Arkiv

Archive for the ‘Vänersnäs’ Category

Utsläppen fortsätter – vem är boven?

“Utsläppen av avloppsvatten har ökat kraftigt på flera håll i Sverige under fjolåret, jämfört med 2022, visar siffror från 25 kommuner som SVT Nyheter har tagit fram.”

Det hörde vi på Rapports nyhetssändning kl 18.00 igår, den 28 juli.

I den här bloggen har jag genom åren skrivit väldigt många inlägg om tillståndet för landets VA-ledningar och “begränsningarna” i reningsverkens funktion, naturligtvis med fokus på Vänersborgs kommun (se t ex “VA och utsläppen 2022 (1/2)”). Jag har också tagit upp enskilda avloppslösningar och jämfört dem med de kommunala. (Se “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.) Jag ska i detta inlägg inte upprepa detta, utan krasst kommentera att problemen med utsläpp av avloppsvatten fortsätter, och som det verkar, i oförminskad takt.

Rapport igår redovisade att i Söderhamn släpptes det ut motsvarande 3.151.076 badkar med avloppsvatten förra året. Det är drygt 472 milj liter vatten, om man antar att ett fyllt badkar rymmer ungefär 150 liter. Utsläppet var en ökning från året innan med 2.939%. I Mora, fortsatte Rapport, ökade utsläppen under motsvarande tid med 2.568% och i Sala med 1.842%. (Se Svt “Christoffer skyfflar bajs från skärgårdsstränderna”.)

Även i Göteborgs-Posten kunde man, också igår, läsa (se “Här är badplatserna med minst bakterier i Göteborg:

“Höga halter av tarm- och ändtarmsbakterier i vattnet har fått kommunen att avråda från bad på flera platser i Göteborg.”

Längre ner i artikeln stod det:

“Orsaken till att vattnet bedömts som otjänligt och kommunen har avrått från bad på till exempel Nordreviks och Tumleheds badplatser har att göra med skyfallen i mitten av juli. Då släpps avloppsvatten ut i bland annat Göta älv, och kan hamna i vattnet som badgästerna vill njuta av.”

Det handlar årligen om tusentals utsläpp av orenat avloppsvatten inom 300 meter från badplatser, via bräddningar från de kommunala avloppsledningsnäten. (Och då nämner jag inte de utsläpp som alltid görs på grund av att de kommunala reningsverkens otillräcklighet att rena avloppsvattnet från t ex mikroplaster, kemikalier och mediciner.) Utsläppen sker utan att det får ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Samtidigt jagar kommunerna fastighetsägare med enskilda avlopp, trots minimala avloppsutsläpp. Och det som släpps ut tas oftast ändå upp i marken, så kallad markretention. (Se “Enskilda avloppsägare får betala viten – men kommunerna slipper”.)

För myndigheter som t ex HaV (=Havs- och vattenmyndigheten) är det av någon anledning de enskilda avloppen som är Sveriges stora miljöproblem… Och en annan statlig myndighet, Naturvårdsverket, skriver:

“I dag överstiger troligen fosforutsläppen från enskilda avlopp utsläppen av fosfor från allmänna avloppsreningsverk.”

Det innebär att många kommuner utfärdar vitesförelägganden enbart baserat på hur de enskilda avloppsanläggningarna är utformade, utan att mäta hur stora de faktiska utsläppen är. Och det fortsätter kommuner med trots Formas (=statligt forskningsråd för hållbar utveckling) forskningsrapport. Formas fick nämligen i uppdrag av regeringen att analysera avloppens påverkan på den lokala miljön. I rapporten konstateras att det är svårt att vetenskapligt bevisa att enskilda avlopp skapar några miljöproblem. (Se gärna filmen “Sluta betrakta enskilda avlopp som ett miljöproblem” på YouTube, 42 min och läs gärna rapporten Markretention.)

Det görs även andra utsläpp till sjöar, vattendrag och hav än från de kommunala reningsverken och avloppsledningarna. För en vecka sedan, den 20 juli, kunde vi höra på radion att det var otjänligt vatten på 90 badplatser runt om i landet. (Sveriges Radio “Ovanligt många badställen har otjänligt vatten”.) Bara på Västkusten avråddes från bad på omkring 25 badplatser. (Se GP “Bakteriechock efter regn – avrådan från bad”, 25 juli.)

Göteborgs-Posten citerade Mikael Krysell, enhetschef för miljöövervakning på HaV:

“Det förorenade vattnet kan bero på den senaste tidens stora regnmängder som har fört med sig tarmbakterier från gödslade åkrar, eller från strandnära hagar med kor, eller får, ned i havet. … Det kan också vara flockar med kanadagäss som har slagit sig ned nära stranden på natten. Det är avföring från djur nära vattnet helt enkelt.”

Jag tror knappast att jag har sett något i Vänersborgs gamla Blåplan eller i den nya Vattentjänstplanen, som det fortfarande arbetas med, om jordbrukets betydelse när det gäller t ex övergödning i Dättern. (Den nya Vattentjänstplanen föreslår fyra nya verksamhetsområden på Vänersnäs.)

Miljö och hälsa i Vänersborgs kommun har av tradition en mycket positiv inställning till kommunala VA-tjänster, och motsvarande negativ till enskilda avloppslösningar. (Jämför t ex med behandlingen av Solvarm i Sikhall – ”Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.) Den inställningen finns kvar även idag. I Miljöbedömningen till den nya Vattentjänstplanen står det t ex följande om kommunens VA-tjänster:

“stabilare dricksvattenförsörjning och bättre rening … bidrar till att förbättra den ekologiska statusen genom minskad övergödning.”

Det finns många fastigheter på Vänersnäs som har avrinning till Dättern. 

“Dättern bedöms som särskilt känslig och i behov av extra hänsyn. Denna vattenförekomst har en måttlig ekologisk status där statusen för näringsämnen är otillfredsställande.”

Och det beror enligt Miljö och hälsa tydligen på:

“Enskilda avlopp har en betydande påverkan på vattenförekomsten.”

Det här är alltså ett generellt påstående från Havs- och vattenmyndigheten. Det är inte bevisat och det stämmer knappast (se ”Markretention av fosfor från enskilda avlopp” och länkar ovan), varken för riket i sin helhet eller för Dättern. Trots att Dan Nyberg (S) under VA-debatten i kommunfullmäktige den 16 mars 2022 om verksamhetsområden på Vänersnäs hävdade detta. Nyberg menade till och med att 25 fastighetsägare med enskilda avlopp skulle förstöra Vänerns rena vatten, så att 40.000 vänersborgare inte skulle kunna bada i sjön. (Se ”VA-debatten i KF (2): Vänern”.)

På båda sidor om Dättern, på Vänersnäs och på Grästorpssidan, finns det många och större jordbruk. Dessutom rinner Nossan ut i Dättern och längs Nossan finns det två avloppsreningsverk, i Grästorp och i Nossebro. Det är betydligt troligare att orsaken till övergödningen i Dättern kommer från dessa källor och inte från de enskilda avloppen. 

Medias rapporter om utsläpp av avloppsvatten från kommunala VA-anläggningar och jordbrukets gödslade åkrar och strandnära hagar måste tas på allvar. Det är från dessa utsläpp som sjöar, vattendrag och hav förorenas, inte från enskilda avlopp.

Tillägg 1/8. Tidigare skrev jag att badvattnen i Vänersborgs kommun just nu var helt ok att bada i. På TTELA:s hemsida kan man idag läsa om ”barnbadet” på Skräcklan (se ”Vänersborgs kommun avråder från bad vid Skräcklan”):
”Höga halter av bakterier, inklusive E.coli har nämligen upptäckts i vattnet”
Kommunen avråder nu starkt barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar från att bada i vattnet.

Tillägg 30/7.
”Kommunerna borde slamsuga sin egen brunn först.”
Det skriver Karin Pihl i en läsvärd ledare i Expressen den 29 juli – se ”Det är politikernas fel att vi badar i skit”.

Från Överby till Gardesanna

13 mars, 2024 3 kommentarer

I måndags fick jag ett mail från Trollhättan. Det hade skett en uppdatering på Trollhättan Energis (TEAB) hemsida. Jag prenumererar nämligen på utskicken därifrån eftersom jag är lite nyfiken på Trollhättans projekt att bygga ett nytt vattenverk på Överby.

Det som intresserar mig är inte direkt vattenverket utan att Trollhättan ska ta sitt dricksvatten från Vänern. Trollhättan ska bygga en ledning från vattenverket på Överby, under Göta älv, vidare mellan bergen till strax norr om Gardesanna på Vänersnäs. Där ska en pumpstation byggas vid stranden och ledningar ska dras längs botten några kilometer ut i Vänern.

TEAB:s hemsida står det:

“ledningen som förläggs i Vänern, når land i ett område öster om Gaddesanna på Vänersnäs. Projektet kommer inte att påverka badstränderna, eftersom ledningsdragningen planeras en dryg kilometer öster om dem.”

Ledningarna kommer att ligga mestadels i Vänersborgs kommun. Men inte bara här, ledningar behövs även åt ”andra hållet”. Det ska nämligen gå vattenledningar från det nya vattenverket på Överby via Grunnebo och Väne Ryr till Uddevalla. Uddevalla kommun planerar också att ta sitt vatten från Vänern.

Jag har funderat på varför Trollhättan anser det nödvändigt att ta vatten direkt från Vänern när Vänerns vatten faktiskt flyter förbi direkt utanför vattenverket. Göta älv rinner ju ut ca 10 km norr om Överby. (Se “Varför vatten från Vänern?”.)

De svar som ges från Trollhättan är att det finns risker med att ta vatten direkt från Göta älv. Det är (se Nytt vattenverk med råvattenledning från Vänern”):

“bland annat föroreningar och utsläpp från verksamheter längre upp i Göta älv, passerande fartygstrafik och skredrisk. I dag saknas en reservvattentäkt vilket gör vattenförsörjningen sårbar.”

TEAB har tidigare också skrivit att:

“Vänern har idag en betydligt bättre vattenkvalitet än Göta Älv.”

Trollhättans stad menar uppenbarligen att Göta älv förorenas någonstans mellan älvens utlopp i Vänern och det nuvarande vattenintaget vid Överby. Så till den grad att Trollhättan måste investera miljontals kronor i ett nytt vattenintag från Vänern.

Som vänersborgare, och dessutom intresserad av miljö, undrar man naturligtvis var vattnet förorenas. Vem eller vilka är miljöbovarna? Det finns ju inte många att välja på. Det kan bara vara Holmängens avloppsreningsverk (se ”VA och utsläppen 2022”) och/eller Vargön Alloys. (Se t ex ”Slagghögarna på Vargön Alloys”.) Möjligtvis kan Trollhättan också vara rädd för utsläpp från CirChem. Det är ett företag på Wargöns industri- och hamnområde som renar och separerar lösningsmedel som har använts inom kemisk industri. Verksamheten planeras dessutom att byggas ut. (Se “Varför vatten från Vänern?”.) Eller befarar Trollhättan att föroreningar från Holmens gamla industriområde ska frigöras om Vänersborgs kommun flyttar hamnen från centrala Vänersborg till Vargön? (Se ”Framtiden för Vargöns hamn”.)

Jag funderade mycket på det här för några år sedan. Nu börjar jag undra igen…

VA Gardesanna: Kohagen vann!

14 september, 2023 Lämna en kommentar

I somras skrev jag fyra bloggar om Kohagens kamp mot Vänersborgs kommun. (Se “VA: Kohagen vs kommunen”.)

Kohagens Samfällighetsförening på Gardesanna, Vänersnäs, har hand om VA-frågor för de 54 fastighetsägare som är medlemmar i föreningen. Det gäller dricksvatten och BDT-vatten, dvs bad-, disk- och tvättvatten, men inte avloppsvatten. Det har de enskilda fastighetsägarna löst på olika sätt själva. Samfällighetsföreningens gemensamhetsanläggning kallas “Bruna huset”. I huset finns det duschar, pentry, tank för ”Porta Potti”-tömning osv. (BDT-vattnet går till en infiltrationsbädd.)

Det har hänt saker på Gardesanna den senaste tiden. Kommunen har byggt ut det kommunala VA-nätet. Det innebär att alla fastighetsägare i samfällighetsföreningen har blivit inkopplade, eller blir det inom en snar framtid, på kommunens VA-nät. Det i sin tur betyder att Kohagens servicebyggnad, själva gemensamhetsanläggningen, inte behövs längre. Samfällighetsföreningen har därför tänkt sig att ta bort alla kranar och rör i servicebyggnaden, koppla ur vatten, riva ledningar, ta upp tanken och sätta igen alla brunnar permanent. Själva byggnaden är nämligen i gott skick och ska istället användas till förråd och möteslokal.

Det har bara funnits ett problem, ett stort problem – Vänersborgs kommun. Kommunen har krävt att “Bruna huset” ska betala en anslutningsavgift till kommunen på 257.067 kr. Och det alltså trots att husets vattentjänster inte behövs längre. Kohagens samfällighetsförening har därför bestämt sig. De ingående fastighetsägarna vill inte betala för något som inte behövs.

Samfällighetsföreningen bestred anslutningsavgiften den 12 januari 2023. Kommunen gav i och för sig anstånd med betalningen men klargjorde tydligt sin uppfattning att Kohagens Samfällighetsförening skall betala anslutningsavgiften. Kohagen upprepade bestridandet den 21 juni 2023 och uppmanade Vänersborgs kommun att stämma föreningen. Kohagen var helt övertygad om att den hade rätt. Den hade inte bara logiken på sin sida utan även Vattentjänstlagen och prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen. Samfällighetsföreningen tänkte inte under dessa omständigheter betala för något som inte behövdes. Kommunen hävdade dock så sent som den 3 juli att “Bruna huset” skulle anslutas och samfällighetsföreningen betala VA-avgiften. Jag har beskrivit dessa turer utförligt i mina fyra bloggar. (Se VA: Kohagen vs kommunen”.)

Det har varit tyst ett tag, men under tiden verkar det som om kommunens kvarnar faktiskt har hunnit med en del malande. I måndags, den 11 september, fick Kohagens Samfällighetsförening ett mail från kommunens VA-chef:

“Juristerna har tittat på ärendet, utifrån det som Plan- och bygglovschefen och jag beskrivet situationen, och de anser att man (dvs VA), på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång.”

Wow! Vilken överraskning!

Det är ett fantastiskt glädjande besked. Alla kommunens fakturakrav på Kohagen dras tillbaka. Kohagens Samfällighetsförening har vunnit striden mot kommunen!

Sedan fattades det formella beslutet den 12 september. Det var något annorlunda formulerat:

“Kommunens jurister har tittat på frågan och kommit fram till en gemensam bedömning. Utifrån det som beskrivits om situationen, från Plan- och bygglovschef, VA-chef och handlingar i SBN 2023/31, så bedöms förutsättningarna gällande servicebyggnaden (=”Bruna huset; min anm.) förändrats på ett ganska betydande sätt – både före och efter att kommunen fakturerade samfälligheten för anslutningsavgiften. Varje byggnad och ställplats har fått betala för en egen anslutning och dessutom ansökt om bygglov för att ändra användningen av servicebyggnaden.
Servicehuset har därmed inget behov av kommunalt VA.
Kommunen anser att man, på grund av att förutsättningarna förändrats på ett betydande sätt, ska ta tillbaka fakturan/kravet och att bygglovsprocessen får ha sin gång.
Faktura 1253xxx är annullerad och kreditnota bilagd.”

Kommunen erkänner genom sitt beslut att Kohagen hade rätt hela tiden, även om kommunen inte skriver det i klartext. De förändringar som kommunen beskriver har skett var nämligen väntade – och påtalade från början av samfällighetsföreningen. Det märkliga, och tänkvärda, är att det tydligen krävdes att “kommunens jurister” gjorde en bedömning i frågan och kom till denna slutsats. Man kan väl tycka att Kretslopp och vatten själv borde ha gjort denna bedömning, från början – alla fakta fanns ju hela tiden på bordet.

Sedan kan man väl hoppas att kommunen har lärt sig en läxa av processen med Kohagen. Det är t ex viktigt att lyssna på “motparten” och, inte minst, att inse att “motparten” är de kommuninvånare som man är satt att tjäna, hjälpa och ge service.

Tyvärr kan jag som utomstående få för mig att det bara är de kommuninvånare som hävdar sina rättigheter med emfas och visar att de tar striden ända till slutet som kan få rätt mot kommunen. Men… Hur behandlar kommunen de kommuninvånare som inte har kunskaper, tid eller resurser att ta striden mot en alltför ofta “fyrkantig” kommun…?

Men det är naturligtvis ovidkommande funderingar, kommunen ändrade sig ju faktiskt – och Kohagen vann striden.

Det är en glädjens dag på Gardesanna.

Är detta Vänersborgs kommun? (2/2)

12 april, 2023 2 kommentarer

Anm. Fortsättning på bloggen “Är detta Vänersborgs kommun? (1/2)”.

Astrid som är 79 år och bor på Gardesanna sa till TTELA (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):

Jag tycker att detta är öststatsmetoder, vi blir överkörda, vi har ingen talan.”

Astrid är inte ensam, många av Vänersborgs kommuninvånare reagerar starkt på att fastighetsägare tvingas att ansluta sig till kommunens VA-nät för dyra pengar fast de inte vill och inte behöver. De har egna enskilda avloppsanläggningar som är godkända.

Även riksdagen har reagerat på tvångsanslutningarna ute i kommunerna. Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) ändrades därför vid årsskiftet och tanken är att reglerna kring anslutning till kommunalt VA ska bli mer flexibla. Inte heller detta tar Vänersborgs kommun hänsyn till.

I artikeln om Astrid intervjuas också kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) och kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M).

Kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson (S), förstår enligt TTELA att situationen är besvärlig, men lägger skulden på lagstiftningen och Länsstyrelsen. Och visst har Länsstyrelsen på sätt och vis en del i ansvaret, och “skulden”, för tvångsanslutningarna på Gardesanna. Länsstyrelsen förelade kommunen 2015 att tillhandahålla kommunalt vatten och avlopp. Men Vänersborgs kommun hade faktiskt kunnat överklaga Länsstyrelsens beslut. Föreläggandet skulle ha kunnat prövats i Mark- och miljödomstolen. Kommunen överklagade emellertid inte.

Kommunen skulle också ha kunnat rita verksamhetsområdet på ett sådant sätt att fastigheter som hade godtagbara enskilda VA-anläggningar med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön, som det heter i lagen, inte ingick i verksamhetsområdet.

9 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) säger, och paragrafen gällde även innan lagändringen vid årsskiftet:

“Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”

Benny Augustsson (S) försvarar beslutet och tvångsanslutningarna på Gardesanna med att så agerade kommunen också vid VA-utbyggnaden på Dalslandskusten. Det torde vara en klen tröst för Astrid att det fanns kommuninvånare i Dalsland som drabbades på samma sätt. Och två fel kan ju aldrig bli ett rätt…

Henrik Harlitz (M) har en annan syn, en syn som jag också delar. (Eller om det är tvärtom…)

Harlitz menar att Astrids och de andra fastighetsägarnas situation inte är rimlig. Och det håller nog de flesta med om, kanske till och med en och annan socialdemokrat och centerpartist… TTELA tar också upp den motion som Lena Eckerbom Wendel skrev för moderaternas räkning och som återremitterades av kommunfullmäktige nu i februari. (Se “KF 2: VA – återremiss igen”.)

