Arkiv

Archive for the ‘Samhällsbyggnadsnämnden’ Category

Aktuella politiska frågor i Vargön

16 mars, 2026 Lämna en kommentar

I lördags delade Vänsterpartiet ut flygblad vid gågatekrysset.  En kvinna kom fram och undrade varför Kärvlings blogginlägg så sällan tog upp Vargön. Hmm… Var det så? Min uppfattning är att det har blivit en hel del blogginlägg under mandatperioden. De har bland annat handlat om Vargön Alloys, Hallevibadet och det svarta taket. Men ok, jag tar lite motvilligt åt mig av kritiken, det får bli bättring. Och faktiskt, det passar ganska bra just nu. Det råkar nämligen finnas en del politiska frågor i och om Vargön i de kommunala handlingarna.

Hallevibadet

De styrande partierna i Vänersborgs kommun har förhalat och försvårat, ja till och med i praktiken omöjliggjort, en uthyrning av Hallevibadet. Det tycks inte som om S+C+MP har lyssnat eller brytt sig om sin “regeringspartner” KD:s förtvivlade böner om att låta Hallevibadet vara kvar. Och oppositionspartierna lyssnar de aldrig på… Men det måste vara tufft för KD att ingå i det styrande blocket och i stort sett aldrig få igenom några av sina egna krav. (Jag känner faktiskt inte till något enda exempel på vad KD har fått igenom av sin politik denna mandatperiod.) Hur länge kan ett sådant samarbete fortsätta?

Men det var en utvikning.

Kommunfullmäktige beslutade som bekant att Hallevibadet inte skulle rivas utan att badet skulle hyras ut till någon hugad entreprenör. Det fanns, som alla vargöbor antagligen vet vid det här laget, två intressenter som ville hyra och driva Hallevibadet. Kommunen uppdrog därför åt konsultföretaget SOCAB att ta fram ett upphandlingsunderlag för tjänstekoncession av Hallevibadet, dvs ett avtal med villkor för att få badet uthyrt.

Problemet var ju bara att de styrande partierna, S+C+MP, inte ville hyra ut… Min obekräftade teori är att konsulten därför fick i uppdrag att upprätta sådana villkor att en uthyrning inte blev möjlig. (Jag har redogjort för de omöjliga villkoren i blogginlägget “Kommunen vill lägga ner Hallevibadet (4)”.) 

Upphandlingskonsulten gjorde ett bra jobb, sett med de styrande partiernas ögon. SOCAB lyckades över all förväntan, ingen visade intresse av att hyra Hallevibadet. För detta väl utförda arbete skickade SOCAB en faktura på 67.320,99 kr till kommunen. Det tror jag att de styrande politikerna tyckte var väl använda pengar…

Den 26 februari var ärendet uppe i samhällsbyggnadsnämnden. Förvaltningens förslag till politikerna i nämnden var:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avsluta uppdraget gällande uthyrning av Hallevibadet.”

Motiveringen till det föreslagna beslutet var självklart:

“ingen aktör lämnade anbud på att bedriva verksamhet i Hallevibadet.”

Tjänstekoncessionen, dvs avtalsförslaget, skrevs så att en uthyrning i praktiken blev helt omöjlig och sedan när ingen ville hyra Hallevibadet så avslutas alla försök. Det fanns uppenbarligen inget intresse hos förvaltningen att förändra avtalsvillkoren så att de blev rimliga för en intressent. Men så klart, de styrande politikerna i S+C+MP vill ju inte att Hallevibadet ska få leva vidare. Ett sådant beslut, “att avsluta uppdraget gällande uthyrning”, innebär att Hallevibadet rivs, jämnas med marken – till en kostnad på uppåt kanske 10 milj kr.

Upphandlingen av uthyrning av Hallevibadet kan jämföras med upphandlingen av takbytet på Arena Vänersborg. Där kom det inte heller några anbud. Inget företag var intresserat av att utföra takbytet med de villkor som ställdes i avtalet. Då funderade kommunen på varför, tog vad jag förstår kontakt med företag i branschen för att få reda på orsakerna, rättade till avtalsvillkoren och gick ut med en ny upphandling. Nu ska NCC utföra arbetet. Det var aldrig tal om att riva arenan.

Vid samhällsbyggnadsnämndens sammanträde yrkade Hans-Peter Nielsen (KD) på att ärendet skulle bordläggas till nästa nämndsammanträde. Det ville inte Tomas Öberg (C). Och det betydde votering.

Det blev bordläggning med rösterna 7-4. KD+M+SD+MBP+V röstade för bordläggning och S+C emot. Ärendet kommer alltså att tas upp i samhällsbyggnadsnämnden för behandling den 26 mars.

Det betyder att det fortfarande finns förhoppningar om en framtid för Hallevibadet.

Holmen och Vargporten

Byggnadsförvaltningen har arbetat fram en ändring av “del av detaljplanen för Hamnen och Ronnums herrgård”. Det huvudsakliga syftet med ändringen är att:

“pröva om det är möjligt att ta bort bestämmelsen om rivningsförbud som gäller för den före detta kontorsbyggnaden (Wargöns AB) som ligger centralt inom industriområdet”

Det har varit klart ganska länge att kommunen vill riva den gamla kontorsbyggnaden, trots att byggnaden har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns ingen spekulant som vill förvärva den förfallna och eldhärjade byggnaden och kommunen anser sig inte ha råd att renovera den för framtiden. Det är inte ens säkert att kommunen har råd att riva den, detaljplaneändringen innebär bara att den får rivas – om det nu blir byggnadsnämndens beslut alltså.

Vargporten, den så kallade “portalen”, ska emellertid behållas. Den är en betydelsefull och viktig del av Vargöns historia.

I detaljplanen står det:

“För att bevara kulturhistorien i den mån det går föreslås portalen invid kontorsbyggnaden flyttas till Vargöns centrum. Val av specifik plats och utformningen av platsen runt portalen kan med fördel genomföras med hjälp av medborgardialog och konstnärlig gestaltning. Det finns goda förutsättningar att skapa både en vacker och pedagogisk plats som lyfter fram Vargöns historia och dess starka koppling till Wargöns bruk.”

I Vänsterpartiets budgetförslag avsattes 200.000 kr som tillfälligt anslag för att flytta Vargporten. Budgetförslaget avslogs i sin helhet, men jag är tämligen övertygad om att det finns en majoritet i kommunfullmäktige för att följa de intentioner som finns i detaljplanen.

Det svarta taket

Den 7 april sammanträder byggnadsnämnden. Då ska äntligen beslutet om det svarta taket på Snickaregårdsvägen göras om.

Paret Thorenius har som bekant sökt bygglov i efterhand för att det svarta taket på bostadshuset ska få förbli svart. Det var en sista desperat åtgärd för att slippa ett meningslöst och dyrbart takbyte. (Se “Tredje gången gillt för det svarta taket?”.)

Det gick inget vidare. Tisdagen den 21 januari 2025 avslog byggnadsnämnden Thorenius ansökan:

“Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”

Vid beslutet var det emellertid en ledamot som avstod från att rösta. Och det är inte tillåtet när ett ärende gäller myndighetsutövning mot någon enskild. Beslutet överklagades och efter att ha legat i en trave med papper någonstans på Länsstyrelsen i ett år kom beskedet i februari att beslutet ska göras om.

Byggnadsnämnden ska alltså fatta ett nytt beslut på nästa sammanträde. Förhoppningen är att det ska bli ett annat beslut. Det vore väl “upp-och-nedvända” kommunen om byggnadsnämnden säger ja till att göra det möjligt att riva Holmens gamla anrika och kulturhistoriskt värdefulla kontorsbyggnad – och säga nej till ett svart tak med svarta solpaneler…

Tipset är att det kommer att gå bättre för Thorenius bygglovsansökan denna gång. Det återstår dock att se. (Läs mer om Thorenius kamp mot byggnadsnämnden – ”Det svarta taket i Vargön (1)”.)

Ingen rondell

Torbjörn Moqvist (SD) har motionerat om att kommunen ska undersöka möjligheterna att bygga en cirkulationsplats vid korsningen mellan Östra vägen och Nordkroksvägen. Motionen ska avgöras på onsdagens kommunfullmäktige. Förslaget är att motionen ska anses besvarad. Motiveringen är:

“Samhällsbyggnadsförvaltningen har utrett frågan och konstaterar att köbildning uppkommer i begränsad omfattning. Förvaltningens samlade bedömning är att en cirkulationsplats inte är befogad av framkomlighetsskäl och att det finns åtgärder på andra platser i kommunen som bör ha högre prioritet.” 

Det betyder med andra ord att kommunen inte tänker bygga någon rondell. Jag är säker på att det också blir kommunfullmäktiges mening.

Det var allt om Vargön för denna gång. På återseende.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget

4 mars, 2026 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en direkt fortsättning på inlägget “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.

Första delen av debatten om Lena Eckerbom Wendels (M) motion stod, med något undantag, mellan motionären själv och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S). I den andra delen blev det en debatt mellan Augustsson och Stefan Kärvling (V). Men det började med ett längre anförande av Kärvling.

Benny Augustsson hade i debatten med Eckerbom Wendel hela tiden hävdat att alla fastigheter i ett verksamhetsområde var tvungna att ansluta sig till det kommunala VA-nätet och betala anslutningsavgift till kommunen. Augustsson menade att när verksamhetsområdet väl hade inrättats hade kommunen redan prövat behovet av allmänna vattentjänster.

Jag började med att ta exemplet Hallby Södra på Vänersnäs. När kommunens Vattentjänstplan var ute på samråd så var förslaget att området skulle bilda ett verksamhetsområde. Länsstyrelsen blev inblandad i frågan av en helt annan orsak (se “Beslut om Vattentjänstplan 3”) och kom i januari 2025 att fatta ett beslut som fick kommunen att arbeta om Vattentjänstplanen.

Länsstyrelsen tittade på hälso- och miljörekvisiten i området och kom fram till att de enskilda avloppen var bristfälliga. Slutsatsen skilde sig emellertid helt från kommunens:

“avloppshanteringen [bör] inom de flesta fastigheter kunna lösas genom andra lösningar som exempelvis genom separata system som WC till sluten tank och en separat rening för BDT-avloppen.”

Länsstyrelsen bedömde alltså att problemen kunde lösas med enskilda VA-anläggningar. Det var antagligen en lösning som inte kommunen ens hade tänkt på som en möjlighet. I varje fall hade det nog aldrig fallit Augustsson in.

Länsstyrelsen hänvisade i sitt beslut till Vattentjänstlagen 6 §.(Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser (2)”.) Det nämndes inte specifikt i beslutet att den nya lagens uppdaterade tillägg spelade någon roll men troligtvis gjorde tillägget det. Det hade varit logiskt. Det nya tillägget i 6 § lyder:

“Vid bedömningen av behovet enligt första stycket ska särskild hänsyn tas till förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Länsstyrelsens beslut betydde att det område som kommunen hade pekat ut som aktuellt för verksamhetsområde var felaktigt. Exemplet Hallby Södra är därför ett exempel på att Augustssons påstående om att ”behovet redan är prövat” när verksamhetsområdet ska beslutas inte stämmer med verkligheten. Här gjorde kommunen en bedömning – och Länsstyrelsen gjorde en helt annan, baserad på samma lagrum. Det visar att behovsprövningen inte är en administrativ process utan en faktisk, materiell prövning som kan utfalla olika beroende på hur noggrant den görs.

Jag tog också upp följande påstående i kommunens underlag till KF:

“VA-huvudmannen tar dock ut avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte.”

Här hamnade förvaltningen och de styrande fel, väldigt fel, trots att Benny Augustsson (S) hävdade denna synpunkt under hela debatten. Det finns inget lagstöd för påståendet. Tvärtom, det hänvisades till Vattentjänstlagen 24 §, som alltså lyder (min markering):

“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten
   1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
   2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt…”

Det står ”och” (inte ”eller”) mellan punkterna i paragrafen. Det betyder att både punkt 1 och punkt 2 ska vara uppfyllda för att en fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän VA-anläggning. Det är juridiskt grundläggande att båda rekvisiten måste vara uppfyllda, särskilt eftersom MÖD i flera domar uttryckligen har betonat just denna punkt.

Att det skulle finnas ett behov av en kommunal VA-anslutning för skyddet av människors hälsa eller miljön är inte alls givet bara för att ett verksamhetsområde är beslutat. Det är anmärkningsvärt att Augustsson fortsätter att hävda denna felaktiga tolkning, trots att MÖD i flera domar uttryckligen har klargjort att avgiftsskyldigheten inte är kopplad till geografisk placering utan till faktisk nytta och behov. När både lagtext och prejudikat pekar åt ett håll, och kommunen åt ett annat, är det inte lagstiftningen som är oklar – det är Benny Augustssons (S) och kommunförvaltningarnas läsning som är fel.

Och den som fortfarande inte är övertygad om att underlaget inte är korrekt kan (återigen) läsa den prejudicerande domen från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), som Eckerbom Wendel anförde (dom M 7274-25). Eller allra helst en dom från den 17 augusti 2020 (dom M4976-19). Det är en dom som James Bucci hänvisade till i initiativärendet i samhällsbyggnadsnämnden med samma yrkanden som Eckerbom Wendels motion. Och även Kohagen i sin lyckade kamp mot kommunen. (Se “VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.)

I MÖD:s dom står det:

”I likhet med vad som gällde enligt tidigare lagstiftning medför inte enbart det förhållandet att huvudmannen har byggt ut den allmänna va-anläggningen inom ett område automatiskt att fastigheterna där kan avgiftsdebiteras, utan avgiftsskyldigheten är i princip motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”

Är det inte tydligt? Domen slår fast att det inte räcker med att den allmänna VA-anläggningen har byggts ut för att fastigheterna där ska tvingas betala anslutningsavgift. Det är den enskilda fastighetens behov som är avgörande. Precis som det står i 24 § i Vattentjänstlagen. Augustsson, de styrande partierna och förvaltningarna har hamnat på fel sida av rättspraxis. Det är inte ok.

Kommunen borde känna till hur det förhåller sig. Kretslopp och Vatten gör det.

Det var en gång… 

På en fastighet i Sikhall uppfördes det en gång i tiden ett naturhus. Det var familjen Solvarm som ville slå ett slag för miljön med cirkulära VA-lösningar. Det var inte populärt i kommunhuset. Solvarm tvingades till en lång och bitter kamp mot kommunen. Kommunen var nämligen inte intresserad av kommunikation och dialog eller att vara en serviceenhet… (Inte på den tiden heller.) Kommunfullmäktige hade ju beslutat att naturhuset (Sikhall 1:20) skulle ingå i ett verksamhetsområde… (Den 25 augusti 2015 skrev jag mitt allra första blogginlägg om familjens Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun – “Solvarm i Sikhall vs kommunen”. Det följdes av ytterligare några inlägg…)

Solvarm överklagade kommunens beslut att de skulle betala nästan 200.000 kr i anslutningsavgift till kommunen. Solvarm överklagade således skyldigheten att betala anslutningsavgift. Alltså den avgift som underlaget till fullmäktige påstår är obligatorisk att betala om fastigheten ingår i ett verksamhetsområde. (Se “Solvarm i Mark- och miljödomstolen”.)

Den 2 september 2019 kom domen från Mark- och miljödomstolen (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”. Det går också att ladda ner domen här – M 1607-18):

“Mark- och miljödomstolen fastställer att Anders och Rosemary Solvarm för deras fastighet Vänersborg Sikhall 1:20 inte ska vara avgiftsskyldiga för vatten och avlopp.”

Påståendet i underlaget om att kommunen får ta ut “avgift för anläggningen oavsett om fastigheten har anslutit till det kommunala VA-nätet eller inte” är alltså felaktigt. Kommunen har alltså redan fått sina tolkningar av lagen underkända av domstol. Det gör det än mer märkligt att Augustsson nu försöker hävda att lagändringen 2023 skulle ha gjort kommunens tidigare agerande korrekt i efterhand. Domstolen slog i fallet Solvarm fast att fastigheten inte var avgiftsskyldig – och det berodde inte på någon ”gammal lag”, utan på samma 24 § som gäller idag

Det räcker inte att kommunen har beslutat om ett verksamhetsområde för att alla fastigheter inom området ska anslutas till det kommunala VA-nätet eller att de måste betala anslutningsavgifter. Det finns utrymme i lagstiftningen för ett sådant regelverk som Lena Eckerbom Wendel (M) efterlyser i motionen. Det skulle dessutom vara i linje med kommunens ambition att bli en myndighet som man själv vill möta och att kommunen ska bli mer av en serviceenhet än en myndighet.

Och till sist var jag tvungen att påpeka ytterligare ett stort fel i underlaget. Det stod:

“Då måste fastighetsägaren bevisa att fastigheten inte har behovet av vattentjänsterna eller att de enskilda anläggningarna är likvärdiga eller bättre än den allmänna VA-anläggningen.”

I samma dom från Mark- och miljööverdomstolen, som citerades tidigare (M 4976-19), så framgår det att bevisbördan för att enskilda VA-lösningar är undermåliga ligger på kommunen:

“Det är huvudmannen … som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”

Detta är en grundläggande rättssäkerhetsprincip i Vattentjänstlagen, det är kommunen som måste visa att behovet finns. Att underlaget och Augustsson påstår motsatsen är inte bara felaktigt – det riskerar att leda till att fastighetsägare tror att de måste bevisa sin “oskuld”. Men så fungerar inte svensk förvaltningsrätt.

Jag avslutade mitt anförande lite provokativt:

“Egentligen skulle jag yrka på återremiss för att de styrande partierna och förvaltningen skulle få ytterligare en chans att faktiskt få läsa domstolsutlåtanden, domar från Mark- och miljööverdomstolen, för att skriva ett underlag som faktiskt håller sig till lag, domar och sanningen om lagstiftningen och att dom kommer tillbaka och visar att dom har lärt sig nånting. Det skulle vara som ett omprov i skolan ungefär.”

Mitt anförande gav naturligtvis upphov till både anföranden och repliker från en frustrerad Benny Augustsson (S). Det tar jag upp i nästa inlägg.

Fortsättning följer i inlägget ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:AugustssonBenny, Kommunfullmäktige 2026, S, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs, Vänsterpartiet

Hotfullt om snöröjning

14 februari, 2026 1 kommentar

Först trodde jag att någon på gatuenheten hade läst mitt blogginlägg om snöröjningen i Nordstan (se “Nedslag: Snö, Sellberg och Sjövallen”) och blivit arg på den oppositionelle vänsterpartisten i området. Sedan förstod jag, det var inte bara jag som hade fått ett hotfullt brev i brevlådan från kommunen. Grannarna hade också fått brev. Det var förklaringen till att det var flera på gatan som var ute på torsdagskvällen och skottade sina trottoarer. Helt i onödan men antagligen skrämda av kommunen. (Jag såg brevet först på fredag morgon.)

I brevet från Gatuenheten stod det under den illavarslande rubriken “Angående snöröjning av trottoar”:

“Vi vill med detta göra er uppmärksam på att trottoaren utanför er fastighet behöver snöröjas.”

Känslan var rätt, även budskapet var illavarslande – och något hotfullt:

“Vi ber er åtgärda detta senast 15/02/2026, om så inte sker kommer vi att åtgärda trottoaren på er bekostnad.”

Jag måste bekänna att det uppstod en viss “frustration” på Lovisebergsgatan trots det sista glada tillropet i brevet:

“Tack för att du/ni vill medverka till ett framkomligt och Trafiksäkert Vänersborg!”

Frustrationen mynnade dock inte ut i att jag genast greppade skyffeln och sprang ut och röjde trottoaren – som grannarna uppenbarligen hade gjort. Nä, det blev ett samtal till samhällsbyggnadsförvaltningen…

 Norrlandsplogning!

Det är norrlandsplogning på Lovisebergsgatan och Vallgatan, samt några fler gator i Nordstan. Det framgick om inte annat av baksidan på brevet. Där räknades alla gator med strängplogning upp, och de gator som inte var uppräknade hade automatiskt norrlandsplogning. Det visades också en pedagogisk bild av vad norrlandsplogning respektive strängplogning innebär:

Under bilden på norrlandsplogningen förklarade kommunen:

“Gatuenheten plogar snön mot tomtgränsen och använder gångytan som snöupplag. Fastighetsägaren skall halkbekämpa och vid behov snöröja de fria gångytorna.”

Problemet, eller utmaningen som man brukar säga i kommunhuset, är alltså att kommunens snöröjning använder sig av strängplogning på ovan nämnda gator. Och det måste återigen påpekas, det är kommunen själv som har bestämt att dessa gator ska ha norrlandsplogning. Det vet vi som bor i området men tydligen inte kommunen själv. Eller snöröjarna. Informationen borde således ha delats ut bland de anställda på gatuenheten och till kommunens egna snöröjare…

Det ska tilläggas att visst har det under årens lopp varit tillfällen då kommunen inte har skött snöröjningen perfekt men i de allra flesta fall så har kommunen faktiskt haft koll på sina egna regler och vetat var det har varit sträng- respektive norrlandsplogning. Och då har även jag gjort det som ankommer på mig, dvs jag har halkbekämpat och vid behov snöröjt de fria gångytorna. (Ibland har det varit så mycket snö på trottoaren att det inte har funnits en tillstymmelse till fria gångytor.) Men i år har kommunen alltså glömt sina egna regler…

Eftersom jag försöker vara noga med att följa kommunens regler så förutsätter jag att kommunen gör detsamma. Gör inte kommunen det så ska inte heller någon enskild invånare behöva betala för att kommunen rättar till sina egna misstag.

Som snö… Förlåt, grädde på moset så står det också i det utskickade brevet:

“Vid de tillfällen då Gatuenheten snöröjer på bostadsgator, kommer de tillbaka och färdigröjer gatan vid senare tillfälle. Det kan vara lämpligt att vänta in Gatuenheten och snö- och halkbekämpa sin trottoar/gångbana efter detta.”

Det kanske är onödigt att tillägga att gatuenheten, denna vinter, inte har kommit tillbaka och färdigröjt gatorna…

Jag anser nog att det i första hand är kommunens ansvar att göra Nordstan framkomlig och trafiksäkert. Och gör kommunen sin del så gör jag min.

Eller ska jag snöröja trottoaren och skicka en faktura till kommunen?

PS. Efter samtal så tycks gatuenheten ha insett att de hotfulla breven till de boende kanske inte var helt genomtänkta.

Kategorier:Nordstan, Samhällsbyggnadsnämnden

Grattis Magnus Larsson! 

1 februari, 2026 1 kommentar

Så fick han då sitt välförtjänta pris – Magnus Larsson i Sikhall.

På gårdagens mycket välbesökta och uppskattade födelsedagskalas för Vänersborgs stad fick Magnus Larsson från Sikhall mottaga kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” för sitt fantastiska arbete med att renovera Sikhalls magasin. Priset delades ut av byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) tillsammans med nämndens vice ordförande Piotr Gabrys (M) och stadsarkitekt Martin Staude.

Byggnadsnämnden motiverade valet med följande ord:

”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett fint och välbehövt byggnadsvårdsprojekt.

Spannmålsmagasinet är ett byggnadsminne som har räddats från förfall genom nödvändiga reparationer med traditionella material och metoder.

I byggnaden som nu används som samlingslokal visas historiska föremål med anknytning till Sikhalls historia inom lantbruk och sjöfart.

Byggnadsnämnden är tacksam för fastighetsägarens engagemang för både platsen och huset.”

Magnus Larsson har gjort en makalös och mycket imponerande insats. Sikhalls magasin, som byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre, har blivit “återfött”. Det är nu som nytt med bland annat nytt tak och nya fönster. Sikhalls magasin kommer att kunna stå kvar i många decennier framöver. (I blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” har jag redogjort mer i detalj för arbetet som Larsson har utfört i och på magasinet.)

En stolt Magnus Larsson tog emot priset i Bojorten inför en månghövdad och entusiastisk publik. Han tackade för priset och sa:

“Det är lite ironi att på den här platsen i den gamla sessionssalen för 21 år sedan togs beslut att förköpa mitt hus, hem, all min jord och skog och sommarstugan. Då ansågs jag vara ett hot mot magasinet. Nu står jag här och tar emot pris för renoveringen av magasinet som jag räddat från ett totalt förfall.”

Kommunen fattade beslut 2005 att förköpa Magnus Larssons då nyligen förvärvade fastigheter i Sikhall, däribland marken där Sikhalls magasin var beläget. Kommunchefen skrev som motivering till det som egentligen var en expropriation:

“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. … Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

Kommunen “är bäst lämpad”… (Det går att läsa vad som hände under åren 2025-2027 i min bloggserie “Historien om Magnus Larsson”, 25 avsnitt.)

Nu har vi facit i hand. Kommunen lyfte under nästan 20 år knappast ett finger för att utveckla Sikhallsområdet eller magasinet. Det mesta förföll. Socialdemokraternas och Centerpartiets enda syfte med förköpet/expropriationen visade sig vara att stoppa Magnus Larsson, precis som många misstänkte från början. Det lyckades de styrande med.

Det illustreras kanske allra bäst av två exempel. För det första när samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) den 15 december 2023 överklagade ett beslut i sin egen nämnd till Förvaltningsrätten. (Se ”SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) De accepterade inte oppositionspartiernas majoritetsbeslut när det gällde de fastighetsrättsliga lösningarna mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se nedan.)

För det andra när Magnus Larsson skulle påbörja renoveringen av det magasin som han igår fick pris för. När Larsson begärde strandskyddsdispens för att anlägga en serviceväg vid magasinet för att kunna sätta upp byggnadsställningar, som var nödvändigt för att byta tak, sa miljö- och byggnadsförvaltningen nej. Hade inte politikerna i nämnden och förvaltningschef Sandin ingripit så hade inte magasinet blivit renoverat… (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Det kan jämföras med Länsstyrelsens positiva inställning till Magnus Larsson när Länsstyrelsen den 16 maj 2023 skrev:

“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”

För att möjliggöra en fortsatt utveckling i Sikhall drev oppositionspartierna i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden igenom att en  fastighetsreglering skulle göras. De fastighetsrättsliga lösningarna blev klara den 21 augusti 2025 när Lantmäterimyndigheten fastställde avtalet mellan kommunen och Magnus Larsson. (Se “En fantastisk dag i Sikhall!”.)

De fastighetsrättsliga lösningarna innebar att Magnus Larsson fick köpa tillbaka stora delar av de fastigheter som han förvärvade 2005, dock inte allt. Nu ligger vägen öppen för en utveckling av området runt Sikhallsviken.

I teorin… 

Det tycks som om motståndet från miljö- och byggnadsförvaltningen fortsätter… Signalerna tyder på en fortsatt obstruktion av Magnus Larssons planer. Larsson behöver nämligen en hel del tillstånd. Det gäller t ex bygglov och strandskyddsdispenser för att anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för bland annat kök, personalutrymmen och inte minst toaletter, tillstånd för vattenverksamhet för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan.

Diplom och plakett på plats!

Det finns några socialdemokrater som har gratulerat Magnus Larsson till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset. Kan man hoppas att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen har ändrat uppfattning om Magnus Larsson och hans arbete för att utveckla Sikhall? Och istället för att stjälpa börjar hjälpa Magnus Larsson i hans arbete. Ska jag vara ärlig så tror jag inte det, men hoppas kan man väl? Det är säkerligen även förhoppningen hos majoriteten av de åskådare som var på plats när Magnus Larsson mottog sitt välförtjänta pris.

Födelsedagskalaset var för övrigt mycket lyckat. Det var antagligen publikrekord, vilket tyvärr fick följden att tårtorna inte räckte till alla gratulanter. Alla invånare hade chans att prata med både politiker och tjänstepersoner i de olika förvaltningarna samt anställda och frivilligarbetare i olika bolag, föreningar och organisationer. Jag blev lite extra imponerad över Demokrati- och Jämställdhetsberedningens bord. Där fick besökarna bland annat para ihop politiker med parti. Det var åtminstone en person som hade ett rätt…

Det var en mycket lyckad födelsedag. Kanske skulle Vänersborgs kommun ha ytterligare ett kalas under året – för Vänersborgs kommun…

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Centerpartiet, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, Sikhalls Magasin

KF (17/12): Flera viktiga beslut

22 januari, 2026 1 kommentar

Det politiska året 2026 har börjat. Flera nämnder har redan kommit igång och haft sina första sammanträden. (Se t ex “Vårterminen börjar för BUN”.) Nästa vecka på onsdag ska kommunstyrelsen ha sitt första sammanträde för året.

Vi får se hur stämningen kommer att vara på sammanträdena. Det politiska året 2025 slutade ju med två händelserika och uppmärksammade sammanträden. Det var kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december och socialnämndens dagen efter.

En gemensam nämnare för de båda sammanträdena var Dan Nyberg (S). Nyberg spelade huvudrollen och det gjorde han genom att töja på, eller gå över, den politiska anständighetens gränser. På socialnämndens möte sa han till ledamoten Göran Svensson (MBP):

”Skit ner dig”

Det kunde allmänheten läsa i TTELA, se “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.

På fullmäktiges sammanträde dagen innan sa Dan Nyberg (S) från talarstolen:

“Ett par dagar senare så går Stefan Kärvling, han lämnar sin villa i centrala Vänersborg, åker upp till Brålanda och så går han på skördefesten med block och penna och samlar in namn – “Rädda Sörbygården” – ett par dagar senare.”

Det här var rent “hitte-på”, en lögn alltså. Och det framförde jag i en replik till Nyberg. Nyberg gömde sig emellertid bakom 4-5 brålandabor, anonyma förstås, som hade påstått detta. Och brålandabor var ett ärligt folk som inte hittar på, sa Nyberg. Det innebar ju faktiskt att Nyberg ansåg att jag ljög från talarstolen när jag berättade att det inte var sant att jag gick runt med namnlistor. Jag blev upprörd. Även detta skrev TTELA om, och på webbsidan kan man se en filmsnutt från ordväxlingen. (Se TTELA “Ilskna ordbråket i Vänersborgs kommunfullmäktige”.)

Det faller på sin egen orimlighet att jag skulle ha gått runt med en namninsamling. Varför skulle jag ha gjort det när Brålandas Pensionärsförening redan hade en namninsamling för att “Rädda Sörbygården”? Det berättade för övrigt Bo Carlsson (C) i fullmäktige. Han är nämligen medlem i pensionärsföreningen och var på plats i Brålanda…

Det framgick med all tydlighet att flera i oppositionen ansåg att Dan Nyberg (S) hade gått över gränsen. Robin Skenhede (M), 2:e vice ordförande i socialnämnden, sa t ex:

“Det är väl helt uppenbart för alla nu hur det är att sitta i socialnämnden och vad som händer när man inte är överens med ordförande i nämnden. Då sker det här.”

Och det sa Skenhede alltså dagen före Dan Nybergs (S) utbrott i socialnämnden mot Göran Svensson (MBP).

Jag har skrivit fyra blogginlägg om fullmäktiges decembersammanträde – “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”, “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”, “Två lagstridigheter: 2 KF:s befogenheter”och “Kommunen höjer kostavgifterna!”. Det avhandlades fler ärenden.

Kommunfullmäktige fastställde barn- och utbildningsnämndens beslut att erbjuda alla vårdnadshavare en avgiftsfri allmän förskola på 25 timmar i veckan för barn i åldern 3-5 år – under grundskolans läsårstider. Det betyder att Vänersborgs kommun går längre än Skollagens minimum om 525 avgiftsfria timmar under året (motsvarande 15 timmar per vecka under grundskolans läsårstider).

Det blev en del diskussion om revideringen av “riktlinjer för markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. Jag har tidigare skrivit att ärendet slutade med en återremiss i frågan och jag publicerade även motiveringen till återremissen. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) När jag nu återigen har lyssnat på fullmäktigedebatten kan jag inte låta bli att nämna den ständigt återkommande kommentaren man får när man har synpunkter och kritik på det beslutsunderlag som förvaltningarna arbetar fram. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa i debatten:

“jag liksom känner i det här att man saknar totalt tillit till vår personal”

Saknar man verkligen “totalt tillit till vår personal” om man inte håller med om allt som står i underlagen? Jag tycker inte det. Och om man inte får ifrågasätta så betyder det väl att man ska sitta på sin plats – och vara tyst. Är det ett sådant fullmäktige som de styrande partierna vill ha?

Kommunfullmäktige antog den nya Vattentjänstplanen. Det har blivit tre blogginlägg om vattentjänstplanen. (Se “Beslut om Vattentjänstplan”.) “Äntligen!” har Vänersborgs kommun fått en bra plan skulle man kunna utropa. Den gamla Blåplanen kan nu gömmas i arkivet i någon källarskrubb.

Kommunfullmäktige fattade beslut om att en ny nämndstruktur ska gälla från och med den 1 januari 2027. Det är på flera sätt ett ganska drastiskt och uppseendeväckande beslut.

Den stora förändringen är att samhällsbyggnadsnämnden ska försvinna. Nämndens strategiska frågor kommer att övertas av kommunstyrelsen. En nyinrättad teknik- och servicenämnd ska sköta så att säga de praktiska frågorna som gör att kommunen fungerar i vardagen. Det handlar om vägar, vatten, avlopp, sophämtning, fastigheter, parker och intern service.

Partierna var i stort sett överens, men M, L och SD tyckte att miljö- och hälsoskyddsnämnden skulle slås ihop med byggnadsnämnden. Det tyckte inte de andra partierna. Det fanns även synpunkter, särskilt från Moderaterna, på vad “strategiska frågor” var. Och det kan jag i och för sig hålla med om, men jag tror att det kommer att lösas i samband med att reglementen ska arbetas fram i enlighet med den nya strukturen.

Som bloggare kan det emellertid vara ett mindre bra beslut. Samhällsbyggnadsnämndens och -förvaltningens beslut brukar nämligen vara tacksamma ämnen för blogginlägg. Jag anar och misstänker att det antagligen blir betydligt färre inlägg när kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen får ta hand om de strategiska frågorna…

Kommunfullmäktige beslutade att ersätta medborgarförslag med e-förslag och att uppdra till kommunstyrelsen att:

“ta fram styrande dokument, rutiner och tekniska förutsättningar för hantering av e-förslag utifrån det underlag som inhämtats under ärendets beredning.”

Vänsterpartiet ansåg att medborgarförslag har fungerat bra de senaste åren. V tror att e-förslag kan minska invånarnas möjlighet till inflytande, delaktighet och engagemang genom kriterier och gallring. Vänsterpartiet yrkade därför på att nuvarande system med medborgarförslag skulle behållas. (Se “KS: Viktiga beslut inför valet 2026”.)

Kommunfullmäktige biföll en motion från Sverigedemokraterna och uppdrog till kommunstyrelsen att:

“med extern medverkan översiktligt utreda fördelar och nackdelar med att bolagisera kommunens fastighetsbestånd.”

Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget. V ansåg att det finns demokratiska nackdelar med att föra över fastigheter till ett aktiebolag. Det kan också bli ökade kostnader och risk för högre hyror på marknadsmässiga villkor.

Det var flera avsägelser och fyllnadsval. Christin Slättmyr (S) avsade sig uppdraget i demokrati-och jämställdhetsberedningen. Slättmyr ersätts av Anneli Guilotte (S). Robin Danielsson (M) entledigades från sin roll som ersättare i kommunstyrelsen och ersattes av Niklas Claesson (M).

Kommunfullmäktige avslutades inte förrän 7 minuter in på den nya dagen…

Kategorier:Brålanda, fastigheter, förskolan, Kommunfullmäktige 2025, mark och exploatering, Medborgarförslag, S, Samhällsbyggnadsnämnden, tjänsteperson, ttela, vattentjänstplan

Nästa: Högsta förvaltningsdomstolen

22 december, 2025 Lämna en kommentar

I slutet på sommaren genomförde Vänersborgs kommun en upphandling, ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Den 11 augusti 2025 fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilket företag som “vann upphandlingen”. Jag begärde ut anbuden inklusive prisuppgifterna. Då återkallade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tilldelningsbeslutet… (Se “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)”.) Och den 28 augusti kom beslutet från kommunjuristen (se “Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”):

“Begäran om att få ta del av handlingarna i omaskerad form avslås.”

Jag överklagade beslutet till Kammarrätten (se “Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3)”) och förlorade (se “Dom avkunnad: Varför blir jag inte förvånad…?”). 

Men skam den som ger sig. Anser man att man har rätt så är det bara att kämpa på, även om det snart är jul. Och domen var oerhört kortfattad och “bekväm”. Kammarrätten gjorde ingen egen, självständig prövning. Kammarrätten beskrev bara uppgifternas innehåll, hänvisade till lagrummet, och accepterade helt kommunens uppgifter.

Dessutom har Vänersborgs kommun börjat sekretessbelägga allt fler handlingar. De tycks som om kommunen har ändrat policy de senaste åren i syfte att göra det allt svårare för kommuninvånare, politiker och revisorer att ta del av vad som händer i kommunhuset. Det verkar som om det finns en vilja bland tjänstepersoner i kommunens förvaltningar och politiker i de styrande partierna att hemlighålla fattade beslut, och ibland också dölja varför nödvändiga beslut inte fattas… (Se “Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?”.) Det är en utveckling som minskar insyn och kontroll och därmed undergräver demokratin.

Idag måndag skickade jag iväg min överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen.

==

ÖVERKLAGANDE

Till: Högsta förvaltningsdomstolen

Saken: Begäran om utlämnande av allmän handling – tillämpning av 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.

Yrkande

Jag yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd och, efter prövning, upphäver kammarrättens dom samt förordnar att de begärda handlingarna ska lämnas ut.

Skäl för prövningstillstånd

Målet aktualiserar grundläggande frågor om hur sekretess enligt 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen ska prövas, särskilt:

  • vilken grad av konkretisering som krävs för att skaderekvisitet ska anses uppfyllt, och
  • om en domstol kan grunda sekretess på allmänt hållna och hypotetiska påståenden om framtida ekonomiska effekter.

Kammarrättens dom ger uttryck för ett synsätt där uppgifter i praktiken blir sekretessbelagda enbart därför att de förekommer i en upphandling, vilket riskerar att urholka offentlighetsprincipen. Frågorna är därför av principiell betydelse.

Grunder för ändring

1. Kammarrätten gör sekretess beroende av att uppgifter ”förekommer i en upphandling”

Kammarrätten konstaterar att de begärda handlingarna innehåller uppgifter om fabrikat, årsmodell och priser, samt att dessa uppgifter ”förekommer i en upphandling”. På denna grund anges att 19 kap. 3 § första stycket OSL är tillämplig.

Resonemanget är ofullständigt.
 Att uppgifter förekommer i en upphandling är inte i sig tillräckligt för sekretess. Bestämmelsen kräver därutöver att det kan antas att utlämnande medför skada. Någon sådan självständig prövning av uppgifternas skaderisk redovisas inte.

2. Skadebedömningen bygger uteslutande på kommunens påstående

Kammarrätten grundar sin bedömning på:

”vad kommunen har anfört om att kommande upphandlingar kan påverkas negativt”

Domstolen analyserar inte:

  • på vilket sätt en negativ påverkan skulle uppstå,
  • vilka konkreta omständigheter som talar för detta, eller
  • hur just de aktuella uppgifterna skulle kunna orsaka skada.

Ett påstående om att något kan påverkas negativt är hypotetiskt. När domstolen accepterar ett sådant påstående utan egen analys överlåts i praktiken sekretessbedömningen till den utlämnande myndigheten.

3. Skadebedömningen riktas mot fel skyddsintresse

Kammarrätten anger uttryckligen att det finns skäl att anta att kommunen skulle lida ekonomisk skada om uppgifterna lämnas ut.

Sekretess enligt 19 kap. 3 § OSL är emellertid avsedd att skydda enskilda näringsidkares affärs- och driftförhållanden, inte myndigheters egna ekonomiska intressen eller deras bedömningar av framtida upphandlingsutfall.

Domskälen innehåller ingen prövning av om någon enskild leverantör riskerar skada, eller på vilket sätt. Redan detta innebär att bestämmelsen har tillämpats utanför sitt avsedda tillämpningsområde.

4. Uppgifternas faktiska innehåll och känslighet prövas inte

Domstolen konstaterar att handlingarna innehåller uppgifter om fabrikat, årsmodell och priser men analyserar inte:

  • om uppgifterna är standardiserade eller allmänt kända,
  • om de är marknadsmässiga eller unika,
  • eller om de avslöjar några särskilda affärsstrategier.

Sekretessprövningen måste vara uppgiftsbunden och konkret. En generell hänvisning till uppgifternas art utan analys av deras faktiska känslighet uppfyller inte detta krav.

5. Upphandlingens stadium beaktas inte

Kammarrätten anger endast att uppgifterna ”förekommer i en upphandling” men redovisar inte om upphandlingen är pågående eller avslutad, om avtal har tecknats eller om konkurrenssituationen alltjämt påverkas.

Upphandlingens stadium är en central omständighet vid bedömningen av skaderisk. Avsaknaden av en sådan prövning leder till en schablonmässig tillämpning av sekretessbestämmelsen.

6. Domskälen saknar redovisning av en självständig domstolsprövning

Domskälen består i huvudsak av:

  • en beskrivning av uppgifternas innehåll,
  • en hänvisning till lagrummet, och
  • ett accepterande av kommunens uppgifter.

Det framgår inte hur domstolen själv har bedömt sannolikheten för skada eller sambandet mellan utlämnande och skaderisk. Detta begränsar insynen i rättstillämpningen och försvårar effektiv överprövning.

Sammanfattning

Kammarrätten har tillämpat 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen utan att:

  • pröva skaderekvisitet konkret,
  • identifiera rätt skyddsobjekt,
  • analysera uppgifternas faktiska känslighet, eller
  • beakta upphandlingens stadium.

Presumtionen för offentlighet har därmed satts åt sidan. Mot denna bakgrund bör prövningstillstånd meddelas och domen upphävas.

Vänersborg 21 dec 2025

==

Anm. Se även ”Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?” – 14 oktober 2025.

Kategorier:Juridik, Samhällsbyggnadsnämnden, Upphandling

Beslut om Vattentjänstplan 3

30 november, 2025 4 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Beslut om Vattentjänstplan 2”.

Den 10 december 2024 gjorde Länsstyrelsen ett besök på Vänersnäs. (Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser”.) Det var efter att en fastighetsägare begärt att Länsstyrelsen skulle göra en tillsyn och pröva kommunens skyldighet att inrätta ett verksamhetsområde i området. Det finns ytterligare två påpekanden att göra utifrån tillsynen.

Men först en förklaring om vad “tänkbara utvecklingsområden” är i förslaget till vattentjänstplan.

De 4 tidigare tänkta verksamhetsområdena på Vänersnäs (Gaddesanna utvidgad, Hallby Södra, Kyrkbyn och Åkersäng) har tillsammans med Båberg utvidgad, Boteredssjön och Gundlebo hamnat i en grupp kallad “tänkbara utvecklingsområden”. Det är områden där vattentjänstplanen beskriver att det:

“inte finns behov av kommunala vattentjänster utifrån miljö- och hälsoskydd även om de uppfyller kravet på minst 20 bebyggda fastigheter i ett större sammanhang. Inom dessa områden kommer behovet att omprövas vid kommande uppdateringar av vattentjänsplanen.”

Behovet av kommunala vattentjänster utifrån rekvisitet miljö- och hälsoskydd är således lika viktigt som att det föreligger ett “större sammanhang”. Men det är naturligtvis på det sättet att områden kan utvecklas och förändras så att andra ställningstaganden kan behöva göras om några år. (Ordet ”omprövas” i citatet bör nog läsas som ”prövas på nytt”.)

Det bör också noteras att det står i förslaget till vattentjänstplan att även området Skytteklev (Vänersnäs) finns med i gruppen “tänkbara utvecklingsområden”.

Skytteklev uppfyller:

“kravet på minst 20 bebyggda byggnader (bör nog vara “bebyggda fastigheter”; min anm) men enligt kommunen saknar förutsättningar för mer än marginell bebyggelseutveckling och även bedöms sakna behov av allmänna vattentjänster.”

En fastighetsägare i området håller inte med och vill se:

“en säkrare vattentillgång och en miljömässigt bättre avloppshantering.”

Fastighetsägaren anser också att de nya byggreglerna ger stora förutsättningar för husägare i Skytteklev att bygga om och till sina bostäder. Kommunen gör dock ingen ändring av Skytteklevs “status” utifrån denna synpunkt.

Orsakerna till att det inte föreslås att fler verksamhetsområden inrättas i något av områdena i gruppen “tänkbara utvecklingsområden” skiftar något beroende på område. Det handlar ofta om några av dessa orsaker: detaljplan saknas, området är inte utpekat som ett utvecklingsområde för nya bostäder, det finns ingen allmän kommunal dricksvatten- eller avloppsledning i närheten samt att fastighetsägare har inkommit med synpunkter i samrådet och framfört att behov inte finns för allmänna vattentjänster i området.

Alla dessa skäl gäller som sagt inte samtliga områden i gruppen “tänkbara utvecklingsområden”. Men, som det uttrycks i planen om varje område:

“Sammanvägt anses det i dagsläget inte finnas ett behov av allmänna vattentjänster”

Det avgörande skälet till att områdena ingår i “tänkbara utvecklingsområden” är alltså utifrån rekvisitet miljö- och hälsoskydd. Kommunens bedömning är att det är möjligt att genom enskilda anläggningar tillgodose behovet av både vattenförsörjning och omhändertagande av spillvatten i dessa områden. Det är i sammanhanget viktigt att notera att enskilda VA-anläggningar måste kunna godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Det fanns två påpekanden till som är viktiga att göra utifrån Länsstyrelsens tillsyn på Vänersnäs för ett år sedan (se “Beslut om Vattentjänstplan 2”).

Det första påpekandet är med anledning av ett inlägg från en ledande socialdemokrat under VA-debatten i kommunfullmäktige den 16 mars 2022 om verksamhetsområden på Vänersnäs. Dan Nyberg (S) hävdade att 25 fastighetsägare med enskilda avlopp på Vänersnäs skulle förstöra Vänerns rena vatten, om de inte anslöts till kommunalt VA. 40.000 vänersborgare skulle då inte kunna bada i sjön. (Se ”VA-debatten i KF (2): Vänern”.)

Länsstyrelsen skrev efter tillsynen att Dättern (en del av Vänern) har en otillfredsställande status för näringsämnen, men att det är jordbruket som är:

“den största påverkanskällan till övergödning”

Slutsatsen var för t ex Hallby Södra, som har avrinning till Dättern, att det inte skulle inrättas något verksamhetsområde. Det var med andra ord ingen risk att de enskilda avloppen skulle förstöra badmöjligheterna…

Det andra påpekandet är viktigare i sammanhanget. Länsstyrelsen var bestämd i sin uppfattning. Det var ett avstånd på mer än 150 meter mellan områdena Änden och Hallby Södra. Det betydde enligt Länsstyrelsen:

“Delområde 1 (Änden), som omfattar enbart 9 fastigheter, når inte upp till kravet på fler än 20 fastigheter och ska därför inte anses utgöra samlad bebyggelse.”

Kommunen var alltså inte skyldig att inrätta något verksamhetsområde för fastighetsägarna i Änden.

Samhällsbyggnadsnämnden skriver i förslaget till vattentjänstplan att Länsstyrelsen anser att Hallby Söder och Änden ska ses som två delområden, men sedan struntar kommunen i det. Nämnden föreslår ändå att kommunstyrelsen och kommunfullmäktige ska betrakta delområdet Änden och Hallby Söder som ett område.

Förslagets avvikande uppfattning, jämfört med Länsstyrelsens, spelar antagligen ingen roll just nu, eftersom kommunen inte tänker föreslå inrättandet av ett verksamhetsområde. Men det är inte omöjligt att det kan få betydelse i framtiden. Hur som helst är det anmärkningsvärt att kommunen inte följer Länsstyrelsens bedömning.

Det finns också ett antal områden som ingår i en grupp kallad “bevakningsområden”:

“Det finns 16 områden som idag inte uppfyller kravet på minst 20 byggnader. Dessa områden ligger under bevakning och kan vid nästa aktualitetsprövning komma att ingå som utbyggnadsområde eller tänkbart utvecklingsområde om ny bebyggelse tillkommit.”

De 16 “bevakade” områdena är Hemmingstorp (Vänersnäs), Hönsemaden (Vänersnäs), Stora Agnevik – Snikås (Vänersnäs), Stora Lunden (Vänersnäs), Hallby Östra (Vänersnäs), Grytet (Vänersnäs), Lilleskog (Härveden), Långsjö (Stora Hästefjorden), Lilla Skuleboda (Väne Ryr), Sjövik-Ljungmossen (Väne Ryr), Forstena, Timmervik (Kättarebol), Timmervik (Vinterhålet), Västra Bleken (Sundals Ryr), Bollungen (Sundals Ryr) och Kleverud.

I vattentjänstplanen görs en beskrivning och bedömning av varje “bevakningsområde”. Beskrivningarna varierar naturligtvis, men varje område får följande sammanfattande slutbedömning:

“Sammanvägt anses det i dagsläget inte finnas ett behov av allmänna vattentjänster.
Lagstiftarens krav om samlad bebyggelse uppnås inte inom området. Kända problem med enskilda anläggningar för vatten och avlopp saknas.”

Förslaget till vattentjänstplan avslutas med:

“Detta dokument ska följas upp vid behov och aktualiseras varje mandatperiod.”

Vattentjänstplanen ska alltså prövas av kommunfullmäktige minst vart fjärde år om den är aktuell med hänsyn till behovet av allmänna vattentjänster. Det är viktigt att komma ihåg. Saker och ting förändras och då kan det hända att även vattentjänstplanen måste uppdateras. Det finns t ex flera områden på bland annat Vänersnäs som kommunen ser som möjliga för bebyggelseutveckling. Och fler hus kan leda till ett “större sammanhang”…

Det finns säkerligen flera besvikna fastighetsägare – fastighetsägare som vill ansluta sig till kommunens VA-nät. De har en möjlighet till det. Utanför det kommunala verksamhetsområdet för vattentjänster råder avtalsfrihet. Det betyder att:

“Samhällsbyggnadsförvaltningen kan, där tekniska förutsättningar och erforderlig kapacitet finns, erbjuda fastighetsägare eller samfälligheter att ansluta sig via avtal.”

Kommunens nya förslag till Vattentjänstplan är helt annorlunda än både tidigare förslag och Blåplanen. Kommunen följer äntligen Vattentjänstlagens paragrafer, efter att under lång tid tillämpat en felaktig rättspraxis. Det betyder också att förslaget verkar väldigt bra. (“Garderingen” beror på att denne bloggare så klart inte känner till förhållandena i alla delar av kommunen.)

Det ska tilläggas att enligt Vattentjänstlagens 6b § är inte kommunens vattentjänstplan juridiskt bindande. Det betyder att kommunfullmäktige senare har möjlighet att utvidga eller skapa nya verksamhetsområden för allmänna vattentjänster.

Och inte minst, det innebär även att varje gång kommunen vill införa ett verksamhetsområde för vatten och avlopp så måste beslutet fattas av kommunfullmäktige. Även om verksamhetsområdet är upptaget i vattentjänstplanen som utbyggnadsområde.

De enda tveksamheter jag kan se med vattentjänstplanen är avsaknaden av samråd och den bristande kommunikationen med de tre fastighetsägarna på Önafors som helt plötsligt ska ingå i ett verksamhetsområde. Jag vänder mig också emot att vattentjänstplanen betraktar Hallby Söder och Änden som ett område trots att Länsstyrelsen har en annan uppfattning. Det borde faktiskt ändras.

Till slut kan jag inte låta bli att påpeka att kommunen retroaktivt försöker justera historieskrivningen. Vänsterpartiet har sedan flera år tillbaka försökt att få både styrande politiker och tjänstepersoner att inse att kommunens definition på “större sammanhang” har varit felaktig och även att inte tillräcklig hänsyn har tagits till Vattentjänstlagens skrivning “hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Det är nu tydligt att båda de två rekvisiten “större sammanhang” och “faktiska miljö- eller hälsoskäl” alltid måste prövas.

===

PS. Missa inte Buccis blogginlägg – ”Juleljus i Lilleskogsdalen”.

===

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:KS 2025, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan, Vänersnäs

Beslut om Vattentjänstplan 2

28 november, 2025 1 kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Beslut om Vattentjänstplan 1”.

Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) syftar till att (1 §):

“säkerställa att vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.”

Det betyder att kommunen har en skyldighet att besluta om verksamhetsområden för VA om det behövs. Det finns emellertid många invånare och fastighetsägare som har enskilda VA-lösningar (6 §): 

“som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

De behöver inte, och vill ofta inte, ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Kommunala anslutningar är nämligen mycket kostnadskrävande. Förutom årliga avgifter kostar själva anslutning ett par hundra tusen kronor och då ingår inte ledningarna från anslutningspunkten in i huset.

Samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen har utifrån områden som ingått i kommunens Blåplan identifierat 27 “intressanta” områden i Vänersborgs kommun:

“där bebyggelsestrukturen är sådan att det kan finnas grund för tillämpning av LAV § 6. Identifieringen visar att 11 områden har fler än 20 bebyggda fastigheter. 3 av dessa föreslås som utbyggnadsområde.”

Det är alltså 11 områden som tycks uppfylla lagstiftarens krav på ”större sammanhang” enligt Vattentjänstlagen (LAV). Dessa områden återfinns i det nu aktuella förslaget under rubrikerna ”Utbyggnadsområden” och ”Tänkbara utvecklingsområden”. De områden som inte uppfyller kravet på större sammanhang återfinns under rubriken ”Bevakningsområden”. Förslaget ska alltså behandlas i kommunstyrelsen på onsdag och beslutas av kommunfullmäktige i december.

Av de 11 områdena anser Vattentjänstplanen alltså att det finns tre utbyggnadsområden. Dessa områden har, står det i planen:

“ett tydligt behov av en förändrad VA-försörjning, där utbyggnad av kommunala vattentjänster föreslås.”

Tre verksamhetsområden för kommunalt VA bör alltså inrättas. Det handlar om Floget (vid kanten av Hunneberg i Västra Tunhem), Kristinelund (väster om Katrinedal på andra sidan E45:an) och ett sedan samrådet helt nytt område, Önafors. Önafors ligger öster om Mariedal vid den gamla vägen (Bruksvägen) till Vargön, strax norr om Juta.

Det är Miljö- och hälsoskyddsnämnden som i granskningen föreslog att fastigheterna Önafors 5:31, 5:32 och 5:33 ska ingå i det verksamhetsområde som ligger ca 110 meter från husen. Miljö och Hälsa skriver:

“Enligt definitionen av samlad bebyggelse bör dessa fastigheter ingå.”

Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande återges endast på detta sätt i bilagan “Samrådsredogörelse i granskningsskede för Vattentjänstplan 2025-2036”. Det förvånade mig mycket att nämnden trodde att enbart detta argument skulle räcka för att införliva de tre fastigheterna i verksamhetsområdet. För det gör det inte, eftersom lagen kräver både större sammanhang och miljö- eller hälsoskäl.…

Och här tänkte jag göra en liten utvikning.

I dagarna kom en ny dom från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). (Se MÖD 7 november 2025, Mål nr “M 9770-24”.) Det är ett rättsfall från Luleå kommun. Förhållandena är inte helt jämförbara med Önafors. Det verkar t ex vara ett längre avstånd mellan fastigheterna utanför verksamhetsområdet till fastigheterna i det befintliga verksamhetsområdet i Luleå än i Vänersborg. Det gjorde att det inte var ett “större sammanhang” i förhållande till det närliggande verksamhetsområdet. Men de aktuella fastigheterna i Luleå låg ändå i närheten av ett existerande verksamhetsområde och särskilt den allmänna VA-anläggningen.

Men MÖD har tagit upp en annan aspekt av Vattentjänstlagen i Luleå-fallet som miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt bilagan ovan helt hade förbisett.

MÖD skrev:

“Fastigheterna har dock en sådan närhet till det befintliga verksamhetsområdet att en anslutning till den allmänna va-anläggningen ändå kan vara motiverad förutsatt att det finns tillräckligt starka miljö- eller hälsomässiga fördelar med en anslutning.”

MÖD använde så att säga den andra delen av LAV 6 § i prövningen (min fetmarkering):

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang…”

I rättsfallet i Luleå fann MÖD att det inte fanns tillräckligt starka miljö- eller hälsomässiga fördelar. Därför fick inte/behövde inte fastigheterna ingå i verksamhetsområdet för VA.

Länsstyrelsen i Vänersborg resonerade faktiskt på precis samma sätt efter en tillsyn på Vänersnäs. Länsstyrelsen skulle avgöra om det gick att förelägga kommunen att inrätta ett verksamhetsområde på och omkring området vid Hallby Södra. (Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser”.)

Det räckte inte, skrev Länsstyrelsen, att ett område, som Hallby Södra, kan anses utgöra ett större sammanhang för att förelägga kommunen att inrätta ett verksamhetsområde. Man måste även, fortsatte Länsstyrelsen, titta på hälso- och miljörekvisiten i området. Det gjorde Länsstyrelsen, precis som MÖD, och skrev:

“Länsstyrelsen kan dock konstatera att även om det av handlingarna i ärendet framgår att de enskilda avloppen är bristfälliga, så bör avloppshanteringen inom de flesta fastigheter kunna lösas genom andra lösningar…”

Länsstyrelsen sammanfattade:

“Med den information som finns idag om de befintliga dricks- och spillvattenanläggningarna och förhållandena i området gör Länsstyrelsen den sammanvägda bedömningen att ansvaret att tillhandahålla vattentjänster för fastigheterna i området i anslutning till Grytet, Änden, Hallby Södra inklusive skolan samt Rasmustorpet, inte faller på kommunen.”

Och det är läge att också påminnas om den nya skrivningen i Vattentjänstlagen 6 § om att ”särskild hänsyn” ska tas till (min fetstil):

“förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

I de handlingar som kommunstyrelsens ledamöter har fått sig tillhanda har Miljö- och hälsoskyddsnämnden överhuvudtaget inte beaktat människors hälsa eller miljön, som lagen föreskriver. Det finns således inte heller någon motivering till att de tre fastigheterna på Önafors bör ingå i det tidigare verksamhetsområdet, annat än att det är ett större sammanhang. Som Länsstyrelsen, och MÖD, inte anser vara tillräckligt.

Det kan tyckas lika märkligt att samhällsbyggnadsnämnden faktiskt har hörsammat miljö- och hälsoskyddsnämnden och inarbetat de tre fastigheterna på Önafors i ett befintligt verksamhetsområde, dvs som ett utbyggnadsområde för kommunalt VA, utan underlag. Samhällsbyggnadsnämnden skriver dock i vattentjänstplanen:

“Kända problem med enskilda anläggningar för vatten och avlopp finns.”

Det finns alltså inget redovisat som bekräftar eller bevisar argumentet i underlagen till kommunstyrelsen. Och det är vi politiker som ska fatta beslut om vattentjänstplanen. Vi måste veta att fakta stämmer. Bevisbördan för att enskilda VA-lösningar är undermåliga ligger nämligen på kommunen. Det har MÖD fastslagit i den som vanligt prejudicerande domen M 4976-19:

“Det är huvudmannen, dvs. bolaget, som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”

På sätt och vis är det först här som utvikningen slutar. Jag tror dock att resonemangen i avsnittet kan vara till hjälp för att förstå Vattentjänstlagen.

Det visade sig att förklaringen till Miljö- och hälsoskyddsnämndens “agerande” fanns i handlingarna för nämndens sammanträde den 20 augusti. På sammanträdet behandlades Vattentjänstplanen, den var ute på remiss.

I Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande stod det:

“Samtliga fastighetsägare har fått förbud mot utsläpp av BDT-vatten till deras avloppsanläggningar. WC-vattnet hanteras genom slutna tankar för respektive fastighet som behöver tömmas flera gånger per år.

En utav dessa fastigheter har stora problem med dagvatten och översvämningar. Tomten på denna fastighet ligger i en så kallad bluespot, vilket innebär att vatten kan samlas i ett område när det exempelvis kommer mycket nederbörd. Det är svårt för vattnet att försvinna på grund av att det saknas ett utlopp eller att utloppet är väldigt litet från området. För fastigheten är det svår att lösa en ny enskild avloppsanläggning då det inte är optimalt att anlägga enskilt avlopp när grundvattennivån ligger över markytan under stora delar av året.”

Det är svårt att förstå att inte ledamöterna i kommunstyrelsen har fått dessa uppgifter i beslutsunderlaget, eftersom det är beslutsunderlagets uppgift att ge en komplett och korrekt bild. Men det är klart, vissa politiker litar blint på allt som förvaltningarna säger och ifrågasätter ingenting. I det här fallet hade jag inte heller behövt göra det…

Eller?

Förslaget att de tre fastigheterna på Önafors ska ingå i ett verksamhetsområde är helt nytt. Önafors fanns varken med i samråds- eller granskningshandlingarna. Det innebär att det inte har varit något som helst samråd om Önafors. I Vattentjänstlagen 6c § står det att kommunen innan den antar eller ändrar en vattentjänstplan ska:

”på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med de fastighetsägare och myndigheter som kan antas ha ett väsentligt intresse av planen”

Fastighetsägarna i Önafors har inte fått yttra sig över förslaget. Ja, de visste inte ens om att det fanns ett sådant förslag. Men det står också i Vattentjänstlagen att skyldigheten inte gäller:

”förslag till ändring av en vattentjänstplan som endast berör ett fåtal fastighetsägare”

Fast här är det ju ingen ändring av en vattentjänstplan, utan ett antagande. Hur som helst borde kommunen ha kommunicerat med de berörda på Önafors, kan man tycka.

Det finns andra påpekanden att göra utifrån Länsstyrelsens inspektion på Vänersnäs. Det får bli i nästa inlägg, utvikningen blev för lång.

Fortsättning följer i ””Beslut om Vattentjänstplan 3”.

===

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:Önafors, KS 2025, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan

Beslut om Vattentjänstplan 1

27 november, 2025 Lämna en kommentar

Den 3 december avslutar kommunstyrelsen det politiska året 2025 med sitt sista sammanträde. Sedan ska ett flertal nämnder och kommunfullmäktige göra detsamma innan jul- och nyårshelgernas politiska lugn inträder.

Kommunstyrelsen har som vanligt en diger dagordning med många ärenden. Ett av ärendena har varit en riktig långkörare och håller nu på att gå i mål. I varje fall, för att ta en liknelse från dataspelens värld, på en nivå. Nu ska kommunen äntligen gå vidare och hamna på en högre nivå. Och där kommer det att finnas nya utmaningar att ta sig an; troligtvis med både diskussioner, överklaganden osv som följd.

Det handlar om vatten och avlopp (VA).

Kommunstyrelsen (KS) ska föreslå att:

“Kommunfullmäktige antar vattentjänstplan 2025-2036.”

VA-frågan har genom åren nötts och blötts i Vänersborgs kommun. Den har debatterats både bland allmänheten, fastighetsägare och i de politiska organen. Kommuninvånare har tvingats in i verksamhetsområden på oklara och ofta lagstridiga grunder, tvånganslutits till det kommunala VA-nätet, tvingats betala hundratusentals kronor i anslutningsavgifter och ibland tvingats sälja sina sommarstugor eller bostadshus eftersom de inte klarade dessa summor.

Vänersborgs kommun har använt den så kallade Blåplanen som riktmärke för utbyggnaden av VA-systemet och inrättandet av verksamhetsområden. Det är en plan som fortfarande gäller och som har felaktiga utgångspunkter, eftersom den tolkar Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) på ett oriktigt och inkorrekt sätt. Blåplanens och kommunens tolkning av Vattentjänstlagen bortsåg även från prejudicerande domar i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Nu ska, äntligen, den tidigare Blåplanens del 2 om vatten och avlopp upphöra att gälla. Den 17 december ska kommunfullmäktige fatta det avgörande beslutet.

Det beslut som Sveriges riksdag fattade den 21 juni 2022 om en ny, eller snarare en uppdaterad, vattentjänstlag (LAV) ska äntligen verkställas fullt ut i Vänersborgs kommun. Kommunen har ju inte tidigare anpassat sin praxis till rättsläget. En av förändringarna i lagen var att bestämmelsen i 6 § om kommunens ansvar att ordna allmänna vattentjänster ändrades för att bli mer flexibel. Lagen innehåller nu en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till:

“förutsättningarna att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Kraven är inte lika högt ställda på enskilda anläggningar som på de kommunala avloppsreningsverken. (Se ”Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

En annan nyhet i Vattentjänstlagen är att det ska finnas en aktuell vattentjänstplan i varje kommun. (Se “Ny vattentjänstplan på gång!”.) Planen skulle ha varit klar och börjat gälla i varje kommun från den 1 januari 2024. Det var emellertid få kommuner som hann få den färdig tills dess.

En vattentjänstplanen ska innehålla (LAV 6b §):

“kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses.”

Planen ska också bedöma vilka åtgärder som behövs för att hantera ökad belastning på VA-anläggningar vid skyfall.

Vattentjänstplanen ska alltså innehålla kommunens långsiktiga bedömning av behovet av nya verksamhetsområden för kommunala vattentjänster 10-12 år framåt. Den kommer emellertid inte att vara juridiskt bindande. Det kommer att krävas särskilda beslut av kommunfullmäktige om varje nytt verksamhetsområde. Kommunen ska även, minst vart fjärde år, pröva om vattentjänstplanen är aktuell.

Det har varit en lång process med kommunens vattentjänstplan. Den har varit på både samråd och granskning, där kommuninvånare och fastighetsägare har fått tycka till. Kommunens nämnder och styrelser har också fått lämna synpunkter.

Men nu är kommunens förslag till vattentjänstplan klart och den är mycket intressant ur kommunal historisk synvinkel… Det visade sig redan inför samrådet (se “Samråd om vattentjänstplanen! (1)”) att stora förändringar hade skett i kommunens, dvs samhällsbyggnadsförvaltningens, syn på Vattentjänstlagen (LAV). Och när Länsstyrelsen sedan i början på året prövade kommunens skyldighet att inrätta ett verksamhetsområde i området Grytet, Änden, Hallby Södra och Rasmustorpet på Vänersnäs skärptes kraven på att följa skrivningarna i Vattentjänstlagen ytterligare. Och förslaget till vattentjänstplan fick justeras igen. (Se “Länsstyrelsens bedömning får stora konsekvenser (2)”.)

Det är framför allt kommunens definition av “större sammanhang” (samlad bebyggelse) som har förändrats. Det är ett mycket viktigt begrepp i lagen, LAV 6 §:

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse…”

I det liggande förslaget till vattentjänstplan står det:

“Kommunen gör idag en annan bedömning av begreppet bebyggelse i ett ”större sammanhang”, där de flesta områden som tidigare sågs som utbyggnadsområden nu fått annan klassning. I den tidigare VA-planen identifierades bebyggelsegrupper med ned till fyra närliggande bostadshus med hjälp av GIS-analys. (GIS=Programvara som hanterar geografisk information; min anm.) Bebyggelse med åtta bostadshus eller fler bedömdes som ett större sammanhang, sammanlagt 38 områden. Den praxis som nu vuxit fram utifrån Lag om allmänna vattentjänster utgår i stället från att det bör vara minst 20 närliggande bostadshus för att det ska ses som ett större sammanhang.”

Kommunen har dock svårt att erkänna sina historiska misstag som föranledde så många sorger och bedrövelser hos enskilda kommuninvånare. Kommunen skriver “den praxis som nu vuxit fram” och i beslutsförslaget förklaras den ändrade definitionen:

“Främsta anledningen är ändrad lagstiftning”

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) skrev i ett yttrande:

“Förslaget att ändra tidigare utbyggnadsområden på Vänersnäs till tänkbara utvecklingsområden är en logisk följd av länsstyrelsens tillsynsbeslut 23 januari 2025.”

De som bestämmer i kommunen vill gärna bortse från att vattentjänstplanens “nya” definition på “större sammanhang” är gammal. Den har funnits i stort sett i hela landet sedan många år tillbaka. Ja, utom i Vänersborg då… Men redan i maj 2021 diskuterades begreppet “större sammanhang” i kommunfullmäktige. (Se “VA Vänersnäs: Debatten i KF (3/5)”.) Och i den tuffa debatten i fullmäktige ett år senare, den 16 mars 2022, sa James Bucci (V) (se “VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”):

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder.”

Det var bland annat den felaktiga vänersborgska definitionen, som fick sådana ödesdigra konsekvenser för enskilda fastighetsägare, som Vänsterpartiets James Bucci och Stefan Kärvling vände sig och argumenterade mot. Och som ingen i de styrande partierna, framför allt Benny Augustsson (S) och Dan Nyberg (S), kunde förstå. Det blir ju gärna så när man blint följer tjänstepersonernas underlag.

Till begreppet “större sammanhang” hör självklart också hur tätt husen, som har “behov av VA-tjänster”, ligger. Även här hade Blåplanen felaktiga utgångspunkter, som Vänsterpartiet naturligtvis också påpekade. I det nya förslaget till vattentjänstplan har kommunen rättat till felaktigheten:

“ett ”större sammanhang” om minst 20 bostäder med ett inbördes avstånd av maximalt 150 meter, dock med en tolerans med +/- 5 meter.”

I Blåplanen bedömdes sammanlagt 38 områden som ett större sammanhang. Bara på Vänersnäs fanns 6 föreslagna verksamhetsområden, i det nu aktuella förslaget till vattentjänstplan föreslås inget område bli verksamhetsområde på Vänersnäs…

Fortsättning följer ”Beslut om Vattentjänstplan 2”.

===

Om vattentjänstplanen:

Kategorier:KS 2025, Samhällsbyggnadsnämnden, VA, vattentjänstplan

VA-haveriet i Grästorp drabbar Vänersborg

23 november, 2025 1 kommentar

Grästorp är Vänersborgs grannkommun i öster. Åker man från kommunhuset, och väljer vägen mellan bergen, tar det knappt 30 min att avverka de 26 kilometrarna till Grästorp.

Ibland har jag hört från folk i gränstrakterna mellan kommunerna att näset en gång i tiden tillhörde Grästorps kommun. Jag kan dock inte hitta några belägg för detta, men enligt VGN Släktforskare hörde Vänersnäs till Grästorps socken fram till år 1816. Däremot har Grästorps Energi ägt telefonstolpar och -ledningar på Vänersnäs fram till våra dagar, och gör det troligtvis fortfarande. (Se “KF-beslut mot bättre vetande (5)”.)

Kommunerna tycks annars inte ha så mycket gemensamt med undantag av att Vänersborg och Grästorp har haft en del samarbete kring Halle- och Hunneberg under åren. En del av Hunneberg ligger faktiskt i Grästorps kommun. För omkring 5 år sedan behandlade kommunstyrelsen däremot ett helt annat samarbete med Grästorps kommun. Det var den 3 juni 2020 och det gällde vatten och avlopp, VA. I ett blogginlägg (se “KS 3/6 (3): Älgmuséet, VA med Grästorp, DP Nordkroken och Vassbotten”) skrev jag att Grästorps kommun ville samarbeta med Vänersborg kring VA:

“…för att tillgodose vattenbehovet och avlasta Forshalls avloppsreningsverk med avloppskunder i området Flo Klev-Flo-Salstad.”

Tjänstepersoner från Grästorps kommun hade i december 2019 tagit kontakt med Vänersborg för att sondera möjligheterna till samverkan. I underlaget kunde ledamöterna också läsa att kapacitet och rening i bland annat avloppsreningsverket i Grästorps kommun var starkt begränsad och medgav inte den önskade anslutningen. Det konstaterades att kommunerna kunde:

“försörja varandra med dricksvatten av samma kvantitet, men att ett samarbete kring spillvattnet (avlopp) är endast till nytta för Grästorp.”

Vänersborgs kommun var vid denna tid i färd med att bygga ut VA-nätet till Gardesanna på Vänersnäs. Ledningarna skulle grävas ner tämligen nära kommungränsen till Grästorp. Det kunde bli ett konstruktivt samarbete – en “win-win-situation”. Sammankopplingen av ledningsnätet skulle öka säkerheten för verksamheten i Vänersborg.

Kommunstyrelsen beslutade den 3 juni 2020 att godkänna avsiktsförklaringen mellan Grästorp och Vänersborg. Avsiktsförklaringen var ett steg på vägen att:

“visa att kommunerna är positiva till samverkan och till att skapa ett slutligt VA-försörjningsavtal”

Avsiktsförklaringen undertecknades av Vänersborgs kommunstyrelseordförande Benny Augustsson (S) och kommunstyrelseordförande Kent Larsson (M) i Grästorp. Den var dock inte juridiskt bindande. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) sa senare att den kunde betraktas som ett slags handslag.

Den 22 februari 2021 beslutade kommunfullmäktige i Grästorp att investera 27 milj kr år 2021-2022 för ny VA-ledning från Grästorps tätort till Vänersborgs kommun, i enlighet med tecknad avsiktsförklaring.

Avtalet tycktes vara mer av en formalitet som kommunerna skulle komma överens om och skriva på lite senare. Kommunerna litade på varandra. Vänersborgs kommun började bygga VA-ledningar och bygga om pumpstationer. Och Grästorp började dra ledningar mot Vänersborg. Förbindelsepunkten skulle ligga vid Munkesten, i området vid avfarten till Vänersnäs.

Arbetena för Vänersborgs del, för att möjliggöra en anslutning mellan kommunerna, kom att kosta 7,8 miljoner kronor extra, dvs det var kostnader för anslutningen till Grästorp och inget som Vänersborg egentligen direkt hade nytta av. Grästorp byggde ledningar för 28 milj kr.

Tiden gick och det blev aldrig av att de två grannkommunerna skrev under något avtal. Och så kom överraskningen, eller chocken. Grästorps kommun skrev till Vänersborg att de ville ha ett möte. Det genomfördes den 7 april 2025. Grästorp meddelade att de önskade avbryta samarbetet…

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) skrev den 22 april i ett brev till Grästorps kommun:

”Grästorp betonar att de tar det fulla ansvaret för beslutet och att de hoppas bibehålla det goda samarbetsklimatet som finns med Vänersborgs kommun…”

Den 28 april 2025 beslutade kommunfullmäktige i Grästorp:

  • “att inte fullfölja pågående projekt med reservvattenledning,
  • “att för närvarande inte fullfölja pågående projekt med ledning för avlastning av kommunens reningsverk.”

Nya Lidköpingstidningen skrev den 8 maj 2025 (låst artikel):

“Projektet avbröts när budgeten på 28 miljoner kronor förbrukades, och arbetet med vattenledningarna är nu avslutat på obestämd tid, medan avloppsledningen är pausad.”

Pengarna tog slut och Grästorp beslutade att avbryta projektet trots att arbetet bara hade kommit ungefär halvvägs… Grästorps kommun hade med andra ord grävt ner 28 miljoner i marken i “Flo-slätta”. Helt i onödan. Och vilka följder det spruckna samarbetet skulle få för avlastningen av avloppsreningsverket i Grästorp förtäljer inte historien. Det var ju det som var själva orsaken till Grästorps intresse av att koppla ihop ledningarna.

De bortkastade, eller nedgrävda, miljonerna rörde upp känslor i Grästorp. Nya Lidköpingstidningen skrev artiklar, publicerade insändare osv. Det debatterades i sociala medier och i kommunfullmäktige med ett 50-tal åhörare. Många undrade, och undrar fortfarande, hur det kan ha gått så fel. Och det är lätt att förstå.

Det havererade VA-projekt har inte bara drabbat invånarna i Grästorp, det har även drabbat Vänersborgs skattebetalare. Det har TTELA skrivit om. (Se TTELA “Vänersborg kräver Grästorp på nästan åtta miljoner”.)

Vänersborgs kommun hade alltså lagt ner 7,8 miljoner kronor extra för att Grästorps kommun skulle kunna ansluta sig till Vänersborgs VA-nät och avloppsreningsverk. Allt enligt den avsiktsförklaring som hade undertecknats.

I brevet till Grästorp från den 22 april skrev Ann-Marie Jonasson (S) att Vänersborg hade lagt ut 7.783.483 kr:

“som avser särkostnader för Grästorps kommun.”

Och Jonasson konstaterade att Vänersborgs kommun:

“emotser betalning till Kretslopp & Vatten, Samhällsbyggnadsnämnden”

Svaret från kommunstyrelsens ordförande i Grästorp, Robert Fransson (M), kom efter en vecka, den 29 april 2025:

“Grästorps kommun har tagit emot fordran från Vänersborgs kommun. Fordran bestrids preliminärt i sin helhet då det saknas avtal som grund för aktuell fordran.”

 Den 28 maj beslutade kommunstyrelsen i Grästorp formellt att bestrida fordran. En månad senare(!) skickade Grästorp ett brev om det officiella och formella beslutet till Vänersborgs kommun. 

Grästorp hänvisade till att det inte finns någon avtal:

“En avsiktsförklaring binder dock inte parterna på det sätt som krävs för att man ska kunna hävda att ett betalningsansvar inträder med mindre än att det specifikt framgår.”

Och fortsatte:

“Vid en genomgång av de beslut som ligger till grund för projektet finns varken beslut från kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige om att ingå avtal med Vänersborg.”

Det var rätt så till vida att ett avtal inte hade ingåtts, men kommunstyrelsen i Vänersborg fattade beslut den 3 juni 2020 om att godkänna avsiktsförklaringen. Och avsiktsförklaringen undertecknades sedermera av de båda ordförande i respektive kommunstyrelse.

Slutsatsen och det karga beskedet från Grästorp blev följaktligen:

“Den framställda fordran bestrids därför i sin helhet.”

Jag undrar vad invånarna i Grästorp säger om en kommunledning som investerar 27 milj kr i VA-ledningar till Vänersborg innan de juridiska förutsättningarna föreligger för att slutföra projektet…?

För nästan två veckor sedan ställde jag en fråga till Vänersborgs kommun om Vänersborg tänker efterskänka pengarna eller om kommunen står fast vid kravet. Det har inte fattats något beslut om det än, blev svaret.

Det verkar dock som om Vänersborgs kommun har tagit hela kostnaden utan att ha bokfört någon fordran på Grästorp. Det kan tyda på att Vänersborg inte tror att fordran är legitim. Det kan även bero på att de styrande i kommunen avstår från att visa handlingskraft, och vinna politiska poäng (lagom till ett valår), för att de riskerar en dom där Vänersborg förlorar prestige, och kronor (t ex juridiska kostnader). De ansvariga följde ju aldrig upp avsiktsförklaringen med ett avtal.

Samtidigt skulle man kunna tycka att tvisten borde prövas eftersom chansen trots allt finns att få tillbaka nästan 8 miljoner till skattebetalarna. Invånarna i Vänersborgs kommun anser knappast att det är ok att “utan strid” efterskänka 8 miljoner till en kommun som fattar ogenomtänkta och felaktiga beslut. Vänersborgs kommun har ju fattat tillräckligt många felaktiga beslut på egen hand som skattebetalarna måste stå för.

Det sägs att inte heller Grästorp har bokfört skulden, inte ens bokat en reserv för en senare rättstvist. “Elaka tungor” säger att kommunledningen desperat försöker visa acceptabla siffror i bokslutet eftersom det blir det sista innan valet nästa höst.

Det kan spekuleras vilken av kommunerna som skulle få rätt i en rättstvist. I en insändare i Nya Lidköpingstidningen skrev en juridiskt bevandrad person så här: 

“Om VK (=Vänersborgs kommun; min anm) väljer att pröva kravet rättsligt saknar det betydelse i den prövningen vilken rubrik avtalet har. Det som ligger till grund för prövningen är hur parterna har agerat. Det är uppenbart att båda parter utfört åtgärder som går extremt långt utöver innebörden av en avsiktsförklaring. Dessutom har GK (Grästorps kommun; min anm) lovat att ta fullt ansvar för det avbrutna VA-samarbetet. I denna del ligger GK illa till och kommer sannolikt inte att få någon framgång utan möjligen endast ökade kostnader.”

Insändarskribenten menar sammanfattningsvis att rubriken på ett ”avtal” saknar betydelse vid en juridisk prövning av avtalets innehåll. Det som är av betydelse är texten, innehållet, i avtalet (vad har de kommit överens om) och parternas handlande efter att avtalet ingåtts. I detta fall kan man konstatera att ”avsiktsförklaringen” medförde att Grästorps kommun investerade 28 miljoner kronor och Vänersborg nästan 8 miljoner kronor. Dessutom kan man ju tillägga att Grästorps kommun har betonat att den tar det fulla ansvaret för beslutet att avbryta samarbetet…

Grästorps kommun har låtit en konsult gå igenom olika beslut som fattats i Grästorps kommun vad avser VA-ledningarna till Vänersborg. Här framgår med tydlighet att avsiktsförklaringen omedelbart satte i gång ett antal aktiviteter i kommunen, bland annat avsattes en budget och arbetet med att få ledningarna på plats påbörjades. Denna rapport skulle Vänersborgs kommun kunna ha nytta av om Vänersborg väljer att stämma Grästorps kommun. Rapporten visar att Grästorp inte för en sekund hade uppfattat avsiktsförklaringen på annat sätt än att det var ett genomförandeavtal som kommunerna tecknade med varandra. (Rapporten kan laddas ner här.)

Hur en rättsprocess slutar är det svårt att sia om. Det är enklare att fälla ett moraliskt omdöme. Det var Grästorp som tog initiativet och som drev processen. Vänersborg ställde snällt upp och hjälpte till med kostnadskrävande investeringar.

Som jag ser det bör Grästorp ta sitt ansvar och ersätta Vänersborgs kommun. Det är inte Vänersborgs fel att Grästorps ledningsdragning har havererat och att 28 milj kr har grävts ner i åkermarken kring Flo.

===

PS. Idag publicerade James Bucci (V) del 18 i sin bloggserie ”Bron”. Den är ett måste för alla som intresserar sig för Dalbobron:
”A game of Dalbobridge anyone?”

Kategorier:Grästorp, Samhällsbyggnadsnämnden, VA