Stefan Kärvlings blogg

För en knapp månad sedan, den 21 februari, fick politikerna i Vänersborg ett öppet brev från en fastighetsägare på Vänersnäs. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.)

För några dagar sedan kom ytterligare ett brev. Det var återigen från Vänersnäs, dock inte från den tidigare avsändaren. Det öppna brevet kom samtidigt med att den juridiska bedömningen av det liggande beslutsförslaget att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs skickades ut. Den mycket professionella bedömningen, som hade gjorts av advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg, redogjorde jag för i gårdagens blogg. (Se “Jurist dömer ut VA-förslaget”.)

Det öppna brevet, skrivelsen, från fastighetsägarna på Vänersnäs är mycket läsvärt. Det ger ytterligare bevis på det orimliga, och sannolikt också olagliga, i att tvångsansluta fastigheterna på Vänersnäs till det kommunala VA-nätet.

En formulering, som jag som pensionerad lärare i samhällskunskap, historia och religion, särskilt vill framhålla är fastighetsägarnas vädjan till politikerna:

“En portion kritiskt tänkande och ifrågasättande måste därför finnas med och särskilt om de som berörs av beslutet uppmärksammar er på att något inte stämmer.”

Denna vädjan stämmer väl överens med skolans uppdrag som det uttrycks i läroplanen (se LGR11):

“Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska information, fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.”

Eller som en gammal fransk tänkare sa:

”Tro inte på allt som är sant.”

På onsdag ska kommunfullmäktige fatta beslut i de två ärendena. Jag hoppas att alla politiker bildar sig en egen uppfattning och följer den. Det är inte ok som förtroendevald att bara rösta som andra säger att man ska…

Jag återger det öppna brevet/skrivelsen i sin helhet.

===

Vatten och avlopp på Vänersnäs

Nu har det åter blivit dags att fatta beslut i frågan om verksamhetsområde för vatten och avlopp i områdena Änden, Grytet och Hallby mitt. Ni politiker kommer säkert ihåg oss i VAnersnäsgruppen och de frågor med tillhörande namninsamling som vi skickade till er i höstas. Vid sidan om frågorna hade vi också ett förslag om att VA-projektet skulle sättas på paus efter att området Gaddesanda blivit färdigställt och att det inte skulle återupptas förrän det förts en dialog med boende i alla de övriga planerade områdena på Vänersnäs. Hur berörda fastighetsägare ser på behovet av detta måste få vägas in i bedömningen om kommunen ska gå vidare med de områden som pekats ut i blåplanen. Detta förslag resulterade på kort tid i 248 namnunderskrifter som vi skickade till er. Vi har noterat att denna önskan inte vunnit gehör, men att det förts en dialog med de fastighetsägare som bor i områdena som nu ska upp till beslut.

Behov enligt 6§ LAV

Vi i VAnersnäsgruppen har träffats emellanåt och diskuterat VA-frågan, lärt oss om lagstiftningen och jämfört med hur man gör i andra kommuner. Efterhand har en bild växt fram av hur Vänersborgs kommun, i sin iver att dra fram VA på landsbygden, sticker ut och går över gränser. Lagstiftningen på området är inte enkel och ganska öppen för tolkning. Vi har reagerat på bland annat följande:

1. Hur och på vilka grunder man har valt ut områden i Blåplanen där kommunen kan vara skyldig att bilda verksamhetsområde.
2. Hur man sedan letar argument och övertolkar rättspraxis för att visa att man är skyldig att göra verksamhetsområde enligt dessa förslag.

Grundläggande för att det ska uppstå en skyldighet enligt 6§ LAV är att det finns ett behov av vattentjänsterna. Vi citerar vad tjänstemännen själva skriver längst ner på sidan sju i sin argumentation; ”Enligt lagstiftning och myndigheter ska inte fastighetsägarnas åsikter, om man ska ansluta eller inte, påverka kommunens beslut om det enligt 6§ LAV finns en skyldighet att ansluta sig till kommunalt VA. En förutsättning för att kommunen tar beslut om verksamhetsområde för en eller flera vattentjänster är att det finns ett behov.”

Fastighetsägarnas åsikter kommer vi till längre fram, men att det finns ett behov är alltså en förutsättning för att man ska fatta ett beslut om verksamhetsområde. Tjänstemännen på Kretslopp & Vatten har i sin argumentation gjort ett försök att visa att det finns ett tillräckligt stort behov för att en sådan skyldighet ska uppstå och man har också hänvisat till ett antal domar och rättsfall som ska styrka detta. När vi har gått igenom materialet och dessa domar tycker vi oss se att det inte stämmer. Men istället för att vi själva ska gå igenom argumentationen och bringa klarhet i juridiken kring detta ärende, så har vi anlitat advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg för att göra det åt oss. Hon har mångårig erfarenhet av VA-lagstiftningen och har på ett professionellt sätt kunnat reda ut detta åt både oss och er kommunpolitiker. Hennes utredning finns bifogad och vi låter hennes genomgång av ärendet och slutsatser tala för sig själva. För att sammanfatta den mycket kort kommer hon, liksom vi gjort, fram till att det inte föreligger någon skyldighet för kommunen att bilda verksamhetsområde här och att det därför inte bör fattas ett sådant beslut. Hon visar också att områdena redan i Blåplanen valts ut på felaktiga grunder.

I kontakten med er kommunpolitiker har vi flera gånger fått höra att ni är beroende av och litar på att ni får ett korrekt beslutsunderlag från tjänstemännen. Det är självklart så att man som kommunpolitiker inte kan ha detaljkunskaper i varje enskild fråga. Men samtidigt så finns risken att de här beslutsunderlagen pekar i riktning mot det beslut som tjänstemännen vill att ni ska ta. En portion kritiskt tänkande och ifrågasättande måste därför finnas med och särskilt om de som berörs av beslutet uppmärksammar er på att något inte stämmer. Beslutet i fullmäktige blir annars mer av en symbolhandling med ett redan förutbestämt resultat. När vi nu har kunnat visa att det inte föreligger någon skyldighet för kommunen att bilda verksamhetsområde här, så borde de berördas åsikter vara av större intresse. Ett exempel på när det kan vara befogat för kommunen att gå utöver sina skyldigheter är om ett antal fastighetsägare utanför ett föreslaget verksamhetsområde vill vara med. Då kan kommunen frivilligt sträcka sig till att ta med även dessa. Men bör en kommun bilda ett helt verksamhetsområde utan att vara skyldig enligt lagen och där merparten av de berörda inte vill ha kommunalt vatten och avlopp? Nej menar både vi och advokat Johanna Lindqvist. Detta leder oss vidare till fastighetsägarnas åsikt i frågan.

Fastighetsägarnas åsikter

I höstas skickade Kretslopp & Vatten ut en enkät till alla fastighetsägare i de två föreslagna områdena med frågan ”Är du positivt inställd till att ansluta din fastighet till kommunalt vatten och spillvatten?”. Detta gjorde man för att det var ett krav i återremissen. De flesta har nog uppfattat det positivt att få uttrycka sin åsikt och att den skulle redovisas för er politiker och vägas in i beslutet. Resultatet av den här enkätundersökningen finns i en tabell i en av bilagorna till beslutet och det har uppenbarligen inte påverkat hur tjänstemännen har jobbat vidare med förslaget. Räknar man samman svaren för 53 fastigheter så har 7 svarat ja, 25 svarat nej och 21 svar har inte inkommit. Det är ett tydligt utslag, men vad som ändå förvånade oss var att så många inte lämnat in sin enkät. Vi har inte gjort någon komplett undersökning av de 21 fastighetsägare som inte svarat, men vi har pratat med ganska många av dem. Hör och häpna så upptäckte vi då ytterligare 9 fastigheter där ägarna personligen lämnat eller skickat in sin enkät till kommunen. Samtliga dessa med ett negativt svar. Varför man valt att inte inkludera dessa personers åsikt i undersökningen vet vi inte, även om man kan ana anledningen. För att detta ska bli tydligt räknar vi upp dessa fastigheter här; … [Jag tar bort fastighetsbeteckningarna av integritetsskäl; min anm.] Det kan som sagt finnas fler, eftersom vi inte kontaktat alla med uteblivet svar. Då har vi alltså ett resultat där 7 sagt ja och 34 sagt nej. Ni får själva bedöma utslaget av den enkätundersökningen.

Länsstyrelsen

Det har gång på gång påståtts att kommunen kommer få ytterligare förelägganden från länsstyrelsen om man inte bygger vidare enligt Blåplanen. Detta menar vi är ett ogrundat påstående mest till för att skrämma fram ett beslut. För att få lite mer klarhet i även detta så har vi kontaktat länsstyrelsen i Mariestad för att ta reda på hur förhållandena ska vara för att det ska vara aktuellt för dem att förelägga en kommun att bilda verksamhetsområde för som i detta fallet vatten och avlopp. Svaret vi fick kan sammanfattas i två punkter:

1. Det ska finnas påtagliga olägenheter för hälsan eller miljön inom ett område och dessa ska inte gå att lösa på ett tillfredsställande sätt med enskilda anläggningar.
2. Olägenheterna ska förekomma i ett större sammanhang som i normalfallet är minst 20-30 fastigheter som ligger någorlunda samlat. Om det i ett större sammanhang bara är enstaka fastigheter som har problem är det enskilda lösningar som gäller

Man kan jämföra dessa punkter med förhållandena på Gaddesanda och då förstår man varför det till slut kom ett föreläggande där. Övriga områden på Vänersnäs har inte så stort antal fastigheter, är så tätt bebyggda eller har samma svårigheter att ha enskilda anläggningar. Om Vänersborgs kommun använde dessa punkter för att bedöma sina skyldigheter enligt §6 LAV, så skulle man hitta rätt områden och områden som verkligen har ett problem med att lösa vatten- och avloppsfrågan.

Miljöskyddskäl och övergödningen i Dättern

Den här punkten tycker vi också förtjänar ett eget stycke. Som miljöskyddsskäl för inrättande av verksamhetsområden har man framfört att de enskilda avloppsanläggningarna bidrar på ett betydande sätt till övergödningen i Dättern. Att det under många år funnits en övergödningsproblematik i Dättern vill vi inte förneka. Frågan är snarare vad den beror på. Man kan aldrig lösa ett problem om man inte identifierar rätt orsak till problemet. Precis som Johanna har skrivit om detta vill vi poängtera att de flesta av oss bor en bra bit ifrån sjön. Har man trekammarbrunn med markbädd eller infiltration, så sprids spillvattnet ut i marken lokalt runt anläggningen. Där fastläggs framför allt fosfor mycket effektivt till markpartiklarna och det blir därför svårt att se hur dessa små punktkällor till näringsämnen kan påverka Dättern runt en kilometer bort. Men eftersom vi bor inom avrinningsområdet till en känslig recipient skulle det enklaste sättet att säkerställa att vi inte påverkar Dättern vara att se till att alla har en godkänd avloppsanläggning, med en för platsen anpassad reningsgrad. Svårare än så behöver det inte vara.

Som tjänstemännen själva påpekat så är jordbruket den främsta källan till näringsämnen som hamnar i sjön. Men de siffror som angivits för enskilda avlopp är märkliga och förtjänar att kommenteras. Man skriver att det för Dättern är potentiellt möjligt att genomföra åtgärder mot enskilda avlopp som motsvarar 122 kg fosfor och 80 kg kväve. Ska man i det räkna in hela Nossans avrinningsområde som är omkring 80 gånger större än avrinningsområdet från Vänersnäs, så skulle det totalt på Vänersnäs gå att minska utsläppen av fosfor och kväve till Dättern med en mängd som motsvarar innehållet i en 25 kilos säck med gödning till gräsmattan. Det är alltså den nivån på förbättring vi kan förvänta oss av att ansluta Vänersnäs till det kommunala reningsverket.

Sammanfattande punkter och tankar

1. För det första, läs Johanna Lindqvists utredning och genomgång av de juridiska bitarna i det här förslaget. Denna genomgång kommer inte bara vara aktuell i det här ärendet, utan även i övriga områden på Vänersnäs eller varsomhelst i kommunen.
2. Om kommunen saknar lagfäst skyldighet att bilda verksamhetsområde och endast ett fåtal av de berörda fastighetsägarna efterfrågar vattentjänsterna, så ska man låta bli. Ny lagstiftning som medför en större flexibilitet där också enskilda lösningar kan ingå, skulle kunna förändra och förenkla synen på när det är lämpligt med ett verksamhetsområde.
3. Eftersom Blåplanen förts fram som ett så starkt incitament för att den här utbyggnaden måste fortsätta, så föreslår vi att den behöver omarbetas under nästa mandatperiod. Föreslagna verksamhetsområden ska pekas ut på korrekta grunder och för att undvika konflikter med berörda kommuninvånare är det nog en god idé att dessa blir delaktiga tidigt i beslutsprocessen. Alla vill känna att politiker och tjänstemän är med oss, inte mot oss. Vi vill att ni ska tänka om, göra om och göra rätt.

 Vänersnäs den 9 mars 2022
VAnersnäsgruppen

Anm. Det finns en hemsida för invånarna på Vänersnäs. Den hittar du här – ”Vänersnäs.net”.

Det närmar sig avgörandets stund för invånarna på Vänersnäs. På onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Och då ska frågan avgöras om det ska inrättas två verksamhetsområden för vatten och spillvatten för Grytet, Hallby Mitt och Änden – område 1 och 2.

Invånare och fastighetsägare gör allt de kan för att verksamhetsområdena inte ska bli verklighet. Inrättande av verksamhetsområden skulle ju med all sannolikhet innebära en tvångsanslutning till det kommunala VA-nätet. Vänersnäsbornas uppfattning är att det inte finns något rättsligt stöd för inrättande av verksamhetsområdena. Och det finns det fler som anser… Vänersnäsarna har ringt, de har mailat, de har skrivit, de har ordnat namninsamling och de har kontaktat TTELA. Ja, de försöker skapa opinion mot beslutet och de försöker påverka beslutsfattarna på alla sätt de kan.

Några fastighetsägare har också anlitat en mycket kunnig jurist för att hjälpa dem…

Advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg har arbetat med VA-lagstiftningen tidigare. Hon har bland annat haft en roll i familjen Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun. Och den kampen gick ju alldeles utmärkt, Solvarm fick ju rätt mot kommunen i Mark- och miljödomstolen.

Advokat Lindqvist har gjort en mycket professionell juridisk bedömning av kommunstyrelsens förslag att inrätta verksamhetsområdena.

Vänersnäsborna har skickat ut resultatet av utredningen, den juridiska bedömningen, till alla politiker i kommunfullmäktige. När jag läser advokat Lindqvists utredning blir jag oerhört imponerad. Det är egentligen bara att konstatera att om alla fullmäktigeledamöter läser och använder det som finns “innanför pannbenet”, som min far alltid sa, så behövs det inte sägas något mer på onsdagens sammanträde. Då är det bara för ledamöterna att inse faktum och rösta nej – nej till att inrätta verksamhetsområden på Vänersnäs.

Och skulle det vara så att det finns någon som har det minsta tvivel kvar efter att ha studerat Lindqvists juridiska bedömning, så är det bara att läsa det öppna brev som politikerna fick i februari. (Du kan läsa det öppna brevet här – “Öppet brev till samtliga politiker”.) I detta brev bifogades en undersökning som visade det orimliga i att döma ut enskilda avlopp utifrån en “skrivbordstillsyn”. Den undersökningen utgör, som jag ser det, faktiskt ett slags komplement till den juridiska bedömningen. De båda utredningarna, eller egentligen var och en för sig, visar att Vänersborgs kommunfullmäktige håller på att fatta ett mycket oförnuftigt och till och med olagligt beslut.

I denna blogg ska jag redogöra för advokat Johanna Lindqvists juridiska bedömning. Om du vill läsa bedömningen i original, så kan du ladda ner den här – “Juridisk bedömning gällande förslag om inrättande av verksamhetsområde”.

Lindqvist har gått igenom underlagen i ärendena och utifrån tillgängliga handlingar gjort en juridisk analys av om de tre rekvisiten (villkoren) i 6 § LAV om hälsoskydd, miljöskydd och större sammanhang är uppfyllda i de aktuella områdena. Det är viktigt, det finns alltså tre villkor i Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) 6 § som ska vara uppfyllda för att kommunen ska vara tvungen att inrätta verksamhetsområden – 1) människors hälsa, 2) miljön och 3) större sammanhang. De två förstnämnda flyter dock ofta in i varandra. (Läs gärna om den föreslagna lagändringen – “Kommande ändring i LAV 6 §”.)

Advokat Lindqvist börjar med att analysera och göra en bedömning av det tredje rekvisitet – samlad bebyggelse. Advokaten menar att inget av de två föreslagna verksamhetsområdena har en samlad bebyggelse. Det räcker med att titta på kartan… Och det är inte svårt att hålla med henne. De föreslagna verksamhetsområdena består av typisk landsbygdsbebyggelse med:

“utspridda byggnader avskilda med skogsområden och jordbruksmark.”

Lindqvist bifogar kartorna (se nedan) med avståndsmarkeringar (du kan ladda ner kartorna i större format här, område 1 och område 2):

Det är uppenbart för alla med öppet sinne och som tycker att det är viktigt att följa lagen (LAV 6 §), att rekvisitet “större sammanhang” inte uppfylls.

Kommunen hävdar genom att hänvisa till några domar att även ett fåtal fastigheter kan uppfylla kravet på ett större sammanhang/samlad bebyggelse. Advokat Lindqvist konstaterar att två av de rättsfall som kommunen refererar till inte alls kan tillämpas på Vänersnäs. Och ett tredje fall visar motsatsen till det kommunen hävdar. Den domen talar istället mot att införa verksamhetsområden på Vänersnäs.

Men advokat Lindqvist tittar också på kommunens, numera berömda, Blåplan. De styrande partierna hänvisar ofta till denna plan för att motivera inrättandet av verksamhetsområden, och tvångsanslutning. Trots att den har några år på nacken och inte heller är juridisk bindande…

I Blåplanen har kommunen använt sig av avståndsgränsen 150 meter mellan husen i sin definition av större sammanhang, dvs ligger några hus 150 m ifrån varandra så är de liksom “samlade”…. De utgör typ en slags “tätort”… Det är en väldigt bred och vidlyftig definition, och tämligen absurd. Den har egentligen inte något som helst stöd i varken LAV, eller PBL (plan- och bygglagen).

Lindqvist noterar att i det liggande förslaget till verksamhetsområden har avståndet 150 meter faktiskt i flera fall utökats ännu mer. Hon drar slutsatsen:

“Min bedömning är att Vänersborgs kommun i Blåplanen har gjort en alltför extensiv tolkning av praxis och när kriterierna för vad som ska anses som större sammanhang … är uppfyllda. Denna extensiva tolkning har därefter utvidgats ytterligare…”

Med andra ord, den ursprungliga alltför breda, och oriktiga, definitionen har utvidgats ytterligare i kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige… Den absurda definitionen har typ blivit ännu absurdare…

Och advokat Lindqvist leder sitt resonemang i bevis med konkreta exempel från fastigheter i de två verksamhetsområdena. Jag ska inte gå närmare in på dessa konkreta exempel utan hänvisar, förutom till hennes juridiska bedömning, till mina egna två exempel – se “SHB: VA Vänersnäs 2” och “VA – varför ingår Grytet?”.

Lindqvist konstaterar också, precis som alla andra med en karta i handen kan bekräfta, att de föreslagna verksamhetsområdena inte ligger i omedelbar närhet till recipient, dvs Dättern. Det är inte heller samma miljöbelastning från de enskilda avloppen.

“Detta innebär att hänvisningen till MÖD 2010:28 inte är relevant eftersom det i aktuellt fall varken föreligger någon särskild miljöpåverkan på naturvärden av nationellt intresse eller någon omedelbar närhet till berörd recipient.”

Lindqvist analyserar ytterligare ett rättsfall och visar att kommunens exempel inte alls visar det som kommunen påstår. Jag ska inte referera det utan återger bara hennes slutsats:

“Sammantaget visar ovanstående dels att Samhällsbyggnadsnämnden utökat de föreslagna verksamhetsområdena utöver avståndet om ca 150 meter mellan fastigheterna som angivits som utgångspunkt i Blåplanen, dels att det inte finns några sådana särskilda omständigheter i fråga om starka miljöskäl som var aktuellt i MÖD 2010:28 eller att det är fråga om fastigheter vars möjligheter att anordna vatten och avlopp är obefintliga så som var fallet i BVa 13.”

Advokat Lindqvist har också gjort en bedömning av miljöskyddsrekvisitet. Och då handlar det om de enskilda avloppens påstådda påverkan på Dättern. Det är samhällsbyggnadsnämnden som anför Dättern som argument för att inrätta verksamhetsområdena.

Lindqvist sätter fingret direkt på kommunens stora brist i underlaget:

“Eftersom det mesta av vattnet till Dättern tillförs från avvattningsområdet från ån Nossan saknas i Samhällsbyggnadsnämndens underlag utredning som visar att de enskilda avloppen i de två föreslagna verksamhetsområdena skulle ha en så pass betydande påverkan att en allmän avloppshantering behövs för att minska belastningen av näringsämnen till Dättern.”

Advokaten hänvisar även här till en dom från Mark- och miljöverdomstolen (M 5354–20) som krävde att, för att miljöskyddsrekvisitet skulle vara uppfyllt:

“den allmänna va-anläggningen väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön.”

Slutsatsen kan bara bli en menar Lindqvist:

“Dock kan det inte när det handlar om så långa avstånd till en recipient, som dessutom till övervägande del inte påverkas av avvattning från nu aktuella områden, finnas så starka miljöskyddsskäl att inrättande av allmän avloppshantering är motiverad.”

Lindqvist nämner också att om det finns avloppsanläggningar som behöver uppdateras, vilket det med all sannolikhet gör, så ska miljö- och byggnadsförvaltningen säkerställa det genom tillsyn.

Advokat Johanna Lindqvist på Advokatfirman Lindahl i Göteborg avslutar sin juridiska bedömning med en sammanfattning:

“De aktuella områdena kan enligt min bedömning inte ses som samlad bebyggelse och de hälso- och miljöskäl som lyfts fram är inte tillräckligt konkretiserade och utredda. Det saknas exempelvis helt utredning som visar på att enskilda avlopp i berörda områden skulle ha en sådan påverkan på recipienten Dättern i fråga om kväve och fosfor att det kan motivera behovet av inrättande av en allmän va-anläggning. En så vid tolkning av samlad bebyggelse som Samhällsbyggnadsnämnden har utgått från, vid avgränsningen av de föreslagna verksamhetsområdena, innebär att rekvisitet sammanhållen bebyggelse fråntas sin betydelse.”

Och till sist skriver Lindqvist:

“Eftersom det i aktuellt fall handlar om en utspridd landsbygdsbebyggelse, där avstånden mellan fastigheterna i flera fall överskrider 150-200 meter samt att underlaget i fråga om såväl hälso- som miljömässigt behov i stort sett enbart består av skrivbordsbedömningar, är min bedömning – utifrån det underlag jag gått igenom – att rekvisiten enligt 6 § LAV för att kommunen ska ha en skyldighet att tillhandahålla allmänna vattentjänster för vatten och spillvatten inte är uppfyllda.”

Det kanske är läge att helt enkelt läsa upp denna sammanfattning i kommunfullmäktige på onsdag. Det vill till om ledamöterna i de styrande partierna, och kanske Liberalerna och Kristdemokraterna, ska kunna argumentera mot detta. (De röstade för verksamhetsområden i kommunstyrelsen… KD+L följde inte alls den uppfattning deras partier har i riksdagen.)

Den juridiska bedömningen är professionell, dvs mycket logisk samtidigt som den hänvisar till både lagar och rättsfall. Det förefaller omöjligt att kommunfullmäktige skulle kunna fatta ett beslut som strider mot den juridiska bedömningen. Det skulle som jag ser det strida mot lagen. I Vänersborg har vi dock lärt oss att flera tjänstepersoner och politiker tror sig stå över lagar. Ja, faktum är att inte ens domstolsavgöranden kan få vissa i miljö- och byggnadsförvaltningen, och politiker, att ändra uppfattning och inse faktum. Det har t ex Anders Solvarm på Sikhall erfarit.

Ska vi tro och hoppas att att kommunfullmäktige denna gång ska gå emot samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen och fatta ett korrekt och lagligt beslut? 

PS. Om du vill läsa bedömningen i original, så kan du ladda ner den här – “Juridisk bedömning gällande förslag om inrättande av verksamhetsområde”.

PPS. Samtidigt med att den juridiska bedömningen skickades ut till politikerna följde det även med ett öppet brev från några fastighetsägare på Vänersnäs. Det brevet kan du läsa här: ”VA: Öppet brev till politikerna”.

I onsdags var jag på studiebesök hos en fastighetsägare på Vänersnäs. Det är alltid intressant att på plats se resultatet av kommunens tjänstepersoners arbete efter att de har suttit vid skrivborden i kommunhuset och med pärmar, blanketter, tabeller, kartor, linjaler och passare ritat upp verksamhetsområdena på Vänersnäs.

Eller inte.

Det är några politiker som har hittat ut till Vänersnäs, och gjort “syn på plats”. De har med egna ögon kunnat upptäcka bristen på logik i verksamhetsområdenas utformning, och istället noterat godtyckliga definitioner, avvägningar och gränser. Det var kanske ingen kanonidé att göra jobbet enbart från kommunhuset…

De flesta av kommunfullmäktiges politiker har emellertid inte varit ute och samtalat med fastighetsägare och invånare. De torde leva i villfarelsen att allt är frid och fröjd med avgränsningen av verksamhetsområdena. Utom med de tre fastigheterna vid Dättern… Kanske… Om några av dom nu har läst det öppna brevet vill säga. Eller också har de gjort det, men bryr sig ändå inte. Varken om lagen (LAV 6 §) eller om mer medmänskliga aspekter. Det innebär med all sannolikhet också att de anser att Vänersborgs kommun inte ska ta hänsyn till om 86-åriga Annbritt eller 94-åriga Susanna bor i någon av fastigheterna. Det gör ju inte lagen och då ska naturligtvis alla tvingas in i verksamhetsområden och anslutas till kommunens VA-nät som alla andra – för ca 200.000 kr. (Kan det vara så illa?)

Ett av mina tidigare studiebesök gick just till de tre fastigheterna i Anundstorp vid Dättern. En av fastighetsägarna författade som sagt senare ett öppet brev till politikerna. (Se “Öppet brev till samtliga politiker”.) Ägaren till fastigheten Grytet 1:22 har inte skrivit något öppet brev. Han har dock haft kontakt med tjänstepersoner på Kretslopp och Vatten vid några tillfällen, bland annat under ett “öppet hus” i november förra året (efter återremissen i kommunfullmäktige). Då antecknade tjänstepersonen bland annat:

“Tveksam till att kommunalt är bästa miljömässiga alternativet. Orolig för kostnaderna … Hade hört rykten om hur höga brukningsavgifterna var, rykten som inte var korrekta, så fick information direkt från VA-taxan. Många frågor om hur tekniskt lösa anslutningen. Tekniska mötte upp på plats efter ”Öppet hus” för att diskutera.”

Några tjänstepersoner kom faktiskt ut till Grytet och tittade på förhållandena. När fastighetsägaren en tid senare skrev till kommunen fick han emellertid ett svar som, enligt honom själv, bara ökade frustrationen. Han upplevde att han fick andra och motstridiga besked.

Precis som när det gäller fastigheterna i Anundstorp ifrågasätter ägaren till Grytet 1:22 att fastigheten ingår i ett större sammanhang (LAV 6 §). På Anundstorp höll miljö- och byggnadsförvaltningen med, och skrev (se ”VA Vänersnäs – en uppföljning”):

”Tre bostäder (Andundstorp 1:57, 1:58 och 1:8) ingår i förslaget som inte är utpekade inom områden för sammanhållen bebyggelse eller möjlig bebyggelseutveckling på landsbygd i översiktsplanens utvecklingsprincip 8.”

Men förvaltningen tyckte samtidigt att det kunde kvitta. Fastigheterna skulle ändå ingå i verksamhetsområdet. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev dock inget om Grytet 1:22.

Med sammanhållen bebyggelse avses i Plan- och bygglagen (PBL):

“minst 10-20 hus, där tomterna gränsar till varandra eller skiljs åt av en väg, park eller liknande.”

Så står det i Blåplanen (del 2 sid 31) som fortsätter:

“I propositionen till vattentjänstlagen anges, att enligt praxis krävs åtminstone en något så när samlad bebyggelse av 20-30 fastigheter. I de fall Länsstyrelsen i Västra Götaland har förelagt Vänersborgs kommun att uppfylla 6§ i vattentjänstlagen har rekvisitet 20 fastigheter använts.”

Sedan står det att gruppen bakom Blåplanen har studerat rättsfall och kommit fram till att göra följande bedömning:

“kommunen har skyldighet att ordna vattentjänster för samlad bebyggelse ner till 8 fastigheter.”

Från 30 fastigheter till 8 fastigheter för att det ska kallas större sammanhang eller samlad bebyggelse… Det är väl att ta i kan man tycka, men ok.

Vi tittar på några kartor. Och varför inte börja med en karta som visar verksamhetsområde 2. Fastigheten Grytet 1:22 är markerat med ett kryss. (se kartan till höger.)

Blåplanen har en mycket otydlig karta från området. (Se karta till vänster.) Det är svårt att hitta fastigheten ifråga, men jag tror att den ligger där det inte finns några blå ploppar. Blå ploppar symboliserar större sammanhang enligt Blåplanens generösa definition.

Området där Grytet 1:22 ligger finns såvitt jag kan bedöma inte med i Blåplanens definition av större sammanhang. Men det är i och för sig osäkert.

Så här ser område 2 ut från ett “flygplan” – se bild till höger.

Det är svårt att se att det är en samlad bebyggelse ens med Blåplanens snäva definition. Här nedan förstorar jag upp kartan och tar med fastighetsgränser och skala.

Tre fastigheter ligger bredvid varandra, Grytet 1:22, Grytet 1:21 och Grytet 1:14. Sedan är det ungefär 200 meter till fastigheten Grytet 1:3 1 på andra sidan landsvägen. Det kan inte, som jag ser det, vara ett större sammanhang/samlad bebyggelse enligt några som helst definitioner. Fyra fastigheter varav en fastighet 200 meter ifrån…

Vad stod det i LAV 6 §?

“Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang…”

Det är inget större sammanhang i det här området. Punkt.

Sedan är det faktiskt en sak till med fastigheten – naturen runt omkring. Fastigheten ligger vid en rasbrant.

Det finns fler fastigheter i närheten som ligger vid Hallebergs rasbranter. De är inte medtagna i verksamhetsområdet. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev i sitt “remissvar” till samhällsbyggnadsförvaltningen:

“Det finns bostäder som inte ingår i förslaget trots att de ligger nära (till exempel Grytet 1:15 och 1:23). Dessa ligger längs kanten av Halleberg, i angränsning till eller inom Natura 2000-område. En sammanvägd bedömning har gjorts att inte ha med dessa bostäder i förslaget. Främsta orsakerna är risk för negativ påverkan på naturvärden samt tekniska svårigheter och orimliga kostnader för framdragande av ledningar. Liknande skäl låg till grund för att i ett tidigare skede inte ta med bebyggelsen vid Skytteklev i verksamhetsområde för VA.”

Och då undrar ägaren till Grytet 1:22 – glömde kommunen min fastighet? Fastigheten ligger nämligen också vid rasbranten. Här finns det lika stora naturvärden, här finns det också tekniska svårigheter. Min teori är att kommunen faktiskt gjorde det, glömde fastigheten alltså. Eller också hade tjänstepersonerna just då en karta som inte höjdskillnader eller rasbranter var utsatta på. Fast sådant kan hända, alla kan göra misstag. Problemet är väl snarast att man inte kan erkänna det – och ändra sig…

Dessa fastigheter ligger i rasbranten och är undantagna från att ingå i verksamhetsområdet – ja, utom en fastighet då… Det finns några fler, men detta är de närmaste grannarna till 1:22. (Se karta till höger; det gröna strecket är vad jag förstår gränsen för Natura 2000 och det svarta själva rasbranten.)

Att de här fastigheterna, de inringade fastigheterna på kartan till höger, undantas från verksamhetsområdet innebär ju på ett ännu tydligare sätt att det inte rör sig om något större sammanhang/sammanhållen bebyggelse för Grytet 1:22…

Frågan som fastighetsägaren ställer sig är alltså varför Grytet 1:22 är den enda fastigheten vid bergskanten som är föreslagen för anslutning… Är det en slump, är det ett misstag eller finns det något dolt motiv…?

Rasbranterna vid Halleberg, och Hunneberg, ska skyddas. Länsstyrelsen skriver i “Bevarandeplan för Natura 2000-området”:

“Natura 2000-området Halle- och Hunnebergs rasbranter som ligger strax öster om Vänersborg utgör en mycket speciell naturmiljö med förekomst av många sällsynta arter. Branterna i de två delområdena är de största utbildade rasbranterna i Sydsverige.”

Om Grytet 1:22 ska ingå i verksamhetsområdet så innebär det att fastighetsägaren själv ska stå för grävning av ledningar från anslutningspunkten, som antagligen hamnar mitt emellan de tre fastigheterna, till sitt bostadshus. (Se rött kryss på kartan nedan.)

Det är 35 meter från den troliga anslutningspunkten till bostadshuset på 1:22. Det är dock inte känt vad kommunen kommer att välja. Kretslopp och Vatten svarar inte på hur planen ser ut. Placering av anslutningspunkten ska dock “ske i samråd” säger man. Höjdskillnaden till den troliga anslutningen är ungefär 10 meter och VA-ledningen ska grävas ner, gissar jag, till 1,6 meters djup (frostfritt). Marken består av i stort sett bara av sten i olika storlekar, några mycket stora – se bilderna ovan.

De skyddsvärda rasbranterna kommer definitivt att lida stor skada. Jag undrar förresten om inte Länsstyrelsen har några synpunkter på detta.

Tidigare var det Anundstorp vid Dättern, nu Grytet. Är det konstigt att kommuninvånarna inte kan upptäcka logiken för verksamhetsområdenas utformning? Eller att de undrar vilka definitioner som används och vilka avvägningar som kommunens tjänstepersoner och politiker gör? Som jag ser det är det helt uppenbart att dessa fastigheter inte finns med i ett större sammanhang/samlad bebyggelse enligt Lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Och då faller hela kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige om att inrätta två verksamhetsområden på Vänersnäs. Och inte heller kan man lita på att alla andra fastigheter ingår i ett större sammanhang…

Till sist en hälsning från Grytet 1:22:

“Bortsett från tvånget så är det helt sjukt att anslutningsavgiften är högre baserat på tomtyta även för oss på landet. Vårt dagvatten kommer aldrig in i systemet. I mitt fall blir det närmast bisarrt eftersom jag dessutom får betala dyrt för 35 meters grävning i oländig terräng då kommunen väljer nästan längsta möjliga sträcka mellan brunn och tomtgräns.”

Det är flera personer som har ställt frågan om hur man överklagar ett beslut i kommunfullmäktige om att inrätta verksamhetsområden. Hur gör en enskild fastighetsägare/invånare om hen inte vill bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet?

Jag är varken jurist eller expert på området, men jag vill ändå ge några tips och synpunkter på vilka möjligheter det kan finnas. Men kom ihåg, om du tänker överklaga ett kommunalt besök – hör för säkerhets skull först med en person som kan det här med lagar och paragrafer.

Kommuninvånare kan rent allmänt överklaga och laglighetspröva kommunala beslut i tre instanser – Förvaltningsrätten, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen. Och självklart finns det säkerligen också tillfällen där en polisanmälan kan vara på sin plats. Fast det kanske inte gäller verksamhetsområden…

Förvaltningsrätten avgör bland annat tvister mellan enskilda personer och myndigheter. Det går alltså att överklaga ett fullmäktigebeslut till rätten. Då laglighetsprövar Förvaltningsrätten beslutet. Det betyder att rätten prövar om ett formellt fel har begåtts i handläggningen av ärendet. Men som kommuninvånare kan man också hävda att beslutet strider mot lag, i det här fallet Lagen om allmänna vattentjänster (LAV).

I LAV 6 § finns det tre rekvisiter som kommunen ska ta hänsyn till – miljöskydd, hälsoskydd och samlad bebyggelse/större sammanhang. En fastighetsägare kan hävda att ett eller flera av dessa rekvisiter inte uppfylls. Det kanske också är möjligt att angripa det faktum att kommunen inte går ned på varje enskild fastighet för att visa på hur rekvisiter uppfylls. Vissa kommuner försvarar ett beslut om att inrätta verksamhetsområden med att nya bostäder ska byggas inom området. På Vänersnäs är det däremot svårt för Vänersborgs kommun att påstå något sådant. Det finns nämligen inga underlag som visar att det planeras nya bostadsområden.

Förvaltningsrättens dom kan överklagas till Kammarrätten och sedan till Högsta Förvaltningsdomstolen.

Vissa beslut som kommunen fattar enligt plan- och bygglagen (PBL) kan överklagas till Länsstyrelsen. 

“Länsstyrelsen prövar överklagade beslut från kommuner, kyrkan och Trafikverket. Det kan handla om bland annat bygglov, parkeringstillstånd, enskilda avlopp, buller, gravrätt och trafikskyltning.”

Det finns en del information om Länsstyrelsens roll på Svenskt Vattens hemsida. (Se “Verksamhetsområde”.) Det står t ex:

“Fastighetsägare som vill att fastigheten införlivas i kommunalt verksamhetsområde och är oense med kommunen om behovet, kan vända sig till länsstyrelsen för att få den att förelägga kommunen att ta in denna i verksamhetsområdet.”

Det är oklart om motsatsen gäller. Det kanske blev “kortslutning” när lagen stiftades… Längre ner på sidan står det dock om inskränkningar i ett verksamhetsområde, dvs LAV 9 §:

“Ett verksamhetsområde får inskränkas enligt 9 § vattentjänstlagen så att det inte omfattar en bebyggelse som uppenbarligen saknar behov av allmänna vattentjänster.”

Det förefaller som om vägen via Länsstyrelsen inte är en helt lätt väg att gå i sammanhanget. Men huruvida det är möjligt eller inte kan jag inte svara på.

Den som inte är nöjd med Länsstyrelsens beslut kan överklaga till Mark- och Miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolen handlägger mål och ärenden inom områdena miljö, fastighet, plan och bygg samt vatten och avlopp. Solvarm har fått rätt i två överklaganden till domstolen, ett alldeles nyligen. (Se ”Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.) Det är ett bra alternativ att vända sig till domstolen när det gäller verksamhetsområden och enskilda avlopp. Mark- och miljödomstolen är nämligen första instans i mål som gäller Lag om allmänna vattentjänster (LAV), eller motsvarande äldre lagstiftning. Jag ser framför mig att en sådan sak som “skrivbordstillsynen” av enskilda avloppsanläggningar skulle kunna överklagas.

Mark- och miljödomstolens domar och beslut kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen.

För alla i Vänersborgs kommun som hotas av att ingå i ett verksamhetsområde mot sin vilja och med följande tvångsanslutning verkar Förvaltningsrätten och Mark- och miljödomstolen vara de instanser som man ska vända sig till. Men det är nog ändå så att det i första hand är Förvaltningsrätten och en laglighetsprövning av kommunfullmäktiges  beslut som gäller vid införandet av verksamhetsområden. 

Om och när fullmäktiges beslut vinner laga kraft och de enskilda fastighetsägarna ska koppla upp sig på kommunens VA-nät, då är det nog dags att bland in Mark- och miljödomstolen. Det är då det är dags för fastighetsägare, tror jag, att visa att de har likvärdiga eller bättre lösningar än kommunen. Och har man då t ex en växthuslösning för sitt avlopp à la Solvarm (Anders Solvarm har sådana lösningar för ”vanliga hus”), så har nog Mark- och Miljödomstolen svårt att inte godkänna och tillåta detta. Domstolen har ju redan i en dom den 2 september 2019 konstaterat att Solvarms naturhus i Sikhall (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”):

“har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Men det är inte helt lätt hitta rätt i djungeln av myndigheter och rättsinstanser. För att få mer kött på benen så skrev jag till en jurist på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Svaret styrker teorin ovan om hur den enskilde fastighetsägaren bör gå tillväga vid ett överklagande. Jag fick följande svar:

“Känner inte till hur fullmäktiges beslut har formulerats, men tågordningen är normalt den att fullmäktige beslutar om att inrätta eller utvidga verksamhetsområdet för den allmänna va-anläggningen för visst område eller vissa fastigheter. Av beslut om verksamhetsområdet ska det framgå vilka fastigheter som omfattas (7 § lagen om allmänna vattentjänster). Några särskilda förfaranderegler för beslut om verksamhetsområdet finns inte, inte heller några särskilda bestämmelser om överklagande. Beslut om verksamhetsområde kan därför överklagas enligt reglerna om laglighetsprövning i kommunallagen. Även i övrigt gäller ”vanliga” kommunalrättsliga regler kring beslutet; någon skyldighet för kommunen att t.ex. delge beslutet med fastighetsägarna inom verksamhetsområdet finns således inte. 

Ett beslut om verksamhetsområdet medför inga omedelbara rättsverkningar. Det medför dock en principiell skyldighet för den kommunala va-huvudmannen att bygga ut den allmänna va-anläggningen till berörda fastigheter så att de kan anslutas. Och det medför också en principiell skyldighet för fastighetsägarna – sedan väl förbindelsepunkter för respektive fastighet upprättats och fastighetsägarna informerats om förbindelsepunkternas läge – att betala avgifter (anläggningsavgifter och brukningsavgifter för VA). Det är inte förrän va-huvudmannen ordnat den allmänna anläggningen och kan erbjuda anslutning (genom information om förbindelsepunktens läge), som avgiftsskyldigheten inträder (12 och 25 §§ lagen om allmänna vattentjänster). Och när det gäller förbindelsepunkt finns lagkrav på att va-huvudmannen ska samråda med och därefter informera fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att kunna planera för sin användning av fastigheten.

Fastighetsägare inom verksamhetsområdet har möjlighet att få sin individuella avgiftsskyldighet prövad i mark- och miljödomstol. Avgiftsskyldighet förutsätter att fastigheten, förutom att den ska vara belägen inom verksamhetsområdet, behöver en vattentjänst med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön och att detta behov inte kan tillgodoses bättre på annat sätt (24 § lagen om allmänna vattentjänster). I praxis finns t.ex. exempel på att fastighetsägare inte ansetts avgiftsskyldiga för vattenförsörjningen om de haft tillgång till en egen borrad brunn med bra tillgång till vatten av god kvalitet (dvs. utan anmärkningar).”

Det kan bli dyrt att överklaga ett kommunalt beslut, i varje fall om man t ex behöver juridisk rådgivning. Å andra sidan kostar en VA-anslutning ca 200.000 kr och sedan ska ledningar dras in i huset från anslutningspunkten mm – och det får fastighetsägaren själv stå för. Och sedan får man årligen betala ca 7.000 kr i driftskostnader, kostnader som enligt Svenskt Vatten förväntas fördubblas inom en 10-årsperiod…

Till sist.

Jag vill avsluta med att påpeka vikten av att fastighetsägare själva tar reda på vad som gäller. Jag försöker i denna blogg ge tips och hjälp på vägen, men jag är ingen jurist. Så faktiskt, ta det som står här med en stor nypa salt. Det är till syvende og sidst lagar och paragrafer som gäller, inte vad en kommunalpolitiker från Vänsterpartiet tror. När lottoraden förkunnas i TV i vissa andra länder så läggs det inte helt sällan till typ:

“utan att vi kan göras ansvariga om det blev fel”.

Det gäller denna blogg också.