Arkiv
IFK och skulderna till kommunen

Det har nog inte undgått någon vänersborgare att IFK Vänersborg har stora ekonomiska bekymmer. Denna anrika bandyklubb där t ex en bloggare spelade pojkbandy i slutet av 60-talet och början på 70-talet. Ja, det blev till och med en match i B-laget… Klubben som har sett sådana stjärnor som Sten-Åke Walltin, Lasse Feldendahl, Stig ”Puskas” Jonsson, Håkan Olsson, ”Gucko” Jansson och Peter Nilsson – bara för att nämna några från den gamla ”goda” tiden. Denna klubb är idag på obestånd…
Idag balanserar IFK på konkursens brant. Som IFK:s juridiska ombud skriver till fordringsägarna:![]()
”Föreningen saknar förmåga att betala sina skulder i den omfattningen de förfaller till betalning och denna oförmåga är inte av tillfällig art [och] därmed föreligger en obeståndssituation.”
De totala skulderna uppges uppgå till 3,4 miljoner kronor. (P4 Väst uppgav igår att skulderna uppgår till nästan 4 milj kr, se här.) En otroligt stor summa för en idrottsklubb. Varför det har blivit så här diskuteras och spekuleras det om i både bandykretsar och ”på stan”.
Leif Bengtsson, som varit IFK Vänersborgs enskilt störste sponsor de senaste åren och även ledamot i styrelsen, sa till TTELA den 19 mars (”IFK kan tvingas lämna elitserien”):![]()
”Om kostnaderna är större än intäktsmassan går det inte. Näringslivet, kommunen och publiken räcker inte till för att hålla den status som krävs, det går inte ihop.”
IFK hade inga skulder i det förra bokslutet, men däremellan har IFK arrangerat bandy-VM. Och det var tydligen en mer eller mindre ekonomisk katastrof. Förlusten blev enligt preliminära siffror omkring 2 milj kr. Att dra på sig sådana skulder på ett enda arrangemang, om än stort, tycks för en utomstående vara tämligen obegripligt. Det måste ha varit en alltför optimistisk, dvs mycket bristfällig, planering och budgetering, med siffror och prognoser som har varit mer eller mindre ”tagna ur luften”. Och det i sig är anmärkningsvärt…
Resten av IFK:s skulder härrör från minskade publik- och kringintäkter under seriespelet. Och det är nog så att bandyns popularitet har varit på nedåtgående i många år nu. (Utom i Lidköping…) Det är också noterbart att IFK inte har betalat en faktura på 220.000 kr (hyra av loger) som är daterad redan den 22 januari, dvs innan bandy-VM startade…
IFK har helt enkelt inte rättat mun efter matsäcken och det är väl det som Leif Bengtsson egentligen säger. Även om IFK inför årets säsong vidtog flera åtgärder för att minska kostnaderna.

IFK Vänersborg arbetar naturligtvis frenetiskt med att lösa den uppkomna situationen. Klubben vill inte gå i konkurs och riskera att flyttas ner i seriesystemet. IFK letar finansiärer, samtidigt som IFK försöker få till ackordsuppgörelser med sina fordringsägare.
I dagens TTELA (se ”Läget allt ljusare för IFK”) ser styrelsens ordförande Jan-Olof ”Jolo” Olsson ”ljuset i tunneln”:
”De största fordringsägarna har sagt att de ställer upp och det är vi väldigt tacksamma för.”
Hittills har Sparlunds Buss meddelat att företaget skriver av en stor del av IFK:s skuld, 675.000 kr av 900.000 kr. (Se ”Sparlunds Buss skriver av delar av skulden till IFK”.) Även Quality hotel är positivt inställd, men har några krav, som handlar om hur föreningen ska skötas, innan det blir ett ja.
Och så är det också med flera andra företag. VBG Group och Fogelgrens bygg har t ex vissa betänkligheter (se ”IFK:s sponsorer om situationen”):
”Från vår sida efterlyser vi mer analys, en räddningsplan innan vi tar ställning till om vi är beredda att ge mer stöd.”
”Självklart vill vi hjälpa till men att sätta in pengar som bara skulle försvinna in i ett konkursbo känns inte bra.”
Supporterklubben Älgarna har, skriver TTELA idag, samlat in 146.000 kronor och spelarna i A-truppen sänker sina löner med 20%. Det är ganska imponerande!
Skulder och obetalda fakturor är dock IFK:s och dess fordringsägares problem. ”Vanliga” vänersborgares problem är att Vänersborgs kommun är en av fordringsägarna… IFK Vänersborg är skyldig kommunen 412.645 kr.
IFK Vänersborg har vad jag förstår inte betalat några fakturor till kommunen denna säsong, varken för hyror av istid eller loger. Och då har kommunen ändå gett IFK pengar för arrangemanget av bandy-VM. Kommunstyrelsen bidrog med 400.000 kr till VM-turneringen och fullmäktige beslutade att kultur- och fritidsnämnden skulle få 230.000 kr extra för ökande kostnader i samband med VM. De sistnämnda pengarna skulle bland annat täcka uteblivna intäkter från lokalhyror.
Och då har kostnaderna för kultur- och fritidsnämnden ändå blivit större. Förvaltningschefen sa till TTELA den 27 mars (se ”Kommunens kostnader för bandy-VM större än beräknat”):
”När vi tittar på våra siffror till och [med] februari ser vi att vi har dragit över med cirka 100.000 kronor, vad vi kan se nu.”
Och då är det ändå inte säkert att detta inkluderar alla obetalda fakturor. Kommunalrådet Gunnar Lidell (M) har skrivit till samtliga förvaltningschefer och efterfrågat information:
”jag är angelägen om att ha en samlad bild om kommunens fordringar innan jag som förtroendevald kan ta ett beslut”
Vi får se vilka svar Lidell får. Rykten ”på stan” säger att det finns fler fakturor…
Man kan väl ha åsikter om att kommunen ”sponsrar” bandy-VM, men besluten är fattade i ”laga ordning”. Däremot undrar jag naturligtvis hur ännu mer pengar kan utbetalas till IFK utöver de politiska besluten…
Vänersborgs kommun har, liksom de andra fordringsägarna, fått brevet ”Ansökan om frivilligt ackord” från IFK:s juridiska ombud. Frågan ställs om kommunen, liksom de andra fordringsägarna, kan godta ett ackord på 25%. Det betyder att IFK betalar tillbaka 25% av sina skulder, dvs 103.161 kr, till kommunen. (Summan kan bli högre om det visar sig att det finns fler obetalda fakturor.) Ackordsförslaget förutsätter att:
”samtliga fordringsägare godkänner förslaget och med lika villkor.”
Det finns argument både för och emot en ackordsuppgörelse med IFK Vänersborg. En del argument är ”tyngre” och bättre…
Det som talar för en uppgörelse är:
- IFK är viktigt för staden Vänersborg.
- ett lag i landets högsta serie sätter Vänersborg och därmed kommunen på kartan.
- IFK drar in intäkter till kommunens näringsliv, t ex restauranger, affärer och hotell.
- IFK:s ungdomsverksamhet kommer att drabbas av en konkurs (ca 200 ungdomar mellan 5-20 år).
- om IFK går i konkurs får kommunen inga pengar, med en ackordsuppgörelse får kommunen i varje fall en del pengar tillbaka.
- utan IFK i elitserien kommer arenan att användas mindre.
- många vänersborgare gillar bandy och närvarar vid matcherna.
- det finns en restaurang i arenan tack vare IFK.
Det som talar mot är att:![]()
- kommunen ska behandla alla klubbar lika.
- andra klubbar har en större ungdomsverksamhet än IFK.
- IFK måste göra rätt för sig – skulder ska betalas.
- vad skulle hända om andra föreningar slutade att betala planhyror?
- IFK måste börja leva i verkligheten – och anpassa sig till den.
- vad säger kommunen om en enskild invånare inte betalar sina fakturor till kommunen?
- om IFK går i konkurs kan isen tas bort och ersättas med konstgräs – det skulle ge kommunen större intäkter.
- om IFK inte går i konkurs kommer klubben att fortsätta belasta kommunens ekonomi, dvs skattebetalarnas pengar.
Som sagt, en del argument är bättre än andra. Det finns säkert också många fler argument, både för och mot.
Det blir nu politikernas uppgift att ta ställning till hur IFK Vänersborgs skulder till kommunen ska hanteras och hur kommunen ska ställa sig till förslaget om en ackordsuppgörelse. Vilka politiska församlingar det blir fråga om vet jag inte, kanske kommunstyrelsen, kanske kommunstyrelsens arbetsutskott, kanske kultur- och fritidsnämnden… Jag tvivlar på att ärendet kommer upp i kommunfullmäktige.
Det är i varje fall bråttom med en uppgörelse. IFK:s juridiske ombud vill ha svaret senast måndagen den 8 april.
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)
Detta är del 3. Det är en direkt fortsättning på föregående blogg, del 2, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”. (Som i sin tur var en direkt fortsättning på del 1, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”).
Slutsatser
PwC avslutar sin rapport med att besvara ett antal kontrollfrågor. De flesta svaren framgår av själva framställningen, se mina två tidigare bloggar, men jag gör ändå några nedslag.
* ”Det finns inte riktlinjer och rutiner för intern kontroll och riskbedömningar avseende byggentreprenader. … Vidare saknas rutiner för styrning av större projekt samt en gemensam projektstyrningsmodell.”
* ”De politiska beslut som fattats har delvis grundats på bristfälligt underlag. … inget beslut om att starta upphandlingen av Sessionssalen fattades, vilket är anmärkningsvärt.”
* ”Vi finner det dock anmärkningsvärt att så pass många ÄTOR uppkommit trots att det är en totalentreprenad.”
* ”Det finns inga kontroller som säkerställer att intern kontroll fungerar i samband med större investeringsprojekt.”
* ”Det upprättades ingen förkalkyl i samband med ombyggnationen av kommunhuset.”
* ”Det finns ingen antagen rutin för hantering av ÄTOR. Inte heller har särskilda ekonomimöten hållits, trots att ÄTOR förekommit frekvent.”
Det händer att invånare i Vänersborg har andra åsikter än kommunen, inte minst i byggfrågor… Ändå får invånarna acceptera och följa kommunens direktiv. En sådan här revisorsrapport tenderar att undergräva kommunens auktoritet. Det är inte bra. Vänersborgarna kanske börjar ställa sig frågor som – varför ska vi göra som kommunen föreskriver när sådana här granskningar visar på så många och så stora brister i kommunens egen kunskap och egna rutiner? Eller, varför ska vi ha full koll i och på våra byggprojekt när kommunen inte har det på sina egna? Sådana här frågor skulle undergräva tilliten. Det är viktigt att kommunen gör rätt så att invånarna får tillbaka förtroendet för politikerna och tjänstemännen.
Revisorerna avslutar granskningen med att identifiera ett antal förbättringsområden, som de vill att kommunen ska beakta. Kanske blir allt bättre om kommunen följer revisorernas råd…
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör uppdra åt förvaltningen att utarbeta rutiner för styrning av större projekt samt en gemensam projektstyrningsmodell. Genom att anta en rutin som följs av förvaltningen förebyggs risken att en omfattande renovering ej upphandlas.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör uppdra åt förvaltningen att gå igenom samtliga kostnader som upparbetats inom kommunhuset (byte av ventilation i fläktrummet, ombyggnation av kv. Myrten 10 del 1 och 2 samt rivning av Sessionssalen). Detta för att nämnden ska få en samlad kostnadsbild och en prognos över vad den totala kostnaden förväntas uppgå till.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör se över upphandlingsprocessen. I synnerhet bör varsamhet vidtas rörande upphandling av totalentreprenader när kommunen redan utfört omfattande projektering.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör anta en rutin för hantering av ÄTOR — både i fråga om förhållningssätt beroende på vald entreprenadform, men även gällande beställning, eventuella ekonomimöten vid frekvent förekomst av ÄTOR samt attestering.”
* ”Samhällsbyggnadsnämnden bör initiera en dialog med kommunstyrelsen om förutsättningarna för att anta en rutin för mutor och jäv.”
Renoveringen av kommunhuset pågår fortfarande. Därför vet ingen vad notan riktigt kommer att sluta på när allt är klart. De totala kostnaderna kommer i varje fall inte att understiga 78,755 milj kr. Det är mycket pengar. Och till denna kostnad måste vi då kanske också lägga en ny sessionssal…
För den gamla sessionssalen är numera riven. Om det ska bli någon ny vet vi i dagsläget inte. Kommunen hoppas nog på att Västra Götalandsregionen ska uppföra en ny byggnad där även en sessionssal för kommunen kan inrymmas. Men en sådan byggnad lär väl då hamna någonstans i Vänerparken. Men det är en helt annan historia.
Revisorernas och PwC:s arbete är klart, rapporterna är inlämnade. Hur dessa rapporter nu kommer att hanteras, det vet jag inte.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S), som var samhällsbyggnadsnämndens ordförande förra mandatperioden, sa till P4 Väst igår (se/lyssna här: ”Hård kritik mot Vänersborgspolitiker efter olaglig renoveringsaffär”):
”Vi har funderat på varför det blir så. … Hur ska vi göra för att det här inte händer igen? … Självklart får vi ta åt oss av den här revisionsrapporten … för att det här inte ska hända igen.”
Och självklart vill ingen att detta ska hända igen. Men låt oss se tillbaka 10 år. Då skakades Vänersborg av en byggskandal i ännu större omfattning. Arena Vänersborg, som skulle kosta 140 milj kronor, uppvisade en slutnota på närmast ofattbara 286 milj kr. Och då liksom nu hade det inte funnits riktlinjer och rutiner för intern kontroll, riskbedömningar eller (och) styrning. Det hade inte funnits någon antagen rutin för hantering av ÄTOR. Och inte nog med det, politiska beslut hade grundats på bristfälliga underlag.
Historien har alltså upprepat sig. Det var precis samma misstag nu som då. Det tycks som om kommunen inte har lärt sig någonting av arenaskandalen. Och ansvaret för detta faller tungt på de styrande, framför allt på socialdemokraterna och centerpartiet. De styrde Vänersborg under arenatiden och de styrde under den förra mandatperioden – och de styr fortfarande. Och allt är sig likt, inget tycks ha förbättrats eller förändrats… Vad säger att kommunledningen ska lära sig något denna gång?
Den gången, på arenatiden, fick inte ledamöterna i barn- och ungdomsnämnden ansvarsfrihet, trots att nämndens ledamöter hade förvägrats insyn i projektet och trots att vissa ledamöter till och med hade röstat nej till hela arenabygget. De ledande politikerna i kommunstyrelsen fick däremot ansvarsfrihet…
Ska någon i kommunledningen ställas till svars denna gång? Eller är det ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden som inte ska beviljas ansvarsfrihet?
Gunnar Lidell (M) sa igår i P4 Väst (”Oppositionen stämmer in i kritiken efter olaglig renoveringsaffär”):
”Det har ju hänt förr att revisorerna har yrkat på icke ansvarsfrihet, men det vill jag inte spekulera i, i förväg. Det får revisorerna jobba med.”
Vilka skulle revisorerna anse vara ansvariga?
Eller ska revisorerna bara låta allt passera? Och hoppas att kommunen följer förbättringsförslagen. Jag tror inte att kommuninvånarna nöjer sig med det, jag tror att de vill att någon eller några, politiker eller tjänstemän, bör ta på sig ansvaret, eller hållas ansvariga, för alla de fel och brister som revisorerna och PwC har upptäckt i sitt gedigna revisionsarbete.
Det är dock viktigt att hålla i minnet att trots att många fel har begåtts, så har alla haft ett gott uppsåt. Ingen har velat att det skulle bli så här.
För övrigt hoppas jag att renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset ska bli bra och lyckad och att personalen i fortsättningen ska få en bra arbetsmiljö.
Anm. Det här var den tredje och sista bloggen i ämnet. De två första delarna hittar du här:
- ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”, 31 mars 2019.
- ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”, 1 april 2019.
PS. Du kan ladda ner revisorsrapporten genom att klicka här.
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)
Detta är en direkt fortsättning på föregående blogg, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”.
Rapporten från PwC
PwC redogör för händelseförloppet, angående kommunhusets renovering och ombyggnad, i kronologisk ordning. Revisorsrapporten börjar således med utbytet av ventilationen i fläktrummet år 2014.
Redan i detta tidiga stadium började det strula. Det kom inga anbud utifrån kommunens förfrågningsunderlag, utan kommunen var tvungen att uppvakta tre entreprenörer för att inleda en diskussion om direktupphandling. Samhällsbyggnadsnämndens upphandlingsutskott beslutade så småningom att tilldela Fyrkantens Ventilation totalentreprenaden på 6,72 milj kr.
Det var stor tidsmässig skillnad mellan färdigställandetiden som Fyrkanten AB angav i sitt anbud och den som står i Administrativa Föreskrifter, som är en del av Vänersborgs Kommuns förfrågningsunderlag. Så skriver PwC och fortsätter:
”Vi har efterfrågat dokumentation som bekräftar att parterna kommit överens om tidsförskjutningen, men enligt uppgift finns ingenting dokumenterat angående tidsförskjutningen.”
Det kanske inte var så allvarligt, men Fyrkantens anbud innehöll också en del reservationer angående utförandet. PwC skriver att underlag har efterfrågats som bekräftar att kommunen accepterade reservationerna, men:
”enligt uppgift finns dessa uppgifter ej dokumenterade.”
Det visade sig att arbetet i fläktrummet varken höll budget eller tidsplan. Projektet kostade 8,22 milj kr, dvs 1,5 milj kr mer än anbudet.
Sedan beskriver PwC renoveringen av kommunhuset. Avsnittet heter ”Ombyggnation och renovering av kv. Myrten 10”. Det innehåller en längre redogörelse av de mätningar och undersökningar som diverse företag utförde under en stor del av 2015 och 2016 i olika (de flesta) delar av kommunhuset. (Även en asbestinventering utfördes. Revisorerna har emellertid inte tagit del av denna rapport.) Dessa undersökningar tycks aldrig ha sammanställts, men det räckte tydligen med att en av undersökningarna presenterades för kommunens centrala samverkansgrupp där även kommunalråd medverkade:
”[kommunalråden] lät meddela att problemen med inomhusmiljö skulle åtgärdas och prioriteras. Efter detta påbörjades ombyggnation av kommunhuset del 1. Det fattades dock inget politiskt investeringsbeslut avseende ombyggnation av kommunhuset del 1.”
Det är alltså här som PwC och revisorerna inte är riktigt tydliga. Som jag skrev tidigare så fattade ju faktiskt kommunfullmäktige ett beslut den 26 april 2017 om 50 milj kr för åtgärder i kommunhuset. Men jag förstår det som så att revisorerna och PwC menar att renoveringsarbetet då faktiskt har pågått under en tid innan kommunfullmäktige fattade detta beslut. Och det har ju PwC helt rätt i – det fattades inget beslut förrän i efterhand. Och så får det självklart inte gå till. Ordet anmärkningsvärt räcker knappast till för att beskriva agerandet, eller bristen på.
Att PwC dessutom konstaterar att ingen löpande rapportering av kostnadsläget skedde för dessa pågående ombyggnationer är väl inte heller ägnat att förvåna…
Under 2017 upprättade fastighetsenheten (inom samhällsbyggnadsförvaltningen) en kalkyl för de återstående renoveringskostnaderna. En upphandling gjordes om att utföra en totalentreprenad för om- och tillbyggnad samt ytskiktsrenovering av befintligt kommunhus. PwC är inte riktigt nöjt:
”Vi noterar att mängden och omfattningen av genomförda projekteringar snarare indikerar att kommunen borde ha upphandlat en utförandeentreprenad (vilket i regel resulterar i ett lägre anbudspris).”
Det är oklart skriver PwC om el och VVS ingick i totalentreprenaden. Även om företrädare för fastighetsenheten har meddelat att detta var inkluderat och att entreprenörerna visste om detta. Annars är PwC nöjda med underlagen. De var tydliga i krav- och prisfrågor, färdigställandetid och tidplan, liksom i krav på möten och ÄTA-underlag.
Två företag lämnade offerter på kommunens anbudsförfrågan. Då är vi i januari 2018, och vi pratar om etapp 2. Brunbergs Bygg AB, som hade gjort en stor del av arbetet under etapp 1, lämnade ett anbud på 37,5 milj kr och Inter Bygg Västra Götaland AB hade ett pris på 36,857 milj kr. Skillnaden mellan anbuden var alltså bara 643.000 kr. Inter Bygg fick entreprenaden.
PwC skriver:
”vi (anser) att de tekniska och finansiella kraven på leverantören var oproportionerligt låga. Exempelvis fanns inget omsättningskrav med. Inter Bygg Västra Götaland hade år 2017 en omsättning på 20.667 tkr, vilket alltså motsvarar ungefär hälften av vad anbudssumman som bolaget offererade. Detta innebär en stor omställning för bolaget, och således en risk för kommunen.”
PwC är således mycket tveksam till att Inter Bygg fick entreprenaden, eftersom förfrågningsunderlaget faktiskt innehöll ett krav på finansiell styrka. Vilket PwC anser att Inter Bygg inte hade. Och sedan skilde det ju bara 1,75% mellan anbuden. Men det finns ytterligare en aspekt som gör PwC misstänksam:![]()
”Vidare skulle anbud inlämnas skriftligen via brev enligt förfrågningsunderlaget, vilket försvårar spårning. Ur ett kontrollperspektiv är kombinationen av låg skillnad mellan anbudsgivarnas pris och att inlämning ska ske via brev anmärkningsvärd.”
Det här låter mycket allvarligt. Tyvärr kommer inte PwC vidare, eftersom de som arbetade med förfrågningsunderlaget inte längre arbetar kvar i kommunen.
När arbetet med renoveringen och ombyggnaden kom igång så visade det sig att en del ändrings- och tilläggsarbeten (ÄTA) var tvungna att utföras. De gjordes helt enligt reglerna och avtalet mellan företaget och kommunen. ”ÄTORna” kom att uppgå till 4,2 milj kr.
”Vi på PWC anser att omfattningen och karaktären av ÄTA-arbeten som genomförts i ombyggnationen av kommunhuset inte är förenligt med god intern kontroll. Istället menar vi att ÄTA-arbeten uppkommit mot bakgrund av bristfällig projektering och tilläggsarbeten som kommunen borde ha haft med förfrågningsunderlaget (e.g. tillgänglighetsanpassning).”
Mer kritik alltså. Men här antar jag att kommunen kan ha en avvikande uppfattning. Men PwC har mer att anföra kring ÄTOR…
Det finns nämligen ingen tydlig rutin kring hur ÄTOR ska hanteras i kommunen och det finns heller inte i någon delegeringsordning. Frågor som vem som godkänner ÄTOR och till vilket belopp är otydligt, eller obesvarat… Och det tycker jag, efter erfarenheterna kring arenabygget med mängder av ÄTOR, som en viss projektledare beslutade i stort sett på egen hand, är tämligen uppseendeväckande.
ÄTOR:na för projektet under perioden juni 2018 till november 2018 var på 584.000 kr. Detta trots att Inter Bygg hade totalentreprenad.
PwC avslutar just denna del i granskningen:
”Det finns ingen särskild rutin för mutor och jäv.”
Och dessa ord kan väl få vem som helst att hoppa till… PwC skriver emellertid, på ett annat ställe i texten, att de:
”har dock inte kunnat se att avsaknaden av rutin för att förebygga mutor och jäv har drabbat ombyggnationen av kommunhuset.”
Samtidigt som arbetet pågick i kommunhuset så skulle sessionssalen rivas, även där var det nämligen mögellukt. Huruvida lukten kom inifrån salen eller från ”slussen”, dvs passagen mellan kommunhuset och sessionssalen (där vigselrummet var placerat), blev enligt vissa personer aldrig riktigt klarlagt. (De här personerna hävdar att sessionssalen kan ha rivits i onödan…) Den här problematiken låg emellertid utanför PwC:s uppdrag, och nämns överhuvudtaget inte i rapporten.
Samhällsbyggnadsnämnden ansökte om rivningslov i januari 2017. Det fattades emellertid inget beslut om att starta upphandlingen av rivningen av sessionssalen och det finner PwC naturligtvis anmärkningsvärt. Det hindrade dock inte processen tydligen.
Två företag inkom med anbud och företaget Sweden Demolition i Väckelsång AB vann upphandlingen. Beslutet överklagades dock av det andra företaget, Hål i Betong AB. I april 2018, tiden går…, fick Hål i Betong rätt och därmed också rivningsentreprenaden. Rivningen skulle kosta 1,85 milj kr. Det visade sig sedan att det uppkom ÄTOR, så klart, för sammanlagt 539.000 kr.
Och här är PwC:s beskrivning av händelseförloppet slut. Sedan följer, kan man säga, slutsatserna. Men de redogör jag för i kommande blogg, ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”.
Den här bloggen är alltså en direkt fortsättning på ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)”. Den avslutande delen är ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)””.
Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (1/3)

I slutet på veckan som gått landade det en revisorsrapport i kommunens diarium. PwC hade på uppdrag av kommunens revisorer granskat ombyggnationen av kommunhuset. Granskningen omfattade även renoveringen av fläktrummet, som gjordes innan renoveringen av kommunhuset, och rivningen av Sessionssalen. Revisorsrapporten ska nu lämnas vidare till:
”samhällsbyggnadsnämnden samt för kännedom till kommunstyrelsens samtliga ledamöter och ersättare och till kommunfullmäktige.”
Det har väl inte undgått någon att kommunhuset renoveras. Renoveringen började 2014 då stora klagomål fördes fram på inomhusklimatet. Vid en skyddsrond identifierades lukt- och luftproblem. Det luktade bland annat mögel i socialförvaltningens utrymmen, i entréplanet och i vigselrummet. Anställda och besökare fick andningsbesvär, allergiska reaktioner och flera kunde helt enkelt inte vistas i huset. Det var efter att ventilationen i fläktrummet hade bytts ut. Det var så allt började.
Och renoveringen och ombyggnaden blev, och är fortfarande, dyr. Mellan den 1 januari 2017 och 31 maj 2018, perioden som kallas etapp 1, uppgick kostnaderna till 31,289 milj kr. Utbytet av fläktrummet kostade ytterligare 8,22 milj kr. Sedan började den återstående renoveringen, etapp 2. Kostnaden för etapp 2 beräknas till 36,857 milj kr. (Den är inte klar än.) Samtidigt med renoveringen revs också sessionssalen. Rivningen kostade 2,389 milj kr.
Renoveringen och ombyggnaden av kommunhuset inklusive rivningen av sessionssalen uppgår alltså till en total kostnad på 78,755 milj kr. (Om etapp 2 håller budget.)
Revisorernas ”torra” sammanfattning av detta ”projekt” är kort och koncis:
”Vår sammanfattande bedömning är att ombyggnationen av kommunhuset inte har präglats av ändamålsenlig styrning, uppföljning eller intern kontroll.”
På revisorsspråk är det hårda och skarpa ord.
Revisorerna utvecklar och motiverar sin kritik:
”Vi har bland annat identifierat allvarliga brister så som att renoveringsarbete av kommunhuset mellan 1 januari 2017 till 31 maj 2018 har utförts för 31.289 tkr utan att varken upphandling skett eller att investeringsbeslut fattats.”
Jag måste stanna upp redan här.
Det finns alltså, skriver revisorerna, inget beslut om denna stora investering på drygt 31 miljoner kronor (fram till 31 maj 2018). Redan här så tappar man målföret. Men är det så, finns det inget beslut? Jag är inte riktigt säker på hur revisorerna tänker.
Den 26 april 2017 beslutade kommunfullmäktige att tillföra samhällsbyggnadsnämnden:
”ett investeringsanslag under 2017 för åtgärder i kommunhuset, exklusive sessionssal, med 50 mkr.”
Detta beslut gällde den tidsperiod som revisorerna syftar på. Men då har arbetet i kommunhuset i och för sig pågått en tid… Och då uppenbarligen utan beslut…
Det torde vara detta som revisorerna tänker på. Det skulle ju också kunna tänkas att revisorerna saknar ett konkret investeringsbeslut i samhällsbyggnadsnämnden – ett beslut som inte handlade om finansieringen utan att det skulle börja renoveras här och nu. Denna tolkning skulle möjligtvis förklara den andra delen av kritiken, dvs när revisorerna skriver att ingen upphandling har skett. Om inget investeringsbeslut fattades så fattades inte heller något beslut om upphandling.
Jag spekulerar, det framgår inte av revisorernas granskning riktigt vad de syftar på. Men har det inte skett någon upphandling så är det i sig en skandal. Då pratar vi så vitt jag förstår om riktigt allvarliga saker, om lagbrott… (Och jag kan inte hjälpa att jag får associationer till arenabygget…)
Ingen upphandling hade skett, inget investeringsbeslut hade fattats. Det är naturligtvis oerhört anmärkningsvärt. Ansvaret för detta faller självklart tungt på de tre styrande partierna S+C+MP och i synnerhet på kommunledningen och ledningen för samhällsbyggnadsnämnden under den gångna mandatperioden…
Jag skulle vilja passa på att flika in i det här sammanhanget, för att få en fullständig kostnadsbild, att kommunfullmäktige fattade ett nytt beslut den 25 april 2018, om att anslå ytterligare 42 milj kr, i tilläggsanslag i investeringsbudgeten 2018, för ombyggnaden av kommunhuset.
Tillbaka till granskningsrapporten. Revisorerna fortsätter:
”Förvaltningen har uteslutande upphandlat totalentreprenader, men utfört en stor del av projekteringsarbetet själva. Därutöver är ändrings- och tilläggsarbeten (så kallade ÄTOR) vanligt förekommande trots att totalentreprenad angivits, vilket har enligt granskningen orsakats av dels bristfälliga utredningsunderlag, dels bristande kontroll.”
Här återkommer definitivt vingslagen från arenabygget, vem känner inte igen dessa fördyrande ÄTOR…
Revisorerna igen:
”Vi har även iakttagit brister i upphandlingsprocessen avseende kommunhuset del 2. Bland annat fanns inget omsättningskrav i upphandlingen av ombyggnation av Kv. Myrten 10. Den anbudsgivare som vann upphandlingen hade året dessförinnan en omsättning som motsvarade cirka hälften av angivna anbudssumman, vilket utgör en stor risk för kommunen.”
Den här kritiken känns väl i sammanhanget inte lika allvarlig som den föregående. Jag återkommer till denna.
Jag har hittills citerat från de politiskt tillsatta revisorernas utlåtande. De avslutar också med ett antal förbättringsområden. De återkommer jag också till. Efter sammanfattningen från de kommunala revisorerna följer då PwC:s rapport, som är mycket noggrann. Den tar jag upp i nästa del.
PS.
Del 2 – ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (2/3)”
Del 3 – ”Svidande kritik från revisorerna – kommunhuset (3/3)”
Offentlighet och sekretess i Vänersborg
Grundlagarna skyddar vår demokrati. De innehåller reglerna för statsskicket, dvs hur Sverige ska styras. Sverige har fyra grundlagar och dessa grundlagar står över alla andra lagar. Det betyder att innehållet i andra lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna. Det gäller naturligtvis även lokala regler, som t ex de regler, ”Förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda” (se ”Lex Marie: Ordningsregler för politiker”), som kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade om häromsistens. Grundlagarna är också svårare att ändra än andra lagar. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är två av Sveriges grundlagar.
I Tryckfrihetsförordningens 2 kap beskrivs och regleras offentlighetsprincipen:
”1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar.”
Det innebär att vem som helst har rätt att ta del av allmänna handlingar som finns hos en myndighet som t ex Vänersborgs kommun. En handling är allmän om den förvaras hos myndigheten, t ex kommunen, och är att anse som inkommen eller upprättad.
Det finns också bestämmelser kring sekretess. Dessa finns i Offentlighets- och sekretesslagen. Bestämmelserna innebär begränsningar i offentlighetsprincipen. En kommun kan t ex vägra att lämna ut en allmän handling genom att stödja sig på denna lag.
Så begärde jag (6 mars) ut kartor där man kunde se ledningsdragningen och pumpstationernas placering för VA-nätet, för Sikhallsområdet, och även en översiktsbild för hela Vänerkustprojektet. Bakgrunden var att jag helt enkelt ville kolla om det låg något i de påståenden som hade framförts av boende i området om att ledningarna var för dåligt dimensionerade och att det fanns risk för t ex sprickor och brott och därmed risk för läckage. Det sades också att rören låg för nära Vänern, så att det skulle kunna läcka ut avloppsvatten i bland annat Sikhallsviken, om något hände med rören.
Min begäran till kommunen avslogs med hänvisning till just Offentlighets- och sekretesslagen. Motiveringen var:
”dels eftersom det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs, dels att ett röjande kan antas skada landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet.”
Den första delen av motiveringen hade jag svårt att förstå, den andra delen fick mig att känna mig som en spion… Motiveringen utvecklades:
”Ritningarna innehåller bland annat uppgifter om ledningsstorlek, ledningarnas exakta position, lutning, plats för ventilkammare för dricksvatten, plats för avstängningsventil, geoteknik samt schaktdjup och konstruktionsmaterial. Ett röjande av uppgifterna skulle medföra att syftet med låsanordningar och larm motverkas samt att uppgifterna i handlingarna kan komma att användas i brottsligt syfte om de blir kända för allmänheten.”
Nu kände jag mig som både spion och kriminell… Men jag överklagade inte sekretessbeslutet. Jag litade på kommunens bedömning. Den var nog inte personligt menad. Jag undrar däremot vad som skulle hända om det nu, mot all förmodan, visade sig att ryktena visade sig vara sanna – och något rör sprack och avloppsvatten rann ut i Sikhallsbadet. Och kommunen hade sekretessbelagt handlingarna…
Lutz Rininsland (en annan stundtals ”besvärlig” vänsterpartist) ställde på det senaste fullmäktigesammanträdet en interpellation till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) om offentlighetsprincipen, i varje fall indirekt. Rininsland undrade varför kallelserna till byggnadsnämndens sammanträden, som de är utlagda på kommunens hemsida, bara innehåller dagordningen och inga handlingar. I protokollen efter sammanträdena publiceras emellertid alla handlingar, ibland stryks dock, helt riktigt, någon känslig uppgift (med ”XXXX”). Rininsland ville alltså att handlingarna publicerades på kommunens hemsida tillsammans med dagordningen, dvs innan sammanträdet. Precis som byggnadsnämnden hade gjort tidigare(!).
Bo Dahlberg (S) hade tagit hjälp med sitt skriftliga svar, som inte hade sänts ut i förväg trots att kommunens regelverk påbjuder detta, av en namngiven tjänsteman. Dahlberg läste helt enkelt upp detta svar som sitt svar i interpellationsdebatten. Det var lite märkligt – inte att en nämndsordförande tar hjälp av sin förvaltning, men att ”hjälpen” inte gjordes om till ett svar från ordförande själv.
Dahlberg menade att orsaken var att svaret från tjänstemannen hade kommit så sent, den 11 mars, så att han inte hade haft tid. Fullmäktige var dock den 20 mars så det var kanske inte helt med sanningen överensstämmande. Det fick i varje fall Gunnar Lidell (M) att gå upp i talarstolen (i en interpellationsdebatt får samtliga fullmäktiges ledamöter delta) och säga:
”jag tycker faktiskt byggnadsnämndens ordförande att 9 dagar från det att den 11:e mars tills idag så borde faktiskt ordförande i byggnadsnämnden ha kunnat prestera en egen handling med egen namnteckning under, som inte egentligen hänger ut kompetenta tjänstemän på vår förvaltning. Jag hoppas att det blir bättring så det här inte är nån norm för den nya mandatperioden.”
Lidell var aningen tuff skulle man kunna säga…
”Dahlbergs” skriftliga svar i själva sakfrågan löd:
”Att publicera på hemsidan byggnadsnämndens kompletta kallelse skulle kräva ett helt manuellt förfarande med selektering och kopiering av vissa ärenden/handlingar, specialpaketering och PDFbehandling/sammanslagning, kvalitetssäkring samt distribution. Nämnden bedömer att detta merarbete inte är försvarbart utifrån resurshänseende…”
Det är intressant att det skulle vara digitaliseringens fel att det inte går att publicera handlingarna på hemsidan… Och kommunfullmäktige som strax innan, på samma sammanträde, antog en ny policy för IT-utveckling och digitalisering…
Ledningen i Vänersborgs kommun, som är angelägen om och arbetar väldigt aktivt för att förbättra öppenheten och informationen gentemot kommunens invånare, är nog inte glad över detta svar. Tidsbrist eller ”krångliga” IT-system får inte stå i vägen för öppenheten. Det är knappast inte heller något lagligt skäl för att begränsa offentlighetsprincipen. (Jag kan dock tänka mig att det möjligtvis skulle kunna finnas andra skäl.)
I den fortsatta debatten framförde Bo Dahlberg (S) även ett annat skäl, något som Rininsland också hade nämnt i sin interpellation eftersom det hade sagts vid tidigare tillfällen då frågan diskuterats:
”Du (=Rininsland; min anm) skriver själv om tidningen att dom publicerade tidigare än vi hade beslutat och det var ju inte så bra. Sen har ju jag haft kontakt med chefredaktören på ELA i det här ärendet och sagt att kan vi inte komma överens.”
Naturligtvis svarade TTELA i yttrandefrihetens namn nej på en sådan här överenskommelse. Tidningen avgör själv, på gott och ont, vad den ska publicera. Kommunen, och vi politiker, måste leva med det… Vi kan inte inskränka information och offentlighet av rädsla för vad som ska publiceras i media… (Grundlagarna typ…)
Kommunledningen tar mycket seriöst på uppgiften att göra kommunen mer transparent och öppen. Det är viktigt att det här arbetet fortsätter på alla plan. Lutz Rininsland (V) lovade också att ”dra sitt strå till stacken” genom att skriva en motion i frågan.
PS. James Bucci (ytterligare en annan stundtals ”besvärlig” vänsterpartist) har bloggat. Jag rekommenderar en läsning – se ”Hållbar ekoturism i ett glasskal”.
Kommunstyrelsen 27 mars
Igår var det sammanträde med kommunstyrelsen. Vänersborgs ”makthavare” samlades i kommunhuset för att styra Vänersborgs kommun. Kommunstyrelsen är ju:
”kommunens ledande politiska förvaltningsorgan och har till uppgift att leda och samordna planeringen av kommunens ekonomi och verksamhet.”
Som vanligt dominerades tillställningen av information. Och mer information. Det var inte särskilt mycket politik. Besluten fattades sedan på 5 minuter. Vilket var en förhållandevis lång tid, eftersom sverigedemokraterna hade ett annat yrkande i ett ärende – och dessutom begärde votering… Som jag inte deltog i, igår var jag ersättare. De andra ärendena beslutades enligt de förslag som låg på bordet. Det ska väl sägas att besluten denna gång inte var av direkt ”renodlad” politisk karaktär. En del beslut ska också gå vidare till fullmäktige för beslut. Kommunstyrelsens beslut ska därför bara ses som ”rekommendationer” till fullmäktige.
Kommunstyrelsen hade även en workshop. Det var ett nytt grepp i styrelsen. Ledamöterna diskuterade inriktningsmål och, framför allt, förväntade resultat för kommunstyrelsen och kommunstyrelseförvaltningen. Det är förvisso politik, eller borde vara, men med den mål- och resultatstyrning som gäller i det offentliga Sverige, och Vänersborg, känns det mer som ett byråkratiskt påfund som handlar om att ”hitta på” mål som ”låter bra”. Men det är min åsikt, och den delas säkerligen inte av andra. Fast en borgerlig ledamot i min diskussionsgrupp tyckte att det saknades kopplingar mellan mål, förväntade resultat och budget/pengar. Och det var det inte svårt att hålla med om. Diskussionsledare Linéa hade ingen lätt uppgift, men med sin gedigna kunskap så lyckades hon lotsa även vår grupp i hamn.
Workshopen innebar i varje fall en del politiska diskussioner och det uppskattades säkerligen av de flesta närvarande. I varje fall av mig.
Workshopen var enligt kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) en startpunkt för en omarbetning av de nuvarande målen och förväntade resultaten. Och det är berömvärt. För min del hoppas jag emellertid på ett helt nytt styrsystem, tillitsstyrning… (Se ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”, del 1, del 2 och del 3.)
Dagens information dominerades av de helägda kommunala bolagen.
Hunneberg Kungajakt och viltmuseum AB redogjorde för sin årsredovisning och sin verksamhet. (Se ”På onsdag är det KS igen”.) Kommunstyrelsen fick reda på att kung Carl Gustaf hade ställt in sin jakt i år. Det finns helt enkelt för få älgar på bergen. Nästa år lär det emellertid bli jakt som vanligt. Kommunen kommer antagligen också att få möjlighet att köpa mark på Hunneberg. Det är Sveaskog som vill sälja.
Även Vattenpalatset Vänerparken AB redovisade sin årsredovisning och verksamhet. (Se ”På onsdag är det KS igen”.) Det är tydligen svårt att få ihop ekonomin. Anläggningen börjar bli sliten och kostnaderna för underhåll ökar. Dessutom ökar elpriserna och det ökar kostnaderna för uppvärmning av bassängerna. Varma och torra somrar, som sommaren 2018, gynnar inte heller badet. Det var 12.200 färre besökare juni-augusti. Avtalet med fastighetsägaren sträcker sig för övrigt till sista juni 2025.
VD Gunnar Johansson berättade om Vänersborgsbostäder. Och det var positiva tongångar. Bolaget gjorde ett resultat på 8,5 milj kr förra året. Och det byggs som aldrig förr i Vänersborg. 48 lägenheter på Niklasberg (äldreboenden) blir klara nu på våren och i höst blir 114 lägenheter inflyttningsklara på Holmängshage. På Holmängen är det hyresrätter det handlar om och bolaget har lyckats pressa priserna så att hyrorna blir förhållandevis låga. En 2:a kommer att kosta 7.550 kr i månaden och en 3:a 8.995 kr. Nästa år startar byggandet i kv Haren och sedan står kv Penséen (gamla TTELA) i tur. Vänersborgsbostäder är också mycket miljömedvetet i sin verksamhet.
Sedan var det Fastighets AB Vänersborgs tur. Bolaget ska spela en ”tydlig och offensiv roll i utvecklingen av näringslivet”. Fastighets AB äger 5 byggnader, bland annat Kungajaktsmuseet och Wargön Innovation.
Det var också information kring de ärenden som kommunstyrelsen skulle fatta beslut om. Den tyngsta informationen var om kommunens och nämndernas årsredovisning 2018. Den ska så småningom upp i kommunfullmäktige, och då finns det anledning att titta lite extra på den. Jag kan väl bara konstatera att förra årets resultat var på 5 milj kr. Det är för all del ett överskott, men i kommunala sammanhang är det egentligen alldeles för litet.
Det blev lite VA-prat också. Samhällsbyggnadsnämnden hade begärt 4 milj kr i tilläggsanslag i investeringsbudget 2019 för utbyggnad av vatten och avlopp på Norra Timmervik (etapp 8). Ärendet handlade om 4 miljoner, inte om några principfrågor. Föredragningen var ändå ett litet exempel på hur man genom att anlägga ett speciellt perspektiv i en fråga kan få lyssnarna att få en viss uppfattning. Dan Åberg (M) påpekade dock att det var flera hus till salu längs dalslandskusten. Och det har väl också alla de som under de senaste åren åkt längs t ex Gestadvägen sett. Åberg konstaterade kort, och ”lite fint”, att säljskyltarna härrörde väl från dom som inte ville eller hade råd att ansluta sig till det kommunala VA-nätet…
Och så var det ärendet där sverigedemokraterna hade ett annat yrkande. Det handlade om ”budget för projekt etableringsfasen i Wargön innovation”. Ärendet berörde inte några ”större” frågor om Wargön Innovation, inget om t ex framtiden efter den 1 juli (se ”Vad händer egentligen med Wargön Innovation?”). Frågan för kommunstyrelsen var om projektet skulle få 210.000 kr eller inte. Det var ingen stor fråga, den totala kostnaden för kommunens medfinansiering av projektet ligger inom ramen för beslutad nivå. Däremot hade en förskjutning av kostnader skett från 2018 till 2019. Därav nödvändigheten av detta beslut. Medborgarpartiet röstade med SD:s avslagsyrkande, medan de två moderaterna avstod från att rösta. Som sagt, det var ingen stor fråga, även om det är en väldigt dyr byggnad för att förvara insamlade kläder i…
Det var två intensiva dagar i politikens tecken, sammanträde med Kunskapsförbundet Väst på tisdag (se ”Kunskapsförbundet (26/3)”) och kommunstyrelsen på onsdag. Nu är dock inte nästa sammanträde förrän den 23 april, då möts återigen barn- och utbildningsnämnden.
Kunskapsförbundet (26/3)
Så var då premiären med Kunskapsförbundets direktion avklarad. Det var en trevlig tillställning, om uttrycket tillåts om ett politiskt sammanträde. Det var många kända ansikten, i varje fall hälften av dem. Den andra hälften kom från Trollhättan och det var ju en lite annorlunda upplevelse. Även om jag numera sedan några år arbetar i Trollhättan. Mötet fortlöpte utan några motsättningar eller åsiktsskillnader mellan städerna. Och denna gång inte heller mellan partierna. Det rådde en stor enighet kring dagens ärenden. (Se min tidigare blogg, ”Premiär i KFV”.)
Kl 08.30 slog ordförande Maud Bengtsson (S) klubban i bordet och förklarade mötet öppnat. Det var i mångt och mycket samma problematik som avhandlades som i de andra politiska församlingarna som jag deltar i. Det handlade om pengar. Eller rättare sagt, bristen på…
Det är dock en stor skillnad mellan de andra församlingarna och Kunskapsförbundet. Jag tänker på den konkurrens från andra aktörer som Kunskapsförbundet är utsatt för. Och att förbundet dessutom måste betala sina konkurrenter. Utan att ha något val. En ganska unik situation. Jag tänker naturligtvis på friskolorna.
Det är viktigt att ha följande klart för sig:
”Kunskapsförbundet står för den gymnasiala utbildningskostnaden för alla som är folkbokförda i Trollhättan och Vänersborg. Det innebär att förbundet betalar utbildning för elever som väljer att studera i andra kommuner eller friskolor.”
Kunskapsförbundet betalar alltså gymnasieutbildningen, med pengar från Vänersborgs kommun och Trollhättans Stad, för alla gymnasieelever från Trollhättan och Vänersborg – oavsett vid vilken skola de studerar. År 2018 studerade 63% av eleverna på någon av Kunskapsförbundets utbildningar – resten, 37%, valde skolor utanför Kunskapsförbundets regi.
Det är ett stort problem med detta. Utbildningarna på andra skolor är dyrare.
Kunskapsförbundet har så att säga de pengar förbundet har. Om elevantalet ökar med en elev så får förbundet 52.000 kr mer. (Kunskapsförbundet har alltid fått 52.000 kr för varje ny elev, sedan 2013. Man kan väl tycka att summan borde höjas eftersom kostnaderna, som t ex löner, stiger varje år…) Redan här kan det bli en förlust för förbundet, genomsnittskostnaden för en elev ligger nämligen på 100.000 kr. Om eleven ”får plats” i en befintlig klass så fungerar det, men om det blir fler nya elever så att en ny grupp eller klass måste bildas – då räcker inte ”elevpengen”.
Men om den här nye eleven, som KFV får 52.000 kr för, väljer naturbruksutbildningen på Nuntorp, som kan kosta upp emot 300.000 kr, då blir det ett riktigt stort avbräck för Kunskapsförbundet…
Till kommande höst har 34 elever från Vänersborg och Trollhättan valt Realgymnasiets naturbruksutbildning och 8 elever Nuntorps. Det blir många miljoner som Kunskapsförbundet måste lämna ifrån sig… Kostnaden beräknas till minst 2 milj kr. Och det alltså redan till hösten. De följande två åren kommer dessa skolor också att växa, med åk 2 och åk 3…
Det kan väl tilläggas ytterligare en försvårande ekonomisk omständighet.
I ett förslag till avtal med Västra Götalandsregionen (det gäller regionens, VGR:s naturbruksutbildningar), som Kunskapsförbundet helst inte vill underteckna, så ska Kunskapsförbundets betalningsskyldighet för utbildningen kvarstå tills dess eleven har slutfört sin utbildning. Detta trots att Förbundet bara får ersättning från Trollhättan/Vänersborg för 3 års studier. Det innebär att om en elev måste studera 4 eller 5 år, så får Kunskapsförbundet ingen ersättning för det extra året eller åren. Och om då eleven går på Nuntorp…
Jag ska inte fördjupa mig i alla detaljer och aspekter i de ekonomiska resonemangen och Kunskapsförbundets ekonomiska problem. (Det handlar också om minskade statsbidrag, problemen inom vuxenutbildningen, SFI etc.) Det är bara att konstatera att hela resursfördelningssystemet inte fungerar och att de ekonomiska resurserna från Vänersborg/Trollhättan är otillräckliga. Det tycktes hela direktionen vara överens om. Ingen ledamot framförde i varje fall någon avvikande uppfattning och direktionen var enig i sina beslut.
Beslutet i ärendet ”Samverkansavtal Västra Götalandsregionen naturbruksutbildning” blev:
”Direktionen beslutar att delge medlemskommunerna den tjänsteskrivelse som beskriver konsekvenserna av att ingå det avtal med Västra Götalandsregionen, som är framtaget men ännu ej undertecknat.
Direktionen föreslår också en fortsatt dialog genom ägarsamråd innan avtalet eventuellt kan undertecknas.”
I ärendet ”Äskande om extra medel från medlemskommunerna” fattade direktionen följande beslut:
”Direktionen beslutar att begära ett ägartillskott med totalt 17 mkr från Trollhättans stad och Vänersborgs kommun för att nå en budget i balans under 2019.”
Det var lärorikt att delta på Kunskapsförbundets sammanträde. Det blev snabbt uppenbart att Kunskapsförbundet är vårt förbund, att det handlar om ungdomar (och vuxna) från Vänersborg.
Och jag kan inte förstå varför dessa frågor inte diskuteras i kommunfullmäktige. Frågorna ”stannar” hos kommunalråden eller i bästa fall i kommunstyrelsen. Det är bara Lutz Rininsland (V) som genom interpellationer och frågor i fullmäktige försöker få frågan dit där den rätteligen hör hemma.
Vänersborgs politiker, liksom Trollhättans antar jag, skulle behöva diskutera och besvara frågor som: Vad vill vi med vår (KFV:s) gymnasieverksamhet? Kan vi ha kvar det breda utbudet? Ska vi ha färre men effektivare utbildningar med högre kvalitet? Ska vi ha andra lokaler?![]()
Det är viktiga frågor. Ägarkommunerna måste bestämma sig. Och det är viktigt att politikerna i förbundets direktion står upp för gymnasieleverna även på hemmaplan – i fullmäktige och kommunstyrelse…
Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej

Som läsare av denna blogg vet, så har ett antal blåsutbor i många år kämpat för att det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut ska få vara kvar som ett orört grönområde. ”Kindblomsskogen” är i stort sett det enda grönområde som finns kvar i Blåsut.
Kommunen däremot har till skillnad från de boende i området velat att det ska byggas hus i en del av skogsområdet. Trots att det strider mot kommunens egen Grönplan. Men som så ofta tidigare, om naturintressen står mot ekonomiska intressen så är det naturintressena som får ge vika…
Kommunen ”vann” naturligtvis striden. Betongpartierna i kommunfullmäktige (S+C+M+L+KD; MP avstod både från att delta i debatten och att rösta) beslutade den 18 november 2015 att grönområdet ska bebyggas (se ”En demokratisk fars”) och det beslutet har inte ändrats.
Det har emellertid inte uppförts några hus i skogen, inte än.
Senast ett kapitel skrevs om byggnationen vid Kindblomsvägen var egentligen i september 2017. Då behandlade Länsstyrelsen ett överklagande från de boende om att byggnadsnämnden hade gett bygglov till Brunbergs Bygg.
Länsstyrelsen beslutade den 4 september 2017:
”Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och avslår ansökan om bygglov.”
Länsstyrelsens uppfattning var alltså att byggnadsnämnden i Vänersborg hade fattat ett olagligt beslut. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.)
Det var till att börja om. Brunbergs gjorde om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade den 21 augusti förra året (2018) att godkänna dem – och ge bygglov. Det här var början till ett nytt kapitel. (Se ”Nytt kapitel i ärendet Kindblom!”.)
Byggnadsnämndens beslut var inte enhälligt. Vänsterpartiets ledamot i nämnden, Pontus Gläntegård, reserverade sig mot beslutet. Han hänvisade till en dom i Mark- och miljööverdomstolen, som sa att murar inte får vara så långa och höga på prickmark som muren var på Kindblomsvägen….
Det handlade om en mur… En stödmur skulle nämligen uppföras vid ”hus B” som var ca 60 meter lång och mellan 0,6 och 1,5 meter hög. Dessutom var omkring 44 meter av muren placerad på punktprickad mark.
I byggnadsnämndens bygglovsbeslut stod det:
”Muren vid hus B avviker mot detaljplanen vad gäller att bygga på mark som inte får bebyggas. I området förekommer flera olika former av inhägnader utmed gata och mot grannfastighet på den så kallade förgårdsmarken. Avvikelsen bedöms därför utgöra en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Muren bedöms inte påverka trafiken nämnvärt och inte heller medföra en visuell eller annan form av olägenhet som gör att den inte kan tillåtas. Åtgärden är även av begränsad omfattning och nödvändig för att området ska kunna bebyggas på ett ändamålsenligt sätt.”
Byggnadsnämnden brukar vara ”noggrann” och hitta det mesta som kan stoppa byggnadsärenden. Det kan många vänersborgare vittna om. I fallet Kindblomsvägen tycks det vara tvärtom. Här hittar nämnden det mesta som skulle kunna tala för att detaljplaner inte behöver följas…
Byggnadsnämndens beslut överklagades återigen av de boende i området.
I förra veckan, den 21 mars 2019, kom Länsstyrelsens beslut:
”Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och avslår Salamandern ekonomisk förenings ansökan om bygglov.”
Beslutet innebär att Länsstyrelsen anser att byggnadsnämndens beslut återigen är olagligt. (Brunbergs Bygg har döpt den ekonomiska förening som köpte och som ska bli byggherrar för skogsområdet till – Salamandern ekonomisk förening.)
Länsstyrelsen skriver i sin tämligen utförliga motivering:
”Som angetts ovan ska planens bestämmelser tolkas i enlighet med den lagstiftning som gällde vid tiden för planens antagande. Till skillnad mot anläggande av parkeringsplatser har uppförande av murar på punktprickad mark ansetts stå i strid mot detaljplaner antagna innan ikraftträdandet av PBL (…). Uppförandet av stödmuren får således, med hänsyn tagen till nämnda praxis samt till murens längd och höjd, anses innebära att marken bebyggs. Stödmuren strider således mot detaljplanen i den del av muren som är belägen på mark som enligt detaljplanen inte får bebyggas. Länsstyrelsen anser att avvikelsen är så stor att det inte kan vara fråga om en liten avvikelse. Det förhållandet att det i området förekommer murar på punktprickad mark medför ingen annan bedömning. Det är fråga om nybyggnation och enligt Länsstyrelsens uppfattning finns det andra sätt att bebygga fastigheten på än den som framgår av ansökan och som inte kräver att murar placeras på mark som inte får bebyggas. Murens planstridiga placering kan därför inte sägas vara nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. Det har inte heller framkommit att avvikelsen skulle kunna godtas av något annat skäl (…).”
Och därmed har ännu ett kapitel om skogsområdet vid Kindblomsvägen avslutats. Brunberg får inte börja bygga några hus, inte efter de planer som företaget, och byggnadsnämnden, hade tänkt.
Det har alltså inte börjat byggas några hus i området än. Och frågan är väl om det blir några. För precis som när Länsstyrelsen upphävde byggnadsnämndens beslut den 4 september 2017, så tittade inte Länsstyrelsen på alla de andra grunderna för grannarnas överklagande. Länsstyrelsen upphäver beslutet på en av grunderna. Länsstyrelsen skrev denna gång:
”Eftersom hinder mot bygglov föreligger redan på grund av att murens placering på punktprickad mark inte kan godtas saknas skäl att pröva klagandenas övriga invändningar.”
Det betyder att det kan finnas fler skäl till att byggnadsnämnden har fattat ett olagligt beslut. Det är invändningar som grannarna kan anföra vid ett överklagande av ett eventuellt nytt bygglovsbeslut.
Även om inga hus har börjat byggas i Kindblomsskogen, så har kommunen inte varit overksam. Kommunen har förberett byggnationen med att anlägga en damm för salamandrar och andra vattenlevande djur. Kommunen har också byggt en väg genom skogen. Vägen har delat skogsområdet, vilket som jag ser det har ”förstört” området – till och med innan det har byggts några nya hus längs vägen. Jag tror också att VA
-ledningar är nedgrävda. Om det inte byggs i skogen så har kommunen använt ett antal miljoner kronor i onödan.
Vi är nog många som funderar på hur kommunen sköter och har skött affären Kindblomsskogen. Hela affären känns onekligen lite ”skandalartad”. Det är nog många som också tycker att det är dags att sluta vända fler blad, och avsluta boken om ”affären Kindblom”. Det är nog med kapitel nu. Kanske är det lika bra att Brunberg bygger någon annanstans i kommunen…
PS. Lite kuriosa… Första gången som Vänsterpartiet lyfte frågan om Kindblom var den 6 september 2011. Då skrev Lutz Rininsland om Kindblom på Vänsterpartiets hemsida – ”Hur står det i kommunens vision?”. Två dagar senare, den 8 september 2011, skrev jag en blogg som bland annat handlade om Kindblomsskogen – ”…en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande”. Och då, 2011, hade Kindblomsborna ändå redan ”bråkat” med kommunen i några år…
Premiär i KFV
På tisdag, den 26 mars, är det personlig premiär i Kunskapsförbundet Väst (KFV). Då ska jag för första gången representera Vänsterpartiet och Vänersborg i KFV:s direktion. Som ersättare. (Lutz Rininsland är Vänsterpartiets ordinarie ledamot.)
Direktionen styr KFV och skulle kunna liknas vid en kommuns fullmäktige. Det är här de politiska besluten fattas. Direktionen består av 14 ledamöter och 14 ersättare, hälften från Vänersborgs kommun och hälften från Trollhättans stad.
Nu har det under åren inte alltid varit så enkelt med den politiska styrningen, har jag förstått. Det finns nämligen också ett ägarsamråd bestående av kommunalråden i Trollhättan och Vänersborg – tillsammans med KFV:s presidium. Ibland har kommunalråden haft andra uppfattningar än förbundets presidium, och direktion… Inte helt sällan om pengar. Och det är Trollhättans och Vänersborgs kommunalråd som sitter på pengarna till KFV:s verksamhet… Det händer nog också att de båda kommunerna har olika uppfattningar. Men mer om detta om det blir aktuellt.
Och det kan det ju bli snart.
På dagordningens punkt 6 läser jag att KFV måste sänka sina kostnader med betydande summor för att nå en budget i balans. Statsbidragen från Migrationsverket för nyanlända elever minskar, fler elever väljer andra skolor än Kunskapsförbundets och antalet elever som går Sfi, etablering blir färre.
Det är KFV som betalar alla Trollhättans och Vänersborgs gymnasieelever oavsett vilken skola dessa väljer att studera vid. KFV får 52.000 kr per varje ny elev och år från Trollhättan och Vänersborg. (Och motsvarande summa mindre om elevantalet sjunker.) Men den genomsnittliga kostnaden för en elev som går i annan kommun eller i en friskola är cirka 100.000 kr per år. I höst startar
det två nya friskoleutbildningar i naturbruk. Det är Nuntorp och Realgymnasiet i Trollhättan. Dessa utbildningar kostar 200.000-300.000 kr per elev och år beroende på inriktning. Om KFV får 52.000 per elev och denne elev börjar på Realgymnasiet är det inte svårt att räkna ut vilka konsekvenser det får för KFV:s ekonomi…
Kunskapsförbundet räknar med att kunna spara en del pengar under året, men det fattas ändå ett antal miljoner. På tisdag är det tänkt att direktionen ska besluta om att begära ett ägartillskott från Trollhättan och Vänersborg.
Det finns också ett särskilt ärende om naturbruksutbildningen på dagordningen. Ett samverkansavtal ska skrivas på med Västra Götalandsregionen. Här är förslaget att avtalsförslaget bör diskuteras vidare. Det blir helt enkelt för dyrt för KFV.
Det finns mycket att säga om ekonomin i Kunskapsförbundet, men eftersom jag är ”rookie” i sammanhanget så får det räcka med dessa funderingar.
Det kan väl också tilläggas att KFV planerar att bygga om och renovera stora delar av Magnus Åbergsgymnasiet. Förbundet har ju redan totalrenoverat och anpassat Nils Ericsonsgymnasiet och Birger Sjöberggymnasiet. Nu är alltså turen kommen till den sista skolan. Beslutet på tisdag gäller anbudsförfarandet.
Det ska bli intressant att träffa trollhättepolitiker i sin kommunala politiska gärning. Det är nog premiär det också.
PS. Lutz Rininsland (V) har också bloggat om sammanträdet: ”Möts Kunskapsförbundet av insikt?”.
På onsdag är det KS igen
Kommunstyrelsen sammanträder på onsdag. Denna gång är inte förberedelserna så betungande. Antalet sidor för ledamöterna att läsa igenom uppgår bara till ungefär 90 och dessutom var sidorna utskickade i tämligen god tid.
Det ser också ut som de flesta ärenden är någorlunda rutinmässiga.
Det blir som vanligt en del information på mötet. Det tycks som om det är kommunstyrelsens huvudsakliga uppgift – att få information. Säger jag efter bara 3 månader (snart) i kommunstyrelsen… Kanske skulle alla föredragningar istället hållas i Folkets hus festsal – så kunde alla fullmäktigeledamöter och övriga politiker närvara. Då hade samtliga fått höra samma information.
Vad ska vi ha kommunstyrelsen till? Det är sant att kommunstyrelsen fattar några beslut, dvs det finns ärenden som avgörs i styrelsen och som inte går vidare till fullmäktige. Fast för att göra det enklare skulle dessa kunna avgöras av kommunfullmäktige också…
Jag hårdrar det hela, naturligtvis. Det är klart att det behövs en kommunstyrelse. Om inte annat för att kommunallagen föreskriver det… Men jag skulle vilja se mer politik i styrelsen.
Lutz Rininsland (V) skrev en motion om detta förra året:
”Jag saknar ett arbetssätt som låter politiska beslut ”växa fram”. Jag ser framför mig att kommunens ledande politiker … utbyter tankar kring frågor som ”kan inverka på kommunens utveckling”, att politikerna uttalar sig om preferenser, om vägar man önskar gå. Inga detaljer i detta skede, utan de stora dragen, avvägningar, prioriteringar.”
Jag håller med Rininsland. Helt klart.
På onsdagens sammanträde blir det information om bland annat Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum AB och Vattenpalatset Vänerparken AB. Årsredovisningarna finns i handlingarna. Och de är
det inget att säga om, tror jag. Redovisningarna har i varje fall fått godkänt av revisorerna.
Både Vattenpalatset och Kungajaktmuséet har haft färre besökare i år än förra året. För badet beror det säkerligen på den långa heta sommaren. Folk badade utomhus istället, men det var ändå ca 87.000 badbesökare och ca 20.000 gäster på Nordic Wellness (som ”har bytt om samt duschat i våra lokaler”).
Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum hade 32.180 besökare under 2018. 17% var internationella gäster. I årsredovisningen skriver styrelsen och VD:n:
”…bolagets företagsprofil bör förändras..”
Det talas bland annat om att stärka:
”inriktning mot friluftsliv och naturupplevelser för att tillgodose nya trender, behov och målgrupper.”
De båda kommunalt ägda bolagen lockar tämligen många besökare varje år. Men det är naturligtvis inte gratis att bedriva verksamheterna. Förra året betalade Vänersborgs skattebetalare 3.211.000 kr till Hunneberg Kungajakt och viltmuseum och 7.604.400 kr till Vattenpalatset Vänerparken AB.
Det är nog värt en diskussion, särskilt i dessa ekonomiskt kärva tider för kommunen, om vi ska lägga så mycket skattepengar på icke-lagbundna verksamheter. Vi får inte heller glömma att till dessa 11 milj kr tillkommer 20 milj kr netto årligen på en arena. Men det ska inte kommunstyrelsen diskutera nästa vecka.
Ärende 9 handlar om ”budget för projekt etableringsfasen i Wargön innovation”. Det såg i förstone ut som en intressant punkt. Det var det inte. Det handlade inte om vad som ska hända i framtiden. Eller nästa år. Eller ens efter den 1 juli. (Se ”Vad händer egentligen med Wargön Innovation?”.) Det handlade om att:
”Kommunstyrelsen beslutar att överföra budgetmedel om 210 tkr från kommunstyrelsens förfogandeanslag, till projektet ’Wargöns Innovation – etableringsskedet’”.
210.000 kr är i sammanhanget ganska lite pengar, så jag antar att kommunstyrelsen kommer att bevilja dom. Även om det är mycket oklart vad som händer med Wargön innovation efter halvårsskiftet… Det borde nog kommunstyrelsen diskutera redan på onsdag…
Roligare än så här kommer inte kommunstyrelsens marssammanträde att bli. Det återstår ytterligare en del ärenden, men som jag ser det är det bara, som sagt, tämligen rutinartade sådana.


Senaste kommentarer