Arkiv
SKL:s ranking av skolkommuner
I onsdags skrev jag om skolresultaten i Vänersborg (se ”Skolresultat i Vänersborg”). Det var siffror från Skolverket som handlade om de elever som gick ur åk 9 vårterminen 2016.
Det finns mer statistik om skolsituationen i Vänersborg. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) har en stor databas, Kolada, där man kan roa sig med att hitta uppgifter om i stort sett allting som har med skolor att göra, och även annat. Siffrorna är dock från år 2015 och några kan ha ändrats sedan dess. Som t ex följderna av att oppositionen i Vänersborg drev igenom en budget för år 2016 som gav skolan 16 miljoner kronor mer än de styrandes förslag…
I Vänersborg gick 3.489 elever i en kommunal grundskola som var belägen i kommunen år 2015 och det gick 415 barn i förskoleklass. 25% av eleverna hade utländsk bakgrund, vilket var högre än för Sverige i genomsnitt (19%). De siffror som jag redovisar i det följande gäller bara de kommunala grundskolorna. Men det innebär inte att de elever som gick i fristående skolor är bortglömda. De var 471 stycken i grundskolan år 2015 och 40 i förskoleklass.
Vänersborgs kommun lägger mindre pengar på den kommunala grundskolan än riksgenomsnittet i Sverige. Den totala kostnaden för den kommunala grundskolan, inklusive förskoleklass, låg på 91.375 kr per elev i Vänersborg år 2015. I Sverige var siffran 98.416 kr. Det är en ganska stor skillnad. Anmärkningsvärt är att Vänersborg lade ut mindre pengar per elev år 2015 än år 2014, då kostnaden var 92.232 kr per elev. I Sverige ökade istället resurserna till skolan med nästan 3.000 kr per elev.
Vänersborg lade ut 870 kr per elev mindre för skollokaler. I denna kostnad ingick allt som hade med lokaler att göra, t ex värme, underhåll, städning och inventarier (ej lärverktyg). Och det är väl bra att mindre pengar gick till skollokalerna, i varje fall om lokalerna höll en bra standard och att underhållet sköttes som det skulle. Men det råder väl i och för sig delade meningar om detta…
Vänersborgs kostnader för skolmåltider var också lägre än genomsnittet för Sverige. I Vänersborg kostade skolmåltiderna 5.962 kr per elev, medan kostnaden i hela landet var 6.350 kr. Jag tycker inte att detta är något positivt, att Vänersborgs skolmåltider kostade 388 kr mindre per elev än snittet i Sverige menar jag. Förresten, kanske skulle Vänersborg kunna spara in på ketchupen som serveras till varje måltid… (Något som en LCHF:are som jag finner helt förkastligt – nästan 25% socker…)
Elevhälsans kostnader i Vänersborg är också lägre än genomsnittet i riket. I Vänersborg kostade elevhälsan 2.794 kr per elev och i Sverige 3.017 kr.
I skolan är det undervisning som är huvudsyftet. I Vänersborg kostade undervisningen, dvs framförallt lärarlöner, i den kommunala grundskolan 44.561 kr per elev år 2015. I Sverige var genomsnittskostnaden 51.754 kr per elev, dvs 16% mer än i Vänersborg. Det tycker jag är för bedrövligt dåligt. Särskilt också som kostnaderna för lärverktyg, t ex läroböcker, datorer, internetanslutning, och hyvelbänkar, låg på 2.693 kr per elev, medan kostnaderna i Sverige i genomsnitt låg på 4.226 kr per elev, dvs nästan 60% mer…
Däremot betalar Vänersborg mer för övriga kostnader än Sverige i genomsnitt – 18.578 per elev jämfört med 15.409 kr. I posten övriga kostnader ingick t ex administration, elevassistenter och personal på fritidshemmen, men också intäkter(!) av statsbidrag som avser asylsökande. Det förvånar mig att siffran för Vänersborg var högre än 
riksgenomsnittet, men det är svårt att analysera orsakerna eftersom posterna inom denna kategori är så olika. För att förebygga ”lustiga” kommentarer så tror jag inte att Vänersborgs kostnader för administration var särskilt höga, tvärtom.
SKL rangordnar slutligen kommunerna. SKL förklarar:
”Det sammanvägda resultatet innehåller nyckeltal för årskurs 9 med både faktiska resultat och modellberäknade värden som visar kommunernas resultat i relation till elevsammansättningen på skolorna i kommunen.”
Den kommunala grundskolan i Vänersborg hamnar på plats 202 (av 290 kommuner). Det här är en rankning som Vänersborg måste göra någonting åt.
Helt klart.
.
PS. Till sist en liten kommentar till min förra blogg (se ”Skolresultat i Vänersborg”). Jag skrev att jag ansåg att särskild personal skulle kunna sköta om närvarokontroll, föräldrakontakter (kring ”ordning och uppförande”), rastvakter etc. Igår (torsdag) läste jag följande i en debattartikel i Aftonbladet (se här):
”Denna modell används framgångsrikt i Frankrike. Om stök uppstår i klassrummet kan läraren kalla på elevvårdsteamet som tar hand om eleven i fråga. Även andra arbetsuppgifter som inte är undervisningsrelaterade kan övertas av elevvårdsteamet, som exempelvis rastvakt och direktkommunikation med föräldrar.”
Skolresultat i Vänersborg
På Barn- och Utbildningsnämndens sammanträde i november presenterade förvaltningen en del statistik kring betygsresultaten vårterminen 2016. Jag har fördjupat mig lite i statistiken. (Du kan hitta de statistiska källorna på Skolverkets hemsida, se här.)
Det genomsnittliga meritvärdet för åk 9 var 221,8 poäng för hela kommunen. (Meritvärdet beräknas som summan av betygsvärdena för de 16 bästa betygen i elevens slutbetyg och för 17 ämnen för elever som läst moderna språk som språkval. Betyget E ger 10 p, D 12,5 p, C 15 p, B 17,5 och A 20 p.) Årets resultat var något sämre än året innan, då meritvärdet låg på 222,1. Å andra var det bättre än 2014 då det låg på 213,1 poäng. Om vi tar bort Fridaskolan från årets resultat så var det genomsnittliga meritvärdet 214,8 poäng (se ”kommunal huvudman” nedan). Det kan jämföras med det genomsnittliga meritvärdet för hela Sverige som låg på 218,8 poäng. De kommunala skolorna i Vänersborg ligger alltså en bra bit under riksgenomsnittet.
Det genomsnittliga meritvärdet i de kommunala skolorna var 215,8 poäng år 2015. Det betyder en liten tillbakagång i år. Fridaskolan har ett mycket högt resultat, det genomsnittliga meritvärdet låg på 254,7 poäng (se ”enskild huvudman” ovan).
Andelen behöriga till yrkesprogram på gymnasiet har sjunkit något. För att bli behörig till yrkesprogram måste eleven ha minst betyget E i svenska/svenska som andraspråk, engelska, matematik och ytterligare 5 ämnen. I år var 83,4% av eleverna behöriga till yrkesprogram. Motsvarande siffra var år 2015 83,9% och år 2014 86,3%.
Även på detta område var det stor skillnad mellan de kommunala skolorna och Fridaskolan. I de kommunala skolorna var 81,7% av eleverna behöriga till yrkesprogram (80,5% år 2015), medan motsvarande siffra för Fridaskolan var 91,7%. Det måste betecknas som en tämligen stor skillnad. (I vissa andra tabeller står det att siffran för Fridaskolan är 100%.)
Det betyder att nästan var 5:e elev som lämnar en kommunal grundskola inte är behörig till ett nationellt program på gymnasiet. Och det är oroväckande… Faktiskt mycket oroväckande. Det kanske är något som de styrande i kommunen borde uppmärksamma…
75,9% av alla elever som gick ur åk 9 i våras hade minst betyget E i alla ämnen. År 2015 var motsvarande siffra 75,9% (samma alltså) och år 2014 några procentenheter lägre, 72,0%.
Återigen var det stor skillnad mellan de kommunala skolorna och Fridaskolan. Bara 72,8% av eleverna i den kommunala grundskolan fick minst betyget E i alla ämnen jämfört med 90,3% för Fridaskolan. Mer än var 4:e elev saknade alltså ett fullständigt betyg från de kommunala skolorna när de gick ur åk 9.
Det finns flera faktorer som förklarar de låga siffrorna för de kommunala skolorna. Enligt Skolverkets siffror är 16,5% av eleverna (55 stycken), som gick ur åk 9 i våras, födda utomlands.
Elever som är födda utomlands har av naturliga skäl lägre resultat, utan goda kunskaper i det svenska språket är det svårt att nå godkända resultat i alla ämnen.
Det här är emellertid inte hela förklaringen, föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar också en väsentlig roll. Det framgår av nedanstående tabell:
Föräldrarnas utbildningsbakgrund visar sig många gånger vara ett ”socialt arv” som återspeglar sig i resultaten. (Rent statistisk är det så, även om det naturligtvis finns många individuella skillnader.) Skolan bör kunna spela en större roll för att ändra på detta, men Vänersborg har inte alltid lyckats med det…
Förutom att elevernas och föräldrarnas bakgrund spelar stor roll för kunskapsresultaten så är det i Vänersborg, precis som i övriga Sverige, också så att pojkar överlag har sämre resultat än flickor.
Det är många forskare, lärare och politiker som diskuterar varför det är en sådan skillnad mellan flickors och pojkars resultat. Det finns väl just nu inga tydliga svar. Kanske har det betydelse att alltfler pedagoger är kvinnor och att detta präglar undervisningen, kanske är flickor ”mer välorganiserade, målinriktade och jobbar mer” (Inga Wernersson, se här). Alla är nog överens om att skillnaderna i varje fall inte beror på olikheter i begåvning mellan könen.
Skolverket redovisar i sin statistik också siffror för de enskilda skolorna. Vänersborg har fyra kommunala högstadieskolor, Dalboskolan, Silvertärnan, Torpaskolan och Vänerparken. Fridaskolan är en fristående skola och den enda i Vänersborg som har ett högstadium. (Alla siffror ovan där det står ”enskild huvudman” är alltså Fridaskolans siffror.)
Så här ser resultaten ut för de kommunala högstadieskolorna:
När jag tittar på den här tabellen blir jag inte direkt upplyft. Det kanske är för att ögonen, i varje fall mina, har en tendens att titta på de lägsta siffrorna. Men det är hur som helst inga roliga siffror. Det är också en väldigt stor skillnad inom de kommunala skolorna. Och den är ännu större, självklart, om Fridaskolan tas med:
Till en del kan siffrorna förklaras med att elevernas bakgrund och föräldrarnas utbildningsbakgrund ser olika ut på de olika skolorna, men detta är mer en förklaring än ett ”försvar”. Siffrorna visar att grundskolan i Vänersborg till stor del inte har lyckats med sitt kompensatoriska uppdrag.
Ser vi till resultaten på Fridaskolan kan det konstateras att färre elever har utländsk bakgrund och att fler föräldrar har en eftergymnasial utbildning än i de kommunala skolorna. Huruvida andra faktorer på Fridaskolan spelar in, som t ex att valet att gå på Fridaskolan i sig är studiemotiverande, att pedagogiken är framgångsrik eller att lärarna sätter för höga betyg, låter jag vara osagt. Kanske är det lite av alltihop, vad vet jag.
Som politiker i kommunen kan man definitivt inte vara nöjd med vad Skolverkets statistik visar. Det är alldeles för många av de uppväxande vänersborgarna som inte får fullständiga betyg och som inte är behöriga till gymnasieskolan. All forskning och erfarenhet visar att dessa ungdomar står sämre rustade inför framtiden, det gäller både framtida yrkesmöjligheter och det psykiska välbefinnandet. Det är också en stor samhällelig och social förlust. Och det är faktiskt ungdomarna bakom dessa siffror som ska arbeta och betala skatt i Vänersborg om några år. Och det är också dessa ungdomar som ska ta över Vänersborg – det är bland dessa elever vi hittar Vänersborgs framtida kommunfullmäktige och framtida kommunalråd…
Utbildningsminister Gustav Fridolin sa för något år sedan om de elever som inte kommer in på ett gymnasieprogram (eller inte går ur gymnasiet med fullständiga betyg) att de riskerar:
”att hamna i ett livslångt utanförskap.”
Och så är det. Det är redan idag tufft för personer utan gymnasieutbildning att få jobb, och det kommer antagligen att bli ännu tuffare i framtiden.
Jag tror att många pedagoger, och rektorer, i kommunen tycker att hela skolsituationen är tämligen frustrerande. Dagligen ser de att det saknas resurser. Det behövs mer personal, inte bara legitimerade pedagoger, i skolan. Många elever får inte den hjälp som de skulle behöva. Det gäller hjälp med språket och specialundervisning av olika slag. Varje elev har ju faktiskt enligt Skollagen rätt att få det stöd som han/hon behöver för att nå godkända resultat.
Bristen på legitimerade pedagoger är ett problem, men det verkar inte som att de styrande i kommunen inser vad som krävs för att locka till sig dessa. Det är inte bara högre löner, utan också bättre arbetsförhållanden. Varför skulle inte t ex särskild personal kunna sköta om närvarokontroll, föräldrakontakter (kring ”ordning och uppförande”), rastvakter etc. Jag vet att barn- och utbildningsförvaltningen är medveten om en hel del av dessa problem, men utan ”stöd” från politikerna vid makten så kan inte förvaltningen göra så mycket.
Och varför kan de styrande inte göra något åt de problem som uppstår när kommunens budget läggs efter kalenderår och skolorna arbetar efter läsår?
Sedan har jag en egen käpphäst också, som jag har framfört otaliga gånger på denna blogg – rektorerna måste få tid till att vara verkliga pedagogiska ledare. Rektorerna måste finnas ute på fältet, i klassrummen och i korridorerna. Rektorerna måste få tid till enskilda samtal med lärare och arbetslag, där både ”piska och morot” kan behöva användas. Rektorerna måste kunna intervenera i den dagliga undervisningen. Tid skulle kunna skapas genom att särskilda intendenter, ekonomer, personalspecialister osv anställdes. Ungefär så som sker på Kunskapsförbundet Väst.
Vänersborg har stått inför ett vägval i många år när det gäller grundskolan. Tyvärr har många ledande politiker inte insett grundskolans betydelse och fel väg har ofta valts. Men än är det inte för sent att ändra färdriktning. Och det är viktigt, inte bara för statistikens skull. Det är viktigt för de enskilda eleverna och för hela kommunen. Bra skolor kan locka till sig barnfamiljer till Vänersborg, företagsamheten skulle gynnas på sikt osv.
Det är lätt att hålla med Karl-Petter Thorwaldsson och LO-ledningen när de för några veckor sedan skrev i en debattartikel i DN:
”Nu krävs ett målmedvetet arbete för att höja kunskaperna och ge alla barn samma chans. Skolan måste få mer resurser.”
Nunntorp – en metropol för möjligheter
Det känns ganska naturligt att Nunntorp blir ämnet för det nya årets första blogg. Året slutade ju med att kommunfullmäktige den 14 december 2016 beslutade att ärendet om ett kommunalt förvärv av Nunntorp skulle återremitteras. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) Det betydde att frågan om ett köp av Nunntorp varken besvarades med ja eller nej. Ärendet skulle istället utredas vidare och återkomma till fullmäktige.
I praktiken var återremissen ett nej till ett kommunalt köp av Nunntorp, eftersom Västra Götalandsregionen, som äger Nunntorp, ville ha besked från Vänersborgs kommun före jul. Och nu fick inte regionen det.
Dagen efter fullmäktiges återremiss så gick kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) ut i media och kommenterade. SVT Väst skrev på sin hemsida:
”Enligt Marie Dahlin (S) hade de informerat om att soliditeten och kreditvärdigheten hos den tilltänkta hyresgästen undersökts och en kontakt har etablerats med näringslivskontoret.”
Jag vet inte vem Marie Dahlin hade informerat, men inte var det kommunfullmäktiges ledamöter i varje fall. Och eftersom fullmäktige är Vänersborgs högsta beslutande organ, så borde all tillgänglig information ha lämnats där på sammanträdet. Men eftersom så inte var fallet, så betraktar jag inte Dahlins yttrande som med sanningen överensstämmande. (För övrigt vet jag inte vem mer som Marie Dahlin menar när hon säger ”vi”. Kan det vara Bo Carlsson? Men han förklarade sig ju jävig på sammanträdet…)
Samtidigt lämnar Dahlin en slags brasklapp till SVT, hon säger:
”Men vi kan inte gå ut och berätta vem det är, för då skulle han bli helt nedringd.”
Det här känns föga trovärdigt. Skulle intressentens tid vara viktigare än att informera fullmäktige? Det kunde ju ha varit just detta som hade avgjort hela frågan! Sedan undrar jag hur många som egentligen skulle ha ringt om namnet blev offentligt. Och om samtalen blev besvärande, varför skulle telefonen inte ha kunnat stängts av?
Jag blev också lite nyfiken på den kontakt som Marie Dahlin hävdade hade etablerats med näringslivskontoret. Det blev ett mail till kommunen. Tyvärr sammanföll detta med kommunens datorhaveri så svaret kom att ta lite tid.
Det visade sig att den skriftliga kontakten begränsade sig till tre mail, varav två var identiska på grund av misstag med mailadress. Mailen från Näringslivskontoret var mycket korta och hänvisade bara till andra. Naturligtvis kan kontakter med den presumtive hyresgästen ha skett muntligt, men vad jag förstår så finns det inga anteckningar om detta i kommunens diarium.
Det var alltså inte fråga om kontakter som hade lett till att någon hade förbundit sig till något eller att ett avtal hade tecknats. Det var helt enkelt en intressent som hade hört sig för om vad som gällde. Om kontakten i ett senare skede hade lett till något kan ingen veta.
Men visst var intressenten seriös. Men kanske inte av att hyra Nunntorp. Det verkar snarare som att Tommy Sundström från Mellerud genom Maskinresurs i Sverige AB istället ville köpa Nunntorp.
Tommy Sundström är nämligen mannen som inte bara vände sig till kommunen för att höra vad som gällde. Sundström lämnade den 20 december in en avsiktsförklaring till Västra Götalandsregionen om att förvärva hela den befintliga fastigheten! Hela Nunntorp alltså.
Sundström skriver att han vill bedriva utbildningar på Nunntorp. Utbildningar som inte ska konkurrera med Västra Götalandsregionens utbildningar, utan ska ses som ett komplement till dessa. Det måste betyda att Sundström inte tänker sig någon naturbruksskola i framtiden.
Sundström har som mål att:
”se till att regionen står med ny, stark och motiverad arbetskraft.”
Tommy Sundström skriver i sin avsiktsförklaring till regionen att han vill skapa framtidstro, sysselsättning och förutsättningar för Sveriges välfärd. Hans vision med Nunntorp är:
”Nuntorp – en metropol för möjligheter”
Tänk, jag tror att det kan bli en långt bättre lösning att Sundström köper Nunntorp än att Vänersborgs kommun hade gjort det. Både för Nunntorps och Dalslands skull. Och inte minst för skattebetalarnas i Vänersborgs kommun.
Det är bara att önska Tommy Sundström lycka till med Nunntorp. Om det nu blir något…
Det finns nämligen orosmoln på himlen, i varje fall för Tommy Sundström. Det finns även andra privata aktörer som har anmält intresse av att köpa Nunntorp. Allt enligt ansvariga på Västra Götalandsregionen.
Regionen kommer därför att gå ut med en försäljning av Nunntorp genom öppen budgivning på den öppna marknaden. Det ska bara fattas ett politiskt beslut. Men samtidigt upphandlas redan mäklare som kommer att få uppdraget att sälja Nuntorp.
Jag tror att det var en väldig tur att Vänersborgs kommun inte köpte Nunntorp. För nu tror jag att det kan hända något stort. Det känns, av någon anledning, betydligt mer förtroendeingivande att privata entreprenörer tar tag i Nunntorp och försöker göra något – än att Marie Dahlin och Bo Carlsson skulle göra det…
GOTT NYTT 2017!
Bloggåret 2016 har varit ett mycket gott år. Jag har skrivit fler bloggar än något tidigare år och jag har haft fler läsare än någonsin.
Till viss del kan jag faktiskt tacka kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) för det. Inte bara för att hon stundtals för en ganska huvudlös politik som det finns mycket att skriva om. Nä, det var hennes personliga och kränkande debattartiklar i TTELA om mig och min blogg som väckte intresset hos flera vänersborgare. De ville väl med egna ögon se vad jag skrev om. Till skillnad 
från Marie Dahlin själv då, som enligt egen utsago aldrig läser mina bloggar…
Marie Dahlins partner i det kommunala styret Bo Carlsson (C) bör också skänkas en tacksamhetens tanke. Även Carlsson har stor del i det ökade bloggläsandet. Hans sätt att styra NÄRF och agerandet i Nunntorpsärendet lockade definitivt läsare. Och då har jag ändå avhållit mig från att kommentera Carlssons skövling av fornminnet på sin mark.
Den tredje i det styrande gänget, Marika Isetorp (MP), har dock inte bidragit särskilt mycket till den ökade tillströmningen av bloggläsare. Varken Isetorp eller miljöpartiet har ju hörts i den politiska debatten. De tycks bara njuta av sin tid vid köttgrytorna och av nycklarna till maktens korridorer. Och av att få fotas tillsammans med diverse kändisar. Eller om det är tvärtom… Mellan alla selfies på Facebook har det dock hänt att Isetorp har instämt i den bloggfientliga kören. Även om kritiken gällde bloggar som var mer än åtminstone ett år gamla. Men det gjorde nog varken från eller till för min blogg.
Tillsammans har de tre styrande ansträngt sig på ett föredömligt sätt för att föra en politik som det har funnits mycket att skriva om. Sedan har ju också deras politik lett till en rad nederlag i kommunfullmäktige under året, vilket inte direkt har gjort intresset för min blogg mindre. Två budgetomröstningar gick inte de styrandes väg, vilket innebar att Dahlin, Carlsson och Isetorp faktiskt styrde med oppositionens budget under 2016 – och ska göra detsamma även nästa år. När sedan Bo Carlsson inte fick ansvarsfrihet för sin roll i NÄRF, och nu kanske får sitt uppdrag återkallat av fullmäktige, och förvärvet av Nunntorp gick om intet, så förstår jag inte hur de tre kan sitta kvar. Det gör nog inte så många andra heller. Men kanske kan sådant beteende kallas maktfullkomligt – att värdera sina positioner vid ”makten” så till den milda grad att det inte spelar någon roll vilken politik som förs. Eller är det bristande självinsikt? Eller kanske bristande självrespekt?
En sådan här politisk situation är inte bra för Vänersborg – även om det är bra för en bloggare.
Det har varit många timmar framför tangentbordet år 2016. Timmarna har gett upphov till sammanlagt 194 blogginlägg, 9 fler än förra året, och 701 A4-sidor. Kanske skulle jag ge ut bloggarna i bokform? Typ veckorna före jul.
Sammanlagt under åren som bloggare har det blivit 3.633 sidor. Då daterar jag den första bloggen till den 17 oktober 2010. Det var nämligen vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Det sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart! (Jag är fortfarande lågkolhydratare.)
Det har varit många träffar på min blogg. 2016 är faktiskt ett rekordår. Under året räknar jag till 120.920 träffar. (Tidigare rekord var valåret 2014 med 93.631 träffar.) Det betyder drygt 10.000 träffar i snitt varje månad, 330 träffar per dag…
Det är svårt att veta hur många personer som har läst mina blogginlägg under året. Jag är nämligen inte riktigt säker på om jag kan lita på den statistik som levereras. Enligt dessa siffror är det 57.985 olika personer (eller IP-adresser). Det låter i mesta laget.
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… År 2013 hade jag till exempel 3 visningar i Indien, 2014 var det 12, 2015 ökade det till 14 och i år är det rekord med 16 visningar! I Kina har ökningen varit desto mer dramatisk. Förra året fick jag 14 besök, men i år har siffrorna mer än fördubblats. Hela 29 visningar i Kina! Och det är faktiskt exklusive 30 träffar från Hongkong.
Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från Azerbajdzjan, Senegal, Afghanistan, Qatar, Aruba, Nepal, Etiopien och Maldiverna… Spännande. Undrar om dessa har lärt sig något nytt om Bo Carlssons skandaler …?
Annars är det en del träffar från länder som jag antar att vänersborgare har besökt under året. Bloggen har fått drygt 4.000 träffar från USA, ungefär 500 från Norge och 100 från Thailand.
Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom denna är de mest klickade bloggarna följande:
- ”Nya Ursand”
- Detaljplan för Ursand – och två pooler
- Avgår Marie Dahlin nu?
- Logerna i arenan
- BUN 25/1: ”Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt.”
Gensvaret från läsarna har under året varit gott. Det måste jag nog säga. Mycket av feedbacken sker dock på Facebook och privat och inte på bloggen. Och det kan jag tycka är lite synd.
Jag får många tips från mina läsare, både de innanför och utanför kommunhusets portar. Tyvärr så hinner jag dock inte med att följa upp allt eller att gräva i alla misstänkta skandaler. Det är tråkigt, men jag hoppas på överseende. Vänersborg skulle behöva inneha minst en heltidstjänst som bloggare…
Frågan som jag ställer mig varje år är hur jag ska nå ut till fler vänersborgare. Det bor ju nästan 40.000 personer i Vänersborg och de flesta har aldrig hört talas om att det finns en vänsterpartist som kommenterar en del av det som händer i det politiska Vänersborg. Och det kan jag tycka är synd. Inte för att de ska bli vänsterpartister utan för att det faktisk
finns information om politikens Vänersborg som kan göra dem både kunnigare och mer engagerade. Kanske kan jag hoppas på ytterligare några debattinlägg från Marie Dahlin?
Nu är det strax ett nytt år. Vi får se om det blir något att blogga om det kommande året… Haha, det var ett skämt. Naturligtvis kommer det styrande triumviratet att se till att det inte kommer att råda någon brist på bloggämnen. För det finns väl inte mycket som tyder på att de tre styrande partierna helt plötsligt ska ta sitt förnuft till fånga och avgå eller att de ska börja föra en vettig politik?
Det ska för övrigt bli intressant att se om minialliansens partier (M+L+KD) kommer att fortsätta på den vänstersväng som de helt överraskande tog i april i år. Det var när de lade en budget som till förväxling liknade Vänsterpartiets. En budget som verkligen satsade på verksamheterna. Det är mycket som tyder på att den nya linjen kommer att fortsätta. Och då kommer det att stå två jämnstora block mot varandra i de avgörande voteringarna. Med en liten men ack så avgörande skillnad. S+C+MP har 22 mandat i fullmäktige, oppositionen M+L+KD+V+VFP har 23… Det betyder att de tre styrande partierna kommer att vara beroende av att sverigedemokraterna aktivt lägger sina röster på de styrandes förslag för att de ska gå igenom. Precis som i år.
Kanske får vi se ännu mer av det samarbete mellan de styrande och sverigedemokraterna som vi stundtals har sett prov på i år…
Jag tror att det som vanligt kommer att bli ett spännande politiskt år i Vänersborg, det nya 2017.
Och med dessa ord önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Ingen större ordning i NÄRF
Det närmar sig slutet på året, och de sista politiska sammanträdena har hållits. Och protokollen justerats… Så också på NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund).
Det har varit ett både händelserikt och turbulent år för NÄRF, i varje fall vad det gäller NÄRF:s förhållande till Vänersborgs kommunfullmäktige. Diskussionerna i fullmäktige mynnade som bekant ut i att NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) den 22 juni 2016 inte beviljades ansvarsfrihet för år 2015. (Se ”Avgå Bo Carlsson!”.) Bo Carlsson överklagade sedan fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg, men Förvaltningsrätten avslog Carlssons överklagan. (Se ”Bo Carlssons överklagan avslås!”).
Eftersom Bo Carlsson vägrade att avgå yrkade Gunnar Lidell (M) på kommunfullmäktiges sammanträde den 14 december att Bo Carlsson skulle entledigas från sitt uppdrag i NÄRF:s direktion. Lidells yrkande lämnades dock in för sent och kommer därför att tas upp, och fattas beslut om, senare i vår – förhoppningsvis redan på nästa sammanträde den 22 februari 2017.
Kritiken mot NÄRF har till viss del fortsatt under 2016. De professionella revisorerna i PWC har till exempel inte varit helt nöjda. Revisorerna avslutade delårsrapporten från augusti med följande ord:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
Vi får väl se vad revisorerna säger när bokslutet kommer nästa år.
Under året har NÄRF fått en ny förbundschef (en tjänsteman alltså, inte en politiker) och det ser ut som att mycket av verksamheten trots allt har styrts upp. Dessutom verkar samarbetet mellan ledningen och personalen ha förbättrats avsevärt. I 
protokollet från NÄRF:s senaste sammanträde, den 15 december, stod det:
”Förbundet anser att man har goda diskussioner med fackliga representanter. De fackliga representanterna instämmer.”
Och det bådar gott inför NÄRF:s framtid.
NÄRF:s politiska direktion diskuterade ekonomi på decembersammanträdet. Och skötseln av ekonomin bådar, kan man nog säga, mindre gott inför framtiden…
På sammanträdet fanns för övrigt endast 4 beslutande politiker och 2 ersättare på plats. Bo Carlsson (C) var t ex inte närvarande och inte heller hans ersättare Lars-Göran Ljunggren (S). Vänersborg representerades av moderaterna Henrik Harlitz och ersättaren Dan Åberg. (I direktionen ingår det 6 ordinarie ledamöter och 6 ersättare.)
NÄRF redovisar för perioden januari till november 2016 ett överskott på 5,5 miljoner kronor. Och det kan kanske tyckas vara positivt. Men en budget görs för att avspegla ”verkliga” intäkter och kostnader. Den upprättas så att verksamheten ska kunna planeras och styras på ett bra och effektivt sätt och att relevanta beslut ska kunna fattas. Budgeten är helt enkelt ett sätt att ha kontroll över ekonomi och verksamhet.
Det är följaktligen inget positivt med att göra ett stort överskott. Såvida inte överskottet beror på att det till exempel har varit färre utryckningar än förväntat, färre olyckor och bränder etc. Men så tycks inte ha varit fallet.
I protokollet förklaras det stora överskottet så här:
”Förbundet har erhållit utbetalning om 742 tkr avseende Fora medel för avtalsförsäkringar 2004. Inköp och investeringar har skett inför implementering av IVPA-verksamhet. Under perioden har förbundet erhållit högre intäkter än budgeterat avseende teknisk återställning. Personalkostnaderna har blivit något lägre än budgeterat. Sotningsverksamheten redovisar ett överskott, 123 tkr avseende Färgelanda och 83 tkr för Trollhättan.”
Dessutom har uppföljningen av budgeten mycket i övrigt att önska… Uppföljningen tycks ha varit lika bristfällig som själva utarbetandet av budgeten.
Vi ska komma ihåg att NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015. Därför beslutades det om en höjd medlemsavgift för de fyra ägarkommunerna (Trollhättan, Vänersborg, Färgelanda och Mellerud), vilket innebar en inkomstförstärkning för NÄRF för år 2016 med 2,033 milj kr. I början av året beslutade dessutom kommunernas fullmäktigeförsamlingar om höjda taxor (på begäran av NÄRF) och så sent som i november beslutade Vänersborgs fullmäktige (liksom i de andra kommunerna) att återigen höja taxorna. Det reagerade jag på i fullmäktigedebatten eftersom prognosen för NÄRF då var ett överskott på en miljon kronor… (Se ”Onsdagens KF”.)
Prognosen var alltså tidigare i höst ett överskott på en miljon kronor, ett antal veckor senare ligger den på 5,5 miljoner…
När NÄRF-direktionen fick reda på den ekonomiska prognosen på sammanträdet (15 december) blev det tydligen en allvarlig diskussion.
Ur protokollet:
”Direktionen påtalar en stor oro för den ekonomiska redovisningen under året. Det är av yttersta vikt att få en rättvisande redovisning av ekonomin för att kunna ta de beslut som krävs, vilket även tidigare påpekats. Under året har det ekonomiska resultatet varierat kraftigt ifrån lagd budget.”
Åtminstone några av politikerna i direktionen har tydligen reagerat på uppföljningarna och redovisningarna. Och det var kanske dags…
Förbundschefen berättade för direktionen att man har startat upp en översyn på:
”budgetarbetet, avseende intäkter och kostnader, för att säkerställa en rättvisande ekonomi.”
Känslan är nog att det krävs mer än en översyn. Det verkar som om det finns något grundläggande fel någonstans på NÄRF. Och nog känns det också lite som om det finns risk för att Bo Carlsson (C) inte beviljas ansvarsfrihet för år 2016 heller… Vi får som sagt se vad revisorerna säger så småningom.
Medborgarundersökning 2016
Vänersborgs kommun är ibland med i SCB:s (Statistiska Centralbyrån) stora medborgarundersökningar. I undersökningen för år 2016 deltog Vänersborg.
Medborgarundersökningarna är attitydundersökningar och ska ge en bild av hur kommunens invånare ser på sin kommun. SCB frågar ett urval på 1.200 personer i åldrarna 18–84 år om vad de anser om kommunen. I Vänersborg besvarade 496 personer (42%) SCB:s enkät.
TTELA hade en artikel om medborgarundersökningen den 16 december (se ”Blandat betyg i medborgarenkät”) och på kommunens hemsida kunde vi läsa om den samma dag (se ”Ros och ris i medborgarundersökning”).
Medborgarundersökningen är uppdelad i tre delar. Den första handlar om hur vänersborgarna bedömer Vänersborg som en plats att bo och leva på. Här har Vänersborg ett sämre genomsnittsresultat än andra kommuner. Det är på områdena arbetsmöjligheter, kommersiellt utbud och trygghet som vänersborgarna har gett ett lägre betyg jämfört med invånare i andra kommuner. Och även på området bostäder om man jämför med kommuner som liknar Vänersborg.
Det kanske inte är så förvånande, det behövs både fler arbetstillfällen, bostäder och butiker i Vänersborg. Och det är säkert de flesta kommunpolitiker väl medvetna om.
När det gäller trygghet så finns det nog en hel del saker att ta tag i. I undersökningen frågade SCB om hur tryggt och säkert det är att vistas utomhus på kvällar och nätter, hur trygg och säker man kan känna sig mot hot, rån och misshandel samt hur trygg och säker man kan känna sig mot inbrott i hemmet.
På kommunens hemsida menar Marie Dahlin (S) att kommunen har arbetat hårt:
”för att öka känslan av trygghet i Vänersborg, något som vi tydligen måste bli mycket bättre på att berätta.”
Dahlin ger några exempel på vad kommunen har gjort:
”pergolan vid Sanden, belysningen på Torpa, medborgarlöftet om fler synliga poliser och
nu har vi anställt fyra nya Fältare. I mellandagarna kommer vi dessutom att förnya medborgarlöftena med polisen.”
Tydligen räcker inte dessa åtgärder i vänersborgarnas ögon. Vänersborg måste ta ett krafttag på detta område, helt klart.
Vänersborgarna gav bättre betyg än genomsnittet på områdena utbildningsmöjligheter, kommunikationer och fritidsmöjligheter.
Det kan också noteras att män gav lägre betyg än vad kvinnor gjorde, med undantag på området trygghet… Generellt var det också de mellan 18-24 år som gav lägst betyg.
Som en slags sammanfattning på detta område uppgav 36 procent av de som svarade att de starkt kan rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen, medan 24 procent vill avråda från det. Och det är anmärkningsvärt tycker jag, att en fjärdedel av medborgarna avråder andra från att flytta till Vänersborg…
Det andra området som medborgarundersökningen tog upp var hur medborgarna uppskattar kommunens verksamheter.
Här tycker vänersborgarna att vatten och avlopp fungerar bättre än vad invånare i andra kommuner tycker, medan förskolan och gymnasiet får sämre betyg än snittet i Sverige. Jämför man med kommuner som liknar Vänersborg så får också idrotts- och motionsanläggningar ett sämre betyg än genomsnittet.
Betygssnittet för grundskolan ligger faktiskt lägre än för förskolan, men det gör riksgenomsnittet också. Och så är det även på områdena äldreomsorg och stöd för utsatta personer, betygssnittet är relativt lågt (lägre än grundskolan), men så är det också i riket. SCB drar slutsatsen att det inte är säkerställt om genomsnittsresultatet är högre eller lägre i Vänersborg jämfört med riket i stort.
Det kan väl dock konstateras att även på dessa områden finns det förbättringspotential. Man kan ju liksom inte ”slå sig till ro” bara för att invånare i andra kommuner inte heller är nöjda…
Det kan också noteras att män även på detta frågeområde gav lägre betyg än vad kvinnor gjorde… Generellt var det däremot de mellan 45-54 år som gav lägst betyg. Vilket kanske är lite förvånande. Jag har ingen bra förklaring till varför det är så.
Den tredje området handlar om kommuninvånarnas förhållande till kommunens politiker och tjänstemän. Och på detta område har Vänersborg tidigare legat ganska dåligt till. Hösten 2011 skrev t ex TTELA med anledning av SCB:s undersökning då:
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Det finns fortfarande en del att önska på det här frågeområdet. Vänersborg har lägre genomsnittsresultat på områdena kontakt och förtroende. Och jämför man med liknande kommuner, så har Vänersborg också lägre betyg på området påverkan.
Undersökningen ställde t ex följande frågor på detta område, ”hur kommunens politiker lyssnar till invånarnas synpunkter”, ”invånarnas möjligheter att påverka politiska beslut”, ”hur politiker arbetar för kommunens bästa”, ”hur ansvarstagande kommunens politiker är” och ”hur kommunens högre tjänstemän arbetar för kommunens bästa”.
Och som sagt, Vänersborgs politiker och tjänstemän har vissa problem med att åtnjuta kommuninvånarnas förtroende. Det finns onekligen en del att arbeta med här.
På detta frågeområde fick för övrigt kommunens information bäst betyg.
Det är bra med sådana här undersökningar anser jag. Om de diskuteras av politiker och tjänstemän vill säga. Det gäller att dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att man vill förbättra förtroendet för kommunens politiker.
Och det kan man väl bara göra genom att öka demokratin – och fatta bra och genomtänkta beslut…
GOD JUL! (med quiz)
Idag är det julafton och om några timmar kommer tomten med julklappar till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.
Ledamöterna i de tre styrande partierna (S+C+MP) sägs ha en diger önskelista denna jul. Och det kan jag faktiskt bekräfta, önskelistan är nämligen diarieförd och för ovanlighetens skulle inte belagd med sekretess.
Det är en lång lista. Och allra högst på önskelistan återfinns en önskan om att få igenom åtminstone några av förslagen i fullmäktige nästa år…
Det är nog emellertid inget som tomten kan utlova. De styrande partiernas ledamöter är ju inte alltid så snälla. De levererar exempelvis allehanda tillmälen till oppositionens ledamöter. Men jultomten hör allt. Och sådana fasoner tycker inte tomten om. Alla ska
vara snälla. Och det vet var och en, att har man inte varit snäll så blir det inte heller några julklappar.
Det kan betyda att det inte blir majoritet för de styrandes budget nästa år heller. Såvida inte de styrande röstar på oppositionens förslag. Å andra sidan kan det ju inte bli sämre än året som har gått. Året där de styrande partierna förlorade två budgetomröstningar, Bo Carlsson inte fick ansvarsfrihet för sin insats i NÄRF och Nunntorp inte blev köpt av kommunen.
Med denna jul så har ju faktiskt halva mandatperioden gått. Jag vet inte hur stora vänersborgarnas förväntningar var på Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) när de inledde perioden, men jag tvivlar på att deras väljare är särskilt nöjda med vad de har åstadkommit.
Men det är klart, väljarna kanske är glada för att det är oppositionens förslag som har tagits. I varje fall de som har att göra med socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden, såväl anställda som ”kunder”, barn och elever. De har ju fått ganska många miljoner extra till verksamheten år
2016 och 2017 jämfört med de styrandes förslag.
Kanske önskar sig vänersborgarna ett nytt styre?
Men jag ska kanske inte vara alltför orättvis. De styrande har i varje fall försökt så gott de har kunnat med att sätta Vänersborg på kartan… Och det har de väl i stort sett lyckats med. När Förvaltningsrätten i Göteborg avgjorde två överklaganden om hur dels Lars-Göran Ljunggren (S), som kommunfullmäktiges ordförande, och dels Mats Andersson (C), som ordförande i barn- och utbildningsnämnden, skötte sina uppdrag, gav rätten dem båda bakläxa. Ljunggren och Andersson följde inte Kommunallagen i sina sätt att sköta sammanträdena. Det blev åtminstone en regional nyhet av detta. När sedan Bo 
Carlsson (C) utförde sina arkeologiska utgrävningar av fornminnena på sina marker – med grävskopa, så kablades denna skövling ut över landet. Så mycket har inte skrivits om Vänersborg sedan arenan byggdes.
Naturligtvis så har våra politiker också rent personliga önskningar. 
Även dessa har jag hittat i diariet. De var faktiskt sekretesstämplade, men med hjälp av kontakter fick jag tillgång till dem.
Och dessa önskningar tänkte jag presentera som en liten quiz så här i väntan på tomten. Det gäller att para ihop rätt namn med rätt önskning.
____
A. Bo Carlsson (C) ____ lärobok i demokrati
B. Marika Isetorp (MP) ____ mål- och resultatstyrningens ABC
C. Lars-Göran Ljunggren (S) ____ Kärvlings samlade bloggar
D. Mats Andersson (C) ____ fler röster
E. Marie Dahlin (S) ____ lärobok i EG-rätt
F. Ingvar Håkansson (C) ____ handbok i arkeologi
G. Gunnar Lidell (M) ____ fler läsare
H. Jonathan Axelsson (M) ____ ny gruppledare
I. Stefan Kärvling (V) ____ ordförandeposten i kommunfullmäktige
J. Anders Wiklund (MP) ____ ordförandeposten i kommunstyrelsen
K. Marie-Louise Bäckman (KD) ____ selfiepinne
L. Lutz Rininsland (V) ____ Kommunallagen
M. Lena Eckerbom Wendel (M) ____ handbok i förolämpningar
Den var väl inte alltför svårt…? Det bör det inte vara, i varje fall inte om du läser mina bloggar hyfsat regelbundet…
Och om det fortfarande är tid kvar till tomten kommer, varför inte fördriva tiden med lite god julmusik? Tja, kanske inte så mycket julmusik egentligen, men i varje fall god musik – musik som har satt Vänersborgs kommun, och framför allt några av dess politiker, på kartan.
Jag önskar som vanligt alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Mörk dag
Idag infaller vintersolståndet, det är årets kortaste dag. Den följde på årets längsta natt, midvinternatten, även om kölden inte var särskild hård. Och molnen låg, och ligger, tunga, så stjärnorna varken gnistrade eller glimmade. Det är väl nästan att det skulle passa bra med ett citat från ett helt annat sammanhang:
”djupet täcktes av mörker…”
I Vänersborg är det mörkt. Kommunens belysning skingrar knappast mörkret på stadens gator och torg eller i många av kommunens ytterområden… Gatubelysningen är förvisso energisnål, och därigenom både miljövänligare och billigare, men den lyser inte upp omgivningen för invånarna. Jag tror att kommunen behöver tänka om. Jag tror att kommunen behöver tänka sig in i den otrygghet som många upplever utanför hemmets väggar.
I kommunhuset är det också mörkt. Sessionssalen måste rivas och kommunhuset står inför omfattande renoveringar. Dessutom fungerar inte stora delar av kommuns telefoni och e-post just nu. Och det ställer naturligtvis till det för många tjänstemän som inte kan utföra sitt arbete som det är tänkt. Vilket i slutändan drabbar vänersborgarna. Anställda och kommuninvånare drabbas också av att många kompetenta chefer snart slutar sina anställningar. Det är ett stort problem. Vad det beror på vet jag inte, men ryktena går.
Det är mörkt uppe på Blåsut också. Grannarna fick inte köpa skogsdungen vid Kindblomsvägen. Det verkar inte ens som om kommunen var intresserad av att höra deras bud. Grannarna fick bara ett besked om att det blir Salamandern ekonomisk förening, dvs Brunbergs Bygg AB, som återigen blir erbjudna att köpa marken. Det ska byggas hus på det lilla skogsområdet.
Så jag kan förstå att företagets VD i en annons betald av kommunen skrev:
”Vänersborgs kommun har ett engagemang som gjort det möjligt att bygga ett hållbart företag.”
Särskilt förstår jag detta eftersom Brunbergs inte behöver erlägga någon handpenning i det nya köpeavtalet… Handpenningen i det förra avtalet var på 160.000 kr och den tillföll kommunen eftersom Brunbergs inte inkom med någon bygglovsansökan inom den stipulerade tiden…
Jag undrar om kommuninvånarna tycker att de styrande partierna Vänersborgs kommun bygger ett hållbart samhälle.
I Väne Ryr är det också mörkt. Det är inte bara det att kommunen vägrar att sköta om badplatsen när det blir ljust, de boende vid järnvägen får stå ut med bullret och gnisslet från godstågen på nätterna. Kommunen har inte ens besvärat sig med att svara de klagande.
På Ursand är det också mörkt. I varje fall för Bert Karlssons företag Ursand Resort & Camping. Företaget har visat intresse av att köpa Ursand av Vänersborgs kommun eller ingå ett tomträttsavtal. Ärendet återremitterades häromsistens av samhällsbyggnadsnämnden. Jag tror dock att detta kan ha varit en liten ljusning för Bert Karlsson. En omröstning i nämnden hade med all säkerhet lett till ett avslag.
På flera sätt kan man väl också tycka att det är mörkt även utanför Brålanda, i Nunntorp. I dagens Melleruds Nyheter säger Robert Svensson (C), tidigare kommunalråd i Mellerud och nu ordförande i Hushållningssällskapet Väst, att han tyckte att återremissen av Nunntorpsfrågan, i Vänersborgs kommunfullmäktige, var:
”det fegaste och fulaste trick man känner till.”
Det är nästan så att jag tror att Svensson inte har varit politiker tidigare…
När jag läser Svenssons motivering till sin åsikt, så måste jag nog säga att jag ställer mig mycket frågande till argumentationen.
Robert Svensson menar att alla i fullmäktige borde veta att Dalslands Naturbruksutbildning AB, vars huvudägare är just Hushållningssällskapet Väst, tänkte bedriva utbildning på Nunntorp. Jo då, det visste hela kommunfullmäktige i Vänersborg, även oppositionen. Saken var ju bara den att Dalslands Naturbruksutbildning fick avslag på sin ansökan av Skolinspektionen och att Robert Svensson själv sa, när han träffade oppositionen, att loppet nu var kört. Det fanns ingen möjlighet för Dalslands Naturbruksutbildning att starta en skola efter det att överklagandetiden hade gått ut. Och det hade den gjort innan fullmäktige hade sitt sammanträde…
Robert Svensson framförde också kritik mot kommunledningens sätt att hantera ärendet, och där står han helt på oppositionens sida.
Det ser mörkt ut även på lärarfronten. Många av kommunens pedagoger närmar sig pensionsåldern samtidigt som elevantalet ständigt ökar. Det måste anställas betydligt fler lärare både i Vänersborg och de flesta kommuner i vårt avlånga och mörka land – både i förskolan och grundskolan. Konkurrensen om de nyutbildade lärarna är hård, särskilt om de mest kompetenta. Och det är den också om de redan legitimerade lärarna. Våra grannkommuner erbjuder allt högre löner för att locka till sig Vänersborgs pedagoger…
Det behövs onekligen mer ljus i det vänersborgska mörkret. Frågan är väl bara om de styrande partierna är kapabla att sprida detta ljus.
Jag tror inte det. Det är nog bara oppositionen, i varje fall delar av den, som kan ordna så att ljuset blir till.
Länsstyrelsen ger fiberförening rätt mot Vänersborgs kommun
Så där lite i skymundan så händer det saker i Vänersborg. Och antagligen många fler än någon enskild, bloggare eller journalist, politiker eller kommuninvånare, kan hålla reda på. Jag tänker på sådana där små ”detaljer” som inte betyder särskilt mycket i det stora hela, men som kan betyda en hel del för den eller de som det angår.
I Vänersborgs Fiberstrategi står det:
”Fiberstrategi 2.0 beskriver hur Vänersborgs kommun på bästa sätt bör agera för att öka aktiviteten runt bredbandsutbyggnad i kommunen.”
Regeringen har ju som bekant satt upp visionen att 90% av Sveriges invånare ska ha tillgång till 100 Mbit/s år 2020. En vision som för övrigt den sittande regeringen vill ”skärpa”.
Fiberstrategin antogs av Vänersborgs kommunfullmäktige den 17 juni 2015. I strategin står det vidare:
”Hela modellen … bygger på att grupper av intresserade individer går ihop och försöker lösa problemen själva. I den processen kan kommunen vara behjälplig på många olika sätt.”
I Väne Ryr finns det en fiberförening som arbetar på att ge hushållen i området fiber. Föreningen har väl inte så där jättepositiva erfarenheter av kommunens sätt att vara behjälplig i fiberfrågan…
Det har gått så långt att Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening har överklagat två av byggnadsnämndens avgiftsbeslut. (Det var delegeringsbeslut, dvs besluten fattades av förvaltningen.)
När jag läser i domarna från Länsstyrelsen i Västra Götalands län ser det inte heller ut som att Fiberföreningen har haft det helt lätt i de tidigare kontakterna med kommunen.
Fiberföreningen ville dra fiber i Väne Ryr och då behövdes det teknikbodar för att kunna terminera föreningens optiska nät. Föreningen menade att det inte behövdes bygglov i det ena fallet eftersom teknikboden stod på en jordbruksfastighet och skulle då ses som en komplementbyggnad där inget bygglov krävdes.
Det höll inte byggnadsförvaltningen med om, utan hävdade att det visst krävdes bygglov. Förvaltningen gör det inte alltid så enkelt för sina invånare… Trots den antagna Fiberstrategin. Medlemmarna i föreningen fick därför sätta sig och knåpa ihop två ansökningar om bygglov. Det tog sin tid kan man väl lugnt säga…
Men till slut beviljades byggloven.
Efter att Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening hade granskat byggloven upptäckte föreningen att:
”Byggnadsförvaltningen har debiterat bygglovsavgiften för en nätstation.”
Det blev för medlemmarna i Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening att återigen sätta sig och knåpa ihop några skrivelser. Och det tog återigen sin tid kan man väl lugnt säga. Denna gång slutade föreningens kontakter med Byggnadsförvaltningen i två överklaganden till Länsstyrelsen. De handlade om besluten angående taxornas storlek.
Länsstyrelsen skriver:
”Oavsett om teknikboden omfattas av bygglovsplikt eller inte, har föreningen ansökt om bygglov.”
Det känns lite som att Länsstyrelsen är tveksam till att det överhuvudtaget behövdes bygglov… (Enligt signaler som jag har fått så är detta också Boverkets uppfattning, att det inte behövs bygglov, men det har jag inte fått bekräftat.) Länsstyrelsen skriver också i den ena domen:
”I vilken utsträckning teknikboden är att anse som en sådan mycket enkel byggnad bör nämnden ta ställning till som första instans.”
Men nu var det inte frågan om det behövdes bygglov som överklagades, utan beslutet om avgifterna.
Länsstyrelsen fortsätter:
”Nämnden har därmed rätt att ta ut avgift, om det finns stöd i taxan.”
Sedan skriver Länsstyrelsen att Byggnadsnämnden har tagit ut avgifter som om teknikbodarna är nät-/transformatorstationer. Och efter att ha diskuterat begreppen skriver Länsstyrelsen:
”Därmed har nämnden inte haft rätt att ta ut avgift för bygglovet för teknikboden såsom nätstation.”
Och så avslutar Länsstyrelsen de båda överklagandena med:
”Mot bakgrund av ovanstående ska det överklagade avgiftsbeslutet upphävas och ärendet återlämnas till nämnden för ny handläggning.”
Det betyder på vanlig svenska att Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens beslut. Väne Ryr Fiber Ekonomisk Förening fick rätt i båda sina överklaganden.
Som jag förstår det, som amatör på byggjuridik, så kan det vara så att byggnadsförvaltningen först felaktigt krävde att Fiberföreningen skulle söka bygglov och sedan tog ut en felaktigt avgift för samma bygglov – ett bygglov som alltså antagligen inte behövdes överhuvudtaget och som därmed inte heller skulle kosta något…
Naturligtvis kan lagar och regler ibland tolkas på olika sätt. Och ibland kan det bli fel i tolkningen. Men det blir naturligtvis tråkigt när byggnadsförvaltningen tolkar reglerna så snävt, och i detta fall rent felaktigt, att vanliga yrkesarbetande barnfamiljer får en massa bekymmer och tvingas att ta sin fritid i anspråk för att författa bygglovsansökningar och överklaganden. I stället för att byggnadsförvaltningen tolkar reglerna på ett för invånarna mer tillmötesgående och positivt sätt.
I Fiberstrategin står det:
”Vänersborgs kommun ska av tjänsteleverantörer och nätbyggare uppfattas som en möjliggörare, inte som ett hinder för utbyggnad.”
Det kanske krävs ett omtag i kommunen för att omsätta denna mening i praktiken. Det ska väl inte behöva vara så att Länsstyrelsen ska behöva tillrättavisa kommunen?
Jag vill avsluta med ytterligare en aspekt av en sådan här process mellan Byggnadsförvaltningen och kommuninvånare, en ganska allvarlig sådan. Nu menar jag inte att det är tillämpligt i detta fall. Inte på något sätt. (Eller snarare, inte vad jag tror i varje fall – jag är ju fortfarande ”juridikamatör”.)
På Boverkets hemsida står följande (se här):
”Byggnadsnämndens politiker och tjänstemän omfattas av regler om tjänstefel. Reglerna innebär ett straffrättsligt ansvar att på ett riktigt sätt följa de lagar och regler som gäller. Reglerna om tjänstefel finns i Brottsbalken.
Reglerna om tjänstefel har som syfte att skydda medborgarna mot fel vid utövandet av den offentliga makten. Reglerna ställer krav på noggrannhet och omsorg vid myndighetsutövning hos de tjänstemän och politiker i byggnadsnämnden som handlägger frågor som kan ha betydelse för enskilda.”
Citatet visar på hur viktigt staten tycker att det är att en byggnadsnämnd och en byggnadsförvaltningen följer de lagar och regler som finns gentemot kommuninvånarna.
Även i sådana där små ”detaljer” som inte betyder särskilt mycket i det stora hela, men som kan betyda en hel del för den eller de som det angår…
Sanden – en kort komplettering
Den 5 december skrev jag om Sanden. (Se ”Ta inte vatten över huvudet på Sanden”.) Där visade jag följande karta över kommunalt ägd mark på Sandenområdet (det rödrandiga området):
Kartan visar att den största delen av fastigheterna och marken på södra Sanden, förutom hamnen och gatorna, är i privat ägo.
Men jag skrev också att Vänersborgsbostäder och Fastighets AB Vänersborg (FABV) troligtvis också ägde fastigheter på Sanden. Och så var det. Vänersborgsbostäder äger Fregatten 20 och FABV äger Briggen 8 (se ljusblå områden nedan):
Det är dock bara att konstatera att den största delen av marken på södra Sanden fortfarande är privat. Och då blir det naturligtvis svårt att se hur de styrande partiernas planer på bostäder kommer att kunna gå i lås. Och det oavsett om kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) hotar med detaljplaner, piska eller något annat.
I TTELA den 7 december (se ”Flytta eller stanna?”) kunde vi läsa om hur några företagare ställde sig till kommunens planer. Någon var positiv till att sälja sin mark:
”Är det någon som vill exploatera och som kommer med ett bra erbjudande kan vi tänka oss att sälja.”
Bra erbjudande handlar nog om en hel del pengar. Tror jag… Dessutom var detta företag tydligen relativt ”lättflyttat”.
En annan företagare, som intervjuades i TTELA, hade en större fabrik på området. Han var inte alls intresserad av en flytt:
”Vi lägger oss inte i exploateringen runt om på Sanden och vi kommer att vara kvar.”
Och när det gällde kommunens planer på att fastighetsägarna på Sanden skulle betala kostnaderna för översvämningsskydd på 150 miljoner kronor, sa samme företagare, och fastighetsägare:
”Det kommer att kosta en hel del pengar och kommunen vill ju att fastighetsägarna ska stå för det. Men vi kommer inte att betala något för det.”
Om man ska vara realist, och inte en obotlig visionär och optimist, så får man nog räkna med att de många hindren på Sanden kommer att ta många år att komma över… Om det går att komma över dem överhuvudtaget.
.
Läs gärna mina tidigare bloggar om Sanden:
- ”Ta inte vatten över huvudet på Sanden” – 5 december 2016.
- ”Rinna ut i Sanden” – 4 december 2016.
- ”Att sticka huvudet i Sanden”– 2 september 2014.
- ”Sticka huvudet i Sanden”– 22 augusti 2012.
Senaste kommentarer