Arkiv
Läsarreaktioner på skrivelsen (2/2)
OBS! Detta är en fortsättning på gårdagens blogg – se ”Läsarreaktioner på skrivelsen (1/2)”.
Det handlar om skrivelsen från byggnadsnämndens ordföranden Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M). (Du kan läsa hela skrivelsen här.)
Bloggläsare har gett mig många tips, nya argument, ny information och kunskap i själva sakfrågorna. Vilket säkerligen också leder till fler bloggar så småningom om byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen, kanske utifrån nya exempel.
En av juristerna i mitt ”nätverk” har kommenterat byggnadsnämndens uppdrag och Dahlbergs och Eckerbom Wendels skrivelse.
Så här såg nämndens uppdrag till ordförandena ut:
”Byggnadsnämndens ordförande och vice ordförande uppmanas av en enig byggnadsnämnd att agera snarast avseende publika angrepp/påtryckningar på förvaltningens tjänstemän i ett specifikt ärende avseende myndighetsutövning.”
Den sista delen av meningen, ”publika angrepp/påtryckningar på förvaltningens tjänstemän i ett specifikt ärende avseende myndighetsutövning”, antyder ganska grovt, insinuerar faktiskt, att jag har begått eller i varje fall är väldigt nära att ha begått ett lagbrott genom mitt bloggande.
Kan det tänkas att byggnadsnämnden har rätt?
Det finns ett kapitel i brottsbalken (kap 17) som tar upp den här typen av brott. Det är i de två första paragraferna som skulle kunna vara aktuella.
- ”1 § Den som med våld eller hot om våld förgriper sig på en tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga tjänstemannen till eller hindra honom eller henne från en åtgärd i myndighetsutövningen eller för att hämnas för en sådan
åtgärd döms…”
- ”2 § Den som, på något annat sätt än som anges i 1 §, otillbörligen utför en gärning som syftar till att tvinga eller hindra en tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning eller att hämnas för en åtgärd i myndighetsutövningen och som för tjänstemannen medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar med en sådan gärning, döms…”
Juristen skriver:
”innehållet är svårligen sådant att det ligger inom brottsbeskrivningarna”
Det betyder på juristspråk att det jag skriver inte är brottsligt. Det är inte ens i närheten. Och det kan nog var och en som läser brottsbalkens två paragrafer hålla med om.
Om man vänder på det då? Är formuleringarna i nämndens uppdrag och i Dahlbergs och Eckerbom Wendels skrivelse att betrakta som förtal enligt Brottsbalkens 5 kap?
Dahlberg och Eckerbom Wendel skrev om min blogg:
- ”helt utan faktaunderlag”
- ”slippriga argument”
- ”försöker påverka en tjänsteman att bryta mot lagen”
I brottsbalken (5 kap) står det:
“1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.”
Juristen ansåg att:
”skrivelsen är i högsta grad olämplig men det är inte förtal i lagens mening.”
Jag har läst två fall av förtal som har prövats i domstol (se AD 2002 nr 121 och RH 1994:14) – och är kanske inte riktigt lika säker som juristen på att formuleringarna i skrivelsen inte är förtal.
Men jag släpper det.
En annan person med juridisk kompetens skrev så här om skrivelsen:
”Kan endast konstateras att detta är ett försök att påverka din rätt att yttra dig och sålunda lagstridigt. JO har ju i flera fall yttrat sig i saken och så vitt jag kan förstå så är ditt fall en solklar överträdelse, speciellt mot bakgrund av TTelas artikel.”
En anmälan till JO kanske vore något att överväga. Vi får se. (Personen skickade mig 7 yttranden från JO om yttrandefriheten. Får titta igenom dem först…)
Vad som än händer är skrivelsen från Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) ett riktigt grovt demokratiskt övertramp. Det är min, och mina läsares, absoluta övertygelse.
En läsare har uppmärksammat mig på vad Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skriver om vilka som ledamöterna i kommunfullmäktige representerar. Dahlberg och Eckerbom Wendel skrev ju i skrivelsen:
”Som förtroendevald har man ett stort ansvar. Man representerar kommunen.”
SKL skriver (se här):
”Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. Kommunfullmäktige representerar folket i kommunen och tar beslut i kommunens viktigaste frågor.”
Som ledamot i fullmäktige representerar jag alltså ”folket i kommunen” och, antar jag, i synnerhet de som har valt mig. Men det var väl egentligen ingen nyhet. Jo, för Dahlberg (S) och Eckerbom Wendel (M) var det visst en nyhet…
Som sagt, jag är väldigt tacksam för alla tips och nya fakta som jag har fått från kommuninvånare. .
Här följer blogginläggen om Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) famösa skrivelse:
- ”Man slutar aldrig att förvånas…”, 23 aug
- ”Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”, 24 aug
- ”Kommentarer till byggskrivelse (1/2)”, 27 aug
- ”Kommentarer till byggskrivelse (2/2)”, 28 aug
- ”Läsarreaktioner på skrivelsen (1/2)”, 30 aug
Läsarreaktioner på skrivelsen (1/2)
Det har varit otroligt många som har besökt min blogg under den senaste veckan. Om det är på grund av att det är byggnadsnämnden som lockar eller om det är för att blogginläggen handlar om viktiga demokratiska frågor, som yttrande- och tryckfrihet, låter jag vara osagt. Intresset har i varje fall varit enormt och en mängd nya läsare har hittat vägen till bloggen. Och denna konsekvens av skrivelsen från byggnadsnämndens ordföranden Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) är ju inte direkt något jag gråter över…
Det är helt uppenbart att Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) skrivelse har rört upp många känslor. (Du kan läsa hela skrivelsen här.) Och fortfarande är det ingen, faktiskt inte någon, som på t ex Facebook har tagit byggnadsnämnden eller dess båda ordförande i försvar. Och jag tror inte att det beror på att folk inte ”vågar”. I synnerhet i gruppen ”Vargön, där verkligheten diskuteras” brukar öppenheten, uppriktigheten och ärligheten vara total. Men vem vet, det kanske kommer någon insändare i TTELA som tycker annorlunda.
Många både kända och okända läsare har via Facebook, Messenger, mail eller samtal gett mig en enorm positiv feedback. Jag tror faktiskt att jag aldrig har varit med om maken. Det är nästan så att jag rodnar, och blir lite rörd. Det är naturligtvis enormt glädjande och upplyftande att så många människor aktivt visar att de gillar att jag skriver.
Och alla som har hört av sig och som typ kommenterat på Facebook vill att jag ska fortsätta blogga om Vänersborg. Det är naturligtvis inte så att alla bloggläsare håller med mig i mina åsikter, utan det de tycks uppskatta
mest är informationen och alla fakta som jag tar upp. Fast, som sagt, just i det här fallet har alla som på något sätt yttrat sig hållit med mig också i sak. Ingen anser att Dahlberg och Eckerbom Wendel, eller byggnadsnämnden, har agerat riktigt. Det kanske är så att Vänsterpartiet ska göra byggnadsnämnden till en valfråga? Typ ”Bygglov åt folket”… Med tanke på intresset så kanske detta kan ge Vänsterpartiet majoritet i byggnadsnämnden efter nästa val, och inleda en ny era i Vänersborg…
Väldigt många människor delger, både offentligt och privat, sina egna erfarenheter av byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Det är inga upplyftande historier som återges. Utan att kommentera eller ta upp de enskilda fallen kan konstateras att missnöjet är stort. (Kanske kommer fler exempel upp i denna blogg så småningom…)
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gav tidigare i år ut en så kallad ”Öppen jämförelse” inom området ”Företagsklimat”. 147 kommuner samt 7 gemensamma förvaltningar deltog i undersökningen för år 2016. (Undersökningen kan laddas ner här.)
SKL beskriver undersökningen:
”Undersökningen är en kvalitetsmätning av kommunernas myndighetsutövning och service gentemot företagare. Den visar inom vilka myndighetsområden som företagarna anser att kommunen fungerar bra respektive mindre bra samt vad kommunerna behöver bli bättre på.”
Och vet ni vad, ett område som SKL undersökte var företagarnas syn på kommunernas hantering av – bygglov!
SKL rankade Vänersborg på plats 90 av 117 kommuner. (I kategorin bygglov var inte alla kommuner med i undersökningen.)
Plats 90 av 117… Jag tror att detta säger något viktigt om Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning…
Som sagt, jag är väldigt tacksam för all positiv respons och alla tips som jag har fått från kommuninvånare. Jag hoppas att jag fortsättningsvis kan leva upp till förväntningarna.
Imorgon kommer del 2.
..
Här följer blogginläggen om Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) famösa skrivelse:
- ”Man slutar aldrig att förvånas…”, 23 aug
- ”Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”, 24 aug
- ”Kommentarer till byggskrivelse (1/2)”, 27 aug
- ”Kommentarer till byggskrivelse (2/2)”, 28 aug
Kommentarer till byggskrivelse (2/2)
OBS! Detta är en fortsättning på gårdagens blogg – se ”Kommentarer till byggskrivelse (1/2)”.
Byggnadsnämndens två ordförande Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) försöker i sin skrivelse till kommunfullmäktige att misstänkliggöra och smutskasta mitt bloggskrivande.
Ur skrivelsen:
”Konsekvenserna av bloggandet blir att ”sanningen på stan” att byggnadsnämnden i Vänersborg är krånglig och motvalls stärks — helt utan faktaunderlag.”
Dahlberg och Eckerbom Wendel påstår att mina bloggar är ”helt utan faktaunderlag.” Det är inte sant. Blogginläggen innehåller hur mycket fakta som helst, det kan vem som helst kontrollera. (Det finns en förteckning över bloggarna ifråga längst ner på denna sida.)
Bo Dahlberg går egentligen ytterligare ett steg i TTELA (se ”Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”). I TTELA står det:
”Man vill få stopp på det man ser som osanna påståenden…”
Här menar tydligen Dahlberg att det faktiskt, trots allt, finns fakta i bloggarna, men att det är osanningar. Anser Dahlberg att det finns fakta i bloggarna eller inte, kan man ju fråga sig… Det kan noteras att Dahlberg, eller Eckerbom Wendel, inte ger ett enda exempel på något som skulle vara felaktigt…
I skrivelsen skriver Dahlberg och Eckerbom Wendel vidare:
”välgrundade ställningstaganden överprövas med slippriga argument”
Att påstå att jag eller de som överklagar byggnadsnämndens beslut, som ”Arne” har gjort, använder ”slippriga argument” tycker jag visar på en mycket arrogant och nedlåtande attityd och inställning.
De båda ordförandena i byggnadsnämnden försöker vidare ge större tyngd åt sin argumentation genom att hävda att det är på byggnadsförvaltningen som kunskapen och expertisen finns, och inte hos en bloggare:
”Våra tjänstemän har lång utbildning, kontinuerlig fortbildning samt nätverk med omkringliggande kommuner för att sätta en så gemensam nivå för tolkningarna som möjligt.”
Vem som framför argument torde enligt min mening sakna betydelse, det är argumenten i sig som är de viktiga. Sedan kan jag väl också tillägga att även jag har ett nätverk – samtliga mina bloggar i ärendet har faktagranskats av personer som har minst lika stor kompetens och utbildning som tjänstemännen på byggnadsförvaltningen.
Fakta eller inte. Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) försöker även misstänkliggöra mig genom att hävda att jag driver en slags kampanj:
- ”anklagas de och nämnden för att ha som dold agenda”
- ”försöker påverka en tjänsteman att bryta mot lagen.”
De menar således att jag dels anklagar och dels försöker få nämnd och förvaltning att bryta mot lagen. Det är ganska vildsinta och grova anklagelser från två av de tunga politiska namnen i Vänersborgs kommun. Och det känns lite som att påståendena gränsar till förtal.
Så här står det i Brottsbalkens 5 kap:
“1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.”
Låt mig slå fast. Jag har ingen dold agenda. Alla mina åsikter och tyckanden redovisas helt öppet i mina bloggar, det är inget som är dolt eller hemligt. Men det som skrivelsen och den här diskussionen handlar om, det är bloggarna om ”Arnes” fall på Nordkroken. Inget annat. Jag har inte försökt att få någon att bryta mot lagen. Tvärtom, jag menar att det kan ifrågasättas om byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen har följt lagen i ”Arnes” fall.
Dahlberg och Eckerbom Wendel menar tydligen också att jag har fel i fallet ”Arne”, eftersom det vid överklaganden av nämndens beslut är så att:
”För det allra mesta får byggnadsnämnden rätt vid överprövning”
Jag har inte sett någon statistik på detta. Vad jag vet så har i varje fall Magnus Larsson i Sikhall överklagat byggnadsnämndens beslut vid åtminstone 7 gånger. Och Magnus Larsson har fått rätt vid samtliga tillfällen…
Men det får vara som det vill med överprövningarna. Här handlar det om ”Arne” och inget annat. Dessutom har ”Arne” överklagat nämndens beslut och dom kommer så småningom.
Jag är övertygad om att åtminstone Lena Eckerbom Wendel (M), och kanske också Bo Dahlberg (S), känner till yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen – och att dessa lagar ger alla rätt att säga och skriva vad de tycker.
Fast jag blir faktiskt lite tveksam när jag läser Dahlbergs yttrande till TTELA:
”Man vill få stopp på det man ser som osanna påståenden…”
”få stopp på”… Vem ska ”få stopp” på mitt skrivande? Bo Dahlberg? Kommunfullmäktige? Staten? Det är inte utan att jag får några kalla kårar längs ryggen…
Bara för fullständighetens skull. Yttrandefrihetsgrundlagen inleds så här:
”1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.”
Dahlberg och Eckerbom Wendel prövar också en annorlunda vinkling i skrivelsen… Nämligen, är någon förtroendevald till kommunfullmäktige gäller något annat än grundlagarna.
Ur skrivelsen:
”Som förtroendevald har man ett stort ansvar. Man representerar kommunen.”
Det är ett intressant påstående. Representerar alla fullmäktigeledamöter Vänersborgs kommun? Gör oppositionen det? Är sverigedemokraterna representanter för Vänersborgs kommun?
Dahlberg och Eckerbom Wendel hävdar att så är fallet. Jag är inte så säker. Skulle någon fråga mig, så skulle jag spontant säga att jag representerar dom som har valt mig, att jag i första hand känner mig som en representant för invånarna.
Bo Dahlberg fullföljer skrivelsens resonemang i TTELA, där han påstår att:
”en fullmäktigeledamot beter sig illa.”
Dahlberg menar alltså att när jag framför saklig kritik som fullmäktigeledamot till byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen – till stöd för en enskild person – så beter jag mig ”illa”.
Det får naturligtvis Bo Dahlberg tycka, men det kan vara värt att påpeka att det finns i varje fall inga lagar till stöd för hans, och Eckerbom Wendels, uppfattningar. Jag som fritidspolitiker i fullmäktige lyder under exakt samma grundlagar och övriga lagar som vilken invånare i Sverige som helst.
Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) skrivelse avslutas med, ska vi kalla det, en vädjan:
”På uppdrag av en enig byggnadsnämnd skriver vi nu till Kommunfullmäktige för att be om hjälp.”
Jag har ingen aning om vad Dahlberg och Eckerbom Wendel tror att kommunfullmäktige kan ge för ”hjälp”. Efter vad jag förstår så kan fullmäktige inte göra någonting. Fullmäktige kan t ex inte entlediga en ledamot.
Ärligt talat så vet jag inte heller hur ett ärende om mitt bloggskrivande skulle kunna utformas. Men om fullmäktigeledamöterna ska ta ställning till skrivelsens ”rop på hjälp”, så måste ju alla ledamöter läsa mina blogginlägg om ”Arne”. Och det kan ju bli spännande…
Nä, jag vet inte vad Dahlberg och Eckerbom Wendel förväntar sig av kommunfullmäktige. Det kanske ”bara” är så att denna nonsens-vädjan helt enkelt är ett sätt att visa tjänstemännen på byggnadsförvaltningen att de som ordförande gör något…
Det är i sanning en märklig skrivelse som ordförande Bo Dahlberg (S) och vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) har satt ihop. Och fortsättning lär följa. Och den ska mina bloggläsare kunna läsa i denna blogg…
.
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)” – del 1 (9 juni)
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)” – del 2 (11 juni)
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (3/3)” – del 3 (12 juni)
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)” – del 1 (28 juni)
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (2/2)” – del 2 (29 juni)
- ”Arne överklagar och JO-anmäler” (7 juli)
Kommentarer till byggskrivelse (1/2)
Det är inte ofta som jag inte riktigt vet hur jag ska börja en blogg. Detta är dock ett sådant tillfälle. Det poppar upp så oerhört många tankar kring den skrivelse som författades av byggnadsnämndens två ordförande Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M). Samtidigt så talar liksom skrivelsen för sig själv. Eller också är det just det den inte gör… Och jag funderar fortfarande på syftet med skrivelsen.
Men som jag, och de som jag har varit i kontakt med, tolkar den, så kan det inte finnas något annat syfte med skrivelsen än att på något sätt få tyst på mig, att få mig att sluta blogga. Och det är i så fall så dumt att man egentligen undrar vad som försiggår i Dahlbergs och Eckerbom Wendels huvuden.
Hur kan Dahlberg och Eckerbom Wendel i sin vildaste fantasi tro att deras skrivelse skulle få mig att rätta mig efter deras åsikter och strunta i de rättigheter att uttrycka mig och skriva som yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, två av Sveriges grundlagar, ger varje svensk invånare? Även om Bo Dahlberg tycks ”lyckligt omedveten” om detta när TTELA frågar honom (se TTELA ”Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”):
”Kan inte det här ses som ett sätt att försöka få tyst på en kritiker?”
Och Bo Dahlberg svarar:
”Jag har inte funderat på det.”
Så vad finns det egentligen att tillägga?
Jo, en hel del. Skrivelsen måste kommenteras och bemötas. Om inte annat så misstänkliggör den mitt skrivande och liksom drar det i ”smutsen”.
Jag tänkte dock börja med det uppdrag som byggnadsnämnden gav sina båda ordförande på sammanträdet den 20 juni. Och då vill jag inleda med att påpeka en liten, men mycket viktig detalj.
Visst, det var en enig byggnadsnämnd som gav det märkliga uppdraget till Dahlberg (S) och Eckerbom Wendel (M). Men det saknades en ordinarie ledamot, Vänsterpartiets Pontus Gläntegård. Gläntegård var inte närvarande, han hade anmält förhinder. Och Pontus Gläntegård (V) hade inte röstat ja till detta förslag om han hade varit närvarande.
Det vet jag!
De eniga ledamöter som gav uppdraget var Anneli Guilotte (S), Kjell Nilsson (S), Gunilla Bogren (MP), Gunnar Henriksson (L), Gunnar Bäckman (KD), Elisabeth Bohlin (S) och Anders Strand (SD).
Det kan vara värt att komma ihåg. Det är ju om inte annat val om ett år.
Uppdraget som byggnadsnämndens båda ordförande fick av den eniga byggnadsnämnden var:
”Byggnadsnämndens ordförande och vice ordförande uppmanas av en enig byggnadsnämnd att agera snarast avseende publika angrepp/påtryckningar på förvaltningens tjänstemän i ett specifikt ärende avseende myndighetsutövning.”
Formuleringen ”en enig byggnadsnämnd” är intressant. Den visar att formuleringen inte fanns med från början, t ex i nämndens utskickade handlingar. Den har tillkommit först efter att det blev känt för nämnden att Pontus Gläntegård (V) inte skulle närvara… Troligen utarbetades texten på sittande möte… Och det känns ju demokratiskt och bra… (OBS. Ironi.) Sedan undrar jag också vem det är som har skrivit texten, är det tjänstemännen? Eller skrevs den av ledamöterna tillsammans? Var Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) själva med och formulerade uppdraget – till sig själva?
Jag kan inte låta bli att dra en parallell. När jag ville väcka ett ärende i barn- och utbildningsnämnden den 9 nov 2015, så förvägrade nämnden med dess ordförande Mats Andersson (C) i spetsen mig att göra det. (Se ”BUN: Två viktiga reservationer”.) I byggnadsnämnden är det emellertid inget problem att väcka ärenden på sittande möte, som dessutom beslutas utan att någon beredning har skett. Betongpartierna och sverigedemokraterna har onekligen en del att förklara. Var är logiken och principerna? (Eller är det så enkelt att de gör som de vill bara det är vänsterpartister som är ”målen”?)
Och vad säger man om formuleringen ”publika angrepp/påtryckningar”? ”Publika”? Betyder det att ingen vänersborgare får kritisera byggnadsförvaltningen? Får ingen utanför kommunhuset ha synpunkter på byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen? Och ”angrepp”? Är kritik av beslut ett ”angrepp”? Är tjänstemännen hotade på något sätt?
Det kan också noteras att nämnden skriver att de två ordförande ska ”agera”. Dahlberg och Eckerbom Wendel valde alltså att agera med en skrivelse till kommunfullmäktige.
Det nämns inte i nämndens beslut vilket specifikt ärende som avses och det nämns inte heller vem det är som har stått för de så kallade publika angreppen. (Detta nämns inte heller i skrivelsen.) Men till TTELA har ordförande berättat att det är mina bloggar om ”Arne” och hans fritidshus på Nordkroken som det handlar om. (Vill du läsa bloggarna om Arne så finns det en förteckning längst ner på denna sida.)
Men detta vågade tydligen inte nämnden skriva i klartext. Det gjorde inte heller Dahlberg och Eckerbom Wendel i sin skrivelse. Det tyder väl åtminstone på någon slags osäkerhet kring vad de egentligen sysslar med.
Byggnadsnämnden fattade ett oerhört märkligt, och skulle jag vilja säga, unikt beslut. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jo, förresten. Det finns vissa likheter med hur demokratiberedningen arbetade under den förra mandatperioden, under minialliansens (M+L+KD) ledning. Demokratiberedningen hade i stort sett min blogg som ett stående ärende under en lång period… (Se ”Försämrar bloggar det demokratiska klimatet?”.) Dessutom har Lena Eckerbom Wendel (M) haft synpunkter på min blogg tidigare (se ”Några ord om det fria ordet”), liksom nämndens ledamot Gunnar Bäckman (se ”Borgarna och demokratin…”).
Och sen kom då den omdiskuterade skrivelsen… (Du kan läsa hela skrivelsen som Dahlberg (S) och Eckerbom Wendel författade här – ”Man slutar aldrig att förvånas…”.)
Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) skrivelse är daterad den 22 juni.
Skrivelsen blev dock offentlig först i onsdags, den 23 augusti, dvs hela två månader senare. Och bara det är anmärkningsvärt. Vad är det som gör att någon eller några ”håller på” skrivelsen? I 2 månader…
Jag tycker att skrivelsen är rörig och luddig. Den innehåller ovidkommande passager och mynnar ut i någon slags nonsens-vädjan till kommunfullmäktige.
Den första meningen i skrivelsen handlar om arbetsmiljöansvar, men de nästa meningarna fortsätter med kommunens mål. Sedan beskrivs byggnadsnämndens mål. Det är lite svårt att följa författarna.
Dahlberg och Eckerbom Wendel konstaterar ganska tidigt i skrivelsen att alla byggärenden följs upp med enkäter och att dessa visar:
”att de invånare som har ärenden hos byggnadsnämnden är mycket nöjda”
Det finns mycket att säga om enkäterna, t ex att sökande av bygglov får enkäterna i början av processen och inte efter besluten… Det är tydligen, om jag ska döma av kommentarerna på Facebook, också så att alla inte får någon enkät. (Några har också berättat för mig att de inte vågar framföra kritik, eftersom de är rädda för repressalier i sina fortsatta kontakter med förvaltningen. Och folk berättar att de upplever att så också har skett.)
Men de båda ordföranden konstaterar att alla inte bara är nöjda, de är till och med ”mycket nöjda”. Och jag vet inte, är det tänkt att detta ska vara något slags bevis på att den kritik som jag framför är osann?
Jag vet inte vilken värld Dahlberg och Eckerbom Wendel lever i, ingen av dem kan väl ha undgått att höra alla klagomål som framförs av vänersborgare angående byggnadsförvaltningen så fort man t ex är ”ute på stan” och pratar politik. Och sedan får det faktiskt vara som det vill med den saken – ”Arne” är inte nöjd. Och det är om ”Arne” jag har skrivit och det är bloggarna om ”Arne” som tas upp i skrivelsen. Det spelar ingen roll om alla andra är ”mycket nöjda” – om de nu är det.
Jag tänkte avsluta denna blogg med att ta upp skrivelsens tankar om arbetsmiljöproblemen. En stor del av skrivelsen handlar nämligen om dessa och det kanske också kan sägas vara det huvudsakliga motivet för skrivelsens slutliga vädjan. Den av kommunstyrelseförvaltningen utskickade pdf-filen heter också ”Information om arbetsmiljön i byggnadsnämnden”, även om denna rubrik inte återfinns i dokumentet. (Det finns överhuvudtaget ingen rubrik.)
Jag förstår faktiskt inte riktigt syftet och tanken med denna argumentering i förhållande till mitt skrivande.
I Sverige har vi bland svårt att skilja på person och på sak. Men är man tjänsteman, det kan vara en polis, en lärare, en sjuksköterska eller en tjänsteman på byggnadsförvaltningen, så får man ibland synpunkter och kritik. Det får man lära sig att tåla. Det handlar om det man gör och inte om hur man själv är som person. Och får man kritik, då får man lyssna och lära av den. Ingen är ofelbar och kritik leder faktiskt ofta till att man ser sina misstag – och utvecklas. Och tycker man att kritiken är obefogad, ja då får man helt enkelt försöka förklara varför man som tjänsteman har gjort som man har gjort och motivera sitt handlande.
Så enkelt är det, så svårt är det.
Om någon tar illa vid sig av saklig kritik, så får nog den personen ta sig en allvarlig funderare på sin yrkesroll och om hen har valt rätt yrkesbana.
Jag kan inte låta bli att tänka på kritik, och mycket hård sådan, som framförs i riksmedia både mot politiker, t ex Anna Kinberg Batra, och tjänstemän, t ex generaldirektören Maria Ågren på Transportstyrelsen. Skulle sådan kritik förbjudas därför att de kritiserade mår dåligt? Det känns lite som att demokratin naggas i kanten av ett sådant tänkande…
Jag vill också tillägga att om någon medarbetare mår dåligt så ligger det ett ansvar hos vederbörandes chef, t ex förvaltningschefen, att åtgärda detta. Kanske behöver också Arbetsmiljöverket kopplas in.
Men inte kan man kräva att kritiken ska tystna…
Jag vet också att detta med att personalen på byggnadsförvaltningen mår dåligt är ett argument som har framförts vid mer än ett tillfälle på byggnadsnämndens sammanträden. Om någon politiker har framfört kritik om ett faktaunderlag, en slutsats eller något annat som kommer från förvaltningen, så kan politikern få höra att kritiken innebär att personalen mår dåligt etc. Med baktanken att ledamöterna ska hålla inne med kritiska synpunkter…
I nästa blogg tänkte jag ta upp fler av de andra skrivningarna i Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) skrivelse, t ex om de faktauppgifter som finns i bloggarna – och mer om demokratiaspekterna. Jag ska också kommentera Bo Dahlbergs uttalanden i TTELA.
.
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)” – del 1 (9 juni)
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)” – del 2 (11 juni)
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (3/3)” – del 3 (12 juni)
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)” – del 1 (28 juni)
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (2/2)” – del 2 (29 juni)
- ”Arne överklagar och JO-anmäler” (7 juli)
Fortsättningen, dvs del 2, hittar du genom att klicka här!
Informationsmotion
Vänsterpartiet har lämnat in ytterligare en motion till kommunfullmäktige. (Det börjar bli ganska många nu…) Fullmäktige kommer den 23 maj att skicka motionen vidare för beredning och den kommer väl inte tillbaka för beslut förrän någon gång i höst. Tidigast.
Motionen har titeln:
”Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier”
Bakgrunden till motionen är att kommunen har investerat i ett nytt ärendehanteringssystem och nya program för digitala utskick av handlingar. För omkring en miljon kronor. Samtidigt har det blivit omöjligt för politiker att själva gå in i diariet och leta upp och ladda ner handlingar… Nytt system – sämre möjligheter…
Fast jag vet inte riktigt om det är systemets fel eller om det beror på att det faktiskt finns vissa tveksamheter kring offentligheten av diarier. Offentlighetsprincipen kan tydligen vara i konflikt med personuppgiftslagen (PuL) – se här. Men om det nu är så, varför kan inte kommunen ”maska”, dvs ”måla över” eller stryka, de namn som behövs? Fast vad jag förstår är ingen riktigt säker på vad som gäller i nu-läget, och då kan man undra varför rutinerna, som har använts i många, många år, ändras innan man får besked…
Onda tungor har antytt att det ligger andra orsaker bakom förändringen… En förändring som också skedde utan någon diskussion eller förvarning…
Tidigare har man som politiker själv kunnat gå in i kommunens diarier och tittat på allt som kan vara av intresse. Det har jag och flera andra vänsterpartister gjort regelbundet genom åren. Ofta har, i varje fall jag, gjort det på kvällar och helger när man har haft lite tid över. En del handlingar har varit intressanta och resulterat i nya idéer (eller bloggar), andra handlingar har man kunnat lägga i papperskorgen. Överlag har kunskapen om vad som händer i kommunen ökat när man har suttit och läst handlingar. Ofta har man också kunnat läsa om ärenden som ska behandlas senare i en nämnd eller i kommunfullmäktige. Då har man fått extratid för att sätta sig in i frågor, ta reda på fakta, skriva yrkanden och diskutera med både partikamrater och vänersborgare.
Det har med andra ord varit väldigt värdefullt att kunna botanisera i diariet. Och särskilt viktigt är det för ett parti som Vänsterpartiet som inte har några representanter i ”maktens korridorer”. För naturligtvis är det så att de styrande och ”etablerade” partiernas (dvs betongpartierna) ledamöter, som sitter i presidier, har egna arbetsrum i kommunhuset eller rent allmänt tillbringar en del tid i ”korridorerna”, får information via andra kanaler.
Efter det nya systemets införande får politikerna istället nöja sig med den lista över diarieförda handlingar, som varje dag skickas ut till de ledamöter som har valt att prenumerera. (Listan fanns även innan förändringen.) Sedan får man skriva till kommunkansliet eller förvaltningen ifråga och begära ut handlingarna. Och visst, servicen är bra, men dels får man skriva en massa mail och dels får man handlingarna bara under
tjänstemännens arbetstid. För att inte prata om den extra arbetsbörda som det åsamkar personalen.
Det har dessutom blivit sämre information på kommunens hemsida. Handlingarna inför kommunstyrelsens arbetsutskotts (KSAU) sammanträden finns inte längre utlagda. Ja, inte ens kallelsen. Det betyder att de partier som inte är representerade i ”maktens korridorer” får handlingarna inför kommunstyrelsens sammanträde omkring en vecka efter de andra partierna. Ja, egentligen ännu längre. Kommunalråden, utom oppositionens Gunnar Lidell (M), har faktiskt ärendegenomgång med ett antal högre tjänstemän en vecka innan KSAU har sitt sammanträde. De förtroendevalda i dessa partier har därmed gott om tid att förankra ställningstaganden, formulera yrkanden och förbereda reservationstexter.
De handlingar till kommunstyrelsen som det handlar om kan alltså komma till Vänsterpartiets ledamöter på en fredag, och så är sammanträdet på onsdag. Handlingarna som ska läsas in, på knappa 5 dagar, kan typ bestå av 500 sidor… Det finns inte heller några rimliga förutsättningar att ordna ett möte med partiets medlemmar för att utbyta tankar.
Den nuvarande ordningen innebär helt klart ett demokratiskt underskott. Kunskap är ju som bekant makt och här har de styrande och ”etablerade partierna” ett försprång när det gäller information och kunskap. Vänsterpartiet yrkar därför i motionen att:
”kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ompröva beslut som har föranlett de försämringar motionen pekar på i syfte att skapa lika villkor för alla partiernas förtroendevalda.”
Medborgarundersökning 2016
Vänersborgs kommun är ibland med i SCB:s (Statistiska Centralbyrån) stora medborgarundersökningar. I undersökningen för år 2016 deltog Vänersborg.
Medborgarundersökningarna är attitydundersökningar och ska ge en bild av hur kommunens invånare ser på sin kommun. SCB frågar ett urval på 1.200 personer i åldrarna 18–84 år om vad de anser om kommunen. I Vänersborg besvarade 496 personer (42%) SCB:s enkät.
TTELA hade en artikel om medborgarundersökningen den 16 december (se ”Blandat betyg i medborgarenkät”) och på kommunens hemsida kunde vi läsa om den samma dag (se ”Ros och ris i medborgarundersökning”).
Medborgarundersökningen är uppdelad i tre delar. Den första handlar om hur vänersborgarna bedömer Vänersborg som en plats att bo och leva på. Här har Vänersborg ett sämre genomsnittsresultat än andra kommuner. Det är på områdena arbetsmöjligheter, kommersiellt utbud och trygghet som vänersborgarna har gett ett lägre betyg jämfört med invånare i andra kommuner. Och även på området bostäder om man jämför med kommuner som liknar Vänersborg.
Det kanske inte är så förvånande, det behövs både fler arbetstillfällen, bostäder och butiker i Vänersborg. Och det är säkert de flesta kommunpolitiker väl medvetna om.
När det gäller trygghet så finns det nog en hel del saker att ta tag i. I undersökningen frågade SCB om hur tryggt och säkert det är att vistas utomhus på kvällar och nätter, hur trygg och säker man kan känna sig mot hot, rån och misshandel samt hur trygg och säker man kan känna sig mot inbrott i hemmet.
På kommunens hemsida menar Marie Dahlin (S) att kommunen har arbetat hårt:
”för att öka känslan av trygghet i Vänersborg, något som vi tydligen måste bli mycket bättre på att berätta.”
Dahlin ger några exempel på vad kommunen har gjort:
”pergolan vid Sanden, belysningen på Torpa, medborgarlöftet om fler synliga poliser och
nu har vi anställt fyra nya Fältare. I mellandagarna kommer vi dessutom att förnya medborgarlöftena med polisen.”
Tydligen räcker inte dessa åtgärder i vänersborgarnas ögon. Vänersborg måste ta ett krafttag på detta område, helt klart.
Vänersborgarna gav bättre betyg än genomsnittet på områdena utbildningsmöjligheter, kommunikationer och fritidsmöjligheter.
Det kan också noteras att män gav lägre betyg än vad kvinnor gjorde, med undantag på området trygghet… Generellt var det också de mellan 18-24 år som gav lägst betyg.
Som en slags sammanfattning på detta område uppgav 36 procent av de som svarade att de starkt kan rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen, medan 24 procent vill avråda från det. Och det är anmärkningsvärt tycker jag, att en fjärdedel av medborgarna avråder andra från att flytta till Vänersborg…
Det andra området som medborgarundersökningen tog upp var hur medborgarna uppskattar kommunens verksamheter.
Här tycker vänersborgarna att vatten och avlopp fungerar bättre än vad invånare i andra kommuner tycker, medan förskolan och gymnasiet får sämre betyg än snittet i Sverige. Jämför man med kommuner som liknar Vänersborg så får också idrotts- och motionsanläggningar ett sämre betyg än genomsnittet.
Betygssnittet för grundskolan ligger faktiskt lägre än för förskolan, men det gör riksgenomsnittet också. Och så är det även på områdena äldreomsorg och stöd för utsatta personer, betygssnittet är relativt lågt (lägre än grundskolan), men så är det också i riket. SCB drar slutsatsen att det inte är säkerställt om genomsnittsresultatet är högre eller lägre i Vänersborg jämfört med riket i stort.
Det kan väl dock konstateras att även på dessa områden finns det förbättringspotential. Man kan ju liksom inte ”slå sig till ro” bara för att invånare i andra kommuner inte heller är nöjda…
Det kan också noteras att män även på detta frågeområde gav lägre betyg än vad kvinnor gjorde… Generellt var det däremot de mellan 45-54 år som gav lägst betyg. Vilket kanske är lite förvånande. Jag har ingen bra förklaring till varför det är så.
Den tredje området handlar om kommuninvånarnas förhållande till kommunens politiker och tjänstemän. Och på detta område har Vänersborg tidigare legat ganska dåligt till. Hösten 2011 skrev t ex TTELA med anledning av SCB:s undersökning då:
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Det finns fortfarande en del att önska på det här frågeområdet. Vänersborg har lägre genomsnittsresultat på områdena kontakt och förtroende. Och jämför man med liknande kommuner, så har Vänersborg också lägre betyg på området påverkan.
Undersökningen ställde t ex följande frågor på detta område, ”hur kommunens politiker lyssnar till invånarnas synpunkter”, ”invånarnas möjligheter att påverka politiska beslut”, ”hur politiker arbetar för kommunens bästa”, ”hur ansvarstagande kommunens politiker är” och ”hur kommunens högre tjänstemän arbetar för kommunens bästa”.
Och som sagt, Vänersborgs politiker och tjänstemän har vissa problem med att åtnjuta kommuninvånarnas förtroende. Det finns onekligen en del att arbeta med här.
På detta frågeområde fick för övrigt kommunens information bäst betyg.
Det är bra med sådana här undersökningar anser jag. Om de diskuteras av politiker och tjänstemän vill säga. Det gäller att dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att man vill förbättra förtroendet för kommunens politiker.
Och det kan man väl bara göra genom att öka demokratin – och fatta bra och genomtänkta beslut…
Ordf Andersson (C) och domen
Som läsare av denna blogg, eller TTELA, vet så dömde Förvaltningsrätten i Göteborg inte helt oväntat till min fördel när jag överklagade ett beslut av barn- och utbildningsnämnden. Det var när nämnden beslutade att inte tillåta mig att väcka ett ärende på sammanträdet i oktober 2015. (Se ”Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.) Med anledning av domen så blev jag intervjuad i TTELA den 10 november, i år. (Se ”Kärvling fick rätt mot kommunen”.) I slutet av artikeln skrev TTELA att de hade sökt BUN:s ordförande Mats Andersson (C) men att han:
”vill avvakta med en kommentar tills han har varit i kontakt med kommunjuristen.”
Efter denna kontakt intervjuades ordförande Andersson i TTELA den 11 november. (Se ”Ordförande: ”Ett nederlag för offentlighetsprincipen””.)
TTELA skrev:
”Stefan Kärvling menar att domen är en seger för demokratin. Det håller Mats Andersson inte alls med om.”
Och ordförande Andersson säger till TTELA:
”Jag ser det helt tvärtom.” 
Ooops…
Andersson menar tydligen att Förvaltningsrättens dom var ett nederlag för demokratin… Och eftersom rätten dömde enligt Kommunallagen, så torde Andersson också anse att kommunallagen inte heller håller sig inom de demokratiska ramarna.
Det är ett tämligen uppseendeväckande uttalande.
Mats Andersson utvecklar sin syn:
”Jag tycker som ordförande att detta är ett nederlag för offentlighetsprincipen där allmänheten inte får insyn i vilka ärenden som kommer att avhandlas i kommunala nämnder.”
Andersson ställer offentlighetsprincipen, eller rättare sagt, en mycket liten del av offentlighetsprincipen, mot ledamöters rätt att väcka ärenden i nämnder och styrelser. Offentlighetsprincipen reduceras till att allmänheten ska känna till dagordningen i förväg. Men demokrati är så mycket mer.
Förvisso kan ibland olika demokratiska värderingar och principer krocka med varandra och det kan uppstå demokratiska dilemman. I det här fallet fanns det i och för sig ett enkelt sätt att lösa ett eventuellt dilemma – nämnden kunde ha bordlagt frågan och ta med den på dagordningen inför nästa möte. Detta gjorde av någon anledning inte ordförande och BUN i det aktuella fallet.
Ledamöterna i en nämnd är utsedda av ett demokratiskt valt kommunfullmäktige och är i den egenskapen representanter för vänersborgarna. Vi har en representativ demokrati och vi politiker i barn- och utbildningsnämnden ”är” i detta fall på sätt och vis vänersborgarna. 
Det är ordförande i en nämnd som bestämmer dagordningen, i det här fallet Mats Andersson (C) som representerar ett parti som fick 8% av rösterna i Vänersborg. Rätten att väcka ärenden kan ur detta perspektiv ses som en möjlighet för de andra 92 procenten av vänersborgarna att behandla ärenden som ordförande inte vill ta upp. Eller helt enkelt, rätten att väcka ärenden ger vanliga ledamöter möjlighet att påverka dagordningen och vilka ärenden som ska behandlas – oavsett vad en ordförande anser.
Dessutom, i det här konkreta fallet, så skrev jag inte bara till ordförande utan till hela presidiet, dvs 1:a och 2:e vice ordförande, i relativt god tid om att jag ville väcka ärendet. Ändå tog inte ordförande upp det på dagordningen som ett eget ärende.
Jag tror inte att ordförande Andersson hade något intresse av offentlighetsprincipen när han förvägrade mig rätten att väcka ärendet. Det var nog snarare så att han inte ville att nämnden skulle diskutera ärendet en gång till, därför att han var nöjd med beslutet att lägga ner Nattugglan och flytta verksamheten till Vänerparkens källarliknande lokaler…
Och om offentlighetsprincipen var så viktig, varför anförde inte Mats Andersson detta argument i yttrandet till Förvaltningsrätten i Göteborg..? Nä, argumentet med offentlighetsprincipen var nog en efterhandskonstruktion.
Ordförande Andersson säger också till TTELA:
”… som ordförande är tvungen att ställa förslaget under proposition.”
Jag är inte riktigt säker på vad Andersson menar. Ordförande är ju inte tvungen att ställa ett väckt ärende under proposition. Tvärtom! Det är ju det som Förvaltningsrätten säger i sin dom – ledamöter har ovillkorligen rätt att väcka ärenden. Och något förslag hann jag överhuvudtaget inte att framföra, det blev ju inget ärende.
Det tycks inte som att Andersson förstår vad domen innebär. Eller lagen.
Ordförande i BUN säger också till TTELA:
”Det kan vara ett ärende där nämnden har fattat ett beslut och så kan man väcka det om och om igen.”
Återigen är jag inte helt säker på vad Andersson menar. Jag tyder det som att Andersson menar att jag genom att väcka ärenden på något sätt skulle sabotera nämndens verksamhet – väcka ärendet ”om och om igen”.
Och i så fall undrar jag vad Andersson tror att jag har för agenda. Detta är faktiskt enda gången jag har velat väcka ett ärende. Antydningen om att jag skulle vilja typ sabotera nämndens arbete är nästan kränkande. Och hur som helst, lagen är tydlig…
Skälet till att jag ville väcka ärendet var att underlaget var vinklat och framför allt felaktigt. Det sista fick jag reda på efter nämndens beslut om Nattugglan. Och det var naturligtvis därför som jag ville att nämnden skulle få denna kunskap – och eventuellt ompröva beslutet.
Menar Mats Andersson att det är mer ”demokratiskt” att fatta beslut på ett dåligt och felaktigt underlag än att rätta till ett felaktigt beslut i efterhand?
Mats Andersson har enligt min mening fel i alla de argument som han framför till TTELA. Och jag är som sagt synnerligen förvånad att han inte framförde dem till Förvaltningsrätten när han hade chansen. Och 
notera, det är faktiskt samma Mats Andersson (C) som på egen hand bestämde att nämnden inte längre ska ha öppna möten, dvs att vänersborgarna inte ska ha möjlighet att bevista nämndens sammanträden på plats…
Egentligen är det ganska enkelt. Lagarna är fattade demokratiskt av riksdagen och lagarna måste även Mats Andersson och BUN följa. Det är inte svårare än så.
Jag är inte helt säker på att Mats Anderson har insett detta.
Varför sitter S och C kvar vid makten?
Så blev det då ytterligare en debattartikel i TTELA. Igår fredag publicerades mitt svar på Marie Dahlins (S) och Bo Carlssons (C) angrepp på Vänsterpartiet i TTELA den 3 oktober (se här).
På sätt och vis svarade jag redan samma dag, fast då var det här på bloggen. (Se här.) Efter några dagars betänketid tyckte jag att diskussionen var så viktig att jag skickade en nyskriven debattartikel till TTELA.
Det är som vanligt TTELA som har satt rubriken. Notera att TTELA av någon anledning har tagit bort citationstecknen när jag citerar ur en skrift från Sveriges Kommuner och Landsting. (De finns med här.)
===== 
Varför sitter S och C kvar vid makten?
Vänsterpartiet har ingen dold agenda tillsammans med moderaterna för att störta de styrande partierna i Vänersborg, som Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) vill göra gällande i sin debattartikel i TTELA förra måndagen. Vänsterpartiet kör alltid med öppna kort när det gäller vår politik och våra ställningstaganden. Och vi tittar alltid på sakinnehållet.
I omröstningarna om budgetarna för 2016 och 2017 så var förslagen från de borgerliga partierna till förväxling lika Vänsterpartiets. Varför moderaterna och de andra allianspartierna lade dessa budgetförslag som prioriterade verksamheterna får de svara för själva. Vänsterpartiet har alltid prioriterat främst barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden. Det har vi gjort i alla år, och det gör vi fortfarande.
Budgeten för 2016 gav bland annat 16 miljoner kronor ytterligare till barn- och utbildningsnämnden och 15 miljoner kr till Socialnämnden jämfört med förslaget från socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet. Budgeten för 2017 gav socialnämnden drygt 20 miljoner, barn- och utbildningsnämnden 10 miljoner och några miljoner till kultur- och fritidsnämnden.
De styrande partierna har förlorat två budgetomröstningar i rad. Det brukar räcka med en förlust för att de styrande ska avgå. De har ju inte längre fullmäktiges förtroende. (Misstroendeförklaring saknas på kommunal nivå.)
Dessutom beviljade fullmäktige inte ansvarsfrihet för Bo Carlsson i hans roll som ordförande i räddningstjänstens kommunalförbund för 2015.
Ändå sitter Marie Dahlin kvar som kommunstyrelsens ordförande och styr med de oppositionella partiernas budget, som dessutom skiljer sig markant från hennes egna budgetförslag. Dahlin och Carlsson skrev ju till och med att oppositionens budgetar inte tar ansvar för kommunens långsiktiga utveckling.
Sveriges Kommuner och Landsting menar i en av sina publikationer att ett sådant här handlande kan tolkas som att ”de styrande partierna är mer intresserade av att klamra sig kvar vid makten än att på ett handlingskraftigt sätt styra kommunen” och att väljarna då kan bibringas uppfattningen att ”partiets maktposition är viktigare än kommunens utveckling.”
Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) borde passa på att använda TTELA:s spalter för att förklara varför de överhuvudtaget sitter kvar vid makten. Och varför inte samtidigt också försöka förklara för vänersborgarna varför de vill spara på gamla och sjuka, barn och ungdomar.
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
TTELA censurerar enkätsvar
Det var inte länge sedan jag skrev en blogg om TTELA:s roll i det lokala politiska livet i Vänersborg. (Se ”TTELA och brev till EU”.) Bloggen föranleddes av en ledare skriven av TTELA:s chefredaktör Ingalill Sundhage den 3 september (se här).
Det fanns mycket i övrigt att önska när det gällde TTELA:s bevakning tyckte jag. TTELA tar t ex inte in alla debattartiklar som skickas in och många, däribland jag själv, har vid flera tillfällen varit med om att det ändras i de debattartiklar som publiceras. Och detta utan att det anges i tidningen eller meddelas skribenten. Ibland har dessutom innehållet ändrats på ett för skribenten oigenkännligt sätt.
TTELA:s chefredaktör Ingalill Sundhage skrev bland annat i sin ledare att det finns en tydlig koppling mellan lokaltidningar och demokrati. Jag kan inte annat än utläsa att det då, bland annat, är tidningens uppgift att återge det som händer på ett sakligt och korrekt sätt. Och i det ingår väl att t ex inte ändra i inlägg… Eller som detta fall, ett enkätsvar inskickat från ett lokalt politiskt parti…
TTELA hade nämligen idag en redovisning av enkätsvar från de olika partierna om hur de ville minska storleken på barngrupperna i förskolorna. (Se här.)
Vänsterpartiet svarade enligt TTELA:
”Vi arbetar för att BUN ska få mer pengar och så har också blivit fallet 2016 och 2017. Mindre grupper förutsätter fler förskolor. Det tar tid, men det måste byggas fler. Vi motsatte oss en nedläggning av Nattugglan.”
Och visst, så skrev vi. Men vi skrev också:
”På vår hemsida och Kärvlings blogg lämnas regelbundet information om vår politik.”
För så är det ju. Men det tyckte inte TTELA var lämpligt för läsarna att få reda på… Utan meningen ströks helt självsvåldigt av TTELA. Utan att det angavs i tidningen eller meddelades skribenten…
Jag kan inte se det som något annat än en form av censur.
Däremot går det tydligen bra för TTELA att släppa igenom, om inte rena lögner, så i varje fall halvsanningar…
Som när representanter för de styrande partierna i Vänersborg (S+C+MP) svarar, på TTELA:s enkätfråga, att det har anställts och ska anställas mer personal på förskolorna. När alla vet att detta är möjligt endast tack vare att de styrande partiernas besparingsbudgetar har röstats ner av oppositionen. Vilket tex gav barn- och utbildningsnämnden 16 miljoner kr mer i år. Hade de styrande partierna fått den budget de ville ha så hade det inte funnits några pengar till att anställa mer personal.
Marika Isetorp (MP) skriver:
”Vi arbetar för att öka kvalitén på verksamheten för barnens skull.”
Och så röstade miljöpartiet emot att barn- och utbildningsnämnden skulle få 16 milj kr mer i år…
Sverigedemokraten Kurt Karlsson slirar också på sanningen när han svarar:
”Vi har också agerat mot och som vi tror, förhindrat flyttning av väl fungerande förskolor till undermåliga miljöer.”
Det finns bara en förskola som passar in på Kurt Karlssons beskrivning – Nattugglan. Sanningen är dock att sverigedemokraterna inte alls agerade mot – de röstade för en nedläggning av Nattugglans lokaler och en flytt till mödravårdens gamla lokaler i Vänerparken. Det var för övrigt bara Vänsterpartiet och välfärdspartiet som röstade emot.
Så tydligen går det att skriva halvsanningar som svar på TTELA:s enkätfrågor, men att hänvisa till en hemsida och en blogg – det går inte för sig. Då går TTELA in och censurerar.
Kurt Karlssons (SD) överklagan avslås
Kurt Karlsson och de andra sverigedemokraterna i fullmäktige lämnade in en motion till kommunfullmäktiges sammanträde i mars. Den handlade självklart om sverigedemokraternas favoritämne, flyktingar och invandring. Motionen hade rubriken ”Åldersbestämning av ensamkommande”.
Sverigedemokraterna yrkade i motionen att berörd förvaltning skulle genomföra en noggrann åldersutredning, om det fanns en tvekan om de ensamkommandes ålder. Det var en motion som i vanlig ordning andades främlingsfientlighet. De ensamkommande benämndes i Kurt Karlssons anda som ”ynglingar”. Det skrevs också om att hemmen för de ensamkommande var okontrollerbara och drevs i industriell form.
De flesta i fullmäktige betraktade nog motionen som både pinsam och främlingsfientlig. Det gjorde jag också och det gör jag alltjämt.
Motionen ”behandlades” den 23 mars.
Fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) beslutade själv, utan att tillfråga fullmäktige, att motionen inte skulle få tas upp till behandling.
Ordförande Lars-Göran Ljunggren:
”… [motionen] kommer inte att få föredras. Skälet är att detta är utanför kommunens kompetensområde. Och därför så läggs den åt sidan.”
Kurt Karlsson överklagade (begärde laglighetsprövning) Ljunggrens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Vilket Karlsson framförde redan under sammanträdet för övrigt. Karlsson ville naturligtvis, förutsätter jag, att motionen skulle behandlas som alla andra motioner, dvs att Karlsson skulle få föredra motionen för fullmäktige och att motionen sedan skulle remitteras till berörda nämnder.
Nu har domen från Förvaltningsrätten kommit:
”Förvaltningsrätten avvisar överklagandet.”
Kurt Karlssons förlorade alltså.
Skälen för Förvaltningsrättens dom är intressanta.
Förvaltningsrätten utgår framför allt från Kommunallagens 5 Kap 45 §:
”Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Rätten menar först att ordförande faktiskt får vägra att lägga fram förslag, om ordförande anser att de strider mot t ex en lag. Och så står det ju faktiskt i den första meningen.
Men sedan då…?
”Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Fullmäktige kan alltså rösta ner ordförande, dvs en ledamot kan begära att frågan ställs under proposition. Det säger paragrafens andra mening. Och det är mycket tydligt skrivet i lagen.
Ordförande Ljunggren ställde aldrig frågan till fullmäktige om motionen ändå skulle få behandlas. Och vad säger Förvaltningsrätten om det? Var inte det ett ”brott” mot Kommunallagen?
Förvaltningsrätten skriver:
”Av de protokollsutdrag som finns i målet framgår inte att han (Kurt Karlsson; min anm) har yrkat att motionen ändå skulle behandlas. Det framgår inte heller att han skulle ha begärt ordet och inte ha fått det.”
Vänersborgs kommun skriver bara beslutsprotokoll. Därför är protokollen mycket knapphändiga när det gäller vad som sägs och diskuteras. Så här står det i protokollet om behandlingen av Karlssons motion:
”Ordföranden beslutar att motionen inte ska tas upp till behandling i Kommunfullmäktige med hänvisning till att frågan är en statlig angelägenhet och ligger utanför den kommunala kompetensen.”
Kurt Karlsson begärde ordet. Det framgår av ljudinspelningen från sammanträdet. Det hörs dock inte vad Karlsson säger, Karlsson har nämligen en ovana att ibland prata från sin plats i sessionssalen utan att sätta på mikrofonen. Men man förstår det genom att ordförande Ljunggren säger:
”Då måste det vara en ordningsfråga du ställer nu.”
Kurt Karlsson begärde alltså ordet, även om det inte framgår av protokollet. Här har Förvaltningsrätten fel. Fast det kunde rätten naturligtvis inte veta. Rätten har inte lyssnat på ljudinspelningen.
Kurt Karlsson får alltså ordet, men ordförande gör ”ordet” till en ordningsfråga. Och här har jag en känsla av att ordförande gör fel. Kommunallagen ger faktiskt Karlsson rätt att lägga ett yrkande om att fullmäktige ska rösta om motionen ska behandlas. Men yrkanden kan man inte framföra i en ordningsfråga.
När Kurt Karlsson får ordet, i ordningsfrågan, så sätter han faktiskt på mikrofonen. Karlsson berättar att i Sollefteå så har kommunen gjort ”åldersbestämningar” och så avslutar han med:
”Det här är fel och det kommer jag att klaga på.”
Kurt Karlsson fråntogs alltså, så vitt jag kan bedöma, rätten att lägga det yrkande som Förvaltningsrätten efterlyser i och med att ordförande ”gjorde om” hans begäran att få ordet till en ordningsfråga. Ett slags moment 22.
Och i och med att inget yrkande fanns, så skriver Förvaltningsrätten vidare i sin motivering till domen:
”Detta innebär att det saknas ett fullmäktigebeslut som är möjligt att överklaga. Det finns endast ett ordförandebeslut som inte är möjligt att överklaga.”
Och igen, Kurt Karlsson fick dels inte lägga fram något yrkande för ordförande och dels så antecknas inte sådana här diskussioner, och t ex vem som begär ordet, i protokollet.
Och på denna grund dömer Förvaltningsrätten till Kurt Karlssons nackdel:
”Vad Kurt Karlsson har anfört visar därmed inte att beslutet är överklagbart… Överklagandet ska därför avvisas.”
Kurt Karlssons överklagande avvisas alltså av Förvaltningsrätten av formella skäl och inte av att ämnet för motionen låg utanför kommunens kompetensområde.
Kanske Kurt Karlsson (SD) kan dra lärdom av Förvaltningsrättens dom, t ex att han alltid ska sätta på mikrofonen när han pratar från sin plats i sessionssalen… Och att han också bör vara fullständigare i sin skrivning till Förvaltningsrätten när han överklagar.
Kan kommunen lära sig något då? Ja, kanske att det inte alltid är så bra med att protokollen enbart är beslutsprotokoll…
För övrigt har jag inga som helst sympatier för innehållet i sverigedemokraten Kurt Karlssons mfl motion, eller för Kurt Karlssons och sverigedemokraternas åsikter överhuvudtaget. (Det tror jag att alla politiskt intresserade vet.) Men jag anser å andra sidan att det ska finnas tydliga och klara regler för hur ett sammanträde ska och får genomföras och min känsla här är att Kommunallagen inte har följts till punkt och pricka.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer