Arkiv

Archive for the ‘Juta’ Category

Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet

25 maj, 2023 1 kommentar

Bengt Davidsson och hans fru fick vara glada i drygt 2 månader. Nästan. I varje fall i 10 dagar…

Den 7 mars beslutade byggnadsnämnden i Vänersborg om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt Davidssons förslag. Det var en glädjens dag på Jutatorpet. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Glädjen förtogs till viss del när Davidsson fick ett brev från Länsstyrelsen 10 dagar senare, den 17 mars, där det meddelades att Länsstyrelsen hade beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut. Redan då anade Davidsson oråd.

Den 5 maj fick Davidsson ett besked om att Länsstyrelsen hade avslagit hans överklagande. Det gav upphov till förvirring, eftersom Davidsson inte hade överklagat byggnadsnämndens beslut. Nämnden hade ju beslutat som Davidsson önskade. Det visade sig att det handlade om byggnadsnämndens beslut från den 25 oktober 2022. Det var den gången nämnden fastställde det olyckliga och felaktiga beslutet från 2018 när Davidsson hade köpt fastigheten. Och SVT hade reagerat med att göra ett reportage om byggnadsnämnden i Vänersborg. (Se “Davidsson återigen på SVT”.) Det här överklagandet hade Davidsson glömt bort, eftersom det var överspelat med nämndens nya beslut den 7 mars. (Det här beskrev jag i bloggen “Länsstyrelsen synar Juta”.)

Den 23 mars, i år, besökte tre tjänstepersoner från Länsstyrelsen Juta. Det var en vecka efter att Davidsson hade fått det skriftliga meddelandet att Länsstyrelsen skulle överpröva byggnadsnämndens beslut. Besöket gjordes utan att någon som helst kontakt togs med Davidsson. Den 26 april besökte en av de nitiska tjänstepersonerna från Länsstyrelsen Juta ytterligare en gång, återigen utan att meddela Davidsson. Vid detta tillfälle frågade tjänstepersonen två snickare, som arbetade vid ”fiskhuset” på Davidssons grannes fastighet, om de arbetade för Davidsson… Det var lite underligt, eftersom både huset och marken det stod på inte ägdes av Davidsson. Sedan var det anmärkningsvärt att en statlig myndighet gick bakom ryggen på den det handlade om…

Den 5 maj ringde en tjänsteperson från Länsstyrelsen, eller möjligtvis byggnadsförvaltningen i Vänersborg, till Davidssons granne, han som ägde ”fiskhuset” nedanför Juta. Tjänstepersonen förhörde sig om det var Davidsson som byggde om “fiskhuset”. Det var återigen mycket underligt, eftersom både Länsstyrelsen och Vänersborgs kommun visste att “fiskhuset” inte fanns på Davidssons mark – eller ägdes av Davidsson.

Davidsson började ana oråd. Glädjen försvann mer och mer – och förbyttes i oro. Det var något som inte stämde.

Det var en riktig känsla. Oron var helt befogad. Och den 17 maj blev besvikelsen verklig – och total. Bengt Davidsson och hans fru blev av med sin tomt. Igen. 

“Länsstyrelsen upphäver Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, i den del som avser utomhusbelysning i form av 2 lyktstolpar och 5 ljuspollare på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”

Beslutet illustrerade med fotografier, som den flitige och nitiske tjänstepersonen hade tagit på plats vid sitt fältbesök:

Det var ett underligt beslut, men det skulle Davidsson kunna leva med. Men det kom mer… Först återupprepades emellertid beslutet om de två lyktstolparna, och det förstår inte riktigt varken Davidsson eller jag:

“Länsstyrelsen ändrar Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, som gäller antalet lyktstolpar som är placerade öster om grusvägen i form av 8 lyktstolpar till 6 lyktstolpar.”

Davidsson trodde inte det var sant. Han hade satt upp 8 lyktstolpar längs den privata vägen förbi sitt hus, från infarten till “baksidan” på huset – och nu ville Länsstyrelsen ta bort 2 av dem. Davidsson fattade ingenting. Dessutom var ju lyktstolparna seriekopplade och ta bort två som stod mellan de andra var inte helt okomplicerat.

Men det skulle bli värre. Och nu slutade Davidsson att andas…

Länsstyrelsen fortsatte sitt beslut.

“Även tomtplatsavgränsningen ändras på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun. Länsstyrelsen gör även ett tillägg av följande villkor för dispensen:

  • Tomtplatsen åt öster ska markeras med staket, mur, häck eller liknande.
  • Tomtplatsen åt norr ska markeras med grindar.
  • Tomtplatsen åt söder ska markeras med grind.”

Det utförliga beslutet hänvisade självklart till en karta:

Det blev många grindar…

För att tydliggöra sina beslut så illustrerade den flitige och nitiska inspektören med flera närbilder från sitt fältbesök.

Tre grindar betyder att när Bengt Davidsson eller hans fru ska parkera bilen på norrsidan av huset (“baksidan”) så måste de gå ur bilen för att öppna grinden, köra igenom och sedan gå ur bilen och stänga grinden – vid tre tillfällen. Den rörelsehindrade Bengt ska in och ut ur bilen 6 gånger.

Länsstyrelsen har även godkänt ett av byggnadsnämndens beslut:

“Länsstyrelsen godkänner Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens, dnr STR.2017.33, för om- och tillbyggnad och ny komplementbyggnad på fastigheten Restad 3:2 i Vänersborgs kommun.”

Alltid något, men hade Davidsson fått välja hade han hellre fått byggnadsnämndens tomtplatsavgränsning godkänd…

Länsstyrelsen utvecklar och motiverar sina beslut i texten. Det görs med bland annat ett antal flygfotografier, som i flera fall är helt nya. Det förvånade för övrigt Davidsson eftersom Länsstyrelsen har behandlat Davidssons ärende tidigare, 2018. Vilket naturligtvis Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning också har gjort i flera omgångar. Och så kommer det alltså nya fotografier nu, efter 5 år.

Jag ska i en senare blogg återge Länsstyrelsens motiveringar och ståndpunkter. Det är naturligtvis av stort intresse hur den nitiske och flitige inspektören resonerar.

Besluten får stora konsekvenser för Bengt Davidsson och hans fru. Det pensionärsliv som Davidsson hade planerat att börja leva får bli någon annan gång. Det blir ingen lugn och ro, han får istället fortsätta sin till synes tröstlösa kamp mot enskilda nitiska och flitiga tjänstepersoner.

Fortsättning i bloggen ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Länsstyrelsen synar Juta

8 maj, 2023 Lämna en kommentar

I fredags, den 5 maj, fick Bengt Davidsson på Juta ett brev från Länsstyrelsen. Det fick hans hjärta att bulta lite fortare och andhämtningen att öka i tempo. Men brevet var väntat, och på sätt och vis också efterlängtat. Nu skulle han äntligen få besked.

Davidsson sprätte försiktigt upp kuvertet, och läste noggrant:

“Länsstyrelsen avslår överklagandet, det vill säga ändrar inte det överklagade beslutet.”

Nervositeten och spänningen byttes mot förvirring. Davidsson förstod inte riktigt. Vilket beslut? Vilket överklagande?

Den 7 mars 2023 hade byggnadsnämnden i Vänersborg gjort en vändning på 180 grader. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.) Den efter valet nytillsatta nämnden medgav att den tidigare hade haft totalt fel. Kartorna över Davidssons bostad på Juta hade varit felaktiga, det fanns nu 7-8 vittnen som alla bedyrade att Jutafastigheten hade varit ianspråktagen sedan 1969 och det hade upptäckts en rad prejudicerande rättsfall hos Mark- och miljöverdomstolen som visade att Davidssons resonemang var korrekt. Nämnden hade även gjort en intresseavvägning, enligt proportionalitetsprincipen, mellan fastighetsägarens enskilda intresse och det allmänna intresset.

Den 7 mars 2023 var med andra ord en glädjens dag på Juta. Byggnadsnämnden hade alltså äntligen, efter nästan 5 års kamp, gett Bengt Davidsson rätt. Det fanns bara en fnurra på tråden, Länsstyrelsen skulle pröva byggnadsnämndens beslut. Det var å andra sidan rutin i strandskyddsärenden.

Den 17 mars fick emellertid Bengt Davidsson det aningen tråkiga och nedslående beskedet att Länsstyrelsen skulle gå vidare. Länsstyrelsen skrev:

“Länsstyrelsen beslutar att pröva Vänersborgs kommuns beslut den 7 mars 2023 i ärende … om strandskyddsdispens gällande Omprövning av tidigare beviljad strandskyddsdispens för om- och tillbyggnad, ny komplementbyggnad och utomhusbelysning på fastigheten…”

Länsstyrelsen beslutade alltså att inte bara på ett enkelt sätt godkänna byggnadsnämndens beslut – fast det borde ha varit det naturliga med tanke på det välmotiverade underlag som nämnden hade grundat beslutet på. Nej, Länsstyrelsen tänkte överpröva beslutet.

Det var naturligtvis inget positivt besked för Davidsson, men samtidigt var det ingen katastrof. Länsstyrelsen hade ju varit inblandad redan 2018 när Vänersborgs byggnadsnämnd första gången hade fattat sitt ödesdigra och felaktiga beslut om tomtplatsavgränsning – över Davidssons altan.

Länsstyrelsen motiverade granskningen:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska de särskilda skäl som anförs som skäl för dispens samt granska om omprövningen har skett på rätt sätt.”

Det lät inte helt lugnande, men kanske ville Länsstyrelsen bara titta lite extra på nämndens beslut, typ av nyfikenhet och intresse. Eller var det så att Länsstyrelsen faktiskt ville ställa allt till rätta?

Men fredagens brev då? Brevet där Länsstyrelsen skrev att den inte skulle ändra det överklagade beslutet? Davidsson läste vidare i brevet – och blev mer och mer förvirrad. Precis som Länsstyrelsen för övrigt tycktes vara. Länsstyrelsen skrev t ex:

“Klagandena (dvs Bengt Davidsson och hans fru; min anm) har vidare anfört att nämnden har utgått från fel kartunderlag inför beslutsfattandet. Länsstyrelsen bedömer dock att den karta som klagandena har inkommit med utgör tillräckligt underlag för att Länsstyrelsen ska kunna fatta beslut i ärendet.”

Och det betydde att Länsstyrelsen i sin bedömning utgick från – ja, vilken karta? Utgick Länsstyrelsen från Davidssons korrekta karta eller från byggnadsförvaltningens gamla felaktiga karta?

Det var inte lätt att förstå Länsstyrelsens formulering…

Länsstyrelsen fortsatte sin förvirrade text:

“Det framgår av fotografier i Länsstyrelsens kartsystem webb-GIS att marken där klagandena vill anlägga gräsmatta inte har varit kontinuerligt odlad sedan 1975.”

Davidsson kunde fortfarande inte förstå. Vem hade påstått att marken hade varit odlad sedan 1975? Och varför skulle det ha varit av intresse om marken hade varit odlad? (Jag kan inte låta bli att undra varför inte Länsstyrelsen skickar med “bevismaterialet” till Davidsson, dvs fotografierna i Länsstyrelsens kartsystem webb-GIS. Har någon sett dessa bilder? Eller är det de suddiga och intetsägande flygfoton som byggnadsförvaltningen tidigare presenterade? Se “Juta: Det tar aldrig slut!”)

Länsstyrelsen fortsatte:

“Vidare är det klarlagt genom mark-och miljödomstolens prövning att området inte utgör tomt runt bostadshuset.”

Nu började Davidsson ana oråd på allvar. Vad pratade Länsstyrelsen om? Har den missuppfattat alltihop? Mark- och miljödomstolen var ju inblandad efter beslutet 2018, men inte efter det.

Och så påstår Länsstyrelsen att “området inte utgör tomt runt bostadshuset.” Men… Tomtplatsavgränsningen gick ju över Davidssons altan? Hade de ändå använt byggnadsförvaltningens gamla föråldrade karta?

Länsstyrelsens beslut fortsatte att förvirra Bengt Davidsson.

Men…

På sidan 4 i Länsstyrelsens brev klarnade det emellertid!! Äntligen fick Bengt Davidsson en förklaring till sin och/eller Länsstyrelsens ”förvirring”.

Under rubriken “Beskrivning av ärendet” stod det:

“Byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun (nämnden) beslutade den 25 oktober 2022 … att inte ge strandskyddsdispens…”

Bengt Davidssons mage och hjärta lugnade sig, i varje fall något. Länsstyrelsen hade inte fattat något beslut utifrån byggnadsnämndens senaste beslut den 7 mars, det beslut där nämnden erkände att den hade haft totalt fel. Länsstyrelsen hade avslagit ett överklagande som Davidsson gjort av beslutet i oktober 2022.

Davidsson hade ju överklagat byggnadsnämndens absurda och felaktiga oktoberbeslut (se ”Mörka moln över Juta”) för att det inte skulle vinna laga kraft innan han inkom med en ny ansökan om strandskyddsdispens och ändrad tomtplatsavgränsning. Den ansökan som några månader senare kom att vända på hela ärendet.

Bengt Davidsson kunde inte låta bli att undra varför det hade tagit så lång tid för Länsstyrelsen och varför de hade behandlat ett gammalt överspelat ärende. Han hade överklagat ett beslut av byggnadsnämnden som hade fattats den 25 oktober 2022 och den 5 maj 2023 får han Länsstyrelsens beslut. Det var 4,5 månader senare. Och Länsstyrelsen hade bara upprepat gamla skrivningar och formuleringar… Tar sådant över 4 månader?

Länsstyrelsens beslut kring Davidssons överklagande av byggnadsnämndens gamla beslut från oktober förra året var helt meningslöst. Det var överspelat. Men vad händer med Länsstyrelsens överprövning av byggnadsnämndens beslut från den 7 mars? Kommer det att ta lika lång tid?

Ska inte Bengt Davidsson få sätta upp bron över bäckravinen på Juta innan sommaren?

Länsstyrelsen håller alltså fortfarande på med att överpröva byggnadsnämndens senaste och slutliga beslut. Men varför kommenterade inte Länsstyrelsen beslutet utifrån att den hade ytterligare ett ärende om Juta? Det hade varit bra för Davidsson att veta hur de olika ärendena förhöll sig till varandra.

Byggnadsnämnden ändrade ju i mars helt uppfattning om ianspråktagandet och, inte minst, kartorna som byggnadsförvaltningen hade använt och utgått från. Nämnden insåg att Davidsson hade rätt. Och i motiveringen till att avslå Davidssons överklagande av beslutet från oktober avvisade Länsstyrelsen helt de korrekta kartor som Davidsson hade lagt fram och det vittnesmål om ianspråktagande som Lave Thorell hade skrivit ner och som Davidsson bifogat sin överklagan. Kommer Länsstyrelsen att avvisa dessa omständigheter också i den överprövning som Länsstyrelsen gör av byggnadsnämndens beslut från mars 2022? Det gjorde ju inte byggnadsnämnden…

Jo, förvirringen är stor. Inte bara för läsare av denna blogg…

Borde byggnadsnämnden på något sätt ha återtagit det gamla ärendet? Eller är fredagens beslut ett sätt för Länsstyrelsen att “döda det gamla ärendet” nu när inte byggnadsnämnden hade gjort det?

Och framåt? När meddelar Länsstyrelsen utgången från överprövningen av byggnadsnämndens nya beslut? Om inte Länsstyrelsen gör det kommande vecka så kan förvirringen bli total. För, vad händer om Bengt Davidsson överklagar fredagens beslut till Mark- och miljödomstolen…? Då lär soppan bli fullständig – med två motsägelsefulla och sinsemellan uteslutande beslut om samma sak som pågår samtidigt.

Länsstyrelsens tjänstepersoner tycks något förvirrade och inte blev det bättre av att tre av dem besökte Juta den 23 mars. Det var en vecka efter att Davidsson fick det skriftliga meddelandet att Länsstyrelsen skulle överpröva byggnadsnämndens beslut. Besöket gjordes utan att någon som helst kontakt togs med Davidsson, varken före, under eller efter besöket. Den 26 april besökte en av tjänstepersonerna från Länsstyrelsen Juta ytterligare en gång, återigen utan att meddela Davidsson. Han presenterade sig åtminstone för två snickare som arbetade vid ”fiskhuset” på Davidssons grannes fastighet vid älven. Tjänstepersonen frågade om de arbetade för Davidsson… Det var lite underligt, eftersom både huset och marken det står på inte ägs av Davidsson. Det syns tydligt på alla fastighetskartor.

I fredags ringde dessutom en tjänsteperson från Länsstyrelsen (möjligtvis samma person) till Davidssons granne. Hen ringde alltså till fastighetsägaren själv, till han som äger ”fiskhuset” och fastigheten där huset står. Tjänstepersonen förhörde sig om det var Davidsson som byggde om fiskhuset. Vad nu Länsstyrelsen hade med det att göra? Huset fanns ju inte ens på Davidssons mark.

Det kan stundtals vara lite svårt att förstå vad Länsstyrelsen sysslar med…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i media

11 mars, 2023 1 kommentar

Den gångna veckan har gått i glädjens tecken ute på Jutatorpet. (Se ”Idag fick Davidsson en tomt!”.) Miranda och Bengt Davidsson tror fortfarande knappt att det är sant. Efter 7 sorger och 8 bedrövelser, under 5 år, beslutade Vänersborgs byggnadsnämnd till slut att paret Davidsson ska få sin tomt tillbaka. Den tomt som var en av anledningarna till att de köpte Juta överhuvudtaget.

Beslutet i byggnadsnämnden har blivit uppmärksammat i media. SVT Västnytt var först ut. (Se SVT “Bengts huslycka – efter Vänersborgs kommuns tvärvändning: ”Känns som en seger””.) Bengt Davidsson blev intervjuad och jag tyckte nog att inledningen på intervjun var lite “kul” – se bild till höger.

Bengt berättade för Västnytt om alla gratulationer och uppskattande kommentarer han hade fått efter beskedet om byggnadsnämndens beslut. Han menade också att beslutet visar att kommuninvånarna inte ska ge upp utan att stå på sig och hävda sin rätt:

“Det gäller bara att inte ge sig och hålla sig till sanningen.”

Bengt Davidsson har erfarenhet och vet vad han pratar om…

Västnytt besökte också byggnadsnämndens nye ordförande Benny Jonasson (S) på kommunhuset. Jonasson förklarade orsaken till att byggnadsnämnden hade en helt motsatt uppfattning än den förra mandatperiodens byggnadsnämnd. Fast det var inte riktigt så, tre av ledamöterna i den “gamla nämnden” ville redan i oktober förra året fatta samma beslut som nämnden gjorde i tisdags. Det var Pontus Gläntegård (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Bengt Fröjd (C) som ansåg att Davidssons skulle få tillbaka sin tomt redan den gången. (Se “Mörka moln över Juta”.) Ja, faktum är att Gläntegård och Fröjd stod på Davidssons sida redan vid beslutet 2018.

Ordförande Benny Jonasson (S) förklarade nämndens omsvängning så här för Västnytts tittare:

“Vad kan man kortfattat säga? Det har kommit mer, om man tittar på historiska aspekter, hur naturliga gångvägar har varit och så vidare. Så har det kommit fram under resans gång. Men vi har fått nya, nya direktiv, mer detaljer som har lett fram till det här. Och då en bra dialog med Bengt framför allt och det är vi nöjda med.”

Det är starkt gjort att ändra uppfattning och gå tvärt emot den tidigare nämnden. Inte tal om annat. Men jag kan ändå inte låta bli att undra… Vad menade Benny Jonasson när han sa ”nya direktiv”?

Nya direktiv? Var det en “freudiansk felsägning”? Eller…? Om det var det, hur lät de gamla direktiven? Och – direktiv från vem?

Det behövde inte ha varit en “freudiansk” felsägning, det kunde ha varit en enkel felsägning utan någon som helst betydelse.

TTELA beskriver också beslutet om den nya strandskyddsdispensen med den nya tomtplatsavgränsningen. (Se TTELA “Vändningen om Jutatorpet – tomtgränsen ändras”.)

I TTELA framförs det även en del kritiska synpunkter kring den 5 år långa, segdragna processen.

Bengt Davidsson säger till TTELA:

“De har hela tiden sagt att det inte finns något lagligt stöd för mitt förslag. Nu visar det sig att det är helt enligt lagen, precis som jag har påstått. Man ska inte få hålla på såhär i fem år. Hur påverkar det här förtroendet för förvaltningen?”

Davidsson har helt rätt. Det är naturligtvis en skandal att han och hans fru har fått vänta i 5 år på att få rätt. Det har orsakat mycket onödigt lidande och stora kostnader, t ex för juridisk hjälp. Det är nog få kommuninvånare som kan stå emot trycket från en bestämd och oresonabel byggnadsnämnd och -förvaltning. Men det går alltså. Davidsson har visat det.

Förtroendet för byggnadsnämnden och dess förvaltning upplever nog de flesta politiker som låg. När man som politiker blev tilltalad av allmänheten under de första åren av 2010-talet så var det Arena Vänersborg som skulle diskuteras. Sedan blev det byggnadsnämnden… Det var inte ovanligt att 9 av 10 samtal under valrörelsen både 2018 och 2022 handlade om den. Men vem vet, kanske den nya byggnadsnämnden kan ändra på vänersborgarnas inställning. Den har ju börjat bra.

Bengt Davidssons envisa kamp mot byggnadsnämnden och Vänersborgs kommun visar hur som helst att det kan löna sig att rakryggat stå upp mot myndigheterna. Det går att få rätt även om det kan se mörkt ut…

Det är en viktig lärdom för kommunens invånare.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd, SVT, ttela

Juta: Idag fick Davidsson en tomt!

7 mars, 2023 3 kommentarer

Idag tisdag hade byggnadsnämnden sammanträde. Det visade sig vara en helt ny och annorlunda attityd bland de nya ledamöterna. Det blev uppenbart när Bengt Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning behandlades.

2018 tog byggnadsnämnden tomten och hemfridszonen från Davidsson och hans fru. Idag den 7 mars 2023 lämnade byggnadsnämnden i Vänersborg, enligt uppgifter från säkra källor, tillbaka tomten och det privata området till Bengt Davidsson. Det sägs att en enhällig byggnadsnämnd röstade ja till det förslag på tomtplatsavgränsning som Davidsson hade lämnat in i sin ansökan om ny strandskyddsdispens.

Byggnadsnämndens beslut har följande lydelse:

“Byggnadsnämnden omprövar tidigare given strandskyddsdispens 2018-04-17, BN § 44. Nytt beslut utformas enligt nedan:

Dispensen avser Göta älv i Vänersborgs kommun. Tomtplatsavgränsningen och fri passage ska utformas enligt bifogad karta.”

Så här ser kartan ut med den nya tomtplatsavgränsningen:

Fem års lidande och kamp kan därmed äntligen vara till ända. Nu får paret med all sannolikhet en privat tomt precis som alla andra fastighetsägare i Vänersborg. Det blir en tomtplats runt huset och på gräsmattan ner mot älven. Här kommer familjen att ha möjlighet att anlägga ett trädgårdsland där de kan odla t ex grönsaker och kryddor. Och vem vet, kanske också uppföra ett växthus.

Det “enda” som återstår nu är att Länsstyrelsen ska godkänna byggnadsnämndens beslut. Det tror nog de flesta att det bara ska vara en formsak. Byggnadsförvaltningen med förvaltningschef Eddie Sandin i spetsen har nämligen skrivit en fyllig, detaljrik och mycket väl formulerad motivering till beslutet. Det är en helt annan klass på förvaltningens underlag än tidigare. Inte nog med att det finns hänvisningar till både lagar och rättsfall – i underlaget förklaras på ett mycket självkritiskt sätt orsakerna till det tidigare felaktiga beslutet.

Förvaltningen skriver bland annat:

“Nya omständigheter som inte var kända vid tidigare prövning har tillkommit i ärendet. (vittnesmål m.m). Tidigare beslut anses därmed vara felaktigt.”

Det finns anledning att återkomma med en fullständigare redogörelse av byggnadsnämndens beslut. Det finns en hel del att fundera på och diskutera i den långa och sega processen…. Det har varit en jobbig tid för paret Davidsson, ibland mycket jobbig.

Men idag är en glädjens dag för paret Davidsson. Äntligen får de den bostad med den tomt som de har drömt om sedan 2018. Och vem vet, idag kanske det också är en glädjens dag för alla vänersborgare. Det är inte helt omöjligt att en helt ny byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har sett dagens ljus.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta

Juta (2/2): Rättsfall och lagar

5 mars, 2023 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från bloggen “Juta (1/2): Lagar och rättsfall”.

I kommunikationen mellan byggnadsförvaltningen och Bengt Davidsson har det ofta framförts att det inte finns några rättsfall som stöder Davidssons förslag till ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning.

Det här är Bengt Davidssons förslag:

Däremot hade byggnadsförvaltningens gamla tomtplatsavgränsning stöd, enligt förvaltningen själv, i lagar och rättsfall, liksom även den nya avgränsningen. Den nya tomtplatsavgränsningen kom till efter att TTELA och SVT uppmärksammade att felaktiga kartor hade använts i besluten 2018 och oktober 2022. I den nya tomtplatsavgränsningen har Davidsson också “fått vägen” som går strax förbi bostadshuset.

Det här är byggnadsförvaltningens nya förslag:

Det är inte sant att det inte finns några rättsfall som stöder Davidssons förslag till ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning…

Jag har läst flera domar från Mark- och Miljööverdomstolen. “Överdomstolen” är den högsta domstolen på “mark- och miljöområdet” och domarna är prejudicerande. De domar som jag har studerat är från 2015-2021.

Alla de rättsfall som jag anför nedan handlar om tomtplatsavgränsning i samband med strandskyddsdispenser. När jag citerar från domarna så nämner jag inom parentes domarnas målnummer. Med dessa beteckningar kan man lätt hitta domarna på nätet.

I mål om strandskyddsdispenser föreligger i stort sett alltid en konflikt mellan två intressen. Det är markägarens intresse av att själv få bestämma över användningen av sin mark – och allmänhetens intresse av att få tillgång till strandområden. Det här har lagen löst genom att det vid strandskyddsdispenser ska bestämmas en gräns för det område som får användas som privat tomt och som således inte ingår i allemansrätten.

En tomtplats är (M 6607-16):

“det område inom vilket markägaren kan hävda en privat zon. Hur tomtplatsen ska bestämmas måste bedömas från fall till fall. En av utgångspunkterna är att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen. Fastighetens storlek och form tillsammans med topografi, växtlighet och byggnaders placering är avgörande för bedömningen. En intresseavvägning måste även göras mellan enskilda och allmänna intressen.”

Det framgår tydligt av flera av domarna att markområden som är ianspråktagna (privatiserade, inte tillgängliga för allmänheten) ska ingå i tomtplatsen (M 9621-19):

“Till stöd för sin talan har E.E. lämnat in skriftliga vittnesutsagor vari anges att det funnits en altan på platsen sedan 1960-talet. Skäl saknas att ifrågasätta dessa uppgifter. Platsen får därför anses vara privatiserad på ett sådant sätt att den allemansrättsliga tillgängligheten redan utsläckts och platsen saknar betydelse för strandskyddets syften.”

Den här domen är också intressant eftersom Mark- och miljöverdomstolen anser att även ett område vid stranden ska ingå i tomtplatsen, trots att det innebär att allmänhetens fria passage försvinner.

Det finns ett annat mål där Mark- och miljööverdomstolen resonerar på samma sätt (M 1154-19):

“Området var därmed inte allemansrättsligt tillgängligt när reglerna om det generella strandskyddet infördes. Tomtplatsen ska därför bestämmas på ett sätt som säkerställer att den markanvändning av gräsytan nära vattnet som pågått sedan före år 1975 och alltjämt pågår inte inskränks.”

Den här domen är också intressant av samma orsak. Mark- och miljöverdomstolen anser nämligen även i detta fall att tomtplatsen ska sträcka sig ända ner till vattnet. Domen innebar att gräsytan vid vattnet, se pil på fotot, också skulle ingå i tomtplatsen. Även här försvann allmänhetens fria passage längs stranden.

Det är alltså inte ens så att “principerna” om att en tomt inte ska sträcka sig ända till strandlinjen alltid gäller eller att allmänheten ska ha fri passage vid stränderna. Vid tomtplatsavgränsning måste myndigheten – byggnadsnämnden, Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen – hela tiden utgå från att (M 6607-16):

“Fastighetens storlek och form tillsammans med topografi, växtlighet och byggnaders placering är avgörande för bedömningen.”

Redan med ovanstående exempel torde det vara lätt att inse att den förra mandatperiodens byggnadsnämnd visade både bristande kunskap och flexibilitet. Mark- och miljöverdomstolen lägger stor tyngd, inte bara på ianspråktagandets betydelse, utan också på fastighetsägarnas legitima intressen av användningen av sin mark. Även det tycks ha gått den förra nämndens majoritet förbi…

Det finns andra aspekter av rätten att ha en privat tomtplats…

En typisk privat tomtplats i Nordstan.

I domen i mål M 12640-19 resonerar Mark- och miljööverdomstolen kring begreppet “hemfrid”. Domstolen konstaterar att begreppet inte förekommer i Miljöbalken utan utgår från straffbestämmelsen om hemfridsbrott. Domstolen fortsätter:

“Hemfridsskyddet gäller “där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg”. Med bostad avses inte bara en lokal eller en annan plats där en person bor stadigvarande, under en längre tid. Det straffsanktionerade skydd som bestämmelsen ger avser förutom den egentliga bostaden också gård eller trädgård etc. som hör till bostaden. Det är inte nödvändigt att gården eller trädgården är inhägnad om det på annat sätt framgår att området hör till bostaden.”

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har lagt sådan energi på att med en “dåres envishet” hävda att Jutatorpet inte har varit inhägnat. Ja, det ifrågasattes till och med ända tills helt nyligen att det överhuvudtaget hade funnits staket. Det har nu bevisats, men vad är det Mark- och miljööverdomstolen skriver i domen:

“Det är inte nödvändigt att gården eller trädgården är inhägnad om det på annat sätt framgår att området hör till bostaden.”

Det kan vara förståeligt att man inte kan allt eller har läst vartenda rättsfall. Men är det korrekt att i sin myndighetsutövning hävda att man har lagen och rättsfallen på sin sida när det uppenbarligen inte stämmer? (Det är ju bara en enkel googling till kunskap…) Och om svaret är nej, har man då begått tjänstefel?

Ovanstående förhållanden, ingen inhägnad, hade relevans för det mål som Mark- och miljööverdomstolen skulle döma i.

På flygfotot ser vi att även i detta fall kom domstolen fram till att tomtplatsen skulle omfatta hela området ner till sjön. Domstolen motiverade sin bedömning (M 12640-19):

“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”

Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.

Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.

Mina funderingar styrks av en annan dom i Mark- och miljöverdomstolen. I mål M 1850-15 motiverar domstolen sitt domslut:

“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”

De stora fönstren i huset genererar alltså i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…

Det är naturligtvis lätt att dra paralleller med Juta och se det absurda i det sätt som majoriteten av den tidigare byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen resonerade och hanterade Davidssons strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning. Den gamla byggnadsnämnden visade inte den minsta tendens att fundera i dessa banor. I Vänersborgs kommun finns det tydligen inget som kan kallas hemfrid eller privat tomtplats. I varje fall inte för paret Davidsson. Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ansåg att allmänheten kunde gå på vägen förbi huset och titta rakt in på altanen eller rakt in i huset hos Davidsson. Ja, allemansrätten gällde enligt kommunen till och med på delar av altanen…

Till sist vill jag tillägga att i två av Mark- och miljödomstolens domar (M 9621-19 och M 6607-16) tycks det tas för givet att det ingår parkeringsplatser i den privata tomtplatsen. Jag har inte heller letat efter fler domar kring den så kallade skälighetsprincipen, utan hänvisar till en tidigare blogg. (Se “Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.)

Vänersborgs kommun har fått en ny byggnadsnämnd med nya ledamöter och en ny ordförande. Nämnden har sammanträde på tisdag, den 7 mars. Då har den nya konstellationen alla möjligheter att ställa allt tillrätta och att lägga “fallet Juta” till handlingarna. Det är på tiden, efter drygt 5 år, att ge Davidsson den lugn och ro han behöver på ålderns höst – och ge hans fru möjligheten att äntligen kunna anlägga ett trädgårdsland, och kanske ett växthus.

Byggnadsnämnden måste besluta om en ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning enligt det förslag som Davidsson har lämnat. Det skulle också innebära att allmänheten får en fri passage längs Göta älv och att människorna kan ta sig över ravinen mellan Juta och Önafors på Davidssons gångbro.

===

Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta

Juta (1/2): Lagar och rättsfall

4 mars, 2023 Lämna en kommentar

Det närmar sig ett avgörande för Juta.

Tisdagen den 7 mars samlas byggnadsnämndens ledamöter och ersättare i kommunhuset på Sundsgatan för att behandla ärendet Juta. Förhoppningsvis sätter nämnden punkt för ärendet, även om det inte kan bli någon riktig punkt förrän också Länsstyrelsen har sagt sitt.

Länsstyrelsen är som bekant statens förlängda arm och ska kontrollera att kommunen fattar korrekta beslut kring strandskyddsärenden. Den kan både “fälla och fria”. Om Länsstyrelsen visar sin sämsta sida tvingas Davidsson överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. Då skulle det vara till stor hjälp om Bengt Davidsson hade byggnadsnämnden på sin sida. Självklart hoppas Davidsson att få slippa överklaganden, men jag anar att han redan nu förbereder sig mentalt på en fortsättning. Det kan i värsta fall dröja ytterligare något år innan han kan njuta av sin pension.

Davidsson har i drygt 5 år haft en kommunikation, eller vad man nu ska kalla det, med kommunens byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. De har frenetiskt och ihärdigt försvarat sina bedömningar och beslut från 2018. De har fortsatt argumentera att den strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning som faktiskt går över Davidssons altan är riktig och korrekt. Det har jag redogjort för i en mängd bloggar.

Det är först sedan fallet Juta uppmärksammades i medierna, t ex SVT (se “SVT har besökt David på Juta”) och TTELA (se ”Kommunen drog tomtgränsen över Bengts altan”), som politiker och tjänstepersoner på kommunen har börjat ifrågasätta sina beslut…

Byggnadsnämnden har fram tills nu använt framför allt två argument. Det första argumentet har gått ut på att Jutafastigheten inte har varit ianspråktagen och privatiserad. Eller “hävdad” som det ibland uttrycks.

I Miljöbalken (7 kap 18 c §) står det nämligen att strandskyddsdispens kan lämnas om ett område:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Eftersom Jutatomten, enligt byggnadsnämnden, inte har varit ianspråktagen tillåter inte lagen någon annan tomtplatsavgränsning än den byggnadsnämnden bestämt. Det är i och för sig ändå en alldeles för rigid och ensidig tolkning som på ett felaktigt sätt bortser från att Davidsson som fastighetsägare faktiskt har rättmätiga intressen på sin egen fastighet. (Se ”Ska Juta ha en tomt? (1/4)”.)

I Miljöbalken 7 kap 25 § står det:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Den enskilde fastighetsägaren har alltså enligt lagen legitima intressen, och de intressena måste kommunen ta hänsyn till. Det här verkar emellertid inte ha bekymrat byggnadsnämnden i Vänersborg… Det är också anmärkningsvärt att miljö- och hälsoskyddsnämnden inte resonerade kring denna paragraf i sitt yttrande i ärendet. (Se “Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)”.) Lagparagrafen nämndes inte med ett ord.

Naturvårdsverket nämner ofta att en “kompromiss” mellan fastighetsägarens och allmänhetens intresse alltid innebär att det ska finnas en fri passage för allmänheten längs strandkanten och att den ska vara minst några tiotal meter bred. (Se skriften “Strandskydd”.) Det anser Bengt Davidsson gäller också på Juta.

Davidsson har arbetat hårt för att visa att Juta har varit ianspråktaget, privatiserat, åtminstone sedan Landstinget tog över fastigheten 1969. Det har visat sig i åtminstone en dom i Mark- och miljööverdomstolen (M 9621-19) att vittnesutsagor har accepterats som bevis. Vilket är självklart, utom kanske just i Vänersborg. Lave Thorells skriftliga vittnesmål (se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”) accepterades ju inte av byggnadsnämnden. (Se “Mörka moln över Juta”.) Vittnesmålet övertrumfades av en suddig flygbild från 1975… (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Bengt Davidsson har sedan fått kontakt med inte mindre än fem ytterligare vittnen som kan intyga att Juta vid olika tider har varit ianspråktaget. Jag har skrivit om några av dem. (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (3)” och “Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)”.)

Det har under de senaste veckorna framgått i dialoger mellan Davidsson och förvaltningen att den äntligen tycks ha insett att Jutatomten, dvs gräsmattan från bostadshuset ner mot vattnet, har varit ianspråktagen. Vi får se om byggnadsförvaltningen står fast vid denna förändrade ståndpunkt när den presenterar ärendet för byggnadsnämnden på tisdag.

Det andra argumentet som har kommunicerats med Bengt Davidsson handlar om att det inte finns några rättsfall som talar för Davidssons sak. Förvaltningen har tydligen letat, men inte hittat några. Däremot fann de domstolsutslag som talade mot Davidsson. Det är ytterst tvivelaktiga fall som förvaltningen har anfört och som faktiskt inte alls har några paralleller med Juta. Det är anmärkningsvärt att byggnadsnämnden och dess förvaltning i sin argumentation har valt att relatera till dessa domar. (Se “Juta: Det tar aldrig slut! (2)”.)

Det finns andra rättsfall som har betydligt större likheter med Davidsson och Jutafallet och där utgångarna istället talar till Bengt Davidssons fördel. Dessa rättsfall är också mycket lätta att hitta. Varför inte byggnadsförvaltningen har hittat dem är för mig en gåta, såvida inte fallen helt enkelt hoppades över därför att de inte passade in i förvaltningens argumentation och redan fastslagna slutsats…

Fortsättning följer i bloggen ”Juta (2/2): Rättsfall och lagar”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta

Byggnadsnämndens första sammanträde

20 januari, 2023 Lämna en kommentar

Nu på tisdag den 24 januari sammanträder den nya byggnadsnämnden. Det är en till stora delar ny nämnd. (Se “Personerna i nämnderna 2023-2026”.) Flera ledamöter och ersättare var inte med under den förra mandatperioden, och även nämndens ordförande är ny på sin post. Benny Jonasson (S) ska leda nämnden i 4 år framåt.

Den nya nämnden får flera “delikata” och komplicerade ärenden på sitt bord. Det mest uppmärksammade är väl Juta-ärendet. Den gamla byggnadsnämnden med ordförande Bo Dahlberg (S) i spetsen lyckades ju inte “lösa ärendet” innan den upplöstes.

Tanken har varit att Juta skulle behandlas och beslut fattas redan på den nya nämndens allra första möte. I onsdags fick emellertid Bengt Davidsson reda på att det inte blir något beslut nästa vecka. Det bestämde den nye ordföranden Benny Jonasson (S), möjligtvis tillsammans med vice ordförande Piotr Gabrys (M). Däremot ska nämnden informeras om Juta-ärendet på mötet.

Beskedet var inte direkt överraskande. De nya ledamöterna behöver sannolikt bli lite “varmare i kläderna” innan de tar sig an Juta. Det är bara att hoppas att ledamöterna och ersättarna får en objektiv, korrekt och mer verklighetsbaserad beskrivning av de faktiska omständigheterna på Juta från förvaltningen. Det vore också på sin plats, om det nu finns några relevanta och motsvarande rättsfall på liknande ärenden, att de presenteras. Det fungerar inte med lösa antaganden eller att lägga skulden på Bengt Davidsson för den uppkomna situationen.

Men det kan nog ändå inte Davidsson eller alla engagerade vänersborgare vara riktigt säkra på. Bengt Davidsson får flera luddiga, vaga och svävande besked när han ställer frågor till förvaltningen.

Vi får se hur den nya byggnadsnämnden beslutar, vilket alltså blir tidigast den 7 mars. Tipset är att Bengt Davidsson och hans fru får förbereda sig på en lång process, som sannolikt inte kommer att avslutas förrän tidigast i Mark- och miljödomstolen. Det är nog inte mycket att hoppas på att Länsstyrelsen ska gå emot byggnadsnämnden om nämnden avslår Davidssons ansökan om en ny strandskyddsdispens med en annan tomtplatsavgränsning.

Den nya byggnadsnämnden behöver inte heller ta sig an Segelsällskapets fastighet i Sikhall nu på tisdag. Ärendet lär dock hamna hos nämnden inom en inte alltför avlägsen framtid. Då tvingas den att besluta om den ska gå vidare med de förelägganden som byggnadsförvaltningen har bestämt för Segelsällskapet, eller inte. (Se “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.)

Byggnadsnämnden ska däremot ta ställning till ett motionssvar om stenpiren i Sikhall redan nu på tisdag. Det är Medborgarpartiet (MBP) som i en motion från april förra året yrkar på att:

“stenpiren i Sikhall förlängs så att kommuninnevånarna på Dalslandssidan har möjlighet få en kommunal båtplats i sitt närområde.”

Byggnadsförvaltningen föreslår att politikerna i nämnden ska fatta följande beslut:

“Byggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att motionen delvis bifalles i den delen att nämnden är positiv till utbyggnad av båtplatser i Sikhall samt förlängning av stenpiren vilket också prövas i pågående detaljplanearbete. Huruvida stenpiren ska byggas ut av kommunen och om båtplatserna därmed ska vara kommunala är en fråga för kommunens budgetprocess.”

Kommunen har naturligtvis inga pengar till att investera i en stenpir i Sikhall. Det torde bara vara en from förhoppning från förvaltningen, kanske enbart ett sätt att visa att den är positiv till själva tanken. För övrigt verkar inte frågan vara så komplicerad. Men det är den. Och det framgår när ledamöterna läser den “fördjupade beskrivningen av ärendet”.

Kommunfullmäktige beslutade år 2013 om en “Strategi för lokalisering av småbåtshamnar utmed Dalslandskusten, Vänersborgs kommun”. I den pekades Sikhall ut som enda iordningställda gästhamnen mellan Grönvik (Ursand) och Sunnanå (Mellerud) med 40-50 båtplatser.

Förvaltningen skriver:

“Läget är strategiskt för utveckling av fler båtplatser både för turism och närrekreation. I strategin kan man också läsa att småbåtshamnen inte ska ses som ett kommunalt framtida utvecklingsprojekt och att det kommer krävas detaljplan, tillstånd för vattenverksamhet, strandskyddsdispens och bygglov för anläggande av småbåtshamn.”

Hur det går med detaljplanen i Sikhall vet vi ju alla. Den är nu snart 8 år sedan det beslutades att upprätta en detaljplan, den 19 maj 2015, och det har egentligen inte hänt något under alla dessa år. (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”.) Det krävs fastighetsrättsliga lösningar mellan kommunen och Magnus Larsson. Och med den syn som kommunen har på Larsson så lär det ta minst 8 år till.

Förvaltningen är också tydlig med att en småbåtshamn i Sikhall inte är ett kommunalt projekt. Däremot är en utbyggnad av småbåtshamnen något som Magnus Larsson driver… Förvaltningen skriver:

“Utbyggnad av småbåtshamnen utgår från ett privat initiativ där avsikten är att till största delen hyra ut båtplatser till lokalbefolkningen men även ha platser för båtturismen.”

Jag tror att Medborgarpartiets motion faller även på denna punkt. Kommunen får ju inte konkurrera hur som helst med privata aktörer. I skriften “Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet” skriver Konkurrensverket (se här):

“Reglerna innebär att staten, kommuner och regioner/landsting kan förbjudas att sälja varor eller tjänster på ett sätt som begränsar konkurrensen. Även exempelvis uthyrning omfattas.”

Och:

“Reglerna gäller när säljverksamheten begränsar, eller hotar att begränsa, konkurrensen på marknaden. En konkurrensbegränsning kan leda till att privata företag får svårare att etablera sig, expandera befintlig verksamhet eller att de trängs undan från marknaden.”

Byggnadsförvaltningen påpekar också:

“För att det ska vara möjligt att genomföra småbåtshamnen enligt samrådsförslaget måste exploatören (dvs Magnus Larsson; min anm) och kommunen komma överens gällande rådighet över vattenområde och piren.”

Och det verkar som sagt vara långt kvar till en överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Tyvärr…

Jag antar att byggnadsnämnden är positiv till förvaltningens beslutsförslag. Motionen ska så småningom till kommunfullmäktige för avgörande.

Det är möjligt att byggnadsnämnden vid ett senare tillfälle får tillbaka ett annat ärende som beslutades i oktober förra året. Det var ett ärende som fick stor uppmärksamhet i både TTELA och SVT, nämligen den beviljade strandskyddsdispensen för en ledande politiker i den styrande minoriteten. (Se “Davidsson återigen på SVT” och SVT “Politiker i Vänersborg gick emot tjänstemännen – kollega fick strandskyddsdispens”.)

Länsstyrelsen har nämligen beslutat att pröva byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens och har därför begärt ut kopior på samtliga handlingar i ärendet från kommunen. Motiveringen var:

“Länsstyrelsen behöver närmare granska huruvida platsen är belägen och ianspråktagen på ett sådant sätt att förutsättning för dispens är uppfylld.”

Det verkar nästan som om Länsstyrelsen inte riktigt litar på byggnadsnämnden i Vänersborg. (Byggnadsförvaltningen ville ju inte bevilja denna dispens.) Länsstyrelsen har dock inte fattat något beslut än.

Den nya byggnadsnämnden har en hektisk mandatperiod framför sig. Kommunens invånare har säkerligen förhoppningar om att nämnden blir mer serviceminded än tidigare och att den framför allt blir konsekvent i sina beslut.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, Medborgarpartiet, Motion, Sikhall, strandskydd

Juta med Bengt Davidsson egna ord

10 januari, 2023 4 kommentarer

Det är inte ofta som jag låter andra skriva här på bloggen. Men det har hänt. Jag har vid något tillfälle publicerat texter från någon av mina partikamrater och en gång även ett genmäle från en politisk motståndare. Politikern hade fått kritik i en av bloggarna och ville ha utrymme för ett svar. Det fick han.

Bengt Davidsson har bett om att med egna ord få beskriva sin situation med byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Och det tyckte jag var på sin plats eftersom jag har skrivit så mycket om honom.

Här följer Bengt Davidssons egna ord.

===

Då har jag läst alla bloggar som hittills blivit publicerade och det kanske är intressant att höra min åsikt också.

Det är nu snart 5 år sen jag fick mitt bygglov och strandskyddsdispens och det har hela tiden varit en resa mellan hopp och förtvivlan.

Nu när man har lite distans till det som hittills varit, så kan man undra vad dom sysslar med på byggnadsförvaltningen i Vänersborgs kommun. Det hela började med en felaktigt utritad tomtplats där dom missat att ta med min altan som var godkänd i bygglovet. Det har ni säkert läst om redan. Många turer att få dom att fatta att den var fel men ändå tycker förvaltningen fortfarande att den inte var det, men dom ändrade den lite i alla fall. Dom var ute på besök på plats och då passade jag på att spela in samtalet dom hade med mej. 

Enligt förvaltningen så behöver inte tomtplatsavgränsningen vara exakt så, jag kunde tänka mej en gräns. Det kändes lite konstigt. Jag fick också till mej att ingen karta är exakt, och då blev det ännu konstigare.

“Ingen karta är exakt och tänk dej en gräns.” Jag tänkte att detta kan inte vara sant, att förvaltningen är ute på besök och säger detta till mej. Det är tur att det finns inspelat.

När media tog upp historien så blev det annat ljud från förvaltningen. Plötsligt kunde jag få hela vägen, parkeringsplats mm. Tänk vad ett reportage i Ttela och SVT kan. Det kan till och med ändra LAGEN, som nu plötsligt tillät mej att parkera bredvid mitt hus. Fast det hade ju varit trevligt med lite gräsmatta också. 

Så om dom får som dom vill så får jag nu parkering och plats för sophämtning och lite till. Men att få lite gräsmatta framför huset tycker dom är helt fel. Jag har försökt få dom att godkänna min nya tomtplats och lovat att lägga tillbaka bron där den låg så den fria passagen kan vara som innan, men se det vill dom inte.

Förvaltningen tycker mitt förslag är bra, men förvaltningschefen kan inte hitta någon lag att hänga upp mitt förslag på. Så förvaltningen kommer att säga NEJ.

Om jag skulle få ja till mitt förslag i byggnadsnämnden pga politikerna, så är det ju inte säkert att länsstyrelsen godkänner beslutet ändå. Då är jag tillbaka på ruta 1 och måste överklaga till länsstyrelsen och mark och miljö osv. ……

Däremot kunde förvaltningschefen tänka sig att skriva ett underlag till länsstyrelsen om att mitt  förslag gynnar allmänheten och det kanske kunde hjälpa till lite. Det är ju bra, men varför inte godkänna så att det blir bra även för mej, och allmänheten.

Och då frågar jag varför det är så svårt att lösa detta och får till svar: “Du har ju redan fått en dom på din tomtplats och den har vunnit laga kraft, så det är svårt, ja nästan omöjligt, att ändra beslutet.”

Ja, men den domen togs ju på felaktiga kartor och fel underlag i alla instanser. Jag frågade vems fel det var att inte underlaget var rätt. Var det mitt fel? Nej fick jag till svar. Ja då är det ju förvaltningens fel eller? Även det svaret var NEJ. Konstigt att ingen gör fel men underlaget var felaktigt och har nu ändrats.

När byggnadsförvaltningen var ute på inspektion en morgon i januari -21 så fick jag ett vite på staket och en privat skylt. TA BORT ANNARS!!!

Men dessa har funnits på tomten sedan 1969 så då borde dom få stå kvar eller?

Om jag läser hos naturvårdsverket så finns det stöd i LAGEN under “redan ianspråktaget”. Tomten på Juta har varit avstängd för allmänheten sedan i alla fall 1975 då strandskyddet kom till. Och det har funnits staket och skyltar som talar om att området är PRIVAT.

En etablerad hemfridszon eller tomtplats runt ett bostadshus är avgörande om ett område inte är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning om hur allmänheten ser på området. Och det har jag gjort och lämnat in underlaget till förvaltningen, som inte bryr sig om detta utan kör sitt eget race. 

Vi får se hur detta slutar, men jag kommer nog aldrig att ge upp.

Bengt Davidsson

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd

Ska Juta ha en tomt? (4/4)

8 januari, 2023 Lämna en kommentar

Den förra bloggen (se “Ska Juta ha en tomt? (3/4)”) avslutades med frågorna:

“Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?”

I denna blogg ska jag titta lite på äganderättens betydelse för strandskyddslagstiftningen.

Miljöbalkens 7 kap 25 § lyder:

“Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå längre än som krävs för att syftet med skyddet skall tillgodoses.”

Paragrafen kallas proportionalitetsprincipen. Den kom till efter att Sverige gjorde EKMR (=Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna) till svensk lag. I denna konvention finns nämligen ett egendomsskydd. Även Regeringsformen, som också fick sin nuvarande utformning i samband med att Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt, stadgar i 2 kap 15 §:

“Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.”

Det är detta proportionalitetsprincipen handlar om – det enskilda intresset i förhållande till det allmännas. Varje person ska ha rätt till respekt för sin egendom.

Proportionalitetsprincipen innebär en prövning i tre led, och här citerar jag en dom i Mark- och miljööverdomstolen (F 11186-17):

“om det aktuella ingreppet är ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet (ändamålsenlighet), om ingreppet är nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet eller om det finns likvärdiga, mindre ingripande alternativ (nödvändighet) och slutligen om den fördel som det allmänna vinner står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde (proportionalitet i strikt mening).”

Jag undrar vad en sådan här prövning skulle få för resultat i fallet Juta…

Det börjar ske en förändring av svensk rättspraxis, bland annat genom domar i Högsta domstolen och Mark- och miljööverdomstolen. Det började med rättsfall kring marköverföring enligt fastighetsbildningslagen och domarna förstärkte helt enkelt egendomsskyddet. 

Mark- och miljööverdomstolen har i två domar från 2020 slagit fast att egendomsskyddet innebär att det även finns (se Wistrand Advokatbyrå “Förstärkt egendomsskydd vid prövning av dispenser enligt miljöbalken”):

“anledning att nyansera den intresseavvägning som ska göras vid prövningen av om strandskyddsdispens kan ges enligt miljöbalken.”

En inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses.

“Det innebär att det vid den intresseavvägning som ska göras enligt strandskyddsbestämmelserna måste kunna beaktas även andra omständigheter än de som anges i miljöbalken som skäl för dispens.”

Det här, skriver Wistrand Advokatbyrå vidare, bekräftas av Stockholms tingsrätts dom den 3 mars 2020 (T 4824-19). Domen konstaterade att:

“egendomsskyddet i RF och EKMR innebär ett krav på en fristående proportionalitetsbedömning vid prövning av frågor om strandskyddsdispens enligt miljöbalken. Då någon sådan proportionalitetsbedömning inte hade gjorts i det fallet hade en överträdelse av den enskildes egendomsskydd skett.”

Jag vet inte hur just det här fallet slutade, domen har överklagats, men en förändring av praxis börjar i varje fall ske. Egendomsskyddet får en allt tyngre roll.

Det bekräftas även av ett examensarbete vid Umeå universitet, “Strandskyddet och äganderätten” (kan laddas ner här):

“Under 2018 kom ett stort och viktigt mål från HD, NJA 2018 s. 753. I målet kom HD fram till att det ska göras en fristående proportionalitetsavvägning mellan allmänna och enskilda intressen i varje enskilt fall som berör tvingande marköverföringar. Fallet har dock fått en bredare tillämpning än så, exempelvis proportionalitetsprövningar vid strandskyddsdispenser.”

Det här är dock något som inte Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning tycks ha tagit hänsyn till. Överhuvudtaget har inte nämnden, vad jag förstår, tagit denna aspekt under övervägande. Den har t ex inte gjort prövningarna enligt proportionalitetsprincipen. Det borde den antagligen göra.

Jag skulle faktiskt vilja svara nekande på de tre prövningarna i fallet Juta – det aktuella ingreppet är inte ägnat att tillgodose det avsedda ändamålet, ingreppet är inte nödvändigt för att uppnå det avsedda ändamålet och den fördel som det allmänna vinner står inte i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar paret Davidsson.

Advokatbyråns slutsats av domarna är:

“Det enskilda intresset av rätten till respekt för sin egendom ska således, på ett mer framträdande sätt än tidigare, vägas in i bedömningen av om dispens kan ges.”

Det torde stå utom allt tvivel att den ansökan om ny strandskyddsdispens med en ny tomtplatsavgränsning som Davidsson har lämnat in, och som byggnadsnämnden (eventuellt) ska ta ställning till redan den 24 januari, tillgodoser allmänhetens intressen och hans egna enligt Miljöbalkens proportionalitetsprincip.

Förslaget tillgodoser syftet med strandskyddet samtidigt som Davidssons rätt att använda sin mark enligt 7 kap. 25 § i Miljöbalken inte inskränks. Det gör inte nuvarande tomtplatsavgränsning och inte heller den nya (“Davidsson ska få vägen”) som byggnadsförvaltningen har föreslagit.

Det är självklart att bostadshuset på Juta ska ha en strandskyddsdispens med en tomtplatsavgränsning som garanterar paret Davidsson att ha en tomt för sig själva – en hemfridszon.

Jag frågade slutligen min partikamrat Pontus Gläntegård (V), som sitter i byggnadsnämnden, om hur han ser på en lösning i ärendet.

“Alla bostadshus genererar en hemfridszon oavsett vad som finns på en karta eller i ett beslut. Hemfridszonen på Juta är större än till vägen. Det är därför det krävs ett staket, en mur eller häck. Den naturliga hemfridszonen skulle annars nå ända ner till vattnet om det inte fanns en avgränsning. Således anser jag tomten vara ianspråktagen så långt som det enskilda intresset möter det allmänna någonstans nere på gräsplanen. Det behövs en avskild passage, gärna skyltad, för allmänheten, annars upplevs Juta som ett stopp för allmänheten.”

Det är många som hoppas att byggnadsnämndens ledamöter ska lyssna på Gläntegård.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, strandskydd

Ska Juta ha en tomt? (3/4)

7 januari, 2023 Lämna en kommentar

Det finns enligt Miljöbalken 7 kap 18c § sex särskilda skäl vid prövningen av upphävande av eller dispens från strandskyddet. Jag tycker dock att lagstiftningen har missat det självklara sjunde skälet – det måste finnas en privat tomt, en hemfridszon runt ett bostadshus. Som jag ser det tas detta för givet i alla texter, domar och lagparagrafer som jag har läst, men i Vänersborgs kommun verkar det inte vara självklart.

Det första skälet för strandskyddsdispens är om det område som dispensen avser:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Det är det här villkoret som har diskuterats och fortfarande diskuteras. Byggnadsnämnden anser inte att skälet är uppfyllt. Det anser Bengt Davidsson.

Naturvårdsverket förklarar vad ianspråktagen mark är (se här):

“Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.”

När marken är ianspråktagen är den alltså inte tillgänglig för allmänheten. Det är väl den enklaste förklaringen. Förklaringen från Naturvårdsverket har också sin bäring på det oskrivna “sjunde skälet” kan jag tycka. Det är självklart med en hemfridszon runt ett bostadshus.

Jag vet inte om byggnadsnämnden eller förvaltningen har läst denna text från Naturvårdsverket. Den utredning som har gjorts, om den nu ens kan kallas så, är ofullständig, spekulativ och tendentiös. “Beviset” består egentligen bara av ett suddigt flygfoto från omkring 1975… “Beviset” räckte häpnadsväckande nog för Länsstyrelsen som utifrån det underlag den hade fått från byggnadsnämnden i Vänersborg skrev i sitt beslut den 15 oktober 2018, när den avvisade Davidssons överklagande av byggnadsnämndens beslut:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Byggnadsnämnden och Länsstyrelsen hade och har fel. Området var inte och har inte heller varit allemansrättsligt tillgängligt. Det är därför som jag har skrivit fyra bloggar enbart om att området på Juta har varit ianspråktaget. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) Flera vittnen har berättat att området har varit ianspråktaget – tre kvinnor som har skött hästar på Juta, en vårdpersonal på socioterapin vid Östra Klinikerna, ägaren tillika jordbrukaren på grannfastigheten och Lave Thorell.

Jutafastigheten har varit privat mark och därmed ianspråktaget sedan landstinget tog över fastigheten från staten 1969. På landstingets tid, 1969-1999, fanns det en skylt vid infarten till Juta som markerade att detta var privat område. Landstinget satte också upp ett taggtrådsstaket mellan Jutafastigheten och grannfastigheten. Hela Juta var privat, det som på juridiskt språk alltså kallas att marken var ianspråktagen. 

Sträckan längst ner vid älven har dock alltid fungerat som allmänhetens passage förbi Jutafastigheten. Det ligger ett båthus och en brygga här, men de tillhör inte Juta. De tillhör grannfastigheten och därför ingår strandremsan också i den fastigheten. På den tiden var allmänheten alltså tvungen att gå nere vid vattnet.

Längst ner mot älven, på Jutafastigheten, var det stundtals ett trädgårdsland och senare en hästhage där det fanns en hinderbana som ungdomar fick utnyttja. Den senare verksamheten höll på till åtminstone 1990-talet när Juta hyrdes av en privatperson.

Det här har det som sagt vittnats om av många personer och det har jag alltså redogjort för i tidigare bloggar. Efter alla diskussioner och allt “strul” kontaktade jag ett av vittnena igen, Lave Thorell. Thorell svarar att han naturligtvis fortfarande står för det han skrev till byggnadsnämnden på uppmaning(!) av förvaltningschef Eddie Sandin. (Se “Byggnadsnämnden och Juta (1/5)”.) För säkerhets skull upprepade och kompletterade Thorell för mig:

“Ang. förhållandena åren 1970-1975
Mark i slänten utanför vägen var ianspråktagen dvs uppfattades helt klart som privat = hemfridszon = tomtplats. Där fanns trädgårdsmöbler och trädgårdsland, uppskattningsvis 5-10 meter mot älven. Exakt var dessa möbler stod eller vilken del som uppodlades respektive säsong är inte möjligt att precisera. Sannolikt varierade man placeringarna år från år.”

Den här iakttagelsen förnekar av någon anledning förvaltningschefen och byggnadsförvaltningen. Så var det inte säger de. Vilket är anmärkningsvärt. Det tyckte Vänersborgs förre kommunalråd Gunnar Lidell (M) också, som i en bloggkommentar (se här) skrev:

“Jag kan för övrigt inte förstå varför byggnadsnämnden besvärade sig med att fråga den mkt påläste Lave Thorell om historiken vid Juta, och sedan struntar helt i den fakta som han presenterade, månne en släng av faktaresistens?”

I övrigt hänvisar jag återigen till mina bloggar för mer fakta om Jutas ianspråktagande. (Se “Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)”.) 

Det sista skälet som kan ge dispens från strandskyddet är om området:

“behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”

Det innebär, skriver Naturvårdsverket, mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan emellertid röra sig om enskilda intressen. Kanske är rätten att ha en hemfridszon runt hela sin bostad ett sådant “mycket angeläget intresse”? Eller är det kanske själva äganderätten till bostaden i sig som är det avgörande?

Anm. Fortsättning följer i bloggen ”Ska Juta ha en tomt? (4/4)”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juta, strandskydd