Arkiv
Ordf Andersson (C) och domen
Som läsare av denna blogg, eller TTELA, vet så dömde Förvaltningsrätten i Göteborg inte helt oväntat till min fördel när jag överklagade ett beslut av barn- och utbildningsnämnden. Det var när nämnden beslutade att inte tillåta mig att väcka ett ärende på sammanträdet i oktober 2015. (Se ”Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.) Med anledning av domen så blev jag intervjuad i TTELA den 10 november, i år. (Se ”Kärvling fick rätt mot kommunen”.) I slutet av artikeln skrev TTELA att de hade sökt BUN:s ordförande Mats Andersson (C) men att han:
”vill avvakta med en kommentar tills han har varit i kontakt med kommunjuristen.”
Efter denna kontakt intervjuades ordförande Andersson i TTELA den 11 november. (Se ”Ordförande: ”Ett nederlag för offentlighetsprincipen””.)
TTELA skrev:
”Stefan Kärvling menar att domen är en seger för demokratin. Det håller Mats Andersson inte alls med om.”
Och ordförande Andersson säger till TTELA:
”Jag ser det helt tvärtom.” 
Ooops…
Andersson menar tydligen att Förvaltningsrättens dom var ett nederlag för demokratin… Och eftersom rätten dömde enligt Kommunallagen, så torde Andersson också anse att kommunallagen inte heller håller sig inom de demokratiska ramarna.
Det är ett tämligen uppseendeväckande uttalande.
Mats Andersson utvecklar sin syn:
”Jag tycker som ordförande att detta är ett nederlag för offentlighetsprincipen där allmänheten inte får insyn i vilka ärenden som kommer att avhandlas i kommunala nämnder.”
Andersson ställer offentlighetsprincipen, eller rättare sagt, en mycket liten del av offentlighetsprincipen, mot ledamöters rätt att väcka ärenden i nämnder och styrelser. Offentlighetsprincipen reduceras till att allmänheten ska känna till dagordningen i förväg. Men demokrati är så mycket mer.
Förvisso kan ibland olika demokratiska värderingar och principer krocka med varandra och det kan uppstå demokratiska dilemman. I det här fallet fanns det i och för sig ett enkelt sätt att lösa ett eventuellt dilemma – nämnden kunde ha bordlagt frågan och ta med den på dagordningen inför nästa möte. Detta gjorde av någon anledning inte ordförande och BUN i det aktuella fallet.
Ledamöterna i en nämnd är utsedda av ett demokratiskt valt kommunfullmäktige och är i den egenskapen representanter för vänersborgarna. Vi har en representativ demokrati och vi politiker i barn- och utbildningsnämnden ”är” i detta fall på sätt och vis vänersborgarna. 
Det är ordförande i en nämnd som bestämmer dagordningen, i det här fallet Mats Andersson (C) som representerar ett parti som fick 8% av rösterna i Vänersborg. Rätten att väcka ärenden kan ur detta perspektiv ses som en möjlighet för de andra 92 procenten av vänersborgarna att behandla ärenden som ordförande inte vill ta upp. Eller helt enkelt, rätten att väcka ärenden ger vanliga ledamöter möjlighet att påverka dagordningen och vilka ärenden som ska behandlas – oavsett vad en ordförande anser.
Dessutom, i det här konkreta fallet, så skrev jag inte bara till ordförande utan till hela presidiet, dvs 1:a och 2:e vice ordförande, i relativt god tid om att jag ville väcka ärendet. Ändå tog inte ordförande upp det på dagordningen som ett eget ärende.
Jag tror inte att ordförande Andersson hade något intresse av offentlighetsprincipen när han förvägrade mig rätten att väcka ärendet. Det var nog snarare så att han inte ville att nämnden skulle diskutera ärendet en gång till, därför att han var nöjd med beslutet att lägga ner Nattugglan och flytta verksamheten till Vänerparkens källarliknande lokaler…
Och om offentlighetsprincipen var så viktig, varför anförde inte Mats Andersson detta argument i yttrandet till Förvaltningsrätten i Göteborg..? Nä, argumentet med offentlighetsprincipen var nog en efterhandskonstruktion.
Ordförande Andersson säger också till TTELA:
”… som ordförande är tvungen att ställa förslaget under proposition.”
Jag är inte riktigt säker på vad Andersson menar. Ordförande är ju inte tvungen att ställa ett väckt ärende under proposition. Tvärtom! Det är ju det som Förvaltningsrätten säger i sin dom – ledamöter har ovillkorligen rätt att väcka ärenden. Och något förslag hann jag överhuvudtaget inte att framföra, det blev ju inget ärende.
Det tycks inte som att Andersson förstår vad domen innebär. Eller lagen.
Ordförande i BUN säger också till TTELA:
”Det kan vara ett ärende där nämnden har fattat ett beslut och så kan man väcka det om och om igen.”
Återigen är jag inte helt säker på vad Andersson menar. Jag tyder det som att Andersson menar att jag genom att väcka ärenden på något sätt skulle sabotera nämndens verksamhet – väcka ärendet ”om och om igen”.
Och i så fall undrar jag vad Andersson tror att jag har för agenda. Detta är faktiskt enda gången jag har velat väcka ett ärende. Antydningen om att jag skulle vilja typ sabotera nämndens arbete är nästan kränkande. Och hur som helst, lagen är tydlig…
Skälet till att jag ville väcka ärendet var att underlaget var vinklat och framför allt felaktigt. Det sista fick jag reda på efter nämndens beslut om Nattugglan. Och det var naturligtvis därför som jag ville att nämnden skulle få denna kunskap – och eventuellt ompröva beslutet.
Menar Mats Andersson att det är mer ”demokratiskt” att fatta beslut på ett dåligt och felaktigt underlag än att rätta till ett felaktigt beslut i efterhand?
Mats Andersson har enligt min mening fel i alla de argument som han framför till TTELA. Och jag är som sagt synnerligen förvånad att han inte framförde dem till Förvaltningsrätten när han hade chansen. Och 
notera, det är faktiskt samma Mats Andersson (C) som på egen hand bestämde att nämnden inte längre ska ha öppna möten, dvs att vänersborgarna inte ska ha möjlighet att bevista nämndens sammanträden på plats…
Egentligen är det ganska enkelt. Lagarna är fattade demokratiskt av riksdagen och lagarna måste även Mats Andersson och BUN följa. Det är inte svårare än så.
Jag är inte helt säker på att Mats Anderson har insett detta.
Förvaltningsrätten gav mig rätt!
Idag kom Förvaltningsrättens dom på ett överklagande som jag gjorde i november förra året…
Och motgångarna för den styrande minoriteten tar aldrig slut. Förvaltningsrätten gav mig nämligen rätt.
En bakgrund.
Den 12 oktober 2015 fattade barn- och utbildningsnämnden beslut om att lägga ner förskolan ”Nattugglan” och flytta barn och personal till lokaler i Vänerparken.
Redan vid behandlingen i nämnden uttryckte jag synpunkter på att det underlag som låg till grund för beslutet var tämligen vinklat och ledde in nämndens ledamöter på i förhand bestämda spår. Underlaget redovisade inte på ett objektivt sätt de för- och nackdelar som respektive alternativ innebar som nämnden hade att välja mellan.
I efterhand visade det sig också att underlaget innehöll rena felaktigheter om ett av alternativen. Dessa felaktigheter kunde enligt min mening ha påverkat det beslut som nämnden fattade. Därför ville jag att nämnden, på det efterkommande sammanträdet (den 9 november), skulle diskutera bristerna i underlaget. Jag tyckte frågan om beskaffenheten av underlaget till nämnden helt enkelt var av sådan vikt att det var tvunget att diskuteras. Dessutom sa den dåvarande förvaltningschefen i ett senare skede om felaktigheterna i underlaget:
”Jag håller med [Kärvling alltså; min anm] i sak. Det var olyckligt.”
På novembersammanträdet väckte jag därför detta ärende.
Ordförande Mats Andersson (C) förvägrade mig emellertid denna rätt trots att det i Kommunallagen (4 Kap 17 §) står:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Efter en viss argumentation så ställde ordförande min begäran under proposition, dvs 
nämnden skulle rösta om jag fick väcka ärendet eller inte. Barn- och utbildningsnämnden avslog min begäran med siffrorna 10-1. Det betyder också att alla andra partier röstade mot min rätt enligt Kommunallagen. (Välfärdspartiets ledamot var dock inte på plats.)
Ordförande Mats Andersson (C) påstod senare att jag i och med voteringen hade fått väcka ärendet. Han menade att i och med att nämnden hade vägrat mig rätten att väcka ärendet så var ärendet väckt… Och att beslutet därför hade tillkommit i laga ordning.
Ordförande Andersson skrev också i ett yttrande till Förvaltningsrätten:
”Det är nämnden med majoritet som beslutar hur ett ärende behandlas.”
Mats Anderssons menade tydligen att en politisk majoritet kunde upphäva Kommunallagen…
Jag reserverade mig mot barn- och utbildningsnämndens beslut och överklagade (den 23 november) det alltså till Förvaltningsrätten i Göteborg.
Och idag gav mig Förvaltningsrätten rätt.
Förvaltningsrätten i Göteborg skriver:
”Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet.”
Det betyder att barn- och utbildningsnämndens beslut att vägra mig rätten att väcka ett ärende var olagligt. Olagligt!
I motiveringen till domen skriver Förvaltningsrätten:
”De förtroendevaldas rättigheter att ta olika initiativ är väsentlig från demokratisk synpunkt.”
Och:
”Det finns ingen laglig rätt för nämnden att besluta om huruvida en ledamot får väcka ett ärende eller inte.”
Och så kommer slutklämmen från Förvaltningsrätten:
”Förvaltningsrätten anser mot denna bakgrund att nämnden genom sitt beslut i ärendet … har åsidosatt den i kommunallagen fastslagna initiativrätten då beslutet medfört att Stefan Kärvlings begärda ärende inte tagits upp och avgjorts i sak vid sammanträdet och inte heller bordlagts för avgörande vid annat tillfälle. Vad Stefan Kärvling anfört till stöd för sitt överklagande får således anses visa att beslutet strider mot 10 kap. 8 § KL. Beslutet ska därför upphävas.”
Det är värt att notera att 10 ledamöter i nämnden, inklusive hela presidiet, inte hade koll på Kommunallagen. Eller var det kanske snarare så att – de helt enkelt ville tysta en kritisk röst. Och att det gick före lagen.
Nu har det gått över ett år sedan barn- och utbildningsnämnden fattade det olycksaliga beslutet, på ett vinklat och delvis felaktigt underlag, att lägga ner Nattugglan och flytta barnen och personalen till Vänerparkens källarliknande lokaler. (Se ”Nattugglan-Vänerparken: Lokalerna”.) Efter beslutet har flera ledamöter varit och besökt lokalerna i Vänerparken och uttryckt sin åsikt att dessa lokaler inte passar för förskoleverksamhet. Jag tror dock ändå inte att dagens dom kommer att ändra majoritetens inställning i denna fråga. Tyvärr.
Däremot har Vänersborgs kommun återigen satts på kartan för att ha åsidosatt Kommunallagen. Å andra sidan kan väl domen underlätta för alla ledamöter i nämnder och styrelser – de vet nu att de har en ovillkorlig rätt att väcka ärenden på sammanträdena. Oavsett vad ordförande eller en majoritet tycker.
.
PS. Här kan du följa ”ärendets” väg i Förvaltningsrätten via mina blogginlägg. Det har blivit en del mailväxling…
- ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden” (min ursprungliga överklagan), 4 december 2015.
- ”Ordf Andersson (C) svarar” (yttrandet över överklagan), 26 december 2015.
- ”Yttrande till Förvaltningsrätten” (mitt yttrande över ordförandes yttrande), 28 december 2015.
- ”Sånt här kan bara hända i BUN” (händelserna kring ordförandes yttrande över mitt andra yttrande), januari 2016.
- ”Yttrande 2 till Förvaltningsrätten” (mitt andra yttrande över ordförandes yttrande), 13 feb 2016
PPS. Det blev en artikel i TTELA om Förvaltningsrättens dom: ”Kärvling fick rätt mot kommunen”. (Inlagt 11/11)
Skandal avvärjdes i kommunstyrelsen
Det kan väl inte ha undgått någon politiskt intresserad att socialdemokraterna och centern verkligen satte Vänersborg på kartan under perioden 2006-2010, då de styrde Vänersborg förra gången. Under Lars-Göran Ljunggrens (S) och Bo Carlssons (C) ledning. Då kunde vi t ex läsa om skandalerna kring arenan, Topp, Solängen, konsultarvoden, diarieföring etc. (Se t ex ”Svenskt rekord i usla affärer”.)
Det kan väl inte heller ha undgått någon politisk intresserad i Vänersborg att under senare tid har Jonathan Axelsson (M) och undertecknad vänsterpartist lagt en motion om kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring.
Idag behandlade kommunstyrelsen motionen.
Och det höll på att bli en präktig skandal! Igen… Vänersborgs styrande politiker var på väg att bryta mot kommunallagen! Vänersborg höll på att än en gång hamna på kartan.
En kort rekapitulation.
För första gången i Vänersborgs historia skrev en moderat och en vänsterpartist en gemensam motion. Motionsbehandlingen slog nytt rekord i snabbhet. Motionen var
nämligen färdigbehandlad dagen efter att den hade lagts i fullmäktige, dvs innan fullmäktigebeslutet ens var lagligt. Det blir ju inte besluten förrän de har justerats. (Se ”En ny kommunal skandal?!”.)
Dessutom tog Marika Isetorp (MP) ett delegeringsbeslut som ordförande i kultur och fritidsnämnden, när hon yttrade sig över motionen, fast detta bara får fattas i brådskande ärenden. Och i och för sig var motionen viktig, men inte var den så brådskande att ”nämndens avgörande inte kan avvaktas.” Som det står i kommunallagen.
När motionen först behandlades politiskt, av kommunstyrelsens arbetsutskott den 3 oktober, så skrev samma Marika Isetorp (MP) en protokollsanteckning:
”Den information som kultur- och fritidsförvaltningen har fått av kommunstyrelseförvaltningen och som jag har fått av KS ordförande är att detta är ett brådskande ärende. … Därav delegeringsbeslutet.”
Och avslöjade därmed att det var Marie Dahlin (S) som låg bakom att motionen behandlades så snabbt. (Se ”Och behandlingen av motionen då?”.)
Det var säkerligen Dahlin som låg bakom den snabba beredningen på tjänstemannasidan också tror jag. Dahlin sticker ju inte direkt under stol med att hon vill styra tjänstemännen. I måndags sa t ex Dahlin till P4 Väst (10 oktober, inspelningen finns på P4 Västs hemsida):
”Det är mer politisk styrning nu (än under Lidells tid som kommunstyrelsens ordförande; min anm). … Det är ju för att sätta vår prägel och vår ideologi på dom beslut som tas då. … Vi sätter väl en mer politisk touch på det.”
Även detta en mycket tveksam inställning, och agerande, i förhållande till kommunallagen.
Men så hade då kommunstyrelsen sammanträde idag onsdag. Kommunstyrelsen behandlade motionen från Axelsson och Kärvling. Och då uppdagades en fjärde misstänkt överträdelse av kommunallagen, fast denna gång var det inte särskilt misstänkt. Det var helt enkelt ett brott mot kommunallagen.
Jonathan Axelsson (M) begärde ordet i kommunstyrelsen. Axelsson läste ur Kommunallagens 6 kap 34 §. Där står det:
”I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte delegeras:
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats”
Oooops!
Marika Isetorps (MP) yttrande över Axelssons och min motion var just ett yttrande till fullmäktige…
Och sådana beslut måste alltså hela nämnden fatta… De får inte delegeras…
Marika Isetorp (MP) har alltså på Marie Dahlins (S) uppmaning brutit mot Kommunallagen!
Dubbelfel!
Det var på väg att bli en stor skandal. (Och kanske hade det också varit så att beredningen av motionen hade brutit mot ytterligare minst två paragrafer i lagen…)
Marie Dahlin (S) och Marika Isetorp (MP) insåg emellertid att de höll på att agera, och kanske till och med redan hade gjort det, utanför lagens ramar. Axelsson sa också att om ärendet hamnade hos förvaltningsrätten så skulle det inte vara så svårt att gissa vad utfallet skulle bli…
Marie Dahlin (S) erkände öppet (heders!), även om det var under den berömda galgen, att hon hade gjort fel, medan Marika Isetorp (MP) sa att hon inte visste varför hon hade tagit delegeringsbeslutet.
”För att jag begärde det.”
Sa Marie Dahlin på sammanträdet.
Isetorp hade alltså blivit tillsagd av Marie Dahlin och då gjorde hon som Dahlin sa helt enkelt…
Gunnar Lidell (M) yrkade på återremiss av motionen, precis som han hade gjort i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott). I omröstningen, lade Marie Dahlin, Marika Isetorp och Bo Carlsson (C) ner sina röster. Varför de inte röstade för återremiss, när de visste att de hade gjort fel, förtäljer inte historien. Men däremot röstade fyra ”betongsossar”, Bengt Larson, Bo Dahlberg, Madelaine Karlsson och Peter Trollgärde, för att motionen var färdigberedd och redo att skickas till kommunfullmäktige. Hur de resonerade står skrivet i beto…, stjärnorna menar jag. Trodde de att Vänersborgs kommunstyrelse kunde rösta bort kommunallagen? Otroligt.
Alla andra i kommunstyrelsen röstade för återremiss av motionen. Det blev alltså 8-4 för återremiss, medan 3 avstod.
Det innebar inte bara att lagen segrade, utan även förnuftet…
Visst kan man göra fel. Men okunskapen och maktfullkomligheten visar sig gång på gång vara så stor bland de styrande partiernas representanter, att jag tycker att de ska fråga sig om de inte ska träda tillbaka från maktens taburetter. Det blir endera fel i det mesta de företar sig eller också så blir de nedröstade i fullmäktige… 
Det tenderar ju att bli liksom så när socialdemokraterna sätter sin ”prägel och ideologi på dom beslut som tas”…
Vänersborgarna är värda ett bättre styre än det nuvarande under socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet! Och efter sådana här politiska smällar (”stryk” i bland annat två budgetomröstningar) torde 289 av Sveriges 290 kommunledningar ha avgått…
En ny kommunal skandal?!
Jag tror att en ny delkurs borde införas på alla högskole- och universitetsutbildningar i förvaltningsrätt, kommunal juridik och liknande – kursen Vänersborgs kommun… Och det är inte bara på skoj… Jag vet nämligen säkert att en mycket känd föreläsare, och dessutom mycket kunnig sådan i den här typen av frågor, brukar använda exempel från Vänersborg och också rekommendera åhörarna att studera Vänersborg.
Jag tror inte att denne expert kommer att ändra uppfattning efter de senaste turerna i kommunen…
I onsdags lämnade Jonathan Axelsson (M) och jag (V) som bekant in en gemensam motion (se ”V och M skriver gemensam motion”) med rubriken:
”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”
Det var en historisk händelse i Vänersborg, för första gången skrev en moderat och en vänsterpartist en gemensam motion. Det ledde till och med till att TTELA gjorde en artikel om händelsen.
Bara så att ni vet…
En motion är ett förslag, som lämnas in av en eller flera fullmäktigeledamöter. Motionen ska sedan beredas och utredas av experterna/tjänstemännen i någon av de kommunala förvaltningarna (kan vara i flera förvaltningar). När beredningen/utredningen är klar kommer den mer eller mindre stora utredningen tillbaka till politikerna. Oftast har tjänstemännen också skickat med ett förslag till beslut. Tjänstemännens förslag diskuteras därefter i nämnderna för att sedan komma till kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) och därefter till kommunstyrelsen. I kommunstyrelsen talar politikerna från de olika partierna om vad de tycker om förslaget och de fattar också några slags ”inriktningsbeslut”, dvs hur de tycker att fullmäktige bör besluta. Slutligen fattas det slutgiltiga beslutet av kommunfullmäktige, inte alltför sällan efter diskussioner och mer eller mindre heta debatter.
Det här är en process som brukar ta tid. Det finns motioner som det fortfarande inte har fattats beslut om fastän de lämnades in för ett par år sedan.
Nu har ytterligare en historisk händelse skett i samband med Axelssons och min motion… Den är nämligen redan färdigbehandlad! Motionen är utredd och beredd!
Det nya rekordet för att hantera en motion i Vänersborgs kommun är 8 timmar. (Det är säkert mindre men klockslag anges inte på underskrifter.)
Det är ett svårslaget rekord. Och det slogs med all sannolikhet på grund av att kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) gav order om det. Rent inofficiellt alltså. Formellt har inte Marie Dahlin befogenhet att ge sådana order. Det brukar vara tjänstemännens profession som bestämmer sådant här.
Fast det är spekulationer. Så är det naturligtvis inte i Vänersborg. Det har väl aldrig varit så att politiker blandar sig i sådant som de inte har med att göra…
Redan dagen efter beslutet i kommunfullmäktige i onsdags var alltså tjänstemännen klara med sina utredningar. Tjänstemännen i kultur- och fritidsförvaltningen var klara och förvaltningschef Håkan Alfredsson kunde efter att ha läst igenom sina underlydandes beredning av motionen underteckna och sedan skicka utredning och motion till kultur- och fritidsnämndens ordförande Marika Isetorp (MP). Isetorp hann också läsa igenom och yttra sig över utredningen och Alfredssons förslag till beslut under torsdagen.
Isetorp (MP) fattade beslutet på delegation. Det betyder att ordförande Isetorp beslutade på hela Kultur- och Fritidsnämndens vägnar. Hon tyckte tydligen att ärendet var så viktigt att hon inte hann invänta nämndens kommande sammanträde.
Och detta är mycket anmärkningsvärt!
Isetorp hänvisar i sitt delegeringsbeslut till kultur- och fritidsnämndens delegeringsordning. Under punkt 1, ”Allmänna ärenden”, står det:
”Brådskande ärenden”
Och så hänvisas till Kommunallagen 6 kap § 36. Och i Kommunallagens 6 kap § 36 står det:
”En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Det är värt att repetera slutet:
”… i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Den här motionen från Axelsson/Kärvling är i och för sig viktig, men inte är den så brådskande att ”nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Men för att få ännu mer kött på benen så ställde jag frågan till en utbildad jurist. Juristen skriver:
”Sett ur ett rättsligt perspektiv kan det konstateras att omständigheterna i förevarande fall talar mot att det rör sig om ett yttrande som är så brådskande att det finns grund för ett ordförandebeslut enligt 6 kap. 36 § KL. ”
Jag tror att vi har sett ett lagbrott här. Min bestämda åsikt är att Marika Isetorp (MP) inte har handlat enligt Kommunallagen. (Fast jag är ju å andra sidan ingen jurist.)
Tjänstemännen på kommunkansliet var även de lika snabba. Såvida inte kommundirektör Ove Thörnkvist gjorde hela arbetet själv. Det kan vara så eftersom det bara är kommundirektören som har undertecknat. Hur som helst var kommundirektör Thörnkvist också klar med både beredning och tjänsteyttrande under torsdagen. Och är därmed en av deltagarna i det nya rekordet…
Och även Thörnkvists behandling reser en fråga om lagligheten i hanteringen av motionen. Det är faktiskt frågan om inte Thörnkvist och Isetorp/kultur- och fritidsförvaltningen har brutit mot ytterligare en paragraf i kommunallagen…
Kommunfullmäktiges beslut är nämligen inte lagligt än.
Innan fullmäktiges beslut är lagligt så måste protokollet från sammanträdet justeras. Och det sker inte förrän kl 15.45 tisdagen den 4 oktober.
I Kommunallagens kap 5 § 61 står det:
”Ett protokoll skall justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet på det sätt som fullmäktige har bestämt.”
Protokoll skall justeras. Och det är ju liksom inte på skoj som protokoll ska justeras.
I regeringens proposition om ny kommunallag så skriver regeringen på sidan 193 (5 kap. 61 §) (se här) om vad justering egentligen står för:
”Justeringen är en förutsättning för att de beslut som tas upp i ett protokoll skall få verkställas.”
Är ni med?
Alla tjänstemäns och politikers arbete med motionen ifråga, innan fullmäktiges protokoll är justerat, kan ifrågasättas. Inte för att jag vill hävda att det är direkt olagligt, men en prövning hos Förvaltningsrätten skulle ju kunna ge besked och sprida lite mer ljus över vad som gäller…
Naturligtvis kan man spekulera i varför hanteringen av motionen har skett så snabbt, så snabbt att bläcket från fullmäktiges beslut ännu inte har hunnit torka. Att initiativet kommer från tjänstemannahåll ser jag som uteslutet. Men det är definitivt någon med stor makt, kanske med stor respekt och auktoritet, kanske inte, som har fått kommunens kvarnar att mala så snabbt. Det kan som jag ser det bara vara en enda person, Marie Dahlin (S)…
Politikernas och tjänstemännens rekordsnabba hantering av Axelssons och min motion har möjliggjort att motionen kan behandlas på morgondagens (läs: måndagens) sammanträde med kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Eller om man kanske ska vända på det, KSAU:s möte var kanske anledningen till den rekordsnabba hanteringen…
I KSAU sitter Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP). Som av en händelse två av de inblandade. (Denna gång tycks Bo Carlsson för en gångs skull vara helt oskyldig…) Men också Gunnar Lidell (M) och Peter Göthblad (L) sitter i KSAU.
Gunnar Lidell har reagerat på hanteringen av motionen. Vilket för övrigt inte är så konstigt, det borde alla göra…
Lidell skrev och diarieförde ett yrkande i fredags. Lidell skriver:
”… inväntar man vare sig att KF-protokoll vunnit laga kraft eller att Kultur- och fritidsnämnden har sammanträde. Motionens beredning är ju bevisligen påbörjad innan KF-protokoll ens är justerat, det skulle man faktiskt kunna påstå är att inte respektera vare sig Kommunfullmäktige eller kommunallagen. Jag vill inte medverka till att bryta mot vare sig god demokratisk praxis eller lagar…”
Det känns lite tungt att konstatera – en moderat i Vänersborg har återigen rätt… Och inte nog med det. Jag kan hålla med Lidell i hans yrkande i KSAU (jag återger det i sin helhet):
- ”KSAU beslutar att återremittera motionen till Kultur- och fritidsnämnden för att i god demokratisk ordning bereda och besluta i ärendet. Kultur- och fritidsförvaltningen kan då också beredas möjlighet att ha en god och demokratisk dialog/beredning med alla föreningar o andra aktörer som berörs av motionens intentioner.”
- ”KSAU beslutar att återremittera ärendet till kommunstyrelseförvaltningen med uppdraget, att på ett tydligt sätt beskriva hur arbetet just nu fortlöper, och för ev kompletteringar.”
- ”KSAU beslutar också att remittera motionen till kommunens Näringslivsråd, så att även företrädare för kommunens näringsliv kan inkomma med synpunkter/förslag om motionen.”
Imorgon måndag är det alltså KSAU. Då ska Axelssons och min motion behandlas politiskt. På tjänstemanna/expertnivå har den beretts färdigt.
Vi får se vad som händer. Jag tänkte senare i veckan berätta det och också om innehållet i tjänstemännens svar.
Men visst borde ämnet ”Vänersborg” införas på landets universitet och högskolor…
PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mer om skandalen – se ”Bara löjligt eller ett tecken på panik?”.
Bo Carlssons överklagan avslås!
För läsare av denna blogg så är nog inte kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet för år 2015 någon nyhet. Det är säkerligen inte heller någon nyhet att Bo Carlsson (C) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten.
Idag diariefördes domen från Förvaltningsrätten i Vänersborgs kommuns diarium. Bo Carlssons (C) överklagan avslås:
”Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”
Det var en mycket väntad dom från förvaltningsrätten.
Domen kom oväntat, och ovanligt, snabbt. Rättens motivering var vidare tämligen kortfattad. Den var också väldigt formell. Domen handlar nämligen enbart om ”tidsaspekten”:
”Bo Carlssons överklagande inkom visserligen till förvaltningsrätten redan den 18 juli 2016 men förutom en rent allmän uppgift om att kommunens beslut skulle vara olagligt saknas det i denna skrift helt några närmare omständigheter till stöd för överklagandet. Bo Carlsson har först den 31 augusti 2016 kommit in med kompletterande omständigheter till sitt överklagande.
Eftersom Bo Carlsson inom överklagandetiden inte anfört några omständigheter till stöd för sitt överklagande kan förvaltningsrätten inte göra någon annan bedömning än att det inte är visat att kommunfullmäktiges beslut om ansvarsfrihet för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund skulle vara olagligt eller ha tillkommit på ett otillbörligt sätt. Överklagandet ska därmed avslås.”
Förvaltningsrätten menar alltså att eftersom den komplettering till överklagandet som Bo Carlsson skickade in den 31 augusti anlände först efter det att överklagandetiden hade gått ut, så tar rätten ingen hänsyn till denna. När dessutom Bo Carlssons första överklagan (18 juli) inte innehöll några skäl eller motiveringar till varför kommunfullmäktiges beslut skulle vara olagligt – så står fullmäktiges beslut fast.
Bo Carlsson begärde anstånd med sin motivering till den 31 augusti. Men Förvaltningsrätten hade tydligen inte beviljat detta. (Jag har inte heller sett något brev från rätten angående detta i diariet.) Det är nog så att svarar inte rätten så blir det inget anstånd med tiden… Tydligen trodde Bo Carlsson att han automatiskt fick anstånd bara han meddelade detta.
Men så fungerar inte lagen…
Förvaltningsrätten gör alltså ingen prövning i själva sakfrågan. Vilket antagligen inte hade spelat någon roll – rätten hade med all sannolikhet kommit fram till samma beslut ändå. Tror i varje fall jag.
Förvaltningsrättens dom var följaktligen helt väntad. Även om motiveringen kanske var lite överraskande. Men finns det regler och lagar för vad som gäller vid ett överklagande, så gäller naturligtvis de. Även för Bo Carlsson. Därför är det uppenbarligen inte heller någon idé för Bo Carlsson (C) att överklaga Förvaltningsrättens dom. Om Carlsson nu går i sådana tankar.
Kanske har Bo Carlsson lärt sig något nytt om Sveriges lagar. I varje fall bör han ha lärt sig att kommunfullmäktiges beslut och ett överklagande är så pass viktiga att det inte går att prioritera något annat i ett sådant läge. Det är bara att ta sig tid att formulera och skriva en överklagan – innan överklagandetiden går ut.
.
Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
- Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson, 3 juli
- Bo Carlssons överklagan, 22 juli
- NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan, 2 september
IFK, sponsorer, kommunen och Lidell
Igår skrev jag om hur IFK:s stora ryska värvningar hade möjliggjorts genom att sponsorer hade öppnat plånboken. (Se ”IFK och de ryska värvningarna”.) Men också om hur detta borde leda till att kommunen kanske också borde ompröva relationen med IFK.
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har också reagerat. Dock med ett litet annat perspektiv… Lidell har även agerat. Mycket skarpt skulle jag vilja påstå. Lidell har skrivit ett mail, den 17 juli, till kommundirektör Ove Thörnkvist (med fler, bland annat kanslichefen). I mailet tar Lidell upp frågor kring IFK, sponsorer och kommunen, men han ”drar” också som sagt i några andra trådar…
Jag återger Lidells mail i sin helhet, mailet har rubriken ”Marknadsföring OK?”:
”Sommarfriden börjar att lägra sig, men kommunens generösa marknadsföring av IFKs hemmamatcher verkar vara som vanligt. Hittills har kommunen under flera veckor ställt upp med hjärtat av Plantaget till Stars n Stripes o EM-byn, hoppas att vi fick betalt? Nu har ju bland annat ägarna till samma restaurang storsatsat på IFKs 3 superproffs, behöver kommunen understödja detta ytterligare? Jag betraktar numera IFK som ett affärsdrivande företag, med en omsättning på 15-20 mkr, behöver ändå vi hjälpa dem utöver de 125 tkr som vi hittills gett dem per år…….
( och var går gränsen för vad som är lagligt, både EM-byn och Nu denna FB-marknadsföring av IFK ?)
Kan ju heller inte undgå att fundera på kopplingarna mellan IFK-medlemmar, dess ordförande och kommunanställde, ledarskapskonsulter och inte minst politiker. Kan det garanteras att det inte sker informella kontakter o sk ryggkliande…….?
Hoppas nu att jag inte fick orosmolnen att mörkna i mitten av juli!
Fundera o agera efter eget tycke, hälsar: Gunnar”
Det är nästan så att man vill utropa ett ”Oooops!”… Eller ”Wow!”…
Lidell nämnder en del fakta och visar några mycket intressanta samband mellan IFK, sponsorer och kommunen tycker jag. Även om hans antydningar inte går av för hackor – ”generösa marknadsföring”, ”hoppas vi fick betalt”, ”vad som är lagligt”, ”kopplingar mellan…”, ”ryggkliande”…
Det kanske dock är på sin plats med några korta förklaringar av mailet.
IFK:s ordförande är för närvarande Jan-Olof ”Jolo” Olsson. Olsson är en gammal Vänersborgsprofil. (Jag har bland annat spelat i samma korplag i fotboll som Jolo. Han var en snabb och målfarlig forward…) Jolo har vikarierat som förvaltningschef i barn- och ungdomsnämnden under några månader och han har också, via sitt företag, utbildat många politiker och kommunanställda, däribland många chefer. Leif Bengtsson är inte bara kassör i IFK och en mycket stor sponsor (som möjliggjort de ryska värvningarna). Bengtsson är också delägare till Stars and Stripes. Bengtsson var även inblandad i Topp-affärerna. Han var med och köpte Topp för 40 milj kr av Anders Hammar..
Gunnar Lidell ställer som synes en hel del frågor.
Och han har också fått ett svar, eller vad man ska kalla det, av kommundirektör Ove Thörnkvist:
”Vi skulle väl vara stolta, kommunikativa och modiga!
Då skall vi väl ha modet att sticka ut lite?
Inga orosmoln hos mig!”
Det var svaret i sin helhet.
Ett underligt svar tycker jag. Det verkar inte som om Thörnkvist tar Lidells mail på allvar. Och det kan jag tycka är allvarligt. I synnerhet som innehållet i Lidells mail faktiskt är allvarligt… Mycket allvarligt… Visst är det kommundirektörens skyldighet att agera på något sätt? Eller att åtminstone besvara Lidells frågor…
Gunnar Lidells svar är fullt av ironi och sarkasm:
”Inget oväntat svar, ”modigt, sticka ut”. Jodå, men ” korrekt, likabehandling, lagligt o kommunal kärnverksamhet” är vackra, ja faktiskt vackrare ord, anser en förtroendevald som inte är varken medlem eller har årskort i ”Stolta” föreningen….. ( vi får ju brev då o då från föreningar som får åka till grannkommunerna för att träna, o som definitivt inte kan ordna en tävling på hemmaplan…….)”
Svaret talar till stor del för sig själv. Det är, återigen, mycket skarpt och innehåller många antydningar om både det ena och andra.
Ove Thörnkvist har, så vitt jag vet, inte lämnat några fler svar eller kompletteringar på Lidells mail. Inget som är diariefört i varje fall.
Det är särskilt intressant, som Gunnar Lidell antyder i mailen, det här med alla personliga kopplingar mellan politiker, kommunala tjänstemän, näringsidkare osv. Ja, han gör väl egentligen mer än antyder…
Lidell skrev ju i sitt första mail om Stars and Stripes och EM-byn. När jag läste protokollet från Forum Vänersborgs styrelsemöte i maj, så hittade jag detta:
”Forums AU hade som uppgift att ta beslut i frågan gällande EM-By-satsningen i Plantaget 11/6-10/7. Redovisar för övriga styrelsemedlemmar att det som beslutats är att vi är en av medarrangörerna i denna satsning mot en insats på 25.000 kr.”
På sammanträdet deltog kommundirektör Ove Thörnkvist…
Världen är liten…
Nu vet inte jag vad som är sant eller inte. Jag menar, om det förekommer informella kontakter och ryggkliande, som Lidell skriver. Tidigare år, när arenaskandalen uppdagades, när konsultaffären avslöjades, när fiberdragningen i södra Dalsland togs upp av revisorerna, när Toppaffären var på tapeten osv, så hade säkert många vänersborgare sådana tankar. Men det var ju några år sedan…
Och då, för några år sedan, så fanns det även personliga band mellan dessa grupper och media. Så när Marie Dahlin (S) i söndags medverkade i Västnytt (se här) och Västnytt skrev på sin hemsida:
”I Vänersborg har man nu inlett samtal mellan politiker och näringsliv hur man kan stärka den lokala journalistiken.”
Så kan man få rysningar. Det är väl inte Leif Bengtsson som Marie Dahlin har pratat med?
Varför nu kommunen skulle engagera sig i journalistik överhuvudtaget. Det är ju inte direkt en kommunalpolitisk fråga. Eller är det så att Marie Dahlin saknar det stöd som TTELA alltid har brukat ge de som har makten?
Kritiska bloggar har Marie Dahlin i varje fall aldrig gillat…
Bo Carlssons överklagan
Bo Carlsson (C) beviljades alltså inte ansvarsfrihet av Vänersborgs kommunfullmäktige för sin roll som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, NÄRF, för år 2015. Det har jag beskrivit i flera bloggar (se nedan).
I TTELA den 30 juni (se här) berättade Bo Carlsson att han skulle överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
Nu har Bo Carlsson överklagat beslutet.
Vi är nog många som hade väntat med stor spänning på de ”starka skäl” som Carlsson skulle framföra till Förvaltningsrätten och som skulle bevisa att fullmäktiges beslut var olagligt. Det har ju varit svårt för oss vanliga fullmäktigepolitiker att på egen hand upptäcka dessa ”starka skäl”. Vi har bara kunnat se hur Carlsson har misskött sitt ordförandeuppdrag…
Men med både förvåning och en viss besvikelse grusades alla förväntningar. Carlssons överklagan slutade i ett antiklimax.
Det verkar inte som om Bo Carlsson har haft särskilt gott om tid i sommar för att skriva en ordentlig överklagan. Eller också har han inte tyckt att en överklagan har varit speciellt angelägen. Av någon anledning. Kanske har Bo Carlsson prioriterat andra uppgifter under den månad som har gått sedan fullmäktiges beslut.
För det kan väl inte vara så att Carlsson inte hittar några argument eller ”starka skäl” för att överklaga beslutet?
Bo Carlssons överklagan är inte bara mycket kort, den innehåller inga argument överhuvudtaget. Carlsson begär egentligen bara tid fram till den 30 augusti för att skriva sin överklagan.
Så här lyder Bo Carlssons överklagan till Förvaltningsrätten:
”Härmed vill jag överklaga Vänersborgs kommuns beslut Fråga om ansvarsfrihet för 2015 års förvaltning avseende Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbun — NÄRF
Dnr 2016/162.
Grunden är att beslutet är olagligt och jag yrkar därmed att beslutet upphävs.
Vidare begär jag anstånd med att utveckla grunderna. Anstånd begärs till den 31 augusti 2016.”
Jag måste säga att jag tycker att det verkar snällt sagt lite slött av Bo Carlsson att inte ”ha hunnit” skriva en ordentlig inlaga till Förvaltningsrätten. I de fall jag själv har varit i kontakt med Förvaltningsrätten så har inlagor författats tämligen omgående. Om inte annat för att man har ansett att ett yttrande eller ett överklagande har varit mycket väsentligt.
Och Bo Carlsson var ju i intervjun i TTELA tämligen säker på att han hade hur många ”starka skäl” som helst, som skulle bevisa hans oskuld. Men det kanske inte var så lätt…
Vi får se om Förvaltningsrätten ger Bo Carlsson anstånd och tillåter honom att komma med synpunkter senare…
Vi som har väntat på Bo Carlssons utvecklade överklagan får i varje fall fortsätta vår väntan. Att Bo Carlsson enligt mångas mening gör bort sig med sin överklagan håller jag inte med om. Carlsson har all rätt att överklaga, han har all rätt ”försvara sin förlorade heder”. Även om man kan tycka att det hade varit mer rakryggat om Bo Carlsson helt enkelt hade accepterat fullmäktiges beslut och dragit konsekvenserna och avgått…
.
Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
- Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson, 3 juli
Kan KF avsätta KS?
Tillbaka till Nordstan i Vänersborg efter några dagars befriande tystnad på Österlen.
Det gick faktiskt att till och med sova för öppna fönster… På Österlen alltså. Men redan vid Länsförsäkringar, på Vallgatan, innan bilen stod stadigt på parkeringen vid Lovisebergsgatan, hördes fiskmåsarnas vansinnesskrik. Tänk, det var nästan så att jag hade trängt bort att de 
överhuvudtaget fanns…
Efter att ha bläddrat i veckans TTELA, något av det första jag gör efter att ha varit borta ett tag, så kunde jag snabbt konstatera att det inte tycks ha hänt särskilt mycket ”politiskt” hemma i Vänersborg. En artikel om att Förvaltningsrätten avslog Gunnar Lidells (M) överklagande av Kunskapsförbundet Västs beslut att inte starta upp Estetiska programmet musik i Vänersborg till hösten – det var väl allt. Men det var ju en gammal nyhet, i varje fall för bloggläsare.
Det var inte så många nyheter i min mailbox heller. Det fanns dock några mail som handlade om den politiska framtiden i Vänersborg. Några läsare har uppmärksammat att de styrande partierna bestående av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister har förlorat två budgetomröstningar i rad, både när det gäller budget 2016 och budget 2017. Och det hör ju inte till vanligheterna att partier styr med de oppositionella partiernas budget. I synnerhet inte som oppositionsbudgetarna skiljer sig så markant från de styrandes som de gör i Vänersborg.
Frågorna i mailen handlade om det är möjligt att oppositionen kan ”avsätta” de styrande, om de nu inte avgår frivilligt. Och frivilligt tycks inte Dahlin, Carlsson och Isetorp lämna 
ifrån sig sina politiska platser…
Det är en mycket intressant frågeställning, som för Vänersborgs del naturligtvis är helt hypotetisk. Dessutom är det inte helt enkelt att besvara frågan. Det finns till exempel ingen paragraf i Kommunallagen som gör det möjligt att helt enkelt rikta en direkt misstroendeförklaring mot de styrande.
Men läser man Kommunallagen, och förarbeten och kommentarer till den, tycks det i varje fall ändå vara enkelt. Kommunallagen har nämligen förutsett att partier, ett eller flera, som efter ett val tillhörde den politiska majoriteten, ”hoppar av” och inleder ett samarbete med oppositionen. Vilket då kan få till följd att den politiska majoriteten i fullmäktige inte längre överensstämmer med den i nämnderna. Nu har ju S+C+MP aldrig haft majoritet (denna mandatperiod) i fullmäktige, men det är ändå paragraf 10a i Kommunallagens 4 kap som borde vara tillämplig även på förhållandena i Vänersborg, rent hypotetiskt alltså:
”Fullmäktige får återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd
1. när den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige,”
Kommunfullmäktige i Vänersborg utsåg efter valet 2014 ledamöter och ersättare i samtliga nämnder och styrelser. S+C+MP hade fler röster bakom sina nomineringar än någon annan partigruppering hade vid denna tidpunkt och därför valdes Marie Dahlin (S) till kommunstyrelsens ordförande och Bo Carlsson (C) till 2:e vice ordförande. Och inte bara det, alla nämndsordförandeposter, och 2:e vice ordförande i de ”stora” nämnderna, besattes av de styrande.
Det är samtliga viktiga poster, inte bara för att de är arvoderade, utan framför allt för att alla ordförande, ”ordinarie” och ”vice”, tillhör presidierna och de får alltid både mer information och information tidigare än alla andra politiker. De träffar också förvaltningarnas chefstjänstemän, och andra tjänstemän, och kan därigenom påverka till exempel utredningar. De kan också ge direktiv på ett helt annat sätt till förvaltningarna än ”vanliga” politiker.
Om nu, fortfarande rent hypotetiskt, minialliansen inleder ett samarbete, och kommer överens, med Vänsterpartiet och välfärdspartiet (partier som röstade på minialliansens budgetar) så kan fullmäktige med stöd av ovanstående paragraf återkalla uppdragen för samtliga ledamöter i styrelser och nämnder. M+L+KD+V+VFP har nämligen 23 mandat i fullmäktige mot 22 för S+C+MP. Det förutsätter självklart att sverigedemokraterna avstår från att rösta eller åtminstone inte röstar på S+C+MP.
Sedan kan kommunfullmäktige välja nya ledamöter och ersättare enligt Kommunallagen 6 kap. 14 §… Inklusive nya ordförande i kommunstyrelsen och de olika nämnderna. Som då naturligtvis tillfaller de nya styrande partierna.
Så långt kommunallagen och som sagt, det verkar tämligen enkelt.
Men så har ett fall prövats rättsligt. Och när domstolarnas jurister kommer in i bilden så har de en enastående förmåga att komplicera och kanske till och med förvränga saker…
Den 18 juni 2008 beslutade kommunfullmäktige i Malung-Sälen att med hänvisning till ändrade majoritetsförhållanden återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i samtliga nämnder och styrelser i kommunen. Det hände med andra ord precis det som Kommunallagen hade förutsett.
Beslutet överklagades och gick faktiskt hela vägen upp till Regeringsrätten via Länsrätten i Dalarna och Kammarrätten i Sundsvall. (Domstolarna har bytt namn sedan dess.) Och besluten i samtliga domstolar gick, som jag ser det, emot kommunallagens intentioner.
Kammarrätten i Sundsvall skrev i sin dom:
”Det förhållandet att presidierna i nämnderna har en annan sammansättning än de skulle ha haft om den nuvarande majoriteten utsett dessa innebär i sig inte att majoritetsförhållandet i nämnderna avviker från det i fullmäktige.”
Det tycks inte som om Kammarrätten hade en aning om presidiernas politiska betydelse…
Och i Regeringsrättens dom:
”Det har i målet inte kommit fram annat än att den politiska majoriteten i nämnderna fortsatt är densamma som i fullmäktige. Någon möjlighet för Malung-Sälens kommun att med stöd av den redovisade bestämmelsen återkalla uppdragen för de förtroendevalda i kommunens nämnder finns därmed inte. Att den proportionella fördelningen mellan partierna eller presidiernas sammansättning inte strikt motsvarar den nya majoriteten i fullmäktige ändrar inte detta förhållande.”
Det är många politiskt och juridiskt insatta som menar att Kammarrättens och Regeringsrättens domar står i klar motsättning till syftet med Kommunallagens skrivningar. Vilket dessa då menar är att underlätta majoritetsskiften under mandatperioder.
Malung-Sälens kommun skrev i överklagandet till Regeringsrätten:
”Det finns i Malung-Sälens kommun en ny majoritet i fullmäktige som inte återspeglas i nämnder och styrelser. För att få till stånd en ”styrbar” kommun måste nya nämnder och nya presidier utses.”
Regeringsrättens dom avkunnades 2010 och är, så vitt jag förstår, fortfarande prejudicerande. Och Kommunallagen har inte förtydligats eller ändrats sedan dess. Det betyder att Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) kan sitta kvar på sina poster och styra Vänersborg fram till nästa val, även om de blir nedröstade i varenda större fråga… Och budget…
Nyhet: Ljunggren (S) har agerat olagligt!
Den 17 juni 2015 fattade kommunfullmäktige beslut om budgeten för 2016, innevarande år alltså. Det var en majoritet av socialdemokrater, centerpartister, miljöpartister och sverigedemokrater som tillsammans klubbade igenom en budget som i praktiken innebar nedskärningar.
Under fullmäktiges behandling av ärendet den där junikvällen lade Morgan Larsson i välfärdspartiet fram ett eget yrkande, dvs ett eget budgetförslag.
Det fick emellertid inte Larsson för ordförande Lars-Göran Ljunggren (S).
Ljunggren menade att förslaget inte var berett, dvs kommunstyrelsen hade inte haft uppe budgetförslaget till behandling. Vilket var tämligen självklart. Välfärdspartiet har ju inte någon ordinarie representant i kommunstyrelsen och kan således inte heller lägga fram något förslag där…
I och med att förslaget inte var berett så menade Ljunggren att förslaget var ett nytt ärende. Och att det då, som sagt, inte kunde behandlas av fullmäktige.
Välfärdspartiet och Morgan Larsson ansåg, med all rätt, att Ljunggren agerade helt fel. Om Ljunggrens tolkning av kommunallagen var riktig, så skulle ju välfärdspartiet aldrig kunna lägga några budgetförslag. Och vad skulle det vara för demokrati då, om ett parti som är representerat i kommunens fullmäktige, för att tillräckligt många vänersborgare har röstat på det, inte fick lägga budgetförslag?
Morgan Larsson nöjde sig inte med att protestera på sammanträdet – Morgan Larsson överklagade ordförandes beslut till Förvaltningsrätten.
Idag kom Förvaltningsrättens dom:
”Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet.”
Det betyder att Morgan Larsson och välfärdspartiet har fått rätt. Ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) agerade fel när han vägrade Larsson att lägga ett budgetförslag.
Ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) bröt med andra ord mot Kommunallagen!
Förvaltningsrätten motiverar sin dom:
”Enligt förvaltningsrättens bedömning kan det budgetförslag som Morgan Larsson tagit upp under behandlingen av aktuellt ärende inte betraktas på annat sätt än som ett yrkande som faller inom ramen för det ärende som behandlades.”
Och vidare:
”Enligt förvaltningsrätten har det inte kommit fram annat än att det saknas sådana skäl som anges i kommunallagen för att ordföranden ska kunna vägra att ställa proposition på yrkandet.”
Därför anser Förvaltningsrätten att kommunfullmäktiges beslut inte har tillkommit i laga ordning. Beslutet är alltså inte lagligt och:
”beslutet ska därför upphävas.”
Vad betyder det? Ja, för framtiden så måste naturligtvis ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) dels ändra på sina ”rutiner”, och dels läsa på Kommunallagen bättre.
Och – framför allt!
Eftersom kommunfullmäktiges beslut från den 17 juni 2015 om budgeten för 2016 nu är upphävt av Förvaltningsrätten, så måste kommunfullmäktige fatta ett nytt beslut om budgeten för 2016!
Ärendet måste alltså tas om en gång till!
Vänersborg är åter på Sveriges karta. Och återigen tack vare socialdemokraten Lars-Göran Ljunggren…
Yttrande 2 till Förvaltningsrätten
Så var det dags igen.
Häromdagen fick jag återigen ett brev från Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag fick en chans att yttra mig över barn- och utbildningsnämndens senaste yttrande till Förvaltningsrätten. Ja, även denna gång var det ordförande Mats Andersson (C) som yttrade sig i nämndens namn. Och återigen med enträget bistånd från kommunens jurist.
Bakgrunden är, som många kanske kommer ihåg, att jag överklagade ett beslut i Barn- och Utbildningsnämnden (BUN). (Se ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”.) Det gällde nämndens beslut den 9 november att vägra mig rätten att väcka ett ärende.
Beslutet i BUN fattades med röstsiffrorna 10-1. De ledamöter som ansåg sig ha den juridiska kunskap och kompetens som krävdes för att neka mig att väcka ärendet var förutom ordförande Mats Andersson (C), Henrik Josten (M), Joakim Sjöling (S), Nils Dahlgren (S), Birgitta Persson (S), Christer Bogren (MP), Anton Lidell (M), Gunnar Bäckman (KD), Henrik Dhejne (M) och Carina Jällbrink (SD). Det kan också noteras att de var så säkra på sin sak att beslutet fattades utan att det föregicks av vare sig information från kommunjurist, frågor eller diskussion…
Överklagandet innebar att jag ville att Förvaltningsrätten i Göteborg gjorde en laglighetsprövning av beslutet utifrån Kommunallagens paragraf 17 i kapitel 4:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Ordförande Andersson yttrade sig i december över mitt överklagande, i nämndens namn (se ”Ordf Andersson (C) svarar”). Sedan fick jag tillfälle att yttra mig över ordförande Anderssons yttrande (se ”Yttrande till Förvaltningsrätten”), varpå ordförande Andersson återigen fick yttra sig, denna gång över mitt yttrande. (Se ”Sånt här kan bara hända i BUN”.)
Min ursprungliga överklagan har således vandrat fram och tillbaka några gånger, utan att Förvaltningsrätten har avkunnat någon dom i ärendet. Rätten samlar fortfarande in fakta kan man säga. Jag antar emellertid att detta är sista gången någon av parterna, dvs BUN eller jag, ska yttra oss i frågan. Nu kan vi nog förvänta oss att nästa steg är en dom…
Jag skickade in mitt sista (senaste?) yttrande tidigare idag. Yttrandet återges i sin helhet nedan. Jag tror att det kan bli en lite ”småkul” läsning…
=====
Yttrande över Mats Anderssons yttrande
Ordförande i Barn- och utbildningsnämnden i Vänersborg, Mats Anderson (C), har återigen ensam yttrat sig över mitt senaste yttrande till Förvaltningsrätten.
Ordförande Andersson har inte heller denna gång något nytt att tillföra i sak. Han går inte i svaromål eller bemöter mina argument. Istället förklarar Andersson varför han fattade beslut om det förra yttrandet på delegation.
Ordförande Andersson skriver att det fanns ett grovutkast på ett yttrande fredagen den 4 december 2015 och att ordförande inte hade en chans att färdigställa yttrandet till på måndagen den 7 december då barn- och utbildningsnämnden hade sitt sammanträde. Och visst, betraktar man helgen som helt arbetsfri eller har planerat andra viktigare saker så förstår jag resonemanget att utkastet inte hinner färdigställas.
Däremot förstår jag inte, och det försöker inte heller Andersson förklara, varför han inte ens informerade barn- och utbildningsnämnden om att nämnden skulle yttra sig eller att han hade tänkt lämna ett yttrande på delegation eller varför han inte läste upp utkastet och frågade efter synpunkter. Istället informerade ordförande Andersson barn- och utbildningsnämnden 7 veckor senare, på sammanträdet den 25 januari 2016.
Jag är inte helt tillfreds med ordförande Anderssons hantering av yttrandet. Och det är jag inte säker på att Andersson är själv heller egentligen. Andersson avslutar nämligen det senaste yttrandet med en för Förvaltningsrätten, gissar jag, ganska oförståelig kommentar:
”Vidare bör det noteras att det är möjligt för varje nämndsledamot att lägga yrkanden i samband med ”förvaltningschefens informationspunkt”. Yrkanden tas då med i protokollet och behandlas i vanlig ordning.”
Det här har inget att göra med hanteringen av yttrandet i december, utan ordförande Anderssons kommentar ska ses i ljuset av att historien upprepade sig på nämndens sammanträde den 25 januari 2016. Även denna gång hade nämnden nämligen fått ett föreläggande av Förvaltningsrätten om att yttra sig (en andra gång).
Ordförande Andersson hade inte heller vid detta tillfälle färdigställt något yttrande och kunde därför inte förelägga det inför barn- och utbildningsnämnden. Det var ett dilemma, särskilt som nämnden nu, till skillnad från på decembersammanträdet, fick reda på att ett yttrande skulle lämnas. Det beskedet lämnade ordförande Andersson under punkten ”Information från ordförande”…
Hur skulle ordförande Andersson kunna motivera att han yttrade sig på delegation, när nämnden nu satt i sammanträde? Delegationsbeslut kan ju bara ordförande fatta om nämnden inte hinner samlas för att fatta beslut… Och här satt hela nämnden…
Därav ordförandes kommentar i yttrandet (se citat ovan).
Det var nämligen så att problematiken ”löstes” genom att ordförande Anderssons (C) ”regeringspartner” Joakim Sjöling (S) (centerpartiet styr Vänersborgs kommun tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet), 2:e vice ordförande i nämnden, lade förslaget att nämnden skulle ge ordförande Andersson i uppdrag att svara Förvaltningsrätten. Det blev också nämndens beslut.
Det här var en ytterst märklig hantering av ärendet och ger upphov till ytterligare funderingar. Det blev också en hel del diskussion i nämnden angående själva hanteringen, något som inte framgår av protokollet.
Det är för det första en nyhet för nämnden att beslut kan fattas under informationspunkten ”Information från ordförande”. Det har mig veterligen aldrig hänt tidigare och det syns ju på själva ärenderubriken att det enbart handlar om information…
Det fanns inte heller någon information, än mindre något beslutsförslag, i de utskickade handlingarna. Ordförande informerade inte heller nämnden på sammanträdets inledning att ett beslut skulle fattas på informationspunkten ”Information från ordförande”. Ledamöterna kunde alltså inte förbereda sig på något sätt, något som också strider mot de principer som nämnden arbetar efter.
Och om nu beslut skulle fattas, var då inte ordförande Andersson jävig…? Skulle Andersson själv få rösta om att nämnden skulle ge honom fria händer att yttra sig till Förvaltningsrätten? Ordförande Andersson var ju definitivt part i målet. Nämnden fattade dock beslut i frågan utan att nämnden fick ett tillfredsställande svar på ordförandes eventuella jäv. (Undertecknad avstod från att delta i beslutet.)
Och för det fjärde, och det mest intressanta.
Om nu nämnden fattade ett beslut på punkten ”Information från ordförande” innebar inte det att ett nytt ärende väcktes? Kan det överhuvudtaget fattas ett beslut om något som inte är ett ärende?
Och det var ju det mitt ursprungliga överklagande handlade om – att jag fråntogs rätten att väcka ett ärende… Skulle nu 2:e vice ordförande Joakim Sjöling (S) helt plötsligt få lägga ett yrkande och därmed väcka ett ärende? När jag ville väcka ärendet i oktober, och som nämnden nekade, hade jag dels meddelat ordförande min avsikt och vilja i ett mail innan sammanträdet och dels upprepat min avsikt vid sammanträdets inledning. Joakim Sjöling väckte sitt ärende mitt under sammanträdet när nämnden dessutom var i färd med att avhandla en informationspunkt.
Det känns inte som att ordförande Andersson är konsekvent, och varför inte ovanstående citat kunde gälla 9 november 2015 när jag ville väcka ett ärende förstår jag inte.
Hur som helst, den 29 januari 2016 skickade ordförande Andersson sitt andra yttrande till Förvaltningsrätten, tillsammans med ett utdrag från barn- och utbildningsnämndens protokoll som visar att nämnden gett ordförande denna rätt att yttra sig i nämndens namn.
Nu är väl egentligen inte alla förvecklingar och delegationsbeslut i barn- och utbildningsnämnden, vilket var det enda som ordförande Anderssons yttrande handlade om, särskilt intressant för Förvaltningsrätten. Det är det inte för undertecknad heller…
Den principiella frågan är avgörande – vad innebär 4 Kap 17 § i Kommunallagen:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Vad betyder denna paragraf i praktiken? Får en ledamot alltid väcka ärenden och under vilka omständigheter? Kan en nämnd frånta en ledamot rätten att väcka ärenden genom ett majoritetsbeslut? Och hur definieras förresten ett ärende?
Vänersborg 2016-02-13
Stefan Kärvling
=====
PS. Här kan du följa ”ärendets” väg i Förvaltningsrätten via mina blogginlägg.
- ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden” (min ursprungliga överklagan), 4 december 2015.
- ”Ordf Andersson (C) svarar” (yttrandet över överklagan), 26 december 2015.
- ”Yttrande till Förvaltningsrätten” (mitt yttrande över ordförandes yttrande), 28 december 2015.
- ”Sånt här kan bara hända i BUN” (händelserna kring ordförandes yttrande över mitt andra yttrande), januari 2016.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer