Arkiv
Besvikna invånare
Ibland får jag mail som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Och hade det inte varit för att de andades hjälplöshet och frustration, kanske framför allt maktlöshet, så skulle jag starkt ha övervägt att slänga dem i papperskorgen.
Det har visat sig under åren som jag har bloggat att individer och familjer inte alltför sällan har hamnat i ett motsatsläge med kommunen och därmed i en pressad situation. Och de har inte vetat hur de ska komma till tals eller hur de ska agera för att komma ur den.
Som personen uppe i Ekenäs som har haft en långvarig konflikt med kommunen. Där har Länsstyrelsen nu slagit fast att kommunen har rätt när den vill att fastighetsägaren ska spränga bort en vågbrytare och tillika båtplats på tomten – en vågbrytare som tydligen har funnits på plats i åtskilliga år.
När jag letar efter det här fallet i kommunens diarium så hittar jag inget. Dock finner jag ett föreläggande från Länsstyrelsen om en annan fastighet uppe i Ekenäs. I detta föreläggande åläggs, vid hot om vite, fastighetsägaren att riva och forsla bort en betonganläggning, ett trädäck och trappor mm.
Eller på Nordkroken där det tydligen finns ett förslag att fastighetsägare ska betala för diken, fast de redan äger och sköter dem. I det här fallet hittar jag ett överklagande till Förvaltningsrätten. Som dock avslogs eftersom överklagandet inte hade kommit in i tid… För övrigt var det ett beslut i kommunfullmäktige som överklagades – där jag själv sitter och beslutar… Men ibland är det svårt som politiker att helt förstå innebörden och konsekvenserna av beslutsförslag och vilka tår man är på väg att trampa på.
Jag säger inte att kommunen har varken juridiskt eller moraliskt fel i dessa exempel. Det är säkert tvärtom, kommunen har säkerligen lagen på sin sida. Kanske har fastighetsägarna töjt på både gränser och lag. Men jag ser maktlösheten hos enskilda invånare och känslan av att de inte har någon som lyssnar och tar deras situation på allvar.
Det borde kunna gå att lösa konflikter genom att föra en dialog med vederbörande – och att lyssna på varandra. Det är också viktigt att kommunen verkligen behandlar alla kommuninvånare lika. Ibland kan man nämligen få intrycket att kommunen i vissa fall visar lite mer av ”flexibilitet” än i andra…
Regera vidare efter en förlorad budgetomröstning?
De styrande partierna i Vänersborg (S+C+MP) har som bekant förlorat två budgetomröstningar i rad. Med anledning av det så bloggade jag i söndags om (se ”Kan KF avsätta KS?”) att det fanns en paragraf i Kommunallagen som gjorde det möjligt för kommunfullmäktige att återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd eller styrelse. För att sedan utse nya ledamöter och framför allt nya ordföranden. Men jag skrev också om att en dom i Regeringsrätten 2010 i praktiken gjorde dessa paragrafer i Kommunallagen totalt meningslösa.
Efter blogginlägget fick jag ett lästips från en av mina mest trogna bloggläsare. Det var en skrift från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Den heter ”Att bryta mönster – vägar mot blocköverskridande samarbeten”. I broschyren finns ett avsnitt som heter ”Åtta vägval som påverkar möjligheterna till blocköverskridande samarbeten”. Och ett av de åtta vägvalen har rubriken:
”Regera vidare efter en förlorad budgetomröstning?”
Och det lästipset passade ju perfekt in på situationen i Vänersborg!
Vad säger då SKL, som i detta sammanhang måste ses som en auktoritet, om vad som bör hända efter att ett styre har förlorat en budgetomröstning – i Vänersborgs fall alltså två stycken?
SKL menar, för det första, att det finns en demokratiteoretisk aspekt av frågan, och skriver:
”En grundläggande aspekt av demokratin är att det ska vara möjligt att avsätta ett styre som inte längre har ett stöd i den högsta beslutande församlingen.”
Och menar att, eftersom instrumentet misstroendeförklaring saknas på kommunal nivå, så har under lång tid:
”budgeten utgjort den fråga där styrets stöd i fullmäktige har ställts på sin spets. Det framstod länge som i det närmaste självklart att ett styre skulle avgå om man fick en majoritet emot sig i en budgetomröstning.”
Det har dock visat sig på senare tid, skriver SKL, att de styrande partierna ibland sitter kvar efter en förlorad budgetomröstning. Vilket föranleder SKL att ställa frågan om:
”en urholkning av respekten för budgeten som så kallad kabinettsfråga är långsiktigt bra för demokratin?”
Och det kan man ju fråga sig. SKL tycker uppenbarligen inte det.
Den andra aspekten som SKL behandlar i skriften är styrningsperspektivet.
SKL menar att, om inte styret avgår, så:
”sänder [de styrande] då en signal till oppositionen att vi struntar i vad ni bestämmer.”
SKL frågar sig också om inte ett fortsatt styre med oppositionens budget sänder fel signaler till väljarna. Väljarna kan tolka det som att:
”de styrande partierna är mer intresserade av att klamra sig kvar vid makten än att på ett handlingskraftigt sätt styra kommunen…”
SKL anser att väljarna då kan bibringas uppfattningen att:
”partiets maktposition är viktigare än kommunens, regionens eller landstingets utveckling.”
Och det anser uppenbarligen inte SKL är särskilt bra för väljarnas syn på politiker och på demokrati… SKL är med andra ord ganska tufft i sin uppfattning, även om texten i skriften har en resonerande och frågande karaktär.
SKL avslutar med att resonera en del kring den kris som uppstår vid en förlorad budgetomröstning – och hur denna kris kan skapa nya möjligheter.
SKL menar nämligen att en sådan här kris kan bryta upp ett låst politiskt läge. Den kan:
”utmana förhärskande perspektiv och attityder”
Vilket i sin tur kan skapa förutsättningar för:
”helt nya konstellationer som har betydligt bättre förutsättningar att handlingskraftigt styra kommunen”
Det här är alltså SKL:s uppfattning som den framförs i skriften ”Att bryta mönster – vägar mot blocköverskridande samarbeten”. Och svaret på den fråga som SKL ställer, ”regera vidare efter en förlorad budgetomröstning”, är att ett styre bör avgå självmant om det förlorar en budgetomröstning. Och det är nog så att SKL till och med menar att om de styrande inte gör detta, dvs ställer sina platser till förfogande efter en förlorad budgetomröstning, så visar de en bristande respekt för demokratin.
Vi får se hur framtiden utvecklar sig i Vänersborg. Här har ju de styrande inte bara förlorat en, utan till och med två budgetomröstningar. Och dessutom har en av de viktigaste personerna i styret, Bo Carlsson (C), inte fått ansvarsfrihet för sitt 
ordförandeskap i NÄRF för år 2015.
Sedan återstår det ju ytterligare några inte helt oväsentliga frågor…
Är till exempel minialliansen och Gunnar Lidell (M) beredda att ta över styret om Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) kastar in handduken? Och är de partier som stödde minialliansen i budgetomröstningarna beredda att stödja dessa partier (M+L+KD) om de vill ta över styret?
Dessa frågor, och andra, finns det för närvarande inga svar på. Det politiska läget är till och med så oklart och osäkert att det just nu inte ens är läge att spekulera om den politiska framtiden i Vänersborg.
En politisk påskvecka
Vi står inför en kort men intensiv politisk påskvecka. Som faktiskt inleddes lite smått redan igår med Earth Hour – världens största miljömanifestation. Hela världen släckte då ner belysningen under en timme.
Vänersborgs kommun uppmärksammar också Earth Hour, efter en motion från Lutz Rininsland år 2013. Tyvärr verkade det inte som om särskilt många vanliga människor hörsammade uppmaningen. I varje fall inte i Nordstan. Det lyste lite överallt i lägenheter och hus.
Idag under vårdagjämningen, dygnet då dag och natt är lika långa på hela jorden, hade Vänsterpartiet Älvsborg sin distriktsårskonferens i Vänersborg. Åsa Olin från Vänersborg återvaldes till ordförande i Älvsborgs distrikt. Åsa Olin kommer därmed att gå till historien som Älvsborgsdistriktets sista ordförande. Vid årsskiftet kommer nämligen Vänsterpartiet att införa en ny distriktsindelning. (Vill du veta mer om den så klicka här.)
För övrigt kan man väl säga att vårdagjämningen också kom med våren, på riktigt. Grannarna, som man knappt sett sedan i höstas, var ute och vårstädade i trädgårdarna. Krokusarna blommade för fullt och själv greppade jag tag i kvasten och sopade, i varje fall en del, av trottoaren.
Imorgon måndag har barn- och utbildningsnämnden sammanträde. Det börjar redan kl 08.30 i sal 225 på 2:a våningen i kommunhuset. Ärendena för dagen har jag redogjort för i tre bloggar. (Se ”En viktig politisk vecka (BUN)”, ”BUN: Förskoleutredningen” och ”BUN: Dyster ekonomisk situation”.)
Sammanträdet är till stora delar offentligt, precis som de tidigare sammanträdena under året. Tyvärr har intresset från allmänheten varit svalt. Endast en besökare har utnyttjat den nya möjligheten att närvara, och det bara för en timme.
Imorgon kommer också Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt till Vänersborg. Det var ett tag sedan sist. Då var det inför det senaste valet.
Jonas Sjöstedts besök är lite av en höjdpunkt för en vänsterpartist, särskilt för en vänsterpartistisk vänersborgare, får man väl ändå säga. Han är ju trots allt stadens egen son, uppväxt som han är i Vänersborg. Och det var också här som han till stor del fick sin politiska skolning.
Kanske är ett besök i Vänersborg också en höjdpunkt för Jonas Sjöstedt?
Jonas Sjöstedt tänker sig först ett besök på Restad Gård innan han klockan 17.30 talar i Festsalen på Folkets Hus.
Mötet med Jonas Sjöstedt är naturligtvis öppet för alla vänersborgare. Alla är välkomna. Och vi hoppas, och tror, att intresset för ett möte med Jonas Sjöstedt är populärare än ett sammanträde med barn- och utbildningsnämnden…
Den politiska påskveckan avslutas på självaste dymmelonsdagen. Då sammanträder Vänersborgs högsta beslutande organ, kommunfullmäktige. Trots att det ju egentligen är just på denna dag som påskfriden ska inledas. Men det får väl ledamöterna vänta med tills på skärtorsdagen. Friden alltså.
Sammanträdet börjar redan kl 16.00 med att alla ledamöter ska lära sig att trycka på rätt knappar. Det är nämligen äntligen dags att lära sig den nya tekniska utrustningen…
Det finns också några tunga ärenden på dagordningen, t ex om framtida kök i kommunen och införande av verksamhetsområde för VA på Nordkroken. Men jag tror att de flesta partier är tämligen överens.
Vill det sig så kanske påskfriden trots allt lägrar sig även över Vänersborg på onsdag…
Snöröjning… En uppföljning.
Gårdagens blogg om snöröjningen (se här) på Lovisebergsgatan i Nordstan gav ett visst eko måste jag säga. Det var en överraskning. Jag har fått många kommentarer – både på mail, Facebook och på bloggen.
Jag har förstått att det råder ett visst missnöje med snöröjningen på många håll i kommunen. Och det är väl inte att undra på. Den sköts uppenbarligen inte alltid som den ska – överallt och alla gånger…
Samtidigt är det viktigt att förstå att med den mängd snö som kom t ex igår kväll och i natt, så har kommunen svårt att hinna med. För att inte säga att det är omöjligt att hinna med. Det går inte att röja överallt på en gång och direkt snön börjar packa sig. Kommunen har ju ändå 18 mil gator i tätorterna Brålanda, Frändefors, Grunnebo, Vargön, Vänersborg och Väne-Ryr att snöröja och halkbekämpa.
Kommunen har därför av naturliga skäl en prioritering av snöröjningen. Den är utlagd på kommunens hemsida och ser ut så här:
- ”Genomfartsleder, busslinjer och det primära gång/cykelnätet skall prioriteras. Snöröjning startar på dessa områden vid nederbörd i form av snö på 3 – 4 cm.”
- ”Uppröjning av busshållplatser, övergångsställen och handikapplatser påbörjas på vardagar i direkt anslutning till avslutat snöröjning.”
- ”Vid 5-6 cm snö startar vi snöröjning av större P-platser i Vänersborgs och Vargöns centrala delar.”
- ”Vid 8 – 10 cm snö påbörjas snöröjning av bostadsgator.”
- ”Halkbekämpning prioriteras för det primära gång/cykelnätet, genomfarter, handikapplatser och övergångsställen.”
Och det är väl egentligen inget att orda så mycket om. Även om det ska komma rätt mycket snö och röjas på många andra platser i kommunen innan Lovisebergsgatan blir aktuell…
De flesta förstår också att kommunen måste prioritera. Men det är inte riktigt det som folk klagar på eller upprörs över. Och det är inte heller anledningen till mitt blogginlägg igår. Synpunkterna och klagomålen handlar mestadels om att prioriteringen inte följs eller att snöröjningen helt enkelt inte utförs. Och mina egna synpunkter gällde hur snöröjningen utfördes när snösvängen väl var på plats.
Det handlade om att snösvängen faktiskt saboterade för oss som bodde på Lovisebergsgatan. Vi hade alla kunnat komma ut från våra garage och parkeringsplatser om kommunen inte hade plogat, trots att det hade kommit ett antal centimeter snö. Men
efter snösvängens arbete var det omöjligt.
Några läsare har påpekat att det står så här i Miljökalendern:
”Först öppnas gatorna på snöröjningsområdet för att alla skall kunna ta sig ut eller in, sedan återkommer snöröjningsmaskinen för att bredda och färdigröja gatorna.”
Att ”alla ska kunna ta sig ut eller in” låter lite som ett skämt… Sedan ska snöröjning alltså komma en andra gång. Nu har det gått ett dygn och fortfarande har inte snöröjningen återkommit…
Min erfarenhet genom åren är att snöröjningen ytterst sällan återkommer. Därför vore det faktiskt bättre om kommunen kom en gång, några timmar senare på dagen om det var nödvändigt, och röjde ordentligt när de väl var på plats.
Och det behöver inte ta en massa extra tid att snöröja ordentligt. Det handlar t ex om att vinkla plogen åt rätt håll… Det handlar om att ”ta ut svängen” och köra lite närmare trottoarkanten… (Se den översta bilden.)
Sedan måste jag återigen upprepa att på vissa håll är det strängplogning, på andra ”norrlandsplogning”. Snöröjarna själva måste hålla reda på detta. På Lovisebergsgatan är det norrlandsplogning och inget annat. Det betyder att (citat från kommunens hemsida):
”Vid norrlandsplogning plogar vi snön mot tomtgränsen och använder gångytan som snöupplag.”
Snön läggs alltså, eller ska läggas, på trottoarerna. Och denna snö har inte fastighetsinnehavarna någon skyldighet att forsla bort. (Se nedan.)
Frågan om snöröjning och fastighetsinnehavarnas ansvar är en juridiskt viktig fråga. Som fastighetsägare kan man ju faktiskt bli både skadeståndsskyldig (om någon halkar och bryter benet), ersättningsskyldig till kommunen (för att snön forslas bort) och bötfälld om du inte fullgör dina skyldigheter.
Först.
Det står i lagen (se här) att kommunen kan…
”…ålägga fastighetsinnehavare inom ett område med detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser att utföra åtgärder…”
… som till exempel snöröjning.
Så att man har skyldigheter som fastighetsinnehavare är inget att diskutera.
Jag har emellertid en undran här. Om jag blir påkörd av en bil under en snöskottning, som kommunen alltså ålägger mig, är kommunen då ansvarig? Är kommunen att betrakta som arbetsgivare när den ålägger mig att utföra ett riskfyllt arbete vid trafikerade gator? Jag menar, när kommunens egna anställda utför den här typen av arbeten så finns det föreskrifter och regler kring vad som gäller. Från t ex Arbetsmiljöverket. (Jag har skickat frågorna till kommunens jurist…)
Det finns en annan aspekt av snöröjningsproblematiken. Nämligen – har fastighetsägarna några rättigheter…?
Villaägarnas Riksförbund (som jag inte är medlem i) har gett ut en broschyr om dessa frågor. Broschyren heter ”Snöröjning” (kan läsas här) och tar till skillnad från kommunen också upp villaägarnas rättigheter – och kommunens skyldigheter.
Och här vill jag citera två stycken som har direkt tillämpning på det som hände på Lovisebergsgatan igår kväll.
Kommunen har:
”skyldighet att forsla bort eller bryta igenom snövallar som plogats upp på fastighetsägarnas infarter. Kommunen har ingen rätt att kontinuerligt lämna kvar sådana snövallar med motivering att andra platser prioriteras.”
Kommunen gjorde enligt Villaägarnas Riksförbund helt klart fel igår vid plogningen av Lovisebergsgatan. Och Villaägarna brukar faktiskt veta vad de pratar om…
Villaägarna skriver också:
”Fastighetsägare är dock inte skyldig och kan inte heller åläggas skyldighet att föra bort snö som förts upp på gångbanan från körbanan. Detta har slagits fast i flera rättsfall, se bilaga. Det är i stället kommunens skyldighet att på gata inom detaljplan med kommunalt huvudmannaskap eller inom stadsplan forsla bort eller bryta igenom snövallar.”
Det är ord och inga visor. Och det finns rättsfall.
Kommunen ska alltså inte, och får inte, ploga upp snö framför infarter, lämna kvar snövallar eller kräva av fastighetsägare att de forslar bort snö som kommunen har fört upp på trottoarerna.
En bloggläsare från Väne Ryr sammanfattade det hela så här:
”Fastighetsinnehavare har skyldighet att åtgärda snö som kommer uppifrån, inte den som kommer från sidan, från gatan eller vägen.”
Som sagt, vi var inte glada på Lovisebergsgatan igår – och i morse. Många personer lade ner många svettiga timmar på att skotta fram bilar, rensa framför garageuppfarter etc. Helt i onödan egentligen. Vi utförde en snöröjning som var kommunens ansvar.
Men vad hade vi för val? Om bilarna skulle ut så var det bara att skotta…
Och det går inte heller att anmäla kommunen. För till skillnad mot fastighetsinnehavare, så kan inte kommunen lagföras om den gör fel med snöröjningen…
Så det är bara att skotta på…
Hoppas att det snart blir sommar…
Snöröjning…
För 1,5 år sedan, i juli 2014, var några av kommunens kontrollanter ute och inspekterade medborgarnas handel och vandel (se här!). Jag levde inte upp till förväntningarna, utan fick ett föreläggande:
”Hej!
Vi vill med denna lapp göra er uppmärksam på att ni som fastighetsägare till adress Lovisebergsg X är skyldig att hålla fritt från växtlighet utanför er fastighetsgräns. … Vi ber er åtgärda detta så snart ni kan!”
Det handlade om mina smultron. De betraktades av kommunen som typ ogräs…
I föreläggandet som låg i brevlådan var också de lokala föreskrifterna för gaturenhållning medskickade. Och det slog mig att jag själv har varit med och beslutat om dessa… (Vad hade jag gjort?)
Ikväll när jag hade tänkt att ha en stillsam stund framför kommissarie Banks hör jag snöplogen utanför… Snöplogen ger mig alltid rysningar. Precis som kommunens kontrollanter. Jag anar det värsta…
Och mina aningar befarades även denna kväll…
Snöröjningen tar ofta minimalt med hänsyn till de boende, i varje fall på Lovisebergsgatan. Devisen tycks vara – ta ingen hänsyn, ploga upp snön framför alla utfarter och packa den så hårt det bara går… Trots att det skulle gå att utan större tidsspillan göra en liten, liten ”sväng” in med snömaskinen så att all snön rensades bort framför uppfarterna.
Återigen fick jag anledning att läsa de lokala föreskrifterna för gaturenhållning (se här). Jag hade nämligen bestämt för mig att det stod någonstans att det inte var ok att snöröjningen gjorde så här. Men i de lokala föreskrifterna fanns inget. Istället står det bara om fastighetsinnehavarnas skyldigheter:
”Det åligger fastighetsinnehavaren att snarast avlägsna snö och is som är till olägenhet för gångtrafiken.”
Annars…
”Fastighetsinnehavare som … inte fullgör sina skyldigheter … kan dömas till böter.”
Men vad åligger kommunen då…? Jag hittade inget om det.
Fast jag hittade miljöalmanackan på kommunens hemsida (se här). Den hänger i köket hemma också. I en modernare version. Men det står samma i båda när det gäller hur kommunen ska snöröja. På Lovisebergsgatan ska det ”norrlandsplogas”. Det betyder att kommunen plogar:
”snön mot tomtgränsen och använder gångytan som snöupplag.”
Fast det gör inte kommunen på Lovisebergsgatan. Inte denna vinter i varje fall.
Nu fattas det bara att posten lämnar ett krav i brevlådan imorgon att jag ska skotta bort snövallarna på gatan längs hela tomtgränsen, så att brevbäraren lättare kan komma in med försändelserna. (Det har faktiskt hänt!) Att ta vägen via den nyskottade garageuppfarten och 3 meter bakåt i färdriktningen är uteslutet.
Det tog mig gott och väl en timme att få bort all tung snö. Då var det ingen idé att titta på Banks när han löste ännu ett fall.
För min 75-årige granne är det värre. Han håller på och skottar än…
Kommunen och IFK Vänersborg
Vänersborgs kommun har förnyat marknadsföringsavtalet med IFK 
Vänersborg.
För 125.000 kr, vilket kan bli mer om IFK går vidare till kvartsfinal (och semifinal och final), har IFK kommunvapnet (”märke” står det förresten i avtalet) på sina dräkter. IFK Vänersborg ska också ha kommunens ”märke” på hemsidan (även om det inte finns på förstasidan utan på en mer undanskymd plats) och dessutom upplåta reklamplatser till kommunen.
Det är inte första gången ett sådant här avtal sluts mellan kommunen och IFK. Det är helt säkert inte heller den sista. Jag vill minnas att det har funnits avtal ända sedan S Anders Larssons (S) tid som projektledare för arenabygget och ordförande i barn- och ungdomsnämnden.
Det är kommunstyrelsens ordförande som fattar beslutet om avtalet helt på egen hand. Så gjorde också Gunnar Lidell (M) den förra mandatperioden när moderaterna styrde kommunen. Nu är det Marie Dahlin (S) som sluter avtalet med IFK Vänersborg.
Syftet med marknadsföringsavtalet är:
”att skapa ett gott och starkt samarbete mellan IFK Vänersborg och Vänersborgs kommun.”
Jag vet inte om några andra klubbar eller föreningar i kommunen har liknande avtal. Jag tror inte det, och jag är nästan helt säker. Kommunen kanske tar för givet att det föreligger ett sådant här samarbete med alla andra föreningar ändå…
Men IFK Vänersborg kan enligt marknadsföringsavtalet erbjuda något som inga andra
klubbar i kommunen kan:
”profilering av varumärket Vänersborg och marknadsföring av kommunen på såväl nationell som internationell nivå.”
Vänersborg på den internationella marknaden… Det låter det. Det kan inte Vänersborgs IF, Brålanda IF, Vänersborgs FK, Vänersborgs HC, Skrufscha eller de andra idrottsföreningarna i kommunen matcha.
I marknadsföringsavtalet ingår också att kommunen kan vara stor och/eller liten matchvärd. Att vara matchvärd innebär att 18 respektive 12 personer får en fribiljett till en match och mat i Arnes restaurang. Kommunen var matchvärd den 1 respektive den 9 december. De lyckliga som fick mat och bandy var kommunanställda som personalklubben hade lottat fram. Och det var faktiskt en mycket vänlig gest från kommunen som arbetsgivare. Det var vad jag förstår ett helt nytt grepp för i år. Tyvärr hade jag ingen tur i lotteriet…
Det ingår ytterligare några saker i avtalet. Kommunen får till exempel 20 sittplatsbiljetter. Om det är till en match eller om det är för samtliga matcher framgår inte av avtalet. I tidigare avtal var det i varje fall till en match. Dock ingår inte mat till de här sittplatserna. Kommunen får också kostnadsfritt anlita delar av IFK:s spelartrupp vid två offentliga arrangemang.
Det finns säkert många kommuner i vårt avlånga land som sluter denna typ av avtal med enskilda klubbar. Det är emellertid svårt att uttala sig om hur stort genomslag IFK Vänersborgs marknadsföring har nationellt och internationellt för Vänersborgs kommun. Kanske är marknadsföringen värd pengarna för kommunen. Kanske inte.
Själv har jag dock svårt att se att IFK:s marknadsföring betyder något speciellt för att sätta Vänersborgs kommun på kartan. Vem ser till exempel de små bilderna av stadsvapnet på IFK:s dräkter? Och om någon ser bilderna, hur många associerar dem med Vänersborgs kommun? Och om de gör det, hur många av dem kommer typ att besöka Vänersborg bara för det?
Nä, jag tror att marknadsföringen betyder minimalt. Däremot blir ju namnet Vänersborg känt i och med att IFK Vänersborg nämns i TV och tidningar. Även utan ett marknadsföringsavtal.
Å andra sidan är ju 125.000 kr småpengar sett till kommunens budget på drygt 2 miljarder kronor. Men handlar frågan egentligen inte om rättvisa och likabehandling? Hur många av kommunens andra klubbar och föreningar får 125.000 kr extra varje säsong? Det finns ju hur många föreningar i kommunen som helst och väldigt många av dessa har betydligt fler utövare än IFK. Både när det gäller ungdomar och flickor och vuxna. Visst känns det väl som om IFK har både en särskild status och åtnjuter en särskild behandling av kommunen?
Och sett från detta perspektiv är 125.000 kr väldigt mycket pengar…
Sedan är det ju en gammal sanning att kommunen bara har en plånbok med pengar. Precis som S Anders Larsson sa när arenabeslutet fattades i kommunfullmäktige den 20 juni 2007. (Lyssna här.) På det viset skulle man kunna se det som att ju mer en klubb får, desto mindre får de andra…
Och på tal om den gamla monumentbyggaren S Anders Larsson.
S Anders Larsson (S) har som bekant flyttat söderut, till den skånska myllan i Åstorp. Där har han blivit 1:e vice ordförande i kommunfullmäktige. Enligt rykten så har S Anders, som numera har skippat ”S:et” (alltså ”S:et” före Anders, inte ”S:et” efter), arbetat för en arena även i Åstorp. Och nu tycks han ha blivit bönhörd. Även där.
Fast den här gången gäller det inte bandy, bandy är nämligen ingen stor sport i Skåne. Det gäller en sport- och rekreationsanläggning med olympiska förtecken… Det ska skapas arenor för idrotter som normalt inte är arenaidrotter – i det gamla stenbrottet i Åstorp. (Se här.)
Och är det sant som ordspråket säger:
”Man lär av sina misstag.”
Så lär det bli en lyckad satsning…
Partiernas hemsidor 2016
Vi skriver 2016. Det är ett nytt år. Igen. Och vad passade väl då bättre än ett besök i arenan…?
Igår lördag såg jag IFK Vänersborg spela 5-5 mot Broberg från Söderhamn. Och det efter att ha tagit ledningen med 4-0. Sedan rasade det, innan den hårdskjutande Hedqvist lyckades kvittera i slutminuterna. Visst är det roligt med många mål, men det kändes nog som att IFK slarvade bort segern helt i onödan. Drygt 1.500 åskådare såg den målrika matchen, fast då vet jag inte om gästerna i kommunens loge var inräknade.
Jag tyckte också att året skulle inledas med ett besök på de lokala partiernas hemsidor. Det var ett tag sedan sist.
På moderaternas ”första” sida kunde man läsa mer om de ”nya” moderaterna. Det lät spännande. Nu skulle jag få veta hur Anna Kinberg Batras ledarskap har förändrat partiet. Eller hur förlusten av ”regeringsmakten” i Vänersborg har fått moderaterna att ändra politisk inriktning…
Men. Texten var från januari 2011… Det övriga materialet på moderaternas hemsida var också gammalt – från valet 2014. Sidan har inte uppdaterats sedan dess… Däremot får man väl säga till moderaternas fördel att de är lite mer aktuella på Facebook, det finns en länk dit från hemsidan.
Folkpartiets hemsida finns inte längre. Det kanske har att göra med att partiet har bytt namn till Liberalerna. Om man nu vill vara snäll… Vill man inte det, kan man konstatera att det är lika bra att hemsidan är nedlagd. Den uppdaterades aldrig ändå. Precis som liberalismen…
Kristdemokraternas hemsida skulle också kunna läggas ner. Kristdemokraterna nöjer sig som vanligt med att publicera namnen på ledamöterna i styrelsen. Det har kristdemokraterna gjort det senaste året. Vilket gör att man inte kan vara helt säker på att det inte är en gammal styrelse som pryder hemsidan… Det är för övrigt intressant att notera att det sitter fler personer i kristdemokraternas styrelse än som är politiker…
Den borgerliga minialliansens hemsidor är en veritabel katastrof. Och det är också fallet med det styrande triumviratet.
De styrande och mäktiga socialdemokraterna tycks nämligen inte heller ha hängt med i utvecklingen. Nu refereras inte ens fullmäktigesammanträdena – till och med socialdemokraterna själva tröttnade väl till slut på Leif Höglunds enögda och vinklade inlägg… Hemsidan består i stort sett bara av material från valet 2014. Undantag är material från partiet centralt, en nyårshälsning och – ett referat från ett öppet möte i november.
På det öppna mötet sa Marie Dahlin förresten, enligt referatet:
”Det har skett en överenskommelse mellan de flesta partierna i Vänersborgs kommun om att även de ideella organisationerna, som idag hjälper till i arbetet med de asylsökande, kan få en del av pengarna.”
Det är lite så att man undrar vilka ”de flesta partier” är… Kan tänka att det är betongpartierna som har kommit överens mellan skål och vägg. Som vanligt. Ingen har pratat med Vänsterpartiet i varje fall.
Jag kan inte heller låta bli att redovisa ett litet axplock av de vallöften som socialdemokraterna gick till val på i Vänersborg. De finns fortfarande att läsa på hemsidan.
- ”Utveckla kollektivtrafiken genom att ökad turtäthet, tillgänglighet samt erbjuda gratis buss för alla på sikt.”
- ”Skapa sommar praktik för alla under 19 år.”
- ”Bygga fler hyresrätter.”
- ”Att all parkering i centrum (Vänersborg, Vargön, Brålanda och Frändefors) med miljövänliga bilar exempelvis biogas, el och etanol alltid är 4 timmar.”
- ”Ha färre antal barn i skolklass och förskolegrupp alternativt fler pedagoger i grupperna.”
- ”Ge tidigare och mer stöd till barn och elever för en mer likvärdig förskola och skola, exempelvis läxhjälp.”
- ”Lärarna skall få mer tid till eleverna.”
- ”gratis musikskola för barn och ungdomar.”
- ”Fler nya boenden inom äldreomsorgen färdigställs.”
- ”Ha ökade aktiviteter för att minska ensamheten.”
Socialdemokraternas allierade i det vänersborgska styret, centerpartiet, har inte rört sin hemsida sedan valet – med undantag för en hälsning om god jul och gott nytt år. Såvida inte hälsningen är kvar sedan förra året. Det kan jag inte uttala mig om med bestämdhet…
Det är samma med regeringssystrarna och -bröderna från miljöpartiet. De har inte heller uppdaterat sin hemsida. Miljöpartiets hemsida ser likadan ut som hösten 2014. Men det är väl så… När partiets ledande politiker får arvoderade poster så minskar intresset att upplysa vänersborgarna om vad som händer. Inte ens miljöpartiets ”medlemswebb” har uppdaterats…
Även miljöpartiets vallöften finns kvar till allmän beskådan, t ex:
- ”Miljöpartiet vill undanta skogsområdet vid Kindblomsvägen på Blåsut från vidare exploatering.”
- ”Arenans driftskostnader tar resurser från andra viktiga kommunala verksamheter och kommer fortsätta att göra så om inget görs. Vi vill att alternativa drift- och ägandeformer utreds.”
- ”Vi vill i första hand satsa mer för att säkra kvaliteten i skola, förskola och äldreomsorg.”
- ”Vi vill att kommunen tar fram en plan för hur vi ska motverka ytterligare segregation och minska den som redan finns.”
Och med det sistnämnda vallöftet är väl övergången till sverigedemokraterna given…
Det händer inte särskilt mycket på sverigedemokraternas hemsida heller. Men det finns trots allt någon enstaka notis från förra året. Men så hittar jag en liten länk på förstasidan, ”Information till medlemmar ll”. Och se, ett worddokument öppnar sig (kan laddas ner här). Som dessutom ser tämligen färskt ut. Det är dock inte daterat, så det är lite svårt att säga.
Det är folkets man, Kurt Karlsson, som skriver från hjärtat. Fast dokumentet är undertecknat av alla sex ledamöter i fullmäktige. Men det är Kurt Karlsson som skriver… Dels skrivs det i jag-form och dels utvecklas Kurts alldeles egna lilla ”darling”:
”…som kallas ensamkommande barn och som jag kallar, hitskickade ynglingar…”
”Ynglingar” – det är Kurt Karlssons favorituttryck för de ungdomar som kommer ensamma till Sverige från krigshärjade länder. Det har vi hört från fullmäktiges talarstol ett flertal gånger.
Svenskan i dokumentet är för övrigt bedrövligt dålig. Språk- och syftningsfel, stavfel, meningsbyggnadsfel, interpunktionsfel… Jo, jag vet. Det viktigaste är innehållet, inte formen. Men Kurt Karlsson borde definitivt låta någon läsa igenom manuskripten innan de publiceras. Särskilt som Karlsson och hans partisystrar och -bröder håller den svenska fanan så högt i alla väder. Då hade kanske formen i varje fall inte behövt vara lika dålig som innehållet…
Dokumentet efterlyser fler medlemmar till partiet. Kurt Karlsson räknar nämligen med att sverigedemokraterna ska fortsätta gå framåt också i nästa val och:
”vi har redan nu svårt att besätt (språkfelet är Kurt Karlssons eget; min anm) vissa platser i kommunens nämnder och styrelser.”
Fast några argument för att engagera sig i lokala frågor finns inte – hela dokumentet handlar om frågor som avgörs av riksdag och regering.
Jag noterar också att Kurt Karlsson skriver följande om situationen i Vänersborg:
”Skolor, barnomsorg, socialtjänst och Arbetsförmedlingen har försatts i ett kaosliknande tillstånd och det kommer att bli värre.”
Det är ett intressant påstående när man betänker att sverigedemokraterna står bakom den budget som gäller för Vänersborg i år. Den röstade sverigedemokraterna igenom tillsammans med det styrande triumviratet (socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet), som också hade lagt budgeten.
Kurt Karlsson utlovar slutligen att hemsidan i fortsättningen ska uppdateras mer regelbundet med lokal information…
Välfärdspartiets hemsida ligger numera i dvala. Bara några enstaka artiklar har publicerats efter 
valet 2014. En gång i tiden var sidan ganska levande.
Vänsterpartiet då? Tja, det är väl bara att gå in några gånger i veckan och se om det händer något. Det brukar det göra… Hemsidan är en bra källa för att få information om vad som händer i politikens Vänersborg – och i Sverige.
GOTT NYTT 2016!
Bloggåret 2015 är strax till ända. Det är bara en blogg kvar att publicera, denna… Och vad passar väl då bättre än att sammanfatta året som politisk bloggare i Vänersborg.
Bloggåret 2015 har varit ett gott år. Det får jag väl ändå säga, trots att det stundtals har tagit emot en del. Jag tror att valresultatet hösten 2014, där Vänsterpartiet backade 2 mandat i Vänersborg, fortfarande har suttit som en liten besvärande tagg i bloggfingrarna. Jag har ibland frågat mig vad timmarna framför tangentbordet gör och har gjort för nytta.
Men så tänker jag, skulle jag själv vilja läsa något om politikens Vänersborg annat än TTELA:s få och tillrättalagda artiklar om hur bra Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) styr? Eller hur godhjärtad Marika Isetorp (MP) är? Och då svarar jag för mig själv med ett bestämt ”ja”. Det hade inte spelat någon roll om det hade varit en sosse, en liberal eller en moderat – det hade varit uppfriskande med en alternativ läsning. Eller kompletterande om man så vill. Gärna med fakta och en skribent som vågar sticka ut hakan. Det hade jag själv tyckt. Och eftersom ingen annan bloggar på regelbunden basis i Vänersborg, så ser jag mig nödgad att fortsätta med min självpåtagna roll.
Naturligtvis finns det ytterligare, minst, ett skäl till mitt bloggande. Det är alla enskilda vänersborgare som hör av sig och berättar om sina duster med betongpolitiker och betongtjänstemän i Vänersborg. Det är inte helt sällan människor utanför de stora centralorterna. Tyvärr så hinner jag inte med att följa upp alla tips eller att gräva i alla misstänkta skandaler. Det är tråkigt, men jag hoppas på överseende. Jag skulle behöva inneha en heltidstjänst som bloggare.
Men det har trots allt blivit mycket skrivande i år, också. Många har de timmar varit då jag suttit framför datorn och nött på tangenterna. Det har blivit sammanlagt 185 blogginlägg och hade jag gett ut dem som en bok med A4-sidor, så hade boken blivit 619 sidor tjock. Det kanske vore något förresten, att ge ut mina blogginlägg i bokform. Typ veckorna före jul. Kanske hade jag då fått råd att blogga på heltid…
Sammanlagt under åren som bloggare har det blivit 2.931 sidor. Då daterar jag den första bloggen till den 17 oktober 2010. Det var då jag bestämde mig för att börja skriva på 
regelbunden basis. Inledningsbloggen till min ”seriösa” bana som bloggare hette förresten ”Blogga – något för mig?”. (Den var inget vidare.) Beslutet att börja blogga sammanföll för övrigt med att jag lade om min kost och började äta mer fett och minimalt med kolhydrater. Det är LCHF-ätandet som gett energin, helt klart!
Det har varit många träffar på min blogg även under 2015. Dock inte riktigt så många som valåret 2014. År 2014 räknade jag till 93.631 träffar. I år har det bara blivit 88.576. Men jag tror ändå att jag kan vara hyfsat nöjd. Det betyder 7.381 träffar i snitt varje månad, 242 träffar per dag…
Det är svårt att veta hur många unika personer som har läst mina blogginlägg under året. Jag är nämligen inte riktigt säker på om jag kan lita på den statistik som levereras. Enligt dessa siffror är det 40.515 olika personer (eller IP-adresser). Det låter mycket och är faktiskt fler än år 2014.
Bloggen har också väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är väl i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… År 2013 hade jag till exempel 3 visningar i Indien, 2014 var det 12 och i år är det 14! Det är en ökning med nästan 370%. Från Kina har jag fått 14 besök, och det är exklusive Hongkong (10 träffar). Det borde kanske vara fler från Kina… För 3,5 år sedan skrev nämligen en partivän ett mail:
“Förresten så går det inte att läsa Stefans blogg här i Kina. Jag kom in på den en gång men sen blev den blockad. Så Stefan är farlig för Kinesiska staten.”
Jag noterar också att jag har fått vardera ett besök från Paraguay, Mongoliet, Kambodja, Angola, Fiji, Brunei och Moldavien… Spännande. Undrar om dessa har lärt sig något nytt om skandalerna i Vänersborg…?
Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom denna är de mest klickade bloggarna följande:
- Vattenpalatset Vänerparken AB
- Nattugglan–Vänerparken: Lokalerna
- Sverigedemokraternas budgetförslag (1/2)
- Badplatsen i Väne Ryr
- Hett i Gardesanna
Något varierade ämnen skulle man väl kunna säga – även om vatten tycks vara en gemensam nämnare. (SD tog ju sig vatten över huvudet med sin budget…) Den mest lästa torde dock, trots tredjeplaceringen, vara ”Sverigedemokraternas budgetförslag (1/2)”. Den och del 2 (”Sverigedemokraternas budgetförslag (2/2))”, slogs nämligen ihop till en och publicerades på den respektabla och mycket besökta hemsidan ”Inte rasist, men…” den 4 juni. (Se ”Gästbloggare sågar SD:s budgetförslag vid fotknölarna”.) Jag vet inte hur många som läste den där, men jag fick 608 ”likes” så att jag antar att det var ganska många
. Publiceringen på denna hemsida var kanske det största som hände min blogg under året. Och till skillnad från en del media i närområdet, så uppgav ”Inte rasist, men…” källan…
Gensvaret från läsarna har under året varit gott. Mycket av feedbacken sker dock på Facebook (och privat) och inte på bloggen. Och det tycker jag ibland är lite synd. De flesta som läser min blogg tycks vara ganska nöjda med innehållet, och det är väl därför som de läser alla långa inlägg… I varje fall de som på något sätt hör av sig. Det är klart att det säkerligen finns en hel del kritiker, men så länge många av dessa tillhör kretsen betongpolitiker och sverigedemokrater etc så tar jag kritiken snarast som en komplimang.
Några läsare är aktivare än andra, de kommenterar mina inlägg. Inte helt oväntat är det återigen ”Roy” som ”vinner” kommentarsligan på bloggen. ”Roy” har gjort 48 kommentarer under året. ”Jenny” kommer 2:a med 23 kommentarer. Sedan följer ”brålandabo” (15) och ”Pontus” (15) samt ”Hasse” (10).
Jag får tacka dessa läsare särskilt. Det är alltid roligt och stimulerande med respons.
Frågan som jag ställer mig själv är hur jag ska nå ut till fler vänersborgare under 2016. Många har ju inte ens hört talas om att det finns en vänsterpartist som kommenterar en del av det som händer i det politiska Vänersborg. Och det kan jag tycka är synd. Inte för att de ska bli vänsterpartister utan för att det faktisk finns information om politikens Vänersborg som kan göra människor både kunnigare och mer engagerade.
Nu är det strax ett nytt år. Vi får se om det blir något att blogga om det kommande året. Till stor del beror det på det styrande triumviratet kan jag tänka. Som det ser ut nu verkar de styrande topparna i socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet dock att ha tappat intresset för politik. De tycks mest ha slagit sig till ro för att bara njuta av sina positioner och väl tilltagna löner och arvoden… Och oppositionen i form av minialliansen, dvs moderaterna, liberalerna (fd folkpartiet) och kristdemokraterna, verkar bara bida sin tid. I allt väsentligt är de båda betongblocken överens.
Men vem vet. Kanske blir 2016 året då Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) – med stöd av Marika Isetorp (MP) – gör allvar av sina planer på att flytta hamnen till Vargön… Eller bebygga Sanden… Eller återuppta vendettan mot Magnus Larsson i Sikhall… Eller tvinga Andersson att riva sitt hus på Nordkroken… Eller spara på förskola och skola för att ha råd att betala arenans årliga förlust på 27 milj kr…
Då lär det bli en del att skriva om. Kanske kommer jag då också att uppnå drömmålet på 100.000 träffar på bloggen? Vi får se vad år 2016 gömmer i sitt sköte.
Och med dessa ord önskar jag alla mina läsare ett riktigt:
Nuntorp – att vara eller inte vara
Det är en hel del som händer kring naturbruksskolan Nuntorp just nu och regionens turer kring den anrika skolan ser, i varje fall för en utomstående, ut att präglas av ett ”gott mygel”.
Socialdemokraterna ville ha kvar naturbruksskolan Nuntorp när frågan om skolans vara eller inte vara behandlades av regionfullmäktige i tisdags. För övrigt till ljudet av talkörerna från en stor skara demonstranter, inklusive kor och traktorer. Regionfullmäktiges borgerliga majoritet backade något och “kompromissen” med folkopinionen blev att Nuntorp ska drivas vidare ända till och med 
vårterminen 2017.
Men redan innan bläcket från regionfullmäktiges papper hade torkat så ändrade sig regionens socialdemokrater. Dagen efter, på onsdag, när regionens naturbruksstyrelse avhandlade Nuntorps vara eller inte vara, så beslutade socialdemokraterna och den miljöpartistiske ordföranden (som i regionen tillhör den borgerliga styret), att intagningen av elever till Nuntorp ska stoppas redan nästa höst, 2016. Hur nu en skola ska kunna leva kvar och fungera utan elever? Det finns också tungor som påstår att utredningen, som ligger till grund för naturbruksstyrelsens beslut, är gjord i all hast – och som en följd av det innehåller en del sakfel, som till exempel när det gäller behörigheten hos de anställda lärarna.
Och det ryktet styrks av Elise Arnells (KD) protokollsanteckning som följde med beslutet:
”På grund av brister i underlag och sent utskickade handlingar anser jag det olämpligt att fatta beslut idag.”
De borgerliga ledamöterna avstod för övrigt från att delta i beslutet.
Jag noterar också det anmärkningsvärda i att naturbruksstyrelsen fattade detta beslut innan regionfullmäktiges beslut ens hade blivit lagligt. Beslut måste ju justeras för att gälla… Och det tar några dagar.
Jag påminner mig att jag skrev i en blogg i tisdags:
“Dock så tolkar jag dagens beslut i regionfullmäktige som en varning till alla elever att söka Nuntorp och en uppmaning till alla lärare på Nuntorp att leta efter nytt jobb.”
Jag hoppades att jag hade fel, men tyvärr låg det en hel del i mina farhågor. Även om jag inte kunde ana att det skulle vara socialdemokrater som höll i det svärd som beseglade Nuntorps öde. (OK, vi ska väl inte helt ge upp hoppet, och kampen, för att Nuntorp får vara kvar.)
Jag undrar ofta hur socialdemokrater tänker. Det har jag egentligen gjort i många, många år. Särskilt när det gäller socialdemokrater i Vänersborg…
Det började egentligen redan när Lars-Göran Ljunggren och S Anders Larsson härjade som värst med neddragningar i skolan, bygge av arenan, nedläggning av Huvudnässkolan och fifflet med Topp. Bland åtskilligt annat… Jag har emellertid gått bet i mina funderingar och i stort sett gett upp. Det tycks mig i det närmaste omöjligt att förstå vänersborgska socialdemokrater och deras politik.
Nu verkar det som regionens socialdemokrater har tagit efter läromästarna från Vänersborg. Men skam om lärjungen slår mästaren på den egna planhalvan. På Facebook skrev Vänersborgs kommunalråd Marie Dahlin (S) ett slags öppet brev som var riktat till, som hon skriver:
”Detta mail skickade jag till s-ledamoten i styrelsen för Naturbruksgymnasierna”
Vilket blir lite oklart eftersom det finns fler socialdemokrater i naturbruksstyrelsen. Som Gunnar Lidell (M) påpekade i samma Facebookgrupp:
”du får maila till alla 4 essen”
Vänersborgs kommunalråd Marie Dahlin (S) formligen dundrade mot sin partikollega (eller partikollegor?), inför alla på Facebook:
”Jag skäms, och kommer att göra allt för att motarbeta dig tyvärr.”
Marie Dahlin skriver alltså i singular, fast det finns fler socialdemokrater i styrelsen.
Marie Dahlin ifrågasätter själva sakinnehållet i naturbruksstyrelsens beslut:
”Hur kunde du misstolka regionfullmäktiges beslut som togs den 22/9 så katastrofalt? Har du pratat med några av våra partikamrater som var med om beslutet i fullmäktige? Ingen ville lägga ner Nuntorp.
Och Vad gör du dagen efter???”
Vi är väl ganska många som vill ge Marie Dahlin fullständigt rätt i denna tolkning av regionfullmäktiges beslut. Även Gunnar Lidell (M), som sitter i naturbruksstyrelsen, men inte kunde delta på det viktiga sammanträdet säger till TTELA:
”Min bestämda uppfattning är att detta strider mot fullmäktiges beslut.”
Bo Carlsson (C), ytterligare ett av Vänersborgs kommunalråd, har samma uppfattning:
”När högsta beslutande organ tar ett inriktningsbeslut måste man följa det. Jag har varit politiker ganska länge men har aldrig varit med om något liknande.”
Fast där är Bo Carlssons minne kort…
Den mer minnesgode vänersborgaren erinrar sig säkert att Vänersborgs kommunfullmäktige den 21 juni 2005 beslutade, med röstsiffrorna 48-0, att Huvudnässkolan skulle renoveras. Det här beslutet struntade emellertid Bo Carlsson (C), som tillsammans med Lars-Göran Ljunggren (S) styrde Vänersborg på den tiden, högaktningsfullt i.
Bo Carlsson avgick inte då. Och Bo Carlsson lär inte avgå från regionfullmäktige nu. Som han ”hotade med” i TTELA.
Tillbaka till Marie Dahlins ”öppna brev” till sin partikollega. Dahlin avslutar med:
”Jag har inte mycket till övers för dig just nu, tyvärr.
Skäms!”
Det är oerhört tuffa ord som Marie Dahlin levererar till sina partibröder och -systrar i regionen. I och för sig välförtjänta kan tyckas, i varje fall från en utomståendes horisont (utanför både regionpolitiken och socialdemokraterna).
Marie Dahlin har faktiskt fått ett svar, ett svar som hon också har publicerat på Facebook. Det framkommer då att det ”öppna brev” som hon har skickat är ställt till Per ”Pelle” Andersson (S). ”Pelle” som för övrigt ganska ofta samåker med den miljöpartistiske ordföranden i naturbruksstyrelsen, trots att de är politiska ”fiender”. Men det hör kanske inte hit…
Per Andersson skriver:
”Vi har tagit vårt ansvar utifrån de förutsättningar som naturbruksstyrelsen har att hantera. Så länge inte RF (regionfullmäktige; min anm) garanterar täckning av våra kostnader så är vi, enligt revisionen, skyldiga att agera. … Vi har inte lagt ner Nuntorp. Det har RFs borgerliga majoritet.”
Jag har fortfarande svårt för det här att regionfullmäktiges beslut måste justeras innan det gäller… Men förutom det, så vill nog Per Andersson bli överens med Marie Dahlin – genom att lägga hela skulden på de borgerliga (inklusive miljöpartiet). Som för övrigt alltså lade ner sina röster i naturbruksstyrelsen, förutom då den miljöpartistiske ordföranden.
Marie Dahlin tar inte den framsträckta handen:
”Så ser ju inte jag det riktigt … det gjorde just nu Du. Regionen sa ETT år, inte en dag.
Vi kunde väl fått tid att andas från en dag till en annan. Pratat med varandra om hur vi nu gör det bästa av situationen. Du röstade direkt för ett intagningsstopp utan att tveka, utan att prata med dina S- kamrater i området, vi kanske hade kunna lösa det om du haft is i magen. Nu känns det jättemycket uppförsbacke! Men vi SKA lösa/klara det på nåt sätt, utan dig.”
”Utan dig”…
Den egentligen interna, oerhört tuffa, socialdemokratiska diskussionen fortsätter alltså för öppen ridå på Facebook, i gruppen ”Behåll Nuntorpskolan !!”. Och lär så göra ett tag. Så länge ingen sätter stopp.
Det skulle inte heller förvåna mig om den här diskussionen följs av ”interna efterräkningar” av något slag. Partier i allmänhet brukar inte diskutera känsliga frågor offentligt, i synnerhet inte socialdemokraterna.
Men det var inte slut på ”tveksamheterna” (en del använder betydligt starkare ord) ens efter fullmäktiges och naturbruksstyrelsens beslut i veckan. För i stort sett samtidigt, endast två dagar senare, innan bläcket från naturbruksstyrelsens papper hade torkat, offentliggjorde Uddevalla kommun att ett nytt naturbruksprogram ska startas i Uddevalla.
Bohusläningen skriver:
”Frågan är känslig, konstaterar skolchef Hans-Lennart Schylberg. Det finns ett avtal som inte går ut förrän 2018 mellan kommunerna och regionen om att kommunerna inte får starta naturbruksutbildningar.”
Det finns ett avtal… Att kommunerna inte får…
Så visst är Uddevallas kommuns utspel känsligt. Där har skolchefen helt rätt. Och det är nog ändå ganska snällt sagt. Men skolchefen är både orädd och optimistisk, eller vad man nu ska kalla det (det finns kanske helt andra ord…), och fortsätter:
”Men sista året har det hänt så mycket och regionen ifrågasätter själv sin verksamhet och stänger ner. Då finns det ingen anledning att vila på hanen utan vi kliver in i det nu.”
Oj, skolchefen refererar regionens verksamhet – och dömer ut den. Och drar en mycket oväntad och kontroversiell slutsats. Helt på egen hand. Eller?
Det känns nog inte som att skolchefen står ensam bakom Uddevallas beslut. Man kan nog förmoda att både en och annan politiker finns med och stöttar bakom ryggen… Och antagligen har det diskuterats en hel del i Uddevallas politiska korridorer… Förmodligen ganska långt innan veckans beslut i regionen…
Tror jag.
Och då är det säkerligen också som så att man kan anta att vissa ledamöter i regionen kände till planerna i Uddevalla redan innan veckans båda beslut om Nuntorp. Och kanske tvärtom typ…
Ann-Britth Fröjd, centerpartist från Vänersborg, uttrycker sina misstankar på följande sätt (Facebook):
“Det verkar finnas en dold agenda.”
Och det är det nog fler som tror…
Det är nog tur att man inte är politiskt aktiv i regionen. Det räcker gott och väl med alla turer i Vänersborg. Men visst hoppas man, som vänersborgare och som tidigare yrkesverksam i Dalsland i över 30 år (dock inte på Nuntorp), att naturbruksskolan Nuntorp får vara kvar.
Det är vad jag förstår det enda vettiga. Bara elever får, kan och vill välja skolan.
.
PS. I fredags, den 25 september, kl 21.40, så visade min bloggräknare en speciell sifferserie – 333.333. Trehundratrettiotretusentrehundratrettiotre klick… Wow!
Kungar, pengar och kultur
Igår besökte kung Carl Gustaf och kronprinsessan Victoria Restad Gård och studerade det fantastiska arbete som utförs – inte minst på Kumlienskolan.
Besöket fick stor uppmärksamhet i media och det blev enligt alla rapporter mycket lyckat. Det är också roligt att Vänersborg någon gång blir placerat på kartan i positiv bemärkelse.
Det viktigaste med kungligheternas besök är dock, som jag ser det, att det kan bidra till att stävja den relativt utbredda främlingsfientligheten och rasismen. Sedan är jag övertygad om att flyktingarna själva uppskattade den kungliga uppmärksamheten.
Jag har fått ett uppskattat mail, som jag i min självgodhet måste återge. Igår när jag kom hem från Bokmässan läste jag:
“Jag är imponerad av din blogg. Känns som du gör lokaltidningarnas arbete… – du borde få presstöd!”
Tidigare har jag fått ett antal erbjudanden från företag som vill göra reklam på bloggen. Vilket inte riktigt är min “grej”, och som jag så klart har tackat nej till. Men presstöd har jag inte blivit erbjuden. Eller ansökt om…
Presstöd… Det kunde vara kul med presstöd… Det tyckte ju också moderaten Stig Bertilsson en gång i tiden, och lurade till sig ett antal miljoner. Presstöd… Då skulle jag kunna bli typ journalist eller författare – på heltid…
Och på tal om författare, riktiga författare menar jag. Jag var på Bokmässan igår. I Göteborg. Det var för övrigt en av anledningarna till att jag inte kunde åka och titta på kungen och kronprinsessan.
Bokmässan är en fantastisk tillställning. Den är stor, både till innehåll och yta. Arena Vänersborg hade inte räckt till på långa vägar. Även om arenan i och för sig 
skulle ha haft den fördelen att det inte hade blivit så varmt att vandra omkring. Jag uppnådde för övrigt mitt stegmål på stegräknaren (“inbyggd” i mobilen), vilket jag sällan gör för övrigt.
Det var hur många olika montrar som helst. Från små bås till stora “salar”. Bokförlag, fackföreningar, litteratursällskap osv var blandade om vartannat. Och överallt små scener där författare, journalister och andra höll seminarier eller blev intervjuade. Själv såg jag en av mina absoluta idoler, den svenska litteraturens kung, Jan Guillou. Även andra kändisar, som kanske inte direkt är idoler, syntes också till, typ Mark Levengood, Lars Gustafsson och Björn Hellberg . Där fanns även en uppsjö av mer eller mindre okända författare – som Mikael Sol.
Den som imponerade mest var på sätt och vis dock intervjuaren Fredrik Belfrage, en gammal TV-kändis. Han var enormt påläst och kunnig och skötte sitt intervjuuppdrag med fullständig bravur.
Dagens höjdpunkt var emellertid ett mycket kärt återseende av min gamle vän Erik Blix. Det var egentligen helt osannolikt att stöta på denne kung i humor- och luftgitarrbranschen – bland dessa tusentals mässbesökare. Och visst är Blix också en av mina absoluta idoler…
I Vänersborg i veckan sprang jag för övrigt på en debutant på scenen. På den politiska scenen – nämligen socialnämndens nye ordförande Peter Trollgärde (S). Vi presenterade oss, diskuterade lite grann och slutade sedan vårt samtal med att önska varandra ett gott framtida samarbete.
Som tur var hade Trollgärde nog inte läst min tidigare blogg… Så nu måste jag väl väga upp det och skriva något positivt… Men jag behöver inte hitta på något. Dels gav Trollgärde ett mycket positivt intryck i vårt samtal. Och dels gjorde han enligt välinformerade källor en galant insats i sitt första sammanträde som socialnämndens ordförande.
I dagens TTELA, fast inte i papperstidningen (är det inte många av Niklas Johanssons artiklar om Vänersborg som inte hamnar på TTELA:s hemsida?), kan man också läsa om socialnämndens sammanträde.
En enig socialnämnd beslutade att begära 21,1 milj kr för 2015 – för att täcka det beräknade underskottet. Peter Trollgärde (S) till TTELA:
”Den största anledningen till underskottet är volymökningar. Det här handlar inte om att det slösas med pengar, vad jag kan se är den ekonomiska hushållningen god.”
Min åsikt är att Trollgärde har fullständigt rätt. Så därmed kommer de farhågor jag förde fram i förra veckans blogg helt på skam… Vilket jag är glad för.
Peter Trollgärde har slagit näven i borde och samtidigt visat var skåpet ska stå. Både det styrande triumviratet (socialdemokrater, miljöpartiet och centerpartiet), liksom det föregående styret under minialliansen (moderater, folkpartiet och kristdemokraterna), har nämligen en tendens att vilja sopa problem och ekonomiska underskott under mattan. Precis som om de inte finns. Och precis som att personal och tjänstemän inte känner av trycket, eller rappen från de ekonomiska piskorna, i form av mer eller mindre omöjliga besparingskrav när verksamheterna går med underskott på grund av för små ekonomiska anslag..
Det är klart att nämnderna ska få de pengar som de absolut måste ha för att kunna bedriva viktig och lagstadgad verksamhet!
Vi får väl se hur kommunens starka kvinna, Marie Dahlin (S), reagerar när hon får socialnämndens yrkande i sin hand. För naturligtvis måste hon ta ställning och komma med någon typ av besked.
Socialnämndens yrkande om mer pengar kommer i slutändan att avgöras av kommunfullmäktige.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer