Arkiv
”Sånt här kan bara hända i BUN"
Barn- och utbildningsnämndens januarisammanträde handlade till stor del om nämndens ansträngda ekonomiska situation. Eller rättare sagt, de enskilda enheternas ytterst ansträngda läge med krav på stora besparingar och neddragningar under 2016.
Det trodde åtminstone jag att mötet handlade om. Tills jag läste torsdagens TTELA. Då började jag tvivla – var nämndens ordförande Mats Andersson (C) och jag på samma möte?
Till TTELA sa nämligen ordförande Mats Andersson (C):
”det är min intention att öka personaltätheten under det här året.”
Och det är väl det nya årets första politiska ”overstatement”…
Hur denna ekvation ska lösas, att öka personaltätheten samtidigt som elevpengen minskar med 12% år 2016, förtäljer inte Andersson. Jag skrev faktisk ett mail och frågade honom om hur han tänkte när han gjorde detta uttalande. Ordförande Andersson har emellertid inte svarat…
Visst kan det vara positivt att ha en optimistisk ordförande, men det är inget vidare att ha en som inte lyssnar på de föredragningar som görs i nämnden… För jag vet i varje fall att det var det sammanträdet som jag var på …
Det retar mig också att Andersson med sådana uttalanden i TTELA faktiskt mörkar verkligheten och därmed duperar kommuninvånarna. Nu kommer vänersborgarna i allmänhet och föräldrarna i synnerhet inte att förstå den bakomliggande orsaken till att rektorer gör större klasser till hösten, friställer pedagoger osv… Föräldrarna kommer att tro att det är rektorns ”fel” och inte politikernas.
Och TTELA gör för övrigt inget heller för att upplysa vänersborgarna…
Jag har tidigare redogjort för BUN:s ekonomiska läge i två andra bloggar (se ”BUN:s ekonomi” och ”BUN 25/1: Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt.”) så jag lämnar detta ämne tills vidare.
I måndags fattade Barn- och utbildningsnämnden också beslut att bygga en ny förskola i kvarteret Hönan. Beslutet har något av ett löjets skimmer över sig. Det är nämligen tredje gången som BUN fattar detta beslut. Första gången var för nästan två år sedan. Och hittills har inget hänt.
I TTELA säger nämndens 2:e vice ordförande, socialdemokraten Joakim Sjöling:
”Det har tagit onödigt lång tid.”
Och det är väl det nya årets första politiska ”understatement”…
Vi får se om det styrande triumviratet (socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet) tänker ta BUN:s beslut på allvar denna gång och föra frågan vidare till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige… Eller om Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) struntar i beslutet som vanligt.
Nämndens beslut var denna tredje gång lite annorlunda. Tanken är nu att en mindre förskola än vad som var tänkt från början ska byggas. (Se ”Det politiska året har börjat…”.) Nattugglan ska ju flytta till Vänerparken och inte till Hönan – det beslutade ju nämnden i höstas med 10-1.
Måndagens beslut angående den nya förskolan i kv Hönan löd:
”… att föreslå kommunfullmäktige att besluta uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att uppföra en ny förskola med 5 eller 6 avdelningar i kvarteret Hönan.”
Min åsikt är att en ny förskola bör bli så stor som möjligt. Inte för att det i sig är bra med stora enheter (egentligen kanske tvärtom), utan för att behovet av förskoleplatser är så stort och att kvarteret Hönan ligger väldigt bra till rent geografiskt. Dessutom så blir det säkerligen billigare (per barn) att bygga en stor förskola än två mindre.
Vi ser redan nu att det egentligen behövs ytterligare förskolor, både på grund av ett ökat behov och att många av kommunens förskolor börjar bli ganska slitna. Det skulle nog behöva byggas nytt inom en inte alltför avlägsen framtid i t ex Blåsut/Öxnered, Onsjö, Holmängen och Frändefors.
När nämnden skulle avhandla ärendet ”Ordförande informerar” var det tomt på åskådarplatserna. Tyvärr. Under den här punkten visade sig nämligen politiken från sin mest spektakulära sida…
”Ordförande informerar” är en punkt där ordförande helt enkelt informerar nämnden om vad som har hänt sedan sist. Och ordförande Mats Andersson (C) skulle bland annat 
redogöra för sitt yttrande över mitt överklagande till Förvaltningsrätten. Jag överklagade ju att jag inte fick väcka ett nytt ärende kring Nattugglan. (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”.)
Mats Andersson hade yttrat sig på delegation (se ”Ordf Andersson (C) svarar”), dvs han skrev yttrandet själv (med bistånd från kommunjuristen) men i nämndens namn. Nu skulle BUN få reda på vad han skrev.
Innan ordförande började läsa upp alla texter till och från Förvaltningsrätten, undrade Joakim Sjöling (S), nämndens 2:e vice ordförande, om inte jag (dvs jag som skriver denna blogg) var jävig. Mats Andersson frågade mig vad jag själv ansåg. Och det tyckte jag inte att jag var – jag var faktiskt ledamot i nämnden. Och när ordförande besvarade överklagan gjorde han ju det i nämndens namn, dvs även i mitt namn.
Det är förvisso lite komplicerat, men min ståndpunkt var att de andra ledamöterna i nämnden skulle få bestämma. Om en majoritet i nämnden ansåg att jag var jävig, så skulle jag acceptera beslutet. När Andersson, Sjöling och även 1:e vice ordförande Tove af 
Geijerstam (FP) verkade vara av den meningen, reste jag mig faktiskt och var beredd att lämna sammanträdesrummet. Då sa ordförande Andersson att det skulle stå i protokollet att jag förklarade mig jävig.
Då protesterade jag. Det gjorde jag inte, jag trodde att nämnden skulle förklara mig jävig. Av någon anledning ville emellertid inte Mats Andersson ställa frågan om jäv under proposition, dvs han tänkte inte låta nämnden rösta i frågan. Andersson tyckte att jag fick bestämma själv.
Då satte jag mig på min plats igen.
När Mats Andersson började läsa upp de texter som han hade fått, egentligen var det nämnden som hade fått, visade det sig att Förvaltningsrätten hade gett BUN en möjlighet att yttra sig över mitt yttrande (se ”Yttrande till Förvaltningsrätten”) som var ett yttrande på ordförande Anderssons yttrande på min överklagan.
Förresten, jag tror att jag tar det från början, och numrerar:
1. Det började alltså med att jag vände mig till Förvaltningsrätten och överklagade ett beslut i nämnden om att jag inte fick väcka ett ärende. (1)
2. Mats Andersson yttrade sig, på delegation, över min överklagan. (2)
3. Sedan fick jag tillfälle att yttra mig över Mats Anderssons yttrande, vilket jag gjorde. (3)
Nu har alltså Förvaltningsrätten, lite överraskande faktiskt, gett Barn- och Utbildningsnämnden möjlighet att inkomma med ytterligare ett yttrande, över mitt sista (senaste?) yttrande (3).
Det blir till att fortsätta numrera:
4. Barn- och utbildningsnämnden ska yttra sig (4) över mitt yttrande (3).
Nu, i måndags, skulle alltså BUN yttra sig. Nämnden var ju samlad och hade alla papper i sin hand – alla utom ett. Det fanns inget förslag på hur yttrandet (4) skulle lyda. Det visade sig att det ville ordförande Andersson skriva själv (självklart med hjälp av kommunjuristen), på delegation, i nämndens namn… Ville och ville förresten, det var nog snarare så att ordförande Andersson tog detta för givet och också förutsatte att så skulle bli fallet…
Men det fanns ett litet problem…
Hur skulle Andersson kunna motivera att han yttrade sig på delegation på tisdagen, när nämnden nu på måndagen satt i sammanträde? Delegationsbeslut kan ju bara ordförande fatta om nämnden inte hinner samlas för att fatta beslut… Och här satt hela nämnden…
Förvirring.
Mats Anderssons koalitionsbroder i styret av Vänersborg, Joakim Sjöling (S), kom överraskande nog med det förlösande förslaget. Som av en händelse typ… Helt spontant liksom. Nämnden skulle fatta beslut om att Mats Andersson skulle få yttra sig på delegation.
Det här förfarandet har jag aldrig varit med om tidigare, men så kunde man kanske göra…
Men om nämnden skulle rösta om detta förslag från Sjöling, så undrade Tove af Geijerstam (FP) om inte ordförande Mats Andersson var jävig… Skulle Andersson själv få rösta om att nämnden skulle ge honom fria händer att yttra sig över mitt yttrande (3)? Andersson var ju definitivt part i målet.
Några ledamöter kliade sig betänkligt i sina huvuden. Men tydligen kände sig inte ordförande Andersson jävig, för han satt kvar på sin plats. Han sa dock inget. Inte heller ställde han frågan under proposition, dvs nämnden fick inte rösta om han var jävig.
Jag vet inte vad som är rätt och fel i dessa frågor om jäv. Kanske skulle man begära att Förvaltningsrätten laglighetsprövade hela förfarandet?
Nu var det i varje fall tänkt, till slut, att BUN skulle rösta om den ville ge ordförande Andersson delegation på att svara på mitt yttrande (3).
Då begärde jag ordet…
Jag påpekade att det ärende vi just nu behandlade var ”Ordförande informerar”. ”Ordförande informerar” handlar om ren information. Det fattas inga beslut på denna punkt.
Jag menade därför att om nämnden nu skulle fatta ett beslut så har ett nytt ärende väckts!
Och det var ju det mitt ursprungliga överklagande (1) handlade om – att jag fråntogs rätten att väcka ett ärende… Skulle nu 2:e vice ordförande Joakim
Sjöling (S) helt plötsligt få väcka ett ärende?
Cirkeln var typ sluten. Eller inte…?
Nytt ärende eller ej, jäv eller ej… Mats Andersson var antagligen så trött på alltihop att han snabbt klubbade igenom att han skulle få den delegation han så ivrigt eftertraktade…
Så här blev beslutet till slut, citerat från protokollet:
”Information från ordförande
Information om ordförandebeslut:
Yttrande över överklagat beslut BUN 151109 § 119 initiering av ärende. dnr 2015/54
Ordföranden redogör för föreläggande från Förvaltningsrätten att nämnden ska yttra sig över yttrande från den klagande (Stefan Kärvling) på nämndens tidigare yttrande.
Brev från förvaltningsrätten 22/1 och svar senast 3/2.
Fråga från Joakim Sjöling (S) om jäv inte föreligger för Stefan Kärvling (V) eftersom han har överklagat nämndens beslut och är part i detta pågående rättsliga ärende. Stefan Kärvling(V) anser sig ej vara jävig.
Yrkande
Joakim Sjöling (S) yrkar att nämnden beslutar att ge ordföranden i uppdrag att svara Förvaltningsrätten i ärendet med dnr 2015/54.
Barn- och utbildningsnämndens beslut
Barn- och utbildningsnämnden beslutar
-att uppdra åt ordföranden att svara Förvaltningsrätten i ärendet med dnr 2015/54
-att i övrigt notera informationen till handlingarna”
Nämnderna i Vänersborgs kommun skriver alltid beslutsprotokoll. Därav den korta texten jämfört med min beskrivning. I sanningens namn så är kanske inte protokollet i förevarande, och justerat skick, helt fullständigt kan jag tycka. Men det kanske läsarna själva kan bedöma.
Hur som helst. Det här beslutet av Barn- och Utbildningsnämnden torde kunna överklagas av både en och två anledningar. (Dock inte av mig.)
Noteras kan också att jag själv (V), Kent Karlsson (V) samt Ola Wesley (SD) inte deltog i beslutet.
Och vem vet, kanske kommer jag att få möjlighet att yttra mig över Mats Anderssons nya yttrande (4). Då kanske det är dags att ta ett varv till i nämnden?
Det var som synes ett slags skådespel på nämndens sammanträde. Och det var synd att inga åhörare från allmänheten fanns på plats.
En partikamrat sa till mig när jag berättade om vad som hade hänt:
”Sånt här kan bara hända i barn- och utbildningsnämnden…”
Och så är det nog…
BUN:s nästa sammanträde är den 22 februari kl 08.30.
PS. Mats Anderssons yttrande på delegation (4) över mitt yttrande (3), som var ett yttrande på Mats Anderssons yttrande på delegation (2) över min överklagan (1) fanns fortfarande inte i diariet i fredags eftermiddag. (Idag lördag så går det inte att komma in i diariet.)
NÄRF: Sammanträdet 21/12
Det är inte bara TTELA (se här) som skriver om centerpartisten Bo Carlsson och Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF). I en stor artikel i GT (se här), med den målande rubriken ”Hög chef fick sparken med miljon-fallskärm”, så spreds nyheten över stora delar av Sverige.
Bo Carlsson har återtagit sin plats på pressens skandalsidor. Och satt sig själv och Vänersborg på kartan… Igen.
Tidningar och Facebooksidor tävlar för övrigt om vem som var först med nyheten om de av Bo Carlsson beviljade höga pensionsförmånerna till den nu avskedade förbundschefen Per Anderson. Ni som läser bloggar vet svaret…
Det viktigaste är emellertid inte vem som var först, det viktigaste är att allmänheten får reda på vad som händer bakom skål och vägg, där höga politiker, och ibland också chefstjänstemän, stundtals tycks husera helt fritt, med miljontals kronor – miljontals kronor som tycks finnas till förfogande för sådant som betongpolitikerna för tillfället känner för. Eller för att betala misstag som gjordes när någon kände för något…
Efter avslöjandet av skandalen (se ”NÄRF – löner och avsked”) att Bo Carlsson hade slutit ett mycket förmånligt tjänstepensionsavtal med den förre förbundschefen på NÄRF, vars summor Bo Carlsson sedan förnekade, står Bo Carlsson i rampljuset med neddragna byxor, helt naken. Men det tycks bara vara åskådarna som ser det, Bo Carlsson gör det inte. Kanske inte heller resten av direktionen på NÄRF…
Till TTELA sa Bo Carlsson timmarna före NÄRF-direktionens sammanträde den 21 december, att:
”Jag ska ta upp frågan och berätta vad jag har vidtagit för åtgärder.”
Flera trodde väl att Bo Carlsson med detta uttalande aviserade sin avgång. Att han gjorde det som Gunnar Lidell (M) antydde i sitt brev till NÄRF alldeles nyligen (se ”Lögner i NÄRF!”):
”Kommer de ansvariga inom NÄRF att ta sitt ansvar?”
Bo Carlsson tog inget ansvar. Istället tillsatte han en utredning.
Eller?
Jag läser i protokollet från NÄRF-direktionens möte den 21 december (kan hämtas här), under § 58 ”Beslut om kravprofil/rekrytering av ny förbundschef”, att
”en utredning över ledningssituationen ska genomföras parallellt med rekryteringen.”
Men det var inte det här som skandalen handlade om. Inte heller var det denna utredning som Bo Carlsson utlovade i TTELA.
Jag letar vidare i protokollet från den 21 december. Var tar NÄRF:s ordförande Bo Carlsson upp frågan om de stora månatliga pensionsinbetalningarna till förbundschefen..? Var redogör Bo Carlsson för de vidtagna åtgärderna..?
Jag hittar inget.
Men…
I slutet, allra sist under punkten ”Övriga frågor”, ser jag att fackförbundet Vision ställer en fråga till den politiska direktionen angående:
”avtalet kring tjänstepension för tidigare förbundschefen.”
Det betyder att strax före sammanträdets avslutande så har Bo Carlsson fortfarande inte berättat för direktionen vilka åtgärder han har vidtagit. Varför skulle Vision annars ha ställt denna fråga?
Vision får svaret, och det är, efter kontakt med Vision, faktiskt det enda svar som ges:
”Direktionen meddelar att de har tillsatt en utredning kring pensionsfrågan för tidigare förbundschefen.”
Direktionen har alltså, enligt protokollet, redan tillsatt en utredning! Och då måste jag ju ställa frågan:
Var finns beslutet på att direktionen har tillsatt en utredning kring pensionsfrågan?
Jag har läst protokollet från den 21 december, jag har läst de tidigare protokollen – det finns inte något sådant beslut!
Och då undrar jag också – finns det någon utredning?
Det kan hända att Bo Carlsson, sin vana trogen, verkar i det fördolda, bakom skål och vägg. Kanske har han gjort så också denna gång. Jag vet inte. Men detta vore i sådana fall inte korrekt. NÄRF ägs av fyra kommuner och lyder under samma lagar som kommuner när det gäller bland annat protokoll, beslut, offentlighet mm.
Och sedan förstår jag inte – hur kan resten av direktionen spela med Bo Carlsson? Ser inte de andra politikerna i direktionen att Bo Carlsson är naken?
Eller är det så att hela direktionen också är det?
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
Yttrande till Förvaltningsrätten
Den 23 november överklagade jag ett beslut i Barn- och Utbildningsnämnden (BUN). (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”.) Det gällde nämndens beslut från den 9 november att vägra mig rätten att väcka ett ärende.
Överklagandet innebar att jag ville att Förvaltningsrätten i Göteborg gjorde en laglighetsprövning utifrån Kommunallagens paragraf 17 i kapitel 4:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Beslutet i BUN fattades med röstsiffrorna 10-1. De ledamöter som ansåg sig ha den juridiska kunskap och kompetens som krävdes för att neka mig att väcka ärendet var: Mats Andersson (C), Henrik Josten (M), Joakim Sjöling (S), Nils Dahlgren (S), Birgitta Persson (S), Christer Bogren (MP), Anton Lidell (M), Gunnar Bäckman (KD), Henrik Dhejne (M) och Carina Jällbrink (SD).
Det kan noteras att nämnden fattade beslutet utan det föregicks av vare sig information från kommunjurist, frågor eller diskussion.
När en överklagan/begäran om laglighetsprövning kommer till Förvaltningsrätten så får den myndighet, eller vad det nu kan vara, det gäller möjlighet att svara, dvs försvara sig och sitt handlande. Det gjorde BUN:s ordförande Mats Andersson (C) på egen hand. Å hela BUN:s vägnar. Ordförande Andersson valde av någon märklig anledning att författa och skicka yttrandet helt själv, på delegation. Du kan läsa det väsentligaste i Anderssons yttrande här (”Ordf Andersson (C) svarar”).
Innan Förvaltningsrätten i Göteborg dömer i frågan, så får den klagande, dvs jag, också en möjlighet att yttra mig över Mats Anderssons yttrande. Det har jag gjort nu. Och det är detta yttrande, över Mats Anderssons yttrande, som jag publicerar i sin helhet nedan.
==============
Yttrande över Mats Anderssons yttrande
Ordförande i Barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg, Mats Anderson, har ensam yttrat sig över mitt överklagande/begäran om laglighetsprövning. Ordförande Andersson har använt sig av Barn- och Utbildningsnämndens delegationsordning. Jag citerar från det diarieförda beslutet, ”Delegationsbeslut Yttrande – Mål nr. 12276-15”, Vänersborgs kommun 2015-12-08:
”Av delegationsordningen för Barn- och utbildningsnämnden, beslutad den 12 oktober 2015, § 105, punkt 1.1, framgår att beslut i ärende som är brådskande, att Barn- och utbildningsnämndens avgörande inte kan avvaktas, kan fattas av nämndens ordförande.”
Jag tycker detta är märkligt. Ordförande Andersson skickade sitt yttrande till Förvaltningsrätten tisdagen den 8 december – dagen efter Barn- och Utbildningsnämndens decembermöte, enligt schemat för nämndens sammanträden. Och jag vet att ordförande Andersson hade utkastet från kommunjuristen i sin hand redan före helgen. Jag tycker därför att det inte riktigt är i sin ordning att ordförande Andersson har använt sin delegationsrätt på tisdag. Han borde ha lyft ärendet på nämndens sammanträde dagen före, på måndag.
Mats Andersson skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:
”Kommunen menar att klaganden inte har visat att det föreligger grund enligt 10 Kap. 8 § kommunallagen (1991:900, KL) att bifalla överklagandet. Överklagat beslut har tillkommit i laga ordning.”
Till stöd för sin uppfattning anför Mats Andersson tre omständigheter, argument.
Den första omständigheten som Mats Andersson anför för att bevisa att han och nämnden har handlat rätt lyder:
”Klaganden yrkade att ”ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan uppförs som ärende vid dagens sammanträde”. Klaganden yrkade inte på omprövning av tidigare fattat beslut den 12 oktober 2015, § 110, avslag i tidigare avhandlad sakfråga eller dylikt. Det framstår som att klagandens yrkande avsåg att åstadkomma en diskussion och information kring underlaget som beslutet den 12 oktober 2015 grundades på. Ärendet som klaganden hänvisar till har behandlats och diskuterats under sammanträdet. Information har givits av förvaltningschef med efterföljande diskussion där samtliga ledamöter gavs utrymme att yttra sig. Inget yrkande framkom som föranledde vidare behandling av ärendet.”
Ordförande Andersson blandar ihop att väcka ärendet och att lägga ett yrkande. Det torde framgå klart av mitt överklagande, och för alla nämndsledamöter, att mitt syfte på sammanträdet var att väcka ett ärende. Om behandlingen av ärendet skulle ha lett till att yrkanden hade framställts, av mig eller någon annan ledamot, vet ingen, inte heller ordförande Andersson. Den här skrivningen är mycket spekulativ och behandlar egentligen inte sakfrågan.
Det framgår inte av Kommunallagen 4 Kap 17 § att rätten att väcka ärenden är beroende av om yrkanden framställs och/eller att dessa yrkanden i så fall ska framföras samtidigt som en ledamot begär att få väcka ett ärende.
På varje sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden finns det en punkt på dagordningen som heter ”Förvaltningschefen informerar”. Det redogjorde jag för redan i mitt överklagande. Den här punkten kommer alltid i slutet av dagordningen. Så också denna gång. Det betyder att min begäran att få väcka ett ärende behandlades innan ”Förvaltningschefen informerar”. Vad som skulle ”hända” när denna punkt skulle behandlas långt senare under sammanträdet visste ingen, inte heller ordförande Andersson. Vad som försiggick under punkten ”Förvaltningschefen informerar” kan således inte anföras som bevis på att mitt överklagande är oriktigt. Dessutom är punkten ”Förvaltningschefen informerar” en så kallad informationspunkt. Det betyder att det inte är möjligt att framställa yrkanden.
Den andra omständigheten som ordförande Mats Andersson anför lyder:
”Nämnden gör gällande att klaganden har fått väcka sitt ärende. Det väckta ärendet har protokollförts, fått eget diarienummer, 2015/54 liksom paragrafnummer, § 119. Nämnden beslutade att ärendet som initierades ska behandlas i samband med förvaltningschefens informationspunkt. Det är nämnden med majoritet som beslutar hur ett ärende behandlas.”
Det här är ett ”Moment 22” som jag beskrev redan i det ursprungliga överklagandet. Ordförande Mats Andersson har enligt min mening missuppfattat vad Barn- och Utbildningsnämndens beslut på denna punkt innebar. Beslutet innebar inte att mitt ärende väcktes. Beslutet handlade om att mitt ärende inte fick väckas. Jag skulle vilja uttrycka det som så att denna punkt var ett nytt ärende(!), som handlade om nämnden skulle godkänna att ett nytt ärende väcktes. Och i och med att nämnden röstade nej, så fick det ärende som jag ville väcka inte väckas.
Kommunallagen 4 Kap 17 § talar för övrigt om att ”väcka ärenden”, inte ”initiera” som ordförande Andersson skriver.
Mitt ärende blev aldrig något ärende. Det beslut som Barn- och Utbildningsnämnden fattade föregicks inte heller av någon diskussion i sakfrågan.
Trots att jag anser att vad som avhandlades under punkten ”Förvaltningschefen informerar” ligger utanför ämnet för min överklagan/begäran om laglighetsprövning så vill jag ändå lämna några sakupplysningar.
Det blev inte heller under denna punkt någon diskussion i sakfrågan som Mats Andersson antyder i sitt yttrande. Det var enbart undertecknad som ställde frågor till Förvaltningschefen. Frågorna handlade om underlagets beskaffenhet och frågestunden avslutades med att Förvaltningschefen sa:
”Jag håller med i sak. Det var olyckligt.”
Mats Andersson anser att den här frågestunden skulle ha tillmötesgått min begäran att få väcka ett ärende, när det här svaret från Förvaltningschefen tvärtom visade anledningen till varför jag ville väcka ärendet…
Den tredje omständigheten som Mats Andersson anför lyder:
”Det bör noteras att beslutet den 12 oktober 2015, § 110, handlar inte om nedläggning av förevarande förskola som klaganden anger i sin besvärsskrift utan beslutet var: ”Barn- och utbildningsnämnden beslutar att Björkholmsgatans förskola/Nattugglan flyttas till lokaler i Vänerparken som avgränsar till nuvarande Vänerparken förskola samt att säga upp Björkholmsgatans förskola/Nattugglans lokaler.”
Det här argumentet är en tämligen ointressant och en pinsam semantisk lek med ord. Men just därför blir den värd en kort kommentar.
Den byggnad där Nattugglan idag ligger ska inte längre vara förskola. Barnen och personalen ska flyttas till andra lokaler i en annan del av staden, till Vänerparkens lokaler. Och bli en del av Vänerparkens förskola. Att uttrycka detta förhållande, som jag gör i min överklagan, ”Nattugglans nedläggning och flytt till Vänerparken”, tycks vara en helt befogad beskrivning av innehållet i nämndens beslut.
Sammanfattningsvis noterar jag att Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson till stor del undviker att resonera kring det lagrum som jag åberopar i min överklagan/begäran av laglighetsprövning, nämligen Kommunallagen 4 Kap 17 §:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Och när ordförande Mats Andersson vid ett tillfälle i sitt resonemang nuddar vid paragrafens innebörd så demonstreras Anderssons syn på paragrafen. Andersson skriver i sitt yttrande:
”Det är nämnden med majoritet som beslutar hur ett ärende behandlas.”
Som jag ser det innebär Mats Anderssons tolkning av Kommunallagen att en politisk majoritet i en nämnd eller styrelse kan upphäva lagen, dess stadgande, mening och intentioner. Det är inte så som jag tolkar Kommunallagen.
Vänersborg 2015-12-28
Stefan Kärvling
Ordf Andersson (C) svarar
TTELA ringde lite överraskande dagen före julafton. Först tänkte jag att TTELA ville få mer information om NÄRF och den skandal som har rullats upp kring ordförande Bo Carlssons agerande. Men det var fel. Journalisten undrade istället hur det gick med min överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg.
Som trogna, och kanske mindre trogna, bloggläsare erinrar sig, så överklagade jag ju barn- 
och utbildningsnämndens och dess ordförandes vägran på novembersammanträdet att låta mig väcka ärendet om Nattugglan. (Se ”Två viktiga reservationer”.)
Jag svarade TTELA att det går bra med överklagandet.
Förra veckan fick jag nämligen ett brev från Förvaltningsrätten. Vilket var väntat och helt enligt rutinerna. Rätten gav mig möjlighet att lämna ett yttrande på det svar, närmast ett för-svar, som barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) hade skickat in som yttrande på mitt överklagande. (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”.)
Det är så det går till: En överklagan skickas in till rätten, den det klagas på får försvara sig och sedan får den klagande en möjlighet att yttra sig över yttrandet från den det klagas på. Sedan är det dags för rätten att ta ställning. Och det kan ta allt från några veckor till några månader.
Bollen ligger alltså just nu hos mig. Mitt yttrande ska emellertid inte vara Förvaltningsrätten tillhanda förrän senast den 4 januari. Det betyder att jag har några dagar på mig. Jag ska skriva mitt yttrande nu under mellandagarna.
I denna blogg tänkte jag referera vad ordförande Mats Andersson (C) anför till försvar för sitt handlande att inte låta mig väcka ett ärende på nämndens sammanträde.
Egentligen är det barn- och utbildningsnämnden (BUN) som ska yttra sig över min överklagan till Förvaltningsrätten… Det betyder med andra ord att BUN skulle ha diskuterat och beslutat om det föreslagna yttrandet skulle ha skickats vidare till rätten…
Nu har det inte blivit så. Ordförande Mats Andersson (C) har gått förbi detta. Av någon anledning som jag inte riktigt förstår. Mats Andersson har nämligen yttrat sig till rätten alldeles på egen hand. Han har utnyttjat en paragraf i delegeringsordningen – och skriver i sitt yttrande:
”Av delegationsordningen för Barn- och utbildningsnämnden, beslutad den 12 oktober 2015, § 105, punkt 1.1, framgår att beslut i ärende som är brådskande, att Barn- och utbildningsnämndens avgörande inte kan avvaktas, kan fattas av nämndens ordförande.”
Det är märkligt. Mats Andersson skickade sitt yttrande till Förvaltningsrätten tisdagen den 8 december. Dagen före, måndagen den 7 december, hade barn- och utbildningsnämnden ett sammanträde. Och jag vet att ordförande Andersson hade utkastet från kommunjuristen i sin hand redan före helgen…
Jag tycker därför att det inte riktigt är i sin ordning att ordförande Andersson har använt 
sin delegationsrätt. Han borde självklart ha lyft ärendet på nämndens sammanträde.
Och det ska jag naturligtvis nämna i mitt yttrande till Förvaltningsrätten.
Mats Andersson skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:
”Kommunen menar att klaganden (det är jag som är ”klaganden”; min anm) inte har visat att det föreligger grund enligt 10 Kap. 8 § kommunallagen (1991:900, KL) att bifalla överklagandet. Överklagat beslut har tillkommit i laga ordning.”
Ordförande Mats Andersson (C) anför tre omständigheter, argument, för att bevisa att han har rätt.
Anderssons första argumentet lyder:
”Klaganden yrkade att ”ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan uppförs som ärende vid dagens sammanträde”. Klaganden yrkade inte på omprövning av tidigare fattat beslut den 12 oktober 2015, § 110, avslag i tidigare avhandlad sakfråga eller dylikt. Det framstår som att klagandens yrkande avsåg att åstadkomma en diskussion och information kring underlaget som beslutet den 12 oktober 2015 grundades på. Ärendet som klaganden hänvisar till har behandlats och diskuterats under sammanträdet. Information har givits av förvaltningschef med efterföljande diskussion där samtliga ledamöter gavs utrymme att yttra sig. Inget yrkande framkom som föranledde vidare behandling av ärendet.”
Den andra omständigheten som Mats Andersson anför för att bevisa att han rätt lyder:
”Nämnden gör gällande att klaganden har fått väcka sitt ärende. Det väckta ärendet har protokollförts, fått eget diarienummer, 2015/54 liksom paragrafnummer, § 119. Nämnden beslutade att ärendet som initierades ska behandlas i samband med förvaltningschefens informationspunkt. Det är nämnden med majoritet som beslutar hur ett ärende behandlas.”
Mats Andersson anför även ett tredje argument för att bevisa att han rätt. Fast detta argument är nästan pinsamt dåligt tycker jag:
Det bör noteras att beslutet den 12 oktober 2015, § 110, handlar inte om nedläggning av förevarande förskola som klaganden anger i sin besvärsskrift utan beslutet var: ”Barn- och utbildningsnämnden beslutar att Björkholmsgatans förskola/Nattugglan flyttas till lokaler i Vänerparken som avgränsar till nuvarande Vänerparken förskola samt att säga upp Björkholmsgatans förskola/Nattugglans lokaler.”
Nu ska jag alltså ägna några timmar de närmaste dagarna åt att försöka bemöta Mats Anderssons tre argument på ett bra och vederhäftigt sätt. Och om någon läsare vill hjälpa mig, så tar jag tacksamt emot synpunkter. Jag betraktar det inte som ”fusk”. Mats Andersson har nämligen fått ganska mycket hjälp av kommunjuristen… Och då kan väl jag få lite hjälp från mina läsare…
Ha en bra fortsättning!
Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!
Igår tisdag noterade även TTELA de märkliga turerna kring NÄRF (=Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) under rubriken (se här):
”Förre Närf-chefens pension ska utredas”
Bo Carlsson (C) kommenterade i TTELA vad som sades på NÄRF:s ägarsamrådsmöte den 17 mars 2014. Det var när Gunnar Lidell (M) frågade om förbundschefen hade några ”extra pensionslösningar” – och Lidell fick svaret att så inte var fallet. Bo Carlsson i TTELA:
”Jag var då helt övertygad om att det var så.”
Man kan väl säga att Bo Carlsson erkänner att han ljög på mötet, men att han inte var medveten om att han ljög…
NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) tycks vara helt oförstående till att förbundschef Per Anderson har fått höga pensionsinbetalningar under sin anställning på NÄRF. Sammanlagt 2.047.283 kr, som har betalats in till Skandia sedan februari 2012. Bo Carlsson tycks inte fatta något. Trots att det är han själv, och ingen annan, som har skrivit på 
anställningsavtalet.
Det är mycket märkligt. Förvisso skrevs inga konkreta siffror på pensionspremierna in i själva avtalet, men naturligtvis hade Bo Carlsson och Per Anderson summorna klara för sig. Det är ju självklart Bo Carlssons skyldighet som arbetsgivare och chef att komma överens med motparten och sedan fatta beslut om detta – och rapportera pensionsinbetalningarnas storlek till de löneansvariga. Precis som det också är Bo Carlssons skyldighet att kontrollera hur mycket som sedan betalas ut till förbundschefen – i varje fall när människor ställer direkta frågor till Bo Carlsson om detta… (Se ”Lögner i NÄRF!”.)
Jag förstår inte varför Bo Carlsson inte har skrivit ner beslutet om summan på pensionsbetalningarna någonstans. Men det är inte första gången som Carlsson ”slarvar” med dylikt. (Det kommer ytterligare ett exempel senare i bloggen.)
Det är enligt min mening solklart att Bo Carlsson har brustit på alla punkter som arbetsgivare, chef och politisk förtroendevald. Bo Carlsson borde vara så rakryggad att han erkänner sina misstag och tar sitt ansvar.
Istället har Bo Carlsson enligt TTELA tillsatt en utredning… En utredning som ska utreda vad? Är det Bo Carlsson själv som ska utredas? Eller menar Bo Carlsson att det som har hänt är något annans fel än hans eget? Menar Bo Carlsson att förbundschef Per Anderson på något sätt har lurat honom?
När jag träffade några brandmän för drygt två år sedan berättade de om Per Andersons pensionsförmåner. De visste precis hur mycket som betalades in till Skandia varje månad. Eftersom jag ville kontrollera uppgifterna, så ringde jag till NÄRF och kollade. Jo, då. Det var sant. Förbundschef Per Andersson hade månatliga pensionsinbetalningar. Jag fick också reda på summan. Det var inga problem. (Jag skrev om det den 3 juni 2013 – se här.)
Varför gjorde inte Bo Carlsson denna enkla kontroll med sin egen personal på NÄRF? Till exempel när Gunnar Lidell ställde frågan på det där mötet den 17 mars 2014? Det är klart att Bo Carlsson hela tiden har vetat om förbundschefens pensionsförmåner!
Det är ett ynkligt handlande av Bo Carlsson, men det är inte första gången som Bo Carlsson skyller på andra (jämför de förlorade 17 milj kr på Solängen).
Bo Carlsson tänjer på gränserna även på andra sätt. Jag har upptäckt ett nytt.
Som jag skrev i min förra blogg (se här) så ställde kommunstyrelsens förste vice ordförande i Vänersborg Gunnar Lidell (M) ett antal frågor till NÄRF i förra veckan. Inspirerad av vissa bloggar… I fredags hade Lidell fått svar från NÄRF – som han också diarieförde.
Ett av de dokument som Lidell fick från NÄRF överraskade mig särskilt. Gunnar Lidell fick nämligen ut ett dokument som jag speciellt frågade efter häromveckan, men som jag fick besked om att det inte fanns i diariet… (Jag har också bloggat om det, se ”Mörkläggning i NÄRF”.)
Det handlade om att det inte fanns något diariefört beslut på att produktionschef Patrick D´Imporzano skulle tillträda som ställföreträdande förbundschef i förbundschef Andersons ”frånfälle”.
Även hanteringen av dokument och beslut ska skötas enligt lagen. Och det verkade som det inte hade gjorts i det här fallet. Så därför frågade jag också, förutom personal på NÄRF, dess politiske ordförande, alltså centerpartisten Bo Carlsson, specifikt om denna fråga.
Det behövdes ingen särskilt beslut om detta enligt Bo Carlsson. Det var helt enkelt delegationsordningen som trädde i kraft.
Bo Carlsson i telefon till mig den 4 december:
”När det gäller att Patrick gick in beror det på delegationsordningen … Vi bara följer vår delegationsordning.”
För säkerhets skulle ställde jag samma fråga till den berörde, nämligen produktionschef Patrick D´Imporzano. Den ställföreträdande förbundschefen svarade ”något” annorlunda än Bo Carlsson:
”Angående din begäran avseende min utnämning som tf. Förbundschef så finns inget dokument i vårt diarie för tillfället beroende på att ärendet ligger hos direktionens ordförande för färdigställande.”
Läs citatet en gång till:
”Det finns inget dokument i vårt diarie för tillfället…”
Tre personer skriver och säger entydigt på min fråga – det finns inget diariefört beslut på när produktionschefen utsågs till ställföreträdande förbundschef.
Döm av min förvåning när jag då tittar i de dokument som Gunnar Lidell fick ut från NÄRF. Där ligger helt plötsligt beslutet!
”Patrick D´Imporzano tillförordnas som Förbundschef/Räddningschef från och med den 22 oktober 2015.”
Underskrivet av Bo Carlsson. Och daterat den 22 oktober… Beslutet fattas alltså samma dag som det ska börja gälla…
Men… 22 oktober…?
Tar det nästan 2 månader för Bo Carlsson att diarieföra ett beslut?
Eller fanns det ett beslut? Som, enligt D´Imporzano, bara väntade på att ”färdigställas”?
Men…
Inte kan man väl datera ett dokument till den 22 oktober när det färdigställs och diarieförs först två månader senare?
Men…
Det fanns ju inget beslut, det behövdes ju inget. Det sa Bo Carlsson själv till mig i telefon.
Det hela är faktiskt lite sjukt. Snällt sagt. Vad händer?
Kan det ha gått till så här:
Bo Carlsson fattar ett beslut den 22 oktober (antagligen minst en vecka tidigare) och beslutet verkställs. Bo Carlsson ”glömmer” att dokumentera och diarieföra beslutet. Nästan 2 månader senare så efterlyser en ökänd vänsterpartistisk bloggare beslutet. Och Bo Carlsson säger som det är – det finns inget beslut. Och inser att här har det begåtts ett fel. Då skriver Bo Carlsson ner beslutet, ”från minnet”, på ett papper, som han signerar och daterar. Bo Carlsson skriver det datum då han fattade beslutet. Inte det datum han upprättar handlingen och signerar den. Sedan diarieför Bo Carlsson beslutet. För utomstående och för eftervärlden så ser det ut som att dokumentet med beslutet verkligen skrevs och diariefördes den 22 oktober. Det finns inget där något annat framgår, varken på själva handlingen eller på någon notering i diariet.
Jag har tillfrågat juridisk expertis om lagligheten i detta.
Jag fick reda på att det här regleras i Offentlighet- och sekretesslagen (OSL). Det ska enligt lagen framgå datum då handlingen kom in eller upprättades. Och handlingar ska diarieföras snarast och inte två månader senare. Och datum för underskrift ska vara överensstämmande med beslutsdatum.
Efter en del mailväxling så ställde jag följande frågor:
- ”Är det lagligt för NÄRF:s politiske ordförande att fatta ett beslut utan att dokumentera detta, skriva på, datera och diarieföra det?
- Är det lagligt för NÄRF:s politiske ordförande att fatta ett beslut och sedan datera
det till ett datum två månader tidigare?”
Svaren var korta men tydliga:
- ”Nej.”
- ”Nej.”
Bo Carlsson (C) är en rutinerad politiker. Han har varit med i den politiska ”leken” i många många år och länge försörjt sig på skattebetalarnas bekostnad. Bo Carlsson har under denna tid också begått många många misstag – misstag som har kostat Vänersborgs kommun miljonbelopp. Bo Carlsson tycks också, inte alltför sällan, fatta snabba beslut och gärna töja på både regler och lagar.
Men händelserna kring NÄRF bör väl vara droppen… Nu måste det väl ändå vara dags för Bo Carlsson att stiga åt sidan. Både i NÄRF och som kommunalråd.
==============
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
Barnkonventionen och BUN
Nu är min överklagan till förvaltningsrätten inskickad.
Det var som bekant händelserna kring barn- och utbildningsnämndens (BUN) novembersammanträde som fick mig att reagera. Ordförande Mats Andersson (C) förvägrade ju mig rätten att väcka ärendet om det bristande underlaget i beslutet om Nattugglan. Ordförande lät nämnden rösta i frågan. Och nämnden följde snällt ordförandes förslag utan att varken ställa frågor eller diskutera min begäran.
Det står ju i kommunallagen att:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Så nu vill jag att förvaltningsrätten uttalar sig i fallet.
Det lär väl ta sin tid innan dom faller antar jag, men den är värd att vänta på. Det är en fråga av stor principiell betydelse. Mats Andersson (C) tolkar lagen på sitt sätt, kommunens jurister på ett annat och jag kanske på ett tredje. Så nu är det på sin plats att ”de professionella” i förvaltningsrätten får avgöra vilken tolkning som är den rätta…
Det är roligt när läsare hör av sig.
En läsare har tydligen följt med extra noga i både mina bloggar och protokollen kring Nattugglan och Vänerparken. Hen skriver följande angående BUN:s beslut:
”Det framgick inte heller att man gjort någon barnkonsekvensanalys. Det stod så vitt jag såg inte ett ord om detta i tjänsteskrivelsen.”
Oj tänkte jag. Missade jag det? Missade förvaltningen det? Missade nämnden det?
Och det står faktiskt inget i BUN:s beslutsunderlag om att Barnkonventionen har beaktats. Och det är mycket förvånande.
En liten bakgrund.
Den 19 januari i år så fastställde barn- och utbildningsnämnden planen för det systematiska kvalitetsarbetet. I den står det under rubriken ”Främjande miljöer för lärande, utveckling och hälsa” att följande underlag ska vara tillgängliga för analys:
”Förskola: Barnkonsekvensanalys”
Vidare.
I februari svarade nämnden på en motion och skrev:
”Barn- och ungdomsnämnden relaterar vanligtvis ställningstaganden till Barnkonventionens artikel 3, om barnens bästa. Det är rimligt utifrån nämndens ansvarsområde och att flertalet beslut är direkt avgörande för barns och ungdomars situation.”
Det här noterade också kommunfullmäktige när motionen ifråga behandlades.
Och det har BUN också gjort. I mars yttrade sig barn- och utbildningsnämnden över en annan motion och då skrev förvaltningen mycket riktigt i underlaget att Barnkonventionen, artikel 3 Barnets bästa, hade beaktats i bedömningen av ärendet:
”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”
Den här bedömningen görs för övrigt oftast i BUN:s underlag. På oktobersammanträdet, för att ta ytterligare ett exempel, när nämnden yttrade sig över ett nytt miljöprogram för kommunen så var det likadant. Men några ärenden senare, på samma möte, när BUN beslutade om att lägga ner verksamheten i Nattugglans lokaler och flytta den till Vänerparken, ja då lyser plötsligt hänvisningen till Barnkonventionen med sin frånvaro.
Mycket märkligt.
Det har alltså inte gjorts någon bedömning av beslutet utifrån Barnkonventionen…
Det finns ytterligare en paragraf i Barnkonventionen, som Sverige naturligtvis har undertecknat, som borde finnas med när barn- och utbildningsnämnden bedömer ärenden av olika slag där barn och ungdomar berörs av beslut. Det är paragraf 12. Den lyder (citerat från UNICEF:s svenska hemsida):
”Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.”
Med andra ord, förutom felaktigheter i underlaget, så har nämnden också missat både Barnkonventionen och en riskbedömning för personalen (se ”Ingen riskbedömning inför BUN-beslutet”) när beslutet att lägga ner Nattugglan och flytta verksamheten till 
Vänerparken fattades.
Visst borde ordförande väcka ärendet igen?
För övrigt har en ny hemsida om Vänersborg sett dagens ljus. Eller också är det bara jag som råkat upptäcka den idag. Hur som helst är det både en bra hemsida och ett bra initiativ. Det är Köpmannaföreningen i Vänersborg som står bakom.
Hemsidan är mycket smakfull och innehållsrik. Du hittar butiker, restauranger, serviceställen, beachen och mycket annat. Allt med bilder och kartor. Hemsidan heter ”Vänersborg – alla sinnens centrum” och du hittar den här.
Förhoppningsvis kan hemsidan fylla en viktig funktion för att locka både vänersborgare och turister till centrum.
BUN: Två viktiga reservationer
Ja, vad ska man säga om dagens sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden? Missuppfattningar? Skandal? Mobbing? Jag vet ärligt talat inte, och antagligen så vet ingen annan heller. I varje fall inte förrän kommunens jurister slutgiltigt har sagt sitt.
Dagens sammanträde ledde i vilket fall till två reservationer. Båda skrivna av mig… Vilket kanske inte var någon överraskning… Reservationer som jag dessutom var tvungen att skriva ikväll, eftersom det är justering av protokollet redan imorgon. Även det något som jag reagerade på. Ledamöter i nämnden måste få rimlig tid på sig att skriva reservationer efter ett sammanträde. Tycker jag. Denna gång var det av ”praktiska” skäl sa ordförande. Och valde att reservationer skulle lämnas in senast imorgon, och inte på fredag…
Det är en fråga om demokrati att få tid på sig att skriva reservationer. Och särskilt när det gäller mindre oppositionspartier som Vänsterpartiet – som inte har välbetalda heltidsarbetande politiker eller arvoderade ordförandeposter av olika slag. Som inte hinner syssla med sådant här skrivarbete på så att säga betald arbetstid…
Och de ledamöter i betongpartierna som är helt och hållet fritidspolitiker, det finns sådana också, skriver för övrigt aldrig några reservationer. De yttrar sig överhuvudtaget inte på BUN:s sammanträden. Eller i varje fall ytterst sällan. De gör som partiets ”tongivande kraft” säger. Vilket denna ”kraft” tycks ha sagt till om innan sammanträdet.
Den första reservation handlar om ett ärende som aldrig blev något ärende. (Se ”Att väcka ärenden…”.) Ordförande Mats Andersson (C) och nämnden förvägrade mig nämligen rätten att väcka ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan!
Jag återger reservationen:
===
Jag reserverar mig mot att Barn- och Utbildningsnämnden inte tillät mig att väcka ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan utan istället beslutade att:
Information om Björkholmsgatans förskola/ Nattugglan ges och diskuteras under punkten förvaltningschefens information vid dagens sammanträde.
I Kommunallagen 4 Kap 17 § står det:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Kommunallagen har inte några som helst restriktioner inskrivna i denna eller efterföljande paragrafer. Det står som det står, en ledamot får väcka ärenden. Punkt.
Jag tillfrågade innan sammanträdet kommunens juridiska expertis om det kunde finnas några särskilda former eller förbehåll i denna så tydliga rättighet. Jag fick beskedet att denna rätt är ovillkorlig, dvs en ledamot får när som helst, muntligt eller skriftligt, väcka ett ärende i en nämnd.
Den juridiska expertisen tillade dock att:
”nämndens majoritet kan besluta om huruvida beslut ska fattas i sak vid förevarande sammanträde eller ska överlämnas till exempelvis förvaltningen för beredning.”
När jag på sammanträdet väckte ärendet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan så förvägrade ordförande mig denna i Kommunallagen inskrivna rätt. Efter en viss argumentation så ställde ordförande min begäran under proposition. Barn- och Utbildningsnämnden avslog min begäran att väcka ärendet med siffrorna 10-1. Frågan om ”behandling i sak ” nu eller vid senare tillfälle togs inte upp.
Ordförande påstod senare att jag i och med voteringen hade fått väcka ärendet. Ordförande menade att eftersom nämnden hade vägrat mig att väcka ärendet så var ärendet väckt. Det är inte utan att man skänker en stilla tanke till Joseph Heller…
Min bestämda åsikt är att varken ordförande eller en nämndsmajoritet kan förvägra mig rätten att väcka ett ärende.
Jag yrkade att ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan skulle uppföras som ärende vid dagens sammanträde.
===
Den här beslutet tänker jag med all sannolikhet ”överklaga”, dvs få laglighetsprövat på Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag tänkte dock först att kommunens jurister tillsammans med ordförande Andersson skulle få någon dag på sig att reda upp härvan.
Vid en efterföljande rast sa förresten en av de borgerliga nämndsledamöterna att det nog var flera ledamöter som egentligen höll med mig. De röstade mot mig, sa ledamoten ifråga, därför att de trodde att
”du hade en dold agenda.”
En dold agenda? För att jag ville att nämnden skulle följa Kommunallagen?! För att jag ville påtala att det fanns ett förhållandevis grovt sakfel i nämndens beslutsunderlag?
Jag blir matt. Det är sådant här som Vänsterpartiet och jag skulle önska att allmänheten får se och höra med egna ögon och öron. Men se, det får de inte…
För senare under sammanträdet fortsatte nämnden i samma ”kvasi-demokratiska” anda. Höll jag på att skriva. Fast det var nog att ta i. Ett senare ärende, fast det förra ärendet var ju inget ärende, handlade om ”Möjligheter för nämnder att ha öppna nämndsammanträden”. (Se ”Öppna sammanträden”.)
Barn- och Utbildningsnämndens beslut ledde till min andra reservation. Jag återger även den:
===
Barn- och Utbildningsnämnden beslutade att
-Barn- och Utbildningsnämndens sammanträden skall vara offentliga i den del av varje sammanträde som avser information
Den 25 april 2012 lade några vänsterpartister, Bucci, Rininsland och Kärvling, en motion om att införa öppna sammanträden i kommunens nämnder och styrelser. Tanken bakom motionen var att fördjupa demokratin i Vänersborg, att vänersborgarna skulle kunna delta och lyssna när politiker diskuterade och beslutade i nämnder och styrelser. Helt enkelt att öka invånarnas insyn i den politiska processen.
Efter att motionen har valsat runt i den kommunala byråkratin, behandlats, skickats tillbaka, utretts ytterligare osv i 3,5 år så var ärendet äntligen uppe i Barn- och Utbildningsnämnden.
I Vänersborg brukar nämndernas sammanträden vara uppdelade i två delar. I den första delen, informationsdelen, ges fakta och information i ärendena. Det är som regel alltid någon, eller några, tjänsteman som föredrar ärendena. Frågor ställs av ledamöterna i syfte att nå kunskap. Ibland kan det också bli en politisk diskussion, men tanken är att diskussionerna ska komma först i den andra delen, beslutsdelen. Denna del avslutas naturligtvis med att nämnden fattar beslut.
Nämndens beslut, att endast informationsdelen ska vara öppen för allmänheten, men inte beslutsdelen, innebär att vänersborgarna i första hand får lyssna till och kontrollera tjänstemännen. Inte politikerna. Det är enligt min mening en total missuppfattning av syftet med öppna sammanträden.
I den proposition som ledde till möjligheten att införa öppna nämndssammanträden (Proposition 1993/94:188 – Lokal demokrati) stod det:
”Vi utgår från att den nämnd som anser att öppna nämndsammanträden är ett lämpligt sätt att öka allmänhetens insyn också kommer att bemöda sig om att göra offentligheten så vid som möjligt.”
Det är väl tämligen säkert att regeringen Bildt menade att den offentlighet som skulle bli så ”vid som möjligt” avsåg politikernas göranden och låtanden – och inte tjänstemännens.
Vänsterpartiet anser att nämndens beslut att bara informationsdelen ska bli öppen för allmänheten helt missar intentionerna och poängen med både motionen och den demokratiska insynen. Det borde vara självklart att öppna nämndens sammanträden helt och hållet. Precis som både socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden har gjort. Dessutom gäller beslutet bara under en försöksperiod, fram till den 30 juni 2016.
Jag reserverar mig till förmån för Vänsterpartiets yrkande att alla delar av Barn- och Utbildningsnämndens sammanträden ska vara öppna för allmänheten.
===
Samme ledamot, som jag pratade med på den tidigare beskrivna rasten, som egentligen höll med mig i ärendet om Kommunallagen, sa att hen höll med mig även i detta ärende. Fast hen röstade tvärtom…
Jag förstod aldrig vad ledamoten menade…
Men jag tror att jag ändå förstår. Att stänga ute vänersborgarna från beslutsdelen i ett sammanträde tillåter ju (vissa) politiker att säga en sak – och göra en helt annan… Säga en sak när allmänheten är på plats, och göra tvärtom när det är dags för beslut – när allmänheten har fått gå ifrån mötet…
Lite som i valtider. Det är kanske det viktigaste skälet till varför öppna nämndssammanträden är så viktigt för demokratin…
Och sedan kan jag inte frigöra mig från tanken att mer och fördjupad demokrati inte direkt står överst på betongpartiernas önskelista, de betongpartier som i olika konstellationer hela tiden styr Vänersborg. Kanske tror de att vänersborgarna har några dolda avsikter?
De tror definitivt att i varje fall kommunens vänsterpartister har det…
Att väcka ärenden…
En kort rekapitulation.
I torsdags mailade jag till barn- och utbildningsnämndens presidium, dvs ordförande Mats Andersson (C), 1:e vice ordförande Tove af Geijerstam (FP) och 2:e vice ordförande Joakim Sjöling (S), samt förvaltningschef Kent Javette. Jag skrev att ärendet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan:
”behöver belysas ytterligare en gång och att nämnden får möjlighet att ”reflektera” över beslutet igen.
Jag vill därför be om att BUN tar upp frågan igen på nästa sammanträde.”
Ordförande Mats Andersson svarade:
”förvaltningschefen bör redogöra för detta under förvaltningschefens information”
Mats Andersson vill inte och tänker inte föra upp ärendet på barn- och utbildningsnämndens bord igen. Istället ska förvaltningschefen ge information under sin stående punkt, som han har på alla sammanträden.
Slut på rekapitulationen. (Vill du veta ännu mer om nedläggningen av Björkholmsgatans förskola/Nattugglan och flytten till Vänerparken, så kan du läsa mina tidigare bloggar ”Björkholmsgatans förskola/Nattugglan” och/eller ”BUN och Nattugglan”.)
Och här kunde ju ämnet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan ha slutat – med en avslutande till intet förpliktigande liten information på barn- och utbildningsnämndens nästa sammanträde den 9 november.
Om det nu inte var för Kommunallagen…
Jag läser 4 Kap 17 §:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Det här var väl egentligen ingen nyhet… Men vad betyder detta mer konkret? Det var jag inte riktigt säker på. Och då gör man lämpligast på det viset att man tar hjälp av kommunens utmärkta juridiska expertis.
Så här är det när det gäller ledamöters rättigheter i en nämnd:
”Ett ärende kan väckas såväl muntligt som skriftligt.”
OK, det var bra att veta. Naturligtvis är det som alltid bäst, skriver de sakkunniga, att göra det skriftligt, bland annat för att risken att misstolkas blir mindre. Men det kan också, som sagt, göras muntligt.
”Ärendet protokollförs oavsett på vilket sätt det väckts.”
Det var en viktig kunskap. Men inte nog med det. Det är faktiskt också så att nämndsledamöter har rätt att:
”initiera extra ärenden så sent som vid sammanträdet.”
Ja, faktiskt till och med under själva sammanträdet.
Med andra ord. Ordförande Mats Andersson (C) är tvungen att återigen ta upp ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglans nedläggning och flytt till Vänerparken på BUN:s kommande sammanträde. Det är faktiskt så att jag redan har begärt det – skriftligt. (Se citat ovan.) Och då kan inte ordförande säga nej, eller hänvisa till att förvaltningschefen ska informera under ett annat ärende.
Jag har genom de politiska åren varit med om många ordförande i nämnder och styrelser som säger att ledamöterna INTE får ta upp några som helst ärenden som inte hör till dagordningen under sittande möte. Några har också sagt, att ska en fråga tas upp till behandling så måste den ha lämnats in skriftligt innan sammanträdet. Nämndens nuvarande ordförande Mats Andersson (C) är en av dessa.
Nu kan vi slå fast att nämndsledamöter har en obetingad rätt att väcka ärenden och ställa frågor under ett sammanträde, både muntligt och skriftligt. Det styrs av lagar och förordningar, inte av en ordförande för en nämnd i Vänersborgs kommun.
Jag måste tillägga att det naturligtvis följer, eller bör följa, ett moraliskt ansvar vid användandet av dessa demokratiska instrument. De får inte missbrukas. Det är ju inte riktigt meningen att någon ledamot eller något parti ska sabotera en nämnds sammanträde genom att bombardera nämnden med ovidkommande ärenden. Och frågor bör ju naturligtvis föra ärenden framåt – och höra till ärendet…
Vad detta ger i sak, att ärendet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan måste tas upp igen, det vet jag inte. Men jag förmodar att det åtminstone ger mig och de andra ledamöterna en chans att ställa frågor och samtala kring både sakfrågan ytterligare en gång – och ärendets beredning. Som tycks lämna en del i övrigt att önska.
Rent teoretiskt kan det emellertid hända mycket. En nämnd kan till och med fatta beslut i sak i ett ärende som väcks under sittande möte – om en majoritet i nämnden vill det.
De sakkunniga på kommunen uttrycker det så här:
”Ovanstående innebär att det kan inte vägras att en ledamot väcker ärende, däremot kan nämndens majoritet besluta om huruvida beslut ska fattas i sak vid förevarande sammanträde eller ska överlämnas till exempelvis förvaltningen för beredning.”
Det här betyder alltså att nämnden kan fatta beslut i ärendet direkt utan beredning. För det är nämligen på det sättet (Kommunallagen 6 kap. 21 §) att det inte föreligger något formellt krav på att alla nämndernas ärenden ska beredas. (Det finns dock ärenden som måste det.)
Till sist en komplettering, i sak.
Jag har nu fått OVK-protokollet från den senaste inspektionen på Björkholmsgatans förskola/Nattugglan. Det fanns bara en liten anmärkning, en liten grej som skulle åtgärdas:
”Värmeisolering kompletteras vid filterbox på vind.”
Vilket jag förutsätter är gjort. Men, inga anmärkningar för övrigt, varken på ventilation eller temperatur.
Så här ser förresten intyget ut:
Till våren är det dags för en ny kontroll… Vi får se om barnen är kvar på förskolan då…
KF 17 jun: Ordning och reda? Lagbrott?
Gårdagens kommunfullmäktige slutade inte förrän kl 22.30. Det var stundtals lite ”hett”. Eller kanske snarare lite hätskt, och alltför personligt. TTELA som var snabbt ute och redan idag refererade ärende 2, budget 2015, skriver (se här):
”Tonen i sessionsalen blev stundtals hård ledamöterna emellan och fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren fick gå in och styra upp mötet.”
Och det är helt riktigt. Tyvärr skriver TTELA emellertid detta i direkt anslutning till att mitt anförande om sverigedemokraternas budget refereras. Vilken kan uppfattas av TTELA:s läsare som att det var mig som Ljunggren fick styra upp. Det dementeras härmed. Jag var faktiskt inte alls inblandad i det som åsyftas.
Det beskrivs i kommunfullmäktiges arbetsordning från 2014-10-15 hur fullmäktiges sammanträden ska gå till rent formellt och vad som ska gälla. Igår hände det flera saker under sammanträdet som tål att diskuteras utifrån arbetsordningen. Det är oerhört viktigt att de regler som gäller är solklara för alla ledamöter, och också för ordföranden. Det får inte finnas något utrymme för godtycke, enligt min mening. Därför vill jag ta upp ämnet här, trots att de sakfrågor som behandlades, och de beslut som fattades, naturligtvis är ännu intressantare. Men det får vänta. (Ge er till tåls. Det kommer.)
Kommunfullmäktiges arbetsordning är inte helt bra. Den ger under några avsnitt möjligheter till tolkningar och den är ibland också luddigare än den tidigare – en arbetsordning som många ledamöter för övrigt är inskolade i.
En luddig arbetsordning kan leda till att sammanträdena blir både förvirrade och förvirrande. Som igår. Naturligtvis ska ledamöterna hålla god ton i sina anföranden, det är inte det jag menar, men ledamöterna och ordförande måste ha spelreglerna helt klara för sig. Jag tar några exempel från gårdagens sammanträde för att förklara vad jag menar.
Vid ett tillfälle började till exempel några ledamöter applådera. Och det fick de inte för kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S). Han blev faktiskt lite sur… Men vid ett sammanträde när Ljunggrens partibroder Dan Nyberg satt ordförande för ett antal år sedan, så tilläts faktiskt applåder. Dock inte applåder från åhörare.
Det enda som står om detta i arbetsordningen är:
”I övrigt får ingen avbryta en talare under hans eller hennes anförande.”
Jag tror att det var denna skrivning som ordförande Ljunggren hade i tankarna. Men applåderna kom efter anförandet… (Möjligtvis kan Ljunggren också ha tänkt på störande uppträdande.)
Vid ett annat tillfälle igår ropade Cecilia Skenhall (SD) ”ordningsfråga” mitt under ett anförande. Och började prata – och det tillät ordförande Ljunggren. När jag, faktiskt, gjorde precis detsamma under Nybergs ordförandeskap, hotade Nyberg mig med att jag skulle bli utkastad och få sitta i en skrubb resten av 
sammanträdet… Nyberg blev väldigt arg… Och jag blev väldigt rädd…
Nu är det under Ljunggrens ordförandeskap förvisso en annan arbetsordning än under Dan Nybergs tid. Men Skenhall avbröt de facto den som hade ordet. Så Ljunggren gjorde vad jag förstår fel. Igen?
Den nuvarande arbetsordningen är som sagt mycket luddigare och otydligare i några avsnitt än den tidigare. Reglerna kring till exempel replikskiften är väldigt svävande.
Det står bara:
”Den som har rätt att delta i fullmäktiges överläggningar har också rätt till ett kort inlägg på högst två minuter för en replik med anledning av vad en talare anfört. Inlägget görs omedelbart efter den talare som har ordet då begäran om att få göra inlägget framställs.”
Trots den otydliga skrivningen är det nog helt klart att kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) bröt mot detta under gårdagens sammanträde. Dahlin gick vid ett tillfälle nämligen upp i talarstolen och replikerade på en replik, fast det inte var hon som hade haft anförandet. Då sa ordförande Ljunggren inget. Däremot försökte jag och några andra ledamöter uppmärksamma Ljunggren på att detta inte var ok enligt arbetsordningen. Vilket Marie Dahlin naturligtvis också visste. Då sa Marie Dahlin med ett stort leende:
”Går det så går det – och nu gick det.”
Och då log Ljunggren tillbaka – och sa inget.
I den tidigare arbetsordningen stod det tydligt:
”Den som har rätt att delta i fullmäktiges överläggningar har också rätt till ett kort inlägg på högst två minuter för ett genmäle med anledning av vad en talare anfört. Ett sådant inlägg bör göras omedelbart efter den talare som föranlett genmälet. På detta inlägg har talaren rätt att genast svara under högst två minuter.”
Hur tydligt som helst: anförande – en replik – en svarsreplik. Sedan är replikskiftet klart och näste talare för gå upp i talarstolen.
I den nuvarande arbetsordningen står det inget om detta, det står inget om hur många repliker som ska tillåtas etc. Enligt den praxis som rått under Ljunggrens ordförandeskap, så har det dock följt den gamla arbetsordningen.
Återigen till Marie Dahlin. Vid ytterligare ett tillfälle gick Dahlin upp i talarstolen och tog sig en andra replik. Mot den gamla arbetsordningen och mot praxis. Några minuter senare kom Ljunggren på detta (efter viss hjälp från ”bisittarna” tror jag) och påpekade det för Dahlin. Som naturligtvis återigen visste att hon hade gjort ”fel”. Och återigen:
”Går det så går det – och nu gick det igen.”
Och återigen med ett leende. Det känns onekligen som att Marie Dahlin i sin roll som kommunstyrelsens ordförande ibland sätter sig över de regler som gäller för oss andra ledamöter. Det hade onekligen varit på sin plats att fullmäktiges ordförande på ett tydligt sätt hade ”styrt upp” sin partikollega.
Men som sagt, formuleringen i arbetsordningen är otydlig. Det gäller också en annan aspekt av replikskiften. Som också aktualiserades igår. (Det hände mycket kring ”det formella” igår. Fast det är ju just därför jag skriver denna blogg… Fast det allvarligaste är kvar…)
Ibland händer det att flera ledamöter begär replik på ett och samma anförande. Vid minst två tillfällen igår var det åtminstone fyra ledamöter som begärde replik på ett och samma anförande. Med den arbetsordning som gällde på Dan Nybergs tid som fullmäktiges ordförande var det inga problem:
”Om flera begärt genmäle skall dessa inlägg ske i tur och ordning med rätt för den talare som föranlett genmälet att efter varje inlägg, svara under högst två minuter.”
Igår hävdade ordförande Ljunggren att den som hållit anförandet bara hade en enda svarsreplik på samtliga fyra repliker! Vilket naturligtvis är helt orimligt. Fyra ledamöter replikerar vardera 2 minuter. Så ska den stackars ansatte talaren bara få 2 minuter att svara alla fyra. Helt orimligt. Det var till och med svårt för berörda att komma ihåg vad alla fyra ledamöter hade sagt när hen skulle svara…
Och så till något, fast inte helt, annat. Och om det tidigare var viktigt, så är det som följer ännu viktigare…
Välfärdspartiet har som bekant ingen ordinarie ledamot i kommunstyrelsen. Morgan Larsson är ”bara” ersättare. Och det är ju i kommunstyrelsen som alla ärenden måste beredas innan de läggs fram i fullmäktige.
I kommunallagen står det (5 Kap 26 §):
”Innan ett ärende avgörs av fullmäktige, skall det ha beretts antingen av en nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör eller av en fullmäktigeberedning.”
I och för sig så skulle välfärdspartiet ändå kunna begära att få lägga fram ett förslag, i det här fallet ett budgetförslag, i kommunstyrelsen trots att Morgan Larsson bara är ersättare. Nu gjorde inte Morgan Larsson det, utan han gjorde det istället igår under sittande fullmäktigemöte.
Ordförande Ljunggren följde i den förre ordförande Anders Forsströms fotspår och tillät inte det. Varpå välfärdspartiets budgetförslag inte behandlades.
Och på tal om Forsström. Det finns en parallell till vad som hände igår. Fast ”värre”.
Det handlar om budgetdebatten den 12 juni 2013. Då godkände inte fullmäktiges dåvarande ordförande Forsström den minsta lilla ändring i det minsta lilla förslag. Kompromisser mellan personer, partier eller block, blev helt omöjliga. Lagt kort ligger menade Forsström. Lagda förslag är de enda som får behandlas.
Det sammanträdet slutet i kaos och kalabalik. Det var när Forsström, moderat som han var, till sist underkände en ändring i moderaternas eget förslag, en kompromiss som partiet gjorde för att få andra partiers stöd. Det slutade med att hela budgetbeslutet återremitterades.
”Det här är fan inte klokt!”
Sa en ledamot från talarstolen vid det tillfället. Det var inte jag. Om du vill veta vem det var kan du klicka här… (Där är också hela det sammanträdet refererat.)
Det här med att få lägga förslag, yrkanden, är en oerhört viktig principiell fråga. Det handlar om demokratins innersta väsen. Det handlar om att ett parti som genom demokratiska val är representerat i fullmäktige, men som inte är tillräckligt stort för att bli representerat i kommunstyrelsen, ska kunna lägga några förslag. Eller inte.
Det känns demokratiskt helt fel. Och jag tror att det är fel.
Det handlar också om att partier ska kunna ändra sig under en diskussion i fullmäktige, att partier ska kunna mötas på ”halva vägen” eller att partier ska kunna ingå kompromisser. Det vill säga – nya förslag.
Moderaternas rutinerade politiker Dan Åberg hävdade i ett inlägg att ordförande Ljunggren hade fel. Åberg menade att det är upp till var och en i fullmäktige att lägga yrkanden i ett ärende. Åberg menade att det däremot inte var ok att väcka ett nytt ärende. Dan Åberg hänvisade till kommunallagen.
Jag är övertygad om att Dan Åberg har rätt. Ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), och före honom Anders Forsström (M), har helt enkelt blandat ihop begreppen. De har blandat ihop ”förslag” och ”ärende”.
Så här tänker jag.
I kommunallagens 5 Kap 45 § står det:
”Ordföranden skall vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget innebär att ett nytt ärende väcks.”
När Morgan Larsson och välfärdspartiet lade fram sitt budgetförslag, så var det just ett förslag. Inte ett nytt ärende!
Ärendet var ju budgeten för 2016! Och ärendet budget för 2016 var berett i kommunstyrelsen. Och Välfärdspartiets förslag handlade ju om ärendet budget 2016. Inte budget 2017! Inte budget 2018!
Välfärdspartiets förslag handlade om ärendet budget 2016 och höll sig därför inom lagens ramar. För kommunallagen sa att det var ett ärende som skulle ha beretts, inte ett förslag!
Det är hur tydligt som helst. Tycker jag.
Och inte nog med det. 45 § ovan fortsätter direkt med följande:
”Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Morgan Larsson ville att fullmäktige skulle avgöra om hans förslag fick läggas fram. Det vägrade ordförande Lars-Göran Ljunggren. Det hade inte Ljunggren, vad jag förstår, rätt att göra.
Det verkar som det typ har blivit dubbelfel i hanteringen av välfärdspartiets förslag.
För att inte tala om att kommunfullmäktige faktiskt är kommunens högsta beslutande organ. Det betyder att i praktiken är alla beslut som fattas i fullmäktige lagliga om de inte överklagas.
Kanske ett trippelfel…
Beslut som har fattats i fullmäktige kan laglighetsprövas (överklagas). Visar det sig att beslutet har kommit till på ett felaktigt sätt kan det upphävas.
Jag anser att Morgan Larsson och välfärdspartiet ska överklaga fullmäktiges budgetbeslut igår. Vi måste äntligen få klarhet i vad lagen säger när det gäller att lägga förslag i Vänersborgs kommunfullmäktige. Det är oerhört väsentligt ur demokratisk synpunkt.
Mitt tips är för övrigt att Förvaltningsrätten kommer att ge välfärdspartiet och Morgan Larsson rätt vid en laglighetsprövning, vilket i så fall kommer att innebära att hela budgetbeslutet får tas om från början…
Ordförande Lars-Göran Ljunggren tyckte avslutningsvis att alla ledamöter skulle läsa arbetsordningen över sommaren, varpå Marie Dahlin skämtsamt kontrade, när hon i slutet av sammanträdet tackade Ljunggren för hans insats, att Ljunggren också skulle läsa arbetsordningen… Det kanske var mer än ett skämt…?
Jag påstår inte att det är lätt att sitta ordförande, definitivt inte. Men det är oerhört viktigt att de demokratiska spelreglerna följs. En ordförande måste därför vara väl påläst och inläst i arbetsordningen – och kommunallagen.
Min egen åsikt är att arbetsordningen dessutom måste arbetas om och förtydligas. Det får inte finnas några oklarheter om vad som gäller under ett sammanträde.
Och Vänersborg måste få klarhet i vad kommunallagen säger.
Marknadsföring och likabehandling
Alldeles i dagarna gjorde en ledamot i Barn- och Utbildningsnämnden reklam för ett ”öppet hus” på en specifik skola. Hen mailade till nämndens alla ledamöter.
Det hör väl inte till vanligheterna att man får sådana mail, men samtidigt var det något som de flesta ledamöter antagligen ryckte på axlarna åt. Utom en (det var inte jag), som skrev: 
”Vem representerar du? Var noggrann med likabehandlingen.”
Och då började vissa tankar cirkulera och ta form…
Nu är kanske inte ett öppet hus uppe på Skerruds skola världens viktigaste fråga, inte ens i Vänersborg, men frågan som svaret på ”reklamen” reser är principiellt mycket intressant, och faktiskt också i praktiken väldigt viktigt. Både juridiskt och moraliskt.
Behandlar kommunen sina medlemmar lika?
Den frågan måste man kunna ge ett svar på.
Kommunallagen är solklar:
”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
Jag har tagit upp likabehandling, eller snarare brist på likabehandling, i åtskilliga bloggar genom åren. Det har gällt allt från kommunens behandling av IFK Vänersborg och Bert Karlsson på Ursand till behandlingen av Magnus Larsson i Sikhall och Andersson på Nordkroken.
I dagarna fick jag också ett annat mail som på sätt och vis rörde samma ämne. Denna gång från en entreprenör i kommunen.
”Jag reagerar upprört och negativt på att kommunens hemsida gör reklam för affärsdrivande företag.”
Det var för övrigt inte bara hemsidan det gällde, det gällde bland annat också kommunens sidor på Facebook.
De handlar alltså återigen om likabehandling. Eller brist på.
Entreprenören, som mailade mig, menar att när ett privat företag hyr en kommunal lokal, t ex arenan, så agerar kommunen som om det vore ett arrangemang i egen regi.
Bomässan är ett exempel på detta. Ett privat företag, Compass Fairs (dotterbolag till norska Compass Fairs Norge AS) hyr arenan – och kommunen gör reklam på framträdande plats på sin hemsida. Precis som om det vore kommunen själv som var arrangör…
Kommunen gör även reklam för föreningsarrangemang. Det är och har varit t ex NewWine, kaninutställningar och loppisar.
Kommunen gör alltså bara reklam för vissa företag, de företag som hyr lokaler av kommunen… Det innebär inte bara ett avsteg från kommunallagens likabehandlingsprincip, det snedvrider också 
konkurrensen. De flesta lokala företag får ju själva kämpa med att synas…
Det man kan undra är om det överhuvudtaget är tillåtet att kommunen bjuder på den här typen av gratisreklam till föreningar och privata företag. Och om det är ok, måste då inte kommunen på samma sätt göra reklam för alla andra arrangemang som privata företag och föreningar arrangerar i kommunen? Även om det inte sker i kommunala lokaler…
Det här är viktiga frågor som kommuninvånarna måste få klarhet i.
Sedan finns det ju också allehanda reklam inne i kommunägda lokaler, vid fotbollsplaner, arenor etc. Och detta reser ytterligare en hel del frågor: vem får intäkterna, vem förhandlar och vem sätter reklamplatspriserna? För att bara ta några exempel.
Det här är också viktiga frågor – som kommuninvånarna också måste få klarhet i.
För vad jag förstår så finns det inga regler, inga policydokument, om detta i kommunen. Och jag undrar då om politiken överhuvudtaget har varit med och hanterat frågorna kring reklam och marknadsföring? Så – vem beslutar? vem har beslutat? vad gäller?
Det finns faktiskt ett dokument som med lite god vilja skulle kunna sägas komma i närheten av dessa frågeställningar – ”Policy för mottagande av sponsring och gåvor”. Fast egentligen är sponsring något helt annat:
”samarbete på affärsmässiga grunder – en affärsrelation – till ömsesidig nytta för sponsorn och den sponsrade.”
Men jag tror ändå att denna policy ger ett visst perspektiv på frågeställningarna. Det står t ex:
”God balans ska råda mellan sponsorbidrag och kommunens motprestation så att denna inte framstår som ett otillåtet stöd till enskild näringsidkare.”
Och då handlar sponsring ändå om en affärsrelation där kommunen får pengar. När det gäller kommunens marknadsföring och reklam, som vi pratat om ovan, så handlar det ju bara om att kommunen hyr ut sina lokaler. Och ger gratisreklam som ”motprestation”. För uthyrning. Det känns onekligen som att kommunen är, åtminstone i gränstrakterna, av ”otillåtet stöd till enskild näringsidkare”.
I sponsringspolicyn står vidare:
”Kommunens motprestation vid sponsring ska stå i rimlig proportion till den nytta kommunen har av sponsorbidraget.”
Att göra reklam för privata företag på sin hem- och Facebooksida bara för att de hyr en kommunal lokal kan aldrig, vad jag förstår, definieras som ”rimlig proportion”.
Och sedan tycker jag att det är värt att referera två punkter i strategin som visar på kommunens ambition av transparens, öppenhet och ambition att göra rätt, något som naturligtvis gäller också marknadsföring och reklam:
- ”Sponsring ska regleras genom skriftligt avtal, som anger parternas åtaganden och övriga villkor för samarbetet.”
- ”Ärenden om sponsring ska präglas av öppenhet och kunna offentligt granskas utan att tilltron till den kommunala verksamheten skadas.”
Även om de tidigare punkterna skulle tolkas oerhört positivt, i kommunens favör, så faller de, eftersom det, vad jag förstår, saknas skriftliga avtal om reklam vid uthyrning av lokaler. (Det finns faktiskt en liten möjlighet att kommunens gratisreklam till företag och föreningar, som hyr kommunens lokaler, regleras i de hyresavtal som sluts. Jag har emellertid inte lyckats hitta några sådana. Vilket dock inte helt utesluter möjligheten att de finns, även om chansen är liten… Men om det finns sådana klausuler, så är väl frågan om de då vore lagliga…)
Det finns faktiskt ytterligare ett dokument som har en liten liten, viss beröring, med ämnet reklam och marknadsföring – ett dokument som kommunfullmäktige antog den 2 november 1999 – ”Informationsstrategi för Vänersborgs kommun”. Det är en kort mening i strategin:
”Presenterad information får inte innehålla kommersiella budskap rörande enskilda företag.”
Mycket tyder väl på att det är tveksamt om kommunen i vissa lägen uppfyller detta, jag tänker bland annat på annonsen på kommunens hemsida om Bomässan.
Det är viktigt att kommunen och politikerna tar tag i frågan om reklam och marknadsföring. Det handlar om att behandla kommuninvånarna lika, men det handlar lika mycket om att det ska finnas klara och tydliga regler och riktlinjer som inte lämnar något som helst utrymme för godtycke. I värsta fall kan ju brist på regler leda till korruption, särskilt när pengar är inblandade. Det har vi sett i många andra delar av vår värld.
Det är därför viktigt att det snarast utarbetas regler, någon typ av strategi eller policydokument, kring kommunens förhållande till marknadsföring och reklam.
.
PS. Någon undrar kanske hur IFK Vänersborgs reklam i arenan hanteras. Det undrar jag också. Jag återkommer till det när jag har fått mer information.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer