Arkiv
Ingen bra födelsedagspresent! Om rampen på Brätte.
Igår firade Vänersborgs kommun sin födelsedag. Eller rättare sagt Vänersborgs stad.
Närmare 800 personer (enligt kommunens ”räknare”) firade att det var 372 år sedan Vänersborgs stad fick sina stadsprivilegier. Det hände den 1 februari 1644 och privilegierna utfärdades av drottning Kristinas förmyndarregering under den berömde Axel Oxenstierna.
Tårtorna gick åt i hejdundrande fart. Men födelsedagsfirarna kunde också avnjuta dragspelsmusik, föredrag (om tankar kring kulturaxeln och flyktingfrågan) och en dansuppvisning med barn och ungdomar från Restad Gård. Kommunens förvaltningar, liksom polisen och Kunskapsförbundet Väst, fanns också på plats och informerade om sina verksamheter.
På bilden nedan visar förberedelseklassen på Mariedalskolan upp delar av sitt arbete.
Även representanter från NÄRF var i kommunhuset och informerade. Och det var ju lite kul att prata med dem. Det verkade nog som att de hade bra koll på mitt bloggande…
I folkvimlet syntes alla kommunens ledande politiker och tjänstemän. Men här fanns också representanter för de partier som fick gå till födelsedagen utan ersättning från kommunen. Men kaffet och tårtan var gratis även för oss. Och det är naturligtvis alltid värt att träffa så många vänersborgare.
Det tycks som om många kommuninvånare känner ett stort behov av att prata med sina politiker och tjänstemän. Det pågick nämligen samtal och diskussioner lite överallt. Tyvärr är det dock alltför få ungdomar som hittar till Kommunhuset.
Mitt under födelsedagsfirandet fick jag ett meddelande om att jag hade fått en ny kommentar på min senaste blogg ”Gårdagens kommunfullmäktige”.
Jag höll på att sätta kaffet i luftstrupen…
”Har någon ex tjänsteman (?) vid beredning av Skenhalls motion inhämtat info från föreningen som driver verksamheten? Det finns en handikappramp, donerad av privatperson, längs med ena ridhuset. … Det faktum att kommunen vid sin investering i nytt ridhus prutade bort en handikapptoalett hade varit en mer intressant motion än en som behandlar en fråga som redan är löst. Intressant med två ramper och ingen toalett som uppfyller tillgänglighetskravet? Lite full i skratt blir man :)”
Jag blev inte full i skratt. Jag blev beklämd. Fanns det redan en handikappramp på Brätte?
Jag åkte till Brätte och tittade efter.
Jo då, det fanns en ramp…
Vänersborgs kommunfullmäktige beslutade alltså i onsdags under ärendet ”Svar på motion om ridning för människor med funktionsnedsättning” (se ”Gårdagens kommunfullmäktige”) att bygga en ramp på Brätte Ridskola:
”Kommunfullmäktige bifaller motionen. Kommunfullmäktige noterar att Samhällsbyggnadsnämnden får aktualisera investeringen i kommande budgetarbete.”
Fast det redan fanns en ramp…
Men jag tar det från början…
Sverigedemokraten Cecilia Skenhall lämnade in en motion i september 2014 om en handikappramp. Hon skrev att Brätte Ridskola behöver en ramp till de som har en funktionsnedsättning, så att de kan stiga upp på hästen. Motionen utmynnande i följande två krav:
- ”Vänersborgs kommun undersöker möjligheterna att bygga en handikappsramp till Brätte ridskola”
- ”Vänersborgs kommun betalar en handikappsramp till Brätte ridskola”
Motionen hamnade i Samhällsbyggnadsnämnden, som den 20 november 2014 beslutade att ställa sig bakom motionen. Nämnden menade att det fanns goda möjligheter att bygga en handikappramp på Brätte.
Och det kan man väl lugnt påstå att det fanns. Vid ungefär den här tiden, men antagligen efter det att motionen lades i fullmäktige, fick nämligen Vänersborgs Ryttarförening en handikappramp av en privatperson… En ramp som sattes upp vid ena långsidan av det nya ridhuset…
Men det var politikerna och tjänstemännen på kommunen lyckligt omedvetna om. Som det ser ut så ringde ingen från kommunen till någon ansvarig på Brätte…
Den 25 februari 2015 var frågan uppe på kommunstyrelseförvaltningsnivå. Kommundirektören m fl skrev i ett yttrande:
”Det är Vänersborgs kommun som är fastighetsägare av Brätte Ridskola och det är viktigt att även denna fritidsanläggning är anpassad för funktionshindrade.”
Sedan hände av någon märklig anledning ingenting på nästan ett år. Den 20 januari 2016 kom emellertid frågan upp i kommunstyrelsen och i onsdags beslutade fullmäktige.
Det är väl lite intressant i den ”allmänna röran”, eller ska man säga den ”kommunala inkompetensen”, att Samhällsbyggnadsnämnden redan i november 2014 skrev att en handikappramp skulle byggas:
”under förutsättning att ansvarig nämnd tilldelar investeringsmedel”
Och att kommunstyrelseförvaltningen tre månader senare skrev:
”Ett underlag behöver tas fram som redovisar vad åtgärden kostar, vilket därefter kan beaktas i kommande budgetarbete.”
Ett sådant här underlag över ekonomiska kostnader togs aldrig fram trots skrivningarna. Kommunfullmäktige beslutade ändå…
Det var inte många rätt i onsdags…
Det finns alltså redan en ramp…
Nu är det emellertid så att den ramp som finns på Brätte inte uppfyller de krav som finns för sådana här handikappramper. Lutningen på rampen är för stor. Men de godkända måtten gäller, om jag är rätt informerad, om kommunen ska bygga en ramp på en offentlig byggnad, inte om en förening sätter upp en ramp i egen regi.
Det handlar alltså om lutningen på rampen. Så här står det på Bostadscenters webbplats:
”Ramper får enligt Boverkets byggregler luta högst 1:12 men 1:20 rekommenderas för att vara mera lättanvända. En höjdskillnad på högst 0,5 m får tas upp med en ramp sedan behöv det ett vilplan som är 2 m långt. Det innebär att med lutningen 1:12 får en ramp var max 6 m lång och 1:20 max 10 m.”
Vad jag förstår så skulle en alltigenom godkänd ramp på Brätte bli ca 18 meter lång. Den nuvarande är på ca 6-7 meter (min uppskattning). Enligt uppgifter fyller dock den nuvarande rampen sin funktion.
Så var det alltså med den första motion som Sverigedemokraterna i Vänersborg har lagt och fått igenom. Sverigedemokraterna motionerade om något som ryttarföreningen ordnade på egen hand och godkändes av fullmäktige för att ingen brydde sig om ta reda på fakta. Dessutom struntade fullmäktige i kostnaderna… Som så många gånger förut när det har handlat om att bygga nytt…
En handikappramp på 18 meter lär kosta en del. Och visst tycker jag, liksom en överväldigande majoritet (alla?) i fullmäktige, att de funktionshindrade ska kunna rida. Grejen är att, för att även de med svårare funktionshinder ska kunna det, så krävs det något annat är en ramp. Det krävs någon typ av – lift.
Och efter att ha pratat med några i Vänersborgs Ryttarförening så är det en lift de skulle vilja ha… De har ju redan en ramp som duger.
Och så önskar de sig en handikappanpassad toalett i det nya ridhuset…
Ur min synpunkt som ledamot i fullmäktige, så är det en väsentlig skillnad på att det finns en ramp som inte håller måtten och att det inte finns en ramp överhuvudtaget. Står det inget i underlagen om att det redan finns en handikappramp när det de facto gör det, så är det en smärre skandal. Kommunfullmäktige är ju faktiskt Vänersborgs högsta politiska organ och vi ledamöter handskas med vänersborgarnas skattepengar. Faktaunderlagen måste vara kompletta och riktiga.
Motionen har behandlats och beretts skandalöst dåligt. Och utifrån detta har jag varit med och fattat ett mycket tveksamt beslut. För att uttrycka det snällt. (Även om syftet var gott.) Och det därför att jag inte själv satte mig in i ärendet ordentligt. Jag skäms.
Min enda tröst, och en ganska bra sådan faktiskt, är att kommunen ska ta kontakt med ridklubben innan beslutet verkställs. Och då kommer med all sannolikhet allt att ”ordnas upp”.
Gårdagens kommunfullmäktige (3/2)
Det brukar bli långa sammanträden med Vänersborgs kommunfullmäktige. Gårdagen var inget undantag. Inte förrän strax före kl 22 slog ordförande Ljunggren klubban i bordet och avslutade sammanträdet.
Den första person som äntrade talarstolen var faktiskt undertecknad vänsterpartist. Det var på ärendet om NÄRF:s taxehöjning. Anförandet var ganska kort och handlade om orsaken till taxehöjningen. Jag framförde precis det jag skrev om i min blogg i måndags – se ”WI och NÄRF i fullmäktige”. Mina ord och formuleringar fick NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) att reagera. Vilket liksom var tänkt…
Bo Carlsson menade, inte helt oväntat, att intäkterna från taxehöjningen inte skulle finansiera varken anställningen av 13 nya tjänster eller den före detta förbundschefens pensionsinbetalningar…
Bo Carlsson meddelade också att utredningen kring den fd förbundschefens pension var färdig, men inte klar för offentliggörande. Carlsson passade också på att flika in att det skulle bli andra siffror i bokslutet för NÄRF än de som delårsrapporten prognosticerade. Dock var inte dessa siffror heller mogna för
offentligheten…
Morgan Larsson från välfärdspartiet menade att det saknades underlag för att kunna besluta om taxehöjningen. Larsson saknade både konkreta siffror och jämförelser.
”Vad säger vi ja till? Hur mycket höjer vi egentligen?”
Undrade Morgan Larsson och begärde återremiss med motiveringen att beslutsunderlaget var bristfälligt. Han begärde votering. Det var dock bara tre ledamöter som röstade för återremiss – de båda välfärdspartisterna och så undertecknad vänsterpartist. Fyra ledamöter från Vänsterpartiet avstod från att rösta.
Det innebar att NÄRF:s taxor höjs för myndighetsutövning och myndighetstillsyn.
Kunskapsförbundet Väst beviljades ett utökat bidrag för 2016 på 6,4 miljoner kronor.
Lutz Rininsland (V) påpekade dock att detta inte innebär att KFV kommer ”i balans”, som kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) uttryckte det i media. Rininsland menade att KFV behövde ytterligare en ramhöjning med 11 milj kr nästa år. Och det höll väl egentligen Marie Dahlin med om:
”Vi får väl yrka bifall till fler ägartillskott så småningom.”
Och så var det dags att prata NÄRF igen. Denna gång handlade det om delårsrapporten. Jag inledde återigen ärendet. Denna gång var mitt anförande längre. Jag tog i huvudsak upp den tydliga och tuffa kritiken från revisorerna. (Du kan läsa anförandet i sin helhet på bloggen ”WI och NÄRF i fullmäktige”.)
Av någon anledning reagerade NÄRF:s centerpartistiske ordförande Bo Carlsson inte denna gång. Kanske hade han inte blivit tillräckligt uppretad. Kanske skämdes han…
Moderaternas Gunnar Lidell (M) yrkade bifall till det liggande förslaget. Bara det. Inget mer. Jag hade nog förväntat mig att Lidell skulle utveckla sina åsikter. Eller åtminstone sagt att han inte höll med undertecknad vänsterpartist… Eller att han gjorde det…
Marie Dahlin (S) gick också upp i talarstolen. Men hon sa inte heller något i sak. Dahlin gav bara uttryck för sitt missnöje med kommunstyrelsens formulering av beslutsförslaget. Hon och det styrande triumviratet (S+C+MP) hade ju inte velat att det skulle stå att kommunfullmäktige noterar informationen och:
”har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
Marie Dahlin menade att kommunfullmäktige av tradition bara noterar information från revisorerna. Å andra sidan, menade oppositionen, är det ju sällan som revisorerna uttrycker en sådan kritik mot en delårsrapport som det var frågan om här.
Morgan Larsson (VFP) passade på att, med hänvisning till mitt anförande, ge ytterligare en känga till ledningen (läs Bo Carlsson) för hur NÄRF sköts. Larsson var helt enkelt inte nöjd eller trygg med den politiska ledningen i NÄRF.
Och vem är det…
Strax därefter behandlades Fyrbodals delårsrapport. Marie Dahlin (S) begav sig återigen fram till talarstolen. Inte heller denna gång sa hon något i sak. Dahlins kommentar var bara att hon inte visste vilket humör revisorerna var på när de yttrade sig över rapporten… Det gick dock inte att ta fel på vilket humör hon själv var på…
Marie Dahlin var inte den enda socialdemokraten som visade prov på irritation och mediokert humör denna kväll. Ordförande i kommunfullmäktige, Lars Göran Ljunggren (S), gick efter ärendet om Fyrbodal snabbt vidare till nästa ärende. Utan att slå klubban i bordet efter fullmäktiges beslut. En liten miss typ…
När Ljunggren fick detta påpekat så drämde han sin ordförandeklubba i bordet så att det stod härliga till. Ryktena förtäljer att det fanns radiolyssnare som trodde att blixten slog ner i deras radioapparater…
Projektet ”Wargön Innovation (WI) – etableringsskedet” fick sina 6,65 miljoner kr på fyra år (2016-2019) av kommunfullmäktige. Dock med de ”kontrollpunkter” som den samlade majoriteten av alla oppositionspartier beslutade om i kommunstyrelsen. (Se återigen bloggen ”WI och NÄRF i fullmäktige”.)
Det är nog fler som lägger märke till att det styrande triumviratet blir nedröstat i allt fler frågor…
Sedan tog fullmäktige en rad beslut av lite ”rutinkaraktär”. Dock diskuterades bostadsbyggandet några gånger, under flera olika ärenden. Man kan väl säga att det finns en viss oro över att det byggs så lite bostäder i kommunen. Det tycks som om privata aktörer drar sig för att bygga i Vänersborg. Av någon anledning. Det finns liksom planer och visioner, men det händer väldigt lite. Alla hoppas dock att byggandet ska komma igång så fort som möjligt.
Det unika hände på sammanträdet att sverigedemokraterna fick igenom en motion. Den första någonsin i Vänersborgs kommunfullmäktige! Det var Cecilia Skenhall (SD) som hade motionerat om att:
”kommunen ska bygga en handikappramp vid Brätte ridskola samt att Vänersborgs kommun ska betala denna.”
Så beslutade också kommunfullmäktige, dock med förbehållet att Brätte Ridklubb själva får hantera driftskostnaden.
Moderaterna var emot. Deras motivering var att det fanns fler ridklubbar i kommunen och att de inte får motsvarande behandling. Moderaterna menade att alla föreningar ska behandlas lika.
Och det kan man faktiskt hålla med om. Det är en helt riktig synpunkt.
Men eftersom syftet med rampen var ”gott” så gick förslaget ändå igenom… Utan votering.
Och så var det då dags för maratondebatten om Kurt Karlssons (SD) interpellation om invandring, asylsökande och ”ensamkommande ynglingar” (Kurt Karlssons favorituttryck) och deras ”utåtriktade aggression” (Kurt Karlsson uttryck) samt vad kommunen gör för att förekomma detta.
Igår publicerade jag mitt inlägg i debatten (se ”Interpellation från Kurt Karlsson (SD)”). Men jag var bara en av alla talare. De som var uppe i talarstolen var förutom Kurt Karlsson (och jag), Marie Dahlin (S), Madeleine Johansson (S), Lutz Rininsland (V), Sara Johansson (S), Marianne Ramm (V), Birgitta Persson (S), Magnus Kesselmark (V), Morgan Larsson (VFP), Lena Eckerbom Wendel (M), Marika Isetorp (MP) och Peter Göthblad (L). Några av talarna hade dessutom flera inlägg.
Kurt Karlsson (SD) försökte framstå som fullmäktiges alldeles egen profet. Dessutom missförstådda profet. (Var det inte någon känd person som sa att det var svårt att vara profet i sin egen hemstad…?) Kurt Karlsson menade att det bara var han själv och sverigedemokraterna som såg ”problemet”.
Så kunde Kurt Karlsson säga för att han vägrade att lyssna på de andra.
Kurt Karlsson har en mycket märklig förmåga att slå dövörat till när folk säger saker som går utanför hans förutfattade ramar. Flera framhöll hur utmaningarna med den stora tillströmningen av människor från andra länder skulle kunna, och borde, tacklas och hur problem kunde förebyggas. (Jag själv tog t ex upp just detta.) När Kurt Karlsson själv fick frågan (vid 2-3 tillfällen) om hur han, Kurt Karlsson, och sverigedemokraterna hade tänkt bidra till förebyggande åtgärder svarade han inte.
Istället berättade Kurt Karlsson (SD) om hur han själv var invandrare… Eller i varje fall son till en invandrare…
Den historien har han berättat en gång tidigare för fullmäktigeledamöterna (den 10 dec 2014, se här). Och historien blev inte bättre denna gång. Kurt Karlssons pappa, berättade Kurt, invandrade en gång i tiden från Småland…
Pinsamt.
Jag undrar hur Kurt Karlsson kan med? Kurt Karlsson jämför sig med de miljontals människor som flyr undan krig, tortyr och elände. Jag tycker att Kurt Karlsson negligerar andra människors lidande. Han visar enligt min mening en total brist på empati.
Pinsamt är också att Kurt Karlsson efter alla dessa år i politiken, både i kommunen och regionen, inte har förstått enkla demokratiska debattregler, t ex att repliker används för att argumentera mot det som en talare nyss har anfört från talarstolen. Istället använder Kurt Karlsson sin replikrätt för att hålla nya anföranden. Det skedde vid flera tillfällen och det tråkiga var att ordförande Lars Göran Ljunggren (S) inte avbröt honom – och talade om vad som gällde.
Men ordförande Ljunggren hade inte heller någon bra kväll…
Sammanträdet avslutades med några ”nyval”. Dan Åberg går t ex in som ny ersättare för moderaterna i NÄRF:s direktion och Gunnar Johansson (VFP) ersätter Magnus Bäckström som ledamot i barn- och utbildningsnämnden.
PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mycket utförligare om interpellationsdebatten med Kurt Karlsson i huvudrollen. På sidan kan du ladda ner Kurt Karlssons interpellation, Marie Dahlins svar och dessutom kan du ta del av åtskilliga direktcitat från debatten. Det är bara att klicka här: ”SD fick en möjlighet men missade tillfället”.
KF 3/2: Interpellation från Kurt Karlsson (SD)
Det var många ärenden som avhandlades på dagens sammanträde med kommunfullmäktige. Jag hinner dock inte redogöra för dem alla i denna blogg – sammanträdet slutade nämligen inte förrän 21.55…
Den längsta debatten under kvällen förorsakades av en interpellation ställd till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Det var Kurt Karlsson, Vänersborgs ledande och politiskt mest rutinerade sverigedemokrat, som hade ställt den…
Kurt Karlsson (SD) inledde interpellationen på följande sätt:
”Vänersborgs kommun har en stor grupp asylsökande. De asylsökande bör uppfattas som högriskgrupper för våld och hot om våld. Vi ser nu allt mer utåtriktad aggression och ringaktning mot vår uppfattning av etik och moral.”
Och Kurt Karlsson avslutade med frågan:
”Min fråga och undring till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin är därför vad som görs och vilka eventuella planer kommunledningen har, för att förekomma brottslighet och negativ utveckling bland de aktuella grupperna.”
Interpellationen föranledde 22 inlägg från talarstolen! Ett av dem var mitt. Jag tänkte denna sena timme nöja mig med att publicera detta inlägg.
===
Ordförande, ledamöter och ni som lyssnar.
Kurt Karlsson skriver att:
”asylsökande bör uppfattas som högriskgrupper för våld och hot om våld”.
Det är ett intressant påstående. Är asylsökande en högriskgrupp?
Jag gör tvärtemot många andra talare och ”köper” Kurt Karlssons påstående. Jag gör antagandet att Kurt Karlsson har rätt. Men notera, jag säger inte att han har rätt. Jag tror inte att han har rätt. Jag gör bara det antagandet.
Om asylsökande är en högriskgrupp – varför är de i så fall det?
Menar Kurt Karlsson att de asylsökande är kriminella redan innan de kommer till Sverige?
Det tror inte jag. Den absolut övervägande majoriteten flyr för sina liv, från krig, elände och tortyr. Dessutom är dessa förhållanden ofta orsakade av USA:s och EU:s politik i dessa områden. De asylsökande utsätter sig inte för alla faror på vägen över hav och genom Europa i syfte att begå brott i Sverige.
Då är nästa fråga – blir de kriminella när de har kommit till Sverige? Och om det är som Kurt Karlsson säger, att de asylsökande utgör en högriskgrupp – varför det i så fall?
Detta är en synnerligen intressant fråga. Det handlar nämligen om – vad avgör om en individ blir kriminell?
Det finns olika forskningsresultat på området, både nationellt och internationellt. I en forskningssammanställning skriver Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, 2015-09-08 (källa: migrationsinfo.se):
”Den slutsats man kan dra … är att skillnader i registrerad brottslighet mellan utrikesfödda och svenskar har olika orsaker men den viktigaste förklaringen är skillnader i levnadsförhållanden i Sverige. … Det är faktorer som föräldrarnas utbildning, deras arbete, arbetslöshet, social klass, familjens sammansättning och föräldrarnas inkomst. … Utrikesfödda har generellt sett lägre socioekonomisk status och bor i segregerade områden. Detta är huvudorsaken till att en större andel utrikesfödda registreras för brott jämfört med svenskar.”
”Gammelsvenskar” som har samma uppväxt och lever i samma sociala situation som ”nysvenskar” tenderar alltså att begå lika mycket brott. Det är för övrigt också viktigt att veta att det är ”gammelsvenskar” som står för den stora merparten av de brott som begås.
Det finns starka skäl att tro att det är de asylsökandes nuvarande sociala situation tillsammans med de erfarenheter/trauman som de bär på som bäst kan förklara att de asylsökande är en högriskgrupp. Om de nu är det. Det handlar hur som helst inte om etnicitet och religion, det handlar om socioekonomisk status.
Sedan tror jag, märkligt nog, att Kurt Karlsson själv är inne på denna förklaring. Karlsson ger faktiskt en del av förklaringen till att många asylsökande riskerar att så småningom hamna på fel sida lagen.
Kurt Karlsson skriver i sin interpellation:
”de [asylsökande] upplever att de inte inkluderas … sysslolöshet och väntan på en osäker framtid som avgörs av en diffus myndighet, utan möjlighet till egen påverkan [som kan leda till]… depression, trauman och aggressivitet.”
Och här är väl kärnan. Sverige är för dåligt på att ta hand om och integrera de asylsökande och nyanlända. Vi är för dåliga på inkludering och integrering och att skapa en meningsfull framtid. Och så länge vi är det så kan det bli som Kurt Karlsson befarar. Men lösningen är inte att skicka ut de nyanlända. Eller att använda järnrör. Lösningen är att bygga bostäder, skapa arbeten, utbilda barn och också föräldrarna, skapa meningsfull fritid osv.
En del av detta kan kommunen göra. Bostäder, fritid och skola är kommunala frågor. En bra förskola och grundskola är t ex guld värda för att inkludera och integrera de nyanlända barnen och ungdomen. Och för att förebygga framtida kriminalitet. Både för ”gammel- och nysvenskar”. Det är oerhört viktigt att Vänersborg satsar på detta.
Kurt Karlsson tycks i sin interpellation mena att de asylsökandes syn på etik och moral är annorlunda än ”vår”, vilken den nu den svenska moralen är. Den är definitivt inte densamma som den moral som flera sverigedemokratiska riksdagsmän och förtroendevalda visar.
Jag tror att de nyanlända, inte bara ska få utbildning i det svenska språket, de ska också utbildas i ”vardagskunskap”, i hur man uppför sig i ett klassrum, i en kö, i att visa respekt för kvinnor osv osv. Det är också viktigt att de utbildas i praktiska vardagsbestyr, som hur en spis eller diskmaskin fungerar. Eller att papperet kan slängas i toalettholken och inte i papperskorgen när man uträttat sina behov. För att ta några exempel.
Och sedan måste det naturligtvis skapas arbetstillfällen. Men då krävs det en annan politik i Sverige – en politik där staten tar betydligt större ansvar.
Integration, inkludering, solidaritet, gemenskap, framtidstro – vi står inför en utmaning, en stor sådan. Och den utmaningen måste vi anta. Och klara.
WI och NÄRF i fullmäktige
På onsdag, den 3 februari kl 18.00, är det dags för årets första sammanträde med kommunfullmäktige.
Det är en diger ärendelista, men många ärenden är mer eller mindre av rutinkaraktär. Jag tror inte att det kommer att bli särskilt många debatter. Kanske dock om ärende 8:
”Angående medfinansiering av projektet ‘Wargön Innovation – etableringsskedet'”
Det handlar om att kommunen ska gå in som medfinansiär med 6,65 miljoner kr på fyra år (2016-2019) i projektet ”Wargön Innovation (WI) – etableringsskedet”. De styrande partierna (S+C+MP) vill typ ”tuta och köra”, medan samtliga oppositionspartier vill ha några ”kontrollpunkter” medan projektet pågår. I kommunstyrelsen stödde därför en samlad opposition, inklusive Vänsterpartiet, Gunnar Lidells (M) förslag att kommunstyrelsen ska:
”återrapportera kvartalsvis varje delaktivitet till Kommunfullmäktige, så att följsamhet till tidsplanen framgår.”
I Lidells förslag, som alltså blev kommunstyrelsens beslut, ingick också att:
”senast i december 2016 utvärdera kvartalsrapporterna och om det då visar sig att etablering av planerat utvecklingscentrum inte är genomförbart under 2017, avslutas kommunens del i projektet 31 december 2016.”
Lidells förslag är bra tycker jag, trots att det är ett moderat förslag. Hela projektet känns nämligen lite som ett lotteri. Det är viktigt att vara försiktig med skattebetalarnas pengar.
Och vem vet, på onsdag kanske det också blir en diskussion kring NÄRF (=Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund).
Sammanträdets allra första ärende handlar om att NÄRF vill höja taxorna för myndighetsutövning och myndighetstillsyn. I handlingarna ser det ut som att det är frågan om en ren rutinåtgärd, avgifterna ska helt enkelt hänga med NÄRF:s ökade kostnader för personal.
I handlingarna står det:
”Taxan i den del som är personalrelaterad, har anpassats till budgeterade löneökningar.”
Jämför man med protokollet från NÄRF-direktionens sammanträde den 20 november, där denna fråga diskuterades, så har löneökningarna tydligen uppgått till 2,7%. Det är i varje fall så mycket som taxorna ska räknas upp. Enligt samma protokoll så är detta:
”samma uppräkning som förbundet har tillämpat vid budgeten 2016.”
Samtidigt vet vi att ett 5:e skift har införts på NÄRF och att detta inneburit ökade lönekostnader. Ekonomichefen Alicja Zawadzka-Przychodzen sa på direktionsmötet den 28 september, när delårsrapporten diskuterades, att NÄRF:s beräknade underskott på 3 milj kr bland annat berodde på 13 nyanställningar. Och 13 nyanställningar tar man inte inom ram… Inte ens på NÄRF…
Man kan fråga sig om det är dessa nyanställningar som ska betalas med taxehöjningen. För 
det är väl ändå inte så att de ökade intäkterna från taxehöjningen ska gå till den före detta förbundschefens pensionsinbetalningar?
Någon får nog ställa några frågor om detta på onsdag…
NÄRF kommer tillbaka redan på ärende 5. Då är det tänkt att NÄRF:s delårsrapport från augusti samt revisionsutlåtande och revisionsrapport ska noteras och läggas till handlingarna. Och så kommer det ju att bli, även om jag antar att den diskussion om den konkreta beslutssatsen, som fördes i kommunstyrelsen, återkommer i fullmäktige. Även i denna fråga gjorde oppositionspartierna gemensam sak. Igen. Denna gång stödde oppositionen ett förslag från Vänsterpartiet.
Kommunstyrelsens förslag till fullmäktige lyder:
”Kommunfullmäktige noterar informationen och har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
Ordförande Marie Dahlin (S) och de styrande partierna föreslog att fullmäktige bara skulle notera informationen.
Inget mer. Det förslaget förlorade alltså voteringen.
Anledningen till att den samlade oppositionen ville ha med den andra delen i beslutsatsen är ju just för att uppmärksamma att NÄRF faktiskt har revisorer och att dessa revisorer faktiskt har varit väldigt tuffa.
Revisorerna skriver i sitt utlåtande under rubriken ”Avstämning av finansiella mål”:
”Dessutom finns en övervärderad intäkt budgeterad på direktionen som kan härledas till ett fd avtal med SAAB.”
SAAB?
Man blir onekligen lite överraskad. Det var ju några år sedan som SAAB lade ner sin verksamhet. Det går tydligen lite trögt med uppdateringen av NÄRF:s verklighetsuppfattning.
Men inte nog med det. Revisorerna skriver vidare (i direkt anslutning till ovanstående citat):
”Denna felbudgetering var känd redan föregående år och borde inte funnits med i 
budgeten.”
Ooops! För en lekman på revisorsfronten så låter detta som att NÄRF avsiktligt har felbudgeterat. Och när någon avsiktligt gör fel i budgetsammanhang så brukar det ibland kallas för mindre smickrande saker…
Revisorerna har mer att säga i sitt utlåtande över delårsrapporten:
”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”
Och drar slutsatsen:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
För mig låter den här kritiken närmast förödande. Det låter som om revisorerna till stor del underkänner direktionens sätt och förmåga att leda organisationen.
När NÄRF:s direktion tog upp delårsrapporten i september så tycks det inte ha förts några som helst diskussioner kring dessa skrivningar från revisorerna. I varje fall inte som har gett några avtryck i protokollet. Det verkar faktiskt inte som att politikerna i direktionen har diskuterat revisorernas kritik överhuvudtaget. Vilket kan tyckas förvånande…
När det gäller delårsrapportens ekonomiska del, så har jag utförligt redovisat den i min blogg ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson”.
I delårsrapporten nämns att NÄRF uppvisade ett underskott mellan perioden januari-augusti på 2,447 milj kr och att förlusten för helåret beräknades bli 3 milj kr. Det kan nämnas att förutom att detta står i delårsrapporten så informerades också de politiska ledamöterna i direktionen om detta på direktionsmötet den 28 september.
Så när NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) säger till TTELA och P4 Väst att han inte visste om dessa siffror så är det inte sant. Bo Carlsson var väl medveten om NÄRF:s underskott.
Revisorerna säger följande om underskottet:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Enligt den fd förbundschefen Per Anderson så kunde politikerna faktiskt ha gjort något åt situationen. I sitt brev till ägarkommunerna skriver Anderson:
”Kostnadsökningarna är kopplade till personalkostnader för en utökad bemanning, och kan inom 6 mån återställas till en budget i balans om politiken så önskar och detta utan att säkerheten för tredje man påverkas negativt.”
Så det är nog sant det som den fd förbundschefen också sa till TTELA:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”
Och det är klart, 13 nyanställningar tar man inte inom ram… Inte ens i NÄRF…
Men det är ju inte bokslut och ansvarsfrihet som kommunfullmäktige ska ta ställning till på onsdag. Det är ju ”bara” delårsrapporten.
Så det blir till att ställa sig bakom den formulering som kommunstyrelsen föreslår. Den innehåller i varje fall en viss skärpa. Även om jag kan tycka att formuleringen skulle behövt vara ännu skarpare och tydligare – än att konstatera att fullmäktige noterar informationen och:
”har tagit del av revisorernas slutsats och PWC:s mycket kritiska anmärkningar.”
”Sånt här kan bara hända i BUN"
Barn- och utbildningsnämndens januarisammanträde handlade till stor del om nämndens ansträngda ekonomiska situation. Eller rättare sagt, de enskilda enheternas ytterst ansträngda läge med krav på stora besparingar och neddragningar under 2016.
Det trodde åtminstone jag att mötet handlade om. Tills jag läste torsdagens TTELA. Då började jag tvivla – var nämndens ordförande Mats Andersson (C) och jag på samma möte?
Till TTELA sa nämligen ordförande Mats Andersson (C):
”det är min intention att öka personaltätheten under det här året.”
Och det är väl det nya årets första politiska ”overstatement”…
Hur denna ekvation ska lösas, att öka personaltätheten samtidigt som elevpengen minskar med 12% år 2016, förtäljer inte Andersson. Jag skrev faktisk ett mail och frågade honom om hur han tänkte när han gjorde detta uttalande. Ordförande Andersson har emellertid inte svarat…
Visst kan det vara positivt att ha en optimistisk ordförande, men det är inget vidare att ha en som inte lyssnar på de föredragningar som görs i nämnden… För jag vet i varje fall att det var det sammanträdet som jag var på …
Det retar mig också att Andersson med sådana uttalanden i TTELA faktiskt mörkar verkligheten och därmed duperar kommuninvånarna. Nu kommer vänersborgarna i allmänhet och föräldrarna i synnerhet inte att förstå den bakomliggande orsaken till att rektorer gör större klasser till hösten, friställer pedagoger osv… Föräldrarna kommer att tro att det är rektorns ”fel” och inte politikernas.
Och TTELA gör för övrigt inget heller för att upplysa vänersborgarna…
Jag har tidigare redogjort för BUN:s ekonomiska läge i två andra bloggar (se ”BUN:s ekonomi” och ”BUN 25/1: Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt.”) så jag lämnar detta ämne tills vidare.
I måndags fattade Barn- och utbildningsnämnden också beslut att bygga en ny förskola i kvarteret Hönan. Beslutet har något av ett löjets skimmer över sig. Det är nämligen tredje gången som BUN fattar detta beslut. Första gången var för nästan två år sedan. Och hittills har inget hänt.
I TTELA säger nämndens 2:e vice ordförande, socialdemokraten Joakim Sjöling:
”Det har tagit onödigt lång tid.”
Och det är väl det nya årets första politiska ”understatement”…
Vi får se om det styrande triumviratet (socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet) tänker ta BUN:s beslut på allvar denna gång och föra frågan vidare till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige… Eller om Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) struntar i beslutet som vanligt.
Nämndens beslut var denna tredje gång lite annorlunda. Tanken är nu att en mindre förskola än vad som var tänkt från början ska byggas. (Se ”Det politiska året har börjat…”.) Nattugglan ska ju flytta till Vänerparken och inte till Hönan – det beslutade ju nämnden i höstas med 10-1.
Måndagens beslut angående den nya förskolan i kv Hönan löd:
”… att föreslå kommunfullmäktige att besluta uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att uppföra en ny förskola med 5 eller 6 avdelningar i kvarteret Hönan.”
Min åsikt är att en ny förskola bör bli så stor som möjligt. Inte för att det i sig är bra med stora enheter (egentligen kanske tvärtom), utan för att behovet av förskoleplatser är så stort och att kvarteret Hönan ligger väldigt bra till rent geografiskt. Dessutom så blir det säkerligen billigare (per barn) att bygga en stor förskola än två mindre.
Vi ser redan nu att det egentligen behövs ytterligare förskolor, både på grund av ett ökat behov och att många av kommunens förskolor börjar bli ganska slitna. Det skulle nog behöva byggas nytt inom en inte alltför avlägsen framtid i t ex Blåsut/Öxnered, Onsjö, Holmängen och Frändefors.
När nämnden skulle avhandla ärendet ”Ordförande informerar” var det tomt på åskådarplatserna. Tyvärr. Under den här punkten visade sig nämligen politiken från sin mest spektakulära sida…
”Ordförande informerar” är en punkt där ordförande helt enkelt informerar nämnden om vad som har hänt sedan sist. Och ordförande Mats Andersson (C) skulle bland annat 
redogöra för sitt yttrande över mitt överklagande till Förvaltningsrätten. Jag överklagade ju att jag inte fick väcka ett nytt ärende kring Nattugglan. (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”.)
Mats Andersson hade yttrat sig på delegation (se ”Ordf Andersson (C) svarar”), dvs han skrev yttrandet själv (med bistånd från kommunjuristen) men i nämndens namn. Nu skulle BUN få reda på vad han skrev.
Innan ordförande började läsa upp alla texter till och från Förvaltningsrätten, undrade Joakim Sjöling (S), nämndens 2:e vice ordförande, om inte jag (dvs jag som skriver denna blogg) var jävig. Mats Andersson frågade mig vad jag själv ansåg. Och det tyckte jag inte att jag var – jag var faktiskt ledamot i nämnden. Och när ordförande besvarade överklagan gjorde han ju det i nämndens namn, dvs även i mitt namn.
Det är förvisso lite komplicerat, men min ståndpunkt var att de andra ledamöterna i nämnden skulle få bestämma. Om en majoritet i nämnden ansåg att jag var jävig, så skulle jag acceptera beslutet. När Andersson, Sjöling och även 1:e vice ordförande Tove af 
Geijerstam (FP) verkade vara av den meningen, reste jag mig faktiskt och var beredd att lämna sammanträdesrummet. Då sa ordförande Andersson att det skulle stå i protokollet att jag förklarade mig jävig.
Då protesterade jag. Det gjorde jag inte, jag trodde att nämnden skulle förklara mig jävig. Av någon anledning ville emellertid inte Mats Andersson ställa frågan om jäv under proposition, dvs han tänkte inte låta nämnden rösta i frågan. Andersson tyckte att jag fick bestämma själv.
Då satte jag mig på min plats igen.
När Mats Andersson började läsa upp de texter som han hade fått, egentligen var det nämnden som hade fått, visade det sig att Förvaltningsrätten hade gett BUN en möjlighet att yttra sig över mitt yttrande (se ”Yttrande till Förvaltningsrätten”) som var ett yttrande på ordförande Anderssons yttrande på min överklagan.
Förresten, jag tror att jag tar det från början, och numrerar:
1. Det började alltså med att jag vände mig till Förvaltningsrätten och överklagade ett beslut i nämnden om att jag inte fick väcka ett ärende. (1)
2. Mats Andersson yttrade sig, på delegation, över min överklagan. (2)
3. Sedan fick jag tillfälle att yttra mig över Mats Anderssons yttrande, vilket jag gjorde. (3)
Nu har alltså Förvaltningsrätten, lite överraskande faktiskt, gett Barn- och Utbildningsnämnden möjlighet att inkomma med ytterligare ett yttrande, över mitt sista (senaste?) yttrande (3).
Det blir till att fortsätta numrera:
4. Barn- och utbildningsnämnden ska yttra sig (4) över mitt yttrande (3).
Nu, i måndags, skulle alltså BUN yttra sig. Nämnden var ju samlad och hade alla papper i sin hand – alla utom ett. Det fanns inget förslag på hur yttrandet (4) skulle lyda. Det visade sig att det ville ordförande Andersson skriva själv (självklart med hjälp av kommunjuristen), på delegation, i nämndens namn… Ville och ville förresten, det var nog snarare så att ordförande Andersson tog detta för givet och också förutsatte att så skulle bli fallet…
Men det fanns ett litet problem…
Hur skulle Andersson kunna motivera att han yttrade sig på delegation på tisdagen, när nämnden nu på måndagen satt i sammanträde? Delegationsbeslut kan ju bara ordförande fatta om nämnden inte hinner samlas för att fatta beslut… Och här satt hela nämnden…
Förvirring.
Mats Anderssons koalitionsbroder i styret av Vänersborg, Joakim Sjöling (S), kom överraskande nog med det förlösande förslaget. Som av en händelse typ… Helt spontant liksom. Nämnden skulle fatta beslut om att Mats Andersson skulle få yttra sig på delegation.
Det här förfarandet har jag aldrig varit med om tidigare, men så kunde man kanske göra…
Men om nämnden skulle rösta om detta förslag från Sjöling, så undrade Tove af Geijerstam (FP) om inte ordförande Mats Andersson var jävig… Skulle Andersson själv få rösta om att nämnden skulle ge honom fria händer att yttra sig över mitt yttrande (3)? Andersson var ju definitivt part i målet.
Några ledamöter kliade sig betänkligt i sina huvuden. Men tydligen kände sig inte ordförande Andersson jävig, för han satt kvar på sin plats. Han sa dock inget. Inte heller ställde han frågan under proposition, dvs nämnden fick inte rösta om han var jävig.
Jag vet inte vad som är rätt och fel i dessa frågor om jäv. Kanske skulle man begära att Förvaltningsrätten laglighetsprövade hela förfarandet?
Nu var det i varje fall tänkt, till slut, att BUN skulle rösta om den ville ge ordförande Andersson delegation på att svara på mitt yttrande (3).
Då begärde jag ordet…
Jag påpekade att det ärende vi just nu behandlade var ”Ordförande informerar”. ”Ordförande informerar” handlar om ren information. Det fattas inga beslut på denna punkt.
Jag menade därför att om nämnden nu skulle fatta ett beslut så har ett nytt ärende väckts!
Och det var ju det mitt ursprungliga överklagande (1) handlade om – att jag fråntogs rätten att väcka ett ärende… Skulle nu 2:e vice ordförande Joakim
Sjöling (S) helt plötsligt få väcka ett ärende?
Cirkeln var typ sluten. Eller inte…?
Nytt ärende eller ej, jäv eller ej… Mats Andersson var antagligen så trött på alltihop att han snabbt klubbade igenom att han skulle få den delegation han så ivrigt eftertraktade…
Så här blev beslutet till slut, citerat från protokollet:
”Information från ordförande
Information om ordförandebeslut:
Yttrande över överklagat beslut BUN 151109 § 119 initiering av ärende. dnr 2015/54
Ordföranden redogör för föreläggande från Förvaltningsrätten att nämnden ska yttra sig över yttrande från den klagande (Stefan Kärvling) på nämndens tidigare yttrande.
Brev från förvaltningsrätten 22/1 och svar senast 3/2.
Fråga från Joakim Sjöling (S) om jäv inte föreligger för Stefan Kärvling (V) eftersom han har överklagat nämndens beslut och är part i detta pågående rättsliga ärende. Stefan Kärvling(V) anser sig ej vara jävig.
Yrkande
Joakim Sjöling (S) yrkar att nämnden beslutar att ge ordföranden i uppdrag att svara Förvaltningsrätten i ärendet med dnr 2015/54.
Barn- och utbildningsnämndens beslut
Barn- och utbildningsnämnden beslutar
-att uppdra åt ordföranden att svara Förvaltningsrätten i ärendet med dnr 2015/54
-att i övrigt notera informationen till handlingarna”
Nämnderna i Vänersborgs kommun skriver alltid beslutsprotokoll. Därav den korta texten jämfört med min beskrivning. I sanningens namn så är kanske inte protokollet i förevarande, och justerat skick, helt fullständigt kan jag tycka. Men det kanske läsarna själva kan bedöma.
Hur som helst. Det här beslutet av Barn- och Utbildningsnämnden torde kunna överklagas av både en och två anledningar. (Dock inte av mig.)
Noteras kan också att jag själv (V), Kent Karlsson (V) samt Ola Wesley (SD) inte deltog i beslutet.
Och vem vet, kanske kommer jag att få möjlighet att yttra mig över Mats Anderssons nya yttrande (4). Då kanske det är dags att ta ett varv till i nämnden?
Det var som synes ett slags skådespel på nämndens sammanträde. Och det var synd att inga åhörare från allmänheten fanns på plats.
En partikamrat sa till mig när jag berättade om vad som hade hänt:
”Sånt här kan bara hända i barn- och utbildningsnämnden…”
Och så är det nog…
BUN:s nästa sammanträde är den 22 februari kl 08.30.
PS. Mats Anderssons yttrande på delegation (4) över mitt yttrande (3), som var ett yttrande på Mats Anderssons yttrande på delegation (2) över min överklagan (1) fanns fortfarande inte i diariet i fredags eftermiddag. (Idag lördag så går det inte att komma in i diariet.)
BUN 25/1: "Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt."
I måndags hade kommunens Barn- och Utbildningsnämnd (BUN) sitt första sammanträde för år 2016.
Sammanträdet var samtidigt starten för en ny era – en era av ökad öppenhet inför dem som valt ledamöterna. I varje fall för en försöksperiod. Väljarna, dvs vänersborgarna, hade nämligen möjlighet att följa stora delar av mötet på plats. Tyvärr var det bara en enda person som hade hörsammat möjligheten, och det bara för 90 minuter, att syna de folkvalda representanterna. Och det var synd. Det fanns mycket att observera.
BUN:s sammanträde började i dur och slutade i moll kan man väl säga… Det var med mycket dystra tankar som ledamöterna vandrade hemåt i mörkret vid 17-tiden. Tror jag. I varje fall kände jag själv ett visst vemod och faktiskt också en slags känsla av meningslöshet inför uppdraget som ledamot i kommunens ”förskole- och skolnämnd”…
Gunnar Bäckman (KD) var inte heller glad. Bäckman beskrev vid ett tillfälle under mötet situationen med orden:
”Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt.”
Jag undrar om inte Bäckman till och med hade använt ännu ”tyngre ord” om han nu inte hade varit skolad i en kristen tradition…
Det ”illavarslande” handlade om det som är grunden för nämndens verksamhet, det som krävs och är absolut nödvändigt för att kunna arbeta enligt det statliga uppdraget – PENGAR!
Barn- och Utbildningsnämnden tilldelades nästan exakt samma summa 2016 som 2015, och 2014, omkring 670 miljoner kronor. Det kan tyckas vara mycket pengar. Men under den här perioden har elevantalet ökat drastiskt – nästan 400 elever på 2 år.
Och ökningen av elever bara fortsätter. På Kumlienskolan, skolan för asylsökandes barn på Restad Gård, ökade elevantalet från höstterminens slut, den 15 december (2015 alltså) till vårterminens start, den 15 januari, med 37 elever! 37 nya elever i stort sett över jullovet! I de andra skolorna, borträknat Kumlienskolan, ökade elevantalet under samma tidsperiod med 27 elever.
Med andra ord, i stort sett på bara tre veckor, över ett jullov, har elevantalet i Vänersborg ökat med 64 elever…
Även antalet barn i förskolan har ökat drastiskt, dock inte riktigt så mycket som i grundskolan. Från januari 2015 till januari 2016 ökade antalet barn i förskolan med 50 stycken. Det innebär att kommunen just nu har en kö på 100 barn, varav 50 av dessa står helt utan barnomsorg.
Hundratals fler elever i grundskolan, samtidigt som nämnden inte har fått några nya pengar, kan bara innebära en sak:
ELEVPENGEN MINSKAR UNDER 2016.
Eller rättare sagt, elevpengen har redan minskat – från den 1 januari.
Så här ser elevpengen ut:
- Förskoleklass: från 21.430 kr per elev 2015 till 20.858 kr 2016.
- Åk 1-6: från 35.676 kr per elev till 31.512 kr.
- Åk 7-9: från 42.471 kr per elev till 37.514 kr.
Rektor Ann Nyqvist från Onsjöskolan besökte nämnden och gav en bild från verkligheten. Hon visade vad alla abstrakta siffror på kommunal nivå betydde konkret ute i verksamheten
Rektor Nyqvist berättade att det hade börjat 61 nya elever på Onsjöskolan och 50 barn på fritids under de 3 senaste åren. Det innebär att det nu är fullt i lokalerna, det finns inget fysiskt utrymme för att ta emot fler elever. Grupprum och gemensamma ytor är ständigt upptagna och fulla av elever, med allt vad det innebär för t ex ljudmiljön. Onsjöskolan behöver fler lokaler. Och, självklart, personal som kan undervisa alla nya elever. Det behövs ytterligare minst 2,5 tjänst på Onsköskolan. Nyqvist skulle nämligen behöva utöka med en klass och en fritidsavdelning till.
Men i år sjunker alltså elevpengen – från den 1 januari…
Det betyder att rektor Nyqvist i år får 1.160.000 kr mindre än förra året. Fler elever – mindre pengar – färre personal. Så ser det ut för 2016. Det måste alltså sparas på Onsjöskolan och pratar man om besparingar på skolor så handlar det om personal. Så är det. Nyqvist måste ”göra sig av med” 2,5 tjänst (=pedagoger) – när hon egentligen behöver 2,5 till…
Och så var det detta med budgetår och läsår… Eftersom det inte går att ändra i grundorganisationen mitt under ett pågående läsår (det går inte att slå ihop klasser från den ena veckan till den andra, det går inte att ändra hela schemat, det går inte att strunta i pedagogernas uppsägningstid etc), så måste hela besparingen ske under höstterminen. De 2,5 tjänsterna som ska dras ner under hela kalenderåret blir i praktiken 5 tjänster på höstterminen!
”Illavarslande. Kolsvart. Katastrofalt.”
BUN:s ordförande Mats Andersson (C) menade emellertid (som ordförande tycks man alltid behöva gå i försvarsställning) att det också fanns extra pengar som skulle kunna komma Onsjöskolan tillgodo, t ex pengar från den ”sociala resursen”. Det argumenterade dock förvaltningen emot. Detta var så lite pengar i sammanhanget att det var försumbart.
Lågstadiesatsningen innebar väl också mer pengar? ”Problemet” är att pengarna måste användas för ökad personaltäthet (det ska finnas fler lärare per elev än innan pengarna används). Och hur ska personaltätheten kunna öka om det ska sparas 2,5 tjänst?
Mats Andersson (C) menade också att det fanns pengar som skulle användas till nyanlända som Onsjöskolan kanske kunde få. Då missade Andersson två saker. Dessa statliga extrapengar (pengarna tas alltså inte från någon annan post i kommunens budget) kan inte användas för att stoppas i tomma hål. De statliga pengarna ska användas till de nyanlända. Och för övrigt, det finns knappast några nyanlända på Onsjöskolan. Det är så fullt i skolan, att inga nya elever får plats!
Onsjöskolan.
Ett nedslag i verkligheten.
Är det konstigt att många rektorer och pedagoger i Vänersborgs kommun resignerar?
Personalomsättningen inom kommunens förskolor och skolor är oroande hög. Många, alltför många, pedagoger (och rektorer) flyr Vänersborg och byter kommun – till kommuner där arbetsförhållandena är bättre och de dessutom (ofta) får bättre betalt… Och Vänersborg svarar med stämpelklocka och sänkt elevpeng…
Kommunen möter situationen på ytterligare ett sätt. Den samarbetar med andra kommuner för att göra något åt den ”huggsexa”, ordförande Anderssons uttryck, som har blivit följden av lärarbristen. Och som leder till att kommunerna tävlar med varandra om
pedagogerna genom att höja lönerna. Som Mats Andersson sa:
”Ingen är betjänt av en huggsexa.”
Och jag, som för övrigt sällan kan vara tyst, var bara tvungen:
”Jo, lärarna.”
Och då drog Mats Andersson (C) fram det avgörande argumentet. (Det där var lite ironiskt.) Lärarna borde tänka på eleverna och vara kvar i Vänersborg:
”För barnens skull…”
Ja, ja… Lärare och förskolelärare kanske skulle jobba gratis… Precis som sjuksköterskor… Och kanske brandmän…
Men det var en parentes, även om jag tror att ordförande Anderssons inställning i hög grad intresserar de bloggläsare som arbetar under BUN:s hägn…
Onsjöskolan lyftes alltså fram som ett konkret exempel. Inte som ett undantag. Tilldelningen av pengar minskar ju på alla skolor! Även de icke-kommunala skolorna får mindre pengar. Fridaskolan får till exempel 2 miljoner mindre i år.
Den budget som kommunfullmäktige har tilldelat BUN och som ligger till grund för elevpengen utgår som alla förstår inte från skolornas och elevernas behov. Som det skall göras enligt lagen (Skollagen 2 kap 8a§):
”Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”
Budgeten utgår istället från vad som finns kvar när kommunen har avsatt pengar till annat, annat som de styrande tycker ska komma före barnen och ungdomarna. Det kan vara allt från en arena via en ny hamn i Vargön eller nytt konserthus på Huvudnästomten till ett inköp av en naturbruksbyggnad i Dalsland…
Ibland undrar jag om inte någon snart tänker anmäla Vänersborg till Skolverket/Skolinspektionen…
Förvaltningschef Kent Javette sammanfattade BUN:s ekonomiska situation, och behov, på ett kort och koncist sätt:
”Vi skulle behöva 22,8 miljoner kronor till!”
Men så var det detta som jag beskrev i en tidigare blogg, Barn- och Utbildningsnämnden gjorde ett överskott 2015 på 10,4 miljoner kronor. Detta är iögonfallande och ter sig till och med nästan provocerande – vid en första anblick.
Men denna motsättning mellan för lite pengar till verksamheten och ett budgetöverskott har sina naturliga förklaringar. Även om det inte är helt enkelt att varken förklara eller förstå.
Jag försökte dra mitt strå till stacken i en blogg förra veckan – ”BUN:s ekonomi”. Där försökte jag, så pedagogiskt som jag bara kunde, att förklara hur kommunens budgetprocess – med budgetbeslut i juni och kommunens kalenderår gentemot skolornas läsår – förorsakar dessa orimliga konsekvenser för Barn- och Utbildningsnämnden. Jag försökte förklara hur kommunens budgetprocess skapar stora och olösliga problem för BUN när det gäller att kunna använda sina tilldelade budgetmedel.
Jag skulle vilja göra en stilla vädjan till er som verkligen vill förstå BUN:s oerhörda prekära budgetsituation att läsa bloggen ”BUN:s ekonomi”.
BUN:s problem är kommunens problem. Och problemet, som måste lösas, kan bara lösas i samförstånd. Mellan kommunledning och barn- och utbildningsnämnd.
Och hittar inte kommunen och nämnden någon lösning på budgetproblemet med dess orimliga konsekvenser, så är det inte politikerna i BUN eller chefstjänstemännen på förvaltningen som drabbas. Det är i slutändan kommunens barn och ungdomar som kommer att stå med ”Svarte Petter”.
Till sist vill jag återge lite viktig fakta som nämnden fick sig till del i måndags. Det är fakta som är bra att känna till när man diskuterar eller försöker sätta sig in i förskole- och skolsituationen i Vänersborg – och barn- och utbildningsnämndens budget.
På bilden nedan ser vi barn- och utbildningsnämndens bokslut 2015. Det syns tydligt vilka poster som har bidragit till att prognosen i delårsrapporten i april på ett underskott om 22,8 milj kr ändrats till ett överskott i bokslutet på 10,4 milj kr.
De nya pengarna från kommunstyrelsen/kommunfullmäktige respektive staten kom vid en tidpunkt då hela den stora och komplicerade sjösättningen av organisationen på förskolor och framför allt grundskolor redan hade skett (se min tidigare blogg, ”BUN:s ekonomi”). Tillsammans med läsårs-/kalenderårsproblematiken fick det följden att alla pengar inte kunde utnyttjas. Dessutom slog nämndens prognoser på antal barn i en del fall fel. Vilket under de omständigheter som har rått varit helt förståeligt. Det syns också att nämndens återhållsamhet (=besparingar) resulterade i en avsevärd summa pengar. (Helt i onödan visade det sig alltså…)
Ledamöterna i BUN fick också reda på hur verksamheten hade tagit sig an de ekonomiska och pedagogiska ”utmaningarna” under förra året och vad som står till buds för att möta de nya under 2016…
Den första bilden visar förskolan.
Och den andra bilden visar grundskolan.
Det är väl upp till varje vänersborgare antar jag att dra sina slutsatser om vad detta kan betyda för kommunens barn och ungdomar. Och föräldrar. Och personal. Och kommunen i sin helhet.
Kanske kunde man samtidigt passa på att fundera på om man verkligen röstade rätt i det senaste valet…
NÄRF och personalen (1)
Fredagen den 8 januari hade P4 Väst ett inslag om NÄRF. Rubriken på inslaget var ”Fackets påtryckningar ledde till sparken för räddningschefen”.
P4 Väst återgav i inslaget den förre förbundschefen Per Andersons syn på orsakerna till konflikterna på NÄRF och sitt eget avsked. Det var en upprepning av det som Anderson skrev i sitt öppna brev till NÄRF:s ägarkommuner. (Se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”.) Och som jag har skrivit tidigare, Per Anderson lade all skuld på personalen och facken. Själv hade Anderson inte gjort några som helst fel. Anderson menade också i sitt brev att Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) till slut inte orkade stå emot de fackliga företrädarna:
”utan vek sig för det fackliga trycket.”
Därav rubriken på P4 Västs inslag.
Denna svängning från politikernas sida blev uppenbar och skedde på ett möte den 31 augusti (2015), allt enligt Per Anderson. Fram tills dess menade Anderson att alla åtgärder han hade vidtagit som förbundschef hade varit förankrade hos politikerna, framför allt hos presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S).
Och så var det säkerligen. I radioinslaget sa journalisten att Bo Carlsson hade sagt till henne att han höll med om den beskrivning som Per Anderson hade gett i sitt brev och att det inte hade varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört.
I sitt brev beskyllde Per Anderson både direkt och indirekt personalen på NÄRF för flera allvarliga brister och tillkortakommanden. Och P4 Väst återgav tämligen okritiskt Per Andersons åtgärder gentemot personalen. Vilket ledde till att radiolyssnarna fick den uppfattningen att det var ”facket” som var syndabocken i hela dramat… (Det visade väl också rubriken på inslaget i P4 Väst.)
Och den uppfattningen delade tydligen också Bo Carlsson (C)… (Det hade ju inte varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört…)
TTELA hade några dagar senare en artikel där några av facken på NÄRF fick komma till tals (se ”Facket tillbakavisar kritiken från förre Närf-chefen”). Men även efter denna artikel så kvarstod nog uppfattningen hos allmänheten att det var personalen och facken som hade en stor, kanske den största delen av skulden till konflikterna på NÄRF. Bland annat på grund av att några av de allvarliga insinuationer som Per Anderson hade gjort i sitt brev, och som togs upp i P4 Väst, inte togs upp av TTELA.
Det gällde framför allt det här med det alkoholförbudet i NÄRF:s lokaler, ett förbud som Per Anderson införde. De som lyssnade på radioinslaget såg säkerligen en massa mer eller mindre berusade brandmän i lokalerna – och i bilarna…
Jag ville veta mer. Var verkligen Per Anderson och ledningen för NÄRF offer för en facklig konspiration? Handlade konflikten bara om ”the good guys” i ledningen och ”the bad guys” på golvet?
Jag tog därför kontakt med några i personalen på NÄRF.
Det visade sig, vilket inte direkt var förvånande, att de som jag pratade med inte var riktigt nöjda med hur de hade framställts i media… Ja, de var egentligen ganska upprörda. Och det inte bara över hur de hade presenterats, utan framför allt hur de hade beskrivits av sin förre chef.
De ville gärna ge sin syn på händelserna på NÄRF.
Och det fick de. Och efter samtalet (egentligen samtalen) fick jag en helt annan bild av händelserna på NÄRF än den som hade förmedlats av media och förbundschefen.
Denna bild ”från golvet” vill jag gärna förmedla till andra.
Det första som jag ville veta mer om när jag träffade personerna från NÄRF var självklart frågan om alkoholen.
Och visst hade det förekommit alkohol i NÄRF:s lokaler. Det tillstod de som jag pratade med. Men det var tillsammans med cheferna…
Det serverades nämligen alkohol på de traditionella julfesterna. Men det var inte fråga om några ”fyllefester” utan trevliga julbord i gemenskap. Och personalen var mycket noga med att påpeka – ingen personal i tjänst smakade en droppe alkohol! Och det har, märk väl, inte heller Per Anderson eller någon annan anklagat dem för.
Men julfester med alkohol på arbetsplatsen? Undrade jag.
Och fick en intressant bakgrundsbeskrivning.
Julbord hölls av tradition i NÄRF:s lokaler i Trollhättan. Arbetsgivaren bjöd (dock aldrig på alkohol, som serverades till självkostnadspris) och alla tyckte att det var mycket trevliga tillställningar där chefer och anställda kunde umgås under gemytliga och avspända former. Det var för övrigt personalen själv som tillagade julbordet, som var mäkta berömt. Så berömt att hela förbundet var där – chefer, hel- liksom deltidsanställda, från Mellerud i norr till Färgelanda i väster. Ja, till och med politikerna var där, ibland med gäster. Bo Carlsson t ex syntes i vimlet kring läckerheterna. Och såg naturligtvis också att det såldes alkohol i lokalerna…
Men så infördes en nyhet, ett så kallat honnörsbord. Det var cheferna som skulle sitta på honnörsbordet – avskilda från de ”vanliga” anställda.
De ”vanliga” anställda blev förvånade och de tyckte inte heller om idén med honnörsbord. Det var uppenbart att cheferna började tänka på sig själva och personalen i termer som ”vi och dom”. Det ledde så småningom till att den ”vanliga” personalen ordnade ett eget julbord. Under samma former som tidigare, men i lokalerna i Vänersborg. Så det fanns alltså under en tid ett julbord i Trollhättan med cheferna och ett i Vänersborg med den ”vanliga” personalen. Julbordet i Trollhättan (i NÄRF:s lokaler) bjöd NÄRF på (fortfarande inte på alkoholen), medan personalen själv organiserade och betalade sitt eget julbord i Vänersborg (i NÄRF:s lokaler).
Då kom förbudet mot alkohol på arbetsplatserna!
Reportern i P4 Väst säger:
”Alkoholförbudet i lokalerna gick inte hem hos alla.”
Den personal som jag pratade med fattade inte vad journalisten menade. Eller vad Per Anderson menade i sitt brev.
När Per Anderson kom med förslaget att förbjuda alkohol i lokalerna, så tyckte väl facken att det i och för sig var lite förvånande eftersom julborden var en tradition som hade upprätthållits under ganska lång tid. Med både chefer och politiker närvarande. Personalen förstod inte varför en sådan här gammal tradition helt plötsligt ifrågasattes av ledningen. Men personalen tyckte inte att det var mycket att att orda om. Förslaget var ok, det accepterades.
Så när förslaget om alkoholförbud togs upp i samverkan så var facket och arbetsgivaren överens…
Och därför flyttade den ”vanliga” personalen sitt julbord till andra lokaler. Inte NÄRF-lokaler alltså. Det kan väl nämnas att när styrkan i Vänersborg, som var i tjänst, erbjöds julmat (ej alkohol!) av sina arbetskamrater (som var lediga) och ville hämta den (i icke-NÄRF-lokaler) så blev de förbjudna att göra detta av ledningen.
Cheferna flyttade också sitt julbord. Till någon restaurang i Trollhättan. Och NÄRF stod för kostnaderna (dock inte för alkoholen).
Som utomstående lyssnare och iakttagare får man lätt uppfattningen att den före detta förbundschefen tog upp alkoholförbudet i sitt brev, och i radion, bara för att svärta ner sina fd underlydande. Istället ser jag helt andra underliggande motiv och orsaker till ledningens agerande i frågan…
En annan åtgärd som förbundschefen vidtog…
Förbundschefen Per Anderson satte stopp för fria byten av arbetspass för brandmännen. En rättighet som brandmännen hade haft sedan 1939… Efter Andersons beslut måste de ansöka om byte hos chefen och redovisa vad de skulle göra för att eventuellt få det godkänt. Och förbudet gällde bara brandmännen, inga andra på NÄRF…
Det här kunde inte brandmännen förstå. Systemet hade ju inte missbrukats. Och det viktiga var väl att det fanns fulltaliga och fungerande styrkor på plats? Om t ex en yngre brandman med småbarn ville byta bort sitt julaftonspass med en ensamstående medelålders brandman, så vad var problemet?
Det förklarade ingen, det bara skulle vara så…
Och så var det detta med ”bandyträning” på arbetstid… Det låter ju för en utomstående lite märkligt. Brandmän som tränar bandy på arbetstid…?
Den här frågan har flera bottnar.
För det första är det viktigt att slå fast att det här med rök- och kemdykning som brandmännen håller på med är något väldigt speciellt. Alla brandmän och styrkeledare ska för övrigt kunna rök- och kemdyka.
Här står brandmännen inför situationer som handlar om liv och död, både deras egna och andras liv. Rök- och kemdykning är därför noga reglerat. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning (AFS 2007:7) står det:
- ”14 § Den som rök- eller kemdyker ska vara fullt frisk och ha god fysisk arbetsförmåga…”
- ”15 § Arbetsgivare ska ordna med medicinsk kontroll, enligt Arbetsmiljöverket föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet, för arbetstagare som utför eller kommer att utföra rök- eller kemdykning.”
Rök- och kemdykning betraktas, och är, oerhört krävande och tungt. Därför föreskriver Arbetsmiljöverket i ovan nämnda skrift:
- ”19 § Rök- och kemdykare ska ges tillfälle till fysisk träning i erforderlig omfattning.”
De fysiska krav som ställs på brandmän är ”lite speciella” med andra ord. De är så speciella
att brandmän har rätt till fysisk träning på arbetstid!
Dessutom är brandmännens fysiska status så viktig att varje brandman måste genomgå tester vid fyra tillfällen varje år. Och klarar de inte testerna, så kan de bli uppsagda på grund av arbetsbrist.
Jag kan förstå detta. Ska brandmännen orka släpa ut människor ur ett brinnande hus, eller kanske en rökdykarkamrat om något händer, så måste de vara i bra fysisk form.
I samband med övergången till 5 skiftlag (som också var ett beslut av Per Anderson och som innebar att 9 personer anställdes – med tanke på NÄRF:s stora ekonomiska underskott… Se ”Budget och Bo Carlsson”.) halverades antalet fyspass för brandmännen. Tidigare hade de haft 14 pass i månaden och nu blev det plötsligt bara 7 pass.
Med så få pass ansåg de jag pratade med att det var viktigt att samtliga fyspass verkligen kunde genomföras. Men det visade sig att 23% av träningstillfällena blev avbrutna. Och ledningen nekade brandmännen både att ändra träningstiderna och att ta igen träningen vid en annan tidpunkt. Ledningen ansåg att brandmännen fick ta igen förlorad fysträning på sin fritid.
Det här är en del av bakgrunden. P4 Väst reducerade dock frågan till att handla om enbart bandy. Det var enligt mitt tycke både förringande och orättvist. Och nedlåtande mot brandmännen.
I P4 Väst sa radioreportern att fd förbundschef Per Anderson hade sagt:
”… satte stopp för brandmännens bandyträning två gånger per arbetspass för att det medförde en risk för försenade utryckningstider.”
Och det var säkert så som Per Anderson uttryckte sig till reportern. Dock skrev han inte 
så i sitt brev. För när han skrev brevet hade han kanske lite mer tid att tänka efter – brandmännen hade nämligen aldrig bandyträning två gånger per pass. Och förresten var det skridskopass, inte bandyträning.
Och om någon tycker att det är en dålig idé att åka skridskor kan det väl påpekas att det är en mycket skonsam träning om man har dåliga knän eller är lite halvskadad.
Men det var egentligen inte det som var frågan när Anderson kom med sin åtgärd.
I sitt brev skrev Anderson:
”slut på aktiviteter som medförde att anspänningstiden vid larm inte kunde upprätthållas”
Personalen höll inte med om detta och ville helt enkelt testa. Och se vem som hade rätt. Det ville enligt de jag pratade med inte Per Anderson…
Så skridskoåkning som fysisk träning på arbetstid förbjöds.
Historien tog dock inte slut där.
De anställda bestämde sig istället för att ordna skridskoåkning i egen regi – på ledig tid. Men inte heller detta såg tydligen ledningen med blida ögon. Men det var ju ledig tid…
Ledningen beslutade att ta bort de idrottsförråd där brandmännens skridskoutrustning förvarades. Inte för att lokalerna skulle användas till något annat, men skridskoutrustningen skulle bort. Det var i varje fall så som brandmännen uppfattade det. De jag pratade med betonade att en sund arbetsgivare istället borde ha entusiasmerat personalen till fysträning och friskvård. Istället för att hela tiden försvåra och sätta käppar i hjulen.
Det här är tre av de punkter som den före detta förbundschefen tog upp i sitt brev. Och visst kan man ana en medveten strategi från ledningens sida som gick ut på att sätta personalen på plats? Med politikernas goda minne. Märk väl vad NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) sa till reportern på P4 Väst – att han höll med om den beskrivning som Per Anderson hade gett i sitt brev och att det inte hade varit fel på de åtgärder som Per Anderson hade genomfört…
Det har som synes funnits motsättningar och konflikter på NÄRF mellan ledning och personal/fack under i stort sett hela Per Andersons tid som förbundschef. Men de som jag pratade med ville bestämt hävda att upprinnelsen till dessa inte kom från personalen och facken. Som kanske allmänheten tror efter att ha fått sin bild av media.
Det var precis tvärtom…
Det finns mer att berätta…
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
- ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
- ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
BUN:s ekonomi
I tisdags kom det ett extra utskick inför barn- och utbildningsnämndens sammanträde nu på måndag. Och jag måste säga att jag blev kall när jag läste det. Och det berodde inte på vädret…
Verksamheterna under nämnden, förskola, fritids och grundskola mfl, har gnetat och sparat under det gångna året – läromedel har inte köpts in, inköp av datorer och plattor har skjutits på framtiden, vikarier har inte ringts in, personer som har avslutat sin anställning har inte ersatts, besparingar har skett på personalens kompetensutveckling osv osv. Och förskolechefer och kanske framför allt rektorer har hållit extra hårt i pengapåsen vid t ex utdelning av extra resurser/stöd till elever, eller till mindre grupper osv osv. Och man har inte heller alltid anställt personal som behövts…
Med andra ord, det har sparats ute i verksamheterna. Och det har naturligtvis i slutändan drabbat barnen och eleverna. Det är inte alltid som de har fått de förutsättningar och den undervisning som de kunde och borde ha fått.
Samtidigt med besparingarna har tillströmningen av nya barn och ungdomar varit enorm. Under de sista 18 månaderna har ökningen i grundskolan uppgått till bortåt 400 elever… Det är ett litet under att grundskolan har lyckats att ta emot alla med de förutsättningar som har rått.
Och nu läser jag bokslutet för 2015…
Barn- och utbildningsnämnden har gjort ett överskott… Ett överskott på hela 10,4 miljoner kronor…
Ja, du läste rätt. BUN gick med ett överskott förra året på 10,4 miljoner kronor.
Det här resultatet kom som en total överraskning. BUN ska inte gå med ett överskott på drygt 10 miljoner! Pengarna skulle ha använts till det som de är avsedda för – till barnen och ungdomarna. Det är deras pengar, och pengarna borde ha använts för deras framtid.
Jag blir inte riktigt klok på siffrorna. När jag tittar tillbaka på den information som nämnden har fått under året, så ser jag att i delårsrapporten från april är prognosen för året (2015) ett underskott på 22,8 milj kr.
22,8 milj kr! I underskott.
I delårsrapporten från augusti ändrades prognosen. Då beräknades nämnden gå med ett underskott på ”bara” 4,2 milj kr. I juni hade nämligen kommunfullmäktige beslutat att BUN skulle få ytterligare 9 milj kr. Dessutom hade BUN och socialnämnden kommit överens om hur pengarna från Migrationsverket skulle fördelas (för nyanlända). Det innebar att BUN fick 6 
miljoner ”extra” av Migrationsverkets pengar. Verksamheten hade också sparat ett antal miljoner.
På månadsuppföljningen i september var prognosen fortfarande -4,2 milj kr.
Nästa månad, i oktober, ändrades prognosen återigen och underskottet beräknades nu till endast 2,7 milj kr. Jag tror att det berodde på fortsatta besparingar i verksamheterna.
Sedan var det december och BUN hade årets sista sammanträde.
Och återigen hade prognosen ändrats. Nu stod nämnden plötsligt på plus! Det beräknade underskottet hade bytts till ett överskott, +3 milj kr. Förklaringen var bland annat att BUN hade fått ett bidrag för lågstadiesatsningen. Det handlade om ca 2,7 milj kr.
Pengarna kom från staten och var öronmärkta till lågstadiet. De skulle användas framför allt till personalförstärkning (se här), inte för att stoppas i ekonomiska hål.
Men pengarna betalades alltså ut i december (eller möjligtvis november). Det innebar att förvaltningen inte hade tillstymmelse till en rimlig chans att använda dem till någonting överhuvudtaget, allra minst till att anställa fler lärare. Det var naturligtvis också helt omöjligt att ändra organisationen eller klasstorlekarna några veckor innan höstterminens slut.
Dessa pengar har räknats med i bokslutet för 2015 och bidrar därför till överskottet. Fast nämnden egentligen aldrig haft tillgång till dem.
Nu gick jag kanske händelserna lite i förväg. Hur som helst så var prognosen för året ett överskott på 3 milj kr. Det var det som gällde när nämndens ledamöter gick hem för att fira jul.
Och när Barn- och Utbildningsnämnden nu återigen samlas, några veckor in på det nya året, så ligger alltså överskottet på 10,4 milj kr…
Förvaltningen skriver så här i bokslutet om orsakerna till nämndens ”plötsliga” överskott, och jag väljer att citera ett längre avsnitt från bokslutet (fast det blir lite repetition):
”Förändrad prognos från delårsrapport april (-22,8 Mkr) beror på att Barn- och utbildningsnämnden erhållit extra budgetanslag om 9 Mkr från kommunfullmäktige samt bidrag avseende nyanlända i ålder 0-15 år från Migrationsverket (schablon- och prestationsersättning) på totalt 10 Mkr, en ökning med 8 Mkr mot föregående år och lagd prognos. En tidig prognos avseende fler antal barn i åldern 1-5 år har uteblivit och gjord prognos om 7,4 Mkr i ökad kostnad uteblev.
Förslag om åtgärder i delårsrapport i april har resulterat i en besparing om ca 5,4 Mkr avseende lägre kostnader för administration, fortbildning, avtalspensioner m.m. Under senare delen av hösten söktes och erhölls ett bidrag från Skolverket på 2,7 Mkr för Lågstadiesatsningen. Vid årets slut sammanställdes även bidragen för asylsökande barn/elever och dessa uppgick till 1,3 Mkr mer än föregående år. Fler 15-timmars placeringar inom ålder 1-5 år har inneburit lägre kostnader med ca 0,9 Mkr. Årets semesterlöneskuld ökade med 1,5 Mkr mer än budgeterat.”
Jag tycker att det här avsnittet från nämndens handlingar visar hur svår planeringen är för barn- och utbildningsförvaltningen. Hur ska man, under de omständigheter som rådde förra året, kunna planera antalet barn och ungdomar som ska börja förskola och skola under året? Även storleken på de statliga bidragen har varit svåra att förutse.
Det är något som är fel. Barn- och Utbildningsnämnden borde inte kunna gå från ett beräknat underskott på 22,8 milj till ett överskott på 10,4 milj kr… En nämnd och dess förvaltning borde ha en bättre koll på den ekonomiska situationen och utvecklingen. Det är uppenbarligen brister någonstans i den ekonomiska informationen, mellan förvaltningens enheter och chefer – och mellan förvaltning och politiker. Och mellan BUN och kommunstyrelse/kommunfullmäktige
Men BUN:s budgetekonomiska utveckling under det senaste året visar också på det dilemma som skapas av kommunens budgetår och skolornas läsår…
Vänersborgs kommun har en budgettilldelning som avser kalenderår, precis som alla andra kommuner, men grundskolan organiserar sig och planerar utifrån läsår. Ett läsår består ju, som bekant, av en hösttermin det ena året och en vårterminen det andra. Läsåret omfattar alltså två olika budgetår.
Och om budgetarna varierar från det ena året till det andra, vilket oftast händer, uppstår svårigheter. Planeringen kan bli mer eller mindre hopplös för grundskolan. Hur ska en organisation kunna sjösättas på höstterminen om rektorerna vet att de får mindre pengar på vårterminen? De kan ju till exempel inte anställa behöriga lärare för en termin? Då får de dra åt svångremmen redan på hösten.
Eller om de får mer pengar nästa budgetår, dvs under vårterminen. Rektorerna kan ju inte börja anställa redan på höstterminen… Då finns det ju inga pengar… Och det är oerhört svårt, om inte omöjligt, att ändra en organisation mitt under ett läsår.
Ytterligare ett problem är att kommunens budget för det kommande året antas i juni. Då har skolorna redan lagt sin organisation för det kommande läsåret. All planering, alla beslut är klara. Tjänstefördelningen (med bland annat antal anställda), lärar- och elevschema, skolval, storlek och sammansättningar av klasser osv osv – allt är beslutat och klart. Planeringen är färdig inför kommande läsår.
Och den här planeringen har gjorts och de här besluten har fattats utifrån de budgetbeslut som redan föreligger. Det betyder att när kommunfullmäktige fattade sitt beslut i juni förra året om 9 milj kr extra, så var organisationen redan bestämd ute på skolorna. Förvaltningen och skolorna kunde helt enkelt inte använda de extra pengarna på ett bra och effektivt sätt, varken ur pedagogisk eller ekonomisk synpunkt.
Det är inte helt enkelt att förstå, det kan vara svårt att greppa att pengar som BUN har till sitt förfogande inte kan användas. Jag har försökt att förklara det i många bloggar under året, nu senast i denna blogg, och från talarstolen i kommunfullmäktige.
Men det tycks som att det inte bara är svårt, ibland verkar det också som att jag skriver och talar inför döva öron. Det händer till och med att jag tror att kommunledningen inte vill förstå. Att framför allt Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) finner ett slags nöje i att kunna kritisera nämnden och förvaltningen för att de inte på egen hand lyckas bemästra och lösa svårigheterna kring budgeten.
BUN:s problem är ett kommunalt problem och det borde lösas gemensamt. Kommunens budgetrutiner borde ses över, så att BUN kan använda de medel som är tilldelade på ett effektivt sätt.
För annars är det barnen och ungdomarna som är förlorarna.
Unikt möte med BUN 25 jan
Om en knapp vecka ska Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) ha årets första sammanträde, den 25 januari alltså. Sammanträdet blir på sätt och vis unikt. För första gången i historien har nämligen vänersborgarna en 
chans att på plats få se ett alldeles, alldeles riktigt nämndsmöte. Med det alldeles, alldeles underbara BUN…
Otroligt.
Fast beslutsomgången är undantagen. Så tyckte 10 av de 11 ledamöterna att det skulle vara. Den 11:e tyckte att hela sammanträdet skulle vara öppet för allmänheten. Det var Vänsterpartiets representant i nämnden. Denne representant var också en av de personer som en gång i tiden lade fram den motion om öppna sammanträden, som nu äntligen ska förverkligas (i varje fall till en del).
Eventuella åhörare kommer att serveras mängder med nyttig information och kunskap.
Planarkitekt Pål Castell och utvecklingsledare Lars Rudström inleder sammanträdet med att informera om ”Ny översiktsplan”. Ett samrådsutkast har upprättats och nu ska alla nämnder få möjlighet att sätta sig in i materialet. Ledamöterna i nämnden har, förutom att lyssna till föredragningen, en hel del material att läsa in. Det ska dock inte fattas något beslut i frågan.
Förvaltningen på Barn och Utbildning ska informera om den korta verksamhetsberättelsen. Ärendet avslutas med ett beslut, men då får inte allmänheten vara med. För övrigt har nämndens ledamöter ännu inte fått verksamhetsberättelsen. Den skickas ut senare. (Och så kom den precis när jag skrev detta…)
Det blir som vanligt en verksamhetsuppföljning. Det innebär att någon i förvaltningen redogör för läget inom något av de verksamhetsområden som ingår i nämndens hägn. Det är små djupdykningar i verksamheten skulle man kanske kunna säga. Denna gång är ämnet för uppföljningen ”Nuläge, behov, långsiktig organisation”.
Verksamhetschef Boel Jansson ska sedan föredra ärendet:
”Strukturell översyn förskolor: Ny förskola i kvarteret Hönan.”
Jag skrev en del om detta ärende i min förra blogg, ”Det politiska året har börjat…”. Det kan bli en hel del diskussion i frågan. Och intressant sådan kan jag nog också utlova… Ärendet avslutas med ett viktigt beslut.
Nämnden, och också eventuella kommuninvånare, får självklart också den stora äran att lyssna på förvaltningschef Kent Javette när han informerar ledamöterna om senaste nytt och vad han har gjort sedan sist. Det händer att det blir en del politiska diskussioner även under denna punkt. Vad förvaltningschef Javette ska informera om denna gång vet jag inte riktigt, kanske att han snart ska sluta som förvaltningschef och börja ett annat jobb…
Även ordförande Mats Andersson (C) kommer att kunna avnjutas. Andersson ska också redogöra för sina förehavanden sedan sist. Ordförande Andersson ska bland annat informera om sitt yttrande över det beslut som jag överklagade i nämnden i höstas. (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”, ”Ordf Andersson (C) svarar” och ”Yttrande till Förvaltningsrätten”). Jag antar dock att ordförande Andersson inte vill ha någon diskussion… Fast man måste ju kunna fråga varför Andersson skickade sitt yttrande till Förvaltningsrätten tisdagen den 8 december – dagen efter att Barn- och Utbildningsnämnden hade haft sitt sammanträde. När ordförande Andersson faktiskt hade fått utkastet från kommunjuristen i sin hand redan före helgen…
Kanske kommer Mats Andersson också att berätta om varför hans partivän Bo Carlsson (C) och ”regeringskollegorna” i socialdemokraterna och miljöpartiet inte vill ge BUN en miljon kronor till en utökning av öppettiderna i förskola och fritidshem… (Se ”Det politiska året har börjat…”).
Barn- och utbildningsnämndens sammanträde startar kl 08.30 i rum 225 på kommunhuset. (För mer information, klicka här.)
Välkomna!
Det politiska året har börjat…
Nu har äntligen politikerna i Vänersborg börjat röra på sig igen. Sakta,
men säkert. Om de rör på sig framåt eller bakåt är dock en annan fråga…
Redan förra måndagen hade kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) sitt första möte för året och i torsdags kom kallelsen till barn- och utbildningsnämndens. Däremellan har andra styrelser och nämnder möten. Även TTELA har börjat serverat några nyheter om politiker. Eller politiska nyheter.
Som i torsdags, när vi fick läsa om köerna till förskolorna. Det finns för närvarande helt enkelt inte tillräckligt med platser för alla som efterfrågar det. TTELA 
skriver (se TTELA):
”Till den sista januari står det 100 barn i kö.”
Av dessa är det 50 barn som står helt utan plats. (De andra har plats men vill byta förskola.) För ett 30-tal har garantitiden på fyra månader löpt ut eller kommer strax att göra det. Det betyder att barn- och utbildningsnämnden/Vänersborgs kommun bryter mot Skollagen, där det står:
”När vårdnadshavare har anmält önskemål om förskola med offentlig huvudman ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader.”
Jag vill faktiskt hävda att denna situation inte har uppstått på grund av försumligheter från barn- och utbildningsnämndens sida. Det är, vill jag hävda, de ledande i det styrande triumviratet av socialdemokrater, center- och miljöpartister som är ansvarigt.
Barn- och utbildningsnämnden har nämligen vid (minst) två tillfällen beslutat att bygga en ny förskola i kvarteret Hönan. Den var i och för sig tänkt att ersätta tre andra förskolor men några nya platser skulle ändå skapas. Och kanske skulle det ha varit möjligt att bygga den ännu större med 
ytterligare en avdelning. Jag skulle kunna tänka mig att de ”extra platserna” skulle bli förhållandevis billiga.
Hur som helst hade en ny förskola ökat förutsättningarna betydligt för att lösa den nuvarande situationen. Och nu finns dessutom arbetsmiljö- och de andra problemen kvar på de förskolor som Hönan var tänkt att ersätta.
På det kommande BUN-mötet lyfter förvaltningen återigen frågan om en ny förskola på Hönan. Denna gång med en bantad och därmed billigare version. (Nattugglan ska ju inte längre till Hönan, utan till Vänerparken…) Kanske ska nämnden besluta om en ny förskola i kvarteret Hönan en tredje gång… Det kommer emellertid inte att spela någon roll hur många gånger BUN fattar ett sådant beslut. De ledande i triumviratet, Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP), vägrar ändå att ta i frågan och föra BUN:s beslut vidare till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.
I beslutsförslaget ingår punkten:
”att inbjuda KSAU till samråd med Barn- och utbildningsnämndens presidium.”
Förvaltningen är desperat, tror jag, därav denna beslutssats. Men samtidigt blir det aningen smålöjligt. BUN:s ordförande Mats Andersson träffar ju regelbundet sin partibroder Bo Carlsson, precis som 2:e vice ordförande i BUN Joakim Sjöling (S) träffar Marie Dahlin… Och Christer Bogren (MP) Marika Isetorp. Utan att något händer. Eller rättare sagt, Dahlin, Carlsson och Isetorp struntar fullständigt i barnens och föräldrarnas behov. Och vad Andersson, Sjöling och Bogren säger. Om de nu säger något…
Det visade sig också på det senaste mötet med KSAU. Då behandlades BUN:s begäran om en miljon kronor extra för i år för att kunna utöka öppettiderna i förskola och fritidshem till kl 06.00-17.30, dvs öppethållande i 11 timmar och 30 minuter.
Den här förändringen skulle vara oerhört välkommen för många föräldrar, som har lite annorlunda tider eller som har längre restider än andra.
Men vad säger betongpolitikerna i KSAU? Jo, de föreslår enhälligt, dvs inklusive Gunnar Lidell (M) och Peter Göthblad (L), att kommunstyrelsen ska besluta att:
”avslå Barn- och utbildningsnämndens begäran om 1 Mkr.”
Jag blir matt…
Jag tror att det styrande triumviratet har missat förskolans, och grundskolans, betydelse för att både behålla vänersborgarna kvar i kommunen och för att locka nya människor att bosätta sig här. Och en miljon är småpengar för kommunen – och den här miljonen skulle betyda oerhört mycket för en mängd föräldrar och barn. Och för hela kommunens framtid…
Istället umgås det styrande triumviratet med högtflygande planer på ett helt annat område.
Nya monument planeras nämligen på tomten där den gamla Huvudnässkolan stod. Det planeras för, inte bara en ombyggnad av aulan för 70 milj kr, utan också för ett nytt bibliotek, en ny konsthall och inglasade förbindelsegångar. Allt som allt skulle hela kalaset (inkl aulan) kosta upp mot 205 miljoner kronor. Preliminärt… Och då finns det faktiskt de som också vill ha ett nytt stort konserthus med plats för typ 140 symfoniker…
Jag blir matt…
Jag är mycket tveksam till att ett sådant här ”kulturcentrum” skulle utgöra ett särskilt tungt incitament för att få vänersborgarna att bo kvar i kommunen eller att få nya människor att flytta hit. Nästan tvärtom tror jag. Med tanke på de kostnader som ett kulturcentrum skulle innebära så skulle det med automatik föra med sig nedskärningar på en rad andra håll, som typ förskola och grundskola.
På samma sammanträde, förra måndagen, beslutade KSAU också att föreslå kommunstyrelsen och kommunfullmäktige att Vänersborgs kommun ska gå in som medfinansiär i projektet ”Wargön Innovation – etableringsskedet”. Då pratar vi 6,65 miljoner, förvisso fördelade på fyra år (2016-2019).
”Kommunstyrelsen beslutar att under förutsättning av Kommunfullmäktiges beslut, gå in som medfinansiär i projektet ”Wargön Innovation – etableringsskedet”. Kommundirektören ges i uppdrag att teckna ett medfinansieringsintyg på 6.651.141 kr för åren 2016-2019.”
Arbetstillfällen är viktiga, inte tu tal om annat. Oerhört viktiga. Men hela projektet ute vid gamla Holmen verkar ytterst osäkert. Jag tycker inte att innehållet i de handlingar som finns tillgängliga ger anledning till några större förhoppningar. Det blir som ett lotteri. Chansen att förlora pengarna är större än chansen att vinna.
Och förutsättningarna för ett positivt utfall på lotteriet, med betongpolitiker som Marie Dahlin (S) i allmänhet och Bo Carlsson (C) i synnerhet vid rodret, verkar minimala… Men visst, det finns ju alltid en chans att vinna.
Det är alltså som vanligt i det betongstyrda Vänersborg – till vissa verksamheter har kommunens ledning ytterst lätt för att öppna plånboken. Och för andra saker så tittar man åt ett helt annat håll och låtsas som att behoven inte ens finns… Det märkligaste är nog att det är socialdemokrater som gör prioriteringarna…
Senaste kommentarer