Arkiv
Inför BUN 20 maj
Nästa vecka blir politisk intensiv. Och således också denna eftersom det finns en del handlingar att sätta sig in i. Kommunfullmäktige, barn- och utbildningsnämnden (BUN) och Kunskapsförbundet Väst har alla sammanträden.
Först ut är BUN, som i vanlig ordning möts på måndag.
Sammanträdet börjar med att undertecknad vänsterpartist ska väljas till justerare. Och det passar bra om man vill komma lite ”billigt” undan. Det är ganska få ärenden som nämnden har att behandla och jag kan nog inte se något som är särskilt kontroversiellt heller.
Det blir som vanligt en del information. Den första handlar om ”Kunskapsutveckling i förskolan”. Nämnden ska få veta mer om undervisningen i förskolan. En av förskolecheferna ska också beskriva ”organisation för ökad måluppfyllelse”.
Nämnden delges också i vanlig ordning några nyckeltal. Det finns väl inte mycket att säga om dem, fast det är glädjande att se att frånvaron hos personalen verkar ha minskat under året. Sjukfrånvaron i förskolan var i mars 7,1% (i januari 9,5%), på fritids 7,8% (jan 11,2%) och i grundskolan 5,0% (jan 6,8%).
Det ska bli en dialog kring planen för det systematiska kvalitetsarbetet. Planen tas av nämnden varje år och ska så göras i år också, närmare bestämt på nästa sammanträde. Det blir alltså inget beslut nu på måndag utan bara dialog och diskussioner.
BUN ska även lämna ett svar på ”Vänersborgs innerstad”, som är ett program för bevarande och utveckling av Vänersborgs innerstad. Till innerstaden räknas området från Norra Järnvägsgatan och norrut till Skräcklan.
Det är ett enormt arbete som har lagts ner på programmet. Det innehåller en fantastisk och heltäckande inventering och beskrivning av innerstaden och är en fröjd att läsa för oss som är intresserade av Vänersborgs historia och byggnader. Varenda kvarter beskrivs och det finns bilder på i stort sett varenda byggnad. Programmet blickar naturligtvis också ut mot framtiden och pekar på var det går att bygga och var det kan förtätas. (Du kan ladda ner programmet på Vänersborgs hemsida, klicka här. Idag fick jag också ett brev hem, där miljö- och byggnadsförvaltningen informerar om programmet och ber vänersborgarna om synpunkter.)
Barn- och utbildningsnämnden ska dock hålla sig till det som är nämndens intresseområde, dvs förskolor och skolor.
Norra skolan är en av de byggnader i innerstaden som har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det är bara att konstatera att det är mycket tråkigt att underhållet av skolan har misskötts så att skolan är i behov av en omfattande renovering. Det är också tråkigt om det är BUN som ska stå för kostnaderna, genom hyreshöjning. Det bör ju vara kommunen i sin helhet som tar hand om byggnader av ”mycket högt kulturhistoriskt värde”. Kan man tycka.
Gasverksgatans förskolebyggnad hör också till kategorin som har ett kulturhistoriskt värde, om än inte på samma nivå som Norra skolan.
I förslaget till yttrande betonas:
”vikten av att lokaler för förskola och grundskola är ändamålsenliga och anpassade för modern pedagogik. Många av Vänersborgs kommuns förskole- och skollokaler är i stora behov av utökning och anpassning och en central aspekt är då att väga det kulturhistoriska intresset mot behovet av bra och ändamålsenliga lokaler.”
Det är naturligtvis av stor vikt att verksamheterna inom förskola och grundskola bedrivs i lokaler av hög undervisningskvalitet.
Premier ska fördelas mellan de olika högstadieskolorna. Ekonomikontoret talar om vilken summa som gäller och sedan fördelar nämnden medlen utifrån antalet elever i skolorna.
Majsammanträdet är tiden för en av alla delårsrapporter…
Delårsrapporten börjar, som vanligt, med en resultatavstämning. Det finns 9 förväntade 
resultat och samtliga är ”betygssatta” med en gul plopp. Det betyder att de förväntade resultaten är ”delvis uppnådda”. Varje resultat motiveras och det beskrivs att det är svårt att sätta någon annan färg på ploppen, eftersom arbete pågår eller att det typ inte finns några resultat än. Det sista gäller t ex medelmeritvärde och betyg.
Eller är det möjligtvis så att man kan se de gula plopparna som någon slags ”protest” mot den tämligen meningslösa mål- och resultatstyrningen…?
Jag noterar i texten att det står:
”Grundskola 7-9 arbetar utefter två vuxna (lärare) i varje klass. Målet är att ha två lärare i varje klassrum, men detta har ännu inte gått att realisera på grund av budgetläget samt tillgång på legitimerade pedagoger. Syftet med två vuxna i varje klassrum är att den upplevda arbetsbelastningen ska minska och personalen inte ska känna sig ensam i klassrummet samt att tryggheten hos eleverna ska öka.”
Jag hoppas att även låg- och mellanstadierna arbetar mot ett tvålärarsystem. Det vore fantastiskt om detta gick att genomföra, men just nu ser det mörkt ut. (Jämför kommunens budgetdiskussioner inför år 2020…)
I delårsrapporten ingår även en budgetavstämning. Och för innevarande år ser det inte heller särskilt ljust ut. Nämnden uppvisar ett underskott på 3,9 milj kr och prognosen för året visar ett underskott på 12,6 miljoner…
Underskottet beror på ej finansierad volymökning, ökade interkommunala kostnader som en följd av socialförvaltningens ökade antal beslut om barns placering utanför hemmet, ökade kostnader för barn med särskilda behov, lägre barnomsorgsavgifter för fritidshemmen än budgeterat samt kostnader för nyöppnade enheter. Även kostnader för måltider beräknas öka (”Framtida kök”).
Nämnden kommer med all säkerhet att få mer ”kött på benen” när det gäller orsakerna till underskottet.
Förvaltningen ska försöka att komma tillrätta med underskottet på två sätt:
”1. Begäran av den tilläggsbudget som Kommunstyrelsen reserverat för ökat elevantal.”
Elevantalet har i år, fram till och med april, ökat med 35 elever (F-9). Prognosen är att antalet elever ökar under året med sammanlagt 80. Förvaltningen kalkylerar med att få 8,4 milj kr av de pengar som fullmäktige avsatte i budgetbeslutet förra året för en eventuell elevökning.
”2. Övriga åtgärder”
Övriga åtgärder handlar om att minska budgetavvikelser på enheter inom förskola och skola. Och här har ”arbetet” inför nästa läsår redan börjat… Personalstyrkan i skolorna dras ner och flera får inte fortsatt anställning… (Dock inte vad jag förstår legitimerade lärare.)
Det här kan säkert ställa den intressanta och avgörande frågan på sin spets – vad går först, den kommunala budgetföljsamheten eller Skollagen?
I Skollagen regleras skolans skyldigheter att vid behov ge elever särskilt stöd. Det är alltså ett lagkrav – utan undantag med hänsyn till budget. Och de som kan avgöra om elever har rätt till särskilt stöd är självklart professionen – lärarna och rektorerna.
Jag tror mig kunna konstatera att det finns många skolor som inte kommer att kunna
uppfylla Skollagens krav. Och vad händer då? Ska rektorerna följa budgetkraven från kommunen – eller Skollagen? Och hur reagerar huvudmannen om rektorerna följer lagen…?
Dessa principiella frågor borde kanske diskuteras på måndagens sammanträde…
I ”Övriga åtgärder” räknar förvaltningen också med att hämta hem pengar genom att minska personalkostnader inom förvaltningen och fortsätta arbetet med att minska sjukfrånvaron och vikariekostnaderna.
Nämnden ska slutligen godkänna ett förslag om revidering av BUN:s delegeringsordning och välja Christin Slättmyr (S) som nämndens representant till kommunala rådet för funktionshinderfrågor. Det blir nog inga större meningsskiljaktigheter kring dessa frågor.
Det kan nog bli en del diskussioner på sammanträdet på måndag, men jag tror att det blir ett enkelt protokoll att justera.
Stop digging
Idag var det inte riktigt tänkt att jag skulle skriva någon blogg, men så fick jag se på Facebook att Brunbergs Bygg AB har presenterat ett eget ”Fair Play Certifikat”. Det var emellertid ett tag sedan, närmare bestämt i september förra året. Men en kommentar gjorde det hela aktuellt igen.
”Fair Play Certifikatet” innehöll fyra punkter
- ”Öppen och transparent samverkan”
- ”Seriösa affärsrelationer”
- ”Motverkar mutor och korruption”
- ”Främjar mångfald”
Och det kan nog alla stryka under på att detta är viktiga ledstjärnor för ett sjysst och seriöst arbetande företag. Det är nog inte heller särskilt svårt att gissa varför Brunbergs ”Fair Play”-certifiering kom förra året. De flesta känner väl till de misstänkta skumraskaffärer som håller på att utredas i Vänersborg, där också ett byggföretag sägs vara inblandat. Brunberg vill naturligtvis inte förknippas med sådana affärer. Certifieringen är vad jag förstår helt enkelt en deklaration från företaget självt – ”lita på oss, vi är seriösa”.
Min egen erfarenhet av Brunbergs som byggföretag är också odelat positiv. Brunbergs har varit på olika skolor i kommunen och gjort ett fantastiskt bra jobb. Det finns nog ingen som jag har pratat med som har påstått något annorlunda. Jag vill understryka det.
Det som hände förra veckan uppe i skogsområdet på Kindblomsvägen fläckade emellertid ner min bild av företaget och dess image. Den massiva avverkning av skogen på den fastighet som Brunberg hade köpt av kommunen var mycket ”tråkig” (sorglig, ledsam, bedrövlig, avskyvärd), och onödig. Företaget har ju fortfarande inte något bygglov… (Se ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”.)
I samband med den egna ”Fair Play”-certifieringen förra året skrev företagets VD, fortfarande på Facebook:
”En tanke och ide som nu blir verklighet efter några års funderande. Vårt syfte och mål är att vi vill på detta sätt visa vår personal, beställare, kunder och leverantörer hur vi tänker och driver vår verksamhet.”
Snart ett år senare så kommenterades certifieringen och VD:ns uttalande, med all säkerhet efter att personen ifråga hade läst min blogg om skogsavverkningen på Kindblomsvägen.
Personen skrev:
”Det var ju riktigt roligt. Speciellt om man jämför med den senaste skogsavverkningen.”
Brunbergs VD blev inte glad över kommentaren. Han svarade:
”Väljer att inte bemöta detta djupare men du verkar ha noll koll och kanske borde fokusera på något annat istället för detta som du inte har att göra med.”
Det var ett svar som i mitt tycke inte var speciellt värdigt ett seriöst företag. Jag tror att företagets VD åtminstone hade glömt en av punkterna i ”Fair Play Certifikatet”:
”Öppen och transparent samverkan”
Eller som de säger i Amerika:
”If you find yourself in a hole: stop digging”
PS. På Brunbergs hemsida kan du se hur företaget tänker sig byggnationen i Kindblomsområdet (klicka här). På bilden ser du fortfarande många träd, och inga kalhyggen…
Hemliga pumpstationer i Sikhall?
Kommunledningen i Vänersborgs kommun tar mycket seriöst på uppgiften att göra kommunen mer transparent och öppen. Den är angelägen om och arbetar väldigt aktivt för att förbättra öppenheten och informationen gentemot kommunens invånare.
Men det är inte alltid som öppenheten fungerar så bra…
Eller sekretessen…
I en blogg den 29 mars (se ”Offentlighet och sekretess i Vänersborg”) beskrev jag hur jag den 6 mars begärde ut kartor där man kunde se ledningsdragningen och pumpstationernas placering för VA-nätet, för Sikhallsområdet, och även en översiktsbild för hela Vänerkustprojektet.
Bakgrunden var att jag helt enkelt ville kolla hur mycket det låg i de påståenden som hade framförts av boende i området, att rören låg för nära Vänern. De menade att om det hände något med ledningarna, t ex sprickor, så fanns det en stor risk att det skulle kunna läcka ut avloppsvatten i bland annat Sikhallsviken.
Det var alltså egentligen två kartor jag begärde ut, en på ledningsdragningen och en på pumpstationerna. Eller en karta om de fanns på samma.
Min begäran till kommunen avslogs med hänvisning till Offentlighets- och sekretesslagen. Motiveringen var:
”dels eftersom det kan antas att syftet med åtgärden motverkas om uppgiften röjs, dels att ett röjande kan antas skada landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet.”
Det kändes väl lite som att jag misstänktes för att vara spion. Eller typ någon slags utsänd agent…
Motiveringen utvecklades men den handlade vad jag förstod bara om ledningsdragningen:
”Ritningarna innehåller bland annat uppgifter om ledningsstorlek, ledningarnas exakta position, lutning, plats för ventilkammare för dricksvatten, plats för avstängningsventil, geoteknik samt schaktdjup och konstruktionsmaterial. Ett röjande av uppgifterna skulle medföra att syftet med låsanordningar och larm motverkas samt att uppgifterna i handlingarna kan komma att användas i brottsligt syfte om de blir kända för allmänheten.”
Men så funderade jag en sväng till, finns det ”låsanordningar och larm” i ledningarna? Bör inte sådana finnas i pumpstationerna? De jag talade med sa, att så var det. Och då blir ju också svaret från samhällsbyggnadsförvaltningen logiskt och förståeligt. Jag får inte ut kartor över varken ledningar eller pumpstationer. Sådana kan också användas av andra än Sveriges fiender, de kan även användas i ”brottsligt syfte”.
Jag nöjde mig med detta svar och överklagade inte sekretessbeslutet.
Och här kunde historien ha tagit slut. Om det inte hade varit för att jag häromdagen fick för mig att jag skulle titta lite i ”Miljörapport 2018” om avloppsreningsverket i Brålanda. (Kan hålla med, ibland tycks mina intressen vara lite udda…) Jag efterfrågade rapporten från Kretslopp & Vatten och fick den nästan omgående. Ganska snabbt stötte jag på ett litet stycke där det stod:
”Av bilaga 9 framgår omfattningen av de verksamhetsområden som är anslutna till avloppsreningsverket. På ritningarna har även avloppspumpstationernas läge redovisats.”
Öhh? ”avloppspumpstationernas läge…”
Snabbt bläddrade jag fram till bilagorna. Och det jag lugnt säga, jag blev tämligen överraskad. Miljörapporten innehöll sekretesstämplat material! Bilaga 10 bestod av en karta över – pumpstationerna…
Men herregud, tänkte jag – hur kan sekretesstämplat material ingå i en offentlig broschyr? Uppgifterna kan ju ”komma att användas i brottsligt syfte om de blir kända för allmänheten”… Eller antas ”skada landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet”…
Det har ju samhällsbyggnadsförvaltningen varit oerhört tydlig med. Det var ju därför som jag inte fick ta del av just denna karta.
Jag fattar inte…
Och en sak till som jag inte fattar. För även om jag är lekman så är det ju inte speciellt svårt att utifrån pumpstationskartan ovan räkna ut var ledningarna är dragna… I varje fall på ett ungefär.
Och för att gå tillbaka till den ursprungliga frågeställningen, ledningarna verkar inte vara dragna alltför långt från Vänern…
Det visar sig också, om man tycker att det är svårt att gissa var ledningarna går, att man kan ta en liten sväng i området med bilen. Då behöver varken du, jag eller någon annan kommuninvånare gissa – inte heller främmande makt eller kriminella gäng… Det visar sig dels att pumpstationerna är väl synliga i terrängen… Och dels att det på flera ställen finns relativt stora blå skyltar med ett stort ”V” utplacerade. Ja, ”V-et” torde stå för vattenledning. Skyltarna är inte lätta att missa… De står alldeles vid vägarna…
Och ser du ingen ”V”-skylt så kanske du istället träffar på denna… Det står ”AV” på skylten. Den torde också vara lätt att gissa betydelsen av…
Trodde jag.
Jag ställde frågan till samhällsbyggnadsförvaltningen – vad betydde skyltarna och varför stod de just där? Svaret var att skyltarna idag inte fyller någon funktion. De sattes upp i mitten av 1970-talet och visade sträckningen för den ursprungliga vattenledningen mellan Rörvik och Brålanda. Och ”A”-et i ”AV” betydde inte ”avlopp”. Vad ”A”-et istället betydde fick jag inget svar på. Fast jag frågade flera gånger. Maildialogen avslutades istället med följande besked från samhällsbyggnadsförvaltningen:
”Kretslopp & Vatten anser att vi har gett er svar på era frågor och vi kan inte vara mer detaljerade.”
Enligt de boende i området är dock skyltarna med bokstäverna ”AV” nyuppsatta. De sitter dessutom där nya VA-ledningar är dragna… Ja, det verkar till och med så att ”V”-skyltar har tagits bort och ersatts med ”AV-skyltar” efter att den nya VA-dragningen var gjord. Men visst, ”V-skyltarna” hade tydligen stått där ett tag. Där hade samhällsbyggnadsförvaltningen rätt.
Det finns alltså lite olika bud i skyltfrågan. Jag kan inte vara hundra procent säker på vem som har rätt, samhällsbyggnadsförvaltningen eller de boende i området. De boende har emellertid visat sig ha rätt tidigare, så jag har stor tilltro till dem. Väldigt stor tilltro…
Min slutsats av offentlighet, utlämnande av handlingar, sekretess, kartor och skyltar kan emellertid bara bli en – Vänersborgs kommun tycks göra det lätt för eventuella sabotörer, främmande makter och kriminella gäng att hitta ledningar och pumpstationer, men svårare för kommunens egna invånare…
PS. I bloggen citerar och hänvisar jag till min mailväxling med samhällsbyggnadsförvaltningen. Eftersom någon kan misstänka att jag citerar fel eller gör felaktiga urval, och därigenom förvanskar innebörden, återger jag hela mailväxlingen.
Stefan (Jag): ”Det finns blå skyltar uppsatta i södra Dalsland med bokstäverna AV. Vad betyder de?”
Samhällsbyggnadsförvaltningen (SBF): ”Är det vägskyltar vid vägrenen du menar eller vad är det för typ av skyltar?”
Jag: ”Det är de här jag undrar om, vad de betyder och varför de står där. Vad är det de visar? Det står både AV och V.” (skickade några bilder)
SBF: ”Det är skyltar för att visa sträckning av den ursprungliga vattenledningen mellan Rörvik och Brålanda. Skyltarna sattes upp när den byggdes i mitten av 1970-talet. Skyltarna användes, innan GPS:ens tid, av driftspersonalen för att enkelt lokalisera ledningen ute i fält. Idag fyller de ingen funktion.”
Jag: ”Men visst är AV-skyltarna nyuppsatta?”
SBF: ”Nej, AV står inte för avlopp, utan är kopplat till vattenledningen.”
Jag: ”Men visst är AV-skyltarna nyuppsatta? Och de står ju (i varje fall i de fall jag känner till) vid de nya VA-ledningarna…. Vad betyder då ”AV”? A-et?”
SBF: ”Kretslopp & Vatten anser att vi har gett er svar på era frågor och vi kan inte vara mer detaljerade.”
PPS. Pumpstationer är bygglovspliktiga. Man kan undra om det finns bygglov och om besluten i så fall är belagda med sekretess… (13/5)
Skogen avverkas vid Kindblomsvägen
I tisdags fick jag följande kommentar på bloggen (se här):
”Du verkar ha koll på hur skogsområdet vid Kindblomsvägen. I skrivande stund håller de på att avverka en stor del av de träd som finns i området. Det ser rent ut sagt förjävligt ut.
Vet du varför detta görs när Länsstyrelsen sagt nej till byggnation i området?
Det är med stor sorg jag ser på hur området förstörs och det Blåsut som en gång var försvinner mer och mer.”
Och visst, så var det. Delar av skogen avverkades. Den lilla skogen uppe på Blåsut blev ännu mindre…
Det var Brunbergs Bygg som avverkade skogen. Det här beskedet fick jag från samhällsbyggnadsförvaltningen i onsdags:
”Det är den privata fastighetsägaren som tar ner träd. Bedömning har gjorts av bygglovshandläggare att det inte behövs något marklov för detta.”
Brunbergs har köpt marken, företaget tänker bygga bostäder där. Och har haft de planerna under flera år. Ja, Brunbergs har till och med fått bygglov – två gånger. Båda gångerna har Länsstyrelsen dock upphävt byggnadsnämndens beslut. Nu senast den 21 mars 2019 (se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”):
”Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och avslår Salamandern ekonomisk förenings (=Brunbergs Bygg; min anm) ansökan om bygglov.”
Det betyder att Brunberg inte får bygga hus på sin tomt på Kindblomsvägen. Det finns inget bygglov!
Så varför hugger då Brunberg ner träden?
Naturligtvis hoppas företaget att det till slut kommer att få bygglov, som även Länsstyrelsen godkänner. Och den dag ska träden vara borta… När det kan bli vet emellertid ingen i nuläget. Ingen vet ens om Brunbergs någonsin kommer att få bygglov. Länsstyrelsen skrev nämligen i sitt senaste beslut:
”Eftersom hinder mot bygglov föreligger redan på grund av att murens placering på punktprickad mark inte kan godtas saknas skäl att pröva klagandenas övriga invändningar.”
Det betyder att det kan finnas ännu fler skäl till att byggnadsnämnden hade fattat ett olagligt bygglovsbeslut. De andra invändningarna, som grannarna har anfört, skulle faktiskt kunna åberopas vid ett överklagande av ett eventuellt nytt, tredje, bygglovsbeslut.
Det kan alltså ta flera år innan Brunbergs får bygglov, om företaget nu, som sagt, någonsin får det. Därför tycker jag faktiskt att det är helt befogat att ställa frågan ännu en gång:
Varför högg Brunberg ner träden?
Och faktiskt tycks allt ha gått så snabbt så att någon av grannarna i hastigheten fick träd nedsågade på sin tomt… För övrigt undrar Kindblomsbor och blåsutare om kommunen, och även Länsstyrelsen, helt har tappat intresset för Kindblomsskogen och vad som händer där. Ingen tycks t ex ha varit på plats och kontrollerat om utförd kompensationsåtgärd (dammen) har säkrat fortlevnaden för den rödlistade salamandern…
Det är tråkigt (sorgligt, ledsamt, bedrövligt, avskyvärt) att Blåsuts enda skogsområde nu till stora delar är helt eliminerat…
PS. Tidigare, under mer än tio år och fram till december 2018, bevakade Vänsterpartiet i Vänersborg lokala händelser på sin hemsida. Första inlägget om skogsområdet vid Kindblomsvägen kom i september 2011… (Klicka här!)
Undertecknad har också skrivit en hel del om Kindblom – klicka här.
Om KS 8 maj
Igår onsdag hade kommunstyrelsen (KS) sitt sammanträde, från kl 08.30 till kl 15.55. Naturligtvis med sedvanliga avbrott för fika och lunch.
Sammanträdet började med ett sekretessärende, vilket vad jag förstår inte är särskilt vanligt. När ärendet 
senare ska upp till kommunfullmäktige så ska det tydligen också vara sekretess. Vilket är ännu ovanligare. Det har åtminstone aldrig jag varit med om. Det betyder att alla åhörare då får lämna sammanträdesrummet. Först när ärendet är beslutat och protokollet justerat så blir ärendet offentligt. Därför kan inte heller jag skriva om det. Men det handlar i varje fall inte om ledningsnätet för VA eller pumpstationernas placering i södra Dalsland… (Se ”Offentlighet och sekretess i Vänersborg”.)
Det var två gruppdiskussioner på sammanträdet. Den ena handlade om kommunens inriktningsmål. I min grupp var det bra och intressanta diskussioner. Det blev politik, och det diskuterades vad som var viktigt att satsa på i kommunen. Skola och utbildning kom upp, liksom företagsklimatet. Vad som sedan blir resultatet i form av inriktningsmål och hur dessa ska föra Vänersborg framåt är dock en helt annan fråga. Särskilt i dessa tider av ekonomiska besparingar… (När det gäller inriktningsmål mm har jag framfört mina synpunkter tidigare. Se ”KS (8/5): Många sidor, mål och Holmen”.)
Även den fördjupade översiktsplanen för Vänersborg och Vargön diskuterades i smågrupper. Även här var det ”högt till tak” och diskussionerna var både intressanta och meningsfulla. Det var framför allt hur ledamöterna såg på ”Brättelänken” (väg från Öxnered till Onsjö), GC-bro över Vassbotten, byggnation på Viksängen i Vargön och småbåtshamn i Nordkroken. Det handlade om dessa ”idéer” skulle placeras in i översiktsplanen eller inte, om det blir verklighet är en helt annan sak. Det tycktes senare som om kommunstyrelsen var helt överens om en av ”idéerna”, Brättelänken. Den blir förhoppningsvis av inom en inte alltför avlägsen framtid.
Ungefär kl 15.15 var det dags för beslutsomgången. Tiden mellan sekretessärendet, gruppdiskussionerna och besluten ägnades åt information…
Det är otroligt mycket information under kommunstyrelsens sammanträden. Det handlar sällan om information kring eftermiddagens beslutsärenden, utan om det som ska beslutas nästa sammanträde. Och som i de allra flesta fall ska vidare för beslut till kommunfullmäktige senare.
Och det här ger mig ”problem”…
Det är kommunfullmäktige som ska fatta besluten, men det är bara kommunstyrelsens ledamöter som får informationen… De andra kan i och för sig läsa i handlingarna, men det är skillnad på att ha handlingar och även få möjlighet att lyssna på muntlig information, med bilder och tillfälle att ställa frågor. Jag antar att det är tänkt att ledamöterna i KS ska redogöra för informationen till sina partikollegor i fullmäktige, men hur ska man kunna klara det? Hur ska man kunna referera och gå igenom 4 timmars intensiv information till andra? Det är ju också så att i en del av ärendena har man själv ingen förförståelse och/eller intresse av – medan någon annan partikamrat är mycket intresserad av ärendet.
Det borde vara så att alla ledamöter i kommunfullmäktige borde få informationen direkt av experterna/tjänstemännen. De föredrar ju ändå ärendena inför KS, varför inte inför en större publik, dvs kommunfullmäktige? Kanske skulle fullmäktige mötas ytterligare en gång i månaden för att få information om kommande ärenden? Då skulle kommunstyrelsen kunna ägna sig åt att dels fatta de beslut som inte ska gå vidare till kommunfullmäktige och dels prata och diskutera politik. Och framtid.
Jag sätter alltså frågetecken kring kommunstyrelsens nuvarande ”funktion” och arbetsformer. Det är en förmån att få ta del av alla föredragningar och all information, men varför ska bara jag och de andra i kommunstyrelsen få den?
Igår fick kommunstyrelsens ledamöter information om den personalekonomiska redovisningen (se ”KS (8/5): Personalekonomisk redovisning”), om förskole- och skolplanen (se ”Akut lokalbrist!”), socialt företagande, kommunens svar på regeringens Kostnadsutjämningsutredning, den fördjupade översiktsplanen (innan gruppdiskussionerna) och vad som är på gång i kommunstyrelseförvaltningen.
Det fattades också några beslut. De brukar gå tämligen snabbt. Igår blev det diskussioner och oenighet kring tre ärenden.
Det första ärendet var ”Upphandling – genomlysning av kommunens verksamheter”. (Se ”KS (8/5): Genomlysning, miljö, kök o varmbassäng”.)
Morgan Larsson (MBP) yrkade avslag. Han tyckte att genomlysningen var för dyr (450.000 kr) och att den kunde göras av kommunens egna tjänstemän. Larsson hade också synpunkter på ärendegången, dvs kommunstyrelsen var bakbunden eftersom Public Partner redan hade fått uppdraget. Det sistnämnda instämde även Henrik Harlitz (M) i, som också tyckte att arbetet med genomlysningen krockade med semestertider och därför hade för lite tid till förfogande. Sverigedemokraterna yrkade avslag.
Gunnar Lidell (M) lade ett tilläggsförslag, som gick ut på att utsträcka tiden för redovisningen av genomlysningen till den 1 november, dock utan att det fick kosta mer. Detta blev också kommunstyrelsens beslut.
Kommunstyrelsen skulle även besluta om att tillsätta en ”Styrgrupp för strategisk samhällsplanering”. Motiveringen var:
”Kommunstyrelsen är enligt sitt reglemente ansvarig för att leda och samordna frågor inom strategisk samhällsplanering. Genom att inrätta en styrgrupp för detta arbete förväntas möjligheterna öka för kommunstyrelsen att uppfylla sitt uppdrag att leda och samordna på området. Det formella beslutsfattandet sker inte genom styrgruppen utan i enlighet med kommunstyrelsens samt nämndernas reglementen och delegeringsordningar.”
Gunnar Lidell (M) yrkade avslag. Han menade att KS ordförande redan nu kunde kalla in till sådana här möten, två gånger i veckan om så krävdes. Sedan var det ju ändå kommunstyrelsen som skulle besluta och då kunde det ju lika gärna avsättas tid för sådana här diskussioner på KS sammanträden.
Det blev votering. Ordförande Benny Augustssons förslag vann med röstsiffrorna 7-6. Marianne Ramm (V) röstade på Augustssons förslag och James Bucci (V) på Lidells. Sverigedemokraterna avstod från att rösta. Och Gunnar Lidell lämnade in en skriftlig reservation.
Den tredje ”oenigheten” inträffade i ärendet ”Inrättande av samverkansgrupp för hållbar utveckling och miljö samt antagande av regler”. Och återigen var det Gunnar Lidell (M) som hade en annan uppfattning.
Så här beskrivs bakgrunden till ärendet i underlaget:
”Vänersborgs kommun har sedan 1990-talet arbetat med Agenda 21, FN:s handlingsprogram för hållbar utveckling. Arbetet med Agenda 21 har letts av en politisk styrgrupp bestående av ett av kommunalråden samt presidierna i miljö- och hälsoskyddsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden. Kommunens miljöstrateg (vid tidigare utvecklingskontoret) har varit ansvarig tjänsteperson för styrgruppen. Agenda 21-gruppen har själva initierat en översyn av organiseringen genom ett uppdrag till miljöstrategen då det har framkommit ett behov att se över om Agenda 21 ska vara plattformen för arbetet med hållbar utveckling och miljö.”
Samverkansgruppens viktigaste uppdrag skulle vara att fungera som remissinstans och bereda beslut.
Lidell argumenterade på i stort sett liknande sätt som i det föregående ärendet. Han skriver i sin reservation (som jag efter förfrågan fick ta del av trots att protokollet inte är justerat):
”i regelverket framgår att det inte ska vara någon direkt beslutsgrupp … Det vore enligt min uppfattning bättre att KS ordförande/presidie vid behov kallar samman lämpliga grupperingar för de områden/uppdrag som skall diskuteras, efter dessa möten kan man sedan formalisera och bereda förslag som först diskuteras i KS och eller aktuella nämnder, för att sedan beslutas. Kommunstyrelsen är ändå ansvarig för ledning, styrning och samordning mellan nämnder och förvaltningar, och borde kunna avsätta tid för diskussioner i en kommun med utvecklingspotential. På det viset ger man också det viktiga arbetet med hållbar utveckling och miljö den stabila plattform som behövs för ta driva frågorna framåt.”
Voteringen, det blev en sådan, slutade 10-5 för ordförande Benny Augustssons förslag, dvs att tillsätta en samverkansgrupp. Valen till denna ska för övrigt göras den 5 juni.
Det ligger trots allt en del i vad Gunnar Lidell skriver tycker jag. Om kommunstyrelsens arbetsformer och funktion förändrades så skulle sådana här frågor (t ex strategisk samhällsplanering och hållbar utveckling och miljö) kunna få betydligt mer tid i kommunstyrelsen. Det är sådana här diskussioner om politik och Vänersborgs framtid som jag efterlyser i KS. För övrigt tankar som i allt väsentligt stämmer överens med dem som min partikollega Lutz Rininsland har framfört och som han har motionerat om. (Se motionen ”Vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen?”.)
Ny skolranking!
Det är vanligt att kommuner rankas utifrån olika kriterier. Det kan gälla allt från företagsklimat till hur bra det är att leva och bo i en kommun. Rankingar görs också om hur bra kommunerna är på skola och utbildning. Den mest kända på detta område är den årliga rankingen från Lärarförbundet. Den har jag bloggat om varje år tror jag, senast i november förra året (se ”Vänersborg tappar återigen i skolranking!”). Skolrankingarna är för övrigt inte särskilt upplyftande för Vänersborg…
Nu har det kommit en ny skolranking. Det är det andra stora lärarfacket, Lärarnas Riksförbund (LR), som har utfört den. (Se ”Lyckas din kommun med skolan utifrån sina förutsättningar?”.)
LR anser att rankingar ofta blir missvisande och orättvisa. Det är orsaken till denna ranking. LR menar att kommunerna borde rankas efter:
”vilka ambitioner de har för skolan och hur de lyckas med uppdraget givet sina förutsättningar.”
Om LR rankar på rätt sätt kan diskuteras. Rankingen ska nog snarast ses om ett slags debattinlägg, där LR presenterar ett alternativt sätt att se på rankingar. (Det kan redan nu påpekas att rankingen bara gäller utifrån grundskolan. Det beror på att det inte finns gymnasieskolor i alla kommuner.)
LR lägger i sin kommunranking vikt vid:
”vilka resurser som används till undervisning, lärarlönerna, lärarnas behörighet samt elevresultat.”
Utifrån dessa fyra ”delmodeller” tittar LR sedan på olika variabler som kan tänkas förklara variationerna. Detta för att:
”modellerna sammantaget dels måste kunna jämföra kommunernas ambitioner för skolan givet sina förutsättningar, dels jämföra kommunernas resultat givet deras förutsättningar.” 
Det visar sig i undersökningen att det är svårt för kommunerna att hålla en hög nivå inom alla områden. Det finns stora skillnader i förutsättningar och resultat, även mellan kommuner som borde vara relativt lika.
LR visar genom några exempel på hur stora skillnaderna mellan kommunerna kan vara. Högst undervisningskostnad per elev har Överkalix med 94.000 kr och lägst undervisningskostnad har Simrishamn med 46.700. Högst behöriga och legitimerade grundskolelärare har Storfors med 91 procent, sämst är Jokkmokk. I Jokkmokk har endast 36 procent en legitimation. Grundskoleelever i Storfors har ett genomsnittligt meritvärde på 232 poäng, som dock inte är det högsta meritvärdet i landet. Men sett till föräldrarnas utbildningsbakgrund, antalet nyanlända elever samt SCB:s socioekonomiska index är det eleverna i Storfors de som presterar bäst utifrån förutsättningarna. Kungsör med meritvärdet 190 poäng 
är den kommun där eleverna presterar långt mycket sämre än det förväntade värdet.
Vänersborg då?
Vänersborg hamnar på plats 198 av Sveriges 290 kommuner. Det är inget särskilt bra resultat, men det är bättre än i Lärarförbundets senaste ranking där Vänersborg kom på plats 244.
Det syns ganska tydligt att det är lärarlönerna som drar upp Vänersborg i rankingen. Här kommer vi på en hedrande plats 60. Det som syns lika tydligt, det är vad som drar ner Vänersborg. Och det är kanske i mitt tycke den absolut viktigaste variabeln i hela rankingen – elevresultaten…
Det kan diskuteras hur det låga elevresultatet ska förklaras. En viktig faktor är lärarbehörigheterna. Här skulle det kunna vara betydligt bättre, 37% av lärarna på högstadiet i Vänersborg och 29,6% på mellanstadiet är inte legitimerade. Men det räcker ändå inte till för att förklara hela elevresultatet. Det gör nog inte undervisningskostnaderna heller, även om de skulle kunna, och borde, vara större. Det kanske är lokalsituationen med överfulla och trånga skollokaler det beror på; avsaknaden av grupprum, specialsalar, rum för särskild undervisning etc?
För jämförelsens skull tar jag också med rankingen för våra grannkommuner:
Den stora behållningen med skolrankingen från Lärarnas Riksförbund är att den visar att det finns många olika sätt att göra rankingar på. Det finns många variabler att ta i beaktande och det kan också diskuteras hur viktningar mellan variablerna ska göras.
Tyvärr visar det sig dock också i denna ranking, precis som i alla andra, att Vänersborg har en lång väg att gå innan inriktningsmålet, som vi ska diskutera på kommunstyrelsen imorgon, uppnås (se ”KS (8/5): Många sidor, mål och Holmen”):
”Likvärdigheten ökar mellan och inom kommunens skolenheter för bättre skolresultat.”
KS (8/5): Personalekonomisk redovisning
”Att ha en god personalpolitik är avgörande för att vi ska kunna leverera välfärd till vänersborgarna. Medarbetarna i kommunen gör dagligen insatser för att möta invånarnas behov på olika sätt. Att då ha medarbetare som trivs och känner engagemang påverkar det som levereras.”
Så inleder Kenneth Borgmalm (S), ordförande i PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet) och Anna Johannesson, personalchef, den Personalekonomiska redovisningen, hälsobokslut 2018.
Det är viktiga ord, frågan är om Vänersborgs kommun lever upp till dem.
Den personalekonomiska redovisningen (”PEK:en”) innehåller massor av fakta och information om kommunens anställda. Man kan få reda på allt om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer.
Det kan vara läge att återge några fakta.
Vänersborgs kommun hade den 1 november (2018) 3.679 anställda. Det var en ökning med 80 personer jämfört med föregående år. De flesta anställdes inom barn- och utbildningsförvaltningen. 79% av de anställda i kommunen var kvinnor och 86 % var tillsvidareanställda. Medelåldern för kommunens månadsanställda (dvs både tillsvidare- och visstidsanställda) var 44 år, men hela 41% var över 50 år. Det slutade 382 personer i kommunen förra året. 264 av dessa (69 %) slutade på egen begäran och 73 personer (19 %) gick i pension.
De som slutar har möjlighet att fylla i en avgångsenkät om orsakerna till varför de slutar. Den främsta anledningen som kunnat få personerna att vilja fortsätta att arbeta i kommunen var:
”högre lön, bättre ledarskap och lägre arbetsbelastning.”
De gav också råden till kommunen som arbetsgivare att:
”vara rädd om personalen, att arbetsgivaren skulle vara mer lyhörd för personalens kunskap samt att satsa på de anställdas hälsa och arbetsmiljö.”
Kommunen utnyttjade tjänster från bemanningsföretag och andra aktörer för 5,2 milj kr. Det var framför allt socialförvaltningen som stod för denna kostnad (sjuksköterskor), 4,9 milj.
Sjukfrånvaron är ett viktigt mått på personalens trivsel och arbetsförhållanden. Under 2018 ökade sjukfrånvaron bland kommunens anställda med 0,6 procentenheter. ”Andelen sjukfrånvaro av tillgänglig arbetstid” uppgick till 8,5%. Kvinnornas sjukfrånvaro ökade med 0,4 procentenheter till 9,2% och männens ökade med 0,7 procentenheter till 5,8%.
”Vänersborgs kommun ligger över medelvärdet för sjukfrånvaron i samtliga nyckeltal; den totala procentuella sjukfrånvaron, sjukfrånvaro för respektive män och kvinnor, långtidssjukfrånvaron, sjukfrånvaron i alla åldersgrupper.”
Det är faktiskt så, tyvärr, att av de kommuner i landet som har liknande invånarantal (30.000-50.000 personer) så har Vänersborg den 3:e högsta sjukfrånvaron…
Löner är alltid intressant. Medellönen för tillsvidareanställd personal i kommunen var (1 nov) 30.103 kr. Kvinnornas medellön var 30.021 kr och männens 30.473 kr. (Många kvinnor arbetar i yrken där löneläget, generellt sett, är lägre.) Medellönen i kommunen ökade med 1.024 kr jämfört med 2017.
Kommunen är medveten om sjukfrånvaron, avgångarna mm och försöker arbeta hälsofrämjande. Arbetet utgår då från:
”det friska och [arbetet] syftar till att stärka individen, gruppen och organisationen. Medarbetarnas hälsa, utveckling och arbetsglädje är nyckeln till en framgångsrik och effektiv kommunal verksamhet.”
Kommunen, dess personalspecialister, chefer och andra, gör säkert ett bra jobb och så gott de kan. Det finns flera sidor i redovisningen om hälsoarbetet, personalutveckling, ledarskapet, det systematiska kvalitetsarbetet, delaktighet, kommunikation, kompetensutveckling och möjligheterna till byte av arbetsuppgifter osv.
Men jag kan inte låta bli att tänka att de arbetar i motvind. De ekonomiska resurserna är knappa och riskerar att dras ner ytterligare, styrsystemet kräver att medarbetarna dokumenterar, fyller i enkäter, utvärderar, producerar statistik osv i stället för att syssla med det de är intresserade av och utbildade för, lönerna är individuella och det finns missnöje med chefernas lönesättning som uppmuntrar konkurrens mellan medarbetare och ”blind lojalitet” till cheferna – och försvårar kollegialt samarbete och solidaritet. Vem minns inte hur ”teambuilding” kom på modet i kölvattnet av individuella löner…
Vänersborg, liksom många andra kommuner, står inför en utmaning, både i nutid och framtid, att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla rätt kompetens. De äldre respektive de yngre i samhället kommer att öka drastiskt vilket leder till stort behov av mer personal inom framför allt skola och omsorg. Samtidigt ökar andelen personer i arbetsför ålder i betydligt lägre takt. Konkurrensen om rätt kompetens kommer därför att hårdna ytterligare mellan arbetsgivarna.
Det finns det något som kallas arbetsgivarindex (AVI). Indexet visar hur attraktiv kommunen är som arbetsgivare – arbetsvillkoren i organisationen beskrivs nämligen ur ett medarbetarperspektiv utifrån 9 nyckeltal. Det är Nyckeltalsinstitutet (se här) som har tagit fram dessa.
Vänersborgs kommun hade 90 av 180 möjliga poäng. Det var 8 poäng lägre än förra året, då det också hade sjunkit.
Kommunen hade en lägre (=sämre) poäng än förra året när det gäller sjukfrånvaron, både korttids- och långtidssjukfrånvaron, och avgångar, dvs hur många av de anställda som slutar. Kommunen hade blivit bättre på ”lika karriärmöjligheter”. Det betyder att andelen chefer som är kvinnor i förhållande till andelen anställda kvinnor hade ökat. Poängutvecklingen på de andra nyckeltalen var i stort sett oförändrade.
Den personalekonomiska redovisningen gör också nedslag i de olika nämnderna, bland annat barn- och utbildningsnämnden, men det får jag ägna tid åt lite senare.
Jag började bloggen med ett citat:
”Att ha en god personalpolitik är avgörande för att vi ska kunna leverera välfärd till vänersborgarna. … Att då ha medarbetare som trivs och känner engagemang påverkar det som levereras.”
Har Vänersborg lyckats med en ”god personalpolitik”? Lever kommunen upp till målsättningarna?
Jag tror att de som arbetar med personalen gör ett bra jobb. Frågan är om de lyckas eller om de ens har en chans att lyckas. De yttre omständigheterna, som politikerna är ansvariga för, med löner, personaltäthet, arbetsvillkor och kompetensutveckling sätter nog alltför snäva ramar för en god personalpolitik.
Arbetet med den goda personalpolitiken blir nog ofta lite som att släcka bränder – istället för att ta tag i grundproblemen…
KS (8/5): Genomlysning, miljö, kök o varmbassäng
Det går sakta men säkert framåt i läsningen av handlingarna till onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Det är om jag ska vara ärlig inte bara mängden sidor som är jobbigt, utan också att flera ärenden är ”nåt såpass” tråkiga…
Igår skrev jag om några enstaka ärenden (se ”Många sidor, mål och Holmen”), idag blir det några till. Det finns faktiskt ett som har en viss anknytning till den måldiskussion som kommunstyrelsen ska ha och som jag skrev lite om tidigare. Det är att konsultföretaget Public Partner AB har fått uppdraget att genomlysa kommunens verksamhet.
Public Partner ska helt enkelt se hur kommunen fungerar. Public Partner skriver i sitt anbudssvar:
”I syfte att stödja de förtroendevaldas och kommunledningens förmåga att möta dessa utmaningar genom förändrad organisation, budget, roller och arbetssätt, i ljuset av begränsade ekonomiska resurser avser nu Vänersborgs kommun genomlysa dess verksamheter utifrån den övergripande frågeställningen: Hur ska Vänersborgs kommun omprioritera resurser, organiseras sig och därefter arbeta för att möta kommunens utmaningar?”
När jag läser vidare i anbudssvaret blir jag dock lite konfunderad. Det tycks som om helhetsperspektivet tonas ner och siktet blir trängre. Som resultat av genomlysningen förväntas:
”Verksamhetsspecifika åtgärds- och förbättringsförslag som ska leda till ökad effektivitet och förbättrad ekonomisk hushållning inom varje enskilt verksamhetsområde, detta samtidigt som proaktiva samhällsvinster ska beaktas.”
Det ligger väl förvisso en poäng i att kolla om varje verksamhetsområde fungerar optimalt, typ att alla anställda gör rätt saker, har tillräckligt med arbetsuppgifter och att de chefsfunktioner som finns är motiverade och nödvändiga… Men jag antar att det är genom samarbete och samordning mellan verksamhetsområden som effektiviseringsvinster kan göras. Men framför allt genom – prioriteringar…
Och prioriteringar av kommunens resurser kan inte vara annat än politikernas uppgift. Det får inte vara så, vilket jag dock tycker att det har blivit efter att fullmäktige tog beslutet om genomlysningen, att dessa diskussioner kring prioriteringar har upphört i väntan på Public Partners arbete. Det ska för övrigt bli intressant att se om konsulterna kommer med förslag som leder bort från mål- och resultatstyrningen och mot en mer tillitsbaserad styrning. En sådan förändring skulle kanske hämta hem en del pengar från byråkrater, konsulter och administratörer och föra över till de medarbetare som möter medborgarna ”på golvet”…
Vi får se vad genomlysningen leder fram till. Public Partner har tidigare gjort en genomlysning av IT-verksamheten i kommunen. (Se ”Hård kritik mot kommunens IT-enhet (1/2)” och ”Hård kritik mot kommunens IT-enhet (2/2)”.) Då gjorde företaget ett omsorgsfullt arbete och var dessutom mycket rakt och tufft i sin kritik. Vi hoppas att det blir en lika gedigen genomlysning denna gång. På onsdag ska kommunstyrelsen besluta att 450.000 kr avsätts till konsulternas arbete.
Och några helt andra saker…
Det verkar som om det börjar ”röra på sig” kring den nya sessionssalen. Och den som rör på sig är tydligen Västra Götalandsregionen:
”…regionen avser att, genom nybyggnation, etablera ett nytt regionens hus med tillhörande sessionssal. Avsikten är att sessionssalen ska samutnyttjas mellan regionen och kommunen.”
Så står det i underlaget till kommunstyrelsen. Det låter som om regionen ska stå för hela byggnotan, och det kan man ju drömma om. Jag vet inte hur det är tänkt, men så väl är det nog inte.
Kommunstyrelsen ska i detta läge bara ge kommundirektören i uppdrag att samverka med regionen kring ett ”regionens hus”.
På onsdag ska kommunstyrelsen besluta om att inrätta en samverkansgrupp för hållbar utveckling och miljö. Det är styrgruppen för Agenda 21 som så att säga ska organiseras om. Förslaget är att gruppen ska bildas av 4 från de styrande partierna och 4 från ”oppositionen”. Jag vet inte om det ger upphov till debatt bland ledamöterna – de styrande har ju bara 20 mandat i kommunfullmäktige medan ”oppositionen” har 31. Det torde hur som helst vara en plats vikt för någon i Vänsterpartiet.
Samhällsbyggnadsnämnden begär tilläggsanslag för de kostnadsökningar som Framtida kök medför. Framtida kök innebär en helt ny organisation kring matproduktionen i kommunen, som redan har satt igång. Det görs stora investeringar i köken. Samhällsbyggnadsnämnden skriver:
”Då kostenhetens verksamhet är intäktsfinansierad bör tillskott ges till köpande nämnder för att finansiera de ökade kostnaderna.”
Förslaget är att kommunstyrelsen ska föreslå kommunfullmäktige att avslå samhällsbyggnadsnämndens begäran:
”de eventuella fördyringar som Framtidens kök medför ska samhällsbyggnadsnämnden finansiera inom oförändrad prisnivå.”
Vi får se hur det går. Samhällsbyggnadsnämnden har inga pengar. Själv kan jag tycka att sådana här stora investeringar skulle, om möjligt (såvida inte arbetsmiljö- eller andra skäl har varit tvingande), ha lagts på is för länge sedan – tills kommunen hade ordnat t ex förskolor, grundskolor och gymnasieutbildningar till alla… Kommunen borde kanske ha planerat och prioriterat bättre… Men det går ju inte att ändra på nu.
Däremot får samhällsbyggnadsnämnden, så är i varje fall förslaget till fullmäktige, 755.000 kr i utökad exploateringsbudget 2019. Det är tre nya småhustomter vid Mariedalskolan som ska ”ordnas”. Kommunstyrelsens generositet kan bero på att det förväntas bli ett överskott vid försäljningen av dessa tomter på inte mindre än 710.000 kr…
Kommunstyrelsen är välvilligt inställd till barn- och utbildningsnämnden. Under 2017 användes inte 600.000 kr av nämndens investeringsbudget. Det berodde på att vissa investeringar blev försenade. Nu undrar BUN om den inte kan få dessa pengar i år i stället, behoven kvarstår nämligen. Kommunstyrelsens tycker, enligt förslaget, att det är ok.
Och till sist i denna blogg, men dock inte på onsdagens sammanträde – där finns det många ärenden kvar.
I början på 2016 tecknade kommunen avtal med Vattenpalatset Vänerparken AB för att ta över driften av varmbassängen, dvs den som finns i anslutning till bolagets badanläggning. Syftet med avtalet var att:
”fortsatt kunna erbjuda varmbad till kommuninvånarna, utifrån att Västragötalandsregionen beslutat avveckla verksamheten.”
Vattenpalatset vill revidera avtalet med kommunen. De 350.000 kr som Vattenpalatset får i ersättning från kommunen räcker inte. Varmbassängen är dyrare…
Kommunstyrelsen vill inte ge några extra pengar till Vattenpalatset, men lovar att titta i plånboken till nästa år. Kanske är det något för Public Partners konsulter att titta på också…
Nu är det framför allt en del årsredovisningar kvar att läsa från diverse kommunalförbund och kommunala aktiebolag… Jaaaa…
PS. Fick för övrigt några intressanta kommentarer på gårdagens blogg om kommunens styrning – klicka här.
KS (8/5): Många sidor, mål och Holmen
På sen torsdag eftermiddag så kom då handlingarna till onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. De var på 643 sidor. Det är 128 sidor varje dag fram till sammanträdet. Det handlar om personalekonomisk redovisning, pensionsregler för förtroendevalda, flera årsredovisningar, som NÄRF, Vattenpalatset Vänerparken AB och Hunnebergs Kungajakt- och viltmuseum, och andra mer eller måhända mindre intressanta ärenden…
Det är alltså tänkt att ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen ska läsa dessa omfattande handlingar, och förstå dem, fram till på onsdag. Ärligt talat, det är knappast möjligt. De flesta arbetar faktiskt tre av dagarna, och på helgen finns det ofta åtminstone några andra saker som man ska hinna med.
Man kan undra var demokratin finns om politikerna inte hinner läsa och sätta sig in i alla handlingar. Min åsikt är att den politiska makten tenderar att hamna hos de personer som arbetar med politiska frågor på heltid – de tre heltidsanställda kommunalråden. Och framför allt – tjänstemännen. Det vill säga de anställda som bereder alla ärenden och skriver förslag till beslut. Fritidspolitikernas ”makt” urholkas.
Problemet är inte nytt. Lutz Rininsland, vänsterpartist och tidigare ledamot av kommunstyrelsen, lämnade en motion i september förra året:
”Motion om att ompröva hanteringen av ärenden där handlingarna är mycket omfångsrika”.
Rininsland ville ha en annan ordning som gav fritidspolitikerna mer tid och därmed större möjligheter att sätta sig in i ärendena. Det verkar emellertid inte hända särskilt mycket. Det sägs att motionen ska bli behandlad av kommunfullmäktige under våren. (Se Rininslands blogg ”Åter till vardagen”.)
Jag har hunnit bläddra igenom några sidor i handlingarna inför sammanträdet.
Ärende 8 heter ”Vänersborg kommuns inriktningsmål 2021”. Ett gammalt bekant ärende… Kommunstyrelsen ska alltså vara med i diskussionen (så klart) om vilka mål som kommunen ska ha för sin verksamhet. Det är fullmäktige som sedan ska fastslå målen.
Målprocessen kan ibland innebära en del intressanta diskussioner, faktiskt. Men så ska mål fastställas och då blir det diskussioner om ordval, begrepp och formuleringar. Och när allt, förhoppningsvis så småningom blir klart och alla är överens, så spikar kommunfullmäktige en lista med mål. Som ingen vänersborgare och absolut ingen i verksamheten har nytta av…
Låt mig ta några exempel.
Det första inriktningsmålet föreslås lyda:
”Alla i Vänersborg har goda, jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”
Det låter väl fint… Men, skulle det bli någon skillnad i Vänersborg, rent konkret, om det inte fanns något sådant här mål? Skulle någon vänersborgare märka någon skillnad? Någon anställd? Skulle politiken se annorlunda ut?
Fast lite intressant skulle ett sådant här mål kunna vara för då kunde kan få reda på hur moderater, sverigedemokrater och de andra partierna tänker sig att kommunen ska arbeta för detta mål i praktiken… (Se bild ovan.) Hur de t ex ska göra för att den arbetslösa invandrade kvinnan ska ha samma möjligheter i livet som den förmögne manlige företagaren…
Och hur ska det andra förslaget till inriktningsmål kunna uppnås när kommunen planerar att göra stora besparingar inom förskola och grundskola?
”Likvärdigheten ökar mellan och inom kommunens skolenheter för bättre skolresultat.”
Undrar förresten om Birger Sjöberggymnasiet och Vänerparken inberäknas i begreppet ”kommunens skolenheter”…
Gapet mellan mål och verklighet är stort. Det blir till och med nästan lite pinsamt. För att inte tala om att det också blir lite provocerande – mot t ex kommunens egen personal. Hur tror politikerna att de anställda inom hemtjänsten och äldreomsorgen upplever inriktningsmålet:
”Vänersborgs kommun upplevs i högre grad som en attraktiv arbetsgivare.”
Kommunen som tvingade in de anställda i det som går under beteckningen ”Smart bemanning”, dvs det nya arbetssättet vad gäller bemanningsplanering och schemaläggning. (Se ”Smart bemanning?”.)
Det går inte att styra Vänersborg på detta sätt – med mål- och resultatstyrning. Kommunen måste istället skära ner på alla byråkrater, konsulter och administratörer. Vi i kommunen måste drastiskt minska kraven på dokumentation, mätning, insamling och bearbetning av statistik och sluta med alla omorganisationer. Vänersborg måste istället utveckla ett annat system för att styra, ett system som har tillit till och förtroende för de medarbetare som möter medborgarna. Den så kallad tillitsbaserade styrningen… (Se ”Tillitskommissionens betänkande om kommunal styrning”.)
Det var ärende 8. Några ord också om ärende 9 – ”Försäljning av Holmens gamla huvudkontor Vargön 2:2”.
År 2010 köpte kommunen hamnområdet i Vargön. Även det gamla huvudkontoret för Holmens Bruk AB ingick i förvärvet. Denna byggnad har sedan dess stått tom i stort sett hela tiden och har under åren förfallit.
Kommunen anser inte att det finns något behov nu eller i framtiden av byggnaden, inte ens om det ska bli en hamn i området. Det föreligger därför ett förslag om att sälja byggnaden. Det finns nämligen, enligt underlaget, hugade intressenter. Och det låter ju bra att kommunen kan tjäna lite pengar på en byggnad som den inte har användning av.
Såvida förstås det inte är en driftig entreprenör från Sikhall som är spekulant. För i så fall river kommunen säkerligen byggnaden i stället för att sälja den… (Se ”Vad händer egentligen i Vargön?”.)
Nu blir det att gräva sig vidare ner i materialet. Det är några sidor som återstår.
Glöm inte våra gymnasieungdomar!
Min erfarenhet som politiskt aktiv i Vänersborg är att sedan Kunskapsförbundet Väst bildades 2013 så betraktas våra gymnasieungdomar alltför ofta som om de inte tillhörde Vänersborg. När ungdomarna lämnar högstadiet och börjat på gymnasiet är de liksom inte längre kommunens ansvar. Då är det Kunskapsförbundet Väst (KFV) som tar över. Och Kunskapsförbundet är inte Vänersborg. Ungdomarna blir då på något sätt några andra, och någon annans angelägenhet.
Nu för tiden diskuteras gymnasieskolorna mycket sällan i Vänersborgs kommunfullmäktige. Det är Lutz Rininsland (V) som någon gång skriver en motion eller ställer en interpellation. Men oftast så möts Rininslands initiativ av en tämligen kompakt tystnad. Och när Kunskapsförbundets årsredovisning, med budget och verksamhetsberättelser, ska godkännas – ja då är de fullmäktigeledamöter som sitter i Kunskapsförbundets direktion jäviga… Det betyder att de som skulle kunna sprida ljus över verksamheten, delge fullmäktige information och kanske också visa på politiska skiljaktigheter genom diskussioner och debatter, är utestängda – de får inte delta i mötesförhandlingarna. En mycket märklig ordning. (Kanske kan fullmäktiges nuvarande ordförande Annalena Levin göra något åt detta.) Det innebär att fullmäktige varken får kunskap eller intresse för gymnasieskolornas verksamhet. Jag noterar också det relativa ointresset genom att mina bloggar om Kunskapsförbundet får färre läsare än andra. (Därför använder jag denna gång en rubrik som inte nämner Kunskapsförbundet…)
Kunskapsförbundet Väst och dess verksamheter måste tas upp till debatt. Kunskapsförbundet har nämligen en del bekymmer, så kallade ”utmaningar”.
Den ekonomiska prognosen för året (2019) visar på ett underskott på 30 milj kr. Det finns naturligtvis en del osäkerhet kring siffran, så som det alltid är med prognoser. Men framför allt beror osäkerheten på statsbidragen. De kommer att trappas ner helt klart, men i vilken takt vet ingen än.
30 miljoner motsvarar ungefär 60 tjänster – lärare är ”dyrare”, andra yrkesgrupper är ”billigare”. En del tjänster försvinner ”automatiskt”, eftersom elevantalet minskar. Det är på SFI etablering och språkintroduktionen. Här handlar det om ca 40 tjänster. Det är dock ingen ”helårseffekt” på de flesta av dessa besparingar på tjänster. Samtidigt har emellertid några av tjänsterna försvunnit redan nu under vintern och våren. Och förbundet har även minskat på några chefstjänster (också rektorer och biträdande rektorer kallas för chefer), 4 chefstjänster närmare bestämt. Även förbundskontoret har dragit ner – med 1,5 tjänst.
En neddragning på 60 tjänster innebär förvisso att KFV går in i 2020 med betydligt bättre ekonomiska förutsättningar – 30 milj kr mindre i kostnader. Men det är klart att 60 tjänster mindre skulle innebära en mindre lärartäthet och kvalitetsförsämringar… Särskilt om eleverna på SFI etablering och språkintroduktionen börjar i det ”vanliga” gymnasiet.
Om nu Kunskapsförbundet kan minska sina kostnader med 12,5 milj kr under 2019, vilket kan vara möjligt, så är det ”bara” 17,5 milj kvar.
Och vad händer med dessa 17,5 milj kr, som inte förbundet själv kan lösa? Förbundet kan helt enkelt inte spara dessa pengar. Här måste Vänersborg, och Trollhättan, verkligen inse att det är våra ungdomar vi pratar om, att förbundet ägs av Vänersborgs kommun och Trollhättans stad – och att gymnasieskolorna, och inte minst eleverna, är vårt gemensamma ansvar.
Ägarkommunerna kan självklart täcka hela underskottet direkt, vilket förbundet redan har begärt. Det skulle göra situationen lättare för Kunskapsförbundet. Ett alternativ är också, fast mindre bra, att kommunerna ger mindre i tillskott och att KFV får komplettera med t ex 10 milj kr från tidigare års överskott. (KFV har 13 milj kr i ackumulerad reserv.) Det finns dock vissa statliga regler kring detta, precis som för kommuner. Det sista, och kanske sämsta, alternativet är att ägarna inte tillskjuter några pengar alls. Då får hela underskottet regleras i bokslutet. Vilket betyder att Trollhättan och Vänersborg får betala ändå…
Den andra utmaningen som Kunskapsförbundet står inför är de ökade kostnaderna för friskolorna. En stor del av årets underskott härrör från detta. KFV måste nämligen betala kostnaderna för de elever som väljer ett fristående gymnasium. Dessa utbildningar är alltid dyrare än de ekonomiska bidrag KFV får från Trollhättan och Vänersborg för varje ny elev.
Det fungerar så här. Om antalet elever ökar med 10 från ett läsår till det andra, så får Kunskapsförbundet 10×52.000 kr, totalt 520.000 kr. Om 3 av dessa 10 elever väljer t ex fristående Realgymnasiets naturbruksprogram (som startar i höst), så kostar dessa 3×200.000 kr, dvs sammanlagt 600.000 kr. De 520.000 kr täcker inte ens fakturorna från Realgymnasiet och för de andra 7 eleverna, som väljer Kunskapsförbundet, finns inget tillskott kvar alls. Det hela slutar med att nya elever blir en förlustaffär för Kunskapsförbundet.
KFV betalar varje år omkring 122 milj kr till de fristående gymnasierna. Kunskapsförbundets merkostnad för de ungdomar som väljer fristående gymnasier i stället för förbundets egna skolor är netto 2,1 milj kr år 2019. Nästa år ökar dessa kostnader till 6,4 milj, fortfarande netto. År 2021 får KFV betala 10,8 milj och år 2022 är merkostnaden uppe i 12,9 miljoner…
Det betyder att ju fler som väljer friskolor ju mindre pengar får de elever som väljer KFV:s utbildningar.
Det är orimligt. Det blir inte heller bättre av att KFV får betalt, av ägarkommunerna, i max 3 år för varje elev, oavsett om eleven ”går om” och tillbringar 4 eller 5 år i gymnasieskolan. Men, gör eleven detta på en fristående skola, dvs går 4 eller 5 år, så får KFV betala för alla år…
I Jämtland har man delat på budgetarna för de kommunala gymnasieskolorna och de fristående. De kommunala skolorna har sina egna budgetar, och pengarna ”ligger fast”. De fristående skolorna får skicka sina fakturor direkt till ägarkommunerna, som betalar. Kostnaderna för friskolorna påverkar på så sätt inte de kommunala. Det skulle kunna vara något för Trollhättan och Vänersborg. Det är ju ändå kommunerna som till slut får betala.
De fristående gymnasieskolorna riskerar, som det nu är, att KFV måste minska kvaliteten på sina utbildningar eller (och?) minska på utbudet. Pengarna räcker inte till.
Den tredje utmaningen som Kunskapsförbundet står inför skulle man kunna kalla resursfördelningsmodellens urholkande effekt. Det kan faktiskt bli så att Kunskapsförbundet kan förlora pengar även om alla elever väljer KFV.
Kunskapsförbundet får 52.000 kr av ägarkommunerna för varje tillkommande elev. (Den summan har hängt med sedan KFV bildades.) Ägarkommunerna räknar med att det redan finns ”inbyggda overheadkostnader”, typ att det inte behövs en ny rektor, en ny skola etc, om det t ex kommer 3 nya elever. (Som exempel.) Och det är ju inte helt fel tänkt. I varje fall inte om elevökningen bara består av 3 eller några enstaka elever – dessa elever fyller helt enkelt ut befintliga klasser.
Men modellen ger inte full kostnadstäckning om eleverna blir så många att Kunskapsförbundet behöver bygga ut med nya klasser, anställa mer personal, öka elevhälsan och/eller hyra fler lokaler. Då räcker inte 52.000 kr per elev.
Den verkliga kostnaden för förbundets egna elever är i genomsnitt 100.000 kr per elev. (Att de fristående skolornas prislapp ligger på 200.000 kr per elev och någon gång på upp emot 300.000 kr är annan sak, men gör naturligtvis förbundets ekonomiska situation än svårare.) Skillnaden mellan intäkten för en ny ”extra” elev på t ex Birger Sjöberg och den verkliga kostnaden för samma elev kan alltså uppgå till 48.000 kr. Kunskapsförbundet kan med andra ord förlora pengar för varje ny elev som väljer KFV.
Det är en helt absurd situation. Eller rättare sagt, ett helt galet tilldelningssystem för resurser. Det här borde ändras, modellen borde arbetas om.
Det var Kunskapsförbundets tre stora utmaningar. Det finns säkert fler…
Till sist.
Det är viktigt att så många elever som möjligt väljer någon av Kunskapsförbundets skolor. Det gör eleverna om förbundet får tillräckligt med resurser att arbeta med. Då ökar kvaliteten och då söker också fler kompetenta pedagoger. Och kvaliteten kan bli ännu bättre.
Kunskapsförbundet har ett bra rykte och ett bra varumärke. Och det är betydelsefullt i den hårda skolkonkurrens som råder. Så har t ex kunskapsresultaten ständigt förbättrats. Det är viktigt att det förblir så.
Det är viktigt, ja avgörande, att Vänersborg inte glömmer sina gymnasieungdomar. Vi måste satsa på dom, det handlar om deras framtid. Ja, det handlar om Vänersborgs framtid.
Sedan är det en annan sak att staten måste höja bidragen. Kommunerna har det svårt ekonomiskt just nu och behöver fler och mer statliga bidrag. Allra helst skulle staten ta över skolan, både grundskolan och gymnasiet. Då hade statsmakterna kanske förstått hur mycket utbildning, med fritt skolval, kostar.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer