”:
”Någon gång kan det hända att den som utpekas som jävig inte anser sig jävig. I så fall måste nämnden avgöra jävsfrågan genom ett formellt beslut. De skrivelser som inkom från fastighetsägarna beträffande den aktuelle tjänstemannen bör enligt min mening uppfattas som invändningar om jäv. Eftersom tjänstemannen inte självmant avstod från att delta i handläggningen av ärendet borde nämnden alltså ha fattat ett formellt beslut i jävsfrågan.”
Och till sist, ”Kommunicering i ärenden om lov”:
”Både ÄPBL och PBL innehåller flera avvikelser från förvaltningslagen. I 8 kap. 22 § ÄPBL respektive 9 kap. 26 § PBL regleras byggnadsnämndens skyldighet att bl.a. kommunicera material med sökanden inför beslut i ett ärende om lov. Det är alltså dessa bestämmelser som då ska tillämpas i stället för 17 § förvaltningslagen.”
Det är möjligt att några kan uppfatta JO:s kritik som att det inte finns ”några ovanligt stora fel”. Eller som kommentaren jag fick på min tidigare blogg:
”… JO inte hade något speciellt av vikt att anmärka på.”
Kanske är det så. Kanske är det en definitionsfråga… Det känns dock inte så… För en utomstående tycks kritiken vara både tuff och omfattande. JO hade ju faktiskt kritik på samtliga de områden som granskades…
Det är också möjligt att den kritik som JO har levererat har åtgärdats av Byggnadsnämnden. Det får man väl hoppas.
Men visst borde JO:s granskningsrapport ha delats ut till nämndens ledamöter och, åtminstone, resulterat i en särskild punkt på dagordningen? Och visst borde rapporten gå att hämta i diariet? Jag kan inte hjälpa att jag får en liten, liten känsla av att JO:s rapport har ”gömts undan”. I varje fall lite, lite grann…
Bygg Vänersborg!
Människor i Vänersborg reagerar med både förvåning och bestörtning på kommunens policy kring byggnadslov. Eller kanske snarare brist på policy. Folk upplever att det inte tycks finnas någon konsekvens i Byggnadsnämndens tolkning av lagar och förordningar. Beskeden som ges är som ett lotteri. Vissa människor drar en vinstlott, men de allra flesta drar nitlotter. Ibland (nästan alltid skulle många säga) är Byggnadsnämnden oerhört hård i sin bedömning, ibland är den det inte.
När det gäller byggnadsloven på Nordkroken, så drog det ena huset en vinstlott och fick byggnadslov. Det andra huset drog en nitlott. Och då var ändå de båda husen i stort sett identiska, och dessutom ligger de väldigt nära varandra. (Se min förra blogg om Nordkroken.)
Oftast tycks det som om enskilda personer drar nitlotter. De kan få avslag på små förändringar på sitt hus, på en uteplats eller en balkong. Och samtidigt kan de få betala ett antal tusenlappar för detta nej.
Det finns också några av dessa personer, som har dragit nitlotter, som har ifrågasatt Byggnadsnämndens beslut. Och som har både orkat och haft råd att gå vidare och överklaga. Då har det ibland visat sig att Byggnadsnämnden ”i sin hårdhet” har tolkat lagarna fel – och så har t ex Länsstyrelsen gjort en annan bedömning och underkänt Byggnadsnämndens beslut. (Se ”Sikhall 1:6” och ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden”.)
”Sila mygg och svälja kameler”.
Det skulle kunna vara ett uttryck som passar in på Byggnadsnämnden. Många tycker i varje fall det.
Byggnadsnämnden har varit oerhört välvilligt inställd till den kanske största byggnaden i Vänersborg, Arena Vänersborg. Det har varit krångel med handlingar och byggnadslov (se ”Är arenan ett svartbygge eller inte?”), datum har gått ut (se ”Några turer kring Arena Vänersborg”), byggnaden har inte stämt överens med bygglovet, buden på hur stor publiken får vara vid bandymatcher har växlat (se ”Vad innebär en fullsatt arena?”) osv. Det mesta som kan gå fel har gått fel med arenan – även när det gäller så att säga det formella. Också. Det är nog så att åtskilliga ”bygglagar” har brutits under resans gång. I varje fall har de ”tänjts på”…
Men inte bara det. Än idag stämmer inte Arena Vänersborg överens med bygglovet! Och fortfarande är inte Arena Vänersborg färdigbyggd! (Se ”Lidell gör Arena Vänersborg till en valfråga!”.)
Men allt det här gör tydligen inte så mycket. Allt har bara fått rulla på. Byggnadsnämnden har sett mellan fingrarna. Med arenan är det bara en sak som har gällt:
”The Show must go on.”
Och på tal om show… Bert Karlsson och hans Ursand…
På Ursand har både politiker och tjänstemän tummat på både regler och lagar. Överträdelser av strandskyddet har inte polisanmälts, byggnadsnämnden har inte inväntat svar från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i strandskyddsfrågan, byggen har satts igång innan byggnadsloven varit klara etc. (Se ”Bert och Ursand: Några funderingar”.) Vid ett tillfälle ”löstes” ett problem med att en nämndsordförande ringde en annan nämndsordförande, och så togs ett beslut utan att andra behövde blandas in…
Och Bert vilar tydligen inte på lagrarna. Inte nu heller. Någon viskade i mitt öra att ”arrendatorn” tar sig friheter. Det sades t ex att Bert har avverkat skog för en ny husvagnsparkering, trots att han inte har bygglov…
Och Byggnadsnämnden har inte reagerat…
Så visst är Byggnadsnämnden flexibel ibland. Det kanske är så att är den flexibel och ser mellan fingrarna för de stora aktörerna, för kommunens arena och för Berts Ursand – ja, då kanske Byggnadsnämnden måste ta igen det på ”de små”. På privatpersoner till exempel. Då jämnar det liksom ut sig typ. Så att det åtminstone genomsnittligt blir bra…
Jag är övertygad om att vänersborgarna efterlyser principer och konsekvens. De vill att samma regler ska gälla för alla – fattig som rik, privatperson som företagare , invånare som kommun.
Själv tycker jag också att Byggnadsnämnden ska ha som princip att underlätta och hjälpa de människor i vår kommun, som vill bygga… De allra flesta som söker byggnadslov vill faktiskt göra rätt för sig, vill ha ordning och reda och vill hålla sig inom lagtexten och regelverket. Byggnadsnämnden måste bli mer av ett serviceorgan för kommuninvånarna och ge sökande hjälp med att formulera frågorna rätt och ge dem handledning till optimala lösningar.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer