Arkiv
Sikhalls magasin 1: Byggnaden
Den 17 oktober 2005 skrev Magnus Larsson på ett köpekontrakt. Han hade lagt det högsta budet i en budgivning på några fastigheter. I budgivningen deltog kommunalrådet Bo Carlsson (C). Men Carlsson hade inte kunnat matcha Larssons bud.
Det innebar att Magnus Larsson hade köpt sina drömmars fastigheter – fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23 (samt Sörbo 1:4). Här tänkte han bygga sitt hem, och det här området ville han utveckla. Larsson hade stora planer.
På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin. Det var en mycket anrik gammal byggnad. Länsstyrelsen hade beskrivit byggnaden på följande sätt år 2007 (se här):
“Magasinet är byggt av tegel på en hög grund murad av natursten direkt på urberget. Fasaderna är putsade, ytan är jämn men med en grov struktur. Putsens ytskikt kan ha kvastats då kalken ytterst är borttvättad så att ballasten sticker fram. Fasaden är ofärgad förutom fönsteromfattningarna som är vita med helt slät puts. Fönstren har nio små rutor och bågar av trä, innanför fönstren finns järngaller. Ingången sker från norr där en trappa av betong leder upp till en plattform av stålbalkar med trägolv och en kraftig parbräddörr. Vid södra gaveln finns en mindre brädklädd ytterdörr och en relativt modern plattform av förzinkat järn med järnräcke, troligen tillkommen vid renoveringen, dörren fungerar nu som utrymningsväg.”
Länsstyrelsen beskrev även magasinets insida (se här):
“Interiört består magasinet av två våningar samt vind, varje våningsplan består av helt öppna rum, med undantag för den invändiga stommen av stolpverk som bär upp bjälklagen. Golven är släta trägolv och vid norra gaveln finns en bred trappa med låga steg vilket underlättar bärandet av spannmålssäckar. Bottenvåningen används som hembygdsmuseum och hyrs ut som festlokal och en del lös inredning har tillkommit för denna verksamhet. I övervåning står hitflyttade kyrkbänkar längs väggarna.”
Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:
“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. … Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”
Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer.
Denna serie om fyra bloggar ska handla om Sikhalls Magasin.
Sikhall ligger vid Vänern, ungefär 15 km (fågelvägen) norr om Vänersborg. Länsantikvarie Margareta Hallin skrev år 1985:
“Sikhallsviken ligger med utsikt mot Halle- och Hunneberg som bildar en blå bakgrund och ger liv åt den även i övrigt vackra landskapsbilden.”
Vid 1800-talets andra hälft uppstod något av ett centrum kring hamnen i Sikhall. Här fanns tegelbruk, varv och affär. Magasinet byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre. Det ligger på en klippudde omgivet av Vänerns vatten på tre sidor.
Riksantikvarieämbetet skrev (se här):
“Under 1800-talet expanderade det dalsländska jordbruket mycket kraftigt. Åkerarealen fyrdubblades; i Sundals härad t.o.m. åttadubblades den. Det som stimulerade denna omfattande nyodling var att havren hade högt saluvärde och 
kunde exporteras, framför allt till England. Högkonjunkturen tog dock slut omkring 1880; den ensidiga och intensiva havreodlingen utan gödsel utarmade åkermarken och skördarna minskade drastiskt, med fattigdom och massutvandring som följd.
Sädesmagasinet i Sikhall vid Vänerns strand är uppfört 1874 av tegel från Sikhalls tegelbruk. Fasaderna är grovt putsade och vitfärgade, taket tegeltäckt. Hit levererade bönderna sina havreskördar till uppköpare, som sedan fraktade säden sjöledes till Göteborg.”
Sikhalls Magasin uppfördes av Johannes Larsson och övertogs senare av hans son.
Sikhalls Magasin är ett viktigt historiskt minnesmärke för Gestad- och Sikhallsbygden och för hela Dalsland. Som gammal historielärare har jag nämnt magasinet åtskilliga gånger i min undervisning – i bygdens närmaste högstadieskola, Dalboskolan i Frändefors. Efter den så kallade “havreruschen”, då även Hästefjorden sänktes för att få mer 
odlingsbar mark, sjönk havreexporten till England kraftigt omkring 1880. Dalsländsk havre utkonkurrerades av bland annat amerikansk havre, och någonstans har jag också läst majs. Området drabbades av en svår kris. Mellan 1870 och 1915 emigrerade 30% av Dalslands befolkning och faktum är att andelen av invånarna som utvandrade från områdena kring Gestad och Grinstad (Melleruds kommun) är bland de högsta i hela Sverige. I vissa socknar utvandrade upp mot hälften av befolkningen.
Storhetstiden för Sikhalls Magasin är för länge sedan över. Det har sett sina bästa dagar. Byggnaden har inte skötts eller underhållits under de senaste åren. Den har förfallit. Det är fuktskador, väggen mot sjön ser ut att falla ihop när som helst och taket är på väg att rasa in. Magasinsbyggnaden är i ett uruselt skick. Det används inte längre, varken som museum eller festlokal. Ett stycke dalsländskt historia håller på att försvinna.
Ett flertal personer har hört av sig till Vänersborgs kommun om förfallet, bland annat ledamöter i byggnadsnämnden. Så här skrev en av dem:
“En fråga gällande det vackra magasinet i Sikhall. Det har kommit till min kännedom av flera personer att taket läcker in. Finns det en plan för renovering?”
Byggnaden är också anmäld för misskötsel. En av anmälningarna står en annan ledamot i byggnadsnämnden för:
“Jag vill att förvaltningen upprättar ett tillsynsärende om ovårdad byggnad för sikhallsmagasinet.”
Faktum är att misskötseln har gått så långt att kommunen också har anmält sig själv…
Handläggningen av anmälningsärendena har dock inte påbörjats ännu. Trots att anmälan för ovårdad byggnad gjordes redan i oktober förra året…
Den 9 mars fick jag följande svar från miljö- och byggnadsförvaltningen:
“Vi har ännu inte påbörjat handläggningen av det ärendet. De handlingar som finns är anmälan, ärendebekräftelse samt utskick till fastighetsägare gällande att ett tillsynsärende har upprättats. … Vår ambition är att påbörja handläggningen så snart som möjligt, förhoppningsvis innan sommaren.”
Nu i juli bekräftade förvaltningen att handläggningen inte hann påbörjas innan semestrarna.
Det är en skandal att Sikhalls Magasin har fått förfalla. Frågan är dock vems ansvar det är. Det verkar inte vara så enkelt.
Fortsättning följer i bloggen ”Sikhalls magasin 2: Stiftelsen”.
==
Anm. Bloggar i denna serie:
- ”Sikhalls magasin 1: Byggnaden” – 17 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 2: Stiftelsen” – 19 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 3: Magnus” – 21 juni 2022
- ”Sikhalls magasin 4: Framtiden” – 24 juni 2022
Sikhall Rock 2.0
I onsdags, den 13 juli, arrangerades “Sikhall Rock 2.0”. Det var för andra året i rad och i år liksom förra året hade arrangörerna med Magnus Larsson i spetsen en sagolik tur med vädret.
Sikhallsborna och även utsocknes besökare, som undertecknad bloggare, samlades nedanför den så kallade “Politikerhyllan”. På backen upp till “hyllan” hade Magnus Larsson sett till att en scen hade uppförts. Här uppifrån hade man 
en bra utsikt över den blå Vänern och småbåtshamnen i Sikhall. Och på scenen återfanns det mycket populära och skickliga bandet ”Just nu”. Konserten var mycket uppskattad och särskilt noterades den utmärkta sången.
Det är svårt att avgöra hur många människor som hade samlats vid politikerhyllan, men det var betydligt fler än förra året. Kunde det ha varit 500 personer?
Människorna njöt av det fina vädret, uppträdandet och den gratis korven – med bröd. Magnus hade köpt en klassisk korvvagn i Göteborg och sin vana trogen polerat upp och renoverat den – precis som han gör med sina bilar.
Korvvagnen var klassisk även på ett annat sätt. Vagnen var nämligen med på Ullevi under fotbolls-VM 1958. Vem vet, min fader Arne kanske köpte en korv från denna vagn under matchen mellan Sverige och Västtyskland. Det var semifinal och 
Sverige vann med 3-1. Arne var där tillsammans med 50.000 andra och såg Kurt Hamrins klassiska mål från högerkanten i slutminuterna. Det var ett av svensk fotbolls mest klassiska VM-mål. (Se här.)
Karsten och Tomas skötte korvutdelningen med den äran. De hade till och med tänkt på smittorisken och ingen fick själv ta i senap- och ketchupflaskorna. Naturligtvis använde de plasthandskar (se bild). Arrangörerna av Sikhall Rock tänker på allt. Det gick enligt uppgift åt omkring 450 korvar. Korvgubbarna hade att göra hela kvällen, det fanns ingen tid för raster.
En stor del av en sådan här tillställning handlar om att träffa bekanta och samtala om både ditten och datten. Fast det är väl ingen hemlighet att många diskuterade kommunens behandling av Magnus Larsson och Sikhall. Kommunledningen är inte särskilt populär bland sikhallsborna. För egen del träffade jag “gamla” elever och återupplivade många glömda minnen. Det är alltid roligt och givande att möta tidigare elever.
Efter några timmar i det gröna gräset och bryggorna i hamnen tågade så småningom den nöjda publiken hemåt. Några semesterfirare passade emellertid på att grilla vid Vänerns strand. Alla de som jag pratade med var mycket belåtna med kvällen och jag är övertygad om att de hoppas på ett Sikhall Rock 3.0, dvs att arrangemanget ska bli en tradition.
Och vem vet, kanske kommer kommunen att utveckla Sikhall kommande år. Det har ju kommunen och kommunledningen lovat sedan 2005 när kommunfullmäktige bestämde sig för att förköpa/expropriera Magnus Larssons fastigheter i Sikhall…
Nya åtgärder vid oljehamnen
Det fortsätter att hända saker vid oljehamnen…
Det började med att jag i en blogg i måndags drog en liten parallell mellan vad kommunen helt obefogat befarar att Magnus Larsson ska göra i Sikhall och vad kommunen själv gör i oljehamnen. I Sikhall fruktar kommunens politiker och tjänstepersoner att det ska bli slut på allmänhetens tillträde till stranden/vattnet och det rörliga friluftslivet om marken vid småbåtshamnen överlåts till Magnus Larsson – samtidigt som kommunen själv stänger av vägen ner till oljehamnen och sjön… Och om inte omöjliggör för allmänheten så i varje fall försvårar tillträdet till stranden och vattnet.
Det skrev jag alltså om i måndags. (Se “Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen“.) Tidigt på tisdag förmiddag fick jag reda på att de förbudsskyltar som var uppsatta ner till oljehamnen var borttagna. Jag åkte dit och kunde konstatera att det stämde. Kommunen hade tydligen ändrat inställning. Trodde jag. Jag skrev om händelsen. Det kunde ju vara bra för de vänersborgare som ibland hade vägarna ner till det fina området att veta att de nu kunde åka dit igen. (Se “Oljehamnen forts…”.)
På Facebook har de två bloggarna lett till omfattande diskussioner. Några har tagit ställning för kommunens beslut att stänga av vägen, andra är emot. Det finns flera som anser att det inte är nedskräpat i området, andra säger att det är det. 
Det har också blivit en diskussion om Bert Karlsson har någon roll i kommunens beslut eller inte. Och det har i sin tur lett till en diskussion om kommunen ska upplåta gratis ställplatser till husbilar – i konkurrens med enskilda näringsidkare, som t ex Bert. Det har också diskuterats, stundtals ganska upprört, om inkompetenta politiker, medan andra har påstått att det snarare är tjänstepersonerna som ska hållas ansvariga.
Och den diskussionen lär få förnyat bränsle efter att det hände saker också efter min andra blogg i tisdags. Kl 17.10 igår onsdag plingade det nämligen till i mobilen. Någon hade lämnat en skriftlig kommentar till bloggen:
“Nu är det uppsatt två suggor och förbudsskylt.”
Idag är nedfarten till oljehamnen återigen inspekterad…
Den som kommenterade bloggen hade rätt. Kommunens tjänstepersoner har begränsat det rörliga friluftslivet och allmänhetens tillträde till stranden/vattnet – med två suggor och en förbudsskylt…
Min känsla är att stängningen denna gång är definitiv. Den som vill ner till oljehamnen får i fortsättningen bereda sig på en längre promenad. Det är långt från Ursandsvägen ner till oljehamnen, för att inte tala om uppförsbacken på väg tillbaka… Där Erik Blix övade sina färdigheter på skateboard på 70-talet… Och det finns dessutom dåligt med parkeringar i närheten av nedfarten. (Det går lättare att promenera till oljehamnen via Dalbostigen.)
Beslutet om avstängningen har fattats av tjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen. Det är inte dokumenterat och hur giltigt beslutet då är vet jag inte. Det är ovanligt, tror jag, att det inte finns skriftligt. I min värld, dvs skolans värld, vet jag hur viktigt det var, och är, att alla beslut kring t ex elever hela tiden dokumenterades. Men det kanske är annorlunda i samhällsbyggnadsnämnden, jag vet som sagt inte. Eller också kanske det har dokumenterats i efterhand…
I förra veckan, den 21 juni, fick jag i varje fall ett skriftligt svar från förvaltningen på ett mail som jag skickade. I svaret beskrevs motivet till de förbudsskyltar som då hade satts upp. Jag återger svaret i sin helhet, eftersom det sprider ljus över förvaltningens handlande:
“Vi har privatpersoner och egen personal blivit uppmärksammade på att det förekommer nedskräpning, eldning m.m vid oljehamnen. Förvaltningen har till en början valt att sätta upp soptunnor och städa området, men anser nu att vi inte ska 
lägga skattepengar på att städa ett område som inte har ett utpekat användningsområde. Det har sedan tidigare också suttit en förbudsskylt för nedfart till området men har blivit nedsparkat. Vi har därför valt att sätta upp skyltar igen och kommer att stänga av vägen med bom.
Området är inte skyddsområde men hamnanläggningen fungerar som nödhamn och tillfällig hamn för kustbevakningen, därav kan man diskutera lämpligheten av att ha privatpersoner nära. Men i dagsläget inga beslut på det.
Hans Därnemyr förbundschef NÄRF samt Benny Gustavsson enhetschef samhällsskyddsavadelningen NÄRF har i samtal uttryckt ” fordon på platsen förhindrar räddningstjänstens framkomst eller utgör ett hot för uppkomst av brandspridning eller utrymning.””
Det kan noteras att inte heller farhågorna från NÄRF eller samhällsskyddsavdelningen är skriftliga.
Jag vet inte om diskussionen på Facebook kring kommunens agerande slutar nu med de upplysningar som ges i mailet, men det torde i varje fall vara denna förklaring som gäller. När det gavs information om förvaltningens åtgärder och planer i samhällsbyggnadsnämnden den 16 juni så ledde det till diskussion i nämnden mellan politiker och andra politiker och tjänstepersoner.
Klockan 9.00 idag torsdag fick jag följande direktrapport från Ursandsvägen:
”Ha, har suttit en stund och skött lite epost på en parkeringsficka intill oljehamnsvägen. Och då passerar vaktbolagsbilen. Den saktade in vid suggorna för att kolla. Det hade hunnits parkera en bil framför dessa, en mor och son som gick nedåt vägen till oljehamnen. Antar att samhällsbyggnadsförvaltningen (förvaltningschefen?) har bett dem kolla att vägen är tillgänglig för det rörliga friluftslivet eller hur?
Nej, de har nog blivit ombedda att se att suggorna står kvar när de åker en runda ned till Ursands parkering för att se att ingen har överträtt parkeringsregler nere på den parkeringen.”
Och till sist kan jag återigen inte låta bli att skänka en tanke till Magnus Larsson i Sikhall. Tänk om Magnus Larsson hade satt upp suggor och förbudsskyltar för att försvåra allmänhetens tillträde till stranden och vattnet i Sikhall…
Som kommunen har gjort vid oljehamnen. Och Segelsällskapet i Sikhall…
Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen
Det rör sig en del kring Sikhall så här i början av sommaren. Det har t ex varit några fysiska möten mellan kommunen och Magnus Larsson. Men dom återkommer jag till.
Den minnesgode kommer kanske ihåg att Magnus Larsson köpte fastigheten i Sikhall i slutet på 2005. Han lade helt enkelt det högsta budet vid en försäljning. Bland de som förlorade budgivningen fanns kommunalrådet Bo Carlsson (C). (Se “Historien om Magnus Larsson”.) 
Magnus Larsson blev på det sättet ägare av småbåtshamnen i Sikhall, dvs hamnen vid Sikhalls magasin och bredvid Segelsällskapets klubbstuga.
Men Vänersborgs kommun accepterade inte Magnus Larssons förvärv. Den reagerade snabbt och satte igång en process i stort sett omedelbart. Kommunen ville förköpa Larssons nyligen förvärvade fastigheter. 
Fastigheter? Ja, fastigheter. Herrarna Ljunggren och Carlsson ville, i sin iver, även förköpa en mindre fristående fastighet, en sommarstuga, som också omfattades av Larssons högsta bud.
På sätt var det tur för Bo Carlsson att han inte vann budgivningen. Då hade ju istället han blivit indragen i en lång och jobbig process mot samma kommun som han var kommunalråd i…
Kommunens motiv för att förköpa Larssons mark var, och här citerar jag från samhällsbyggnadsnämndens underlag den 9 nov 2005:
“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”
Förköpsprocessen fortsatte och det var jurister, domstolar och inte minst politiker och kommunens tjänstepersoner inblandade. Det var en process fylld av konflikter, förtal och illasinnade rykten. Den fick sitt (tillfälliga) slut den 21 november 2007 när kommunfullmäktige beslutade att förköpa delar av Larssons fastigheter. Som motiv till förköpet hänvisades i beslutet till de motiv som kommunchefen hade redovisat i en skrivelse från den 23 november 2005:
“Kommunen anser att Sikhallsområdet skall utvecklas. Det behövs större parkeringsplatser vid badet och magasinet. Fler båtbryggor skall anläggas för att utveckla båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas. Kommunen bedömer att den ä
r bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”
”Kommunen bedömer att den är bäst lämpad…” Ja, ja…
Kommunen hade från tiden då kommunchefen författade sin skrivelse till fullmäktiges beslut begränsat köpet till vissa men ytterst strategiska delar av Magnus Larssons fastigheter. Men det var ändå inget mindre än en expropriation, Magnus Larsson tvingades av kommunen att sälja delar av sin mark. Det är viktigt att inte glömma det.
I kommunens möten med Magnus Larsson just nu, och som jag som sagt ska återkomma till, så är fortfarande kommunens position densamma. Den vill inte sälja tillbaka marken till Magnus Larsson utan fortsätta ha kontroll över den. Och 
det (citerat från en tjänsteskrivelse den 24 mars 2022 från samhällsbyggnadsförvaltningen) därför att detta:
“… säkerställer allmänhetens tillträde till området”
Det är viktigt för kommunen att allmänheten garanteras tillträde till strandområdet. Därför ska kommunen inte sälja tillbaka marken till Magnus Larsson. Kommunen misstänker tydligen att Magnus Larsson skulle sätta upp staket runt sin fastighet, förbudskyltar och vägbommar för att hindra allmänheten att komma in och använda marken och vattnet. Och 
det trots att det är strandskydd i området och att det finns något som heter allemansrätt. Det är svårt att se att Magnus Larsson skulle kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill. Magnus Larsson har aldrig hindrat någon att ha tillträde till sin mark.
De som besöker Magnus Larssons bostad eller småbåtshamnen i Sikhall, eller kanske bara parkerar vid Sikhalls magasin, kan inte undgå att se Vänersborgs Segelsällskaps (VSS) klubbhus. Segelsällskapet äger nämligen en fastighet alldeles vid vattnet bredvid Larsson och magasinet. 
VSS var för 20 år sedan pådrivande för att kommunen skulle förköpa Magnus Larssons fastighet i Sikhall. Redan den 9 augusti 2005 lämnades en skrivelse till kommunen från VSS och tre andra föreningar där de befarade att:
“tillgängligheten till området … kan komma att inskränkas.”
Det vill säga om en privat köpare fick förvärva området. Vid det här tillfället visste ingen vem köparen skulle bli. VSS och föreningarna avslutade skrivelsen med att “hemställa” att kommunen:
“ska agera för att säkerställa allmänhetens tillträde till området”
Det var historia. Nu är det 2022 och nyss har kommunfullmäktige haft sitt sista sammanträde före sommarvilan. På sammanträdet passade Torbjörn Moqvist (SD) på att ställa en interpellation om just Segelsällskapets fastighet i Sikhall till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S).
Moqvists interpellation hade följande lydelse:
“Enligt gällande strandskydd så får ingenting finnas utanför hemfridszonen/tomtplatsavgränsningen eftersom där gäller allemansrätten.
På denna tomt, utanför hemfridszonen/tomtplatsavgränsningen, så finns det bl. a. en vägbom, staket, en bom vid vattenkanten som används för att stänga ute allmänheten (som det ser ut i alla fall).
Det finns även en grillplats som heller inte är tillåten samt att gräset bara får slås (ej klippas) två gånger om året.”
Moqvists beskrivning är helt riktig. Det finns alltså andra fastighetsägare i Sikhall som förhindrar allmänhetens tillträde till området. Och det kan ingen undgå att se som besöker Vänersborgs Segelsällskaps klubbstuga i Sikhall, magasinet eller Magnus Larsson. Förutom Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning då. De har under alla år som de har besökt Larssons egendom undgått att lägga märke till staket och bommar runt Segelsällskapets fastighet…
Ordförande Bo Dahlberg (S) svarade på Moqvists interpellation:
“Det finns sedan en tid ett tillsynsärende på denna fastighet för att titta på just de frågor som interpellationen avser. Detta innebär att vi efter utredning och dialog med berörda kommer att fatta beslut i ärendet.”
Dahlberg menade att:
“det hålls på att jobbas med detta.”
Det visade sig att det inte alls ”hålls på att jobbas” med tillsynsärendet. Torbjörn Moqvist (SD) hade nämligen varit i kontakt med byggnadsförvaltningen samma dag, i onsdags. Ingen därifrån hade varit ute i Sikhall och tittat:
“De planerar att åka ut till hösten.”
Bo Dahlberg (S) förklarade att det berodde på att det är en otrolig belastning på personalen.
Jag var också tvungen att säga några ord, bland annat att det var över ett år sedan anmälningen mot Segelsällskapet kom till kommunen. (Dock inte från mig.) Jag berättade också att representanter för nämnden hade varit och besökt
“grannfastigheten” under flera år utan att notera hur VSS bröt mot strandskyddsreglerna. Och jag undrade över de prioriteringar som byggnadsnämnden gör. Det har ju utförts åtskilliga tillsyner på vissa andra fastigheter trots att det inte har förelegat några anmälningar…
Segelsällskapet uppförde ytterligare en byggnad på sin fastighet 2015. VSS hade då fått en ny strandskyddsdispens. Jag berättade också om detta i fullmäktige. Då upprättades en karta, som är brukligt i dessa sammanhang. På kartan ritas en så kallad tomtplatsavgränsning in. Den visar var hemfridszonen går, dvs var gränsen för det privata området är dragen och där allemansrätten inte gäller. I Segelsällskapets fall går tomtplatsavgränsningen 1-2 meter runt byggnaderna…
Den blå streckade linjen visar gränserna för Segelsällskapets fastighet, den tjocka svarta linjen visar tomtplatsavgränsningen. Mellan tomtplatsavgränsningen och fastighetsgränsen har allmänheten tillträde, där gäller allemansrätten. Det råder
ingen tvekan om att Segelsällskapet inte har respekterat tomtplatsavgränsningen och reglerna för strandskyddsdispensen.
Bo Dahlberg (S) kommenterade inte mitt inlägg.
Det visar sig att inte heller kommunen alltid garanterar och underlättar allmänhetens tillträde till stränder. För några dagar sedan såg det ut så här vid vägen ner till oljehamnen.
Förbudsskyltar är uppsatta och tanken är enligt samhällsbyggnadsförvaltningen att snart stänga av vägen med en bom. Även om inga beslut i frågan är dokumenterade…
Det är möjligt att förvaltningens åtgärder är helt befogade, jag kan inte uttala mig om det. Men det är svårt att undgå att se motsägelserna i kommunens budskap och handlande. Obefogade farhågor om att Magnus Larsson ska hindra allmänhetens tillträde i Sikhall används för att förköpa delar av hans fastighet, och vägra att sälja tillbaka marken, medan både Segelsällskapet och kommunen själv gör 
det som de befarar att Larsson ska göra.
Man kan ju tänka sig hur kommunen skulle reagera om Magnus Larsson satte upp vägbommar eller staket på strandskyddat område…
För att inte tala om hur kommunen behandlar David på Juta. Men det är en annan historia… (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.)
Anm. Det hände lite kring oljehamnen dagen efter denna blogg – se ”Oljehamnen forts…”.
KF: Återigen Sikhall på dagordningen
För drygt en vecka sedan lämnade jag in en tredje interpellation om Sikhall. Denna gång var det några frågor till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S). (Du kan läsa interpellationen här – ”Interpellation nr 3 om Sikhall”.)
I tisdags, dagen före kommunfullmäktiges sammanträde, fick jag det skriftliga svaret av Bo Dahlberg. Det återger jag här nedan. Det var också detta svar som Bo Dahlberg läste upp på gårdagens (onsdagens) fullmäktige. Efter det skriftliga svaret redogör jag för den muntliga diskussion som följde. (Du kan se och höra hela interpellationsärendet i efterhand på kommunens webb-TV, klicka här.)
Bo Dahlbergs (S) interpellationssvar (mina tre frågor i fetstil):
==
Hur kommer det sig att byggnadsnämnden gav ett negativt förhandsbesked 2021, trots att den gav positiva förhandsbesked i samma område 2015, 2017 och 2019?
I plan och bygglagen finns det något som kallas detaljplanekravet som förenklat innebär att ny sammanhållen bebyggelse i regel ska prövas i en detaljplan. När man väl startat upp ett planarbete är det inte brukligt att bevilja förhandsbesked under processens gång. Mig veterligen har vi inte beviljat förhandsbesked någon annanstans under tiden ny detaljplan tas fram. Inte på Ursand, Inte på Nabbensberg, inte på Limboda, inte på Skaven/Öxnered etc. Det är normalt olämpligt att föregå den demokratiska process som en detaljplan innebär.
Vad gäller just Sikhall har ju detaljplanearbetet olyckligtvis dragit ut på tiden på ett sätt som inte förutsågs från början. Detta redogjordes för i interpellationssvar till dig Stefan för inte så länge sedan. Med hänsyn till detta har nämnden 3 gånger tidigare (sammanlagt 9 förhandsbesked) ändå tyckt att det är rimligt att göra undantag från principerna ovan och bevilja förhandsbesked för att tillmötesgå fastighetsägare och främja en utveckling av Sikhall. Detta har givetvis i varje fall vägts noga mot risken att det kan motverka planläggningen.
Det negativa planbesked som gavs 2021 rörde sig om 3 hus som skulle placeras i anslutning till där 6 av 9 tidigare förhandsbesked beviljats.
Byggnadsnämnden skall fullgöra det ansvar kommunen har enligt plan och bygglagen. Detta innebär att pröva ärenden mot gällande lagstiftning. För att komma vidare i planprocessen krävs nödvändiga utredningar som fastighetsägarna sedan samrådet 2018 väljer att avvakta med. Att
byggnadsnämnden, såsom myndighetsnämnd, i detta läget skulle fortsätta att bevilja alla förhandsbesked som kommer in är inte rimligt och ansvarsfullt. Det skulle innebära att vi bygger först och planerar sedan. Är det så Stefan Kärvling vill ha det? (Den här sista frågan läste inte Bo Dahlberg upp på sammanträdet; min anm.)
Varför får inte fastighetsägaren ifråga förhandsbesked när översiktsplanen visar i vilka områden det kan byggas bostäder?
Översiktsplanen är övergripande, strategisk och framåtblickande. Översiktsplanen ger dock inga rättigheter eller skyldigheter till vare sig myndigheter eller enskilda. Dess rekommendationer är vägledande till skillnad från detaljplanens bestämmelser som är bindande. Översiktsplanen ger vägledning huruvida ett detaljplanearbete ska startas upp eller inte eller vägledningen i de fall enstaka förhandsbesked kan ges utan planläggning (i detta fall krävs planläggning och processen är igång).
Varför får andra fastighetsägare förhandsbesked i området kring Sikhallsviken? Varför behöver de inte vänta på detaljplanen?
Det är riktigt att förhandsbesked har lämnats 2021 för två stycken bostadshus. Dessa är på en annan plats och söktes av en annan fastighetsägare än de du nämner i din första fråga. Denna fastighetsägare är också medsökande till detaljplanen. Med beaktande av att en annan fastighetsägare fått 9 förhandsbesked beviljade under tiden detaljplaneprocessen pågått så ansåg
nämnden att det var rimligt att bevilja 2 förhandsbesked även för denna fastighetsägare då man gjorde bedömningen att det inte motverkar planläggningen.
Byggnadsnämnden har inte lagt en blöt filt över Sikhall. Med hänsyn till omständigheterna och att området är stort så skulle eventuellt fler enstaka förhandsbesked kunna beviljas om de inte motverkar planläggningen. Varje ärende får prövas för sig. Dock kan man inte bygga för mycket på ett ställe. Då måste vi planera först. Och planera kan vi göra när vi har underlag och fakta. Och underlag och fakta får vi när nödvändiga utredningar gjorts. (11/4-22 Bo Dahlberg)
==
Det är värt att särskilt nämna att ordförande Bo Dahlbergs (S) svar var både genomarbetat och uttömmande, precis som det svar han lämnade på min interpellation i februari. (Se ”Svar från BN:s ordförande om DP i Sikhall”.) Det är mycket glädjande att nämndsordförande tar sig tid att svara på oppositionens frågor. Dahlberg passade också på att ge en liten lektion om hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen tänker. Antagligen ansåg Dahlberg att jag behövde det… :)
Det blev egentligen inte så mycket diskussion efter att Bo Dahlberg hade läst upp sitt svar. Klockan var mycket och sammanträdet hade tagit på krafterna. Jag framförde emellertid ett antal synpunkter på interpellationssvaret.
Jag noterade att Bo Dahlberg hade börjat sitt svar på interpellationen med:
”I plan och bygglagen finns det något som kallas detaljplanekravet som förenklat innebär att ny sammanhållen bebyggelse i regel ska prövas i en detaljplan. När man väl startat upp ett planarbete är det inte brukligt att bevilja förhandsbesked under processens gång.”
Så är det säkert, sa jag, i normala fall är det inte brukligt. Men i det här fallet var ju det mesta annorlunda, precis som ordförande Dahlberg skrev i svaret – detaljplanen var fortfarande inte klar efter 7 år. Och just därför borde kanske byggnadsnämnden överväga att behandla ansökningarna om 
förhandsbesked annorlunda än vad som är brukligt. Och eftersom nämnden inte gör det så är det ju egentligen inte helt fel att säga att byggnadsnämnden lagt en blöt filt över Sikhall.
Det höll inte Bo Dahlberg (S) med om. Han försäkrade att det jobbas med detaljplanen, men:
”det är så många viljor där uppe och det är många förslag så att säga … Jag har stort förtroende för förvaltningens arbete. Det är ju ändå dom som arbetar med det, att man inväntar dom svar och dom prövningar och dom utredningar som ska in så att säga, och sammanställa dom. Och först då, när man har kommit överens däruppe allihopa, då tror jag nog att det kan gå ganska fort. Jag ser med tillförsikt , jag tycker också att det här området är väldigt värt att satsa på. Det är ingen tvekan om det. Det kan bli ett av, och det har jag sagt tidigare, ett av Vänersborgs finaste områden för rekreation.”
Det har alltså, fortsatte jag, trots byggnadsnämndens principer, getts 9 förhandsbesked sedan 2015. Men förra året blev det stopp. I byggnadsnämndens beslut den 19 januari 2021, när nämnden gav negativt förhandsbesked, motiverades beslutet med att:
“Det blivande bebyggelseområdet beräknas sammanlagt omfatta mer än 25 till stor del sammanhängande tomter. Vid en sådan omfattande exploatering behöver en demokratisk planeringsprocess klarlägga övergripande förutsättningar och konsekvenser med hjälp av flera utredningar avseende exempelvis dagvattenhantering, arkeologi och markförhållanden. Även trafiken, inte minst förutsättningarna för en säker gång- och cykeltrafik, behöver lösas genom en detaljplan.”
Det hänvisades alltså till flera utredningar, bland annat en utredning om markförhållanden. Och det trots att det skulle byggas på berg, precis som de tidigare 9 positiva förhandsbeskeden…
Och arkeologiska undersökningar… Varför krävdes det nu, undrade jag, och inte för de 9 tidigare beskeden? När det gällde GC-vägen hade fastighetsägaren avsatt mark till detta, fastigheterna tillät GC-väg eftersom de inte var tänkta att gå ända ut till landsvägen.
Det ska noteras att de 3 hus som inte fick positiva förhandsbesked förra året skulle placeras i anslutning till 6 av de tidigare husen som beviljades förhandsbesked. Varför var det då så viktigt med en massa undersökningar när de andra husen inte behövde det? Frågade jag.
Sedan menade jag att fastighetsägaren ifråga sannolikt inte var helt överens med Bo Dahlbergs historiebeskrivning. När jag läser minnesanteckningarna från mötena mellan kommunen och fastighetsägaren i februari och mars 2015 så tycker jag fortfarande att det förespeglades att fastighetsägaren ifråga skulle få bygga, att han fortsatt skulle få
förhandsbesked och bygglov på mark utanför strandskydd. Det var liksom det kommunen erbjöd i förhandlingen med fastighetsägaren för att få dra VA-ledningar över hans mark.
Hur som helst konstaterade jag vidare att man nog kan konstatera att kommunikationen mellan kommunen och fastighetsägaren genom åren inte har varit den bästa. Jag menade att kommunen så att säga hade bollen. Den process av förköp/expropriation som fastighetsägaren oförskyllt blev utsatt för efter förvärvet av fastigheterna i Sikhall finns sannolikt fortfarande kvar i minnet. Kommunens expropriation fick också till följd att kommunen styckade sönder fastigheterna.
Till sist önskade jag nog att kommunen gav upp en del av sina så kallade principer. Det finns lösningar som skulle kunna tillfredsställa både kommunen och fastighetsägaren. Och det skulle möjliggöra en utveckling i Sikhall. Det vore något som invånarna i denna del av kommunen skulle uppskatta. De har säkerligen för länge sedan gett upp hoppet om att kommunen ska utveckla Sikhall.
Avslutade undertecknad bloggare, och därmed slutade också interpellationsdebatten.
Med tanke på de förslag på fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall som lades fram i veckan (se ”Visar kommunen vilja i Sikhall?”), så är det inte omöjligt att det blir ytterligare en interpellation på fullmäktiges sammanträde i maj.
Visar kommunen vilja i Sikhall?
I fredags upptäcktes några intressanta handlingar i diariet. De handlade om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall.
Fastighetsrättsliga lösningar är både ett krav och ett måste för att detaljplanearbetet i Sikhall ska kunna gå vidare och slutföras. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Och en detaljplan är i sin tur ett måste för att fastighetsägarna i allmänhet och Magnus Larsson i synnerhet ska kunna utveckla Sikhall enligt de planer och visioner de har. Problemen med fastighetsgränserna uppstod för övrigt i samma stund som kommunen förköpte (läs: exproprierade) delar av Magnus Larssons fastighet år 2007. Det kan vara bra att veta det. I samband med förköpet/expropriationen styckade nämligen kommunen sönder Larssons fastighet på ett sätt som gjorde det omöjligt för Larsson att utveckla Sikhall som han hade tänkt vid förvärvet. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)
Men kanske är en lösning äntligen på gång. Det är emellertid fortfarande svårt att uttala sig säkert om. Magnus Larsson har vad jag förstår inte varit med i någon dialog med kommunen under en ganska lång tid nu. Jag tror inte heller att Larsson ännu har fått se kommunens underlag – det som finns i diariet och som jag tänker presentera i denna blogg. Kommunen verkar just nu arbeta med att komma fram till vilken inställning den ska ha i framtida samtal och förhandlingar med fastighetsägarna och Magnus Larsson. Så uppfattar jag läget.
Tjänstepersoner från samhällsbyggnadsförvaltningen har tillsammans med plan- och byggnadsförvaltningen tittat på olika förslag, alternativ och möjligheter, eller scenarion som de kallar det. De har gemensamt utarbetat flera scenarion som presenterades för Fastighetsutskottet den 31 mars. Fastighetsutskottet är ett utskott i samhällsbyggnadsnämnden och består följaktligen av politiker. Fastighetsutskottet beslutade (du kan ladda ner sammanträdesprotokollet här):
“Samhällsbyggnadsnämndens fastighetsutskott noterar informationen om inriktning för fastighetsrättsligt tillvägagångssätt för åtgärder inom planarbetet för Sikhallsviken.”
I sammanfattningen av ärendet skriver förvaltningen till utskottet, och jag återger hela avsnittet:
“Förvaltningen kommer att fortsätta dialogen med fastighetsägaren med huvudinriktning av alternativen C samt ägandeform/upplåtelse för piren/vågbrytaren enligt huvudinriktningen. En möjlig upplåtelse med pir/vågbrytare i kommunal ägo utreds som ett led i detta arbete samt vilken typ av pir/vågbrytare som vore lämplig för respektive lösning. Målet är att hitta en fastighetsrättslig lösning som samtliga parter står bakom och kan ligga till grund för fortsatt planläggning samt genomförande av detaljplanen.”
Det låter på sätt och vis förhoppningsfullt, men det har hänt att kommunen har gett liknande positiva signaler förut. Utan att egentligen mena det… Förhoppningarna är trots allt att det ska bli annorlunda denna gång. Ingen tjänar på att inget händer i Sikhall. Det innebär nämligen i praktiken att utvecklingen faktiskt går bakåt – Sikhall växer igen och förfulas. Och det kan inte ens kommunen tycka är önskvärt. Det finns dock en del ganska komplicerade frågor att lösa, det framgår väl om inte annat av citatet ovan – och då tar den sammanfattningen egentligen bara med en aspekt…
I underlaget/utredningen, med titeln “Alternativ för fastighetslösningar i samband med detaljplanering i Sikhallsviken” (kan laddas ner här), börjar förvaltningen med att presentera tre scenarior för området väster om badplatsen.
Förvaltningen visar möjliga fastighetsförhållanden på tre kartor och för var och en anger man för- och nackdelar. Ett alternativ är det som Magnus Larsson själv förespråkar, alternativ A, och ett är det som kommunen föredrar, alternativ C. Och så finns det ett alternativ till, B. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen.)
 |
 |
 |
Jag ska inte återge texten till alternativen utan hänvisar den intresserade att ladda ner underlaget och läsa.
Kommunen tycker uppenbarligen att det är viktigt att:
“kommunen har full rådighet över strandområdet”
I ett annat dokument finns en så kallad “fördjupad beskrivning av ärendet” (kan laddas ner här). Där utvecklar förvaltningen sin syn:
“Strandområdet är av stort allmänt intresse och bör vara i kommunalt ägo för att långsiktigt trygga allmänhetens möjlighet till vattennära rekreation och bad. Strandområdet bör ses från kommunens sida som en viktig investering ur rekreationsperspektiv. Erfarenheter kring delat ägande och samfällda lösningar med skötselavtal finns både i kommunen men också i kranskommunerna. För en långsiktig lösning badstränder finns det stora värden att dessa ligger i kommunalt ägo till sin helhet. Ett helägt strandområde medför också en flexibilitet för kommunen att utveckla strandområdet till ett attraktivt besöksmål i kommunen.
För att bibehålla Sikhalls stranden som ett besöksmål kommer det krävas investeringar och utökat underhåll från kommunens sida.”
Jag kan väl inte låta bli att tänka – tycker eventuella badgäster det? Åker man till Sikhall och tittar så ser man snabbt hur igenväxt och nedgånget det är på badstranden. Kommunen har inte skött Sikhall som den borde de senaste åren. Så varför skulle allmänheten tycka att det är viktigt att strandområdet är i kommunal ägo? Och varför skulle kommunen börja investera och utöka underhållet just nu? Stora delar av Nordkrokens och Gardesannas badstränder är för övrigt i privat ägo. Jag vet inte om t ex Gardesanna är sämre underhållet än Sikhall… Och sedan kan man nog fråga sig om det är kommunens förtjänst att Ursand är så fint som det är…
Något säger mig att det inte blir helt lätt för parterna att mötas på denna punkt.
Sedan gör förvaltningen samma sak för området kring hamnen i Sikhall, tre alternativ presenteras. Alternativ B är det som Magnus Larsson tidigare har framfört att han helst ser som lösning. Kommunen förespråkar återigen alternativ C. (ML=Magnus Larsson, K=kommunen, VSS=Vänersborgs Segelsällskap, SM=Sikhalls magasin.)
 |
 |
 |
Det är samma här, jag rekommenderar den nyfikne att ladda ner underlaget och läsa vad förvaltningen 
skriver (kan laddas ner här).
Det kan vara viktigt att notera att det är en stiftelse som äger Sikhalls magasin, trots att huset ligger på kommunens mark. Underhållet på magasinet är kraftigt eftersatt och är anmält till miljö- och byggnadsförvaltningen.
I den fördjupade beskrivningen av ärendet (kan laddas ner här) skriver kommunen:
“Den lösning som förvaltningen funnits bäst är lösning C … då denna säkerställer allmänhetens tillträde till området, medför en ägandeform som tryggar investeringar för samtliga parter och skapar ett fastställt ägande samt formellt ansvar parterna emellan.”
Det är lite mer komplicerat i Sikhalls hamn, jämför den citerade sammanfattningen ovan. Men kommunen visar onekligen en viss misstro mot Magnus Larsson vilket inger farhågor om att en överenskommelse ska vara möjlig. Det är ju strandskydd i området och det finns något som heter allemansrätt. Magnus Larsson skulle aldrig kunna spärra av området för allmänheten även om han ville. Vilket han naturligtvis inte vill.
Underlaget diskuterar också anläggandet av en cykelväg mellan i första hand badet och hamnen och i andra hand från busshållplatsen i Åstebo till badet. Det verkar dock lite komplicerat, så jag lämnar den frågan tills vidare. Jag noterar dock att förvaltningen skriver:
“Kommunen har efter många turer fått godkännande från Trafikverket att kunna anlägga vägen på egen hand i anslutning till bilvägen.”
Det var åtminstone ett positivt besked…
Det finns anledning att återkomma i frågan. Men jag vill återigen understryka att det trots allt är mycket positivt att det ser ut att hända något i Sikhallsfrågan och att det finns flera personer i kommunhuset som verkligen har tagit sig an ärendet. Och det finns tydligen, enligt underlaget, öppningar för både förhandlingar och kompromisser.
“Dum spiro spero”
Som de gamla romarna sa….
PS. Det latinska citatet betyder: ”Så länge jag lever, hoppas jag”.
Interpellation nr 3 om Sikhall
På kommunfullmäktiges två senaste sammanträden har jag lämnat interpellationer om Sikhall.
I februari frågade jag byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) om varför inte detaljplanen för Sikhallsviken var klar efter snart 7 år. (Se ”Interpellation om detaljplan i Sikhall”.) Den gav upphov till en 
lång debatt i fullmäktige. (Se ”KF: Lång debatt om Sikhall”.) I mars ställdes frågan till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) om varför detaljplaneärendet tog så lång tid i samhällsbyggnadsnämnden. (Se ”Ny interpellation om detaljplan i Sikhall”.) Jag fick ett mycket utförligt svar av ordförande Wiklund. (Se ”KF ikväll: Vänersnäs och Sikhall”.)
På onsdag nästa vecka sammanträder kommunfullmäktige igen, även denna gång på distans. Idag lämnade jag en tredje interpellation om Sikhall. Det var återigen några frågor till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S). Interpellationen handlar om varför inte en av fastighetsägarna får några förhandsbesked längre. Det innebär ju att byggnadsnämnden lägger en blöt filt över en stor del av byggnadsplanerna av bostäder i Sikhall. I varje fall tills detaljplanen är klar – och den kan ju faktiskt ta ytterligare flera år.
Här nedan återger jag hela interpellationen. Det går också att ladda ner den genom att klicka här.
==
Interpellation till byggnadsnämndens ordförande
Om byggnation i Sikhall
Den 19 maj 2015 beslutade en enig byggnadsnämnd att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken. Det var för snart 7 år sedan och fortfarande kan vi inte se någon färdig detaljplan framför oss.
Med hänvisning till att det inte har upprättats någon detaljplan i Sikhall fick en av fastighetsägarna ett negativt förhandsbesked 19 januari 2021 av byggnadsnämnden. Nämnden skriver att den inte kan tänka sig att ge några fler bygglov förrän det finns en detaljplan med “en mer omfattande helhetssyn”.
Det negativa beskedet är intressant mot bakgrund av de möten som hölls mellan fastighetsägaren och kommunen i februari och mars 2015. Kommunen skulle dra VA i Sikhall och var tvungen att dra ledningarna över fastighetsägarens mark. Kommunen var därför mycket angelägen att komma överens med denne. En stor del av diskussionerna handlade om fastighetsägarens möjligheter att bygga i Sikhall.
Det framgår tämligen tydligt av de minnesanteckningar som tjänstepersoner i kommunen förde att kommunen förespeglade fastighetsägaren att han skulle få bygga, att han skulle få förhandsbesked och bygglov på mark utanför strandskydd – bara VA-frågan kunde lösas. Och det kunde den. Fastighetsägaren fick tre förhandsbesked 2015, 2017 respektive 2019, sammanlagt 9 förhandsbesked.
Men 2021 sa alltså byggnadsnämnden stopp…
Det innebär att byggnadsnämnden med detta beslut har lagt en blöt filt över en stor del av byggnadsplanerna av bostäder i Sikhall, tills detaljplanen är klar. Vilket faktiskt kan ta ytterligare flera år. Den har helt enkelt stoppat nybyggnation trots att översiktsplanen pekar ut området för “möjlig bebyggelseutveckling”. I varje fall för denne fastighetsägare. Enligt uppgift har emellertid andra markägare i området beviljats förhandsbesked…
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor:
- Hur kommer det sig att byggnadsnämnden gav ett negativt förhandsbesked 2021, trots att den gav positiva förhandsbesked i samma område 2015, 2017 och 2019?
- Varför får inte fastighetsägaren ifråga förhandsbesked när översiktsplanen visar i vilka områden det kan byggas bostäder?
- Varför får andra fastighetsägare förhandsbesked i området kring Sikhallsviken? Varför behöver de inte vänta på detaljplanen?
Vänersborg 2022-04-06
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
KF ikväll: Vänersnäs och Sikhall
I kväll sammanträder kommunfullmäktige i Vänersborg. Det är återigen ett digitalt distansmöte. Fördelen för alla vänersborgare är att det går att se och lyssna på sammanträdet hemifrån. Det är bara att gå in på kommunens webb-TV. Du kan klicka här så kommer du till kvällens möte. Det kommer också att gå att se på sammanträdet i efterhand.
Dagordningen för kommunfullmäktige har följande utseende:
Det är egentligen bara två ärenden som kommer att leda till debatt, eller rättare sagt, ett ärende. Å andra sidan är det inte helt omöjligt att det blir en tämligen omfattande debatt… Jag tänker naturligtvis på ärendet “Införande av verksamhetsområde Grytet, Hallby Mitt och Änden”. Ärende 12 och 13 är två i sak identiska ärenden, det handlar bara om två områden – område 1 respektive område 2. Debatten kommer att hållas om det första.
Läsarna av denna blogg är nog tämligen insatta i VA-frågan på Vänersnäs. Jag har skrivit många bloggar i ämnet. Och nu har sannolikt betydligt fler vänersborgare fått upp ögonen för vad som händer i de östra delarna av kommunen. I gårdagens pappersupplaga av TTELA uppmärksammades VA-frågan. Det fanns tre mycket informativa artiklar om den hotande tvångsanslutningen på Vänersnäs. (Se “VA-beslut för Vänersnäs rör upp många känslor”, “Jurist sågar kommunens bedömning av VA-behovet” och “Ingen dusch eller wc – kan tvingas på kommunalt VA ändå”.)
Det är svårt att förstå hur någon politiker fortfarande kan argumentera för att bifalla det liggande förslaget från kommunstyrelsen, särskilt om de har läst TTELA:s artiklar och de utskick som alla ledamöter har fått från invånarna på Vänersnäs – “Jurist dömer ut VA-förslaget” och “Öppet brev till samtliga politiker”. Men det kanske finns ledamöter som inte läser sånt av princip, sånt som talar mot partiets uppfattning…
Vi får se hur det går ikväll. Flera partier verkar fortfarande inte ha bestämt sig – av någon underlig anledning. Andra partier har gjort det, men hamnat väldigt fel. Det kan faktiskt vara läge att påminna ett antal ledamöter om vad deras partier i riksdagen faktiskt har för åsikt. Det är nämligen oerhört tydligt vad Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna tycker på nationell nivå.
Civilutskottet lämnade den 28 april förra året följande förslag för tillkännagivande i riksdagen (“Tvånget att ansluta sig till kommunala va-nätet bör tas bort”):
“Inget tvång att ansluta sig till kommunala VA-nätet (CU14)
En fastighetsägare med enskilt avlopp ska inte tvingas ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Detta under förutsättning att det egna avloppet uppfyller de gällande miljö- och hälsokraven. Det anser civilutskottet och föreslår att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen om det.”
Riksdagen biföll utskottets förslag. Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna röstade för tillkännagivandet. Det innebär alltså att de är mot tvångsanslutning. Är dessa partier det i Vänersborg också? Eller har de en egen uppfattning i frågan som avviker från partilinjen?
Vänsterpartiets uppfattning i frågan är solklar. Vi är mot att inrätta de två verksamhetsområdena på Vänersnäs – vi är mot en tvångsanslutning.
Det kan kanske också bli en viss diskussion om en interpellation. Jag har nämligen ställt en interpellation om detaljplanen i Sikhall till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP). (Du kan läsa interpellationen här – “Ny interpellation om detaljplan i Sikhall”.)
Jag fick ordförande Wiklunds svar igår. Det var ett långt och genomarbetat svar. Jag tänkte avsluta denna blogg med att helt enkelt publicera hela svaret. Om någon har synpunkter är det bara att maila – karvling@hotmail.com.
Anders Wiklund (MP) skrev (det går också att ladda ner svaret som pdf här):
==
[2022/127] Interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande om detaljplan för Sikhallsviken [ref=56875]
Jag ser fram emot det arbete som pågår i kommunen för att utveckla samhällsbyggnadsprocessen, och hoppas att det skall ge ett gott resultat. Detta för att enskilda intressenter inte skall drabbas av onödig fördröjning i de fall där många interna kommunala aktörer är inblandade, samt externa verk och myndigheter.
Svar på frågorna i interpellationen.
- Varför har ärendet tagit så lång tid i samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen?
Jag menar att SBN och Sbf har varit medvetna om att arbetet pågått under en lång tid innan det kom till oss, och hade därför ambitioner att skynda på ärendet där så var möjligt. En fastighetsbestämning har medfört fördröjning, ett ärende som startade på det kommunala lantmäteriet. Det övergick senare 2019-12-16 till den statliga lantmäterimyndigheten på önskemål av fastighetsägare till Sikhall 1:6. Fastighetsbestämning startade hos kommunala lantmäteriet 2019-06-05 och avslutades av statliga lantmäteriet 2020-11-19 då beslut fördes in i registerkartan.
Förvaltning och nämnd har försökt att parallellt arbeta med överenskommelser vad gäller servitut och annan fastighetsreglering trots då ännu ej fastställda gränser.
- Vad hände mellan våren 2018 och oktober 2020?
2018-2020 Förvaltningen samråder och för dialog med fastighetsägaren av Sikhall 1:6. Dialog förs inom och mellan förvaltningar. Dialog med kommunala och statliga lantmäterimyndigheten. Konsultation av jurist rörande kommande avtal i ärendet.
2020-03-05 Ärendet till fastighetsutskottet. Förvaltningen redovisar “dagsläget” och en åtgärdslista för att få beslut och avtal på plats. Skiss till avtalsservitut samt skiss till avtal om fastighetsreglering presenteras. Kartbild presenteras på fastighetsägarens önskemål om köp i vatten för att fastighet 1:6 skall nå ut till allmänt vatten. Detta för att kunna söka om arbete i vatten hos länsstyrelsen, samt möjlighet till att anlägga planerad hamnanläggning på delvis eget vatten. Tankar från förvaltningen om hur kommande prissättning skall tas fram presenterades. Återremiss för att förvaltningen ska kunna fortsätta förhandla, ta fram slutgiltliga avtal, och prissättning. Fastighetsutskottets medskick var att en önskan om att även köpa vattenområde utanför tänkt plangräns inte var lämplig att blanda in i detta ärende. Delegationsordning och tidigare kommunala beslut diskuteras.För att spara tid anses det ej nödvändigt att KS måste besluta i ärendet, på grund av tidigare kommunala ställningstagande.
2020-08-27 Presidiet och förvaltning diskuterar ärendet, väljer att ta upp ärendet på nämnden 2020-09-17 trots att utkast om fastighetsreglering och servitutsavtal ännu ej finns färdigt framtaget. Förvaltningen ser positivt på att hinna få fram detta till nämndens möte.
2020-09-17 SBN beslutar att bordlägga ärendet. Tyvärr utan protokollförd orsak. Min minnesbild för bordläggning är att nämnden efterfrågade servitutsavtal och kartmaterial som då inte fanns med i handlingarna, samt en önskan om en presentation av detaljplanen i nämnden.
2020-10-08 Tjänsteperson från planenheten har en dragning för nämndens ledamöter. Enligt förvaltningen är fastighetsägaren då nöjd med de servitutsavtal och fastighetsregleringsavtal som bifogas i handlingarna. SBN beslutar att:
- Samhällsbyggnadsnämnden ställer sig positiv till att sälja del eller delar av Sikhall 1:4 som utpekas i planen för användning till småbåtshamn i kommande lagakraftvunnen detaljplan.
- Samhällsbyggnadsnämnden ska teckna ett markanvisningsavtal gällande till och med 2022-12-31 med fastighetsägaren.
- Samhällsbyggnadsnämnden godkänner servitutsavtalet för en vågbrytare/pir som gäller enligt förutsättningarna angivna i avtalet.
(1) Syfte: att ge ett öppet mandat till förvaltningen att avsluta förhandlingen i linje med utkastet till fastighetsreglering och tidigare ställningstaganden.
(2) Avsiktsförklaring i Markanvisningsavtalet: Byggherren och Kommunen ska tillsammans verka för att det ovan angivna området planläggs för ny bebyggelse i likhet med det förslag som tagits fram enligt samrådshandlingarna för Detaljplan för Sikhallsviken, Vänersborgs kommun. Parterna är medvetna om att utformningen kan bli annorlunda beroende på detaljplanens slutgiltiga utformning.
(3) Avsiktsförklaring i servitutsavtalet: Till förmån för fastigheten Vänersborg Sikhall 1:6 upplåtas med servitut rätt att inom ett cirka X ha/kvm stort område inom fastigheten Vänersborg Sikhall 1:4 anlägga, bibehålla och underhålla pir/vågbrytare samt till denna tillhörande anläggningar.
2020-10-29 Statliga lantmäterimyndigheten beslutar fastighetsbestämning på förrättningsmöte med berörda fastighetsägare (Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Åstebo 1:54). Lantmäterimyndighetens slutgiltliga beslut, utan sammanträde, 2020-11-13, i registerkartor 2020-11-19.
- Varför skickades ärendet tillbaka till förvaltningen i maj 2020?
Datum som troligtvis avses är ett fastighetsutskott 2020-03-05, se ovan.
- Varför bordlades ärendet på sammanträdet i september 2020?
Samhällsbyggnadsnämnden 2020-09-17, se ovan.
- Vad var det som föranledde ordförande att lägga ett beslutsförslag i oktober 2020 som gick mot den egna förvaltningen – efter att förvaltningen hade “ägt” ärendet i över 2 år?
Ordförandes förslag till beslut var väl förankrat i, och framtaget i samråd med förvaltningen, det sågs som ett förslag till bredare mandat till slutliga överenskommelser, markanvisningsavtalet ger avsiktsförklaring för att trygga fastighetsägarens intressen.
Servitutsavtalet och fastighetsregleringsavtalet är exakt samma i båda förslagen till beslut. Dessa båda avtal kommuniceras till nämnden som accepterade av båda parter. Avtalen är påskrivna för kommunens del.
Punkt 1 Ströks, sent att återkalla lantmäteriförrättningen.
Punkt 2 faller om punkt 1 faller. Statliga lantmäterimyndigheten fastställer gränserna, vilket gjordes på lantmäteriförrättning 2020-10-29.
Punkt 3 samma överenskommelse om fastighetsreglering i båda förslagen till beslut.
Punkt 4 samma överenskommelse om servitutsavtal i båda förslagen till beslut.
Det saknades en underskriven avsiktsförklaring som den i markanvisningsavtalet. Avtalet ger förvaltningen mandat och fastighetsägaren en trygghet om kommunens vilja. Markanvisningsavtalet är påskrivet för kommunens del.
Se även ovan SBN 2020-10-08
- Vad har hänt under 2021?
2021-03-02 Ordföranden har signerat markanvisningsavtal.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har i slutet av 2021 bytt handläggare i ärendet på grund av föräldraledighet.
- Vad har hänt under 2022? (obs, egen fråga)
2022-02-07 Ärendets nuläge diskuterades på ÄG. Inbjudna och närvarande var presidiet BN och Bf samt presidiet SBN och Sbf. Ett nytt förslag om att fastighetsreglera för att ge möjlighet att tillskapa framtida GC-väg inom planområdet.
2022-03-03 Presidiet SBN diskuterade ärendets nuläge med förvaltningen utifrån ÄG 2022-02-07. Nuvarande tjänsteperson ser inga hinder för att lösa samtliga fastighetsrättsliga frågor, både gällande anläggningar för småbåtshamn och cykel/gångstråk, inom planområdet med stöd av det beslut som togs i SBN 2020-10-08.
- Hur lång tid ytterligare kommer det att ta innan ni tillsammans med fastighetsägarna hittar fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall?
Fastighetsbestämning är slutförd av SLM.
“Samhällsbyggnadsförvaltningen jobbar i dagsläget på ett förslag till lösning som kan kunna ligga till grund för ett nytt markanvisningsavtal. Förslaget omfattar, ägarfördelning på mark och övriga åtgärder som krävs för att kunna genomföra förslaget. När förslaget har arbetats igenom och kontrollerats kommer detta presenteras för exploatören och övriga berörda parter. Förslaget kommer ligga i linje med beslut SBN 2020-10-08”.
Som jag inledde med, så ser jag fram emot det arbete som pågår i kommunen för att utveckla samhällsbyggnadsprocessen.
Anders Wiklund (MP)
Ordförande
Samhällsbyggnadsnämnden
Ny interpellation om detaljplan i Sikhall
Vid det förra sammanträdet med kommunfullmäktige, den 16 februari, så ställde jag en interpellation till byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S). (Se “Interpellation om detaljplan i Sikhall”.) Jag fick ett mycket utförligt svar. Det föranledde en både lång och givande debatt om Sikhall. (Se “KF: Lång debatt om Sikhall (1/2)” och “KF: Lång debatt om Sikhall (2/2)”.) Trots att samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) tog till orda i debatten kunde jag ändå inte annat än att dra slutsatsen att det inte var byggnadsförvaltningen som var den huvudsakliga orsaken till att detaljplanen efter snart 7 år fortfarande inte var klar.
Ordförande Dahlberg upplyste mig också om att det fanns fler handlingar under en viss tidsperiod som jag inte hade fått ta del av. Efter några dagar fick jag de dokumenten också, förvisso i pappersform men ändå. Handlingarna styrkte mig i min uppfattning att detaljplanen hade “fastnat” på samhällsbyggnadsförvaltningen och -nämnden under avsevärd tid utan att arbetet hade gått framåt.
Av dessa orsaker skickade jag nu på eftermiddagen in en ny interpellation. Denna gång till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP). Om inget oförutsett inträffar kommer jag att få ett svar på kommunfullmäktige den 16 mars och det blir förhoppningsvis ett lika utförligt svar som det Bo Dahlberg gav. Wiklund utvecklar säkerligen det inlägg som han hade i den förra interpellationsdebatten.
Jag återger interpellationen nedan. Det går också att ladda ner den här, ”Interpellation till Wiklund”.
===
Interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande
Efter ett initiativ från fyra fastighetsägare i Sikhall beslutade en enig byggnadsnämnd den 19 maj 2015 att upprätta en detaljplan för Sikhallsviken. Det var för snart 7 år sedan och fortfarande kan vi inte se någon färdig detaljplan framför oss.
Arbetet med planen har egentligen gått långsamt hela tiden, men just mellan februari 2018 och oktober 2020 verkade det inte ha hänt särskilt mycket i kommunen, arbetet tycks ha stått i det närmaste still i 2,5 år. Och med tanke på den interpellation som jag ställde förra fullmäktigesammanträdet till byggnadsnämndens ordförande, och de kompletterande pappersdokument som jag erhöll från byggnadsförvaltningen några dagar senare, verkade det inte bero på byggnadsförvaltningen utan på samhällsbyggnadsförvaltningen.
Byggnadsförvaltningen har bland annat skrivit – “det tog lång tid innan samhällsbyggnadsnämnden i höstas till slut fattade beslut om att gå vidare” och “Så fort avtal [mellan samhällsbyggnadsnämnden och fastighetsägarna] finns på plats kommer planarbetet att återupptas…”
För att komma vidare med detaljplanen krävdes, och krävs, fastighetsrättsliga lösningar av olika slag. Det var också något som fastighetsägarna hade flaggat för redan 2015. Det krävs rådighet över en fastighet för att utföra vattenverksamhet. Det handlar t ex om att få till stånd ett avtal kring nyttjande av vattenområden för vågbrytare och småbåtshamn. Fastighetsägarna måste också komma till lösningar och avtal innan de kan bekosta alla de utredningar som är kvar att göra innan en detaljplan kan bli verklighet. De måste ju veta att detaljplanen kan upprättas innan de lägger ut stora pengar på utredningar. Bara en arkeologisk undersökning kostade 388.600 kr exkl moms år 2018.
Samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i ett underlag till nämnden i okt 2020:
“Fastighetsrättsliga åtgärder och avtal behöver ingås för att kunna föra utvecklingsprocessen framåt. Åtgärderna behöver genomföras i förhållande till varandra för att nå eftersträvat resultat och därmed kan planarbetet fortlöpa.”
På våren 2020 behandlades ärendet i samhällsbyggnadsnämndens presidium. Vad jag förstår så fanns det då ett förslag på fastighetsrättsliga lösningar. Ärendet skickades tillbaka till förvaltningen. Den 17 september skulle ärendet behandlas i samhällsbyggnadsnämnden, men bordlades. På sammanträdet den 8 oktober förelåg ett beslutsförslag från förvaltningen. Förslaget gick fastighetsägarna till mötes. Ordförande hade då ett annat yrkande, som gick emot förvaltningen. Ordförandes förslag blev också nämndens beslut. Det var ett förslag till lösning som fastighetsägarna inte kunde acceptera. Sedan har det inte hänt något mer. Det finns fortfarande inget avtal med fastighetsrättsliga lösningar.
Frågor:
- Varför har ärendet tagit så lång tid i samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen?
- Vad hände mellan våren 2018 och oktober 2020?
- Varför skickades ärendet tillbaka till förvaltningen i maj 2020?
- Varför bordlades ärendet på sammanträdet i september 2020?
- Vad var det som föranledde ordförande att lägga ett beslutsförslag i oktober 2020 som gick mot den egna förvaltningen – efter att förvaltningen hade “ägt” ärendet i över 2 år?
- Vad har hänt under 2021?
- Hur lång tid ytterligare kommer det att ta innan ni tillsammans med fastighetsägarna hittar fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall?
Vänersborg 3 mars 2022
Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!
Anm. Läs gärna min förra blogg om Solvarm innan du fortsätter att läsa denna – se ”Kommunens kamp mot Solvarm”.
Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen i spetsen skrev den 20 november 2020 till Solvarm:
“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”
Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd. Det skrev jag om i en blogg den 5 april förra året. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.)
Det var en miss från Solvarm, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen för kommunen. Det hade varit sjukdom (covid-19) i familjen mm… Men Solvarm tog också lagen 
och juridiken till hjälp. Det är ju precis det som invånare i Vänersborg tvingas göra mot en kommun med diffusa och misstänkt illasinnade syften. Och som bortser från fakta, som t ex lagar.
Solvarms utgångspunkt var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.
Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:
“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”
Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämde med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, 
råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”
Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…
Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:
“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön”
Solvarm hade inte släppt ut några ämnen i “mark, vatten eller luft”. Familjen hade bara missat att förlänga sitt tillstånd för VA-systemet. Det var för övrigt inte heller 
något nytt system, det var det “gamla” som hade varit i bruk i 2 år (med tillstånd). Och detta VA-system (System Two) var i sin tur en utveckling av det system som Solvarm redan hade ett permanent tillstånd för (System One). Det handlar om seriekopplade reningssteg i växtbäddar. (Vill du veta mer om Solvarms VA-system kan du fördjupa dig här: “System One” och “System Two”.)
Det sägs ofta på Miljö- och byggnadsförvaltningen att det är svårt att hinna med alla arbetsuppgifter. Byggnadsnämndens ordförande har nämnt det flera gånger i kommunfullmäktige. Men det är klart, ska tjänstepersonerna lägga ner en massa tid på att inspektera, kontrollera och “bötfälla” Sveriges modernaste och bästa cirkulära avloppssystem så förstår jag att det kan vara svårt att hinna med mer än en “skrivbordstillsyn” av de enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs…
Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 i Miljöbalken som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.
Det hjälpte inte. Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sin “avsikt” och tänkte gå vidare, tidsgränsen hade ju överskridits. Allt annat, som t ex Miljöbalken, var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift.
Miljö- och hälsoskyddschefen fattade den 10 december 2020 följande beslut på delegation:
“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Anders Solvarm med personnummer xx och Rosemary Solvarm med personnummer yy ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”
Det kan hända att jag i tidigare bloggar har hävdat att det var politikerna i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden som fattade beslutet. Det var i så fall fel. Det var ett tjänstemannabeslut. Även om det i det formella beslutet står “Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut”. Det är faktiskt inte ens säkert att politikerna i nämnden blev informerade. Däremot är det så att nämnder rutinmässigt godkänner delegeringsbeslut i efterhand. Och på så vis kan man faktiskt hävda att politikerna i nämnden åtminstone har ett visst ansvar.
Familjen Solvarm överklagade beslutet. Det var naturligtvis inte för pengarnas skull, för de 5.000 kr som familjen skulle vara tvungen att betala. Solvarm ville självklart inte ha en svartmålande dom om miljöbrott på sig. Hur skulle det se ut? Det skulle ju Solvarm få leva med resten av 
sitt liv. Då skulle Anders Solvarm betraktas som ”han som inte följer lagar och regler”, ”han som är dömd till miljösanktion” och “en sån kan vi inte ha att göra med” osv. Hade jag varit Solvarm hade jag nog haft svårt att frigöra mig från tanken att detta möjligtvis var miljö- och hälsoskyddschefens avsikt…
Rättsväsendet tar ganska ofta gott om tid på sig innan ett avgörande kommer. Men det är möjligt att det finns rättsfall från fler envisa och enkelriktade kommuner än Vänersborg, även om det är svårt att tro.
Men…
I förra veckan kom domen från Mark- och Miljödomstolen, den 21 februari…
Och det var ett glädjande besked, igen:
“Mark- och miljödomstolen upphäver Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommuns beslut av den 10 december 2020 (ärende nr 2020.1206-5) om miljösanktionsavgift.”
Mark- och Miljödomstolen upphävde miljösanktionsavgiften. Domen motiverades så här:
“Av handlingarna i målet framgår att Ecocycle System Two har varit i bruk och haft ett tillfälligt tillstånd sedan år 2018. Det framgår vidare att det tillfälliga tillståndet löpte ut den 30 juni 2020 och att Ecocycle System Two fortsatt var i drift efter detta datum. Nämnden har inte gjort gällande att någon förändring i avloppsanläggningen har skett sedan det tillfälliga tillståndet gavs år 2018. Med att ”inrätta en avloppsanordning” kan enligt mark- och miljödomstolens mening inte avses en situation då en redan anlagd och tillståndsgiven avloppsanordning fortsätter att användas efter tillståndstidens utgång. Vidare kan i sammanhanget nämnas att ändringar av en befintlig avloppsanläggning enligt praxis jämställts med en nyanläggning (d.v.s. inrättande) endast när ändringarna avsett de viktigaste funktionerna av en avloppsanläggning (se Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 12 mars 2010 i mål nr M 5369-09). Detta är det heller inte fråga om här och bestämmelsen i 3 kap. 1 § FMSA omfattar således inte nu aktuell situation. Nämnden bedöms därmed inte ha haft fog för att påföra makarna Solvarm en miljösanktionsavgift med hänvisning till 3 kap. 1 § FMSA. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut om miljösanktion upphävas.
Läs gärna motiveringen en gång till. Miljö- och Hälsoskyddsnämnden samt Miljö- och Byggnadsförvaltningen hade fel i allt! Det är bara att konstatera. Vänersborgs kommun har återigen fått bakläxa, smäll på fingrarna, av en domstol där experter på den svenska lagstiftningen sitter och dömer.
Det måste vara pinsamt för de inblandade i kommunen… Det ser onekligen ut som om det begås fel efter fel. Som enskilda kommuninvånare drabbas av. Borde inte de ansvariga i Miljö- och byggnadsförvaltningen tänka efter en extra gång? Agerar verkligen förvaltningen som en egen objektiv och ”fristående” tillsynsmyndighet? Eller finns det en annan agenda?
Och återigen funderar jag. Vilka bevekelsegrunder har ledande tjänstepersoner och styrande politiker i Vänersborgs kommun när de agerar mot enskilda vänersborgare? Varför agerar kommunen så här mot familjen Solvarm? Och Magnus Larsson? Och blåbärsodlaren vid Hästefjorden? Och Bengt Davidsson på Juta? Och Ingvar på Österäng? Och Mats på Ekudden? Och fastighetsägarna på 
Vänersnäs? Och, snart, fastighetsägarna på Båberg?
Varför?
Varför söker inte ledande tjänstepersoner och styrande politiker upp de verkliga problemen i Vänersborg? Varför ska de ge sig på kommuninvånare som har rätt, som har lagen på sin sida? Har kommunen en agenda där resultat, t ex kommunalt VA på Vänersnäs, går före opartisk myndighetsutövande?
Vad bor vi i för kommun?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer