Arkiv
Refuserad debattartikel om badet i Ryrsjön
Lutz Rininsland och undertecknad har skrivit en debattartikel om badplatsen i Väne-Ryr. Vi skickade in den i fredags till både TTELA och Vänersborgaren. Ingen av tidningarna har publicerat den.
Eftersom det är ikväll (onsdag) som fullmäktige ska behandla frågan om badplatsen kan vi inte göra någon annan tolkning än att media i Vänersborg har refuserat debattartikeln. Därför väljer vi att publicera artikeln här.
====
Badplatsen i Väne-Ryr
På det kommande sammanträdet med kommunfullmäktige i Vänersborg ska två motioner från Vänsterpartiet behandlas. Den ena handlar om att utöka den avgiftsfria kollektivtrafiken till alla invånare som fyllt 65 år. Den andra handlar om badplatsen i Väne Ryr.
Badplatsen vid Ryrsjön har funnits sedan 60-70-talet. Den är väldigt uppskattad och välbesökt. Här badar och umgås barn och vuxna, och på somrarna är det lite av en mötesplats för lokalbefolkningen.
Förra året slutade kommunen att ta ansvar för badplatsen. All service från kommunen upphörde, som skötsel av gräsmatta och renhållning, ingen ”baja-maja” ställdes upp etc.
Det var inte av kostnadsskäl som kommunen fattade sitt beslut, det handlade bara om 10.000-15.000 kr om året. Det var av principiella skäl.
Marken är nämligen privat. Korrekt, men markägaren är överens med Väne-Ryrs byalag om att badplatsen är för allmänheten.
Vem är kommunen? Är det de förtroendevalda och förvaltningarna som är kommunen? Eller är det kommunens invånare som är kommunen?
Förnuftet säger att i ett läge som det här, så är ett samarbete bäst. Byalaget i Väne-Ryr har ett öga på allmänheten så att fastighetsägarens mark inte missbrukas och att allemansrättens skyldigheter beaktas. Kommunen gör nödvändiga insatser någorlunda regelbundet under badsäsongen, som att forsla bort uppsamlat skräp och att tömma ”baja-majorna”.
Byalaget i Väne-Ryr ber alltså inte om något annat än att fortsätta ett samarbete med kommunen som har fungerat i alla år, även om det inte har funnits något formellt skrivet underlag eller ett uppdrag.
Vänsterpartiet anser inte att det ankommer på politiken och förvaltningen att ensidigt klippa av ett fungerande samarbete. Och om det nu är uppdraget som saknas så borde kommunfullmäktige kunna rätta till det. Det är endast det invånarna i Väne Ryr ber om.
Kommunens vision bör gälla: ”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
Vänsterpartiet anser att samhällsbyggnadsnämnden ska få i uppdrag att träffa en överenskommelse med Väne-Ryrs byalag om att gemensamt ta ansvar för att badplatsen vid Ryrsjön hålls i ordning.
Lutz Rininsland och Stefan Kärvling
Vänsterpartiet Vänersborg
Bo Carlsson hade rätt om pensionen!
Det är viktigt att det blir rätt med alla faktauppgifter i en blogg som denna. För min del är det helt enkelt avgörande att de som läser den kan lita på att det som står är rätt och riktigt. Annars skulle jag lika gärna kunna sluta skriva.
Lögner, halvsanningar eller ”allmän tro” skulle omintetgöra min ambition att informera vänersborgarna om vad som händer och gäller i kommunpolitiken. Det ska naturligtvis inte blandas samman med att jag också framför egna åsikter och tyckanden. Och det kan läsarna tycka vad de vill om, men faktauppgifterna ska vara riktiga… Självklart.
På de över 3.000 sidorna som jag har skrivit genom åren så har det inte blivit fel särskilt ofta. Jag kan inte erinra mig mer än vid möjligtvis två tillfällen (det var några år sedan), men då rättade jag till uppgifterna i en efterkommande blogg – så snart som jag blev medveten om felen.
Men nu har det hänt igen.
Jag har i ett flertal bloggar skrivit om det anställningsavtal som NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) har undertecknat vid anställningen av NÄRF:s förre förbundschef Per Anderson. I avtalet ingick också särskilda pensionsvillkor, som innebar att förbundschef Per Andersons pensionsinbetalningar vid avskedet från NÄRF uppgick till 58.510 kr i månaden.
Och det är fortfarande riktigt.
Men.
Pensionsavtalet är, precis som Bo Carlsson på senare tid har hävdat, kostnadsneutralt.
Det betyder att trots den till synes mycket stora summan är det dessa pengar som Per Anderson var berättigad till, särskilt pensionsavtal eller inte.
Den expert på Vänersborgs kommun som jag har pratat med berättar att:
”Skillnaden är skuldföring kontra premieavsättning.”
Det är lite tekniskt (i varje fall för mig) och experten skriver:
”För den enskilde ska det inte ha någon betydelse.”
Det handlar om att antingen får personen ut sin pension när hen pensioneras, en mindre summa under resten av sitt liv (eller är det beräknat på 20 år?), eller också betalas en betydligt högre summa ut under en kort period. Den alternativa lösning som gällde Per Anderson innebar att hela pensionen betalades ut ”nu”, medan det normala för vanliga löntagare är att även framtida generationer bär en del av denna kostnad.
Dessutom fick jag reda på att gällande pensionspolicy i Vänersborgs kommun också tillåter tecknande av alternativ KAP-KL vid nyanställning av kommundirektör och förvaltningschefer. Ännu har dock inget sådant tecknats.
För övrigt är alla de uppgifter som jag har angett om förhållandena på NÄRF riktiga, t ex att Per Anderson uppbär lön och pension i ytterligare 24 månader (efter avskedet). Och att detta inte var något som skulle ske med automatik, utan är ett resultat av en förhandling mellan Bo Carlsson och Per Anderson. Även om detta förhållande är ett vanligt förfarande på företagsledande tjänster, eftersom LAS-regler inte omfattar dessa.
Jag ber mina läsare om ursäkt för att de på grund av mina skriverier kan ha blivit föranledda att tro något annat än att pensionsavtalet var kostnadsneutralt.
Jag vet också hur tråkigt det är när felaktiga uppgifter sprids om ens person och om ens göranden. Och därför ber jag också Bo Carlsson om ursäkt.
Ursäkta Bo Carlsson!
BUN 22/2: Så här gick det!
Det kunde ha blivit ett stormigt sammanträde på Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) idag. Men se, det blev det inte. Istället slutade mötet i total enighet. Och det tack vare både kompromissvilja och lyhördhet, både politiker emellan och inför de föräldrasynpunkter som framfördes på söndagskvällens informationsmöte i Blåsut skola.
Det stora ärendet var naturligtvis den skolutredning (se ”Skolutredningen!”) som hade arbetats fram av förvaltningen. Utredningen avslutades med ett förslag över hur skolstrukturen skulle kunna te sig 10 år fram i tiden – i centrala Vänersborg inklusive Blåsut, Öxnered och Vargön.
Det var det förslaget som BUN skulle ta ställning till.
I förslaget låg att Blåsut skola skulle läggas ner och eleverna flyttas till en tillbyggd skola i Öxnered. Det reagerade av naturliga skäl föräldrarna på, i varje fall de som hade barn på Blåsut. Det gjorde jag också. Särskilt som förslaget inte innehöll några alternativ eller konsekvensbeskrivningar. Men BUN beslutade helt enkelt att utreda frågan ytterligare, precis som många ville. Dock med vissa speciella direktiv.
Jag återger beslutet i sin helhet, eftersom jag vet att många föräldrar är mycket intresserade:
”Barn- och utbildningsnämnden beslutar att ställa sig bakom utredningen, daterad 160203 med redaktionella ändringar och översända handlingen till Kommunfullmäktige för kännedom samt uppdra åt barn- och utbildningsförvaltningen i samråd med samhällsbyggnadsförvaltning att utifrån ett barnperspektiv utreda och analysera etapp 
1 i skolutredningen utifrån alternativen:
- utbyggnad och renovering av Öxnered skola årskurs F-6 till en komplett skola, inkluderande idrottshall och fritidsverksamhet samt förskola i dagens Blåsut skola. Utredningen och analysen skall omfatta organisation och ekonomi.
- renovera Blåsut skola till komplett skola årskurs F-3 samt renovera Öxnered skola till komplett skola årskurs F-6 inkluderande idrottshall och fritidsverksamhet. Utredningen och analysen skall omfatta organisation och ekonomi.
Barn- och utbildningsnämnden uppdrar även åt barn- och utbildningsförvaltningen i samråd med samhällsbyggnadsförvaltning att utifrån ett barnperspektiv utreda och analysera etapp 1 i skolutredningen med avseende på renovering och utbyggnad av Norra skolan. Utredningen och analysen skall omfatta organisation och ekonomi.”
Själv föredrar jag alternativ 2, vilket jag redogjort för tidigare (min argumentation spelade för övrigt en viss roll i utformningen av förslagets lydelse…). Det finns alltså inget alternativ att utreda Blåsut skola som en F-6-skola, vilket kanske gör några besvikna. Men jag tror helt enkelt att skolan är för liten för att rymma ett mellanstadium också. Det är bättre att områdets alla 6-10-åringar får plats. För dem är det viktigare än för de äldre att ha nära till skolan. Och kanske kan också någon förskoleavdelning få plats i skolan… (Nämndens ledamöter lär tämligen snabbt få reda på om föräldrarna är nöjda med beslutet…)
Utformningen av förslagets lydelse angående Norra skolan ändrades också något. Ordet ”därefter” ströks, ett ord som angav att ingen utredning skulle ske av Norra skolan förrän Blåsut/Öxneredsutredningen var klar. Jag ansåg att processerna kunde löpa parallellt och det blev också nämndens uppfattning.
Men trots att direktiv och utredningar brukar spela en stor roll för det slutliga beslutet, så är det ändå viktigt att påpeka att nämnden fortfarande inte har fattat något slutgiltigt beslut. De andra etapperna i förslaget (se återigen ”Skolutredningen!”) ska till exempel utredas ytterligare, inom sin tid. Det fanns med i det ursprungliga förslaget. Jag tror emellertid att om kommunen kommer igång snabbt med Norra och Blåsut/Öxnered, så kommer också diskussionen om de övriga skolorna snabbt igång och då även i vilken ordning etapperna ska genomföras.
Nämndens beslut blev enhälligt.
Även när det gällde den nya förskolan i kvarteret Hönan kom nämnden överens. (Se ”BUN 22/2: Några ärenden till”.)
Skiljelinjen i den här frågan, som inte visade sig vara någon skiljelinje, var att nämndens 2:e vice ordförande Joakim Sjölin (S) skulle fatta ett delegationsbeslut om förskolans utformning, när förvaltningens utredning var klar (för att ”vinna tid”). Det låg dock ingen prestige i detta, utan när det visade sig att nämnden tyckte att beslutet var en fråga för hela nämnden, så blev det så. Förskolan på Hönan ska alltså fattas av hela BUN den 21 mars.
BUN beslutade att öka öppettiderna på förskola och i fritidshemmen till 11 timmar och 30 minuter (06.00-17.30). Och betala kostnaden inom befintlig ram. (Se även här ”BUN 22/2: Några ärenden till”.)
Den långa verksamhetsberättelsen föredrogs för nämnden, som sedan, efter en del frågor och viss diskussion, ”klubbade” den. Nämnden är tämligen överens om de ekonomiska villkoren – problemet är ”bara” att få kommunledningen att förstå. Förstå att grundskolan arbetar långsiktigt och att rektorer i god tid måste få veta vilka de ekonomiska förutsättningarna är, innan planering och beslut av organisationen fattas, t ex om klasstorlekar, lärartjänster mm. Detta på grund av att skolans läsår sträcker sig över (minst) två budgetår. Det är också så att pengar som dyker upp i oktober eller november är svåra eller rentav omöjliga att använda på ett effektivt och meningsfullt sätt. Det verkar dock som flera i kommunledningen inte vill förstå…
Nämnden skulle lämna ett svar till Förvaltningsrätten också. Igen. Det handlade återigen om undertecknad vänsterpartists överklagan angående nämndledamots rätt att väcka ett ärende.
Denna gång ansåg ordförande Mats Andersson (C) att jag var jävig. Andersson ställde därför proposition på förslaget – och BUN tyckte också att jag var jävig. Utan diskussion. Fast förra gången (se ”Sånt här kan bara hända i BUN”) fick jag vara kvar, när exakt 
samma frågeställning behandlades…
Ibland blir man lite konfunderad över logiken i nämnden…
Jag deltog för övrigt inte i beslutet, men jag undrar om jag hade fått vara med och besluta om mitt jäv. Eller hade jag varit jävig också i beslutet om mitt jäv…? Det kanske hade varit intressant att få reda på… Men jag kände inte för att ”bråka” idag…
Till sist.
Sammanträdet var förvaltningschef Kent Javettes sista. Kent Javette har fått ett annat arbete och ska inte arbeta något mer för Vänersborgs kommun. Nu när han äntligen har flyttat till Vänersborgs kommun. Javette har nämligen blivit Vargöbo och allt! Kent avtackades på mötet med blommor och tårta.
Vi har haft våra duster Kent Javette och jag, men det ska jag väl inte ta upp denna dag när BUN:s sammanträde avlöpte så lugnt och harmoniskt… ;)
Nämnden, inklusive jag själv, har haft ett gott samarbete med förvaltningschefen de senaste åren. Och det är bara att önska Kent lycka till med sitt nya jobb.
BUN 22/2: Några ärenden till
I gårdagens blogg så skrev jag om det kanske tyngsta ärendet som ska avhandlas på måndagens sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN), nämligen den nya skolutredningen (se ”Skolutredningen”).
Jag avslutade bloggen med att skriva:
”Vad då ”projektera”? Borde inte BUN i så fall skicka med direktiv och riktlinjer?”
Nämnden har fått ett extra ärende på sitt bord. Handlingarna skickades ut så sent som i torsdags. Ärendet handlar om den nya förskolan i kvarteret Hönan. Igen..
. Där aktualiseras ovanstående frågor, kan man säga.
Ärendet Hönan har nämligen återigen skickats tillbaka till BUN, denna gång efter ett delegationsbeslut av Marie Dahlin (S), kommunstyrelsens ordförande. Men till skillnad från tidigare turer kring den nya förskolan så har jag denna gång förståelse för beslutet.
BUN:s beslut innebar att samhällsbyggnadsnämnden skulle få i uppdrag att uppföra en ny förskola. No more, no less. Det fanns inga som helst direktiv eller riktlinjer till samhällsbyggnadsnämnden i beslutet. Och precis på samma sätt är det med beslutsförslaget om skolutredningen…
Marie Dahlin vill att BUN kompletterar ärendet, med följande:
- ”investeringskalkyl baserad på den förändrade utformningen”
- ”en skiss över den nya byggnadens utformning och placering på tomten”
- ”analys över hur tomten disponeras med den nya utformningen t.ex. avseende lekytor, parkering och trafiksituation.”
Så nu ska barn- och utbildningsnämnden fatta beslut om förskolan Hönan för 4:e gången…
Fast inte riktigt. Den här gången ska barn- och utbildningsförvaltningen tillsammans med fastighetsenheten på samhällsbyggnadsnämnden först ta fram de begärda kompletteringarna, och det är av naturliga skäl inte klart än. Och sedan ska BUN:s 2:e vice ordförande Joakim Sjöling (S) ensam fatta det viktiga beslutet, på delegation. Det är nämligen tänkt att det ska gå fort när förvaltningarna arbetar fram kompletteringarna, så fort att arbetet blir klart innan BUN:s marssammanträde… Och då ska beslutet fattas direkt, på stört, på delegation, utan att invänta detta sammanträde…
Det här vänder jag mig bestämt emot. Frågan om en ny förskola och hur den ska se ut är alltför viktig för att fattas av en enda person. Som jag ser det så måste självklart hela BUN fatta beslutet, endera på det ordinarie sammanträdet den 21 mars eller också på ett extrainsatt sammanträde.
För övrigt anser jag att Hönan borde byggas större när kommunen ändå sätter spaden i jorden och bygger nytt. Behovet av förskoleplatser rättfärdigar en större förskola, liksom ”effektivitetsvinsterna” – en stor förskola blir billigare att bygga än två mindre.
Ärendet ”Öppettider i förskola och fritidshem” ligger också, återigen, på nämndens bord. Nämnden fick ju inga extra pengar av kommunstyrelsen, som av någon underlig anledning inte lät ärendet gå vidare till kommunfullmäktige, till att öka öppettiderna till 11 timmar och 30 minuter (06.00-17.30). Nu är förslaget att nämnden fattar beslutet att öka öppettiderna ändå – och betala kostnaden inom befintlig ram. Och att lyfta den ekonomiska frågan i Mål- och resursplanen inför år 2017.
Det är ett bra och nödvändigt beslut. Även om det vore önskvärt att öppettiderna förlängdes ännu mer, i synnerhet på eftermiddagarna. Det finns t ex många affärsanställda som inte slutar sina arbeten förrän kl 18.00.
Det rasslade faktiskt till i mailboxen igår (fredag) igen – med ytterligare ett extraärende. Och hör och häpna, det var återigen en repris. Barn- och utbildningsnämnden får nämligen tillfälle att än en gång yttra sig till Förvaltningsrätten, denna gång över mitt senaste yttrande. (Se ”Yttrande 2 till Förvaltningsrätten”.) Det gäller fortfarande mitt överklagande till Förvaltningsrätten om att jag inte fick väcka ett ärende i nämnden.
Denna gång, till skillnad från tidigare, har ordförande Mats Andersson (C) skrivit ett förslag till yttrande, som jag förmodar att det är tänkt att hela nämnden ska fatta beslut om. (Vi får se.) Hur som helst, så skriver ordförande Anderson att nämnden (läs ordförande Andersson själv):
”… vidhåller sin tidigare inställning. … Något ytterligare har nämnden inte att tillföra.”
Och det är väl lika gott det. Det är nog dags att Förvaltningsrätten äntligen sätter sig ner i lugn och ro och avgör målet…
BUN ska också ta sig an den traditionella, långa verksamhetsberättelsen. Och den ska jag passa på att läsa innan informationsmötet om den nya skolutredningen på Blåsut skola (matsalen) kl 17.00 på söndag…
Och glöm förresten inte, barn- och utbildningsnämndens sammanträden är öppna för allmänheten…
Skolutredningen!
I förra veckan skickades handlingarna ut till barn- och utbildningsnämndens kommande sammanträde den 22 februari.
I måndags hade TTELA en stor artikel om ett av ärendena som ska tas upp på sammanträdet (se ”Stor omorganisation föreslås inom skolan”), en artikel som för övrigt följdes upp med en ny artikel två dagar senare (se ”Onsjöskolan behöver bli dubbelt så stor”), nämligen ärendet:
”Skolutredning av de centrala grundskolorna i Vänersborgs kommun”
Det tog inte många timmar efter den första artikeln förrän det kom ett utskick till alla nämndens ledamöter om ett blixtinkallat informationsmöte:
”Barn- och utbildningsförvaltningen bjuder in till ett informationsmöte gällande den skolutredning som gjorts av de centrala grundskolorna i Vänersborgs kommun. Politiker och tjänstemän deltar på mötet.”
Jag kan tänka mig att barn- och utbildningsförvaltningen hade fått ett antal telefonsamtal efter tidningsartikeln…
Så redan på söndag, dagen innan nämndsmötet, ska allmänheten få information om utredningen på Blåsut skola, i matsalen, kl 17.00. Allmänheten får alltså en föredragning av utredningen innan BUN har fått det och innan ledamöterna själva har fått tillfälle att diskutera den.
Lite ovanligt. Men inte helt fel, även om tidpunkten kan diskuteras. Det är alltid viktigt att vänersborgarna får chansen att träffa ”kommunen”, sina politiker och tjänstemän, för att få information och för att diskutera angelägna frågor.
Skolutredningen är i huvudsak en av de mest professionella utredningar som har legat på BUN-ledamöternas bord. Den tar upp organisationen av skolorna fram till år 2026. Äntligen, skulle jag vilja säga. Äntligen en utredning som blickar framåt och ställer frågan – hur vill vi att det ska se ut i Vänersborg i framtiden. Vänersborg har genom tiden haft allt för många skolbeslut som har ”skjutits från höften”. Jag tänker framför allt på nedläggningen av Huvudnässkolan och alla turer som följde efter detta.
Utredningen går utförligt igenom ”omvärldens påverkan på skolans verksamhet”. Här tar utredningen upp frågor kring befolkningsprognoser, omförflyttningar inom kommunen och migration. Ett speciellt avsnitt ägnas åt barn- och elevantalet och den prognostiserade utvecklingen.
Det kan särskilt nämnas, för att få en uppfattning om den akuta situation som Vänersborg står inför, att mellan åren 2012 och 2015 ökade antalet barn i grundskolan med totalt 614 barn. Det motsvarar två nya skolor! Den absolut största delen av ökningen hänför sig till barn i låg- och mellanstadiet (inklusive förskoleklass). Här var ökningen 578 barn.
Och elevantalet antas fortsätta att öka. Den närmaste tioårsperioden, fram till år 2026, förväntas antalet elever i låg- och mellanstadiet öka med ytterligare 472 barn, dvs nästan två skolor till… Ökningen på högstadiet beräknas bli 300 elever, ungefär en skola till…
Notera att det samtidigt sker stora elevökningar på fritidshemmen…
Elevökningen har fördelat sig olika, och kommer så att göra i fortsättningen också, mellan olika skolor. De största ökningarna hittills har skett på de centrala skolorna, dvs Mariedal, Tärnan, Norra, Blåsut och Öxnered.
En stor del av utredningen tar upp det framtida bostadsbyggandet i Vänersborg. Och här är det inte lätt att göra prognoser, men utredningen har tittat på de byggplaner som finns.
De områden som i nuläget är planerade att först börja bebyggas ligger på Holmängen, Öxnered, Onsjö, Katrinedal och centrum, ev också på Mariedal. Här räknar utredningen med att en ökning av 400 bostäder leder till en ökning av antalet barn med 300. Jag tycker att detta låter mycket, men så förhåller det sig kanske.
Sedan inventeras de befintliga lokalresurserna och utredningen går igenom skola för skola.
Och vid en genomläsning inser man snabbt att det finns andra problem än för få lokaler, även om lokalbristen är akut. Redan nu är det nämligen fullt i alla skolor i centrala staden och i Vargön. Och det har lösts genom att placera ut baracker på ett flertal skolor och att utrymmen som inte är avsedda för undervisning har tagits i anspråk, t ex skyddsrum. På några skolor har man tvingats hyra in sig i externa lokaler. Och allt detta är i sig problem.
Men problemen handlar också om att det redan i dagsläget saknas grupprum, arbetsrum för personalen, samtalsrum, tillräckligt stora matsalar och riktiga ämnessalar på flera skolor, t ex idrotts-, musik- och NO-salar. På flera skolor finns det också ett stort underhållsbehov.
Utredningen redogör också utförligt för skolans styrdokument – Skollagen refereras flitigt liksom Arbetsmiljölagen. Men även andra dokument som Sverige har åtagit sig att följa, som till exempel Salamancadeklarationen (handlar om elever och barn med särskilda behov) och FN:s Barnkonvention (om barns rättigheter).
Och det är oerhört väsentligt. Skolan styrs ju som alla vet (eller borde veta) av lagar och förordningar som kommunen är skyldig att följa.
Även svårigheterna på lärarsidan behandlas. Det gäller ju att få legitimerade lärare till alla elever. Och det är ju inte det lättaste nu för tiden. Det råder dels en stor brist på lärare, och dels står vi inför stora pensionsavgångar. Och det här samtidigt som det söker alldeles för få till lärarutbildningarna…
Som en parentes, men egentligen en oerhört viktig sådan, kan nämnas att hela situationen leder till en allt större administrativ börda för framför allt rektorerna, men också för
pedagogerna, vilket tar dyrbar tid från de egentliga arbetsuppgifterna…
Skolutredningen utmynnar i ett förslag.
Och här blir utredningen bristfällig. Är jag tvungen att erkänna…
Förslaget för framtiden presenteras kortfattat, mycket kortfattat – enbart i en tabell…
Det här är hela förslaget.
Det redovisas inga konsekvensbeskrivningar, inga riskanalyser, ingen barnkonsekvensanalys… Det finns inte heller några alternativ.
För att göra ett nedslag, den första raden, Blåsutskolan:
”Skolan slås ihop med Öxnereds skola”
Den här delen är särskilt intressant, eftersom hela utredningen egentligen startade utifrån ett medborgarförslag från föräldrar vid Blåsut skola. Och i det medborgarförslaget önskade undertecknarna att bland annat följande krav skulle uppfyllas av utredningen:
”Att det i utredningen skall belysas flera alternativ på hur skolsituationen kan lösas samt att i vart fall följande alternativ skall utredas:
- en utbyggnad av Blåsut skola,
- en nybyggnad av skola i Blåsut,
- att Blåsut skola blir en F-3 skola
- att Blåsut skola blir en 4-6 skola
Att för- och nackdelar med dessa olika alternativ tydligt redovisas.”
Och då är frågan om utredningen verkligen har utfört sitt uppdrag till fullo, när den inte går djupare in på frågeställningarna kring den framtida skolsituationen i Blåsut och Öxnered. Jag skulle själv ha velat se att olika alternativ hade ställts upp emot varandra och analyserats utifrån sina för- och nackdelar.
I huvudsak är utredningen fantastiskt bra. Men förslaget inför framtiden bör det arbetas betydligt mer med. Och i det arbetet borde det också ske en dialog med de berörda, dvs elever, föräldrar, pedagoger och rektorer, innan något som helst beslut fattas. Anser jag.
Beslutsförslaget på måndag som BUN ska ta ställning till lyder:
”Barn- och utbildningsnämnden beslutar att ställa sig bakom utredningen, daterad 160203, och översända handlingen till Kommunfullmäktige för kännedom samt uppdra åt Samhällsbyggnadsnämnden att projektera etapp 1, Blåsut skola, Öxnered skola och därefter Norra skolan.”
Jag tycker som sagt att det är för tidigt för ett beslut överhuvudtaget. Det här måste få diskuteras, inte bara bland de berörda, utan också av politikerna och partierna. Och kanske också, den breda allmänheten. Det får inte bli fel, det får inte bli förhastat, nämnden måste ta de rätta stegen. Och det finns frågetecken, flera frågetecken, och de måste bli grundligt genomlysta. Det handlar inte bara om Blåsut/Öxnered, utan kanske också om Holmängen är den lämpligaste lokaliseringen av en ny skola. För att ta ytterligare ett exempel
För övrigt tycker jag att beslutsförslagets formulering om att samhällsbyggnadsnämnden ska ”projektera” etapp 1 låter lite underlig. Vad då ”projektera”? Borde inte BUN i så fall skicka med direktiv och riktlinjer?
Till sist. Det hänvisas ganska ofta till en sammanställning av en lokalinventering utförd av Sven-Eric Sjöbergh. Vad jag kan dra mig till minnes är detta material fortfarande inte redovisat för nämnden.
NÄRF: Underskott, pensioner, diariehantering och Bo Carlsson
För en vecka sedan, den 9 februari, ställde jag två frågor till NÄRF. Det var med anledning av två uttalanden som Bo Carlsson (C) gjorde från talarstolen på fullmäktigemötet den 3 februari. (Se ”Gårdagens kommunfullmäktige”.) Carlsson sa dels att utredningen kring den förre förbundschefen Per Andersons pensionsvillkor och -inbetalningar var färdig och dels att bokslutet var klart, dvs det var nu uträknat hur stort NÄRF:s underskott blev 2015. Och jag ville helt enkelt ta del av dessa handlingar. Därav mina frågor till NÄRF.
Jag blev emellertid något förvånad när jag fick svaret från NÄRF:
”Utredningen finns inte hos NÄRF, Kontakta Bo Carlsson på Vänersborgs kommun för information i ärendet.”
Och:
”Bokslut – NÄRF:s preliminära resultat är fortfarande ett arbetsmaterial, kommer redovisas för direktionen vid nästa möte.”
Jag skrev återigen i måndags och begärde ut handlingarna. Det hinner ju hända en hel del under en vecka, i synnerhet på NÄRF. Igår tisdag fick jag svaret:
”NÄRF har inget annat att meddela i dessa frågor än det som meddelades den 9 februari”
Nu blev jag lite frustrerad. Jag visste ju att handlingarna inför direktionens möte imorgon (torsdag den 18 februari) var utskickade till ledamöterna. Jag skrev tillbaka och påpekade detta. Mitt mail avslutades lite irriterat:
”Det betyder också att jag har lagstadgad rätt att få del av dessa. Nu!”
Och se, idag kom några av handlingarna. Jag fick verksamhetsberättelsen på två A4-sidor och en tabell över årets resultaträkning.
Så här får det inte gå till. Även Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund måste följa lagar och förordningar och lämna ut de handlingar som finns diarieförda. Vänsterpartiet har ju genom åren anmält Vänersborgs kommun för brister i diariehanteringen – fem gånger, och fått rätt alla gånger. Det kanske är dags att JO tar en koll också på NÄRF…?
Hur som helst.
NÄRF:s verksamhetsberättelse för år 2015 är påskriven av Tf (tillförordnad) Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano och daterad den 26 januari(!).
Dimporzano skriver att:
”Det ekonomiska resultatet för verksamhetsåret har inte utfallit enligt prognosticerad målbild.”
Det betyder att förbundet har gått med underskott…
NÄRF:s underskott för år 2015 blev, och håll i er nu, 4.793.000 kr. Nästan 4,8 miljoner kronor alltså.
Det är en hel massa pengar, särskilt procentuellt (5,6%). I budgeten för året beräknades det nämligen att ”verksamhetens kostnader” skulle uppgå till sammanlagt 85,5 milj kr.
Förklaringen till det stora underskottet är posten:
”Jämförelsestörande poster”
Budgeten för ”Jämförelsestörande poster” var noll, vid årets slut blev resultatet ett underskott på 3.618.000 kr.
Vad döljer sig då bakom dessa kostnader (och denna besynnerliga rubrik)? Svaret finns i verksamhetsberättelsen:
”avser uppsägningslön för 24 månader och pensionspremie”
Tydligare än så står det inte i de handlingar som jag har fått. Men det är tillräckligt tydligt. Det kan nämligen bara betyda en sak – den förre förbundschefen Per Anderson har haft rätt hela tiden om sitt anställningsavtal. NÄRF:s stora pensionsinbetalningar till förbundschef Anderson, 58.510 kr i månaden, har varit riktiga. Det måste den utredning som Bo Carlsson (C) i desperation 
tillsatte ha visat. Även om jag inte har fått ut denna…
Och inte bara har pensionsinbetalningarna varit riktiga under alla de år som Per Anderson har varit anställd. Den ”gamle” förbundschefen ska alltså få åtnjuta samma pensionsförmåner och dessutom få behålla sin väl tilltagna lön på 70.750 kr i månaden i ytterligare två år!
Jag har dock ett litet problem med matematiken. Per Andersons lön (70.750 kr) i 2 år blir en summa av 1.698.000 kr, pensionsinbetalningarna blir under 2 år 1.404.240 kr. Den tidigare förbundschefen ska alltså få totalt 3.102.240 kr.
Men i resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Betyder det att Per Andersons månadslön och/eller pensionsinbetalning är ännu högre än vid Andersons avsked? Eller har pengarna gått till någon annan person också? (Fast i verksamhetsberättelsen står det i singularis.) Var har de 515.760 kronorna tagit vägen?
Dessa frågor får väl någon i NÄRF:s direktion ställa imorgon torsdag. Då ska NÄRF:s ledning, dvs den politiska direktionen, ha sammanträde…
Men en sak är uppenbar. Dimridåerna, förnekandena, tillsättningen av en utredning etc, som Bo Carlsson har sysslat med, har visat sig vara bara just – dimridåer. Nu är det dags för ordförande Bo Carlsson att ta sitt ansvar. Han måste stå för vad han har gjort, dvs beviljat den förre förbundschefen en oerhörd pensionsförmån. Carlsson har handskats vårdslöst med skattebetalarnas pengar. Igen. Det är ju som bekant inte första gången. Vänersborgarna kommer ihåg arenaskandalen, Topp-affären, den missade namnteckningen på Solängen (17 milj), fiberdragningen i södra Dalsland utan ”formella beslut”, ”otillräcklig kontroll av fakturor”, ”medfinansiering på fel grund” och ”budgetöverskridande” (citerat från Vänersborgs revisorer) etc.
Till raden av kostnader som Bo Carlsson har tillfogat Vänersborgs kommun kan vi nu lägga anställningsavtalet med förbundschef Per Anderson.
Det får vara nog nu. Vänersborgs kommun borde kräva Bo Carlssons avgång! Och jag undrar också, är det inte några i de andra ägarkommunerna som tvivlar på om Bo Carlsson är rätt man som ordförande i förbundet…?
När jag studerar resultaträkningen och verksamhetsberättelsen, så blir jag ändå inte riktigt klok på siffrorna. På några andra siffror…
I delårsrapporten för augusti var NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Utgår vi från resultaträkningen och verksamhetsberättelsen och tar bort kostnaderna för uppsägningslön och pensionspremie (posten ”Jämförelsestörande poster”), så uppgår underskottet ”bara” till 1.175.000 kr.
Det förefaller mig osannolikt att NÄRF skulle ha lyckats spara nästan 2 miljoner kronor, särskilt som inga besparingsåtgärder har vidtagits. (Med ett mindre undantag i ett sent
skede.)
I verksamhetsberättelsen beskriver Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano vad detta underskott beror på:
”Personalkostnader överstiger något budgeterade medel och avser ökningen av semester- och övertidsskulden samt personalkostnader, uppkomna i samband med motorsågsutbildning av fyra deltidsstationer. Övriga kostnader överskrider budget med väsentligt belopp.
Större avvikelse som bidrar till underskottet är följande: kostnader för televäxeltjänster, kostnader för Rakelabonnemang samt IT-support, inköp av anläggningsmateriel i samband med implementering av 5:e skiftlaget, entreprenad och köp av verksamheter bl.a. städ samt reparationer av maskiner, inventarier och bilar. Försäkringsbolaget har höjt kraftigt premie som avser förbundets fordon och utfallet överskrider budget.”
När ekonomichef Alicja Zawadzka-Przychodzen redogjorde för siffrorna i delårsrapporten på direktionens sammanträde den 28 september, så sa ekonomichefen (ur protokollet):
”Det negativa resultatet beror till stora delar på att den operativa verksamheten inte dragit in tilltänkta intäkter till förbundet. Utbildningsinsatserna har blivit färre än väntat under perioden. Förbundet har ett något mindre underskott gällande personalkostnader. Högre semesterskuld på grund utav flyttade semesterperioder från ordinarie semesterperiod. Övriga kostnader visar på ett kraftigit underskott, ökning av korta sjukskrivningar, ökade bränslekostnader, 13 nyanställningar, ökade IT-kostnader.”
Den beskrivning som Tf Förbundschef/Räddningschef Patrick Dimporzano ger skiljer sig 
väsentligt från ekonomichefens…
Jag undrar till exempel var ökningen av ”korta sjukskrivningar” och de ”13 nyanställningarna” tog vägen i Tf Förbundschef/Räddningschefens verksamhetsberättelse…
Men nu har ju, som sagt, direktionen möte imorgon torsdag, så kanske en del frågetecken rätas ut. Kanske kommer någon av ledamöterna att ställa några bra frågor. Vi får se när protokollet kommer så småningom.
Om någon undrar hur underskottet ska finansieras så tänker sig NÄRF att ägarkommunerna, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, helt enkelt går in och täcker det ”svarta hålet” med nya fräscha skattekronor. Redan på direktionens sammanträde den 21 december 2015 beslutade nämligen politikerna i direktionen att ”den ekonomiska obalansen” (som PWC skrev i ett utlåtande om delårsrapporten) ska finansieras genom att NÄRF höjer medlemsavgiften för ägarkommunerna, dvs skattebetalarna ska bidra med mer pengar… Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Kommer ägarkommunerna att acceptera detta? Kommer moderaterna i Vänersborg att acceptera detta? (Moderaterna är de enda från oppositionen som är representerade i NÄRF:s direktion.)
Och framför allt – kommer skattebetalarna att acceptera detta?
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
- ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
- ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
- ”NÄRF och personalen (1)” 24 januari 2016
- ”WI och NÄRF i fullmäktige” 1 februari 2016
- ”NÄRF och personalen (2)” 9 februari 2016
Badplatsen vid Ryrsjön
Vänersborgs ”Blåplan”, del 3 sidan 33:
”Ryrsjön är en liten näringsrik sjö belägen vid samhället Väne Ryr. Sjön ligger inom Bäveåns huvudavrinningsområde och avvattnas via Gundleboån och Bäveån till havet. … Miljöövervakningsprogram finns. Ryrsjön är en populär badsjö och badvattenprover tas årligen. Badvattenkvaliteten är från bakteriesynpunkt bra.”
På nästa sammanträde med kommunfullmäktige, den 24 
februari, ska badplatsen vid Väne-Ryrs alldeles egen badsjö, Ryrsjön, behandlas. Det är en följd av en motion som undertecknad vänsterpartist lade till fullmäktigemötet den 20 maj 2015. (se ”Motion: Badplatsen i Väne Ryr”.)
Bakgrunden till motionen var att samhällsbyggnadsförvaltningen hade beslutat att kommunen inte skulle ta något som helst ansvar för badplatsen. All service från kommunen skulle upphöra, som skötsel av gräsmattan och renhållning, ingen ”baja-maja” skulle heller ställas upp etc. Först var det också tänkt att bryggan inte skulle sättas tillbaka vid badplatsen, men efter en namninsamling i Väne Ryr skänkte kommunen bryggan till byalaget.
Min motion utmynnade i yrkandet att:
”kommunfullmäktige ger samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att sköta badplatsen i Väne-Ryr.”
Jag tyckte att det kunde vara på sin plats därför att badplatsen hade skötts av kommunen i tiotals år, invånarna i Väne Ryr, precis som alla andra vänersborgare, är trogna skattebetalare – och så är ju badplatsen populär! Här badar och umgås barn och vuxna, och på somrarna är det lite av en mötesplats för lokalbefolkningen.
Men det hjälpte inte. Samhällsbyggnadsförvaltningen föreslog att motionen skulle avstyrkas, och samhällsbyggnadsnämnden följde uppmaningen och beslutade att föreslå fullmäktige att avslå motionen. När motionen behandlades i kommunstyrelsen den 10 februari i år, så tyckte också den att motionen skulle avslås.
Kommunen anger ett argument för att den ska avsluta skötseln av och ansvaret för badplatsen i Väne Ryr. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:
”…då vi inte kan agera på privat mark.”
Eller:
”Det är inte i enlighet med vårt uppdrag att använda resurser på privat mark.”
Och vid en brevväxling med mig uttryckte gatuchefen det på följande sätt:
”…vi får alltså inte sköta den.”
Det här argumentet, för det är bara ett argument trots att det uttrycks i tre lite olika ordalag, är dock inte riktigt så klockrent som det kan låta. Ganska stora delar av badplatserna på Nordkroken och Gardesanna ligger nämligen också på privat mark…
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver därför, och det upprepas av politikerna i samhällsbyggnadsnämnden:
”…vid dessa två ovannämnda badplatser (Nordkroken och Gardesanna; min anm) är kommunen delvis markägare.”
Vad betyder då detta – ”delvis markägare”? Vad jag kan förstå så betyder det att kommunen faktiskt kan agera på privat mark, om kommunen äger mark i anslutning till eller i närheten av det privat ägda området…
Och då faller väl samhällsbyggnadsförvaltningens och -nämndens argument? Kommunen kan ju faktiskt agera på privat mark…
Det finns ytterligare en möjlighet för kommunen att agera på privat mark, nämligen om kommunfullmäktige fattar beslut om det. (Och är överens med markägaren.) Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) tog nämligen ett delegationsbeslut den 18 juni 2015, som av en händelse ungefär en månad efter att jag hade lämnat min motion till fullmäktige… Augustsson skriver:
”…nämnden inte har kommunfullmäktiges uppdrag att sköta badplatsen.”
Se där, eftersom fullmäktiges ska behandla motionen vid nästa sammanträde så skulle ju fullmäktige lätt kunna fatta ett beslut om att ge samhällsbyggnadsnämnden uppdraget att sköta badplatsen i Väne Ryr, privat mark eller inte. Det finns uppenbarligen inga juridiska hinder! (I fallet Ryr-sjön vore det mycket lätt för kommunen att komma överens med markägaren.)
När jag hade skrivit klart denna blogg, så kom det ett utskick till samtliga fullmäktiges ledamöter från Väne Ryrs byalag. I utskicket skriver byalaget:
”Men badplatsen i Väne-Ryr är ju inte en privat utan en offentlig badplats som ligger på en privatägd mark som kommunen lånat gratis i alla år.”
Så kan man också se på det.
En parentes. Delegationsbeslutet av Benny Augustsson (S) tycks vara en historia för sig. Det framgår nämligen inte vad ordförande beslutar, Augustsson återger bara vad samhällsbyggnadsförvaltningen har beslutat. Menar ordförande med sitt delegationsbeslut att han stadfäster förvaltningens beslut? Och i så fall varför – hade inte förvaltningen befogenhet att fatta beslutet om att sluta sköta badplatsen?
Skötseln av badplatsen i Väne Ryr handlar alltså om vilja – en politisk vilja.
Och den verkar inte finnas i Vänersborgs kommun…
Det finns två saker till i de olika nämndernas och styrelsernas yttranden (kommunstyrelsen upprepar samhällsbyggnadsnämndens enda argument) samt i förvaltningarnas (kommunstyrelseförvaltningen upprepar också samhällsbyggnadsförvaltningens argument) som förtjänar några kommentarer.
Den ena är att samtliga aktörer gör en ganska stor sak av att jag skriver i motionen att badplatsen vid Ryrsjön ska ”läggas ner”. Kommunstyrelseförvaltningen skriver, precis som samhällsbyggnadsförvaltningen:
”Detta är inte i verkligheten överensstämmande då badplatsens vara eller icke vara, inte hänger på kommunens involverande.”
Jag tror att det är någon som vill få mig att framstå som dum.
Det är nog så att alla vet, att finns det en sjö i Sverige, så kan vem som helst bada i den. Även i Ryrsjön. Det är tämligen självklart. Det kallas allemansrätten och den är faktiskt bekant även för undertecknad vänsterpartist.
Jag roade mig att titta i Wikipedia:
”I Sverige sköts offentliga badplatser normalt av kommunen, begreppet badplats syftar alltså normalt på en kommunal sådan.”
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, eller bli arg, över tjänstemännens skrivning… Läser man motionen så framgår det med all önskvärd tydlighet, att när jag skriver att badplatsen ”läggs ner”, så menar jag naturligtvis att kommunen inte tänker sköta den något mer.
Den andra kommentaren jag skulle vilja göra, och som är betydligt viktigare, är när kommunstyrelseförvaltningen (liksom samhällsbyggnadsförvaltningen) skriver:
”Väne Ryr’s byalag vill sköta om badplatsen.”
Den kan tyckas som en tung anmärkning från de båda förvaltningarna. När jag mailade gatuchefen så frågade jag om detta (också). Gatuchefen skrev till mig:
”Den största delen av kommunikationen har skötts muntligen med fastighetsägaren eftersom det är han som bestämmer över marken och sjön inte byalaget.
Fastighetsägaren har i sin tur skött samtalen med byalaget med undantag för ett telefonsamtal som jag hade med en byalagsrepresentant.”
Jag vet inte om denna ”undersökning” kan försvara skrivningen ”byalaget vill”. Jag har i varje fall pratat med fler byalagsrepresentanter än gatuchefen. Och de säger att de inte vill sköta om badplatsen – de säger att de sköter badplatsen för att de är tvungna nu när inte kommunen gör det!
Och det bekräftas också av det brev som byalaget har skrivit och som nyligen skickades ut till alla fullmäktigeledamöter. Byalaget skriver:
”Detta är helt fel, byalaget vill absolut inte.”
Så var det med det underlaget…
Väne Ryr-borna är så måna om att få behålla sin badstrand att de själva klipper gräs, städar och ställer ut en ”baja-maja” på badplatsen (för egna pengar). Förra året bekostade de också en dykare som kontrollerade badplatsen.
Och det tycker jag visar på hur viktig badplatsen är och hur Väne Ryr-borna saknar att kommunen har lämnat den åt sitt öde. (Kommunen kanske ska strunta i att sköta badplatsen vid Norra skolan och se om invånarna i Nordstan ställer upp för sin badplats på samma sätt som i Väne Ryr…) Däremot är Ryr-borna naturligtvis glada att kommunen har skänkt bryggan.
Det finns inget i handlingarna om kostnaden. Det tycker jag är lite underligt. Jag undrar om det beror på att kostnaderna är så små att det framstår som mer eller mindre löjligt att säga nej. Och då är det bättre att inte säga något…
En siffra som har nämnts i sammanhanget är att det skulle kunna kosta 15.000 kr per år. Då ska allt vara inräknat. Det här är naturligtvis inga pengar för Vänersborgs kommun. (Om nu siffran är korrekt.) Och visst vore det väl nästan skamligt om skattebetalarna i Väne Ryr inte skulle få behålla sin badplats för ynka 15.000 kr? (Eller 30.000 kr. Eller till och med 50.000 kr.)
Om den politiska viljan hade funnits så kunde kanske kommunen åtminstone ha diskuterat fram en kompromiss med Väne Ryr-borna – typ byalaget sköter det ”enkla”, det ”dagliga”, det ”löpande”. Och kommunen med sina ”specialredskap” och ”specialbilar” det lite mer besvärliga och obekväma, som t ex bortforsling av insamlat skräp ur papperskorgarna mm samt tömning av ”baja-majan”.
Men den viljan verkar inte finnas i Vänersborgs kommun…
Vänsterpartiet yrkade bifall till motionen i kommunstyrelsen och yrkade samtidigt att fullmäktige skulle ge samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att söka träffa en överenskommelse med Väne-Ryrs byalag om att gemensamt ta ansvar för att badplatsen vid Ryrsjön hålls i ordning.
Vänsterpartiet skrev i sin reservation:
”Vem är kommunen? Är det nämnden som bestämmer och förvaltningen som utför enligt nämndens uppdrag? Eller är det kommunens invånare som är kommunen, och förtroendevalda och deras förvaltningar bara instrument som på ett rationellt sätt strukturerar, samordnar och utför det som finns på olika önskelistor?”
Den 24 februari ska alltså kommunfullmäktige rösta om min motion. Det blir väl avslag kan jag tänka. En inte alltför ovanlig utgång när vänsterpartister motionerar. Det hjälper nog inte att en moderat sa till mig att det var en väldigt bra motion…
Noteras kan också att sverigedemokraterna, som fick 15,9% av rösterna i Väne Ryr (mest i hela Vänersborg), röstade för avslag av motionen i kommunstyrelsen. Det gör de nog nu också. Och varför inte, 
sverigedemokraterna ville ju inte ha en skola i Väne Ryr heller …
Och till sist kan man väl också skänka en tanke på kommunens vision:
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
PS. Jag måste bara återge slutet på brevet från Väne Ryrs byalag:
”Vädjan: Vi vill att ni politiker stödjer oss och visar att ni ser på Väne-Ryr som en del av Vänersborg och tar ett förnuftigt beslut som stödjer sig på fakta. Och inte bryr er om vem eller vilka som lagt motionen, för jag lovar er Stefan Kärvling(V) är ingen flitig besökare på badplatsen i Väne-Ryr. Så det är inte för hans skull vi vill att ni fortsätter med kommunal service i Väne-Ryr.”
PPS. Tidigare bloggar om badplatsen i Väne Ryr:
- ”Loppis och bryggor mm” 26 april, 2015
- ”Badplatsen i Väne Ryr” 27 april, 2015
- ”Motion: Badplatsen i Väne Ryr” 4 maj, 2015
På Vänsterpartiets hemsida har också badplatsen vid Ryr-sjön kommenterats:
- ”Hur lite fantasi får man lov att ha?” 6 februari 2016
Yttrande 2 till Förvaltningsrätten
Så var det dags igen.
Häromdagen fick jag återigen ett brev från Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag fick en chans att yttra mig över barn- och utbildningsnämndens senaste yttrande till Förvaltningsrätten. Ja, även denna gång var det ordförande Mats Andersson (C) som yttrade sig i nämndens namn. Och återigen med enträget bistånd från kommunens jurist.
Bakgrunden är, som många kanske kommer ihåg, att jag överklagade ett beslut i Barn- och Utbildningsnämnden (BUN). (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”.) Det gällde nämndens beslut den 9 november att vägra mig rätten att väcka ett ärende.
Beslutet i BUN fattades med röstsiffrorna 10-1. De ledamöter som ansåg sig ha den juridiska kunskap och kompetens som krävdes för att neka mig att väcka ärendet var förutom ordförande Mats Andersson (C), Henrik Josten (M), Joakim Sjöling (S), Nils Dahlgren (S), Birgitta Persson (S), Christer Bogren (MP), Anton Lidell (M), Gunnar Bäckman (KD), Henrik Dhejne (M) och Carina Jällbrink (SD). Det kan också noteras att de var så säkra på sin sak att beslutet fattades utan att det föregicks av vare sig information från kommunjurist, frågor eller diskussion…
Överklagandet innebar att jag ville att Förvaltningsrätten i Göteborg gjorde en laglighetsprövning av beslutet utifrån Kommunallagens paragraf 17 i kapitel 4:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Ordförande Andersson yttrade sig i december över mitt överklagande, i nämndens namn (se ”Ordf Andersson (C) svarar”). Sedan fick jag tillfälle att yttra mig över ordförande Anderssons yttrande (se ”Yttrande till Förvaltningsrätten”), varpå ordförande Andersson återigen fick yttra sig, denna gång över mitt yttrande. (Se ”Sånt här kan bara hända i BUN”.)
Min ursprungliga överklagan har således vandrat fram och tillbaka några gånger, utan att Förvaltningsrätten har avkunnat någon dom i ärendet. Rätten samlar fortfarande in fakta kan man säga. Jag antar emellertid att detta är sista gången någon av parterna, dvs BUN eller jag, ska yttra oss i frågan. Nu kan vi nog förvänta oss att nästa steg är en dom…
Jag skickade in mitt sista (senaste?) yttrande tidigare idag. Yttrandet återges i sin helhet nedan. Jag tror att det kan bli en lite ”småkul” läsning…
=====
Yttrande över Mats Anderssons yttrande
Ordförande i Barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg, Mats Anderson (C), har återigen ensam yttrat sig över mitt senaste yttrande till Förvaltningsrätten.
Ordförande Andersson har inte heller denna gång något nytt att tillföra i sak. Han går inte i svaromål eller bemöter mina argument. Istället förklarar Andersson varför han fattade beslut om det förra yttrandet på delegation.
Ordförande Andersson skriver att det fanns ett grovutkast på ett yttrande fredagen den 4 december 2015 och att ordförande inte hade en chans att färdigställa yttrandet till på måndagen den 7 december då barn- och utbildningsnämnden hade sitt sammanträde. Och visst, betraktar man helgen som helt arbetsfri eller har planerat andra viktigare saker så förstår jag resonemanget att utkastet inte hinner färdigställas.
Däremot förstår jag inte, och det försöker inte heller Andersson förklara, varför han inte ens informerade barn- och utbildningsnämnden om att nämnden skulle yttra sig eller att han hade tänkt lämna ett yttrande på delegation eller varför han inte läste upp utkastet och frågade efter synpunkter. Istället informerade ordförande Andersson barn- och utbildningsnämnden 7 veckor senare, på sammanträdet den 25 januari 2016.
Jag är inte helt tillfreds med ordförande Anderssons hantering av yttrandet. Och det är jag inte säker på att Andersson är själv heller egentligen. Andersson avslutar nämligen det senaste yttrandet med en för Förvaltningsrätten, gissar jag, ganska oförståelig kommentar:
”Vidare bör det noteras att det är möjligt för varje nämndsledamot att lägga yrkanden i samband med ”förvaltningschefens informationspunkt”. Yrkanden tas då med i protokollet och behandlas i vanlig ordning.”
Det här har inget att göra med hanteringen av yttrandet i december, utan ordförande Anderssons kommentar ska ses i ljuset av att historien upprepade sig på nämndens sammanträde den 25 januari 2016. Även denna gång hade nämnden nämligen fått ett föreläggande av Förvaltningsrätten om att yttra sig (en andra gång).
Ordförande Andersson hade inte heller vid detta tillfälle färdigställt något yttrande och kunde därför inte förelägga det inför barn- och utbildningsnämnden. Det var ett dilemma, särskilt som nämnden nu, till skillnad från på decembersammanträdet, fick reda på att ett yttrande skulle lämnas. Det beskedet lämnade ordförande Andersson under punkten ”Information från ordförande”…
Hur skulle ordförande Andersson kunna motivera att han yttrade sig på delegation, när nämnden nu satt i sammanträde? Delegationsbeslut kan ju bara ordförande fatta om nämnden inte hinner samlas för att fatta beslut… Och här satt hela nämnden…
Därav ordförandes kommentar i yttrandet (se citat ovan).
Det var nämligen så att problematiken ”löstes” genom att ordförande Anderssons (C) ”regeringspartner” Joakim Sjöling (S) (centerpartiet styr Vänersborgs kommun tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet), 2:e vice ordförande i nämnden, lade förslaget att nämnden skulle ge ordförande Andersson i uppdrag att svara Förvaltningsrätten. Det blev också nämndens beslut.
Det här var en ytterst märklig hantering av ärendet och ger upphov till ytterligare funderingar. Det blev också en hel del diskussion i nämnden angående själva hanteringen, något som inte framgår av protokollet.
Det är för det första en nyhet för nämnden att beslut kan fattas under informationspunkten ”Information från ordförande”. Det har mig veterligen aldrig hänt tidigare och det syns ju på själva ärenderubriken att det enbart handlar om information…
Det fanns inte heller någon information, än mindre något beslutsförslag, i de utskickade handlingarna. Ordförande informerade inte heller nämnden på sammanträdets inledning att ett beslut skulle fattas på informationspunkten ”Information från ordförande”. Ledamöterna kunde alltså inte förbereda sig på något sätt, något som också strider mot de principer som nämnden arbetar efter.
Och om nu beslut skulle fattas, var då inte ordförande Andersson jävig…? Skulle Andersson själv få rösta om att nämnden skulle ge honom fria händer att yttra sig till Förvaltningsrätten? Ordförande Andersson var ju definitivt part i målet. Nämnden fattade dock beslut i frågan utan att nämnden fick ett tillfredsställande svar på ordförandes eventuella jäv. (Undertecknad avstod från att delta i beslutet.)
Och för det fjärde, och det mest intressanta.
Om nu nämnden fattade ett beslut på punkten ”Information från ordförande” innebar inte det att ett nytt ärende väcktes? Kan det överhuvudtaget fattas ett beslut om något som inte är ett ärende?
Och det var ju det mitt ursprungliga överklagande handlade om – att jag fråntogs rätten att väcka ett ärende… Skulle nu 2:e vice ordförande Joakim Sjöling (S) helt plötsligt få lägga ett yrkande och därmed väcka ett ärende? När jag ville väcka ärendet i oktober, och som nämnden nekade, hade jag dels meddelat ordförande min avsikt och vilja i ett mail innan sammanträdet och dels upprepat min avsikt vid sammanträdets inledning. Joakim Sjöling väckte sitt ärende mitt under sammanträdet när nämnden dessutom var i färd med att avhandla en informationspunkt.
Det känns inte som att ordförande Andersson är konsekvent, och varför inte ovanstående citat kunde gälla 9 november 2015 när jag ville väcka ett ärende förstår jag inte.
Hur som helst, den 29 januari 2016 skickade ordförande Andersson sitt andra yttrande till Förvaltningsrätten, tillsammans med ett utdrag från barn- och utbildningsnämndens protokoll som visar att nämnden gett ordförande denna rätt att yttra sig i nämndens namn.
Nu är väl egentligen inte alla förvecklingar och delegationsbeslut i barn- och utbildningsnämnden, vilket var det enda som ordförande Anderssons yttrande handlade om, särskilt intressant för Förvaltningsrätten. Det är det inte för undertecknad heller…
Den principiella frågan är avgörande – vad innebär 4 Kap 17 § i Kommunallagen:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Vad betyder denna paragraf i praktiken? Får en ledamot alltid väcka ärenden och under vilka omständigheter? Kan en nämnd frånta en ledamot rätten att väcka ärenden genom ett majoritetsbeslut? Och hur definieras förresten ett ärende?
Vänersborg 2016-02-13
Stefan Kärvling
=====
PS. Här kan du följa ”ärendets” väg i Förvaltningsrätten via mina blogginlägg.
- ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden” (min ursprungliga överklagan), 4 december 2015.
- ”Ordf Andersson (C) svarar” (yttrandet över överklagan), 26 december 2015.
- ”Yttrande till Förvaltningsrätten” (mitt yttrande över ordförandes yttrande), 28 december 2015.
- ”Sånt här kan bara hända i BUN” (händelserna kring ordförandes yttrande över mitt andra yttrande), januari 2016.
Studiebesök i Trollhättans fullmäktige
I måndags blev det äntligen av, det efterlängtade studiebesöket i Vänersborgs grannkommun Trollhättan och stadens kommunfullmäktige.
Trollhättan kallar sig stad och inte kommun. Typ. Så det kanske borde heta stadsfullmäktige, men det gör det inte. Alltihop är i förstone lite förvirrande, men på Trollhättans hemsida ges en mycket pedagogisk och klockren förklaring:
”I Trollhättan har vi valt att dela upp kommunen i två delar. Dels den geografiska delen som heter Trollhättans kommun, samt dessutom organisationen som förvaltar den geografiska delen, Trollhättans Stad.”
Varför ska det vara enkelt? Jag tror i varje fall att jag börjar förstå Trollhättan lite mer… Redan innan jag kom till kommunhuset… Öhhh… Stadshuset?
Väl inne i ”huset” möttes jag upp av en av Trollhättans mest okända politiker, vänsterpartisten Mattias Foldemark – tillika bloggare (se här) och gammal elev på Dalboskolan i Frändefors. Mattias blev min ciceron under kvällen och han satte mig snabbt in i ärendena – och politikerna.
Till min stora besvikelse var inte Dan Möllengård på plats denna kväll, men andra storheter som Paul Åkerlund (S), Peter Eriksson (M), Fahimeh Nordborg (V), Rita Paulsson Svensson (L), Mats Häggner (C) och självklart Trollhättans alldeles egen nestor Gert-Inge Andersson (S), som var där som åskådare, mötte upp. De vägde till viss del upp Möllengårds frånvaro. Och självklart, ej att förglömma, var också NÄRF:s vice ordförande Monica Hanson (S) där. Jag fick faktiskt tillfälle att hälsa på henne, eller tvärtom, under en ajournering. Monica Hanson såg glad ut när vi hälsade, faktiskt, trots att hon har förekommit flitigt i mina bloggar (om NÄRF) under senare tid – i kanske inte alltför positiva sammanhang… (Jo då, Monica hade läst vad jag skrivit.)
Mitt första intryck av Trollhättans sessionssal var – prov!
Sessionssalen såg faktiskt ut som en provsal. Och när ledamöterna intog sina platser så blev det för ett ögonblick en provsal. På riktigt. Jag kände ångesten krypa fram och jag förflyttades 45 år tillbaka i tiden – till Birger Sjöbergs stora aula och centralproven i svenska på 4-5 timmar… Svetten trängde fram och pärlade sig i pannan när jag blickade ut över salen. Fast det var nog mest på grund av den dåliga ventilationen…
Foldemark visade mig åskådarplatserna längst bak. Där skulle jag sitta. Det fanns ingen särskild plats för journalister, och bloggare… Men det var till att sätta sig på av Foldemark anvisad plats, på en enklare stol utan eluttag i närheten till plattan och den bärbara datorn. Det kändes som om den digitala eran fortfarande inte riktigt hade nått fram till sessionssalen i Trollhättan. Mitt intryck förstärktes av att ganska många ledamöter tycktes klara sig utan modern digital utrustning. Pappershandlingarna låg tunga på de flesta ledamöters bord. På det här 
området har staden nog lite att ta tag i. Fast å andra sidan fanns det en stor TV utanför sessionssalen, där publik kunde titta på förhandlingarna. Och det var ju bra, om inte alla åskådare får plats på publikplatserna tänker jag. Hur ofta detta händer vet jag dock inte. Det var långt ifrån fullsatt i måndags. Ändå var vi ett inte oävet antal människor som lyssnade.
Partierna satt partivis i salen. Här har Vänersborg något att lära. Vänsterpartiet i Vänersborg har i och för sig motionerat om att man skulle sitta så även i Vänersborg, men hittills har inget hänt. Betongpartierna i Vänersborg är tämligen konservativa när det gäller nymodigheter som skulle kunna rucka på och förändra de uråldriga mötestraditionerna. I Vänersborg använder vi oss t ex inte av den moderna elektroniska utrustning som faktiskt står till buds i sessionssalen. (Och som inte ens finns i Trollhättans 
sessionssal.) Ja, Lars-Göran Ljunggren (S) har till och med förbjudit ledamöterna att använda overheadapparaten… Vilket ibland kan få uppstudsiga ledamöter att istället skriva på papperslappar som sätts upp på talarstolen, med lättborttagen häftmassa naturligtvis… (Fast i rättvisans namn, det är tänkt att alla ledamöter så småningom ska få lära sig alla knappar i den installerade utrustningen.)
Sammanträdet öppnades kl 17.33, således några minuter efter utsatt tid, av ordförande Olov Säfström (S).
Ordförande Säfström hade en tämligen tung uppgift att leda sammanträdet. Han fick själv sköta uppropet av ledamöterna, hålla reda på vilka som kom och gick under sammanträdet och även ropa upp alla namn vid voteringarna. Vilka för övrigt blev många under kvällen. I Vänersborg sköts ju sådana här uppgifter av sekreteraren och det vore väl något för Trollhättan att tänka på. Vid ett tillfälle glömde ordförande i hastigheten bort att rösta själv.
Ordförande skötte dock uppgifterna med både bravur och en god portion humor – på sin fantastiska, breda och genuina trollhättedialekt. En fröjd att höra. Det är nästan bara på läktarna under bandyderbyna mellan IFK och Gripen som en vänersborgare kan höra denna exotiska och vackra dialekt nu för tiden…
Jag saknade dock att ordförande inte använde partibeteckningarna. När olika talare gick fram under sammanträdet, och de var många, så sa ordförande Säfström inte vilket parti de representerade. Det gjorde att det då blev lite svårare för en utomstående bloggande vänersborgare att hänga med i turerna. Även om jag snabbt lärde mig av min ciceron att de ledamöter som satt till vänster (från publikens sida räknat) tillhörde den styrande majoriteten och de till höger gjorde det inte. Jag förstod dock inte varför det var några till höger som alltid röstade som de till vänster. Men det visade sig vara några miljöpartister som inte fick plats på den vänstra sidan av salen. Majoriteten är nämligen tämligen massiv i Trollhättan för styrande socialdemokrater, vänster- och miljöpartister, 35 av 61 mandat. (I Vänersborg har S+C+MP 22 mandat av 51…)
Det var många ärenden som avhandlades under kvällen. Mest var det motioner i olika former som behandlades. Jag fick vara med om diskussioner om bland annat gratis skolfrukost till alla skolbarn, bostadsbyggande i Norra Björke, utsmyckning av Fagerstrandsmuren, stadsnära odling och äldreombudsman. (I onsdagens och torsdagens TTELA, papperstidningen, står det mycket om sammanträdet och på TTELA:s hemsida finns en artikel om skolmatsdiskussionen – klicka här.)
Diskussionerna var mycket livliga. Men trots att många hårda ord utdelades mellan ledamöterna så slogs jag av hur kunniga och välartikulerade de flesta ledamöter var. Ledamöterna diskuterade sakfrågor och lade fram fakta till stöd för sina argument. Något som jag allt som oftast saknar i Vänersborg. Fakta alltså. Dessutom var det väldigt många olika personer framme i talarstolarna. Något som jag också saknar i Vänersborg.
För att ta ett exempel, socialdemokraterna. I Vänersborg är det ju i stort sett alltid kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin som talar för socialdemokraterna, oavsett vilken fråga det gäller. Det är sällan någon annan. Och hon argumenterar inte särskilt ofta i sak, Dahlin bara talar om hur hon anser att fullmäktige ska rösta typ.
På sammanträdet i Trollhättan var kommunstyrelsen ordförande Paul Åkerlund (S) bara uppe en enda gång i talarstolen, och det kort. Åkerlund verkade lita på sina partikamrater. Och det var flera olika socialdemokrater som var uppe i talarstolen och talade för partiets förslag i de olika ärendena.
För det gjorde socialdemokraterna. De argumenterade för sina åsikter och förslag. Trots att de visste att de ändå skulle gå igenom och antas av fullmäktige. Det räckte faktiskt till och med att någon i oppositionen ställde en fråga för att den som var mest insatt i ämnet skulle gå upp i talarstolen och svara, och förklara. Så önskar man att det skulle fungera också i Vänersborg. Här talar oppositionen ofta för döva öron och ingen från socialdemokraterna bryr sig om att svara eller argumentera.
Ur den synpunkten kan oppositionen i Trollhättan faktiskt vara tacksamma. Det blir i varje fall debatter i fullmäktige, och som jag kunde se i måndags, sakliga sådana. Att oppositionen i Trollhättan sedan känner sig frustrerad därför att den inte kan påverka några beslut, det förstår jag. (Vem kan förresten påverka beslut…?)
Det blev många voteringar under måndagskvällen. Det kändes som att sverigedemokraten Lasse Henriksen hade som princip att ropa ”votering” i vartenda ärende. Precis som att det också verkade som en princip att ständigt gå upp i talarstolen och tala emot majoritetens förslag. Henriksen var dock ganska underhållande, på sitt sätt. Och särskilt om jag jämför med Kurt Karlsson i Vänersborg.
Vad jag anser om Vänsterpartiets insats? Tja, partiets ledamöter var tämligen tysta, inte alls som i Vänersborg… Med ett undantag, i en fråga. Det var i ärendet om gratis skolfrukost till alla skolbarn. Då skötte Fahimeh Nordborg i huvudsak majoritetens talan, även om andra också var uppe och argumenterade. Förslaget var för övrigt hennes eget. Det blev kvällens längsta debatt, och den tuffaste. Många ganska hårda ord uttalades, dock utan att gränsen överskreds. I varje fall inte enligt ordförande Säfström, som inte ingrep någon gång.
Fahimeh Nordborg skötte sig med den äran, även om hon hade fel i att barn och ungdomar behöver kolhydrater…
Det var mycket intressant att besöka Trollhättans kommunfullmäktige. Särskilt som det visade sig att några av ledamöterna faktiskt hade hört talas om och/eller läst min blogg. Vilket kändes som en merit, jag skriver ju inte om Trollhättan särskilt ofta… I normala fall. Bara nu.
Slutbetyg?
Tja, som sagt, jag blev mycket imponerad över mångfalden och djupet i själva den politiska debatten. Den skulle jag vilja ta med mig till Vänersborg.
Frågade Paul Åkerlund när han gick förbi mig på min åskådarplats.
Jäpp, jag tror att det blev några rader…
NÄRF och personalen (2)
I det brev som den före detta förbundschefen på NÄRF Per Anderson skrev till ägarkommunernas (Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud) kommunstyrelser lade han som bekant all skuld för konflikterna och sitt eget avsked på personalen och facken. Själv menade Per Anderson att han inte hade gjort några som helst fel och dessutom hela tiden haft stöd från den politiska ledningen, främst från presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S).
I brevet räknar Anderson upp ett antal åtgärder som genomfördes, och som han och politikerna naturligtvis ansåg vara riktiga, men som fick personalen och facken att vända sig mot honom. För en utomstående är det lätt att utifrån brevet sluta sig till uppfattningen att Anderson ansåg sin tidigare personal vara i det närmaste totalt inkompetent – personalen ville bara dricka alkohol och spela bandy… Det är väl också den bild som vissa media har gett av personalen…
Dessutom har NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) inte heller på något sätt tagit avstånd från de åtgärder som Per Anderson genomförde. Tvärtom. Det mesta tyder på att Per Anderson hade Bo Carlssons aktiva stöd och välsignelse.
I en tidigare blogg (”NÄRF och personalen (1)”) så redovisade jag hur personalen och facken såg på isträningen, alkoholförbudet och byten av arbetspass. Idag tänkte jag gå vidare med hur personalen och de fackliga representanterna beskriver arbetsgivarsidan rent allmänt och särskilt själva chefskapet.
Personalen och de fackliga representanterna menar, till att börja med, att arbetsgivarsidan, dvs NÄRF:s ledning, inte har skött information och samverkan som den ska. Det har också NÄRF:s ordförande Bo Carlsson medgett i TTELA 12 jan:
”Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”
Facken menar att samverkan ofta har varit en ensidig monolog från arbetsgivarens sida och att cheferna egentligen har velat besluta själva utan dialog. Facken upplever att viljan från ledningens sida att komma överens har varit obefintlig. Dessutom har beslut fattats vid sidan om samverkansgruppen. Facken anser vidare att arbetsgivaren inte heller har haft klart för sig att det stadgas i samverkansavtalet att om parterna inte kommer överens så ska frågan lyftas till MBL. Kommunals ordförande i Trollhättan har också förklarat för den tidigare förbundschefen att Kommunal starkt funderade på att säga upp samverkansavtalet.
Samverkan är en sak, klimatet på arbetsplatserna en annan. Även om de ofta hänger ihop. Som i det här fallet.
Det klimat som har rått på arbetsplatserna har enligt personalen varit under all kritik. Ledningen har sällan varit ute i verksamheten. Cheferna har t ex inte visat sig i de gemensamma mat- och fikalokaliteterna. Och de har sällan eller aldrig funnits med vid t ex övningar.
Och när de väl, någon enstaka gång, har visat sig ute i verksamheten så menar personalen att den har varit utsatt för spydiga och i vissa fall till och med förnedrande och kränkande kommentarer av cheferna, som till exempel:
- ”Jaså! Här har du tid att sitta!”
- ”Passar det inte så är det bara att byta jobb”
- ”Om jag vill förbjuda lagidrott så gör jag det, det är jag som bestämmer.”
Det här har av många anställda naturligtvis upplevts som mycket obehagligt.
Facken och personalen hävdar bestämt att det urusla klimatet har skapats av arbetsgivaren. Naturligtvis kan man invända att det inte är den enes fel att två träter eller att det facket och personalen säger är en partsinlaga. Visst, men personalens missnöje är ett faktum. Det har varit massivt och det har framkommit på många olika sätt under lång tid. Bland annat genom arbetsmiljöundersökningar.
Jag har i min hand en enkätundersökning från 11 maj 2013. Det är en ganska omfattande enkät som skickades ut och besvarades av de anställda på NÄRF. Svarsfrekvensen var 75%. Svaren på enkäten jämfördes med en referensdatabas av arbetande befolkning i Sverige. (Står det på enkäten.) Röda markeringar i sammanställningen betyder att resultatet är sämre än referensdatabasen.
Och det finns många röda markeringar i sammanställningen… Överallt… Både i svaren från Trollhättan och från Vänersborg. Dock (ännu) fler från Vänersborg. Det mesta är sämre på NÄRF jämfört med referensdatabasen…
Under rubriken ”En vanlig arbetsdag på job” (menas antagligen ”jobbet”) har personalen från Vänersborg röda markeringar på ”frustrerad”, ”irriterad”, ”arg”, ”hotad”, ”rädd”, ”sviken” och ”kränkt”. (Personalen i Trollhättan har ”rött” på 3 av dessa.)
Ledningen finns med under en egen rubrik. Här är det röda ”prickar” på vartenda alternativ, t ex ”förtroende för ledningen” – både från Trollhättan och Vänersborg… Allt är vidare rött (ett undantag) under rubrikerna ”Frihet” och ”Arbetsplatsdemokrati”.
Under avsnittet ”Konflikter”, som tycks mig som ytterligare en särskilt viktig punkt, har båda arbetsplatserna röda markeringar på alternativen ”personlig förföljelse”, ”våld eller hot om våld”, ”konfl. lös genom förhandling” (=konfliktlösning?) och ”konfl. lös genom auktoritet”.
Här antar jag emellertid att enkäten återspeglar personalens upplevelser och erfarenheter gentemot allmänheten. Det är bara det att det första alternativet under denna rubrik är ”konflikt med chefer”. Det gör mig lite osäker på tolkningen och det är därför jag tar med den.
Det kan hur som helst inte råda något som helst tvivel på att den politiska ledningen av NÄRF mycket väl visste om motsättningarna, missnöjet och konflikterna på arbetsplatserna.
Det går också, i varje fall till viss del (ganska stor del enligt min personliga uppfattning), att utläsa klimatet på en arbetsplats i sjukskrivningsstatistiken. Och den bör väl ledningen också vara bekant med.
I delårsrapporten från augusti 2015 återges följande två tabeller:
Och det är ju vad jag förstår både ”bra” siffror och siffror som dessutom visar en positiv utveckling. Men jag blev ändå inte riktigt klok på vad de egentligen stod för. Jag vände mig därför till Vänersborgs kommun, som har statistik även över NÄRF, och frågade.
Då fick jag siffror som visade en annorlunda utveckling.
Personalen i den operativa avdelningen, dvs brandmännen (både hel- och deltid), hade 366 sjukskrivningsdagar år 2011, dvs året innan Per Anderson blev förbundschef. Året efter, 2012, hade sjukskrivningsdagarna stigit till 821, dvs en ökning med 124%! Ökningen bara fortsatte. År 2013 var sjukskrivningsdagarna 1.207 till antalet, år 2014 1.098 dagar och år 2015 hela 1.369 dagar. Det betyder en ökning med 274% från 2011 till 2015.
Något tycks ha varit väldigt sjukt i NÄRF… Och då tänker jag i första hand inte på brandmännens hälsa.
Det ska emellertid kommas ihåg att antalet anställda brandmän har ökat under denna period. Siffrorna är ändå skrämmande. År 2015 var det 62 personer som hade 1.369 sjukskrivningsdagar. Det var 22 dagar per person. Motsvarande siffra för år 2011 var 15 sjukskrivningsdagar per anställd. (Hur förhållandet mellan heltids- och deltidsanställda ser ut vet jag inte.)
I protokollen från direktionens sammanträden har de ökade sjukskrivningstalen inte gett några som helst avtryck, i varje fall inte under 2015. Det torde innebära att den ökade sjukfrånvaron inte alls har diskuterats i direktionen. Vilket gör mig minst sagt något förbryllad. Bryr sig inte arbetsgivaren? Bryr sig inte ordförande Bo Carlsson (C) och vice ordförande Monica Hanson (S)?
Det kommer dessutom initierade rapporter (även om jag inte har kontrollerat uppgifterna) om att personalomsättningen har ökat och att flera personer har sagt upp sig på grund av otrivsel och rädsla för ledningen. Ja, det sägs faktiskt så – ”rädsla för ledningen”. De kanske mest skrämmande exemplen på hur stämningen på NÄRF verkligen har nått botten är att personal som har gått i pension inte har velat haft någon avtackning där arbetsledningen varit närvarande.
Och då vet jag egentligen inte om personalens och fackens syn enbart är en ”partsinlaga”. Det mesta tyder på, anser jag, att facken och personalen har rätt och att ledningen i NÄRF har varit under all kritik.
Och, som sagt, naturligtvis har politikerna känt till allt det här.
Och också att det ”dåliga klimatet” håller i sig…
På direktionens sammanträde den 11 december sa Johan Bäckström, ordförande i Kommunal (enligt protokollet):
”Personalen mår inte bra. Facket överväger att lämna in en anmälan enligt kap 6 § 6 arbetsmiljölagen till Arbetsmiljöverket.”
Det är alltså fortfarande en mycket dålig stämning på NÄRF mellan chefer och anställda. Och direktionen visar tydligt att detta inte kommer som någon överraskning, för Bäckström får svaret (enligt protokollet):
”Direktionen är medveten om rådande arbetsmiljösituation inom förbundet.”
Det här ger väl ytterligare tämligen starka indikationer på att det ligger väldigt mycket i den uppfattning som facken och personalen har framfört gentemot ledningen under en längre tid.
Dessutom begärde Vision (en av personalorganisationerna) den 21 december 2015 åtgärder enligt 6 kap 6a § Arbetsmiljölagen. Anmälan riktade sig till en av de allra högsta cheferna… Och det var inte Per Anderson – han har varit ute ur bilden ganska länge nu.
Och inte att förglömma hur NÄRF:s ordförande Bo Carlsson utvecklade sin syn på situationen i en TTELA-artikel redan den 2 oktober (se här). Då sa Bo Carlsson:
“Situationen just nu är ohållbar. … Facken har ingen tillit till ett antal individer i ledningen och beskriver det som om de inte blir lyssnade på, att man från ledningens sida mer eller mindre struntar i dem.”
Jag noterar att Bo Carlsson pratade i plural, ”ett antal individer”. Kan det möjligen betyda att det väntas fler avskedanden av chefer på NÄRF…?
Det är klart att den tidigare förbundschefen Per Anderson inte jobbade i ett vakuum. Han stöddes ju länge, inte bara av politikerna och av ordförande Bo Carlsson, utan naturligtvis också av många av de andra cheferna på NÄRF. De jobbade i mångt och mycket som ett team – med en gemensam agenda.
Fast det finns ju andra sätt att lösa motsättningarna på NÄRF… Direktionen kan ju byta ut personalen…
Eller… Varför inte…?
Kanske kan NÄRF:s politiska ledning bytas ut…?
======================
Jag har skrivit följande bloggar om NÄRF:
- ”NÄRF” 3 juni, 2013
- ”Vad händer i NÄRF?” 28 nov 2015
- ”Mörkläggning i NÄRF” 12 december 2015
- ”NÄRF – löner och avsked” 14 december 2015
- ”Lögner i NÄRF!” 21 december 2015
- ”Det börjar bli mycket nu Bo Carlsson!” 23 december 2015
- ”NÄRF: Sammanträdet 21/12” 29 december 2015
- ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef” 7 januari 2016
- ”NÄRF: Budget och Bo Carlsson” 10 januari 2016
- ”Bo Carlsson uttalar sig i TTELA” 12 januari 2016
- ”NÄRF och personalen (1)” 24 januari 2016
Senaste kommentarer