Arkiv
Arne överklagar och JO-anmäler
I ett flertal bloggar har Arnes kamp mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning skildrats. (Se länkar i slutet av bloggen.) Arne har alltså nekats bygglov för sitt fritidshus på Nordkroken trots att hans ansökan stämmer överens med detaljplanen.
Arne har överklagat byggnadsnämndens beslut. Och inte bara det, han har JO-anmält både byggnadsnämnden och den enskilde tjänsteman som har handlagt ärendet….
När det gäller överklagandet så sker det till Länsstyrelsen. Arne har anfört tre skäl för sitt överklagande.
För det första är det ju det här med översvämningsnivån. Arne skriver:
”Överklagar nivån +47.56 då det inte finns i rådande detaljplansbestämmelse och att beslut upphävs och fastställs enligt bygglovsansökan.”
Och Arne citerar Boverket (som utgår från Plan- och bygglagen, PBL):
”Bygglov inom planlagt område
De allmänna intressena i plan- och bygglagens 2:a kapitel, som till exempel hänsyn till människors hälsa och säkerhet eller risken för olyckor, översvämning och erosion ska ha blivit slutligt avgjorda i detaljplanen och ska därför inte åter prövas i bygglovet. För bygglov, som är förenliga med detaljplanen, finns det därför inte något utrymme för byggnadsnämnden att ytterligare pröva detta i lovet.”
Enligt min mening så är egentligen detta tillräckligt för att ”vinna” överklagandet. Det är ganska uppenbart att byggnadsnämnden bryter mot Plan- och bygglagen.
Men Arne har med ytterligare två sakskäl och ett av dem handlar om att byggnadsnämnden ändrade lagparagraf från sammanträdet i maj till sammanträdet i juni (se ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan!”) – utan att kommunicera detta med Arne.
Arne skriver och citerar lagen:
”Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig.”
Och så är det, Arne har rätt. Byggnadsnämnden har brutit mot ytterligare en lag, denna gång Förvaltningslagen…
Jag vet inte hur byggnadsnämnden ska klara sig ur detta. Men det tråkiga är inte bara att nämnden gör fel, Arne tappar mycket tid med nämndens felaktiga beslut. Hade byggnadsnämnden skött sina kort hade Arne antagligen varit i full färd med att bygga ett fritidshus. Nu går tiden och Arne får ägna tid och kraft att skriva överklaganden istället för att bygga…
Och så var det JO-anmälan…
Arne skriver:
”Tjänstemannen samt byggnadsnämnden har uppsåtligt begått grovt tjänstefel då de trots inlaga med påpekande av gällande bygglag inför sammanträde brutit mot Svea Rikes lag.”
Jag anser att Arne gör helt rätt. Så här får inte en kommun behandla enskilda medborgare. Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg borde veta bättre. Och det gör de nog också… Jag är tämligen säker på att de kan sina lagar… Men varför de ska obstruera sina medborgare på detta sätt är en gåta. De behöver få en tillrättavisning. Fast det borde de egentligen få av de som styr, typ kommunalråden. Eller kanske av kommundirektören…
För övrigt har jag inte fått veta något mer om vad som menades med följande notering i byggnadsnämndens senaste protokoll:
”Byggnadsnämndens ordförande och vice ordförande uppmanas av en enig
byggnadsnämnd att agera snarast avseende publika angrepp/påtryckningar på förvaltningens tjänstemän i ett specifikt ärende avseende
myndighetsutövning.”
Några har undrat om det är mitt skrivande som har gett upphov till denna uppmaning. Jag vet ärligt talat inte, jag har i varje fall inte hört något från ordförande Bo Dahlberg (S) eller vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M).
Men det är en spännande tanke… Att det är min blogg nämnden kanske tänker på menar jag… Det vore ju inte första gången som betongpolitiker ifrågasätter yttrandefriheten i Vänersborg…
.
Tidigare bloggar om Arne:
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)” – del 1
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (2/2)” – del 2
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)” – del 1
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)” – del 2
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (3/3)” – del 3
Storbråk i BUN?
Jag har väl egentligen mer är bara antytt i mina två redogörelser för måndagens sammanträde i barn- och utbildningsnämnden (se ”BUN vill ha kvar skolan i Väne-Ryr” och ”En sammanfattning”) att det stundtals var en något ”infekterad” stämning. Nu har jag läst en reservation från Tove af Geijerstam (L), Anton Lidell (M) och Gunnar Bäckman (KD) som bekräftar detta och som kanske också tar det hela till en ny och högre nivå.
Det handlar om ärendet ”Verksamhet årskurs 1-3 vid Väne-Ryrs skola från och med höstterminen 2017”, dvs frågan om Väne-Ryrs skolas vara eller inte vara.
Det hade ju kommit in en del material, mail mm, till ordförande Mats Andersson (C) under helgen från föräldrar till elever i Väne-Ryr. Detta material kopierades och delades ut strax innan ledamöterna gick på lunch. Eftersom det strulade lite med kopieringen så tog det lite tid, vilket gjorde att de flesta ledamöter gick på lunch utan att ha fått papperen. (Det gällde dock inte undertecknad vänsterpartist.)
Materialet hade enligt uppgift ”stämplats in” redan på morgonen, men ännu inte hittat sin väg till diariet. De fanns alltså inte officiellt med i diariet för de som t ex ville söka efter dem. Några dokument tog upp enskilda elever och familjer, med namn. Även namn på skolledare och personal i förvaltningen fanns med. I sådana fall brukar det ske en sekretessprövning om handlingarna ska lämnas ut till offentligheten. Det kan ibland lösas genom att personuppgifter ”maskas”, dvs namnen och de känsliga uppgifterna tas bort, innan handlingarna blir offentliga. Andra gånger beläggs handlingarna helt enkelt med sekretess. De inkomna handlingarna från föräldrarna hade emellertid inte sekretessprövats överhuvudtaget.
Ordförande Andersson försökte gå någon slags ”medelväg” genom att få nämndens ledamöter och ersättare att ”känna” någon slags moralisk sekretess, dvs att vi som var närvarande på sammanträdet inte skulle avslöja eller sprida uppgifterna i materialet från Väne-Ryr. Nämndens 1:e vice ordförande Tove af Geijerstam (L) protesterade mot hela hanteringen och upplyste ordförande Andersson om vad som gällde. Geijerstam är mycket insatt i sådana här frågor sedan sina många år som ordförande i socialnämnden.
I den reservation som de borgerliga ledamöterna lämnade in står det, och jag citerar hela avsnittet där reservanterna beskriver vilka formaliafel som de anser att ordförande begick:
- ”Ytterligare material tillfördes förhandlingarna, inte vid sammanträdets början, utan de var tillgängliga för samtliga först efter lunch.”
- ”Detta material utgjordes av utskrivna kopior av inkomna mail. Förvaltningen hade inte beretts möjlighet att sekretesspröva dessa mail enligt gällande lagstiftning. Ordförande upplystes om detta, och valde att ändå fortskrida, enligt vår bedömning i strid mot lagen. …”
- ”Nämnden har inte skrivit under sekretessförbindelse. Detta var ordförande medveten om, och valde att fortskrida trots det, och samtidigt försöka hålla nämnden bunden vid någon form av informell, moralisk, självpåtagen sekretess.”
- ”De mail som inkommit kom inte från kommuninvånare. Detta upplystes inte nämnden om. Det innebär att nämnden ovetande kan ha agerat på sådant som inte hör till nämndens kompetensområde.”
Jag kan väl inte annat än att bekräfta att den beskrivning som reservanterna ger av händelseförloppet är helt korrekt. Och reservanterna har nog också rätt i att ordförande Mats Andersson inte hanterade de inkomna handlingarna på ett riktigt sätt. Han borde inte ha delat ut dem till nämnden överhuvudtaget, särskilt som Geijerstam upplyste ordförande om vad som gällde.
Och egentligen också för att handlingarnas innehåll inte togs upp i diskussionerna. Det som stod i de inkomna handlingarna användes inte ens som argument av ordförande själv för att behålla skolverksamheten i Väne-Ryr.
Sådana här fel som ordförande Andersson troligen har gjort är allvarliga och strider antagligen mot en eller flera lagar. Reservanterna själva tänker dock inte gå vidare, de skriver:
”De formaliafel som begicks av ordförande bedömer vi ställer oss som nämnd i en bekymmersam och olycklig situation. Beslutet bör egentligen överklagas med grund i dessa fel, men vi vill avstå från överklagan då det är vår övertygelse att ingen gagnas av ytterligare utdragna beslutsprocesser när det gäller skolor. Vi bedömer att felen inte kan kallas misstag, eftersom ordförande upplystes om varje fel, av oss och av förvaltningschef, under mötets gång, och ändå valde att fullfölja.”
Det är väl ingen tvekan om att Geijerstam, Lidell och Bäckman ifrågasätter det sätt som ordförande Andersson leder nämndens sammanträden på – och kanske är de också tveksamma till hans förhållningssätt som ordförande överhuvudtaget. Det vet jag inte, men tonen i reservationen är ju onekligen ganska tuff… Osedvanligt tuff. Och det är ju inte första gången som Mats Andersson tolkar lagar och regelverk på ett felaktigt sätt. Vem minns t ex inte när han vägrade Vänsterpartiets representant att väcka ett ärende? Och fick veta av Förvaltningsrätten att så fick man inte göra. (Se ”Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.)
Protokollet från BUN justerades igår, onsdag. Sedan brukar protokollen publiceras på kommunens hemsida i stort sett omedelbart . Det har emellertid inte skett denna gång. Protokollet finns fortfarande inte på hemsidan. Jag vet inte varför. Reservationen är dock diarieförd – och man kunde få ut den utan sekretessprövning.
Den reservation som Tove af Geijerstam (L), Anton Lidell (M) och Gunnar Bäckman (KD) lämnade innehöll också argument mot nämndens beslut i sak, dvs att behålla skolverksamhet i Väne-Ryr. Och de argumenten vill jag till sist redovisa:
”Sakskälen grundar sig i förvaltningens tydliga bedömning, och vårt instämmande i den bedömning, att elever i allmänhet, om inte särskilda skäl föreligger, gynnas av att undervisas och tillbringa sina skoldagar med ett rimligt urval av kamrater. Skolverket rekommenderar en nedre gräns för elevantal om 50 elever när en ny friskola startas. Detta tycker vi är en gräns som bör tillämpas även för kommunala skolor. Den nedre gräns om 15 barn vid höstterminsstart 2017 som sattes upp av S, C, MP och V i kommunfullmäktigebeslutet att åter öppna skolan måste i vart fall respekteras – den tvingades inte på beslutsfattarna utifrån , utan föreslogs och beslutades av dem själva. BUNs beslut innebär att man inte längre, från S, C och MPs sida, vill kännas vid sin egen bedömning. Att bedriva skola för så få som 12 barn strider dessutom, bedömer vi, dels mot nämndens beslutade förväntade resultat gällande likvärdighet, dels mot vad skollagen säger om skolans kompensatoriska uppdrag.”
Ärendet Väne-Ryr kommer så småningom att avgöras i kommunfullmäktige. Jag tror att det då blir både en spännande debatt – och ett spännande beslut. Som det ser ut nu så är det en majoritet för Väne-Ryrs bevarande, men det är inte alls säkert att den håller i sig.
Och vem vet, kanske vill föräldrarna i Väne-Ryr också tillföra något innan det är dags för beslut.
Lidell överklagar KF-beslut
Den 22 februari i år så beslutade kommunfullmäktige i Vänersborg att:
”Kommunfullmäktige ställer sig positiv till fortsatt utveckling av projektet Wargön Innovation. Kommunfullmäktige godkänner att i Fastighets AB Vänersborgs regi uppförs en byggnad för projektet Wargön Innovation, i huvudsak enligt redovisade skissförslag och investeringsförslag inklusive tomtkostnad. Totalkostnaden beräknas till 24,8 mkr. Finansiering sker genom ökad upplåning och egna likvida medel.”
Debatten innan beslutet tog nästan 2 timmar och ärendet avslutades med en votering. Voteringen slutade 32-19, vilket innebar att en byggnad i Vargön ska uppföras. Bland de 19 ledamöter som röstade nej fanns bland annat moderaterna. (Se ”KF röstar ja till Wargön Innovation”.)
Moderaterna framförde redan under debatten att de övervägde att överklaga ett eventuellt ”ja-beslut”. Och det har nu kommunstyrelsens 1:e vice ordförande
Gunnar Lidell (M) gjort. Han har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg och anmält det till den Europeiska Kommissionen.
I sitt överklagande till Förvaltningsrätten har Lidell också begärt:
”att förvaltningsrätten interimistiskt förordnar att beslutet tills vidare inte får verkställas (inhibition).”
Detta beskrev TTELA i en mycket kortfattad artikel i gårdagens papperstidning.
Överklagandet till Förvaltningsrätten betyder att Gunnar Lidell vill få beslutet prövat. Och 
naturligtvis upphävt, eftersom han misstänker att beslutet är olagligt.
Lidell gör gällande att fullmäktiges beslut utgör ett olagligt stöd från Vänersborgs kommun till Innovatum AB. Han åberopar tre grunder.
”I första hand görs gällande att beslutet utgör otillåtet statsstöd enligt fördraget om EU:s funktionssätt.”
Det här utvecklar Lidell och skriver bland annat:
”Stödet har inte på föreskrivet sätt anmälts av kommunen till regeringen, och följaktligen har detta inte heller anmälts till, eller godkänts av, EU-kommissionen.”
Jag vill minnas att jag faktiskt läste detta i handlingarna då det begav sig och att det antyddes att det kunde vara en miss av kommunen att inte ha meddelat detta.
”I andra hand görs gällande att beslutet strider mot den kommunala kompetensen, då fråga är om en byggnad som är avsedd att uppföras för ett utpekat företags verksamhet, tillika med för företaget specialanpassad utformning.”
Lidell menar att kommunen inte har angett några särskilda skäl för att tillgodose Innovatums behov av lokaler och han tycker inte heller att upplåtelsen är affärsmässig.
”I tredje hand görs gällande att beslutet utgör ett sådant individuellt riktat stöd till en enskild näringsidkare som avses i 2 kap 8 § KL. Några synnerliga skäl för detta stöd har inte redovisats.”
Det var Gunnar Lidells tre skäl till att beslutet borde betraktas som olagligt. Enligt hans sätt att se på det alltså.
Det är väl inte helt svårt att räkna ut att överklagandet har lett till en del reaktioner i Vänersborg. Min uppfattning är dock att det är viktigt att lagar följs – och finns det några tveksamheter så är det bra att de juridiska experterna får ta en titt på frågeställningarna.
Men det här uttalandet av Gunnar Lidell (M) i TTELA stämmer inte:
”Jag ställde frågan tre gånger: ”Är detta lagligt?” Men jag fick inget svar.”
Undertecknad vänsterpartist tog faktiskt upp ämnet från talarstolen och försökte besvara frågan. Även om Lidells fråga var, och är, retorisk. I den meningen att den är omöjlig att svara på. För det vet Lidell och moderaterna lika bra som alla andra, att de som avgör vad som är lagligt eller inte – de finns inte i sessionssalen i Vänersborg. De sitter och dömer i olika domstolar, t ex i Förvaltningsrätten.
I mitt inlägg i fullmäktige redogjorde jag i varje fall för min syn på lagligheten – att det var en slags balans på den juridiska knivseggen. Men att kommunjuristen, i det underlag som fanns i handlingarna, bedömde att projektet var lagligt. Och kommunjuristen brukade veta vad hon pratade om…
Så min uppfattning var och är att beslutet är lagligt. Säker kan dock inte någon vara förrän domstolen har sagt sitt…
Kommunal annonsering
Den 21 september i år så skrev Jonathan Axelsson (M) och jag (V) en motion om ”kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Se ”V och M skriver gemensam motion”.)
Vi menade bland annat att reglerna för kommunens alla typer av bidrag/utbetalningar ska vara tydliga och transparenta, så att allmänheten upplever att en likabehandlingsprincip råder. Vi skrev också att det är viktigt att beslut följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Och inte minst, att rutiner tas fram för hur bidragen ska handläggas och beslutas.
Motionen behandlades, som många säkert kommer ihåg, rekordsnabbt. (Se ”En ny kommunal skandal?!”.) Anledningen till det var naturligtvis att de styrande partierna, socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet, ville ”begrava” motionen så snabbt som möjligt. Motioner från oppositionen brukar inte vara så populära… Det ville emellertid inte en samlad opposition i kommunstyrelsen… (Se ”Skandal avvärjdes i kommunstyrelsen”.) Nu ska motionen besvaras senare, när behandlingen har skett i vederbörlig ordning. Det är bara att hoppas att det inte blir tvärtom – att motionen dras i långbänk…
Efter att motionen lämnades in har kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) helt på egen hand bestämt att förnya marknadsföringsavtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg. Trots att kommunstyrelsens förste vice ordförande Gunnar Lidell (M) var tveksam och ville avvakta behandlingen av motionen. (Kommunstyrelsens ordförande har för övrigt befogenhet att fatta ett sådant här beslut ensam.)
Nu har vänersborgarna vid två tillfällen fått se en ny variant av reklam, eller vad man ska kalla det. I TTELA:s näringslivsbilaga den 15 november kunde vi se denna annons:
Vem görs det reklam för – kommunen eller Motionspalatset…?
Och den här annonsen var med i samma TTELA-bilaga:
Det är lite intressant med den här sista annonsen eftersom Brunbergs Bygg AB är inblandad i det ganska kontroversiella husbygget vid Kindblomsvägen i Blåsut. (Se ”Onsdagens KF: Kindblomsvägen”.) Jag kan förstå att Mickael Brunberg är positiv med tanke på hur affären har handlagts av kommunen. Kanske är grannarna något mindre positiva. Och salamandrarna…
Det jag undrar över, återigen, vem görs det egentligen reklam för – kommunen eller Brunbergs Bygg…?
Det var ett tag sedan vänersborgarna såg de här annonserna och jag trodde att de var specialutformade enbart för TTELA:s näringsbilaga. Men så dök denna annons upp igår (måndag) på TTELA:s hemsida:
Kommunen fortsätter att göra reklam ”för sig själv”, samtidigt som privata företag exponeras för vänersborgarna. Det hör nämligen också till saken att kommunen står för hela kostnaden för annonserna. Och hittills har annonserna kostat 59.900 kr. Det är ingen stor summa, men det hade faktiskt räckt till att sköta om badplatsen i Väne-Ryr i tre år…
Naturligtvis vill kommunen stärka sin attraktionskraft med annonserna.
Utvecklingschefen skriver:
”Kommunen måste på ett mycket effektivare sätt nå ut med vad vi gör för förbättringar och att det finns många näringsidkare som tycker att det är en bra kommun att driva företag i.”
Vänersborg har ju en tämligen låg placering i Svenskt Näringslivs ranking. Och det är ju naturligtvis inte bra. Men är en sådan här annonsering rätt väg?
Och är den laglig?
Det är två paragrafer i Kommunallagen som kommer ifråga. Det är lagens 2 kap 2 § om likställighetsprincipen respektive 8 § om förbudet att ge stöd till enskilda näringsidkare.
Kommunjuristen anser att kommunen agerar lagligt:
”Det bör noteras att företag är kommunmedlemmar i egenskap av ägare till fastighet och likställighetsprincipen ska beaktas utifrån den aspekten. Att citera företag i tryckt form och därefter ange uttalarens namn tillsammans med företagets namn – utan loggar och med diskret teckensnitt – bedöms falla inom kommunallagens ramar för vad som är lagenligt, särskilt med hänsyn till att kommunen är öppen inför förfrågningar från andra företag om att citera dem.”
Jag har stort förtroende för kommunens jurist och hennes bedömningar.
Men vad händer om ett annat byggföretag också kräver att få göra ett uttalande, ”kommunen är öppen inför förfrågningar från andra företag” – ska kommunen då med automatik betala en ny annons? Och så kommer ett tredje byggföretag och kräver samma sak…? Och ett fjärde…?
Hur långt ska kommunen gå för att uppfylla lagens krav om likställighet? Och hur mycket får det kosta?
Och innebär inte likställighet att även företagare som är kritiska till kommunen ska få framföra sina budskap i annonser betalda av kommunen…?
Jag menar inte att kommunjuristens tolkning på något sätt skulle vara fel, självklart inte. Men jag tror att kommunens annonseringar, ”i värsta fall”, skulle kunna få oväntade och kanske stora praktiska konsekvenser. Om än inte juridiska.
Man kan för övrigt naturligtvis tycka vad som helst om kommunens annonser, men min åsikt är helt klar – kommunen behöver snarast regler och riktlinjer för marknadsföring, evenemang och sponsring.
Ordf Andersson (C) och domen
Som läsare av denna blogg, eller TTELA, vet så dömde Förvaltningsrätten i Göteborg inte helt oväntat till min fördel när jag överklagade ett beslut av barn- och utbildningsnämnden. Det var när nämnden beslutade att inte tillåta mig att väcka ett ärende på sammanträdet i oktober 2015. (Se ”Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.) Med anledning av domen så blev jag intervjuad i TTELA den 10 november, i år. (Se ”Kärvling fick rätt mot kommunen”.) I slutet av artikeln skrev TTELA att de hade sökt BUN:s ordförande Mats Andersson (C) men att han:
”vill avvakta med en kommentar tills han har varit i kontakt med kommunjuristen.”
Efter denna kontakt intervjuades ordförande Andersson i TTELA den 11 november. (Se ”Ordförande: ”Ett nederlag för offentlighetsprincipen””.)
TTELA skrev:
”Stefan Kärvling menar att domen är en seger för demokratin. Det håller Mats Andersson inte alls med om.”
Och ordförande Andersson säger till TTELA:
”Jag ser det helt tvärtom.” 
Ooops…
Andersson menar tydligen att Förvaltningsrättens dom var ett nederlag för demokratin… Och eftersom rätten dömde enligt Kommunallagen, så torde Andersson också anse att kommunallagen inte heller håller sig inom de demokratiska ramarna.
Det är ett tämligen uppseendeväckande uttalande.
Mats Andersson utvecklar sin syn:
”Jag tycker som ordförande att detta är ett nederlag för offentlighetsprincipen där allmänheten inte får insyn i vilka ärenden som kommer att avhandlas i kommunala nämnder.”
Andersson ställer offentlighetsprincipen, eller rättare sagt, en mycket liten del av offentlighetsprincipen, mot ledamöters rätt att väcka ärenden i nämnder och styrelser. Offentlighetsprincipen reduceras till att allmänheten ska känna till dagordningen i förväg. Men demokrati är så mycket mer.
Förvisso kan ibland olika demokratiska värderingar och principer krocka med varandra och det kan uppstå demokratiska dilemman. I det här fallet fanns det i och för sig ett enkelt sätt att lösa ett eventuellt dilemma – nämnden kunde ha bordlagt frågan och ta med den på dagordningen inför nästa möte. Detta gjorde av någon anledning inte ordförande och BUN i det aktuella fallet.
Ledamöterna i en nämnd är utsedda av ett demokratiskt valt kommunfullmäktige och är i den egenskapen representanter för vänersborgarna. Vi har en representativ demokrati och vi politiker i barn- och utbildningsnämnden ”är” i detta fall på sätt och vis vänersborgarna. 
Det är ordförande i en nämnd som bestämmer dagordningen, i det här fallet Mats Andersson (C) som representerar ett parti som fick 8% av rösterna i Vänersborg. Rätten att väcka ärenden kan ur detta perspektiv ses som en möjlighet för de andra 92 procenten av vänersborgarna att behandla ärenden som ordförande inte vill ta upp. Eller helt enkelt, rätten att väcka ärenden ger vanliga ledamöter möjlighet att påverka dagordningen och vilka ärenden som ska behandlas – oavsett vad en ordförande anser.
Dessutom, i det här konkreta fallet, så skrev jag inte bara till ordförande utan till hela presidiet, dvs 1:a och 2:e vice ordförande, i relativt god tid om att jag ville väcka ärendet. Ändå tog inte ordförande upp det på dagordningen som ett eget ärende.
Jag tror inte att ordförande Andersson hade något intresse av offentlighetsprincipen när han förvägrade mig rätten att väcka ärendet. Det var nog snarare så att han inte ville att nämnden skulle diskutera ärendet en gång till, därför att han var nöjd med beslutet att lägga ner Nattugglan och flytta verksamheten till Vänerparkens källarliknande lokaler…
Och om offentlighetsprincipen var så viktig, varför anförde inte Mats Andersson detta argument i yttrandet till Förvaltningsrätten i Göteborg..? Nä, argumentet med offentlighetsprincipen var nog en efterhandskonstruktion.
Ordförande Andersson säger också till TTELA:
”… som ordförande är tvungen att ställa förslaget under proposition.”
Jag är inte riktigt säker på vad Andersson menar. Ordförande är ju inte tvungen att ställa ett väckt ärende under proposition. Tvärtom! Det är ju det som Förvaltningsrätten säger i sin dom – ledamöter har ovillkorligen rätt att väcka ärenden. Och något förslag hann jag överhuvudtaget inte att framföra, det blev ju inget ärende.
Det tycks inte som att Andersson förstår vad domen innebär. Eller lagen.
Ordförande i BUN säger också till TTELA:
”Det kan vara ett ärende där nämnden har fattat ett beslut och så kan man väcka det om och om igen.”
Återigen är jag inte helt säker på vad Andersson menar. Jag tyder det som att Andersson menar att jag genom att väcka ärenden på något sätt skulle sabotera nämndens verksamhet – väcka ärendet ”om och om igen”.
Och i så fall undrar jag vad Andersson tror att jag har för agenda. Detta är faktiskt enda gången jag har velat väcka ett ärende. Antydningen om att jag skulle vilja typ sabotera nämndens arbete är nästan kränkande. Och hur som helst, lagen är tydlig…
Skälet till att jag ville väcka ärendet var att underlaget var vinklat och framför allt felaktigt. Det sista fick jag reda på efter nämndens beslut om Nattugglan. Och det var naturligtvis därför som jag ville att nämnden skulle få denna kunskap – och eventuellt ompröva beslutet.
Menar Mats Andersson att det är mer ”demokratiskt” att fatta beslut på ett dåligt och felaktigt underlag än att rätta till ett felaktigt beslut i efterhand?
Mats Andersson har enligt min mening fel i alla de argument som han framför till TTELA. Och jag är som sagt synnerligen förvånad att han inte framförde dem till Förvaltningsrätten när han hade chansen. Och 
notera, det är faktiskt samma Mats Andersson (C) som på egen hand bestämde att nämnden inte längre ska ha öppna möten, dvs att vänersborgarna inte ska ha möjlighet att bevista nämndens sammanträden på plats…
Egentligen är det ganska enkelt. Lagarna är fattade demokratiskt av riksdagen och lagarna måste även Mats Andersson och BUN följa. Det är inte svårare än så.
Jag är inte helt säker på att Mats Anderson har insett detta.
Förvaltningsrätten gav mig rätt!
Idag kom Förvaltningsrättens dom på ett överklagande som jag gjorde i november förra året…
Och motgångarna för den styrande minoriteten tar aldrig slut. Förvaltningsrätten gav mig nämligen rätt.
En bakgrund.
Den 12 oktober 2015 fattade barn- och utbildningsnämnden beslut om att lägga ner förskolan ”Nattugglan” och flytta barn och personal till lokaler i Vänerparken.
Redan vid behandlingen i nämnden uttryckte jag synpunkter på att det underlag som låg till grund för beslutet var tämligen vinklat och ledde in nämndens ledamöter på i förhand bestämda spår. Underlaget redovisade inte på ett objektivt sätt de för- och nackdelar som respektive alternativ innebar som nämnden hade att välja mellan.
I efterhand visade det sig också att underlaget innehöll rena felaktigheter om ett av alternativen. Dessa felaktigheter kunde enligt min mening ha påverkat det beslut som nämnden fattade. Därför ville jag att nämnden, på det efterkommande sammanträdet (den 9 november), skulle diskutera bristerna i underlaget. Jag tyckte frågan om beskaffenheten av underlaget till nämnden helt enkelt var av sådan vikt att det var tvunget att diskuteras. Dessutom sa den dåvarande förvaltningschefen i ett senare skede om felaktigheterna i underlaget:
”Jag håller med [Kärvling alltså; min anm] i sak. Det var olyckligt.”
På novembersammanträdet väckte jag därför detta ärende.
Ordförande Mats Andersson (C) förvägrade mig emellertid denna rätt trots att det i Kommunallagen (4 Kap 17 §) står:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Efter en viss argumentation så ställde ordförande min begäran under proposition, dvs 
nämnden skulle rösta om jag fick väcka ärendet eller inte. Barn- och utbildningsnämnden avslog min begäran med siffrorna 10-1. Det betyder också att alla andra partier röstade mot min rätt enligt Kommunallagen. (Välfärdspartiets ledamot var dock inte på plats.)
Ordförande Mats Andersson (C) påstod senare att jag i och med voteringen hade fått väcka ärendet. Han menade att i och med att nämnden hade vägrat mig rätten att väcka ärendet så var ärendet väckt… Och att beslutet därför hade tillkommit i laga ordning.
Ordförande Andersson skrev också i ett yttrande till Förvaltningsrätten:
”Det är nämnden med majoritet som beslutar hur ett ärende behandlas.”
Mats Anderssons menade tydligen att en politisk majoritet kunde upphäva Kommunallagen…
Jag reserverade mig mot barn- och utbildningsnämndens beslut och överklagade (den 23 november) det alltså till Förvaltningsrätten i Göteborg.
Och idag gav mig Förvaltningsrätten rätt.
Förvaltningsrätten i Göteborg skriver:
”Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet.”
Det betyder att barn- och utbildningsnämndens beslut att vägra mig rätten att väcka ett ärende var olagligt. Olagligt!
I motiveringen till domen skriver Förvaltningsrätten:
”De förtroendevaldas rättigheter att ta olika initiativ är väsentlig från demokratisk synpunkt.”
Och:
”Det finns ingen laglig rätt för nämnden att besluta om huruvida en ledamot får väcka ett ärende eller inte.”
Och så kommer slutklämmen från Förvaltningsrätten:
”Förvaltningsrätten anser mot denna bakgrund att nämnden genom sitt beslut i ärendet … har åsidosatt den i kommunallagen fastslagna initiativrätten då beslutet medfört att Stefan Kärvlings begärda ärende inte tagits upp och avgjorts i sak vid sammanträdet och inte heller bordlagts för avgörande vid annat tillfälle. Vad Stefan Kärvling anfört till stöd för sitt överklagande får således anses visa att beslutet strider mot 10 kap. 8 § KL. Beslutet ska därför upphävas.”
Det är värt att notera att 10 ledamöter i nämnden, inklusive hela presidiet, inte hade koll på Kommunallagen. Eller var det kanske snarare så att – de helt enkelt ville tysta en kritisk röst. Och att det gick före lagen.
Nu har det gått över ett år sedan barn- och utbildningsnämnden fattade det olycksaliga beslutet, på ett vinklat och delvis felaktigt underlag, att lägga ner Nattugglan och flytta barnen och personalen till Vänerparkens källarliknande lokaler. (Se ”Nattugglan-Vänerparken: Lokalerna”.) Efter beslutet har flera ledamöter varit och besökt lokalerna i Vänerparken och uttryckt sin åsikt att dessa lokaler inte passar för förskoleverksamhet. Jag tror dock ändå inte att dagens dom kommer att ändra majoritetens inställning i denna fråga. Tyvärr.
Däremot har Vänersborgs kommun återigen satts på kartan för att ha åsidosatt Kommunallagen. Å andra sidan kan väl domen underlätta för alla ledamöter i nämnder och styrelser – de vet nu att de har en ovillkorlig rätt att väcka ärenden på sammanträdena. Oavsett vad ordförande eller en majoritet tycker.
.
PS. Här kan du följa ”ärendets” väg i Förvaltningsrätten via mina blogginlägg. Det har blivit en del mailväxling…
- ”Laglighetsprövning: Väcka ärenden” (min ursprungliga överklagan), 4 december 2015.
- ”Ordf Andersson (C) svarar” (yttrandet över överklagan), 26 december 2015.
- ”Yttrande till Förvaltningsrätten” (mitt yttrande över ordförandes yttrande), 28 december 2015.
- ”Sånt här kan bara hända i BUN” (händelserna kring ordförandes yttrande över mitt andra yttrande), januari 2016.
- ”Yttrande 2 till Förvaltningsrätten” (mitt andra yttrande över ordförandes yttrande), 13 feb 2016
PPS. Det blev en artikel i TTELA om Förvaltningsrättens dom: ”Kärvling fick rätt mot kommunen”. (Inlagt 11/11)
Skandal avvärjdes i kommunstyrelsen
Det kan väl inte ha undgått någon politiskt intresserad att socialdemokraterna och centern verkligen satte Vänersborg på kartan under perioden 2006-2010, då de styrde Vänersborg förra gången. Under Lars-Göran Ljunggrens (S) och Bo Carlssons (C) ledning. Då kunde vi t ex läsa om skandalerna kring arenan, Topp, Solängen, konsultarvoden, diarieföring etc. (Se t ex ”Svenskt rekord i usla affärer”.)
Det kan väl inte heller ha undgått någon politisk intresserad i Vänersborg att under senare tid har Jonathan Axelsson (M) och undertecknad vänsterpartist lagt en motion om kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring.
Idag behandlade kommunstyrelsen motionen.
Och det höll på att bli en präktig skandal! Igen… Vänersborgs styrande politiker var på väg att bryta mot kommunallagen! Vänersborg höll på att än en gång hamna på kartan.
En kort rekapitulation.
För första gången i Vänersborgs historia skrev en moderat och en vänsterpartist en gemensam motion. Motionsbehandlingen slog nytt rekord i snabbhet. Motionen var
nämligen färdigbehandlad dagen efter att den hade lagts i fullmäktige, dvs innan fullmäktigebeslutet ens var lagligt. Det blir ju inte besluten förrän de har justerats. (Se ”En ny kommunal skandal?!”.)
Dessutom tog Marika Isetorp (MP) ett delegeringsbeslut som ordförande i kultur och fritidsnämnden, när hon yttrade sig över motionen, fast detta bara får fattas i brådskande ärenden. Och i och för sig var motionen viktig, men inte var den så brådskande att ”nämndens avgörande inte kan avvaktas.” Som det står i kommunallagen.
När motionen först behandlades politiskt, av kommunstyrelsens arbetsutskott den 3 oktober, så skrev samma Marika Isetorp (MP) en protokollsanteckning:
”Den information som kultur- och fritidsförvaltningen har fått av kommunstyrelseförvaltningen och som jag har fått av KS ordförande är att detta är ett brådskande ärende. … Därav delegeringsbeslutet.”
Och avslöjade därmed att det var Marie Dahlin (S) som låg bakom att motionen behandlades så snabbt. (Se ”Och behandlingen av motionen då?”.)
Det var säkerligen Dahlin som låg bakom den snabba beredningen på tjänstemannasidan också tror jag. Dahlin sticker ju inte direkt under stol med att hon vill styra tjänstemännen. I måndags sa t ex Dahlin till P4 Väst (10 oktober, inspelningen finns på P4 Västs hemsida):
”Det är mer politisk styrning nu (än under Lidells tid som kommunstyrelsens ordförande; min anm). … Det är ju för att sätta vår prägel och vår ideologi på dom beslut som tas då. … Vi sätter väl en mer politisk touch på det.”
Även detta en mycket tveksam inställning, och agerande, i förhållande till kommunallagen.
Men så hade då kommunstyrelsen sammanträde idag onsdag. Kommunstyrelsen behandlade motionen från Axelsson och Kärvling. Och då uppdagades en fjärde misstänkt överträdelse av kommunallagen, fast denna gång var det inte särskilt misstänkt. Det var helt enkelt ett brott mot kommunallagen.
Jonathan Axelsson (M) begärde ordet i kommunstyrelsen. Axelsson läste ur Kommunallagens 6 kap 34 §. Där står det:
”I följande slag av ärenden får beslutanderätten inte delegeras:
2. framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats”
Oooops!
Marika Isetorps (MP) yttrande över Axelssons och min motion var just ett yttrande till fullmäktige…
Och sådana beslut måste alltså hela nämnden fatta… De får inte delegeras…
Marika Isetorp (MP) har alltså på Marie Dahlins (S) uppmaning brutit mot Kommunallagen!
Dubbelfel!
Det var på väg att bli en stor skandal. (Och kanske hade det också varit så att beredningen av motionen hade brutit mot ytterligare minst två paragrafer i lagen…)
Marie Dahlin (S) och Marika Isetorp (MP) insåg emellertid att de höll på att agera, och kanske till och med redan hade gjort det, utanför lagens ramar. Axelsson sa också att om ärendet hamnade hos förvaltningsrätten så skulle det inte vara så svårt att gissa vad utfallet skulle bli…
Marie Dahlin (S) erkände öppet (heders!), även om det var under den berömda galgen, att hon hade gjort fel, medan Marika Isetorp (MP) sa att hon inte visste varför hon hade tagit delegeringsbeslutet.
”För att jag begärde det.”
Sa Marie Dahlin på sammanträdet.
Isetorp hade alltså blivit tillsagd av Marie Dahlin och då gjorde hon som Dahlin sa helt enkelt…
Gunnar Lidell (M) yrkade på återremiss av motionen, precis som han hade gjort i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott). I omröstningen, lade Marie Dahlin, Marika Isetorp och Bo Carlsson (C) ner sina röster. Varför de inte röstade för återremiss, när de visste att de hade gjort fel, förtäljer inte historien. Men däremot röstade fyra ”betongsossar”, Bengt Larson, Bo Dahlberg, Madelaine Karlsson och Peter Trollgärde, för att motionen var färdigberedd och redo att skickas till kommunfullmäktige. Hur de resonerade står skrivet i beto…, stjärnorna menar jag. Trodde de att Vänersborgs kommunstyrelse kunde rösta bort kommunallagen? Otroligt.
Alla andra i kommunstyrelsen röstade för återremiss av motionen. Det blev alltså 8-4 för återremiss, medan 3 avstod.
Det innebar inte bara att lagen segrade, utan även förnuftet…
Visst kan man göra fel. Men okunskapen och maktfullkomligheten visar sig gång på gång vara så stor bland de styrande partiernas representanter, att jag tycker att de ska fråga sig om de inte ska träda tillbaka från maktens taburetter. Det blir endera fel i det mesta de företar sig eller också så blir de nedröstade i fullmäktige… 
Det tenderar ju att bli liksom så när socialdemokraterna sätter sin ”prägel och ideologi på dom beslut som tas”…
Vänersborgarna är värda ett bättre styre än det nuvarande under socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet! Och efter sådana här politiska smällar (”stryk” i bland annat två budgetomröstningar) torde 289 av Sveriges 290 kommunledningar ha avgått…
En ny kommunal skandal?!
Jag tror att en ny delkurs borde införas på alla högskole- och universitetsutbildningar i förvaltningsrätt, kommunal juridik och liknande – kursen Vänersborgs kommun… Och det är inte bara på skoj… Jag vet nämligen säkert att en mycket känd föreläsare, och dessutom mycket kunnig sådan i den här typen av frågor, brukar använda exempel från Vänersborg och också rekommendera åhörarna att studera Vänersborg.
Jag tror inte att denne expert kommer att ändra uppfattning efter de senaste turerna i kommunen…
I onsdags lämnade Jonathan Axelsson (M) och jag (V) som bekant in en gemensam motion (se ”V och M skriver gemensam motion”) med rubriken:
”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”
Det var en historisk händelse i Vänersborg, för första gången skrev en moderat och en vänsterpartist en gemensam motion. Det ledde till och med till att TTELA gjorde en artikel om händelsen.
Bara så att ni vet…
En motion är ett förslag, som lämnas in av en eller flera fullmäktigeledamöter. Motionen ska sedan beredas och utredas av experterna/tjänstemännen i någon av de kommunala förvaltningarna (kan vara i flera förvaltningar). När beredningen/utredningen är klar kommer den mer eller mindre stora utredningen tillbaka till politikerna. Oftast har tjänstemännen också skickat med ett förslag till beslut. Tjänstemännens förslag diskuteras därefter i nämnderna för att sedan komma till kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) och därefter till kommunstyrelsen. I kommunstyrelsen talar politikerna från de olika partierna om vad de tycker om förslaget och de fattar också några slags ”inriktningsbeslut”, dvs hur de tycker att fullmäktige bör besluta. Slutligen fattas det slutgiltiga beslutet av kommunfullmäktige, inte alltför sällan efter diskussioner och mer eller mindre heta debatter.
Det här är en process som brukar ta tid. Det finns motioner som det fortfarande inte har fattats beslut om fastän de lämnades in för ett par år sedan.
Nu har ytterligare en historisk händelse skett i samband med Axelssons och min motion… Den är nämligen redan färdigbehandlad! Motionen är utredd och beredd!
Det nya rekordet för att hantera en motion i Vänersborgs kommun är 8 timmar. (Det är säkert mindre men klockslag anges inte på underskrifter.)
Det är ett svårslaget rekord. Och det slogs med all sannolikhet på grund av att kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) gav order om det. Rent inofficiellt alltså. Formellt har inte Marie Dahlin befogenhet att ge sådana order. Det brukar vara tjänstemännens profession som bestämmer sådant här.
Fast det är spekulationer. Så är det naturligtvis inte i Vänersborg. Det har väl aldrig varit så att politiker blandar sig i sådant som de inte har med att göra…
Redan dagen efter beslutet i kommunfullmäktige i onsdags var alltså tjänstemännen klara med sina utredningar. Tjänstemännen i kultur- och fritidsförvaltningen var klara och förvaltningschef Håkan Alfredsson kunde efter att ha läst igenom sina underlydandes beredning av motionen underteckna och sedan skicka utredning och motion till kultur- och fritidsnämndens ordförande Marika Isetorp (MP). Isetorp hann också läsa igenom och yttra sig över utredningen och Alfredssons förslag till beslut under torsdagen.
Isetorp (MP) fattade beslutet på delegation. Det betyder att ordförande Isetorp beslutade på hela Kultur- och Fritidsnämndens vägnar. Hon tyckte tydligen att ärendet var så viktigt att hon inte hann invänta nämndens kommande sammanträde.
Och detta är mycket anmärkningsvärt!
Isetorp hänvisar i sitt delegeringsbeslut till kultur- och fritidsnämndens delegeringsordning. Under punkt 1, ”Allmänna ärenden”, står det:
”Brådskande ärenden”
Och så hänvisas till Kommunallagen 6 kap § 36. Och i Kommunallagens 6 kap § 36 står det:
”En nämnd får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot som nämnden har utsett att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Det är värt att repetera slutet:
”… i ärenden som är så brådskande, att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Den här motionen från Axelsson/Kärvling är i och för sig viktig, men inte är den så brådskande att ”nämndens avgörande inte kan avvaktas.”
Men för att få ännu mer kött på benen så ställde jag frågan till en utbildad jurist. Juristen skriver:
”Sett ur ett rättsligt perspektiv kan det konstateras att omständigheterna i förevarande fall talar mot att det rör sig om ett yttrande som är så brådskande att det finns grund för ett ordförandebeslut enligt 6 kap. 36 § KL. ”
Jag tror att vi har sett ett lagbrott här. Min bestämda åsikt är att Marika Isetorp (MP) inte har handlat enligt Kommunallagen. (Fast jag är ju å andra sidan ingen jurist.)
Tjänstemännen på kommunkansliet var även de lika snabba. Såvida inte kommundirektör Ove Thörnkvist gjorde hela arbetet själv. Det kan vara så eftersom det bara är kommundirektören som har undertecknat. Hur som helst var kommundirektör Thörnkvist också klar med både beredning och tjänsteyttrande under torsdagen. Och är därmed en av deltagarna i det nya rekordet…
Och även Thörnkvists behandling reser en fråga om lagligheten i hanteringen av motionen. Det är faktiskt frågan om inte Thörnkvist och Isetorp/kultur- och fritidsförvaltningen har brutit mot ytterligare en paragraf i kommunallagen…
Kommunfullmäktiges beslut är nämligen inte lagligt än.
Innan fullmäktiges beslut är lagligt så måste protokollet från sammanträdet justeras. Och det sker inte förrän kl 15.45 tisdagen den 4 oktober.
I Kommunallagens kap 5 § 61 står det:
”Ett protokoll skall justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet på det sätt som fullmäktige har bestämt.”
Protokoll skall justeras. Och det är ju liksom inte på skoj som protokoll ska justeras.
I regeringens proposition om ny kommunallag så skriver regeringen på sidan 193 (5 kap. 61 §) (se här) om vad justering egentligen står för:
”Justeringen är en förutsättning för att de beslut som tas upp i ett protokoll skall få verkställas.”
Är ni med?
Alla tjänstemäns och politikers arbete med motionen ifråga, innan fullmäktiges protokoll är justerat, kan ifrågasättas. Inte för att jag vill hävda att det är direkt olagligt, men en prövning hos Förvaltningsrätten skulle ju kunna ge besked och sprida lite mer ljus över vad som gäller…
Naturligtvis kan man spekulera i varför hanteringen av motionen har skett så snabbt, så snabbt att bläcket från fullmäktiges beslut ännu inte har hunnit torka. Att initiativet kommer från tjänstemannahåll ser jag som uteslutet. Men det är definitivt någon med stor makt, kanske med stor respekt och auktoritet, kanske inte, som har fått kommunens kvarnar att mala så snabbt. Det kan som jag ser det bara vara en enda person, Marie Dahlin (S)…
Politikernas och tjänstemännens rekordsnabba hantering av Axelssons och min motion har möjliggjort att motionen kan behandlas på morgondagens (läs: måndagens) sammanträde med kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Eller om man kanske ska vända på det, KSAU:s möte var kanske anledningen till den rekordsnabba hanteringen…
I KSAU sitter Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP). Som av en händelse två av de inblandade. (Denna gång tycks Bo Carlsson för en gångs skull vara helt oskyldig…) Men också Gunnar Lidell (M) och Peter Göthblad (L) sitter i KSAU.
Gunnar Lidell har reagerat på hanteringen av motionen. Vilket för övrigt inte är så konstigt, det borde alla göra…
Lidell skrev och diarieförde ett yrkande i fredags. Lidell skriver:
”… inväntar man vare sig att KF-protokoll vunnit laga kraft eller att Kultur- och fritidsnämnden har sammanträde. Motionens beredning är ju bevisligen påbörjad innan KF-protokoll ens är justerat, det skulle man faktiskt kunna påstå är att inte respektera vare sig Kommunfullmäktige eller kommunallagen. Jag vill inte medverka till att bryta mot vare sig god demokratisk praxis eller lagar…”
Det känns lite tungt att konstatera – en moderat i Vänersborg har återigen rätt… Och inte nog med det. Jag kan hålla med Lidell i hans yrkande i KSAU (jag återger det i sin helhet):
- ”KSAU beslutar att återremittera motionen till Kultur- och fritidsnämnden för att i god demokratisk ordning bereda och besluta i ärendet. Kultur- och fritidsförvaltningen kan då också beredas möjlighet att ha en god och demokratisk dialog/beredning med alla föreningar o andra aktörer som berörs av motionens intentioner.”
- ”KSAU beslutar att återremittera ärendet till kommunstyrelseförvaltningen med uppdraget, att på ett tydligt sätt beskriva hur arbetet just nu fortlöper, och för ev kompletteringar.”
- ”KSAU beslutar också att remittera motionen till kommunens Näringslivsråd, så att även företrädare för kommunens näringsliv kan inkomma med synpunkter/förslag om motionen.”
Imorgon måndag är det alltså KSAU. Då ska Axelssons och min motion behandlas politiskt. På tjänstemanna/expertnivå har den beretts färdigt.
Vi får se vad som händer. Jag tänkte senare i veckan berätta det och också om innehållet i tjänstemännens svar.
Men visst borde ämnet ”Vänersborg” införas på landets universitet och högskolor…
PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mer om skandalen – se ”Bara löjligt eller ett tecken på panik?”.
Bo Carlssons överklagan avslås!
För läsare av denna blogg så är nog inte kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet för år 2015 någon nyhet. Det är säkerligen inte heller någon nyhet att Bo Carlsson (C) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten.
Idag diariefördes domen från Förvaltningsrätten i Vänersborgs kommuns diarium. Bo Carlssons (C) överklagan avslås:
”Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”
Det var en mycket väntad dom från förvaltningsrätten.
Domen kom oväntat, och ovanligt, snabbt. Rättens motivering var vidare tämligen kortfattad. Den var också väldigt formell. Domen handlar nämligen enbart om ”tidsaspekten”:
”Bo Carlssons överklagande inkom visserligen till förvaltningsrätten redan den 18 juli 2016 men förutom en rent allmän uppgift om att kommunens beslut skulle vara olagligt saknas det i denna skrift helt några närmare omständigheter till stöd för överklagandet. Bo Carlsson har först den 31 augusti 2016 kommit in med kompletterande omständigheter till sitt överklagande.
Eftersom Bo Carlsson inom överklagandetiden inte anfört några omständigheter till stöd för sitt överklagande kan förvaltningsrätten inte göra någon annan bedömning än att det inte är visat att kommunfullmäktiges beslut om ansvarsfrihet för Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund skulle vara olagligt eller ha tillkommit på ett otillbörligt sätt. Överklagandet ska därmed avslås.”
Förvaltningsrätten menar alltså att eftersom den komplettering till överklagandet som Bo Carlsson skickade in den 31 augusti anlände först efter det att överklagandetiden hade gått ut, så tar rätten ingen hänsyn till denna. När dessutom Bo Carlssons första överklagan (18 juli) inte innehöll några skäl eller motiveringar till varför kommunfullmäktiges beslut skulle vara olagligt – så står fullmäktiges beslut fast.
Bo Carlsson begärde anstånd med sin motivering till den 31 augusti. Men Förvaltningsrätten hade tydligen inte beviljat detta. (Jag har inte heller sett något brev från rätten angående detta i diariet.) Det är nog så att svarar inte rätten så blir det inget anstånd med tiden… Tydligen trodde Bo Carlsson att han automatiskt fick anstånd bara han meddelade detta.
Men så fungerar inte lagen…
Förvaltningsrätten gör alltså ingen prövning i själva sakfrågan. Vilket antagligen inte hade spelat någon roll – rätten hade med all sannolikhet kommit fram till samma beslut ändå. Tror i varje fall jag.
Förvaltningsrättens dom var följaktligen helt väntad. Även om motiveringen kanske var lite överraskande. Men finns det regler och lagar för vad som gäller vid ett överklagande, så gäller naturligtvis de. Även för Bo Carlsson. Därför är det uppenbarligen inte heller någon idé för Bo Carlsson (C) att överklaga Förvaltningsrättens dom. Om Carlsson nu går i sådana tankar.
Kanske har Bo Carlsson lärt sig något nytt om Sveriges lagar. I varje fall bör han ha lärt sig att kommunfullmäktiges beslut och ett överklagande är så pass viktiga att det inte går att prioritera något annat i ett sådant läge. Det är bara att ta sig tid att formulera och skriva en överklagan – innan överklagandetiden går ut.
.
Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
- Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson, 3 juli
- Bo Carlssons överklagan, 22 juli
- NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan, 2 september
IFK, sponsorer, kommunen och Lidell
Igår skrev jag om hur IFK:s stora ryska värvningar hade möjliggjorts genom att sponsorer hade öppnat plånboken. (Se ”IFK och de ryska värvningarna”.) Men också om hur detta borde leda till att kommunen kanske också borde ompröva relationen med IFK.
Kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Gunnar Lidell (M) har också reagerat. Dock med ett litet annat perspektiv… Lidell har även agerat. Mycket skarpt skulle jag vilja påstå. Lidell har skrivit ett mail, den 17 juli, till kommundirektör Ove Thörnkvist (med fler, bland annat kanslichefen). I mailet tar Lidell upp frågor kring IFK, sponsorer och kommunen, men han ”drar” också som sagt i några andra trådar…
Jag återger Lidells mail i sin helhet, mailet har rubriken ”Marknadsföring OK?”:
”Sommarfriden börjar att lägra sig, men kommunens generösa marknadsföring av IFKs hemmamatcher verkar vara som vanligt. Hittills har kommunen under flera veckor ställt upp med hjärtat av Plantaget till Stars n Stripes o EM-byn, hoppas att vi fick betalt? Nu har ju bland annat ägarna till samma restaurang storsatsat på IFKs 3 superproffs, behöver kommunen understödja detta ytterligare? Jag betraktar numera IFK som ett affärsdrivande företag, med en omsättning på 15-20 mkr, behöver ändå vi hjälpa dem utöver de 125 tkr som vi hittills gett dem per år…….
( och var går gränsen för vad som är lagligt, både EM-byn och Nu denna FB-marknadsföring av IFK ?)
Kan ju heller inte undgå att fundera på kopplingarna mellan IFK-medlemmar, dess ordförande och kommunanställde, ledarskapskonsulter och inte minst politiker. Kan det garanteras att det inte sker informella kontakter o sk ryggkliande…….?
Hoppas nu att jag inte fick orosmolnen att mörkna i mitten av juli!
Fundera o agera efter eget tycke, hälsar: Gunnar”
Det är nästan så att man vill utropa ett ”Oooops!”… Eller ”Wow!”…
Lidell nämnder en del fakta och visar några mycket intressanta samband mellan IFK, sponsorer och kommunen tycker jag. Även om hans antydningar inte går av för hackor – ”generösa marknadsföring”, ”hoppas vi fick betalt”, ”vad som är lagligt”, ”kopplingar mellan…”, ”ryggkliande”…
Det kanske dock är på sin plats med några korta förklaringar av mailet.
IFK:s ordförande är för närvarande Jan-Olof ”Jolo” Olsson. Olsson är en gammal Vänersborgsprofil. (Jag har bland annat spelat i samma korplag i fotboll som Jolo. Han var en snabb och målfarlig forward…) Jolo har vikarierat som förvaltningschef i barn- och ungdomsnämnden under några månader och han har också, via sitt företag, utbildat många politiker och kommunanställda, däribland många chefer. Leif Bengtsson är inte bara kassör i IFK och en mycket stor sponsor (som möjliggjort de ryska värvningarna). Bengtsson är också delägare till Stars and Stripes. Bengtsson var även inblandad i Topp-affärerna. Han var med och köpte Topp för 40 milj kr av Anders Hammar..
Gunnar Lidell ställer som synes en hel del frågor.
Och han har också fått ett svar, eller vad man ska kalla det, av kommundirektör Ove Thörnkvist:
”Vi skulle väl vara stolta, kommunikativa och modiga!
Då skall vi väl ha modet att sticka ut lite?
Inga orosmoln hos mig!”
Det var svaret i sin helhet.
Ett underligt svar tycker jag. Det verkar inte som om Thörnkvist tar Lidells mail på allvar. Och det kan jag tycka är allvarligt. I synnerhet som innehållet i Lidells mail faktiskt är allvarligt… Mycket allvarligt… Visst är det kommundirektörens skyldighet att agera på något sätt? Eller att åtminstone besvara Lidells frågor…
Gunnar Lidells svar är fullt av ironi och sarkasm:
”Inget oväntat svar, ”modigt, sticka ut”. Jodå, men ” korrekt, likabehandling, lagligt o kommunal kärnverksamhet” är vackra, ja faktiskt vackrare ord, anser en förtroendevald som inte är varken medlem eller har årskort i ”Stolta” föreningen….. ( vi får ju brev då o då från föreningar som får åka till grannkommunerna för att träna, o som definitivt inte kan ordna en tävling på hemmaplan…….)”
Svaret talar till stor del för sig själv. Det är, återigen, mycket skarpt och innehåller många antydningar om både det ena och andra.
Ove Thörnkvist har, så vitt jag vet, inte lämnat några fler svar eller kompletteringar på Lidells mail. Inget som är diariefört i varje fall.
Det är särskilt intressant, som Gunnar Lidell antyder i mailen, det här med alla personliga kopplingar mellan politiker, kommunala tjänstemän, näringsidkare osv. Ja, han gör väl egentligen mer än antyder…
Lidell skrev ju i sitt första mail om Stars and Stripes och EM-byn. När jag läste protokollet från Forum Vänersborgs styrelsemöte i maj, så hittade jag detta:
”Forums AU hade som uppgift att ta beslut i frågan gällande EM-By-satsningen i Plantaget 11/6-10/7. Redovisar för övriga styrelsemedlemmar att det som beslutats är att vi är en av medarrangörerna i denna satsning mot en insats på 25.000 kr.”
På sammanträdet deltog kommundirektör Ove Thörnkvist…
Världen är liten…
Nu vet inte jag vad som är sant eller inte. Jag menar, om det förekommer informella kontakter och ryggkliande, som Lidell skriver. Tidigare år, när arenaskandalen uppdagades, när konsultaffären avslöjades, när fiberdragningen i södra Dalsland togs upp av revisorerna, när Toppaffären var på tapeten osv, så hade säkert många vänersborgare sådana tankar. Men det var ju några år sedan…
Och då, för några år sedan, så fanns det även personliga band mellan dessa grupper och media. Så när Marie Dahlin (S) i söndags medverkade i Västnytt (se här) och Västnytt skrev på sin hemsida:
”I Vänersborg har man nu inlett samtal mellan politiker och näringsliv hur man kan stärka den lokala journalistiken.”
Så kan man få rysningar. Det är väl inte Leif Bengtsson som Marie Dahlin har pratat med?
Varför nu kommunen skulle engagera sig i journalistik överhuvudtaget. Det är ju inte direkt en kommunalpolitisk fråga. Eller är det så att Marie Dahlin saknar det stöd som TTELA alltid har brukat ge de som har makten?
Kritiska bloggar har Marie Dahlin i varje fall aldrig gillat…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer