Arkiv
KF 24/4: Ansvarsfrihet?
Denna vecka har jag mitt sista påsklov. Nästa påsk är jag nämligen pensionär. Och det ska bli skönt. Det har jag sett fram mot i många år. Tänk – att bara få ägna sig åt bloggar och politik… Då blir jag glad, och det blir nog alla mina politiska vänner och ovänner också…
Veckan efter lovet har barn- och utbildningsnämnden sammanträde, faktiskt på tisdag. Det är ju annars måndagar som är nämndens ordinarie sammanträdesdag. Men denna måndag är det ju annandag påsk och då går det naturligtvis inte att ha möte. Dagen efter, på onsdag, sammanträder sen kommunfullmäktige. Och faktiskt har fullmäktiges handlingar redan kommit. Det har inte barn- och utbildningsnämndens. (Ooops. De kom i stort sett samtidigt som jag skrev detta!) Fullmäktiges handlingar finns att ladda ner på kommunens hemsida, eller – klicka här.
Sammanträdet innehåller som vanligt ett flertal ärenden, men som jag ser det är det bara tre som ”sticker ut”. Fast ändå inte… Det är ärendena ”Kommunens och nämndernas årsredovisning 2018”, ”Ansvarsfrihet för nämnder, styrelser och enskilda förtroendevalda i Vänersborgs kommun år 2018” och ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018”. Det handlar helt enkelt om att kommunfullmäktige så att säga ska gå 
igenom och göra avräkning för det gångna året.
Det är inte helt lätt att hänga med i logiken och tänket kring ärendena – som är en följd av den mål- och resultatstyrning som praktiseras. Och det beror inte bara på att jag rent allmänt är kritisk till denna typ av målstyrning. Den lever liksom sitt eget liv, utan någon större förankring i verksamheterna… Nä, inte ens logiken är särskilt klar.
I årsredovisningen och bokslutet hittar man kommunens övergripande målavstämning utifrån inriktningsmålen. Här redovisas också en sammanfattning av hur nämndernas inriktningsmål infrias. I nämndernas verksamhetsberättelser (ett annat ärende) redovisar sedan kommunens nämnder och styrelsen de förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås.
Det är inte helt enkelt. (Jag kan väl nämna att min partikollega Lutz Rininsland gör tolkningen att Årsredovisningen är underlaget för fullmäktiges beslut, medan verksamhetsberättelserna är en information till fullmäktige. Se ”Bättre med tidigt”.)
Så här ser kommunens övergripande målavstämning ut (grönt=målet uppnås, gult=målet uppnås delvis, rött=målet uppnås inte):
Det finns sedan motiveringar till de olika ”plopparna” i texten.
Både årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser innehåller oerhört mycket information om Vänersborgs kommun. På det sättet är handlingarna mycket läsvärda. Jag återkommer till dessa.
I ärendet mellan årsredovisningen och nämndernas verksamhetsberättelser ska fullmäktige bevilja alla nämnds- och styrelseledamöter ansvarsfrihet. Ansvarsfriheten ska alltså behandlas innan ärendet ”Nämndernas verksamhetsberättelser 2018” behandlas. Så först beviljas ansvarsfrihet och sedan diskuteras nämndernas verksamhet. (Eller är det tänkt att nämndernas verksamhetsberättelser ska behandlas i årsredovisningen…?)
Det är inte första gången dagordningen ser ut på detta sätt, och det är inte heller första gången som Vänsterpartiet, i bloggar eller från talarstolen, har påpekat det ologiska i detta. Men det har inte gett något resultat…
Det brukar vara ren rutin att kommunfullmäktige beviljar alla ledamöter ansvarsfrihet… Det har under min aktiva politiska tid bara hänt en gång att en nämnd inte fick ansvarsfrihet – och det var den nämnd som jag själv satt i. Barn- och ungdomsnämnden (som den hette då) fick inte ansvarsfrihet 2010 för arenabygget. Vad nu ledamöterna i nämnden hade med bygget att göra, höll jag på att skriva. Vi ledamöter hade nämligen ingen aning om vad S Anders Larsson (S), som var ordförande i nämnden då, eller kommunalråden Lars-Göran Ljunggren (S) och Bo Carlsson (C) höll på med bakom skål och vägg. Och inget fick vi veta när vi frågade heller…
Det är säkert några som var med på den tiden och röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet som får något att fundera på nästa vecka… Eller åtminstone borde få. Jag tänker på revisorernas svidande och förödande kritik för hur samhällsbyggnadsnämnden har skött, eller snarare misskött, renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset. Det har faktiskt en del likheter med arenabygget. Det har ju gjorts så många misstag och felaktigheter, ja kanske till och med rena lagstridigheter, att det i logikens och konsekvensens namn bör vara så att åtminstone nämndens ordförande, under den förra mandatperioden, inte beviljas ansvarsfrihet. (Se ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset”, del 1, del 2 och del 3.)
Det ska bli spännande att se hur kommunfullmäktige kommer att behandla denna fråga. Vi kan ju läsa i insändare, i t ex dagens TTELA, om hur vänersborgare drar paralleller mellan Gunnar Lidells (M) syn på misskötseln i IFK Vänersborg respektive samhällsbyggnadsnämnden. Det verkar onekligen som om hanteringen av kommunhusets renovering har rört upp känslor bland kommuninvånare.
Vänersborgare är ett luttrat släkte. De har upplevt många skandaler under de senaste åren. Jag har en känsla av att kommuninvånarna vill att de ansvariga för tveksamma, felaktiga och lagstridiga beslut äntligen ska ta sitt ansvar.
I Vänsterpartiet har vi ännu inte diskuterat ansvarsfrågorna.
SHB: Skolinvesteringar och ordningsstadga
Vi närmar oss påsk. Nästa vecka har skolorna i området ett efterlängtat påsklov. Och några politiker också. Det är vad jag kan se bara samhällsbyggnadsnämnden som har sammanträde under lovet.
Samhällsbyggnadsnämnden ska bland annat diskutera budget 2020 (det gör alla nämnder vid den här tidpunkten av året), taxehöjningar och den lokala ordningsstadgan.
Jag ska inte föregripa nämndens ekonomiska diskussioner, men jag noterar några poster i investeringsbudgeten. Det handlar om förskolor och skolor.
Om- och tillbyggnaden av Öxnereds skola, inklusive idrottshall och kök, ska komma igång i år och 200 milj kr äskas av nämnden för 2020-2022 för att skolan ska bli klar. Renoveringen av Idrottsgatan 7 
(Silvertärnan) fortsätter och ska vara klar nästa år. Nämnden begär enligt förslaget 260 milj kr till en ny skola på Holmängen. Själva bygget ligger under åren 2021-2022. Norra skolan behöver totalrenoveras och nämnden beräknar kostnaden till 60 milj kr (varav 50 milj för år 2020). Det kommer att bli diskussion om detta tror jag. Det är mycket pengar… En tillbyggnad planeras för Brålanda skola år 2021 till en kostnad av 25 milj. Dalboskolan ska anpassas till förskola 2021 för 24 milj kr och en ny förskola ska byggas i Dalsland 2021-2022 för 57 milj. Var denna förskola ska ligga vet jag inte i nuläget, men jag antar att det blir i Brålanda någonstans. År 2022 börjar projekteringar av nya förskolor på Skaven och Onsjö, tillbyggnad i Granås (förskola) och en ny skola på Onsjö.
Behoven för barn- och utbildningsnämnden när det gäller lokaler för förskolor och skolor är extremt stora… Kanske kommunen skulle se sig om efter privata aktörer som skulle kunna stå för kostnaderna – och att kommunen sedan hyr lokalerna? Det är möjligt att detta skulle bli billigare för kommunen på sikt.
Samhällsbyggnadsnämnden ska alltså diskutera dessa frågor och fatta beslut om hur deras förslag ska se ut. Det är sedan fullmäktige som fattar det slutgiltiga beslutet.
Även ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun” ska diskuteras av samhällsbyggnadsnämnden nästa vecka.
Det är inga revolutionerande ändringar som föreslås. Jag noterar att det inte längre är tillåtet att ”förtära” alkohol på Jakoben (eller Jakobs holme, som den lilla ön kallas officiellt). Det har nog varit förbjudet sedan några år tillbaka, även om jag inte minns när förbudet infördes. Förr hade kommunen ”missat” Jakoben, vilket fick till följd att ungdomar ofta höll till med sina öl på Jakoben…
För hundägare föreslås att ”föroreningar efter hundar [skall] plockas upp” även på hundrastgårdar. Tidigare har hundägarna inte behövt det, men ”föroreningarna” har visat sig vara ett problem för kommunens personal vid gräsklippning.
Badförbudet ”inom hamnområdet, gamla och nya trafikkanalen” föreslås också vara kvar. Det kan vara bra att veta för alla som tänker ligga och sola på Sanden i sommar.
För egen del noterar jag att:
”Fastighetsägare ska tillse att brevlådor, grindar eller växtlighet inte hindrar trafiken eller sikten för denna eller på annat sätt utgör hinder för en maskinell renhållning av gata, gångbana eller annan offentlig plats utanför.”
Det gäller att hålla smultronen i schack i fortsättningen (se ”Smultronställe?”). Å andra sidan har kommunen aldrig någonsin gjort rent på trottoarerna, varken ”maskinellt” eller manuellt, på Lovisebergsgatan…
Till sist noterar jag att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) har lämnat ett fylligt och uttömmande svar på en interpellation från Lutz Rininsland (V) om vattenverket. Rininsland frågade:
”Vad är sanningen bakom ryktena om behovet av en stor investering i en ny anläggning i Vänersborg och om det förhåller sig så, hur hanteras möjligheten att samverka med Trollhättan?”
Rininsland skriver om interpellationssvaret, och lite annat, i sin blogg för dagen – ”Vatten, vatten…”.
Tankar inför budgeten 2020
Det närmar sig beslut om budgeten för år 2020.
Vänersborgs kommun, liksom de flesta kommuner i Sverige, har svårt att få pengarna att räcka till. Eller egentligen, så svårt är det ju inte. Inte teoretiskt i varje fall. Det är ju bara att dra ner på kostnaderna för de gamla och sjuka, barnen och ungdomarna… Det går att avskeda hemtjänstpersonal, vårdare, förskolelärare, lärare osv… Då kommer budgeten att gå ihop…
Men det är naturligtvis nonsens. De flesta invånarna vill ha och kräver en fungerande välfärd. Det är liksom det som är Sverige. Och det är ju också det som är kärnuppdraget för offentlig sektor – att så bra som möjligt möta medborgarnas behov och önskemål. Vi kommer alla någon gång, förr eller senare, att själva behöva utnyttja välfärdstjänsterna. De flesta i Sverige är beredda att betala högre skatt – förutsatt att pengarna går till vård, skola och omsorg.
Men hur får man då pengarna att räcka till?
Istället för nedskärningar talas det istället, både i Vänersborg och i övriga landet, om ”effektiviseringar”. Det är egentligen samma sak som nedskärningar, men det låter ”finare”. Ja det låter till och med eftersträvansvärt. För vem är emot effektivisering?
Vänersborgs kommun har effektiviserat i många år. Och kommunen ska arbeta ännu effektivare de närmaste åren. I den omvärldsanalys som har utarbetats inför budgetarbetet sätts en stor tilltro till t ex digitaliseringen. Digitaliseringen ska reducera kostnader, öka effektiviteten och servicegraden. Och visst kan digitaliseringen leda till förbättringar.
Men vad är det kommunen vill effektivisera? Någon borde kanske formulera en tydlig sammanfattning om vad som är realistiskt att förvänta sig.
I verksamheterna är det människor som arbetar. Det är människorna ”på golvet” som möter de äldre, som möter de sjuka, som möter barnen och ungdomarna. Det är vårdpersonal, anställda i hemtjänsten och på äldreboenden, anställda på förskolor och skolor som gör jobbet. Det är dessa människor som tar hand om dom som behöver välfärdstjänsterna. Det går inte att byta ut dem mot datorer. Eller digitalisering.
Kan dessa människor effektivisera sitt arbete?
Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans ställer frågan (se ”Vill vi att människor ska bete sig som maskiner?”):
”Hur effektiv kan en människa egentligen bli?”
Marcus Larsson fortsätter:
”Hur mycket snabbare kan man byta blöja på ett barn från ett år till ett annat? På hur många procent mindre tid kan man lära någon ett mattetal? Hur mycket mer volym per tidsenhet kan en anställd i hemtjänsten kissa där ute i skogen mellan besöken hos två brukare? Med hur många färre ord kan en rektor hålla sina medarbetarsamtal? Hur många fler klasser kan gymnasieläraren ha? Och behövs det alls någon som jobbar på biblioteken?”
Välfärden är beroende av att människor möter människor, att medarbetare möter medborgare. Det är som Tillitsdelegationen skriver i sitt huvudbetänkande (se ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”):
”Detta möte är ”sanningens ögonblick”, det är här som värde och kvalitet uppstår.”
Människor som arbetar med vård, skola och omsorg, ”kommunens medarbetare”, kostar pengar. Och det tycks ofta som om politiker, ekonomer och administratörer, i sann New Public Management-anda, anser att människorna ”på golvet” bara är en kostnad – en kostnad som dessutom kan ”effektiviseras”. Bytas ut och ersättas med digitalisering.
Och för att kunna genomföra och administrera dessa effektiviseringar krävs det ständigt fler administratörer, kommunikatörer, konsulter och byråkrater. Så medan 
det offentliga Sverige drar ner på anställda inom välfärdsyrkena så växer alla dessa nya personalgrupper lavinartat. Samtidigt som de medarbetare som ska utföra själva servicetjänsterna, dvs vårdpersonal, lärare osv, mår allt sämre. Den ständiga jakten på effektiviseringar ökar hetsen och stressen och sjukskrivningstalen ökar. Sjuksköterskor, vårdare, förskollärare och lärare lämnar sina yrken.
Kommunen, eller det offentliga Sverige, kan inte fortsätta med ”effektiviseringarna” på detta sätt.
Det offentliga Sverige, och Vänersborgs kommun, måste istället utveckla ett annat system för att styra. Vi måste bort från mål- och resultatstyrningen, vi måste skära ner på alla byråkrater, konsulter och administratörer, vi måste drastiskt minska kraven på dokumentation, mätning, insamling och bearbetning av statistik, vi måste sluta med alla omorganisationer. Vi måste istället ha tillit till och förtroende för de medarbetare som möter medborgarna.
En tillitsbaserad styrning och ledning av verksamheterna skulle med all sannolikhet minska kostnaderna samtidigt som servicen skulle förbättras. Men det räcker antagligen inte. Det måste säkerligen också till resurstillskott.
Staten kan höja skatterna på olika sätt, den kan bestämma vilka grupper i samhället som ska betala skatt och hur mycket. Och på vad. I kommunerna har vi en skatt, inkomstskatten. Och den kan vi inte göra t ex progressiv. Det är samma skattesats för alla inkomsttagare.
I Vänersborg vill inte de flesta partierna höja kommunalskatten. De vill istället hålla tillbaka eller sänka kostnaderna. I Vänersborg betyder det att nämnderna får samma summa pengar nästa år som innevarande år. Och det verkar ju inte som någon direkt besparing i allmänhetens ögon. Men samtidigt ökar kostnaderna för de sociala verksamheterna och utbildningen. Allt fler har behov av välfärdstjänster. Det betyder i praktiken en nedskärning av verksamheterna. Samma antal anställda ska ta hand om fler gamla och sjuka, fler barn och elever…
Jag tror att det är nödvändigt med både en inkomstförstärkning och ett annat sätt att styra vår kommun. Och också att det är nödvändigt att sluta sänka skatterna för de allra rikaste i Sverige, så att vi kan finansiera en välfärd för alla som behöver den. Vad jag förstår så innehåller inte regeringens vårändringsbudget några sådana pengar.
KSAU sa nej till IFK
Efter höstens val styrs Vänersborgs kommun av en ”minoritetsregering” bestående av S+C+MP. Eftersom MP backade 2 mandat är ”minoriteten” mindre än under den förra mandatperioden. Detta faktum och att Vänsterpartiet och MBP ingick en teknisk valsamverkan med M+L+KD innebar att de styrande partierna hamnade i minoritet i kommunstyrelsen arbetsutskott (KSAU). KSAU består därför av 2 M (Gunnar Lidell, Henrik Harlitz), 1 KD (Marie-Louise Bäckman), 1 S (Benny Augustsson) och 1 C (Bo Carlsson), dvs 3-2 till oppositionen.
KSAU:s sammansättning spelar inte alltid så stor roll, frågorna i KSAU ska oftast vidare till kommunstyrelsen och/eller kommunfullmäktige för avgörande. Dagens ärende avgjordes emellertid i KSAU, och ska alltså inte vidare. Det handlade om IFK Vänersborgs förslag till ackordsuppgörelse med kommunen.
Med röstsiffrorna 3-2 så sa KSAU och därmed kommunen nej till uppgörelsen.
Det var en överraskning av mycket stora mått. I och med kommunens nej så faller också hela IFK:s förslag. Ackordsuppgörelsen skulle nämligen godkännas av alla fordringsägare för att gälla.
KSAU:s beslut att säga nej till ackordsuppgörelsen motiverades mycket noggrant. De borgerliga partiernas förslag började med att beskriva bakgrunden:
”IFK Vänersborg har ansökt om en frivillig ackordsuppgörelse med Vänersborgs kommun. Vi kan konstatera att kommunen har 412.645:- i fordran på IFK Vänersborg. Vi vet också att dessa fordringar inte är direkt relaterade till Bandy VM -19, men att det dessutom finns ännu icke fakturerade fordringar från kommunen i storleksordningen 100.000:- till 240.000:- som är direkt relaterade till Bandy VM -19. Vänersborgs kommun har redan 2017-2018 anslagit 630.000:- till marknadsföring av kommunen och genomförande av Bandy VM, detta med anslag av medel som annars kunde ha gått till kommunens kärnverksamheter.”
Det är viktigt att notera att kommunen faktiskt har ”sponsrat” bandy-VM med 630.000 kr. Det är pengar som skulle kunna ha använts till annan kommunal verksamhet, t ex fritidsgårdar (se ”Fritidsgårdar och bandy-VM”) eller, som M+KD (jag antar att L också är med på skrivelsen) skriver, ”till kommunens kärnverksamheter”. Det är också lika viktigt att inse, som M+KD(+L) också framhåller, att IFK:s skuld inte enbart har med bandy-VM att göra. Och här blir de borgerliga mycket tuffa i skrivelsen:
”Vi kan nu tyvärr konstatera att IFK Vänersborg redan innan Bandy VM-19 levde över sina tillgångar, och att man från dess styrelse undanhöll den informationen från Vänersborgs kommun och andra fordringsägare. IFKs styrelse kunde valt att ställa in Bandy VM -19, (om än med kostnader och mkt dålig PR) men valde att genomföra, istället för att klara upp sitt mycket prekära ekonomiska läge.”
Och vad jag förstår så har de borgerliga rätt. IFK Vänersborg slutade att betala fakturor till kommunen, åtminstone en faktura på 220.000 kr, redan innan bandy-VM startade…
De borgerliga drog slutsatsen att:
”Vänersborgs kommun står inför mycket stora utmaningar med att förbättra skolresultat, ta hand om våra äldre, bygga och underhålla fastigheter som krävs för detta mm. Att då avskriva 75% av förfallna fordringar för att en kunds (IFKs) styrelse inte har anpassat utgifter till intäkter, och därmed riskera att våra åtaganden gentemot kommunens invånare känns felaktigt.”
I Vänersborg är allt ofta ”upp och ner”. De borgerliga är mer ”åt vänster” än S+C+MP… Det har under de senaste åren varit de borgerliga (och Vänsterpartiet), som slagit vakt om kommunens kärnverksamheter som äldrevård, förskola och skola. Socialdemokraterna och de andra styrande partierna verkar inte alltför sällan se mer till icke-lagstadgade verksamheter – som bandy…
Jag ställde i en blogg häromdagen (se ”IFK och skulderna till kommunen”) upp en lista på vad som talade för en ackordsuppgörelse med IFK Vänersborg och vad som talade mot. Man skulle väl kunna säga att de borgerliga partierna på sätt och vis har gått en tredje väg. De sa nej till ackordsuppgörelsen, som skulle innebära att IFK endast betalade 25% av sina skulder, men de sa ja till en uppgörelse. De borgerligas förslag till uppgörelse såg ut så här:
”Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att avslå förslaget om underhandsackord från IFK Vänersborg. Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att, så snart ske kan, upprätta förslag till moratorieackord om en 5-årig avbetalningsplan där 20 % av fordringarna betalas per år till dess att skulden är till fullo betald. Från och med år 2 tillkommer också 1 % ränta på resterande fordringar.”
Det här förslaget blev således också KSAU:s beslut.
Jag tror att KSAU:s beslut speglar ”vanligt folks” syn på skulder – skulder ska betalas. IFK måste göra rätt för sig och klubben måste börja leva i den ekonomiska verkligheten – och anpassa sig till den.
De borgerliga motiverade beslutet ytterligare:
”På det viset bygger IFK upp sitt förtroende som kund igen, och enligt de budgetprognoser som IFK har översänt är vår bedömning att det kan skapas utrymme for att betala inte bara kommunens fordringar, utan även till de övriga fordringsägarna. En förutsättning för en sådan överenskommelse är givetvis att övriga fordringsägare gör på liknande sätt, och att IFK är intresserade. Vänersborgs kommun har många idrottsföreningar, där några har fler aktiva utövare än IFK.”
Dessutom hänvisades till den pågående utredning för att ta fram ett rättvist regelverk för kommunalt föreningsstöd och sponsring, som är ett resultat av en motion från Jonathan Axelsson (M) och undertecknad (V).
Vad händer nu?
Kommunen har sagt sitt och KSAU har slagit vakt om det som den är satt att sköta – skattebetalarnas pengar och kärnverksamheterna. Fordringsägarna lär inte riskera t ex konkurser om de sluter samma överenskommelse/avtal med IFK som kommunen har gjort. Jag antar att övriga fordringsägare också kan efterskänka skulderna om de vill. IFK Vänersborg då?
KSAU:s beslut innebär att IFK ska betala 20% av skulderna det första året, inte 25% som klubbens eget förslag till ackordsuppgörelse innebar. Det bör betyda en frist på åtminstone ett år för IFK. Naturligtvis får IFK rätta ”mun efter matsäck” under de kommande åren, men det hade IFK fått göra i vilket fall som helst.
Rent spontant ser jag positivt på KSAU:s, och därmed kommunens, beslut och agerande. Beslutet verkar vara mycket förnuftigt och visar också andra föreningar i Vänersborg att kommunen strävar efter att behandla alla föreningar lika.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och kommunstyrelsen 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) var mot beslutet och ville istället godta IFK:s förslag till ackordsuppgörelse. Det var lite tråkigt, särskilt med tanke på att Benny Augustsson har börjat sitt ordförandeskap på ett bra och förtroendefullt sätt. Nu har Augustsson råkat ut för två motgångar på kort tid, handhavandet av renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset – och så IFK Vänersborg…
===
PS. I protokollet (det var omedelbar justering) lyder det ordagranna beslutet:
”KSAU:s beslut Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att avslå förslaget om underhandsackord från IFK Vänersborg. Kommunstyrelsens arbetsutskott beslutar att, så snart ske kan, upprätta förslag till moratorieackord om en 5-årig avbetalningsplan där 20 % av fordringarna betalas per år till dess att skulden är till fullo betald. Från och med år 2 tillkommer också 1 % ränta på resterande fordringar. Kommundirektören ges i uppdrag att ta de kontakter som krävs och framtagande av avtal, vilket för kommunens räkning undertecknas av kommunstyrelsens ordförande.”
Fritidsgårdar och bandy-VM
Kultur- och fritidsnämnden har hamnat i fokus. Det har handlat om bandy-VM och fritidsgårdar.
En liten bakgrund.
Kultur- och fritidsnämnden redovisade ett underskott på 2,2 milj kr för år 2018.
En snabb koll i verksamhetsberättelsen visar att det främst var höga kostnader för drift och underhåll av idrotts- och fritidsanläggningar som orsakade underskottet. En stor del av förvaltningens budget är nämligen knuten till lokaler och anläggningar. Under 2018 har nämnden också övertagit driften av Hallevibadet. Det innebar, skriver nämnden:
”en betydande arbetsinsats, stora inköp av inventarier och övrigt material samt underhållsåtgärder i samverkan med samhällsbyggnadsnämnden.”
Hallevibadet har gett ett underskott på 128.000 kr.
Nämnden fick under året en del statsbidrag. Det var för t ex avgiftsfria lovaktiviteter för barn och ungdomar och för ökad tillgänglighet och satsningar inom fritidsgårdsverksamheten. Torpa fritidsgård har således startats med hjälp av statliga medel. Tack vare bidragen har man kunnat förstärka bemanningen från fem till åtta personal. (Torpa har även fått tillfälliga bidrag från Rådet för hälsa och social hållbarhet.) Fritidsgårdsverksamheten på Torpa har varit lyckad.
I år finns inte dessa statliga bidrag och det innebär att det helt enkelt fattas pengar till fortsatt 
verksamhet i samma omfattning som tidigare. Det har TTELA skrivit om. (Se ”Brist på pengar till fritidsgårdarna” och ”Svårt att hitta finansiering till Torpa fritidsgård”.) Det är självklart tråkigt, fritidsgårdar är viktiga. De är så viktiga, tycker jag, att kommunen borde prioritera dessa. Precis som förskola och skola. Kommunen måste satsa på sina barn och ungdomar.
Naturligtvis är det i tider av brist på pengar och underskott för kultur- och fritidsnämnden något besvärande att nämnden har ”gått back” på bandy-VM… Som bekant bidrog kommunstyrelsen med 400.000 kr till VM-turneringen och fullmäktige beslutade att kultur- och fritidsnämnden skulle få 230.000 kr extra för ökande kostnader i samband med VM. Bara dessa pengabidrag skulle naturligtvis kunna diskuteras och ifrågasättas – går bandy-VM före fritidsgårdar? (Se ”IFK och skulderna till kommunen”.) Men när kultur- och fritidsnämnden själv, ur ”egen ficka”, dessutom har bidragit med ytterligare minst 100.000 kr till bandy-VM. (Enligt TTELA ikväll, 7/4, är nämndens underskott för bandy-VM 216.000 kr! Se ”Underskott för VM större än tidigare känt”.) Då blir ju frågan riktigt tillspetsad… Hur prioriterar nämnden sina egna pengar…?
I verksamhetsberättelsen från kultur- och fritidsnämnden hittar man ytterligare en intressant ”detalj”. Det har försvunnit en intäkt för kultur- och fritidsnämnden…
”Dock har sponsorintäkt från Länsförsäkringar för Arena Vänersborg halverats under året för att under 2019 helt försvinna.”
Länsförsäkringar har under alla år av arenans existens betalat 1,5 milj kr årligen för all reklam på och i arenan. För Länsförsäkringar har det varit reklam, för kommunen sponsorintäkter. Pengarna tycks nu försvinna för gott. Vilket naturligtvis är synd för kommunen. Det har varit välbehövliga pengar.
Det är emellertid inte riktigt ”kört”. Det ska vad jag förstår föras nya samtal inom kort mellan kommunen och Länsförsäkringar om sponsorintäkterna.
Men vad händer om det inte blir något avtal? Vad händer med den stora reklamskylten med Länsförsäkringars logga på arenan…? Och loggan på ”stolpen” vid vägen…? Och reklamen i arenan…?
Självklart måste reklamen i så fall bort. Vilket skulle ytterligare belasta kommunens ekonomi, det kan ju inte bli billigt att montera ner all reklam…
Fiskmåsarnas återkomst
Jo, då. Fiskmåsarna har kommit till Nordstan. I år också. Och det var kanske ingen större överraskning. ”Same procedure as last year. The same procedure as every year…”
I förra veckan, på måndagen den 25 mars närmare bestämt, intogs hustaken som på en given signal. Alla måsar kom samtidigt och alla började markera sina boplatser med sitt skrikande och vrålande. Och de som kom för sent började också markera, fast sin besvikelse – genom att, just det, skrika och vråla…
Som den uppmärksamme fiskmåsskådare som jag har blivit, så noterade jag att fiskmåsarna var tidigare i år än förra året. Då förskonades Nordstans mänskliga invånare från måsarna i ytterligare drygt en vecka. Förra året invaderades nämligen hustaken först den 5 april. Det är alltså inte solen som styr deras beteende, utan snarare temperaturen. (Eller kanske en kombination?) Det var kallare förra året vid den här tiden. Det här ser jag som ytterligare ett viktigt skäl till att snabbt stoppa den globala uppvärmningen.
Det är och lär fortsätta bli som vanligt i år också. Fiskmåsarna har valt Nordstan för att fullborda meningen med sina liv, att fortplanta släktet. Vi har månader av miljöproblem framför oss – skrikande måsar dygnet runt, nedskitade bilar, trottoarer och barn, attacker mot oskyldiga boende och förbipasserande osv.
Tyvärr verkar inte samhällets regler och moral tillåta oss att ta itu med 
fiskmåsutmaningen på det sätt som det sägs att de gjorde i Turkmenistan. Eller i Holbæk på danska Själland, där man satte in drönare. (Se ”Danmark sätter in drönare mot måsar”.) Eller i England, som också har sin beskärda del av fiskmåsproblem, där man byggde speciella torn för berguvar…
I miljöbalken står det faktiskt i kapitlet ”Bestämmelser om skydd för biologisk mångfald” att det kan vara tillåtet att ta i med hårdhandskarna:
”ett sådant djur måste dödas, skadas, fångas eller störas till försvar mot angrepp på person eller värdefull egendom”
Det är väl ingen som har missat att fiskmåsar angriper både personer och värdefull egendom, som bilar och barn…
Men i ett samtal med miljö och hälsa redan samma dag som fiskmåsarna lämnade sina vinterhabitat fick jag beskedet att lagen inte ger tillåtelse att göra något. Det var ett klart och rakt besked. Men nedslående. Hustaken i Nordstan betraktas tydligen som fiskmåsarnas naturliga häckningsplatser… Och jag som trodde att det var kobbar och skär. Nä, så var det tydligen inte. Det är vi människor som är ”onaturliga” och borde flytta.
Kanske hade saken kommit i ett annat läge om det var väldigt många boende som klagade. Det var ett besked jag fick från kommunen. Det kanske är läge att börja samla in namn… Eller det kanske går fortare att samla in namn från de som tycker att fiskmåsar är ett pittoreskt och naturligt inslag i stadsbilden…
Det enda som kvarstår är hoppet att fastighetsägarna ska göra något. Kanske tar de just i år sitt ansvar och ser till att de boende och grannarna inte utsätts för olägenheter från den egna fastigheten.
”Sådana olägenheter kan till exempel vara långvariga störningar av måsskrik.”
Som t ex Götene kommun skriver på sin hemsida. (Se ”Det är fastighetsägarens ansvar att förebygga störande måsar”.)
Vi får se om det hjälper med några samtal. Eller om det blir hörselskydd och paraply som vanligt…
IFK och skulderna till kommunen
Det har nog inte undgått någon vänersborgare att IFK Vänersborg har stora ekonomiska bekymmer. Denna anrika bandyklubb där t ex en bloggare spelade pojkbandy i slutet av 60-talet och början på 70-talet. Ja, det blev till och med en match i B-laget… Klubben som har sett sådana stjärnor som Sten-Åke Walltin, Lasse Feldendahl, Stig ”Puskas” Jonsson, Håkan Olsson, ”Gucko” Jansson och Peter Nilsson – bara för att nämna några från den gamla ”goda” tiden. Denna klubb är idag på obestånd…
Idag balanserar IFK på konkursens brant. Som IFK:s juridiska ombud skriver till fordringsägarna:
”Föreningen saknar förmåga att betala sina skulder i den omfattningen de förfaller till betalning och denna oförmåga är inte av tillfällig art [och] därmed föreligger en obeståndssituation.”
De totala skulderna uppges uppgå till 3,4 miljoner kronor. (P4 Väst uppgav igår att skulderna uppgår till nästan 4 milj kr, se här.) En otroligt stor summa för en idrottsklubb. Varför det har blivit så här diskuteras och spekuleras det om i både bandykretsar och ”på stan”.
Leif Bengtsson, som varit IFK Vänersborgs enskilt störste sponsor de senaste åren och även ledamot i styrelsen, sa till TTELA den 19 mars (”IFK kan tvingas lämna elitserien”):
”Om kostnaderna är större än intäktsmassan går det inte. Näringslivet, kommunen och publiken räcker inte till för att hålla den status som krävs, det går inte ihop.”
IFK hade inga skulder i det förra bokslutet, men däremellan har IFK arrangerat bandy-VM. Och det var tydligen en mer eller mindre ekonomisk katastrof. Förlusten blev enligt preliminära siffror omkring 2 milj kr. Att dra på sig sådana skulder på ett enda arrangemang, om än stort, tycks för en utomstående vara tämligen obegripligt. Det måste ha varit en alltför optimistisk, dvs mycket bristfällig, planering och budgetering, med siffror och prognoser som har varit mer eller mindre ”tagna ur luften”. Och det i sig är anmärkningsvärt…
Resten av IFK:s skulder härrör från minskade publik- och kringintäkter under seriespelet. Och det är nog så att bandyns popularitet har varit på nedåtgående i många år nu. (Utom i Lidköping…) Det är också noterbart att IFK inte har betalat en faktura på 220.000 kr (hyra av loger) som är daterad redan den 22 januari, dvs innan bandy-VM startade…
IFK har helt enkelt inte rättat mun efter matsäcken och det är väl det som Leif Bengtsson egentligen säger. Även om IFK inför årets säsong vidtog flera åtgärder för att minska kostnaderna.
IFK Vänersborg arbetar naturligtvis frenetiskt med att lösa den uppkomna situationen. Klubben vill inte gå i konkurs och riskera att flyttas ner i seriesystemet. IFK letar finansiärer, samtidigt som IFK försöker få till ackordsuppgörelser med sina fordringsägare.
I dagens TTELA (se ”Läget allt ljusare för IFK”) ser styrelsens ordförande Jan-Olof ”Jolo” Olsson ”ljuset i tunneln”:
”De största fordringsägarna har sagt att de ställer upp och det är vi väldigt tacksamma för.”
Hittills har Sparlunds Buss meddelat att företaget skriver av en stor del av IFK:s skuld, 675.000 kr av 900.000 kr. (Se ”Sparlunds Buss skriver av delar av skulden till IFK”.) Även Quality hotel är positivt inställd, men har några krav, som handlar om hur föreningen ska skötas, innan det blir ett ja.
Och så är det också med flera andra företag. VBG Group och Fogelgrens bygg har t ex vissa betänkligheter (se ”IFK:s sponsorer om situationen”):
”Från vår sida efterlyser vi mer analys, en räddningsplan innan vi tar ställning till om vi är beredda att ge mer stöd.”
”Självklart vill vi hjälpa till men att sätta in pengar som bara skulle försvinna in i ett konkursbo känns inte bra.”
Supporterklubben Älgarna har, skriver TTELA idag, samlat in 146.000 kronor och spelarna i A-truppen sänker sina löner med 20%. Det är ganska imponerande!
Skulder och obetalda fakturor är dock IFK:s och dess fordringsägares problem. ”Vanliga” vänersborgares problem är att Vänersborgs kommun är en av fordringsägarna… IFK Vänersborg är skyldig kommunen 412.645 kr.
IFK Vänersborg har vad jag förstår inte betalat några fakturor till kommunen denna säsong, varken för hyror av istid eller loger. Och då har kommunen ändå gett IFK pengar för arrangemanget av bandy-VM. Kommunstyrelsen bidrog med 400.000 kr till VM-turneringen och fullmäktige beslutade att kultur- och fritidsnämnden skulle få 230.000 kr extra för ökande kostnader i samband med VM. De sistnämnda pengarna skulle bland annat täcka uteblivna intäkter från lokalhyror.
Och då har kostnaderna för kultur- och fritidsnämnden ändå blivit större. Förvaltningschefen sa till TTELA den 27 mars (se ”Kommunens kostnader för bandy-VM större än beräknat”):
”När vi tittar på våra siffror till och [med] februari ser vi att vi har dragit över med cirka 100.000 kronor, vad vi kan se nu.”
Och då är det ändå inte säkert att detta inkluderar alla obetalda fakturor. Kommunalrådet Gunnar Lidell (M) har skrivit till samtliga förvaltningschefer och efterfrågat information:
”jag är angelägen om att ha en samlad bild om kommunens fordringar innan jag som förtroendevald kan ta ett beslut”
Vi får se vilka svar Lidell får. Rykten ”på stan” säger att det finns fler fakturor…
Man kan väl ha åsikter om att kommunen ”sponsrar” bandy-VM, men besluten är fattade i ”laga ordning”. Däremot undrar jag naturligtvis hur ännu mer pengar kan utbetalas till IFK utöver de politiska besluten…
Vänersborgs kommun har, liksom de andra fordringsägarna, fått brevet ”Ansökan om frivilligt ackord” från IFK:s juridiska ombud. Frågan ställs om kommunen, liksom de andra fordringsägarna, kan godta ett ackord på 25%. Det betyder att IFK betalar tillbaka 25% av sina skulder, dvs 103.161 kr, till kommunen. (Summan kan bli högre om det visar sig att det finns fler obetalda fakturor.) Ackordsförslaget förutsätter att:
”samtliga fordringsägare godkänner förslaget och med lika villkor.”
Det finns argument både för och emot en ackordsuppgörelse med IFK Vänersborg. En del argument är ”tyngre” och bättre…
Det som talar för en uppgörelse är:
- IFK är viktigt för staden Vänersborg.
- ett lag i landets högsta serie sätter Vänersborg och därmed kommunen på kartan.
- IFK drar in intäkter till kommunens näringsliv, t ex restauranger, affärer och hotell.
- IFK:s ungdomsverksamhet kommer att drabbas av en konkurs (ca 200 ungdomar mellan 5-20 år).
- om IFK går i konkurs får kommunen inga pengar, med en ackordsuppgörelse får kommunen i varje fall en del pengar tillbaka.
- utan IFK i elitserien kommer arenan att användas mindre.
- många vänersborgare gillar bandy och närvarar vid matcherna.
- det finns en restaurang i arenan tack vare IFK.
Det som talar mot är att:
- kommunen ska behandla alla klubbar lika.
- andra klubbar har en större ungdomsverksamhet än IFK.
- IFK måste göra rätt för sig – skulder ska betalas.
- vad skulle hända om andra föreningar slutade att betala planhyror?
- IFK måste börja leva i verkligheten – och anpassa sig till den.
- vad säger kommunen om en enskild invånare inte betalar sina fakturor till kommunen?
- om IFK går i konkurs kan isen tas bort och ersättas med konstgräs – det skulle ge kommunen större intäkter.
- om IFK inte går i konkurs kommer klubben att fortsätta belasta kommunens ekonomi, dvs skattebetalarnas pengar.
Som sagt, en del argument är bättre än andra. Det finns säkert också många fler argument, både för och mot.
Det blir nu politikernas uppgift att ta ställning till hur IFK Vänersborgs skulder till kommunen ska hanteras och hur kommunen ska ställa sig till förslaget om en ackordsuppgörelse. Vilka politiska församlingar det blir fråga om vet jag inte, kanske kommunstyrelsen, kanske kommunstyrelsens arbetsutskott, kanske kultur- och fritidsnämnden… Jag tvivlar på att ärendet kommer upp i kommunfullmäktige.
Det är i varje fall bråttom med en uppgörelse. IFK:s juridiske ombud vill ha svaret senast måndagen den 8 april.
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)
Detta är del 3. Det är en direkt fortsättning på föregående blogg, del 2, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”. (Som i sin tur var en direkt fortsättning på del 1, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”).
Slutsatser
PwC avslutar sin rapport med att besvara ett antal kontrollfrågor. De flesta svaren framgår av själva framställningen, se mina två tidigare bloggar, men jag gör ändå några nedslag.
* ”Det finns inte riktlinjer och rutiner för intern kontroll och riskbedömningar avseende byggentreprenader. … Vidare saknas rutiner för styrning av större projekt samt en gemensam projektstyrningsmodell.”
* ”De politiska beslut som fattats har delvis grundats på bristfälligt underlag. … inget beslut om att starta upphandlingen av Sessionssalen fattades, vilket är anmärkningsvärt.”
* ”Vi finner det dock anmärkningsvärt att så pass många ÄTOR uppkommit trots att det är en totalentreprenad.”
* ”Det finns inga kontroller som säkerställer att intern kontroll fungerar i samband med större investeringsprojekt.”
* ”Det upprättades ingen förkalkyl i samband med ombyggnationen av kommunhuset.”
* ”Det finns ingen antagen rutin för hantering av ÄTOR. Inte heller har särskilda ekonomimöten hållits, trots att ÄTOR förekommit frekvent.”
Det händer att invånare i Vänersborg har andra åsikter än kommunen, inte minst i byggfrågor… Ändå får invånarna acceptera och följa kommunens direktiv. En sådan här revisorsrapport tenderar att undergräva kommunens auktoritet. Det är inte bra. Vänersborgarna kanske börjar ställa sig frågor som – varför ska vi göra som kommunen föreskriver när sådana här granskningar visar på så många och så stora brister i kommunens egen kunskap och egna rutiner? Eller, varför ska vi ha full koll i och på våra byggprojekt när kommunen inte har det på sina egna? Sådana här frågor skulle undergräva tilliten. Det är viktigt att kommunen gör rätt så att invånarna får tillbaka förtroendet för politikerna och tjänstemännen.
Revisorerna avslutar granskningen med att identifiera ett antal förbättringsområden, som de vill att kommunen ska beakta. Kanske blir allt bättre om kommunen följer revisorernas råd…
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör uppdra åt förvaltningen att utarbeta rutiner för styrning av större projekt samt en gemensam projektstyrningsmodell. Genom att anta en rutin som följs av förvaltningen förebyggs risken att en omfattande renovering ej upphandlas.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör uppdra åt förvaltningen att gå igenom samtliga kostnader som upparbetats inom kommunhuset (byte av ventilation i fläktrummet, ombyggnation av kv. Myrten 10 del 1 och 2 samt rivning av Sessionssalen). Detta för att nämnden ska få en samlad kostnadsbild och en prognos över vad den totala kostnaden förväntas uppgå till.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör se över upphandlingsprocessen. I synnerhet bör varsamhet vidtas rörande upphandling av totalentreprenader när kommunen redan utfört omfattande projektering.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör anta en rutin för hantering av ÄTOR — både i fråga om förhållningssätt beroende på vald entreprenadform, men även gällande beställning, eventuella ekonomimöten vid frekvent förekomst av ÄTOR samt attestering.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör initiera en dialog med kommunstyrelsen om förutsättningarna för att anta en rutin för mutor och jäv.”
Renoveringen av kommunhuset pågår fortfarande. Därför vet ingen vad notan riktigt kommer att sluta på när allt är klart. De totala kostnaderna kommer i varje fall inte att understiga 78,755 milj kr. Det är mycket pengar. Och till denna kostnad måste vi då kanske också lägga en ny sessionssal…
För den gamla sessionssalen är numera riven. Om det ska bli någon ny vet vi i dagsläget inte. Kommunen hoppas nog på att Västra Götalandsregionen ska uppföra en ny byggnad där även en sessionssal för kommunen kan inrymmas. Men en sådan byggnad lär väl då hamna någonstans i Vänerparken. Men det är en helt annan historia.
Revisorernas och PwC:s arbete är klart, rapporterna är inlämnade. Hur dessa rapporter nu kommer att hanteras, det vet jag inte.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), som var samhällsbyggnadsnämndens ordförande förra mandatperioden, sa till P4 Väst igår (se/lyssna här: ”Hård kritik mot Vänersborgspolitiker efter olaglig renoveringsaffär”):
”Vi har funderat på varför det blir så. … Hur ska vi göra för att det här inte händer igen? … Självklart får vi ta åt oss av den här revisionsrapporten … för att det här inte ska hända igen.”
Och självklart vill ingen att detta ska hända igen. Men låt oss se tillbaka 10 år. Då skakades Vänersborg av en byggskandal i ännu större omfattning. Arena Vänersborg, som skulle kosta 140 milj kronor, uppvisade en slutnota på närmast ofattbara 286 milj kr. Och då liksom nu hade det inte funnits riktlinjer och rutiner för intern kontroll, riskbedömningar eller (och) styrning. Det hade inte funnits någon antagen rutin för hantering av ÄTOR. Och inte nog med det, politiska beslut hade grundats på bristfälliga underlag.
Historien har alltså upprepat sig. Det var precis samma misstag nu som då. Det tycks som om kommunen inte har lärt sig någonting av arenaskandalen. Och ansvaret för detta faller tungt på de styrande, framför allt på socialdemokraterna och centerpartiet. De styrde Vänersborg under arenatiden och de styrde under den förra mandatperioden – och de styr fortfarande. Och allt är sig likt, inget tycks ha förbättrats eller förändrats… Vad säger att kommunledningen ska lära sig något denna gång?
Den gången, på arenatiden, fick inte ledamöterna i barn- och ungdomsnämnden ansvarsfrihet, trots att nämndens ledamöter hade förvägrats insyn i projektet och trots att vissa ledamöter till och med hade röstat nej till hela arenabygget. De ledande politikerna i kommunstyrelsen fick däremot ansvarsfrihet…
Ska någon i kommunledningen ställas till svars denna gång? Eller är det ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden som inte ska beviljas ansvarsfrihet?
Gunnar Lidell (M) sa igår i P4 Väst (”Oppositionen stämmer in i kritiken efter olaglig renoveringsaffär”):
”Det har ju hänt förr att revisorerna har yrkat på icke ansvarsfrihet, men det vill jag inte spekulera i, i förväg. Det får revisorerna jobba med.”
Vilka skulle revisorerna anse vara ansvariga?
Eller ska revisorerna bara låta allt passera? Och hoppas att kommunen följer förbättringsförslagen. Jag tror inte att kommuninvånarna nöjer sig med det, jag tror att de vill att någon eller några, politiker eller tjänstemän, bör ta på sig ansvaret, eller hållas ansvariga, för alla de fel och brister som revisorerna och PwC har upptäckt i sitt gedigna revisionsarbete.
Det är dock viktigt att hålla i minnet att trots att många fel har begåtts, så har alla haft ett gott uppsåt. Ingen har velat att det skulle bli så här.
För övrigt hoppas jag att renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset ska bli bra och lyckad och att personalen i fortsättningen ska få en bra arbetsmiljö.
Anm. Det här var den tredje och sista bloggen i ämnet. De två första delarna hittar du här:
- ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”, 31 mars 2019.
- ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”, 1 april 2019.
PS. Du kan ladda ner revisorsrapporten genom att klicka här.
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)
Detta är en direkt fortsättning på föregående blogg, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”.
Rapporten från PwC
PwC redogör för händelseförloppet, angående kommunhusets renovering och ombyggnad, i kronologisk ordning. Revisorsrapporten börjar således med utbytet av ventilationen i fläktrummet år 2014.
Redan i detta tidiga stadium började det strula. Det kom inga anbud utifrån kommunens förfrågningsunderlag, utan kommunen var tvungen att uppvakta tre entreprenörer för att inleda en diskussion om direktupphandling. Samhällsbyggnadsnämndens upphandlingsutskott beslutade så småningom att tilldela Fyrkantens Ventilation totalentreprenaden på 6,72 milj kr.
Det var stor tidsmässig skillnad mellan färdigställandetiden som Fyrkanten AB angav i sitt anbud och den som står i Administrativa Föreskrifter, som är en del av Vänersborgs Kommuns förfrågningsunderlag. Så skriver PwC och fortsätter:
”Vi har efterfrågat dokumentation som bekräftar att parterna kommit överens om tidsförskjutningen, men enligt uppgift finns ingenting dokumenterat angående tidsförskjutningen.”
Det kanske inte var så allvarligt, men Fyrkantens anbud innehöll också en del reservationer angående utförandet. PwC skriver att underlag har efterfrågats som bekräftar att kommunen accepterade reservationerna, men:
”enligt uppgift finns dessa uppgifter ej dokumenterade.”
Det visade sig att arbetet i fläktrummet varken höll budget eller tidsplan. Projektet kostade 8,22 milj kr, dvs 1,5 milj kr mer än anbudet.
Sedan beskriver PwC renoveringen av kommunhuset. Avsnittet heter ”Ombyggnation och renovering av kv. Myrten 10”. Det innehåller en längre redogörelse av de mätningar och undersökningar som diverse företag utförde under en stor del av 2015 och 2016 i olika (de flesta) delar av kommunhuset. (Även en asbestinventering utfördes. Revisorerna har emellertid inte tagit del av denna rapport.) Dessa undersökningar tycks aldrig ha sammanställts, men det räckte tydligen med att en av undersökningarna presenterades för kommunens centrala samverkansgrupp där även kommunalråd medverkade:
”[kommunalråden] lät meddela att problemen med inomhusmiljö skulle åtgärdas och prioriteras. Efter detta påbörjades ombyggnation av kommunhuset del 1. Det fattades dock inget politiskt investeringsbeslut avseende ombyggnation av kommunhuset del 1.”
Det är alltså här som PwC och revisorerna inte är riktigt tydliga. Som jag skrev tidigare så fattade ju faktiskt kommunfullmäktige ett beslut den 26 april 2017 om 50 milj kr för åtgärder i kommunhuset. Men jag förstår det som så att revisorerna och PwC menar att renoveringsarbetet då faktiskt har pågått under en tid innan kommunfullmäktige fattade detta beslut. Och det har ju PwC helt rätt i – det fattades inget beslut förrän i efterhand. Och så får det självklart inte gå till. Ordet anmärkningsvärt räcker knappast till för att beskriva agerandet, eller bristen på.
Att PwC dessutom konstaterar att ingen löpande rapportering av kostnadsläget skedde för dessa pågående ombyggnationer är väl inte heller ägnat att förvåna…
Under 2017 upprättade fastighetsenheten (inom samhällsbyggnadsförvaltningen) en kalkyl för de återstående renoveringskostnaderna. En upphandling gjordes om att utföra en totalentreprenad för om- och tillbyggnad samt ytskiktsrenovering av befintligt kommunhus. PwC är inte riktigt nöjt:
”Vi noterar att mängden och omfattningen av genomförda projekteringar snarare indikerar att kommunen borde ha upphandlat en utförandeentreprenad (vilket i regel resulterar i ett lägre anbudspris).”
Det är oklart skriver PwC om el och VVS ingick i totalentreprenaden. Även om företrädare för fastighetsenheten har meddelat att detta var inkluderat och att entreprenörerna visste om detta. Annars är PwC nöjda med underlagen. De var tydliga i krav- och prisfrågor, färdigställandetid och tidplan, liksom i krav på möten och ÄTA-underlag.
Två företag lämnade offerter på kommunens anbudsförfrågan. Då är vi i januari 2018, och vi pratar om etapp 2. Brunbergs Bygg AB, som hade gjort en stor del av arbetet under etapp 1, lämnade ett anbud på 37,5 milj kr och Inter Bygg Västra Götaland AB hade ett pris på 36,857 milj kr. Skillnaden mellan anbuden var alltså bara 643.000 kr. Inter Bygg fick entreprenaden.
PwC skriver:
”vi (anser) att de tekniska och finansiella kraven på leverantören var oproportionerligt låga. Exempelvis fanns inget omsättningskrav med. Inter Bygg Västra Götaland hade år 2017 en omsättning på 20.667 tkr, vilket alltså motsvarar ungefär hälften av vad anbudssumman som bolaget offererade. Detta innebär en stor omställning för bolaget, och således en risk för kommunen.”
PwC är således mycket tveksam till att Inter Bygg fick entreprenaden, eftersom förfrågningsunderlaget faktiskt innehöll ett krav på finansiell styrka. Vilket PwC anser att Inter Bygg inte hade. Och sedan skilde det ju bara 1,75% mellan anbuden. Men det finns ytterligare en aspekt som gör PwC misstänksam:
”Vidare skulle anbud inlämnas skriftligen via brev enligt förfrågningsunderlaget, vilket försvårar spårning. Ur ett kontrollperspektiv är kombinationen av låg skillnad mellan anbudsgivarnas pris och att inlämning ska ske via brev anmärkningsvärd.”
Det här låter mycket allvarligt. Tyvärr kommer inte PwC vidare, eftersom de som arbetade med förfrågningsunderlaget inte längre arbetar kvar i kommunen.
När arbetet med renoveringen och ombyggnaden kom igång så visade det sig att en del ändrings- och tilläggsarbeten (ÄTA) var tvungna att utföras. De gjordes helt enligt reglerna och avtalet mellan företaget och kommunen. ”ÄTORna” kom att uppgå till 4,2 milj kr.
”Vi på PWC anser att omfattningen och karaktären av ÄTA-arbeten som genomförts i ombyggnationen av kommunhuset inte är förenligt med god intern kontroll. Istället menar vi att ÄTA-arbeten uppkommit mot bakgrund av bristfällig projektering och tilläggsarbeten som kommunen borde ha haft med förfrågningsunderlaget (e.g. tillgänglighetsanpassning).”
Mer kritik alltså. Men här antar jag att kommunen kan ha en avvikande uppfattning. Men PwC har mer att anföra kring ÄTOR…
Det finns nämligen ingen tydlig rutin kring hur ÄTOR ska hanteras i kommunen och det finns heller inte i någon delegeringsordning. Frågor som vem som godkänner ÄTOR och till vilket belopp är otydligt, eller obesvarat… Och det tycker jag, efter erfarenheterna kring arenabygget med mängder av ÄTOR, som en viss projektledare beslutade i stort sett på egen hand, är tämligen uppseendeväckande.
ÄTOR:na för projektet under perioden juni 2018 till november 2018 var på 584.000 kr. Detta trots att Inter Bygg hade totalentreprenad.
PwC avslutar just denna del i granskningen:
”Det finns ingen särskild rutin för mutor och jäv.”
Och dessa ord kan väl få vem som helst att hoppa till… PwC skriver emellertid, på ett annat ställe i texten, att de:
”har dock inte kunnat se att avsaknaden av rutin för att förebygga mutor och jäv har drabbat ombyggnationen av kommunhuset.”
Samtidigt som arbetet pågick i kommunhuset så skulle sessionssalen rivas, även där var det nämligen mögellukt. Huruvida lukten kom inifrån salen eller från ”slussen”, dvs passagen mellan kommunhuset och sessionssalen (där vigselrummet var placerat), blev enligt vissa personer aldrig riktigt klarlagt. (De här personerna hävdar att sessionssalen kan ha rivits i onödan…) Den här problematiken låg emellertid utanför PwC:s uppdrag, och nämns överhuvudtaget inte i rapporten.
Samhällsbyggnadsnämnden ansökte om rivningslov i januari 2017. Det fattades emellertid inget beslut om att starta upphandlingen av rivningen av sessionssalen och det finner PwC naturligtvis anmärkningsvärt. Det hindrade dock inte processen tydligen.
Två företag inkom med anbud och företaget Sweden Demolition i Väckelsång AB vann upphandlingen. Beslutet överklagades dock av det andra företaget, Hål i Betong AB. I april 2018, tiden går…, fick Hål i Betong rätt och därmed också rivningsentreprenaden. Rivningen skulle kosta 1,85 milj kr. Det visade sig sedan att det uppkom ÄTOR, så klart, för sammanlagt 539.000 kr.
Och här är PwC:s beskrivning av händelseförloppet slut. Sedan följer, kan man säga, slutsatserna. Men de redogör jag för i kommande blogg, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”.
Den här bloggen är alltså en direkt fortsättning på ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”. Den avslutande delen är ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)””.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer