Arkiv
Vänersborgs byggnadsnämnd 2
För några veckor sedan, den 8 april, skrev jag en blogg om Vänersborgs byggnadsnämnd (se här). Den handlade om byggnadsförvaltningens ”mätningar”.
Vänersborgs byggnadsnämnd verkar nämligen göra tämligen onödiga mätningar i samband med bygglovsansökningar. När någon söker bygglov ska fastigheten mätas upp, igen, av byggnadsförvaltningen – trots att fastigheten redan är uppmätt. Och ingenting har förändrats sedan den förra mätningen. Vilket för övrigt lätt skulle kunna kontrolleras med t ex en snabb syn på plats. Sedan får 
fastighetsägarna betala för den nya inmätningen, fast de redan har betalat för den tidigare. Som fortfarande stämmer…
Bloggen blev ganska uppmärksammad. Många var intresserade av ämnet, kanske för att flera invånare har råkat ut för samma sak. Några personer kommenterade bloggen, bland annat Magnus Larsson i Sikhall.
Magnus Larsson beskrev i flera inlägg delar av sin ”kamp” med byggnadsförvaltningen (se här). Jag vet inte om det var dessa kommentarer eller själva bloggen som gav förvaltningschefen orsak att till och med kommentera bloggen på byggnadsnämndens senaste sammanträde. Kanske var det Larssons kommentar om förvaltningens senaste avslag på en ansökan som förvaltningschefen inte ansåg vara riktig. Larsson beskrev
nämligen hur han fick rådet av förvaltningen att söka förhandsbesked på tre tomter i stället för på två, som han hade sökt besked för. Magnus Larsson lydde rådet – och fick avslag på alltihop.
Och det är klart. Det kanske kan vara svårt för tjänstemän att försvara sig mot kommentarer på en blogg. Å andra sidan så deltar inte helt sällan tjänstemän i diskussioner på Facebook, där politiker och politiska frågor avhandlas… Kanske kunde någon ha kommenterat där.
En av de personer som har hört av sig har haft en omfattande mailväxling med byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Denne kommuninvånare frågade förvaltningen:
”Om nu kommunen gjort den tidigare inmätningen och anser sedan att denna mätning inte är giltig nästa gång fastighetsägaren söker bygglov, då har ju kommunen utfört en tjänst och dessutom tagit betalt för denna tjänst som inte längre gäller. Var finns kommunens lagstöd för detta sätt att utföra er tjänst?”
Hen frågade också hur gammal en situationsplan får vara för att kommunen ska anse att den är för gammal och var man kan hitta detta lagstöd. (Ur Wikipedia: En situationsplan är en handling som upprättas i samband med ny- eller ombyggnad av byggnader. Den är en del av underlaget vid ansökan om bygglov och visar vad byggherren planerar att göra.)
I svaret från byggnadsförvaltningen stod det bland annat så här:
”Kartunderlaget bör inte vara äldre än 5 år (tidigare 2 år) men även en äldre karta godkänns om inga förändringar har skett på fastigheten sedan senaste inmätning. … I ärenden med tillbyggnader under 15 m² krävs en enkel karta som kan tillhandahållas av byggnadsförvaltningen.”
Kommuninvånaren var inte riktigt nöjd med svaret.
”Att kommunen har rätt att kräva in det underlag som krävs för en prövning av bygglovsansökan är ju självklart för att kunna fatta ett beslut. Det är ju inte det som denna fråga avser. Du hävdar nu att kommunen har rätt att tolka när ett underlag är för gammalt, i praktiken så innebär det då att kommunen anser sig att ha rätt till att efter 5 år skicka ut mätingenjörer och sedan fakturera fastighetsägare för att kunna uppdatera kommunen situationsplaner. Jag undrar nu var vi finner lagstöd för detta?”
Efter flera mail fram och tillbaka så får vår kommuninvånare följande svar från förvaltningen:
”Det finns ingen regler utan kommuner kan tolka det fritt.”
Och då är det klart att man kan undra, vilket kommuninvånaren gör, vad som krävs för att kommunen ska anse att en ny karta behövs. Fastighetsägaren har ju i detta exempel redan betalat för att kommunen hade gjort slutbesiktning och inmätning av det senaste beviljade bygglovet. Har inte kommunen ett ansvar för att den tjänst som kommunen utfört är rätt?
På Boverkets hemsida står det så här (se här):
”Lägeskontroll behöver, precis som utstakning, inte göras i alla byggprojekt. Det ska bara göras där det verkligen fyller en funktion, det vill säga när placeringen har stor betydelse. Det är byggnadsnämnden som gör en bedömning om det finns behov av lägeskontroll. Byggnadsnämnden bör inte kräva det om det inte behövs, eftersom det fördyrar projektet för den enskilde.”
Och kommuninvånaren ställer den naturliga frågan:
”Var kan jag hitta information om kommunens beslut om hur kommunen ska hantera dessa regler där kommunen kan ”tolka fritt”?”
Hen fick en bild som svar, som jag har svårt att tolka, och därför publicerar jag den (andra kanske förstår bättre):
Inga beslut eller protokoll skickades för övrigt med till kommuninvånaren. Och frågan gällde ju – varför gäller inte den situationsplan som kommunen upprättade vid det senaste bygglovet?
Byggnadsnämnder i Sverige har mycket makt över enskilda personer. I det här fallet, som jag har beskrivit ovan, är det nog så att det är byggnadsnämnden som kan sätta villkoren för vilka handlingar som behövs för prövning och hur gamla de får vara. Men visst bör det finnas ett beslut och klara regler för hur sådana här ärenden ska hanteras. Och det verkar inte finnas i det här fallet.
Boverket skriver på sin hemsida (se ovan):
”Eftersom det inte är självklart i vilka fall byggnadsnämnden ska kräva lägeskontroll bör man utarbeta riktlinjer för detta i varje kommun.”
Riktlinjer är nödvändiga så att alla vet vad som gäller, och så att alla kommuninvånare behandlas lika. Men kanske är riktlinjer på gång. Byggnadsförvaltningen skrev nämligen i sitt senaste (sista?) mail:
”Jag har informerat idag byggnadsnämndens presidium om dina frågor och gått igenom det underlaget förvaltningen har och tillämpar i bygglovsärenden angående kartor. Presidium ansåg att underlaget vi tillämpar är bra och att vi ska sammanställa det i ett dokument som nämnden formellt ställer sig bakom. Dokumentet planeras vara klar till byggnadsnämnden i juni 2017.”
Jag kan nog tycka att det är lite märkligt att politikerna i presidiet tydligen anser att underlaget är bra, när det varken är sammanställt eller behandlat i byggnadsnämnden. Men, som sagt, riktlinjer är kanske på gång.
Men sedan är det ju också det här med avgifterna. Ska en fastighetsägare verkligen behöva betala två gånger för samma mätning? Eller, vem vet, det kanske kan bli både tre och fyra gånger… Men det kanske också tas med i de kommande riktlinjerna.
Det är hur som helst inte särskilt tillfredsställande att kommuninvånare känner att de hela tiden motarbetas av byggnadsnämnden i Vänersborg och att det mesta tycks vara både krångligt, dyrt och tidskrävande. Det tycks onekligen som om det fanns en del att önska när det gäller serviceinställningen. Det är nog många vänersborgare som önskar att byggnadsnämnden mer hjälpte än stjälpte.
Och också att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen hade kommundirektör Thörnkvists ord i tankarna vid handläggningen av bygglovsärenden:
”I förvaltningslagen sägs att kommunen ska handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.”
Bygg- och måsfunderingar
Åter tillbaka i Vänersborg efter några lugna och fridfulla dagar i Värnamo. Inte en enda fiskmås syntes till. Eller, framför allt, hördes till i den småländska metropolen. Inte en enda. Varken på dag- eller nattetid. Otroligt. Jag tror dock inte att det var därför som Värnamo blev årets kommun 2016. Fast det kan ju å andra sidan inte direkt ha talat mot. Jag menar, hur skulle Vänersborg kunna bli årets kommun när ett antal tusen av dess invånare får sin nattsömn störd varenda natt mellan april och juli?
TTELA hade en artikel om fiskmåsplågan i förra veckan. En tjänsteman på kommunen uttalade sig om hur fastighetsägarna kunde bekämpa fiskmåsarna. Och visst finns det bra metoder. Men frågan är, vad gör en vanlig kommuninvånare om fastighetsägarna år efter år totalt struntar i fiskmåsplågan? Kanske svaret är att helt enkelt skicka in namnen på de berörda fastighetsägarna till Miljö och Hälsa? Vad jag förstår så ringer de numera upp fastighetsägarna och påtalar deras skyldigheter om det framförs klagomål. Så det har jag nu gjort.
Kanon av Miljö och Hälsa! Nu får vi bara vänta och se om fastighetsägarna åtgärdar problemen…
Min förra blogg om byggnadsnämnden har gett ett visst eko. Några som har råkat ut för byggnadsförvaltningen har kommenterat detta direkt på bloggen (se här), andra har hört av sig på andra sätt. Det är en del häpnadsväckande historier som folk berättar, vilket i och för sig inte är något nytt. Jag har tagit del av sådana förut, och dessutom skrivit om några av dem. Nu vet jag att man inte ska tro på allt som folk berättar, men några av berättelserna är definitivt värda att fördjupa sig i.
Det handlar mestadels om att byggnadsnämnd och -förvaltning inte ger den service som människor har rätt att förvänta sig. Vilket även kan drabba människor från andra kommuner som vill flytta till Vänersborg. Det tycks också vara onödigt långa handläggningstider och dessutom vill kommunen ibland ha betalt för saker som de klagande är helt oförstående till.
En familj har till och med framfört att de inte vågar träda fram i offentligheten och berätta. De menar att då kommer de aldrig mer att få något positivt besked från kommunen. Men
det vill jag inte tro på. Även om Gunnar Lidell (M) faktiskt framförde något liknande från fullmäktiges talarstol för några år sedan…
Sedan finns det exempel på motsatsen, som naturligtvis också får tas med en nypa salt. Det ryktas om att människor i en viss ställning och/eller med vissa kontakter får en annorlunda, mer positiv behandling. Några av dessa exempel torde också vara värda att ta en extra titt på.
Jag har nog skrivit det förr. Bara det faktum att det går så många rykten är, om inte förödande, så i varje fall inte särskilt bra. Ryktena i sig kan rubba förtroendet mellan kommunens förtroendevalda/tjänstemän och vänersborgarna.
Vänersborg lär aldrig kunna bli ”Årets kommun” om vi inte får kommunikationen och samarbetet mellan kommuninvånarna och politikerna/förvaltningarna att fungera – och präglas av ömsesidig tillit och förtroende. Ibland tror jag att politiker och tjänstemän faktiskt bör ta sig en extra funderare över vem som är till för vem. Är kommuninvånarna till för politiker/tjänstemän, eller är det möjligtvis tvärtom…?
En sak är i varje fall klar, fiskmåsarna är inte till för någon…
Vänersborgs byggnadsnämnd
Vänersborgs byggnadsnämnd har väl inte direkt rykte om sig att vara flexibel, serviceminded eller effektiv. Det kanske är orättvist, men det är flera som hör av sig om sin kamp och sina duster med byggnadsförvaltningen. Och då är ”byggnadsområdet” ändå inte mitt område. Så jag kan tänka mig vad andra politiker som har större anknytning till plan- och byggfrågor får höra.
Jag har genom åren skrivit om en del ”byggfall”, alltifrån Anderssons kamp på Nordkroken till Magnus Larssons strider i andra änden av kommunen, i Rörvik och Sikhall. (Där det för övrigt tycks blossa upp till nya strider…) Den senaste bloggen i detta ämne handlade om Solvarm, också i Sikhall – några stenkast från Larssons ”politikerhylla”. (Se ”Solvarm och kommunen fortfarande inte överens”.)
De senaste dagarna har jag fått höra om två fall som handlar om byggnadsförvaltningens ”mätningar”.
Den ena familjen ville bygga en altan på sin tomt. Det var vid ett äldre hus från 60-talet. I samband med bygglovsansökan, som måste till om en altan ska anläggas, skulle byggnadsförvaltningen dit och mäta upp huset. Igen typ. Huset har legat där det ligger i många år och inget har hänt med det, t ex tillbyggnader eller dylikt. Och i samband med att det byggdes så hade det mätts och ritningar etc var inlämnade, och fanns hos kommunen. Men byggnadsförvaltningen åkte som sagt dit och mätte igen. Fast tid för tjänstemännen på förvaltningen torde vara en bristvara.
Och sedan kom en faktura till husägaren. Husägaren fick stå för kommunens nota trots att mätningen visade att allt var som det redan fanns inritat i kommunens planer och kartor. Så kommunen tog betalt för samma mätningar som när huset byggdes. Dessutom var det ju på kommunens initiativ som mätningen gjordes om.
Det andra exemplet handlar om ett hus på landsbygden:
”När jag sökte bygglov kom kommunen ut och mätte in allt. Sedan sökte jag ett nytt bygglov för en annan sak 2 år senare. Då kom de ut igen och mätte in allt en gång till.”
Det tycks som om det var en tämligen onödig, och ologisk, mätning… Inget hade förändrats.
Det finns regler kring sådant här. Men samtidigt kan reglerna tolkas på ett sätt som gör hela hanteringen tidseffektivare, mer logisk och billigare än vad som nu tycks vara fallet. Kanske kunde bedömningen från kommunens sida också vara lite flexiblare, och kanske typ bedömas från ärende till ärende… Eller skulle det ibland kanske räcka med en karta i näven och en titt på huset för att se om något hade ändrats?
Och vad var det som kommundirektör Thörnkvist fattade för beslut den 18 mars 2016 och som vidarebefordrades till samtliga förvaltningschefer?
”I förvaltningslagen sägs att kommunen ska handlägga ärenden så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.”
Länsstyrelsen ger fiberförening rätt mot Vänersborgs kommun
Så där lite i skymundan så händer det saker i Vänersborg. Och antagligen många fler än någon enskild, bloggare eller journalist, politiker eller kommuninvånare, kan hålla reda på. Jag tänker på sådana där små ”detaljer” som inte betyder särskilt mycket i det stora hela, men som kan betyda en hel del för den eller de som det angår.
I Vänersborgs Fiberstrategi står det:
”Fiberstrategi 2.0 beskriver hur Vänersborgs kommun på bästa sätt bör agera för att öka aktiviteten runt bredbandsutbyggnad i kommunen.”
Regeringen har ju som bekant satt upp visionen att 90% av Sveriges invånare ska ha tillgång till 100 Mbit/s år 2020. En vision som för övrigt den sittande regeringen vill ”skärpa”.
Fiberstrategin antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 17 juni 2015. I strategin står det vidare:
”Hela modellen … bygger på att grupper av intresserade individer går ihop och försöker lösa problemen själva. I den processen kan kommunen vara behjälplig på många olika sätt.”
I Väne Ryr finns det en fiberförening som arbetar på att ge hushållen i området fiber. Föreningen har väl inte så där jättepositiva erfarenheter av kommunens sätt att vara behjälplig i fiberfrågan…
Det har gått så långt att Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening har överklagat två av byggnadsnämndens avgiftsbeslut. (Det var delegeringsbeslut, dvs besluten fattades av förvaltningen.)
När jag läser i domarna från Länsstyrelsen i Västra Götalands län ser det inte heller ut som att Fiberföreningen har haft det helt lätt i de tidigare kontakterna med kommunen.
Fiberföreningen ville dra fiber i Väne Ryr och då behövdes det teknikbodar för att kunna terminera föreningens optiska nät. Föreningen menade att det inte behövdes bygglov i det ena fallet eftersom teknikboden stod på en jordbruksfastighet och skulle då ses som en komplementbyggnad där inget bygglov krävdes.
Det höll inte byggnadsförvaltningen med om, utan hävdade att det visst krävdes bygglov. Förvaltningen gör det inte alltid så enkelt för sina invånare… Trots den antagna Fiberstrategin. Medlemmarna i föreningen fick därför sätta sig och knåpa ihop två ansökningar om bygglov. Det tog sin tid kan man väl lugnt säga…
Men till slut beviljades byggloven.
Efter att Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening hade granskat byggloven upptäckte föreningen att:
”Byggnadsförvaltningen har debiterat bygglovsavgiften för en nätstation.”
Det blev för medlemmarna i Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening att återigen sätta sig och knåpa ihop några skrivelser. Och det tog återigen sin tid kan man väl lugnt säga. Denna gång slutade föreningens kontakter med Byggnadsförvaltningen i två överklaganden till Länsstyrelsen. De handlade om besluten angående taxornas storlek.
Länsstyrelsen skriver:
”Oavsett om teknikboden omfattas av bygglovsplikt eller inte, har föreningen ansökt om bygglov.”
Det känns lite som att Länsstyrelsen är tveksam till att det överhuvudtaget behövdes bygglov… (Enligt signaler som jag har fått så är detta också Boverkets uppfattning, att det inte behövs bygglov, men det har jag inte fått bekräftat.) Länsstyrelsen skriver också i den ena domen:
”I vilken utsträckning teknikboden är att anse som en sådan mycket enkel byggnad bör nämnden ta ställning till som första instans.”
Men nu var det inte frågan om det behövdes bygglov som överklagades, utan beslutet om avgifterna.
Länsstyrelsen fortsätter:
”Nämnden har därmed rätt att ta ut avgift, om det finns stöd i taxan.”
Sedan skriver Länsstyrelsen att Byggnadsnämnden har tagit ut avgifter som om teknikbodarna är nät-/transformatorstationer. Och efter att ha diskuterat begreppen skriver Länsstyrelsen:
”Därmed har nämnden inte haft rätt att ta ut avgift för bygglovet för teknikboden såsom nätstation.”
Och så avslutar Länsstyrelsen de båda överklagandena med:
”Mot bakgrund av ovanstående ska det överklagade avgiftsbeslutet upphävas och ärendet återlämnas till nämnden för ny handläggning.”
Det betyder på vanlig svenska att Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens beslut. Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening fick rätt i båda sina överklaganden.
Som jag förstår det, som amatör på byggjuridik, så kan det vara så att byggnadsförvaltningen först felaktigt krävde att Fiberföreningen skulle söka bygglov och sedan tog ut en felaktigt avgift för samma bygglov – ett bygglov som alltså antagligen inte behövdes överhuvudtaget och som därmed inte heller skulle kosta något…
Naturligtvis kan lagar och regler ibland tolkas på olika sätt. Och ibland kan det bli fel i tolkningen. Men det blir naturligtvis tråkigt när byggnadsförvaltningen tolkar reglerna så snävt, och i detta fall rent felaktigt, att vanliga yrkesarbetande barnfamiljer får en massa bekymmer och tvingas att ta sin fritid i anspråk för att författa bygglovsansökningar och överklaganden. I stället för att byggnadsförvaltningen tolkar reglerna på ett för invånarna mer tillmötesgående och positivt sätt.
I Fiberstrategin står det:
”Vänersborgs kommun ska av tjänsteleverantörer och nätbyggare uppfattas som en möjliggörare, inte som ett hinder för utbyggnad.”
Det kanske krävs ett omtag i kommunen för att omsätta denna mening i praktiken. Det ska väl inte behöva vara så att Länsstyrelsen ska behöva tillrättavisa kommunen?
Jag vill avsluta med ytterligare en aspekt av en sådan här process mellan Byggnadsförvaltningen och kommuninvånare, en ganska allvarlig sådan. Nu menar jag inte att det är tillämpligt i detta fall. Inte på något sätt. (Eller snarare, inte vad jag tror i varje fall – jag är ju fortfarande ”juridikamatör”.)
På Boverkets hemsida står följande (se här):
”Byggnadsnämndens politiker och tjänstemän omfattas av regler om tjänstefel. Reglerna innebär ett straffrättsligt ansvar att på ett riktigt sätt följa de lagar och regler som gäller. Reglerna om tjänstefel finns i Brottsbalken.
Reglerna om tjänstefel har som syfte att skydda medborgarna mot fel vid utövandet av den offentliga makten. Reglerna ställer krav på noggrannhet och omsorg vid myndighetsutövning hos de tjänstemän och politiker i byggnadsnämnden som handlägger frågor som kan ha betydelse för enskilda.”
Citatet visar på hur viktigt staten tycker att det är att en byggnadsnämnd och en byggnadsförvaltningen följer de lagar och regler som finns gentemot kommuninvånarna.
Även i sådana där små ”detaljer” som inte betyder särskilt mycket i det stora hela, men som kan betyda en hel del för den eller de som det angår…
Nyheter om Kunskapsförbundet och byggförvaltningen
Vänersborg väntar fortfarande på den stora nyheten, om hur styret ska se ut de kommande fyra åren. Men medan vänersborgarna väntar på det, så händer det en del annat i kommunen.
Ett antal personer har reagerat starkt på att kursutbudet för GYVUX har mer än halverats. Det är Kunskapsförbundet Väst som av brist på pengar tvingats till dessa drastiska åtgärder.
För den som har glömt vad Kunskapsförbundet är (se här):
”Kunskapsförbundet Väst är ett kommunalförbund som ägs av Vänersborgs kommun och Trollhättans stad. Förbundet arbetar för att utveckla och stärka de frivilliga skolformerna i både Vänersborg och Trollhättan.”
Det är lätt att förstå att unga och äldre vuxna fruktar för sina utbildningsplatser. De frågar sig om kurserna blir av överhuvudtaget eller om de måste avbryta en pågående utbildning när fortsättningskurserna ställs in. Några av dessa personer har skapat en grupp på Facebook, som heter ”Stoppa nedskärningarna inom vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg”.
Gruppens syfte är:
”Denna grupp är till för att väcka uppmärksamhet och stoppa nedskärningarna inom vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg.”
Både en elektronisk (se här) och en traditionell namninsamling har också startats. Det lär bli många namn på listan. Och med tanke på de utbildningsbehov som finns i området, hoppas jag också på det.
Vänsterpartiet i Vänersborg har på sin hemsida skrivit ett antal inlägg om situationen i Kunskapsförbundet. Det senaste publicerades idag.
Och precis när jag är på väg att publicera denna blogg, så ser jag att P4 Väst har tagit upp ämnet. (Lyssna och läs här.)
I radioinslaget säger Marie Dahlin (S) att hon vill satsa mer pengar på Komvux. Om det krävs så ska Vänersborg, och Trollhättan också förutsätter Marie Dahlin:
”dammsuga våra egna kommuner.”
Det är bra Marie Dahlin! Kunskapsförbundet Väst måste få mer pengar. Vänsterpartiet i Vänersborg står helt bakom ditt förslag!
Something completely different.
Enligt mycket säkra källor, så har Vänersborgs stadsarkitekt fråntagits sina befogenheter att säga nej till i stort sett all utveckling i kommunen. De som har haft med Byggnadsförvaltningen att göra, och det är nog ganska många, lär dra en lättnadens suck. Nu får vi verkligen hoppas att Byggnadsförvaltningen antar en ”liberalare” hållning i byggärenden och att alla vänersborgare kommer att behandlas lika.
Och på tal om utveckling och likabehandling. Igår var Mark- och Miljödomstolen uppe på Sikhall och gjorde ”syn på plats”. Magnus Larsson har ju överklagat ett beslut från Länsstyrelsen om att inte få bygga på en tomt. (Se ”Sikhall: Trakasserierna fortsätter”.) Kommunens representant var för övrigt stadsarkitekten, varför nu kommunen skulle ha en representant med i dessa förhandlingar överhuvudtaget. Stadsarkitekten förfäktade i vanlig ordning byggstopp för Magnus Larsson – trots att Byggnadsnämnden i Vänersborg hade gett Magnus Larsson strandskyddsdispens…
Hur domstolen kommer att döma får vi dock inte reda på förrän om 2-3 veckor.
Jag blir så trött på Byggnadsnämnden!
I Wikipedia beskrivs en byggnadsnämnd på detta sätt:
”Byggnadsnämnden beslutar om tillstånd att bygga (bygglov), tillstånd att riva, tillstånd till större markarbeten samt förhandsbesked om möjligheten att få bygglov. Byggnadsnämnden utför tillsyn av att byggnaden uppförs på det sätt som lagstiftningen kräver om säkerhet, tillgänglighet etc. … Nämnden ansvarar för fysisk planering … arbetar med att mäta in och markera lägen för till exempel fastighetsgränser och hus som ska byggas (utstakning/utsättning) samt att kontrollera läget när byggnaden är klar.”
Byggnadsnämnden har en mängd lagar och förordningar att ta hänsyn till. På kommunens hemsida beskrivs det så här:
”Nämndens myndighetsfunktioner styrs av ett antal lagar, främst Plan- och bygglagen, enligt vilken nämnden skall verka för en god byggnadskultur och en god stads- och landskapsmiljö och uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning.”
Det finns i de flesta fall möjligheter för Byggnadsnämnden att göra egna bedömningar och egna tolkningar av paragraferna. Nämnden kan därmed bidra till utveckling av kommunen. Eller tvärtom. Den kan också göra enskilda personers liv till ett litet helsicke. Eller tvärtom.
Byggnadsnämnden spelar en central roll för utvecklingen i Vänersborgs kommun. Och för enskilda individer…
Jag har det senaste halvåret särskilt följt två fall som Byggnadsnämnden i Vänersborg har hanterat. Det är Andersson i Nordkroken och Larsson i Sikhall. Jag har också uppmärksammat Kindblomsvägen, Ursand och Gardesanna.
Det som jag frapperas av är att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, sällan eller aldrig vill föra en dialog om hur saker kan lösas på ett bra sätt för de parter som är inblandade. Det gör att många vänersborgare upplever att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, letar och tolkar paragrafer enbart för att kunna fördröja en byggprocess eller helt enkelt för att neka bygglov.
Jag reagerar också på den brist på lika behandling som vänersborgare är utsatta för. En av grannarna får nej till något som de andra grannarna får ja till. En person i området måste riva sitt skärmtak, medan en annan får utforma det efter eget skön… En husägare får en avgift på 7.000 kr på något som är bygglovsbefriat, en annan får 6.000 kr i vite för ett brott mot strandskyddet. En individ i kommunen måste ha bygglov för sitt ridhus, medan en annan inte behöver det…
Och det är svårt att se Byggnadsnämndens, och Byggnadsförvaltningens, logik i resonemangen. Om det nu finns någon logik…
Bristande logik ger upphov till att rykten florerar. Och ofta handlar ryktesspridningen om att personliga kontakter och känningar är avgörande för utgången av byggbeslut. Eller brist på. Sådana rykten är det värsta en myndighet kan råka ut för.
Byggnadsnämnden sammanträdde den 16 april. Jag läser i protokollet.
Nämnden behandlade ett medborgarförslag om att initiera en ny detaljplan för grönområdet vid Kindblomsvägen. (Jag har skrivit en hel massa bloggar om Kindblom, t ex ”Kindblomsvägens vara eller inte vara”.) De boende i området vill bevara området och vill att grönområdet definieras som parkmark i stället för kvartersmark.
Det ville inte Byggnadsnämnden:
”Inga nya fakta har inkommit i ärendet som tyder på att tidigare fattade beslut bör omprövas.”
”Tidigare fattade beslut…” Jag säger då det. Detaljplanen i området är från 1933… (Du läste rätt! 1933!)
Jag blir så trött.
Dessutom antog Vänersborgs kommunfullmäktige en grönplan den 15 april 2009, som inleds med följande ord:
”I den nu gällande översiktsplanen för Vänersborg, ÖP 2006, anges att målet för den framtida utvecklingen för Vänersborg med omgivning är att utbyggnad av bostäder och infrastruktur utförs på sådant sätt att det bidrar till ett långsiktigt hållbart samhälle med god tillgång till närnatur. En grönplan för den tätortsnära naturen är ett viktigt underlag i planeringen för att nå det målet.”
Representanterna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade för medborgarförslaget, medan Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna, dvs de traditionella betongpartierna, röstade mot.
En parentes.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden behandlade också medborgarförslaget på sitt senaste sammanträde.
Här var förvaltningen positiv till medborgarförslaget! De gamla betongpartierna visade dock var skåpet skulle stå… Moderater och socialdemokrater avslog medborgarförslaget tillsammans med en folkpartist… Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för medborgarförslaget. 4-3 till de gamla betongpartierna alltså.
Byggnadsnämnden fattade på sitt senaste sammanträde beslut om samråd om detaljplan för Nordöstra Nordkroken. Det ska äntligen bli en ny plan. Syftet är bland annat att:
”…byggrätten ska bli större än i den gällande detaljplanen.”
Det innebär att det antagligen kommer att bli ok att höja väggliven en halvmeter och inreda vindsvåningar på husen. 
Andersson bor på Nordkroken. (Jag har skrivit om Andersson några gånger, bland annat ”Nordkroken och kommunen”.) Andersson har som bekant inte fått höja vägglivet 60 cm och inreda en vindsvåning.
Andersson kommer inte att få göra det i framtiden heller. Andersson bor nämligen inte i nordöstra Nordkroken. Andersson bor i området bredvid. ”Nordkroksplanen” som skickas ut på samråd exkluderar Andersson…
Hur är det möjligt att Byggnadsförvaltningen utarbetar en ”jättedetaljplan” men lämnar några hus i samma situation därhän? Är det bara för Anderssons skull? (Flera av hans grannar har ju redan fått bygglov för samma sak som Andersson nekas.)
Jag blir så trött.
Byggnadsnämnden gjorde ett äkta hattrick på det senaste sammanträdet. Även Magnus Larsson i Sikhall var uppe i nämnden! Magnus Larsson hade ansökt om förhandsbesked för nybyggnad av två enbostadshus. (Jag har skrivit om detta tidigare, ”Trakasserierna fortsätter”.)
En gissning om hur Byggnadsnämnden röstade innan jag fortsätter…? Det kan vara till hjälp att ta en titt på kartan nedan innan ni gissar… (Se det inringade krysset uppe i skogen till vänster.)
Rätt! Byggnadsnämndens ledamöter från Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet:
”ger negativt förhandsbesked för den ansökta åtgärden.”
Jag blir så trött.
Byggnadsnämndens skäl (Vänsterpartiet reserverade sig förresten mot beslutet):
”Marken är för närvarande inte lämplig att bebygga, då detaljplan först behöver upprättas.”
Samtidigt skriver förvaltningen i underlaget:
”Detta (kravet på detaljplan; min anm) har frångåtts vid ett tidigare beslut om förhandsbesked för två intilliggande tomter.”
Låt mig försöka förstå. För att Magnus Larsson ska få bygga i Sikhall krävs det att området först är detaljplanelagt. Men det krävs ingen detaljplan för ”två intilliggande tomter”…
Klockrent! Klart som korvspad! Det måste naturligtvis vara för att det handlar om Magnus Larsson!
Vad annars?
För övrigt torde det inte behövas någon detaljplan för två hus…
Byggnadsnämnden har faktiskt utvecklat sitt svar, men det blir egentligen bara värre:
”Ett positivt förhandsbesked för nu aktuella tomter skulle i hög grad kunna försvåra framtida lämplig markanvändning i området. Ansökan är idag inte den mest lämpliga markanvändningen och tar inte tillräcklig hänsyn till allmänna intressen.”
Kolla gärna flygbilden ovan igen. Kan du nämna vilka ”allmänna intressen” som är involverade här? Kan du tänka sig någon annan ”framtida lämplig markanvändning” än bostäder?
Jag kan det inte. Och kom ihåg: ”för två intilliggande tomter” var bostäder tydligen ”den mest lämpliga markanvändningen” samtidigt som ”tillräcklig hänsyn [togs] till allmänna intressen”…
Och sist men inte minst, Magnus Larsson äger marken på vilken han vill bygga!
Jag blir så trött.
Det händer inte alltför sällan att jag pratar med några av de borgerliga representanterna i Byggnadsnämnden. De pratar vitt och brett om att det ska det bli lättare att bygga, bo och verka i Vänersborg.
Säger de.
Men det är bara prat, tomt prat. Inte blir det lättare att bygga, bo och verka i Vänersborg. Tror någon att Andersson på Nordkroken tycker det? Eller Larsson i Sikhall?
Det finns ett undantag för minialliansen – Bert Karlsson.
Och det trots att Bert Karlsson varken bor i Vänersborg eller äger marken på Ursand…
Och faktiskt, även Ursandsfrågor var uppe till beslut på det senaste nämndmötet. (Jag har även skrivit en hel del om Ursand, nu senast ”Bert Karlsson och Ursand”.)
Bert Karlsson hade sökt strandskyddsdispens för kapell, aktivitetstält, campingplatser och vattenlek.
Det börjar med att Bert Karlsson får strandskyddsdispens för sitt kapell. Beslutet fattas av en enhällig nämnd.
”Byggnadsnämnden ger tidsbegränsad strandskyddsdispens i fem år.”
Det kanske inte är helt ointressant att, som det står i handlingarna:
”Området ligger utanför detaljplan.”
Jag menar, jämfört med den motivering Magnus Larsson fick i Sikhall…
Bert Karlsson får emellertid nej till strandskyddsdispens för aktivitetstält, campingplatser och vattenlek.
Motiveringen till avslagen är densamma för allihop:
- ”En dispens skulle motverka strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet enligt 7 kap 13 § MB.
Dispens får inte ges om den strider mot syftet med strandskyddsbestämmelserna. - Särskilda skäl till grund för dispensen saknas, då platsen är obebyggd och inte
ianspråktagen. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska yttra sig över alla dispensärenden. De avstyrker
ansökan.”
Notera alltså att Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna ville ge strandskyddsdispens för samtliga ansökningar.
Får det dig inte att undra, vad det enligt de borgerliga är, som skiljer Bert Karlsson från Andersson i Nordkroken? Eller Larsson i Sikhall? Eller de boende omkring Kindblomsvägen?
Det får i varje fall mig att undra. Jag förstår inte de borgerligas logik. Om det nu finns någon…
Jag förstår inte heller Socialdemokraterna som säger nej till precis allt eller Miljöpartiet som säger nej till nästan allt. Jag förstår bara Vänsterpartiet som jag anser vara det enda parti som just nu för en förnuftig och vettig politik i Byggnadsnämnden.
Men behandlingen av Andersson, Larsson och Kindblom går, enligt vad jag förstår, utöver alla gränser. Är det inte läge att revisorerna gör en ordentlig granskning av Vänersborgs Byggnadsnämnd och Byggnadsförvaltning? Och kommundirektören av sina tjänstemän?
Och väljarna av sina politiker…?
Kommunfullmäktige 23 april 2014
Idag behandlade kommunfullmäktige ett antal rapporter från revisorerna. Jag har behandlat rapporterna i två ganska utförliga bloggar och hänvisar till dem för mer information i sakfrågorna. (”Revisorernas rapporter (1)” och ”Revisorernas rapporter (2)”.)
Vänsterpartister gick, som vanligt, upp och kommenterade rapporterna. Lutz Rininsland tog i ett anförande upp revisorsrapporten om Bo Carlsson (C) och fiberdragningen på södra Dal. Rininsland var lika skarp som revisorerna var. Revisorerna hade ju skrivit:
”Vi revisorer är mycket kritiska till samhällsbyggnadsnämndens och dess ordförande Bo Carlssons agerande.”
Rininsland frågade revisorerna om ”tiden”. Revisorerna hade ju undertecknat sin rapport den 3 april. Då hade fortfarande inte Samhällsbyggnadsnämndens protokoll, från det sammanträde då nämnden hade behandlat rapporten, vunnit laga kraft. Rininsland undrade därför vad den föreslagna ansvarsfriheten för Bo Carlsson var värd.
Revisorernas ordförande Benny Jonasson ”lugnade” dock Rininsland med att säga att frågan inte var avgjord än. Revisorerna ska ställa ytterligare frågor om fiberdragningen och vad som försiggått kring den. Deras arbete fortskrider med andra ord på den här punkten. Och det tror jag är alldeles nödvändigt. Vem vet vad som kan ligga nedgrävt tillsammans med fibern i Centerns starka fäste i södra Dalsland…
Bo Carlsson var inte på plats på dagens sammanträde. Marianne Karlsson (C) däremot gick upp långt senare i frågan om VA-nät i Sannebo – en helt annan fråga alltså. Hon visade då prov på en djup bitterhet. Karlsson sa:
”I samband med VA-utbyggnaden dras fiber. Det blir väl något för revisorerna att ta tag i…”
I vissa centerkretsar kan inte Bo Carlsson göra fel…
Jag gick upp och tog upp revisorernas kritik av Byggnadsnämnden. Jag menade att den i och för sig hårda kritik som revisorerna lämnade på Byggnadsnämnden ändå sköt över målet. För många vänersborgare är de avslag som de får på sina bygglovsansökningar en långt viktigare fråga. Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, vill sällan eller aldrig föra en dialog om hur saker kan lösas på ett bra sätt för alla parter. Istället upplever vänersborgarna att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, letar och tolkar paragrafer enbart för att kunna neka bygglov.
Jag tog också upp att många invånare reagerar på den brist på lika behandling som de upplever, t ex Andersson på Nordkroken jämfört med sina grannar, Sikhall jämfört med Ursand, Gardesanna jämfört med Sannebo…
Peter Göthblad (FP), Byggnadsnämndens ordförande, kände sig manad att bemöta min kritik:
”Vi har till största delen nöjda kunder.”
Noteras kan att det var väldigt få andra som gick upp i ärendet. Inga socialdemokrater eller centerpartister till exempel. Det tycks som om de gamla betongpartierna oftast vill tysta ner kritik. Då finns den inte, typ…
Även Ernst & Youngs rapport om arenaskandalen behandlades.
Lutz Rininsland (V) betonade att det inte var fråga om att någon av de ansvariga inte kände till kommunens regelverk kring upphandlingar eller beslut. Som Ernst & Young, och en del andra, ville få det till. Rininsland menade att agerandet från S Anders Larsson och de andra ansvariga var helt medvetet. Hade de inte brutit mot regler och lagar (ex lagen om offentlig upphandling, LOU), så hade det inte blivit det bygge som S Anders Larsson och andra i den inre kretsen eftersträvade.
Gunnar Lidell (M) försvarade på sätt och vis utredningen:
”Jag hade hoppats på ännu tydligare och knivskarpa slutsatser, men nu har vi inte fått det.”
Och med det skulle vänersborgarna nöja sig. Typ. Tyckte Lidell.
Kurt Karlsson, ensam sverigedemokrat på plats ikväll, tyckte att hela arenadebatten var negativ. Inte arenan alltså, utan själva debatten. Karlsson spetsade till det:
”Jag är trött på gnället från visst håll.”
Det är tydligen bara Kurt Karlsson som får gnälla… Dock inte på arenan då. Bara på andras ”gnäll” om arenan…
Det blev tyst när en av de ansvariga för arenaskandalen begärde ordet. Ja, det är ju faktiskt så att Lars-Göran Ljunggren (S) har ”tagit ansvaret” för det skedda. Fast när Lutz Rininsland en gång i tiden frågade Ljunggren i fullmäktige vad han menade med att ”ta ansvar”, så sa Ljunggren att han betalade skatt som alla andra… Ljunggren har som bekant också lovat att lägga alla papper på bordet.
Förväntningarna kom på skam. Det blev ingenting med något av det. Till allas besvikelse…
Det enda Ljunggren sa från talarstolen var att han inte alls hade vägrat att bli intervjuad av revisorerna från Ernst & Young. De skrev ju i sin rapport att Ljunggren hade avböjt att bli intervjuad.
Lutz Rininsland (V) dundrade:
”Jag accepterar inte vad du säger Ljunggren. … Du hade alla möjligheter att vända dig till revisorerna.”
James Bucci var en av dem som hade intervjuats av Ernst & Young. Bucci sa:
”Jag blev intervjuad. Det var inget problem att få till stånd en tid. Det fungerade hur bra som helst.”
Konstigt att det strulade just när Ljunggren och Marie Dahlin (också S) skulle bli intervjuade av revisorerna… (S Anders Larsson ville, enligt uppgift, tydligen inte, helt enkelt, bli intervjuad…)
Per Sjödahl (MP) ställde två raka frågor till Ljunggren:
”Kände du till att direktupphandlingen var i strid med lagen om offentlig upphandling (=LOU)? Försökte du få till mötet med revisorerna på annat sätt?”
Lars-Göran Ljunggren svarade kortfattat:
”Jag har inget mer att tillägga i det här ärendet.”
Lars-Göran Ljunggren ställer upp i höstens val, precis som hans gamle parhäst Bo Carlsson…
Själv gick jag också upp i talarstolen. Jag kände att jag bara var tvungen att nämna något om arenan. Även denna revisorsrapport pekar ju ut den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden (=BUN) som ansvarig.
BUN hade typ dålig kontroll över arenabygget menar revisorerna. Och visst hade BUN det, men alla beslut fattades ju bakom skål och vägg. Ingen svarade vettigt på de frågor som ställdes på BUN-sammanträdena, av mig och andra. I stort sett alla handlingar belades med sekretess och när man överklagade beslut om att handlingar sekretesstämplades…. Ja, då sa Förvaltningsrätten ”nej”. Inte ens ledamöter i den ansvariga nämnden skulle få ut de handlingar som nämnden var ansvarig för… Det var med andra ord helt omöjligt att få kunskap om vad som hände i de slutna rummen.
Men Ernst & Young kritiserar ändå Barn- och Ungdomsnämnden… Det var nog enklast så… De verkligt ansvariga behöver inte ta något ansvar – inte då, inte nu…
Det fick till slut Morgan Larsson (VFP) att tala klartext från talarstolen:
”Det är ett grovt politiskt bedrägeri av Socialdemokraterna och Centerpartiet. … Det är lögner och det är mörkanden. … Det är en skam för Vänersborg.”
Noteras kan att det var väldigt få andra som gick upp i ärendet. Inga socialdemokrater (med undantag av, Kate Giaever, som förresten lämnar Socialdemokraterna för Vänsterpartiet) eller centerpartister till exempel.
Det tycks som om de gamla betongpartierna oftast vill tysta ner kritik. Då finns den inte, typ…
Magnus Larsson vs Vänersborgs kommun
Igår skrev TTELA om Magnus Larssons polisanmälan mot Vänersborgs kommun (se här). Bakgrunden har väl läsare av denna blogg ganska klar för sig. (Se ”Vänersborgs kommun polisanmäld av Magnus Larsson i Sikhall!”.)
Det handlar kortfattat om att kommunen kräver en tillsynsavgift på ett skärmtak tillhörande Magnus Larsson i Sikhall, ett skärmtak som sedan Länsstyrelsen förklarade vara bygglovsbefriat. Kommunen kräver alltså betalt för en tillsyn som var onödig. Och för detta krävs Magnus Larsson på över 7.000 kr. Magnus Larsson vägrar att betala och nu har kommunen lämnat fakturan till Kronofogden.
Och Magnus Larsson har polisanmält kommunen för bluffakturering…
Varför kommunen överhuvudtaget åkte ut för att göra en tillsyn hos Magnus Larsson i Sikhall den där dagen i augusti 2010 är inte helt klart. I ett dokument så står det att det handlade om en ”rutinbesiktning”, i ett annat att två handläggare har ”besiktigat fastigheten i samband med yrkande till byggnadsnämnden angående ekonomibyggnad” och i ett tredje står det kort och gott ”inspektion”.
I gårdagens TTELA hävdade kommunjuristen att Länsstyrelsen har godkänt kommunens faktura för tillsynen. Och det stämmer. I den dom som Länsstyrelsen avkunnade den 24 augusti 2012 stod det:
”Vid nämndens tillsynsbeslut pågick byggnation av ett skärmtak … Eftersom bygglov inte funnits för den aktuella åtgärden ska byggnadsavgift motsvarande fyra gånger taxan tas ut. Överträdelserna kan, anser Länsstyrelsen, inte betraktas som ringa. … Nämnden får med hänsyn till ovanstående anses ha haft fog för sitt beslut och överklagandet av byggnadsavgiften ska därför avslås.”
Ett mycket märkligt domslut när Länsstyrelsen i samma dom skriver:
”Nämndens beslut bör därför upphävas vad avser skärmtaket.”
Skärmtaket var bygglovsbefriat…
Tydligen vägde det tungt för Länsstyrelsen att Byggnadsnämnden hade ”haft fog för sitt beslut”. Även om det var felaktigt…
Det här måste vara en mycket delikat juridisk fråga. Byggnadsnämnden får ta betalt för en tillsyn som hade ”fog” för sig trots att Byggnadsnämnden hade fel… Trots att det i efterhand visade sig att det inte fanns fog… Att ha ”fog för sitt beslut” låter inte direkt som en väldefinierad juridisk term, utan mer som att det öppnar dörrar för ”ofog”, godtycke och, i värsta fall, trakasserier.
Det torde också betyda att en Byggnadsnämnd var som helst i Sverige får göra tillsyn på vilket hus som helst, därför att den tycker att det finns ”fog” – och sedan kräva ersättning på mer än 7.000 kr. Trots att allt är i sin ordning.
Vart går gränsen för att ”anses ha haft fog för sitt beslut”?
Vad är det som kostar, kanske någon undrar. Vad vill kommunen ha betalt för? Här är specifikationen:
Själva tillsynen på plats tog 2 timmar. Sedan är resten olika former av administration. Timpriset låg på 650 kr. Sammanlagt 7.150 kr.
Men det är som det är. Länsstyrelsen bestämde att kommunen fick ta betalt. Magnus Larsson gick inte vidare med att överklaga detta beslut. Han trodde, naturligtvis, att kommunen skulle släppa det ekonomiska kravet när Länsstyrelsen förklarade att skärmtaket var bygglovsbefriat. Det var också det intryck Magnus Larsson fick när han pratade med enskilda högre tjänstemän… Och även en och annan politiker vad jag förstår…
Det finns ytterligare en aspekt. Juridiska processer tar inte bara kraft och tid. Det är dyrt också. Jurister är inte billiga… Det är liksom inte bara att överklaga för en vanlig kommuninvånare.
Det finns naturligtvis också en moralisk aspekt. Och det är naturligtvis om det är rätt och riktigt att en kommuninvånare ska behöva betala för tillsyn av ett skärmtak, som inte behöver bygglov. Man frågar sig om inte kommunen istället borde känna ett ansvar att göra rätt för sig. Borde inte kommunen beklaga den utdragna och segslitna process som den har utsatt Magnus Larsson för – helt i onödan? Och kanske till och med erbjuda Magnus Larsson ett skadestånd för att den har försenat husbygget med 7 år? Och att kommunen utsatte honom för ”onödigt lidande”? Jag menar, tänk när Magnus Larsson fick reda på att Byggnadsnämnden lade ett vite på 200.000 kr om han inte sågade ner sitt skärmtak – med en ökning på 100.000 kr för varje påbörjad månad som åtgärden inte var utförd… Hur kul var det på en skala…?
Konsekvenserna av kommunens handlande mot Magnus Larsson kan bara få ett resultat. Nu ska Byggnadsnämnden åka runt i kommunen och utöva tillsyn på alla hundratals skärmtak. (Och vem vet, det kanske den måste – det kan ju inkomma anmälningar…) De hus som har bygglovsbefriade skärmtak får sedan betala mer än 7.000 kr i tillsynsavgift. Nämnden kan ju ”ha haft fog för sitt beslut” om tillsyn.
Och vill husägarna inte betala, så skickar kommunen Kronofogden på dem…
Och de hus som faktiskt har byggt olovliga skärmtak, med t ex bärande stolpar, får ett hot om vite på 200.000 kr om de inte sågar ner dem…
Jag menar, alla kommuninvånare ska ju behandlas lika…
I matchen mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommunen är läget nu det att Magnus Larsson har yttrat sig till Kronofogden. Det med anledning av Vänersborgs kommuns begäran om betalningsföreläggande.
Magnus Larsson bestrider betalningsföreläggandet i sin helhet:
”…kommunen debiterat för ett arbete som jag inte beställt och ett arbete som dessutom strider mot gällande lagstiftning.”
I sin sakframställan utvecklar Magnus Larsson sitt bestridande. Han skriver:
”Under den process som pågått enligt ovan har Byggnadsnämndens tjänstemän oanmält besiktigat min fastighet ett antal gånger. Plan och Bygglagen reglerar i 10 och 11 kap hur sådan tillsyn skall gå till. Det är ostridigt att byggnadsnämndens tjänstemän skall ges tillgång till fastigheter där byggnation pågår. Det är emellertid lika ostridigt att utsedd kvalitetsansvarig skall närvara när byggnadsnämnden gör arbetsplatsbesök, dessutom skall byggherren även ges möjlighet att närvara. I detta fall har Byggnadsnämnden underlåtit att kalla parterna vid sina arbetsplatsbesök så som lagstiftningen kräver.”
När det gäller själva avgiften så skriver Magnus Larsson:
”Angående taxor för Byggnadsnämndens verksamhet så finns detta klart reglerat i taxedokument fastställt av Vänersborgs kommunfullmäktige. Byggnadsnämnden har enligt detta dokument enbart att besluta om avgift för beviljad strandskyddsdispens och har enligt samma dokument inte möjlighet att ta ut tillsynsavgift för förmodat brott mot Miljöbalkens bestämmelser avseende strandskyddsbestämmelserna så som gjorts i detta fall.
Byggnadsnämnden har alltså även här överskridit sina befogenheter när man beslutat om tillsynsavgift grundat på Miljöbalkens bestämmelser.(bil 4)”
Tänk, sådant här yttranden, och överklaganden, kan hundratals vänersborgare tvingas att skriva – om Magnus Larsson inte får rätt…
Men vad handlar det egentligen om? Det kan man i och för sig spekulera kring, men som jag ser det är ändå kärnfrågan:
Borde inte Vänersborg ha en Byggnadsnämnd som hjälper och inte stjälper?
Till TTELA säger Magnus Larsson:
”Det är ett Kalle Ankakommunhus, det de gör är helt sjukt.”
Jag känner att det inte är helt lätt att argumentera mot Magnus Larsson i just den här frågan…
Vänersborgs kommun polisanmäld av Magnus Larsson i Sikhall!
På ”Politikerhyllan” i Sikhall hittar man Magnus Larssons hus. Med det skärmtak som Magnus själv ville ha. Men som han inte fick för Byggnadsnämnden. (Se ”Sikhall 1:6”.)
Först efter över 7 års kamp mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommun beslutade Länsstyrelsen den 24 augusti 2012 att den:
”upphäver nämndens beslut … som rör skärmtaket…”
Länsstyrelsen gav Magnus Larsson rätt. Skärmtaket krävde inte bygglov. Striden var slut. Magnus Larsson vann.
Jag upprepar:
Skärmtaket på Magnus Larssons hus krävde inte bygglov.
I januari förra året skickade kommunen en faktura till Magnus Larsson. Byggnadsförvaltningen hade nämligen gjort en tillsyn på Magnus Larssons skärmtak. Av någon anledning. Ingen hade begärt en tillsyn. Ingen hade anmält skärmtaket.
Och nu krävdes Magnus Larsson på en ”tillsynsavgift” för detta celebra besök. Kommunen tyckte att besöket var värt 8.797 kr.
Jag upprepar:
Magnus Larsson krävdes på 8.797 kr för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för…
Åttatusensjuhundranittiosju kronor…
Magnus Larsson tyckte att det hela var absurt. Han bestred fakturan…
Magnus Larsson ringde runt i kommunhuset. Han delgav sin syn och sitt bestridande till både kommun- och förvaltningschefer, kommunalråd och andra. Det slutade med att han fick en ny faktura. I kommunens outsägliga godhet så drogs inkassoavgiften av. Magnus Larsson skulle ”bara” betala 7.200 kr.
Otacksam som han var, så bestred Magnus Larsson denna faktura också… Han bestred hela fakturan. Det var ju absurt att betala för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för. Tyckte Magnus Larsson.
Igår fick Magnus Larsson ett kuvert från kronofogden. Kommunen hade vänt sig till Kronofogden för att driva in pengarna…
Jag upprepar:
Kommunen har vänt sig till Kronofogden för att driva in pengarna för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för…
Jag är ingen expert på lagar, trots att kommunens alla olika förehavanden har gett mig åtskilliga anledningar att bläddra i dem. När jag nu tittar i Plan- och bygglagen, så ser jag att visst kan avgifter tas ut. PBL 11 Kap:
”5 § En tillsynsmyndighet ska pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd enligt detta kapitel, så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i denna lag, i föreskrifter…”
Betyder det att Byggnadsnämnden/-förvaltningen kan åka ut till vilket hus som helst och utöva tillsyn? På måfå? Bara på grund av att någon på byggnadsförvaltningen, på sin höjd, lite sådär, misstänker att ”någon inte har följt en bestämmelse”…?
Jag tror att kommunen har hittat en ny inkomstkälla. Byggnadsförvaltningen gör oanmälda besök till vartenda hus i Vänersborgs kommun, gör tillsyn, konstaterar att husen är byggda enligt bygglov eller att det inte behövs bygglov. Och sedan skickar de husägaren en faktura på bortåt 10.000 kr.
Hur många hus finns det i Vänersborg? Herregud! Det måste handla om miljontals kronor! Byggnadsförvaltningen har hittat ett sätt att finansiera arenan!!
Eller?
Eller är det bara Magnus Larsson som kan antas ”inte ha följt en bestämmelse”?
I Kommunallagen står det:
”2 § Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika…”
Lika! Fast Ursand är väl lite mer lika då…
På en direkt fråga i fullmäktige av Lutz Rininsland till Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP), så sa Göthblad:
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Utom då för Magnus Larsson i Sikhall…
Det är något i ”affären Sikhall” som inte är som det ska. Även om det skulle finnas något lagrum som talar till kommunens fördel, så finns det en moralisk aspekt på det hela. Och det är:
Kommunen kan väl inte ta betalt för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävs bygglov för!
Kronofogden vill för övrigt ha ytterligare någon tusenlapp av Magnus Larsson – för utskicket av kravbrevet. Dessutom lade kommunen på ytterligare lite pengar. Så nu kostar tillsynen på Magnus Larssons skärmtak, som det inte krävdes bygglov för, bortåt 10.000 kr.
Jag läser i Plan- och Bygglagen:
”Kronofogdemyndigheten får efter ansökan av tillsynsmyndigheten besluta om handräckning för att genomföra en åtgärd
1. som avses i 8 §, eller
2. som avses med ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24 eller 25 § och det inte har förflutit mer än tio år från den överträdelse som föreläggandet avser.”
Jag bläddrar i dessa paragrafer. Jag hittar inget stöd för det som händer. Men jag kan ha fel, jag är ingen expert.
Kravet från kommunen på Magnus Larssons kan för övrigt jämföras med de 6.000 kr som Bert Karlsson fick betala i vite för att bevisligen ha brutit mot lagar och förordningar uppe på Ursand. I den summan ingick också ersättning för Byggnadsförvaltningens arbete, inmätning och tillsyn.
Idag polisanmälde Magnus Larsson Vänersborgs kommun för bedrägeri. Magnus Larsson menar att det hela är en bluffakturering. Han menar att kommunen har skickat ut en bluffaktura.
Är det någon som klandrar honom?
Inte jag.
Sikhall: Trakasserierna fortsätter
Byggnadsnämndens protokoll från den 5 november 2013:
”Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för enbostadshus.”
Tre hus ska byggas på samma område, är det tänkt. Alldeles bredvid varandra. Ett av dem behöver strandskyddsdispens. Inte de två andra.
Det fanns tre skäl för Byggnadsnämnden för att fatta beslutet att ge strandskyddsdispens:
- ”En dispens skulle inte motverka strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet…
- Särskilt skäl till grund för dispensen är att platsen är ianspråktagen.
- …En dispens bedöms inte skada riksintresset.”
Tilläggas kan att gränsen för strandskydd går vid 300 meter. Den tomt som ligger närmast stranden, ”det tredje huset”, ligger 290 meter från vattnet. Hade huset legat 10 meter längre bort, så hade det inte behövts någon dispens överhuvudtaget. Och ägaren hade inte då heller behövt betala de 8.900 kr som en strandskyddsdispens kostar…
Det var ett ovanligt tufft beslut från Byggnadsnämnden i Vänersborg. Och då tänker jag inte på att Miljö- och hälsoskyddsnämnden av någon outgrundlig anledning avstyrkte strandskyddsdispens för det här enbostadshuset. Det enda skälet till denna avstyrkan var för övrigt att nämnden hade avstyrkt en tidigare ansökan. Och det känns ju som ett tungt skäl… Särskilt som det handlar om 10 meter…
Nej, jag tänker på att Byggnadsnämnden faktiskt gick emot sin egen förvaltning.
Byggnadsförvaltningen har nämligen, liksom Miljö- och hälsoskyddsnämnden, också sina principer. Dock till viss del andra principer. En av Byggnadsförvaltningens starkt vägledande principer – det är att alltid gå emot Magnus Larsson.
Ja, vi pratar om Magnus Larsson på Sikhall. Igen. (Se ”Sikhall – en pärla vid Vänern”, ”Sikhall 1:6”, ”Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.”, ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (1/2)” och ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (2/2)”.)
Byggnadsförvaltningen gav ett skäl till sitt förslag att inte ge Magnus Larsson strandskyddsdispens…
”Aktuell plats är inte väl avskild från området närmast strandlinjen genom väg eller bebyggelse.”
Vilket är helt befängt! Det går en väldigt trafikerad 70-väg mellan det blivande huset och 
stranden. Så trafikerad en väg kan bli i Sikhall. Dessutom går det ytterligare en liten grusväg framför tomterna, en väg som de som redan har hus i området kör på. Där Magnus Larsson tänkte bygga ligger det nämligen redan en del hus. Och det är faktiskt ytterligare ett skäl för strandskyddsdispens – platsen är redan ianspråktagen, som det heter i Miljöbalken. (Och som Byggnadsnämnden skriver i sitt beslut.)
Studera gärna kartan nedan. Hur Byggnadsförvaltningen kan ha missat de här två vägarna är befängt, snarast pinsamt. Studera gärna kartan nedan – se krysset med en ring runt på bilden. Där ligger Magnus Larssons tomter.
Syftet med strandskyddet är att:
”långsiktigt säkra allmänhetens tillträde till stränderna”.
Skulle Magnus Larssons hus (krysset på satellitbilden) försvåra tillträdet till stranden?
Hur som helst, Byggnadsnämnden gav strandskyddsdispens. Den gjorde en helt riktig bedömning. Magnus Larsson ska få bygga på de tre tomterna.
Det var tufft av Byggnadsnämnden. Heders! (Det var bara Rosell (FP) och Sjödahl (MP) som röstade mot.)
Allt frid och fröjd!
Och så i veckan kom ett besked från Länsstyrelsen…
Länsstyrelsen hade överprövat strandskyddsdispensen. Av någon anledning… Eller rättare sagt, av denna anledning:
”…om det finns skäl att anta att det inte finns förutsättningar för dispens eller om det förekommit brist i handläggningen av ärendet som kan ha haft betydelse för utgången i ärendet.”
Man kan väl vara ganska säker på att det inte var ”brist i handläggningen” som var anledningen till Länsstyrelsens intresse. Det måste naturligtvis vara att Länsstyrelsen antar att det inte finns förutsättningar för dispens.
Tänk, jag undrar hur någons misstänksamhet på Länsstyrelsen väcktes på grund av att Vänersborgs Byggnadsnämnd beslutade om strandskyddsdispens i detta ärende… Någon och någon förresten. Det är alltid samma handläggare på Länsstyrelsen, som har hand om Magnus Larssons ärenden. Och beskeden från denne handläggare är alltid till Magnus Larssons nackdel. Precis som när det gäller Byggnadsförvaltningen.
Det är väl inte utan att man undrar om det finns några band däremellan…
Och, naturligtvis…
”Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens i Vänersborgs kommun beslut, daterat 2013-11-05, § 182, om strandskyddsdispens på fastigheten Sikhall 1:6 i Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsen gick alltså på Byggnadsförvaltningens linje – och drog tillbaka strandskyddsdispensen!
Ridå!
Vad hade då Länsstyrelsen för skäl för att upphäva strandskyddsdispensen?
”Även om de år 2013 bildade fastigheterna skulle komma att bebyggas, återstår en cirka 37 meter bred lucka mellan dessa och Sikhall 1:39. En sådan lucka kan inte anses ha förlorat sin betydelse för allmänheten.”
Det är inte sant. En 37 meter bred passage i rena bushen ute i Sikhall, Dalsland, har stor betydelse för allmänheten!
Titta på en förstoring av de aktuella tomterna:
Ser det ut som att det är ett område av stor betydelse för allmänheten? När gick det någon där senast?
När gick du där senast?
Det här skälet var så sanslöst att jag fick läsa domen flera gånger. Menar Länsstyrelsen verkligen allvar?
Det skulle bli än värre…
Länsstyrelsen har till skillnad från Byggnadsförvaltningen i Vänersborg i varje fall upptäckt att det går en väg mellan tomten och sjön:
”Området mellan platsen och stranden domineras av jordbruksmark. Allmänna vägen 2154 löper nära strandlinjen. Enligt Trafikverkets nationella vägdatabas är vägens bredd fem meter och den skyltade hastigheten 70 km/h.”
Men, och läs noggrant nu:
”Viss bebyggelse finns mellan platsen och strandlinjen, dock inte så att den försvårar för allmänheten att kortaste vägen röra sig från platsen till stranden. Länsstyrelsen anser att varken väg 2154 eller befintlig bebyggelse innebär att platsen är väl avskild från området närmast stranden…”
Huset ”X” på kartan skulle alltså ligga i vägen när allmänheten går från en plats bakom ”X” den kortaste vägen ner till stranden. (Se den blå linjen.) Över en åker! Och över en 70-väg. (Den mindre grusvägen alldeles vid det blivande huset, eller ”platsen”, har Länsstyrelsen bekvämt bortsett ifrån…)
Får allmänheten överhuvudtaget gå över en åker – med gröda? (Och var skulle den allmänhet komma från?) Och 70-vägen innebär inte att platsen är väl avskild från området närmast stranden?
Det är fullkomligt sanslöst!
Magnus Larsson är inte den som lägger sig platt på marken när myndigheter missbrukar sin makt.
Länsstyrelsen hade vägrat att göra syn på platsen när det tog sitt beslut.
”Länsstyrelsen anser inte att platsbesök är nödvändigt i ärendet.”
Nä, varför det? I varje fall inte om man redan hade bestämt sig. Ville Länsstyrelsen vara objektiv, så hade den naturligtvis åkt till Sikhall och kollat hur det såg ut. Länsstyrelsen skriver till och med i domen:
”Det är i ärendet inte utrett var strandlinjen går i det vassbestånd som är beläget invid väg 2154.”
Magnus Larsson lät i söndags en expert kontrollmäta avståndet från tomten till strandlinjen. Med den senaste GPS-teknologin.
Jag var där.
Eftersom strandlinjen inte är riktigt rak, så mätte Magnus på tre ställen. Resultat: 307 meter, 302 meter och 290 meter. Det gör ett genomsnitt av mätningarna på 299,7 meter. En avvikelse från strandskyddet på 3 dm. Och då är ändå Vänern ganska hög just nu.
Länsstyrelsens dom utgår naturligtvis från det kortaste avståndet.
”Strandlinjen är dock väl definierad vid bryggfästet norr om vassbeståndet. Mätt från den punkten sträcker sig tomtplatsen 10 meter in i strandskyddsområdet.”
Antagligen är det kortast avstånd som gäller. Och från den platsen är det 290 m till tomten ifråga. Det fattas 10 meter. TIO METER!!
Länsstyrelsen nekar alltså Magnus Larsson strandsskyddsdispens på grund av 10 meter. Och det trots att det går två vägar mellan tomten och sjön, varav en hårt trafikerad 70-väg. Och trots att det finns en P-plats mellan. Och trots att det redan finns hus bredvid tomten. Och trots att det ligger ute i bushen, långt från allmänhetens gångvägar.
Det är en präktig skandal. En rigid och huvudlös – och som jag ser det, felaktig – tolkning av lagar. Länsstyrelsen, liksom Vänersborgs Byggnadsförvaltning, står i vägen för en utveckling av Sikhallsområdet. Nya bostäder betyder nya människor som betyder mer liv och rörelse och framför allt nya skattebetalare till Vänersborg. På grund av, ja vad då…? Att det råkar vara Magnus Larsson som vill utveckla området…?
Om inte denna tomt får strandskyddsdispens, när ska då strandskyddsdispens beviljas överhuvudtaget?
Det här som Länsstyrelsen sysslar med är, enligt min mening, inget annat än trakasserier och maktmissbruk mot Magnus Larsson. Kan man anmäla sådant? Är det något för polisen? Förvaltningsdomstolen?
Länsstyrelsens dom avslutas med:
”I detta ärende har Eva Olsen beslutat och Johan Larsson varit föredragande.
I handläggningen av ärendet har även Matti Lagerblad, samhällsbyggnadsenheten, och Martin Jansson, rättsenheten, deltagit.”
Beslutet kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen… Det är nog läge för det. Minst.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer