Arkiv
Nyhet: Olagliga ordningsföreskrifter igen…?
Det har varit en del strul med Vänersborgs allmänna lokala ordningsföreskrifter. Det kan inte ha undgått den uppmärksamme bloggläsaren.
På kommunfullmäktiges sista sammanträde innan sommaren (16 juni 2021) så fattade Vänersborgs förtroendevalda beslutet att ändra i “Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun”. 
Det var på många sätt nödvändigt att ändra i föreskrifterna. Vi var dock flera som hade vissa funderingar och tvivel på de ändringar som föreslogs. De framfördes under debatten. Och jag avslutade min blogg efter sammanträdet (se “Förbud mot högljudda aktiviteter”):
“Beslutsförslaget var inte helt genomtänkt eller genomarbetat.”
Kommunfullmäktiges beslut anmäldes till Länsstyrelsen. Det måste nämligen en kommun göra enligt Ordningslagen 3 kap 13 §. Sedan ska Länsstyrelsen, inom tre veckor, kontrollera om föreskriften följer Ordningslagen. Och om föreskriften inte gör det, på något sätt, så ska Länsstyrelsen enligt samma lagparagraf upphäva den.
Och det gjorde Länsstyrelsen. Den 15 juli kom beskedet:
“Kommunens beslut om ändring av de lokala ordningsföreskrifterna ska därför upphävas.”
Länsstyrelsen bedömde att det som Vänersborgs kommun beslutat redan reglerades i brottsbalken. Och det stred mot Ordningslagen:
“Enligt ordningslagen får kommunen inte besluta om föreskrifter som redan är reglerade i annan författning.”
Kommunfullmäktige beslut var olagligt. Vilket naturligtvis var en aning pinsamt… (Se “Länsstyrelsen ger kommunen bakläxa”.)
Vänersborgs kommunledning tog nya tag. Juristerna sattes på att formulera om ändringarna i de lokala ordningsföreskrifterna. I december var det dags för kommunfullmäktige att fatta ett nytt beslut.
Döm om min förvåning när jag läste i förslaget till de nya föreskrifterna:
“Vid vistelse på särskilt utmärkta badplatser, efter klockan 22:00 fram till klockan 07:00, är det inte tillåtet med aktiviteter som är högljudda eller på annat sätt störande…”
Men…? Det var ju just detta som Länsstyrelsen ansåg vara olagligt. Det var precis det här som reglerades i brottsbalken.
På kommunfullmäktige framförde jag, nästan vädjade, att det vore bra om någon förklarade. Men det var knäpptyst, kommunalråden andades knappt. Benny Augustsson (S) sa inget, Henrik Harlitz (M) som yrkade bifall till ordningsföreskrifterna i kommunstyrelsen, sa inget. Mats Andersson (C) sa inget… Och sedan röstade kommunfullmäktige igenom de nya “allmänna lokala ordningsföreskrifterna”… (Se “KF (15/12): Tyst i huset”.)
Och som vanligt skickades beslutet till Länsstyrelsen, allt enligt lagen…
I onsdags, den 5 januari, beslutade Länsstyrelsen:
“Länsstyrelsen upphäver tillfälligt Vänersborgs kommunfullmäktiges beslut den 15 december 2021 att anta nya lokala ordningsföreskrifter. Länsstyrelsen förlänger tiden för Länsstyrelsens prövning till den 22 februari 2022.”
De av kommunfullmäktige beslutade lokala ordningsföreskrifterna gäller alltså inte, de är upphävda. Det är dock bara tillfälligt, Länsstyrelsen behöver mer tid på sig för att granska och pröva Vänersborgs nya föreskrifter… Men det är klart att det är lätt att misstänka att Länsstyrelsen har hittat “tveksamheter” i de nya reglerna. Och att det är därför som Länsstyrelsen behöver förlänga tiden för sin prövning – till den 22 februari 2022.
Länsstyrelsens beslut innebär att de Allmänna lokala ordningsföreskrifterna för Vänersborgs kommun antagna den 21 maj 2014 fortfarande gäller. Det är därför fortfarande förbjudet att bada på badplatsen i hamnkanalen. Å andra sidan är det ok att ta sig en öl på Holmängen bortanför reningsverket…
PEK: Hållbart medarbetarengagemang
OK, jag ger mig. Några ansåg att det var mer att redovisa från den personalekonomiska redovisningen (”PEK:en”) än vad jag gjorde i bloggen “Hur är läget bland de kommunalt anställda?”. Och det är jag helt medveten om, det var ett urval. Men tydligen då ett för smalt urval… Jag hoppas att jag får godkänt efter denna och ytterligare en kompletterande blogg.
PEK:en börjar på följande sätt:
“I kommunens styrmodell ingår att följa utvecklingen även inom medarbetarområdet. Där finns förväntade resultat när det gäller sjukfrånvarons 
utveckling. Där finns även andra nyckeltal som följs med olika typer av mått. Attraktivt arbetsgivarindex (AVI) följs årligen kommunövergripande. Måttet kan vara från 0 till 180 poäng. Nyckeltalen Andel ambassadörer (eNPS) och Hållbart medarbetarengagemang (HME) mäts i samband med genomförd personalenkät och följs även förvaltningsvis.”
I den förra bloggen skrev jag om sjukfrånvaron och om andelen ambassadörer (eNPS). Här ska jag redovisa “Hållbart medarbetarengagemang” (HME).
Vänersborgs kommun vill upplevas som en attraktiv arbetsgivare. För att få reda på vad medarbetarna tycker frågar man dom helt enkelt. Ett formulär användes med nio frågor uppdelade på områdena motivation, ledarskap och styrning. Ungefär 100 kommuner använder samma frågor. Svarsfrekvensen i Vänersborg låg på 75 procent.
Personalen får kryssa på en 5-gradig skala och svaren räknas sedan om till ett indexvärde mellan 0-100. Indexvärdet kallas för “hållbart medarbetarengagemang” (HME). Resultatet jämförs dels med samtliga kommuner, dvs de ca 100 kommuner som använder HME, och dels med våra grannkommuner Trollhättan och Uddevalla.
Frågorna och indexvärdet på området “motivation” framgår av nedanstående diagram:
De anställda i Vänersborg tycker uppenbarligen att deras arbete är meningsfullt, även om det naturligtvis är noterbart att ett antal medarbetare inte verkar ha den uppfattningen. Det som åtminstone jag reagerar på är det relativt låga värdet på 
frågan om man ser fram emot att gå till arbetet. Självklart är det inte heller bra om personalen inte anser att de utvecklas i arbetet. Det är svårt, i varje fall för mig, att uttala mig om det är svar som kommunen som arbetsgivare ska vara nöjd eller missnöjd med. Även om jag förstår att kommunen vill bli bättre…
Resultatet för Vänersborg är något lägre på samtliga frågor än både riksgenomsnittet (100 kommuner) och grannkommunerna.
Det andra delområdet handlade om ledarskap.
Vänersborg får den högsta poängen på frågan om “min närmaste chef visar förtroende för mig som 
medarbetare”. Det är en viktig parameter, men borde rimligtvis “matchas” av “min närmaste chef visar uppskattning för mina arbetsinsatser”. Det sistnämnda torde vara något som måste förbättras.
Resultatet är likartat mellan samtliga jämförelseobjekt.
Det tredje och sista delområdet i “hållbart medarbetarengagemang” handlar om styrning:
Som jag ser det är det frågan om “vad som förväntas av mig i mitt arbete” som är viktigast, och där har 
Vänersborg ett godkänt och kanske till och med bra resultat. Frågan om uppföljning och utvärdering har ett betydligt lägre resultat, men är trots det den enda frågan (av samtliga (HME-frågor) där Vänersborg har ett resultat som är bättre än genomsnittet för de undersökta kommunerna.
Vänersborg skiljer sig inte nämnvärt från de andra kommunerna.
PEK:en sammanfattar resultaten på följande vis:
“Sammantaget för Vänersborgs kommun, sett till poängen för frågorna i HME, framgår både styrkor och utmaningar. Styrkorna är att arbetet upplevs som meningsfullt där närmsta chef visar förtroende samt där man har bra koll på vad som ska utföras på arbetsplatsen och den egna arbetsinsatsen i detta. Utmaningarna är att i större grad uppleva det positivt att gå till arbetet, att lära nytt och utvecklas på arbetsplatsen, där närmsta chef mer visar uppskattning för ens arbetsinsatser och att föra en gemensam dialog på arbetsplatsen om hur verksamheten fortlöper, även sett till uppsatta mål.”
Det finns dock en aspekt till av mätningen “hållbart medarbetarengagemang”. PEK:en har jämfört de totala poängen för varje förvaltning. De jämförs också med resultatet från den förra undersökningen som gjordes 2017:
En snabb blick ger vid handen att resultaten är väldigt likartade mellan de två åren, med ett undantag. Poängen på kultur- och fritidsförvaltningen har ökat 
tämligen kraftigt, från 68 till 78 poäng. Det ska också noteras att miljö- och byggförvaltningen tidigare var uppdelad i två förvaltningar, därav finns det ingen stapel för 2017. Barn- och utbildningsförvaltningen hade högst poäng av samtliga förvaltningar både 2017 och 2020.
Till sist redovisas de olika delområdena för respektive förvaltning:
I PEK:en dras tre slutsatser av diagrammet:
- “För området motivation har det skett en ökning av poäng för kommunstyrelseförvaltningen och kultur- och fritidsförvaltningen. För barn- och utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen blev det en minskning.”
- “För området ledarskap har det skett en ökning av poäng inom samtliga förvaltningar utom för socialförvaltningen där det blev en minskning.”
- “För området styrning har det skett en ökning av poäng för kultur- och fritidsförvaltningen och socialförvaltningen. Däremot blev det en minskning för kommunstyrelseförvaltningen och samhällsbyggnadsförvaltningen.”
Det är svårt att som “utomstående” dra några säkra slutsatser av undersökningen. Alla resultat låg ju, med något enstaka undantag, mellan 70 och 85. Och det känns 
som ganska marginella skillnader. Visst funderar man t ex på hur stor betydelse nya förvaltningschefer har för resultaten, men det är antagligen orättvist.
Det viktigaste med undersökningen torde vara att chefer och medarbetare tillsammans analyserar och diskuterar resultaten för sin arbetsplats/förvaltning. Även om de individuella lönerna, som sätts av just chefen, kan vara i vägen för öppna och ärliga samtal…
Anm. Läs också ”PEK: Attraktivt arbetsgivarindex” som är den tredje och sista bloggen om den personalekonomiska redovisningen.
Nu är julen slut!
Idag firar vi Trettondagen.
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna. Även om många just i år har sparat en semesterdag, som de tar ut i morgon. På så sätt blir ju ”julhelgen” ännu lite längre.
Så det blir nog inte förrän på måndag som Vänersborg och Sverige återgår till det normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 11 januari. När Jan har namnsdag…
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg… Förhoppningsvis lite mindre komplicerade…
”Bevisbördan ligger på kommunen”
I dagens TTELA är insändaren “Bevisbördan ligger på kommunen” publicerad. Den är skriven av James Bucci (V) och Stefan Kärvling (V), dvs jag. Insändaren publicerades redan i måndags på TTELA:s hemsida – se “Bevisbördan ligger på kommunen”.
Insändaren tar bland annat upp några domar som har med kommunala verksamhetsområden, enskilda avlopp och tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet att göra. Naturligtvis ligger fokus på de verksamhetsområden som kommunen vill inrätta på Vänersnäs, eftersom det är de som är aktuella just nu.
Jag återger självklart insändaren ordagrant. Rubriken har TTELA satt.
===
Bevisbördan ligger på kommunen
Vänersborgs kommun har som målsättning att inom 15 år ge 90 procent av kommunens invånare möjlighet att få tillgång till kommunalt vatten och avlopp. Kommunen ska erbjuda anslutningspunkt utanför kommunalt verksamhetsområde där så är möjligt.
Det är dock något annat som gäller om man som fastighetsägare hamnar inom ett verksamhetsområde för VA. Då är det tvångsanslutning som gäller. I dagsläget är lagen så skriven. Ett antal invånare på Vänersnäs står på tur att tvångsanslutas till kommunens VA-nät. Några tycker att det är bra och vill ansluta sig. De flesta vill dock inte. De anser att deras enskilda VA-lösningar uppfyller lagens krav eller också vill de ordna enskilda lösningar som skulle bli betydligt billigare än kommunens lösning.
När frågan behandlades i våras 2021 lyckades Vänsterpartiet få samtliga partier att ändra uppfattning. Kommunfullmäktige återremitterade ärendet. Nu när ärendet är på väg tillbaka kvarstår kommunens uppfattning – fastigheterna ska tvångsanslutas.
Kommunen har, genom en så kallad skrivbordstillsyn, bara tittat på hur gamla de enskilda anläggningarna är och därefter dömt ut dem. Detta har kommunen nöjt sig med trots att aktuell rättspraxis underkänner detta tillvägagångssätt. Mark- och miljödomstolen i Växjö dömde 21 december 2020 att åldern på en VA-anläggning inte hade någon betydelse, det är funktionen som avgör. Där blev kommunen tvingad att göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Det stod inget om att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än en kommuns VA-lösning.
Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm skrev i en dom 15 april 2021 att det är kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter.
Sedan kom en dom 28 september 2021 som är högst relevant för de aktuella ärendena i Vänersborg. Mark- och miljööverdomstolen kom med vägledande anvisningar.
“För att det så kallade miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger på kommunen. Kommunens utredning för att motivera en tvångsanslutning uppfyller inte de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer. Vänsterpartiet Vänersborg är emot skapandet av verksamhetsområden för VA när lagens rekvisit ej är uppfyllda.
James Bucci
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet Vänersborg
Hur är läget bland de kommunalt anställda?
Kommunen brukar varje år redovisa fakta och information om sina anställda; om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer. Det sker i en omfattande och genomarbetad rapport med titeln “den personalekonomiska redovisningen”, populärt kallad ”PEK:en”. Men…
“Förra året blev det ingen vanlig personalekonomisk redovisning på grund av pandemin.”
Det skriver Kenneth Borgmalm (S), ordförande PFU (=personal- och förhandlingsutskottet), och personalchef Anna Johannesson i förordet. För år 2020 kom det dock en “PEK” och den 
fastställdes av kommunfullmäktige i juni 2021. (Sedan dess har det stått på min “att-göra-lista” att jag skulle blogga om den, men av flera anledningar så har det inte blivit av. Förrän nu då…)
Den personalekonomiska redovisningen innehåller oerhört mycket fakta. När den dessutom avslutas med en genomgång av kommunens olika förvaltningar var för sig så känns det lite som man drunknar i alla siffror. Det blir som med söndagens blogg “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre” – det måste bli ett urval. Jag börjar med att redovisa några av nyckeltalen.
Personalkostnaden för de anställda i Vänersborgs kommun uppgick 2020 till 1.834 milj kr, nästan 2 miljarder kr alltså. Det var en tämligen liten ökning jämfört med året innan (2019), bara 1,5 milj. Det finns 3.205 tillsvidareanställda i Vänersborgs kommun (2020). Det är en minskning sedan året före (2019) med 3 personer. 2.578 av de tillsvidareanställda är kvinnor och 627 män. Det fanns också 321 visstidsanställda, 204 kvinnor och 117 män. De visstidsanställda minskade med 66 sedan föregående år. Det betyder att andelen tillsvidareanställda ökade. Barn- och utbildningsförvaltningen är den förvaltning med lägst andel tillsvidareanställda. En orsak är att det:
“krävs behörighet i legitimationsyrken för tillsvidareanställning.”
Det kan noteras att andelen tillsvidareanställningar bland män är lägre än bland kvinnor.
Andelen heltidsanställningar ökade från 81,5 procent 2017 till 88,8 procent (2020). Siffran för 2020 är 12 procentenheter högre jämfört med medel för kommuner i Sverige. Sysselsättningsgraden ökade totalt sett från 95,4 procent till 97,6 procent.
Medelåldern bland de tillsvidareanställda ligger på 45,1 år. Männen är i genomsnitt något yngre, 43,3 år, än kvinnorna, 45,6 år. Bland de visstidsanställda är medelåldern 36,4 år, det skiljer bara någon månad mellan kvinnor och män.
Det kan väl också nämnas att övriga personalrelaterade kostnader, som företagshälsovård, kurser och konferenser samt tjänstebilar minskade 2020 jämfört med 2019.
Löner är naturligtvis alltid intressant. I PEK:en är medianlönen ett nyckeltal, dvs den mittersta lönen i en grupp löner som sorteras i storleksordning från den lägsta till den högsta. Medianlönen för anställda med månadslön har ökat successivt och låg 2020 på 29.020 i månaden. Det var några hundralappar mer än Trollhättan och en hundralapp mindre än Uddevalla. Medianlönen i Vänersborgs kommun låg högre för kvinnor än män. Skillnaden 
ökade dessutom mellan 2019 och 2020, från 995 till 1.124 kr. Medianlönen var högst, 30.888 kr, i kommunstyrelseförvaltningen och lägst, 27.440 i socialförvaltningen. Om man ser till förändringar i medianlönen i olika yrkesgrupper mellan 2019 och 2020 så har ökningen varit störst bland ledning äldreomsorg, sjuksköterska, socialsekreterare och elevassistent. Barnskötare, måltidspersonal och rektorer hade den minsta ökningen.
Naturligtvis är också medellönerna intressanta. I nedanstående tabell redovisas lönerna uppdelad på de olika förvaltningarna.
Det är noterbart att kvinnornas medellön är högre än männens. Jag förutsätter att detta inte har något med könsdiskriminering att göra utan beror på att kvinnorna helt enkelt har större kompetens för jobben än männen…
Sjukfrånvaron är ett viktigt mått på personalens trivsel och arbetsförhållanden. I denna redovisning måste vi emellertid hålla i minnet att vi har haft en pandemi som naturligtvis gör att året är speciellt.
Det fanns ett förväntat resultat om att sjukfrånvaron skulle sänkas 2020. Det nåddes inte. Istället skedde en kraftig ökning av sjukfrånvaron mellan 2019 och 2020. Under våren 2020 var ökningen av sjukfrånvaron kraftig, sedan sjönk den under sommarperioden för att öka mycket under hösten. Utvecklingen var inte unik för Vänersborg. Däremot var medianen 
för sjukfrånvaron 2,5 procentenheter större än i Sverige. Den var också 0,4 respektive 0,6 procentenheter högre än i Trollhättan och Uddevalla. Det är sjukdomstypen infektion/förkylning som står för den stora ökningen. En anledning till detta är att ärenden kopplade till coronapandemin har blivit kategoriserade under den sjukdomstypen. Det skedde en betydande minskning av den psykisk ohälsan, en minskning som märktes särskilt inom socialförvaltningen.
Så här ser siffrorna kring sjukfrånvaron ut de senaste två åren:
Det framgår tydligt av siffrorna att sjukfrånvaron kostar kommunen mycket pengar. Med en friskare personal skulle kommunen kunna spara många miljoner… Därför är det självklart viktigt att analysera orsakerna till sjukfrånvaron – för att kunna hitta rätt åtgärder för att minska den. Det gäller naturligtvis särskilt det faktum att frånvaron är betydligt högre bland kvinnor än män.
Jag är säker på att kommunens personalspecialister, chefer och andra gör ett bra jobb och så gott de kan. Men jag kan inte låta bli att tänka på att de arbetar i motvind. De ekonomiska resurserna är knappa och riskerar att dras ner ytterligare, styrsystemet kräver att medarbetarna dokumenterar, fyller i enkäter, utvärderar, producerar statistik osv i stället för att syssla med det de är intresserade av och utbildade för, lönerna är individuella och det finns missnöje med chefernas lönesättning som uppmuntrar konkurrens mellan medarbetare och ”blind lojalitet” till cheferna – och försvårar kollegialt samarbete och solidaritet. Jag tror alltså att det kan finnas en hel del “inbyggda” orsaker till sjukfrånvaron.
Vänersborgs kommun vill naturligtvis att de anställda ska trivas på sina arbetsplatser. Ett sätt att ta reda på detta är via nyckeltalet eNPS. eNPS står för “Employee Net Promoter Score”. Mätningen består av frågan:
”Hur sannolikt är det att du skulle rekommendera din arbetsplats till en kollega eller vän?”
De anställda ska svara på en skala från noll (=inte alls sannolikt) till 10 (=mycket sannolikt). Svaren grupperas sedan så att de som svarar 0-6 räknas som “negativt”, 7-8 som “passivt” och 9-10, ja då räknas man som “ambassadör”. Sedan räknar man ut ett värde utifrån förhållandet mellan andelen “ambassadörer” och andelen “negativa”.
50% av de som svarade var “ambassadörer”. Det får nog räknas som ett tämligen fantastiskt resultat. Vid en jämförelse med andra organisationer (vilka vet jag inte riktigt, möjligtvis bland dem som använder detta mått) var skillnaden stor, de “andra” hade 34%. Det var också en ökning från 2017, då den föregående mätningen gjordes i Vänersborg. Andelen “ambassadörer” var vid det tillfället 39%. De som 
var “negativa” hade 2020 minskat med 14 procentenheter, från 30% till 16%. Även detta var anmärkningsvärt positivt. Den positiva utvecklingen fanns både bland kvinnor och män. Den procentuella ökningen var större bland män, dock var andelen fortsatt högst bland kvinnor.
Sammantaget visar mätningen ett starkt positivt resultat för Vänersborgs kommun 2020. Och det är mycket glädjande. Det är viktigt att kommunens medarbetare trivs så att de vill arbeta kvar, samtidigt som det kan locka nya medarbetare till Vänersborg. Vad förklaringen till det positiva resultatet är vet jag inte. Jag kan dock tänka mig att distansarbetet har inneburit fördelar för många av dom som har haft denna möjlighet. Det har kanske gjort att de trivdes bättre med sin arbetssituation. En förklaring kan också vara att kommunens personalspecialister, chefer och andra gjorde ett bra jobb.
Den personalekonomiska redovisningen antogs i juni av kommunfullmäktige. Det gjordes egentligen utan debatt. Det var några få inlägg. Det kan dock noteras att socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) kommenterade PEK:en. Nyberg påpekade mycket riktigt på att PEK:en visade på att kommunen hade “utmaningar”:
“Sjukfrånvaron är högre än i andra kommuner, men vi jobbar hårt med detta.”
Kanske skulle det vara läge att socialnämnden och socialförvaltningen tittade över vilken betydelse de så kallade hälsosamma eller hållbara schemana har för den höga sjukfrånvaron bland personalen…
Men det kanske är värt en helt egen blogg…
PS. Se också bloggen ”PEK: Hållbart medarbetarengagemang”. Den handlar om den personalekonomiska redovisningen. Och även bloggen ”PEK: Attraktivt arbetsgivarindex” som är den tredje och sista delen om redovisningen.
Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre
I november förra året skrev jag en blogg om Vänersborgs resultat i Lärarförbundets skolranking. (Se “Skolranking 2021”.) Det var ingen upplyftande läsning. Vänersborg placerade sig på plats 195 av 290 kommuner.
Det finns mer statistik om skolsituationen i Vänersborg. SKR (=”Sveriges kommuner och regioner”) har en stor databas, Kolada, där man kan roa sig med att hitta uppgifter om i stort sett allt som har med skolan att göra. Det finns egentligen siffror på allting som handlar om regioner och kommuner, t ex avfallshantering, arbetsmarknad, förskolor, hemtjänst och äldreomsorg.
Jag ska titta på en del av de siffror som jag anser vara av “strategisk” betydelse när det gäller den kommunala skolan, dvs borträknat friskolor som t ex Fridaskolan. Det innebär att det blir ett urval. Alla uppgifter baseras för övrigt på statistik från Skolverket och SCB. Kanske kan det också vara läge att jämföra siffrorna med Lärarförbundets skolranking.
År 2020 gick 3.730 elever i en kommunal grundskola som var belägen i Vänersborg. 29% av eleverna hade utländsk bakgrund, vilket var något högre än 
för Sverige i genomsnitt (26%). Andelen nyinvandrade (elever som kommit till Sverige under de senaste 4 åren) och elever med okänd bakgrund uppgick till 6,4%. I åk 9 var andelen i denna kategori 10,6% år 2020, medan det för 2021 hade sjunkit till 4,1%. Det sistnämnda förvånar och jag undrar om siffran är korrekt. Är den korrekt så kanske det är en förklaring till att andelen elever som uppnådde kunskapskraven ökade kraftigt år 2021 (se nedan).
Elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildning uppgick till 56% (i Sverige 59%). Föräldrars utbildningsbakgrund har stor betydelse för elevernas betyg. Statistiskt sett så får eleverna bättre betyg ju högre utbildning föräldrarna har. Flickor får också bättre betyg än pojkar och därför finns siffror även på könsfördelningen. 48% av eleverna i den kommunala grundskolan är flickor. Jag tror att det är en större andel flickor på Fridaskolan.
Av de elever som lämnade grundskolan i Vänersborg våren 2021 hade 73,0% uppnått kunskapskraven i alla ämnen. Det var en ökning med 9 procentenheter jämfört med året innan. Det är en utveckling som jag anser, som jag bloggat om tidigare, borde analyseras noggrannare av barn- och utbildningsförvaltningen. Pandemin har ju t ex lett till att andelen frånvarande lärare och elever har ökat tämligen drastiskt.
Vänersborg framgång bekräftas också av det så kallade modellberäknade värdet. Det modellberäknade värdet betyder att man så att säga vill ha ett ”objektivt” värde – ett värde som liksom ”bortser” från elevernas sociala bakgrund. Då tänker man sig att Vänersborg borde ha värdet 0 (noll) om man tar hänsyn till följande fyra faktorer: behov av ekonomiskt bistånd, nyinvandrade elever (0-4 år), föräldrars utbildningsnivå och kön. Vänersborg har då 1,6 poäng mer än förväntat, vilket ska jämföras med -4,3 år 2020.
Det genomsnittliga meritvärdet i Vänersborg, dvs avgångsbetygen i åk 9, ökade i våras (2021). Meritvärdet hamnade på 216,2 poäng, vilket var en ökning jämfört med föregående år då det hamnade på 205,1. Det var återigen ett framsteg i statistiken, eller kanske pedagogiken, men här visar det modellberäknade värdet att Vänersborg fortfarande har “en bit kvar”. Resultatet var 6 poäng sämre än vad man skulle förvänta sig om man “bortsåg” från elevernas sociala bakgrund. Förra läsåret var dock värdet ännu sämre, -13,9 poäng.
Även elever som är behöriga till ett yrkesprogram ökade våren 2021. För att vara behörig måste eleven ha godkända betyg i engelska, svenska och matematik samt ytterligare 5 ämnen. I våras (2021) var 82,9% behöriga till ett yrkesprogram, år 2020 var det 77,2%.
Skolan är ojämställd. Den tycks inte vara anpassad till pojkar… Flickorna har betydligt bättre resultat. Det genomsnittliga meritvärdet för flickorna var 232,0 poäng, medan pojkarna hade betydligt sämre resultat, 204,7. Flickor som 
uppnådde kunskapskraven i alla ämnen låg på 79,5% och för pojkar 68,4%. Andelen flickor som var behöriga till ett yrkesprogram var 86,1% och för pojkar 80,7%. Vilka konsekvenser de här förhållandena får för pojkarna, och flickorna, senare i livet ligger utanför ämnet för denna blogg. (Vänersborg är inte på något sätt unikt på det här området.)
SKR:s databas och innehåller även uppgifter från åk 6. Så här ser resultaten ut för Vänersborg:
“Lägst betyget E” betyder att denna andel elever är godkända i ämnet. Betygspoängen är uträknade utifrån betygen A-F. Det går som synes lite “upp och ner” mellan de två åren. Jag har ingen förklaring till det. Man kan också konstatera att Vänersborgs resultat är sämre än riksgenomsnittet på alla punkter. Och att skillnaden mellan pojkars och flickors skolresultat är tydliga även i åk 6.
Det syns i statistiken att något hände på personalsidan inom barn- och utbildningsnämndens verksamheter mellan 2019 och 2020, och det har jag beskrivit i flera bloggar tidigare. Personalen i grundskolan minskade… Månadsavlönade inom grundskola inklusive förskoleklass, som kategorin benämns i statistiken och som jag förmodar huvudsakligen avser legitimerade lärare, minskade från 722 år 2019 till 688 år 2020. Det var en minskning med 34 lärare. Det totala antalet årsarbetare i grundskolan F-9 redovisas också, och då ingår även timavlönade. Minskningen var här 36 årsarbetare. 
Det är svårt att få ihop den stora minskningen av antalet anställda, den stora andelen obehöriga lärare (se nedan), den stora frånvaron av skolpersonal och elever samt distansundervisning med den stora förbättringen av kunskapsresultaten…
Lärartätheten i Vänersborg låg på 11,3, både 2019 och 2020. Jag har svårt att få ihop detta med den minskning av antalet anställda som skedde mellan samma år. Det betyder i varje fall att varje lärare har 11,3 elever i genomsnitt. Snittet i landet låg på ungefär 12,1. Det är en tämligen stor skillnad, till Vänersborgs fördel. Lärartätheten är viktig för elevernas utveckling både kunskapsmässigt och socialt. Jag är dock, som sagt, lite tveksam till statistiken på detta område.
Det är också lärarnas behörighet. 69,6% av lärarna i Vänersborg har lärarlegitimation och behörighet i minst ett ämne. Det är i och för sig en ökning från 2019 med 1,8 procentenheter, men det betyder ändå att nästan 1/3 av lärarna i grundskolan saknar legitimation. Det är en alldeles för stor siffra. Det beror dock inte på lönerna, lönemässigt ligger Vänersborg nämligen bra till i jämförelse med landet. (Se Lärarförbundets skolranking.) Det kanske är så att det är arbetsförhållandena som avskräcker legitimerade lärare från att i större utsträckning söka till Vänersborg… Jag tror t ex inte att förvaltningens strävan att utöka den obligatoriska närvaron på arbetsplatsen ökar intresset och lockelsen att jobba i Vänersborg…
SKR redovisar i sin statistikdatabas också Skolinspektionens skolenkät för år 2021. Det är eleverna i åk 5 och åk 9 som svarar på en hel del enkätfrågor. Det finns flera frågor, jag tänker bara redovisa två. (Vill du se alla frågor och svar – klicka här.)
71,8% av eleverna i åk 5 anser att de har studiero på lektionerna. Det är fler flickor (74,0%) än pojkar (69,0%) som anser att de har studiero. I åk 9 är det 68,0% som upplever att det är studiero, och andelen är precis lika hög mellan flickor och pojkar. Det är förhållandevis bra siffror om man jämför med riket, men självklart ska man arbeta för att det ska bli ännu bättre.
En mycket viktigt fråga är om eleverna känner trygghet i skolan. I åk 5 uppger 89,0% av eleverna att de gör det. Det är en större andel pojkar (91,0%) som känner trygghet än flickor (87,0%). I åk 9 är siffrorna inte lika höga, 78,5% känner trygghet i skolan – 83,0% av pojkarna och 75,0% av flickorna. Det är en viktig uppgift att öka och förbättra tryggheten i skolan, inte minst för flickorna. Jag tror att fler vuxna, fler anställda som inte nödvändigtvis måste vara pedagoger, är en nyckel till förbättring.
Vänersborgs kommun lägger något mer pengar på den kommunala grundskolan än riksgenomsnittet i Sverige. Den totala kostnaden för grundskolan, förskoleklassen inte inräknad, låg på 122.236 kr per elev i Vänersborg år 2020. Riksgenomsnittet låg på ungefär 119.000 kr. Året innan, 2019, var kostnaden 117.761 kr per elev, och låg då på riksgenomsnittet. Tittar vi bara på förskoleklassen så är siffrorna betydligt sämre. Eleverna fick 56.720 kr per person vilket ska jämföras med riksgenomsnittet som låg på ungefär 65.000 kr. Det är också anmärkningsvärt att kostnaden per elev minskade något från året innan.
När det gäller kostnaderna för förskola och fritidshem så låg Vänersborg mycket under genomsnittet för landet i sin helhet.
Det här är också något som kommunen måste åtgärda…
Vänersborg har enligt SKR:s statistik gått framåt och förbättrat sig på en hel rad punkter, särskilt när det gäller kunskapsresultaten. Och det är naturligtvis 
glädjande, även om jag inte förstår hur denna utveckling har gått till när man betänker den utveckling kring antalet anställda och pandemi mm som har varit. Oavsett så finns det stora problem, eller utmaningar, som Vänersborgs kommun måste ta tag i. Jag har svårt att förstå varför inte kommunen skulle satsa i betydligt högre utsträckning på sina barn och ungdomar som befinner sig i förskolan, fritidshemmen eller grundskolan.
GOTT NYTT 2022
Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2021 är slut.
Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, vad som än händer. Covid eller inte. Kanske är det en åldersfråga…
Jag är inne på mitt 12:e bloggår. Det betyder att jag har bloggat 16% av mitt liv. Det låter mycket. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och för drygt ett år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i bloggen ”En miljon!”.
Det finns uppenbarligen ett behov av åtminstone en politisk blogg i Vänersborg.
För många är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg. Och ska man vara uppriktig, så finns det inte mycket information att få i TTELA. Läser man bara TTELA och/eller lyssnar på P4 Väst så kan man undra om det överhuvudtaget finns några politiker eller politisk diskussion i kommunen.
Det är många som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. Många vänersborgare känner en vanmakt när de på olika sätt konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals är både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr.
Andra hör av sig med lovord och berättar vad mina inlägg betyder för dem. Det har varit ovanligt många som har läst mina “bloggserier” om enskilda personers kamp mot kommunens nitiska tjänstepersoner. Det har till viss del varit en nymodighet för året. Och det blev en populär sådan. Tusentals personer har läst om Magnus Larsson respektive Anders Solvarm i Sikhall, Bengt Davidsson på Juta och “blåbärsodlaren” vid Hästefjorden. Även Bo Carlssons kamp tilldrog sig stort intresse. Det handlade dock inte om en kamp mot kommunala tjänstepersoner utan mot fornminnena på hans åkermark.
Det är reaktionerna från människor som jag möter som gör det roligt och stimulerande att fortsätta skriva. Folk är faktiskt i stort sett alltid positiva. Och det oavsett vilket parti de representerar eller röstar på. Fast det är klart, alla kan ju knappast vara positiva. Men det visar de inte, inte för mig i varje fall. Såvida inte tystnad är ett sätt att markera missnöje. Och visst har jag hört tystnaden tala.
Det har på sina håll diskuterats om mitt bloggande påverkar valresultatet i kommunvalet. Det är svårt att säga, hur ska man kunna veta det? Faktum är dock att Vänsterpartiet fick 501 fler röster i kommunvalet 2018 jämfört med antalet vänersborgsröster på Vänsterpartiet i riksdagsvalet. Samtidigt har bloggaren själv blivit invald i kommunfullmäktige med personröster tre val i rad. Och det kan ju i varje fall inte bero på att folk läser i TTELA om allt bra som Vänsterpartiet eller undertecknad eventuellt gör i kommunen…
Hur som helst så får jag överraskande nog, vilket är väldigt glädjande, ”glada tillrop” från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar.
Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) 
Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland skriver numera, återigen, på partiföreningens hemsida. Se “Vänsterpartiet Vänersborg”) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.
Även politiken i sig tar ganska mycket tid. Det finns att göra hela tiden. Är det inte skrivande så är det möten och inläsning till möten. Jag är fortfarande ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen och Kunskapsförbundet Väst. Det är många handlingar som ska studeras och analyseras. Det är anföranden som ska förberedas. Det är viktigt att leva upp till det förtroende som väljarna har visat och vara väl förberedd på alla sammanträden, även om det ”bara” har varit digitala distansmöten under året. Och när jag inte har kunnat framföra mina åsikter på fysiska möten så har bloggandet på sätt och vis blivit ännu viktigare…
Under de år som jag har bloggat har det alltså blivit mer än 1 miljon visningar, närmare bestämt 1.168.712. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 2.430 blogginlägg. I år var det 162.592 visningar på bloggen. Det är faktiskt nytt rekord. Det betyder att det i genomsnitt klickades 445 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.
Det är 124 personer som prenumererar på min blogg, vilket är 23 fler än förra året. 80 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver inte gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick… Men det är ändå rekord alltså. Trots att jag t ex fortfarande är ”blockerad” på vissa stora Facebookgrupper, kanske med all rätt. Men jag kan inte hjälpa att jag kan tycka att information i en blogg om nästa års kommunala budget eller nedskärningar i skolan kan vara viktigare än ytterligare 
foton på solnedgångar över Vänern…
Det har blivit 260 blogginlägg under året. Det är ungefär lika många som förra året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:
- “Historien om Magnus Larsson (11)” (1.953 visningar)
- “SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan” (1.842)
- “Historien om Magnus Larsson (2)” (1.591)
- ”Historien om Magnus Larsson (1)” (1.273)
- “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” (1.237)
- “Reaktioner på Bo Carlsson, och en nyhet” (1.128)
- “Kommunen vill stoppa Solvarm” (1.114)
- “Bo Carlsson och fornminnet i Gestad (2/2)” (1.006)
- “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (1/4)” (960)
- “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” (919)
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 25 visningar från Indien, en ökning med 11 visningar jämfört med förra året. Samtidigt minskade besöken från Kina. Det var bara 101 jämfört med 160 visningar förra året. Det var också 119 klick från Hongkong.
Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från bland annat Kamerun, Armenien, Belarus, Nordmarianerna och Ecuador. Det är spännande. Annars är det
från USA, Norge och Irland som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Irland har seglat upp från ingenstans, och bland annat petat ner Tyskland till en fjärde plats. Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om förköpsskandalen i Sikhall…? (Se ”Historien om Magnus Larsson”.) Eller om Länsstyrelsen kommer att polisanmäla Bo Carlsson för fornminnesbrott en tredje gång. (Se “Bo Carlsson och polisanmälan nr 3”.) Eller hur det gick med den ”gamle” ordförande i BUN och nya kommunalrådet Mats Anderssons (C) 
överklagande av lagligheten i Kunskapsförbundets distanssammanträde? (Se “Förvaltningsrätten avslår Mats Anderssons överklagande”.) Eller varför allemansrätten gäller på Bengt Davidssons altan? (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.) Eller är det den stundtals infekterade debatten om tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet som intresserar? (Se “Aktuella VA-domar”.) Eller NCC:s deponi i Näverdraget? (Se “NCC:s deponi i Näverdraget”.)
Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras.
Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.
Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Vänersnäs: Aktuella VA-domar
Några veckor före julhelgen besökte jag tillsammans med några partikamrater TTELA i Trollhättan. TTELA ville berätta för partierna i området vad tidningen hade att erbjuda inför valet i september.
Det blev också en del information och prat om TTELA i allmänhet. Vi från Vänsterpartiet i Vänersborg förde fram åsikten att en väldigt stor del av tidningen, och framför allt insändar- och debattsidorna, handlade om Trollhättan. Det var kyld mat i Trollhättans äldreboenden, det var slussdragningar… Vi menade att insändare från Vänersborg helt enkelt väljs bort. Och att det har varit så under en längre tid.
Det verkar dock ha skett en förändring efter vårt besök. Kommunal i Vänersborg har t ex fått två insändare publicerade, varav en i dagens papperstidning. Den fanns att läsa tillsammans med en insändare om VA-problematiken på Vänersnäs. Det är glädjande att TTELA äntligen har upptäckt Vänersborg…
Insändaren från Vänersnäs har funnits på TTELA:s hemsida sedan den 21 december. (Se “Politiker förda bakom ljuset!”.) Insändaren menar att tjänstepersonerna på kommunen undanhåller relevant information för politikerna i syfte att få dem att besluta i en viss riktning:
“Tjänstemännen har vinklat informationen så att politiker inte fått reda på de negativa konsekvenser som en tvångsanslutning skulle innebära, utan endast beskrivit de positiva med tvångsanslutning. De har således inte gett rätt förutsättningar för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.”
Jag säger inte emot. Så är det. Det har väl framgått i mina bloggar…
Tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen har i sin motivering och argumentation hänvisat till några äldre domar, som insändarskribenten också nämner. Det är domar som enligt förvaltningen bevisar att de har rätt att tvångsansluta invånarna i Vänersnäs, och Vänersborg, till det kommunala VA-nätet. Men förvaltningen väljer då att “glömma” betydligt nyare domar – domar som talar ett helt annat språk.
Mark- och miljödomstolen i Växjö avkunnade en dom den 21 december 2020 (Mål nr M 4660-20). (Du kan ladda ner hela domen här.) Målet handlade om vem som hade rätt av Nybro kommun och en fastighetsägare. Kommunen dömde ut avloppsanläggningen på grund av att den var för gammal, alltså precis det som händer i Vänersborg. Mark- och miljödomstolen gav fastighetsägaren rätt och motiverade domen:
“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Domen säger åtminstone tre saker. Åldern på en VA-anläggning har ingen betydelse, det är funktionen som är det avgörande. För det andra ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. Och till sist. Domstolen skriver att inget tyder på att anläggningen förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det står inte att anläggningen måste vara likvärdig eller bättre än kommunens VA-lösning. (Se vidare “SHB: VA Vänersnäs 1”.)
Det är en viktig dom och till skillnad från kommunens exempel av betydligt senare datum. Om någon på kommunen inte blir överbevisad av denna dom från Mark- och miljödomstolen i Växjö, så kan man också hänvisa till en ännu nyare dom, från den 15 april 2021. Domen avkunnades dessutom av Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm.
Målet handlade om att Älmhults kommun förbjöd en enskild avloppsanläggning från 1986. Fastighetsägaren överklagade, fick avslag, men överklagade ända upp till ”överdomstolen”. Och där fick fastighetsägaren rätt.
Mark- och miljööverdomstolen motiverade domen:
”Även om det är verksamhetsutövaren som ska visa att hans anläggning fungerar tillfredsställande så måste tillsynsmyndigheten kunna ange vilka brister anläggningen har och ange i vart fall tecken på olägenhet som sammantaget kan medföra att anläggningen inte uppfyller dagens krav på rening och därför inte ska få användas.”
Mark- och miljööverdomstolens dom stämmer väl överens med domen från Växjö. Även om överdomstolen ålägger verksamhetsutövaren att kunna visa att anläggningen ”fungerar tillfredsställande”, så är det kommunen som ska bevisa att den enskilda anläggningen har brister och medför olägenheter. (Du kan ladda ner domen här.)
Och inte nog med det, den 28 september 2021 kom ytterligare en dom från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Mark- och miljööverdomstolen upphävde ett beslut från Länsstyrelsen om att Höganäs kommun skulle föreläggas att anordna en allmän VA-anläggning för ett område i kommunen.
Det handlade inte riktigt om samma sak som på Vänersnäs, men det finns paralleller. I domen skrev nämligen Mark- och miljööverdomstolen:
“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”
Bevisbördan ligger återigen på kommunen. Mark- och miljööverdomstolens dom kan jämföras med vad samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i sitt underlag till samhällsbyggnadsnämnden, och som nämnden beslutade om den 9 december:
“Sammanfattningsvis får det s.k. hälsoskyddsrekvisitet i 6 § LAV och det s.k. miljöskyddskriteriet i 6 § LAV anses uppfyllt.
Och hälsoskydds- och miljöskyddskriterierna ansågs vara uppfyllda:
“genom att bedöma avloppsanläggningarna utifrån en skrivbordstillsyn.”
Skrivbordstillsynen innebar, skrev tjänstepersonerna i utredningen från Miljö- och hälsoskyddsnämnden (se “VA Vänersnäs: Det rör på sig”), att:
“man inte haft möjligheten att bedöma avloppsanläggningens konstruktion och förutsättningar för tillfredsställande avloppsrening.”
En skrivbordstillsyn är mycket långt ifrån vad lagen kräver enligt ovanstående domar… Istället krävs det, för att uppfylla miljöskyddsrekvisitet, att (och jag citerar VA-guiden, se “MÖD upphäver länsstyrelsens föreläggande om att ordna allmänna vattentjänster – för lite underlag”):
“den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Med andra ord behövs det finnas en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän anläggning skulle lösa. Eftersom det saknas underlag om området saknas det även stöd för om det finns miljöskäl som krävs”
Det är inte bara så att samhällsbyggnadsnämndens utredning inte uppfyller de krav som lagen (som den tolkas av domstolarna) ställer, den uppfyller inte heller det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss.
Till sist.
Dagens VA-insändare från Vänersnäs avslutas:
“V och MP är emot tvångsanslutning”
Eftersom ingen i Miljöpartiet i Vänersborg någonsin i offentliga sammanhang, vad jag vet, har yttrat sig i VA-frågan, 
så skrev jag i Vänersnäsgruppen på Facebook, och frågade – varför står det “MP”? Som svar fick jag en länk till en interpellationsdebatt i riksdagen från 2017. (Se här.) Det var moderaten Lars Beckman som ställde en fråga, interpellation, till dåvarande miljöminister Karolina Skog (MP).
Interpellationsdebatten höll på ett tag med flera inlägg, men jag ska bara återge några avsnitt ur vad miljöpartisten Karolina Skog yttrade:
“För den enskilda fastighetsägaren kan det bli billigare att ordna va genom en enskild lösning eller i samverkan mellan fastighetsägare, … Utredningen ska bland annat titta på om det är möjligt ”att i större utsträckning ge utrymme för enskilda alternativ när dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”.”
Och:
“Något som är viktigt att ha med sig är att det har skett en stark teknisk utveckling på detta område på senare år. När lagstiftningen skrevs fanns det färre tekniska möjligheter att välja mellan, men i dag är de fler. Detta är en anledning till att det är relevant att uppdatera lagstiftningen. Det finns helt enkelt effektivare lösningar för enskilda och för mindre samlingar av hus som, beroende på de fysiska förutsättningarna på en specifik plats, kan ge samma skydd för hälsa och miljö.”
Det kanske är dags för Miljöpartiet i Vänersborg att “tala ur skägget” och berätta för invånarna i Vänersborg var de står i frågan. Eller är de helt uppbundna av överenskommelsen med Socialdemokraterna och Centerpartiet, dvs att hålla med dessa partier oavsett vad de säger och tycker…?
Och jag vet fortfarande inte vad den borgerliga oppositionens “ledare” anser om sina partivänners agerande i samhällsbyggnadsnämnden…
Mitt tips är att VA-frågan blir en av de viktigare frågorna i valet.
Om BUN 20 dec
Dagen före vintersolståndet (se “Vintersolståndet”) och fyra dagar innan julafton (se “GOD JUL!”) sammanträdde Vänersborgs barn- och utbildningsnämnd (BUN) för sista gången år 2021.
Det blev ett längre möte än vad någon kunde förutse. Det var ju inte särskilt många ärenden (se “Årets sista BUN”), men en del information drog ut på tiden. Och det var helt ok, 
det var viktig information som egentligen tålde ännu längre diskussioner. Sammanträdet slutade kl 11.30.
Den “traditionella” lokalinformationen var ett sådant ärende. Den handlade om Holmängenskolan. Skolan ska stå klar höstterminen 2024 och inrymma 525 elever. En del av skolan ska emellertid under de första åren inrymma en förskola med 4 avdelningar och då kommer “bara” 400 elever att gå i F-6.
Så här ska Holmängenskolans huvudentré se ut (se bild nedan):
Projektledare Thomas Johnsson från samhällsbyggnadsförvaltningen var en av de som informerade. Han beskrev den blivande skolbyggnaden. Det skulle bland annat bli en fullstor idrottshall, som skulle kunna ta in ungefär 165 åskådare. Det pratades om multiverkstad, som skulle bli uthyrningsbar, ett mediatek, kallat “grottan”, som skulle bli själva hjärtat i byggnaden osv. Skolan skulle också bli möjlig att bygga ut i framtiden, och det var ju intressant.
Nedanstående ritningar visades på ett bildspel. De var omöjliga att se, men vi fick dom senare. De är lite annorlunda än de jag publicerade i en tidigare blogg. (Se “Holmängenskolan – ritningar”.)
Så här ska Holmängenskolan och skolgården se ut. (Du kan ladda ner kartan här.)
Skolans plan 1. (Du kan ladda ner ritningen här.)
Skolans plan 2. (Du kan ladda ner ritningen här.)
Det blev en hel del frågor från nämndens ledamöter, kanske mest ur pedagogiskt perspektiv. Ordförande Bo Carlsson (C) undrade varför man skulle ha så moderna och konstiga namn på salar och utrymmen. Och det var vi flera som tyckte. Det var ju en skola och i läroplanen står det om skolämnen som bild och NO – varför ska man då kalla salarna för mediatek, ateljé, multiverkstad etc?
Det stod klart att det bara skulle bli en enda NO-sal. Där skulle inte bara all undervisning i fysik, kemi, biologi och teknik förläggas, utan också bild. Hur det ska gå ihop schemamässigt förstår inte jag, men det påstod förvaltningen att det skulle gå alldeles utmärkt. Vi får se… Det hade inte heller gått att ordna med grupprum till varje klass, skolytan räckte inte till. Det var anmärkningsvärt. Det trodde jag var ett av kraven för hela bygget.
Det är nämligen så att när en utredning för något år sedan dömde ut möjligheterna för Norra skolan att bli en två-parallellig skola så var skälen bland annat att det krävdes två NO-salar på skolan och grupprum till varje klass. Och det gick inte att ordna… Men det gällde tydligen bara Norra, inte den nya Holmängenskolan.
Det var även svårt med arbetsrum till varje lärare på Norra. Nu visar det sig att varje lärare på Holmängenskolan inte kommer att få en egen arbetsplats… Det är lite förvånande kan man tycka, eftersom arbetsgivaren har utökat, och strävar efter att ytterligare utöka, lärarnas skyldighet att befinna sig i skollokalerna, på sina arbetsplatser, på dagarna. (Till skillnad från de flesta andra yrkesgrupper i samhället…)
Henrik Josten (M) och jag var som vanligt frågvisa och lite kritiska, andra var kanske bara frågvisa, till skillnad från nämndens 1:e vice ordförande. Gunnar Henriksson (L) litade nämligen fullständigt på professionen och ansåg att de frågor vi tog upp inte var politiska. Vi skulle typ inte bry oss. Jag ansåg att han hade fel. Det är huvudmannens uppgift, dvs politikernas, att ge rektorer och 
pedagoger de förutsättningar som krävs för att verksamheten ska kunna fullgöra det uppdrag de har fått av staten. I dessa förutsättningar är naturligtvis själva skolbyggnaden, den fysiska miljön, oerhört väsentlig. Jag märker att jag allt oftare inte riktigt förstår mig på Henriksson…
Jag hoppas hur som helst att jag tänker fel och att Holmängenskolan blir den kanonskola som förvaltningen och projektledaren säger att den ska bli, och som de också säger att personal och lärarfacken tror.
Under lokalinformationen fick nämnden även information om att Hallebergs förskola ska börja renoveras i maj nästa år. Barnen ska då evakueras till Vänerparken. På Skördegatans förskola är det en vattenläcka i ett tak. Barnen på avdelningen finns under reparationen på Vänerparken. Det finns få eller inga andra evakueringslokaler.
Lokalinformationen drog alltså ut på tiden, mest beroende på politikernas alla frågor och synpunkter. Det gällde även nästa ärende: “Systematiskt kvalitetsarbete och verksamhetsuppföljning 2021”.
Rektorerna på högstadieskolorna informerade om verksamheten, framför allt fokuserade de kring elever i behov av särskilt stöd. Det var en information som skakade om nämnden. Själv blev jag alldeles matt. Informationen borde också ges till kommunalråden, eller varför inte till hela kommunfullmäktige.
Verksamhetschef Granat inledde med en mer allmän presentation. Han berättade att 83,8% av de avgående 9:orna i våras hade gymnasiebehörighet. Orsaken var att det fanns:
“tydliga planer på individnivå”
Det var särskilt viktigt att planerna upprättades för, vad jag förstod, de elever som bedöms vara “närmast” betyg. För nyanlända elever upprättas individuella studieplaner. Elever som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet får ofta läsa extra i de ämnen som de är närmast betyg i. De får en anpassad studiegång som innebär (Skollagen):
“avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen”
Utbildningen utformas så att eleven så långt som möjligt får förutsättningar att nå behörighet till gymnasieskolans nationella program. Det innebär inte helt sällan att dessa elever enbart studerar engelska, svenska, matematik och 5 så kallade “praktisk-pedagogiska ämnen”.
Det här är helt i enlighet med Skollagen. Som gammal pedagog kan jag dock tycka att staten har en inställning till skola, utbildning och bildning som ibland handlar mer om att eleverna ska “komma igenom” och bli behöriga till gymnasiet än att de ska lära sig för livet. Som Håkan Boström skrev i en ledare i gårdagens GP (se ”Borgerligheten kan bättre än att försvara marknadsskolan”):
”Både samhället i stort och näringslivet tjänar på att befolkningen har en gedigen och varierad grundutbildning som kan ligga till grund för bildning och kritiskt tänkande.”
Det framgick av verksamhetschefens föredragning att utmaningarna för skolan var betydligt större detta läsår än tidigare. Det är många elever som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet, många fler än föregående läsår. Det här förhållandet innebär stora utmaningar för skolan och regleras i Skollagens 3 kap – “Barns och elevers utveckling mot målen”.
Den första åtgärden som ska sättas in för de elever som riskerar att inte:
“nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller ska … skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.”
Dessa extra anpassningar ska alltså ske inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det åligger den ordinarie läraren, och innebär ofta en utökad arbetsbörda som inte på något sätt kompenseras t ex lönemässigt. Och eftersom många vårdnadshavare utnyttjar sin rätt att klaga krävs det också att lärare dokumenterar sina åtgärder.
Om de extra anpassningarna inte är tillräckliga så är det rektorns skyldighet att se till att elevens behov av särskilt stöd utreds. Och det ska också ske skyndsamt. Och:
“Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd. … Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd.”
Rektorerna beskrev situationen. Antalet åtgärdsprogram ökar och det nämndes att upp mot 1/3 av eleverna har åtgärdsprogram.
Det finns numer särskilda undervisningsgrupper på alla högstadieskolor. Det är för elever som har behov av ett “mindre sammanhang”.
Som en av rektorerna sa:
“Eleverna hade inte fått betyg om de hade varit i den vanliga klassen.”
Flera elever är i behov av enskild undervisning, dvs en elev – en lärare.
Åtgärderna kostar pengar. Samtidigt har alla elever samma skolpeng, det är ett dilemma ansåg rektorerna. På högstadierna har man börjat med att inrätta större klasser, 29 elever per klass. Det är av ekonomiska skäl. De resurser som skolan sparar med större klasser går till elever i behov av särskilt stöd. Man skulle kunna säga, att de andra eleverna avstår resurser till de elever som är i behov av stöd. Och så ska det naturligtvis inte behöva vara. Självklart ska kommunfullmäktige se till att det finns pengar till alla elevers behov och utveckling.
De flesta högstadieskolorna, jag tror till och med att det var alla, använder mer pengar än budgeterat, dvs de går med underskott. Orsaken är att det behövs mer resurser för att möta elever i behov av stöd. Ändå är det en balansgång mellan att hålla budget och att uppfylla Skollagen.
Några av de åtgärder som är aktuella är “halvklasser” i t ex NO, slöjd, musik och hem- och konsumentkunskap, tvålärarsystem, mindre grupper med fler lärare och resurspedagoger, resurspedagoger i helklass, resurspedagoger som stöttar enskilda elever, studiehandledning osv.
Ja, det var en omtumlande föredragning som politikerna fick uppleva. Henrik Josten (M) föreslog att nämnden skulle ha en “temadag” om detta ämne under våren. Det var ett förslag som många av oss ledamöter instämde i.
De övriga ärendena gick snabbare. Det var knappt några fler diskussioner.
Trots att grundskolans högstadier går med underskott beräknas hela nämnden att göra ett överskott på 10,9 milj kr. Det har enligt uppgift köpts in en del läromedel under hösten, men överskottet är ändå stort. Ekonomer ser naturligtvis sådana här siffror med en viss tillfredsställelse, även om en riktigt beräknad budget borde göra ett plus-minus-noll-resultat. Ser man till verksamheten i förskola och grundskola är överskott en “styggelse”…
Som jag har beskrivit tidigare så har Migrationsverket gjort en omorganisation kring boenden för att spara pengar. Boenden läggs ner och de asylsökande flyktingarna flyttas till Restad Gård. Det har under hösten inneburit 33 fler barn till förskolan, 39 fler elever till låg- och mellanstadierna och 14 fler till högstadiet. Under jullovet flyttar ytterligare 12 grundskoleelever in på Restad Gård.
I slutet av sammanträdet, vid förvaltningschefens information, fick Henrik Josten (M) in en liten spontan poäng. Han gillar inte “pluppsystemet” (vem gör det?), 
utan menade att nämnden borde:
“titta på hur vi utvärderar och vilka signaler vi skickar uppåt.”
Den kommentaren tillsammans med de traditionella tillönskningarna av “God Jul och Gott Nytt År” avslutade nämndssammanträdet.
God Fortsättning!
Så lackar julen 2021 mot sitt slut. Den har varit speciell, i år igen. I skuggan av covid-19 har flera stora och små sammankomster, för andra julen i rad, lyst med sin frånvaro. Många fler än vanligt har också firat i ensamhet…
Det är emellertid många som har försökt att fira julen som vanligt, som den var innan pandemin. Flera av oss äldre har t ex fått den tredje sprutan och de yngre har fått två. Det borde rimligtvis vara så, tänker nog de flesta, att riskerna att sprida eller få smittan då är betydligt mindre. Så i Nordstan, där julfirandet var lika traditionellt som vanligt. Till skillnad från förra året.
Den riktiga känslan har ändå inte infunnit sig. Pandemin är i vägen för den. Jag har t ex fortfarande inte kunnat utnyttja julklapparna från 2019. Biljetterna till Rammstein och Iron Maiden ligger fortfarande kvar i byrålådan. Det är bara att hoppas att vaccinet ska utrota coronan så att konserterna blir av kommande sommar. Under tiden får vi hoppas att folk respekterar sjukdomen och den personal inom sjukvården och socialtjänsten som tvingas arbeta oavsett högtider och sjukdomar. Men med tanke på hur få som använder munskydd i affärerna så har jag mina tvivel.
Det kanske är tur att julen 2021 snart är slut…
Så här på Annandagen när pizzorna ersätter julmaten på matborden så kanske det är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi Jesus födelse under dagarna kring vintersolståndet. Julen är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människorna. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och 
ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. Nästan 20% av Sveriges medborgare sympatiserar med ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar två av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…
Kärleksbudskapet har hörts över världen i över 2000 år, och 2 miljarder människor bekänner sig fortfarande till det. Ändå är det bortglömt. Världens ledare, oavsett om de är politiker eller företagare, bryr sig inte. De fina orden har inte någon som helst praktiskt betydelse för den historiska utvecklingen eller för hur samhället ser ut. Och då inställer sig den kanske avgörande frågan – hur ska information och vackra ord kunna göra skillnad i framtiden när inte ens Jesu ord har gjort det?
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer