Arkiv
KFV 23/6 (1): Möte på distans, Corona och ekonomi
Visst gick det!!
.
Möte på distans
Det gick alldeles utmärkt att sitta hemma vid sin dator med Microsoft Teams och via länk delta i ett politiskt sammanträde med direktionen i Kunskapsförbundet Väst. Och vad jag kan se fungerade allt – det gick att se ledamöterna i presidiet, de deltagare som begärde ordet, tjänstemännens presentationer och deltagarna kunde ställa frågor, diskutera osv. Det var bara synd att alla ledamöter var överens om allt så att det inte blev någon votering. Det hade varit kul med en omröstning via skärmarna.
Och jag är helt övertygad om att säkerheten var lika bra som på ett fysiskt sammanträde. Även om ersättaren Mats Andersson (C) inte var överens, han var istället mycket kritisk.
Mats Andersson är som bekant också ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg. Som ordförande har han inte tillåtit möten och deltagande på distans, dvs deltagande från t ex hemmet. Vilket inte heller andra ordförande i de styrande partierna, S+C+MP, har gjort i Vänersborg. I stället har man i Vänersborg omdefinierat ordet “distans” till att betyda – “ett annat rum i kommunhuset än det vanliga mötesrummet”.
I Vänersborgs kommun sitter därför de olika partigrupperna i 4 eller 5 olika rum bredvid varandra, endast åtskilda av vanliga väggar, och har möten via dator eller platta.
Att vara kritisk till Kunskapsförbundets sammanträde och deltagande på distans var med all sannolikhet tvunget för Mats Andersson. Det var ju ett sätt att försvara Vänersborgs kommuns säregna sätt att hantera de politiska sammanträdena under coronan…
Mats Andersson var så kritisk så att han till och med ifrågasatte om förbundsdirektionens möte skulle betraktas som ett riktigt möte… Andersson ville på sin höjd att mötet skulle vara ett rent informationsmöte, ett möte helt utan beslut. Och denna ståndpunkt ville han även ha förd till protokollet…
Ordförande Maud Bengtsson (S, Trollhättan) tycktes helt oförberedd på denna kritik och många, inklusive undertecknad, var nog också mycket förundrade. En ledamot i direktionen framförde t ex att
regionen har sådana här digitala möten och länken till mötet hade bara skickats till direktionens ledamöter och ersättare. Det var ingen som höll med Andersson.
Mats Anderssons kärnfråga visade sig vara om ordförande Bengtsson kunde garantera att ingen obehörig kunde lyssna av mötet. Det var nämligen ingen enskild ledamots ansvar menade Andersson.
Det var inte helt lätt att förstå vad Andersson menade. När Andersson utvecklade sina tvivel så framgick det att det inte var dataintrång som det handlade om. Nä, det handlade om att det kunde finnas obehöriga personer hemma hos mötesdeltagarna…
Det är alltså så de styrande i Vänersborg resonerar och det de befarar – att det finns risk för att enskilda ledamöter bjuder in obehöriga för att lyssna på sammanträdena.
I vilket syfte, kan man undra… För att få råd och stöd under sammanträdet? Men vad är i så fall skillnaden med att tala med sådana “obehöriga” personer, t ex en ”vanlig” kommuninvånare, strax före ett möte?
Eller är det kanske så att Andersson, och de styrande i Vänersborg, tror att det finns obehöriga personer som tvingar sig in hos ledamöter för att lyssna på mötet? Kanske för att påverka ledamoten att rösta på ett visst sätt mot sin vilja? Eller att framföra vissa åsikter?
Anderssons, och de styrandes i Vänersborg, sätt att angripa frågan om möten och deltagande på distans låter för mig som ett trotsigt “jag vill inte, så det så!”…
Ordförande Bengtsson “löste” frågan genom att deltagarna vid uppropet skulle dels ropa ja för närvaro och dels ja för att ingen obehörig fanns “bakom kamerorna” hemma hos deltagarna. De enskilda ledamöterna skulle få ta sitt ansvar.
Alla ropade “Ja. Ja” vid uppropet. Ingen markerade missnöje eller någon avvikande mening på något sätt. Jag tyckte mig dock höra endast ett “jodå” från Mats Andersson (C)…
Information från ordförande
Det var länge sedan Kunskapsförbundet hade sammanträde, den 25 februari var senaste gången. Av respekt för Covid-19 ställde ordförande Maud Bengtsson (S) in två möten och sköt på en del ärenden, samtidigt som hon tog nödvändiga ordförandebeslut för att saker och ting skulle flyta på i förbundet.
Men idag tisdagen den 23 juni, en dag där den föregående dagen var längre och natten kortare, var det alltså dags.
Det var en diger dagordning, det var en hel del information. Faktiskt väldigt mycket information – men både viktig och intressant.
Ordförande Bengtsson inledde som vanligt med att berätta lite om vad som hade hänt sedan sist. Det var naturligtvis en del om konsekvenserna av Covid-19. Hon berättade också vilka ordförandebeslut som hade fattats.
Det hade också varit ägarråd. (På riktig distans!) Ägarråd kallas det när de tre ordförande i Kunskapsförbundet, Maud Bengtsson (S), Madelaine Karlsson (S) och Henrik Josten (M), möter de olika ordförandena från ägarkommunerna Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Denna gång blev Kunskapsförbundet lovade mer pengar, men mer om det senare.
Ledamöterna fick också reda på att man i Fyrbodal, på initiativ från Uddevalla, hade lyft frågan om ett nytt samverkansavtal mellan kommunerna och gymnasieskolorna. Ägarsamrådet visade sig emellertid inte vara helt positivt till detta. Parterna ville avvakta statens steg och var förslagen från den nyligen presenterade gymnasieutredningen skulle landa innan något samverkansavtal kunde diskuteras. Det kan noteras att utredningen skickades ut på remiss just idag och att utbildningsministern har satt den 30 november som deadline för alla yttranden.
KFV och coronan
Direktionen fick självklart en rapport om läget och konsekvenserna av Coronapandemin. Det var utvecklingschef Maria Hildefors som på ett som vanligt mycket kunnigt och engagerat sätt redogjorde för övergången till distansundervisning i förbundets skolor.
Övergången skedde över en natt, den 18 mars. Då började förbundet att följa rekommendationerna från regeringen och både gymnasiet och vuxenutbildningen övergick till distansundervisning. 6.000 elever berördes. (Och för att vara tydlig, särskilt gentemot styrande politiker från Vänersborg, distansundervisning innebär inte i skolans och utbildningens värld att eleverna är i en annan lokal på skolan – utan t ex hemma.)
Direktionen fick veta att det hade varit en del mindre strul i början. Förbundet hade fått göra vissa inköp, som headset och annan utrustning som behövdes för att elever skulle kunna jobba hemifrån. Elever kunde få denna utrustning, men förvånansvärt många hade redan all teknik hemma. Det fanns även elever på framför allt vuxenutbildningen som fick extra undervisning i att använda tekniken.
Hildefors berättade att eleverna till en början tyckte att distansundervisning var spännande. Elevernas närvaron var också hög. Men med tiden falnade elevernas motivation och några “kroknade”. Det visade sig även att eleverna saknade sina kompisar, och sina lärare. De sociala aspekterna (kollegiala lärandet, kamratlärandet etc) blev lidande.
Det har under denna tid fallit mer ansvar på eleverna, det har krävts god disciplin och egen planering från deras sida. Det har varit en del problem med likvärdigheten. Vissa elever har inga bra studiemiljöer hemma. Det har även varit en del utmaningar kring elever i behov av särskilt stöd.
Personalen skulle till en början komma till jobbet som vanligt och utföra arbetet på skolan. Tanken från ledningen var att lärarna skulle lära varandra, och av varandra, om distansundervisning. Efter påsk fick däremot personalen möjlighet att bedriva undervisningen hemifrån, vilket 30-40% gjorde. Det visade sig dock att efter någon vecka så kom fler lärare tillbaka till skolan. Då var det bara ca 15% som arbetade hemifrån.
För lärarna har corona-tiden inneburit en mer noggrann planering och mer förarbete. Det har även blivit färre praktiska moment. Lärare uppger också att det blev osäkrare runt bedömningar.
Lärarna har också sett vissa fördelar med distansundervisningen, som t ex större ordning och reda. Undervisningen har även blivit mer effektiv.
Utvecklingschef Maria Hildefors var helt övertygad att Kunskapsförbundet inte kommer att “backa” och gå tillbaka till det som var innan pandemin. Hon är säker på att det blir mer distansundervisning från början i höst. Hon anser att det bästa från både det “analoga” och det “digitala” spåret kommer att behållas.
Hildefors avslutade med att:
“Skolan kommer aldrig att bli sig lik.”
Jag måste väl ändå flika in att jag själv inte är lika positiv. Undersökningar från både Skolverket och Lärarförbundet har visat på många brister med distansundervisningen. Men visst, tar man det bästa från de båda spåren…
Ekonomi
De ekonomiska rapporterna är alltid viktiga, i synnerhet i dessa tider när Coronan har “skakat om” alla planeringar och förändrat förutsättningarna. Direktionen fick inte en fullständig delårsrapport, men lite mer än en “vanlig” månadsrapport.
Följande beslut i Stockholm har påverkat Kunskapsförbundet:
- “Nedsättning av arbetsgivaravgifter från mars till juni”
- “Ersättning för sjuklönekostnader upp till dag 14 från april till september”
- “Kravet på att kommunerna finansierar lika många platser som staten finansierar inom yrkesvux tas bort för att öka antalet platser”
- “Utökat antal platser inom yrkeshögskolan”
- ”Äldreomsorgslyftet”
I grunden fem positiva besked för förbundet, men för vuxenutbildningen är det svårt att snabbt ställa om verksamheten till de nya förutsättningarna. Det råder även stor osäkerhet kring vilka regler som gäller:
“En utbildning inom yrkesvux är vanligtvis längre än en termin och om antalet platser snabbt ska utökas, hur påverkar detta 2021 om den slopade medfinansieringen inte fortsätter?”
Det är också svårt att göra prognoser, men som det ser ut nu så kommer Kunskapsförbundet att göra ett överskott år 2020 på 9 milj kr. Pandemin har minskat förbundets kostnader – “ersättning för arbetsgivaravgifter och sjuklönekostnader” minskar med 2,0 milj, kostnaderna för skolmat med 2,5 milj och kostnaderna för läromedel med 2,0 milj. Kostnaderna minskar alltså med sammanlagt 6,5 milj kr.
Allt är dock inte riktigt “frid och fröjd” ur ekonomisk synvinkel. Gymnasieverksamheten redovisar ett underskott den 30 april på 802.000 kr. Personalkostnaderna överstiger budget med nästan 4 milj kr.
“Inför 2020 minskades personalbudgeten med 10.200 tkr eftersom fler elever väljer att studera på friskolor eller i andra kommuner som leder till högre kostnader. Det minskade budgeten har medfört att gymnasieverksamheten inte längre är i balans…”
Gymnasiets prognos för året är ett underskott på 2 milj kr.
Den 27 maj var det ägarsamråd. Då lämnade Trollhättan och Vänersborg ett förslag på förbundsbidrag för 2021. Och glädjande nog hade de båda ägarkommunerna kommit överens om att öka bidraget med 35 milj kr.
Nu är inte alltihop “rena vinsten”. Den obligatoriska justeringen för ett ökande antal ungdomar i åldrarna 16-18 år är på 8,6 milj kr och lön- och inflationsuppräkningen (=2,4%) på 11,6 milj kr. Själva det extra tillskottet är på 15 miljoner kr. Och det tackar och bugar vi alla i Kunskapsförbundet för. Det är helt nödvändigt för förbundet att få mer pengar för att kunna finansiera undervisningen för alla dom som väljer andra skolor än Kunskapsförbundets. Och äntligen inser kommunledningarna det. Vi får se om pengarna räcker.
De här pengarna är tills vidare förslag. Förbundsbidraget fastställs inte förrän i oktober (Vänersborg) och i november (Trollhättan), då respektive kommunfullmäktige beslutar om budgeten. Trollhättan ska, om förslaget godkänns, betala 297,9 milj kr (60,03%) och Vänersborg 198,4 milj kr (39,97%).
Det var mycket mer information under sammanträdet. Jag tänkte skriva åtminstone en blogg till, kanske två, för att berätta för alla intresserade om läget i Kunskapsförbundet.
PS. Lutz Rininsland (V) bloggade innan sammanträdet – se “Det går om man vill”.
KF 17/6 (1): Ny sessionssal klubbad
Efter några dagars politisk semester i Värnamo tillsammans med barnbarnet var det då dags att lyssna på vårsäsongens sista kommunfullmäktige.
Det är tur att Vänersborgs kommun har Radio Trollhättan, annars hade det inte gått att lyssna på fullmäktige. Inte ens för fullmäktigeledamöter, som tillhör de äldre eller andra riskgrupper för Coronan. Eller för vänersborgare som ville utnyttja offentligheten för att få reda på vad som hände eller sades på sammanträdet. För övrigt ett sammanträde som enligt de styrande hölls på “distans” – i fem olika angränsande rum på kommunhuset i Vänersborg…
Vänersborg styrande politiker har en tämligen hemmasnickrad definition på vad sammanträden och närvaro på “distans” betyder. Jag återkommer dock till ämnet eftersom jag skrev fyra interpellationer till gårdagens fullmäktige som nu har besvarats. Jag kan väl bara nämna att kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) genom sitt uttalande i början av sammanträdet visade det “absurda” i hennes och de styrandes definition av “distans”.
Levin skulle i traditionell anda gratulera några jubilarer, dvs några ledamöter som hade fyllt jämna år. Alla kunde hon dock inte gratta med blommor, utan blommor fick bara de ledamöter:
“som är här idag.”
Distans?
För övrigt meddelade ordförande Levin att Vänersborg skulle börja sända sammanträdena på webben i höst. Bättre sent än aldrig, skulle man kunna säga. Det var ett tag sedan som vänsterpartiet motionerade om detta. (Senast var det i januari 2019, se “Motion: Webbsändning från KF”.)
Kommunfullmäktige hade en tämligen diger agenda att ta sig igenom. Flera ärenden börjar emellertid i en nämnd, behandlas i kommunstyrelsen för att avgöras i kommunfullmäktige. Ärendegången gör att en del tunga beslut som fattades igår redan har beskrivits i både en och två bloggar.
Igår beslutade kommunfullmäktige att bygga en ny sessionssal på samma plats som den förra stod på. (Se “Ny sessionssal”.) Och det till en kostnad på beräknade 40 milj kr. Gunnar Lidell (M) tycktes tveksam till om budgeten skulle hålla, han trodde att det kunde bli dyrare. Och det skulle väl i så fall inte bli någon större överraskning. Det blir i 9 av 10 fall alltid dyrare att bygga i Vänersborg än beräknat. Och denna gång verkar kostnadskalkylen vara särskilt dåligt underbyggd.
Fast det tyckte inte Dan Nyberg (S). Han kände tillförsikt till samhällsbyggnadsnämndens beräkningar. Det var andra som räknade:
“än de glada amatörer som räknade på arenan.”
Det var ett ovanligt tydligt och självkritisk uttalande för att komma från en socialdemokrat som var ordförande i fullmäktige då beslutet om att bygga arenan fattades. Och som var så positiv att han gav klartecken till att göra en film om det ”fantastiska” arenabygget… (Se “Arena Vänersborg”.) Det handlade då som nu om tro och förhoppningar…
Moderaterna, med framför allt Dan Åberg i spetsen, sa att han var mycket kritisk till kommunledningens behandling av ärendet. Åberg hade aldrig tidigare varit med om ett ärende som varit så dåligt behandlat i en kommun som detta. Och Åberg är en rutinerad politiker.
Det som Åberg framför allt reagerade mot var den behandling som de styrande partierna visade en motion som han och Henrik Josten (M) lämnade in till fullmäktige redan 2016 – och som antogs av kommunfullmäktige den 28 mars 2018. Eller rättare sagt, som de styrande i kommunen underlät att 
beakta, och behandla. Ingenting har nämligen hänt med motionen, absolut ingenting. Det fick moderaten Tor Wendel att utbrista:
“Vad är ett beslut i KF värt?”
Motionen handlade om att samordna bygget av en ny sessionssal med konsertsal – och Huvudnässkolans aula. Åberg befarade att det nu fanns risk för att salen inte kommer att användas i särskilt stor omfattning. Och dessutom har kommunen flera tomma lokaler.
Även Anders Strand (SD) gick hårt åt förslaget. Strand sa ungefär så här:
“Varför ska Vänersborgs skattebetalare bygga en sessionssal åt kommunfullmäktige? Vi sammanträder ju på Folkets Hus, vi behöver ingen ny sessionssal. Regionhuvudstadstänket har inget med sessionssalen att göra. Bygget borde vara en fråga för folkomröstning.”
De styrande menade nämligen att en ny sessionssal är en förutsättning för att Vänersborg ska kunna fortsätta att vara “regionhuvudstad” i Västra Götaland. Och då kunna behålla de arbetstillfällen som det skulle innebära. De styrande menade också att blev det inte ett ja idag, så 
skulle bygget av en ny sessionssal försenas och risken att regionen skulle “flytta” vara överhängande.
Fullmäktige röstade ja. M+SD+MBP avstod från att rösta.
De styrande partierna lyckades återigen att “baxa igenom” ett ärende som är kantat av tvivelaktig hantering…
Den politiska Corona-krisen (2/2)
Den här bloggen är en direkt fortsättning på fredagens blogg: “Den politiska Corona-krisen (1/2)”. Bloggarna ifrågasätter med eftertryck kommunledningens agerande under Corona-krisen. Det handlar om grundläggande och principiella beslut om den politiska demokratin i kommunen.
Jag rekommenderar också att läsa kommentaren som jag fick på gårdagens blogg – klicka här.
==
Den 11 maj hände det något väldigt överraskande.
Det kom en skrivelse från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och personal- och förhandlingsutskottets (PFU) ordförande Kenneth Borgmalm (S). Skrivelsen riktades till alla ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen och nämnderna. Rubriken på skrivelsen var “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”.
Jag redovisade på ett mycket kritiskt sätt innehållet i skrivelsen i en tidigare blogg. (Se “Coronakris i Vänersborg”.) Det visade sig att skrivelsen och de nya bestämmelserna endast gällde “presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen”. De är nämligen de enda som är årsarvoderade, dvs de får ett extra arvode. (Jag kan förstå varför presidierna har årsarvoden men jag kan inte förstå varför de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen ska ha det.) De får också ersättning för “själva arbetet” som politiker, dvs sammanträdesarvode, och naturligtvis även för förlorad arbetsinkomst.
Enligt Augustssons och Borgmalms skrivelse fick dessa, de årsarvoderade personerna, möjlighet att lyssna på sammanträdena hemifrån. De skulle inte få yttra sig eller rösta etc – bara lyssna. Och det var ju på sätt och vis ett steg framåt. Ordförandena i nämnderna och kommunstyrelsens ordinarie ledamöter skulle kunna sitta hemma och lyssna. De behövde inte ta sig till kommunhuset.
Men de nya reglerna gällde inte ersättarna i kommunstyrelsen och inte heller de ordinarie ledamöterna, eller ersättarna, i nämnderna…
Så här kom ytterligare ett beslut från kommunledningen som gjorde skillnad på folk och folk. Med vilken rätt utestängde de båda socialdemokraterna ersättare i kommunstyrelsen och ordinarie ledamöter i nämnderna från att lyssna? Tekniken finns ju uppenbarligen att låta ledamöter sitta i hemmet och lyssna. Ja, tekniken, finns ju egentligen också för att delta fullt ut på ett sammanträde…
I en promemoria från SKR (kan laddas ner här) står det så här:
“Det finns inget som hindrar att en ledamot på distans tillåts lyssna till det som sägs vid ett sammanträde eller att yttra sig via telefon eller annat tekniskt hjälpmedel. Detsamma gäller en ersättare.”
I och för sig ger inte kommunallagen ledamöter och ersättare någon laglig rätt att kräva att få lyssna till det som sägs vid ett sammanträde på distans. Men det är enligt min mening mycket beklagligt att de styrande i Vänersborg (S+C+MP) förvägrar demokratiskt valda politiker denna rätt när tekniska möjligheter finns.
Borgmalms och Augustssons beslut, eller vad det var, har fler aspekter.
Har Borgmalms och Augustssons beslut någon rättslig och bindande status? Hur kommer det sig att just dessa två fattade detta beslut? Var står det att de har den befogenheten? Det är möjligt att det finns någonstans men i varje fall inte i de reglementen som jag har kollat. Och det känns som jag har kollat det mesta. Borgmalm och Augustsson åberopar eller hänvisar inte heller till några paragrafer eller dokument, t ex arbetsordningen. Allt verkar mycket märkligt – och godtyckligt.
Och Kenneth Borgmalm? Borgmalm sitter ju faktiskt i kommunstyrelsen som ordinarie och årsarvoderad ledamot. Han fattade uppenbarligen ett beslut som angick honom själv. Jäv? Det kan tilläggas att Borgmalm var frånvarande på kommunstyrelsens senaste möte, men tack vare sitt och Augustssons beslut hade Borgmalm möjlighet att vara med och lyssna hemifrån…
Och på samma sätt är det med Benny Augustsson. Även om han är heltidsanställd som kommunalråd (tillsammans med Gunnar Lidell och Bo Carlsson), så räknas det som årsarvodering. Det betyder att om Augustsson t ex är sjuk så får han också lyssna på sammanträdet hemifrån…
Som en liten anekdot kan jag berätta att ryktet går att i en av kommunens nämnder medverkade vice ordförande i sammanträdet – på distans, från hemmet alltså, utan att räknas som närvarande… Det är oklart vem som fattade beslutet om hens frånvaro trots hens närvaro…
Men vad jag förstår av kommunfullmäktiges beslut så måste det faktiskt vara upp till varje ordförande att fatta sådana beslut:
“Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans.”
Det framgår också av Annalena Levins och Benny Augustssons skrivelse den 31 mars att de också tolkar fullmäktiges beslut på det sättet:
“Detta innebär att ett deltagande på distans alltid ska godkännas av ordföranden i respektive kommunfullmäktige, kommunstyrelse eller nämnd.”
Det måste med andra ord betyda att det är ordförande i varje nämnd som beslutar om ledamöterna får delta på distans från hemmet eller, om inte, om de hemifrån åtminstone får lyssna på sammanträdet. Eller som på nämnden i exemplet ovan, lyssna och prata hemifrån, men inte delta… Och det betyder i sin tur att Borgmalm och Augustsson genom sin information “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans” har gått emot fullmäktiges beslut…
Vem bestämmer i Vänersborg kommun – och vem bestämmer vad? Och varför har inte kommunens jurister reagerat på de uppenbara felaktigheterna?
Mats Andersson (C), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, för att ta ett exempel, markerar tydligt, men samtidigt välvilligt, vem som bestämmer:
“Efter samråd med presidiet har jag beslutat att…”
Notera “jag beslutat”…
Beslutet är välvilligt i den meningen att Andersson har beslutat precis som Augustsson och Levin ville i sin skrivelse.
Rörigt. Ja, vi pratar om Vänersborgs kommun… Det tycks inte vara någon ordning i vad som bestäms och vem som bestämmer vad. Dessutom är de beslut som fattas, om inte diskriminerande, så åtminstone på gränsen. Politiker i riskgrupper mm kan inte delta i det politiska livet och inte fullgöra de uppdrag som deras väljare har gett dem. Dessutom ser vi en tydlig tendens att makten centraliseras och vissa politiker får allt mer att säga till om…
Hanteringen av Corona-krisen visar på stora brister i Vänersborg och frågan är om inte det demokratiska systemet har naggats ordentligt i kanten.
Frågan är vad man ska göra åt det. Överklaga? Och i så fall vad? Jag tar gärna emot råd och tips…
Jag kan slutligen tillägga att i tisdags så skrev jag till kommunjuristen i Vänersborg. Min förhoppning var i första hand att jag skulle få lyssna på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags – på distans, dvs hemifrån… Men samtidigt hade jag också hoppats på att få några av de frågor och funderingar besvarade som jag har redogjort för i denna blogg. Jag har emellertid inte fått något svar än, bara ett meddelande i tisdags eftermiddag om att jag ska få svar senare.
Och när det gäller kommunstyrelsens sammanträde fick jag inte vara med och lyssna.
Anm. Del 1 av denna blogg hittar du här: ”Den politiska Corona-krisen (1/2)”.
Den politiska Corona-krisen (1/2)
I onsdags var det sammanträde med kommunstyrelsen. Jag hade hoppats att åtminstone få lyssna på sammanträdet. Det fick jag inte.
I Coronatider har det politiska livet i Vänersborg inte varit sig likt. Den 18 mars beslutade kommunfullmäktige om en revidering av “arbetsordning samt av reglemente med föreskrifter om styrelsens och nämndernas arbetsformer”. Revideringen innebar att kommunfullmäktige, kommunstyrelse och nämnder fick, om särskilda skäl förelåg:
“sammanträda med ledamöter närvarande på distans.”
Och det föreligger naturligtvis särskilda skäl så länge Covid-19 härjar.
Den 31 mars skickade kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ut information till “samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och nämnder”:
“under vilka former ett sådant sammanträde kommer kunna äga rum.”
Det räknas upp en hel del kriterier om vad som krävs för att delta på distans, och i mina ögon tycks Vänersborgs kriterier och krav vara synnerligen stränga. Slutsatsen i Vänersborg var, och är, i vilket fall som helst:
“För att kunna tillgodose samtliga kriterier har det därför iordningställts fem sammanträdesrum till förfogande för sammanträde på distans i kommunhuset. Dessa fem rum kommer att vara kopplade till ett mötesverktyg där samtliga rum kommer kunna överföra bild och ljud till samtliga andra rum. I rummen kommer olika antal ledamöter kunna delta på distans, beroende på rummets storlek, med en placering långt isär.
Rummen kommer vara direkt anslutna till kommunhusets datanätverk för att säkerställa att uppkopplingen i samtliga rum håller den kvaliten som krävs.
I varje rum kommer en tjänsteperson att närvara för att säkerställa att inga obehöriga personer vistas i rummet, detta möjliggör även sluten omröstning om det skulle begäras.”
Med andra ord:
“Det kommer alltså inte vara möjligt att delta på distans hemifrån eller från annan plats än kommunhuset.”
Andra kommuner och regioner tycks ha en mer “flexibel” syn på “reglerna” kring deltagande på distans. Och jag ser inte heller i informationen från t ex Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), som Levin och Augustsson hänvisar till, att det inte skulle vara möjligt att delta t ex hemifrån. I Västra Götalandsregionen finns det t ex nämnder som tillåter ledamöter att vara med från hemmet. Ja, till och med Regionstyrelsen (i VGR) har haft möten med uppkopplade ledamöter. (Det är också bättre för miljön.) Härryda, Borås och Karlskoga är några kommuner där ledamöter, vad jag kan utläsa av deras hemsidor, kan befinna sig hemma under ett sammanträde. På tisdag ska Kunskapsförbundet Väst göra en “teknisk test” för att se om det går att anordna sammanträden på distans. Fungerar allt, så kanske det kommer att bli ett sammanträde följande vecka där ledamöter ska kunna sitta hemma och delta. Vi får se.
Jag kan inte låta bli att fundera på vilken innebörd Annalena Levin (C) och Benny Augustsson (S) ger ordet “distans”. De tolkar ordet som att personerna ifråga ska sitta i ett rum i kommunhuset några meter från de andra personerna – med bara en vägg emellan. Är det verkligen den mening som man lägger in i ordet? (I så fall har jag haft analog distansundervisning på Dalboskolan sedan 1980 då det fanns gott om grupputrymmen för klasserna att vara i. Och jag kunde stå mellan rummen och prata högt…)
Strax efter att dessa rader skrevs så fick jag en notis från tidningen “Dagens Samhälle”. (Fast artikeln är från 3 juni… Se “Så ska digitala möten genomföras säkrare”.) Ingressen berättar vad artikeln handlar om:
“Kommuner och regioner har under våren gått över till att hålla sina politiska sammanträden helt eller delvis digitalt. Nu lanseras en ny tjänst som ska göra det lättare och säkrare att mötas digitalt.”
Artikeln slutar:
“Jag tror att det här bara är början. Många har sett fördelarna med digitala möten nu. Det kan till exempel underlätta för yngre personer som vill engagera sig politiskt och har familj. Nu blir det lättare för dem att vara politiskt engagerade och delta hemifrån.”
Det är nog så för de flesta kommuner och regioner – distans handlar inte om att alla deltagare måste vara fysiskt närvarande i ett kommunhus. Det handlar om att det ska vara möjligt att delta hemifrån… Utom i Vänersborg.
Det finns äldre politiker i kommunen, det finns många som tillhör en riskgrupp, det finns många som har anhöriga som tillhör en riskgrupp. Det finns även personer som helt enkelt inte vill ta några risker att smittas av Covid-19. Det finns alltså många personer som inte vill och kan träffas fysiskt. Inte ens i ett kommunhus.
Vänersborgs “lösning” innebär att alla dessa personer utestängs från att delta i det politiska livet. Som jag ser det är det en slags diskriminering.
Är det alltför tufft att nämna ordet? Jag vet inte. Diskriminering innebär bland annat att någon blir orättvist behandlad. Det kan vara t ex på grund av funktionsnedsättning eller ålder. (Se vidare – Diskrimineringsombudsmannen “Vad är diskriminering?”.) Och det tycks väl vara fallet här. I så fall är Vänersborgs hantering av politiken i dessa Corona-tider naturligtvis olaglig.
Det är även frågan om vilken status informationen från Annalena Levin (C) och Benny Augustsson (S) har. Informationen är ju deras personliga tolkning av fullmäktiges beslut och riktlinjerna från SKR. Och det som de två ordförandena “informerar” om har ju karaktären av tvingande regler, och då är även frågan – får de fatta sådana här beslut? Får de verkställa fullmäktiges beslut på egen hand med egen tolkning av vad beslutet innebär konkret? Har Levins och Augustssons beslut någon rättslig och bindande status?
För det är så. “Informationen”, beslutet, har inte fattats i någon annan församling. Det som samtliga partiers gruppledare kom överens om den 2 april var vad som skulle gälla för kommunfullmäktige under corona-pandemin. Så skulle t ex 
antalet ledamöter i fullmäktige gå ner från 51 till 26 ledamöter. Ingen överenskommelse gjordes för kommunstyrelsen eller nämnderna.
Nä, för kommunstyrelsen och nämnderna gällde Annalena Levins (C) och Benny Augustssons (S) “regler” från den 31 mars.
Kommunallagen säger inte särskilt mycket om deltagande på distans. Det står att:
“Ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans om fullmäktige har beslutat det. … Om fullmäktige har beslutat att ledamöter får delta i fullmäktiges sammanträden på distans, ska arbetsordningen reglera i vilken utsträckning sådant deltagande får ske.”
När det gäller kommunstyrelse och nämnder står det i samma kommunallag:
“Fullmäktige ska besluta i vilken utsträckning ledamöter får delta i en nämnds sammanträden på distans.”
Det är som synes en viss skillnad mellan kommunfullmäktige och nämnder. Jag vet inte vilka följder det kan få att det i kommunallagen inte står något om reglering i arbetsordningen när det gäller deltagande på distans i kommunstyrelse och nämnder. Som det står nu så är det kommunfullmäktige som ska besluta. Och det vet jag att det inte har gjorts… Däremot beslutade fullmäktige den 18 mars att:
“Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”
Innebär denna formulering att ordförandena Levin och Augustsson får fatta så långtgående beslut som de har gjort i sin “information”? Jag vet inte. Uppenbarligen har kommunens jurister tyckt så, eftersom de tydligen har “släppt igenom” reglerna och den tolkning som ordförandena har gjort.
Reglerna och riktlinjerna i Vänersborg utestänger alltså vissa personer som är valda av vänersborgarna i valet 2018 från att fullgöra sina uppdrag. Det känns oerhört tveksamt att två ordföranden ska få fatta ett sådant här långtgående beslut på egen hand.
Anm. Del 2 hittar du här: ”Den politiska Corona-krisen (2/2)”.
Coronakris i Vänersborg
Vänersborgs kommuns anpassning till Corona-pandemin är väl sådär.
Men vi som har anhöriga på något av kommunens äldreboenden kunde i varje fall glädja oss åt beskedet, för att inte tala om de äldre själva, att det kommande vecka ska installeras “coronasäkra alternativ”. Det ska sättas upp plexiglasskivor som ska skilja de boende från besökarna. Det betyder att de äldre kan få besök för första gången sedan den 19 mars.
Det läste vi om i TTELA i fredags. (I papperstidningen idag. Se TTELA “Nu ska äldre få träffa sina anhöriga igen”.) Nu återstår det bara att informera personalen…
Jag önskar också, förutom en stor och bred tvärpolitisk kommunal, och nationell, satsning på våra äldre, att det snart installeras wifi på alla äldreboenden i Vänersborg. Och att varje avdelning på varje äldreboende (och alla andra boenden) ska köpa in en iPad eller motsvarande. Det borde kunna gå att t ex “facetajma” anno 2020… (Och det går även utan wifi.)
TTELA hade en artikel den 4 maj (se TTELA ”När folk dör bör ansvariga ställa sig frågan om skyddet är tillräckligt”) om de vårdanställdas situation under Corona-krisen. En av de vårdanställda i Vänersborg sa till TTELA:
“Arbetsmiljön just nu är så dåligt att man riskerar sitt eget och andras liv på jobbet.”
Tyvärr nås jag av rykten att det fortfarande är stora brister i krisberedskap och skyddsutrustning på en del håll. Jag förutsätter dock att de ansvariga snabbt rättar till eventuella brister som fortfarande finns kvar. Kommunen måste göra allt för att den hårt arbetande personalen ska kunna utföra sitt jobb på ett säkert sätt.
De styrande i Vänersborg har också börjat fundera på det här med Corona och de politiska sammanträdena.
Den 11 maj kom en skrivelse från kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och personal- och förhandlingsutskottets (PFU) ordförande Kenneth Borgmalm (S). Rubriken på skrivelsen var “Möjlighet att lyssna in sammanträde på distans”.
Skrivelsen börjar med ett konstaterande som jag tyckte var välgörande, och som jag har väntat på länge:
“Med anledning av rådande coronapandemi (covid-19) så infördes möjlighet till sammanträde på distans. Detta medför dock att de ledamöter och tjänstgörande ersättare som ämnar delta på distans ändå behöver infinna sig i ett sammanträdesrum i kommunhuset. Men för vissa ledamöter och ersättare är detta inte ett alternativ, då man behövt sätta sig i karantän på grund av att man är i riskgrupp.”
Precis! Helt rätt. Ledamöter måste ändå ta sig till kommunhuset – och därmed utesluts vissa av dem från den kommunala demokratin.
Och mina förväntningar på fortsättningen steg…
Men grusades snabbt.
Skrivelsen fortsatte:
“Som årsarvoderad ledamot…”
Öh? …“årsarvoderad ledamot”… Och de som inte är årsarvoderade – de som “bara” är ”vanliga” ledamöter i en ”vanlig” nämnd? Eller de som ”bara” är ersättare i kommunstyrelsen?
Nä, skrivelsen handlade inte om dem skulle det visa sig.
Skrivelsen fortsatte:
“Som årsarvoderad ledamot förväntas man enligt bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda bland annat att rutinmässigt informera sig om förvaltningens arbete (vilket ofta görs på sammanträdet) och inläsning av handlingar (vilket ofta görs inför ett sammanträde). För att lättare kunna utföra det som förväntas av den årsarvoderade ledamoten, så kommer i fortsättningen presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen kunna lyssna in på sammanträdet via Microsoft Teams hemifrån.”
Skrivelsen handlar alltså bara om “presidieledamöter i nämnderna och ledamöter i kommunstyrelsen”. De är de enda som är årsarvoderade. (Presidieledamöter är de som är ordförande och vice ordförande i en nämnd.)
Augustsson och Borgmalm tycks inte ha något intresse av att lösa de demokratiska aspekterna som Coronan medför – eller underlätta för politiker i riskgrupper att delta i den demokratiska processen. Nä, det handlar om att… Ja, vad då…? En lösning för att kunna motivera fortsatta utbetalningar av det mycket generösa årsarvodet till nämndernas presidier och kommunstyrelsens ordinarie ledamöter?
De 12 ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen, dvs de tre heltidsanställda kommunalråden borträknade, får nämligen ett årsarvode på 32.604 kr (=2.717 kr/mån). Per person alltså. Bara årsarvodena för kommunstyrelsens ordinarie ledamöter kostar således kommunen nästan 400.000 kr varje år… Fast det är inte riktigt sant… Till årsarvodena tillkommer även ett sammanträdesarvode. Alla politiker som deltar i sammanträden får detta arvode (utom de tre kommunalråden, de har ju heltidslön från kommunen). Sammanträdesarvodet uppgår till 280 kr för första timmen. Därefter utgår ett arvode på 92 kr per påbörjad halvtimme. (Arvodena är för övrigt uppräknade vid årsskiftet, men med hur mycket vet jag inte. Dessutom utgår det alltid, naturligtvis, ersättning för förlorad arbetsinkomst. Se vidare “Politikernas arvoden”.)
Men ersättare i kommunstyrelsen då? Förväntas inte de få information, lyssna och höra diskussionerna? Och förväntas inte ersättarna kunna hoppa in med kort varsel om den ordinarie ledamoten är frånvarande – och förväntas ersättaren då inte vara påläst?
Ersättarna i kommunstyrelsen får nämligen sammanträdesarvode och förlorad arbetsinkomst – men inte årsarvode… Inte heller någon del av ett årsarvode om ersättaren tjänstgör som ordinarie vid något tillfälle. Och det var bara de ledamöter som har årsarvode, dvs de ordinarie ledamöterna, som skrivelsen handlade om.
Och de som är “vanliga” ledamöter i en “vanlig” nämnd – förväntas inte de få information, lyssna och höra diskussionerna? Och ska inte de vara insatta och kunna svara på frågor från verksamheterna eller allmänheten?
Den lösning som presenteras av Augustsson och Borgmalm är på sin höjd en halvmesyr – och det är inte heller någon riktig lösning. De årsarvoderade ledamöterna kommer bara att kunna lyssna till vad som sägs på sammanträdet:
“Notera att det endast gäller att lyssna in på sammanträdet”
De kan inte yttra sig, rösta etc – bara lyssna. Men det är naturligtvis bättre än ingenting, men någon lösning är det inte.
Jag kan förstå varför presidierna (ordförandena) har årsarvoden men jag har alltid undrat varför de ordinarie ledamöterna i kommunstyrelsen överhuvudtaget har ett årsarvode. Det framgår nämligen inte riktigt av regelverket, som för övrigt antogs av kommunfullmäktige i juni 2018. (Dokumentet heter ”Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar till förtroendevalda”.) Nu förklaras det i skrivelsen vad som förväntas när man har ett årsarvode:
“informera sig om förvaltningens arbete (vilket ofta görs på sammanträdet) och inläsning av handlingar (vilket ofta görs inför ett sammanträde)”
De som har årsarvode får alltså det generösa årsarvodet för att de går på mötena och läser handlingarna. Det trodde jag i min enfald att det förväntades av alla politiker som har blivit valda till ett förtroendeuppdrag…
Oavsett årsarvode eller inte.
PS. Du kan läsa mer om vänersborgspolitikernas arvoden på “Politikernas arvoden”.
PPS. Till sist tycker jag att det vore bra om så många som möjligt laddar ner appen COVID Symptom Study. (Den finns både i App Store och Google Play.) Lunds universitet lanserar appen i Sverige inom ramen för ett svenskt forskningsinitiativ. Syftet med forskningsprojektet är att kartlägga spridningen av covid-19 i Sverige, undersöka hur fort smitta sprids i olika delar av landet, förstå vilka grupper som riskerar att drabbas hårdast och förstå vilka symptom man kan få i samband med covid-19. (Läs mer här.)
Vad hände på BUN?
I måndags hade barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde – utan undertecknad vänsterpartist. Men partiet var ändå representerat, Vänsterpartiet har nämligen två ordinarie ledamöter och en ersättare i nämnden. Magnus Lilja var närvarande och har rapporterat om mötet. Dessutom justerades protokollet redan idag.
Det var sammanlagt 11 ledamöter på plats. Det betyder också att 11 personer var frånvarande. Och det trots att ordförande Mats Andersson (C) och förvaltningen hade ordnat med distansdeltagande. Eller vad man ska kalla det när de “närvarande” måste befinna sig i ett av fyra rum i kommunhuset… Sammanträdet slutade redan kl 10.10, men det var inte teknikens fel. Den hade enligt rapporterna fungerat fint.
BUN:s justerade resultat för mars visar ett underskott på drygt 2 milj kr. Det är egentligen inget katastrofalt eller särskilt uppseendeväckande underskott, även om det självklart kommer att fortsätta öka om det får fortgå i samma takt. Vilket det antagligen kommer att göra. Det sparas och dras ner överallt, men Skollagen måste också följas… Självklart blir inte kommunledningen särskilt glad över underskottet – för Benny Augustsson (S) och de andra är det följsamheten till budgeten som ska prioriteras till varje pris.
I månadsuppföljningen redovisas också antal elever i åk 7-9 med mer än 25% frånvaro. Och antalet elever med denna höga frånvaro ökade dramatiskt i mars och var högre än någonsin – från 110 elever till 147 elever. Men det ska nog inte dras för stora växlar på dessa siffror. De kan sannolikt helt förklaras med covid-19…
Även barn- och elevutvecklingen redovisas i uppföljningen nu för tiden. Antal barnomsorgsplatser “finansierade av Vänersborgs kommun”, som det officiellt heter, låg i mars över det beräknade/budgeterade antalet. Budget låg på 2.170 platser, medan det verkliga antalet i mars var 2.224 platser. Men så brukar det vara, det är högre efterfrågan på barnomsorgsplatser på våren än det är på hösten. Det är till och med så att förvaltningen hade räknat med ännu fler barn nu på våren. Därför stängs Björkholmsgatan från och med vecka 28. De barn som går på Björkholmsgatan just nu har fått erbjudande om plats på annan förskola. Och pedagogerna erbjuds arbete på någon annan förskola i kommunen.
Skolbarnomsorgsplatser finansierade av Vänersborgs kommun ligger på det budgeterade antalet. Grundskolan, inkl förskoleklass och särskolan, däremot har 21 elever färre än beräknat.
Projekteringen kring Holmängenskolan fortsätter. Det fick nämnden reda på under ärendet lokalinformation. Gångtunneln under järnvägen skall förhoppningsvis börja byggas redan i höst. Det blir sannolikt också en cirkulationsplats på Östra vägen. Det är viktigt att eleverna kan ta sig till och från den framtida skolan på ett säkert sätt.
Det informerades och diskuterades som väntat en del om Ströms Slott. (Se “Inför BUN 20/4”.) Även kommunens jurister har varit inblandade i hanteringen av ärendet. Det är tydligen så att kommunen inte kan återkalla tillståndet att bedriva enskild pedagogisk omsorg. Ströms Slott måste få fler chanser att rätta till de brister i verksamheten som kommunen har påtalat. I varje fall fram till den 10 juni 2020…
Vi får se vad som händer med Ströms Slott AB. Det är vad jag förstår en helt enig nämnd som är mycket kritisk till det sätt som Ströms Slott bedriver sin verksamhet.
Detta var vad som enligt rapport och protokoll hände på BUN-sammanträdet i måndags. Det känns konstigt att skriva om det – jag var ju inte där. Vi får se hur det blir nästa gång, nästa sammanträde är den 18 maj.
KF 15/4: Bergagården, ny VA-policy mm
Igår sammanträdde kommunfullmäktige enligt de uppgjorda planerna. (Se “Kvällens kommunfullmäktige”.) 26 ledamöter från 9 olika partier samlades i 5 olika rum för att avhandla ett 25-tal olika ärenden. Och radion var på plats för att säkra Kommunallagens krav på att:
“Fullmäktiges sammanträden är offentliga.”
Men det var ett gränsfall. Det var mycket svårt att hänga med i radioutsändningen. Det var störningar, gnisslanden och viskanden hela tiden och framför allt försvann ljudet med jämna mellanrum. Och lyckades man hålla sig kvar vid radion så fanns det uppenbar risk för huvudvärk.
Men för de som var samlade i kommunhuset fungerade det tydligen bra hela tiden. Och det var det viktigaste. Tyckte i varje fall ordförande Annalena Levin (C). Men faktum är att offentligheten är lika viktig…
Gårdagens sammanträde visade på nytt att det ska mycket till för att Vänersborgs kommun ska böja sig för yttre omständigheter…
Revisorerna fick relativt mycket tid i början av sammanträdet. De berättade om två granskningsrapporter. De ena handlade om sjukfrånvaro och rehabilitering och den andra om lokalförsörjning.
Om lokalförsörjningen skriver revisorerna:
“Kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden bedöms inte fullt ut ha hanterat revisorernas rekommendationer avseende lokalförsörjning på ett ändamålsenligt sätt.”
Och om sjukfrånvaron:
“Utifrån granskningen är vår samlade revisionella bedömning att kommunstyrelsen, samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden inte helt säkerställer ett ändamålsenligt arbete för att minska sjukfrånvaro.”
Jag tror inte att revisorerna var så där överväldigande positiva… (Båda rapporterna kan hämtas här.)
Revisorerna redogjorde också för revisionsberättelsen för år 2019. Och inte heller på denna punkt hade någon ledamot någon endaste fråga. Det var tämligen uppseendeväckande. Någon kunde väl ändå ha påpekat den obalans som råder i kommunen mellan krav och resurser – att verksamheterna är underbudgeterade…
Efter 35 minuter kom fullmäktige till ärende 5 “Kommunens och nämndernas årsredovisning 2019”. Här hörde vi för första gången några politiker som yttrade sig. Det var kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som kortfattat redogjorde för det tuffa ekonomiska året 2019. Sin vana trogen tackade han också kommunens medarbetare för det fantastiska arbete som utförts. Även kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) begärde ordet. Han menade att nämnderna ska göra mycket för den budget de har, men de ska självfallet hålla sig till budgetarna… Det hade varit
intressant om kommunalrådet Carlsson i det här sammanhanget hade tagit upp vilket som är viktigast – att följa socialtjänstlagen eller skollagen, eller att hålla budget…?
Bo Carlsson (C) hävdade också att andra nämnder lämnade över kostnader till kultur- och fritidsnämnden. Han var lite kryptisk, jag förstod nog inte riktigt vad han tänkte på.
Även Anders Wiklund (MP), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, yttrade sig på denna punkt. Wiklund var glad för några av de dokument på miljöområdet som hade tagits fram, och höll på att tas fram. Han sa också, och då reagerade jag, att det är stora läckage på VA-ledningarna i kommunen. Jag tror att han mer specifikt sade vattenledningarna. Wiklund ansåg att mer pengar borde avsättas till att fixa detta.
Ingen i oppositionen yttrade sig i ärendet…
Och så var det nämndernas verksamhetsberättelser 2019. Fråga mig inte om hur ovanstående ärenden hänger ihop och hur de skiljer sig åt. Det har jag ägnat mycket tid och många bloggar åt att fundera på genom åren…
Förutom att Bo Carlsson (C) sa något mycket kortfattat om “rätt personal på rätt ställe”, så var det bara Joakim Sjöling (S) som begärde ordet. Han sammanfattade år 2019 för barn- och utbildningsnämndens del. Och sin vana trogen – med en positiv och optimistisk utgångspunkt. (Jag skrev en blogg häromdagen om mina synpunkter på flera av ärendena ovan – se “Har Vänersborg blivit bättre?”.)
Flera okontroversiella ärenden klubbades igenom utan diskussion, ända tills Gunnar Lidell (M), på ärendet “Begäran om tilläggsanslag avseende investeringar år 2020 för samhällsbyggnadsnämnden”, påpekade att Vänersborg inte har råd att investera så här mycket pengar.
“Vi måste prioritera det viktigaste!”
Sa Lidell, som inte hade något annat yrkande. Medan Peter Göthblad (L) på nästa ärende, “Utökad investeringsbudget för strategiskt markköp inom pågående planarbete för Trestad center västra”, lovordade investeringen. Göthblad:
“Så här ska vi arbeta med våra investeringar.”
Göran Svensson från medborgarpartiet undrade om inte priset, 600.000 kr per hektar, var väldigt dyrt… Självklart fick han inget svar – medborgarpartiet har ju bara 2 mandat, som var 1 igår… Svensson yrkade avslag. Han var ensam om det.
Så var det dags för några motioner. Först behandlades Lutz Rininsland (V) och min (V) motion om Kunskapsförbundet Väst, “Fortsätt, men gör rätt!”. Och det blev en överraskning!
Benny Augustsson (S) hade förberett sig riktigt ordentligt, jag blev faktiskt imponerad. Och tänkte, det här borde ha varit med i motionssvaret. Men så visade det sig att Augustsson läste upp en lång och utförligt motivering till varför han yrkade återremiss… (Jag får återkomma senare till formuleringarna.)
Flera partier ställde sig bakom Augustssons yrkande. Och återremiss blev det. Det var nog ett OK beslut. Nu blir motionens frågor utredda, precis som Rininsland och jag yrkade i motionen. Fullmäktige kunde lika gärna ha bifallit motionen…
Kommunfullmäktige biföll som väntat Rininsland (V) och min motion om att sända kommunfullmäktiges sammanträden på webben.
Efter en ajournering för fika så var det då dags för kvällens mest uppmärksammade och kontroversiella ärende, “Köp av del av Fastighet Vänersborg Hunneberg 1:7, Bergagården”. Som visade sig inte vara särskilt kontroversiellt. (Se också TTELA “Beslut om Bergagården är taget”.)
Det har väl knappast undgått någon läsare av denna blogg vad jag anser om köpet och vilka frågor jag tyckte borde besvaras innan ett beslut kunde fattas. (Se “Bergagården – frågor som måste få svar”.) Det blev inga frågor besvarade, endast VA-frågan kom upp. (Se “KF: FABV:s köp av Bergagården”.)
Det enda som motiverade kommunens köp av Bergagården var en stark misstänksamhet mot alla privata initiativ. Kommunen måste köpa, så att inte fastigheten faller i privata händer. Det var argumentet på gårdagens fullmäktige. No more no less. Och det var naturligtvis förvånande särskilt när borgerliga partier som moderaterna, kristdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna också gav uttryck för denna ståndpunkt.
Det var bara liberalernas Peter Göthblad som anlade ett större och bredare perspektiv. Göthblad talade om de stora investeringarna kommunen står inför, viktigare investeringar som t ex i skolor. Han talade om nödvändigheten om förbättrade skolresultat, om nödvändigheten att satsa på kärnverksamheter.
“Att då köpa en fastighet är en otroligt dum investering.”
Sa Peter Göthblad. Ingen gick i svaromål. Det var bara Benny Augustsson som upprepade farhågorna om ett privata ägande…
Gunnar Lidell (M), som tyckte att Stiftelsen Bergagården inte hade skött underhållet tillräckligt bra på Bergagården, nämnde inget om köpet i sig. Lidell menade uppenbarligen att Bergagården tillhörde “det viktigaste” som kommunen “måste prioritera”…
Göthblad, och liberalerna, ska ha en eloge för att han (de) stod emot majoritetens åsikt och förde fram ett perspektiv som de andra partierna saknade.
Det blev som sagt en diskussion om VA-kostnaderna.
Min partivän James Bucci (V), som inte delar min uppfattning om köpet, förde fram ett tilläggsyrkande till beslutsförslaget. Det löd, kort och gott:
“Att fullmäktige förespråkar en upprustning av den befintliga lokala avloppsanläggningen med infiltration.”
Lidell (M) kunde tänka sig att stödja Buccis tilläggsförslag och Anders Strand (SD) yrkade bifall. Det föranledde Benny Augustsson (S) att begära en ajournering. Han kände väl att det kunde vara “något på gång”…
Efter pausen deklarerade Augustsson att de styrande partierna stödde Buccis tilläggsförslag.
Och så blev det. Kommunfullmäktige sa ja till ett köp och ja till att kommunen själv skulle säga nej till att ansluta sig till det kommunala VA-nätet.
Och det är på många sätt ett fantastiskt beslut. Nu måste Vänersborgs kommun, som jag ser det, ändra sin inställning till tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Om kommunen själv kan ordna sitt VA så måste ju enskilda fastighetsägare också kunna göra det – alla ska ju behandlas lika… Och allt som fastighetsägarna behöver göra – det är att hänvisa till kostnaderna!
Det är en mycket positiv nyhet för Solvarm och många andra på Dalslandskusten, och andra områden i kommunen.
Det var bara L och MBP som var mot köpet. De andra partierna brydde sig inte om att ingen talade om vad kommunen t ex ska ha Bergagården till, vad man vill göra med området eller vad de totala kostnader kommer att uppgå till. Eller hur kommunen ska ha råd med alla andra viktiga investeringar i förskolor och skolor nu när pengar går till icke-lagstadgade uppgifter.
Sammanträdet slutade klockan 20.36.
Kvällens kommunfullmäktige
Ikväll har Vänersborgs kommunfullmäktige sammanträde. Sammanträdet har anpassats till Corona-krisen, men anpassningen är ofullständig. Framför allt är riskgrupperna fortfarande i praktiken utestängda.
Redan det förra sammanträdet, i mars, anpassades till Coronan. Men sammanträdet var tvunget att hållas, menade de som bestämde, för att fullmäktige skulle kunna fatta ett beslut om att ändra i arbetsordningen. Och så långt var det nog riktigt.
Kommunfullmäktige beslutade då om följande tillägg i arbetsordningen § 9:
“Kommunfullmäktige får, om särskilda skäl föreligger, sammanträda med ledamöter närvarande på distans. Sådant sammanträde får endast äga rum om ljud- och bildöverföring sker i realtid och på ett sådant sätt att samtliga deltagare kan se och höra varandra på lika villkor. Varje lokal varifrån sammanträdet hålls ska vara så beskaffad att inte obehöriga kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud. Ledamot som önskar delta på distans ska senast 3 dagar i förväg anmäla detta till ordföranden och sekreteraren. Ordföranden avgör om närvaro får ske på distans. Möjligheten att sammanträda på distans ska tillämpas restriktivt.”
Beslutet innebar att alla ledamöter inte behövde samlas på ett ställe. Och det var ju bra. Men i praktiken blev det mindre bra. Beslutet betydde att ledamöterna istället ska finnas fysiskt närvarande någonstans i kommunhusets lokaler. Och det i partigrupper. Det tycks inte vara möjligt att delta varken hemifrån eller få ett enskilt rum i kommunhuset.
I beslutet finns det också en sats som i mina öron låter mycket tveksam ur demokratisk synvinkel. Det är att inte obehöriga “kan ta del av sammanträdeshandlingar, bild eller ljud”.
Under mina många år som ledamot i kommunfullmäktige har endast ett ärende varit sekretessbelagt. Allt annat, inklusive sammanträdet i sig, handlingar osv, har varit offentligt. Precis som Kommunallagen stipulerar. Jag vet faktiskt inte vem som skulle vara obehörig eller vad som skulle vara obehörigt. Tvärtom, arbetsordningen borde på ett tydligt sätt tala om hur offentligheten ska garanteras vänersborgarna enligt kommunallagen. Nu ser jag inte att arbetsordningen gör det. Men jag skickar med en brasklapp. Kommunens jurister är duktiga och de hade inte godkänt denna formulering om den inte uppfyllt Kommunallagen. Det är nog bara jag som inte ser det…
Sveriges kommuner och regioner (SKR) har upprättat en promemoria om vad som gäller i dessa tider. Den refereras i ett utskick som kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) har gjort till samtliga ledamöter i kommunfullmäktige, kommunstyrelse och nämnder.
1. “Ett deltagande på distans alltid ska godkännas av ordförande.”
2. “Överföring av ljud och bild ska ske i realtid”
3. “Bild- och ljudöverföring måste ske på sådant sätt att samtliga kan se och höra varandra.”
4. “Den som deltar på distans måste även ha möjlighet att ta del av handlingar som delas ut vid sammanträdet och delta i avgörandet av ärendena, även i de fall avgörandet sker genom omröstning.”
5. “Vid deltagande på distans i ett sammanträde bör ordföranden och de ledamöter som deltar på distans vara särskilt observanta på att den plats där de distansdeltagande ledamöterna deltar är sådan att inga sekretesskyddade uppgifter riskerar att röjas. Om det inte kan garanteras bör ordföranden inte tillåta deltagandet på distans.”
Det kan noteras att SKR talar om ”sekretesskyddade uppgifter”, och inte som kommunens arbetsordning – ”obehöriga”…
Det fanns en del restriktioner under fullmäktiges marssammanträde. Inför kvällens sammanträde har alla gruppledare, en från varje parti, samlats på ordförande Annalena Levins (C) initiativ. De gjorde en överenskommelse. Och gruppledarnas överenskommelse innebar betydande förändringar…
För att korta ner sammanträdestiden kom gruppledarna överens om en del saker gällande motioner, interpellationer och frågor. Det blir mer typ skriftligt och mindre, eller inget, prat. Men den största begränsningen gäller talartiden:
“Begränsad talartid införs, där den som begär ordet får tala i högst 3 minuter, den som begär replik får högst tala i högst 1 minut.”
Den största förändringen är emellertid att antalet ledamöter i kvällens kommunfullmäktige halveras. Fullmäktige går ner till 26 ledamöter (från ordinarie 51). Det betyder också att mandatfördelningen ser annorlunda ut:
Och detta är väl inte heller så mycket att orda om, även om vänsterpartiet har missgynnats av halveringen. Men den har skett objektivt enligt den jämkade uddatalsmetoden så det är bara att acceptera.
Däremot står det i överenskommelsen:
“Inga ledamöter eller ersättare utöver dessa 26 får närvara på mötet.”
Det tycks tveksamt – inga andra får vara närvarande, varken ledamöter, ersättare eller åhörare…
Min tveksamhet gjorde att jag skickade några frågor till en av kommunens jurister. Jag återger frågorna och svaren i sin helhet. Jag tror att de kan vara av intresse . (Svaren i fetstil, frågorna är kursiverade.)
1. Gruppledarna har kommit överens om att ”Inga ledamöter eller ersättare utöver dessa 26 får närvara på mötet.” Hur går detta ihop med kommunallagen? Kommunallagen torde ju gå före en överenskommelse…
Kommunallagen går före. Överenskommelsen gäller endast så länge alla följer den.
2. 26 ledamöter – om en ledamot inte kommer eller avviker under sammanträdet betyder det att antalet understiger hälften av det ordinarie fullmäktige. Kan KF fatta beslut i det läget?
Överenskommelsen bygger på att gruppledarna rapporterar in vilka som ska delta på sammanträdet. KF får som huvudregel inte fatta beslut utan att minst hälften av ledamöterna närvarar. Undantag finns för vissa frågor (t.ex. jäv)
3. Jag kan inte se hur länge gruppledarnas överenskommelse gäller. Eftersom det inte står något datum är det lätt att få uppfattningen att beslutet gäller tills vidare. OM beslutet gäller tills vidare, är det då lagligt?
Beslutet gäller som jag uppfattar det så länge vi har en extraordinär situation.
4. Talartiden är satt till max 3 min. Om en ledamot inte accepterar denna begränsning och hänvisar till Kommunallagen – vad gäller då?
Kommunallagen går före. Överenskommelsen gäller endast så länge alla följer den.
5. Kan en ordinarie ledamot komma senare till ett sammanträde och då ta sin plats och därmed avlösa den dittills tjänstgörande ersättaren? Eller tvärtom, kan en ledamot avvika och en ersättare inträda?
Överenskommelsen bygger på att gruppledarna rapporterar in vilka som ska delta på sammanträdet. Detta gäller även för del av sammanträdet. Observera att förbudet mot växelvis tjänstgöring fortfarande gäller.
Jag har i flera bloggar uttryckt kritik på det som sker i Vänersborg politiska församlingar. Min känsla är att demokratin åtminstone naggas lite i kanten, men framför allt att de politiker som tillhör riskgrupperna faktiskt utestängs från det politiska livet. Och det kan inte vara ok, dessa politiker är demokratiskt valda av vänersborgarna.
Vi lever just nu inte i normala tider och därför tycker jag att politiken ska anpassa sig till det. Det bör rimligtvis vara så att bara de ärenden som inte kan vänta till ett senare läge avgörs nu (oavsett formerna). Alla ärenden som kan vänta, som kan avgöras i ett senare skede, bör utgå från alla dagordningar.
Ett exempel. Lutz Rininsland och jag skrev en motion “Fortsätt, men gör rätt”. Vi yrkade att:
“att kommunledningen i samråd med Trollhättan och med direktionen för Kunskapsförbundet söker att åstadkomma en lösning på frågorna som vi anför i denna motion”
Motionen ska avgöras ikväll. Men det är en motion som kan vänta. Det är inte bråttom, den behöver inte avgöras nu. Och framför allt – vi som har skrivit motionen kan inte vara med ikväll…
Vi bad ordförande Annalena Levin (C) att ta bort motionsbehandlingen från dagens ärendelista och låta den komma tillbaka vid ett senare tillfälle.
Svaret blev nej. Annalena Levin skrev:
“Nej jag vill inte att ärenden utgår. Då är det ju fler motioner som skulle göra det av samma princip. Det är bättre att vi handlägger så många ärenden som möjligt idag.”
Det är klart att det kan “bli bättre” att avgöra motionen idag när motionärerna inte kan närvara. Särskilt som man vill avslå motionen… Men det kan väl ändå inte vara det som ordförande Levin menar. Det vägrar jag att tro. Men jag har väldigt svårt att se varför det ska vara bättre att handlägga så många ärenden som möjligt.
Solidariteten med de politiker som befinner sig i riskgrupper kan vara bättre…
Nu börjar strax sammanträdet… Du kan lyssna på det här – Trollhättans Närradio.
PS. Även Lutz Rininsland har bloggat idag – ”Osalig till max”.
Glad Påsk?
Det är långfredag och påskhelgen har startat på riktigt. Påsken som är kristendomens absolut viktigaste högtid. En högtid som firas samtidigt som judarna firar sin påsk. Vilket naturligtvis också Jesus gjorde för drygt 2000 år sedan när han tog med sig lärjungarna till Jerusalem för att fira minnet av Moses uttåg ur Egypten.
I det sedan medeltiden kristna Sverige kan det vara läge att skänka en tanke åt att händelserna på påskhelgen faktiskt är grunden för hela kristendomen. Och inte bara det. Jesus död och uppståndelse är förutsättningen för frälsning och evigt liv.
Säkerligen är det så att folk tänker mer på liv och död denna påsk än någonsin tidigare. Kanske inte på kristendomen eller på Jesus, men på små osynliga virus – virus vid namn Covid-19… Virus som kan slå till på ett ögonblick och där man minst anar det. Och blint och mot vem som helst… Ett virus som snabbt kan förvandla livet till sin motsats.
Det politiska livet i Vänersborg fortsätter emellertid lite som vanligt – som om inget har hänt. Kommunstyrelsen har sammanträtt, likaså kommunfullmäktige. Väldigt många ledamöter har varit frånvarande, särskilt de äldre – och de i riskgrupperna, men även de som ligger “på gränsen”, och kanske också de som tänker lite extra mycket på de existentiella frågorna just nu…
Men det politiska livet ska fortsätta. Politiken kan inte sluta. Det tycker i varje fall de som styr Vänersborg. Redan i mars kunde fullmäktige ha ställts in. Men då sades att ett extraärende var av största vikt. Då klubbades beslutet att göra “deltagande per distans” möjligt. Det var innan man såg att andra valde modellen “bantning till hälften”. Så nu i april tänker man även i Vänersborg “lösa” det genom att antalet ledamöter i fullmäktige halveras. Det innebär att beslut kan fattas utan de äldre. Och utan dom i riskgrupperna.
Jag tycker fortfarande att man har bestämt sig för en tveksam lösning. Är du över 70 så får du vara hemma, vi andra kör ändå. Tillhör du en riskgrupp så är det ditt problem, inte vårt. När en jurist blev tillfrågad om detta, så drog juristen en parallell till personer med funktionsvariationer. Tänk om personer i rullstol inte fick vara med i kommunfullmäktige för att lokalen inte var anpassad… Det är ditt problem, vi andra kör ändå… Nä, det förstår jag – en tydlig diskriminering. Men är parallellen riktig?
Vad jag förstår så är det också en del nämnder och presidier i Vänersborg som har fått eller kommer att få det svårt att bli beslutsmässiga – alltför många är frånvarande. Det är ju så att väldigt många av Vänersborgs politiker har kommit till åren.
Skulle det politiska livet fortsätta om, hemska tanke, kommunalråden blev sjuka i Corona…?
Självklart är det vissa politiska frågor som måste avgöras trots att hela samhället går på sparlåga. Men skulle inte dessa frågor kunna avgöras med de åtgärder som har vidtagits eller ska vidtas, t ex en halvering av fullmäktige (trots ev diskriminering) eller deltagande på distans, och låta de andra ärendena vänta? Tills alla ledamöter kan närvara igen…
Så här ser fullmäktiges dagordning nästa onsdag ut (15 april):
Vilka av alla dessa ärenden måste avgöras redan nästa vecka? Vilka kan inte vänta?
Med andra ord undrar jag – varför ska det politiska livet i Vänersborg rulla på som vanligt när livet i Sverige faktiskt inte är som vanligt?
Inte ens påsken som har firats i tusen år i Sverige är som vanligt.
Och med dessa rader önskas alla en så Glad Påsk som möjligt…
Coronan och de äldre
Coronakrisen lägger allt tyngre bördor på människor och samhälle. Covid-19 får fäste i fler och fler personer och kurvorna över antalet smittade, sjukdomsfall och döda stiger allt brantare. Samtidigt är det viktigt att så många av samhällets funktioner som möjligt fungerar, och särskilt viktigt är det självklart att sjuk- och äldrevården gör det.
Idag på morgonen aviserade regeringen nya miljarder till kommunerna. Det är välkomna pengar. Det är i kommunerna och regionerna som den största delen av välfärden skapas.
Igår den 1 april kom nya allmänna råd från Folkhälsomyndigheten. (Kan laddas ner här.) Det kan råda viss tvekan om vad “allmänna råd” betyder, men för att ta en liten “liknelse” (ur en “handbok i författningsskrivning”):
“Till kategorin allmänna råd hör regler som rekommenderar hur en person lämpligen kan förfara i vissa situationer men där det ändå står den enskilde fritt att välja en annan väg för att nå det önskade resultatet.”
Det finns alltså krav på att ett önskat resultat ska nås. Men kan man hitta en bättre väg till resultatet än det allmänna rådet så är det ok. Om man inte kan det så ska det allmänna rådet följas.
“Var och en i Sverige har ett ansvar för att förhindra spridning av covid-19.”
Så skriver Folkhälsomyndigheten. Och så räknas flera råd upp om hur smittspridning bör/ska förhindras. Det handlar om handhygien, hålla avstånd, avstå från onödiga resor mm. De här råden har nog alla hört vid det här laget. Precis som de allmänna råden till personer över 70 år och de som tillhör andra riskgrupper. Folkhälsomyndigheten skriver:
“Personer över 70 år och andra riskgrupper bör:
- begränsa sina sociala kontakter
- undvika att handla … eller vistas på andra platser där människor samlas”
Det gäller alltså alla personer över 70 år, och andra riskgrupper, och det är på allvar. Kort och gott, som det står på myndighetens hemsida:
“Vi rekommenderar att du som är 70 år eller äldre begränsar dina nära kontakter och stannar hemma så mycket som möjligt under en tid framöver.”
Vänersborg kommun har publicerat en egen informationsfilm – “Hur coronaviruset/covid-19 påverkar Vänersborgs kommun” (15 min). Det är kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson och kommundirektör Katrin Siverby som intervjuas av Erik Torstensson.
Jag tycker att alla vänersborgare ska se filmen.
Jag tänkte dock på en sak. Det är besöksförbud på alla äldreboenden och samtidigt bör man kommunicera mer med de äldre. Och visst går det att ringa, men de äldre har ju ofta inga egna telefoner. Och framför allt – det finns ju ingen internetuppkoppling på kommunens äldreboenden… (I varje fall inte på alla.) Det är dags att koppla upp de äldre! Och varför inte köpa in åtminstone en iPad på varje avdelning så att det går att “facetajma”?
Kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) hade sammankallat gruppledarna i de olika partierna till ett möte idag på eftermiddagen, kl 15.30. Levin ville diskutera en överenskommelse om ett kvittningssystem för ledamöter i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och nämnderna.
Förslaget var begränsa antalet ledamöter, precis som vi kunde läsa att de gjort i Trollhättan. Det var tänkt att Vänersborgs fullmäktige skulle går ner till 27 ledamöter (från 51). Dessa skulle sammanträda fysiskt i någon lokal, tillsammans med åtminstone några tjänstemän. Det planerades också att andra ledamöter skulle samlas i olika rum i kommunhuset och följa sammanträdet på distans.
Det fanns flera problem med det här förslaget, men det finns ett som jag inte tycker är riktigt uppmärksammat. De över 70 år, och de som tillhör andra riskgrupper, bör enligt de allmänna råden inte ens träffa 30 personer… Och det finns tämligen många äldre i Vänersborgs kommunfullmäktige…
Är inte också ett nedbantat fullmäktige att betrakta som diskriminerande mot de över 70 år och som tillhör andra riskgrupper? De blir ju utestängda pga sin ålder. Fast de är folkvalda…
För övrigt väntar jag med spänning på besked om vad eftermiddagens möte kommer fram till. Det kommer nog att stå i TTELA…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer