Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Vattentjänstplanen och byggnadsnämnden

1 september, 2024 Lämna en kommentar

Den 21 juni 2022 beslutade riksdagen om en ny vattentjänstlag, Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Det var egentligen mer en uppdatering av lagen än en ny lag. (Med allmänna vattentjänster menas att en kommun ska ordna vattenförsörjning och avlopp till bostadshus och annan bebyggelse.)

En av förändringarna i lagen var att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering av utbyggnaden av vattentjänster. Vänersborg har utarbetat en sådan. (Se “VA-plan: Varför inte verksamhetsområde? (2)” och “VA-plan: Varför verksamhetsområde? (3)”.) Planen var på samråd i början av sommaren och skickades också på remiss till andra nämnder och myndigheter. (Se “Samråd om vattentjänstplanen! (1)”. Det går att ladda ner vattentjänstplanen här eller på kommunens hemsida.)

I förra veckan, den 21 augusti, beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden att lämna sitt remissvar till samhällsbyggnadsnämnden. (Se “MH: Vattentjänstplanen innehåller felaktigheter”.) I veckan som gick, den 27 augusti, lämnade byggnadsnämnden sitt remissvar.

I den inledande sammanfattningen skriver byggnadsnämnden:

“Särskilt viktigt är att tidplan och handlingsplan i väntan på kommunalt VA uppdateras för att byggnadsnämnden skall kunna hantera ansökningar om bygglov och förhandsbesked, samt att det skall vara förutsägbart för våra invånare.”

Byggnadsnämnden är i sitt remissvar mest intresserad av vattentjänstplanens konsekvenser för bygglov och förhandsbesked. Det är helt förståeligt eftersom det är de här frågorna som byggnadsnämnden sysslar med och som är beroende av vatten- och avloppslösningar. (Om det söks bygglov så blir svaret på VA-frågan alltid “ja” om byggnaden ska anslutas till kommunalt VA. Det är förutsägbart.) 

Byggnadsnämnden avslutar sammanfattningen:

“Ambitionsnivån på när kommunen skall dra fram vatten och avlopp är sänkt i detta förslag jämfört med nuvarande blåplan. Detta kan komma att påverka bebyggelseutvecklingen på landsbygden negativt.”

Byggnadsnämnden tolkar inte lagen korrekt i sammanfattningen, precis som inte heller samhällsbyggnadsnämnden (Kretslopp och vatten) gjorde tidigare. Det är nämligen inte ambitionsnivån som är sänkt, det är att förslaget till vattentjänstplan utgår från den praxis som råder i Sverige och som följer de domar som mark- och miljödomstolar och, framför allt, Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm har slagit fast.

De 6 verksamhetsområden som samhällsbyggnadsnämnden föreslår i Vänersborgs kommun utgår samtliga från begreppet “större sammanhang”. Det gjorde kommunens “gamla” Blåplan också men den definitionen följde inte den gängse juridiska tolkningen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och rättspraxis. Det gör vattentjänstplanen nu:

“ett större sammanhang … utgörs … av 20-30 anslutna fastigheter … med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”

Trots att kommunen anpassar sig till rådande praxis menar byggnadsnämnden att denna “avgränsning” medför:

“negativa effekter på bebyggelseutvecklingen och därmed på förutsättningarna för utvecklingen av landsbygden och i förlängningen befolkningsutvecklingen och serviceutbudet.”

Även om byggnadsnämnden har rätt i konsekvenserna för “bebyggelseutvecklingen” (att det inte kommer att bli ett automatiskt ”ja” i fortsättningen) så är det bara för nämnden, och kommunen, att anpassa sig till lagen och till praxis. Byggnadsnämnden måste även inse att den positiva inställning den, och miljö- och hälsoskyddsnämnden, har till kommunalt VA kan ifrågasättas. Det är väl egentligen bara att titta på de 29.869 kubikmeter (29.869.000 liter) som bräddades från Holmängens avloppsreningsverk i Vänersborg förra året. (Se “VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

En av förändringarna i vattentjänstlagen (LAV) var också att bestämmelsen i 6 § om kommunens ansvar att ordna allmänna vattentjänster ändrades för att bli mer flexibel. Även detta visar att kommunen och byggnadsnämnden måste anpassa sig. Nu innehåller lagen en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Kraven är inte lika högt ställda på enskilda anläggningar. (Se ”Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

Lagen (LAV) säger också mycket tydligt i 9 §:

”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”

En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras om fastighetens VA-lösning kan ordnas genom enskilda anläggningar som alltså kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Det är för övrigt kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i Vattentjänstlagen. Det har Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) slagit fast i en prejudicerande dom. (Se M 4976-19 och “VA: Kommunens bevisbörda”.)

När byggnadsnämnden i sitt remissvar skriver apropå Vänersnäs om fastighetsägare så tycks nämnden inte ta varken LAV eller MÖD i beaktande:

“Om fastighetsägare … investerar i nya enskilda avloppsanläggningar kan kommunen bli skyldig att lösa in dessa om ny bebyggelse tillkommer och kommunens skyldighet enligt 6§ LAV, att lösa vatten och avlopp i ett större sammanhang, inträder. Det skulle även drabba de enskilda fastighetsägarna ekonomiskt.”

Byggnadsnämnden sätter däremot fingret på en viktig, men öm punkt:

“Det är viktigt att analysera hur ansökningar om förhandsbesked och bygglov ska bedömas utifrån ett VA-perspektiv.”

Nämnden efterlyser, som jag uppfattar det, anvisningar och regler om hur den ska förhålla sig i sådana här situationer. Det får mig att tänka på den motion som Lena Eckerbom Wendel (M) väckte i kommunfullmäktige den 15 februari 2022 och det initiativärende som James Bucci (V) väckte i samhällsbyggnadsnämnden som var en upprepning av motionens yrkanden (se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (1/4)”). Eckerbom Wendels och Buccis yrkanden syftade till att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.

Varken motionen eller initiativärendet har utretts eller behandlats än. Tvärtom, samhällsbyggnadsförvaltningen (Kretslopp och vatten) och de styrande partierna hävdade att dessa yrkanden stred mot lagen… 

Byggnadsnämnden ser slutligen risker eller möjligheter med att det kan komma krav på detaljplan i samband med att VA-frågan vid byggnation ska utredas. Det är en intressant fråga.

I den “gamla” Blåplanen står det:

”De områden som ska anslutas till kommunalt VA kommer som utgångspunkt att detaljplaneras innan VA byggs ut om det finns intresse från fastighetsägare.”

Det står uttryckligen “innan VA byggs ut”… (Jag undrar om det gäller fortfarande.) Det kan också nämnas att redan den 12 maj 2021 beslutade ett enhälligt(!) kommunfullmäktige i samband med en återremiss i ärendet “införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 & 2” på Vänersnäs (se “KF: ÅTERREMISS!”):

“att det utreds om det är lämpligt med en detaljplan för området”

Byggnadsnämndens funderingar i sitt remissvar har alltså ventilerats av politikerna. Så vitt jag vet har dock frågan om verksamhetsområden och detaljplan ännu inte utretts.

Byggnadsnämnden ställer en rad viktiga frågor kring vattentjänstplanen i förhållande till nämndens uppgifter angående bygglov och förhandsbesked. Frågorna måste få ett svar av samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden och i kommunens vattentjänstplan även om byggnadsnämndens utgångspunkt eller perspektiv inte är helt korrekt i förhållande till Vattentjänstlagen och Mark- och miljööverdomstolens prejudicerande domar.

Det finns mycket arbete kvar att göra innan kommunen kan fastställa en vattentjänstplan.

==

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs

Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor

19 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Tidigare denna sommar (är det fortfarande sommar?) så skrev jag ett inlägg om Holmens gamla kontor i Vargön. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Det handlade om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade författat en skrivelse och i den drogs slutsatsen att kontorsbyggnaden skulle rivas – och att det inte fanns några hinder för det. (Skrivelsen kan laddas ner här.)

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det däremot:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Det finns med andra ord ett förbud i detaljplanen mot att riva kontorsbyggnaden och fabriksporten, den så kallade “Vargporten”. Och detaljplanen bestämmer i sådana här frågor. I Plan- och bygglagen (PBL) står det i 9 kap 34 §:

“Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad eller byggnadsdel som inte
  1. omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser, eller
  2. bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen menade i sin skrivelse att Holmens gamla kontorsbyggnad inte längre är någon byggnad och hänvisade också till PBL: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Det innebär, menade samhällsbyggnadsförvaltningen, att det bara är att riva byggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen ser nämligen inte att det finns någon möjlighet att avyttra fastigheten med det gamla eldhärjade kontoret på tomten. Byggnaden står typ “i vägen” för en försäljning.

Byggnadsnämnden bestämde efter branden i maj 2022 (se “Branden på Holmen”), när samhällsbyggnadsförvaltningen för första gången uttalade sin vilja att riva kontorsbyggnaden, att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

(Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig mot beslutet.)

Uppdraget har tagit sin tid och det är väl orsaken till att samhällsbyggnadsförvaltningen tidigare i sommar återkom med sitt krav på rivning.

Imorgon tisdag, den 20 augusti, sammanträder byggnadsnämnden. På dagordningen finns ärendet:

“Ändring av del av detaljplan nr 501 för Hamnen och Ronnums herrgård i Vargön – Information”

Det kan alltså noteras att byggnadsnämnden bara ska få information, inte fatta något beslut. I underlaget till politikerna i nämnden skriver tjänstepersonerna i förvaltningen:

“Den kulturhistoriska utredningen som har gjorts i planarbetet har visat att huvudkontoret och porten har höga kulturvärden vilket har ett skydd enligt lagstiftningen.”

Den kulturhistoriska utredningen som förvaltningen syftar på är den utredning som WSP utförde. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Den lämnades till nämnden den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. Utredningen drog slutsatsen att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att med enbart denna utredning som underlag blir slutsatsen att:

“rivningsförbudet som finns i gällande detaljplan är fortsatt motiverat.”

Det här är inget nytt för politikerna i nämnden. Det enda nya som har tillkommit i ärendet, efter att utredningen lämnades för drygt 2,5 år sedan, är att byggnadsförvaltningen öppnar, som jag ser det, dörrarna för en ändring av detaljplanen.

Byggnadsförvaltningen skriver:

“Förvaltningens bedömning är att det finns potential för ett scenario där de delar av bebyggelsen som fortfarande är i gott skick bevaras och samtidigt kan byggas på med något nytt.”

Jag vet inte riktigt vilka “delar av bebyggelsen” som förvaltningen syftar på. Är det kanske bara “Vargporten”?

Förvaltningen fortsätter:

“Det skulle innebära att Vargön kan behålla en avgörande del av sin historiska identitet samtidigt som det skulle ge inspiration för verksamhetsområdets hållbara utveckling. Huvudkontoret med på- och tillbyggnad skulle exempelvis kunna bli ett centrum för Vargöns innovationspark med lokaler för samverkan (t.ex. kontorslokaler, showroom, konferens mm.) som skulle kunna nyttjas av flera verksamheter.”

Det är uppenbarligen inte bara “Vargporten” som förvaltningen har i tankarna. Det är också det tidigare huvudkontoret…

Jag är inte säker på att byggnadsnämnden blir så mycket klokare av underlaget. Det är som sagt egentligen inget nytt som tillförs ärendet, förutom att ledamöterna formellt får samhällsbyggnadsförvaltningens skrivelse i sin hand. Underlaget avslutas emellertid med:

“Byggnadsnämnden kommer få information om kulturmiljöutredningen och olika framtidsscenarier som grund för att senare kunna ta ställning till hur arbetet ska gå vidare.”

Hela ärendet handlar till slut om kulturhistoriska värden mot ekonomi. Och erfarenheterna från politiken de senaste åren är väl att ekonomin har företräde…

De vargöbor, och andra, som är intresserade av ärendet bör bli aktiva snarast möjligt. Jag tror nämligen att ärendet närmar sig den punkt där ledamöter och partier börjar bestämma sig. När det gällde hundrastgården startades det namninsamlingar i Vargön och det skrevs ett flertal medborgarförslag. Det kanske vore något också i frågan om Holmens fd kontorsbyggnad och “Vargporten”.

PS. Läs gärna inlägget den 19 augusti – ”Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Juta: Rättshaveri?

11 augusti, 2024 2 kommentarer

Bengt Davidsson och hans fru köpte fastigheten Restad 3:2, dvs Juta, i juni 2017. De sökte snabbt både bygglov och strandskyddsdispens för att renovera och bygga om huset.

Den 19 oktober 2017 fick Davidsson bygglov och den 17 april 2018 beslutade byggnadsnämnden om strandskyddsdispens. Det var då Davidssons Kafka-liknande kamp mot myndigheter och rättsväsende började. Det har jag skildrat i ett flertal blogginlägg. (Det går att läsa alla inlägg om man väljer “Kategorier” i högerspalten och sedan “Juta”. De senaste inläggen visas överst, men det är bara att scrolla… Det första inlägget skrev jag den 6 mars 2021 – ”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)”.)

Davidsson har under åren kämpat mot Vänersborgs kommun i form av byggnadsförvaltning och byggnadsnämnd men också mot Länsstyrelsen i Västra Götaland och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Det har kostat Bengt Davidsson blod, svett och tårar, men också tid och pengar i form av juridisk hjälp. Det har varit en Davids kamp mot Goliat. Tyvärr dock med en annan utgång än den i Samuelsboken i Gamla Testamentet.

Som den minnesgode bloggläsaren erinrar sig så fattade byggnadsnämnden efter 5 år ett för paret Davidsson gynnsamt beslut. (Se “Idag fick Davidsson en tomt!”.) Det beslutet satte emellertid Länsstyrelsen stopp för. En ärendehandläggare, tillika granne med Davidsson (se “Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?”), gjorde “tillsyn” på Juta och kom fram till att Davidsson inte skulle ha någon tomt mot öster. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Davidsson överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. (Se “Överklagandet till Mark och Miljö (1/2)”.)

Måndagen den 15 januari 2024 avkunnades domen från Mark- och miljödomstolen. (Se “MMD: Dom över Juta”.) Domstolen rättade ett flagrant fel som Länsstyrelsen hade gjort i sin dom (se “Lst kan inte lagen”) men fastställde i övrigt i stort sett Länsstyrelsens beslut. Den 26 februari skickade Davidsson och hans juridiska ombud på Advokatfirman Kjällgren in en överklagan till Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. (Se “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD)”.) Den 26 juni meddelades beslutet från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD) (kan laddas ner här):

“Mark- och miljööverdomstolen ger inte prövningstillstånd. Mark- och miljödomstolens avgörande står därför fast.”

Det var ett både oväntat och för Davidsson oerhört nedslående och bittert beslut. Det slog undan paret Davidssons drömmar och förhoppningar om en framtid med eget trädgårdsland och växthus där de kunde odla grönsaker, frukter och bär – precis som alla andra kan göra i sina trädgårdar i kommunen, t ex i Nordstan… Det blev inte heller någon gräsyta där barnbarnen skulle kunna leka och spela fotboll. Och då talar vi ändå inte om om den ekonomiska förlust som utgången i ärendet innebär… (En mäklare värderade fastigheten till nästan 3 milj kr mindre utan gräsytan framför huset mot älven.)

Mark- och miljööverdomstolen har egentligen inte motiverat sitt beslut. Den återger enbart vad som formellt gäller för att ge prövningstillstånd, nämligen:

“Prövningstillstånd ska ges om
– det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till,
– det inte går att bedöma riktigheten av det slut som mark- och miljödomstolen har kommit till utan att prövningstillstånd ges,
– det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre domstol, eller
– det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.”

Och därefter konstaterar domstolen kort och skoningslöst:

“Mark- och miljööverdomstolen har gått igenom målet och kommit fram till att det inte finns skäl att ge prövningstillstånd i detta fall.”

Jag tror att alla som har satt sig in i strandskyddsärendet och tomtplatsavgränsningen på Juta har, precis som jag, tappar tilltron till rättsväsendet och till de juridiska experter som varit inblandade. Mark- och miljööverdomstolens beslut bekräftar den uppfattningen.

Mark- och miljödomstolen (MMD) har t ex inte följt de domar som Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) avkunnat och som är prejudicerande. (Se t ex “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (3)” och “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (4)”.) Davidsson och hans juridiska ombud hänvisade nämligen till ett flertal av MÖD:s domar i sin överklagan av både Länsstyrelsens beslut och sedan MMD:s dom. Varken Länsstyrelsen eller MMD följde prejudikaten från MÖD:s domar. Länsstyrelsen eller MMD kommenterade faktiskt inte ens domarna eller varför de ansåg att de t ex inte var relevanta.

Och sedan struntar MÖD i att MMD inte följer MÖD:s egna domar…

Det är otroligt. Det torde betyda att MÖD i praktiken har rationaliserat bort sig själv. För vad är överdomstolen till för om inte de underordnade domstolarna följer domarna…? Det torde kunna få hela rättsväsendet i gungning. För vad blir konsekvenserna när lagen tolkas på olika sätt av de olika miljödomstolarna? Det innebär ju att fastighetsägare och invånare i Sverige inte behandlas lika… Och inte heller vet vad som gäller.

Och konsekvenserna kan bli ännu mer ödesdigra. Nu ligger, som jag ser det, vägen öppen för enskilda tjänstepersoner och jurister att besluta och döma helt efter eget skön, efter egna uppfattningar och bedömningar. Och då riskerar juridiken att få mindre betydelse och godtycket och nyckfullheten större. Beslut och domar kan komma att bestämmas utifrån personliga övertygelser och egna värderingar, och ideologisk övertygelse. En miljöpartistisk ärendehandläggare på Länsstyrelsen eller domare i MMD kommer sannolikt till en helt annan bedömning och slutsats än en som sympatiserar med moderaterna. Och faktum är att Europadomstolen med all sannolikhet skulle göra en helt annan avvägning av de enskilda och allmänna intressena än vad som görs i byggnaden i Vänersborg som huserar både Länsstyrelsen och MMD…

Målar jag upp en alltför pessimistisk och mörk framtid? Jag tror inte det. Studerar man fallet Juta är det faktiskt inte svårt att få uppfattningen att denna verklighet redan är här. Fallet Juta visar nämligen att juristernas ståndpunkter handlar mer om personliga bedömningar och tyckanden, och mindre om juridik.

Det finns, för att ta ett exempel, faktiskt fyra beslut på olika tomtplatsavgränsningar på Juta sedan 2018 – och det trots att de faktiska förhållandena har varit exakt desamma. (Se “MMD: Dom över Juta”.) Och vid varje tillfälle har respektive myndighet hävdat att beslutet har varit helt korrekt och helt enligt lagen… Det faller på sin egen orimlighet.

Den ökade betydelsen av tjänstepersonernas och juristernas personliga bedömningar på juridikens bekostnad syns emellertid allra tydligast när man jämför hur samma avdelning på Länsstyrelsen i Vänersborg bedömde Juta och Segelsällskapets fastighet i Sikhall (1:22). Det fanns slående likheter mellan de båda ärendena, men Länsstyrelsen värderade argumenten och bevisen på helt motsatta sätt. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.)

Som jag ser det så är skillnaderna i Länsstyrelsens bedömningar och avgöranden i de här båda fallen så uppenbara att juristernas handlande borde prövas av domstol. Det handlar i ett sådant fall om misstänkt brott mot grundlagen. I Regeringsformen 1 kap 9 § står det:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Och frågan är nog också om inte juristerna i Mark- och miljödomstolen (MMD) skulle sitta på samma bänk i rättegångssalen…

Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) beslut att inte ge prövningstillstånd innebär att Davidssons kamp är slut, det blir ingen tomt ner mot älven. Vill makarna Davidsson odla grönsaker så får de skaffa en kolonilott eller odla krasse i en kruka i köket… Och vill barnbarnen spela fotboll så får de åka till någon tomt i Nordstan…

I verklighetens Sverige förlorade David kampen mot Goliat.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Länsstyrelsens beslut om Blåsut

26 juli, 2024 Lämna en kommentar

De berörda grannarna vid skogs- och bergsområdet på fastigheten Blåsut 2:18 överklagade byggnadsnämndens beslut om att bevilja marklov till Blåsut Utveckling. Det gjordes den 9 respektive 11 juli. (Se “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd”.)

Den 19 juli fattade Länsstyrelsen beslut i ärendet. Rubriken på beslutet hade följande lydelse:

“Överklagande av beslut om marklov för anläggande av väg på fastigheten Blåsut 2:18 i Vänersborgs kommun, nu fråga om inhibition”

Byggnadsnämndens beslut, som fattades på delegation av en tjänsteperson den 14 juni, hade som jämförelse rubriken:

“Marklov för ändring av marknivå”

Länsstyrelsen gjorde det “enkelt” för sig genom att egentligen bara bedöma ett av de anförda argumenten, “anläggande av väg”. Å andra sidan ansåg Länsstyrelsen att detta argument räckte för att fatta sitt beslut.

Länsstyrelsen beslutade:

“Länsstyrelsen förordnar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla och bifaller således yrkandet om inhibition.”

Hela ärendet stoppas tills vidare. Byggnadsnämndens beslut får inte börja verkställas förrän Länsstyrelsen har gjort en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Länsstyrelsens beslut är en seger för de klagande, om än en tillfällig sådan. Men då ska man faktiskt ha i åtanke att frågan om inhibition bedöms utifrån hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas av Länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skriver i beslutet:

“För att inhibition ska vara motiverat bör som regel krävas en tämligen hög grad av sannolikhet för att överklagandet kommer att bifallas eller för att verkställighet av det överklagade beslutet kommer innebära irreparabla skador på t.ex natur- eller kulturvärden.”

Det finns alltså stor anledning för de klagande att hysa en viss optimism inför framtiden. Det kan på tämligen goda grunder antas att Länsstyrelsen kommer att bifalla överklagandet.

Eller?

Länsstyrelsen motiverar sitt beslut om inhibition:

“Av de ritningar som finns i ärendet går inte att utläsa marknivåerna på Mandolinen 10 där den tänkta vägen ska ansluta. Det finns heller inget material som visar hur den nya infarten kommer att ansluta i förhållande till det bygglov för garage som XY och XX (namnen på de berörda fastighetsägarna; min anm) uppger att de erhållit. Det går därmed inte att avgöra om den nya anslutningen medför betydande olägenheter för dem.

Det går inte heller att avgöra hur stor utfyllnaden blir eftersom marknivån för den befintliga marken inte är angiven.

Marklovet kan i vart fall på dessa grunder komma att upphävas.

Med hänsyn till ovanstående finns skäl att besluta om att det överklagade bygglovet tills vidare inte får tas i anspråk. Yrkandet om inhibition ska därför bifallas. Länsstyrelsen kommer senare att avgöra ärendet slutligt.”

Blåsut Utveckling, som ansökte om marklov, ska få tillfälle att, senast den 9 augusti, avge ett yttrande i ärendet. (Det verkar dock inte som om byggnadsnämnden ska få yttra sig, vilket jag inte förstår orsaken till.)

Jag är tämligen övertygad om att Blåsut Utveckling kommer att lämna synpunkter och kompletterande uppgifter på det som Länsstyrelsen anser saknas. Och då kan man ju undra om Länsstyrelsen utifrån Blåsut Utvecklings yttrande kommer att godta marklovet… Hur tungt väger i så fall de klagandes andra argument…?

Det har vi ingen aning om eftersom Länsstyrelsen inte har kommenterat de andra argumenten. Kan det vara så att Länsstyrelsen anser att de argumenten är “mindre viktiga” eftersom Blåsut Utveckling inte behöver yttra sig om dessa… Eller blir det ytterligare möjligheter för Blåsut Utveckling att inkomma med synpunkter och kommentarer när Länsstyrelsen analyserar och bedömer de andra argumenten? Länsstyrelsen skriver ju:

“…kan i vart fall på dessa grunder…”

Det finns uppenbarligen andra grunder… Eller ska det tolkas som att det enbart är på denna grund marklovet kan upphävas? Det är inte helt lätt att veta om Länsstyrelsen faktiskt har begrundat och bedömt alla argument som de klagande anför – eller inte.

Jag kan tänka mig att de klagande vid den än så länge obebyggda skogsfastigheten pendlar mellan hopp och förtvivlan. De får leva i ovisshet ett tag till, men Länsstyrelsens beslut är ändå, som jag ser det, ett positivt beslut inför framtiden.

Det kan vara bra att veta att en överklagan av kommunala beslut beaktas och kan ge resultat.

Det finns anledning att återkomma till ärendet.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Rostvägen Blåsut

Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)

25 juli, 2024 2 kommentarer

Anm. Det här är det fjärde blogginlägget om byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Det första inlägget var “Oj, är det skog kvar i Blåsut?” och det andra “Blåsut Höjd, Rostvägen”. Detta inlägg är en direkt fortsättning på “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)”.

Byggnadsnämndens beslut om marklov har överklagats till Länsstyrelsen av flera grannar. Det är två överklaganden. Det ena överklagandet är undertecknat av tre fastighetsägare (6 personer) och det andra av en fjärde fastighetsägare (2 personer). Det är viktigt att notera att byggnadsnämnden i det här fallet är en tjänsteperson som har fattat beslutet på delegation, dvs i byggnadsnämndens namn.

Fastighetsägarna vill att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens beslut och också att nämndens beslut om marklov ska inhiberas. Det sistnämnda betyder att Länsstyrelsen ska fatta ett snabbt beslut om att nämndens beslut inte får börja verkställas förrän Länsstyrelsen har fattat det slutliga beslutet om överklagandena.

I det beslut som byggnadsnämnden fattade angående marklov står det :

“Ansökan avser flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

De klagande som är beroende av denna smala grusväg för att komma till sin bostad skriver särskilt i överklagan:

“I ansökan om marklov nämns enbart ”Flytt av framfartsväg”. Detta är en mycket grov underskattning av vad som egentligen begärs. För att ”flytta” vår befintliga infartsväg krävs tämligen omfattande arbeten, sannolikt även sprängning. Vår nuvarande väg är en liten smal väg som ansluter till Rostvägen. Beviljat marklov avser en dubbelt så bred väg – det är alltså inte bara fråga om en ”flytt” utan om en åtgärd som gör vägen tre gånger så stor som idag.”

Men inte nog med det, följden av den nya planerade vägen blir ännu större:

“Konsekvensen av det beslutade marklovet är att det bygglov vi meddelats gällande komplementbyggnad (garage) på Mandolinen 10 i princip blir oanvändbart för sitt ändamål. Det tas ingen hänsyn till vårt befintliga bygglov i marklovsbeslutet – men uppenbar hänsyn tas till ”kommande byggnation” utan att denna närmare preciseras. Om åtgärden för vilken marklov meddelats genomförs, kommer den komplementbyggnad som vi fått bygglov till inte vara möjlig att nyttja på avsett sätt. Det kommer helt enkelt inte gå att köra in bilen.”

Byggnadsnämnden missade tydligen det här redan beviljade bygglovet för ett garage… 

I Blåsut Utvecklings ansökan om marklov (se “Blåsut Höjd, Rostvägen”) nämns inte ordet servitut överhuvudtaget. Det gör dock byggnadsnämnden i sitt beslut, vilket är citerat ovan. Direkt efter detta citat fortsätter nämnden:

“Detta då befintligt servitut står i konflikt med eventuellt kommande byggnation på fastigheten.”

De klagande vänder sig kraftfullt mot kommunens hantering av frågan kring väg och servitut:

“Det servitut som åsyftas är det servitut för vilket vår fastighet, Mandolinen 10, är härskande fastighet. Vi har ingen som helst önskan om att ändra lokaliseringen av det servitutet. Vägen finns och har funnits sedan länge och den ligger bra där den ligger, på ett sätt som väl smälter in i omgivande natur.”

Det verkar av överklagandet att kommunen inte heller hade kommunicerat denna fråga med berörda. (Det går att läsa mer om servitut på Lantmäteriets sida, se “Servitut”.)

När de klagande författade sina överklaganden hade de inte sett alla de dokument som ingick i den ansökan om byggnadslov som Babak Salahi Tabrizi hade lämnat till kommunen. Den kunskap de hade om byggnadsplanerna var hämtade från TTELA:s artikel om byggnationen. (Se TTELA 4 juli.) Utifrån redovisningen i artikeln ansåg de klagande att byggplanerna inte var förenliga med detaljplanen från 1930-talet. (Här kan du ladda ner de bestämmelser som gäller för detaljplanen i området.)

De klagande framförde tre skäl till att byggplanerna stred mot detaljplanen och dess bestämmelser:

“Det är inte är fråga om vare sig fristående hus eller hus som är sammanbyggda två och två i tomtgräns. I sammanhanget kan påpekas att termen ”fristående hus” indikerar att det handlar om områden med egnahems- och villabebyggelse i ett öppet byggnadssätt (markeras med just Ö), inte om att uppföra sex huskroppar med vardera fyra lägenheter på en och samma fastighet.”

Det har visat sig att TTELA:s referat av byggnadsplanerna var korrekta. (Så klart.) Det innebär, som jag ser det, att de klagandes synpunkter är helt befogade.

Det andra skälet:

“Det synes inte sannolikt att begränsningen om att bebygga endast en femtedel av tomtens yta kan innehållas. I sammanhanget måste också syftet med en sådan planbestämmelse beaktas. Sannolikt handlar det (givet den tid som planen togs fram i) om möjligheterna till dagvattenhantering i ett kuperat landskap. Det måste finnas tillräckligt mycket växtlighet runt varje hus för att förmå suga upp och hantera avrinningen. Parkeringsplatser och lekplats är förvisso inte byggnader men innebär hårdgjorda ytor utan växtlighet vilket rimmar illa med förmågan till avrinning. Rent visuellt bidrar bebyggelsebegränsningen till områdets lummiga karaktär – vilket inte åstadkoms med parkeringsplats (eller lekplats).”

Och det tredje och sista skälet:

“Det saknas synnerliga skäl för en tomtplats som understiger 1000 kvm. Givet att vart och ett av husen, enligt planen, ska ha en tomtplats om minst 1000 kvm skulle det krävas minst 6000 kvm för 6 hus och fastigheten är, enligt ttela på 5 300 kvm. Det är heller inte känt om siffran handlar om fastigheten som är geografiskt sammanhållen (vilket bör vara ett krav för att kunna tala om tomtplats) eller om siffran innefattar all mark med fastighetsbeteckningen Blåsut 2:18.”

Det är tunga argument som de klagande anför eftersom det är detaljplanen som reglerar hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska se ut. Detaljplanen talar alltså helt enkelt om vad man får och inte får göra för byggåtgärder inom planområdet. Och detaljplanen från 1930-talet föreskriver precis det som de klagande tar upp i överklagandet.

Detaljplanen gäller och jämför man bestämmelserna i detaljplanen med byggplanerna för ”Blåsut Höjd” så stämmer de knappast överens – även om byggnadsnämnden tycker det…

De klagande anför också en del andra argument för att byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 ska stoppas. De skriver om sprängningarna och dess konsekvenser, den framtida trafiksituationen och salamandrarna. Frågan ställs också om varför inte alla grannar tillfrågades och en av fastighetsägarna har synpunkter på Lantmäteriets hantering av ärendet.

De klagande är mycket kunniga och har, som jag ser det, mycket vederhäftiga och rimliga argument. Nu är det upp till Länsstyrelsen att ta ställning. Vi får se hur det går.

Så tänkte jag avsluta mitt blogginlägg – och så fick jag reda på att Länsstyrelsen har fattat ett beslut. Men det skriver jag om imorgon – se ”Länsstyrelsens beslut om Blåsut”…

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut

Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)

24 juli, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Det här är det tredje blogginlägget om byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Det första inlägget var “Oj, är det skog kvar i Blåsut?” och det andra “Blåsut Höjd, Rostvägen”.

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Ansökan har inte behandlats än, den väntar på kompletteringar och den har inte heller skickats vidare till en handläggare. Men byggnadsnämnden gav den 14 juni marklov. Beslutet fattades av byggnadsförvaltningen på delegation och är det första och nödvändiga steget mot att området får bebyggas.

Byggnadsnämndens beslut om marklov har överklagats till Länsstyrelsen av flera grannar. Det är två överklaganden och det märks att grannarna har slagit sina kloka huvuden ihop och samarbetat. Det ena överklagandet är undertecknat av tre fastighetsägare, det andra av en fastighetsägare.

De båda överklagandena är utförliga och välskrivna, men framför allt slås man som utomstående av den gedigna kunskap som grannarna besitter.

De klagande vänder sig mot flera konkreta saker, men de menar samtidigt att motiveringen till marklovsbeslutet inte är möjlig att förstå:

“…vill vi påpeka att den information som hittills har tillhandahållits angående marklovet är alltför otydlig och bristfällig, och kan inte vara ett tillräckligt underlag för ett godkännande.”

Så uttrycks det i ett av överklagandena. I den andra skriver fastighetsägarna:

“Det är oklart på vilket underlag beslutet fattades. Det är också oklart vilka uppgifter som tillförts ärendet av sökanden till marklovet och vilka uppgifter som nämnden tillfört ärendet ex officio. Rörande de sistnämnda är det också oklart huruvida nämnden verifierat att uppgifterna är korrekta. Det är också omöjligt att ur beslutet utläsa vad intentionen är med marklovsansökan och vad resultatet faktiskt kommer att bli, särskilt gäller det effekterna på omkringliggande fastigheter. I handlingarna finns bifogade ritningar som är märkta ”bygglovshandling”. Det framgår inte heller vad som avses med dessa. … Det är oklart vad marklovet omfattar förutom att det handlar om ändrad marknivå och syftar till att flytta en väg. Enligt 32 § förvaltningslag (2017:900) ska ett beslut innehålla en klargörande motivering.”

Det är naturligtvis inte okej att de berörda grannarna anser att de inte har fått all information i ärendet. Och Förvaltningslagen är tydlig (32 §):

“Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.”

De klagande vänder sig också mot processen, själva hanteringen av ärendet på kommunen:

“Vi är medvetna om att bygglovet inte är föremål för prövning i förevarande ärende men tänkt bygglov utgör ändå grundorsaken till varför marklov har sökts. I och med att bygglovet utgör en underliggande förutsättning för sökanden av marklovet, ter det sig som en märklig avgränsning att hantera loven separat, än märkligare att pröva marklovet före bygglovet.”

Klagande 2 skriver:

“Marklov har genom beslutet getts för att förbereda en fastighet för ett bygglov som ännu inte givits. Risken är uppenbar att åtgärderna till följd av det givna marklovet kommer att användas som argument för bygglov i den kommande bygglovsprocessen. Om åtgärderna ska prövas för sig måste det göras i omvänd ordning eftersom den kommande byggnationen är vad som ligger till grund för marklovet.”

Det är svårt att inte hålla med, särskilt som man vet att också Kretslopp och Vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) har gjort en VA-utredning (klar 26 mars) i samband med marklovet. Det är särskilt dagvattenfrågan som har undersökts, och man får känslan att kommunen är redo att så snart som möjligt sätta spaden i marken. Eller kanske rättare sagt, sätta borren i berget för att bereda väg för sprängkapslarna.

De klagande har synpunkter också på utredningen från Kretslopp och Vatten:

“… frågan om hantering av dagvatten. Flera grannfastigheter ligger lägre än fastigheten som åtgärden söks för. Marklovet indikerar endast åtgärder kring vattenavrinning i riktning mot Rostvägen. I övriga riktningar nämns inga planer eller visas på några åtgärder överhuvudtaget. Då fastigheten Blåsut 2:18 i princip består av ett berg med en högsta punkt ungefär mitt i fastigheten är det naturligtvis så att ökad/ändrad vattenavrinning kan förväntas i alla väderstreck. Konsekvenser för alla fastigheter runt Blåsut 2:18 måste naturligtvis utredas och åtgärdas.”

Tänk, det här tänkte jag faktiskt också på när jag läste utredningen. Den andra klagande utvecklar:

“Vi ser fortsatt stora risker kopplade till dagvattenflöden med den uppdaterade marklovsansökan som vi delgivits, Även om det planeras för ett makadammagasin för dagvattenfördröjning så är dagvattensystemets kapacitet idag redan för låg då brunnarna inte klarar av att svälja allt dagvatten vid regn. En fördröjningsvolym om 4 kbm motsvarar enligt angivna flöden en volym som fylls upp på mindre än 20 minuter. Är detta korrekt dimensionerat? Begärt marklov visar inte på några uppdaterade VA-planer från kommunens sida vilkens anläggning idag bevisligen är underdimensionerad.”

Det vore inte första gången som källare översvämmas på Blåsut. I augusti 2022 skrev TTELA (klicka här):

“Under måndagen var Blåsut i Vänersborg mycket drabbat av översvämningar, där villor i området tog in vatten. Då var räddningstjänsten på ett 20-tal ställen.”

Kommunen fick också in klagomål i samband med översvämningarna och även ett medborgarförslag. Det var villaägare både på Rostvägen och Duellvägen som klagade. Jag tror att även försäkringsbolag var inblandade. Hur det slutade mellan kommunen och fastighetsägarna vet jag inte, men de boende misstänkte starkt att avverkningen av skogen på Kindblomsvägen var en av orsakerna, och att, som det stod i medborgarförslaget:

“kommunens ledningar vid nederbörd ej förmått avbörda mängden dagvatten.”

De klagandes synpunkter är i mina ögon mycket rimliga. Kommunen borde med erfarenheterna från skövlingen av skogsdungen vid Kindblomsvägen titta extra noggrant på dagvattenfrågan innan man sätter igång arbetet, och sprängningarna – och innan eventuellt bygglov beviljas.

Fortsättning på överklagande följer i inlägget ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut

Blåsut Höjd, Rostvägen

22 juli, 2024 1 kommentar

Det ska byggas 24 lägenheter fördelade på sex hus i en skogsdunge på en höjd mellan Rostvägen 1 och 9 på fastigheten Blåsut 2:18. Det skrev jag i en av den gångna veckans blogginlägg. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Tomten Blåsut 2:18 är enligt Lantmäteriet 5.336 kvm stor och utgörs idag av obebyggd naturmark med inslag av berg i dagen.

Bygglov söktes den 19 juni av Babak Salahi Tabrizi (jag uppger namnet eftersom TTELA redan har gjort det), som är bosatt i Öjersjö i Partille kommun. Datum för den planerade byggstarten är den 1 oktober. På frågan om byggherren var en annan än sökanden så var svaret “nej”, men i TTELA uppges att husen kommer att utvecklas av Nova Nord AB. Babak Salahi Tabrizi är VD för företaget.

Bygglovsansökan lämnades till Vänersborgs kommun några dagar efter att byggnadsförvaltningen gett marklov på fastigheten, den 14 juni. Marklovet avser:

“Ansökan avser flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att den sökta åtgärden följer detaljplanen, området är avsett för bostadsändamål. Även hantering av dagvatten har redovisats och bedöms som tillfredsställande. Det har också gjorts en naturvårdsinventering. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.)

Ansökan om marklov skickades in av företaget Blåsut Utveckling AB. Det är ett företag som registrerades 2022 och har samma gatuadress som dess ordförande och VD, dvs Babak Salahi Tabrizi. Det förvånar något att Blåsut Utveckling AB har en c/o-adress som uppger att företaget Basus Holding AB finns på denna adress. Basus Holding ger dock inga träffar på Google… Blåsut Utvecklings bokslut för 2023, som avser 18 månader, visar att en förlust gjordes på 18.000 kr men att tillgångarna uppgick till ungefär 4,4 milj kr. 

Det kan alltså konstateras att det finns flera aktörer inblandade. Babak Salahi Tabrizi har som enskild person sökt bygglov, marklovet gavs till Blåsut Utveckling AB och i TTELA uppges Nova Nord AB stå för bygget. Babak Salahi Tabrizi är VD i båda företagen. Basus Holding AB tycks inte finnas mer än som c/o på en adress.

När man läser om Babak Salahi Tabrizi så stöter man snabbt på ytterligare en intressant “organisation” – Bostadsrättsföreningen Blåsut Höjd. Föreningen registrerades så sent som 8 juli i år. Babak Salahi är ordförande och två av hans grannar i Öjersjö är styrelseledamöter. En av dem har koppling till Vänersborg.

Länsförsäkringar Fastighetsförmedling informerar på sin hemsida (klicka här) om projektet på “Blåsut Höjd”. Fastighetsförmedlingen uppmanar:

“Kontakta oss redan idag för att ta del av mer information kring projektet och lämna en intresseanmälan.”

Det tycks enligt “reklamen” bli något alldeles extra att bo på den antagligen snart helt bortsprängda höjden på Rostvägen:

“Här bor du och dina blivande grannar i sex stycken fyrbohus med totalt 24 lägenheter, jämnt fördelat mellan tre rum och kök (3 rok) och fyra rum och kök (4 rok). Oavsett om du söker mer utrymme för familjen eller föredrar en mer kompakt layout, kan vi erbjuda något som passar alla.”

Länsförsäkringar Fastighetsförmedling har mycket mer positivt att säga om läget.

Så här ser planskissen ut för det planerade bostadsområdet:

Det finns många ritningar i bygglovsansökan och de är enligt vad jag kan se mycket professionella. Det som får mig och andra att fundera, det är höjdförhållandena i området.

Det torde bli tämligen mycket berg som ska sprängas och forslas bort för att husen ska kunna byggas. Blir det något kvar av berget, och skogen, och hur kommer de andra husen i området, som ligger vid “samma berg”, att påverkas? Många grannar är bekymrade för detta, inte bara de som har bergvärme. Hur sprängningarna påverkar grannhusen vet nog ingen i nuläget, men man får förmoda att experterna vet hur det ska gå till.

En förutsättning för att bygglov ska ges är att det finns VA-anslutning för flerbostadshusen på tomten. Och det ska kommunen ordna, eller i varje fall vara på det klara med hur det ska se ut, innan bygglov kan beviljas. En VA-utredning har gjorts (klar 26 mars). Det tycks dock inte helt enkelt att lösa t ex dagvattenfrågan:

“Tomten är högt belägen inom närområdet och avrinning sker i alla väderstreck till intilliggande tomter. Det mesta av tomten lutar åt sydöst där det finns en befintlig väg, Rostvägen, som det ser ut som att dagvattnet rinner över och in på tomter belägna på andra sidan vägen.”

Fastigheterna kring området Blåsut 2:18 ligger bara några stenkast från Kindblomsvägen. Det finns fastigheter som har drabbats av översvämning i källare sedan man skövlade skogen kring Kindblomsvägen. Vad händer med fastigheterna kring Rostvägen? Det ges dock förslag på lösningar och området kommer att anslutas till kommunens VA-nät. Det lär också innebära en del sprängningar, och det ganska snart kan man förmoda. Det sägs att kommunens Tekniska avdelning startar arbetet med en ny VA-ledning vecka 30, alltså denna vecka.

Flera grannar är oroliga för den framtida trafiksituationen. Rostvägen är smal och ytterligare 24 bostäder kommer att generera mer trafik. Dessutom har ju många hushåll flera bilar nu för tiden. Trafiksituationen har dock inte utretts i detta läge. Det är mycket märkligt eftersom marklovet innebär, förutom ändrad marknivå (som jag inte riktigt får grepp om), att en väg ska flyttas. Det är en klar underdrift. Den nuvarande vägen är liten och smal, medan det beviljade marklovet avser en dubbelt så bred väg. Det är alltså inte bara fråga om en ”flytt”. Idag upptar vägen ca 100 kvm, efter “flytten upptas 300 kvm. Den nya, ”flyttade” vägen blir betydligt bredare än Rostvägen, dvs den ”huvudväg” som tillfartsvägen ansluter till. Denna del av Rostvägen är så smal att två bilar inte kan mötas.

Det är tråkigt att kanske det sista skogsområdet på Blåsut nu ska skövlas och utplånas. Detaljplanen från 1933, som tydligen är från 1930 och justerad 1933, hade inte perspektivet att träd och skog skulle bli en bristvara i våra dagar. Eller att klimatet skulle förändras. Dessutom är det många på Blåsut som har tillbringat och fortfarande tillbringar tid på berget – och nu kommer det till stor del att försvinna. Det är antagligen också så att värdet på de omkringliggande fastigheterna sjunker som en följd av att det lilla skogsområdet försvinner.

Bostadsplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 kommer med all sannolikhet att genomföras. Detaljplanen stadgar att det kan byggas bostäder här och fastigheten ägs redan av Blåsut Utveckling AB. Den köptes den 3 oktober 2022 för 4,2 milj kr från en annan privat ägare. Kommunen har alltså inte ägt denna mark, som var fallet med skogsområdena vid t ex Kindblomsvägen och Mariedal Östra.

Vad det gäller privatpersonen, företaget eller företagen som ska stå för byggnationen finns det sannolikt inget att anmärka. Sådana här företagsbildningar, och “företagslösningar”, finns det gott om i dagens Sverige. Det är sannolikt också helt lagligt, även om man naturligtvis kan ha synpunkter på de olika uppläggen för att undkomma t ex skatter (utan att påstå att detta är syftet i detta fall). Och eftersom allt är privat, som t ex marken, så kan kommunen knappast göra något annat än att utföra sina skyldigheter.

Jag tror inte ens salamandrarna kan sätta käppar i hjulen för det nya bostadsområdet som bostadsföreningen tycks ha döpt till ”Blåsut Höjd”… Men kanske kan grannarna göra det. Beslutet i byggnadsnämnden om marklov har nämligen överklagats till Länsstyrelsen. Grannarna anför en rad betänkligheter kring processen och besluten.

Men till det det återkommer jag i inlägget ”Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:boende, Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

Oj, är det skog kvar i Blåsut?

17 juli, 2024 2 kommentarer

Det var inte utan en viss förvåning jag läste på TTELA:s hemsida häromsistens (se TTELA 4 juli):

“Sex nya lägenhetshus planeras på Blåsut”

Den mycket aktive journalisten Rickard Sköld skriver om att det ska byggas lägenhetshus på en obebyggd skogsdunge på en liten höjd i Blåsut. Oj, tänkte jag, finns det skog kvar i Blåsut? Ja tydligen, några stenkast från Kindblomsvägen…

Läsare av denna blogg kommer säkerligen ihåg de intensiva och stundtals heta diskussionerna om att exploatera delar av skogsdungen vid Kindblomsvägen. (Jag skrev ett flertal inlägg om detta. Det går att läsa blogginläggen här. Det senaste ligger först. Det första inlägget var “Medborgardialogen genomförd – och nu då?”, 4 november 2012) 

Planen är att bygga 24 lägenheter i 6 fyrbohus på fastigheten Blåsut 2:18. Området ligger mellan Rostvägen 1 och 9.

Se där, det fanns lite mer oexploaterad “skog” kvar i området. Det kan ju inte kommunen acceptera…

Det är andra perspektiv på skog och träd i Vänersborgs tätort än i andra områden av kommunen. Vi kommer ihåg diskussionerna kring Mariedal Östra, där ett tämligen stort skogsområde skövlades, och Sikhall där träden i “slyskogen” vid badplatsen var (och är fortfarande) oerhört värdefulla…

Detaljplanen medger bebyggelse i skogen i Blåsut. Men då ska man komma ihåg att detaljplanen för området är upprättad 1933. Det var andra tider då. Diskussionerna om miljö och klimatförändringar var inte alls aktuella. Nu borde kommunen fundera lite mer på dessa aspekter, kan man tycka.

Det har ansökts om bygglov, av en privatperson. Bygglovet har inte behandlats än, det väntar på kompletteringar och har inte heller skickats vidare till en handläggare. Men byggnadsnämnden har den 14 juni gett marklov. Beslutet fattades av förvaltningen på delegation. Det här är ett av de första och nödvändiga stegen mot att området får bebyggas.

Marklovet avser:

“flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

Åtgärden bedöms inte strida mot detaljplanens intentioner.

En naturvårdsinventering har redovisats i samband med ansökan. Byggnadsnämnden skriver:

“Utifrån gjord naturvårdsinventering bedöms inte vattensalamandrars livsmiljö påtagligt påverkas av sökt åtgärd. Dialog har även förts med länsstyrelsen som bedömer att naturvårdsinventeringen är tillfredsställande. Åtgärden bedöms inte ha någon påtaglig påverkan av naturvärdena på platsen.”

Och byggnadsnämndens slutsats är:

“Åtgärden bedöms inte medföra någon betydande olägenhet för omgivning.”

Det är en intressant slutsats, varken naturvärdena eller omgivning påverkas. Det ska dock noteras att åtgärden inte får påbörjas förrän byggnadsnämnden har lämnat ett startbesked.

“Omgivningen”, dvs de grannar som är sakägare och som berörs, har fått tillfälle att yttra sig:

“Det har yttrat att underlaget för marklovet är bristfälligt och otydligt. Man framför bland annat att åtgärderna inte följer planens intentioner, inte är anpassade till miljön på platsen samt kan ha en negativ påverkan på salamandrar i området. Utöver detta är man orolig över ökat dagvatten, skador på egendom vid eventuell sprängning, ökad trafik, försvårad snöröjning samt att befintligt servitut och beviljat bygglov för Mandolinen 10 påverkas.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att:

“Framförda synpunkter har inte påverkat förvaltningens ställningstagande.”

Det tycks som om kommunen redan har gett grönt ljus för exploateringen av ett av de sista “skogsområdena” i Blåsut…

Det finns anledning att återkomma till exploateringen. Protesterna är redan igång bland invånarna i Blåsut.

Fortsättning i blogginlägget ”Blåsut Höjd, Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:boende, Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

Vad händer med Holmens kontor?

15 juli, 2024 3 kommentarer

I lördags så publicerade TTELA en artikel om Holmens fd kontorsbyggnad. (Se “Brukets rivningsförbud kan hävas: ”Komplex fråga””.) Imorgon tisdag återfinns sannolikt artikeln i papperstidningen.

Det var ett intressant sammanträffande. I veckan som gick upptäckte jag nämligen ett dokument från samhällsbyggnadsförvaltningen om Bruket 8 i kommunens diarium, dvs den fastighet som Holmens gamla kontorsbyggnad står på. Det handlade huvudsakligen om kontorsbyggnaden. Dokumentet nämns emellertid inte i artikeln men är antagligen indirekt orsaken till den.

TTELA berättar med hjälp av intervjuade kommunala tjänstepersoner att fastigheten har varit svårsåld och att det inte blev lättare efter den omfattande branden den 22 maj 2020. (Se “Branden på Holmen”.) Det stämmer, men faktiskt var fastigheten, inklusive kontorsbyggnaden, på väg att säljas två månader innan branden. Men kommunfullmäktige sköt på försäljningen genom att den 18 mars 2020 besluta om en återremiss. Försäljningsprocessen hade inte gått rätt till. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”.) Så här i efterhand får det mig att tänka på TV-serien NCIS och agent Leroy Jethro Gibbs regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Men det var nog trots allt en ren slump. Däremot var beslutet i kommunfullmäktige och hela hanteringen av den tänkta försäljningen både före och efter beslutet behäftad med både tveksamheter och olagligheter. Men det liksom Gibbs är en annan historia. (Se vidare “Om KF… Holmen!”, “Resumé KS (26/2)” och “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig?”.)

TTELA skriver:

“Själva byggnaden är också K-märkt och omfattas av rivnings- och bevarandeskydd. Det innebär att vid renovering och restaurering ska byggnadens gamla karaktär bevaras.”

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Och:

“På industrimarken i norr ligger det gamla huvudkontoret och porten med bilden av vargen på språng. Både kontoret och porten har en bestämmelse om att byggnaderna inte får rivas. Det finns också en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas.”

Det är alltså ett förbud mot att riva kontorsbyggnaden och vad jag förstår så innebär förbudet också att fabriksporten, den så kallade “Vargporten”, inte får flyttas.

Byggnadsnämnden konstaterade tidigt att det enligt PBL 9 kap 34 § inte fanns något utrymme för undantag – rivningslov kan bara beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan. Så när samhällsbyggnadsförvaltningen ville riva kontorsbyggnaden efter branden 2020 så beslutade byggnadsnämnden den 2 mars 2021 att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig dock mot beslutet. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

Som en del i byggnadsförvaltningens uppdrag fick företaget WSP Sverige AB göra en kulturhistorisk utredning. Den lämnades den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. WSP hänvisade i utredningen till en teknisk rapport som hade konstaterat att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

WSP drog därför slutsatsen:

”Mot bakgrund av det goda skicket hos grund, stomme och fasader så bedöms de kulturhistoriska värdena vara till stor del bevarade och rivningsförbudet bedöms Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper därmed fortsatt gälla.”

Byggnadsnämnden insåg de höga kulturvärden som kontorsbyggnaden och porten hade och det gjorde i sin tur rivningsförbudet fortsatt motiverat. (Det var ungefär det som Gläntegårds och Fröjds reservation hade gått ut på.) Byggnadsnämnden beslutade därför den 19 oktober 2022 att:

“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att genomföra en markanvisning. Syftet är att få ett bättre kunskapsunderlag och att få med en eventuell intressent i den fortsatta planprocessen”

Det har flera gånger sedan återremissen i fullmäktige och hanteringen i byggnadsnämnden nämnts att det pågår en detaljplaneprocess kring Bruket 8. Så t ex när medborgarförslaget om “flytt och bevarande av Gamla porten till Wargöns bruk” behandlades den 23 november 2022. Då blev kommunfullmäktiges beslut:

“Kommunfullmäktige anser förslaget besvarat. Frågan om portens bevarande och eventuella omplacering hanteras inom ramen för pågående detaljplanearbete och därmed är förslaget färdigbehandlat för kommunfullmäktiges del.”

Det har vad jag förstår bara funnits en intressent de senaste två åren, Sund Sampo… Som tur var reagerade kommunen i tid, annars kunde det ha slutat med förskräckelse. (Se “Sund Sampo lägger ner projektet”.) I samband med Sund Sampo-historien avbröt samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) markanvisningsprocessen, den 2 november 2023. Det fanns inga andra företag som hade anmält intresse. Och nu finns det inte längre några indikationer på att det pågår något detaljplanearbete för området vilket också bekräftas på kommunens hemsida, se “Pågående detaljplaner”.

Men på något sätt pågår det tydligen ändå ett detaljplanearbete eller åtminstone någon som funderar på frågan… I TTELA:s artikel upprepas det nämligen att en process med en planändring är igång. Men den har ju gått några år nu och det verkar som om samhällsbyggnadsförvaltningens tålamod tryter. Det kanske också är orsaken till tidningsartikeln.

Fastighetschef Hans Larsson på samhällsbyggnadsförvaltningen säger till TTELA:

“Det förbereds ett ärende till byggnadsnämnden för att se över vad som har hänt och var vi står nu. Det sker en sammanställning av beslutsunderlaget som kommer tas upp efter sommaren.”

Den här sammanställningen torde vara det dokument som diariefördes i veckan. Dokumentet är daterat den 4 juli och har rubriken “Bakgrund och process för Bruket 8”. (Kan laddas ner här.) Det är en kortare sammanställning av vad som hänt med Holmens fd kontorsbyggnad sedan 2018. I avslutningen redovisas samhällsbyggnadsförvaltningens syn på byggnaden: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill inte vänta på någon detaljplaneändring. Den vill riva kontorsbyggnaden direkt – det är ju inte längre en byggnad… 

Byggnadsnämnden har sett och hört argumentet förut, men inte tillmätt det någon betydelse. Vi får se om trycket på byggnadsnämnden blir så hårt från övriga förvaltningar och politiker i framför allt de styrande partierna att byggnadsnämnden ändrar uppfattning.

Det handlar till syvende och sist om höga kulturhistoriska värden mot ekonomi. Det är en klassisk motsättning och det är väl knappast någon hemlighet att samhällsbyggnadsnämndens majoritet har en klar tendens att prioritera ekonomin. Det är dyrt att renovera och bygga om Holmens gamla kontorsbyggnad, ett tiotals miljoner kronor skriver TTELA. I det nyligen diarieförda dokumentet anges kostnaden till ca 36 milj kr enligt 2020 års prisindex. Och naturligtvis är en sådan fastighet med en förfallen byggnad tämligen svår att sälja.

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser dock att marken är attraktiv för etablering och ser att det finns:

“en möjlighet att sälja marken utan byggnaden som idag belastar fastigheten.”

Byggnadsnämnden har ibland en annan inställning. Jag kan också tänka mig att det finns ledamöter som anser det vara en moralisk, kulturell och historisk skyldighet att återställa Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888, särskilt som kommunen har låtit byggnaden förfalla ända sedan kommunen köpte området 2010. Det kan antagligen flera Vargöbor också tycka. Och det finns ju faktiskt en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas. Det har inte kommunen gjort…

TTELA avslutar artikeln med att fastighetschef Hans Larsson säger att han inte bedömer att “Vargporten” är i akut behov av underhåll. Jag hoppas att han har rätt. Det vore tragiskt om även den gamla fabriksporten skulle förfalla och fördärvas. Den är ett monument över Vargöns historia.

PS. Ni har väl sett YouTube-filmen om Holmens skyddsrum? Om inte, klicka här.

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela, Vargön

Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen

18 juni, 2024 1 kommentar

Den 2 maj beslutade kommunstyrelsen att skicka ärendet “Vägval Brättelänken” på remiss (se “Brättelänken i KS” och “KS: Både enigt och oenigt”):

“Kommunstyrelsen remitterar till byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och kultur- och fritidsnämnden att lämna synpunkter på samhällsbyggnadsnämndens utredning kring ny väg mellan Öxnered och Brätte.”

Vänersborgs kommun har alltså planer på att anlägga en väg söder om Vassbotten för att förbinda Öxnered/Skaven med Onsjö. Den planerade vägen går under namnet Brättelänken. Frågan för politikerna är om Brättelänken ska dras norr eller söder om gamla Brätte stad. (Se “Brättelänken – genom fornminnet!? (2/2)”.)

Samhällsbyggnadsnämnden, med undantag av James Bucci (V) och Tor Wendel (M), vill dra vägen norr om den undersökta delen av fornminnet Brätte. Nämnden menar att en ny bred väg med plats för bussar etc ska följa den nuvarande smala och lågtrafikerade vägen in mot och förbi Brätte. Det betyder att den nya vägen kommer att gå mellan det gamla stadsområdet och Vassbotten – mitt över det gamla Brättes outforskade handels- och hamnområde. Brätte som troligen är Sveriges enda oförstörda lämning av en stad som grundades på 1500-talet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden behandlade remissen den 12 juni. Jag beskrev förvaltningens yttrande och beslutsförslag i blogginlägget “MH dissar SBN:s Brätteutredning”. Nämnden biföll förvaltningens förslag och gjorde några tillägg. Beslutet hade följande lydelse:

”Miljö- och hälsoskyddsnämnden ställer sig bakom förvaltningens yttrande över Vägval Brättelänken, daterad 2024-05-30 med följande tillägg:

Alternativet att förlägga bilvägen på den före detta banvallen och att cykelvägen istället kan dras i alternativ norr saknas. Syftet är att minimera lokalisering på jordbruksmark.

Förslaget på vägval Brättelänken, alternativ norr, saknar redogörelse för konflikten med miljöbalkens portalparagraf 1 kapitlet punkt 2, 3 och 4.

Argumentering angående lokaliseringsprincipen enligt miljöbalken 2 kapitlet 6 § behöver utvecklas och förtydligas.

Alternativ norr strider mot miljöbalken 3 kapitlet 6 § (naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.) Motiv för att bryta mot miljöbalken saknas.

Kostnadsredovisningen på sidan12 i Trivectors utredning är bristfällig (sid 110 i Vägval Brättelänken). Kostnader för arkeologisk undersökning för alternativ norr saknas för sträckan vid Brätte. Detta medför att en rättvis viktning av de olika vägalternativen inte är möjlig.”

Idag tisdag behandlade byggnadsnämnden remissen från kommunstyrelsen. Förvaltningens förslag till remissvar var en rejäl sågning av utredningen, en ordentlig diss, precis som miljö- och hälsoskyddsnämndens remissvar. Byggnadsnämnden biföll beslutsförslaget:

“Byggnadsnämnden beslutar att yttra sig i enlighet med bilaga.”

Bilagan, dvs yttrandet, sammanfattades av förvaltningen:

“Byggnadsnämnden bedömer att den utredning som Samhällsbyggnadsnämnden tagit fram är ofullständig och inte kan ligga till grund för val av vägalternativ.”

En ofullständig utredning… Och det var bara början…

“En stor brist är [att] det saknas en utredning som visar vilka konsekvenser vägalternativ 1 (=det norra alternativet; min anm) skulle ha på riksintresset för kulturmiljövården, Brätte-Vassända. Länsstyrelsen har i sitt granskningsyttrande över FÖP Vänersborg/Vargön varit tydlig med att vägalternativ 1 skadar riksintresset.”

Det betonas att Länsstyrelsen har varit tydlig, det norra vägalternativet “skadar riksintresset”. Det verkar definitivt som om förvaltningen tycker att det är mycket märkligt, och anmärkningsvärt, att samhällsbyggnadsförvaltningen verkar ha missat Länsstyrelsens inställning helt. Och det kan jag i så fall hålla med om.

Byggnadsförvaltningen avslutar sammanfattningen:

“Utöver utredningens brister avseende riksintresset för kulturmiljövård saknas beskrivningar och bedömningar utifrån fler aspekter såsom jordbruksmarkens värden, påverkan på strandskydd, framtida bebyggelse. De fakta som framkommit i naturvärdesinventeringen och andra naturutredningar har inte hanterats eller vägts in i helheten på ett konsekvent sätt.”

Det finns med andra ord flera och stora brister i Brätteutredningen. Det har påpekats av Miljö- och hälsoskyddsnämnden och nu Byggnadsnämnden – som har hittat ännu fler brister. Efter sommaren antar jag att kultur- och fritidsnämnden kommer att späda på kritiken ytterligare.

Byggnadsnämnden lägger alltså väldigt stor tyngd vid att Brätte är ett riksintresse. I yttrandet som är på två A4-sidor hittar vi formuleringar som:

  • “Riksintressen ska enligt 3 kap 6 § miljöbalken så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada dessa miljöer.”
  • “I Vägval Brättelänken beskrivs både alternativ 1 och 2 som möjliga alternativ utifrån vad som framkommit i den arkeologiska utredningen. Det är en missvisande slutsats eftersom riksintresset Brätte-Vassända riskerar att utgöra ett stort hinder om det inte kan påvisas att det inte påverkas av vägdragningen.”
  • “Fornlämningar är skyddade av kulturminneslagen och ingrepp i fornlämning kräver tillstånd från länsstyrelsen.”
  • “Länsstyrelsen är … tydlig med att alternativ 1 skadar riksintresset.”

Och först det absolut sista stycket i yttrandet beskrivs vad som saknas och inte hanterats, dvs det som står ovan i sammanfattningen.

Det blir alltmer tydligt att kommunstyrelsens beslut att remittera ärendet Brätte-länken till några nämnder var tämligen meningslöst. Tjänstepersoner på tre olika förvaltningar får ägna arbetstid åt en utredning som till och med kommunstyrelsen borde ha insett var helt undermålig. Å andra sidan kanske det kan bli en läxa för samhällsbyggnadsnämnden att faktiskt inte lämna ifrån sig utredningar av denna bristfälliga kvalité.

===

Tidigare blogginlägg om Brätte:

Kategorier:Brätte, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Miljö o Hälsa, Samhällsbyggnadsnämnden