Motionen handlade om att ett regelverk ska tas fram i Vänersborg som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. Det fanns inget i motionen som gick emot lagen och det fanns inget i lagen som hindrade att kommunen antog ett regelverk enligt motionen. Det fanns, som Lena Eckerbom Wendel (M) framförde, ett “manöverutrymme” för kommunerna att ha egna regelverk. Regelverket skulle så att säga komplettera lagen och framför allt tala om för invånarna hur kommunen tänkte agera. (Se “KF 2b: VA-motionen och lagen”.)

De styrande partierna, S+C+KD+MP, utnyttjade möjligheten att en minoritet i fullmäktige, 1/3 av ledamöterna, kan återremittera ett ärende. Jag såg det som ett missbruk av denna möjlighet och återremissen syftade enligt min mening enbart till att obstruera ett beslut. Därför har jag överklagat kommunfullmäktiges beslut om återremiss. (Se “Överklagande till Förvaltningsrätten”.)

Imorgon torsdag har samhällsbyggnadsnämnden sammanträde. James Bucci (V) har lämnat en motion till samhällsbyggnadsnämnden och väckt ett ärende kring VA-frågan. Bucci vill att hans motion behandlas redan imorgon.

James Bucci (V) yrkar att samhällsbyggnadsnämnden tar fram ett regelverk som skall gälla vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.

Bucci skriver i motionen:

“Då det redan idag är klarlagt (se MÖD mål M4976-19) att det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i lagen om allmänna vattentjänster finner jag ingen anledning att invänta kommunens arbete med en vattentjänstplan för att sedan komma till skott med att hantera motionen.”

Buccis (V) motion mynnar ut i exakt samma krav, samma att-satser, som Lena Eckerbom Wendels (M) motion i kommunfullmäktige! 

Bucci anser att det borde ha blivit ett bifall till moderaternas motion i kommunfullmäktige. Han skriver i sin motion:

“Samhällsbyggnadsnämnd och förvaltning har, som huvudmän, ansvaret för kommunens vatten- och avloppstjänster och det är därför rimligt att i nämnden väcka ett ärende som speglar intentionerna som motionären hade i sin motion till kommunfullmäktige.”

I TTELA konstaterade också Henrik Harlitz (M) helt riktigt:

“När det gäller lagar finns det gråzoner. Det finns andra kommuner som gör generösare tolkningar än vad vi gör.”

Både Moderaterna och Vänsterpartiet anser att Vänersborgs kommun borde tolka lagen “generösare”. Det vill däremot inte de styrande partierna, S+C+KD+MP. De är inte intresserade av några som helst “generösa tolkningar”. För dem gäller bara tvångsanslutning.

De styrande partiernas inställning har varit i överensstämmelse med den “juridiska traditionen”, alltså med gängse praxis i Sverige. De kommunala förespråkarna för tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet har av tradition haft ”rätten” på sin sida. Länsstyrelserna har stöttat kommunerna i denna sak och har inte helt sällan haft en ännu rigidare syn på tvångsanslutning. När ett verksamhetsområde har beslutats i en kommun var det egentligen bara för kommunen att köra på – med tvångsanslutning och obligatoriska avgifter. Och det oavsett om fastigheterna hade egna VA-anläggningar eller ej, om de enskilda VA-anläggningarna var godkända eller ej.

Men nu, äntligen, har det alltså börjat blåsa helt andra vindar i Sverige – i flera kommuner, i Mark- och miljödomstolarna och i riksdagen…

Men inte i Vänersborg…

Vill vänersborgarna fortsätta att ha en kommun som med alla medel kör över de enskilda människorna? Vill vänersborgarna att kommunen ska använda, som Astrid uttrycker det i TTELA, öststatsmetoder? Ska politiker och tjänstepersoner kunna tvinga enskilda människor i Vänersborgs kommun att betala hundratusentals kronor för något som de inte behöver eller vill ha?

Är det en sådan här kommun vänersborgarna vill ha?

Det är i varje fall inte mitt Vänersborg…

Är detta Vänersborgs kommun? (1/2)

11 april, 2023 2 kommentarer

Ibland skäms jag över att vara vänersborgare och politiker. När jag idag läser i TTELA om Astrid 79 år är det ett sådant tillfälle.

Astrid bor på Gardesanna i ett hus som byggdes av hennes far 1942. Här växte Astrid upp och de senaste 40 åren har hon bott där året om. Astrid är nu tvungen att ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Det kostar henne 400.000 kr. Det är en anslutningsavgift på 238.000 kr, anläggandet av rör från tomtgränsen till huset och löpande avgifter.

Det kan vi alltså läsa om i TTELA. (Se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”.) Astrid är inte ensam, TTELA har i ett par artiklar beskrivit konsekvenserna för flera fastighetsägare, varav några är sommarstugeägare.

Orsaken till Astrids och andra gardesannabors belägenhet är ett beslut i Vänersborgs kommunfullmäktige den 17 juni 2020:

“Kommunfullmäktige inför verksamhetsområdet för vatten och spillvatten för Gaddesanna enligt kartbilaga.”

Beslutet fattades precis när pandemin började få sitt grepp över Sverige. Vänersborgs kommunfullmäktige hade halverats för att minska smittspridningen. Eftersom jag personligen tillhörde en riskgrupp deltog jag inte i sammanträdet.

Beslutet att inrätta ett verksamhetsområde på Gardesanna fattades av ett enhälligt tjänstgörande fullmäktige. Det var en konsekvens av ett föreläggande från Länsstyrelsen 2015. Föreläggande var i sin tur ett resultat av ett brev från några fastighetsägare i området till Länsstyrelsen den 9 februari 2012. Fastighetsägarna begärde att kommunen skulle tillhandahålla vatten och avlopp i området. (Se “Gardesanna – också en del?”.)

Det som slår mig med beslutet i kommunfullmäktige 2020 är att det hänvisar till en kartbilaga. Denna bilaga är dock inte med i protokollet. Det får mig att undra om inte beslutet måste anses vara ofullständigt. Det hänvisar ju för sin giltighet till en karta…

Beslutet har för många år sedan vunnit laga kraft, men… Vilket är beslutet, vilka fastigheter ingick i verksamhetsområdet och skulle anslutas till kommunens VA-nät? Det gick ju faktiskt inte att utläsa ur protokollet.

Det fanns en karta i utskicket till kommunfullmäktiges ledamöter, och där framgår naturligtvis verksamhetsområdet. I varje fall hur förslaget såg ut…

Men ett beslut av kommunfullmäktige måste vara fullständigt. Det är ju själva beslutet som är det juridiskt giltiga. Det är ju också det som ska distribueras till de berörda. Eller borde göra. Det har skrivits på Facebook av en av de som har sommarstuga på Gardesanna att hen inte fått någon information av kommunen – förrän en faktura damp ner nu i år, tre år efter beslutet. Om det är riktigt och sant vågar jag dock inte uttala mig om.

Samtliga fastigheter på Gardesanna har någon typ av enskild VA-lösning. Några är sannolikt mindre bra, kanske till och med undermåliga, medan andra inte är det. Det spelar emellertid ingen roll. Alla fastigheter ska anslutas till kommunalt VA. Det har kommunen bestämt.

TTELA skriver om Astrids fall:

“När kommunfullmäktige har beslutat om ett verksamhetsområde ”så förutsätts presumtion [=ett antagande som gäller så länge inget annat visats; min anm] för behovet av spillvatten för alla fastigheter”, som kommunens VA-chef uttrycker saken.”

Vänersborgs kommun förutsätter alltså att alla enskilda avlopp på Gardesanna är undermåliga…

Mark- och miljööverdomstolen har emellertid slagit in på en annan linje de senaste åren. I en dom från den 28 september 2021 skrev Mark- och miljööverdomstolen:

“För att det s.k. miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (prop. 2005/06:78 s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Bevisbördan för att det finns en “tillräckligt konkretiserad och utredd problematik” med en enskild VA-anläggning låg enligt Mark- och miljööverdomstolen på kommunen. Det finns fler domar som säger samma sak. En gång till, det är kommunen som har bevisbördan för att en fastighet inom ett verksamhetsområde har ett sådant behov av vattentjänster som avses i Lagen om allmänna vattentjänster. Notera att domarna från Mark- och miljööverdomstolen har en prejudicerande verkan.

De här domarna har alltså avkunnats innan lagändringen av Lagen om allmänna vattentjänster (LAV)… Det betyder att de här rättsfallen borde beaktas när det gäller Gardesanna. Det gör emellertid inte Vänersborgs kommun…

TTELA skriver:

“På miljö och hälsa på kommunen vet man egentligen inget om den aktuella statusen på Astrids VA-anläggning. ”I vårt verksamhetssystem har vi inget ärende om avloppet till fastigheten.””

Miljö- och byggnadsförvaltningen har alltså inte gjort någon inventering av de enskilda VA-anläggningarna på Gardesanna, det som Mark- och miljöverdomstolen menade var kommunens skyldighet. Men det spelar ingen roll i Vänersborg. Kommunen ska tvinga in alla fastigheter i kommunens VA-nät.

Det skriver TTELA också om i ett annat fall (se TTELA “Stefan tvingas ansluta sig till kommunalt vatten och avlopp”): 

“Stefan och hans familj använder sommarstugan på Gaddesanna utanför Vänersborg på helgerna under fyra månader om året. Fastigheten har eget vatten och avlopp. Ändå tvingas de betala närmare 200.000 kronor för att mot sin vilja kopplas till det kommunala va-systemet.”

Det gäller även Sture Jansson som också bor inom samma verksamhetsområde på Gardesanna. Han säger till TTELA (se “Astrid, 79, tvingas låna 400.000 för att betala räkningen från kommunen”):

“Jag har ett lantbruk här borta. Och jag har både eget vatten och ett godkänt avlopp. När jag först hörde talas om det här trodde jag ju inte att det skulle gälla oss som hade avlopp. Jag fördjupade mig inte så mycket i det, jag kunde inte tänka mig att de skulle tvinga någon som har fungerande avlopp. Men så var det inte alls, det var tvång för alla som bodde inom området.”

VA-anslutningen till kommunen kostar Sture Jansson omkring 260.000 kr…

Vänersborgs kommun utgår från och förutsätter att alla enskilda avlopp på Gardesanna är undermåliga. Därför ska alla fastighetsägare betala för en anslutning till kommunens VA-nät.

Astrid kommenterar hur hon uppfattar Vänersborgs kommun:

“Jag har en anläggning som fungerar. Den har funnits i många år och det är ingen som har klagat på den. Jag tycker att detta är öststatsmetoder, vi blir överkörda, vi har ingen talan.”

Fortsättning följer i bloggen ”Är detta Vänersborgs kommun? (2/2)”.

Motion om tvångsanslutning

15 oktober, 2022 Lämna en kommentar

Det har sannolikt inte undgått någon politiskt intresserad kommuninvånare att VA-frågan, i synnerhet den på Vänersnäs, har varit en omdebatterad och infekterad fråga under slutet av denna mandatperiod. Vänsterpartiet gjorde t ex tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet till en lokal valfråga.

Vad som händer i kommunen med VA-frågan framöver vet varken jag eller någon annan säkert. Förvaltningarna i Vänersborgs kommun har i varje fall inte ändrat uppfattning. De tolkar fortfarande vattentjänstlagen (LAV) som att alla fastigheter ska tvångsanslutas. Det gör också politikerna i den styrande minoriteten, S+C+MP. Det finns emellertid, även efter valet, en majoritet i kommunfullmäktige mot tvångsanslutning. Och den håller ögonen på vad som är på gång.

En ny lagstiftning börjar gälla från och med den 1 januari 2023, fast den uppdaterade vattentjänstlagen blev för de flesta lite av en besvikelse. Det blev inte så många ändringar som man hoppades på. Det blir t ex inget nej till tvångsanslutning. Däremot ska kommunerna kunna vara mer “flexibla”. Hur det är med “flexibiliteten” i Vänersborgs kommun vet dock de flesta… (Se “Riksdagen ändrar i VA-lagen”.)

Mitt under brinnande VA-debatt skrev Lena Eckerbom Wendel (M), den 15 februari 2022, en motion med rubriken “Motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp”. Den hade, som jag ser det, en del tveksamheter i “brödtexten” och motionens tre yrkanden löpte inte heller “linan ut”:

  • “Att ett regelverk ska tas fram som tydliggör befintliga fastighetsägares valmöjligheter vid inrättandet av ett kommunalt verksamhetsområde för vatten och avlopp.”
  • “Att regelverket enligt ovan ska göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kan visa anslutning inte behövs med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö.”
  • “Att regelverket kommuniceras så tydligt för allmänhet, politiker och berörda fastighetsägare att syftet med lagen om allmänna vattentjänster kan uppnås mer effektivt än idag.”

Eckerbom Wendel (M) yrkade alltså inte på att tvångsanslutningen till det kommunala VA-nätet skulle stoppas. Hon ansåg “bara” att fastighetsägare ska kunna vänta med anslutningen tills den dag den enskilda VA-lösningen inte längre är acceptabel “med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö”. Det handlade alltså om en “minskad” tvångsanslutning.

Motionen är alltså en slags kompromiss i frågan om tvångsanslutning. Och därigenom var motionens yrkanden åtminstone bättre än den rådande uppfattningen och praxisen hos kommunens styrande politiker. Och tjänstepersoner.

Motionen behandlades i torsdags, den 13 oktober, av samhällsbyggnadsnämnden.

Beslutsförslaget till nämnden hade följande formulering:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår Kommunfullmäktige att avslå motionen om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp och följa den nya lagstiftning som kommer och dess tillämpningar.”

De styrande partierna och förvaltningen var inte mottagliga för några kompromisser. Kommunfullmäktige ska avslå motionen. (Motionen ska så småningom avgöras av kommunfullmäktige.)

Det var en längre bakgrund och motivering i underlaget. Det som direkt berörde avslaget av motionen var:

“Propositionen innebär enligt branschorganisationen Svenskt Vatten att kommunernas bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. En kommun ska vid bedömningen om det finns behov av en allmän vattentjänst ta särskild hänsyn till förutsättningarna att tillgodose behovet av vattenförsörjning och avlopp genom en enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Den “nya” lagen har uppfattats på ett riktigt sätt – “flexibilitet” och “enskild anläggning som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. Det är två nyckelbegrepp i vattentjänstlagen.

Texten fortsätter:

“Detta innebär en ökad utredningsbörda för kommunen. Ändringen medför samtidigt att kommuner får möjlighet att se om fastighetsägarna kan ordna egna lösningar. Kraven är inte lika högt ställda på de enskilda anläggningarna, utan det räcker att dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön. Denna bedömning gäller alla vattentjänster och måste ta hänsyn till exempelvis statusen i vattenförekomster och dricksvattenkvaliteten i området. Kommunerna bör beakta det långsiktiga behovet.”

Det här avsnittet kan läsas en gång till. Det är viktigt. Det talas om “egna lösningar” och “inte lika högt ställda” krav som tidigare.

Förvaltningen skriver vidare:

“Det är viktigt att påpeka att dessa lägre krav endast gäller i bedömningen av huruvida ett kommunalt verksamhetsområde behövs eller inte. När ett beslut om ett nytt verksamhetsområde är beslutat är huvudregeln fortfarande att alla fastigheter inom detta område ska anslutas till den allmänna anläggningen. Här har ingen ändring skett.”

Och sedan vänder förvaltningen på alltihop. Om ett verksamhetsområde redan är beslutat så är det tvångsanslutning till kommunens VA som gäller. Det kan ifrågasättas. Det finns ju överklaganden där domstolarna inte har resonerat på det sättet. Men jag vet inte heller riktigt vad förvaltningen tänker på – finns det något verksamhetsområde som är beslutat i kommunen och som inte redan är “utbyggt”? Det blev ju aldrig något verksamhetsområde på Vänersnäs… (Det gäller dock inte Gardesanna.) Och när det gäller kommande beslut av verksamhetsområden lär kommunfullmäktige ha alla ögon och öron öppna…

De styrande partierna och tjänstepersonerna har, det måste tilläggas, en mycket diffus och vid definition på “alla fastigheter inom detta område”. Kommunen har nämligen sin egen definition på större sammanhang/samlad bebyggelse. Den är som jag ser det inte i enlighet med lagen.

Alla argument mot verksamhetsområden och tvångsanslutning på Vänersnäs har jag redogjort mycket noggrant för i tidigare bloggar. (Det går att scrolla igenom alla bloggar här, med den senaste, dvs denna blogg, först.)

Beslutsförslaget i samhällsbyggnadsnämnden var alltså avslag på motionen, men 1:e vice ordförande Tor Wendel (M) yrkade på bifall.

Det blev votering.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade att bifalla motionen med röstsiffrorna 6-5.

Det var ledamöterna för oppositionen, M+L+V+MBP+SD, som röstade för bifall och de styrande partierna, S+C+MP, som ville avslå den. De styrande partierna verkar vara totalt oemottagliga för sakargument.

Det är värt att uppmärksamma att nämndens kristdemokrat svängde 180 grader – KD röstade avslag till motionen.

Varför bytte KD sida? Det beror sannolikt inte på att de har blivit övertygade av de styrande partiernas argument. Vad kan det då bero på? Ja, säg det…

Jag är lite tveksam till motionen, i varje fall den andra att-satsen. Är det inte så att motionen kan vara ”kontraproduktiv”? Den vill ju bara ”minska” tvångsanslutningen, dvs skjuta den framåt i tiden. Alla fastigheter ska tvångsanslutas så småningom menar Lena Eckerbom Wendel (M). Det håller inte jag med om. Fastigheter på landsbygden ska kunna få ha enskilda avloppsanläggningar även i framtiden – bara de uppfyller lagens krav.

Det tål att fundera på – öppnar ett antagande av motionens yrkanden bara dörrarna till en tvångsanslutning?

Riksdagen ändrar i VA-lagen

7 augusti, 2022 Lämna en kommentar

Den 22 juni 2022 behandlade riksdagen propositionen “Hållbara vattentjänster”. (Den kan laddas ner här.) Det handlade om kommuners skyldighet att ordna vattentjänster enligt 6 § i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). (Se “Lag om allmänna vattentjänster”.)

Det tog lång tid att komma fram till ett riksdagsbeslut. Redan 2016 fick nämligen Anders Grönvall i uppdrag av dåvarande bostadsminister Peter Eriksson (MP) att utreda “VA-frågan”. Den 28 maj 2018 lade Grönvall fram sin utredning. (Se “Statens nya tankar kring VA”.) Utredningen skickades ut på remiss och det visade sig att den ledde både till förhoppningar, besvikelser och fortsatt diskussion. Tiden gick utan att regeringen lade fram något förslag till riksdagen.

Miljöminister Per Bolund (MP) insåg senare att det behövdes mer kunskap om små avlopps påverkan på miljön och gav det statliga forskningsrådet Formas i uppdrag att undersöka detta. Den utredningen hann dock inte bli klar innan propositionen om “Hållbara vattentjänster” lades fram nu i år. Många kritiserade det.

Det fanns flera röster som ansåg att det behövdes mer kunskaper och fler aspekter av VA-frågan innan ett riksdagsbeslut, t ex om smittskydd, sårbarhet vid beredskap, cyberattacker, markretentionens betydelse och rättssäkerheten kring stora och små avlopp. Många tyckte också att det bristande underhållet av de kommunala VA-ledningar skulle undersökas, liksom utsläppen från de kommunala avloppsreningsverken. Det blev dock inte så.

I bloggen “Kommande ändring i LAV 6 §” gick jag igenom propositionen “Hållbara vattentjänster” tämligen noggrant.

De lagändringar som riksdagen sa ja till den 22 juni innebär bland annat att kommunernas bedömning av behovet av en allmän vattentjänst ska bli mer flexibel. Nu ska lagen i fortsättningen innehålla en skrivning om att ”särskild hänsyn” ska tas till förutsättningarna att kunna godta en enskild VA-anläggning ”med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”. 

Det torde bli diskussioner och tolkningar kring vad som menas med “särskild hänsyn”. I förslaget till lagändring gav regeringen långa och noggranna förklaringar och motiveringar till tillägget om “särskild hänsyn” i LAV 6 §. Den anser att paragrafen med den tidigare formuleringen nu blir tydligare när det framgår att (Lagrådsremissen s 18):

“kommunen under vissa förutsättningar inte är skyldig att tillhandahålla allmänna vattentjänster, trots att fastigheten eller bebyggelsen ingår i ett större sammanhang.”

Hur tydligt detta blev kan väl diskuteras.

Svenskt Vatten anser att den “särskilda hänsynen” innebär att utredningsbördan ökar för kommunerna, och fortsätter (se “Vägar till hållbara vattentjänster – dessa förändringar innebär propositionen”):

“Ändringen medför samtidigt att kommuner får möjlighet att se om fastighetsägarna kan ordna egna lösningar. Kraven är inte lika högt ställda på de enskilda anläggningarna, utan det räcker att dessa kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”

Jag vet inte om ändringen betyder det. Den här möjligheten fanns nog även innan lagändringen. Känslan är också att lagändringen kommer att tolkas helt annorlunda i Vänersborgs kommunhus…

Många fastighetsägare, jfr t ex Villaägarna, ville att det skulle införas en skyldighet för kommunerna att bevisa varför en kommunal VA-anslutning skulle vara en bättre lösning i det enskilda fallet. De blev besvikna på riksdagens beslut. De förväntade sig att kommunerna skulle få krav på sig att kunna påvisa brister med en enskild VA-anläggning.

Riksdagen riktade dock ett tillkännagivande, en uppmaning, till regeringen (se Havs- och vattenmyndigheten):

“Regeringen bör ta de fortsatta initiativ som krävs för att få till stånd en ordning som innebär att en fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav som utgångspunkt inte ska kunna påtvingas ett kommunalt avlopp.”

Tillkännagivandet stod samtliga de borgerliga partierna bakom och det innebär med all sannolikhet att vattentjänstlagen kommer att ändras ytterligare om det blir regeringsskifte.

Regeringens proposition föreslog en lagändring angående små enskilda avloppsanläggningar. Den skulle innebära att regeringen fick rätt att besluta om nya föreskrifter om kontroll av VA-anläggningarna. Riksdagen sa nej till det. Den menade att (se Havs- och vattenmyndigheten):

det finns en risk för att nya föreskrifterna skulle kunna medföra omotiverade kostnader för fastighetsägare som inte vägs upp av en motsvarande positiv nytta för miljön.”

Jag tror att någon form av deklaration av den enskilda VA-anläggningen från fastighetsägare, med medföljande kontroll från kommunen, skulle kunna vara en väg framåt. Det är onekligen så att vissa enskilda avloppslösningar kan vara undermåliga.

Riksdagen beslutade också att varje kommun ska ha en aktuell vattentjänstplan. De flesta kommuner har det idag. I Vänersborg finns t ex den så kallade Blåplanen.

Vattentjänstplanen ska visa kommunens långsiktiga planering. Den ska beslutas av kommunfullmäktige men är samtidigt inte bindande. Planens aktualitet ska prövas varje mandatperiod. Så har inte skett med t ex Blåplanen i Vänersborg.

Svenskt Vatten, som är mycket positiv till Vattentjänstplaner, skriver (se “Vägar till hållbara vattentjänster – dessa förändringar innebär propositionen”):

“Vattentjänstplanerna ska vara föremål för samråd och granskning. Kommunen ska ställa ut ett förslag till vattentjänstplan för granskning under minst fyra veckor och informera om utställningen på sin anslagstavla före utställningstidens början.”

Detta ger de kommuninvånare som berörs av planen möjlighet att i god tid lämna synpunkter. Det kan öka demokratin i en kommun.

Många fastighetsägare med enskilda avlopp har reagerat på den negativa syn som regeringen visar de enskilda avloppen i propositionen (s 34). Där skriver regeringen att nästan 200.000 enskilda avlopp behöver ”åtgärdas”. Det finns faktiskt ingen vetenskaplig undersökning som visar detta.

Förändringarna i vattentjänstlagen träder i kraft den 1 januari 2023. Bestämmelserna kring vattentjänstplanerna ska emellertid börja gälla först efter den 31 december 2023.

Jag vet inte vad den “uppdaterade” vattentjänstlagen kommer att betyda för utbyggnaden av det kommunala VA-nätet i Vänersborg eller, i synnerhet, tvångsanslutningen på Vänersnäs. En sak torde dock vara klar, får socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister majoritet i kommunvalet så kommer tvångsanslutningen att ta fart.

Vänsterpartiet i Vänersborg skriver så här i sin kommunala valplattform:

Nej till tvångsanslutning!
Kommunen vill ansluta invånarna till kommunalt vatten och avlopp genom att tänja på vattentjänstlagen. Fastigheter som inte tillhör större sammanhang ska anslutas och enskilda avlopp döms ut med hjälp av dokument. Det är fel, enskilda kan inte tvångsanslutas på antaganden. Kommunen kan inte kräva hundratusentals kronor på gissningar.”

Kategorier:Juridik, riksdag, VA, Vänersnäs

VA-debatten i KF (7): Övriga trådar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

I sex bloggar har jag redogjort för de viktigaste “trådarna” och argumenten i VA-debatten. Det mest slående tycks väl vara hur de styrande partier undvek att debattera beslutsförslagets förhållande till Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) och de rättsfall som har följt på lagen. Det var också anmärkningsvärt att kunskapen om miljöfrågor var så låg. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.)

Fast det där sistnämnda ansåg självklart inte Dan Nyberg (S), som var den som iklädde sig rollen som de styrande partiernas talesperson i miljöfrågor. Vilket i sig var mycket märkligt eftersom Miljöpartiet ingår i den styrande trojkan – i varje fall på papperet… Eller varför inte att miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande tog aktivare del i debatten…

Socialdemokraten Dan Nyberg var inte nådig mot de som ifrågasatte honom (37.31):

“Stefan Kärvlings miljöintresse, det imponerar inte på mig. Och jag hoppas Stefan Kärvling är ganska ensam i Vänsterpartiet när det gäller miljöengagemanget och att det finns andra vänsterpartister som kommer att visa mycket större intresse för miljöfrågorna framöver.”

Demagogen Nybergs debatteknik går ofta ut på att medvetet missförstå motståndaren. Han tolkar det som sagts på sitt eget sätt, och argumenterar sedan mot sin egen felaktiga bild av motståndarens argument. Och inte sällan blir han ironisk och nedlåtande.

Det visade han flera gånger i debatten, bland annat i slutet av debatten när han sa (1.11.07):

“… tycker jag, även om Stefan Kärvling säger att han begriper detta bättre än vad våra tjänstemän gör, så litar jag mer på våra tjänstemän och deras bedömningar…”

Det här reagerade jag mot (1.13.25):

“Dan Nybergs debatteknik tycker jag är värd en replik. Jag tycker inte om när man gör sig till talesperson för 40.000 personer, som han gjorde förut, och har man det minsta kritik då av det som finns i underlaget, ja då vet man bättre, väldigt ironiskt, och då förringar man personen som man diskuterar med. Kan vi inte prata om sakfrågor istället Dan Nyberg än att hålla på med sånt. Du är för smart för det. Det är inte rätt ställe och trycka ner folk på. … Varför håller du på så Dan? Inte värdigt.”

Dan Nyberg (S) återkom inte mer i fullmäktige, men i en av sina kommentarer här på bloggen skrev han (klicka här):

“Grunden är väl egentligen att du har svårt att bemöta min argumentation.”

Jag vet inte riktigt vilken argumentation Nyberg menade. Kanske menade han att jag inte kunde bemöta hans argument att fastighetsägarna på Vänersnäs förorenar dricksvattnet för alla 800.000 människor som tar sitt dricksvatten från Vänern…? (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.) (Om man tror att kommunala avloppsreningsverk är guds gåva till mänskligheten och överlägsna alla enskilda avloppsanläggningar rekommenderar jag en läsning av en blogg från 2018, “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”. Eller varför inte en alldeles aktuell artikel “Miljögifter i mejeriprodukter och avloppsslam skadar barns hälsa – LRF Mjölk visar ingen hänsyn”.)

Och om jag inte inser att fastighetsägarna på Vänersnäs mer eller mindre förgiftar vattnet och kan bemöta det, så är det så allvarligt och visar på mitt “ointresse av miljöfrågor” (citat Nyberg) att:

“Det här är ett viktigt besked till väljarna inför valet om några månader. Det kommer jag också argumentera kring…”

Det är ett hot som heter duga…

Det utspelade sig en del “parallella” diskussioner som jag vill lyfta för att redogörelsen av fullmäktigedebatten ska bli så komplett som möjligt. De var kanske mindre viktiga i det “stora hela”, men de kan ändå vara av intresse. Nybergs debatteknik var för övrigt en av de “parallella” trådarna.

En annan “tråd” som diskuterades var, ska vi kalla det, “solidariteten med VA-kollektivet”. Det är egentligen inte omöjligt att detta kan vara ett tämligen tungt argument, i varje fall i socialdemokratiska kretsar.

Benny Augustsson (S) nämnde i ett tidigt skede av debatten (16.04):

“… dom vänersborgare som ingår i, faktiskt, det VA-kollektivet som ska betala hela våran VA-utbyggnad…”

Augustsson menade sannolikt, ungefär, att alla investeringar i VA-utbyggnaden i olika delar av Vänersborg, och inte minst ut till Gardesanna, skulle betalas av så många vänersborgare som möjligt. Jag antar att han tänkte sig att ju fler som anslöts till det kommunala VA-nätet, desto mindre avgifter för var och en.

Jag tror emellertid att Dan Nyberg (S) definierade frågeställningen bäst (1.10.10);

“…medborgarna … som ingår i det tidigare VA-kollektivet, dom är ju med och betalar för de investeringar som har gjorts och dom investeringar som vi gör nu här då ute på Vänersnäs. Där skulle ju genom dom här besluten också dom på Vänersnäs anslutas till det här nätet och därmed bli kostnadsbärare utav den stora investeringen. … Om dom här fastigheterna då inte ansluts då, så får ju alla andra som tillhör VA-kollektivet ta den här stora investeringen som tagits i fullmäktige…”

I Kommunallagen 2 kap 1 § definieras kommunens uppgifter: 

“Kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar.”

Uppgifterna finansieras i regel via kommunalskatten och sedan kan de som utnyttjar tjänsten få betala en avgift, t ex för barnomsorg eller sophämtning. När det gäller vatten och avlopp ska enbart de betala som utnyttjar tjänsten (VA-kollektivet), inga pengar går via skattsedeln. Till skillnad från de flesta andra verksamheter tvingar kommunen in fastighetsägare i VA-kollektivet, tvingar fastighetsägare att betala – fast de inte vill eller behöver den kommunala tjänsten. Motiveringen från de styrande partierna är att det då handlar om någon slags “solidaritet”… Och denna av socialdemokraterna definierade solidaritet står då högre i kurs än vattentjänstlagen…

Jag hade svårt att se att en kommun skulle kunna bortse från lagen med detta argument, men jag hade också svårt att se logiken i resonemanget (31.10):

“Jag har fått fiber här i mitt hus, jag har fått fjärrvärme för några år sen. Jag begär inte att hela Vänersborgs invånare ska hjälpa mig att betala det, jag betalar mitt eget fiber och jag betalar fjärrvärmen. Och det tycker jag väl att dom som då vill ha VA egentligen borde betala det också och att dom som inte vill kan skaffa sig enskilda anläggningar. Det kan väl tålas att tänka på, vad ska andra betala till mig?”

Och borde jag kanske ha tillagt, att är det av “allmänt intresse” så borde kommunens skatteintäkter användas.

Benny Augustsson (S) var som kommunstyrelsens ordförande orolig för vad han skulle säga (29.31):

“… till dom ute på Vänersnäs som inte vill annat än att bli kopplade till kommunalt VA? För det finns många i de andra verksamhetsområdena som verkligen vill bli kopplade, som inte har något bra vatten och inte vill annat än att bli kopplade till kommunalt VA. Vad ska vi säga till dom?”

Augustsson menade att om några ville ansluta sig till det kommunala VA-nätet så måste de som inte vill ansluta sig, majoriteten av fastigheterna på Vänersnäs, också ansluta sig. I solidaritet då kan man tänka sig… För då skulle de som vill ansluta sig inte behöva betala så mycket för anslutningen. Och den solidariteten bestämmer kommunen att de ska visa, även om de inte vill – och trots att det, som sagt, innebär att kommunen inte följer vattentjänstlagen. Jag tror att det möjligtvis var det här som James Bucci (V) var inne på, när han pratade om att kommunen utövar ett förtryck mot den enskilde. (Se ”VA-debatten i KF (5): Blåplanen”.)

Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tog upp en annan “tråd” i debatten, som egentligen också var viktig, V:et i VA – vattnet. Jonasson (39.22):

“Fastighetsägare som vill faktiskt ansluta sig, som vill ha ett avlopp som fungerar, som vill ha vatten med bra kvalitet. Vi diskuterar väldigt mycket avlopp i det här och godkända anläggningar osv. Men vi har också en vattenförsörjning som många fastighetsägare också behöver faktiskt ha hjälp med att få ett bra vatten.”

Till skillnad, tror jag, från Ann-Marie Jonasson (S) hade jag läst juristens bedömning av kommunens underlag. (Se “Jurist dömer ut VA-förslaget”.) Där hade juristen tagit upp även denna fråga, och därför sa jag (49.54):

“Och vattnet likadant som Ann-Marie Jonasson sa, man får göra en ordentlig undersökning. Man kan inte göra ett stickprov nån enstaka gång och säga att det var medelmåttig kvalitet. Ska man döma ut vattnet på Vänersnäs så får man ju göra riktiga undersökningar. Man kan ju inte sitta och gissa hela tiden. Det här handlar om stora pengar ifrån dom som bor här. Man kan inte bara gissa och säga att ja, nu ska ni betala 200.000 kr för att jag råkar tro det eller nånting. Vi måste undersöka, utreda och bevisa.”

Juristen hade nämligen skrivit i sin bedömning:

“Det finns i ärendet inte någon samlad utredning som visar på ett konkret behov av allmänt dricksvatten i de två verksamhetsområden som nu föreslagits. Enligt praxis behöver det finnas ett utredningsunderlag som utvisar ett samlat behov och att det inte endast handlar om enstaka anmärkningar för att kommunens skyldighet enligt 6 § LAV ska inträda, se MÖD:s dom meddelad 2009-12-30, mål 4062–09 och även MÖD:s avgörande i mål M 3582–18.”

Det kan noteras att juristen belägger sin slutsats med att hänvisa till ett antal rättsfall. De som dömer i de här fallen är domare som är tillsatta att tolka Lagen om allmänna vattentjänster…

Man kan väl lite försiktigt påstå att Ann-Marie Jonasson (S), ordförande som hon är i miljö- och hälsoskyddsnämnden, kunde ha varit något bättre påläst i frågan. Vilket innebar att hon, liksom de andra socialdemokraterna, sannolikt endast hade läst underlaget från, och litat på, kommunens tjänstepersoner…

Men kanske har Jonasson istället läst rapporten från SGS Analytics Sweden AB om Hästevadets vattenverk i Vargön…? SGS analyserade i januari i år vattnet och kommenterade analysresultatet på följande sätt:

“Följande var anmärkningsvärt: koliforma bakterier”

Vad var det Ann-Marie Jonasson (S) sa?

“…många fastighetsägare också behöver faktiskt ha hjälp med att få ett bra vatten.”

Det kanske inte är någon fördel för fastighetsägarna på Vänersnäs att få kommunalt vatten…? (Det går att ladda ner rapporten från SGS Analytics här.)

Den sista “tråden” som återkom i debatten var frågan om den borgerliga oppositionens feghet, eller inte. Både Augustsson (S) och Nyberg (S) menade att yrkandet på återremiss bottnade i en ovilja, en feghet, att ta ställning i en viktig fråga, särskilt nu inför valet. Och det kan väl vara en intressant fråga i sig. Den har dock inget att göra med själva ärendet, om tvångsanslutning eller inte. Därför tänker jag inte redogöra för den debatten. Jag blev dock något konfunderad, och bekymrad, när kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) som försvar mot den socialdemokratiska anstormningen yttrade (1.12.00):

“…understryka det att vi har inte lagt som förslag att vi ska avslå det här eller stoppa det här..”

Det kan väl vara bra för fastighetsägarna på Vänersnäs, och i andra delar av kommunen, att inför höstens val notera att moderaterna och den borgerliga oppositionen inte har bestämt sig för att säga nej till verksamhetsområden och tvångsanslutning…

Hur slutade då alltihop? Jo, kommunfullmäktige beslutade att ärendet skulle återremitteras. Det beskrev jag i bloggen “KF: Återremiss i VA-frågan”.

==

I denna bloggserie:

VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit

3 april, 2022 6 kommentarer

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (5): Blåplanen”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

Det finns tre rekvisit, tre villkor, i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 6 § som ska vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden. Det är 1) människors hälsa, 2) miljön och 3) större sammanhang. De två förstnämnda flyter dock ofta in i varandra.

Advokaten som på fastighetsägarnas uppdrag gjorde en bedömning av kommunens underlag, det underlag som Dan Nyberg ansåg vara “gediget”, “trovärdigt” och “bra”, utarbetat av “professionella tjänstemän” (se “VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”), dömde ut underlaget på dessa punkter. (Se “Jurist dömer ut VA-förslaget”.)

I regeringens lagrådsremiss, som nu behandlas av Lagrådet, definieras begreppet “större sammanhang”, ett av de nödvändiga rekvisiten:

“I praxis, det vill säga hur domstolar har tolkat lagen, är det fråga om ett större sammanhang vid en ansamling av 20 till 30 hus eller i vissa fall något färre.”

I Blåplanen arbetar kommunen med 6-8 fastigheter. Det tog Bucci (V) upp i ett inlägg (1.03.35):

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder.”

Faktum är att de förslag på verksamhetsområden som låg på fullmäktiges bord gick ifrån även Blåplanens alltför snäva, och felaktiga, definition. Och blev ännu snävare och felaktigare… På Anundstorp handlade det om tre fastigheter, som låg långt från andra fastigheter (se “Öppet brev till samtliga politiker”), och i Grytet om fyra. (Se “VA – varför ingår Grytet?”.)

När lagen talar om större sammanhang, eller som man också brukar säga, sammanhållen bebyggelse, så handlar det alltså inte bara om antalet fastigheter utan naturligtvis också om avstånden mellan dem.

I Blåplanen har kommunen använt sig av avståndsgränsen 150 meter mellan husen i sin definition av större sammanhang, dvs ligger några hus 150 m ifrån varandra så är de liksom “samlade”… Det är en väldigt bred och vidlyftig definition. Det är svårt att se att hus som ligger 150 m från varandra ska kallas “sammanhållen bebyggelse”. Dessutom har avståndet 150 meter faktiskt i flera fall utökats ännu mer i Blåplanen. De tre fastigheterna på Anundstorp, för att ta ett exempel, har betydligt längre till närmaste granne.

Det räcker att titta på en karta så ser man att de två verksamhetsområdena inte uppfyller rekvisitet större sammanhang/samlad bebyggelse. (Till höger ser vi ett av verksamhetsområdena.)

Den egenhändigt skrivna definitionen av större sammanhang som Vänersborgs kommun använder är inte korrekt. Och det är allvarligt. Det innebär att varken Blåplanen eller, i synnerhet, beslutsunderlaget till kommunfullmäktige följer Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).

Jag redogjorde i fullmäktige för advokatens sammanfattning av bedömningen av kommunens underlag. Tanken var att att de styrande partiernas ledamöter skulle få höra en kritik av underlagen till fullmäktige från en professionell jurist – som de inte kunde ifrågasätta. Vilket ingen heller gjorde. Men ingen höll heller med. Faktum är att inte någon från de styrande partierna (S+C+MP) överhuvudtaget kommenterade juristens slutsatser… Som jag alltså läste upp (33.05):

“De aktuella områdena kan enligt min bedömning inte ses som samlad bebyggelse och de hälso- och miljöskäl som lyfts fram är inte tillräckligt konkretiserade och utredda. Det saknas exempelvis helt utredning som visar på att enskilda avlopp i berörda områden skulle ha en sådan påverkan på recipienten Dättern i fråga om kväve och fosfor att det kan motivera behovet av inrättande av en allmän va-anläggning. En så vid tolkning av samlad bebyggelse som Samhällsbyggnadsnämnden har utgått från, vid avgränsningen av de föreslagna verksamhetsområdena, innebär att rekvisitet sammanhållen bebyggelse fråntas sin betydelse.”

Advokaten underkände alltså inte bara rekvisitet större sammanhang, utan samtliga de rekvisit som LAV 6 § krävde, även miljö- och hälsorekvisiten. Och jag fortsatte (34.16):

“Vi vet också, det ser vi underlagen, att väldigt många domar i detta har krävt av kommunerna att man faktiskt ska se på de enskilda anläggningarna. Här i Vänersborg har vi dömt ut anläggningar genom en så kallad skrivbordsbedömning och det tar ju juristen upp också, att det där är inte ok. Man kan inte döma ut VA, enskilda anläggningar, genom att titta på när dom är installerade. Man måste se på funktionen, och det har inte vi gjort i Vänersborg. Utan vi har bara suttit vid ett skrivbord och dömt ut alltihopa. Det där är inte ok. Och därmed så faller det som Dan Nyberg säger också om en gedigen professionell utredning. Det är det ju inte, man kan ju inte sitta och utreda enskilda avloppsanläggningar genom att titta på pärmar i kommunhuset. Man måste ju naturligtvis ut till fastigheterna och titta på dom. Självklart.”

Jag vet inte om miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) försvarade nämndens skrivbordstillsyn, eller inte. Jonasson sa (40.26):

“Sen vill jag säga, ja det är en skrivbordsprodukt, den yttrandet över dom avloppsanläggningar som det var fråga om i dom här områdena på Vänersnäs, som gjordes från miljö och hälsas skull … Det var det som efterfrågades också, vi skulle göra en genomlysning på vilka fastigheter som hade godkända avlopp eller inte. Sen är det så här. Vissa avlopp här och anläggningar är väldigt gamla och man ser ju då och har undersökt tidigare hur gammalt ett avlopp är, vad man kan tänka vad det har för livstid helt enkelt. Och det kanske man behöver i alla fall titta på, även om man inte har varit ute och tittat i brunnarna.”

Men hon avslutade anförandet med – en gardering?

“Men jag förstår att det är kanske en sån sak som vi kommer att behöva göra nu och lägga lite tid på helt enkelt.”

Jonasson menade att nämnden antagligen behöver lägga lite tid på att helt enkelt ge sig ut i verkligheten och titta på de enskilda avloppsanläggningarna. Ja Jonasson, precis! Det är vad mark- och miljödomstolarna kräver av kommunerna nu för tiden…

Här kommer några exempel på mycket aktuella domar, till skillnad från de rättsfall som fanns i underlaget som låg på fullmäktigeledamöternas bord (se “Vänersnäs: Aktuella VA-domar” och “KS: VA Vänersnäs”):

  • Dom i Mark- och miljödomstolen i Växjö den 21 december 2020. (Mål nr M 4660-20.) (Du kan ladda ner hela domen här.)
  • Dom i Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm den 15 april 2021. (Mål nr M 4447-20). (Du kan ladda ner domen här.)
  • Dom i Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm den 28 september 2021. (Mål nr M 5354-20). (Du kan ladda ner domen här.)

Domarna i dessa rättsfall säger i mångt och mycket samma sak, men för att konkretisera. I den förstnämnda domen står det:

“Även om anläggningen — som byggdes 1973 — uppnått en hög ålder så har nämnden inte pekat på några konkreta omständigheter som tyder på att reningsgraden i densamma skulle vara otillräcklig. Att markens reningsförmåga riskerar att avta med tiden, och att mer eller mindre omfattande ombyggnation eller upprustning av anläggningen kan behöva vidtas, innebär dock inte att tillsynsmyndigheten kan avstå från kravet att i varje enskilt fall göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen. … finns inget, utöver hög ålder, som tyder på att anläggningen är bristfällig på ett sådant sätt att den förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”

Det som gäller är alltså att åldern på en VA-anläggning inte har någon betydelse, det är funktionen som är det avgörande. Vidare ligger bevisbördan på kommunen. Det är kommunen som ska göra en individuell bedömning av den aktuella anläggningen.

I den sistnämnda domen från Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm står det:

“Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa.”

Som sagt, det är nog dags för tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen att åka ut till Vänersnäs och också andra delar av kommunen där det planeras verksamhetsområden – med tvångsanslutning. Samtidigt skulle väl socialdemokraterna och de andra styrande partierna kunna ha en studiecirkel om Lagen om allmänna vattentjänster och rättsfall kopplade till den…

Tre rekvisit ska alltså vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden. Endast Vänsterpartiet genom James Bucci och jag själv tog upp denna avgörande aspekt. Inte Benny Augustsson (S), som inte verkade tycka att juridik överhuvudtaget hade något att göra med ärendet (det enda som gällde var Blåplanen och Mål- och resursplanen…), inte Dan Nyberg (S), inte Ann-Marie Jonasson (S), inte Mats Andersson (C), men inte inte heller någon från den borgerliga oppositionen som Magnus Ekström (KD) eller Gunnar Henriksson(L). Det var ingen annan i kommunfullmäktige som diskuterade om beslutsförslaget var i enlighet med vattentjänstlagen, den “gamla” eller den “nya”. Det var anmärkningsvärt.

Dan Nyberg (S) försökte, som framgått av tidigare bloggar, att framstå som kommunens miljökämpe nr 1. (Se “VA-debatten i KF (2): Vänern”.) Hade han rekvisitet om människors hälsa och miljön i tankarna? Jag tror inte det, han nämnde inget om LAV 6 § i varje fall. Nä, Nybergs fantasier om att fastighetsägarna på Vänersnäs skulle förgifta hela Vänern och göra det omöjligt för 800.000 personer att ta dricksvattnet därifrån hade inget med varken lagen eller verkligheten att göra.

Och det hade varit lätt för Nybergs partikamrat Ann-Marie Jonasson (S), om det funnits sådana misstankar, att säga till sina tjänstepersoner i miljö- och byggnadsförvaltningen att nu får ni åka till Vänersnäs och inspektera de enskilda avloppsanläggningarna – hela Vänern håller på att förgiftas! Men det har naturligtvis inte skett. Så klart… Det var ju inte sant.

Dämningsverket AB har däremot gjort en vattenteknisk bedömning av tre fastigheter vid Anundstorp, de tre fastigheterna i det föreslagna verksamhetsområdet som ligger närmast Dättern. Dämningsverket drog slutsatsen att det var ytterst osannolikt att dessa fastigheter kunde påverka Dätterns ekologiska status. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.)

Det verkade emellertid ha undgått Dan Nyberg (S). Och överhuvudtaget undrar jag vad som krävs för att få Dan Nyberg (S) att förstå att det inte är de enskilda avloppen på Vänersnäs som utgör en fara för Vänerns dricksvatten. Jag försökte under sammanträdet att förklara hur utsläppen från Holmängens avloppsreningsverk förorenade Vänerns och Göta älvs vatten. (Se ”VA-debatten i KF (2): Vänern”.) Det var lönlöst. Jag försökte också förklara varför Dättern hade för stora halter av fosfor och kväve. Jag sa (48.13):

“Det finns ingenting i det här underlaget, ingenting som bevisar att det kommer nån fosfor eller kväve ut i Dättern ifrån dom enskilda avloppsanläggningarna på Vänersnäs. Inte nåt! Man bara tror och förutsätter … Kommunen har inte bevisat det på nåt sätt att det släpps ut och så istället blundar man för vad det är som rinner ut i Dättern och som gör att vattnet kanske inte är så miljömässigt bra som det borde vara. Jo, Nossan rinner ut där. Och vad ligger vid Nossan? För det första en massa jordbruksmark, för det andra ligger reningsverket i Grästorp vid Nossan och för det tredje ligger reningsverket i Nossebro vid Nossan. Och därifrån rinner det rakt ut i Vänern. De enskilda avloppen i Vänersnäs har, kan jag garantera, inte nånting med försurningen av Dättern att göra. Och är det nån som tycker annorlunda så måste miljö och hälsa bevisa det.”

Det var också lönlöst. Det syns på Dan Nybergs kommentar till en tidigare blogg. (Klicka här.) Dan Nyberg ville inte förstå, kunde inte förstå…

De tre rekvisiten i vattentjänstlagen är oerhört viktiga, lagar är viktiga…, men de kommenterades alltså inte med ett ord från några av de andra ledamöterna. Och det är inte bara anmärkningsvärt, det är för bedrövligt.

Det övergår mitt förstånd hur socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister väljer att bortse från vad lagen säger när de vill påtvinga avgifter på enskilda människor på omkring 200.000 kr per fastighet. Och det övergår också mitt förstånd att det finns liberaler, kristdemokrater och moderater som tvekar att avslå förslaget om tvångsanslutning på Vänersnäs när det kommer tillbaka till kommunfullmäktige…

Anm. Fortsättning följer i bloggen VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”.

==

I denna bloggserie:

VA-debatten i KF (5): Blåplanen

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “VA-debatten i KF (4): Likställighetsprincipen”. Kom ihåg att du kan se och höra debatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här för att komma till kommunens webb-TV.

I de tidigare bloggarna så får man kanske uppfattningen att det var Dan Nyberg (S) som anförde de socialdemokratiska styrkorna i förra veckans fullmäktigedebatt. Och visst pratade Nyberg en hel del, men det var ändå kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som var “ledaren”. 

Augustsson inledde debatten med att redogöra för Blåplanen. (Se “VA-debatten i KF (1): Yrkanden”.) Han menade att kommunen hade följt Blåplanen sedan fullmäktiges beslut den 22 april 2015 – och investerat utifrån denna.

“Det är pengar uppemot en halv miljard som vi har investerat på grund av den här Blåplanen.”

Sa Benny Augustsson (17.15).

Det påpekades av flera, bland annat av undertecknad Kärvling, att Blåplanen inte var något juridiskt bindande dokument. Den var snarare att betrakta som ett politiskt dokument, som omfattade de planer och ambitioner som kommunen hade med VA-utbyggnaden. För varje verksamhetsområde som skulle införas, för varje investering som skulle göras, krävdes separata beslut.

Benny Augustsson gick i svaromål och utvecklade sin ståndpunkt (43.05):

“Sen blir jag väldigt, väldigt orolig när jag hör Stefan Kärvling prata om att Blåplanen inte är bindande. Och så pratar han juridik och så här. Som jag sa förut så har vi i investeringsplanen 152 miljoner i vårat avloppsreningsverk beslutat utifrån Blåplanen. Vi har byggt VA Vänerkusten, vi har byggt VA i Nordkroken, vi är på väg ut till Gardesanna, men vi har Skaven/Öxnered, vi har VA-taxan som fastställts utifrån planerna i Blåplanen, vi har dimensionerat alla rör och sånt som ska ut till Vänersnäs. Det är sanslöst stora pengar som ligger i det här och när i så fall blir nånting bindande? Om inte detta är bindande, då vet inte jag vad som ska vara bindande. Sen kan man prata juridik och annat, men utifrån det vi har bestämt utifrån den Blåplanen i den här kommunen så borde det i alla fall vara bindande.”

Augustsson upprepade detta argument vid ett flertal tillfällen denna kväll. Han såg hela ärendet utifrån kommunens perspektiv och ville absolut inte inse att det fanns lagar som styrde införandet av verksamhetsområden. Och även om det fanns lagar, så var kommunens Blåplan och Mål- och resursplan hur som helst betydligt viktigare.

Det var tre rekvisit (villkor) påpekade jag, som enligt LAV skulle vara uppfyllda (45.25):

“Jag läste upp det förut vilka rekvisit som krävs för att verksamhetsområden ska bildas i § 6 i den här lagen och det är det som gäller.”

Och i lagen finns inget villkor på att Blåplanen i Vänersborg måste följas… (Jag återkommer till LAV:s tre rekvisit i nästa blogg.)

Det hör väl också till saken, i varje fall till viss del, att LAV är på väg att ändras, så att flexibiliteten ska ökas. Det är bland annat beroende på en statlig reaktion mot att kommunerna tvångsansluter sina fastighetsägare alltför “lättvindigt”. Och det är ju faktiskt en socialdemokratisk regering som är i färd med att lägga fram lagförslaget på riksdagens bord… Det är samma parti som Benny Augustsson och Dan Nyberg representerar.

Det var dags (50.42) för min partikamrat James Bucci (V) att på allvar ge sig in i debatten… Han hade tunga synpunkter på Blåplanen:

“Blåplanen, det är ingen lag. Det är inte heller någon bibel. Det verkar vara en övertro på dokumentet. Den är inte bindande. Det är därför vi sitter här idag, med verksamhetsområdesärenden. För när vi fattar sådana beslut, då är dom bindande. Dagvattenplanen, den är inte heller bindande. Det är inte nån lag. Det är först när vi kommer att bryta ner den på verksamhetsområdesnivå, som vi gör idag med vatten och avlopp, som den kommer att vara bindande. Det finns ingenting som hindrar kommunen och dra sina stamledningar upp genom Vänersnäs om det bedöms som viktigt. Det finns ingenting som hindrar det om man vill driva den linjen. Det finns ingenting som hindrar den enskilde fastighetsägaren, som kanske bor efter vägen av en stamledning, att få genom avtal koppla sig på en sådan ledning. Finns ingenting som hindrar det.”

Bucci passade på att också ta upp en demokratisk och moralisk aspekt:

“Jag tror, men det verkar inte hjälpa vissa, vissa verkar väldigt låsta i sin syn på att ta beslut. Vi som har makten Dan Nyberg, vi ska inte förtrycka enskilda. Det räcker att det är en som hamnar på fel sida lagtolkningen, då utövar du ett förtryck mot den enskilde. Det ska vi inte syssla med.”

Benny Augustsson (S) gick omedelbart i svaromål (53.10):

“Jag hör dig James Bucci, att Blåplanen inte är bindande. Men alla beslut som har fattats på grund av Blåplanen måste väl ändå vara bindande?”

Sedan upprepade Augustsson de argument som han redan hade framfört några gånger. Och några minuter senare återkom faktiskt Augustsson till samma ämne, igen, dvs Blåplanen (1.01.58):

“Ja, det är lite spännande det här för att jag går i alla fall tillbaka till den Blåplanen som togs där både Stefan och James och Anders Strand och som var med och tog den rätt av utan votering, ingenting, där det finns 13 kriterier som man faktiskt utser i den här VA-planen som ska gälla för utbyggnaden av VA Vänersnäs.”

Då fick Bucci (V) nog och slog symboliskt näven i bordet, hårt – väldigt hårt… (1.03.35):

“Blåplanen bygger ju på felaktiga antaganden. Den är framtagen med hänsyn till antalet fastigheter 6-8-nivån. Lagen jobbar med 20-30. Så Blåplanen är framtagen på felaktiga grunder. Så att fortsätta hänvisa till den Blåplanen är på tok uppåt väggarna. Den behöver jobbas om, för lagen har visat vad som gäller. Att stå och stampa med 2015 års Blåplan och slänga det i ansiktet på vissa utav ledamöterna här Benny, det är oförtjänt dig. Jag tycker inte att du ska fortsätta med det. Gå vidare, lämna Blåplanen, jobba om, omarbeta den. Lägg ut den till förvaltningen så att den blir rätt och lever upp till, ja, den kommande lagstiftningen då, om det kommer att bli ändrat i den delen. Men se till att den blir en tidsenlig dokument. Då kan man lyfta och vara stolt över den. Här leder den till förtryck av enskilda i dagsläget, det ska vi inte vara stolta över.”

Det var ord och inga visor. Alla som lyssnade på dessa ord från James Bucci insåg givetvis att han hade helt rätt. (Ja, kanske inte ledamöterna från de styrande partierna då…) Nu fick det vara slut, menade Bucci, med att komma dragandes med en gammal Blåplan som hade 7 år på nacken. Den var inte juridiskt bindande, den var inte aktuell och den var dessutom felaktig och därmed inte laglig.

Henrik Harlitz (M) kunde inte annat än att hålla med Bucci och tillade (1.06.12):

“Jag kan väl också säga det att den här Blåplanen, som det hänvisas till hela tiden, det var väl i beslutet också att den skall uppdateras en gång per mandatperiod och den här mandatperioden är snart slut och jag har inte sett någon uppdatering av den än.”

Och det hade Harlitz helt rätt i (naturligtvis). I protokollet från 2015 står det:

“Kommunfullmäktige beslutar anta Blåplan del 2, ”Vatten och Avlopp”.
Kommunfullmäktige beslutar vidare ge Samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att för varje mandatperiod revidera Blåplanen, del 2, som därefter ska antas av Kommunfullmäktige.”

Det var, enligt min mening, “dödsstöten” för Benny Augustssons tyngsta argument i debatten. Blåplanen har inte reviderats under denna mandatperiod, inte överhuvudtaget… Kommunfullmäktiges beslut hade inte följts…

Regeringens kommande förslag till ändring av Lagen om allmänna vattentjänster kommer med all sannolikhet att innehålla ett krav på kommunerna att ha aktuella vattentjänstplaner, ungefär som Blåplanen. Inte heller i regeringens förslag ska dessa vattentjänstplaner vara juridiskt bindande.

Det kan vara så att de styrande partierna under ledning av Benny Augustsson (S) har gått för fort fram med planer, kontrakt, avtal, investeringar och kostnader. De kan ha glömt nödvändiga omarbetningar, uppdateringar och beslut, jag vet inte. Men om det är så att Benny Augustsson och de styrande har låst fast och bundit kommunen vid diverse åtaganden och avtal, som Augustsson faktiskt hävdade vid ett flertal tillfällen, så ska det inte drabba enskilda fastighetsägare på Vänersnäs. De ska inte tvingas ta konsekvenserna av dåliga eller felaktiga beslut – de ska behandlas enligt lagen.

Juridiska, demokratiska eller moraliska aspekter tycks dock inte intressera socialdemokratins företrädare i Vänersborg i särskilt hög grad…

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”VA-debatten i KF (6): Tre rekvisit”.

==

I denna bloggserie: