Arkiv
Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)
Vänersborg har sedan många år tillbaka ett dåligt rykte i byggnadskretsar. Det finns till och med företag som säger sig helst inte vilja bygga i kommunen.
I tre långa bloggar har jag beskrivit hur Arne vill riva och bygga ett nytt fritidshus på Nordkroken. Jag har vidare beskrivit hur hans ”kontakter” med Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har fortlöpt. Jag ska inte upprepa det som har skrivits utan hänvisar den som vill veta mer om Arnes fall till: ”Vänersborgs byggnadsnämnd: Fallet Nordkroken” – del 1, del 2 och del 3.
Den 16 maj togs Arnes bygglovsansökan upp i byggnadsnämnden. Nämnden beslutade att:
”Ansökan om bygglov för nybyggnad av fritidshus och rivning av befintligt kommer att
behandlas i byggnadsnämnden (tidigast) 2017-06-20.
Innan byggnadsnämnden fattar beslut i ärendet ges sökande härmed tillfälle att lämna synpunkter på vad som tillförts ärendet eller framföra andra skäl som kan vara av betydelse för nämndens bedömning.”
Byggnadsnämnden hade som avsikt, det stod också i beslutet, att inte bevilja bygglov. Arne (som inte är personens riktiga namn) hade dock möjlighet att lämna in ett yttrande, vilket Arne också gjorde (daterat den 10 juni).
Arne beskrev ärendet på ett mycket tydligt och klargörande sätt. Därför återger jag faktiskt hela faktadelen av Arnes yttrande. (Bilderna nedan blir 
större om du klickar på dem.)
Arne skriver:
”Vänersborgs kommun är en av landets ledande kommuner när det gäller studier av framtida nivåförändringar av Vänern vilket har utmynnat i en rapport ”Översvämningsprogram, Kartläggning av Vänersborgs kust mot Vänern” vilken vi nedan kommer att referera till.
Följande dimensionerande nivåer för Vänersborgs kommun är enligt sida 86 i översvämningsprogrammet fastslagna:
Funktionen hos ny bostadsbebyggelse ska klara nivån 47,16 i område A, B, C, i övriga områden är nivån 46,96.
Spinnaren 2 i Nordkroken hör enligt sida 61 i rapporten till område Q så Spinnaren 2 ingår i ett område som enligt rapportens slutsats ska klara nivån 46,96.
Så här ser vår föreslagna grund ut i förhållande till vattennivåer:
Sannolikhet för översvämning
- Spinnaren 2 ligger ovanför zon 1 om vi bygger på nivån 47,06, se bild 2
- Zon 1 har mycket liten sannolikhet för översvämning, se bild 3
- Sannolikhet för översvämning vid vår föreslagna byggnivå är 1 i bild 4
Konsekvens vid översvämning
- Om det blir en vattennivå på 46,96 kommer huset att klara sig utan skador eftersom golvnivån är 47,06
- Konsekvens vid översvämning uppgår till 1 och är försumbar enligt i bild 4
Sammanvägd risk
- Enligt rapportens riskbedömning för samhällsviktiga funktioner i kommunen ligger flera i området för medelstor och allvarlig risk i bild 4. Bokstäverna motsvarar viktiga funktioner, där t.ex. avloppsverket är punkt f och ligger i området allvarlig risk. Vi har ritat in var spinnaren 2 kommer att hamna i riskmatrisen; i den allra lägsta risknivån.
SLUTSATS
Vår uppfattning är med ovanstående fakta att bostadens funktion angående översvämning anses uppfyllda då vatten ej kommer att tränga in i byggnaden och avlopp kommer ej att svämma över.
Ansökan följer gällande detaljplan nr 287 för Nordkroken och därmed har enligt
bygglagen kommunens byggnadsnämnd ej rätt att neka bygglov.
Vi önskar ett skyndsamt handläggande av ärendet då värdefull tid har gått till spillo under handläggningstiden.”
Det blev kanske lite långt, men jag tycker att Arne är ”värd det”. Yttrandet är mycket både informativt, faktabaserat och mycket logiskt. Det tycker i varje fall jag. Vad tycker du?
Vad tyckte byggnadsnämnden?
I tisdags förra veckan (20/6) var ärendet Arne uppe på dagordningen igen – för ett slutgiltigt beslut. Och byggnadsnämnden bjöd inte på några överraskningar, inte på detta sammanträde heller…
”Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”
Arne fick naturligtvis inte bygglov för sitt fritidshus.
Ledamöterna hade inte fått Arnes yttrande innan sammanträdet, vilket naturligtvis var tråkigt. Däremot antar jag att det redovisades under sammanträdet. I protokollet står det 
nämligen:
”Sökanden har i en inkommen skrivelse anfört skäl för att en lägre nivå kan accepteras och hänvisar till kommunens översvämningsprogram. Nämnden bedömer dock att förvaltningens beräkningar är korrekta och inkomna synpunkter förändrar inte nämndens ställningstagande.”
Byggnadsnämnden redogör för skälen till beslutet. De var bland annat:
”En byggnad ska utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämplig för att förhindra olyckor som översvämning.”
Det är ett märkligt sätt att uttrycka sig. Hur Arne än bygger kan han ju rimligen inte förhindra en översvämning. Däremot kan han undvika konsekvenserna av en översvämning. Hur som helst, Arne visade ju i sitt yttrande hur osannolik en översvämning är – en gång på tusen år…
Byggnadsnämnden skriver vidare:
”I ansökt åtgärd ligger nivån för färdigt golv under rekommenderad och dimensionerad nivå för översvämningsrisker. Enligt kommunens översvämningsprogram är rekommenderad nivå på färdigt golv +47,56.”
Kommunen är ”principfast”. En nivå på +47,56, det är det som gäller. I varje fall för Arne.
Vid denna nivå ligger alla fritidshus i Arnes grannskap under vatten… En en stor del av Vänersborg står under vatten, Hamngatan, Sanden och Resecentrum, järnvägstrafiken är utslagen, på Vassbottenleden står vattnet en bra bit över vägbanan, man kan nästan simma mellan varuhyllorna på Kvantum, Länsstyrelsens byggnader är översvämmade och kommunens avloppsreningsverk är utslaget…
Men Arnes fritidshus står där – torrt och oskadat…
Fast… Det kanske inte spelar någon roll?
I nämndens beslut står det:
”det ska gå att ta sig fram till nybyggnaden.”
Det kanske är detta det handlar om? Arne får inte bygglov – för om det blir en översvämning så ligger hela grannskapet på Nordkroken under vatten. Och då kan inte Arne komma fram till sitt hus… Som ligger som en ö i området. Eller? (Undrar förresten hur byggnadsnämnden gör om någon söker bygglov på en ”riktig” – ö?)
Skämt åsido. (Fast jag är inte hundra säker på att det är ett skämt.)
I beslutet står det ”rekommenderad nivå” när det talas om översvämningsrisker. Rekommenderad? Just det, och rekommenderad är inte detsamma som tvingande!
Vad är då tvingande?
Jo, självklart – detaljplanen.
Imorgon kommer del 2. Där tänker jag analysera byggnadsnämndens beslut mer i detalj. Det blir en del nya fakta och dessutom en liten bomb…
.
Bloggar om Arne:
Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (3/3)
I två tidigare bloggar (se ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)” och ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)”) har jag redogjort för Arnes kamp mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. Här följer fortsättningen och den avslutande delen. Den handlar om riskerna för att Arnes fritidshus ska svämmas över.
Och då blev jag tvungen att läsa igenom det Översvämningsprogram som Vänersborgs kommun har utarbetat… (Du kan ladda ner det här.) Det är inte helt lätt för en lekman att förstå alltihop. Så jag reserverar mig för eventuella missuppfattningar, men jag försöker att undvika dem genom att citera några avsnitt.
Vänerns medelvattenstånd är +44,64 möh (meter över havet). Det kan vara bra att utgå från. Och byggnadsnämnden kräver alltså att nivån på det färdiga golvet i Arnes sommarstuga ska ligga +47,56 möh. Med andra ord, nästan 3 meter högre än Vänern. 3 meter! (För att vara exakt, 2,92 meter.) Arne vill bygga, +47,06 möh. Det kan också vara bra att komma ihåg.
Översvämningsplanen resonerar så här:
”Sammantagna bedömningar gör att Vänersborgs kommun kommer att ange +47,16 som den högsta nivån i kommunen. Dessutom har vindens effekt, s.k. uppstuvning analyserats. Denna beräknas för Vänersborg till ca 50 cm. Rapporten redovisar en dimensionerande nivå för Vänern på 46,08 m RH00 med den regleringsstrategi som tillämpas sedan 2008. Vidare beräknas effekten av förändrat klimat till 20-40 cm som ska ses som ett tillägg. Utgångspunkten är +40 cm. Vi har valt denna högre nivå för att ta höjd för värsta tänkbara framtida klimatförändringar.”
Den ”värsta tänkbara”… Och här pratar vi om en sommarstuga på Nordkroken… Men det är inte klart än…
Tillbaka till Översvämningsprogrammet:
”Sannolikheten att denna nivå ska inträffa bedömer vi vara mycket låg.”
Och den skrivningen är ingen överdrift:
”+47,61. Denna nivå har en återkomstid som är lägre än 1 på 10.000 år.”
”+47,16 – +47,61. Intervallet genomsnitt 1 gång på 1000 år.”
Sannolikheten för att en sådan här översvämning ska inträffa är alltså en gång på 1.000 år! Eller kanske ännu lägre… Vid +47,61 möh, bara 5 cm över den nivå som byggnadsnämnden vill att Arnes hus ska ligga, är faktiskt sannolikheten lägre än 1 på 10.000 år!
Ni som tror att Arnes sommarstuga står kvar om tusen år kan väl räcka upp en hand…
Om Vänern stiger till 47,61 möh, dvs den nivå som byggnadsnämnden kräver att Arnes sommarstuga ska klara av, så kan nämnas att vid denna nivå står vattnet:
”ca 1,5 meter upp på fasaderna på Hamngatan.”
Man kan väl komplettera med att konstatera att avloppsverket och vattenverket är utslaget vid denna nivå…
Arne vill höja golvnivån till 47,06 möh. Som jämförelse citerar jag Översvämningsprogrammet om vad som händer i Vänersborg när nivån når +46,51 möh (dvs drygt en halvmeter lägre):
”är Hamngatan under vatten, stora delar av resecentrum är under vatten, delar av länsstyrelsens byggnader, bräddar satta ur funktion. På lägsta delarna av Sanden är vattnet 70 cm högt. På Vassbottenleden står vattnet 50 cm över vägbanan vid Kvantum. Järnvägstrafiken utslagen.”
Men Vänern kan stiga ytterligare en halvmeter innan vattnet når Arnes sommarstuga… Och även om grunden skulle svämma över, en gång på tusen år, kommer vattnet efter en översvämning att dräneras bort… Det är inte heller oväsentligt att konstatera.
Översvämningsprogrammet är mer realistiskt än Byggnadsnämndens anvisningar. Programmet pratar om att sådana här översvämningar är att betrakta som naturkatastrofer och att det gäller att sätta kostnaderna för att skydda sig mot de bedömda skadorna:
”Kostnaden att skydda sig mot dessa nivåer står inte i proportion till de skador vi bedömer att de ger.”
Byggnadsnämnden borde väl också diskutera detta perspektiv i samband med bedömningen av bygglovet till Arnes sommarstuga. Eller? Eller behövs det ens? Är det inte ganska uppenbart att Arne borde få bygga sitt fritidshus…?
Det torde vara tämligen meningslöst att diskutera kommunens ansvar och eventuella skadestånd till Arne om sommarstugan skulle svämma över… Men för fullständighetens skull. Ett eventuellt skadestånd vid en översvämning spelade ju faktiskt en roll för byggnadsnämndens beslut. I protokollet står det:
”Vid översvämning har den enskilde fastighetsägaren det övergripliga ansvaret att skydda sin egendom. Men om översvämning sker i ett område med detaljplan har kommuner ett ansvar eftersom de är skyldiga att utreda och beakta risken för översvämning vid upprättande av en detaljplan.”
Det kan vara bra att ha i minnet, och det skriver också byggnadsnämnden, att fastighetsägaren har det övergripande ansvaret. Kommunen har också, precis som det står i protokollet, skyldighet att utreda och beakta risken för översvämning. Vilket kommunen har gjort med sitt Översvämningsprogram.
Men kommunen kan ändå bli skadeståndsskyldig, men vad krävs för att undvika det? Det krävs att detaljplanen ändras! Det går att exempelvis bestämma lägsta grundläggningsnivå för bebyggelse. Men det har inte kommunen gjort, det finns inga sådana mått i detaljplanen!
Det ser ut som om Arne inte får något bygglov. Han kommer att stå där med en tomt och ett fallfärdigt hus som det är alltför dyrt att renovera. Och han lär inte kunna sälja det, för vem vill köpa en fastighet som byggnadsnämnden inte ger bygglov för.
Det finns vid det här laget många exempel i kommunen på hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen stjälper i stället för hjälper. Nu kan vi lägga ytterligare ett fall till handlingarna, en hög med handlingar där vi redan hittar namn som Solvarm, Magnus Larsson, Andersson…
Jag hoppas att Arne överklagar byggnadsnämndens beslut. Beslutet är inte bara moraliskt förkastligt, jag tror dessutom att det kan strida mot lagen.
I byggnadsnämnden var det bara Vänsterpartiets ledamot Pontus Gläntegård som hade en avvikande uppfattning. Gläntegård föreslog:
”Återremiss för framtagande av beslutsunderlag mot ett positivt beslut”
Ingen av de andra höll med honom.
Som en vanlig invånare i Vänersborg har jag mycket svårt att förstå syftet med den inställning och det motarbetande som byggnadsnämnden tycks visa enskilda människor som vill bygga, bo och arbeta i den här kommunen. Det verkar alltför ofta vara så att byggnadsnämnden alltför sällan stödjer och hjälper enskilda som vill bygga. Är det inte så att vi vill att människor flyttar till kommunen, att kommunen ska växa?
Och jag undrar också hur det står till med likabehandlingen. Hur kan t ex planeringen av Sanden gå vidare – gäller inte samma nivåer och regler som i Nordkroken? Och hur kan Bert Karlsson få bygga på Ursand när Arne inte får bygga i Nordkroken? (Missförstå mig inte, jag vill inte att Bert ska behandlas sämre.)
Men Arnes fritidshus har en chans till. På nästa sammanträde med byggnadsnämnden ska ärendet tas upp igen. Det är nämligen då som det slutliga avslaget ska ges till Arne.
Vänersborg har ett dåligt rykte i byggnadskretsar. Några undrar varför det är så – det gör inte jag.
Gör du?
.
Denna blogg är del 3 i en serie av 3 bloggar:
Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)
I min förra blogg (se ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)”) berättade jag om Arnes kamp mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. Här följer fortsättningen.
Arne reviderade sin bygglovsansökan. Det var han ju tvungen till. Men Arnes golv hamnade nu på +47,06 möh, dvs fortfarande 50 cm under de nya riktlinjerna som byggnadsförvaltningen hade fastställt till 47,56 möh. (Efter att Arne hade köpt fritidshuset.) Arne ansåg att +47,06 möh räckte. Då skulle nämligen grunden ligga 10 cm över den nivå som kommunen själv hade rekommenderat i sitt Översvämningsprogram. Skulle Arne bygga som kommunen ville, så skulle grunden i stort sett ligga i samma höjd som grannarnas tak…
Arne skrev till byggnadsförvaltningen att +47,06 säkerställde att:
”vatten ej tränger upp i huset under värsta tänkbara scenario.”
Och så är det nog.
Kommunen har nämligen i sitt Översvämningsprogram fastslagit en dimensionerande nivå för Nordkroken, vilken lyder (se Översvämningsprogrammet sid 86, blått fält; Nordkroken hör till område Q):
”Funktionen hos ny bostadsbebyggelse ska klara nivån … 46,96 möh.”
Med funktion menas i detta sammanhang att vatten inte ska tränga in i byggnader samt att avlopp inte ska svämmas över. Med en bottenplatta byggd på 47,06 möh menar Arne att han följer rekommendationerna.
Men denna nivå räckte alltså inte för byggnadsnämnden.
Det finns många aspekter på Arnes planerade nybygge. Jag skulle innan jag går vidare med riskerna för översvämning titta närmare på det viktigaste dokumentet i sammanhanget – detaljplanen.
I Plan- och bygglagen (PBL) så står det i 9 kap 30 §, rubriken ”Förutsättningar för bygglov” (jag citerar tillämpliga delar):
”Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om
1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser
a) överensstämmer med detaljplanen,
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen”
Detta är synnerligen intressant. Det är nämligen så att det inte står några mått på nivåerna för det färdiga golvet i detaljplanen. Ja, du läste rätt. De mått som byggnadsnämnden hänvisar till finns inte med i detaljplanen! Det är för övrigt antagligen därför som det också står om ”rekommenderade nivåer” i byggnadsnämndens beslut.
Det är ju skillnad på tvingande regler och rekommendationer… Bygglov ska alltså ges om åtgärden ”överensstämmer med detaljplanen”. Det står i lagen!
Och, som Boverket skriver (se här):
”Detaljplanen gäller tills den antingen upphävs, ändras eller ersätts av en ny detaljplan.”
Boverket skriver också på samma sida precis det som anges i PBL – att när detaljplanen gäller så:
”har du en garanterad rätt att bygga enligt planen”
Det är emellertid inte ovanligt att kommuner ställer särkrav i samband med hanteringen av byggnadslov. Därför har lagstiftningen kompletterats med anledning av detta. Bostads- och digitaliseringsministern Peter Eriksson (MP) fick en fråga om detta i riksdagen som
han svarade på tidigare i år (10 januari).
Ministern skriver (se här):
”kommuner [får] inte ställa andra tekniska egenskapskrav på byggnadsverk än de som gäller enligt 8 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Om sådana krav ställs ändå är de utan verkan. Detta tydliggjordes genom den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2015. Regeln är formulerad så att en kommun som huvudregel inte ska kunna kräva andra tekniska egenskaper i ett avtal om genomförande av en detaljplan, oavsett om det är frågan om ett exploateringsavtal eller ett markanvisningsavtal.”
Vänersborgs kommun ställer alltså krav på Arne som inte finns med i detaljplanen och frågan är då om det inte handlar om ett kommunalt särkrav. Och i så fall är inte byggnadsnämndens beslut bara omoraliskt och fyllt av maktmissbruk – det kan också vara olagligt.
Ytterligare en sak innan jag tar upp översvämningsriskerna…
I byggnadsnämndens beslut står det (också):
”Beslutet fattas med stöd av stöd av 2 kap. 6 § 5p. plan- och bygglagen.”
I PBL står det:
”Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
5. möjligheterna att hantera avfall”
Detta måste naturligtvis också kommenteras för att ärendet ska bli så bra belyst som möjligt. Även om det kanske blir lite krångligt.
Dagvatten och spillvatten räknas ibland som avfall, men kan hamna i olika lagstiftningar beroende på om det är inom eller utanför ett verksamhetsområde. Numera är det så att Nordkroken är inom ett verksamhetsområde. Då är det kommunens ansvar att ta hand om vattnet. Det hanteras av lagen om allmänna vattentjänster (LAV).
Jag citerar från Boverkets hemsida (se här):
”När ett detaljplanelagt område ingår i ett verksamhetsområde för dagvatten har huvudmannen för verksamhetsområdet enligt LAV ansvar för att ordna de allmänna vattentjänster som behövs för att ta hand om dagvattnet. I huvudmannens ansvar ingår att ordna de tekniska installationer som behövs.”
Och vidare under rubriken ”Kommunens ansvar”:
”Kommunen ansvarar för planläggningen av mark och vatten och för att marken används till det den är mest lämpad för och att den bara planläggs om det är lämpligt
från allmän synpunkt.
Vid bedömningen om marken är lämplig ska kommunen särskilt ta hänsyn till bland annat hälsa och säkerhet, vattenförsörjning och avlopp samt olyckor, översvämning och erosion. Detta ansvar innebär att kommunen vid detaljplaneläggningen ska ha försäkrat sig om att dagvattenhanteringen går att lösa inom planområdet och att man kan visa hur det kan göras.”
Så är det…
Och här skulle bloggen kunna sluta. Mina läsare har nog insett hur Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning fungerar. Men det är ytterligare en fråga som naturligtvis måste belysas. Och det är det här med riskerna för att Arnes hus ska svämmas över. Det var ju denna aspekt som ledde till avslaget.
Men denna del två av ”Vänersborgs byggnadsnämnd: Fallet Nordkroken” har redan blivit lång. Därför tar jag upp riskerna för översvämningar i nästa och avslutande del. Då tänkte jag också dra några slutsatser… Och jag kan garantera att den avslutande delen blir mycket lärorik, i varje fall för alla vänersborgare.
.
Denna blogg är del 2 i en serie av 3 bloggar:
Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)
Vänersborgs byggnadsnämnd hade sammanträde för några veckor sedan (16 maj). Ärenden som rörde både Bert Karlsson på Ursand och Magnus Larsson i Sikhall var uppe för behandling. Och ett bygglovsärende på Nordkroken. Det var emellertid inte Andersson denna gång – Andersson som jag skrev bloggar om då det begav sig för några år sedan. (Se t ex ”Nordkroken och kommunen”.) Däremot hade detta Nordkroksärende vissa paralleller med fallet Andersson.
En person, låt oss kalla honom Arne, köpte ett fritidshus i Nordkroken strax efter julhelgen förra året, 2016. Tomten ligger fint, inte särskilt långt från Vänerns strand. Det är en tomt bland andra i området. Det ligger nämligen en mängd sommarstugor och även en del årentruntboenden i grannskapet.
Själva fritidshuset var däremot i ett bedrövligt skick. Arne ansökte därför om bygglov för att få riva den befintliga sommarstugan och bygga en ny. Det visade sig nämligen att detta var mer lämpligt än att renovera den gamla.
Men det var självklart lättare sagt än gjort i Vänersborg. Byggnadsnämndens bedömning var för en luttrad vänersborgare tämligen självklar:
”Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”
Skälet för avslaget var följande:
”En byggnad ska utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämplig för att förhindra olyckor som översvämning.”
Det handlar alltså om att området kan översvämmas.
Byggnadsnämnden fortsatte:
”I ansökt åtgärd ligger nivå för färdigt golv under rekommenderad och dimensionerad nivå för översvämningsrisker. Enligt kommunens översvämningsprogram är rekommenderad nivå på färdigt golv + 47,56. Detta för att säkerställa byggnadens alla funktioner, såsom grundläggning, dränering och förhindra att vatten kommer in i byggnaden.”
Det är ett mycket märkligt förhållande egentligen. Arne skulle kunna renovera det gamla huset utan att ens begära bygglov… Det hade varit helt ok. Fast även detta hus skulle ju naturligtvis riskera att översvämmas precis på samma sätt som ett nybyggt. (Ja, riskerna hade varit ännu större än på ett nybyggt hus – jag återkommer till det.) Men en 
renovering skulle alltså vara helt på sin plats. Det tycks mycket ologiskt. Samtidigt riskerar de flesta (alla?) andra hus i området att också översvämmas…
Sedan är det ju så att om översvämningsolyckan skulle vara framme och Arnes nybyggda hus stå under vatten så är det ju Arne själv som drabbas. Och som med all sannolikhet själv får stå för alla kostnader för eventuella vattenskador etc. (För om det är så att byggnadsnämnden i Vänersborg har rätt så finns det väl inget försäkringsbolag som går med på att försäkra huset.) Byggnadsförvaltningen menar emellertid att det finns risk för att kommunen skulle få betala skadestånd i detta läge. (Jag återkommer till det också.)
Det finns många som tycker att Arne borde ha fått sitt bygglov. Kanske särskilt grannarna… Då skulle de få se ett nytt och fräscht hus i området, istället för rucklet som står där nu. Ingen granne har för övrigt inkommit med synpunkter mot Arnes planer.
Det finns säkerligen några av läsarna som tycker att Arne är en ganska korkad person som köpte en tomt med ett fallfärdigt hus innan han fick bygglov… Och var han så korkad får han också stå sitt kast och ta konsekvenserna. Typ.
Men Arne var inte så korkad. Faktum är att Arne var i kontakt med byggnadsförvaltningen före och i samband med köpet.
Arne har gett sin syn på historien skriftligt och inlagan fanns i byggnadsnämndens diarium innan behandlingen av ärendet. Det kan väl också sägas att byggnadsförvaltningen inte har något att erinra mot Arnes historiebeskrivning. (Det har jag fått bekräftat via mail.)
Arne skriver:
”Vi kontaktade Vänersborgs kommun … Under mötet diskuterades de olika möjligheterna samt rådande detaljplan för området Nordkroken. Detta möte resulterade i att det inte fanns några hinder att bygga nytt eller renovera om vi höll oss inom ramarna för planbestämmelserna samt att vi byggde på Vänersborgs kommuns fastlagda nivå +46,96 meter över havet.”
Under dessa förutsättningar köpte Arne fastigheten i slutet på förra året.
Och allt såg ut att lösa sig. Vilket det naturligtvis borde ha gjort. Arne hade ju liksom gjort det som ankom på honom när han köpte fastigheten.
I januari 2017 möttes parterna på nytt. Då hade Arne alltså köpt fastigheten.
Arne skriver:
”De olika ritningsförslagen studerades och mötet resulterade i att det togs ett beslut på att bästa möjliga lösning är nybyggnation av fritidshus.”
Det slogs fast vilka mått som skulle gälla och när det gällde nivå på färdigt golv var det +46,96 möh (=meter över havet) som fortfarande var aktuellt. +46,96 möh är den nivå som kommunen i sitt Översvämningsprogram har fastslagit som en dimensionerande nivå för Nordkroken.
Bygglovshandlingarna lämnades in den 17 februari.
Så långt var allt bra, Vänersborgs byggnadsförvaltning fungerade som vilken annan byggnadsförvaltning som helst. Den hjälpte istället för stjälpte.
Några veckor senare (7 mars) fick dock Arne besked om att förutsättningarna hade ändrats. Byggnadsförvaltningen krävde nu att nivån på det färdiga golvet skulle vara 47,56 möh, dvs 60 cm högre än tidigare överenskommet.
Byggnadsförvaltningen hade alltså ändrat sig mitt under pågående process. Och det efter att Arne hade köpt fastigheten! Arnes hus skulle ligga högre än det var sagt från början, dessutom ganska mycket högre än de andra husen i området.
Det ser onekligen ut som om byggnadsförvaltningen bedriver ett tråkigt byråkratiskt maktspel mot en maktlös enskild människa. Och visst är väl känslan att kommunen medvetet vill ställa till bekymmer för Arne?
Det var alltså krångligare att ha med Vänersborgs byggnadsförvaltning att göra än Arne trodde från början. Det ska kanske tilläggas att Arne inte kände till Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning särskilt bra, han kommer nämligen från en annan kommun. Arne trodde väl att de besked han fick innan han köpte fastigheten gick att lita på och att byggnadsförvaltningen ville hjälpa honom.
Så är det inte i Vänersborg. Och det har Arne bittert fått erfara. Han kunde inte lita på de besked som han fick innan han köpte fastigheten.
(Snart kommer fortsättningen på Arnes kamp med byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.)
.
Denna blogg är del 1 i en serie av 3 bloggar.
Vänersborgs byggnadsnämnd 2
För några veckor sedan, den 8 april, skrev jag en blogg om Vänersborgs byggnadsnämnd (se här). Den handlade om byggnadsförvaltningens ”mätningar”.
Vänersborgs byggnadsnämnd verkar nämligen göra tämligen onödiga mätningar i samband med bygglovsansökningar. När någon söker bygglov ska fastigheten mätas upp, igen, av byggnadsförvaltningen – trots att fastigheten redan är uppmätt. Och ingenting har förändrats sedan den förra mätningen. Vilket för övrigt lätt skulle kunna kontrolleras med t ex en snabb syn på plats. Sedan får 
fastighetsägarna betala för den nya inmätningen, fast de redan har betalat för den tidigare. Som fortfarande stämmer…
Bloggen blev ganska uppmärksammad. Många var intresserade av ämnet, kanske för att flera invånare har råkat ut för samma sak. Några personer kommenterade bloggen, bland annat Magnus Larsson i Sikhall.
Magnus Larsson beskrev i flera inlägg delar av sin ”kamp” med byggnadsförvaltningen (se här). Jag vet inte om det var dessa kommentarer eller själva bloggen som gav förvaltningschefen orsak att till och med kommentera bloggen på byggnadsnämndens senaste sammanträde. Kanske var det Larssons kommentar om förvaltningens senaste avslag på en ansökan som förvaltningschefen inte ansåg vara riktig. Larsson beskrev
nämligen hur han fick rådet av förvaltningen att söka förhandsbesked på tre tomter i stället för på två, som han hade sökt besked för. Magnus Larsson lydde rådet – och fick avslag på alltihop.
Och det är klart. Det kanske kan vara svårt för tjänstemän att försvara sig mot kommentarer på en blogg. Å andra sidan så deltar inte helt sällan tjänstemän i diskussioner på Facebook, där politiker och politiska frågor avhandlas… Kanske kunde någon ha kommenterat där.
En av de personer som har hört av sig har haft en omfattande mailväxling med byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Denne kommuninvånare frågade förvaltningen:
”Om nu kommunen gjort den tidigare inmätningen och anser sedan att denna mätning inte är giltig nästa gång fastighetsägaren söker bygglov, då har ju kommunen utfört en tjänst och dessutom tagit betalt för denna tjänst som inte längre gäller. Var finns kommunens lagstöd för detta sätt att utföra er tjänst?”
Hen frågade också hur gammal en situationsplan får vara för att kommunen ska anse att den är för gammal och var man kan hitta detta lagstöd. (Ur Wikipedia: En situationsplan är en handling som upprättas i samband med ny- eller ombyggnad av byggnader. Den är en del av underlaget vid ansökan om bygglov och visar vad byggherren planerar att göra.)
I svaret från byggnadsförvaltningen stod det bland annat så här:
”Kartunderlaget bör inte vara äldre än 5 år (tidigare 2 år) men även en äldre karta godkänns om inga förändringar har skett på fastigheten sedan senaste inmätning. … I ärenden med tillbyggnader under 15 m² krävs en enkel karta som kan tillhandahållas av byggnadsförvaltningen.”
Kommuninvånaren var inte riktigt nöjd med svaret.
”Att kommunen har rätt att kräva in det underlag som krävs för en prövning av bygglovsansökan är ju självklart för att kunna fatta ett beslut. Det är ju inte det som denna fråga avser. Du hävdar nu att kommunen har rätt att tolka när ett underlag är för gammalt, i praktiken så innebär det då att kommunen anser sig att ha rätt till att efter 5 år skicka ut mätingenjörer och sedan fakturera fastighetsägare för att kunna uppdatera kommunen situationsplaner. Jag undrar nu var vi finner lagstöd för detta?”
Efter flera mail fram och tillbaka så får vår kommuninvånare följande svar från förvaltningen:
”Det finns ingen regler utan kommuner kan tolka det fritt.”
Och då är det klart att man kan undra, vilket kommuninvånaren gör, vad som krävs för att kommunen ska anse att en ny karta behövs. Fastighetsägaren har ju i detta exempel redan betalat för att kommunen hade gjort slutbesiktning och inmätning av det senaste beviljade bygglovet. Har inte kommunen ett ansvar för att den tjänst som kommunen utfört är rätt?
På Boverkets hemsida står det så här (se här):
”Lägeskontroll behöver, precis som utstakning, inte göras i alla byggprojekt. Det ska bara göras där det verkligen fyller en funktion, det vill säga när placeringen har stor betydelse. Det är byggnadsnämnden som gör en bedömning om det finns behov av lägeskontroll. Byggnadsnämnden bör inte kräva det om det inte behövs, eftersom det fördyrar projektet för den enskilde.”
Och kommuninvånaren ställer den naturliga frågan:
”Var kan jag hitta information om kommunens beslut om hur kommunen ska hantera dessa regler där kommunen kan ”tolka fritt”?”
Hen fick en bild som svar, som jag har svårt att tolka, och därför publicerar jag den (andra kanske förstår bättre):
Inga beslut eller protokoll skickades för övrigt med till kommuninvånaren. Och frågan gällde ju – varför gäller inte den situationsplan som kommunen upprättade vid det senaste bygglovet?
Byggnadsnämnder i Sverige har mycket makt över enskilda personer. I det här fallet, som jag har beskrivit ovan, är det nog så att det är byggnadsnämnden som kan sätta villkoren för vilka handlingar som behövs för prövning och hur gamla de får vara. Men visst bör det finnas ett beslut och klara regler för hur sådana här ärenden ska hanteras. Och det verkar inte finnas i det här fallet.
Boverket skriver på sin hemsida (se ovan):
”Eftersom det inte är självklart i vilka fall byggnadsnämnden ska kräva lägeskontroll bör man utarbeta riktlinjer för detta i varje kommun.”
Riktlinjer är nödvändiga så att alla vet vad som gäller, och så att alla kommuninvånare behandlas lika. Men kanske är riktlinjer på gång. Byggnadsförvaltningen skrev nämligen i sitt senaste (sista?) mail:
”Jag har informerat idag byggnadsnämndens presidium om dina frågor och gått igenom det underlaget förvaltningen har och tillämpar i bygglovsärenden angående kartor. Presidium ansåg att underlaget vi tillämpar är bra och att vi ska sammanställa det i ett dokument som nämnden formellt ställer sig bakom. Dokumentet planeras vara klar till byggnadsnämnden i juni 2017.”
Jag kan nog tycka att det är lite märkligt att politikerna i presidiet tydligen anser att underlaget är bra, när det varken är sammanställt eller behandlat i byggnadsnämnden. Men, som sagt, riktlinjer är kanske på gång.
Men sedan är det ju också det här med avgifterna. Ska en fastighetsägare verkligen behöva betala två gånger för samma mätning? Eller, vem vet, det kanske kan bli både tre och fyra gånger… Men det kanske också tas med i de kommande riktlinjerna.
Det är hur som helst inte särskilt tillfredsställande att kommuninvånare känner att de hela tiden motarbetas av byggnadsnämnden i Vänersborg och att det mesta tycks vara både krångligt, dyrt och tidskrävande. Det tycks onekligen som om det fanns en del att önska när det gäller serviceinställningen. Det är nog många vänersborgare som önskar att byggnadsnämnden mer hjälpte än stjälpte.
Och också att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen hade kommundirektör Thörnkvists ord i tankarna vid handläggningen av bygglovsärenden:
”I förvaltningslagen sägs att kommunen ska handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.”
Bygg- och måsfunderingar
Åter tillbaka i Vänersborg efter några lugna och fridfulla dagar i Värnamo. Inte en enda fiskmås syntes till. Eller, framför allt, hördes till i den småländska metropolen. Inte en enda. Varken på dag- eller nattetid. Otroligt. Jag tror dock inte att det var därför som Värnamo blev årets kommun 2016. Fast det kan ju å andra sidan inte direkt ha talat mot. Jag menar, hur skulle Vänersborg kunna bli årets kommun när ett antal tusen av dess invånare får sin nattsömn störd varenda natt mellan april och juli?
TTELA hade en artikel om fiskmåsplågan i förra veckan. En tjänsteman på kommunen uttalade sig om hur fastighetsägarna kunde bekämpa fiskmåsarna. Och visst finns det bra metoder. Men frågan är, vad gör en vanlig kommuninvånare om fastighetsägarna år efter år totalt struntar i fiskmåsplågan? Kanske svaret är att helt enkelt skicka in namnen på de berörda fastighetsägarna till Miljö och Hälsa? Vad jag förstår så ringer de numera upp fastighetsägarna och påtalar deras skyldigheter om det framförs klagomål. Så det har jag nu gjort.
Kanon av Miljö och Hälsa! Nu får vi bara vänta och se om fastighetsägarna åtgärdar problemen…
Min förra blogg om byggnadsnämnden har gett ett visst eko. Några som har råkat ut för byggnadsförvaltningen har kommenterat detta direkt på bloggen (se här), andra har hört av sig på andra sätt. Det är en del häpnadsväckande historier som folk berättar, vilket i och för sig inte är något nytt. Jag har tagit del av sådana förut, och dessutom skrivit om några av dem. Nu vet jag att man inte ska tro på allt som folk berättar, men några av berättelserna är definitivt värda att fördjupa sig i.
Det handlar mestadels om att byggnadsnämnd och -förvaltning inte ger den service som människor har rätt att förvänta sig. Vilket även kan drabba människor från andra kommuner som vill flytta till Vänersborg. Det tycks också vara onödigt långa handläggningstider och dessutom vill kommunen ibland ha betalt för saker som de klagande är helt oförstående till.
En familj har till och med framfört att de inte vågar träda fram i offentligheten och berätta. De menar att då kommer de aldrig mer att få något positivt besked från kommunen. Men
det vill jag inte tro på. Även om Gunnar Lidell (M) faktiskt framförde något liknande från fullmäktiges talarstol för några år sedan…
Sedan finns det exempel på motsatsen, som naturligtvis också får tas med en nypa salt. Det ryktas om att människor i en viss ställning och/eller med vissa kontakter får en annorlunda, mer positiv behandling. Några av dessa exempel torde också vara värda att ta en extra titt på.
Jag har nog skrivit det förr. Bara det faktum att det går så många rykten är, om inte förödande, så i varje fall inte särskilt bra. Ryktena i sig kan rubba förtroendet mellan kommunens förtroendevalda/tjänstemän och vänersborgarna.
Vänersborg lär aldrig kunna bli ”Årets kommun” om vi inte får kommunikationen och samarbetet mellan kommuninvånarna och politikerna/förvaltningarna att fungera – och präglas av ömsesidig tillit och förtroende. Ibland tror jag att politiker och tjänstemän faktiskt bör ta sig en extra funderare över vem som är till för vem. Är kommuninvånarna till för politiker/tjänstemän, eller är det möjligtvis tvärtom…?
En sak är i varje fall klar, fiskmåsarna är inte till för någon…
Vänersborgs byggnadsnämnd
Vänersborgs byggnadsnämnd har väl inte direkt rykte om sig att vara flexibel, serviceminded eller effektiv. Det kanske är orättvist, men det är flera som hör av sig om sin kamp och sina duster med byggnadsförvaltningen. Och då är ”byggnadsområdet” ändå inte mitt område. Så jag kan tänka mig vad andra politiker som har större anknytning till plan- och byggfrågor får höra.
Jag har genom åren skrivit om en del ”byggfall”, alltifrån Anderssons kamp på Nordkroken till Magnus Larssons strider i andra änden av kommunen, i Rörvik och Sikhall. (Där det för övrigt tycks blossa upp till nya strider…) Den senaste bloggen i detta ämne handlade om Solvarm, också i Sikhall – några stenkast från Larssons ”politikerhylla”. (Se ”Solvarm och kommunen fortfarande inte överens”.)
De senaste dagarna har jag fått höra om två fall som handlar om byggnadsförvaltningens ”mätningar”.
Den ena familjen ville bygga en altan på sin tomt. Det var vid ett äldre hus från 60-talet. I samband med bygglovsansökan, som måste till om en altan ska anläggas, skulle byggnadsförvaltningen dit och mäta upp huset. Igen typ. Huset har legat där det ligger i många år och inget har hänt med det, t ex tillbyggnader eller dylikt. Och i samband med att det byggdes så hade det mätts och ritningar etc var inlämnade, och fanns hos kommunen. Men byggnadsförvaltningen åkte som sagt dit och mätte igen. Fast tid för tjänstemännen på förvaltningen torde vara en bristvara.
Och sedan kom en faktura till husägaren. Husägaren fick stå för kommunens nota trots att mätningen visade att allt var som det redan fanns inritat i kommunens planer och kartor. Så kommunen tog betalt för samma mätningar som när huset byggdes. Dessutom var det ju på kommunens initiativ som mätningen gjordes om.
Det andra exemplet handlar om ett hus på landsbygden:
”När jag sökte bygglov kom kommunen ut och mätte in allt. Sedan sökte jag ett nytt bygglov för en annan sak 2 år senare. Då kom de ut igen och mätte in allt en gång till.”
Det tycks som om det var en tämligen onödig, och ologisk, mätning… Inget hade förändrats.
Det finns regler kring sådant här. Men samtidigt kan reglerna tolkas på ett sätt som gör hela hanteringen tidseffektivare, mer logisk och billigare än vad som nu tycks vara fallet. Kanske kunde bedömningen från kommunens sida också vara lite flexiblare, och kanske typ bedömas från ärende till ärende… Eller skulle det ibland kanske räcka med en karta i näven och en titt på huset för att se om något hade ändrats?
Och vad var det som kommundirektör Thörnkvist fattade för beslut den 18 mars 2016 och som vidarebefordrades till samtliga förvaltningschefer?
”I förvaltningslagen sägs att kommunen ska handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.”
Länsstyrelsen ger fiberförening rätt mot Vänersborgs kommun
Så där lite i skymundan så händer det saker i Vänersborg. Och antagligen många fler än någon enskild, bloggare eller journalist, politiker eller kommuninvånare, kan hålla reda på. Jag tänker på sådana där små ”detaljer” som inte betyder särskilt mycket i det stora hela, men som kan betyda en hel del för den eller de som det angår.
I Vänersborgs Fiberstrategi står det:
”Fiberstrategi 2.0 beskriver hur Vänersborgs kommun på bästa sätt bör agera för att öka aktiviteten runt bredbandsutbyggnad i kommunen.”
Regeringen har ju som bekant satt upp visionen att 90% av Sveriges invånare ska ha tillgång till 100 Mbit/s år 2020. En vision som för övrigt den sittande regeringen vill ”skärpa”.
Fiberstrategin antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 17 juni 2015. I strategin står det vidare:
”Hela modellen … bygger på att grupper av intresserade individer går ihop och försöker lösa problemen själva. I den processen kan kommunen vara behjälplig på många olika sätt.”
I Väne Ryr finns det en fiberförening som arbetar på att ge hushållen i området fiber. Föreningen har väl inte så där jättepositiva erfarenheter av kommunens sätt att vara behjälplig i fiberfrågan…
Det har gått så långt att Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening har överklagat två av byggnadsnämndens avgiftsbeslut. (Det var delegeringsbeslut, dvs besluten fattades av förvaltningen.)
När jag läser i domarna från Länsstyrelsen i Västra Götalands län ser det inte heller ut som att Fiberföreningen har haft det helt lätt i de tidigare kontakterna med kommunen.
Fiberföreningen ville dra fiber i Väne Ryr och då behövdes det teknikbodar för att kunna terminera föreningens optiska nät. Föreningen menade att det inte behövdes bygglov i det ena fallet eftersom teknikboden stod på en jordbruksfastighet och skulle då ses som en komplementbyggnad där inget bygglov krävdes.
Det höll inte byggnadsförvaltningen med om, utan hävdade att det visst krävdes bygglov. Förvaltningen gör det inte alltid så enkelt för sina invånare… Trots den antagna Fiberstrategin. Medlemmarna i föreningen fick därför sätta sig och knåpa ihop två ansökningar om bygglov. Det tog sin tid kan man väl lugnt säga…
Men till slut beviljades byggloven.
Efter att Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening hade granskat byggloven upptäckte föreningen att:
”Byggnadsförvaltningen har debiterat bygglovsavgiften för en nätstation.”
Det blev för medlemmarna i Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening att återigen sätta sig och knåpa ihop några skrivelser. Och det tog återigen sin tid kan man väl lugnt säga. Denna gång slutade föreningens kontakter med Byggnadsförvaltningen i två överklaganden till Länsstyrelsen. De handlade om besluten angående taxornas storlek.
Länsstyrelsen skriver:
”Oavsett om teknikboden omfattas av bygglovsplikt eller inte, har föreningen ansökt om bygglov.”
Det känns lite som att Länsstyrelsen är tveksam till att det överhuvudtaget behövdes bygglov… (Enligt signaler som jag har fått så är detta också Boverkets uppfattning, att det inte behövs bygglov, men det har jag inte fått bekräftat.) Länsstyrelsen skriver också i den ena domen:
”I vilken utsträckning teknikboden är att anse som en sådan mycket enkel byggnad bör nämnden ta ställning till som första instans.”
Men nu var det inte frågan om det behövdes bygglov som överklagades, utan beslutet om avgifterna.
Länsstyrelsen fortsätter:
”Nämnden har därmed rätt att ta ut avgift, om det finns stöd i taxan.”
Sedan skriver Länsstyrelsen att Byggnadsnämnden har tagit ut avgifter som om teknikbodarna är nät-/transformatorstationer. Och efter att ha diskuterat begreppen skriver Länsstyrelsen:
”Därmed har nämnden inte haft rätt att ta ut avgift för bygglovet för teknikboden såsom nätstation.”
Och så avslutar Länsstyrelsen de båda överklagandena med:
”Mot bakgrund av ovanstående ska det överklagade avgiftsbeslutet upphävas och ärendet återlämnas till nämnden för ny handläggning.”
Det betyder på vanlig svenska att Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens beslut. Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening fick rätt i båda sina överklaganden.
Som jag förstår det, som amatör på byggjuridik, så kan det vara så att byggnadsförvaltningen först felaktigt krävde att Fiberföreningen skulle söka bygglov och sedan tog ut en felaktigt avgift för samma bygglov – ett bygglov som alltså antagligen inte behövdes överhuvudtaget och som därmed inte heller skulle kosta något…
Naturligtvis kan lagar och regler ibland tolkas på olika sätt. Och ibland kan det bli fel i tolkningen. Men det blir naturligtvis tråkigt när byggnadsförvaltningen tolkar reglerna så snävt, och i detta fall rent felaktigt, att vanliga yrkesarbetande barnfamiljer får en massa bekymmer och tvingas att ta sin fritid i anspråk för att författa bygglovsansökningar och överklaganden. I stället för att byggnadsförvaltningen tolkar reglerna på ett för invånarna mer tillmötesgående och positivt sätt.
I Fiberstrategin står det:
”Vänersborgs kommun ska av tjänsteleverantörer och nätbyggare uppfattas som en möjliggörare, inte som ett hinder för utbyggnad.”
Det kanske krävs ett omtag i kommunen för att omsätta denna mening i praktiken. Det ska väl inte behöva vara så att Länsstyrelsen ska behöva tillrättavisa kommunen?
Jag vill avsluta med ytterligare en aspekt av en sådan här process mellan Byggnadsförvaltningen och kommuninvånare, en ganska allvarlig sådan. Nu menar jag inte att det är tillämpligt i detta fall. Inte på något sätt. (Eller snarare, inte vad jag tror i varje fall – jag är ju fortfarande ”juridikamatör”.)
På Boverkets hemsida står följande (se här):
”Byggnadsnämndens politiker och tjänstemän omfattas av regler om tjänstefel. Reglerna innebär ett straffrättsligt ansvar att på ett riktigt sätt följa de lagar och regler som gäller. Reglerna om tjänstefel finns i Brottsbalken.
Reglerna om tjänstefel har som syfte att skydda medborgarna mot fel vid utövandet av den offentliga makten. Reglerna ställer krav på noggrannhet och omsorg vid myndighetsutövning hos de tjänstemän och politiker i byggnadsnämnden som handlägger frågor som kan ha betydelse för enskilda.”
Citatet visar på hur viktigt staten tycker att det är att en byggnadsnämnd och en byggnadsförvaltningen följer de lagar och regler som finns gentemot kommuninvånarna.
Även i sådana där små ”detaljer” som inte betyder särskilt mycket i det stora hela, men som kan betyda en hel del för den eller de som det angår…
Nyheter om Kunskapsförbundet och byggförvaltningen
Vänersborg väntar fortfarande på den stora nyheten, om hur styret ska se ut de kommande fyra åren. Men medan vänersborgarna väntar på det, så händer det en del annat i kommunen.
Ett antal personer har reagerat starkt på att kursutbudet för GYVUX har mer än halverats. Det är Kunskapsförbundet Väst som av brist på pengar tvingats till dessa drastiska åtgärder.
För den som har glömt vad Kunskapsförbundet är (se här):
”Kunskapsförbundet Väst är ett kommunalförbund som ägs av Vänersborgs kommun och Trollhättans stad. Förbundet arbetar för att utveckla och stärka de frivilliga skolformerna i både Vänersborg och Trollhättan.”
Det är lätt att förstå att unga och äldre vuxna fruktar för sina utbildningsplatser. De frågar sig om kurserna blir av överhuvudtaget eller om de måste avbryta en pågående utbildning när fortsättningskurserna ställs in. Några av dessa personer har skapat en grupp på Facebook, som heter ”Stoppa nedskärningarna inom vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg”.
Gruppens syfte är:
”Denna grupp är till för att väcka uppmärksamhet och stoppa nedskärningarna inom vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg.”
Både en elektronisk (se här) och en traditionell namninsamling har också startats. Det lär bli många namn på listan. Och med tanke på de utbildningsbehov som finns i området, hoppas jag också på det.
Vänsterpartiet i Vänersborg har på sin hemsida skrivit ett antal inlägg om situationen i Kunskapsförbundet. Det senaste publicerades idag.
Och precis när jag är på väg att publicera denna blogg, så ser jag att P4 Väst har tagit upp ämnet. (Lyssna och läs här.)
I radioinslaget säger Marie Dahlin (S) att hon vill satsa mer pengar på Komvux. Om det krävs så ska Vänersborg, och Trollhättan också förutsätter Marie Dahlin:
”dammsuga våra egna kommuner.”
Det är bra Marie Dahlin! Kunskapsförbundet Väst måste få mer pengar. Vänsterpartiet i Vänersborg står helt bakom ditt förslag!
Something completely different.
Enligt mycket säkra källor, så har Vänersborgs stadsarkitekt fråntagits sina befogenheter att säga nej till i stort sett all utveckling i kommunen. De som har haft med Byggnadsförvaltningen att göra, och det är nog ganska många, lär dra en lättnadens suck. Nu får vi verkligen hoppas att Byggnadsförvaltningen antar en ”liberalare” hållning i byggärenden och att alla vänersborgare kommer att behandlas lika.
Och på tal om utveckling och likabehandling. Igår var Mark- och Miljödomstolen uppe på Sikhall och gjorde ”syn på plats”. Magnus Larsson har ju överklagat ett beslut från Länsstyrelsen om att inte få bygga på en tomt. (Se ”Sikhall: Trakasserierna fortsätter”.) Kommunens representant var för övrigt stadsarkitekten, varför nu kommunen skulle ha en representant med i dessa förhandlingar överhuvudtaget. Stadsarkitekten förfäktade i vanlig ordning byggstopp för Magnus Larsson – trots att Byggnadsnämnden i Vänersborg hade gett Magnus Larsson strandskyddsdispens…
Hur domstolen kommer att döma får vi dock inte reda på förrän om 2-3 veckor.
Jag blir så trött på Byggnadsnämnden!
I Wikipedia beskrivs en byggnadsnämnd på detta sätt:
”Byggnadsnämnden beslutar om tillstånd att bygga (bygglov), tillstånd att riva, tillstånd till större markarbeten samt förhandsbesked om möjligheten att få bygglov. Byggnadsnämnden utför tillsyn av att byggnaden uppförs på det sätt som lagstiftningen kräver om säkerhet, tillgänglighet etc. … Nämnden ansvarar för fysisk planering … arbetar med att mäta in och markera lägen för till exempel fastighetsgränser och hus som ska byggas (utstakning/utsättning) samt att kontrollera läget när byggnaden är klar.”
Byggnadsnämnden har en mängd lagar och förordningar att ta hänsyn till. På kommunens hemsida beskrivs det så här:
”Nämndens myndighetsfunktioner styrs av ett antal lagar, främst Plan- och bygglagen, enligt vilken nämnden skall verka för en god byggnadskultur och en god stads- och landskapsmiljö och uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning.”
Det finns i de flesta fall möjligheter för Byggnadsnämnden att göra egna bedömningar och egna tolkningar av paragraferna. Nämnden kan därmed bidra till utveckling av kommunen. Eller tvärtom. Den kan också göra enskilda personers liv till ett litet helsicke. Eller tvärtom.
Byggnadsnämnden spelar en central roll för utvecklingen i Vänersborgs kommun. Och för enskilda individer…
Jag har det senaste halvåret särskilt följt två fall som Byggnadsnämnden i Vänersborg har hanterat. Det är Andersson i Nordkroken och Larsson i Sikhall. Jag har också uppmärksammat Kindblomsvägen, Ursand och Gardesanna.
Det som jag frapperas av är att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, sällan eller aldrig vill föra en dialog om hur saker kan lösas på ett bra sätt för de parter som är inblandade. Det gör att många vänersborgare upplever att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, letar och tolkar paragrafer enbart för att kunna fördröja en byggprocess eller helt enkelt för att neka bygglov.
Jag reagerar också på den brist på lika behandling som vänersborgare är utsatta för. En av grannarna får nej till något som de andra grannarna får ja till. En person i området måste riva sitt skärmtak, medan en annan får utforma det efter eget skön… En husägare får en avgift på 7.000 kr på något som är bygglovsbefriat, en annan får 6.000 kr i vite för ett brott mot strandskyddet. En individ i kommunen måste ha bygglov för sitt ridhus, medan en annan inte behöver det…
Och det är svårt att se Byggnadsnämndens, och Byggnadsförvaltningens, logik i resonemangen. Om det nu finns någon logik…
Bristande logik ger upphov till att rykten florerar. Och ofta handlar ryktesspridningen om att personliga kontakter och känningar är avgörande för utgången av byggbeslut. Eller brist på. Sådana rykten är det värsta en myndighet kan råka ut för.
Byggnadsnämnden sammanträdde den 16 april. Jag läser i protokollet.
Nämnden behandlade ett medborgarförslag om att initiera en ny detaljplan för grönområdet vid Kindblomsvägen. (Jag har skrivit en hel massa bloggar om Kindblom, t ex ”Kindblomsvägens vara eller inte vara”.) De boende i området vill bevara området och vill att grönområdet definieras som parkmark i stället för kvartersmark.
Det ville inte Byggnadsnämnden:
”Inga nya fakta har inkommit i ärendet som tyder på att tidigare fattade beslut bör omprövas.”
”Tidigare fattade beslut…” Jag säger då det. Detaljplanen i området är från 1933… (Du läste rätt! 1933!)
Jag blir så trött.
Dessutom antog Vänersborgs kommunfullmäktige en grönplan den 15 april 2009, som inleds med följande ord:
”I den nu gällande översiktsplanen för Vänersborg, ÖP 2006, anges att målet för den framtida utvecklingen för Vänersborg med omgivning är att utbyggnad av bostäder och infrastruktur utförs på sådant sätt att det bidrar till ett långsiktigt hållbart samhälle med god tillgång till närnatur. En grönplan för den tätortsnära naturen är ett viktigt underlag i planeringen för att nå det målet.”
Representanterna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade för medborgarförslaget, medan Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna, dvs de traditionella betongpartierna, röstade mot.
En parentes.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden behandlade också medborgarförslaget på sitt senaste sammanträde.
Här var förvaltningen positiv till medborgarförslaget! De gamla betongpartierna visade dock var skåpet skulle stå… Moderater och socialdemokrater avslog medborgarförslaget tillsammans med en folkpartist… Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för medborgarförslaget. 4-3 till de gamla betongpartierna alltså.
Byggnadsnämnden fattade på sitt senaste sammanträde beslut om samråd om detaljplan för Nordöstra Nordkroken. Det ska äntligen bli en ny plan. Syftet är bland annat att:
”…byggrätten ska bli större än i den gällande detaljplanen.”
Det innebär att det antagligen kommer att bli ok att höja väggliven en halvmeter och inreda vindsvåningar på husen. 
Andersson bor på Nordkroken. (Jag har skrivit om Andersson några gånger, bland annat ”Nordkroken och kommunen”.) Andersson har som bekant inte fått höja vägglivet 60 cm och inreda en vindsvåning.
Andersson kommer inte att få göra det i framtiden heller. Andersson bor nämligen inte i nordöstra Nordkroken. Andersson bor i området bredvid. ”Nordkroksplanen” som skickas ut på samråd exkluderar Andersson…
Hur är det möjligt att Byggnadsförvaltningen utarbetar en ”jättedetaljplan” men lämnar några hus i samma situation därhän? Är det bara för Anderssons skull? (Flera av hans grannar har ju redan fått bygglov för samma sak som Andersson nekas.)
Jag blir så trött.
Byggnadsnämnden gjorde ett äkta hattrick på det senaste sammanträdet. Även Magnus Larsson i Sikhall var uppe i nämnden! Magnus Larsson hade ansökt om förhandsbesked för nybyggnad av två enbostadshus. (Jag har skrivit om detta tidigare, ”Trakasserierna fortsätter”.)
En gissning om hur Byggnadsnämnden röstade innan jag fortsätter…? Det kan vara till hjälp att ta en titt på kartan nedan innan ni gissar… (Se det inringade krysset uppe i skogen till vänster.)
Rätt! Byggnadsnämndens ledamöter från Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet:
”ger negativt förhandsbesked för den ansökta åtgärden.”
Jag blir så trött.
Byggnadsnämndens skäl (Vänsterpartiet reserverade sig förresten mot beslutet):
”Marken är för närvarande inte lämplig att bebygga, då detaljplan först behöver upprättas.”
Samtidigt skriver förvaltningen i underlaget:
”Detta (kravet på detaljplan; min anm) har frångåtts vid ett tidigare beslut om förhandsbesked för två intilliggande tomter.”
Låt mig försöka förstå. För att Magnus Larsson ska få bygga i Sikhall krävs det att området först är detaljplanelagt. Men det krävs ingen detaljplan för ”två intilliggande tomter”…
Klockrent! Klart som korvspad! Det måste naturligtvis vara för att det handlar om Magnus Larsson!
Vad annars?
För övrigt torde det inte behövas någon detaljplan för två hus…
Byggnadsnämnden har faktiskt utvecklat sitt svar, men det blir egentligen bara värre:
”Ett positivt förhandsbesked för nu aktuella tomter skulle i hög grad kunna försvåra framtida lämplig markanvändning i området. Ansökan är idag inte den mest lämpliga markanvändningen och tar inte tillräcklig hänsyn till allmänna intressen.”
Kolla gärna flygbilden ovan igen. Kan du nämna vilka ”allmänna intressen” som är involverade här? Kan du tänka sig någon annan ”framtida lämplig markanvändning” än bostäder?
Jag kan det inte. Och kom ihåg: ”för två intilliggande tomter” var bostäder tydligen ”den mest lämpliga markanvändningen” samtidigt som ”tillräcklig hänsyn [togs] till allmänna intressen”…
Och sist men inte minst, Magnus Larsson äger marken på vilken han vill bygga!
Jag blir så trött.
Det händer inte alltför sällan att jag pratar med några av de borgerliga representanterna i Byggnadsnämnden. De pratar vitt och brett om att det ska det bli lättare att bygga, bo och verka i Vänersborg.
Säger de.
Men det är bara prat, tomt prat. Inte blir det lättare att bygga, bo och verka i Vänersborg. Tror någon att Andersson på Nordkroken tycker det? Eller Larsson i Sikhall?
Det finns ett undantag för minialliansen – Bert Karlsson.
Och det trots att Bert Karlsson varken bor i Vänersborg eller äger marken på Ursand…
Och faktiskt, även Ursandsfrågor var uppe till beslut på det senaste nämndmötet. (Jag har även skrivit en hel del om Ursand, nu senast ”Bert Karlsson och Ursand”.)
Bert Karlsson hade sökt strandskyddsdispens för kapell, aktivitetstält, campingplatser och vattenlek.
Det börjar med att Bert Karlsson får strandskyddsdispens för sitt kapell. Beslutet fattas av en enhällig nämnd.
”Byggnadsnämnden ger tidsbegränsad strandskyddsdispens i fem år.”
Det kanske inte är helt ointressant att, som det står i handlingarna:
”Området ligger utanför detaljplan.”
Jag menar, jämfört med den motivering Magnus Larsson fick i Sikhall…
Bert Karlsson får emellertid nej till strandskyddsdispens för aktivitetstält, campingplatser och vattenlek.
Motiveringen till avslagen är densamma för allihop:
- ”En dispens skulle motverka strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet enligt 7 kap 13 § MB.
Dispens får inte ges om den strider mot syftet med strandskyddsbestämmelserna. - Särskilda skäl till grund för dispensen saknas, då platsen är obebyggd och inte
ianspråktagen. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska yttra sig över alla dispensärenden. De avstyrker
ansökan.”
Notera alltså att Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna ville ge strandskyddsdispens för samtliga ansökningar.
Får det dig inte att undra, vad det enligt de borgerliga är, som skiljer Bert Karlsson från Andersson i Nordkroken? Eller Larsson i Sikhall? Eller de boende omkring Kindblomsvägen?
Det får i varje fall mig att undra. Jag förstår inte de borgerligas logik. Om det nu finns någon…
Jag förstår inte heller Socialdemokraterna som säger nej till precis allt eller Miljöpartiet som säger nej till nästan allt. Jag förstår bara Vänsterpartiet som jag anser vara det enda parti som just nu för en förnuftig och vettig politik i Byggnadsnämnden.
Men behandlingen av Andersson, Larsson och Kindblom går, enligt vad jag förstår, utöver alla gränser. Är det inte läge att revisorerna gör en ordentlig granskning av Vänersborgs Byggnadsnämnd och Byggnadsförvaltning? Och kommundirektören av sina tjänstemän?
Och väljarna av sina politiker…?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer